RIKSDAGENS PROTOKOLL.
T930. Första kammaren. Nr 17.
Lördagen den 15 mars.
Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.
Föredrogos, men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran statsutskottets
utlåtande nr 8, första lagutskottets utlåtande nr 16 samt första kammarens
andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 8.
Föredrogs ånyo första lagutskottets utlåtande nr 14, i anledning av väckt Äng. lapp/Or
motion
om förhållandet mellan Arjeplog- och Karesuandolapparna samt lapp- fattningarnas
författningarnas anknytning till det levande livet. tillämpning
m. m.
I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 211,
vilken behandlats av första lagutskottet, hade herr Lindhagen hemställt, att
riksdagen ville hos Kungl. Maj :t anhålla,
1) att Kungl. Majit måtte skyndsamt överväga och söka tillrättalägga vissa
i motionen omnämnda missförhållanden, som föranletts av Karesuandolappars
medgivna invandring på Arjeploglapparnas gamla renbetesområden;
2) att Kungl. Majit ville skyndsamt överväga någon lämplig ordning i allmänhet
för att enhetligt och praktiskt anknyta lappförfattningarna till det
levande livet;
3) att Kungl. Maj it, i den mån för nämnda två önskemål krävdes riksdagens
medverkan, måtte därom framlägga de sociala lagförslag eller andra åtgärder,
vartill förhållandena föranledde.
Utskottet hade i det nu föreliggande utlåtandet på anförda skäl hemställt,
1) att ifrågavarande motion, i vad därigenom yrkande framställts om utredning
angående ändrad lydelse av 1 § i lagen den 18 juli 1928 örn de svenska
lapparnas rätt till renbete i Sverige, icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda; samt
2) att riksdagen, i anledning av motionen i övrigt, måtte i skrivelse till
Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville skyndsamt låta verkställa utredning
rörande beskaffenheten av de missförhållanden med avseende å renskötselns
bedrivande och lappförfattningarnas tillämpning i övrigt, som yppats inom
vissa delar av Lappmarken, samt, därest av utredningen skulle framgå,
att dessa missförhållanden vore av den art, att deras snabba och effektiva tillrättaläggande
icke läte sig medelst den nuvarande administrationen å området
genomföra, vidtaga de tillfälliga åtgärder för berörda ändamåls vinnande, vartill
utredningen kunde giva anledning eller Kungl. Maj :t eljest kunde finna skäl.
Herr Lindhagen: Herr talman! Jag är glad över, att utskottet berett tillfälle
genom sitt utlåtande, örn det nu antas, att en del svävande och olösta
frågor möjligen kunna komma till en effektiv undersökning:
Första hammarens protokoll 1980. Nr 17. 1
Nr 17.
9
Lördagen dea 15 mars.
Ang. lappförfattningarnas
tillämpning
m. m.
(Forts.)
Man kail ju lia olika meningar om olika slag av renskötsel. Mar och en Ilar
sina naturliga orsaker och uppgiften bör vara, att de ej gå i vägen för varandra.
Motionen har ock berört de olyckliga konflikterna mellan renskötseln och
de bofastas hö ute på starrängarna. Dessa konflikter lia nyligen åter flammat
upp på grund av oförutsedda väderleksförhållanden. Den förordade undersökningen
kan måhända sätta fart särskilt i det redan uppmärksammade bemödandet
att koncentrera jordbruket kring gårdarna.
Utskottsutlåtandet avser ju att få en allsidig undersökning av dessa förhållanden,
och jag tror således, att jag å mina kommittenters vägnar med tacksamhet
får yrka bifall till utskottets avsikter, vilka tagit sig uttryck i dess
hemställan i andra punkten. För min del skulle jag vilja, i anslutning till min
av riksdagen redan avslagna konstitutionella lappmotion, vilja betona, att
lappförfattningarnas anknytning till det levande livet knappast kan ske annat
än genom en intim samverkan med lapparna själva och en ökad självstyrelse
för dem.
Vad angår första punkten, har jag i riksdagen uttalat en avvikande mening,
men jag skall i anledning av den större fråga, som nu föreligger, inte i den
punkten göra något yrkande.
Herr Asplund: .Tåg har samma mening som herr Lindhagen beträffande
första punkten av föreliggande utlåtande och jag skall tillåta mig att instämma
med honom även beträffande behovet av den utredning, som föreslås i andra
punkten. Men jag kan inte underlåta att här ändå inlägga en bestämd gensaga
emot utskottets påstående, att de Karesuandolappar, som blivit förflyttade
till Arjeplog, skulle på grund av den så starkt inskränkta rätten till renbete
å norskt och finskt område, driva en renskötsel, som står på lägre
nivå än den i Arjeplog vanliga. Efter min uppfattning äger jaka motsatsen
rum och bästa beviset härför är det ökade välstånd, som uppstått bland såväl
de äldre som de nyinflyttade, lapparna i Arjeplog genom det bättre utnyttjandet
av betesmarkerna av den ökade renstammen. Men detta hindrar ju inte,
att en utredning är behövlig. Jag vill emellertid framhålla nödvändigheten av
att därvid även tas sikte på åtgärder för uppförande av stängsel å båda sidor
örn riksgränsbanan m. m. på statens bekostnad, som lapparna ha rätt att kräva
för att kunna utnyttja sina viktiga höstbetesland på båda sidor örn denna bana.
Frånvaron av dessa stängsel vållar, att de stora renhjordarna söder om Torneträsk
måste långt tidigare än förr i världen tränga ner åt östra delen av Jukkasjärvi
socken till förfång för den jordbrukande befolkningen samt över Torne
älv inpå Talmalapparnas med fleras vinterbeten, varigenom dessa bliva trängda
inte bara från finsk och norsk sida utan även söderifrån och nya utflyttningar
ner åt det renfattiga Västerbotten bli nödvändiga. Jag har inte något
annat yrkande än på bifall till utskottets hemställan.
Efter härmed slutad överläggning bifölls vad utskottet i förevarande utlåtande
hemställt.
Vid förnyad föredragning av första lagutskottets utlåtande nr 15, i anledning
av väckt motion angående upphävande av vissa prästerskapet tillkommande
privilegier, bifölls vad utskottet i detta utlåtande hemställt.
Föredrogs ånyo.och företogs punktvis till avgörande statsutskottets utlåtande
nr 6, angående regleringen för budgetåret 1930/1931 av utgifterna under
Lördagen den 15 mars.
3
Nr 17.
riksstatens sjätte huvudtitel, innefattande anslagen till kommunikationsdepartementet.
Punkterna 1 och 2.
Vad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 3.
Lades till handlingarna.
Punkten 3.
Utskottets hemställan bifölls.
Punkten 5.
Kungl. Majit hade föreslagit riksdagen att till byggande av landsvägar och
vanliga bygdevägar för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag
av 4,500,000 kronor.
Rörande förevarande anslag hade väckts ett flertal motioner.
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr 26,
av herr I. Pauli och den andra inom andra kammaren, nr 60, av herr A. Andersson
i Löbbo och herr E. Fast, hade hemställts, att riksdagen måtte besluta att
med 700,000 kronor höja det av Kungl. Majit begärda anslaget för byggande
av landsvägar och vanliga bygdevägar, eller från 4,500,000 till 5,200,000 kronor.
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr 51,
av herrar J. Clemedtson och N. Gabrielsson, och den andra inom andra kammaren,
nr 96, av herr E. Bengtsson i Kullen m. fl., hade föreslagits, att som
anslag till byggande av landsvägar och vanliga bygdevägar för budgetåret
1930/1931 måtte anvisas ett extra reservationsanslag av 5 miljoner kronor.
I en inom andra kammaren av herr E. Berg m. fl. väckt motion, nr 99, hade
hemställts, att till byggande av landsvägar och vanliga bygdevägar för budgetåret
1930/1931 måtte anvisas ett extra reservationsanslag av 5,800,000 kronor:
att statsbidraget till nybyggnader skulle utgå med tre fjärdedelar eller
75 procent av den beräknade kostnaden samt att bidrag av förevarande anslag
jämväl skulle kunna utgå till fortsättande av sådana vägförbättringsarbeten,
vilka redan erhållit statsbidrag från anslaget. ,
I en inom andra kammaren av herr P. Bergström i Bäckland väckt motion,
nr 104, hade hemställts, att riksdagen måtte besluta att till byggandet av landsvägar
och vanliga bygdevägar för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag
av 5,800,000 kronor samt att bidragsprocenten av ifrågavarande
anslag finge utgå enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag med tre
fjärdedelar av den för vägföretag beräknade kostnaden.
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr 50,
av herrar •/. Clemedtson och N. Gabrielsson och den andra inom andra kammaren,
nr 95, av herr E. Bengtsson i Kullen m. fl., hade föreslagits, att riksdagen
måtte besluta sådan ändring i gällande bestämmelser angående statsbidrag till
allmänna vägars byggande m. m., att statsbidrag finge utgå med högst tre
fjärdedelar av den beräknade kostnaden.
Under nu förevarande punkt hade utskottet vidare till behandling upptagit
följande inom andra kammaren väckta motioner rörande rätt att komma i åtnjutande
av statsbidrag för marklösen m. m., nämligen
nr 105, av herr O. E. Sandberg m. fl.,
Anslag till
byggande av
landsvägar
m. m.
Jfr 17. 4
Lördagen den 15 mars.
Anslag till
byggande av
landsvägar
m. m.
("Forts.)
nr 185, av herr E. Hultman och
nr 308, av herr C. Olsson i Berg m. fl.
Slutligen hade utskottet under nu förevarande punkt behandlat följande båda
motioner om utredning rörande statens och motortrafikens deltagande i kostnaderna
för vägunderhållet, nämligen motionen nr 203 i första kammaren av herr
A. J. Granström och motionen nr 275 i andra kammaren av herr G. Olssen) i
Ramsta m. fl.
Utskottet hade i den nu föredragna punkten på åberopade grunder hemställt,
a) att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande förslag och de
av herrar Pauli, Andersson i Löbbo och Fast, Berg m. fl. och Bergström i Bäckland
i ämnet väckta motionerna (I: 2G och II: 60 ävensom II: 99 och 104), de
båda sistnämnda i vad de avsåge höjning av ifrågavarande anslag, samt med bifall
till herrar Clemedtsons och Gabrielssons samt Bengtssons i Kullen m. fl.
berörda motioner (I: 51 och II: 96), måtte till byggande av landsvägar och
vanliga bygdevägar för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag
av 5,000,000 kronor;
b) att berörda av herrar Berg m. fl. och Bergström i Bäckland väckta motioner
II: 99 och 104, i vad de avsåge höjning av utgående statsbidrag till 75 procent,
ävensom de av herrar Clemedtson och Gabrielsson samt Bengtsson i Kullen
m. fl. väckta motionerna 1:50 och 11:95 ej måtte av riksdagen bifallas;
c) att de av herrar Sandberg m. fl., Hultman och Olsson i Berg m. fl. väckta
motionerna II: 105, 185 och 308 angående marklösen måtte anses besvarade
med vad utskottet förut under punkten anfört;
d) att de av herrar Granström och Olsson i Ramsta m. fl. väckta motionerna
1:203 och 11:275 angående grunderna för deltagandet i vägväsendets kostnader
måtte anses besvarade med vad utskottet förut under punkten anfört.
Reservationer hade anmälts
1) av herrar Kvarnzelius, Widell, Nilsson i Gränebo, Rosén, Svensson i Kompersmåla,
Lundell, Bengtsson i Norup, Olsson i Kullenbergstorp, Olsson i Blädinge,
Törnkvist och Andersson i Höör, som ansett, att utskottets yttrande bort
hava den lydelse, som i reservationen angivits, samt att utskottet bort hemställa,
1) att riksdagen måtte
a) ---[mom. a) i utlåtandet]---
b) med anledning av de av herrar Berg m. fl. och Bergström i Bäckland m. fl.
i ämnet väckta motionerna (II: 99 och 104), i vad de avsåge höjning av nu utgående
statsbidrag, ävensom herrar Clemedtsons och Gabrielssons samt Bengtssons
i Kullen m. fl. berörda motioner (1:50 och 11:95) besluta, att statsbidrag
till ifrågavarande vägbyggnader finge utgå med högst tre fjärdedelar av den
beräknade kostnaden.
II)---[mom. c) i utlåtandet] — ---
III)--— [mom. d) i utlåtandet] —--;
2) av herr Lindblad, som ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till Kungl.
Maj:ts förslag.
Herr Kvarnzelius: Herr talman! Vid denna puukt har jag jämte några
av utskottets övriga ledamöter anfört en avvikande mening, så tillvida att vi
visserligen äro av samma mening som utskottsmajoriteten i fråga örn beloppet
men lia ansett riktigast att gå in för samma procent, vare sig det gäller bidrag
till nyanläggning av allmänna vägar eller det gäller belopp, som skall utgå av
Lövdagen den 15 mars.
5 Jfr 17.
automobilska.ttemedel. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen Ilar också Iros Kungl.
Maj:t föreslagit detta, men Kungl. Majit ansåg det inte lämpligt, enligt vad
som framgår av propositionen, att nu taga upp denna fråga. Emellertid är
det ju så, att för den, som skall yttra sig över vägfrågor oell dylikt, är det rätt
odiöst att i vissa fall kunna tillstyrka endast 67 procent, under det man, örn
bidraget utgår av automobilskattemedel, får tillstyrka 75 procent. Här är således
ett lämpligt tillfälle att verkligen hjälpa de väghållningsskyldiga, som
lia det svårast och väntat längst på att få vägar, och ge dem möjlighet att något
snabbare få sådana. Det är alldeles naturligt, att örn väghållama lia utsikt
att få 75 procent, komma de att ställa sig mera sympatiska till förslag
och krav, som framkomma på anläggning av vägar i de delar av riket, som äro
minst gynnade.
