RIKSDAGENS PROTOKOLL
ProtokollRiksdagens protokoll 1931:26
RIKSDAGENS PROTOKOLL.
Anmäldes och godkändes följande förslag lill riksdagens skrivelser till
Konungen, nämligen:
från statsutskottet:
nr 102, i anledning av väckta motioner angående anslag till upprensning av
norra inloppet till Fårösund;
nr 103, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående uppförande av en
brännoljecistern och anskaffande av ett tankfartyg för flottan;
nr 104, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående godkännande av
visst avtal mellan kronan och Karlsborgs kommun;
nr 105, i anledning av Kungl. Maj :t proposition angående vissa arbeten vid
Gustaf V :s docka å Beckholmen ;
nr 106, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för löjtnanten
A. G. Molin från viss betalningsskyldighet jämte en i ämnet väckt motion
;
nr 107, i anledning av väckt motion om ersättning av statsmedel till skräddaren
A. Landin för vissa av honom lidna förluster;
nr 108, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående rätt för medarbetaren
vid landsmålsarkivet i Uppsala L. J. Levander och föreståndaren vid
landsmålsundersökningarna i Lund A. N. Lindqvist att för placering i löneklass
tillgodoräkna viss tidigare tjänstgöring;
nr 109, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringsarbeten
vid serafimerlasarettet;
nr 110, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillbyggnad till
den av telegrafverket disponerade fastigheten nr 3 i kvarteret Fyrmörsaren i
Stockholm;
nr lli, i anledning, av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för Sollefteå
tingslags väghållningsdistrikt från vissa förpliktelser beträffande gamla
järnvägsbron över Ångermanälven vid Forsmo m. m.;
nr 112, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående återbetalande av
viss delgav deposition till säkerhet för fullgörande av stadgade villkor för koncession
å järnvägsanläggning från Hosjö till Linghed;
nr 124, i anledning ,av Kungl. Maj:ts proposition angående förstärkning av
det för budgetåret 1930/1931 under femte huvudtiteln anvisade anslaget till
bekämpande av arbetslösheten jämte i ämnet väckta motioner;
nr 129, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 58, angående efterskänkande
i vissa fall av kronans rätt till danaarv; och
Andra kammarens protokoll 1931. Nr 2G.
1931.
Andra
kammaren. Nr 26.
Onsdagen den 15 april.
Kl. 4.30 e. m.
§ I
Justerades
protokollet för den 9 innevarande april.
§ 2.
1
Nr 26. 2
Onsdagen den 15 april.
nr 130, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående förändring i avseende
å löneställning och antal m. m. beträffande vissa ordinarie befattningar
vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk;
från riksdagens kansli:
nr 96, angående upphävande av i vägtrafikstadgan föreskriven skyldighet
att å sparkstötting föra signalapparat;
nr 97, angående vissa förmåner för pensionerade banarbetare vid statens
järnvägar; och
nr 98, angående införande i stadgan för rikets allmänna läroverk och i folkskolestadgan
av bestämmelser örn skyldighet för lärare att i vissa fall underkasta
sig läkarundersökning;
från bevillningsutskottet:
nr 136, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av
en i Oslo den 22 december 1930 undertecknad konvention örn ekonomiskt närmande
jämte en i ämnet väckt motion; och
nr 137, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till förordning
örn ändrad lydelse av 3 § förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående
stämpelavgiften;
från jordbruksutskottet:
nr 131, i anledning av väckta motioner örn utredning rörande införande av
smörpremiering;
nr 132, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förlängd giltighetstid
för avlöningsreglementet för tjänstemän vid domänverket;
nr 133, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av en
Kungl. Maj :t och kronan tillhörig hållhägnad i Sattajärvi by inom Pajala
socken av Norrbottens län; och
nr 134, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående disponerande av
avkastningen av statens hästavelsfond;
från första lagutskottet, nr 135, i anledning av väckt motion angående faderskapsbevisning
medelst blodundersökning; samt
från statsutskottet:
nr 10 A, i anledning av vissa av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen
gjorda framställningar rörande utgifterna för budgetåret 1931/1932 under riksstatens
tionde huvudtitel, innefattande anslagen till handelsdepartementet, jämte
i dessa ämnen väckta motioner;
nr 143, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ombildning av
gymnasiet vid högre allmänna läroverket i Västervik;
nr 114, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande av
medel till gäldande av ersättning för belopp, som förskingrats av förre fjärdingsmannen
Karl Hedvall, m. m.;
nr 115, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till särskild
polisverksamhet för uppdagande av olovlig införsel av spritdrycker, lönnbränning
m. m.;
nr 116, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare lån
för anordnande av skyddshem för flickor m. m.;
nr 117, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande av medel
för ökad föredragning i regeringsrätten av finansdepartementet tillhörande
mål under första halvåret 1931;
nr 118, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning
angående tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare och med dem
jämförliga befattningshavare;
Onsdagen den 15 april.
3 Nr 36.
nr 119, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 103, angående efterskänkande
i vissa fall av kronans rätt till danaarv;
nr 120, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avstående i vissa
fall av allmänna arvsfondens rätt till arv;
nr 121, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående avstående av
viss del av allmänna arvsfondens rätt till arv efter Emmy Genoveva Maria
Nygren;
nr 122, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bestridande av
vissa kostnader för reparation av isbrytarfartyget »Atle»;
nr 123, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående rätt för sekreteraren
i kommerskollegium A. K. Borgström att för uppflyttning i löneklass
tillgodoräkna sig viss tjänstgöring;
nr 125, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående reglering av Ruda—Finsjö—Oskarshamns
och Ruda—-Älghults järnvägsaktiebolags skuldförhållande
till staten;
nr 126, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående kronans deltagande
i viss vattenreglering beträffande Skellefte älv;
nr 127, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under åttonde
huvudtiteln, punkten 57, gjorda framställning angående anslag till ändringsoch
reparationsarbeten å domkapitelshuset i Strängnäs; och
nr 128, i anledning av dels Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under
åttonde huvudtiteln, punkten 168, gjorda framställning angående anslag till
arvoden åt extra och vikarierande ämneslärare vid de allmänna läroverken
m. m., dels ock Kungl. Maj:ts proposition angående arvodes förhöjning åt vissa
extra ordinarie ämneslärare vid högre lärarinneseminariet, allmänna läroverk
och statens folkskoleseminariet
§ 3.
