RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1926:35)

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1926. Andra kammaren. Nr 35.

Onsdagen den 12 maj.

Kl. 7 e. m.

Fortsattes det på förmiddagen började sammanträdet.

§ 1.

^■e,r talmannen anmälde till fortsatt handläggning andra lagutskottets ut- Ang.
låtande, nr 29, i anledning av väckta motioner om skyldighet för järnväg att skyldighet för

inhägna sitt område, och lämnades därvid enligt förut skedd anteckning ordet ^väg att

& inhägna 8itt

område.

Herr Hage, som yttrade: Herr talman! Det var en medlem av utskottet, (F°rtS-)
som. förklarade, att förevarande utskottsutlåtande var enhälligt,- och det är ju
riktigt, därför att det icke finnes någon reservation, men det hade kanske varit
lämpligt, om denne medlem av utskottet, herr Magnusson i Kalmar, även meddelat,
att det dock var votering i utskottet om den här frågan och därvidlag
avgavos åtta röster för ett yrkande att gå fram på den här linjeA, som utskottet
kommit till, under det sju röster avgåvos för att stryka den sista delen i klämmen
Det är en upplysning, tror jag, som har något värde vid bedömandet av
den har fragan och som det är lämpligt att meddela.

Jag skall tillägga för övrigt, att jag inom utskottet hyste mycken tvekan
att i klämmen sätta in detta, sista »dels»; ty det är ändock på det sättet att
det maste väcka betänkligheter att i en sådan här fråga ge ett direktiv till ett
statens affärsverk, när själva frågan ännu icke är utredd. Man kan naturligtvis
vara med om en utredning av en sådan fråga som denna, men att säga
till vederbörande verk, innan ännu frågan är utredd, att det skall vidtaga de
och de atgarderna anser jag icke bör äga rum. Jag gick också för min del
emot ett sadant yrkande, d. v. s. jag gick emot sista delen i klämmen- och de+ta
aven med hänsyn till att fog kunde finnas för ett sådant påstående, som att ett
agutskott knappast är rätt forum för att yttra sig i en sådan fråga som denna
Kmeliertid avgav varken jag eller någon annan från vårt håll någon reservation.
Men nar saken kommit upp på det sätt som nu skett, så måste jag säga,
RåstockU^ar S^ar^ ^6n uppfattning, som här framfördes av herr Anderson i

Däremot står jag fullt och helt enig med utskottet, när det gäller utredningen;
men jag vill starkt betona, att denna utredning skall vara förutsättningslös,
att man dar maste taga hänsyn till de faktiska förhållandena, och att ett
uppehållande av stangselpraxisen innebär en nationalekonomisk belastning
som kan resultera i ekonomiska konsekvenser i form av högre taxor m m så denna

fråga^ ^ reahtet’ Vllken man alldeles givet bör ta i betraktande vid

h„tSfenflaa,^\St.e Nan naturligtvis å andra sidan taga hänyn till den omständigllrn
:- ^ j kan fraaiforas’ särskilt när det gäller små jordägare som bo vid

j nvagen, den synpunkten, att om det icke finnes några stängsel, så kan detta

Andra kammarens protokoll 1926. Nr 35.

Nr 35. 2

Onsdagen den 12 maj e. m.

Ang.

skyldighet för
järnväg att
inhägna sitt
område.
(Forte.)

resultera i ekonomiska förluster för dessa människor, och något sådant vill jag
icke vara med om att förorsaka. Utskottet har också skrivit något sadant som att
det understryker och hyser sympatier för dessa sista synpunkter; och jag menar
då, att de synpunkterna böra få komma fram och göra sig gällande vid avvägningen
mellan de olika skäl, som här kunna föras fram i en blivande utredning

angående denna sak. .

Jag skall, herr talman, inskränka mig till denna korta dekorering om min
ställning i utskottet till den här föreliggande frågan.

Vidare anförde:

Herr Öberg: Herr talman! Om jag får betrakta herr Anderson i Rastock

såsom talesman för statens järnvägars styrelse, så vill jag göra gällande, att
han då för talan för en part, som ser ganska ensidigt på denna sak.

Här står intresse mot intresse: Här står ett järnvägarnas intresse, som vill

komma ifrån en ganska avsevärd merkostnad genom att utesluta en del redan uppförda
stängsel utefter järnvägen och att upphöra med att nyuppsätta sådana
stängsel. Här vill vederbörande styrelse, efter min och, utskottets uppfattning,
komma ifrån sin tydliga och klara plikt bara för att åt ämbetsverket i fråga
göra en inbesparing av i runt tal 100.000 kronor. Men här står också ett jordbrukarnas
intresse, som vill vara säkerställt för att inte genom järnvägarnas
framdragande utan inhägnad behöva vidkännas och lida alltför stora ekonomiska
förluster. . ... J , .. , ...

Nu kan man ju såsom också skett, fråga sig: vilket intresse ar mera^ berättigat
och vilket bör ge vika? Olika synpunkter ha även härvidlag Tätt sa mycket
brutit sig mot varandra inom utskottet. ..... ,, , „ , .

Här låter sig mina herrar, den grundsatsen val havdas, att den som åstadkommit
störning och gjort intrång på låt mig säga jordbrukarnas egendom och
vållat åtskilliga olägenheter, den bör också kännas skyldig att ersatta de lorluster.
som härav förorsakats. Jag har också gjort detta gällande inom utslitet
så att den som gjort detta intrång och åstadkommit denna störning
också skall ha skyldighet att bekosta de åtgärder, som krävas för att ersatta
den skadegörelse, som härav blivit en följd. Jag haller darfor pa, att veder
börande järnvägar, vare sig statens eller enskilda, inhägna sina områden sa
att icke genom järnvägsdriften behöver uppstå nagra skador eller svara förvecklingar
för jordbrukarna. Vilja eller kunna de icke för kostnadernas skull
vidtaga sådana stängselåtgärder, så skola de i varje fall vara skyldiga att gälda
nödigt skadestånd, då genom järnvägsdriften sådana skador uppstå, som ge
nom de motioner, vilka ligga till grund för utskottets betänkande blivit patalade.
Hade exempelvis järnvägarnas framdragning över jordbrukarnas, ägor
icke kommit till stånd, då hade jordbrukarna såsom tillförene lätt vara i fred
och inte åsamkats de olägenheter och de skador, som nu patalats och som gång
efter annan uppstått: och då är det, efter min uppfattning, från jordbrukarnas
sida sett, en obestridlig rätt att kräva, det järnvägarnas ägare antingen inhägna
sina områden eller också ersätta de skador, som genom ett underlåtande

härav blivit en följd. . ,, . .. „ °

Vill man sålunda efter min uppfattning rättvisligen se pa denna sak sa
skall det bli omöjligt att komma ifrån en sådan ståndpunkt. Jag skulle hai
vilja göra det antagandet, att herrarna i en järnvägsstyrelse jämte, herr Anderson
i Råstock hade sina ägor exempelvis utefter en järnvägslinje och att
äo-arna gång efter annan genom att inhägnader saknades blivit utsätta tor ratt
så avsevärda skador, skador, som i liknande fall kanske gälla jordbrukarnas
vara eller icke vara. Jag tror då, att uppfattningen hos herrarna i en sådan
järnvägsstyrelse och även hos herr Anderson i Rastock borde kunna bil na -

Onsdagen den 12 maj e. ni.

3 Nr 35.

got justerad. Men nu iir det ju så, att man är litet ensidig här i världen en
och var, och man skall icke taga sig fri ifrån mer än vad som rättvisligen är.
Järnvägsstyrelsen och herr Anderson i Råstock so uteslutande på det ekonomiska
och finna då kostnaderna för järnvägarnas inhägnande så stora, att de
icke vilja gå in för ett sådant, under det vi jordbrukare vilja resonera ungefär
som så: bortsett från vad det kostar, böra vi, då vi blivit störda och fått vidkännas
detta intrång, bliva gottgjorda för de olägenheter, som därav uppstå. Så
har jag resonerat och så har också flertalet av kamraterna inom andra lagutskottet
resonerat, och utskottet har därför ifrågasatt något annat och mera, än att
man i skrivelse till Kungl. Maj :t skulle begära en utredning, som ginge ut på
en undersökning, huruvida nuvarande regler eller andra nya sådana böra komma
till för att reglera dessa missförhållanden. Järnvägsstyrelsen skulle nämligen
därjämte få sig en anbefallning att upphöra med att nedriva järnvägens
stängsel liksom också att inte dra sig för nyuppförande av sådana, där omständigheterna
det påkalla.

Detta är efter min uppfattning icke något obilligt begär, utan det är vad man
bör med viss rätt kunna kräva; och därjämte bör man få fram en utredning,
som ger vid handen, hur här i framtiden skall förfaras, var det ovillkorligen bör
inhägnas och var det låter sig göra utan inhägnad. Den som — jag vill hoppas
det -— ser opartiskt på denna sak, bör kunna godtaga detta andra lagutskottets
förslag.

Med den syn jag sålunda, herr talman, haft på denna fråga, så är jag fortfarande
oskiljaktlig från utskottets hemställan, vartill jag också yrkar bifall.

Herr Johansson i Kälkebo: Herr talman! Det var med anledning av herr
Hages yttrande som jag begärde ordet. Han gav sig in på en förklaring, hur
detta utskottsutlåtande kommit till och talade om att det var en liten strid rörande
den sista punkten i själva hemställan och att det voterades om denna
punkt, varför den enhällighet varom herr Magnusson i Kalmar talade icke var
så alldeles hel. Detta om jag fattade herr Hages yttrande rätt. Ställer man
emellertid ställningen inom utskottet i förhållande till herr Andersons i Råstock
yrkande, med vilket herr Hage nu instämde, så skiljer det sig dock rätt
väsentligt ifrån vad som yrkats inom utskottet, därför att inom utskottet aldrig
ifrågasattes annat, än att den sista punkten av motiveringen skulle få vara som
den är. Man satte i utskottet rent av dessa båda saker mot varandra på sådant
sätt, att om man å ena sidan ginge med på att stryka sista delen av klämmen,
skulle man å andra sidan skriva ännu kraftigare i motiveringen, att man
ansåg, att den pågående nedrivningen av stängsel icke skulle få fortgå under
tiden till dess utredningen kommit till stånd.

Att inom utskottet rådde en ganska stark stämning för den meningen, bör
förstås genom vad som framgår av vad utskottet skrivit på sid. 11 i utlåtandet,
där utskottet refererar järnvägsstyrelsens meddelande, att densamma redan lånt
nedriva 100,000 längdmeter stängsel och att avsikten vore att ytterligare
nedriva cirka 1,500,000 längdmeter stängsel.

Det var^ klart, att om man inom utskottet hade den meningen, att icke hela
stängselfrågan skulle få rinna ut i sanden genom att man läte den väsentligaste
delen av nuvarande stängsel rivas ner, så måste utskottet säga något om att
man ville, att de nuvarande förhållandena skulle någorlunda bestå, intill dess
utredningen vore klar och man därigenom finge besked om vad det i fortsättningen
skulle bli.

Nu har man här talat om kostnaderna. Jag ber att få hänvisa till vad utskottet
härvidlag refererar av järnvägsstyrelsens siffror. Nämnda styrelse säger
nämligen i sitt yttrande, att genom vad som nedrivits och ytterligare är planerat
att nedrivas, skulle en årlig inbesparing av cirka 100,000 kronor komma

Aruj.

skyldighet för
järnväg att
inhägna sitt
område.
(Forts.)

Nr 35.

Ang.

skyldighet för
järnväg att
inhägna sitt
område.
(Forte.)

4 Onsdagen den 12 maj e. m.

att ske. Det är sålunda icke någon så förfärlig summa, som det rör sig om,
och det kan väl icke verka synnerligen störande på järnvägsstyrelsens stora
stat, om man ett eller annat år låter bli att spara de 100,000 kronorna, tills man
fått full klarhet om, hur stängselfrågan rätteligen ur alla synpunkter bör
ordnas.

Jag har ansett mig böra påpeka detta, innan vi gå till votering. För övrigt
har jag intet annat yrkande än om bifall till utskottets hemställan.

Herr Anderson i Råstock: Herr talman! Det var ju väl, att herr Öberg erkände,
att parterna varit litet ensidiga i detta fall. Jag har vidare för min
del ansett, att utskottet var i ovanligt hög grad ensidigt. Men efter herr Hages
upplysning om vad som förekommit i utskottet förstår man, att det är meningen,
att vi här skola lagstifta på krokvägar. Det har ju erkänts från alla
håll, att järnvägarna icke utan vidare ha någon skyldighet att inhägna, men
nu vill man genomföra en sådan skyldighet på omvägar. Jag tycker icke om
sådant, och jag vidhåller min ståndpunkt utan att jag därför är representant
i denna fråga för vare sig järnvägsstyrelsen eller de enskilda järnvägarna. Ha
herrarna för övrigt gett akt på, huru det går till när kreatur komma in på en
järnväg? Ni kanske icke ha observerat, att kommer det ett tåg och det finns
stängsel på båda sidor, så rusa djuren rakt fram i stället för att springa åt
sidan. Det finns faktiskt större möjligheter att de bli ihjälkörda, om stängsel
finnes än om det saknas.

Nu har emellertid jag för min del icke påyrkat, att stängslen utmed järnvägarna
skulle slopas, jag har endast begärt, att man icke skall lagstifta på
krokvägar utan taga hänsyn till huruvida man icke även en smula kan lätta
på stängselskyldigheten.

Då herr Öberg gör vederbörande den otjänsten att tala om det intrång och
den störning, som åstadkommes för jordbrukarna genom järnvägarna, skall jag
be att i all blygsamhet få erinra om, att den saken ordnas ju upp genom expropriationsersättning,
så att man behöver icke påminna härom i förevarande sammanhang.

Jag har, som jag sade, icke yrkat avslag på den begärda utredningen, men
jag har sagt uttryckligen ifrån, att jag ville ha även andra synpunkter lagda
på frågan än dem som man här kommit med, när saken i alla fall skall utredas.
Jag förstår för övrigt icke, varför herrarna i andra lagutskottet gå upp
i en så stor bataljon för att slå ihjäl en enda man, som kommer och vill gorå
några erinringar. Jag tackar för uppmärksamheten; jag hade verkligen icke
tänkt mig en sådan effekt av vad jag yttrade, när jag gått med på det väsentligaste.

Herr talman! Då jag, som jag nämnde, icke vill vara med om att lagstifta
på krokvägar, anser jag mig ha fog för mitt yrkande, och jag. kommer även
att begära votering för att konstatera, hur många som vilja vid lagstiftning
gå fram på dylika krokvägar.

Herr Samuelsson: Herr talman! Man har här under debatten från jordbro
karhåll framhållit, a.tt vissa intressen stå emot varandra i denna fråga, nämligen
dels järnvägarnas intressen och dels jordbrukarnas, och det synes även
framgå, att de förra intressena huvudsakligen förfäktas av järnvägsmän. Jag
anser att denna debatt varit mycket lärorik, därför att man fatt en. del belägg
för vilka åtgärder man särskilt från statens järnvägars sida vidtagit i förevarande
avseende, något som särskilt framgick av det anförande, som. herr Olsson
i Hov höll. Jag kan för min del, trots att jag är järnvägsman, icke under
några förhållanden vara med om det förslag, som herr Anderson i Råstock
framfört, och jag anser, att alla skäl tala för de tillägg, som framlagts av ut -

Onsdagen den 12 maj e. m.

skottet och som herr Anderson i Råstock vill ha bort. Jag kommer sålunda
att rösta för utskottets utlåtande i dess helhet.

Herr förste vice talmannen Hamilton: Herr talman! Enligt min mening

bör i denna fråga icke råda någon tveksamhet. Det är förenligt med svensk
rättsuppfattning, att de som åstadkomma en skada också böra ersätta densamma,
och statens järnvägar böra icke intaga någon särställning härvidlag. Jag
anser det vara en lapsus i vår lagstiftning, att däri icke finns någon bestämmelse
om järnvägarnas plikt att ersätta skada på grund av bristfälligt stängsel.
Om nu järnvägarna ha sådant stängsel eller taga bort det stängsel som
finnes, är det verkligen för mycket begärt, att jordägaren skall bekosta det
nya stängslet. Om t. ex. statens järnvägar köra ihjäl torparens enda ko eller
småbrukarens enda häst, böra vi väl icke vara tveksamma om att det allmänna
bör ersätta en dylik skadegörelse. Även om herr Anderson i Råstock kallar
en lagstiftning i denna riktning för en krokig sådan, kommer jag att rösta för
utskottets förslag, till vilket jag yrkar bifall.

Avg.

skyldighet för
järnväg att
inhägna sitt
område.
(Forts.)

Härmed var överläggningen slutad. Herr talmannen gav propositioner dels
på bifall till utskottets hemställan, dels ock på bifall till det av herr Anderson
i Råstock under överläggningen framställda yrkandet; och förklarade herr
talmannen sig anse svaren hava utfallit med övervägande ja för den förra propositionen.
Votering begärdes likväl av herr Anderson i Råstock, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition upplästes och godkändes
samt anslogs:

Den, som vill, att kammaren bifaller andra lagutskottets hemställan i utskottets
förevarande utlåtande nr 29, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit det av herr Anderson i Råstock under
överläggningen framställda yrkandet.

Sedan kammarens ledamöter härefter intagit sina platser samt voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst, företogs omröstning med tillämpning
av uppresningsförfarandet; och befanns därvid flertalet hava röstat för ja-propositionen,
vadan kammaren bifallit utskottets hemställan.

§ 2.

Vidare företogs till avgörande statsutskottets utlåtande, nr 119, i anledning
av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen framlagda förslag om personalindragningar
i statsdepartementen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Sedan Avd. I föredragits, anförde:

Ang.

personalindragningar
i
statsdepartementen
m. to.

Herr Jansson i Falun: Herr talman! Då så många ärenden fortfarande stå
kvar på föredragningslistan och med hänsyn till en viss överenskommelse,
som träffats mellan utskottets ledamöter, skall jag inskränka mig till att yrka
bifall till den reservation, som återfinnes överst på sidan 78 i betänkandet, vilken
reservation är avgiven av herr Oscar Olsson m. fl. och innebär, att den rad
i utskottets motivering å sidan 24, som å tionde raden nedifrån börjar med orden
»Föredraganden i sistnämnda departement» och slutar med ordet »jordbruksdepartementet»
må utgå. I övrigt yrkar jag bifall till utskottets förslag.
Dessutom kommer jag, att framställa ett yrkande, när vi hinna till avdelning

Nr 35.

Onsdagen den 12 maj e. m.

Avg.

personalindragningar
i
statsdepartementen
m. m.
(Forts.)

V), som avser kommunikationsdepartementet. Jag’ kan vidare meddela, att
första kammaren redan bifallit ett liknande yrkande som det av mig nu framställda.

Herr Järte: Herr talman! Med hänsyn till den långa föredragningslista,
som återstår, skall jag inskränka mig till att yrka bifall till den av herr Widell
m. fl. avgivna reservationen.

Herr Rydén: Herr talman! Första kammaren har bifallit allt, som har

principiell innebörd i utskottets hemställan, men kammaren har tillika i ett par
detaljfrågor, varav den ena berördes av herr Jansson i Falun och den andra behandlas
under punkten V), som avser kommunikationsdepartementet, gått ifrån
utskottets förslag. Då det nu skulle inträda vissa svårigheter i fråga om gemensam
votering och sammanjämkning, ifall andra kammaren fattade ett annat
beslut än första kammaren, tillåter jag mig, herr talman, att i samråd med
åtskilliga av utskottets ledamöter, som tillhöra majoriteten, förklara, att vi å
vår sida äro villiga biträda det förslag, som framställts av herr Jansson i
Falun. I detta sammanhang och för att slippa ytterligare begära ordet ber jag
vidare få förklara, att när vi komma till punkten V), ha vi ingen önskan att
driva någon annan mening än reservanterna. Jag ber sålunda, att, med frånträdande
av utskottets hemställan, få biträda det förslag, som framställts av
herr Jansson i Falun.

Med herr Rydén förenade sig herr Bengtsson i Norup.

Chefen för finansdepartementet herr statsrådet Wigforss: Herr talman!

Med hänsyn till de förhållanden, som nu framlagts, vill jag endast förklara, att
det från regeringens sida icke föreligger någon anledning att ej acceptera utskottets
förslag med de av första kammaren antagna jämkningarna.

överläggningen förklarades härmed avslutad. Herr talmannen gav till en
början propositioner beträffande den del av motiveringen, som avsåges i den
av herr Oscar Olsson m. fl. avgivna, å sid. 78 i det tryckta utlåtandet antecknade
reservationen, nämligen först på godkännande av utskottets motivering i
berörda del samt vidare på bifall till det av herr Jansson i Falun i avseende
härå under överläggningen framställda yrkandet; och fattade kammaren beslut
i enlighet med innehållet i sistnämnda proposition.

Härpå gav herr talmannen i fråga om de delar av motiveringen, som avsåges
i den av herr Widell m. fl. avgivna, vid utlåtandet fogade reservationen,
propositioner först på godkännande av utskottets motivering i nämnda delar
samt vidare på bifall till det av herr Järte i avseende härå framställda yrkandet;
och godkändes utskottets motivering i förevarande delar.

På herr talmannens därå givna proposition blev utskottets motivering i övrigt
härefter av kammaren godkänd.

Utskottets hemställan i Avd. I bifölls i vad den ej kunde anses vara besvarad
genom kammarens beslut i fråga om motiveringen.

Avd. II—IV.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Avd. V.

Sedan punkten 1 föredragits, yttrade:

Onsdagen den 12 maj e. m.

Nr 85.

Herr Jansson i Falun: Herr talman! Jas ber att få yrka bifall till Kungl. persunalinMaj:ts
förslag om uppförande i staten av 1 expeditionschef och 2 kansli- dragningar i
råd. På grund härav yrkar jag att utskottets hemställan bifalles med den statsdeparteändring
att i departementets stat upptages förslagsanslaget till avlöningar till m''

ordinarie tjänstemän till 143,000 kronor och sammanlagda förslagsanslaget till
ordinarie avlöningsstaten till 166,700 kronor samt förslagsanslaget till övergångsstat
till 24,400 kronor och att ordinarie förslagsanslaget till kommunikationsdepartementets
avdelning av Kungl. Maj:ts kansli, nu 189,300 kronor,
höjes med 1,800 till 191,100 kronor.

Herr Olsson i Blädinge: Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till ut skottets

förslag.

Efter härmed slutad överläggning gav herr talmannen propositioner dels på
bifall till utskottets hemställan i förevarande punkt, dels ock på bifall till det
av herr Jansson i Falun under överläggningen framställda yrkandet; och blev
berörda yrkande av kammaren bifallet.

Punkten 2.

Utskottets hemställan bifölls.

Avd. VI—VIII.

Vad utskottet hemställt bifölls.

§ 3.

Å föredragningslistan fanns härefter upptaget statsutskottets utlåtande, nr
120, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under tionde huvudtiteln
gjorda framställningar rörande anslag till kommerskollegium och
navigationsskolorna jämte i dessa ämnen väckta motioner.

Sedan punkten
gärdes ordet av

1, angående anslag till kommerskollegium, föredragits, be- Ang. anslag

till kommerskollegium.

Herr Törnkvist i Karlskrona, som anförde: Ja, herr talman! Jag kommer
icke att framställa något annat jakande än om bifall till utskottets hemställan,
men då jag är motionär i det ärende, som behandlas under denna punkt, sa
anhåller jag, särskilt eftersom herr statsrådet och chefen för handelsdepartementet
är närvarande i kammaren, att få säga några ord till belysande av
utskottets utlåtande i denna del. Det är, som kammaren torde ha sig bekant,
en ännu olöst fråga denna, var de sociala sjölagsärendena böra handläggas
i kommerskollegium eller i socialstyrelsen. Hittills ha de varit förlagda till
kommerskollegium, som emellertid i viss mån samarbetar med socialstyrelsen
på detta område. Man har på grund av de av mig och min medmotionär
påpekade svårigheter, som uppresa sig när det gäller att taga ställning till
förevarande spörsmål, icke hittills kommit någon vart med dess slutliga lösning.
Som kammarens ledamöter torde ha sig bekant, höra de ärenden, som
röra det sociala yrkesskyddet beträffande näringarna i allmänhet under
socialstyrelsen, medan däremot de ärenden, som gälla vrkesskydd inom sjöfartsnäringen,
"behandlas av det ämbetsverk, som speciellt är organ för näringarna,
nämligen kommerskollegium. Det är denna, jag vill inte säga
oformlighet, men olämplighet, det givetvis bör vara angeläget att söka eliminera,
så att man även i fråga om de sociala sjöärendena får samma be -

Nr 35.