Jag anhåller därför att få yrka bifall till den av mig m. fl. vid betänkandet
i denna del fogade reservationen.
Herr ljudblad: Herr talman! Jag har i denna fråga ställt mig på den
kungl, propositionens ståndpunkt, som avser 500,000 kronor mindre än reservanterna
ha föreslagit. Jag har gjort detta därför, att jag anser, att i närvarande
stund bör man vara synnerligen försiktig med ökade anslag, åtminstone
anslag, som kunna sönderbryta budgeten. Man bör vara försiktig, därför att vi
i närvarande stund ha ett, jag skulle nästan vilja säga, organiserat trassel i
fråga örn vägförhållandena. Först vid denna riksdag lia vi beslutat örn vägingenjörer,
alltså den första etappen på väg till en verklig vägorganisation. Men
det finns ju så många andra frågor, som nödvändigtvis måste lösas, för att vi
skola kunna få en tillfredsställande organisation för vägarbetet och vägförhållandena.
Därför har ju också tillsatts en särskild vägkommitté, som har en
mängd ärenden, vilka beröra organisationen i dess helhet och som naturligtvis
måste ordnas, innan man kan få en verklig vägorganisation. Att då, medan
hela organisationen ligger så att säga och vilar, fatta beslut örn ständiga ökningar,
har jag inte ansett vara lämpligt, därför att jag är rädd för, att det
kommer att slösas icke så litet med de medel, som ställas till väghållamas förfogande
nu, innan vägorganisationen blivit fullbordad och man kan överblicka,
hur medlen användas.
Nu är det ju så, att detta anslag utgått även föregående år, men det har ökats
av sig självt därigenom att en del av anslaget, som förut utgått till omläggning
av vägar, har överflyttats, så att cirka 950,000 kronor stå ytterligare till förfogande
för dessa vägändamål. Alltså skulle med dessa 950,000 kronor beloppet
komma att gå upp till mer lin vad som återfinnes i föregående års budget
och Kungl. Majlis prop. för i år.
Under sådana förhållanden har jag inte kunnat finna, att man har anledning
frångå Kungl. Maj:ts förslag i detta fall. När vi få vägorganisationen färdig,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens inre organisation ordnad o. s. v., så får man
större möjlighet att överblicka, hur de medel komma att användas, som
anslås till vägarna. Och det är ju inte så litet det här gäller, cirka 80 miljoner
kronor örn året. Att fortsätta att öka och öka utan möjlighet till den kontroll,
som är nödvändig, för att de medel som anslås skola bli använda på rätt
och förnuftigt sätt, tycker jag inte är klokt, och jag har därför inte kunnat
följa reservanterna ens till de 5 miljonerna, utan stannat vid 4V3 miljoner,
som Kungl. Majit föreslagit.
Jag skall be, herr talman, att få yrka bifall till Kungl. Majlis proposition.
Herr Walles: Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets förslag
i dess helhet beträffande punkt 5''. Jag skulle lia varit benägen att gå
Anslag till
byggande av
landsvägar
m. m.
(Forts.)
Nr 17. 6
I/ördagon den 15 mars.
Anslag Ml
byggande av
landsvägar
m. m.
(Ports.)
med på den motion, .sohl av Irenne mina länskamrater i andra kammaren är
väckt i anslutning till vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen äskat, nämligen
örn ett belopp av 5,800,000 kronor jämte ett från två tredjedelar till tre fjärdedelar
ökat bidrag, och jag skulle sålunda kunnat varit nied örn den reservation,
som avgivits av herr Kvarnzelius m. fl. under förutsättning av att det högre
anslaget beviljats. För min del vöre jag villig att gå med på detta högre anslag,
så mycket hellre, som jag anser, att det kapital, som nedlägges i vårt
vägsystem, är synnerligen väl använt och, sett ur synpunkten av indirekt nationalekonomisk
vinst, väl förräntat. Emellertid fanns det ingen utsikt, att
detta högre anslag skulle kunna vinna riksdagens bifall, varför jag stannade
vid att ansluta mig till utskottets förslag om 5 miljoner. Därmed ansåg jag
mig även böra stanna vid utskottets förslag angående bibehållande av de 66 2/s
procenten, därför att örn vi öka bidragsprocenten från 66 2/s till 75 procent,
d. v. s. med 8 enheter på 66 eller med 12 procent, skulle detta enligt mitt förmenande
betyda, att vi skulle komma att minska den nybyggda vägsträckan
med 12 procent. Det väsentliga är naturligtvis, att nya vägar komma till i så
stor omfattning som möjligt. Jag är därjämte säker örn att de vägdistrikt,
sorn i 10-tal år stått i kö och väntat på anslag, hellre ta dessa 66 2/3 procent nu,
än de dröja ännu en del år för att då ha utsikt att få 75 procent. På grund
härav har jag ansett mig böra yrka bifall till utskottets förslag såväl beträffande
beloppet som beträffande bidragsprocenten.
Häri instämde herr Asplund.
Greve Lagerbjelke: Jag har begärt ordet för att instämma nied herr Lindblad
i yrkandet örn bifall till hans reservation. Han har själv här nyss haft
ett anförande för detta yrkande; och jag får instämma i vad han sagt. Men
jag vill ytterligare tillägga, att det synes mig vara mycket betänkligt, att
riksdagen år efter år i allt större utsträckning icke drar sig för att öka de
av Kungl. Majit gjorda anslagsäskandena. För ett antal år tillbaka ansågs
statsutskottets förnämsta uppgift ligga i, visserligen utredningar, men även
nedskärningar av de av Kungl. Majit begärda anslagen. Nu är det en helt
annan anda, som går igenom, och även örn statsutskottet givetvis har rätt
att begära och riksdagen att bevilja dessa högre anslag — däremot är formellt
ingenting att invända — så nog bör det väl vara Kungl. Maj :t, som i stort sett
och väsentligen är ansvarig för, att budgeten håller. Nu lia vi en rad hemställanden
från statsutskottet i vägfrågor, där utskottet mer eller mindre hemställt
örn ökade anslag utöver vad Kungl. Maj :t begärt.
Beträffande vidare själva saken, är det givet, att det för de olika vägdistrikten
skulle åtminstone för tillfället vara bättre att få tre fjärdedelar än att
få två tredjedelar av kostnaden, men ser man saken ur statsfinansiell synpunkt,
är det alldeles uppenbart, att därest bidraget ökas till tre fjärdedelar, kommer
detta att medföra en mängd nya framställningar angående vägbidrag, som för
visso i framtiden komma att resultera i ökade anslag på detta område. För
övrigt får man heller inte förbise, att våra väghållningsskyldiga iiro mycket
hårt betungade. Om nu bidrag lämnas med tre fjärdedelar, bli dessa väghållningsskyldiga
i många fall frestade att begära anslag till väganläggningar.
vilka sedermera komma att, även örn en fjärdedel är mindre än en tredjedel,
gå ganska hårt över dem.
Jag får sålunda, herr talman, yrka bifall till herr Lindblads reservation,
d. v. s. till den kungl, propositionen.
Herr Sederholm: Beträffande vägfonden och fördelningen av dess medel,
som det här är fråga om, har det föreslagits av statsutskottet, att dessa medel
Lördagen den 15 mars.
7
skulle fördelas liksom förut med två tredjedelar av statsmedel, medan däremot,
vägdistrikten skulle bestrida en tredjedel av kostnaderna, detta i olikhet
nied vad bestämmelserna äro avsedda att bli oell även ha varit med avseende
å automobilskattemedlen, där de väghållnings skyldiga endast lia att
bestrida en fjärdedel och statsmedel användas till tre fjärdedelar. Vid prövning
av frågor, huruvida understöd skall utgå ifrån vägfonden eller av automobilskattemedel,
är det ofta ganska svårt att taga ställning, men i regel
lämnas bidrag från vägfonden för mera kostsamma nyanläggningar, medan
mindre förbättringar oell omläggningar bestridas av automobilskattemedel. Jag
kan inte finna, att det föreligger något verkligt skäl, varför fördelningen av
kostnaden skall ske på olika sätt i det ena eller andra fallet, och ännu mindre
finns det någon rationell grund, varför de vägliållningsskyldiga skulle få bära
en större del av bördan, då det är fråga örn, de kostsamma nyanläggningarna,
medan de endast behöva bära en mindre del, när det gäller sådana omläggningar.
som bestridas med automobilskattemedel. Det skulle såväl för de väghållningsskyldiga
som för de myndigheter, länsstyrelserna, som ha. att pröva,
ifrån vilket håll medel skola anskaffas, vara en rationell förändring oell en
förenkling samt möjliggöra ett rättvisare och riktigare bedömande av dessa
frågor, örn härvidlag samma fördelningsgrund tillämpades, d. v. s. att^ tre
fjärdedelar utginge av allmänna medel och en fjärdedel av statsmedel såväl
vid anslag, som utgå från vägfonden, som vid^ anslag, som ^ utgå med
användande av automobilskattemedel. Det har ocksa^ yrkats, att sa skall ske,
i en av herr Kvarnzelius avgiven reservation, och då denna i alla avseenden
synes mig innebära en rättvisare, riktigare och enklare grund för fördelning
av vägfondens medel, ber jag, herr talman, att fa yrka bifall till den av herr
Kvarnzelius m. fl. avgivna reservationen.
Herr ( leinedtson: Herr talman! Såsom motionär i denna fråga skall jag
också be att få säga några ord. Det kan synas, som örn den, som är motionär
på denna punkt, skulle lia för avsikt först och främst att fa ett större anslag.
Jag skall emellertid be att få vrida på frågan och säga, att för mig har huvudsaken
varit, liksom för den siste ärade talaren, att få en lika fördelning
av dessa bidrag procentuellt sett, vare sig det rör sig om hithörande anslag
eller det är fråga örn väganslag av automobilskattemedel.
Jag ber också att helt och hållet få ansluta mig till den siste ärade talarens
anförande oell att sålunda också för min del fa instämma i den av herr
Kvarnzelius m. fl. avgivna reservationen.
Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, yttrade herr talmannen, att i
avseende på den nu ifrågavarande punkten yrkats 1 :o) att vad utskottet hemställt
skulle bifallas: 2:o) att det förslag skulle antagas, som innefattades i
den av herr Kvarnzelius m. fl. vid punkten avgivna reservationen; samt 3io) att
kammaren skulle nied avslag å utskottets hemställan, såvitt den skilde sig fran
Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning, bifalla denna framställning oförändrad.
Därefter gjorde herr talmannen propositioner enligt berörda yrkanden och
förklarade sig finna propositionen på bifall till utskottets hemställan vara med
övervägande ja besvarad.
Herr Kvarnzelius begärde votering, i anledning varav och sedan till kontraproposition
därvid antagits godkännande av den av honom m. fl. avgivna reservationen,
uppsattes samt efter given varsel upplästes och godkändes en så lydande
omröstningsproposition:
Nr 17.
Amia») till
byugande av
landsvägar
m. m.
(Forts.)
Jir 17. 8
Lördagen den 15 mars.
Anslag till Deri, sorn bifaller vad statsutskottet hemställt i sitt utlåtande nr 6 punkten
byggands, av 5 rö.star
landsvägar T
m. m. a 5
(Forte.) Den, det ej vill, röstar
Nej;
svinner Nej, antages det förslag, som innefattas i den av herr Kvarnzelius
m. fl. vid punkten avgivna reservationen.
Sedan kammarens ledamöter intagit sina platser samt voteringspropositionen
efter förnyad uppläsning anslagits, verkställdes omröstningen på det sätt, att
efter särskilda uppmaningar av herr talmannen först de ledamöter, som ville
rösta för ja-propositionen, oell därefter de ledamöter, som ville rösta för nejpropositionen,
reste sig från sina platser; och befanns därvid, att flertalet röstade
för nej-propositionen.
Anslag lill Punkten 6.
byggande, av 1 nr •
enkla Kungl. .Maj :t hade föreslagit riksdagen att till byggande av enkla bygdebygdevägar.
vägar för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av 875,000
kronor.
. Beträffande förevarande anslag hade inom riksdagen väckts ett flertal motioner.
Salunda hade i två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herrar J. Clemedsson och N. Gabrielsson, nr 52, och den andra inom
andra kammaren, nr 89, av herr R. Lundquist i Rotebro ni. fl., hemställts, att
till byggande av enklare bygdevägar för budgetåret 1930/1931 riksdagen måtte
anvisa ett extra reservationsanslag av 1,000,000 kronor.
[Vidare hade i en inom andra kammaren av herr P. Bergström i Bäckland
väckt motion, nr 20, likaledes hemställts, att riksdagen måtte besluta att till
byggandet av enkla bygdevägar för budgetåret 1930/1931 anvisa ett. extra reservationsanslag
av 1,000,000 kronor.
Ytterligare hade i tva likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren,
nr 184, av herr G. Rosén m. fl. och den andra inom andra kammaren,
nr 321, av herr Ad. Wiklund i Brattfors m. fl., hemställts, att riksdagen måtte
besluta att till byggande av enkla bygdevägar för budgetåret 1930/1931 anvisa
ett extra reservationsanslag av 1,200,000 kronor.
Slutligen hade i en inom andra kammaren av herr E. Berg m. fl. väckt motion,
nr 100, hemställts, att riksdagen måtte besluta att till byggande av enklare
bygdevägar för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag
av 2,800,000 kronor.
Utskottet hade i den nu förevarande punkten av angivna orsaker hemställt,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande förslag ooh de av
herrar Clemedtson och Gabrielsson, Lundquist i Rotebro m. fl. och Bergström i
Bäckland samt Berg m. fl. i ämnet väckta motionerna (I: 52 och II: 20, 89 samt
100) ävensom med bifall till de av herrar Rosén m. fl. och Wiklund i Brattfors
m fl. 1 ämnet väckta motionerna (I: 184 och II: 321), måtte till byggande av
enkla bygdevägar för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag
av 1,200,000 kronor.