Herr talmannen meddelade, att hans excellens herr statsministern tillkännagivit,
att han vid kammarens sammanträde nästkommande fredag ämnade besvara
herr Olssons i Mellerud interpellation angående viss mot en musikvicekorpral
vid södra skånska infanteriregementet av regementschefen vidtagen åtgärd.
§ 4.
Föredrogos var för sig de på kammarens bord liggande motionerna; och remitterades
därvid
till bevillningsutskottet motionerna:
nr 416 av herr Andersson i Falkenberg m. fl.; och
nr 417 av herr ''Ericson i Boxholm; samt
till behandling av lagutskott motionerna:
nr 418 av herr Arnsson i Eskilstuna m. fl.;
nr 419 av herr Anderssaon i Falkenberg m. fl.; och
nr 420 av herr Karlsson i Munkedal m. fl.
Vidare föredrogos, men bordlädes åter statsutskottets utlåtanden nr 73—77
och bevillningsutskottets betänkande nr 26.
5r 26. 4
Onsdagen den 15 april.
§ 6.
Avgåvos följande motioner nämligen av:
herrar Lövgren och Hage, nr 421. i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 202, angående anslag till beredskapsarbeten för motverkande av arbetslöshet;
herr
Hansson i Stockholm m, fl.:
nr 422, i anledning av samma proposition; och
nr 423, i anledning av Kungl. Majlis proposition, nr 201, angående anslag
till bekämpande av arbetslösheten;
herr Olsson i Golvvasta m. fl., nr 424, örn avslag å Kungl. Maj :ts ovannämnda
proposition nr 202;
herr Lindberg m. fl., nr 425, i anledning av samma proposition;
herr Persson i Falla, nr 426, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr
212, angående omorganisation av småskoleseminarierna m. m.; och
herr Jonsson i Risinge m. fl., nr 427, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 214, angående älgjaktens ordnande m. m.
Dessa motioner bordlädes.
§ 7.
Interpellation. Ordet lämnades härefter på begäran till
Herr Ohman, som anförde: Uti en av den kommunistiska riksdagsgruppen
vid 1928 års riksdag framlagd motion framfördes krav örn att riksdagen måtte
besluta i skrivelse till regeringen hemställa, att regeringen måtte utreda och
för riksdagen framlägga förslag beträffande avskaffandet av särskilda lagar,
som nu gälla för krigsmakten, och att mål rörande de värnpliktiga hänföras
till civil domstol.
I utlåtande över denna motion från andra kammarens femte tillfälliga utskott
anfördes: »I fråga örn krigslagstiftningen föreligger redan utredning både
beträffande frågan, huruvida krigsdomstolarna i fredstid skulle kunna avskaffas
och frågan örn en fullständig omarbetning av gällande strafflag för
krigsmakten. I statsverkspropositionen meddelar emellertid justitieministern,
att den bearbetning, som dessa betänkanden varit föremål för inom justitiedepartementet,
avbrutits med utgången av år 1926. Något skäl för detta avbrott
i ärendets behandling har departementschefen icke avgivit, och utskottet
vill därför uttala önskvärdheten av, att de av riksdagen begärda utredningarna
i dessa ämnen måtte snarast föreläggas riksdagen.»
Det torde vara ostridigt, att den nuvarande krigslagstiftningen står i skriande
motsättning till talet örn demokrati. Krigslagarnas klasskaraktär framträder
klart och tydligt enbart i det förhållandet, att det knappast finnes några
bestämmelser avsedda att skydda manskapet, vilket således helt utlämnas åt
officerarnas godtycke, som med lagens hjälp kunna utverka den strängaste
bestraffning för den mest obetydliga förseelse.
De värnpliktiga, som i de flesta fall mot egen vilja tvingas till fullgörande
av militärtjänst, måste finna det förhatligt att samtidigt stämplas som mindervärdiga
och ställas under medborgerligt förmyndarskap av överordnade, som
med lagens stöd ofta begagna sin maktställning till grova övergrepp mot dem.
Ehuru jag är principiell motståndare till den borgerliga militarismen och i
den ser ett medel i borgarklassens händer för upprätthållande av den kapitalistiska
utsugningen av arbetarklassen, anser jag dock, att så länge denna mili
-
Onsdagen den 15 april.
5 Nr 26.
tärmakt består, så bör åtminstone de unga män, som tvingas in i vapenrocken, Interpellation.
icke ställas under någon särlagstiftning och bör icke heller drabbas av högre (Forts.)
straff för begångna förseelser än som gälla för övriga medborgare. Därför är
kravet på dessa lagars upphävande och den civila lagens tillämpande även på
militärmanskapet ett berättigat sådant. Åtgärder måste därför snarast vidtagas
för att återskänka militärmanskapet den lilla grad av rättssäkerhet det
äger i det civila, men som det förlorar vid internering i kasernerna.
Då en bearbetning av i ärendet, på grund av riksdagens tidigare fattade beslut
i frågan, inkomna betänkanden avbrutits, utan att ens något skäl för
denna^åtgärd meddelats och då någon antydan örn att det sålunda avbrutna arbetet
återupptagits i syfte att för riksdagen framlägga förslag rörande krigslagarna,
synes det mig vara av vikt, att regeringen ger besked örn sin ställning
till frågan.
Med stöd av vad jag sålunda anfört hemställer jag örn kammarens tillstånd
att till hans excellens statsministern få framställa följande frågor:
1) Har regeringen för avsikt att återupptaga det år 1926 avbrutna arbetet
rörande krigslagarna i syfte att för riksdagen framlägga förslag örn reformering
av krigslagstiftningen och att mål rörande värnpliktiga hänföras till civil
domstol?