Onsdagen den 12 maj e. m.

tillkommers- h^ndlingsmetod som tillämpas för behandling av sociala ärenden rörande
kollegium, industrien och näringslivet i övrigt. Nu är det ju bekant, att kommerskolle(Forts.
) gium motsatt sig en överflyttning till socialstyrelsen av detta ärendekomplex
inedan socialstyrelsen a sin sida i ett utlåtande, som med anledning av motionen
inkommit till statsutskottet förklarat, att den i och för sig rationellaste
lösningen av den föreliggande frågan onekligen torde vara den. som av motionärerna
närmast angives, nämligen att en tudeining av de sjöfartssäkerheten
rörande ärendena genomföres, så att handläggningen av de ärenden, som
helt och hållet röra arbetsskydd, överflyttas till socialstyrelsen. Inom socialstyrelsen
har man nog en ganska klar, för att icke säga mycket klar, mening
om att dessa ärenden böra läggas under styrelsen och icke under kommers”
kollegium. Det torde icke finnas någon i kammaren, som kan bestrida detta.
Jag vill i detta mitt anförande göra en hemställan till herr statsrådet och
chefen för handelsdepartementet, att när frågan om kommerskollegii omorganisation,
som länge, varit aktuell, ävensom frågan om socialstyrelsens omorganisation,
vilken sistnämnda fråga kanske också snart nog kommer upp
skola slutligen prövas, taga upp detta spörsmål till behandling och därvid
föranstalta om en opartisk utredning. Det torde vara skäl att anordna denna
utredning så, som socialstyrelsen i sitt utlåtande antytt, nämligen på det sätt,
att. densamma kommer att verkställas varken av kommerskollegium eller av
socialstyrelsen utan av personer, som icke i denna sak ha en förutfatttad mening.
Jag.har. som sagt, velat rikta denna hemställan till herr statsrådet.
Hur utredningen i övrigt skall läggas upp, därom vill jag icke uttala mig.

Jag ber, herr talman, att med dessa erinringar få yrka bifall till utskottets
hemställan i förevarande punkt.

Vidare yttrades ej. Utskottets hemställan bifölls.

. Härpå föredrogs punkten 2, angående anslag till navigationsskolorna. Däranstag
till V1(j yttrade:
navigationsshoIOTTKl Herr

Pehrsson i Göteborg: Herr talman! Som synes av förevarande punkt
av utskottets utlåtande, är jag en av motionärerna. Jag skall därför tillåta
mig att med några ord beröra den föreliggande frågan, och jag vill därvid
särskilt vända mig till herr statsrådet och chefen för handelsdepartementet.
Jag kan naturligtvis inte vara annat än ganska glad över att åtminstone ett
av de krav, som framställts i var motion, av utskottet tillgodosetts genom en
enhällig tillstyrkan^ från dess sida, att en allsidig utredning må komma till
stånd. Jag vill då uttala den förhoppningen, att därvid de linjer, som av
kommerskollegium i dess. skrivelse till förra årets riksdagsutskott angående
denna utredning föreslagits, komma att beaktas vid utredningens verkställande.
För oss motionärer gäller det ju särskilt frågan om skolskeppsverksamheten.
Jag har fatt mig tillsänd en skrivelse, som jag icke kan underlåta
att omnämna, för att få den till .protokollet. Den är ifrån Hälsingborgs
fartygsbefälhavaresällskap. I skrivelsen instämma 154 nuvarande och f. a.
fartygsbefälhavare i motionen och framhålla däri, att »den uppfostran till
vakenhet, påpasslighet och sjökunnighet, varförutan intet fullgott fartygsbefäl
kan erhållas, endast kan bibringas ynglingar ombord å segelfartyg».
Med detta trälande torde så gott som alla befälhavare, som själva fått en sådan
utbildning, vara ense. Det är sålunda, vår förhoppning, att dessa synpunkter
komma att tillgodoses vid utredningen genom att en erfaren och beprövad
sjökapten, som själv av personlig erfarenhet känner de krav, som
.-fällas pa en fartygsbefälhavare, kommer att få taga del i denna utredning.

Den andra delen av vår motion har däremot rönt ett mycket sämre öde, i

Onsdagen den 12 maj e. m.

Nr !55.

del; att vår begäran om medel till att hålla skolskeppsverksamheten i gång,
till dess att nyssnämnda utredning hunnit slutföras, blivit avstyrkt. Detta
vårt yrkande framställdes av det skälet, att läget f. n. är sådant, att man kan
tänka sig möjligheten av att de segelfartyg, som segla, på djupvatten, och det
är icke många vi ha kvar — det är icke mer än 2 fyrmastade barkskepp
kvar, som sköta denna utbildning — lätteligen skulle kunna, till följd av det
svåra läget på fraktmarknaden, komma att gå ur Sveriges händer och, såsom
skett med så många dylika fartyg, nedskrotas. Det var orsaken till att vi i
vår motion också begärde ett anslag. Däremot har ju statsutskottet anfört
ett skäl, som jag mycket väl kan böja mig för, nämligen, att en utredning
icke föreligger i frågan. Det är ju svårt för enskilda motionärer att åstadkomma
en sådan. En sådan utredning torde emellertid kommerskollegium
bättre än något annat statens organ kunna verkställa. Jag tillåter mig, herr
statsråd, att göra en vördsam hemställan, att även för det år, som kommer,
denna verksamhet må såsom hittills få åtnjuta understöd ur handels- och sjöfartsfonden
och att man därvid må sträcka sig så långt som möjligt är. Detta
för att om möjligt undvika att, när en gång utredningen föreligger och, såsom
siövant folk tycks vara ganska ense om, givit till resultat, att segelfartygsutbildningen
är nödvändig, vi då befinna oss i den situationen, att vi
sakna fartyg, på vilka en sådan utbildning kan äga rum. En nyanskaffning
kommer att kräva ojämförligt större kostnader än ett bibehållande på av motionärerna
föreslaget sätt av det segeltonnage, som nu finnes. Det torde finnas
möjlighet att från handels- och sjöfartsfonden lämna det bidrag, som är oundgängligen
nödvändigt härför, och Kungl. Maj:t har ju möjlighet att pröva
hela den föreliggande frågan sådan den kommer att te sig i nu nämnda hänseende.
Denna min hemställan står, därom är jag övertygad, i överensstämmelse
med en bestämd och klar önskan från dem, som stå i ansvar för vår
fartygsbefälsutbildning och som svara för att den höga standard för samma
utbildning, vilken är en av våra allra största tillgångar på sjöfartens område,
icke skall försämras. Det är väl värt, att man på den väg, jag nu anvisat,
söker i den mån förhållandena medge det, uppehålla denna efter nu gällande
ordning, tills en utredning i utbildningsfrågan föreligger.

Herr talman, efter denna min vördsamma hemställan till herr statsrådet
och chefen för handelsdepartementet har jag intet annat yrkande än om bifall
till utskottets förslag.

Häruti instämde herrar Nyländer, Olsson i Kalmar, Svedman och Lithander.

Herr Holmgren: Herr talman! I det jag instämmer i den föregående talarens
anförande skall jag be att i denna fråga få tillägga några få ord. Det är
oss alla, i denna kammare bekant, hurusom segelfartygen i största utsträckning
blivit undanträngda av ångfartyg och hurusom dessa sistnämnda fartyg
allt mer och mer sättas åsido av motordrivna fartyg. Under sådana förhållanden
ligger ju den frågan ganska nära till hands: är det nödvändigt att utbilda
personal ombord på seglande fartyg, när denna fartygstyp nu är predestinerad
att försvinna? Vore det icke riktigare och mera rationellt att förlägga befälsutbildningen
till samma fartygstyper, varå de, som skola utbildas, efter ubildningen
komma att få tjänstgöra? Jag måste säga. att det finnes mycket, som är
berättigat i denna tankegång, och att, när det gäller det stora flertalet av den
sjöfarande personalen, man givetvis måste vara beredd på att något eftersätta
kravet på sjömannakunskaper eller, som vi sjömän kalla det, »sjömanskap».
Men i fråga om befälets utbildning ligger saken helt annorlunda. I nio fall av
tio, för att icke säga i ännu större utsträckning, torde en befälhavare på ett

Ä7UJ.

aii8la(j till
navigationsskolorna.

(Forts.)

Nr 35.

Onsdagen den 12 maj e. m.

Ang.

anslag till
navigationsskolorna.

(Forts.)

ång- eller motordrivet fartyg väl kunna behärska iråkade situationer utan den
grundliga föregående träningen ombord på ett segelfartyg. Men inträffar en
extrem situation, är han densamma icke vuxen, med mindre han besitter den
erfarenhet och den höga grad av sjömanskap och sinnesnärvaro samt de karaktärsegenskaper
i övrigt, som ingenstädes stå att förvärva, vidmakthålla och utveckla
så, som under den oavlåtliga kampen mot storm och sjö ombord på seglande
fartyg ute på de stora haven, eller måhända också, ehuru i mindre omfattning,
ombord på fiskefartyg som idka »utsjöfiske». Man är berättigad
ställa synnerligen höga krav på sjömanskap i synnerhet hos de befälhavare,
som föra passagerarefartyg i utsjöfart. Man torde enligt min uppfattning helt
enkelt icke kunna stå till svars med att tolerera bristande kompetens hos en befälhavare,
som, förutom för ett dyrbart fartyg med last, har ansvar för måhända
hundratals passagerares liv. De av oss här i denna kammare, som för
någon tid sedan voro i tillfälle att höra en ung man i vår sessionssal hålla ett
föredrag i detta ämne, ha säkerligen icke kunnat undgå, därom är jag övertygad,
att få ett mycket starkt intryck av att denna fråga ingalunda är en bagatell
utan tvärtom för hela vår sjöfartsnäring av vital betydelse.

Herr talman, jag har velat yttra dessa få ord till protokollet i förhoppning
om att de personer, som av Kungl. Maj:t tillkallas för att verkställa, den av
utskottet begärda utredningen, måtte påminnas om det ansvar, som åvilar dem
gentemot hela sjöfartsnäringens framtid, när det gäller att inta ståndpunkt till
eventuellt framkommande förslag om en förändring av befälsutbildningen efter
andra riktlinjer, än dem, som generationers erfarenhet utstakat och som
givit våra svenska sjömän hedersplatsen som de yppersta bland världens alla
sjöfarande.

Herr talman, jag har intet annat yrkande än om bifall till utskottets hemställan
i denna punkt.

Herr Törnkvist i Karlskrona: Herr talman! För att utskottsutlåtandet

skall få en riktig belysning, ber jag att få säga ett par ord.

Förevarande motion av herr Pehrsson m. fl. sönderfaller i två delar. Den
ena gäller en allsidig utredning, huru befälsutbildningen för den svenska handelsflottan
må kunna lämpligen ordnas, och den andra rör anslaget för skolskeppsverksamhetens
upprätthållande. Nu ha ju riksdagens kamrar under
fjolåret fattat olika beslut beträffande ifrågavarande utredning. Första kammaren
begärde en allsidig utredning, under det andra kammaren beslöt en utredning,
om och i vilken mån den segelfartygstjänst, som fordrades för inträde
vid navigationsskolorna och för erhållande av styrmansbrev och skepparebrev,
kunde minskas utan att därigenom befälets duglighet äventyrades. Nu har
utskottet ansett skäligt, att kamrarna fattade samstämmiga beslut, varför man
gått in för att begära en allsidig utredning.

Vad därefter beträffar frågan om anslaget till skolskeppsverksamheten, så
ligger densamma till så, att riksdagen näppeligen kan anslå en så stor summa
som 40,000 kronor endast på yrkande av enskild motionär. Man måste kunna
stödja sig på klara papper och en verklig utredning i saken; det var i utskottet
en ganska enhällig mening på den punkten. Skulle, innan utredningen ligger
klar på det område, som motionärerna avse. faror uppstå av ifrågavarande
art, lära väl kommerskollegium och Kungl. Maj:t ha tillgångar till sitt förfogande,
så att man kan rycka in och förebygga sådana. Det är från dessa synpunkter
man har att se utskottsutlåtandet. och jag har velat framhålla detta
för att kammaren skall rätt fatta dess innebörd. Jag ber att få yrka bifall till
utskottets hemställan.

Vidare anfördes ej. Kammaren biföll utskottets hemställan.

Onsdagen den 12 maj e. m.

Nr 85.

§ 4.

Föredrogos vart för sig statsutskottets utlåtanden:

nr 121, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till skyddsuppfostran
m. in.; och

nr 122, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under sjunde
huvudtiteln gjorda framställning angående anslag till extra utgifter.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.

§ 5.

Till behandling upptogs härefter statsutskottets utlåtande, nr 123, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition angående disposition under år 1926 av medel
ur statens järnvägars förnyelsefond för utförande av vissa arbeten m. m.

1 en till riksdagen den 19 februari 1926 avlåten proposition, nr 151, vilken
hänvisats till statsutskottet för förberedande behandling, hade Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över
kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

1 :o) medgiva, att medel ur statens järnvägars förnyelsefond finge, i enlighet
med vad i statsrådsprotokollet förutsattes, användas för ombyggnad av
Lunds station samt om- och påbyggnad av förrådshuset vid Stockholms centralstation
;

2:o) med godkännande i huvudsak av ett i statsrådsprotokollet omförmält,
mellan järnvägsstyrelsen och Göteborgs stad villkorligt slutet avtal om markbyte,
medgiva, att medel ur statens järnvägars förnyelsefond finge, i enlighet
med vad i statsrådsprotokollet förutsattes, användas för ombyggnad av verkstadsanläggningen
m. m. i Göteborg;

3:o) under förutsättning att omförmälda avtal om markbyte bleve slutgiltigt,
medgiva, att av det utav 1919 års riksdag å tilläggsstat för år 1919 för
förvärv av -vissa för nya bangårdsanordningar samt nya verkstadsanläggningar
i Göteborg erforderliga markområden beviljade reservationsanslaget å
1,500,000 kronor finge användas ett belopp av 266,000 kronor för bestridande
av vissa kostnader för förbindelsespår mellan Sävenäs rangerbangård och
ifrågavarande verkstadsanläggning; samt

4:o) medgiva, att av nyss omförmälda, å tilläggsstat för år 1919 beviljade
reservationsanslag å 1,500,000 kronor finge för påbörjande av ny malmvagnsverkstad
vid Notviken användas ett belopp av 392,000 kronor.

Utskottet hemställde,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande förslag, måtte

1 :o) medgiva, att medel ur statens järnvägars förnyelsefond finge, i enlighet
med vad i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden den 19 februari
1926 förutsattes,----lika med Kungl. Maj:t----central station

;

2:o) med godkännande----i Göteborg;

3:o) under förutsättning----verkstadsanläggning; samt

4:o) medgiva, att medel ur statens järnvägars förnyelsefond finge användas
för uppförande för en beräknad kostnad av 825,000 kronor av ny malmva
gnsverkstad vid Notviken.

Vid utlåtandet var fogad reservation av herrar Widelig Rosén, Wallés, Karl
E. Andersson, Carl A. Carlsson, Jansson i Falun, Bengtsson i Norup, Carlsson -

Arnj.

disposition
av medel ur
statens järnvägars
förnyelsefond.

Nr 35.

Onsdagen den 12 maj e. m.

Ang.

disposition
av medel ur
statens järnvägars
förnyelsefond.

(Forts.)

Frosterud, Olsson i Blädinge, Olsson i Kullenbergstorp och Holmgren, som ansett.
att utskottet bort hemställa om avslag å Kungl. Maj:ts förslag i vad det
avsåge anvisande av medel för påbörjande av ny malmvagnsverkstad vid Notviken.

Efter föredragning av utskottets hemställan anförde:

Herr Carlsson-Frosterwl: Herr talman! I föreliggande utskottsbetänkande
möta många stridiga viljor, och statsutskottet har delat upp sig i ungefär två
jämnstarka hälfter, därvid den ena hälften omfattar ett förslag till lösning
av frågan, under det att den andra yrkar rent avslag.

Avslagsyrkandet torde huvudsakligen bottna i den uppfattningen, att för
närvarande icke är klart ådagalagt behovet av att nybygga den stora vagnreparationsverkstad
vid Notviken, som avses i det kungl. förslaget. För att
kunna ^få.en rätt utgångspunkt vid bedömande av denna fråga skall jag tillåta
mig påminna därom, att riksdagen förut vid flera tillfällen behandlat densamma.
^Redan år 1920 förelåg ett liknande förslag i riksdagen, och kamrarna
gingo då med på att för anläggande av en vagnreparationsverkstad vid Notviken
anvisa 380,000 kronor. Vid 1922 års riksdag framkom förslag från
Kungl. Maj :t om anvisande av ytterligare 600,000 kronor för samma ändamål.
Detta anslagskrav bifölls emellertid icke. Det första anslaget var nämligen icke
utnyttjat, och nybyggnaden hade icke igångsatts, varför riksdagen gav det
svaret, att byggnaden icke borde under dåvarande tidsförhållanden komma
till utförande. År 1924 upptog regeringen det av 1920 års riksdag anvisade
anslagsbeloppet i riksstaten såsom tillgång under anförande, att beloppet icke
för det anvisade ändamålet kunde för den närmaste tiden anses behövligt. Riksdagen
^släppte nu ånyo ifrån sig detta redan anvisade anslag till igångsättande
av ifrågavarande byggnad. Redan två år därefter eller alltså nu vid denna
riksdag har järnvägsstyrelsen ånyo framkommit med förslag att anvisa medel
i förevarande avseende, och föreslagit, att desamma skulle tagas ur statens järnvägars
förnyelsefond. Att frågan så snart kommit under förnyad behandling
av riksdagen synes otvetydigt bero därpå, att järnvägsstyrelsen för närvarande
har medel i förnyelsefonden till sådana belopp, att man anser sig kunna
utföra miljonarbeten, som i och för sig icke innebära så att säga en förnyelse
utan måste betecknas såsom en kapitalökning för nyanläggningar.

Redan år 1920 angav järnvägsstyrelsen såsom sin avsikt att då den nya
vagnverkstaden i Notviken kommit till stånd, skulle den gamla verkstad i
Boden, som dittills utnyttjats för malmvagnsreparationer, nedläggas, och
järnvägsstyrelsen har i sin nya framställning vidhållit tanken att successivt
överflytta hela verksamheten dit. Kungl. Maj:t har vid sitt ståndpunktstagande
framhållit, att den nya anläggningen icke är av den art, att det för dess utförande
bör anvisas medel ur förnyelsefonden, men man har böjt sig inför järnvägsstyrelsens
påstående, att behovet av en ny verkstad är ofrånkomligt. Malmtrafiken
har nämligen under de senare åren betydligt stegrats och behov av ökat
utrymme för reparationer föreligger därför. Med detta behov förhåller det
sig nu, enligt vad en lekman kan bedöma, på det sättet, att för den händelse
det nuvarande verkstadsutrymmet i Boden utnyttjas på det mest rationella sätt,
som överhuvud taget låter sig göra, torde det under de närmaste åren icke
vara oavvisligen nödvändigt att få till stånd en ny verkstad. Jämlikt gällande
bestämmelser skola nämligen malmvagnarna revideras endast vart tredje år,
och de vagnar som anskaffats under år 1926, 1927. 1928 behöva sålunda icke
nu genomgå en revidering. Den nuvarande verkstaden i Boden kan alltså med
rationellt utnyttjande under några år framåt vara tillräcklig för det vagnbestånd,
som finnes.

Onsdagen den 12 maj e. m.

13 Nr 35.

Emellertid har departementschefen böjt sig för järnvägsstyrelsens krav att
det skall byggas en ny vagnverkstad. Samtidigt har man emellertid tagit fasta
på ett senare yttrande av järnvägsstyrelsen, enligt vilket det icke är meningen
att helt nedlägga verkstaden i Boden: den skall nämligen bibehållas för att
reparera trafikvagriar, som gå på norra stambanan i femte distriktet. Dessa
vagnar ha förut icke fått plats i Boden utan ha i stor utsträckning fått transporteras
en sträcka av 700 km. ned till Östersund såsom den närmaste verkstaden
för reparationer i det hänseendet. Verkstaden i Boden skulle sålunda
för framtiden användas för reparation av ifrågavarande trafikvagnar, under
det malmvagnsreparationerna skulle utföras i Notviken. Ytterligare har från
Bodens stad, där den nuvarande verkstaden är belägen, rests starka protester
mot densammas nedläggande och mot att man tager bort den arbetarstam, som
där är sysselsatt; man framhåller att egnahemsbyggarna, som utgöra ett stort
antal av verkstadsarbetarna, måste i så fall lämna sina egnahem och komma
i trångmål, varjämte staden skulle komma att förlora skatteobjekt och riskera
att få betala på grund av sin borgen för de av verkstadsarbetarna erhållna
egnahemslånen. Det var just med anledning av denna protest, som järnvägsstyrelsen
intog sin ändrade ståndpunkt att bibehålla Bodenverkstaden jämsides
med den nya verkstaden, något som även departementschefen varit med om.
Samtidigt säger emellertid departementschefen, att det icke är lämpligt att
anvisa medel ur förnyelsefonden för byggande av ifrågavarande nya verkstad,
som ju måste betecknas såsom en nyanläggning.

Vidare har departementschefen påpekat, att om medel för uppförande av den
nya verkstaden skulle tagas ur förnyelsefonden, så kan det förhållandet inträffa,
att malmbolagen däruppe, som kontraktsenligt förbundit sig att gentemot
staten garantera en viss ränteavkastning av malmbanorna, förklara, att
bolagens garanti icke skall omfatta den från förnyelsefonden bestridda byggnadskostnaden.
Det är nämligen högst troligt, att om medlen tagas ur förnyelsefonden
och sålunda få formen av en ersättning för en nedlagd förutvarande
verkstad, så komma dessa 825,000 kronor, som den nya verkstaden skulle kosta,
icke att betraktas som en utgift för kapitalökning, såsom investerat kapital,
utan såsom en omkostnad.

. Nu kan ju häremot invändas, att denna garanti icke behöver träda i funktion
annat än vid sadana tillfällen, da malmbanorna icke förränta sig. Ja, det
är sant, men erfarenheten har dock visat, att det har inträffat, att dessa malmjärnvägar
icke ha förräntat sig. Det pågår ju process mellan staten och malmfältsbolaget
just om sådana ersättningar, och jag tror icke, att denna process
ännu är slutförd. ^Vidare inträffar ju det förhållandet, att järnvägsstyrelsen
lcke kommer att stå räntepliktig för detta kapital såsom för annat nyinvesterat
kapital, som tillföres statens järnvägar under namn av statens utgifter för
kapitalökning.

. Det är således två förhållanden, som spela in såsom biomständigheter härvidlag.
För min personliga del har jag dock varit villig att böja mig för den
uppfattningen, att man icke under många år framåt kan undkomma att nybygga
en malmvagnsreparationsverkstad, och jag skulle under sådana förhållanden
varit benägen att ansluta mig till det förslag i .saken, som Kungl. Maj :t har
framlagt. Kungl. Maj:t har nämligen såsom jag redan nämnt, beträffande
medelsanskaffningen ansett, att medlen icke böra tagas ur förnyelsefonden. I
stället _har^ Kungl. Maj:t föreslagit anvisandet av 392,000 kronor, utgörande
besparing å ett redan anvisat anslag på omkring 1 1/2 miljon för vissa markförvärv
i Göteborg, vilket belopp icke hittills kommit till användning. Återstoden
av^ det erforderliga beloppet anser Kungl. Maj :t kunna anvisas för nästa
budgetår.

Detta förslag skulle jag, som sagt, önskat ansluta mig till, men då frågan

Any.

disposition
av medel ur
statens järnvägars
förnyelsefond.

(Forte.)

Nr 35. 14

Onsdagen den 12 maj e. m.

Ang.

disposition
av medel ur
statens järnvägars
förnyelsefond.

(Forts.)

behandlades i statsutskottet, låg ärendet där till på det sättet, att man icke
kunde få fram ett sådant yrkande, ty där stod striden mellan det rena avslagsyrkandet
och det förslag utskottet nu kommit med. Det är sålunda dessa två
linjer, som här föreligga.

Yad innebär nu utskottets förslag? Jo, det innebär ett frånträdande av
Kungl. Maj:ts förslag beträffande användningen av den nuvarande verkstadsanläggningen
i Boden och dessutom innebär utskottets förslag, att medlen skola
tagas ur förnyelsefonden, alltså även på denna punkt ett frånträdande av
Kungl. Maj:ts förslag. Beträffande den nuvarande verkstaden i Boden går utskottet
således emot både Kungl. Maj :t och järnvägsstyrelsen. Visserligen har
man uttryckt detta i den svävande formen, att utskottet icke velat motsätta sig
att med slopningen av den gamla verkstadsanläggningen i Boden tillsvidare må
anstå och anläggningen bibehållas för vissa trafikvagnsreparationer. Men när
man söker efter, vilken innebörd detta yttrande kan ha, så föreligger det nog
även bland utskottsmajoriteten olika meningar. Jag är övertygad om, att man
under debatten i första kammaren blir i tillfälle att från statsutskottsmajonteten
få höra uttalas den bestämda meningen, att skall det byggas en ny verkstad
i Notviken, så skall Bodenverkstaden helt nedläggas; det far icke finnas
två verkstäder däruppe, utan man skall slå ihop alltsammans för att fa en
rationell drift. Jag tror nog, att bär komma att uttalas meningar om att utskottets
uttalande skall givas något vidsträcktare betydelse, men det ar synnerligen
stor oklarhet rådande på denna punkt. Det är. förmodar jag för att
överhuvud kunna ha eu betäckning för sin ståndpunkt att anvisa medel ur lornvelsefonden,
som utskottsmajoriteten ansett det lämpligt att införa derom lilla
övergångsbestämmelse, för att med detta »fikonalöv» skyla sill nakenhet i fråga
om medelsanskaffningen.

