RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1934:1)

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1934. Första kammaren. Nr I.

Sedan i kraft av § 49 tegeringsformen och § 2 riksdagsordningen riksdagen
sammankommit till lagtima möte här i huvudstaden onsdagen den 10 januari
1934, sammanträdde riksdagens första kammare i den uti riksdagens hus för
kammaren anordnade samlingssal samma dag,

Onsdagen den 10 januari.

Kl. 11 f. m.

Herr Trygger framträdde till talmansbordet och yttrade: Ärade försam ling!

Strax före jul har en engelsk statsman, lord Robert Cecil, som allmänt
anses som en hängiven fredsvän, offentligen förklarat, att den nuvarande krisen
gäller existensen av Nationernas förbund och därmed frågan örn krig
eller fred. Ett sådant uttalande skulle varit ganska naturligt, därest Nationernas
förbund byggts upp på grundvalen av folkens känsla för solidaritet och
broderskap. Så har dock icke varit fallet. I allt vidare kretsar blir man
villig erkänna, att den mångtydiga förbundsakten i själva verket gav förbundet
mera karaktären av en allians under ledning av de segrande stormakterna
än av en på kulturfolkens jämlikhet byggd sammanslutning för fredens upprätthållande
och en internationell rättsordnings uppbyggande. Denna konstitutiva
svaghet i förbundet har väsentligen bidragit till att man i den dag
som är diskuterar frågan örn förbundets vara eller icke vara. Såvitt jag
förstår, ligger det emellertid en stor överdrift i påståendet, att världsfreden
skulle vara betingad av förbundets bestånd. Det avgörande för freden är
icke existensen av förbundet, utan det avgörande är den anda, som härskar
inom detsamma. Kunna icke de brister undanröjas, som häftat vid förbundet
allt ifrån dess tillkomst, kan freden äventyras lika väl under förbundets
existens som genom dess upplösning.

Den fruktan för fredsbrott, som nu oroar sinnena, har sin verkliga grund
i den stora ovissheten, huruvida vår tids statskonst kan åvägabringa en tillfredsställande
uppgörelse mellan de olika staternas vitala intressen. Så
länge denna situation föreligger, bör man särskilt taga sig till vara för att
upprepa påståendet, att kriget blir oundvikligt, örn Nationernas förbund upplöses.
Dylikt tal kan leda därhän, att förbundet i sitt fall drar med sig
världsfreden.

Vad plikten bjuder oss att göra i detta labila världsläge är att, så långt
krafterna räcka, stärka den nationella försvarsberedskapen. Därigenom kan
man i viss mån hålla tillbaka dem, som i sin rådvillighet icke se annan lösning
av tvistefrågorna än genom krig, samtidigt som man ökar möjligheten
att, om kriget trots allt skulle bryta ut, bevara sin handlingsfrihet. Jag tror

Första kammarens protokoll 1934. Nr 1.

Nr 1.

Onsdagen den 10 januari.

icke, att jag misstar mig, örn jag påstår, att omsorgen om försvarsberedskapen
är dagens program hos alla örn sitt ansvar medvetna folk i vår
världsdel.

Det som tiden kräver är emellertid icke blott ett höjande av den militära
försvarsberedskapen, utan framför allt att hela folket genomtränges av en
brinnande fosterlandskärlek, som förmår gjuta sinnena samman till en enda
nationell vilja, till en enda nationell kraft.

Kanske skulle någon vilja ställa till mig frågan: Yad är för Eder fosterland,
vad är kärlek till fosterlandet? Mitt svar är, att en människas fosterland
är sammanfattningen av allt, som för henne gör livet värt att levas.
Fosterlandet är den jord, där hon har sin rot, den luft, hon allt ifrån barndomen
andats, de fält där hon varje år sett grönskan återkomma, de skogar,
under vilkas sus hon format sina första allvarstankar, de forsande bäckar,
som lärt henne att med glatt mod söka sin väg trots svårigheter, den varma
härd, kring vilken hennes närmaste samlats i dagar av glädje och av sorg.
I högsta mening utgöres fosterlandet av det folk, vilket en människa tillhör,
vars egenskaper hon delar, vars minnen hon älskar, vars framtidsdrömmar
hon gör till sina och vars kultur hon vårdar som ett heligt arv från släktled
till släktled. Med sitt rika innehåll griper fosterlandet örn människan från
vaggan till graven. Kärleken till fosterlandet är den oemotståndliga verkan
i hennes inre av fosterlandet självt. För den, som saknar fosterlandskärlek,
finns icke något fosterland. En sådan människa är och förblir en främling
icke blott i andra länder, utan även i sitt eget.