2) Örn så icke är fallet, vilka motiv ligga till grund för att regeringen åsidosätter
de av riksdagen begärda utredningarna i denna fråga?
Ifrågavarande anhållan blev av kammaren bifallen. •
§ 8.
Vid härpå skedd föredragning av ett från första kammaren överlämnat protokollsutdrag,
nr 404, innefattande delgivning av nämnda kammares beslut över
aess andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 5, i anledning av väckt motion,
I: 64, örn utredning angående de ekonomiska förutsättningarna för en reglering
av Fyrisån och dess tillflöden m. m., beslöt andra kammaren hänvisa detta
ärende till sitt tredje tillfälliga utskott.
§ 9.
Till bordläggning anmäldes:
statsutskottets utlåtanden:
nr 78, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till reseersättning
till nämndemän jämte en i ämnet väckt motion;
nr 79, i anledning av Kungl. Maj :ts under andra huvudtiteln av statsverkspropositionen
gjorda framställning angående anslag till rese- och traktamentspenningar;
nr
80, i anledning av väckt motion om restitution av visst för stämpelbeläggning
av aktier i Älvdalen—Horrmundsjöns järnvägsaktiebolag utgivet belopp;
nr 81, i anledning av Kungl. Majlis proposition angående ersättning till
f. d. landskamreraren G. V. Eiserman för mistade sportelinkomster; och
nr 82, i anledning av vissa av Kungl. Maj :t i statsverkspropositionen under
femte huvudtiteln gjorda framställningar angående anslag till statens tvångsarbetsanstalter
samt till alkoholistvården jämte en i fråga om förstnämnda anslag
väckt motion;
bevillningsutskottets betänkande, nr 27, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående godkännande av ett avtal mellan Sverige och Finland för
undvikande av dubbelbeskattning beträffande direkta skatter;
Nr 26. 6
Onsdagen den 15 april.
bankoutskottets utlåtanden:
nr 27, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande
anslagen till pensions- och indragningsstatema;
nr 28, i anledning av vissa framställningar angående pensioner och understöd,
att utgå av af färsdrivande verks medel;
nr 29, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner eller understöd
åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer m. m.;
nr 30, i anledning av väckt motion örn pension åt vice häradshövdingen J. M.
Stuarts änka;
nr 31, i anledning av väckt motion örn understöd åt fiskaren A. O. Hanssons
änka Hilma Josefina Hansson, född Olsson;
nr 32, i anledning av Kungl. Haj:ts proposition örn viss ändring i den vid
lagen den 4 juni 1920 (nr 254) angående rätt till tjänstepension för ordinarie
tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk
fogade åldersförteckningen; och
nr 33, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning
angående tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare och med dem
jämförliga befattningshavare, i vad angår flottans pensionskassa; samt
lagutskottens memorial, nr 1, i anledning av remiss från båda kamrarna av
Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av
10 §, 12 § 1 mom. och 15 § 3 mom. i lagen den 14 juni 1918 (nr 422) örn fattigvården
m. m.
§ 10.
Justerades protokollsutdrag.
§ 11.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
herr Ericson i Boxholm | under | 4 dagar fr. o. m. den | 17 | april, |
» Andersson i Stockholm |
| 2 » » » | 16 |
|
» Gustafson i Kasenberg | » | den 17 april, |
|
|
» Wachtmeister |
| 2 dagar fr. o. m. den | 18 | » |
» Johanson i Stockholm | » | 14 » » » | 18 | » och |
» Gardell i Gans |
| 4 » » » | 16 | » |
Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 4.47 e. m.
In fidem
Per Cronvall.
Fredagen den 17 april.
7 Jfr 26.
Fredagen den 17 april.
Kl. 4.30 e. m.
§ I
Justerades
protokollet för den 11 innevarande april.
§ 2.
Ordet lämnades nu på begäran till
Hans excellens herr statsministern Ekman, som anförde: Med andra kammarens
tillstånd har herr Carl Petrus Olsson till mig^ framställt tvenne frågor,
som hava samband nied ett av chefen för Södra skånska infanteriregementet
den 1 april 1930 fattat beslut att entlediga musikvolontären vid regementet
Göte Aug. Carlsson från förordnande såsom musikvicekorpral i regementet.
Interpellantens frågor äro formulerade sålunda:
1. Anser statsrådet, att förre musikvicekorpralen Carlsson i och med den
av regementschefen företagna degraderingen förorättats?
2. Om så är fallet, är statsrådet beredd att på sätt, som kan befinnas lämpligt,
bereda Carlsson upprättelse?
Till en början vill jag erinra örn, att i militieombudsmannens till innevarande
års riksdag avgivna ämbetsberättelse närmare redogörelse lämnats för de omständigheter,
som sammanhänga med regementschefens nämnda beslut.
Å sid. 46—52 i militieombudsmannens ämbetsberättelse avhandlas ett sålunda
rubricerat ärende: »Musikdirektör fälld till ansvar för fylleri under tjänstgöring
m. m.» Av den lämnade redogörelsen inhämtas i huvudsak följande.
I en till militieombudsmannen den 26 november 1929 insänd skrift anhöll
förenämnde Carlsson örn undersökning rörande förhållandena vid Södra skånska
infanteriregementets musikkår. Carlsson framhöll bland annat, att han och
många andra inom musikkåren blivit dåligt behandlade av musikdirektören K.
Svedberg, samt att Carlsson anmält musikdirektören hos regementschefen för
förolämpning. Sedan militieombudsmannen i skrivelse till chefen för Södra
skånska infanteriregementet infordrat utredning i ärendet, översände regementschefen
avskrift av handlingarna till Carlssons berörda anmälan. Dessa
handlingar utvisade bland annat, att Carlsson anmält Svedberg hos regementschefen
för det Svedberg den 17 november 1929 under en orkesterrepetition å
biograflokal i Ystad uppträtt förolämpande mot Carlsson samt hotat honom
med stryk; att förhör med anledning av denna anmälan ägt rum den 20 november;
samt att regementschefen den 23 i samma månad resolverat, att anmälan
icke skulle föranleda någon åtgärd.