17 en vid punkten avgiven reservation hade herrar Kvarnzelius, Lind
■di
j* fidell, Nilsson i Gränebo, Rydén, Olsson i Kullenbergstorp, Olsson i
Blädinge, Holmgren och Persson i Fritorp ansett, att utskottets yttrande bort
Lördagen den 15 mars.
‘1 N r 17.
hava den lydelse, reservationen visade, saint att utskottet bort hemställa, att
riksdagen, i anledning av Kungl. Majlis förevarande förslag och de av herrar
Rosén m. fl. och Wiklund i Brattfors m. fl. samt Berg m. fl. i ämnet väckta
motionerna (I: 184 och II: 321 samt II: 100) ävensom med bifall till de av
herrar Clemedtson och Gabrielsson, Lundquist i Rotebro m. fl. samt Bergström
i Bäckland i ämnet väckta motionerna (I: 52 samt II: 89 och 20), måtte till
byggande av enkla bygdevägar för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag
av 1,000,000 kronor.
Herr Kvarnzelius: Herr talman! Vid denna punkt har jag antecknat en
reservation, i vilken några andra av utskottets ledamöter instämt. Vi ha i
denna reservation ansett, att anslaget till vägar, varom här är fråga, borde begränsas
till en miljon kronor. Det är ju ändock betydligt mycket mera än
som begärts av Kungl. Majit, ehuruväl vi icke kunnat sträcka oss så långt
sorn utskottsmajoriteten velat göra. Vi lia ansett, att dessa enkla bygdevägar
borde kunna vara betjänta med att få byggas i något saktare tempo,
och vi ha därför begränsat vårt yrkande till en miljon kronor i stället för,
som utskottet föreslagit, 1,200,000 kronor. Jag tror, att det vid ett rättvist
bedömande skall befinnas, att det är en lämplig medelväg mellan Kungl. Maj:ts
och utskottets förslag, som vårt förslag innebär.
Jag yrkar bifall till reservationen.
Herr statsrådet Dahl: Herr talman! Det är inte min avsikt att uttala
mig angående den förevarande punkten; jag skall endast be att få göra en
anmärkning i allmänhet angående de anslag, som här ifrågasättas.
Örn man sammanräknar de särskilda anslagsposter, om valka i detta utlåtande
är fråga, finner man, att utskottsmajoriteten förordat anslag under de
särskilda momenten, som sammanlagt överskrida vad Kungl. Majit begärt med
ej mindre än 1,575,000 kronor. Kommunikationsministern för sin personliga
del kan ur rent politisk synpunkt lia anledning att känna sig tillfredsställd
och tacksam för det förtroende, som statsutskottet på det sättet lagt i dagen.
Men såsom finansminister kan jag för min del icke annat än känna en viss
betänksamhet inför den frikostighet, som utskottet visar. Såsom greve Lagerbjelke
tidigare erinrat, är det en mycket betydande sinnesförändring, som ägt
rum i statsutskottet, emot vad1 som tidigare plägat framträda i utskottets utlåtanden,
då man snarare prutat på Kungl. Majlis förslag än behandlat dem
med den ytterst generösa välvilja, som här kommit till synes.
Riksdagen har genom tidigare beslut anvisat — utöver vad Kungl. Majit
begärt — dels sammanlagt 85,000 kronor till skilda anslag, dels till statssubvention
till sockerbetsodlingen 3,800,000 kronor. Tillsammans med de överskridanden
av Kungl. Majlis anslag, som nu äro ifrågasatta, skulle summan
av de överskridanden, riksdagen nu har velat gå med på, utgöra 5,460,000 kronor.
Det torde då icke vara ur vägen att göra en allmän erinran därom, att
riksdagen icke är till mer än hälften förliden samt att det förestår betydelsefulla
frågor, beträffande vilka man kan förvänta, att motionärer komma fram
med krav utöver dem, som regeringen framställt, krav, vilka riksdagens majoritet
finner ännu svårare att tillbakavisa än dessa väganslag. Man måste
med vissa bekymmer emotse den stund, då budgetregleringen skall slutligen
verkställas; vilken finansminister det än blir, som skall bära bördan i detta
avseende, blir det nog tämligen allvarligt, och för stats- och bevillningsutskotten,
som skola verkställa den rent tekniska beräkningen, kommer det kanske
icke att bliva angenämt i början på juni, örn riksdagens kamrar på detta sätt
anslå den ena miljonen efter den andra.
Jag ber er därför, mina herrar, att ni vid behandlingen av de anslagsfrågor,
Anslag till
byggande av
enida
bygdevägar.
(Forts.)
3Tr 17. io
Lördagen den 15 mars.
Anslag till
.byggande av
enkla
bygdevägar.
(Forts.)
sorn innefattas i momenten 6:o), 7:o), 9:o) oell lito) äro vänliga att något
taga hänsyn ej blott till frågan, hur skola vi ha det utan även var skola vi
ta det. Önskvärt vore, örn denna kammare ville nogsamt beakta reservationerna
på dessa punkter och åtminstone vid en eller annan av dem ansluta sig
till reservanterna.
Herr Lundell: Herr talman! Då vära enkla bygdevägar hittills stått tillbaka
för nybyggnad av landsvägar och vanliga bygdevägar och sålunda äro
i ett relativt större behov av förbättringar, anser jag, att vad utskottet här
föreslagit är av behovet påkallat. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade
föreslagit 2,800,000 kronor. I motioner har föreslagits en höjning från
1,000,000 kronor till 2,800,000 kronor, och utskottet föreslår 1,200,000 kronor.
Många av de enkla bygdevägarna äro för närvarande knappast i farbart
skick för automobiler, och jag anser det vara både rätt och billigt, att de
sättas i stånd på ett sådant sätt, att de kunna befaras med automobil. Det
är i synnerhet för transport av sjuka, som detta är synnerligen nödvändigt.
Jag tillåter mig, herr talman, att yrka bifall till utskottets hemställan.
Herr Kobb: Herr talman, mina herrar! Jag skall be att få stryka under
vad finansministern nyss sade örn faran av att, såsom statsutskottets majoritet
gör, oupphörligt föreslå höjningar av anslagen. Särskilt skall jag be
att få fästa uppmärksamheten därpå, att de anslag, som det nu gäller
att höja, icke äro anslag, som beviljas en gång för alla. Där torde
det icke vara så farligt, ty sådana anslag kan man alltid möta med
tillfälliga inkomster, som kunna stå till statens förfogande. Men här
gäller det anslag, som komma tillbaka år från år; det är alltså en börda,
som man inte bara lägger på budgeten för i år utan även på kommando budgeter.
På grund av det anförda skall jag be att få varna för, att man nu går
längre, än reservanterna föreslagit, och jag ber, herr talman, att få tillstyrka
deras förslag.
Herr Bosén: Statsutskottets ordförande framhöll angelägenheten av, att
man går fram i saktare tempo än utskottet föreslår. Förhållandet är ju, att
det nu av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen begärda anslaget för vägar av
denna typ är beräknat nied hänsyn till utförandet av redan planerade vägföretag
under loppet av tio år. De, som skola vänta på vägar i tio år, tycka
nog, att det är ett tillräckligt långsamt tempo. Ur den synpunkten föreligger
sålunda ett mycket starkt skäl för bifall till statsutskottets förslag.
Herr finansministern talade om den sinnesändring, som här skulle lia ägt rum
inom statsutskottet. I den mån en sådan förekommer, är det ju sannolikt, att
den sammanhänger med den jordbrukskris, för vilken regeringen kanske inte
är alldeles ointresserad. Man avser kanske att hjälpa sådana delar av landet,
där det finns jordbrukare, som sakna kommunikationer. Dessa äro även i
behov av någon hjälp, ty ingenting kan i så hög grad som kommunikationer
hjälpa de jordbrukare, som sakna sådana. Jag föreställer mig, att de människor,
som bo i sådana bygder — och de äro många — helt säkert föredraga
en liten ökning av detta anslag liksom också av några följande anslag framför
den av herr finansministern föreslagna skattelindringen.
Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Greve Spens: Jag skall be att få fästa uppmärksamheten på, att den typ
av vägar, som här avses, allt mer och mer börjar anses vara mindre lämplig;
Lördagen deli 15 mars.
11 >r 17.
åtminstone i södra och mellersta delarna av landet är så otvivelaktigt förhållandet.
Dessa vägar hava en bredd mellan 2.5—3 meter i själva vägbanan,
och det är ju en vägbredd, på vilken ett par bilar inte kunna mötas, huru
små de än äro. Därför skall det finnas mötesplatser på dessa små vägar.
Det är också föreskrivet, att vägdikena skulle läggas på något avstånd från
själva vägbanan, så att vägen sedermera kan lättare utökas i bredd. Emellertid
förhåller det sig ju så, att automobiltrafiken tränger fram på alla dessa
små vägar. Följden blir då den, att de alla mycket snart behöva omläggas.
De äro sålunda enligt min tanke en mycket oekonomisk art av vägar, och
de ha till stor del tillkommit, för att man lättare skall få väganläggningar
till stånd därigenom att de kosta mindre vid själva anläggningen. Men i
längden ställa de sig mycket oekonomiska.
Jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall till den av herr Kvarnzelius
m. fl. vid denna punkt avgivna reservationen.
Herr Jonsson: Gentemot greve Spens vill jag säga, att man i det distrikt,
som jag tillhör, har en alldeles motsatt erfarenhet beträffande dessa enkla
vägar. Vi hava kommit underfund med, att de äro alldeles utmärkta. De
äro visserligen smala och ojämna, men de byggas åtminstone numera så starka
och fasta, att man gott kan använda dem till biltrafik. En olägenhet är,
att de byggas väl smala, men då lämpliga mötesplatser anordnas, går det
alldeles utmärkt att använda dem. Vi, som äro i behov av ytterligare vägar,
åtnöja oss med dessa vägar och äro tacksamma för dem.
Jag ber sålunda, herr talman, att få 5''rka bifall till utskottets hemställan.
Herr Frändén: Jag skall be att få rätta ett missförstånd, som greve Spens
möjligen har begått, nämligen då han sade, att dessa vägar byggas 2.5 meter
breda. Minsta tillämpliga bredden på dessa enklare vägar är 3.5 meter.
Greve Spens tänkte nog på ödebygdsvägarna, men här är det fråga örn de s. k.
enklare vägarna.
Herr Nilsson, Johan, i Kristianstad: Herr talman! Det är ju här i denna
kammare ingen tvekan örn önskvärdheten att få vägväsendet utvecklat i så
hastigt tempo som möjligt, och naturligtvis är det ur alla synpunkter fördelaktigt
att få så bra vägar som möjligt. Men å andra sidan får man se på
den ekonomiska sidan av saken. Ur stadsfinansiell synpunkt är det naturligtvis
synnerligen betänkligt, att man ideligen ökar dessa anslag, och man
får ju inte endast tänka för dagen utan även för framtiden. Ute i landet
räknar man naturligtvis med, att när ett anslag nått en viss höjd, skall det
också komma att hålla sig vid denna höjd. Man planlägger då sina vägbyggnader
på grundval av de beräkningar, som man gjort angående anslagen.
Från bevillningsutskottets sida sett är det naturligtvis inte utan ett visst
bekymmer, som man ser dessa ökningar utöver de beräkningar, som äro gjorda.
vid budgetens uppgörande. Men därtill kommer, att det vore önskvärt,
att vägskatterna i landet bleve så rimliga som möjligt. Men i och med att
man ökar statsbidraget och den andel, som vägdistrikten få prestera för att
kunna utnyttja dessa anslag, bidrager detta till, att vägskatterna icke kunna
hålles nere, utan att man måste höja dem.
Jag tror därför, att det finns goda skäl att försöka att något begränsa sig,
och jag för min del vill förorda, att kammaren går med på det förslag, som
innefattas i den av herr Kvarnzelius m. fl. avgivna reservationen.
Anslag till
byggande av
enida
bygdevägar.
(Ports.)
Nr 17. 12
Lördagen den 15 mars.
Anslag till
byggande av
enkla
bygdevägar.
(Korts.)
Greve Spens: Herr talman! I anledning av herr Frändéns yttrande skall
jag be herrarna slå upp sid. 9 i statsutskottets utlåtande, där det heter, att
»ifrågavarande vägar i allmänhet torde kunna begränsas till 2.5—3 meter
under förutsättning att mötesplatser anlades i mån av behov.»
Herr Frändén: Jag skall be att få lämna den upplysningen, att, såvitt jag
vet., vare sig dömas eller byggas dessa enkla vägar med mindre bredd än
3.6 meter. Det har åtminstone inte förekommit i Jämtland, utan där terrasseras
de numera till minst 3.6 meter oavsett vad som står skrivet. Jag ber att få
yrka bifall till utskottets hemställan.
Herr Rosén: Greve Spens hänvisade till sid. 9 i utskottets utlåtande. Örn
greve Spens vill vända på bladet och se på sid. 10 i samma utlåtande, skall han
finna att departementschefen föreslår, att vägbredden skall kunna ökas till 4.5
meter. Det torde väl kunna räcka.
Greve Spens: Herr talman! Jag skall be att få nämna, att den minsta
bredden på de vanliga allmänna bygdevägarna är 3.6 meter. De byggas dock
sedan åtskilliga år i allmänhet med en bredd av 4.5 meter. Nu har man ansett,
att det är alldeles galet, att de enklare vägarna skola ha en så liten vägbredd
som 2.5—3 meter. Örn emellertid vägbredden även för dem blir 4.5 meter, är
detta bredden på de vanliga vägarna, och då böra de enklare vägarna övergå
till vanliga allmänna bygdevägar.