Fosterlandskärleken är dock icke en blott känsla av samhörighet och harmoni.
Den tar och måste taga sig uttryck i gagnande gärning. Den handlingskraft,
den alstrar, ställer sig visserligen först och främst i tjänst hos den
eviga idé, som bjuder att landets oberoende och självständighet måste till
varje pris skyddas. Men därmed är ingalunda gränsen satt för denna krafts
verkan. Den gör sig gällande på många det offentliga och det enskilda livets
områden. Sålunda har man att därur förklara den medborgerliga solidaritet,
som vid beslut i allmänna angelägenheter låter klassintressen träda
tillbaka för vad rikets väl kräver, liksom ock den offervillighet, som lämnar
sitt bidrag icke av andras medel, utan av egna. Men än viktigare är, att
ur fosterlandskärleken, som bygger på medborgarnas samverkan, framspringer
ett frihetskrav, vilket utesluter en majoritets eller en minoritets tvångsregemente.

Särskilt i tider av hemsökelse böra såvitt möjligt alla vara med, var och
en med den insats, han kan göra i fosterlandets sak. Plats finns tillräcklig
för att såväl erfarenheten som den ungdomliga kraften, såväl klokheten som
djärvheten, såväl skarpsinnet som smidigheten må få erforderligt utrymme
för att lägga fram sina skäl och sina förslag. Den allmänna tillfredsställelsen
över att ingen uteslutits från sin rätt och ingen brustit i sin plikt att
tjäna skapar den sammanhållande kraft, som såväl utåt som inåt förmår
värna rikets majestät och landets intressen.

Med dessa ord förklarar jag detta sammanträde öppnat.

Sedan herr ordföranden därefter intagit talmansplatsen, tillkännagav herr
ordföranden, att han på grund av bestämmelsen i § 1 mom. 2 av kammarens
ordningsstadga anmodat kammarskrivaren i tullverket Eric Carlén att, till
dess sekreterare blivit utsedd, föra kammarens protokoll ävensom att herr ordföranden
för tillfället anställt kanslibiträden och vaktbetjäning till erforderligt
antal.

Onsdagen den 10 januari.

Nr 1.

Upplästes och lades till handlingarna följande från justitiedepartementet
ankomna

Protokoll, hållet inför statsrådet och chefen för justitiedepartementet
den 4 januari 1934.

I anledning av stadgandet i § 32 riksdagsordningen hade statsrådet och chefen
för justitiedepartementet anmodat tre bland de av riksdagen valde fullmäktige
i riksbanken och tre bland fullmäktige i riksgäldskontoret att närvara vid
den granskning av riksdagsmannafullmakter, som skulle inför departementschefen
företagas innan årets lagtima riksdag sammanträdde; och infunno sig
nu av fullmäktige i riksbanken herrar A. Amnér, V. Larsson och E. Björnsson
samt av fullmäktige i riksgäldskontoret herrar K. Hildebrand, E. Hallin och
A. Lindqvist.

Till justitiedepartementet hade insänts fullmakter dels för 18 personer, som
vid val i september 1933 för vissa valkretsar utsetts till ledamöter av riksdagens
första kammare för en tid av åtta år, räknade från och med den 1 januari

1934, dels för en person, som, efter det plats övergått från en valkrets till valkrets
inom annan grupp, vid nytt val i september 1933 blivit utsedd till ledamot
av första kammaren för tiden från och med den 1 januari 1934 till den 1 januari

1935, dels ock för fyra personer, som vid nya röstsammanräkningar blivit utsedda
såsom ledamöter av första kammaren i stället för avgångna ledamöter.

Vid granskning av fullmakterna framställdes icke någon anmärkning mot
desamma.

Protokoll över granskningen jämte en förteckning å de granskade fullmakterna
skulle tillika med dessa överlämnas till första kammaren.

I ämbetet:
Gunnar Dahlman.

Den åberopade förteckningen, som jämväl upplästes, lydde sålunda:

Förteckning å ledamöter av riksdagens första kammare enligt fullmakter,
granskade inför chefen för justitiedepartementet den 4 januari 1934.

Jönköpings län.

1. Lektorn Ivan Hjalmar Emanuel Pauli i Stockholm.

2. Direktören Felix Teodor Hamrin i Jönköping.

3. Lantbrukaren Karl Oscar Ericson i Oberga.

4. Domänintendenten Per Bernhard Nilsson i Landeryd.

5. Mätareavläsaren Gustav Emanuel Heuman i Jönköping.

6. Godsägaren Allan Fredrik Adolf Hollstensson i Alversjö.

Blekinge län och Kristianstads län.

7. Landstingsmannen Robert Berg i Karlskrona.

Göteborgs stad.

8. F. d. maskindirektören David Otto Mauritz Silfverstolpe i Göteborg.
Göteborgs- och Bohus län.

9. Generalkrigskommissarien Jakob Ludvig Widell i Stockholm.

10. Redaktören Sigfrid Hansson i Äppelviken.

11. Lantbrukaren John Aron Gustavson i Kode.

12. Borgmästaren Axel Ludvig Sundberg i Lysekil.

13. Handlanden Johan Adolf Theodor Nilsson i Mölndal.

Nr 1.

Onsdagen den 10 januari.

Skaraborgs län.