Uti en den 5 december 1929 dagtecknad, till militieombudsmannen ställd
skrivelse gjorde Carlsson anmälan mot Svedberg för fylleri ävensom för begagnande
av olämpliga tilltalsord samt svordomar under tjänstgöring lii. lii.
Sedan militieombudsmannen anmodat regementschefen att verkställa utredning
Svar å
interpellation.
Nr 26. g
Fredagen den 17 april.
Svar å
interpellation
(Forts.)
med anledning av vad Carlsson sålunda anfört, översände regementschefen med
• skrivelse den 14 december 1929 den begärda utredningen m. m.
. ^lihtieom budsm unnen avgjorde ärendet den 20 mars 1930 och meddelade därvid
i skrivelse till regementschefen, att han funne utredningen i ärendet ådagalägga,
att Svedberg gjort sig skyldig till vissa närmare angivna förseelser.
Jämlikt 185 § strafflagen för krigsmakten räknades mål angående förseelser
av ifrågavarande slag till disciplinmål, vari det tillkomme vederbörande befälhavare
att ålägga disciplinstraff. Pa grund härav anmälde militieombudsmannen
Svedberg hos regementschefen till bestraffning för nämnda förseelser.
I skrivelse till militieombudsmannen den 1 april 1930 anmälde regementschefen,
att han för de anmärkta förseelserna ålagt Svedberg sex dagars arrest
utan bevakning.
I militieombudsmännens ämbetsberättelse avhandlas å sid. 86—91 följande
ärende: »Anmärkning mot regementschefs beslut att entlediga musikvolontär
fran förordnande såsom musikvicekorpral i regementet.» Här upplyses till en
början, att chefen för södra skånska infanteriregementet, samtidigt som han
underrättade militieombudsmannen örn det musikdirektören Svedberg ålagda
disciplinstraffet, även meddelade, att musikvicekorpralen Carlsson, jämlikt bestämmelserna
i tjänstgörmgsreglementet för armén § 84 mom. 5 andra stycket,
entledigats från förordnandet att vara musikvicekorpral i regementet och erhållit
avsked.
. -De åberopade bestämmelserna i tjänstgörmgsreglementet för armén äro av följande
lydelse: »Underbefäl, som icke befinnes lämpligt att vidare innehava underbefälsstäilning,
skall av regementschefen entledigas från förordnandet och
återgå till beställning såsom menig. Framställning örn sådant entledigande
skall göras av vederbörande kompanichef, då han finner anledning därtill vara
för handen. I tillämpliga delar förfares på enahanda sätt med musikvolontär
eller beställmngsman av underbefäls tjänstegrad, vilken visat sig icke längre
vara förtjänt av den högre tjänstegraden.»
Ämbetsberättelsen upptager härefter huvudsakligen följande.
I en till militieombudsmannen den 2 april 1930 inkommen klagoskrift anförde
Carlsson, att han för någon tid sedan lagt in örn avsked från regementet
på grund av att han erhållit anställning vid ett annat regemente. Regementschefen
hade svarat, att så fort militieombudsmannen slutfört ärendet angående
musikdirektören Svedberg skulle Carlsson erhålla avsked. Den 1 april 1930 hade
Carlsson erhållit meddelande av en musikfanjunkare, att Carlsson blivit
»degraderad» samt fått sitt avsked pa grund av att regementschefen ansett honom
oduglig. Någon anmälan hade ej gjorts mot Carlsson. Carlsson ansåge
sig ej vara oduglig i musikaliskt hänseende.
Viel klagoskriften hade fogats bestyrkt avskrift av ett utav musikfanjunkaren
vid Södra skånska infanteriregementet Gustav Hultgren utfärdat intyg,
däri anfördes, att Carlsson, under den tid han varit Hultgrens elev i klarinettblasning,
skött sina musikaliska åligganden på ett i allo tillfredsställande sätt
samt att Carlsson tack vare goda förutsättningar och ett aldrig slappnande intresse
för sitt instrument hunnit längre än i allmänhet kolleger av samma grad.
Anmodad avgiva yttrande i ärendet anförde regementschefen bland annat:
Anledningen till Carlssons entledigande vore, att regementschefen icke funne
den lämplig som underbefäl med därmed följande förmansskap och befälsrätt,
vilken utöver de sakliga förhållandena — i tydlig avsikt att misstänkliggöra
en förman framkomme med och sedermera vid förhör vid regementet upprepade
förvrängda_ eller felaktiga påståenden. Framställning örn Carlssons
entledigande hade icke gjorts av musikdirektören, utan hade beslutet av regementschefen
fattats på grund av bestämmelserna i tjänstgöringsreglementet
för armén § 84 mom. 5 andra stycket första meningen (jämförd med § 1
Fredagen den 17 april.
9 Nr 26.
morn. 19). Musikfanjunkare]! Hultgrens intyg om Carlssons musikaliska förmåga
vore en den förevarande frågan ovidkommande sak; det vore icke för
oduglighet som musiker utan för olämplighet som underbefäl, som Carlsson
entledigats från vicekorpralsförordnandet.
Ärendet avgjordes av militieombudsmannen genom resolution den 22 maj
1930 av följande innehåll.