Efter det överläggningen förklarats härmed slutad, gjorde herr talmannen
jämlikt därunder förekomna yrkanden propositioner, först på bifall till vad utskottet
i den nu föredragna punkten hemställt samt vidare på antagande av
det förslag, som innefattades i den av herr Kvarnzelius m. fl. vid punkten
avgivna. reservationen; och förklarade herr talmannen, sedan han upprepat
propositionen på bifall till utskottets hemställan, sig anse denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Kvarnzelius begärde votering, i anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes en omröstningsproposition av följande
lydelse:
6,
Den, som bifaller vad statsutskottet hemställt i sitt utlåtande nr G punkten
röstar
Den, det ej vill, röstar
Ja;
Nej;
Vinner Nej, antages det förslag, som innefattas i den av herr Kvarnzelius
m. fl. vid punkten avgivna reservationen.
Sedan kammarens ledamöter intagit sina platser samt voteringspropositionen
efter förnyad uppläsning anslagits, verkställdes till en början omröstning
på det sätt, att efter särskilda uppmaningar av herr talmannen först de ledamöter,
som ville rösta för ja-propositionen, och därefter de ledamöter, som ville
rösta för nej-propositionen, reste sig från sina platser. Herr talmannen förklarade
därpå, att enligt hans uppfattning flertalet röstat för nej-propositionen.
Då emellertid herr Rosén begärde rösträkning, verkställdes nu votering medelst
namnupprop; och befunnos vid omröstningens slut rösterna hava utfallit
sålunda:
Ja — 53;
Nej — G0.
Lördagen den 15 mars.
13
Punkten 7.
Kungl. Majit hade föreslagit riksdagen att till byggande av ödebygdsvägar
i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands samt vissa
delar av Kopparbergs län för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag
av 575,000 kronor.
I anledning av Kungl. Majlis förevarande förslag hade i fyra motioner,
nämligen en inom första kammaren, nr 183, av herr G. Rosén m. fl., samt
tre inom andra kammaren, nr 7, av herrar E. Ericsson i Sörsjön och N. Olsson
i Rödningsberg, nr 101, av herr E. Berg m. fl., samt nr 322, av herr A. Wiklund
i Brattfors m. fl., hemställts, att riksdagen måtte besluta att till byggande
av ödebygdsvägar i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands
samt vissa delar av Kopparbergs län för budgetåret 1930/1931 anvisa
ett extra reservationsanslag av 900,000 kronor.
Utskottet hade i den nu ifrågavarande punkten på anförda skäl hemställt,
att riksdagen måtte, i anledning av Kungl. Maj ris förevarande förslag och de
av herrar Rosén m. fl.. Ericsson i Sörsjön och Olsson i Rödningsberg, Berg
m. fl. samt Wiklund i Brattfors m. fl. i ämnet väckta motionerna (I: 183 samt
II: 7, 101 och 322), till byggande av ödebygdsvägar i Norrbottens, Västerbottens,
Jämtlands och Västernorrlands samt vissa delar av Kopparbergs län för
budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av 800,000 kronor.
Reservation hade anmälts av herrar Kvarnzelius, Lindblad, Widell, Svensson
i Kompersmåla, Lundell, Olsson i Blädinge, Holmgren och Persson i Fritorp,
som ansett, att utskottets yttrande bort hava viss i reservationen angiven
lydelse och avslutas med en hemställan, att riksdagen, med bifall till Kungl.
Majlis förevarande förslag och med avslag å de av herrar Rosén m. fl., Ericsson
i Sörsjön och Olsson i Rödningsberg, Berg m. fl., samt Wiklund
i Brattfors m. fl. i ämnet väckta motionerna (I: 183 samt II: 7, 101 och 322),
i vad de skilde sig från Kungl. Majlis förslag, måtte till byggande av ödebygdsvägar
i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands samt
vissa delar av Kopparbergs län för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra
reservationsanslag av 575,000 kronor.
Herr statsrådet Borell: Herr talman, mina herrar! Det skulle ju kunna
tyckas, att en kommunikationsminister skulle kunna vara synnerligen belåten
med den behandling, som utskottet givit åt de nu ifrågavarande ärendena örn
anslag till vägbyggnader. Jag måste emellertid anmäla en viss betänksamhet
gentemot den starka ökning på alla punkter, som utskottet har föreslagit. Jag
skall nu icke uttala mig örn någon punkt särskilt för sig utan ber att få begagna
detta tillfälle att säga några ord om regeringens och min egen allmänna
syn på vägfrågoma.
Utgångspunkten för avvägandet av anslag till nybyggnader av vägar har ju
år ifrån år varit de framställningar och de uppgifter, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
lämnat beträffande antalet inneliggande ansökningar och
de belopp, som utförandet av de i ansökningarna avsedda vägarna skulle medföra.
Utgångspunkten är ju i och för sig själv föga rationell. Det är ju inte
alls givet, att alla de ansökningar, som ingivas, komma eller ens böra komma
att leda till verkställande av de arbeten, som ansökningarna avse. Det är åtminstone
alldeles visst, att bland de vägar, vilka ansökningarna avse, finns ett
icke ringa antal, som utan fara kan anstå en viss tid. Vissa av dem äro naturligtvis
mera betingade av förefintliga omedelbara behov, och det är beträffande
dem mera angeläget, att de utföras snabbt nog, men det är som sagt
många, som säkerligen kunna skjutas på framtiden utan någon egentlig våda.
Nr 17.
Anslag till
byggande av
ödebygdsvägar.
Nr 17.
14
Lördagen den 15 mars.
Anslag till
byggande av
ikle,bygdevägar.
(Forts.)
Om man ser, hur dessa ärenden lia behandlats av Kungl. Majit och riksdagen
med utgångspunkt från den lid, då automobilskattemedlen började bli tillgängliga,
så finner man, att Kungl. Majit år från år starkt beskurit de krav, som
framställts från väg- och vattenbyggnadsstyrelsens sida, och i början av den
av mig här åsyftade tidsperioden följdes Kungl. Majit och riksdagen rätt så
troget åt. De ökningar, som på en och annan punkt gjordes av riksdagen i de
anslag, Kungl. Majit begärt, vörö jämförelsevis obetydliga.
Jag föreställer mig, att detta icke kan ha berott på något annat, än att man
hade den uppfattningen, att man av både budgetära och nationalekonomiska
skäl icke borde medverka till ett utbyggande av landets vägnät i alltför hastig
takt. Trots detta finner man ju dock, örn man ser tillbaka, exempelvis på
de senaste tio åren, att man hunnit med förvånansvärt mycket både i fråga om
byggande av nya vägar och i fråga örn förbättring av gamla vägar. Man har
hunnit så långt på detta område, att jag är säker på, att för tio år sedan skulle
ingen människa kunnat drömma örn, att vi i denna dag ha ett vägnät av den i
stort sett tillfredsställande beskaffenhet, som vi nu ha.
Jag nämnde nyss, att Kungl. Majit och riksdagen i början följdes ganska
troget åt. Från och med i fjol har det emellertid blivit en markerad ändring i
detta avseende. I fjol ökade riksdagen icke oväsentligt på Kungl. Maj :ts äskanden
under de särskilda punkter, som nu äro i fråga. I år har utskottet föreslagit
och riksdagen redan delvis beslutat ökningar, som äro ännu högre än i
fjol. Då måste man ju fråga sig, huruvida de förutsättningar vid bedömandet
av dessa ärenden, som förut ha lett statsmakterna, numera icke längre äro för
handen; örn det således icke är nödvändigt längre att av budgetära och nationalekonomiska
skäl iakttaga den varsamhet och försiktighet, med vilken Kungl.
Majit och riksdagen förut handlat vid bedömandet av dessa frågor. Med de
nationalekonomiska skälen menar jag då de omständigheter, som hänföra sig
till vägdistriktens ekonomi. De förbättringar, som lia vunnits, lia ju^skett med
den för vägdistrikten mycket kännbara påföljden, att vägskatterna år från år
ha vuxit och på sina håll blivit en rätt så olidlig börda, en börda, vilken, som
herrarna mycket väl veta, numera träffar lantbrukarna så mycket hårdare, sedan
naturavägunderhållet praktiskt taget är avskaffat och de icke, såsom förr,
kunna utföra vägarbetena in natura med eget folk och egna dragare på tider,
då detta kunde utföras utan att egentligen åstadkomma någon menlig inverkan
på det arbete, som skulle utföras för lantbruket. De få nu i stället utgöra hela
denna börda kontant.
När man nu ser den starka ökningen i anslagsgivandet, frågar man sig alltså,
örn dessa budgetära och nationalekonomiska synpunkter icke längre behöva
göras gällande med samma styrka som hittills. Jämför man det innevarande
året med fjolåret, måste man ju emellertid säga sig, att ur budgetära synpunkter
är det i år än angelägnare än i fjol att iakttaga begränsning och varsamhet
beträffande statens utgifter överhuvud taget, och vad beträffar de nationalekonomiska
synpunkterna väga de säkerligen lika tungt nu som någonsin
förut.
Jag vill erinra örn, att riksdagen i fjol vid behandlingen av den punkt, som
avser anslag till nybyggnad av vägar, ansåg sig kunna stanna vid samma belopp,
som riksdagen ett år tidigare fastställt eller 4.5 miljoner kronor. Detta
motiverades då med, att det ifrågavarande anslaget hädanefter uteslutande komme
att användas till verkliga nybyggnadsarbeten och icke såsom förr delas
upp på nybyggnads- och underhållsarbeten. Jag vill konstatera, att så verkligen
är förhållandet. Med det enda undantaget, att man från det stora väganslaget,
fortfarande ger anslag till sådana vägförbättringar, som redan tidigare
ha fått medel från detta anslag, beviljas numera från detsamma icke ett
öre till annat än verkliga nybyggnadsarbeten. När således de vägförbättrings
-
Lördagen den 15 mars.
15 Nr 17.
arbeten, som tidigare blivit inkopplade på detta anslag, efterhand blivit slut- Anslag till
förda, kommer anslaget att uteslutande användas för nybyggnadsarbeten, lietta
gör ju, att anslaget kommer att i allt större mån under de kommande åren stå
till buds för sådana arbeten. '' m
Det är ju också ett annat skäl som talar för en viss återhållsamhet just nu.
Yi stå ju inför genomförandet av en ny organisation av vägväsendet med en
starkare kontroll oell vi få till ett annat år med ledning av de under utarbetande
varande flerårsplanerna en större möjlighet att bedöma det förefintliga
behovet av nya vägar och jag vill uttala den förhoppningen att vid sådant förhållande
ett rationellare avvägande av anslagen framdeles skall kunna ske.
Från min utgångspunkt sett skulle det således varit klokare och mera förtänksamt
både ur budgetära och nationalekonomiska synpunkter, örn riksdagen
i år följt Kungl. Maj:ts förslag. Jag vill säga, utan att i någon mån underkänna
fördelarna av ett ännu mer förbättrat och ett ännu mer utvidgat vägnät,
att det ser ut, som örn det gripit omkring sig en jag skulle nästan vilja
kalla det väghypnos, som gjort, att man på åtskilliga håll drivit fram arbeten
i en omfattning, som icke står i god överensstämmelse med vederbörande vägdistrikts
ekonomiska bärighet.
Jag mil sluta med att uttala den förhoppningen, att man för framtiden, särskilt
som man ju då får en bättre ledning genom flerårsplanerna, kommer att
bättre än vad enligt min mening nu har skett avväga anslagen med hänsynstagande
till vägdistriktens ekonomi. Vägarbetena bedrivas enligt min mening
för närvarande i alldeles tillräckligt hastig takt.
Herr Bosén: Herr talman! Under denna punkt Ilar Kungl. Majit begärt
500,000 kronor, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade anhållit om 900,000
kronor, och utskottet har stannat vid 800,000 kronor.
Jag har på denna punkt en oavslutad diskussion med herr statsrådet oell chefen
för kommunikationsdepartementet. Det är nämligen så, att jag under remissdebatten
gjorde ett uttalande angående en fråga om en, vi kunna ju säga,
ödebygdsväg. Jag fick svar på det uttalandet på tredje remissdebattsdagen,
mitt under den då pågående katekesdebatten, och jag ansåg det då icke lämpligt,
att denna debatt, som var mycket intressant, allt för ofta skulle avbrytas av en
sådan här fråga, varför jag beslöt mig för att vänta till dess själva sakfrågan
skulle komma före.
Jag ber nu. herr talman, att inledningsvis få något beröra den sak, som då
var på tal.
Det är icke enastående, att folk uppe i Norrland — det är ju Norrland det här
gäller — få vänta 30, 40 och 50 år på att en väg skall komma till stånd. I det
fall. jag bär berör, hade folket fått vänta i bortåt 70 år, och ändå hade Kungl.
Majit i fjol avslagit framställningen. Det förhåller sig så, att det för över 60
år sedan i första kammaren väcktes en motion örn undersökning angående anläggande
av en väg, som skulle gå fram till riksgränsen i Tärna socken. Den
avslogs då av första kammaren med hänvisning till det förhållandet, att väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen ingått till Kungl. Majit med framställning om medel
för undersökning av denna väg och att förhoppningar funnos för att Kungl.
Majit skulle bifalla denna framställning. Så skedde också. Undersökning utfördes,
förslag utarbetades, men något resultat blev det icke. Efter mer än 60
års väntan tilläto sig vägintresserade i socknen — det var nog inte samma folk,
förstås, men en del av dem visste kanske vad som förekommit — att hos Kungl.
Majit göra en underdånig hemställan, att denna väg äntligen måtte komma till
stånd. Efter yttranden av länsstyrelsen, väg- peli vattenbyggnadsstyrelsen och
Svenska turistföreningen avslog Kungl. Majit för ett år sedan framställningen.
Sr 17.
16
Lördagen den lä mars.