Nu står även jag antecknad såsom reservant för det rena avslagsyrkandet.
Jag anser för min del. att denna fråga ligger så pass^oklart till. att jag gärna
skulle nöja mig med att gå på avslagsyrkandet, men då jag, som jag redan sagt,
förutser, att man icke under flera år gärna kan uppskjuta att bygga en ny
verkstad, skulle jag kunna vara villig att ansluta mig till Kungl. Maj :ts förslag.
Jag skall också genom mitt yrkande tillåta mig att sätta kammaren i tillfälle
att giva sin mening tillkänna beträffande Kungl. Maj:ts förslag. Jag förutser
dock, att detta yrkande icke har stor utsikt att vinna kammarens bifall.
Men jag vill också på samma gång klart och tydligt tillkännagiva, att därest
Kungl ^Maj -ts förslag vid kontrapropositionsvoteringen kommer att falla, sa
kommer jag för min''del att rösta för rent avslag på utskottets förslag: ty
såsom detta är formulerat, kan jag icke giva min röst åt detsamma.

Efter att ha lämnat denna redogörelse skall jag, herr talman, be att fa sluta
med att på grund av vad jag nu anfört yrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag.

Herr Anderson i Råstock: Herr talman! Jag kanske skall börja med att

säga, att då denna fråga behandlades på fjärde avdelningen hörde jag till dem
som voro mest betänksamma. Jag föranledes säga detta därför, att bland reservanterna
finnes det ingen, som har deltagit i fragans behandling från början
I sammanhang härmed vill jag också tala om att vi gjort oss mycken
möda för att få fram eu grundlig utredning rörande de fyra olika punkter
som förekomma i Kungl. Maj:ts proposition. Vi radförde oss med sakkunnigt
folk för var och en av dessa punkter, således icke bara i fråga om verkstaden
vid Notviken och dess förhållande till Boden, utan även beträffande alla de
(ivriga punkterna. Jag vill ha sagt detta som inledningsord, for att kammarens
ledamöter skola förstå, alt vi icke gått till behandlingen av denna fråga
med några förutfattade meningar, utan försökt att safta oss in i fragan sa
grundligt som möjligt. Det är vidare klart, att vi hade dubbel anledning att

Onsdagen den 12 maj e. in.

sätta i gång en möjligast grundlig utredning, då vi under den snart gångna
riksdagen i rikligt mått fått mottaga skriverier och påtryckningar av alla slag
från Bodens stad. När nu dessa uppvaktningar och skriverier kunde gendrivas
punkt för punkt, så hade jag, som ursprungligen stod på den ståndpunkten
att saken kunde få anstå tills vidare, icke annat val än att gå över
på den ståndpunkt jag nu intager såsom en bland dem, som gått in för statsutskottsmajoritetens
förslag.

Det befanns nämligen, när man började granska hur det var ställt där uppe
i Boden, att först och främst var det fullkomligt omöjligt att tänka sig en rationell
verkstadsdrift, om man skulle ha denna förlagd där, redan på den grund
att själva tomtutrymmet var så litet, att det icke medgav nödiga utvecklingsmöjligheter.
Vidare befanns det, att, även om man skulle kunnat ordna den
saken, vilket i detta fall, som sagt, var omöjligt, man hade fått lägga ned ett
rätt väsentligt kapital för att över huvud kunna sätta Bodenverkstaden i stånd
att mottaga det ökade arbete, som nu väntas.

Vad herr Carlsson-Frosterud anförde om de olika beslut riksdagen fattat
aren 1920, 1921 och 1924 torde kanske förtjäna att komma i en belysning, som
klargör, varför riksdagen vid dessa tillfällen ansett sig kunna göra som den
gjort- ^ Jag vill då nämna — något som framgår av Kungl. Maj ds proposition
på sid. 11 — att de totala transportkvantiteterna för vart och ett av åren
1920—1925 utgjort respektive 2.4. 5.0, 4.7, 4.0. 4.8 och 6.3 miljoner ton och
beräknas i enlighet med av malmbolagen gjorda anmälningar för åren 1926 och
1927_uppgående till respektive 7.0 och 7.5 miljoner ton. — Jag skyndar mig
att tillägga, i förhoppning att det icke skall inverka alltför mycket till stegring
av Grängesbergsbol agets aktier, att det väntas, att denna transportkvantitet
av 7.5 miljoner ton skall komma att överskridas högst väsentligt under
1927.

. När man då vet, att enda möjligheten — något som Bodens stads invånare
själva betonat i sin skrivelse och vid sina uppvaktningar — att åstadkomma
en revidering av malmvagnarna till så stort antal som är behövligt, är att anordna
skiftgång vid verkstaden, ty på annat sätt går det ej, och när man vidare
från järnvägsstyrelsens sida visat upp, att man kan genom en rationell nyanläggning
för malmvagnsreparationer åstadkomma en besparing på icke mindre
än 45,000 kronor om året, då frågar jag. om det verkligen kan finnas något
skäl kvar att ytterligare uppskjuta en sådan historia som denna. Jag kanske
också kan få tillägga, att jag tror icke det är möjligt för reservanterna att ens
med hjälp av Bodens stad kunna prestera en sakkunskap, som väger upp den
vi haft tillgång till på fjärde avdelningen. Det är en sak, som jag också vill
ha framfört i detta sammanhang.

Då här har talats om den tveksamhet, som råder beträffande det sätt, varpå
utskottet gått att realisera frågan, då nämligen utskottet ställt sig på järnvägsstyrelsens
ståndpunkt och föreslagit att taga dessa pengar, som erfordras
för malmvagnsverkstaden i Notviken ur förnyelsefonden, skall jag be att få
göra kammarens ledamöter uppmärksamma på, att förnyelsefonden ansetts
vara för stor, så att det redan ur den synpunkten är lämpligt att man gör en
liten åderlåtning. Detta är dock icke det väsentliga härvidlag, utan det är,
att man skall kunna genom att anlita denna förnyelsefond i någon mån undvika
en ökad investering av kapital. Man har då sagt, att det är tvivelaktigt,
huruvida man kan upprätthålla den överenskommelse, som gäller mellan statens
järnvägar och malmbolagen, varigenom dessa iklätt sig en viss förräntningsskyldighet,
det är tvivelaktigt har man sagt. huruvida man kan upprätthålla
den överenskommelsen, om man går på utskottets linjer. Härtill vill jag endast
säga, att bolagens förräntningsskyldigbet inträder först, då driften på järnvägen
i fråga icke längre lämnar nödig avkastning för att förränta det ned -

Nr 85.

Ang.

disposition
av medel ur
statens järnvägars
förnyelsefond.

(Forts.)

Nr 35.

Onsdagen den 12 maj e. m.

Ang.

disposition
av medel ur
statens järnvägars
förnyelsefond.

(Forts.)

lagda kapitalet. När man nu vet med stöd av de siffror jag läste upp, att
transportkvantiteterna ända sedan 1923 befinna sig i en uppgångsperiod, som
av allt att döma kommer att resultera i en ökning av malmkvantiteterna till 8
miljoner ton under 1927, förstår jag icke, varför man skall förvägra järnvägsstyrelsen
den enda möjligheten till rationell drift, som ligger i uppförandet
av en speciellt för malmvagnsreparationer avsedd verkstad i Notviken.

Det är ju så, vad än reservanterna må säga om den saken, att det ligger
underförstått både i utskottets förslag, i järnvägsstyrelsens förslag och i Kungl.
Maj:ts proposition, att verkstaden i Boden icke kommer att slopas helt och
hållet, och den kan av naturliga skäl icke slopas, därför att även på det
distriktet behöves en reparationsverkstad för andra vagnar än malmvagnar.

Då nu herr Carlsson-Frosterud gick in på en sådan detalj, som att det icke
skall behövas en revision av vagnarna mer än vart tredje år, så får det gälla
vad det kan. Jag har dock i unga dagar just haft till sysselsättning att revidera
vagnar, och jag vet, att även om detta är en regel, som svarar mot det
normala, så håller den dock långt ifrån alltid streck, ty ofta får man förkorta
den tiden högst väsentligt. För resten är det ju så, att malmvagnsantalet
skall ökas med icke mindre än 200 vagnar. När man vidare betänker, att
malmtransport icke är detsamma som att köra spannmål och annat mjukare
gods, utan en transport, som ställer utomordentligt hårda krav på vagnarnas
konstruktion och hållfasthet, så tror jag, att var och en måste förstå, att man
icke får lägga samma måttstock på denna trafik, som då det gäller godsvagnar
av den vanliga typ vi här nere i södra och mellersta Sverige företrädesvis använda.
— Jag kan ju fast det icke precis hör hit i alla fall påpeka och stryka
under att det finnes i stort sett endast ett bolag i Sverige, som har att ombesörja
liknande malmtransporter, som statens järnvägar, och det är Grängesbergsbolaget
vid transporterna av malm mellan Grängesberg och Oxelösund.
Jag känner särskilt till dessa förhållanden och saknar således icke erfarenhet
om hur det går till, när man har att ombesörja en transport av så oerhörda
kvantiteter, som det är fråga om redan här nere i mellersta Sverige. Hur mycket
större skall icke påkänningen då bli, när det blir fråga om att frakta ända
upp till 8 miljoner ton!

Så säger man, att det ur Bodens stads synpunkt är ett intresse att icke gå
in för det föreliggande förslaget. Jag beklagar, att Bodens stad blivit vanlottad
i några andra avseenden också, men jag kan omöjligt gå in för den synpunkten
att, därför att ett samhälle råkat komma litet på efterkälken vid
ordnandet av vårt försvar, man därför skall underlåta att se till, att ett affärsverk,
som behöver en anläggning för rationell drift, får på nu föreslaget sätt
tillgodose detta intresse. Det kan jag omöjligt vara med om.

Då jag icke kan göra mig till tolk för reservanternas uppfattning, och då
jag är fullkomligt övertygad om att det t. o. m. kommer att visa sig, att de
transportkvantiteter, som här ställts i utsikt, komma att överskridas, och då
det vidare är bekant, att vi f. n. äro uppe i nära 8 miljoner tons transportkvantitet,
så förstå kammarens ledamöter nog, att jag icke gärna vill vara med om
och bidraga till att man sätter järnvägsstyrelsens ansvariga ledning ur stånd
att på tillfredsställande sätt fylla sina kontraktsenliga förpliktelser till malmbolagen,
ty det gör man, om man går på bifall till reservationen. Tro reservanterna,
att de kunna på den vägen få några större besparingar, så nödgas jag
taga dem ur den villfarelsen genom att säga, att då måste järnvägsstyrelsen
taga erforderligt belopp ur förnyelsefonden för att i möjligaste mån utvidga
Bodenverkstaden. Besparingen då blir icke så stor. som man väntar sig, men
man har alla olägenheter, och man kan icke komma fram till de 45,000 kronors
besparing per år, som det nu finnes utsikt att uppnå.

Herr talman! Jag tänker, att här bli åtskilliga skärmytslingar i denna

17 Nr a:>.

Onsdagen den 12 maj e. m.

fråga och därför är det bäst att se till, att man icke skjuter bort all sill ammunition
på en gång. Jag skall därför, herr talman, be att med stöd av vad
jag nu sagt få yrka bifall till utskottets förslag.

I detta yttrande instämde herrar Nilsson i Antnäs, Wiklund och Hedström.

Herr Bengtsson i Norup: Jag betvivlar icke att herr Andersons i Råstock
yttrande angående utskottets tillgång till sakkunskap är riktigt, men den har
kommit mycket litet till synes i utskottsutlåtandet. Den kommer t. o. m. så litet
till synes, att avdelningen, som skrivit förslaget till detta utlåtande, skjutit
åtskilligt förbi Kungl. Majds förslag. Jag syftar på följande uttalande:
»Järnvägsstyrelsen har avsett att i sammanhang med utbyggnaden av malmvagn
sverkstaden vid Notviken successivt avveckla hela verkstadsrörelsen i
Boden. För egen del måste utskottet finna en sådan åtgärd ur driftssynpunkt
vara rationell. Utskottet har dock icke velat motsätta sig, att med slopningen
av den gamla verkstadsanläggningen i Boden tills vidare må anstå.» Jag förstår,
att järnvägsstyrelsen kan anlägga sådana synpunkter på saken, men jag
tror, att en riksdagsman och en utskottsledamot också har skyldighet att se
även andra förhållanden, som kunna inverka menligt, om järnvägsstyrelsens
förslag här skulle gå igenom. Det är redan av herr Carlsson-Frosterud anmärkt,
vilka svårigheter, som uppkomma för befolkningen i staden Boden. Nu
yeta vi ju, att militärförläggningen genom den nya härordningen minskats
åtskilligt i Boden, och detta inverkar icke litet på skatteobjekten i samhället.
Nu kommer järnvägsstyrelsen och gör en ytterligare åderlåtning, i det att den
vill taga bort arbetarestammen, sedan en del egnahemslånetagare ha byggt egna
hem i staden och engagerat sig genom lån, och samhället byggt skolor just^på
grund av att dessa många arbetare bosatt sig där. Detta vill styrelsen göra på
grund av sina ekonomiska beräkningar. Jag garanterar icke för att de äro
hållbara, men även om de äro hållbara för dessa 45,000 kronor, som herr Anderson
i Råstock lägger så stor vikt vid, bör man väl ändå något räkna med
arbetarna, som byggt egna hem, och med samhället, som byggt skolor för arbetarebarnen.
Om nu hela verkstadsverksamheten efter hand skall slopas i Boden
och förflyttas till Notviken, så skall man kanske börja på samma sätt där och
bygga upp ett samhälle, som man gjorde, när Bodenverkstaden anlades. Detta
är ett tillvägagångssätt., som jag för min del måste inlägga min skarpa protest
emot.. Då det säges, att byggnaderna i Boden icke äro ändamålsenliga och tillräckliga,
så är det en sanning med modifikation. Jag har själv varit i tillfälle
att se dessa byggnader nyligen, och de tåla gott att stå ännu åtskilliga 10-tal
år, och det finns också plats för utvidgningar och nya byggnader, om man så
vill. Så.måste man ju hålla departementschefen räkning för att han icke har
velat följa järnvägsstyrelsen i detta fall utan har föreslagit, att verkstaden i
Boden skall bibehållas, men skall utskottets hemställan bifallas med den motivering,
som står här nedskriven av utskottet, så är det bara en tidsfråga, när
hela denna verksta.dsaniäggning blir förflyttad till Notviken. Med avseende
på bostäder i Notviken säges det från utskottets sida: för all del, om det icke
finnes bostäder tillräckligt i Notviken, så behövs det icke byggas några nya,
ty arbetarna kunna mycket väl bo i Luleå, och där går arbetaretåg, med vilka
de kunna fara fram och tillbaka. Ja, det kan nog sägas, att det finnes en
sådan utväg. Men det är dock en väsentlig skillnad för en arbetare om han
skall leva på matsäck, då han har sin middagstimme, eller att få gå hem till
sitt hem och äta vid sitt eget bord en vällagad måltid. Jag tror, att här finnas
icke bara billighetshänsyn utan även sociala hänsyn till dessa arbetare. Därnäst
kommer nu som nämnt hänsyn till samhället i Boden för vad det offrat
Andra kammarens protokoll 1926. Nr 35.

Am/.

disposition
av medel ur
statens järnvägars
förnyelsefond.

(Forte.)

Nr 35.

Onsdagen den 12 maj e. m.

Ang.

disposition
av medel ur
statens järnvägars
förnyelsefond.

(Forts.)

och nedlagt och till dessa egnahemslånetagare för de förluster de skulle göra
på sina egna hem.

Allt detta är synes det mig så starka skäl, att det är omöjligt för mig att
biträda utskottets förslag.

Nu säger herr Anderson i Råstock, att ett av de starkaste skälen, varför han
vill gå in för förslaget, är, att förnyelsefonden är för stor. Jag skulle knappt
ha trott, att herr Anderson i Råstock med den erfarenhet han har inom statsutskottet
skulle vilja använda ett sådant skäl. Äro fonderna för stora, finnes
det nog utväg att minska dem. Vi begära ju oupphörligt fraktnedsättningar
på järnvägarna, och sådana behövas för att man skall kunna frakta vara livsmedel
och andra varor från söder till norr eller tvärtom och då är det enligt
min mening större skäl att göra frakterna billigare än att öka fondena till så
störa belopp, att man nödvändigt måste uppföra nybyggnader, på det att fonderna
icke skola växa allt för höga.

Herr Anderson i Råstock sade, att man inom avdelningen hade gått till arbetet
utan förutfattade meningar. Jag har ingen anledning att icke tro^ det,
men jag tror ock att utskottets medlemmar i övrigt ha gjort detta. Såsom
denna långa debatt visar, har man å båda hållen sökt sätta sig in i ärendet,
men vi reservanter hava på grund av sakskäl kommit till den bestämda uppfattningen,
att här begår man en orättvisa både mot samhället och egnahemslånetagarna,
som byggt i Boden.

Herr talman, på grund av dessa skäl ber jag få yrka avslag såväl på utskottets
förslag som Kungl. Maj:ts proposition.

Herr Olsson i Blädinge instämde häruti.

Chefen för kommunikationsdepartementet herr statsrådet Larsson: Oaktat
jag icke hade tillfälle att höra början av debatten i denna kammare, skall jag
ändå be att få säga några ord i denna fråga. Jag vill först framhålla, att
järnvägsstyrelsen för sin del anser, att här föreligger ett stort behov av att få
till stånd denna malmvagnsverkstad i Notviken. Man har gjort gällande, att
det icke vore något trängande behov, men det torde framgå att behovet är
trängande, då malmtrafiken under senare år oupphörligt ökat, och järnvägsstyrelsen
har måst gå i författning om beställning av åtskilliga hundratal nj^a
malmvagnar. Vidare framhåller järnvägsstyrelsen, såsom kammaren nog också
funnit av propositionen, att det icke är möjligt att kunna få till stånd en
ur driftsynpunkt nödvändig modernisering av den gamla verkstaden i Boden i
tillräcklig omfattning, och att det icke heller gives möjlighet att bygga till och
öka ut densamma. Slutligen skulle i alla fall driften där bliva oekonomisk.

Jag vet icke, om det erinrats om den saken förut under debatten här, men
frågan är ju ingalunda ny för riksdagen. Den fördes fram första gången
1909, då riksdagen beviljade anslag för en verkstadsanläggning vid Notviken,
och på grund av detta riksdagsbeslut anlades där en lokomotivverkstad. Sedermera
kom järnvägsstyrelsen år 1919 åter in till Kungl. Maj:t med en framställning
om att få medel till byggande av en malmvagnsverkstad vid Notviken,
och detta förelädes 1920 års riksdag, som då beviljade anslag för ändamålet.
Men på grund av de tidsförhållanden, som rådde då efter kriget, kom
denna verkstadsanläggning icke till stånd utan fick anstå. Nu har emellertid,
som kammaren funnit av propositionen, järnvägsstyrelsen på nytt kommit in
med sin framställning och framhåller nödvändigheten av att denna verkstadsanläggning
kommer till stånd för att kunna få en ekonomisk verksamhet i fråga
om malmvagnsreparationer.

Man har vid alla de tillfällen, då frågan varit före i riksdagen, från Bodens
kommun framfört ungefär samma synpunkter, som man framfört vid detta till -

Onsdagen den 12 maj e. in.

19 Sr Hö.

alt

liille, och man far ingalunda, åtminstone gör icke jag del, förvåna sig över
man irån kommunens sida kommer med invändningar, och att man giirna
skulle se, att man t inge behålla verkstaden, om möjligt utvidga den och få en
ökad personal. Det är givet, att en kommun, som förut är ganska skattetyngd,
med bekymmer ser, att den skall bliva av med en del skatteobjekt och därmed
åtskilligt antal bevillningskronor. Men den omständigheten torde ingalunda
bliva bättre, om man skjuter på Håken, som jag kan förstå att en del av reservanterna
anse, att man bör göra, ty kravet från statens järnvägar kommer alltjämt
att finnas kvar. När ett statens verk efter noggrann undersökning och
utredning har kommit till det resultatet, att det är oekonomiskt afl bibehålla
verkstaden för malmvagnsreparation i Boden, och att del skulle bliva mer ekonomiskt,
och att man skulle mera rationellt kunna ordna det hela, om man
förflyttade denna del av reparationerna till Notviken, skulle det val vara egendomlig^,
om riksdagen då satte sig emot detta. Det är ju här för ett statens
v eU5 ir^ga om att komma fram till en mera rationell och ekonomisk drift.

Man har sagt det kan jag förstå, att herr Bengtsson i Norup var inne på
— att det tycks föreligga en meningsskiljaktighet mellan utskottets yttrande
och mitt uttalande i propositionen, där jag framhållit, att det icke vore avsett
att slopa den gamla verkstaden i Boden, utan skulle denna alltjämt användas
tor reparation av det vagnmaterial, som trafikerar stambanan i övre Norrland.
_ Detta uttalande har jag kunnat göra på grund av en skrivelse, som inkommit
från järnvägsstyrelsen till departementet den 9 februari innevarande
ar. Nu har utskottet tagit fasta på vad järnvägsstyrelsen tidigare har sagt
men dessutom har utskottet för sin del tillagt: »Utskottet har dock icke velat
motsatta sig,° att med slopningen av den gamla verkstadsanläggningen i Boden
tillsvidare ma anstå, varvid sistnämnda anläggning skulle komma till användning
tor reparation av den vagnmateriel. varmed trafiken å stambanan genom
ovre Norrland bestrides.» Med detta »tillsvidare» hoppas jag, att utskottsmajoriteten
tänkt sig, att verkstaden må kunna bliva kvar i Boden för nyss angivna
reparationer, så länge som det visar sig, att behov i detta avseende föreligger.
-Enligt vad jag inhämtat från järnvägsstyrelsen kan man nämligen
jor närvarande icke se annat, än att behovet kommer att föreligga under en
lång tid framåt, och man kan förresten icke angiva någon som helst tidpunkt
da Plan tror sig om att helt kunna avveckla verkstadsanläggningen i Boden''.''

\ ad som alltså när skulle kunna bliva konsekvensen för Bodens kommun det
ar det, att ett mindre antal av arbetarna få flytta över till Notviken, till malmvagnsverkstaden
där. Enligt uppgift från järnvägsstyrelsen skulle överflyttningen
komma att röra sig om ett 25—30-tal arbetare. Under sådana förhållanden
tror jag icke att konsekvenserna behöva bliva så svåra för Bodens kommun
heller, som vad man vill försöka göra gällande ifrån reservanternas sida
och som givetvis har gjorts gällande från Bodens kommuns sida.

Det är däremot klart att det här föreligger en skiljaktighet i fråga om var
medlen skola tagas. Kungl. Maj:t har föreslagit, att det skulle beviljas ett
särskilt anslag för ändamålet, men statsutskottets majoritet har stannat för att
förorda, att anslag skall utgå av förnyelsefondens medel. Det är givet att
färna skulle ha sett, att utskottet kunnat gå med på Kungl.
Maj :ts förslag och gärna ser, om kammaren nu ville bifalla detsamma oförändrat.
men jag föreställer mig, att, som saken nu ligger, så lär det väl knappt
kunna bliva fråga om något annat än antingen bifall till utskottets förslag eller
också avslag i enlighet med reservanternas yrkande. Och när saken ligger på
Set t ji1 talman, maste jag säga, att inför valet emellan att få avslag på
det hela eller att fa utskottets förslag antaget, så är det givet, att jag och regeringen
for övrigt med hänsyn till det stora behovet för järnvägsstyrelsen att
la denna verkstadsanläggning till stånd, gärna accepterar det förslag, som

Aruj.

flis position
av medel ur
statens järnvägars
förnyelsefond.

(Forte.)

Nr Bo.

Onsdagen den 12 maj e. m.

Ang.

disposition
av medel ur
statens järnvägars
förnyelsefond.

(Forts.)

statsutskottet här har kommit med. Det torde icke spela så synnerligt stor roll,
om förnyelsefondens medel användas för detta ändamål, ty den risk, såsom jag
också har antytt i propositionen, som förefinnes, att detta möjligen kunde
komma att inverka på avtalet med malmbolagen, den risken torde vara tämligen
ringa. Det är nämligen så, som kammaren torde ha sig bekant, att järnvägsstyrelsen
har ett kontrakt med malmbolagen, som säger, att malmbolagen
skola garantera viss ränta på det i banan för malmtrafiken nedlagda kapitalet.
Det föreligger, enligt vad järnvägsstyrelsen också upplyst om, ingen risk, såvitt
man nu kan se, att icke trafiken å malmbanan kommer att bära sig och
även visa överskott. Om så kommer att bliva fallet även framdeles, och det
finnes ingen anledning att betvivla detta, så föreligger i detta, avseende ingen
risk. För övrigt bör jag kanske också meddela, att det föreligger tvist mellan
järnvägsstyrelsen och malmbolagen rörande detta kontrakt och rätta tolkningen
av detsamma, men den tvisten är ännu icke avgjord, sä man vet icke,
hur den kommer att sluta, men med avseende på det fall, som här föreligger!
torde detta icke ha någon vidare betydelse. Jag hoppas därför, att kammaren
— om den nu icke vill biträda Kungl. Maj :ts förslag oförändrat — likväl måtte
kunna bifalla statsutskottets förslag.