14. Lantbrukaren K. E. Johanson i Faleberg.

Värmlands län.

15. Underinspektören Gustaf Alfred Strömberg i Karlstad.

16. Lantbrukaren Karl Wilhelm Bodin i Trangård.

17. Statsrådet Karl Johan Daniel Schlyter.

18. Professorn Johan Bergman i Stockholm.

19. Redaktören John Erik Sandén i Karlstad.

20. Redaktören Nils Arvedson i Storbrohyttan.

21. Statsrådet Bo Östen Undén.

Gävleborgs län.

22. Direktören Vollrath Henrik Sebastian Tham i Stockholm.

Västernorrlands län och Jämtlands län.

23. Hemmansägaren Leonard Hagström i Tåsjö.

Enligt § 2 i ordningsstadgan för kammaren anställdes upprop av kammarens
ledamöter, varvid såsom frånvarande antecknades:

Herr Hagman,

» Sederholm,

» von Geijer,

» Asplund.

Följande inkomna läkarintyg upplästes:

Att riksdagsmannen Oskar Hagman, på grund av influensa, under tiden
fr. o. m. 9 januari 1934 tills vidare är oförmögen till arbete intygas.

Ålsten den 9 januari 1934.

Åke Berglund,

legitimerad läkare.

Att borgmästare K. v. Geijer på grund av sjukdom i urinvägarna är tills
vidare förhindrad att deltaga i riksdagens arbete, intygas.

Stockholm den 3 januari 1934.

H. C. Jacobceus.

Vidare upplästes en till kammaren inkommen ansökning, som jämte därvid
fogat läkarintyg var så lydande:

Till riksdagens första kammare.

Hänvisande till bilagda läkarintyg får jag härmed vördsamt anhålla örn
ledighet från riksdagsarbetet under tiden den 10 :e—18 :e januari.

Nyköping den 8 januari 1934.

G. Sederholm.

Ledamoten av riksdagens första kammare, landshövding G. Sederholm, är
på grund av recidiv av acut gallblåseinflammation oförmögen att under närmaste
tiden deltaga i riksdagsarbetet.

Nyköping den 7 januari 1934.

Nils Bleckström,
provinsialläkare.

Den begärda ledigheten beviljades.

Onsdagen den 10 januari.

Nr 1.

Ytterligare upplästes följande till kammaren inkomna ansökning:

Till riksdagens första kammare.

På grund av tjänstegöromål förhindrad inställa vid mig riksdagens början
får jag vördsamt anhålla örn ledighet från riksdagsarbetet till och med den
13 januari 1934.

Luleå den 7 januari 1934.

C. I. Asplund,

representant för Västerbottens och
Norrbottens lån.

Även den av herr Asplund sökta ledigheten beviljades.

Anställdes val av talman; och utsågs därtill:
herr Vennersten ....................................... med 139 röster.

Företogs val av förste vice talman; och utsågs därtill:
herr Olsson, Olof.......................................med 115 röster.

Anställdes val av andre vice talman; och utsågs därtill:
herr Nilsson, Petrus, i Gränebo...........................med 98 röster.

Herr talmannen intog talmansplatsen och yttrade: Herr ålderspresident,

ärade ledamöter av denna kammare! För det förnyade bevis på förtroende,
som visats de förutvarande talmännen, ber jag att å vice talmännens och egna
vägnar få framföra vårt vördsamma och hjärtliga tack. Jag kan icke underlåta
att för egen del tillägga, att naturligtvis känns det i hög grad, stärkande
att veta sig, då man väljes till en sådan ansvarsfull befattning, vara omfattad
av kammarkamraternas välvilja och överseende. Det senare kommer
nog att behövas mer än någonsin efter de förändringar, som nu skola tilllämpas
i vårt arbetssätt.

Men innan jag med några ord berör detta spörsmål, vill jag tillåta mig att
påminna om att i vår krets vi nu, örn jag räknat rätt, komma att ha fjorton
nyförvärvade kamrater. Till dessa alia riktar jag å de äldre kamraternas
vägnar en varm välkomsthälsning med uttalande av vår vissa förhoppning,
att de skola trivas väl i vår krets och finna, att arbetet här bedrives under
värdiga och behagliga former, liksom jag önskar, att vi måtte alla i samarbete
med dem finna, att vi erhållit en värdefull förstärkning, vilket med
hänsyn till de förluster, kammaren lidit, kan anses vara i hög grad önskvärt.

Jag påminner då i främsta rummet örn de ledamöter, som kallats hädan,
och ägnar dem å allas våra vägnar en tacksamhetens tanke för vad de för
oss betytt. Jag kan icke underlåta att i detta sammanhang närmast beröra
det sorgliga dödsfall, som inträffade i går, i det att vår högt skattade vän
och kamrat Ludvig Widell plötsligt avled. Att här erinra örn hans förtjänster
i det allmänna eller särskilt här inom riksdagen är överflödigt. Jag
vill blott nämna, att vi säkerligen i honom skattade en av våra kunnigaste,
dugligaste och genom sitt vinnande sätt mest värderade kamrater. Örn jag
därtill fogar, att han ur talmannens synpunkt särskilt ägde en egenskap, som
det kanske nu icke må vara otillåtet att framhålla, så påminner jag er alla,
mina vänner här i kammaren, örn vår gemensamma erfarenhet vid behand -

Nr 1.