Andag till.
byggande an
ijdebygdsvägar.
(Forts.)
Nu menade herr statsrådet, att han därvidlag handlat i full överensstämmelse
med vad myndigheterna föreslagit. De hade icke kunnat tillstyrka vägen. Jag
har tagit närmare kännedom örn förhållandena och finner av länsstyrelsens yttrande,
att det fullt tydligt framgår, att med statsanslagets nuvarande storlek
bidrag till vägens byggande icke inom den närmaste framtiden kunde beredas.
Byggandet av redan »dömda» ödebygdsvägar — alltså icke tillfartsvägar till
Inlandsbanan — samt sådana vägar, till vilka förslag redan äro under utarbetande,
beräknas gå till 2,268,000 kronor, medan anslaget till länet för ifrågavarande
år var 155,000 kronor. Det är ju klart, att länsstyrelsen under sådana
förhållanden icke gärna kunde tillstyrka, att denna väg nu skall komma till
stånd, med undanskjutande av alla andra redan dömda vägar. Länsstyrelsen
har icke sagt, att vägen ej behövs. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen sade redan
för över 60 år sedan, att den behövdes, och sedan den tiden har befolkningen
mångdubblats i trakten. Vägen bör för övrigt kanske kunna byggas som ödebygdsväg;
den skulle kanske kunna byggas som en av de vägar, vilka omnämnas
i första punkten i väglagen, vilken avser byggande av väg riken emellan.
Det finns nämligen, såvitt jag är riktigt underrättad, på den 60 mil långa gränsen
mot Norge inom Västerbotten och Norrbottens län icke en enda sådan mellanriksväg,
och då hade det ju icke varit för mycket, örn vi fått åtminstone en på
denna 60 mils sträcka.
Svenska turistföreningen hade mycket livligt tillstyrkt, att den av mig berörda
vägen skulle byggas. Herr talmannen vet lika väl som jag, att denna väg
skulle gå genom en av Sveriges allra vackraste trakter, och det kan ju inte skada,
att folk sattes i tillfälle, om de så önskade och hade råd, att få se en sådan gudomligt
vacker bygd. som dock på samma gång är Sveriges fattigaste. Det är
ju tänkbart, att det skulle kunna finnas folk, som ville företaga låt oss säga en
bilresa från Stockholm till Umeå, följa Umeälven tvärs över landet, en sträcka pa
45 mil, fortsätta över Kölen ned till Mo vid Ranenfjord, därifrån över Trondhjem
till Oslo och sedan åter hem till Stockholm. Det vore onekligen en charmant
tur, men den omöjliggöres helt enkelt därför, att det saknas just den av mig
berörda fyra mil långa vägsträckan vid svenska sidan av gränsen. Det är en
affär på 250,000 kronor, och den lia vi icke råd att bygga av statsfinansiella
skäl, påstås det.
Herr statsrådet omnämnde under sitt anförande i remissdebatten, att han hört
att hans företrädare i ämbetet berest orten för att göra sig underrättad om förhållandena.
För min del tycker jag, att det hade legat nära till hands, att det
nuvarande statsrådet, per telefon åtminstone, hade tillfrågat företrädaren i ämbetet
örn hans uppfattning i saken, innan frågan avgjordes. Men så har nu
icke skett. Företrädaren var dock icke så alldeles obevandrad i dylika frågor,
ty såsom förutvarande chef för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, får lian val
anses äga någon förutsättning att bedöma saken.
Här är emellertid icke endast fråga örn ett turistintresse. Det finns en hel del
befolkade små byar i denna trakt. De som bo utmed denna sträcka lia, mina
herrar, 18—22 mil till närmaste svenska järnvägsstation, Stomman, och det är
då klart, att de föredraga att ha sina handelsförbindelser nied den norska handelsplatsen
Mo, dit de lia 4—8 mil. Den socken, som jag nu närmast talar örn,
då den var på tal i remissdebatten, är större än Gotlands län. Den ligger vid
norska gränsen på ungefär samma breddgrad som södra Norrbotten och har
2,000 invånare, som leva på jordbruk, boskapsskötsel, fiske peli ripfångsh I
byn finns huvudsakligen björkskog. De flesta människor bo i de mest torftiga
stugor, byggda av krokig dvärgbjörk. De äro fattiga, varenda en, men de äro
förnöjsamma. De ha en oerhörd skatt. Kommunalskatten överstiger 20 kronor,
landstingsskatten överstiger 3 kronor, och vägfyrken var för två år sedan 72
öre! Därtill kommer statsskatten. Men de äro punktliga skattebetalare! De
Lördagen den lä mars.
17 Jfr 17,
behöva drägliga vägförbindelser för att kunna existera något så när som andra
människor. Även där uppe lia jordbrukarna sina svårigheter, men hur handla
de? Jag har i min hand en tidning för den 13 mars, alltså två dagar gammal,
vari förekommer ett referat av en debatt efter en vägstämma just i Tärna. Där
var mycket folk samlat, och nian diskuterade foderfrågan. Det lämnades upplysning
av en person, att han fått en gåva av 500 kronor till inköp av utsädespotatis
eller foder åt befolkningen. Kommunalstämmans ordförande upplyste,
att han vidtagit vissa förberedande åtgärder för att försöka få fraktlindring
på hö, ty han trodde, att man skulle nödgas forsla dit hö och kanske även utsädespotatis.
Efter dessa redogörelser hölls ett anförande av en gammal kommunalman,
som i över trettio år varit kommunalstämmans ordförande, vilken
beklagade de åtgärder, som hade vidtagits. Han trodde, att socknens befolkning
skulle kunna, liksom förr, reda sig själv och känna sig stolt över att reda
sig själv, då alla andra, som det heter i referatet, »pepo och gnällde efter hjälp».
Han undanbad sig för sin del vidtagande av några åtgärder, som skulle åstadkomma
en förändring i de gamla förhållandena, då grannarna i socknen hade
hjälpt varandra även i svårare tider än de nuvarande. Det fanns ingen, såvitt
av referatet framgår, som gjorde någon invändning mot hans uttalanden.
Den som känner till förhållandena, herr talman, kan icke taga hänsyn till de
av kommunikationsministern anförda statsekonomiska skälen, när det gäller
frågan örn väganslag till sådana trakter, som sakna varje möjlighet att under
vissa årstider stå i förbindelse med andra människor.
Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Herr Lindblad: Herr talman! Jag skall be att få yrka bifall till reservationen.
Det är intet tvivel underkastat, att det behövs vägar uppe i Norrland.
många och långa vägar. Ingen har någonting emot, om det skulle vara
möjligt att åstadkomma större anslag för dessa vägars byggande, men såsom
förhållandena nu ligga till, förefaller det mig, som om man inte bör gå händelserna
i förväg utan se till, att man får hela vårt vägväsende så ordnat och
upporganiserat, att man kan lägga utgifterna på sådana vägar, som äro behövlig:a
och framför allt avse att sätta befolkningen i bygder, som äro isolerade,
i förbindelse med mera odlade trakter.
Nu har ju detta.anslag ökats varje år och är för närvarande uppe i 550,000
kronor. Kommunikationsministern har ansett sig kunna öka det med ytterligare
25,000 kronor, och reservanterna inom utskottet ha ansett, att på alla
de punkter,, som det nu är fråga om anslag, bör man försöka, i den mån som
det är möjligt, att följa Kungl. Maji för att inte bryta sönder budgeten helt
och hållet och att man bör se till att så fort som möjligt få hela vägorganisationen
ordnad på ett annat sätt, med större möjlighet för de trakter, som lia
största behovet av vägar. För min del kan jag inte, hur behjärtansvärt det
än är, gå med pa mera än Kungl. Majk föreslagit, och det förefaller mig rätt
underligt, att inte förutvarande regeringar ha ansett det så trängande, att de
framkommit med förslag, som gått långt utöver den nuvarande regeringens.
Det har ju suttit socialdemokratiska regeringar, det har suttit en frisinnad
regering, men inte ha de kommit med förslag, som ha gått utöver vad den
nuvarande regeringen har kommit med. Varför? Jo, naturligtvis därför att
för. dem har gällt precis detsamma som för den nuvarande regeringen. Vi
vilja gärna.. Men varifrån, skola vi taga pengar? De lia även de måst se
till, att utgifterna passats in så, att de svara mot inkomsterna, och detta är
anledningen till, att reservanterna här ansett sig inte kunna gå längre även
i de fall, där det är mycket behjärtansvärt att stödja anslaget till vägar.
Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till reservationen.
Första kammarens protokoll 1930. Nr 17. 2
Anslag till
byggande av
öd ebygdsväga r.
(Forts.)
JJr 17. 18
Lördagen den 15 mars.
Anslag till
byggande av
Ödebygdsvägar.
(Forti.)
Anslag till
byggande av
tillfartsvägar
tiU
Inlandsbanan.
överläggningen ansågs härmed slutad, varefter herr talmannen i enlighet
med de yrkanden, som därunder framkommit, gjorde propositioner, först på
bifall till vad utskottet i den under behandling varande punkten hemställt samt
vidare på antagande av det förslag, som innefattades i den av herr Kvarnzelius
m. fl. vid punkten avgivna reservationen; och förklarade herr talmannen,
sedan han upprepat propositionen på bifall till utskottets hemställan, sig finna
denna proposition vara med övervägande ja besvarad.
Herr Lindblad begärde votering, i anledning varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en så lydande omröstningsproposition:
Den, som bifaller vad statsutskottet hemställt i sitt utlåtande nr 6 punkten
7, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages det förslag, som innefattas i den av herr Kvarnzelius
m. fl. vid punkten avgivna reservationen.
Sedan kammarens ledamöter intagit sina platser samt voteringspropositionen
efter förnyad uppläsning anslagits, verkställdes omröstningen på det sätt,
att efter särskilda uppmaningar av herr talmannen först de ledamöter, som
ville rösta för ja-propositionen, och därefter de ledamöter, som ville rösta för
nej-propositionen, reste sig från sina platser; och befanns därvid, att flertalet
röstade för ja-propositionen.
Punkten 8.
Utskottets hemställan bifölls.
Punkten 9.
Kungl. Majit hade föreslagit riksdagen att till byggande av tillfartsvägar
till Inlandsbanan för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag
av 325,000 kronor. I
I anledning av Kungl. Maj:ts förevarande framställning hade väckts åtskilliga
motioner.
Sålunda hade i motionen nr 79 inom första kammaren herr L. Tjällgren
m. fl. hemställt, att riksdagen måtte besluta att höja anslaget för tillfartsvägar
till Inlandsbanan från av Kungl. Majit föreslagna 325,000 kronor till
375,000 kronor samt att därav måtte utgå 50,000 kronor för byggande av väg
på södra sidan av Tåsjön från Järvnäset till Norrby och den därifrån utgående
allmänna vägen till Inlandsbanan, allt i Tåsjö socken av Västernorrlands
län.
Vidare hade i motionen nr 146 inom andra kammaren herr N. Y. Sandström
m. fl. hemställt, att riksdagen, med förklaring, att hinder ej mötte för delaktighet
i anslaget för byggande av tillfartsvägar till Inlandsbanan för dylika
tillfartsvägar inom Västernorrlands län, måtte för beredande av bidrag till ett
ifrågasatt vägföretag inom Tåsjö socken höja det för budgetåret 1930/1931 begärda
extra reservationsanslaget från 325,000 till 375,000 kronor.
ytterligare hade i motionen nr 115 inom första kammaren herrar O. Bergqvist
och D. Hansén hemställt, att riksdagen måtte höja det av Kungl. Majit
i statsverkspropositionen föreslagna extra reservationsanslaget för budgetåret
1930/1931 för byggande av tillfartsvägar till Inlandsbanan med 100,000 kronor,
varigenom vägbyggnaden Arjeplog—Slagnäs skulle få det anslagsbelopp
Lördagen den 15 mars.
19 Nr 17.
å 150.000 kronor, som för nämnda år förordats av väg- och vattenbyggnads- Anslag till
styrelsen. byggande av
till] artsvaga r
Slutligen hade i två likalydande motioner, väckta den ena inom första kam- till
maren, nr 182, av herr G. Rosén m. fl. och den andra inom andra kammaren, Inlandsbanan.
nr 214, av herr E. Hage m. fl., hemställts, att riksdagen måtte besluta att till (Forte.)
byggande av tillfartsvägar till Inlandsbanan för budgetsåret 1930/1931 anvisa
ett extra reservationsanslag av 700,000 kronor.
Utskottet hade i den nu föredragna punkten på åberopade grunder hemställt,
att riksdagen måtte, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande förslag
och de av herrar Tjällgren m. fl., Bergqvist och Hansén, Rosén m. fl. och Hage
m. fl. samt Sandström m. fl. i ämnet väckta motionerna (I: 79 och 115, I: 182
och II: 214 samt II: 146), till byggande av tillfartsvägar till Inlandsbanan
för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av 500,000 kronor.
Enligt en vid punkten avgiven reservation hade herrar Lindblad, Widell,
Nilsson i Gränebo, Svensson i Kompersmåla, Lundell, Olsson i Kullenbergstorp,
Olsson i Blädinge, Holmgren och Rersson i Fritorp ansett, att utskottets
yttrande och förslag bort hava följande lydelse:
»Utskottet kan ej förorda, att anslag för ifrågavarande ändamål anvisas
med högre belopp än Kungl. Maj:t föreslagit.
Med avstyrkande alltså av de motionsvis gjorda framställningarna om ökning
av anslaget hemställer utskottet, att riksdagen, med bifall till Kungl.
Maj:ts förevarande förslag och med avslag å de av herrar Tjällgren m. fl.,
Bergqvist och Hansén, Rosén m. fl. och Hage m. fl. samt Sandström m. fl.
i ämnet väckta motionerna (I: 79 och 115, I: 182 och II: 214 samt II: 146),
i vad de skilja sig från Kungl. Maj:ts förslag, må till byggande av tillfartsvägar
till Inlandsbanan för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag
av 325,000 kronor.»