Herr Lindqvist i Halmstad: Herr talman! I riksdagsordningen finnes på
ett ställe angivet, att, innan ett ärende företages till slutligt avgörande, skola
alla de till ärendet hörande handlingar föredragas, om någon av kammarens
ledamöter det begär. Det brukar icke vara regel, att man begär detta, ty om
man skulle göra det i varje fall, skulle ju riksdagen vara året^ om. Men om
man skall kunna följa den gamla regeln att icke begära att få alla handlingar
upplästa här, är det ju nödvändigt att de handlingar, som stå till vårt
förfogande, äro så tydliga och klara, att man verkligen får full vetskap om
vad frågan gäller, och hur den ligger till. Det kan man icke såga, att man
fått i detta fall. Jag skall ge stöd åt detta mitt påstående med ett par citat.
Först då vad järnvägsstyrelsen säger: »Då ifrågavarande byggnad vore att
anse såsom förnyelse av de föråldrade, för malmvagnsreparationer hittills använda
lokalerna i Boden, hemställde järnvägsstyrelsen om tillstånd att utföra
arbetet med medel ur förnyelsefonden. Styrelsen hade beräknat kostnaden för
den nya verkstaden med därtill hörande spår till 825,000 kronor.» Vad menar nu
järnvägsstyrelsen här? Menar järnvägsstyrelsen, att verkstaden i Boden skall
slopas eller icke slopas. När vi gå till departementschefens anförande enligt utskottsutlåtandet,
så finna vi — något som han själv nyss var inne på ——
en passus så lydande: »Det vore nämligen icke avsett att slopa den .gamm
verkstaden i Boden, utan skall denna alltjämt användas för reparation^ a\
vagnmateriel, som trafikerar stambanan genom övre Norrland.» Man måste
ju säga, att järnvägsstyrelsens uttalande och herr statsrådets uttalande äro
då icke fullt lika.

Gå vi sedan och se efter vad utskottsmajoriteten har att säga, heter det:
»Järnvägsstyrelsen har avsett att i sammanhang med utbygganden av malmvagnsverkstaden
i Notviken successivt avveckla hela verkstadsrörelsen i
Boden.» Utskottsmajoriteten säger sålunda något helt annat, än vad departementschefen
har sagt. Det kan icke vara riktigt, att det kommer ett utskottsutlåtande,
som ser ut pjå det sättet, da vi skola sitta här och taga ställning
till detta.’ Man bör ha rätt att fordra, att när statsutskottet kommer in med
ett utlåtande här, detta är så tydligt och klart, att även vi, som icke suttit i
utskottet, böra kunna ha möjlighet att få reda på, hur saken legat till. och
därefter fatta vår ståndpunkt.

Herr Anderson i Råstock har här i dag, när han talade om medels tagan -

Onsdagen den 12 maj e. m.

21 Nr 35.

de ur förnyelsefonden, sagt, att lian ansåge, att man kan taga medel ur
förnyelsefonden, därför att han och andra ha den uppfattningen, att förnyelsefotiden
iir för stor. Ja, herr Anderson i Råstoc.k, är det så, att förnyelsefonden
är för stor, då skola vi väl minska den på annat sätt än genom att
bevilja medel för nybyggnader. Ty det kan väl ändå icke vara riktigt att
använda förnyelsefonden till nya byggnader. Att järnvägsstyrelsen för sin
del gärna ser, att man använder förnyelsefonden på detta sätt, det kan jag
väl förstå. Riksdagen har ju krävt av järnvägsstyrelsen, att den skall sköta
statens järnvägar på sådant sätt, att dessa järnvägar lämna en tillräcklig
ränta, och då är det ju bra mycket lättare för järnvägsstyrelsen att fylla
detta riksdagens krav, om riksdagen ur förnyelsefonden anvisar det ena
hundratusentalet kronor efter det andra för nybyggnader, som järnvägsstyrelsen
icke behöver räkna ränta på. Förnyelsefonden skall användas till vad
den är avsedd för, och den är icke avsedd att användas till nybyggnader av
det slag, det här är fråga om. Ty även om verkstaden i Boden skulle slopas
och det skulle bj^ggas en ny verkstad i stället, så kan det icke vara riktigt
att, när det gäller en verkstad, så avsevärt mycket större än den nuvarande i
Boden, anvisa i varje fall hela beloppet ur förnyelsefonden. Jag anser för
min del, att herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet har
haft fullgoda skäl, då han i sitt förslag sagt, att han icke finner det lämpligt,
att medel för denna byggnad tages ur fömyelsefonden.

Å andra sidan kan jag icke ansluta mig till det förslag, som reservanterna
kommit med och till vilket herr Bengtsson i Norup yrkat bifall. När riksdagen
fordrar av verkstyrelsen för ett affärsdrivande verk, här järnvägsstyrelsen,
att den skall sköta statens järnvägar på bästa och mest ekonomiska
sätt, och när denna styrelse då kommer till riksdagen och begär ett anslag
för byggande av en verkstad, vilken skulle komma att medföra en besparing
på flera tiotusentals kronor, då kan det inte vara riktigt, förefaller det mig,
att riksdagen säger nej. Järnvägsstyrelsen bör enligt min uppfattning få de
pengar, den behöver för byggande av en verkstad för att kunna sköta verkstadsrörelsen
rationellt. Men pengarna böra icke tagas ur fömyelsefonden
utan anskaffas på det sätt Kungl. Maj:t föreslagit.

Nu talar herr Bengtsson i Norup om hänsyn till Bodens kommun och
Bodens befolkning. Ja, naturligtvis bör man, så långt det är möjligt, taga
hänsyn till de olika platsernas befolkning och till kommunerna, men jag vill
fråga herr Bengtsson i Norup: är det möjligt att sköta ett ekonomiskt företag
rationellt, om man skall lägga sådana synpunkter på saken. Hur illa det än
kan låta, måste jag säga, att här får man inte låta hjärtat tala, utan det skall
vara det sunda ekonomiska förnuftet som skall tala. Skola vi kunna ha rätt
att kräva, att de affärsdrivande verken skola skötas på ett ekonomiskt sätt,
då måste vi också ge dem möjlighet att få så fria händer, som de behöva, för
att verkligen kunna åstadkomma en ekonomisk drift.

Efter det anförande, som herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
här haft, är det ju mycket otacksamt att tala för hans förslag,
som han själv vikit ifrån. Men om jag fattade rätt, så vek han från detta
förslag därför att han inte trodde, att det fanns några utsikter för detta förslag
att gå igenom i andra kammaren. Jag däremot tror, att de största utsikter
finnas, att Kungl. Maj:ts förslag skall segra. Ty varför skall man
inte tilltro andra kammaren att ha sunt ekonomiskt förnuft. Då jag tycker,
att Kungl. Maj:ts förslag är att långt föredraga framför såväl utskottets
förslag som reservanternas, om man ser frågan ur det sunda ekonomiska förnuftets
synpunkt, ber jag alltså, herr talman, att få yrka bifall till Kungl.
Majrts förslag.

Awj.

disposition
av medel ur
statens järnvägars
förnyelsefond.

(Forts.)

Nr 35. 22

Onsdagen den 12 maj e. m.

Ang. Chefen för kommunikationsdepartementet herr statsrådet Larsson: Herr

a^medelur talman ''■ Då herr Lindqvist i Halmstad tycktes vilja göra gällande, att handstatens
järn- lingarna i målet icke blivit tillräckligt framlagda, så torde han icke ha beaktat,
vägare för- vad jag yttrade i mitt första anförande. Jag pekade nämligen på det förhålnyeleefond.
landet, att mitt uttalande i propositionen grundade sig på en skrivelse från
(Forts.) järnvägsstyrelsen av den 9 februari i år, en skrivelse, som innehöll ett bemötande
av de erinringar, som hade gjorts från stadsfullmäktige i Boden m. fl.
För att det inte skall uppstå något missförstånd i denna punkt, skall jag be
att få direkt ur handlingen läsa upp ifrågavarande passus. Järnvägsstyrelsen
säger: »Vid malmvagnsreparationernas överflyttande till Notviken torde dessutom
ej hela den personal, som f. n. sysselsättes med malmvagnsreparationer i
Boden, komma att transporteras till Notviken, utan en del av denna personal
kommer fortfarande att få sysselsättning i de hittills för malmvagnsreparationerna
använda lokalerna, vilka komma att utnyttjas för utökad reparation av
vagnsmateriell trafikerande stambanelinjen genom övre Norrland jämte bilinjer.

Denna materiell har nämligen till följd av det nuvarande trånga utrjunmet i
Bodenverkstaden hittills ej i nödig omfattning där kunnat repareras utan måst
sändas till sydligare verkstäder, varav den närmaste, Östersund, är belägen
på 700 km. avstånd från Boden.» Det finns alltså en reell grund för det uttalande,
som jag har gjort i propositionen, och jag tror, att statsutskottet har
haft tillfälle att beakta detta, då ju alla handlingar, som höra till målet,
varit överlämnade till utskottet och utskottet sålunda haft tillfälle att taga
del av även detta aktstycke. För övrigt torde väl alla riksdagsmän, som
varit intresserade av saken, haft tillfälle taga del därav, ty såvitt jag
vet, ha vederbörande i Boden styrt om att samtliga ledamöter av båda
kamrarna ha fått sig tillsänd en broschyr, som innehåller dels skrivelser
från Boden och dels järnvägsstyrelsens skrivelser, så att man där kan se, hur
resonemanget gått fram och tillbaka. Jag vill för min del icke taga upp denna
historia. Jag vill blott säga det, att för mig finns det ingen anledning varför
jag icke skulle sätta större tilltro till järnvägsstyrelsens uppgifter än till de
uppgifter, som komma från Bodens kommun i denna sak. Skälen härtill har
jag angivit i mitt förra anförande.

Till sist vill jag nu ytterligare understryka, att jag naturligtvis helst skulle
se, att andra kammaren ville bifalla Kungl. Maj:ts förslag oförändrat. Men
med den kännedom jag har om förhållandena i riksdagen, förefaller det, som om
det inte skulle finnas stora utsikter därtill. Och då säger jag än en gång, att
hellre än ett avslag på det hela, accepterar jag gärna utskottets förslag, som, om
det bifalles, ger i huvudsak samma möjlighet för järnvägsstyrelsen att färdigställa
verkstadsbygget där uppe och komma fram till de bättre förhållandena
på detta område, som järnvägsstyrelsen anser erforderliga för en ekonomisk,
rationell drift.

Herr Olsson i Kullenbergstorp: Herr talman! Ansenligen var det förr i

tiden inte rådligt, att man till förmån för sin ståndpunkt här i kammaren åberopade
vad första kammaren beslutit. Men då vi för blott ett par punkter tillbaka
lade ned all diskussion endast med hänsyn till första kammaren, så kanske
det nu inte skulle skada oss reservanter, om jag här tillkännager, att första
kammaren tagit reservationen. När andra kammaren numera fått så stor veneration
för första kammaren, så kanske det inte skadar reservationen, att ett sådant
tillkännagivande sker.

Jag skulle först vilja säga ett ord till statsutskottets ärade vice ordförande,
då han särskilt poängterade, att de hade grundligt satt sig in i detta ärende.
Jag antar, att därmed också underförstås, att vi reservanter inte alls skulle
vara hemma i saken. Jag erkänner gärna, att herrarna på fjärde avdelningen

Onsdagen den 12 maj e. in.

23 Nr 85.

visserligen borde betydligt bättre känna till den. Men när vi kommo till plenum
i utskottet, såg det dock ut, som om herrarna inte alltför grundligt satt sig in
i ärendet, ty ni blevo inte sams om förklaringen på vad ni själva skrivit. Detta
gjorde oss ytterst betänksamma. Och det har gjort mig ytterligare betänksam,
då man här under diskussionen tycks kunna ackommodera sig till nästan vad
som helst. Herr statsrådet säger, att det betyder egentligen ingenting, hur det
går med Kungl. Maj:ts förslag, utan pengarna kunna likaväl tagas ur förnyelsefonden
som av anslagsmedel. Helst skulle naturligtvis herr statsrådet dock önska,
att Kungl. Maj:ts förslag bifalles. Och om ytterligare några talare uppträda
för det förslaget, så skall herr statsrådet törhända finna, att det finns
utsikter för detsamma, så det kanske är skäl att hålla på det en smula.

Jag vill säga, att det har varit nästan omöjligt att få något egentligt grepp
på denna fråga för oss, som inte själva haft tid att så grundligt tränga in i
densamma men ändå måst försöka att få någon fast punkt att gå ut ifrån. Jag
fäster mig inte det minsta vid vad som sagts från Boden, ty naturligtvis försöker
man där framställa sin sak i bästa möjliga dager. Jag tycker visserligen
själv, att utrymmet i verkstaden i Boden varit något knappt, men i vad
man denna verkstad skulle kunna utvidgas för rimliga kostnader eller det nuvarande
utrymmet bättre utnyttjas, har jag inte varit i tillfälle att avgöra.
Vad jag tycker är märkvärdigt, det är, att man inte kunnat få något fast grepp
på vad det skall bli av Bodenverkstaden. Herr statsrådet tycktes tro, att det
skulle komma att dröja lång tid, innan denna verkstad skulle kunna nedläggas.
En ledamot av utskottet, tillhörande majoriteten, förklarade, att om inte verkstaden
i Boden snart skulle upphöra, så ville han inte alls vara med om saken.
Således, det hela är så tillkrånglat, att det vore nog bäst, om Kungl. Maj :t
toge sig en ny funderare på saken, så att det kunde bli riktigt klart, vad som
skall bli av verkstaden i Boden, om den skall bli kvar eller inte, och om den i
förra fallet skall drivas i större eller mindre omfattning än nu. Den saken
tycker jag att det är rimligt att man får reda på.

Sedan kommer jag till frågan om förnyelsefonden. Naturligtvis kunna Kungl.
Maj :t och riksdagen, om de äro överens därom, taga pengarna ur fonden. Men
i enlighet med vad herr statsrådet yttrat i propositionen, trodde vi verkligen,
att det här inte var fråga om en förnyelse, utan att det gällde att skapa någonting
nytt. Och då tyckte vi, att det stämde dåligt överens med det förslag,
som avdelningen kom med. Det brukar för resten inte gå till på det sättet,
att ett utskott utan vidare ändrar en viktig bestämmelse i ett kungl. förslag
och inte ger ett ord till förklaring angående vilka skäl man haft därför. Ty
några sådana skäl ha absolut icke anförts från avdelningens sida. Visserligen
kan ett utskott i många fall gå så till väga, när det gäller motioner, som man
inte fäster sig så mycket vid. Men beträffande propositioner brukar man inte
på detta sätt kasta om en bestämmelse utan att ange motiven därför. Och när
man inom avdelningen inte alls var sams om vad det, som man själv hade skrivit,
betydde, så må det inte förundra herrarna, om vi anse, att denna sak behöver
bättre utredas.

Herr statsrådet erinrade vidare om tvisten mellan staten och Grängesbergsbolaget
angående ersättning på grund av den garanti, som bolaget lämnat
beträffande malmbanans avkastning eller förräntning. Nå, om nu verkligen
trafiken skall ökas så mycket, som man tror, så att det inte går att vid den
nuvarande vagnsreparationsverkstaden i Boden verkställa de erforderliga reparationerna,
då borde det, tycker jag, vara helt naturligt, att bolaget skulle
vara lika intresserat som Kungl. Maj:t av att denna nybyggnad kommer till
stånd. Och då förvånar det mig verkligen, att Kungl. Maj:t inte kunnat ordna
det så, att bolaget går med på att den summa, som denna verkstad skulle kosta,
får gå in i kostnadsbeloppet för järnvägen och att följaktligen även förränt -

ÄWJ.

disposition
av medel ur
statens järnvägars
förnyelsefond.

(1''orta.)

Jir 35. 24

Onsdagen den 12 maj e. m.

Ang.

disposition
av medel ur
statens järnvägars
förnyelsefond.

(Forts.)

ningen av detta belopp garanteras av bolaget. Jag tycker, att det är mycket
bättre att göra en sådan överenskommelse på förhand än att processa igen alla
instanserna igenom under flera år. Jag tycker inte, att det ser vidare bra ut,
att Sveriges största bolag och Kungl. Maj :t inte kunna skriva ett kontrakt eller
en förbindelse sinsemellan, så att det är klart, vad det innefattar, utan skola
anlita domstol precis som när vanliga stackare eller personer, som inte kunna
så mycket här i världen, göra en överenskommelse. När man har detta exempel
för ögonen, och när saken här är så omtvistad, att den ene anser, att det
är en förnyelse, men den andre, att det är en utvidgning eller någonting nytt,
då borde man verkligen på förhand gjort upp med bolaget, att bolaget tagit
på sig ansvaret för även denna kostnad. Den saken borde väl inte varit så svår
att ordna.

Sedan är det en sak, som gärna följer med alla stora verkstadsanläggningar
eller över huvud industrianläggningar, och som brukar komma efter, när man
inte tänker på det i tid. Och det är arbetarbostäderna. Den saken se vi inte
det minsta spår av här. Yi veta ingenting om vilka kostnader det skulle medföra
att flytta så många arbetare, vi veta ingenting om vad som är avsett att
göras därvidlag. Man säger visserligen, att det finnes lediga bostäder, men
om man skall bygga en ny stor verkstad, så blir det nog så många arbetare,
som behöva bostäder, att de nuvarande bostäderna inte förslå. Och att släpa
arbetarna fram och tillbaka mellan Luleå och verkstaden, tycker jag inte är
mycket att rekommendera.

När jag ser denna fråga totaliter, så tycker jag, att det är så många dunkla
punkter, att det inte må förundra herr statsrådet, att vi ställa oss på rent
avslag, tills saken blir klarare framlagd. Yad skall det bli av Bodenverkstaden?
Kommer inte den nya industriella anläggningen att påkalla byggandet av nya
arbetarbostäder? Går Grängesbergsbolaget med på att inräkna den kostnaden
i det för malmbanan nedlagda kapitalet, i det att ju bolaget har lika stort intresse
som staten att det finns tillräckligt med vagnar i gott skick? Alla dessa
frågor behöva besvaras. Sedan det skett, kommer saken i ett bättre läge,
och då behöva vi nog inte tvista längre. Jag tror visserligen, att man i någon
mån överskattat betydelsen av den nya verkstaden i Notviken. Men jag är
den förste att erkänna, att om någonting verkligen behöver göras för möjliggörande
av en rationell drift, så skall det också ske. När vi få klart för oss,
vad som skall göras både med den gamla och med den nya verkstaden etc.,
så tror jag inte, att riksdagen eller ens några reservanter i statsutskottet komma
att säga nej. Men så ligger inte frågan nu, och därför ber jag, herr talman,
att få instämma i det yrkande, som gjorts av herr Bengtsson i Norup.

Under detta anförande hade herr förste vice talmannen övertagit ledningen
av kammarens förhandlingar.

Herr Kristensson i Göteborg: Herr talman! Det hände en gång, att till en
av statens verkstäder kom en ung, driftig ingenjör, som varit anställd såsom
chef i ett privat företag. Han fann då genast, att man där på verkstaden hade
gamla, omoderna, skraltiga maskiner. Och i synnerhet var det en maskin,
som fordrade så mycket bränsle och arbetskraft samt lämnade så litet resultat,
att han räknade ut, att om han fick 35,000 kronor till inköp av en ny maskin,
så skulle han på ett enda år kunna tjäna in dessa 35,000 kronor. Han vände
sig följaktligen till sina överordnade myndigheter med begäran, att åtgärder
skulle vidtagas, så att man fick i det stycket modernisera verkstaden. Men
då inträffade, såsom vanligt är då det gäller staten, att en massa skäl rullades
fram, skäl, som inte hade med saken att göra. Och än i dag går denna gamla

Onsdagen den 12 maj e. m.

Nr 35.

maskin i den verkstad, som jag tänker på. Man har inte vidtagit den rationella
modernisering, som varit av behovet påkallad.

Denna historia, som är bokstavligen sann, påminner i viss grad om vad det här
gäller. Det har på avdelningen upplysts av nästan ett helt kompani teknici,
som vi hade däruppe, att verkstaden i Boden är i högsta grad omodern. Det
demonstrerades för oss, att platsen inte var lämplig. Man kunde inte lägga in
flera spår, det var för kort avstånd mellan spåren, och takkonstruktionen var
för klen, så att man inte kunde få moderna anordningar att hissa upp vagnarna
snabbt och behändigt vid reparationen. En ingenjör kan måhända i allmänhet
inte skriva en motivering så väl, men sätt honom i verkstaden, så kan han
praktiskt visa ändamålsenligheterna av do idéer och tankar han har. Det är
kanske en liten efterklang av detta, som här gör sig gällande. Här har nämligen
såväl i debatten i dag som under den ganska virriga debatt, som från
oppositionens sida fördes i statsutskottet in pleno om denna sak, gjorts gällande,
att här skulle föreligga meningsskiljaktigheter mellan Kungl. Maj:t
och järnvägsstyrelsen. I kväll har det också sagts, att det skulle föreligga
meningsskiljaktigheter mellan Kungl. Maj :t och utskottet eller mellan järnvägsstyrelsen
och utskottet. Så snart det började spinnas på den tråden, gick
jag till herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet och frågade
honom, om det förelåg någon meningsskiljaktighet mellan järnvägsstyrelsen
och statsrådet angående hur det skall organiseras i Boden och i Notviken.
Nej, det föreligger inte någon meningsskiljaktighet, fick jag till svar. Jag
gick vidare till järnvägsstyrelsens representanter och frågade dem, om det
här fanns någon sakskillnad. Jag fick samma svar, att det förelåg ingen
sådan. Jag vill vidare säga, att här föreligger ingen sakskillnad mellan
statsutskottets utlåtande, såsom jag läser det, och herr statsrådets framställning
i propositionen, med undantag av frågan om varifrån pengarna skola tagas,
vilken detalj jag sedan återkommer till. Meningen är, såsom herr statsrådet
nämnt, att man skall flytta 20 ä 30 man från Boden eller, såsom det
uttryckts från verkstadschefens sida uppe i statsutskottet, att en del ungkarlar
skola flyttas men de gifta bo kvar i Boden. Meningen är, att Bodenverkstaden
skall bli en mindre reparationsverkstad, sådan som vi ha tjogtals
i det stora statsbanenätet, och att den nya verkstaden i Notviken skall bli en
central verkstad för reparation av malmvagnar. I en tid, då vi inte ha så lätt
att få vår export i gång, är huvudsaken här för mig, att vi inte skola stänga
den möjlighet som finns att få till stånd en god och riklig export av malm.
Det har påvisats, att det blir omöjligt för järnvägsstyrelsen, om den inte får
utvidga sina verkstadsanläggningar, att gå i land med att transportera det
antal ton malm, som bolaget har kontrakterat eller kommer att kontraktera
till avsalu, och de pengar, som denna malmexport inbringar, behövas ju så
väl för landet. Jag vill för min del inte på grund av tvistigheter i fråga om
bisaker vara med och bidraga till, att man eventuellt inte kommer att kunna
bereda ett antal arbetare sysselsättning vid dessa gruvfält, vilka arbetare
annars där skulle kunna få sj^sselsättning, och detta särskilt i en tid, då de
mellansvenska gruvfälten ligga nere på sätt som vi alla känna till.

Det är för mig personligen fullkomligt likgiltigt, om dessa pengar, såsom
Kungl. Maj:t föreslagit, anskaffas som lånemedel eller om de tagas ur förnyelsefonden.
Jag tror. att man kan säga, att vi här ha ett gränsfall, där
man kan göra det ena såväl som det andra, där man kan motivera det ena lika
bra som det andra. Och vid det förhållandet, att vi på avdelningen kunde
bli eniga om ett utlåtande under villkor att man tog pengarna ur förnyelsefondens
medel, så hade jag för min del inga principiella betänkligheter mot
att gå med på detta. Jag hade det så mycket mindre, som vi hade förmånen
att inom avdelningen ha en av de sakkunniga personer, som varit med om att

Ang.

disposition
av medel ur
statens järnvägars
förnyelsefond.

(Forts.)

Nr 85. 26

Onsdagen den 12 maj e. m.

Awj.

disposition
av\medél ur
statens järnvägars
förnyelsejond.

(Forts.)

utarbeta de nya bestämmelserna för förnyelsefonderna för såväl statens järnvägar
som vattenfallsverken och övriga affärsdrivande verk, vilka nya regler,
såsom herr Lindqvist i Halmstad torde erinra sig, för någon tid sedan antogos
av riksdagens båda kamrar, och denne person försäkrade, att vad vi här föreslagit
helt och hållet stämmer med de regler, som riksdagen sålunda nyss antagit.
Om man vill saken, om man vill skaffa statens järnvägar möjlighet att
revidera sina malmvagnar, så att man kan sköta trafiken på ett tillfredsställande
sätt, så föreligger det alltså ingen anledning att ur den synpunkten rida
spärr mot ett beviljande av detta anslag.