Onsdagen den 10 januari.

lingen av försvarshuvudtiteln. Är det någon, som inte måste erkänna, att
Widell besatt förmågan att med koncentration och saklighet sköta sitt ansvarsfulla
varv? Örn jag skulle nämna en hans medtävlare i det stycket,
skulle jag självfallet komma att tänka på hans traditionelle antagonist vid
dessa tillfällen. Så mycket är säkert, att nog var Widell ett föredöme i saklighet,
i kraft och i koncentration. Vi ägna nu åt den bortgångne vännen
och kamraten en tacksam, senkommen hyllning och önska, att det föredöme,
han givit oss, måtte kunna för oss alla vara av värde i vår fortsatta riksdagsmannagärning.

Till övriga kamrater, som lämnat oss, vågar jag på detta sätt framföra en
hälsning från oss alla med tack för det värdefulla och angenäma samarbete,
som vi med dem ha haft. Jag nämner ingen särskilt, men vi veta alla, örn
vilka det rör sig, och vi ha all anledning vara dem tacksamma för den tid, vi
med dem här i kammaren tillbragt.

Skulle jag nu i någon mån få återgå till ämnet örn ändringarna i våra
arbetsformer, skall jag fatta mig mycket kort. Talmannen har erhållit vidgad
befogenhet och ett mycket ömtåligt uppdrag, genom att han skall äga
rätt att avbryta en talare, som på ett eller annat sätt därav gjort sig förtjänt.
Jag måste säga, att för mig ter sig detta som ett rent teoretiskt spörsmål,
och jag hoppas, att den erfarenhet, jag i det fallet har, icke skall behöva
undergå någon förändring.

Det kommer vidare att vara talmannens plikt att tillse, att arbetet bedrives
med all skyndsamhet. Ja, nog har jag ansett redan tidigare, att detta tillhörde
talmannens självskrivna uppgifter, men icke desto mindre, när det nu
står tryckt i våra föreskrifter, så äger talmannen skyldighet att se till, örn
han i det stycket kan uträtta mera än det varit honom möjligt eller beskärt
under tidigare dagar. Men, mina herrar, tryckta föreskrifter i all ära, jag
litar ändock mest på den goda vilja till ett friktionslöst och effektivt samarbete,
om vilket jag har den allra rikaste och bästa erfarenhet från gångna
år. Jag tror, att örn kammarens ledamöter vilja stödja talmännen i deras
värv i detta avseende, såväl som i andra, då det gäller att påskynda vårt
arbete och göra det mera effektivt och mindre tröttande, så skall också den
reformen, om den så må kallas, lia välsignelserika eller åtminstone nyttiga
följder.

Slutligen kommer jag till en tredje nyhet: den s. k. replikrätten, Örn allt
nytt mänskligt kan sägas vara på gott och ont, kanske det må tillåtas mig
att säga, att även replikrätten kan vara en nyhet på gott och ont. Varför
är den tillkommen? Jo, för att påskynda våra förhandlingar, på det att man
må kunna genom ett hastigt inpass rätta en talare, som gjort sig skyldig till
ett missförstånd, och därmed förebygga, att kommande talare skulle fortsätta
under samma oriktiga förutsättningar, som repliken avser att rätta. Ja, går
det så, och förstår talmannen att sköta den nya institutionen på det sätt,
som därmed är avsett, då förmodar jag, att den skall leda till det åsyftade
ändamålet. Men örn samtidigt den skall tjäna till något, som jag har under
diskussionen förstått kan vara meningen: att göra våra debatter livligare, att
sätta litet mera spänst på dem, som jag tror ett uttryck har fallit, så kan det
befaras, att den skall kunna leda till motsatsen till det som den är avsedd
att gagna. Är det mig tillåtet att uttrycka en önskan i detta avseende — och
jag hoppas, att mina ärade kamrater inte misstycka — så skulle det vara
den, att kammarens värderade ledamöter godhetsfullt ville, åtminstone till en
början, använda replikrätten med en viss försiktighet, på det att vi må få
en praxis, som visar, att den nya institutionen verkligen tjänar det därmed
avsedda ändamålet. Jag är alldeles övertygad örn att ingen av herrarna missförstår
mig, ty jag är lika angelägen som någon annan av kammarens leda -

Onsdagen den 10 januari.

Nr 1.

möter att i våra diskussioner införa moment, som kunna bidraga till ledighet
och lätthet och måhända öka intresset för vad som här i kammaren tilldrar
sig; men jag är också lika angelägen örn att betona, att det vore synd, örn en
god sak icke kunde leda till det mål, för vilket den har kommit till.