Militieombudsmannen funne bestämmelserna i § 84 mom. 5 av tjänstgöringsreglementet
för armén utvisa, att medan regementschef i fråga om vanligt underbefäl
kunde entlediga detsamma under förutsättning att det »icke befinnes
lämpligt att vidare innebava underbefälsställning», liknande rätt tillkomme
honom i fråga om musikvolontär eller så kallad beställningsman av underbefäls
tjänstegrad under förutsättning, att sådan befattningshavare »visat sig
icke längre vara förtjänt av den högre tjänstegraden». Enligt vad redan ordalagen
gåve vid handen och vad militieombudsmannen även inhämtat, vore det
med avsikt, som förutsättningen för nedflyttning till ställning såsom menig
angivits olika för de nämnda kategorierna av befattningshavare. Beträffande
musikunderbefäl och beställningsman vore det således icke fråga örn, huruvida
vederbörande vore lämplig att innehava befälsställning eller icke. I förevarande
fall hade Carlsson av regementschefen blivit entledigad från sitt förordnande
såsom musikvicekorpral i regementet på grund därav, att regementschefen
ansett vissa Carlssons uttalanden, framkomna i samband med en till militieombudsmannen
gjord anmälan, innefatta bevis örn olämplighet att innehava
underbefälsställning. Detta regementschefens förfaringssätt stöde enligt militieombudsmannens
uppfattning icke i överensstämmelse med en riktig tolkning
av nyss anförda bestämmelser i tjänstgöringsreglementet och vore så mycket
mer anmärkningsvärt, som det icke blivit i vederbörlig ordning fastslaget,
att Carlssons ifrågakomna uttalanden varit förgripliga. Ehuru militieombudsmannen
således funnit regementschefens beslut örn Carlssons entledigande såsom
musikunderbefäl felaktigt och under förevarande omständigheter anmärkningsvärt,
hade militieombudsmannen, då de i § 84 av tjänstgöringsreglementet
använda ordalagen möjligen kunnat föranleda regementschefens oriktiga uppfattning
örn stadgandets innebörd, med stöd av 5 § i den för riksdagens militieombudsman
gällande instruktion, ansett sig kunna underlåta vidtaga vidare
åtgärd mot regementschefen med anledning av beslutet.
Något uttalande från min sida angående militieombudsmannens yttrande
eller åtgärder i saken kan ju icke ifrågakomma, och detta så mycket mindre
som första lagutskottet, av vilket utskott interpellanten för övrigt är ledamot,
vid den granskning av militieombudsmannens ämbetsförvaltning, som utskottet
grundlagsenligt förehaft, icke funnit någon anledning till anmärkning hava
förekommit på denna punkt. Ej heller har vid föredragning i kamrarna av
utskottets utlåtande i anledning av den verkställda granskningen någon anmärkning
framställts.
Några besvär över regementschefens åtgärd eller klagomål i annan ordning
än den gjorda anmälan till militieombudsmannen hava icke blivit anförda.
Återstå så interpellantens till mig framställda frågor. Dessa avse, att jag
bär skulle uttala mig rörande en speciell av omförmälde regementschef vidtaga
ämbetsåtgärd. I § 90 i regeringsformen stadgas emellertid, att under
riksdagens, dess kamrars eller utskotts överläggningar och prövning icke må
uti någ-ot annat fall eller på något annat sätt än grundlagarna bokstavligen
föreskriva- komma frågor om ämbets- och tjänstemäns till- och avsättande, regerings-
och domaremaktemas beslut, resolutioner och utslag, enskilda medborgares
och korporationers förhållanden, eller verkställigheten av någon lag,
författning eller inrättning, dag kan, herr talman, ej finna annat än, att ett
besvarande av interpellantens frågor med den avfattning, dessa erhållit, skulle
Svar å
interpellation,
(Forti.)
Nr 26. 10
Fredagen den 17 april.
Svar å stå i strid mot den av mig återgivna grundlagsbestämmelsen; och finner mig
interpellation, vi,J sådant förhållande icke kunna i vidare mån än som skett ingå på dessa
(Forts.) frågor.
Härpå yttrade:
Herr Olsson i Mellerud: Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill
till herr statsrådet och chefen för försvarsdepartementet framföra mitt tack
för att han besvarat den framställda interpellationen! I det föredragna interpellationssvaret
säger herr statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
sig icke vilja göra något uttalande angående militieombudsmannens yttrande
eller åtgärder i saken och detta så mycket hellre, som första lagutskottet,
vilket utskott interpellanten tillhör, icke haft någon anmärkning att göra i
sitt utlåtande och någon sådan ej heller förekommit vid föredragningen i
kamrarna. Detta kräver onekligen en förklaring, då ju förhållandet förefaller
en smula underligt. Det är på det sättet, att när vi i utskottet diskuterade
detta spörsmål, ha vi funnit, att militieombudsmannen med sin tillrättavisning,
hållen i mycket bestämda ordalag, liksom pressat sig till den nedersta
gränsen av den ram, inom vilken han skulle ha möjlighet att röra sig. Jag
tycker mig ha fått det intrycket av militieombudsmannens uttryckssätt, att
inom den marginal han haft att röra sig har det kunnat diskuteras, örn han
bort fullfölja saken med åtal eller om han bort handla på sätt, han gjort.
Jag vågar icke personligen ha någon deciderad mening, örn hans tillvägagångssätt
varit det absolut riktiga, och av dessa skäl har jag helt naturligt
icke heller kunnat vara med örn att yrka på ett klanderuttalande mot militieombudsmannen,
detta så mycket mera som det torde finnas andra anledningar
att icke utan trängande skäl uttala sitt klander mot militieombudsmannainstitutionen.
Jag vill dessutom säga, att vad jag ytterst ville vinna icke tillnärmelsevis
kunde gagnas genom en klandertalan mot militieombudsmannen. För mig var
det icke huvudsyftet, örn militieombudsmannens handlingssätt blev klandrat,
icke ens örn regementschefens tillrättavisning hade skärpts, för mig var det
viktigast, att den part, som jag ansåg orättfärdigt behandlad, kunde på något
sätt rehabiliteras. Det var från den utgångspunkten, som jag ansåg mig icke
ha skäl att framställa ett yrkande på en klandertalan mot militieombudsmannens
handlingssätt.
Herr statsrådet säger vidare, att det icke framkommit några besvär över
regementschefens åtgärd, eller att i någon annan ordning anförts några klagomål.