Jag skall sedan yttra några ord med anledning av herr Olssons i Kullenbergstorp
anförande. Han nämnde vissa omständigheter, som hade gjort honom tveksam.
Han frågade bl. a., hur det skall ordnas med arbetarbostäder. Han fick
dock inom utskottet den upplysningen, att det för närvarande finns arbetarbostäder
byggda i Notviken ävensom att det går ett tåg till och från Luleå
vid arbetets början och slut varje dag på samma sätt som vid många andra industriella
anläggningar. De arbetare, som föredraga att bo i Luleå, få fara
fram och tillbaka mellan staden och Notviken. Och någon nämnvärd kostnad
kommer det inte att medföra för statens järnvägar, om man sätter in en eller
två vagnar till i detta tåg och transporterar några fler arbetare till och från
Luleå. Nåväl, då kan herr Olsson i Kullenbergstorp fråga: Ja, men var skola
de bo i Luleå? Jo, biskopen i Luleå kunde i statsutskottet vitsorda, att det för
närvarande finns god tillgång på arbetarbostäder i staden. Den saken är alltså
inte så dunkel, som herr Olsson i Kullenbergstorp ville göra gällande.

Till herr Lindqvist i Halmstad vill jag säga, att i detta fall liksom i andra
samtliga handlingar i målet överlämnats till vederbörande utskott. I den mån
handlingarna inte äro hemliga, står det, såvitt jag vet, varje riksdagsman fritt
att taga del av dem. I detta fall är det ju fråga om offentliga handlingar, som
herr Lindqvist i Halmstad såväl som andra kunnat taga del av. Vi blevo ju
ense i riksdagen för några år sedan att av besparingsskäl minska en smula på
tryckningskostnaderna och se till, att i utskottsutlåtandena intogs endast huvudsaken
i stället för att trycka rubb och stubb, vilket för övrigt gjorde, att riksdagsmännen
i allmänhet läste ännu mindre. Det är inte säkert, att man läser
mera, därför att man får en massa luntor tryckta i handlingarna. I enlighet härmed
skriver också statsutskottet ganska korta motiveringar, och jag tror, att
riksdagens ledamöter i allmänhet äro tacksamma för att vi inte trycka i onödan
och belamra utskottsutlåtandena genom att upprepa en massa saker, som förut
sagts i den ena eller andra handlingen.

Herr Olsson i Kullenbergstorp började sitt anförande med att tala om, att
törsta, kammaren hade beslutat bifalla reservationen, d. v. s. gått på avslagslinjen.
Han gjorde det med en rätt stilig gest och inbjöd andra kammaren att
biträda första kammarens beslut. Men han glömde tala om, att den förkrossande
majoriteten i första kammaren var hela fem röster. Jag tror, att denna kammare
kan lämna å sido det skäl, som herr Olsson i Kullenbergstorp i det avseendet
anförde, och, om kammaren är övertygad om behovet av denna verkstadsanläggning,
gå med på densamma. För mig personligen spelar det, som jag
förut sagt, ingen roll, om det sker i den form, Kungl. Maj :t föreslagit, eller i
den form, utskottet föreslagit. Skillnaden rör endast frågan, varifrån pengarna
skola tagas, om de skola tagas av lånemedel eller av förnyelsefondens medel.
Det torde inte bliva någon svårighet för riksgäldskontoret att upplåna denna
summa, lika litet som det torde bereda järnvägsstyrelsen någon svårighet att ur
den ganska rikliga förnyelsefonden utbetala dessa pengar.

Jag ber emellertid, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Men om voteringen skulle komma att stå emellan bifall till Kungl. Maj ds förslag
och avslag, så kommer jag givetvis att rösta för Kungl. Maj ds förslag.

Onsdagen den 12 maj e. in.

27 Nr 35.

Herr Anderson i Råstock: Herr talman! Nu ha både herr statsrådet och

sedan herr Kristensson i Göteborg så utförligt belysl, hur saken ligger, att jag
kan fatta mig ganska kort.

Det skulle, tycker jag, vara ganska underligt, om andra kammaren i stället
för att anlita förnyelsefonden .skulle anlita kapitalökningsanslaget för detta
ändamål. Jag förstår verkligen inte, vad det skulle ligga för finess i det. Jag
föreställer mig, att det, såsom herr Kristensson påpekade, kan vara lika bra
att använda pengar, som man redan har, som att skaffa dem på annat sätt. Man
ömmar här för Hoden, och, såsom jag lät förstå i mitt förra anförande, gör också
jag det. Men hur de, som här visat sig ha så varmt hjärta för Bodens stad,
skola kunna åstadkomma någonting mera än utskottet till fördel för Boden genom
att gå in för det sätt för medlens anskaffande, som Kungl. Maj:t föreslagit,
det kan jag sannerligen inte förstå. Den saken gör väl varken till eller
ifrån i det avseendet.

Jag vill vidare understryka, vad herr Kristensson i Göteborg sade om möjligheten
att transportera arbetarna mellan Luleå och Notviken. Många här i
kammaren hålla ju före, att statens affärsdrivande verk böra följa de enskilda
företagens exempel. Jag vill då nämna, att vid Stockholm—Roslagens järnväg
går det ett arbetartåg varje dag samt att även Stockholm—Västerås—
Bergslagens järnvägar från sin huvudstation varje dag sänder ett arbetartåg ut
till en verkstad, som man nyligen anlagt. Jag skall bara nämna dessa två
exempel; det finns flera. Det torde alltså kunna fastslås, att man i detta avseende
icke behöver befara några svårigheter. Kostnaderna för dessa arbetartåg
äro också ganska obetydliga. Om riksdagen inte går med på denna anläggning,
så kan det inte undgås, att det blir en dragning av vagnar från Boden till andra
verkstäder, ofta många hundra kilometer avlägsna, om man skall på ett tillfredsställande
sätt kunna sörja för reparationsbehovet.

Herr Olsson i Kullenbergstorp ställde visserligen i utsikt, att om frågan kommer
tillbaka mera klarlagd, så skall han vara beredd att gå med på förslaget,
och det är ju alltid något, det skall villigt erkännas. Men jag undrar, hur mycket
en fråga skall behöva klarläggas, för att man över huvud skall kunna övertyga
herr Olsson i Kullenbergstorp. Som jag redan nämnt, ansågo vi oss på
fjärde avdelningen böra lägga ned mycket arbete på denna sak. Men vi gjorde
mer än så. Vi disponerade en söndag för att bli i tillfälle att på ort och ställe
bilda oss en uppfattning om behovet av den största anslagspost, som här begärts,
nämligen i fråga om verkstadsanläggningen i Göteborg. Och när vi kommo
dit ned, så befanns det, att vi blevo fullständigt ense om, att där måste något
göras. Riksdagsarbetet har nu varit så påfrestande och jäktigt, att vi inte
kunnat få några dagar över för att också resa till Boden. Annars hade vi gjort
det. Och då hade resultatet säkert blivit — vilket det ju för resten blev i alla
fall — att avdelningen kommit med ett enhälligt förslag.

De herrar, som icke deltagit i den förberedande granskningen, tyckas anse sig
kapabla att utan vidare.avslå Kungl. Maj:ts förslag, i det att de, såsom här
sagts, ta mera hänsyn till känslorna än till realiteterna. Om herrarna få sin
vilja fram och det sedan kommer en proposition med begäran om anslag till några
hundra nya vagnar, därför att vederbörande inte hinna på ett tillfredsställande
sätt underhålla den befintliga, vagnparken, då undrar jag, om inte herrarna
skola tycka, att ni varit ute och sparat i ogjort väder.

Man har från alla håll försäkrat, att man naturligtvis inte vill bereda järnvägsstyrelsen
några svårigheter i dess strävan att anordna en rationell drift.
Men när det gäller att bedöma, vilken som har de största förutsättningarna att
saga, vad man bör göra, hur man skall bära sig åt för att få till stånd en rationell
drift, då tyckas järnvägsstyrelsens uttalanden inte vara värda ett dugg,
då fäster man intet avseende vid den mening, som uttalats av den myndighet,

Aiuj.

disposition
av medel ur
statens järnvägars
förnyelse
fond.
(Forts.)

Jfr 35. 28

Onsdagen den 12 maj e. m.

Ang.

disposition
av medel ur
statens järnvägars
förnyelsefond.

(Forts.)

som ytterst ansvarar för allt detta, då vill man avslå hela rasket. Jag ber, herr
talman, om ursäkt för att jag använder kanske väl populära ord, men jag tror
nog, att jag i denna miljö gör mig förstådd.

Jag har, herr talman, inte den ringaste anledning att frångå det yrkande, jag
förut framställt.

Herr Samuelsson: Herr förste vice talman! Jag hade, då jag såsom Luleåbo
kanske anses vara part i målet, inte tänkt begära ordet i denna fråga.
Men på grund av mitt yrke är jag nog, vågar jag påstå, en smula sakkunnig på
området, och detta gör, att jag i alla fall vill säga några ord.

Yi ha i kvällstidningarna i dag sett meddelanden angående Grängesbergsbolagets
driftsresultat. Därav framgår, att utskeppningen i fjol uppgick till
7.8 miljoner ton. Det framgår också, att detta är den högsta siffra, man
hittills kommit till i fråga om utskeppningen, samt att det är störa utsikter
till att det kommer att fortsätta i ungefär samma tempo, om inte rentav ytterligare
ökas. Yi höra även komma ihåg, att sedan elektrifieringen av femte
distriktet genomfördes, har tåghastigheten ökats till ungefär det dubbla i jämförelse
med vad den var, då det var ångdrift. Detta måste man också taga med
i beräkningen, då det är fråga om vagnarnas underhåll och reparationsbehov.
Det är i själva verket så, att man på den nuvarande verkstaden inte hinner
utföra de erforderliga reparationerna, utan reparationsarbeten måste i avsevärd
omfattning verkställas på bangårdarna i såväl Boden som Svartön. Det
är sålunda fullkomligt riktigt, såsom här nämnts, att det är förenat med stora
svårigheter att sörja för reparation av malmvagnarna. Jag kan med den
sakkunskap jag har på området personligen vittna, att det verkligen förhåller
sig så.

Herr Lindqvist i Halmstad ville göra gällande, att frågan var ofullständigt
utredd. Han pekade på vad järnvägsstyrelsen säger i fråga om den nuvarande
verkstaden i Boden. Men han fullföljde inte saken, så att man av järnvägsstyrelsens
och departementschefens uttalanden fick fram den verkliga meningen.
Järnvägsstyrelsen säger nämligen, att verkstaden i Boden är föråldrad,
när det gäller reparation av malmvagnar. Men järnvägsstyrelsen säger
icke, att så är förhållandet, i vad avser trafikvagnar och dylikt, utan dessa
skulle ju fortfarande kunna repareras på verkstaden i Boden. Det är klart,
att det behövs helt andra anläggningar för reparation av malmvagnar än för
reparation av trafikvagnar. Detta bör man sålunda beakta, när man jämför det
ena utlåtandet med det andra.

Det har här talats om de svårigheter, som skulle uppstå för egnahemsägarna,
d. v. s. för de verkstadsarbetare i Boden, som äro egnahemsägare, nämligen
på grund därav, att de skulle bliva tvungna att flytta till Notviken.
Det framgår emellertid redan av propositionen och har ytterligare bestyrkts
genom det meddelande, som herr statsrådet uppläste, att det torde bli mycket
få arbetare, som behöva transporteras till Notviken. Ty de kunna helt naturligt
få full sysselsättning vid trafikvagnsreparationerna i Boden. Man
torde alltså inte behöva räkna med, att den personal, som behöver förflyttas
från Boden till Notviken, skall bli så stor, att det blir några nämnvärda svårigheter
i det avseendet. I själva verket är det den stora utökning av trafiken,
vilken under de senaste åren ägt rum, som motiverar denna nya anläggning.
Riksdagen bör därför enligt min mening bifalla utskottets förslag. Om riksdagen
inte gör det, så är det nog troligt, såsom herr Anderson i Råstock
sade i sitt sista anförande, att regeringen måste komma fram med en proposition
om anslag till ny vagnpark om 100, 150, ja kanske 200 vagnar, därför
att det eljest icke blir möjligt att reparera och således på ett tillfredsställande
sätt uppehålla driften.

Onsdagen den 12 inaj e. in.

29 Nr 35.

Jag ber, herr förste vice talman, att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr Carlsson-Frostcrud: Herr förste vice talman! Det år alltid otrev ligt

att komma i den situationen, att man befinnes vara mera konungsk än
konungen själv. Jag för min del kan i någon mån i närvarande ögonblick
känna mig stå i den ställningen, alldenstund jag yrkat bifall till Kung!. Maj :ts
förslag oförändrat, under det att vederbörande statsråd visserligen har förklarat,
att han helst ser, att kammaren bifaller Kungl. Maj ds förslag, men att
lian även i nödfall kan finna sig till freds med utskottets förslag. Det förstår
jag ju så innerligt val, att han för sin del ar varmt besjälad av önskan
att få en ny vagnverkstad till stånd, och även från annat håll har med styrka
framhållits nödvändigheten av, att så sker. Jag för min del förklarade i mitt
första anförande, att jag insåg, att man åtminstone icke mer än några år
skall kunna undkomma att bygga en ny järnvägsverkstad, och förklarade
därför, att jag var villig att biträda Kungl. Maj :ts__ förslag. För ram del
har jag den uppfattningen, att den, som nu i denna fråga har ställt till oreda,
just är statsutskottets 4:e avdelning, ty hade denna utan ändring tillstyrkt
Kungl. Maj :ts förslag och dess motivering för det första beträffande användningen
av Boden-verkstaden för framtiden och för det andra beträffande medels
tillhandahållande, är jag övertygad om, att 4 :e avdelningen med sitt förslag
stått i en annan och bättre ställning i närvarande stund, än nu är fallet.

Anledningen till detta, trassel och bråk ligger däri, att avdelningen givit
sig in på egna linjer. Den har avvikit från Kungl.. Maj :ts linjer och från
järnvägsstyrelsens, och här kämpar den för livet för sitt förslag, med resultat
att det hela går sönder.

Här har nu framhållits, att det skulle finnas en motsättning mellan järnvägsstyrelsen
och Kungl. Maj :t. I mitt första anförande påpekade jag, att
departementschefen har byggt sitt uttalande beträffande Boden-verkstaden på
järnvägsstyrelsens sista yttrande, den skrivelse, som järnvägsstyrelsen avgav
till bemötande av protestskrivelsen från Bodens station. Jag ^påpekade också,
att detta uttalande angående Boden-verkstaden innehöll något annat, än
järnvägsstyrelsen uttalat i den skrivelse, som 4:e avdelningen lagt till grund
för sitt uttalande, där det hette, att redan från första början har styrelsen
avsett att flytta allt till Notviken. Men enligt den^senare skrivelsen har styrelsen
funnit, att detta vore att spänna bågen för hårt. Den har icke kunnat
vederlägga de synpunkter, som från Bodens stad framhållits beträffande de
olägenheter och ekonomiska svårigheter, vilka samhällets arbetarstam skulle
komma i, om man nedlade verkstaden. Man har gjort detta senare uttalande
för att påvisa, att så ej blir förhållandet. Hela arbetarstammen behöver ej
flyttas till Notviken, utan Boden-verkstaden kommer att drivas för reparation
av trafikvagnar på norra stambanan. Och följaktligen bortfalla dessa
invändningar, som gjorts beträffande . svårigheter för egnahemsägare och
andra, som skulle tvångstransporteras till Notviken. Ett stort antal av de
nuvarande verkstadsarbetarna i Boden, som ha egna hem, kunna få sysselsättning
för framtiden. Detta har för mig verkat som en så pass förmildrande
omständighet, att. då Kungl. Maj:t nu ytterligare understryker, att det
ej är meningen att nedlägga Boden-verkstaden, jag ansett mig kunna gå med
på Kungl. Maj:ts förslag.

Men då kommer man logiskt genast in på det förhållandet, att nybyggnaden
ej innebär en förnyelse av en redan nedlagd verkstad. Den förutvarande
kommer att bibehållas, och följaktligen blir det en ny anläggning, som ej kan
karakteriseras som förnyelse och bekostas ur förnyelsefonden, utan det fordras
kapitalanvisning på vanligt sätt.

Ang.

disposition
av medel ur
statens järnvägars
förnyelsefond.

(Forts.)

Nr 35. 30

Onsdagen den 12 maj e. m.

Ang.

disposition
av medel ur
statens järnvägars
förnyelsefond.

(Forts.)

Då nu Kungl. Maj:t går på den linjen, har jag ansett, att det är den enda
konsekventa av de linjer, som föreligga i frågan. 4 :e avdelningen har, som
sagt, sin egen linje, och reservationen har segrat i första kammaren. Jagskulle
här allvarligen vilja vädja till alla dem, som överhuvud taget ha något
intryck av de starka skäl, som framhållits i denna debatt, att biträda
det yrkande, som jag framställt, nämligen om bifall till Kungl. Maj ds förslag
oförändrat. Vad inträffar i så fall? Första kammaren har antagit reservationen,
som innebär rent avslag, och andra kammaren antar KungJ.
Maj ds förslag. Då kan det givetvis bli gemensam votering mellan avslagsbeslutet
i första kammaren och Kungl. Maj ds förslag. I så fall kan ännu
trågan lösas, men det beror förstås på 4:e avdelningens vilja att fortfarande
driva saken till sin spets på sin egen linje. Så ligger saken enligt mitt förmenande.

Till sist ett par ord till herr Samuelsson. Det vore väl en underlig Luleåbo,
som ej med glädje skulle se, att en stor del av en annan stads skatteobjekt
komma och flyga som stekta sparvar inom stadens område. Det är
mänskligt och naturligt, att de ej med synnerlig ovilja se, att Bodens arbetare
förflyttas till Notviken. Men de få ej stanna i Notviken, ty då skall det
anvisas medel för att bygga familjebostäder, eller de skola transporteras morgon
och kväll på tåg den 5 kilometer långa vägen till Luleå och hyra sig bostäder
i stadens utkant. Men om jag ej minnes fel från min 25-åriga vistelse
i. Norrbotten, är det ett ganska gott stycke från järnvägsstationen och bort
till Svartöstaden. Där få de lov att gå. Innan de komma fram till Luleå
station få de gå Lera kilometer morgon och kväll. Skall detta ske på deras egen
bekostnad, har jag en stark känsla av, att detta ej är rätt, vadan jag ej kan
ge min anslutning till en sådan anordning.

Jag anser på grund av dessa synpunkter, att kammaren, om man överhuvud
vill en lösning av frågan vid denna riksdag, bör bifalla Kungl. Maj.ds förslag.
Eljest går det här som i första kammaren.

Herr talman, jag vidhåller mitt yrkande.

Herr talmannen återtog nu ledningen av förhandlingarna.

Herr Lindqvist i Halmstad: Herr talman! Om jag skulle säga, att det i
statsutskottet förts virriga debatter, då skulle samtliga statsutskottets ledamöter
protestera och säga, att det ej är riktigt, och att det i detta utskott ej kan
föras några virriga debatter. En av utskottets egna ledamöter kan däremot
säga det. Jag har ingen anledning betvivla riktigheten av herr Kristenssons
uttalande, när han talade om de virriga debatter, som förts i statsutskottet in
pleno. Men det är tydligt, att det låg någon överdrift i herr Kristenssons uttalande,
och att det ej får tagas så bokstavligt.

Herr Kristensson var nog vänlig att upplysa mig om, att samtliga till ärendet
hörande handlingar finnas att tillgå i statsutskottet. Ja, herr Kristensson,
jag tackar för upplysningen. Men hur skulle det gå, om vi alla 230 här i andra
kammaren och 150 i första kammaren skulle gå till statsutskottet och gå igenom
alla akter, som där äro. Jag har ej begärt, att statsutskottet skall trycka
allt detta. Det ha vi aldrig gjort. Även tidigare, då man tog in mera i utlåtandena
än nu, gjorde vi det ej. Vad jag begärt är — och det har herr Kristensson
ej kunnat jäva — att ett utlåtande skall vara sådant, att ej det, som
står på ena sidan svär mot vad som står på andra sidan. Och ingen har kunnat
bestrida riktigheten av vad jag påstått.

Jag har med mitt uttalande ej riktat mig mot chefen för kommunikationsdepartementet,
då jag har all anledning att tro, att vad han sagt äger sin rik -

Onsdagen den 12 maj e. m.

81 Nr 35.

ti gliet. Niir jag har givit mig in i debatten, bär det till stor del varit därför,
att jag anser det mycket betydelsefullt, om penningarna tagas från förnyelsefonden
eller av lånemedel. Men därutöver bär jag bålt avsikten att försöka intressera
kammaren för dessa ekonomiska frågor. Det är ej fördelaktigt, om
endast statsutskottets ledamöter ständigt debattera dessa, och de övriga ej ha
något intresse för dem. Är det så — vartill jag emellertid ej hyser allt för
stark tilltro — som herr Kristensson sade, ha vi utom statsutskottet ännu större
anledning att ägna uppmärksamhet åt dessa frågor. Det förvånar mig verkligen,
att herr Kristensson, med den ställning han har och intar till vårt ekonomiska
liv. verkligen kan säga, att det är honom likgiltigt om pengarna tagas
som lånemedel eller ur förnyelsefonden. Det hade jag verkligen inte tänkt, att
herr Kristensson skulle göra gällande. Och när statsutskottets ärade vice ordförande,
herr Anderson i Råstock, frågar: Vad är det för finess med att hellre
taga pengarna som lånemedel än att taga dem ur förnyelsefonden — ja, då
herr Anderson i Råstock gör en sådan fråga, vet man verkligen inte, om han
menar allvar eller vad han menar. Ty hur behandlar statsutskottets vice ordförande
finanserna, då han säger, att det inte är så viktigt, om man tar lånemedel
eller ur förnyelsefonden? Nu är det dock så, herr Anderson i Råstock, att
det betyder ofantligt mycket. Järnvägsstyrelsen säger här, att den, om den får
pengar att bygga en ny verkstad, skall kunna spara 45,000 kronor ungefär.
45,000 kronor, det är ju ungefär ränta på det kapital, som behövs för byggande
utav denna verkstad, och det är inte betydelselöst utan mycket betydelsefullt,
ifall vi anvisa pengar här och säga till järnvägsstyrelsen: Det behöver

ni inte redovisa någon ränta för. Det är naturligtvis mycket tacknämligt för
järnvägsstyrelsen att få den ena miljonen då och den andra då, som herr Anderson
i Råstock vill vara med om, då han säger, att vi hava för mycket pengar
i förnyelsefonden. Om vi säga, att järnvägsstyrelsen inte behöver. redovisa
någon ränta på detta, om vi skola gå den vägen, då blir det sannerligen inte svårt
för järnvägsstyrelsen att i en mycket snar framtid visa, att statens järnvägar
lämna en mycket bra ränteavkastning. Då behöver det inte bara stanna vid
tre eller fyra procent utan snart fem och kanske därutöver —• ifall vi från
riksdagens sida skulle anvisa medel, som de inte behöva redovisa någon
ränta för.

Ja, herr talman, jag kan inte, när denna debatt håller på att sluta, annat än
beklaga, att dessa mina värderade partivänner, herrar Anderson i Råstock och
Kristensson i Göteborg, taga så lätt på denna sak. I dag är det fråga om inte
fullt en miljon kronor. Men en annan gång är det kanske fråga om flera miljoner.
Släppa vi efter i dag, kan det kanske hända så även i framtiden.

Herr Olofsson i Digernäs: Herr talman! Då jag såsom suppleant haft tillfälle
att å fjärde avdelningen av statsutskottet vara med om och åhöra den
förberedande behandlingen av denna fråga, så ber jag med anledning därav
att kort och gott få framhålla min uppfattning.

Jag begärde ordet strax efter herr Anderson i Råstock för en stund sedan,
och jag måste säga, att då jag nyss hörde hans anförande, förstår jag inte, att
han med sådan iver lägger sig i denna fråga. Det torde mest bero därpå, att
han är så nära befryndad med järnvägsstyrelsen, ty jag minns knappast någon
gång, då inte herr Anderson följt järnvägsstyrelsen, när det varit dylika frågor,
och nu särskilt lägger han sig i alldeles ofantligt.

Det var nämligen också i fjärde avdelningen ett tag fråga om att fjärde avdelningen
skulle resa upp till Norrbotten och titta på dessa olika förslag, och
jag tror, att det vore rätt så bra, om så skedde. Skjuta vi på frågan ett år,
vilket efter vad jag tror inte alls är riskabelt, skulle det kunna bliva tillfälle
för fjärde avdelningen att ett annat år fara upp och titta på dessa saker. Man

Aiuj.

disposition
av medel ur
statens järnvägars
förnyelsefond.

(Forts.)

Nr 35.

Onsdagen den 12 maj e. m.

Ang.

disposition
av medel ur
statens järnvägars
förnyelsefond.

(Forts.)

får inte följa järnvägsstyrelsens förslag i vått och torrt enligt min uppfattning,
ty det kan komma förslag även därifrån, som tåla att synas i sömmarna.

Jag är på det klara med att reservanterna gå på den rätta vägen och ber därför,
herr talman, att få yrka bifall till reservationen.