Till allra sist skulle man kunna tänka, att det tillkomme talmannen att
något påminna örn våra svagheter såsom riksdagsmän och örn hela vår riksdags
nuvarande läge i den allmänna opinionen. Örn jag underlåter att gå
in på detta närmare, så beror inte det på att jag underskattar en välbefogad
och saklig kritik. Jag anser tvärtom, att den på det området såväl som på
alla andra är nyttig och av behovet påkallad och bör, så långt möjligt är,
när så kräves, leda till ändring och bättring. Men det tillkommer icke mig
och förmodligen inte heller oss att i ord svara på de anmärkningar, som kunna
riktas mot vårt nuvarande system i dess helhet eller emot dess detaljer, ty det
svaret kan endast ges genom det sätt, varpå vi i fortsättningen komma att
förvalta våra uppdrag här. Och i förhoppning, att vi må kunna motsvara
alla rimliga krav i detta avseende, ber jag er nu, mina ärade kamrater, vara
hjärtligt välkomna till detta nya riksmöte och önskar er alla en god fortsättning
på det nyss ingångna nya året!

På framställning av herr talmannen beslöt kammaren att nu företaga val av
sekreterare.

Valet företogs, och befanns efter valförrättningens slut hava blivit till sekreterare
utsedd:

kanslirådet Gf. H. Berggren..............................med 96 röster.

Kanslirådet Berggren fick nu företräda, underrättades, att han blivit av
kammaren vald till sekreterare, och övertog protokollsföringen.

In fidem
Eric Carlén.

Tillkännagavs, att Kungl. Maj :t låtit genom offentligt anslag bjuda^ och
kalla riksdagens samtliga ledamöter att torsdagen den 11 innevarande månad
kl. 11 f. m. infinna sig i slottskapellet samt, efter förrättad gudstjänst, enligt
§ 34 riksdagsordningen begiva sig till rikssalen för att där inhämta vad Kungl.
Majit hade att meddela riksdagen.

Herr talmannen meddelade, att till kammarens förfogande överlämnats 80
inträdesbiljetter till rikssalen vid riksdagen öppnande, och hemställde, att fördelning
av dessa biljetter proportionellt i förhållande till ledamotsantalet i varje
valkrets finge ske genom sekreteraren.

Denna hemställan bifölls.

Justerades ett protokollsutdrag för denna dag.

Kammarens sammanträde avslutades kl. 12.16 e. m.

In fidem
G. H. Berggren.

Nr 1.

Torsdagen den 11 januari.

Kammaren sammanträdde kl. 10.30 f. m.

Herr talmannen yttrade, att lian efter samråd med andra kammarens talman
finge föreslå, det första kammaren ville besluta att vid sammanträde fredagen
den 12 innevarande månad företaga följande val, nämligen

dels av fyra ledamöter för att jämte talmannen tillsätta kammarens kansli
och vaktbetjäning,

dels av fyra ledamöter för att deltaga i talmansöverläggningarna,
dels ock av två ledamöter att hava inseende över riksdagens kansli.

Detta förslag antogs.

Herr talmannen yttrade vidare, att han, likaledes efter samråd med andra
kammarens talman, finge föreslå, det första kammaren ville besluta att företaga
vid sammanträde, som komme att hållas måndagen den 15 i denna månad,
val av ledamöter och vid sammanträde påföljande dag val av suppleanter i de
ständiga utskotten och utrikesnämnden.

Vad herr talmannen sålunda föreslagit bifölls.

Ordet lämnades härefter till herr förste vice talmannen, som anförde: Jag
ber att få hemställa, herr talman, att kammaren måtte besluta, att antalet
suppleanter i de ordinarie utskotten, vad denna kammare beträffar, måtte
bestämmas till för konstitutionsutskottet 14, för statsutskottet 16, för bevillningsutskottet
13, för bankoutskottet 8, för första lagutskottet 8, för andra
lagutskottet 12 och för jordbruksutskottet 8.

Denna hemställan bifölls.

På framställning av herr talmannen beslöt kammaren nu, kl. 10.33 f. m., att
ajournera sina förhandlingar till kl. 10.45 f. m.

Till åtlydnad av Kungl. Maj :ts kallelse avgingo herr talmannen och kammarens
ledamöter kl. 10.45 f. m. till slottskapellet, där riksdagspredikan hölls
av docenten vid Uppsala universitet, teologie doktorn D. T. Ysander. Efter
gudstjänstens slut begav kammaren sig till rikssalen, i vilken även andra kammaren
infann sig.

Hans Majit Konungen kom tillstädes och öppnade riksdagen med det i protokollsbihanget
införda tal.

Torsdagen den 11 januari.

Nr 1.

Herr talmannen framträdde därpå och yttrade:

Allernådigste Konung, Eders Majit.

Det budskap, vi i dag fått mottaga, innebär en påminnelse örn tidens allvar
och besvär.