Det är också alldeles riktigt. Jag tror emellertid, att det är förklarligt
ur den synpunkten, att då klaganden fullföljt saken till militieombudsmannen
och militieombudsmannens resolution avkunnats, han sedan kunde tvivla
på örn det var möjligt att kunna fullfölja saken. Det är nog icke så enkelt
för en menig man att kunna vara inne i författningarnas olika labyrinter på
detta område. Jag förstår den saken så mycket bättre, som jag, innan jagväckte
min interpellation, sökte göra mig underrättad örn, huruvida det kunde
vinnas något genom en direkt framställning eller direkta klagomål till
Kungl. Maj:t i denna fråga. Jag har rådgjort med på detta område mycket
sakkunnigt folk, även med herr statsrådets eget departement har jag varit i
förbindelse. Av dessa informationer fick jag den ganska bestämda uppfattningen,
att, när personen i fråga lämnat sin tjänst, var det ytterst tvivelaktigt
örn Kungl. Maj:t besvärsvägen kunde vidtaga några åtgärder och återge honom
hans förlorade rättigheter eller på något sätt rehabilitera honom. Det
var först sedan jag efter dessa informationer insåg, att även denna väg var
stängd, som jag ansåg mig böra bringa fallet till herr statsrådets kännedom
Fredagen dea 17 april.
11 Nr 28.
för att om möjligt söka finna någon väg för att minska tragiken i detta fall. . Svar å
Jag antager, att genom den redogörelse, som lämnats i M. 0:s ämbetsberät- l^rpeUation.
telse om detta speciella fall, är det tämligen känt, huru saken ligger till, (Fort*-)
och jag skall därför icke trötta kammaren med att upprepa detaljerna.
När jag väckte min interpellation, var jag på det klara med att jag rörde
mig på ett område, där det var svårt även för herr statsrådet att kunna finna
någon utväg. Hans excellens har påpekat grundlagens bud och jag skall
icke ingå i tvist nied honom örn denna tolkning, då jag föreställer mig att den
är fullt korrekt. Jag tänkte mig dock såsom lekman möjligheten av att dea
dörr, som kallas grundlagen, icke skulle vara hårdare tillsluten utan att det
skulle finnas någon liten glänta, genom vilken herr statsrådet möjligen skulle
kunna se till att åvägabringa rättelse i detta fall, som synes mig vara i stort
behov av sådan rättelse. Jag har genom svaret kommit på det klara med att
någon sådan rättelse icke är möjlig. Tragiken rörande musikvicekorpralen
Carlsson är påfallande.
Militieombudsmannen säger i sin här anförda resolution, att det beslut, på
vilket degraderingen och avskedet vila, icke är hållbart. Regementschefens
tolkning är felaktig, och hans handlingssätt är även synnerligen felaktigt.
Icke desto mindre kvarstå de följder, som detta beslut haft. Jag vill påpeka,
att genom detta beslut har musikvicekorpralen Carlsson tillfogats ett avsevärt
handikap i sin fortsatta försörjning. Musikvicekorpral Carlsson är heller
icke ett ensamtstående fall. Vid det granskningsarbete, som jag under några
år haft tillfälle att syssla med, har jag ofta funnit rättsprocedurer, där det
visat sig, att den militära rättvisan icke är så beskaffad, som man skulle önska.
Jag vill blott med några ord erinra örn ett fall, som kammarledamöterna
kanske sett i dagspressen, där en furir kommit i tvist med sin kompanichef.
Det förefaller att ha varit en ganska underordnad detalj, som de kommit i
tvist örn. Båda rapporterade varandra, och furirens rapport blev på formella
skäl återlämnad, då den icke gått genom vederbörligt forum. Furiren besinnade
sig, då han fann det hela tämligen betydelselöst, och var därför icke
angelägen att fullfölja rapporten men fick sig förelagt att framlägga förnyad
rapport. Han blev dömd, och det blev en månads fängelse. Denna dom överklagades
även av åklagaren med yrkande på ytterligare skärpning. Jag skall
icke uttala något klander av den avkunnade domen. Det vore långt ifrån mig.
Men det kan icke undgås, att man inför de rätt ofta förekommande fallen av dylik
karaktär gör vissa funderingar. Jag vill erinra örn att det sist av mig
omnämnda fallet i likhet med det av mig förut åberopade även hade såsom
förhistoria klagomål hos militieombudsmannen. Jag tror icke, att det är
klagomålen hos militieombudsmannen, som i och för sig orsakat detta senare
fall, men man har svårt att frigöra sig från att det icke haft något litet
sammanhang.
Vad jag vill komma fram till är att det synes mig, som om avsevärda brister
skulle vidlåda vårt militära rättsförfarande, icke enbart rättsförfarandet utan
också krigslagarna och de bestämmelser, som för närvarande gälla. Under det
granskningsarbete, som jag tidigare omnämnt, har jag gjort den iakttagelsen,
att det är särskilt på ett område, där bristerna liro mycket starkt framträdande.
Det förekommer något som gemenligen brukar kallas majorsförhör.
(Jag är icke övertygad örn att detta är det korrekta namnet.) Så vitt jag fattat
saken riktigt, höra dit alla mål, sorn sirö att hänföra till disciplinmål, och
dessutom det förberedande arbete, på vilket krigsrätterna sedan bygga sitt
ställningstagande. Det är naturligt, att krigsrätterna ytterligare pröva detta
material, men det är dock, så vitt jag förstår, grundläggande för deras ställningstagande.
Man behöver icke lia något särskilt skarpt intellekt för att
finna, att det sätt, varpå dessa majorsförhör i en hel del fall tillgå, icke är
Kr 2G. 12
Fredagen den 17 april.
infresin" cr. aV den art’ man bör prisa den anor(iningen._ Jag Ilar fått det bestämda
(Forts i '' trycket, att i en hel del fall förekommer en ledning av dessa förhör, som står
'''' under ali kritik. Det är naturligtvis icke så underligt, att så är fallet. Det
är begripligt, att den, som kanske är en god officer, icke samtidigt är en
god förhörsledare och en rättslärd. Detta viktiga område synes mig emellertid.
vara av den art, att man bör undersöka, örn man icke skulle kunna komma
till en mera tillfredsställande anordning än hittills. I fråga om krigsrätterna
har ju också kritik från riksdagens sida upprepade gånger förekommit,
och samma är förhållandet med krigslagarna.