Herr Anderson i Råstock: Herr talman! Då herr Olofsson i Diger näs så

att säga dragit undan gardinerna för statsutskottets fjärde avdelning, får jag
säga, att förslaget emanerar inte från mig utan från en herr Olofssons i Digernäs
egen partivän. Men jag hör till den sortens människor, att har jag gått in
för en uppfattning, står jag för den, oavsett om det råkar vara järnvägsstyrelsens,
Kungl. Maj :ts eller någon annan linje, som blivit den slutliga. Så ligger
saken till, och det trodde jag herr Olofsson i Digernäs skulle vara vänlig att
tala om, ty han har deltagit i denna fråga mer än jag. Jag kunde nämligen inte
vara med om den förberedande behandlingen, innan vi fingo upp de sakkunniga
från järnvägsstyrelsen. Jag har sagt, att jag har satt mig in i frågan, och jag
hoppas, att mina anföranden i kväll kunna visa, att jag kan den åtminstone
lika bra som de, som inte deltagit alls i den förberedande behandlingen.

Sedan gör man ett nummer av om det tas ur förnyelsefonden eller inte och
drar upp den saken gång på gång. Jag vill då saga, att Kungl. Maj :ts representant,
chefen för kommunikationsdepartementet, har förklarat, att han kan
vara med om utskottets förslag. Han ser inte någonting farligt i det, men herr
Carlsson-Frosterud var mera konungsk än konungen själv.

Sedan tyckas herrarna anse, att det är någonting, som står i strid med de
regler, som nyss antagits av riksdagen beträffande användningen av förnyelsefondens
medel. Om jag hade trott, att huvuddelen av debatten skulle hava
stått om en sådan struntsak, skulle jag ha tagit de nya fonderingsreglerna med
mig ner här i kammaren. De finnas i varje fall här i huset. Av det beslut, som
riksdagen för några veckor sedan fattade, framgår, att riksdagen utan svårighet
kan anlita denna väg och det, herr Lindqvist i Halmstad, utan att det inverkar
det allra bittersta på järnvägsstyrelsens skyldighet att förränta kapital.
Tror herr Lindqvist i Halmstad, att förnyelsefonden får ligga orörd?
Ånej, så enkelt går det inte.

Sedan säges det, att det kan råda tvivel om, huruvida man kan anställa gemensam
votering. Det är fråga om en disposition av pengar, det äro vi nog på
det klara med, så att nog kunna vi votera gemensamt.

Vill kammaren taga på sig ansvaret för att järnvägsstyrelsen inte skall bli
i stånd att fullgöra sina kontraktsenliga förpliktelser, gå då på reservationens
linje, men anse ni, att det är någonting med, att det skall vara rationell drift,
ja, gå då på utskottets. Jag tror, att saken inte är värre än att ni mycket väl
kunna stå till svars för den.

Till slut vill jag säga något om vad herr Olofsson i Digernäs sade om att
resa och inspektera i Boden. Jag har redan förut förklarat, varför det inte
kunde bli någonting utav med en sådan resa. Vi reste till två andra platser
för att sätta oss in i frågan, och vi hade rest till Boden också, om tiden det medgivit.
Emellertid kan man väl säga, att vi hava kommit bra nära det riktiga,
då man finner, att vi i samtliga de fall, där vi sett på saken, varit övertygade
om att Kungl. Maj:t och myndigheterna gått synnerligen försiktigt fram. Finnes
det någon särskild anledning att tro, att vi inte skulle kommit till samma
resultat beträffande Boden? Det kan han åtminstone inte övertyga mig om.

Herr Lindqvist i Halmstad är jag mycket tacksam för hans ord i ett visst
sammanhang. Han sade, att man borde intressera kammaren för de stora ekonomiska
spörsmål, som finnas. Det är alldeles riktigt, och tack för det ordet,
ty det behövs sannerligen, men om kammarledamöterna intressera sig för sådana
spörsmål, skola ni komma underfund med, att det inte går an att låta en

Onsdagen den 12 maj e. m.

33 Nr 85.

riksdag sitta och bestämma om sådana detaljer beträffande driften, utan då
blir det galenskap i fråga om ekonomien, om man inte följer dem, som verkligen
äro inne i saken och kunna densamma.

Då jag bär den uppfattningen, att vi äro på ganska fast mark och dessutom
departementschefen har ansett sig kunna godtaga utskottets förslag och desslikes
har sagt, att det inte kommer i fråga, att man skall ställa Bodenarbetarna
i några svårigheter, kan jag inte se, vad det skall finnas för anledning att inte
nu bifalla utskottets förslag.

Herr Kristensson i Göteborg: Herr talman! Herr Lindqvist i Halmstad

ägnade en halv sida åt protokollet med att tala om vad jag hade sagt om »virrighet».
Om han närmare hade hört vad jag yttrat eller om han sedermera
laser, hur stenogra terna uppfattat, att jag yttrade, skall han antagligen finna,
att jag inte använt ordet »virrig». Jag tror jag använde ordet »dimmig».

Han klandrade mig och även herr Anderson i Råstock för bristande ekonomiskt
omdöme. Jag vill emellertid inte utsträcka detta omdöme även till den
ärade talarens position här i afton.

Herr Jansson i Edsbäcken: Herr talman! Av den nu förda diskussionen
bär jag fått den uppfattningen, att de, som behandla detta ärende, inte komma
till något resultat om vilken väg de böra gå. Det finns reservanter som yrkat
avslag å betänkandet och sedan förklara sig gå på Kungl. Maj :ts förslag.

Under sådana förhållanden finner jag det absolut klokast, att kammaren följer
reservanternas förslag nu och bifaller avslagsyrkandet, vartill jag yrkar
bifall.

Överläggningen förklarades härmed avslutad. Efter av herr talmannen
till en början given proposition beträffande mom. 1—3 av utskottets hemställan
biföll kammaren vad utskottet i dessa moment hemställt.

”Vidare gav herr talmannen i fråga om mom. 4 propositioner på l:o) bifall till
utskottets hemställan i förevarande moment, 2:o) bifall till Kungl. Maj ds
förslag i ämnet samt 3 :o) avslag å saväl utskottets hemställan som Kungl.
Maj ds förslag i ämnet; och fann herr talmannen den förstnämnda propositionen
vara med övervägande ja besvarad. ”Votering begärdes likväl av herr
Carlsson-Frosterud, varför herr talmannen för bestämmande av kontrapropositionen
ånyo upptog de båda återstående propositionerna, av vilka herr talmannen
nu fann den under 3:o) angivna hava flertalets mening för sig. Jämväl
beträffande kontrapropositionen äskade herr Carlsson-Frosterud votering,
i anledning varav efter given varsel följande voteringsproposition upplästes och
godkändes samt anslogs:

Den, som till kontraproposition i huvudvoteringen angående statsutskottets
utlåtande nr 123 mom. 4) antager yrkandet om avslag å såväl utskottets hemställan
som Kungl. Maj ds förslag i ämnet, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit
Kungl. Maj ds berörda förslag.

Sedan kammarens ledamöter härefter intagit sina platser samt voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst, företogs omröstning med tillämpning
av uppresningsförfarandet.

Andra kammarens protokoll 1926. Nr 36. o

Ang.

disposition
av medel ur
statens järnvägars
förnyelsefond.

(Forts.)

Nr 35. 34

Onsdagen den 12 maj e. m.

Herr talmannen tillkännagav, att lian funne tvekan kunna råda om omröstningens
resultat, vadan namnupprop verkställdes. Därvid avgåvos^ 87 ja och
87 nej, varjämte 12 av kammarens ledamöter förklarade sig avstå från att
rösta.

I följd härav nedlade herr talmannen i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel,
varefter, på anmodan av herr talmannen, en av sedlarna upptogs ur urnan
av herr Wiklund. Denna sedel utvisade ja; och hade kammaren alltså till kontraproposition
antagit yrkandet om avslag å såväl utskottets hemställan som
Kungl. Maj:ts förslag i ämnet. I överensstämmelse härmed blev efter given
varsel följande proposition för huvudvoteringen uppläst och godkänd samt
anslagen:

Den, som vill, att kammaren bifaller statsutskottets hemställan i mom. 4) av
utskottets förevarande utlåtande nr 128, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren avslagit såväl utskottets berörda hemställan
som Kungl. Maj:ts förslag i ämnet.

Efter det kammarens ledamöter ånyo intagit sina platser samt sistnämnda
voteringsproposition blivit ännu en gång uppläst, företogs omröstning med tilllämpning
av uppresningsförfarandet; och befanns därvid flertalet hava röstat
för ja-propositionen.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets hemställan i förevarande moment.

§ 6.

Ang. Därnäst i ordningen var å föredragningslistan uppfört jordbruksutskottets

ändringar i utlåtande, nr 54, i anledning av väckta motioner angående ändringar i väg väglagen.

lagen_

I ett sammanhang hade jordbruksutskottet till behandling förehaft följande
inom riksdagen väckta till utskottet hänvisade motioner, nämligen:

inom första kammaren:

nr 31 av herr Tjällgren m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte till nästkommande
års riksdag framlägga förslag till sådan ändring i gällande väglag, att
statsbidrag fing;e utgå för vinterväghållning efter samma grunder som för
vägunderhåll den tid, marken vore bar; och

nr 153 av herr Dalberg, vari hemställts, att riksdagen ville besluta, att i lagen
den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet
skulle intagas en paragraf av samma innehåll, som återfunnes i Kungl.
Maj :ts proposition nr 100 till 1922 års riksdag kap. 1 § 15, eller, om detta
ej kunde bifallas, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla om utredning och förslag till sådan ändring i lagen den 23 oktober
1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet, att köpingar och
municipalsamhällen måtte få rätt till ersättning av vederbörande vägdistrikt
för byggande och underhåll av vägar och gator å planlagt område, som vore
av mera allmänt behov och för automobiltrafiken särskilt viktiga, samt

Ang.

disposition
av medel ur
statens järnvägars
förnyelsefond.

(Forts.)

Onsdagen den 12 maj e. in.

Nr 35.

inom andra kammaren:

nr 38 av herr Persson i Trången rrv. fl., likalydande med ovanberörda inom
första kammaren av herr Tjällgren m. fl. väckta motion;

nr 72 av herr Månsson i Erlandsro m. fl., vari hemställts, att riksdagen
måtte för sin del besluta sådana ändringar i lagen den 23 oktober 1891 angående
väghållningsbesvärets utgörande på landet, att dels brukare av jordbruksfastighet
finge i fall, då medgivande härom av fastighetens ägare förelåge,
införas i vägfyrktalslängd i stället för ägaren, dels för väghållningsskykliges
representerande å vägstämma genom kommunvis utsedda ombud jämlikt 52 §
i nämnda lag skulle för varje kommun kunna utses två eller flera ombud, representerande
såväl dem, som fullgjorde vägunderhållet in natura som övriga
väghållningsskyldige samt att, därest vederbörande utskott skulle finna något
av dessa förslag kunna förordas, utskottet måtte låta utarbeta förslag till
ändrad lydelse av förenämnda lag i erforderliga delar;

nr 182 av herr Lindgren m. fl., vari hemställts, att riksdagen ville för
sin del i enlighet med i motionen angivna grunder antaga viss ändrad lydelse
av 52 och 59 §§ i 1891 års väglag;

nr 183 av herr Bengtsson i Kullen, vari hemställts, att riksdagen måtte
för sin del besluta sådan ändring av bestämmelserna i 59 § av lagen den 23
oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet, att vägbördan
fördelades lika å alla beskattningsföremål; och

nr 297 av herr Lindgren, vari hemställts, att riksdagen ville i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla om sådan utredning, att 35 § av gällande väglag ändrades
så, att vägsynen kunde utgöras av endast två nämndemän, samt om framläggande
för riksdagen av det förslag, som av utredningen kunde föranledas.

Utskottet hemställde,

I) att riksdagen måtte

a) i anledning av motionen II: 72 i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
utredning huruvida och i vad mån brukare av jordbruksfastighet borde beredas
rösträtt vid vägstämma;

b) i anledning av samma motion i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
utredning, huruvida möjlighet borde beredas kommun att vid vägstämma låta
sig företrädas av flera än ett ombud;

c) med bifall till motionerna 1:31 och 11:38 i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj :t ville till nästkommande års riksdag framlägga
förslag till sådan ändring i gällande väglag, att statsbidrag mätte utgå för
vinterväghållning efter samma grunder som för vägunderhåll den tid, marken
vore bar, och

d) i anledning av motionen U 153 i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
utredning och förslag rörande sådan ändring i gällande väglag, att köpingar
och vissa andra stadsliknande samhällen måtte få rätt till ersättning av vederbörande
vägdistrikt för byggande och underhåll av vägar och gator i
huvudsaklig överenstämmelse med i Kungl. Maj:ts för 1922 års riksdag framlagda
förslag till ny väglag intagna bestämmelser i ämnet;

II) att motionerna 11:182 och 11:183, i den man de icke kunde anses
besvarade genom vad utskottet anfört, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd; samt

III) att motionen 11:297 icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Ang.

ändringar i
väglagen.

(Fort»)

Nr 35.

Onsdagen den 12 maj e. m.

Ang.

ändringar i
väglagen.
(Forte.)

Reservationer hade likväl avgivits:
vid I b)

av herr Nilsson i Tånga, som yrkat avslag å motionen IT: 72 i vad den avsåge,
att kommun skulle kunna vid vägstämma representeras av flera än
ett ombud;

vid II)

av herrar Nilsson i Tånga, U ddenberp och I ahlstedt mot viss del av utskottets
motivering rörande vägskattegrunderna; och

av herr Andersson i G-rimbo, som ansett, att utskottet bort hemställa, att
riksdagen måtte

II) i anledning av motionerna II: 182, II: 183 i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kung!. Maj:t ville skyndsamt verkställa utredning om och i vad
mån kostnaden för väghållningsbesvärets utgörande på landet skulle kunna
fördelas efter rättvisa grunder mellan de olika beskattningsföremålen samt
till nästkommande års riksdag framlägga det förslag, vartill utredningen
kunde föranleda; samt

vid III)

av herr Andersson i Grimbo, som yrkat bifall till motionen II: 297.

Punkten I).

Utskottets hemställan bifölls.

Härefter föredrogs punkten II). Därvid anförde:

Herr Johanson i Hallagården: Herr talman! Jordbruksutskottet, som här

fått till behandling frågorna om vägskattens fördelning, har nu liksom tidigare
avvisat desamma under motivering att dessa borde lösas i sammanhang
med kommunalskattereformen, vilket utskottet antager komma ske vid nästa
års riksdag. I sin motivering har utskottet framhållit, att »därest ytterligare
uppskov med kommunalskattefrågans lösning skulle komma att äga rum, det
torde böra tagas under allvarligt övervägande, huruvida icke frågan om vägbördans
fördelning måste brytas ur det sammanhang, vari den nu ingår, och
bringas till lösning». Detta uttalande kan ju i någon mån påskynda frågans
behandling, men huruvida frågan verkligen kommer att behandlas vid nästa
års riksdag, är osäkert, varför man har fog för att begära en skrivelse till
Kungl. Maj:t om framläggande av samma fråga för nästkommande års riksdag.
Det "är ju tydligt, att jordbrukarna icke längre böra vidkännas fem gånger
så hög vägskatt som andra skattedragare i samhället, varför rättvisan kräver,
att grunderna för vägbördans fördelning fortast möjligt revideras, så att denna
tunga fördelas lika på alla beskattningsföremål eller i vart fall efter grunder
som ge full rättvisa åt samtliga skatteobjekt.

Efter den nu allt mer och mer ökade automobiltrafiken och det allt mer och
mer ökade kravet på ett gott vägunderhåll, vilket krav icke kommer från
jordhrukarehåll utan från ett helt annat håll, kan man med fullt fog säga, att
vägarna utgöra ett led i det allmännas tjänst. Konsekvensen fordrar därför,
att full likställighet åstadkommes i denna fråga^mellan skattedragama. När
nu därtill kommer, att vägdistrikten synas övergå till att låta vägkassan övertaga
underhållet, innebär ju detta, att jordbrukarna få vidkännas en hög och
orättvis beskattning i förhållande till andra skattedragare. Riksdagen bär
ju också nyss fattat ett sådant beslut om automobilskattemedlens fördelning,

Onsdagen den 12 maj e. in.

37 Nr 85.

att vägdistrikten synas bli tvungna att övergå till att övertaga vägunderhållet.
När nu riksdagen på sådant såll bidragit till att påskynda den saken, borde
det vara riksdagens skyldighet att även so till att grunderna för vägskattens
fördelning tortast möjligt ändrades. Det är nu huvudsakligen från jordbrukarehåll
detta påpekats och som missnöje rests mot nu gällande grunder angående
vägskatten, men härtill har icke tagits någon hänsyn. Emellertid förelåg
såsom bekant denna fråga vid 1922 års riksdag, men då någon enighet icke
kunde uppnås på vad sätt frågan skulle lösas, föll förslaget beklagligt nog.
Frågan kom emellertid åter upp vid 1923 års riksdag, och jag skall be att få
citera vad utskottet i sin motivering bland annat då sade: »Vad först angår

de föreslagna förändringarna i gällande skattegrunder håller utskottet före,
att de skäl, som vid dessa bestämmelsers tillkomst med visst fog kunnat åberopas
för en avsevärt större belastning av särskilt jordbruksfastigheterna, i
väsentligaste mån förlorat sin betydelse genom automobiltrafikens utveckling
— i samband varmed andra skatteobjekt i vissa fall torde hava erhållit till och
med större nytta av vägarna än jordbruksfastigheterna. Härtill kommer, att
enligt utskottets mening naturaunderhållets upphörande och ersättande med
penningeskatt, på sätt förslaget innebär, måste medföra vissa konsekvenser
beträffande skattegrunderna.»

Emellertid, såsom frågan nu ligger till, bör man icke längre skjuta på det
föreliggande vägskattespörsmålet. Och ehuru det givetvis kan anses önskvärt,
att detta spörsmål löstes i samband med kommunalskattefrågan, anser
jag dock frågan så viktig, att man icke bör invänta detta, utan att, även om
icke kommunalskattefrågan kommer att framläggas till nästa års riksdag, frågan
om vägskattebördans fördelning dock då bör föreläggas riksdagen.

Jag skall, herr talman, icke upptaga tiden längre utan ber att få yrka bifall
till den reservation, som i denna fråga är avgiven av herr Andersson i Prim bo

I detta yttrande instämde herrar Bengtsson i Kullen och Eriksson i Västbro.

Herr Nilsson i Tånga: Ja, herr talman, jag skall endast säga ett par ord.
Det har icke inom utskottet rått någon som helst meningsskiljaktighet — jag
skulle nästan våga tro, att det icke heller i denna kammare råder någon större
meningsskiljaktighet — därom, att de nuvarande grunderna för vägskattens
utgörande icke äro riktiga. De kunna numera på det hela taget anses ohållbara.
Förhållandena ha ändrats genom automobiltrafiken och andra omständigheter, så
att de grunder, som en gång fastställdes numera icke äro hållbara. Men å andra
sidan har riksdagen vid upprepade tillfällen förklarat -— och riksdagen har
därvidlag haft sakliga skäl att grunda sin uppfattning på -—■ att denna fråga
har ett intimt samband med kommunalskattefrågan, de höra olösligt samman
och höra lösas samtidigt. Nu har det på grund av omständigheternas makt
blivit på det sättet, att kommunalskattefrågans lösning blivit undanskjuten.
Det har emellertid -— och det har utskottet i sin motivering anmärkt — gjorts
ett uttalande från finansministerns sida i samband med propositionen nr 34 om
fastighetstaxering, och där har finansministern, efter att hava redogjort för
orsakerna till att framläggandet av kommunalskattefrågan blivit fördröjd, sagt
följande^: »Av vad jag anfört, framgår, att utredningen i och för kommunalskattefrågereformen
icke kunnat slutföras i sådan tid, att ett förslag i ämnet
kan föreläggas 1926 års riksdag, utan att ytterligare ett års uppskov är av
nöden.» Det är sålunda uppenbart, att för såvitt icke någonting kommer emellan,
som man icke kan förutse, är det meningen, att kommunalskattefrågan
skall framläggas för riksdagen nästkommande år. Under sådana förhållanden
finns det icke någon anledning för riksdagen att nu skriva i det föreliggande

Alu/.

ändringar

väglagen.

(Forts.)

Nr 35. 38

Onsdagen den 12 maj e. m.

Ang.

ändringar i
väglagen.
(Forts.)

ärendet, och det är att förmoda, att då riksdagen intagit en så bestämd ståndpunkt
därutinnan, att båda dessa frågor böra lösas samtidigt, den icke nu
har en annan uppfattning.

Beträffande utskottets motivering har jag låtit anteckna en reservation, men
jag får säga, att jag icke håller så hårt på reservationen mot utskottets uttalande,
ty jag tror inte, att det väger så mycket såsom frågan nu ligger, man
kan och bör vänta till kommunalskattefrågan framlägges till 1927 års riksdag.
Utskottet har nämligen yttrat: »Utskottet vill emellertid uttala, att därest
ytterligare uppskov med kommunalskattefrågans lösning skulle komma att
äga rum, det torde böra tagas under allvarligt övervägande, huruvida icke frågan
om vägbördans fördelning måste brytas ur det sammanhang, vari den nu
ingår, och bringas till lösning.» Jag anser som sagt, uttalandet icke vara behövligt,
såsom frågan för närvarande ligger, men skall ändå icke göra något
yrkande i den delen. Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Herr Lindgren: Herr talman! Undertecknad har jämte några andra av

kammarens ledamöter väckt en motion om åtgärder i syfte att avhjälpa de
oegentligheter som råda rörande väghållningsbesväret, jag ber därför att få
anföra ett ex., som belyser, huru orättvist den nuvarande fördelningen av vägunderhållet
betungar jordbruket. »Om inom en kommun», säges det i motionen,
»taxeringsvärdet å jordbruksfastighet är 3,978,200 kronor och å annan fastighet
134,700 kronor samt inkomst av kapital och arbete 238,810 kronor, följer
härav, att vägfyrktalet för jordbruksfastighet blir 39,782, för annan fastighet
673 och för inkomst av kapital och arbete 7,960. Den beräknade inkomsten
av jordbruksfastighet kommer då att bliva 238,692, av annan fastighet
6,735 och av kapital och arbete 238,810. Då 25 öre uttaxeras på vägfyrk, blir
alltså det belopp, varmed jordbruksfastighet får bidraga 9,945:50 kronor
d. v. s. 4: 17 per bevillningskrona, annan fastighet 168: 25 d. v. s. 2: 51 per
bevillningskrona, samt inkomst av kapital och arbete 1,990 d. v. s. 0.83 per
bevillnin gskrona.»

Med detta för ögonen inser man tydligt, att här föreligger en väsentlig orättvisa
— en orättvisa, som snarast bör rättas. Detta föråldrade system med
utdebiteringen har tillkommit vid en tid, då all avlöning gick ut i jordavlöning,
men vägtungan har sedan dess ändrats betydligt, så att det går icke i längden
att fortgå på detta sätt. Visserligen har jordbruksutskottet givit oss en vänlig
anvisning, men saken är dä.rmed icke hjälpt utan det fordras också praktiska
resultat. Man har i många, många år vinkat och ännu vinkar man med kommunalskatteförslaget,
men jag undrar, huru länge man får vänta på detta.
För mig ser det ut, som om man borde taga upp frågan till en allvarlig omprövning
så snart som möjligt. Dessa vägfrågor tynga landsbygden mer än
något annat den dag som i dag är, och vägunderhållet kommer att vålla bekymmer,
detta mer än vi i nuvarande stund kunna tänka oss. En jämkning
är i detta fall absolut av nöden. Det skulle förvåna mig, om icke tiden nu vore
inne att inse, att de föreliggande missförhållandena böra rättas, ty att fortgå på
detta sätt, kan man icke gå med på eller tolerera i längden.

Ja, herr talman, det borde tillkomma mig att yrka bifall till den motion,
som är avgiven av mig, men då den reservation, som bifogats utskottets utlåtande,
i stort sett innefattar vad motionen åsyftar, ber jag att få yrka bifall
till den vid utlåtandet fogade reservationen.

Herr Carlström: Herr talman! Den siste ärade talaren sade, att man måste
komma till några praktiska resultat, och han yrkade därför bifall till

Onsdagen den 12 maj e. in.

Nr !5ö.

herr Anderssons i Grimbo reservation. Jas undrar emellertid, om man verkligen,
såsom saken nu ligger till, kommer till så synnerligen praktiska resultat
genom att gå på denna reservation. Utskottet har ju på sidan 5 i sitt utlåtande
yttrat: »Utskottet vill emellertid uttala att, därest ytterligare uppskov med
kommunalskattefrågans lösning skulle komma att äga rum, det torde böra
tagas under allvarligt övervägande, huruvida icke frågan om vägbördans fördelning
måste brytas ur det sammanhang, vari den nu ingår, och bringas till
lösning.»