Men överallt i världen ställas folken inför tunga och svåra uppgifter och
i det kaos, som fortfarande råder, är det icke lätt att se, huru goda och varaktiga
lösningar skulle kunna åstadkommas.

Vi tro att vi i vårt land skola kunna övervinna svårigheterna utan att övergiva
den lugna utvecklingens väg. Säkerligen vilja vi gärna medverka till
ett sådant föredöme genom en klok och förutseende politik, som väl må ställa
stora krav på vår anpassningsförmåga men i gengäld skall föra oss åter till
lugnare och tryggare örn ock måhända till någon tid blygsammare levnadsförhållanden.
Allt under förutsättning att vi troget fasthålla vid de beprövade
samhällsgrundvalar, som vi av ålder ägt och vårdat, och väl förvalta
det arv av lagbunden frihet, för vilket vi bära ansvaret inför kommande
släkten.

Vi kunna då utan förhävelse känna, att vi i vår mån bidraga till den från
olika håll hotade västerländska civilisationens bestånd.

Men örn det är sant, som mången tror, att så som den nuvarande världskrisen
och förhållandena i vårt eget land utvecklat sig de största svårigheterna
icke längre komma över oss utifrån utan äro att söka i vårt eget
inre, så må vi besinna, att örn vi än hava anledning klaga över tidens besvärligheter,
vi likväl icke kunna vinna någon varaktig lättnad utan att i främsta
rummet gå till rätta med oss själva för att söka oss fram till större enighet
i våra nationella livsfrågor. Det målet kan icke nås utan vidsynt fördragsamhet
och ömsesidigt hänsynstagande. Men örn vi lyckas däruti, så ha vi
jämnat vägen mot bättre tider.

I förhoppning, att så må ske, går första kammaren till behandlingen av de
frågor, som skola föreläggas riksdagen.

Kammaren finner det uppenbart, att vi måste inrätta oss efter det läge,
som uppkommit, sedan det visat sig, att syftet med de av Eders Majit omnämnda
världskonferenserna icke kunnat nås, och önskar framgång åt Eders
Majits bemödanden att genom vårt medlemskap i Nationernas förbund främja
det mellanfolkliga samarbetet. Säkerligen kommer också kammaren att finna,
att de av den hårda nödvändigheten framkallade besparingsåtgärderna måste
röna erkännande och stöd.

Bekämpandet av arbetslösheten icke minst bland ungdomen är fortfarande
vår mest maktpåliggande uppgift, som måste ägnas den allvarligaste uppmärksamhet.
Det bör i detta sammanhang hälsas med tillfredsställelse, att
det fortsatta stödet åt jordbruket och andra näringar, om vars nödvändighet
även ur andra synpunkter ingen tvekan torde råda, i sin mån skall
bidraga till den ökning av stadigvarande arbetstillfällen, som framför allt
måste eftersträvas.

Då Eders Majit i dag skall mottaga hyllning av sin sonson, hertigen av
Halland, önskar kammaren till Konung och konungahus framföra sin uppriktiga
lyckönskan.

Kammaren frambär till Eders Majit sin undersåtliga vördnad under betygande
av sin tacksamma tillgivenhet och beder till sist få giva uttryck, åt
sin varma förhoppning, att Eders Majit, den nationella endräktens höge målsman,
måtte få åtnjuta hälsa och krafter till fortsatt framgångsrikt samarbete
med oss alla för fosterlandet.

Nr 1.

Fredagen den 12 januari.

Sedan andra kammarens talman därefter i denna kammares namn till Hans
Majit Konungen framfört andra kammarens undersåtliga vördnad, fingo talmännen
vardera mottaga, av herr statsrådet och chefen för finansdepartementet
Wigforss ett exemplar av Kungl. Maj:ts proposition nr 1, angående statsverkets
tillstånd och behov under budgetåret 1934/1935, samt av herr statsrådet
och chefen för justitiedepartementet Schlyter ett exemplar av Kungl.
Maj :ts berättelse örn vad i rikets styrelse sedan sista lagtima riksdags sammanträde
sig tilldragit.

Härpå avlade Hans Kungl. Höghet Arvfursten, Hertigen av Halland Bertil
Gustaf Oscar Carl Eugen tro- och huldhetsed till Hans Maj :t Konungen;
varefter ceremonien å rikssalen avslutades och första kammaren enligt beslut,
fattat före avtågandet från samlingsrummet, åtskildes vid utgången från rikssalen
kl. 12.22 på dagen.

In fidem
G. H. Berggren.

Fredagen den 12 januari.

Kammaren sammanträdde kl. 2 e. m.