Herr Lindblad: Herr talman! Jag skall be att i all korthet få yrka bifall
till den vid punkten fogade reservationen.
Efter härmed slutad överläggning yttrade herr talmannen, att i avseende
på den nu ifrågavarande punkten annat yrkande ej förekommit, än att det
förslag skulle antagas, som innefattades i den av herr Lindblad m. fl. vid
punkten avgivna reservationen.
Sedermera gjordes propositioner, först på bifall till utskottets hemställan
samt vidare enligt berörda yrkande; och förklarades den förra propositionen,
vilken förnyades, vara med övervägande ja besvarad.
Punkten 10.
Utskottets hemställan bifölls.
Punkten 11. Tilläggsbidrag
Kungl. Maj :t hade föreslagit riksdagen att till tilläggsbidrag till vissa lanMggningsväganläggnings-
och brobyggnads- m. fl. företag utöver förut för ändamålet företag m. m.
beviljade medel för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag
av 100,000 kronor.
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr 181,
av herr D. Hansén m. fl. och den andra inom andra kammaren, nr 319, av herr
R. Selberg m. fl., hade hemställts, att riksdagen måtte till tilläggsbidrag till
Nr 17. 20
Lördagen den 15 mars.
Tillägg sbidrag
lill trissa väganläggningsföretag
ra. m.
(Forts.)
vissa väganläggnings- och brobyggnads- m. fl. företag till fördelning efter
samma grunder, som bestämdes av 1918 års riksdag, utöver förut för ändamålet
beviljade medel, för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag
av 3,064,600 kronor.
Utskottet hade i den nu förevarande punkten av angivna orsaker hemställt,
att riksdagen måtte, i anledning av Kungl. Majlis förevarande förslag och de
av herrar Hansén m. fl. och Selberg m. fl. i ämnet väckta motionerna (1: 181 och
11:319), till tilläggsbidrag till vissa väganläggnings- och brobyggnads- m. fl.
företag, utöver förut för ändamålet beviljade medel, för budgetåret 1930/1931
anvisa ett extra reservationsanslag av 300,000 kronor.
Reservation hade avgivits av, utom annan, herrar Lindblad, Widell, Svensson
i Kompersmåla, Rydén, Anderson i Råstock, Olsson i Blädinge, Holmgren
och Persson i Fritorp, som ansett, att utskottets yttrande bort hava den lydelse,
reservationen visade, samt att utskottet bort hemställa, att riksdagen, med bifall
till Kungl. Maj:ts förevarande förslag och med avslag å de av herrar
Hansén m. fl. och Selberg m. fl. i ämnet väckta motionerna (I: 181 och II:
319), i vad de skilde sig från Kungl. Maj:ts förslag, måtte tili tilläggsbidrag
till vissa väganläggnings- och brobyggnads- lii. fl. företag, utöver förut för
ändamålet beviljade medel, för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag
av 100,000 kronor.
Herr Lindblad: Herr talman! Jag skall be att här få yrka bifall till reservationen.
Det är ju så, att 1918 års riksdag beslöt bevilja 5,000,000 kronor
såsom tilläggsbidrag till det ursprungligen beviljade anslaget. 1925 års
riksdag beviljade ytterligare 1,000,000 kronor för ändamålet, men då uttalade
departementschefen, att han hoppades, att ytterligare medel för detta ändamål
inte skulle begäras, och riksdagen avslog också i enlighet därmed en motion,
som påyrkade ett anslag på 1,500,000 kronor. Vid 1929 års riksdag väcktes
en ny motion, som gick ut på en ytterligare ökning av detta anslag, och
statsutskottet uttalade då några behjärtansvärda ord. Sådant kommer alltid
igen i form av motion året därpå, och i år har även framkommit en hel del
sådana motioner. Kungl. Majit har också upptagit frågan med anledning av
statsutskottets gjorda uttalande förra året och föreslagit, att en utjämning
skulle äga rum, samt begärt 100,000 kronor för ändamålet. Motioner ha framställts
om anslag ända upp till 3,500,000 kronor för samma ändamål, som 1925
års riksdag ansåg vara sluta.gerat.
Nu ha reservanterna ställt sig på Kungl. Maj:ts ståndpunkt, och jag skall
be att få yrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag, som är detsamma som reservationen.
Herr Kvarnzelius: Herr talman! Det här är ett anslag av samma natur
som det, vilket tidigare en gång beviljades till de väghållningsdistrikt, som
på grund av arbetslöshet och brist på vägar satte i gång vägbyggnadsföretag
under den dyraste tiden. De fingo icke statsbidrag, som på långt när uppgick
till 2/s, eller det statsbidrag, som enligt vederbörande länsstyrelses förslag
på sin tid hade tillstyrkts. Det uppgick icke på långt när till de 2/s av
kostnaden, som voro förenade med byggandet av vägarna under den tiden.
Ärendet bragtes på tal ånyo under förra riksdagen genom en motion av herr
Hansén, och riksdagen skrev då rätt välvilligt, och departementschefen har
nu också i sin framställning erkänt, att ett visst fog förefinns för de framställningar,
som ha legat till grund för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
förslag, som går ut på, att varje vägdistrikt, som har en vägskatt av 35 öre
Lördagen den 15 mars.
21 Sr 17.
eller mera, skulle komma i åtnjutande av ytterligare statsbidrag. Kungl. Majit TiUäggsbidrag
bär emellertid begränsat det till att endast avse vägdistrikt, som ha en väg- hU ™ssa. vä9~
skatt av 45 öre eller mera per vägfyrk. De övriga distrikten skulle få reda f^aagmJ ni.
sig själva, som det heter. Men, mina herrar, en vägskatt på mellan 35—44 (Forts.)
öre är en rätt tung vägskatt. Det kan herrarna, som äro inne i förhållandena,
ganska lätt räkna ut, att det rör sig örn flera kronor per bevillningskrona,
som det här är fråga om för dessa väghåilningsdistrikt. Därför tycker
jag för min del, och det bär också utskottet ansett, att man bör gå på den
linjen, som av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen här anvisats, nämligen att
vägdistrikt, som har en vägskatt av 35 öre eller mera skulle få komma i åtnjutande
av gottgörelse för de merkostnader, som voro förenade med byggandet
av vägar under den trassliga högkonjunkturen.
Icke allenast på detta område utan på många andra var etet så, att arbetslösheten
steg. Man måste då göra någonting för att bereda sysselsättning
åt folk. Man fick tillstånd av Kungl. Maj :t att sätta i gång väga.rbetsföretag,
innan det hade beviljats anslag för ändamålet. Man fick sätta sig i skuld och
taga upp stora lån, som dessa vägdistrikt fortfarande ha att dragas med. Det
förefaller mig vara så starka skäl, som tala för bifall till utskottets förslag,
att jag knappast kan föreställa mig, att riksdagen skulle vilja avslå detsamma.
Det har ifrågasatts till och med, huruvida inte vederbörande vägdistrikt,
örn de stämde Kungl. Majit och kronan i detta avseende, skulle ha
stora utsikter att vinna processen, därför att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
utgav på sin tid ett cirkulär, som satte i utsikt, att man skulle få gottgörelse
för sina merkostnader. Detta har sedermera inte infriats. Man litade
på, att ett cirkulär från en ämbetsmyndighet ändå är något att ta på, och
man satte i gång vägarbetena. De förhållanden, under vilka de sedermera
ha kommit att utföras, ha visat, att man bitit sig i tummen, som det heter.
Jag anser, att vad utskottet här föreslagit, nämligen 300,000 kronor, är synnerligen
billigt från kronans sida för att komma ifrån denna i och för sig
mycket behjärtansvärda angelägenhet.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, gjordes enligt de därunder förekomna
yrkandena propositioner, först på bifall till vad utskottet i den under
behandling varande punkten hemställt samt vidare på antagande av det förslag,
som innefattades i den av herr Lindblad m. fl. vid punkten avgivna reservationen;
och förklarades den förra propositionen, som upprepades, vara
med övervägande ja besvarad.
Punkten 12. Äng.
Under punkten 20 av sjätte huvudtiteln i statsverkspropositionen hade Kungl. J^^onuSilMajit
föreslagit riksdagen att skattemedel.
dels till förbättring och underhåll av för automobiltrafiken viktiga gator och
vägar i städerna för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av
8,138,000 kronor, att direkt utgå av automobilskattemedel;
dels ock antaga under punkten infört förslag till förordning om fördelning
av automobilskattemedel.
3 § 1 mom. av förevarande förordningsförslag var så lydande i
Av landsbygdens andel av skattemedlen fördelas åttiofem procent på följande
sätti
a) Till väghåilningsdistrikt, vars samtliga vägar övertagits till underhåll
medelst vägkassan, utgår bidrag med fyrtiofem procent av distriktets verkliga
kostnad för vägunderhåll och vinterväghållning under nästföregående ka
-
Nr 17.
22
Lördagen dea 15 mars.
Ally.
fördelningen
av automobilskattemedel.
(Forts.)
lenderår, dock allenast därest vägunderhållet hela det året ålegat vägkassan;
och skall därvid i nämnda kostnad jämväl inbegripas ali förvaltningskostnad,
som icke uppenbarligen avser byggande av väg.
Till grund för beräknandet av ovan berörda verkliga kostnad skola läggas
på föreskrivet sätt förda och granskade räkenskaper. Försummar väghållningsdistrikt
att förebringa nöjaktig utredning om storleken av samma kostnad,
må, i den ordning Konungen bestämmer, väghållningsdistriktets rätt till
nu omförmält bidrag förklaras förverkad.
b) Vad av omförmälda åttiofem procent återstår skall tillgodokomma de
särskilda länen i förhållande till de belopp, som influtit i automobilskatt från
respektive läns landsbygd, därvid iakttages, att Kalmar läns landstingsområden
betraktas såsom särskilda län.
I samband med Kungl. Maj :ts förevarande förslag hade i följande inom riksdagen
väckta motioner hemställts,
dels av herr E. B. Andersson m. fl. (motionen I: 48) och av herr O. Jeppsson
m. fl. (den likalydande motionen II: 87), att riksdagen måtte besluta, att
den av Kungl. Majit i årets statsverksproposition under sjätte huvudtiteln
föreslagna förordning örn fördelning av automobilskattemedel skulle antagas
med den ändring, att 3 § 1 mom. a) finge följande lydelse:
Till väghållningsdistrikt, vars samtliga vägar övertagits till underhåll medelst
vägkassan, utgår bidrag med femtio procent av distriktets verkliga
kostnad-----— förklaras förverkad.
dels av herr N. Gabrielsson m. fl. (motionen I: 49), att riksdagen ville
hos Kungl. Majit hemställa örn sådan ändring av Kungl. Maj:ts kungörelse
den 10 augusti 1928 (nr 327) angående statsbidrag till allmänna vägars byggande
m. m., att kostnaden för utförande av i motionen omnämnda vägarbeten
komme att helt bekostas av automobilskattemedel, eller vidtaga de andra åtgärder,
som för vinnande av samma syfte kunde befinnas erforderliga;
dels och av herr C. P. Olsson i Mellerud m. fl. (motionen II: 83), att riksdagen
måtte besluta, att för vägdistrikt, vars samtliga vägar övertagits till
underhåll medelst vägkassan, höja det direkta bidraget till vägunderhållet till
55 % av vägdistriktets verkliga kostnad för vägunderhåll och vinterväghållning.
Utskottet hade i den nu ifrågavarande punkten på anförda skäl hemställt,
I. att riksdagen måtte
a) till förbättring och underhåll av för automobiltrafiken viktiga gator och
vägar i städerna för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av
8,138,000 kronor, att direkt utgå av automobilskattemedel:
b) med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande förslag och med avslag å de
av herrar E. 13. Andersson m. fl. och O. Jeppsson m. fl. samt C. P. Olsson i
Mellerud m. fl. i ämnet väckta motionerna (I: 48 samt II: 87 och 83), i vad de
skilde sig från Kungl. Maj:ts förslag, antaga under punkten infört förslag till
förordning om fördelning av automobilskattemedel;
II. att den av herr Gabrielsson m. fl. i ämnet väckta motionen (1:49) måtte
anses besvarad med vad utskottet förut under punkten anfört.
I motiveringen hade utskottet yttrat bland annat:
»Utskottet tillstyrker departementschefens förslag, att det extra bidraget
från automobilskattemedel till vägarnas underhåll på landsbygden höjes till 45
procent. Inräknat det ordinarie underhållsbidraget på 30 procent enligt
väglagen skulle alltså 75 procent av kostnaderna för underhållet falla på staten
och 25 procent på vederbörande väghållningsskyldiga. De motionsvis fram
-
Lördagen den 15 mars.
23 Kr 17.
ställda yrkandena om ytterligare höjning av detta bidrag kan utskottet ej
biträda.» o
Vid förevarande punkt hade reservation avgivits av herr Danielsson, som
ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till de av herrar E. B. Andersson
m. fl. och O. Jeppsson m. fl. i ämnet väckta motionerna (I: 48 och II: 87).
Herr Andersson, Elof: Herr talman! Även örn det skulle vara skäligen
utsiktslöst att här taga till orda gentemot ett nästan enhälligt statsutskott,
tillåter jag mig ändock i egenskap av motionär att säga några ord. _ För
övrigt har jag ju många medmotionärer och känner mig på så sätt skyldig att
även föra deras talan.
Den fråga, som nu här föreligger, avser ju inte att höja ett anslag. Alltså,
de farhågor, som herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
nyligen uttalade, beröra ju i och för sig inte denna fråga. Här gäller det
ju automobilskattemedlens fördelning. Gärna vill jag erkänna, att Kungl.