Alla äro vi här i kammaren ense om att den nuvarande vägbeskattningen är
orättvis, men vi ha alla också klart för oss, att man kan vänta, att kommunalskattefrågan
skall komma upp snarast möjligt, redan nästa år, hoppas jag.
Att under sådana förhållanden gå på reservationen för att söka vinna ett mera
»praktiskt» resultat tror jag icke är möjligt, och därför ber jag, herr talman,
att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Bengtsson i Kullen: Herr talman! Vore det så, att man vore fullt

övertygad om att kommunalskatteförslaget komme att föreläggas nästa års
riksdag och då vinna sin lösning, skulle man kunna vara nöjd med utskottets
förslag, därför att motiveringen är ju tydlig och klar samt innebär i stort sett
ett tillstyrkande av min motion i denna fråga. Men man har ju icke någon
garanti vare sig för att kommunalskatteförslaget kommer att föreläggas nästa
års riksdag eller att, om så sker, frågan då får sin lösning. Det är därför,
som jag anser, att det är bättre, att man går med på den vid här ifrågavarande
utskottsutlåtande fogade reservationen av herr Andersson i Grimbo, till vilken
jag ber att få yrka bifall.

Herr Andersson i Grimbo: Herr talman! Utskottet kommer här med en
hel mängd granna ord, sorn enligt mitt förmenande ingenting betyda i sig själv.
År 1922 kom regeringen fram med förslag till förändrade grunder för vägskattens^
utgörande, och detta- var resultatet av en utredning, som hade pågått i 12,
15 år. Det blev då. ingenting mer i riksdagen det året. Sedan har man varje
gång, frågan kommit upp, talat om att den borde lösas i samband med kommunalskattefrågan.
För min del begriper jag icke, vad vägskatten har med
kommunalskattefrågan att göra. Den har ju varit en fristående skatt, som alltid
varit skild från kommunalutgifterna, och det kommer den nog även hädanefter
att förbli. Det vore en annan sak, om man tänkte .sig, att kommunerna
på landsbygden liksom i städerna skulle övertaga väghållningen, men det finns
icke minsta tanke på något sådant, och då kan jag icke begripa, att det i och
för sig kan ha något samband med vartannat.

Ordföranden i utskottet, herr Nilsson i Tånga, sade, att nuvarande förhållanden
äro ohållbara. Det är alldeles riktigt. Det håller jag med om. Det
skulle ha varit på något annat håll, som en del av det svenska folket fått betala
fem gånger .så mycket i skatt, som nu jordbrukarna få göra. Då hade det
säkerligen blivit en annan låt här i riksdagen, det kan herrarna vara förvissade
om.

När det nu är ohållbart och tillika orättvist, vad tjänar det då till att låta
det fortsätta? Utskottet har i momenten a), b), c) och d) under punkt I gått
med på att skriva direkt till Kungl. Maj :t och begära utredning av olika spörsmål,
men när utskottet kommer fram till denna punkt, där en ändring är mest
behövlig, och där den största orättvisan finns, nej, då kommer man med den
motivering, som man levat på i flera år, nämligen att kommunalskattefrågan
först skall ordnas, vilket beräknas komma att ske nästa år o. s. v. Den motiveringen
började man använda år 1922, och nu ha vi 1926. Jag anser, att en

Avg.

ändringar i
väglagen.
(Forts.)

Nr 35. 40

Onsdagen den 12 maj e. m.

Ang.

ändringar i
väglagen.
(Forte.)

sådan motivering bara är svepskäl. Det är lika nödvändigt att i denna fråga
nu skriva direkt till Kungl. Maj :t och ge den en påkörare som i de fyra momenten
under punkt I. Jag vidhåller därför reservationen, där jag yrkar på en
skrivelse direkt till Kungl. Maj:t med begäran om en utredning av den föreliggande
frågan.

Herr Månsson i Erlandsro: Herr talman, mina herrar! Ingen, som har att
fullgöra vägunderhåll in natura, vill val bestrida det orättvisa i vägbördan på
det sätt, som vägunderhållet nu har utvecklat sig. Man kan icke heller undgå
att lägga märke till de skattesakkunnigas utredningar om hur denna vägbörda
trycker, om hur olika vägtungan och kommunalskatten belasta de olika skattedragarna.
Dessa båda frågor stå därför i ett visst sammanhang med varandra.
Utskottet har ju också framhållit detta och tydligt sagt ifrån, att om någon proposition
i kommunalskattefrågan icke skulle vara att förvänta till nästa års
riksdag, bör frågan om vägskatten brytas ut och behandlas särskilt.

Jag skall på grund av den sena timmen icke ingå på en närmare utveckling
av denna fråga utan skall endast be att med dessa ord få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Herr Johansson i Kälkebo: Herr talman! Jag har svårt att förstå, hur

utskottet egentligen har tänkt sig möjligheten av att, om kommunalskattefrågan
icke kommer före nästa år, frågan om vägskatten skall kunna brytas ut ur
sitt sammanhang med denna. Vem skall därvid taga initiativet till något sådant?
Man kan väl knappast vänta sig, att Kungl. Maj :t skall taga ett sådant
initiativ, när utskottet skrivit på det sätt, som det har gjort. Icke kan jag väl
tänka mig, att herrarna ha den uppfattningen, att det är möjligt att från riksdagens
sida nästa år taga ett initiativ, .som kan samma år leda till ett resultat.
Har utskottet verkligen menat vad det har sagt, att det vill, att frågan skall
komma fram nästa år, oavsett om kommunalskattefrågan då kommer eller
icke, skulle konsekvensen ovillkorligen fordra, att utskottet också hade formulerat
detta i ett yrkande om en skrivelse, ty annars anser jag det hela vara
bara en tom gest, och utskottet har icke menat vad det har skrivit i motiveringen.

Herr Nilsson i Tånga: Med anledning av vad herr Johanssons i Kälkebo

nyss nämnde vill jag påpeka, att jag för min del har reserverat mig mot det åsyftade
uttalandet i motiveringen. Jag har ansett det skäligen meningslöst. Jag
har också intagit denna ståndpunkt av den orsaken, att när man vet, vilken ställning
riksdagen tidigare har intagit — en ställning som jag förmodar, att den
fortfarande intager — är ett sådant uttalande skäligen värdelöst.

Jag yrkade i mitt förra anförande icke bifall till min reservation. Uttalandet
må ha vilket värde det vill. Jag har fortfarande ingen anledning annat än att
yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr förste vice talmannen Hamilton: Herr talman! Jag tillåter mig erinra
om att det länge har stått på det frisinnade partiets och det förra liberala
partiets program att söka få en rättvisare fördelning av vägskatten. Jag vill
också erinra om att vi ha framlagt den ena motionen efter den andra för att nå
denna rättvisa beskattning. Hade vi rönt understöd från dem, som tillhöra andra
partier, och hade de hjälpt oss att genomföra den så kallade von Sneidernska
reservationen, hade vägskattefrågan nu varit löst.

Onsdagen den 12 maj e. in.

Nr 35.

Med den ställning, som jag förut har intagit, är det alldeles givet, att jag i
dag står på samma sida som de, som yrka bifall till herr Anderssons i Grimbo
reservation. Jag skall, därest votering äger rum, rösta för denna reservation,
till vilken jag nu ber att få yrka bifall.

Herr Carlström: Herr talman! Herr Johansson i Kälkebo sade, att vad utskottet
skrivit i detta fall endast var en tom gest. Jag undrar emellertid, om
vi som varit med här i riksdagen och veta, hur denna fråga har legat till -—
även de herrar, som nu stå för reservationen — icke innerst inne ha klart för
o,ss, att det bara är en gest att försöka få fram frågan på det sätt reservationen
avser. Man minns ju, hur det kämpades för denna rättvisa fördelning, då
frågan var före vid 1923 års riksdag, men att det då icke lyckades. Jag tror
icke, att det gärna är möjligt att genom att gå på reservationen få frågan fortare
och bättre löst än genom att vänta och se, om icke kommunalskattefrågan
kommer före nästa år, och om vi icke då kunna få vägskattefrågan löst i samband
med denna. Visar det sig, att kommunalskattefrågan icke kommer upp
nästa år, ja, då får man verkligen taga i på allvar och försöka bryta ut vägskattefrågan.
Jag tror, att det är alltför enkelt att lägga upp problemet på det
sättet, att vi skola skriva, och att det kommer att leda till ett bättre resultat.
Jag tror icke, att man vinner något på att gå reservationsvägen. Den är bara
en tom demonstration.

Jag ber att få vidhålla mitt yrkande.

Härmed var överläggningen slutad. Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan i förevarande punkt, dels ock på avslag
därå samt bifall i stället till den av herr Andersson i Grimbo avgivna,
vid punkten fogade reservationen; och förklarade herr talmannen sig anse
svaren hava utfallit med övervägande ja för den förra propositionen. Votering
begärdes likväl av herr Johanson i Hallagården, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition upplästes och godkändes samt
anslogs:

Den, som vill, att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i
punkten IT av utskottets förevarande utlåtande nr 54, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren, med avslag å utskottets berörda hemställan,
bifallit den av herr Andersson i Grimbo avgivna, vid punkten fogade reservationen.

Herr talmannen meddelade, att herr Johanson i Hallagården jämte 22 av
kammarens ledamöter framställt skriftlig begäran om voteringens verkställande
medelst namnupprop, vadan, sedan kammarens ledamöter intagit sina
platser samt voteringspropositionen blivit ännu en gång uppläst, omröstning
medelst namnupprop nu omedelbart företogs. Därvid avgåvos 106 ja och
69 nej, varjämte 3 av kammarens ledamöter förklarade sig avstå från att
rösta.

Aruj.

ändringar i
väglagen.
(Korta.)

Kammaren hade alltså bifallit utskottets hemställan.

Nr 35.

Onsdagen den 12 maj e. m.

Ang.

ändringar i
väglagen.
(Forts.)

över omröstningen fördes anteckningar å voteringslista som här nedan intages
:

		Ja	Nej	Av- står
Herr	Förste Vice Talmannen .....		1
»	Andre Vice Talmannen .....
	Stockholms stad.
Herr	Lindman............
»	Löfgren i Stockholm.......
»	Hagman............	1
»	Eriksson i Stockholm......	1
»	Hansson i Stockholm......	1
»	Nvlander............
»	Johanson i Stockholm......	1
»	Holmström i Stockholm.....	1
Fru	Östlund.............	1
Fröken Wellin............	1
Herr	Forssell.............	1
»	Carlsson i Stockholm.......	1
»	Holmdahl............	1
»	Järte..............		1
Fru	Wessman............	1
	Stockholms län.
Herr	Karlsson i Nynäshamn......
»	Söderberg............	1
»	Karlsson i Vätö.........			i
»	Andersson i Igelboda.......	1
»	Andersson i Tungelsta......
»	Bernström............
»	Christenson i Södertälje......		1
»	Laurin.............		1
»	Mosesson.............
»	Ahl...............	1
	Uppsala län.
Herr	Borg..............		1
»	Sjölander............
»	Olsson i Golvvasta........		1
»	Björnberg...........
»	Andrén.............	1
	Södermanlands län.
Herr	Johansson i Uppmälby......	1
»	Olsson i Ramsta.........
»	Schill..............		1
»	Laurén.............	1
»	Andersson i Katrineholm.....	1
»	Jonsson.............	1
»	Lundkvist............	1

Onsdagen den 12 maj e. m.

43 Nr 85.

		Ja	Nej	Av- står
	Öster (föllands län.		1
Herr	af Ekenstaiu...........	1
»	Pettersson i Bjälbo........	1
»	Sjögren.............	1
»	Johansson i Arkösund.......	1
»	Westman............		1
»	Karlsson i Vadstena.......	1
»	Olsson i Rimforsa........
»	Björkman............	1
»	Ericson i Boxholm........	1
»	Ward..............
»	Holmberg............	1
»	Anderson i Linköping......		1
	Jönköpings län.
Herr	Johanson i Huskvarna......		1
»	Hamrin.............	1
»	Carlström............	1
»	Fast..............	1
»	Petersson i Broaryd.......		1
»	Svensson i Högsjöhult......		1
»	Lilliecreutz...........	1
»	Andersson i Löbbo........	1
»	Göranson ............		1
	Kronobergs län.
Herr	Magnusson i Tumhult......
»	Olsson i Blädinge........		1
»	Svensson i Betingetorp......		1
»	Leo...............
»	Blomquist............	1
»	Svensson i Grönvik.......		1
	Kalmar lån.
Herr	Magnusson i Kalmar ......	1
»	Olsson i Kalmar.........
»	Werner.............	1
»	Gustafson i Vimmerby......
»	Johansson i Krogstorp......		1
»	Wagnsson............	1
»	Olsson i Högby.........
»	Heiding.............		1
»	Wirsell.............		1
	Gotlands län.
Herr	Gardell i Gans.........		1
»	Svedman............	1
»	Gardell i Stenstu.........

Ang.

ändringar

väglagen.

(Forts.)

Nr 35. 44

Onsdagen den 12 maj e. m.

Ang.

ändringar i
väglagen.

(Forts.)

		Ja	Nej	Av- står
	Blekinge län.
Herr	Jönsson i Boa .........		1
»	Törnkvist i Karlskrona......
»	Kloo..............	1
»	Jeppsson............		1
»	Holmgren............		1
»	Adler..............
	Kristianstads län.
Herr	Bengtsson i Norup .......
»	Borggren............	1
»	Persson i Fritorp ........		1
»	Björklund............			i
»	Björk . . . . ; .........	1
»	Isacsson .............	1
»	Hammarlund..........		1
	Malmö m. fl. städer.
Herr	Rydén.............	1
»	Winkler.............	1
»	Lovén ..............	1
»	Jensen.........■ ... .	1
»	Engberg.............	1
»	Lindskog ............	1
»	Weibull.............		1
»	Bergström i Hälsingborg.....	1
	Malmöhus län.
Herr	Jönsson i Revinge .......	1
»	Nilsson i Tånga.........	1
»	Olsson i Kullenbergstorp.....		1
»	Sköld..............	1
»	Andersson i Höör........	1
»	Törnkvist i Bjuv.........	1
»	Paulsen.............	1
»	Fjellman............	1
»	Månsson i Erlandsro.......	1
»	Nilsson i Hörby.........		1
Fru	Nordgren............	1
	Hallands län.
Herr	Henrikson ...........
»	Lindqvist i Halmstad......	1
»	Johansson i Brånalt.......		1
»	Uddenberg i Var berg.......
»	Andersson i Falkenberg......	1
»	Larson i Tönnersa........
	Göteborgs stad.
Herr	Röing .............
»	Kristensson i Göteborg......	1

Onsdagen den 12 maj e. m.

45 Nr 85.

		Ja	Nej	Av- står
Herr	Lithander............	i
»	Sjöström............	i
»	Pehrsson i Göteborg.......	i
»	Hedvall.............	i
»	Höglund ............	i
Fru	Thiiring ............	i
Herr	Almquist............
	Göteborgs och Bohus län.
Herr	Andersson i Grimbo.......		1
»	Olsson i Broberg.........
»	Olsson i Berg..........		1
»	Osberg.............
»	Carlson i Mölndal........	i
»	Wallerius............		1
»	Brännberg ............	i
»	Mårtenson............	i
	Älvsborgs län.
Herr	Hallén.............	i
»	Danielsson............		1
»	Gustafson i Kasenberg......
»	Lindgren............		1
»	Hansson i Trollhättan......	i
»	Olsson i Mellerud........	i
»	Alströmer............		1
»	Ryberg ...............		1
»	Gustafsson i Älvsered......		1
»	Johansson i Yäby........
»	Petersson i Lerbäcksbyn.....	i
»	Weijne.............	i
	Skaraborgs län.
Herr	Bengtsson i Kullen........		1
»	Magnusson i Skövde.......		1
»	Bäcklund............	i
»	Johanson i Hallagården......		1
»	Vahlstedt............
»	Lundén.............		1
»	Anderson i Storegården......
»	Bodén .............		1
»	Hedin..............
	Värmlands län.
Herr	Jansson i Edsbäcken.......
»	Carlsson-Frosterud........	i
»	Andersson i Prästbol.......
»	Ros...............		1
»	Norling.............	i
»	Norsell.............	i

Ant).

ändringar

väglagen.

(Forts.)

Nr 35. 46

Onsdagen den 12 maj e. m.

Ang.

ändringar i
väglagen.
(Forts.)

		Ja	Nej	Av- står
Herr	Spångberg ............	1
»	Björling.............	1
»	Eriksson i Västbro........		1
»	Morfeldt.............	1
	Örebro län.
Herr	Uddenberg i Karlskoga......	1
»	Anderson i Råstock.......	1
»	Nilsson i Örebro.........	1
»	Ödström............		1
»	Ljunggren............		1
»	Öhman.............	1
»	Lundgren............		1
»	Persson i Falla.........		1
»	Mogård.............	1
	Västmanlands län.
Herr	Larsson i Västerås........
»	Lorichs.............
»	Pettersson i Köping.......	1
»	Eklund.............	1
»	Olo vson i Västerås........	1
»	Olsson i Broddbo........		1
	Kopparbergs län.
Herr	Eriksson i Grängesberg......	1
»	Jansson i Falun.........	1
»	Hansson i Bäck.........		1
»	Ernfors.............		1
»	Andersson i Rasjön.......		1
»	Pettersson i Hällbacken.....	1
»	Andersson i Ovanmyra......		1
»	Englund.............
»	Sundström............
»	Smedb.............
	Gävleborgs län.
Herr	Månsson i Furuvik........	1
»	Sävström............	1
»	Lindley.............
»	Olsson i Hov..........
»	Johansson i Kälkebo.......		1
»	Granath .............	1
»	Johansson i Edsbyn.......	1
»	Olsson i Gävle..........	1
»	Holmström i Gävle........		1
»	Herou..............
»	Högström............

Onsdagen den 12 maj e. m.

47 Nr 35.

		J »I	Nej	Av- står
	Västernorrlands län.
Herr	Öberg.............
»	Johansson i Sollefteå.......	1
»	Vennerström...........	1
»	Bergström i Bäckland......		1
»	Lagerkwist............	1
»	Strindlund............		1
»	Västberg............
»	Molander............	1
»	Rudén.............		1
»	Frost..............
	Jämtlands län.
Herr	Olofsson i Digernäs .......		1
»	Hedlund i Östersund.......	1
»	Hedlund i Häste.........		1
»	Persson i Trången........		1
»	Olsson i Rödningsberg......	1
	Västerbottens län.
Herr	Wiklund ............		1
»	Bäckström............		1
»	Wikström............		1
»	Brännström...........
»	Lindmark............			i
»	Lindberg............
»	Sandberg ............		1
	Norrbottens län.
Herr	Hage..............	1
»	Nilsson i Antnäs.........		1
»	Lövgren i Nyborg........
»	Dahlén.............	1
»	Samuelsson...........	1
»	Hedström............		1
»	Grapenson ............		1
	Summa	106	69	3

Aw].

ändringar

väglagen.

(Forts.)

Punkten III) föredrogs härpå; och yttrade därvid:

Herr Andersson i Grimbo: Herr talman! Här gäller det en motion rörande
vägsynerna. Det är ju vid vägsynerna, som våra experter skola avgöra huruvida
väghållet är .som det skall vara eller inte. Numera är väghållet betydligt
förändrat emot förut, detta med anledning av den ökade trafiken med motorfordon,
som nu trafikera alla vägar. Det kommer ju från konsulenter och
experter mängder av skriverier om hur väghållningen skall försiggå nu i jämförelse
med förr i världen, därför att förhållandena äro mera komplicerade.

Nr 35.

Onsdagen den 12 maj e. m.

Ang.

ändringar i
väglagen.
(Forts.)

Här motioneras om en ändring i fråga om bestämmelserna angående vägsyneförrättarna.
Hittills ha dessa bestått av två nämndemän och landsfiskalen, och
föreslås nu enbart två nämndemän. Motionären gör gällande i sin motion, att
landsfiskalerna inte äro hemma på det område det här gäller, och så är det nog
också. Dessa landsfiskaler, som äro självskrivna ordförande, ha icke den ringaste
utbildning i dessa saker. De komma i regel från länskanslierna, där de
ha suttit och förvärvat sig meriter, direkt ut på landsvägarna och skola genast
vara sakkunniga.

Vidare är det så, att landsfiskalerna alltid själva välja sina nämndemän, och
så pass klyftiga äro de att de utse nämndemän, som för dem äro behagliga och
som de tycka äro lämpliga att vara i deras sällskap och göra dessa förrättningar.
Vidare är det också så, att vägsyneprotokollen aldrig justeras. Ordföranden
för protokoll, och de bliva som han har skrivit dem, utan att någon tar
reda på huruvida de äro riktiga eller inte.

Jag anser att det behöver göras någonting för att få till stånd en förändring
i fråga om vägsyneförrättarna. Nämndemännen ha ju ändå i regel en smula
praktisk erfarenhet, så att de åtminstone ha reda på vad väghållning.vill säga,
medan däremot landsfiskalerna icke ha ett hum om vad det vill säga. Ofta är
det så, att de äldre landsfiskalerna begära tjänstledighet, ty denna del av tjänsten
är ju tämligen tröttsam, och yngre aspiranter från länsstyrelserna komma
ut för att förrätta vägsynerna. Och då kan en veta hur det blir. Dessa taga
för givet att det är så, som landsfiskalen säger, och så blir det också.

Kanske många invända, att många landsfiskaler äro kunniga och ha förvärvat
erfarenheter på detta område. Men jag skall uppriktigt säga, att jag aldrig
råkat någon eller haft något med en sådan att göra. Men är där någon, som
har förvärvat några erfarenheter på detta område, så är det bönderna, som ha
fått betala lärpengarna. Ty det har varit avvita, ja, rent av löjliga bestämmelser
och påbud, som ha utfärdats för bönderna i fråga om deras väghållning.
Ibland ha de ju måst göra som i syneprotokollen bestämts, och då ha de också
fått vidkännas alltför "höga kostnader. Det bär varit så löjliga beslut många
gånger, att man inte hav vetat om man skulle gråta eller skratta.

Här föreslås en skrivelse till Kungl. Maj:t, att landsfiskalerna inte skola vara
självskrivna till detta värv. Motionären har tänkt sig, att enbart tva nämndemän
skulle förrätta vägsynerna. Gentemot detta säges, att landsfiskalerna
äro så synnerligen framstående experter och sakkunniga på detta område, och
att det är av värde att de ha sitt veto i händelse av olika meningar. Faktum är
emellertid, att de ha sin uniformsmössa och dito kappa, men därmed är det också
slut med deras sakkunskap. De fara omkring på vägarna och se för all del
nog så viktiga ut, men folk skrattar åt dem eller ömkar dem, ty alla veta att
de i själva verket äro främmande för vad det är fråga om.

Det är ett slag i ansiktet på det svenska folket, att det förfares på detta sätt.
Jag hade tänkt mig att herr justitieministern, som ömmat för rättvisa och billighet,
skulle ha kunnat vara så pass vaken att han tagit upp. detta i ett lagförslag,
lika gärna som ett utbrytande i statsbanelagen, som vi i dag haft till
behandling, ty en sådan åtgärd hade ju ända haft en smula berättigande. Visserligen
säger utskottet att det tror, det Kungl. Maj:t har sin uppmärksamhet
riktad på detta område. Ja, men det vet man ju inte! Det gar an att säga vad
som helst i en motivering, ty det yrkas i alla fall ingenting annat än avslag på
motionen. Jag tycker, att när vi ha beslutat skrivelse till Kungl. Maj:t i punkterna
a), b), c) och d) under punkten I i detta betänkande, så skulle kammaren
ha behövt göra det här också. Jag har reserverat mig till förmån för motionen,
och jag skall, herr talman, be att få yrka bifall till det yrkande, som däri är
framfört.

Onsdagen den 12 maj e. m.

Nr 85.

Herr Nilsson i Tånga: Herr talman! Jag skall inskränka mig till att

kort och gott yrka bifall till utskottets hemställan.

Vidare anfördes ej. Efter av herr talmannen givna propositioner å de under
överläggningen framställda yrkandena biföll kammaren utskottets hemställan.

§ 7.

Eöredrogos vart efter annat:

jordbruksutskottets utlåtanden:

nr 55, i anledning av väckt motion angående åtgärder för främjandet av
småbruksundervisningen; och

nr 56, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under nionde
huvudtiteln gjorda framställning angående ordinarie reservationsanslaget till
understöd åt elever vid lägre lantbruksundervisningsanstalter; samt

andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 6, i anledning av
väckt motion angående överförande av kontroll styrelsens arbetsuppgifter till
andra ämbetsverk och myndigheter.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.

§ 8.

Till avgörande företogs andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande,
nr 7, i anledning av väckt motion angående förenkling och mildring
av nuvarande restriktionssystem.

Uti en inom andra kammaren avgiven och till kammarens andra tillfälliga
utskott hänvisad motion, nr 311, hade herrar Lithander och Lindskog föreslagit,
att _ riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om utredning angående möjligheten och lämpligheten att vidtaga sådana ändringar
i nuvarande restriktionssystem, att detsamma förenklades och mildrades.

Utskottet hemställde, att förevarande motion icke måtte föranleda någon
andra kammarens åtgärd.

Uti en vid utlåtandet fogad reservation hade herr Holmström i Gävle,
fröken Wellin och herr Weibull förklarat sig anse, att utskottet i sitt utlåtande
bort gorå ett i reservationen intaget uttalande i fråga om den »anonyma
kontrollen».