Herr statsrådet Schlyter avlämnade

dels Kungl. Majis skrivelse örn förordnande av en statsrådsledamot att utöva
den befattning med riksdagsärenden, som enligt § 46 riksdagsordningen
tillkommer en ledamot av statsrådet;

dels och Kungl. Majis propositioner:

nr 2, angående godkännande av en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island
och Norge den 7 november 1933 avslutad konvention angående konkurs, m. m.;

nr 3, med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 24 juli
1903 örn utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här i riket
m. m.;

nr 4, angående godkännande av konvention för skydd av den industriella
äganderätten samt antagande av förslag till lag örn ändring i 7, 11, 15 och
16 §§ förordningen den 16 maj 1884 angående patent m. m.;

nr 5, med förslag till lag örn upphävande av 17 kap. 32 § första punkten
rättegångsbalken, m. m.;

nr 6, med förslag till ändrad lydelse av § 6 mom. 10 och § 26 riksdagsordningen
;

°nr 7, med förslag till lag örn ändring i vissa delar av 27 och 30 kap. rättegångsbalken
m. m.;

nr 8, med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 12
maj 1917 (nr 189) örn expropriation;

nr 9, med förslag till lag om ändrad lydelse av 5 och 11 §§ lagen den 30 juni
1916 (nr 312) angående ansvarighet för skada i följd av automobiltrafik;

nr 10, med förslag till lag örn blodundersökning i brottmål; samt

Fredagen den 12 januari.

Nr 1.

nr 15, med förslag till lag om ändring i vissa delar av 21 kap. strafflagen
m. m.

Herr statsrådet Levinson avlämnade Kungl. Maj:ts propositioner:
nr 11, angående överlåtelse å Haparanda stad av viss del av kronoparken
Karl Johan i Norrbottens län;

nr 12, angående medgivande för Kungl. Maj :t att i vissa fall försälja kronoegendom
m. m.;

nr 13, angående avstående i vissa fall av mark från kronoegendomar eller
upplåtande av nyttjanderätt eller servitutsrätt till sådan mark;

nr 14, angående överlämnande till Svenska jordbrukskreditkassan av svenska
statens obligationer till visst belopp;

nr 16, med förslag till lag angående solidariskt bankbolags ombildning till
bankaktiebolag;

nr 17, angående upplåtande till svenska järnvägsmännens vilohemsförening
av en statens järnvägar tillhörig byggnad i Björkliden m. m.;

nr 18, angående befrielse för chauffören A. R. Andersson och stationskarlen
J. A. Johansson från skyldighet att till statens järnvägar gälda vissa ersättningsbelopp; nr

19, angående räntefri försträckning åt telegraftjänstemännens skatteinbetalningskassa
i Stockholm;

nr 20, angående fortsatta åtgärder för främjande av sparsamhet bland skolungdomen
;

nr 21, med förslag till lag örn allmänna vägar m. m.;

nr 22, med förslag till lag angående ändrad lydelse av 24 § lagen den 25
juni 1909 (nr 57 s. 2) om arrende av viss jord å landet i Norrland och vissa
delar av Svealand;

nr 23, med förslag till lag örn användande av viss del av de till fonden för
pensionering av civila tjänstinnehavare under budgetåret 1933/1934 inflytande
medlen;

nr 24, angående anslag till ackords- och stödlån åt jordbrukare;
nr 25, angående uppskov i vissa fall med erläggande av annuiteter å lån från
odlingslånefonden och statens avdikningslånefond; _

nr 26, angående nedsättning av saluvärdet vid vissa försäljningar av kronoegendom; nr

28, angående godkännande av viss utfästelse vid genomförandet av regleringen
av potatismjölstillverkningen;

nr 29, angående avskrivning av vissa i flottledsfonden ingående fordringsbelopp;
• , „ „ . - .

nr 30, angående försäljning av mark fran vissa kronoegendomar m. m.;
nr 31, med förslag till lag angående köttbesiktning och slakthus, m. m.;
nr 32, med förslag till förordning angående åtgärder mot smittsamma sjukdomar
hos bin;

nr 33, med underställande av beslut örn viss tilläggstull;
nr 34, angående upplåtelse av rätt till bearbetande av icke inmutningsbara
mineralfyndigheter å kronojord;

nr 35, med förslag till förordning örn ändrad lydelse av 3 § förordningen den
28 september 1928 örn utjämningsskatt; samt

nr 36. med förslag till förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen
den 17 maj 1923 (nr 113) örn utgörande av en särskild stämpelavgift
i vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror.

Nr 1.

Fredagen den 12 januari.

Företogs val av fyra ledamöter för att jämte talmannen tillsätta kammarens
kansli och vaktbetjaning; och befunnos efter valförrättningens slut därtill hava
blivit utsedda:

herr Bergman . . .

» Björnsson . . .

» Borell.....

» Hansson, Sigfrid

med 83 röster,
» 83 » ,

> 83 » ,

»83 » .

Anställdes val av fyra ledamöter för att deltaga i talmansöverläggningarna;
och befunnos efter valförrättningens slut därtill hava blivit utsedda:

herr Hamrin................... med 68 röster,

» Johansson, Johan Bernhard......... »68 » ,

» ^Vestman.................. » 68 » ,

» Akerberg.................. » 68 » .