Majit har gått ett steg i rätt riktning, då herr statsrådet har föreslagit en
ökning av bidragsprocenten från 40 till 45. Man skulle då kunna säga, att
det bör vara en tillräcklig framstöt för innevarande år. Förra året skedde
ju en ganska kraftig ökning, och man bör inte gå för hastigt framåt. Men
då man tager i betraktande, att denna riksdag förmodligen kommer att antaga
en ny motorfordonsförordning, vari bland annat torde komma att stadgas.
att bilhastigheten blir obegränsad, när det gäller vanliga bilar, får man
räkna med, att denna större bilhastighet kommer att medföra större slitning
på vägarna, än om bilhastigheten vore mindre. Man får då räkna med, att
den av Kungl. Maj :t föreslagna utökningen av bidragsprocenten kommer att försvinna
därigenom, att vägarna slitas hårdare. Jag anser därför, att det är
behövligt, att man går ett steg längre, och den motion,, som jag har framlagt
här i kammaren, går också ut på, att denna bidragsprocent skall utökas till 50.
Det allmänna krisläget för jordbruket är ju också av beskaffenhet att mana
till, att man i det avseendet gör vad man kan för att lindra skattetrycket för
jordbruket. Jag skall inte i detta sammanhang diskutera den _ fråga, ^som
tidigare så ofta varit föremål för behandling i riksdagen, nämligen frågan
örn grunder för vägskattens utgående. Det är ju bekant för oss alla, att i det
avseendet äro fastigheterna högst beskattade och jordbruksfastigheterna i
synnerhet och ibland dem särskilt rena jordbruksfastigheter, d. v. s. sådana,
sorn sakna skog. Dessa fastigheter få ju vidkännas en vägskatt, som är 272
gånger så stor som den skatt, som vidlåder annan inkomstkälla. Jag skall
fnte närmare gå in på detta ämne — det hör ju inte heller till saken — i
annan mån än att jag vill taga detta som belägg för, att man synnerligast i
år bör försöka åstadkomma en skattelättnad för jordbruket, och man kan synes
det mig göra detta på just detta område.
Vad skulle bli följden av ett bifall till min motion. Jo, följden bleve, kan
man ju säga, att ett något mindre belopp komme att återstå till vägförbättringar.
Denna invändning kan ju förefalla att vara riktig, men med den
hastiga utveckling, som automobilismen har fått här i landet under senare år,
kan man väl taga för givet, att bilskatten även för detta år kommer att beträffande
det totala beloppet ökas ganska väsentligt Det är väl då ganska
troligt, att beloppet, även med den förändring, som jag och mina medmotionärer
här föreslagit, till förbättring av vägarna kommer att bli lika stort som
förut.
Av den kungl, propositionen framgår bland annat, att vägskatten är mycket
olika fördelad här i landet. Det finns socknar, som, såvitt jag har mig
bekant, ha en vägskatt, som uppgår till 90 öre per vägfyrk. I propositionen
Äng.
fördelningen
w automobil -skattemedel.
(Forts.)
Nr 17.
24
Lördagen den 15 mars.
fördehtinaen llppdelas vägdistrikten med avseende på vägskatten i tre olika grupper. I
av automobil- ,len SruPP> där vägskatten är dyrast, är det inte mindre än 34 distrikt, som
skattemedel, ka en vägskatt, som uppgår till 40 öre per fyrk och därutöver. För att
(Forts.) kammaren skall fa en klar föreställning örn, i vilken grad jordbruket i detta
avseende är beskattat oell hur läget egentligen för närvarande är, skall jag ta
följande exempel. I en kommun, belägen i ett vägdistrikt med en vägskatt av
50 öre per vägfyrk,, uppgår vägskatten för en ren jordbruksegendom, alltså
inte skogsegendom, till högre belopp än kommunalskatten, även örn kommunalskatten
uppgår till 8 kronor per bevillningskrona. I en dylik socken går vägskatten
upp till lika stort belopp som skatten till kyrka, skola, fattigvård och
barnavård m. m. tillsammantagna, och än värre blir trycket av vägskattebördan,
om jordbruksägaren i själva verket inte har en inkomst, som motsvarar
6 procent av_taxeringsvärdet. Då blir det helt enkelt fruktansvärt för honom.
Nu kan någon invända: varför tager man det exemplet? Det är ju endast
ett litet antal vägdistrikt, som har en sa hög vägskatt som 50 öre per vägfyrk.
Nåväl! Låt mig då i stället räkna med en vägskatt på hälften, d. v. s. 25"öre,
vilket alldeles säkert motsvarar ett mycket stort antal vägdistrikts skattebörda
här i landet. I detta exempel är vägskatten mer än hälften så stor som
kommunalskatten i en kommun, som har 8 kronor per bevillningskrona. Den
är alltså mer än hälften av kostnaderna till kyrka, skola, fattigvård och barnavård
m. m. i kommun med något så när normal kommunalskatt. Man måste
säga, att vägskattebördan är ett mycket svårt onus, för jordbruket icke minst,
och det är väl värt allt beaktande att här försöka få en lättnad till stånd.
Nu kan också, invändas, att den av motionärerna föreslagna ökningen av 5
procent rättar inte till missförhållandet. Det är alldeles riktigt. Därtill
fordras någonting annat, nämligen en förändring av skattegrunderna, men
sop jag tidigare sagt, den frågan kunna vi inte göra någonting åt i dag. Det
blir förmodligen en senare riksdag, som kommer att behandla detta spörsmål.
Tillsvidare får man försöka att göra det bästa nian kan av de förhållanden,
som man har framför sig. Jag vill därför livligt hoppas, att kammaren i
detta avseende måtte tillmötesgå motionärernas önskningar.
I anslutning till vad jag nu anfört får jag, herr talman, yrka, att riksdagen
matte besluta bifalla utskottets hemställan med följande ändringar:
1) att motiveringen å sid. 32 första stycket får följande lydelse: »Utskottet
finner vad motionärerna E. B. Andersson m. fl. (motionen I: 48) och O. Jeppsson
m. fl. (motionen 11:87) anfört för höjandet av det extra bidraget från
automobilskattemedlen för vägarnas underhåll på landsbygden från av Kungl.
Majit föreslagna 45 procent till 50 procent vara övertygande och alltså ägnat
att vinna riksdagens bifall. Inräknat det ordinarie underhållsbidraget på 30
procent,enligt väglagen skulle alltså 80 procent av kostnaderna för underhållet
falla på staten och 20 procent på vederbörande väghållningsskyldige.»
2) att utskottets kläm förändras som följer:
I. att riksdagen må
a) (lika med utskottets förslag)
b) med anledning av Kungl. Maj:ts förevarande förslag samt herr C. P.
Olssons i Mellerud motion (II: 83) och med bifall till herrar E. B. Anderssons
m. fl. och O. Jeppssons m. fl. motioner (I: 48 och 11:87) antaga följande förslag
till förordning örn fördelning av automobilskattemedel.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Lika nied utskottets förslag.
Lördagen, den 15 mars.
25
Nr 17.
2 §.
Lika med utskottets förslag.
3 §.
1 mom. Av landsbygdens andel av skattemedlen fördelas åttiofem procent
på följande sätt:
a) Till väghållningsdistrikt, vars samtliga vägar övertagits till underhåll
medelst vägkassan, utgår bidrag med femtio procent etc. (I fortsättningen
lika med utskottets förslag.)
Återstoden lika med utskottets förslag.
Herr talman! Jag yrkar bifall till detta förslag.
Herr Lindblad: Jag vet inte, om inte den siste ärade talaren själv tycker,
att det är något mycket begärt, att kammaren här på grund av en uppläsning
angående ändringar i motivering och kläm skall avstå från att följa utskottet,
som prövat saken. För min del är jag för gammal riksdagsledamot för att gå
med på att fatta beslut på grund av en uppläsning i kammaren av ett förslag
av den art, som det här är fråga om.
Den procentsats, som det här är fråga örn, såsom underhållsbidrag har ökats
varje år, och innan man fått pröva det ena årets ökning, har en ny ökning åstadkommits,
så att man aldrig fått se verkningarna av dessa ökningar förr än
nya förelegat. Nu ha vi kommit upp till 75 procent av underhållsbidraget,
och skall det finnas något ansvar hos vägdistrikten kvar i ekonomiskt avseende,
förefaller det mig, som örn man inte kunde gå längre än till 75 procent. Det
blir en annan fråga, örn man, vid en omläggning av hela vårt vägskatteväsende,
kan komma till något annat resultat. Men såsom förhållandena nu ligga, förefaller
det mig, som vore det svårt att tänka sig, att vägdistrikten skulle iakttaga
nödig försiktighet, därest det gällde en ännu högre procent i underhållsbidrag
än vad som nu kommer att utgå.
Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Herr Andersson, Elof: Herr talman! Jag vill fästa herr Lindblads upp
märksamhet
på, att det förslag, som jag här uppläste, är precis likalydande
med den motion, som jag har tillåtit mig väcka, och jag har varit i kammaren
tillräckligt många år för att veta, att det går att yrka bifall till en motion,
som man har framlagt.
Efter det överläggningen förklarats härmed slutad yttrade herr talmannen,
att därunder yrkats dels att vad utskottet i den nu föredragna punkten hemställt
skulle bifallas, dels ock, av herr Andersson, Elof, att riksdagen skulle
besluta bifalla utskottets hemställan med följande ändringar:
1) att motiveringen å sid. 32 första stycket finge följande lydelse:
»Utskottet finner vad motionärerna E. B. Andersson m. fl. (motion 1:48)
och O. Jeppsson m. fl. (motion II: 87) anfört för höjandet av det extra bidraget
från automobilskattemedlen för vägarnas underhåll på landsbygden från av
Kungl. Maj :t föreslagna 45 procent till 50 procent vara övertygande och alltså
ägnat att vinna riksdagens bifall. Inräknat det ordinarie underhållsbidraget
på 30 procent enligt väglagen skulle alltså 80 procent av kostnaderna för underhållet
falla på staten och 20 procent på vederbörande väghållningsskyldige.»
2) att utskottets kläm förändrades som följer:
»I. att riksdagen må
a) -----(lika med utskottet);
b) med anledning av Kungl. Maj:ts förevarande förslag samt herr C. P.
Olssons i Mellerud motion (II: 83) och med bifall till herrar E. B. Anderssons
Äng.
fördelningen
iv automobilskattemedel.
(Forts.)
Sr 17. 26
Lördagen den 15 mars.
Äng.
fördelningen
av automobilskattemedel.
(Forts.)
m. fl. och 0. Jeppssons m. fl. motioner (I: 48 oell II: 87) antaga följande förslag
till förordning om fördelning av automobilskattemedel.
Härigenom förordnas som följer:
---—-----(lika med utskottet)-------__
3 §.
1 mom. Av landsbygdens andel av skattemedel fördelas åttiofem procent på
följande sätt:
a) Till väghållningsdistrikt, vars samtliga vägar övertagits till underhåll
medelst vägkassan, utgår bidrag med femtio procent av distriktets verkliga
kostnad för vägunderhåll och vinterväghållning under nästföregående kalenderår,
dock allenast därest vägunderhållet hela det året ålegat vägkassan; och
skall därvid i nämnda kostnad jämväl inbegripas all förvaltningskostnad, som
icke uppenbarligen avser byggande av väg.
---------(lika med utskottet)---------
II. att den av herr Gabrielsson m. fl. i ämnet väckta motionen (1:49) må
anses besvarad med vad utskottet ovan anfört.»
Sedermera gjorde herr talmannen propositioner jämlikt dessa båda yrkanden
och förklarade sig anse propositionen på bifall till utskottets hemställan vara
med övervägande ja besvarad.
Herr Andersson, Elof, begärde votering, i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes en omröstningsproposition av följande
lydelse:
Den, som bifaller vad statsutskottet hemställt i sitt utlåtande nr 6 punkten 12,
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bifalles herr Elof Anderssons yrkande i ämnet.
Sedan kammarens ledamöter intagit sina platser samt voteringspropositionen
efter förnyad uppläsning anslagits, verkställdes omröstningen på det sätt, att
efter särskilda uppmaningar av herr talmannen först de ledamöter, som ville
rösta för ja-propositionen, och därefter de ledamöter, som ville rösta för nejpropositionen,
reste sig från sina platser; och befanns därvid, att flertalet
röstade för ja-propositionen.
Punkterna 13—17.
Vad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 18.
Lades till handlingarna.
Punkterna 19 och 20.
Vad utskottet hemställt bifölls.
Punkterna 21 och 22.
Lades till handlingarna.
Punkterna 23—32.
Vad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 33.
Lades till handlingarna.
Lördagen den 15 mars.
Punkterna 34 och 35.
Vad utskottet hemställt bifölls.
27 Nr 17.
Punkten 36.
Lades till handlingarna.
Punkterna 37—46.
Vad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 47.
Lades till handlingarna.
Punkterna 48 och 49.
Vad utskottet hemställt bifölls.
Avgåvos och hänvisades till statsutskottet nedannämnda motioner:
nr 302 av herr Wagnsson m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående avskrivning av viss del av statslån för anläggning av järnvägar från
Oskarshamn till Ruda och från Ruda till Älghult; samt
nr 303, av herr Carlsson, Carl, och herr Jonsson, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående vissa i samband med 1927 ars skolreform stående frågor
m. m. _
Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till riksdagens skrivelse,
nr 69, till Konungen i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående garanti
för ett lån åt föreningen för bistånd åt vanföra i Norrland.
Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets förslag till riksdagens skrivelse,
nr 72, till Konungen i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag
till förordning om ändrad lydelse av 126 § 1 och 2 mom. taxeringsförordningen
den 28 september 1928. _
Anmäldes och bordlädes statutskottets utlåtanden:
nr 44, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förändring i avseende
å löneställning och antal av vissa ordinarie befattningar vid postverket,
telegrafverket och statens järnvägar m. m.;
nr 45, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avskrivning av
viss del av statslån till Varberg—Ätrans och Eksjö—Österbymo järnvägsaktiebolag;
nr
46, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förvärvande för
telegrafverkets räkning av vissa tomter i Göteborg;
nr 47, i anledning av väckt motion örn avskaffande av mantalspenningarna;
nr 48, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till vissa
nybyggnadsarbeten vid centralfängelset å Långholmen jämte en i ämnet väckt
motion;
nr 49, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under andra
huvudtiteln gjorda framställning angående anslag för upphuggning av cellfönster
vid centralfängelset å Långholmen;
-Nr 17.
28
Lördagen den 16 mars.
Interpellation
ang. skydd mot
samvetstvång
vid s. k.
blandade
äktenskap.
nr 50, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till bestridande
av arvoden och ersättningar åt befattningshavare vid vattendomstolarna
m. m.;
nr 51, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande i
vissa fall av kronans rätt till danaarv;
nr.52, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dispositionen av
förefintlig behållning å anslag till undervattensbåtmateriel;
nr 53, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående gäldandet av staten
åliggande kommunala och andra utskylder för vissa försvarsväsendets fastigheter;
nr
54, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående befrielse för förre
löjtnanten i Norrbottens regementes reserv O. G. W. Lindh från viss ersättningsskyldighet
;
nr 55, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för kaptenen
O. P. B. Dahlström och fanjunkaren K. Ii. Juhlin från viss ersättningsskyldighet;
samt
nr 56, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående befrielse för förre
volontären A. E. Nordin från viss betalningsskyldighet.
Anmäldes^ statsutskottets memorial nr 57, angående anledning till anmärkning
mot två statsrådsledamöter.
Detta memorial, som nu föredrogs, skulle jämlikt föreskriften i § 57 riksdagsordningen
överlämnas till konstitutionsutskottet.
Anmäldes och bordlädes bevillningsutskottets betänkanden:
^nr 15, i anledning av väckt motion örn avskaffande av de personliga sjukvårds-
och folkskoleavgifterna;
nr 16, i anledning av vissa motioner, avseende ändringar i gällande tulltaxeförordning
och tulltaxa;
nr 17, i anledning av väckt motion örn viss ändring i lagen örn skogsaccis;
samt
nr 18, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tullfri införsel av
två telefonkablar.
Herr Hellberg erhöll på begäran ordet och yttrade: Herr talman! Ett enskilt
fall, som mött mig, har väckt min uppmärksamhet för ett missförhållande,
som synes mig förtjänt av att dragas inför riksdagen.
° Katolska kyrkans präster öva ofta vid s. k. blandade äktenskap ett tvång
på kontrahenternas samvetsfrihet, som är oförenligt med nutida svensk rättsuppfattning.
Den s. k. dissenterlagen stadgar, att örn mellan makar träffats avtal om
deras barns uppfostran i evangeliskt-lutherska läran eller främmande troslära,
sorn. en av makarna bekänner, skall sådant avtal vara gällande, så framt det
blivit före äktenskapet skriftligen upprättat och vederbörligen uppvisat. —
Andemeningen i denna bestämmelse är uppenbart den, att det nämnda avtalet
skall vara de båda makarnas ensak, vilken de ensamma äga ordna efter sin
fria vilja. Men för de katolska prästerna finnes ingen förpliktelse till lojalitet
mot ett protestantiskt lands lagstiftning, när denna kommer i strid med deras
kyrkas bud. Och så utnyttja de det anförda lagstadgandet som medel att
tränga sig in i makarnas förhållande och deras föräldramyndighet över barnens
religiösa uppfostran.
Lördagen den 15 mars.
29 » l<.
En katolsk präst övervakar sina församlingsmedlemmar på ett sätt, som är
främmande för det protestantiska prästerskapet. Han kan också göra det
genom bikten, som låter honom vinna kännedom örn vederbörandes alla hemligheter.
Han får således också i förväg veta av en man eller kvinna, örn och när
de ämna ingå äktenskap, och han är av sin kyrkas lag ålagd att då hävda de
fordringar hon ställer.
Hon fordrar, att äktenskapet skall ingås efter hennes ritual. Protestantisk
vigsel medför för en katolik exkommunikation, d. v. s. bannlysning. Och borgerlig
vigsel har ingen verkan, d. v. s. makarna betraktas efter den såsom levande
i lös förbindelse. Men för att katolsk vigsel i ett blandat äktenskap skall
medgivas, krävas vissa oeftergivliga villkor. Antag ■—■ såsom i det av mig
förut berörda fallet — att mannen tillhör svenska statskyrkan och att kvinnan
är katolik — då måste han högtidligen och skriftligen förbinda sig att icke
försöka omvända sin maka, att däremot icke lägga några hinder i vägen för
hennes försök att omvända honom samt att sörja för att barnen döpas och uppfostras
katolskt.
Det är endast helt naturligt, örn mannens samvete uppreser sig mot en sådan
underkastelse. Men vägrar han. så får kvinnan veta, att hon utestänges från
absolution, örn hon ändå håller fast vid honom — en fruktansvärd påföljd för
en troende katolik. Det blir vånda och själsstrider. Av ömhet för sin utvalda
ger mannen efter. Han lugnar sig kanske med det gamla trösteordet: kommer
tid. kommer råd. Och det är åtminstone mänskligt, örn han inte anser sig
vidare moraliskt bunden av ett löfte, som på ett så hänsynslöst sätt avpressats
honom.
Men den katolska prästen sörjer för att löftet inte får förfalla. Vid tiden
för barnens dop och konfirmation sätter han med biktens hjälp in erforderligt
tryck på sitt biktbarns själ, hotande med utstötning ur den allena saliggörande
kyrkans gemenskap, örn inte den avgivna förbindelsen infordras. Det är inte
svårt att förstå, vilka trakasserier och slitningar med samvetsnöd och förtvivlan.
som kunna bli följden av en dylik »själavård». Det kan under olyckliga
omständigheter bli en sannskyldig tortyr.
För svensk uppfattning örn individens andliga rätt och frihet är något dylikt
rent upprörande. Det borde inte få förekomma i vårt land. Frågan är, örn
och hur det kan förhindras.
För egen del är jag tvivelsam därom. Men jag har ansett, att saken borde
bli mera allmänt bekant. Och jag har ansett det borde övervägas, örn något sätt
att stävja ofoget finnes eller kan utforskas.
Jag anhåller därför om kammarens tillstånd att till statsrådet och chefen för
ecklesiastikdepartementet få framställa följande frågor:
1) Anser herr statsrådet, att åtgärder påkallas för att vid äktenskap mellan
medlem av svenska kyrkan och romersk-katolik skydda kontrahenterna
mot samvetstvång från det katolska prästerskapets sida?
2) Örn denna fråga besvaras jakande, anser sig herr statsrådet kunna angiva,
vilka sådana åtgärder böra vidtagas.
På giord proposition medgav kammaren, att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.
Justerades protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 1.10 e. m.
Interpellation
ang. skydd mot
samvetstvång
vid s. k.
blandade
äktenskap.
(Forts.)
Tn fidem
G. H. Berngren.
Nr 17. 30
Tisdagen den 18 mars.
Tisdagen den 18 mars.
Kammaren sammanträdde kl. 3.30 e. m.
Herr statsrådet Bissmark avlämnade Kungl. Maj:ts propositioner:
nr 203, angående anslag till bidrag till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter
m. m.;
nr 205, angående ersättning till Pehr Fricks Fabrikers Aktiebolag och hos
bolaget anställda vid nedläggande av bolagets tillverkning av cigarrlådor;
nr 206, angående viss årlig ledighet för häradsskrivare;
nr 207, angående försäljning av allmänna arvsfonden tillfallna fastigheten
1I32 mantal Vedby nr 54 i Vedby socken av Kristianstads län;
nr 208, med förslag till förordning örn ändrad lydelse av 56 § förordningen
den 19 november 1914 (nr 381) örn arvsskatt och skatt för gåva;
nr 209, med förslag till förordning angående särskilda bestämmelser rörande
mantalsskrivningen för år 1931 samt örn uppgifter för den allmänna folkräkningen
den 31 december 1930;
nr 212, angående anslag till utgifter för gammalsvenskbyboma;
nr 213, med förslag till lag örn ändrad lydelse av vissa delar av lagen den 2
juni 1916 om skyddskoppympning; samt
nr 223, med förslag till lag örn vissa ändringar i lagen den 12 maj 1897 (nr
27) för Sveriges riksbank.
Justerades protokollen för den 12 och den 14 innevarande månad.
Upplästes följande inkomna läkarintyg:
Umeå den 15 mars 1930.
Att riksdagsman Nils Gabrielsson på grund av operation för blindtarmsinflammation
är förhindrad att deltaga i riksdagsarbetet förrän tidigast den 26
mars, intygas härmed.
Umeå som ovan.
Werner Möller.
Lasarettläkare.
Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:
nr 10 A, i anledning av vissa av Kungl. Maj :t i statsverkspropositionen gjorda
framställningar rörande utgifterna för budgetåret 1930/1931 under riksstatens
tionde huvudtitel, innefattande anslagen till handelsdepartementet; samt
nr 73, i anledning av väckt förslag om beredande av medel till ett nytt postångfartyg
för trafik mellan fastlandet och Öland.
Anmäldes och godkändes bankoutskottets förslag till riksdagens skrivelse,
nr 74, till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
Tisdagen den 18 mars.
31 Nr 17.
under elfte huvudtiteln gjorda framställning angående ändrad ordning för prövningen
av vissa ärenden om understöd åt efterlevande efter i statens tjänst anställda
personer jämte en i ämnet väckt motion.
Anmäldes och godkändes första lagutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:
nr 75, i anledning av väckt motion örn förhållandet mellan Arjeplog- och Karesuandolapparna
samt lappförfattningarnas anknytning till det levande livet;
och
nr 76, i anledning av väckt motion angående upphävande av vissa prästerskapet
tillkommande privilegier.
Föredrogos, men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran statsutskottets
utlåtanden nr 44—56 samt bevillningsutskottets betänkanden nr 15—18.
Herr förste vice talmannen erhöll på begäran ordet och yttrade: Jag hemställer,
att kammaren ville besluta, att å föredragningslistan för morgondagens
sammanträde statsutskottets utlåtande nr 47, i anledning av väckt motion örn
avskaffande av mantalspenningarna, måtte placeras närmast efter bevillningsutskottets
betänkande nr 15, i anledning av väckt motion örn avskaffande av
de personliga sjukvårds- och folkskoleavgifterna.
Denna hemställan bifölls.
Vid föredragning av Kungl. Maj:ts denna dag avlämnade propositioner hänvisades
av dessa nr 203, 206 och 212 till statsutskottet, nr 208 till bevillningsutskottet,
nr 213 till behandling av lagutskott samt nr 223 till bankoutskottet,
varemot propositionerna nr 205, 207 och 209 nu på begäran bordlädes.
Avgåvos och hänvisades till särskilda utskottet nedannämnda motioner:
nr 304, av herr Lindhagen, med anledning av Kungl. Maj :ts förslag om stödjande
av väsentligen det större och medelstora jordbruket — örn stöd och subvention
jämväl åt det mindre jordbruket och dess mångskiftande, nödlidande
klientel;
nr 305, av herr Larson, Edavard, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående vissa åtgärder till det svenska jordbrukets stödjande; samt
nr 306, av herr Asplund och herr Johansson, Johan Peter, i anledning av
Kungl. Maj :ts proposition angående vissa åtgärder till det svenska jordbrukets
stödjande. _
Herr Bergström, Albert, väckte en motion, nr 307, i anledning av Kungl.
Majrts proposition angående vissa i samband med 1927 års skolreform stående
frågor m. m.
Denna motion hänvisades till statsutskottet.
Anmäldes och bordlädes:
sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottets memorial nr 2, angående
ersättning åt utskottets sekreterare m. fl.; samt
r 17. 32
Tisdagen den 18 mars.
jordbruksutskottets utlåtanden:
nr 1, angående regleringen för budgetåret 1930/1931 av utgifterna under riksstatens
nionde huvudtitel, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet;
nr 18, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående visst ägoutbyte mellan
kronan och Nitroglycerinaktiebolaget;
nr 19, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående försäljning av tullverkets
andel av en till Råå fiskeläges skifteslag hörande samfällighet;
nr 20, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående försäljning av kronan
tillhöriga 8/32 mantal Långforssel nr 1 i Överkalix socken samt efterskänkande
i samband med försäljningen av visst räntekrav;
nr 21, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa eftergifter för
S. E. Carlströmer i fråga örn betalning av köpeskilling för en inköpt kronoegendom;
nr
22, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljningspriset
för en fastighet inom Malmköpings köping;
nr 23, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avsättande till nationalpark
av visst område av kronoparken Idre i Kopparbergs län m. m.;
nr 24, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för
B. Larsson med flera från vissa dem enligt kontrakt åliggande förpliktelser;
nr 25, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående medgivande för
Kungl. Majit att i vissa fall försälja kronoegendom;
nr 26, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande av
en kronans fordran mot landskamreraren C. F. Johanson;
nr 27, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avstående från
visst ersättningskrav mot jägmästaren i Halmstads revir C. E. L. von Sydow!;
nr 28, i anledning av väckt motion om viss ändring av gällande bestämmelse
angående prissättningen å tjärved inom Västerbottens och Norrbottens läns
kronoparker;
nr 29, i anledning av väckt motion angående av vägstämma utsedda lekmäns
deltagande i vågställning; och
nr 30, i anledning av väckt motion angående fullständigt frigivande av sälfångst
med sax. __
Justerades protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 3.47 e. m.
In fidem
G. II. Berggren.
Stockholm 1930. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
301008