Jag skulle nu vilja vädja till herr statsrådet och chefen för försvarsdepartementet,
som i detta fall också är excellens och statsminister, att snarast möjligt
taga under övervägande det kommittébetänkande, som redan är utarbetat och
sorn, såvitt jag är riktigt underrättad, sedan några år tillbaka är klart och
innehåller förslag örn revision av krigslagarna och revision av det militära
rättsförfarandet, för att se till, örn vi icke skulle kunna komma ifrån det rättsförfarande
på det militära området, som nu ger en hel del sådana underliga resultat.
Jag skulle vilja säga, att det står en doft av stenålder kring detta militära
rättsväsen. Jag tror, att det är hög tid att ersätta detta med något annat
och mera ändamålsenligt, varvid riksdagens synpunkter på humanitet bliva
tillgodosedda.. Jag vill erinra örn att i den skrivelse, som riksdagen avlät år
1922, gjorde sig riksdagen också till tolk för detta krav på humanisering.
.. skulle jag vilja säga, att jag förstår synnerligen väl behovet av en
förnuftig disciplin inom de militära förbanden. Jag vill för att skingra allt
missförstånd be. att få säga ifrån, att jag har icke någon som helst anledning
att söka taga självsvåldet under armarna, men jag tror, att det för framtiden
är av stor vikt, att ett bättre förhållande kommer till stånd på detta område.
Det synes mig, att välförhållandet allvarligt skadas, örn de underordnade emellanåt
få skäl för den meningen, att en överordnads makt kan utnyttjas på ett
sådant sätt, att de förra ej känna sig äga full rättssäkerhet i sitt värv.
För min del tror jag, att den synpunkt innebär en missuppfattning, som man
emellanåt ser komma fram, att det är den sämre karaktären, som kräver en
smula självhävdelse och som har en liten smula stolthet. Jag tror, att det är
ett misstag att resonera på detta sätt. Det är nog oftare tvärtom så, att där
det finns en god karaktär, där finnes också litet av gry och litet stål i ryggen,
och det skadar minsann icke här i livet.
Jag sag för någon tid sedan en uppsats i en tidskrift för militärer, där man
utan omsvep hade fört fram spörsmålet: Är likheten inför lagen en fiktion?
Jag förstår, att ett sådant spörsmål för den underordnade personalen kan komma
upp. Jag förstår, att män från den underordnade militära personalens sida
kan se läget på ett sådant sätt. Jag tror, att förhållandena nu äro bättre än
vad de varit tidigare, men jag är också lika övertygad em, att de ännu icke
äro tillfredsställande. Rättstryggheten för menige man är icke inom de militära
kadrerna fullt tillfredsställande säkerställd.
Detta är beklagligt, ty i en demokratisk rättsstat får ej finnas berättigad
anledning till tvivel på rättvisans objektivitet.
Herr Kilbom: Herr talman! Denna debatt har varit särskilt intressant,
därför att den klargjort ett pär saker, nämligen 1) att en underordnad i statens
tjänst anställd har blivit fullständigt orättvist och på absolut ohållbara
grunder avlägsnad från sin befattning och alltså tillfogats ekonomisk skada,
2) att den skyldige till detta handlingssätt av riksdagens egen militieombudsman
bär.förklarats ha handlat oriktigt, men 3) emellertid trots allt detta gått
fullkomligt sträf fri, under det att den, som har blivit utsatt för detta övervåld
•— därpå ha vi fått regeringschefens ord — icke har att vänta något som
Fredagen den 17 april.
13 Kr 26.
helst soulagemang. Jag tror verkligen, herr talman, att det kan vara anledning
att understryka detta förhållande. Det är visserligen sant, att här kan
åberopas den eller den grundlagsparagrafen mot att orättvisan skall hävas,
och det är visserligen sant. att riksdagens egen militieombudsman har förklarat,
att den till äventyrs förefintliga oklara formuleringen av en åberopad paragraf
förhindrar honom att tillgripa den åtgärd, som ligger fullständigt på
hand för varje lekman, det är visserligen sant allt detta, men orättvisan kvarstår
och myndigheterna tiga. Äro då, Eders excellens, döda paTagrafer för
mer än det levande livet? Skall i skydd av oklara eller klara paragrafer i
tjänstgöringsreglemente eller eljest eller i skydd av gällande grundlagar en
regementsöverste kunna tillfoga en underordnad anställd ekonomisk skada
och smälek, som härvidlag har skett, och kunna göra detta utan någon straffpåföljd?
En lysande illustration verkligen på tillståndet inom det militära —
jag ber örn ursäkt för uttrycket — rättsväsendet, ty hela historien visar ju, att
det är motsatsen till rättsväsende, och att det istället är ett övergreppsväsende.
Jag tror verkligen, att detta bör klargöras för den bredaste allmänhet.
Samtidigt som jag för min del finner det synnerligen tacknämligt, att herr
Olsson i Mellerud har påtalat saken, kan jag dock icke driva upp någon som
helst förståelse för — jag vill icke använda ett hårt ord men uttrycket flathet
ligger nära till —- för den, som sitter i vederbörande utskott och ser allt
detta och ändå icke åtminstone reservationsvis påtalar saken. Herr Olsson
sade, att han undersökt saken noggrant, men som uppenbarligen framgår har
han också blivit snärjd i alla dessa paragrafer och alla de bestämmelser, som
vederbörande utnyttjat och använt sig utav för att -— icke bokstavligen men
bra nära — söka slå ihjäl en man, som har vågat såsom underordnad hysa
gentemot den högre militära hierarkin en självständig uppfattning. Örn någon
borde ha avskedats, så vore det väl chefen för musikkåren vid vederbörande
regemente, som uppträtt full — jag vet icke örn! det var i tjänsten eller örn
det kanske var i tillfällig privat tjänst — och hotat en underordnad med stryk.