Företogs val av två ledamöter att hava inseende över riksdagens kansli; och
befunnos efter valförrättningens slut därtill hava blivit utsedda:

herr Björkman..................med 51 röster,

» Wahlmark................. »51 » .

Föredrogs och lades till handlingarna Kungl. Maj:ts nästlidna dag på rikssalen
överlämnade berättelse örn vad i rikets styrelse sedan sista lagtima riksdags
sammanträde sig tilldragit.

Vid föredragning av Kungl. Maj:ts under gårdagen på rikssalen överlämnade
proposition nr 1, angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret
1934/1935, blev densamma på begäran bordlagd.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet riksdagens år 1933 församlade
revisorers berättelse örn verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1932—
30 juni 1933.

Föredrogs och hänvisades till bankoutskottet riksdagens år 1933 församlade
revisorers berättelse angående riksbanken.

Föredrogs och hänvisades till bankoutskottet riksdagens år 1933 församlade
revisorers berättelse örn verkställd granskning av riksgäldskontorets tillstånd
och förvaltning för tiden 1 juli 1932—30 juni 1933 m. m.

Föredrogs och hänvisades till behandling av lagutskott justitieombudsmannens
till innevarande riksdag avgivna ämbetsberättelse.

Fredagen den 12 januari.

Nr 1.

Föredrogs och hänvisades till behandling av lagutskott militieombudsmannens
vid innevarande riksmöte avgivna ämbetsberättelse.

Efter föredragning av en från fullmäktige i riksgäldskontoret inkommen
skrivelse till riksdagen med överlämnande av ett av en utav fullmäktige tillsatt
kommitté, riksdagens lönekommitté, den 15 december 1933 avgivet betänkande
angående ordnande av avlöningsförhållandena för riksdagens personal
beslöt kammaren hänvisa detta ärende till kamrarnas talmän för att,
efter behandling vid talmanssammanträde jämlikt § 3 mom. 2 av de för riksdagen
antagna reglementariska föreskrifter, av talmännen överlämnas till
bankoutskottet.

Föredrogs och lades till handlingarna Kungl. Maj ris skrivelse med tillkännagivande,
att Kungl. Majit förordnat statsrådet Karl Samuel Levinson
att under innevarande lagtima riksdag utöva den befattning med riksdagsärender
som jämlikt § 46 riksdagsordningen tillkommer en ledamot av statsrådet
;

och skulle underrättelse om denna skrivelses innehåll genom utdrag av
protokollet meddelas vederbörande utskott samt de ledamöter, som hava inseende
över riksdagens kansli.

Vid föredragning av Kungl. Maj ris denna dag avlämnade propositioner
nr 2—26 och 28—36 blevo desamma på begäran bordlagda.

Avgåvos och bordlädes nedannämnda motioner:

nr 1, av herr Wohlin m. fl., angående vissa spörsmål i fråga örn den högre
skolundervisningen;

nr 2, av herr Sjödahl m. fl., örn beredande av hyreshjälp åt arbetslösa, som
icke äro familjeförsörjare; . ..

nr 3, av herr Sjödahl m. fl., örn inrättande av en särskild avdelning inom
arbetslöshetskommissionen för behandling av frågor rörande ungdomsarbetslösheten; nr

4, av herr Sjödahl m. fl., örn ökat statsbidrag till kommuner, som anordna
yrkesutbildningskurser för arbetslösa;

nr 5, av herr Källman, örn epidemisjukvårdens överförande till landstingens
förvaltningsutskotts eller deras sjukvårdsavdelningars verkställighet och förvaltning; nr

6, av herr Källman, örn barnmorskeväsendets överförande tili landstingens’
förvaltningsutskotts eller deras sjukvårdsavdelningars verkställighet

och förvaltning; . „ ....

nr 7, av herr Källman, om förste provinsialläkares inträde såsom självskriven
ledamot av landstings förvaltningsutskott eller dess sjukvårdsavdel nr

8, av herr von Heland, örn beredande av möjlighet till förlängd värnpliktstjänstgöring
för till linjetjänst uttagna värnpliktiga och f. d. stam anställda;

„ , ... .. . ...

nr 9, av herr von Heland, örn anslag till förlängd värnpliktstjänstgöring tor
vissa till linjetjänst uttagna värnpliktiga och f. d. stamanställda; samt

Nr 1.

Fredagen den 12 januari.

nr 10, av herrar Sandén och Sjödahl, om utredning rörande förutsättningarna
för en statsunderstödd förtidspensionering av äldre arbetare såsom ett
led i den allmänna arbetslöshetspolitiken.

Ordet lämnades på begäran till herr andre vice talmannen, som anförde:
Jag ber få hemställa, att Kungl. Maj :ts proposition nr 1 må uppföras sist på
föredragningslistan vid kammarens nästa sammanträde.

Denna hemställan bifölls.

Justerades protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 2.40 e. m.

In fidem
G. H. Berggren.

Stockholm 1934. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

340243