Såvitt jag kan finna, är det en sådan man, som bör avskedas, och icke den,
som anmält förhållandet. Men statsmakterna låta honom gå straffri.
§ 3.
Föredrogos var för sig och hänvisades till statsutskottet följande på kammarens
bord liggande motioner, nämligen:
nr 421 av herrar Lövgren och Hage;
nr 422 och 423 av herr Hansson i Stockholm m. fl.; samt
nr 424 av herr Olsson i Golwasta m. fl.
Vid härpå skedd föredragning av motionen nr 245 av herr Lindberg m. fl.,
i anledning av Kungl. Majda proposition, nr 202, angående anslag till beredskapsarbeten
för motverkande av arbetslöshet, begärdes ordet av
Herr Lindberg, som yttrade: Herr talman! Då jag blivit uppmärksam
gjord
på att den av mig väckta motionen innehåller två yrkanden, vilka anses
böra behandlas av olika utskott, skall jag be att få hemställa, att motionen får
uppdelas i två motioner, som kunna remitteras till var sitt utskott.
Denna anhållan blev av kammaren bifallen, varefter båda ifrågavarande
motioner remitterades, den förra med bibehållen beteckning av nummer 425
till statsutskottet och den senare, betecknad med nummer 428, till jordbruksutskottet.
Svar å
interpellation.
(Forts.)
Ur 2C. 14
Fredagen den 17 april.
Härefter föredrogos och överlämnades
till statsutskottet motionen nr 426 av herr Persson i Falla; och
till jordbruksutskottet motionen nr 427 av herr Jonsson i Risinge m. fl.
§ 4.
Vidare föredrogos, men blevo ånyo bordlagda statsutskottets utlåtanden nr
78—82, bevillningsutskottets betänkande nr 27, bankoutskottets utlåtanden
nr 27—83 och lagutskottens memorial nr 1.
§ 5.
Ordet lämnades härefter till herr förste vice talmannen, som yttrade: Herr
talman! Jag tillåter mig hemställa, att kammaren måtte besluta, att bland
två gånger bordlagda ärenden på morgondagens föredragningslista först matte
uppföras lagutskottens memorial nr 1.
Denna hemställan bifölls.
§ 6.
Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:
nr 8 A, i anledning av dels vissa utav Kungl. Maj :t i statsverkspropositionen
under åttonde huvudtiteln gjorda framställningar, dels ock åtskilliga beträffande
samma huvudtitel väckta motioner: och
nr 138, i anledning av Kungl. Maj :ts under femte huvudtiteln av statsverkspropositionen
gjorda framställning angående anslag till bidrag till arbetsledarekurser
jämte i ämnet väckta motioner.
§ 7.
Vidare anmäldes och godkändes riksdagens kanslis förslag till paragrafer i
riksdagsbeslutet:
nr 24, rörande lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 14 juni 1928
(nr 196) örn galtbesiktningstvång;
nr 25, rörande viss ändring i 11 kap. 38 § rättegångsbalken;
nr 26, rörande förslag till lag örn upplagshus och upplagsbevis;
nr 27, rörande godkännande av en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island
och Norge den 6 februari 1931 avslutad konvention, innehållande internationellt
privaträttsliga bestämmelser örn äktenskap, adoption och förmynderskap,
m. m.;
nr 28, rörande godkännande av en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island
och Norge den 10 februari 1931 avslutad konvention angående indrivning
av underhållsbidrag, m. m.;
nr 29, rörande tullfri införsel av två telefonkablar;
nr 30, rörande förordning örn ändrad lydelse av 18 § 1 mom. och 22 § 2 mom.
förordningen den 15 december 1914 (nr 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket;
nr 31, rörande förordning örn ändrad lydelse av 3 § 2 mom. förordningen
den 6 november 1908 (nr 129) angående en särskild stämpelavgift vid köp
och byte av fondpapper;
nr 32, rörande förordning örn ändrad lydelse av 5 § tulltaxeförordningen
till beredande av tullfrihet för varor till främmande makters lönade konsuler;
Fredagen den 17 april.
15 Nr 26»
nr 33, rörande ändringar i gällande tulltaxa beträffande vissa kemiska preparat;
nr
34, angående godkännande av en i Genéve den 2 oktober 1930 dagtecknad
konvention om finansiell hjälp m. m.;
nr 35, rörande personlig professur för läraren i medicinsk radiologi vid
universitetet i Uppsala, medicine doktorn H. F. Laurell;
nr 36, rörande arvode till en assistent å fysikalisk-kemiska institutionen vid
universitetet i Uppsala;
nr 37, angående anslag till materiel vid institutionen för ärftlighetsforskning
vid universitetet i Lund; och
nr 38, rörande upprättande av ett institut för högspänningsforskning.
§ 8.
Till bordläggning anmäldes bevillningsutskottets betänkanden:
nr 28, i anledning av väckt motion örn tullfrihet för vissa för blomsterförädlingsindustrien
behövliga varor;
nr 29, i anledning av väckt motion angående ändring av skattelagarnas bestämmelser
örn avdrag för värdeminskning; och
nr 30, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till förordning
om fortsatt tillämpning av förordningen den 8 juni 1923 (nr 155) angående
omsättnings- och utskänknings skatt å spritdrycker.
Justerades protokollsutdrag.
§ 9.
Ledighet från riksdagsgöromålen
herr Andersson i Grimbo
> Eriksson i Toftered
» Karlsson i Munkedal
» Anderson i Råstock
§ 10.
beviljades:
under 3 dagar fr. o. m. den 18 april,
» 4 > > > 20 »
s den 18 april och
» 2 dagar fr. o. m. den 18 april.
Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 5.20 e. m.
In fidem
Per Cronvall.