Utskottets hemställan föredrogs. Därvid anförde:

Herr Holmström i Gävle: Herr talman! För kort tid sedan förelåg här i
kammaren till behandling en fråga om minskning av maximigränsen för utminutering
av spirituösa. Vid det tillfället visade kammaren tydligt, att den inte
var hågad att anställa någon längre så kallad spritdebatt. Och det är i känslan
av att så är förhållandet även i dag, som vi reservanter respektfullt avstå
från att driva vår mening. Yi ha i vårt reservationsvis gjorda uttalande anställt
en viss kritik över kontrollstyrelsens och systembolagens verksamhet,
men då vi nu icke göra annat än instämma i utskottets yrkande om avslag på
motionen, så är det i den förhoppningen, att vederbörande skola taga hänsyn
till, att dessa synpunkter blivit inom riksdagen framförda.

Jag har, herr talman, intet annat yrkande än om bifall till utskottets hemställan.

Andra kammarens protokoll 1920. Nr 35. 4

Ang.

ändring i
väglagen.

(Forts.)

Ang. förenkling
och mildring
av nuvarande
restriktionssystem.

Nr 35. 50

Onsdagen den 12 maj e. m.

Ang. förenkling
och mildring
av nuvarande
restnktionssystem.

(Forts.)

Herr Olsson i Gävle: Herr talman! När jag begärt ordet i föreliggande
fråga är det inte därför, att jag tänker upptaga till behandling något av vad
motionärerna yttrat i sin motion. Efter den enligt min mening fullkomligt
nedgörande kritik, kontrollstyrelsen avgivit över motionen, torde det saknas
anledning slösa med tiden i det avseendet. Det som föranlett mig, herr talman,
att begära ordet, är det sätt varpå reservanterna i utskottet söka utnyttja motiveringen
i bevillningsutskottets utlåtande nr 37 angående maximeringen av
rusdrycker. Som stöd för sin reservation anföra dessa reservanter det bevillningsutskottets
uttalande, som den 21 april blev riksdagens beslut, och de förmena,
att kontrollstyrelsen och systembolagen gjorde klokt om de följde riksdagens
föredöme.

Innan jag går in på huru felaktig denna tolkning är, ber jag, herr talman,
att få säga några ord om vad jag anser vara den ömma punkten i hela vårt nuvarande
restriktionssystem, nämligen utskänkningen, på vilket område reservanterna
och senast nu herr Holmström i Gävle synas vilja göra sig till talesmän
för den meningen, att man måste släppa efter för de frihetskrav, som här
resas. Gentemot alla dessa försök till eftergifter på ifrågavarande område
vill jag inlägga en bestämd gensaga. Ty skulle här släppas efter har man
utan tvivel börjat underminera hela systemet med den individuella begränsningen.
Vid bedömandet av det här föreliggande sprösmålet är det nämligen
nödvändigt att hålla i minnet, att redan nu kan begränsningen av utminuteringslitrarnas
antal till två och tre kompletteras med nästan det dubbla kvantum
pr månad utskänkningsvis. Ett slopande av kontrollen skulle enligt min
mening vara första steget till att släppa hela restriktionssystemet. Det är
därför av särdeles betydelse att det tillses, att systembolagen i enlighet med
gällande lagstiftning se till och kontrollera, att de som handha utskänkningen
upprätthålla gällande bestämmelser. Det får därför inte tillåtas vare sig den
enskildes vinstintresse eller kundens önskan om ökad ranson att undergräva
gällande lag. Ty även på det här ifrågavarande området gäller 63 paragrafen
i rusdrycksförsäljningsförordningen. Vilka kontrollmedel, som därvid böra
komma till användning, bör enligt min mening överlämnas till de kontrollorgan,
som dagligen följa dessa företeelser, och vars omdöme sålunda vilar på en
verklig erfarenhet och icke på en tillfällig känslostämning. _

Då bevillningsutskottet avgav sitt betänkande om maximikvantiteten, byggde
utskottet helt och hållet på det material, som förelåg från kontrollstyrelsen.
Avgörande vid ställningstagandet blev det resultat, som uppnåtts genom de
riktlinjer, råd och anvisningar, som kontrollstyrelsen utstakat. Och det var
till dessa linjer som utskottet anslöt sig, som motsats till den generella väg,
som motionärerna för tre liter hade utstakat i sin motion.

I utskottets uttalande om en fortsättning av den individuella begränsningen
ligger ett klart erkännande åt kontrollstyrelsens arbete, och att då komma,
såsom reservanterna, och tolka detta såsom de göra ger närmast enligt min
mening vid handen, att man inte följt med vad som förevarit, eller också att
det är ett litet försök att utnyttja en som man möjligen tror lämplig situation.
De i reservationen till utskottets utlåtande särskilt påpekade kontrollförhållandena
hänföra sig närmast till Skåne och Västkusten, där det ju är en smula oro
i lägret. Även det förhållandet var känt när vi här den 21 april behandlade
frågan i kammaren. Jag tillåter mig särskilt att hänvisa till det yttrande,
som jag hade med anledning av den då föreliggande motionen, däri jag särskilt
hänvisade till att det gällde att fortsätta den individuella begränsningen,
sådan som den utformats efter kontrollstyrelsens linjer under de gångna åren.
Detta, mina damer och herrar, och ingenting annat var det, som var grundläggande
för det bevillningsutskottets betänkande, som avgjordes här i kammaren
den 21 april.

Onsdagen den 12 maj e. m.

51 Nr !<5.

. vill hoppas alt jag härmed har visal, att reservanterna sakna stöd för
sin mening i det riksdagsbeslut av den 21 april, som de här åberopa. Och vill
andra kammaren vidbliva sin da uttalade mening, så bör reservationen bär i
dag klart och bestämt avvisas. Jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Herr Weijne instämde häruti.

Herr Lindskog: Herr talman! När eu morgontidning i dag förklarade, att
det måste väcka, förvåning, att jag ville »öppna spritslussarna», som tidningen
uttryckte sig, då tänkte jag, att det är märkvärdigt, hur ofta man ser samma
sak på två,fullständigt olika sätt. För min del vill jag gärna bär förklara,
att jag alltid från första begynnelsen har varit en varm anhängare av restriktionssystemet
och att jag ännu i denna dag är det och föreställer mig, att
jag alltid kommer att bli det. Jag anser, att detta restriktionssystem har
gjort vårt land en utomordentlig nytta, men just därför menar jag, att man
måste taga en viss hänsyn till att detta restriktionssystem så tillämpas, att
det verkligen gör gagn och icke skada. Jag ställer mig på den ståndpunkt,
som jag dock trodde, att denna kammare intog, nämligen att det verkligen
finns ett mycket,bestämt samband mellan restriktionssystemets effektivitet och
den allmänna opinionen.

Jag skulle härvidlag vilja betona, att det är särskilt på en bestämd punkt,
verkligen känt mig upprörd, och det är, när kontrollstyrelsen har imlat
införa den anonyma kontvollen. Jag kan icke för mm del som den föregående
ärade talaren understryka, att man skall ha ett obetingat förtroende för kontrollstyrelsen,
vad helst den gör eller låter. Jag anser, att även kontrollstyrelsen
bör vara tillgänglig för den kritik, som vi här i riksdagen dock
ha rätt att rikta även mot, denna styrelse. Och om det överhuvud taget har
förefunnits, en, samlad opinion, så har det varit den gången, när kontrollstyrelsen
ville införa den anonyma kontrollen nere i södra Sverige. Jag kan
t. ex. påminna om, hurusom till och med det stora tidningsorgan här i Stockholm,
som ansetts vara den förnämsta förkämpen för det svenska restriktionsyttrade
sig bestämt emot denna anonyma kontroll. Det må kanske
tillåtas mig att i detta sammanhang nämna ett enda namn och påminna om,
att i Lund har den kände, varme nykterhetsvännen professor Einar Sjöväg
som en protest mot denna anonyma kontroll lämnat sitt viceordförandeskap i
systembolaget, just när denna anonyma kontroll skulle införas. Det är blott
ett par detaljer, men var och en som följt med förhållandena, vet verkligen,
hur den allmänna opinionen på olika håll har upprörts.

ar ingalunda den, som vill bestrida, att även den anonyma kontrollen
skulle, kunna^ ha sin nytta med sig". Det förekommer naturligtvis missgrepp
och missförhållamden, och den anonyma kontrollen kan i vissa fall tänkas upptäcka
dylika missförhållanden. Men det är här som alltid annars, att man
skall väga nackdelar och fördelar av en sak mot varandra, och jag anser, att
de fördelar, som den anonyma kontrollen skulle kunna medföra, uppväga
ingalunda de stora olägenheter och nackdelar, som denna samma kontroll enligt
min mening måste medföra, framför allt därför att den stöter bort den
allmänna opinionen och därmed försvagar känslan av den plikt mot laga föreskrifter,
som vi ha att fylla. Denna anonyma kontroll medverkar enlfgt min
mening snarast till att rubba förtroendet för restriktionssystemet.

skulle man med all rätt kunna säga, att man icke skall böja sig för
all opinion. Det, finns även vilseledd opinion, men jag vill för min del bestämt
säga, att jag tror, att här är opinionen inne på sunda vägar, ty hur
mycket kontrollstyrelsen än har försökt att blanda bort korten, är och förblir

Ang. förenkling
och mildring
av nuvarande
restriktionsayatem.

(Forts.)

Nr 35. 52

Onsdagen den 12 maj e. m.

Ang. förenkling
och mildring
ov nuvarande
restriktionssystem.

(Forts.)

den anonyma kontrollen ingenting annat än det rena spionerisystemet, och jag
måste instämma med reservanterna på den punkten, att det är olämpligt och
otryggt att införa ett spionerisystem som en institution i något svenskt ämbetsverk.

Jag vill också understryka vad reservanterna säga, att det måste medföra en
rubbning av den allmänna, rättskänslan, då ett dylikt system införes. Jag kan icke
annat än känna mig upprörd, när jag bör, hur det från så auktoritativt håll, som
gärna är möjligt, nämligen från restriktionssystemets ledning, framhålles, att
man måste misstro allt vad källarmästare, hovmästare, kassörskor och servitörer
heter. Dem kan man icke tro, men däremot skall man tro betalda spioner,
och på deras ord skall man bestämma över andra människors ekonomiska ställning.
Jag kan verkligen icke finna, att detta är sunt eller överensstämmande
med allmänt svenskt rättsmedvetande. Jag vill påminna om ett fall, som
särskilt upprörde de södra landskapen, det bekanta Crafoordska fallet, da
kontrollstyrelsen hade förklarat, att den tillät, att man experimenterade med
den öppna kontrollen, men i samma veva avskedade den person, som förklarat,
att han ville experimentera med den öppna kontrollen. Sålunda, den öppna;
kontrollen tillät man, men den person, som skulle experimentera med den öppna
kontrollen, han tilläts icke att handskas med kontrollen. Jag får säga, att
det är ett egendomligt betraktelsesätt och uppträdande av kontrollstyrelsen,
och det är verkligen av den art, att jag för min del icke kan skänka denna
kontrollstyrelse under sin nuvarande ledning det förtroende, som jag annars
gärna skulle vilja göra.

Jag skall, för att icke längre upptaga kammarens tid vid denna sena timme,
sluta med att säga, att jag är naturligtvis fullkomligt främmande för varje
tanke på någon slags partiell ministerkris på denna fråga, men när en gång
förr eller senare, ty den gången måste ju dock komma, kontrollstyrelsens ordinarie
chef återvänder till sin befattning, då vågar jag hoppas, att han infriar
de förhoppningar, som ställts på honom, att han skulle införa förnuftiga
och lämpliga reformer, som stå i kontakt med och icke i strid med den allmänna
opinionen. Det är den förhoppningen, att verkligen kontrollstyrelsens ordinarie
chef kommer att genomföra dylika reformer, som skulle vara till gagn
för restriktionssystemet, som jag här tillåter mig att instämma med reservanterna,
utan att dock göra något yrkande.

Herr Briinnberg: Herr talman! Då intet yrkande här framförts annat än
om bifall till utskottets förslag, torde det vara onödigt att taga kammarens
tid i anspråk.

Då man emellertid här har särskilt betonat skadan av den anonyma kontrollen,
må det ändå få sägas ifrån, att denna kontroll ju har framkommit från
restauratörerna själva, från Stockholmssystemet och från Stockholms Allm.
Restaurangbolag, och att de i gemenskap bildat en kontrolldelegation. Detta
har också kontrollstyrelsen genom cirkulär nr 14 år 1925 anvisat för vederbörande
inom andra kontrollområden. Det har också visat sig, att denna kontroll
delegation, som arbetat icke blott i Stockholm utan även i Östgötastäderna
och på en hel del andra ställen, har gjort mycket gott. Den har åstadkommit
ordning och reda på restaurangerna och fått fram ett annat förhållande, än
vad som exempelvis är tillfinnandes i den siste ärade talarens hemstad Lund.
Man har kommit till ett bättre förhållande i Stockholm beträffande fylleriförscelser
och beträffande kroniska alkoholister och en hel del sådana saker genom
de kontrollåtgärder som genomförts här, än exempelvis i nämnda stad. Låt
vara att denna kontroll kallas anonym, det är dock så klart och tydligt utsagt
i detta cirkulär till vederbörande systembolag här i landet, vad man avser, att
man får en bestämd känsla av att denna kontroll icke träder enskild mans rätt

Onsdagen den 12 maj e. m.

53 Nr 35.

för nära. Det sägs nämligen i detta cirkulär: »De systembolag, som ägnat Ang. förenhutskänkningskontrollen
särskild uppmärksamhet, hava emellertid funnit,
den öppna kontrollen visserligen kan siitta bolagen i stånd att konstatera, att rande restrikförhållandena
i nykterhetsavseende på en restaurant icke äro tillfredsställande, tionsaystem.
men däremot i regel icke lämna bolagen möjlighet att avgöra, huru onykter- (Forts.)
heten uppstått.» Sedan har kontrollstyrelsen tagit bestämt avstånd från provokation
och spioneri i övrigt. Den säger här i det yttrande, den avgivit till
utskottet: »Självfallet är att varje åtgärd, som kan tydas såsom någon form
av provokation, på det strängaste måste undvikas. Vederbörande tjänsteman
får således själv aldrig mottaga spirituösa eller vin utöver tillåten kvantitet»
o. s. v. Man har alltså från kontrollstyrelsens sida sagt ifrån att det icke får
förekomma provokation.

Jag nämnde förut om fylleriförseelserna, och det kan då vara intressant att
konstatera, huru det exempelvis är ställt i Stockholm nu och förr. Om man
tar 1913 till utgångspunkt och betecknar fylleriförseelsernas antal detta år
med siffran 100, så finner man, att år 1925 var motsvarande siffra 38. Det
är alltså en väsentlig nedgång ifråga om fylleriförseelserna. Tar man siffran
för kroniska alkoholister, som vårdas på alkoholistanstalt, har denna siffra
nedgått från 100 till 32. Vill man å andra sidan se, hur ett slappt restriktionssystem
verkar, exempelvis det som finnes nere i Skåne och västra Sverige, så
befinnes det, att exempelvis fylleriförseelsema i Lund ökats med 100 procent
från 1923- till 1924. Det är också något att taga i betraktande, när man vill
bedöma restriktionssystemets verksamhet och nytta. Det har ju också under
år 1925 icke blivit några förändringar till det bättre i detta avseende.

Till sist vill jag, herr talman, anföra, vad en känd man på restriktionsområdet
har yttrat i Tidskrift för systembolagen. Han säger: »Vid utskänkningen
säger systemet: den spritdust, som har stått om svenskt restaurangväsende,
måste bort. Bestaurangnäringen måste vara en hederlig och anständig
näring, som bjuder god mat, ja, till och med läcker mat till anständiga priser,
och goda dryckesvaror också. Men restaurangerna få icke förvandlas till krogar,
dit alla törstiga rusa, då de icke få köpa hem så mycket de vilja. I den
mån enskilda personer med framgång skola kunna hantera och sköta denna
rörelse, fordras det i kraft av stränga kontrakt, att spriten utskänkes allenast
i måttliga mängder och till måltidsoäster. Bestämmelserna ha gjorts sådana,
att sobert och anständigt folk endast helt undantagsvis kan komma i kontakt
med dem och följaktligen kan leva ett lugnt och lyckligt liv.» Man har alltså
här mycket starkt framhållit, att det icke är fråga om att stänga av för hederligt
folk. Jag tror också, att herr Lindskog m. fl. icke ha behövt att för egen
del någon gång lida av dessa restriktioner, utan det är väl andra, som han talar
för. Vi ha ansett, att det är en skyldighet mot de svagare att hjälpa dem, och
i denna strävan vill jag hoppas att riksdagen skall medverka även i dag, liksom
den tidigare har gjort det. Man bör icke gå ifrån de principer, som äro
fastställda i 63 § av rusdrycksförordningen, där det talas om att all utskänkning
skall vara inriktad på att göra så liten skada som möjligt.

Herr talman, jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr Holmström i Gävle: Herr talman! Då min ärade vän och bänkkamrat
herr Olsson i Gävle i sitt uttalande försökte''rycka undan grunden för reservanternas
ståndpunkt, så nödgas jag återkomma.

Vi ha i vår reservation citerat det uttalande, som bevillningsutskottet gjorde
vid det tillfälle, som jag i mitt förra yttrande omnämnde och som lyder: »Den
känslighet, som just nu i detta avseende utmärker den allmänna opinionen, bör
mana till en viss försiktighet i fråga om generella förändringar i restriktionssystemet.
»Vi gå ut ifrån detta såsom ett av riksdagen fastslaget faktum, och

Nr 85. 54

Onsdagen den 12 maj e. m.

Ang. oren7.-I ing och mildring
av nuvarande
restrikt
ionssystem.

(Forts.)

förklara, vad anledningen kan vara till att en sådan »känslighet» nu utmärker
den allmänna opinionen. Nu erfar jag, att känsligheten tycks vara stor även
hos vissa inom bevillningsutskottet.

Jag skall nu be att också få citera vad bevillningsutskottet dessförinnan
sagt. Det heter i nämnda betänkande: »Det avgörande skälet för utskottets
avstyrkande ståndpunkt har emellertid varit, att ett bifall till motionerna i
det nuvarande läget skulle skapa ett irritationsmoment, vilket utan tvivel komme
att utgöra hinder för andra verkligt nykterhetsfrämjande åtgärder. Den
känslighet» o. s. v., såsom jag förut läste upp.

Min ärade bänkkamrat refererade till sitt anförande i kammaren vid detta
tillfälle. Jag skall också göra så. Däri säger han bl. a. så här:

»Det finns, mina herrar, i vårt land ingen klar och bestämd allmän mening
samlad kring vår nuvarande rusdryckslagstiftning, en allmän klar mening,
som skulle utgöra en garanti för att denna rusdryckslagstiftning består och
verkar, intill dess den efterträdes av något annat system, som åstadkommer ytterligare
ökad folknjdrterhet. Kontrollstyrelsen har allvarligt fäst uppmärksamheten
härpå i sitt utlåtande, och det är här, som det irritationsmoment föreligger,
som den ärade reservanten icke egentligen kunde fatta. Jag ber att få
påpeka, att ingen, som under de senare tiderna följt vad som försiggått på
detta område i vårt land, kan sväva i okunnighet om de framstötar, som från
en annan sida än reservanternas har kommit till synes exempelvis från Skåne
och Västkusten. Dessa framstötar ha haft till syfte att söka bringa ur funktion
just det i den gällande lagstiftningen, som skulle medföra ökad folknykterhet.
Dessa framstötar ha vi ju även här i kammaren fått ett belägg på i
form av de motioner, som från olika håll väckts för att åstadkomma lättnader,
ökad privat vinst och kontrollorganens avskaffande. Jag ber att få betona, att
respekten för vår lagstiftning på här ifrågavarande område är icke så rotfast,
att all fara för dess bestånd är utesluten.»

Jag skulle kunna läsa ännu mera. Jag kan dock icke finna annat, än att min
ärade bänkkamrat sagt ifrån, att det i landet finnes en viss irriterad stämning,
och av hänsyn till den ville han icke att riksdagen skulle nedskära maximikvantiteten
från 4 till 3 liter. Nu försöka vi reservanter endast förklara anledningen
till denna irriterande och känsliga stämning. Den har skapats därigenom
att kontrollstyrelsen och systembolagen drivit restriktionssystemet för långt.
De ha, enligt en ganska utbredd mening, icke tagit tillbörlig hänsyn till allmänhetens
syn på dessa saker, till den allmänhet, som vill på legalt sätt komma
åt sin spirituösa. Jag skall icke besvära med att anföra några exempel.
Det torde nog vara klart för litet var, att så har varit fallet.

Jag kan därför icke erkänna, att vi på något sätt ha haft en felaktig utgångspunkt
för denna del av vårt resonemang i reservationen. Jag tror, att
det är på det sättet, att vi ha samma utgångspunkt, min ärade bänkkamrat och
jag; han går sedan åt ena hållet och vi reservanter åt det andra. Och det är
icke så ovanligt. :

Herr Weibull: Den reservation, jag har varit med om att underteckna i utskottet,
är närmast beroende på att jag för min del finner, att man mycket väl
med praktiska anordningar kan få ett effektivt kontrollsystem med öppen kontroll.
I Malmö har öppen kontroll föreslagits genom en delegation av fyrapersoner,
av vilka två utses av systembolaget och två av restaurangerna. Dessa
fyra hava att välja en opartisk ordförande jämte en vice ordförande. Sedan
hava dessa att utse kontrollant eller flera kontrollanter, om så skulle behövas.
På den vägen kunna de bestämmelser, som träffas, uppfyllas utav restaurangerna
under den nödiga kontrollen. Jag känner en plats, där man försökte
anonym kontroll på annat område. Det gällde fattigvården. Där hade man

Onsdagen den 12 maj e. m.

55 Nr <55.

lått denna »goda» idé, som jag inte vill kalla för någon sorts god idé alls, att
göra på följande sätt. Man hade en hemlig kontroll över om några gingo upp
i ett kök och fingo, kanske genom avtal med husmodern, bröd om lördagen eller
hur det nu kunde vara, och denna kontroll utövades på så sätt, att den anonyme
kontrollanten anmälde för fattigvårdsstyrelsen förekommande fall och det premierades
med viss ersättning för varje fall. Denna hemliga kontroll blev, som
väl var, indragen. Jag tror, att man kan lätt få något liknande system vid den
anonyma kontrollen på detta område. Ja, det blir kanske till slut en sorts premiering.
Det är det, som jag har reagerat emot, då jag vet, att man mycket väl kan
genom öppen och ärlig kontroll komma till precis samma resultat, men man kan
få en populärare form över kontrollen och därigenom nå det man vill, nämligen
de restriktioner, som äro till fördel för nykterheten. Jag har därför velat ge min
röst åt denna reservation.

Herr Lindskog: Ja, herr talman, inga vackra ord i världen kunna undandölja
det faktum, att anonym kontroll är spioneri. Det är inte provokation,
det har jag aldrig sagt, så att det behöver inte bevisas. Men det är och blir
spioneri, och jag menar det, att det är alldeles givet, att man bör försöka på
ändra vägar, som inte äro spionerisystemets, innan man utdömer den öppna
kontrollen. Jag har här just fått i min hand ett papper, där det står, att i
Sundbyberg har man gått in med begäran att avveckla den hemliga kontrollen,
som nu under ett år där har ägt rum, därför att man anser, att den inte är
erforderlig. Och från Malmö hava vi hört herr Weibull nämna ett liknande
exempel.

Nu vet jag mycket väl, att kontrollstyrelsen sysslar mycket med statistik,
och den, som nyss framförts, har också sökt visa, att i Skåne, exempelvis i Lund,
hava förbrytelserna fördubblats på ett par år. Jag har vid ett annat tillfälle
här i kammaren, under en interpellationsdebatt, haft tillfälle upplysa, att detta
beror på helt andra faktorer, nämligen på att åklagaren där nere har ömsat
skinn. Det har blivit en annan. Den förre har inte brytt sig om att åklaga,
men den senare har gjort det, och det är en ganska stor skillnad. Det är från
den gången, som dessa förbrytelsers antal ökades, d. v. s. som de åklagade förbrytelserna
ökades. Det skulle vara ganska intressant att gå in på det sätt,
på vilket kontrollstyrelsen tillrättalagt statistiken i andra avseenden, speciellt
vad Lund och Skåne beträffar, men jag skall inte upptaga kammarens tid
därmed.

Herr Olsson i Gävle: Herr talman! Jag nödgas säga ett par ord med anledning
av vad herr Holmström i Gävle här anfört. Han vidhåller, att han rätt
uttolkat bevillningsutskottets yttrande, men jag skulle vilja rekommendera honom
att inte bara läsa det sista stycket i bevillningsutskottets utlåtande utan
läsa allt vad som föregår detta och se, hur kontrollstyrelsen åberopas punkt för
punkt, och även se, att det allmänna slut, till vilket utskottet kommer, är byggt
just på de uppgifter och det material, som lämnats från kontrollstyrelsen. När
detta konstateras, det är då jag finner det vara i hög grad orimligt att komma
och säga, att man just på grund utav detta uttalande, som bevillningsutskottet
gjort och som är byggt på uttalanden från kontrollstyrelsen, kan hemställa till
kontrollstyrelsen, att den följer riksdagens föredöme. Riksdagens föredöme i
detta fall är byggt på kontrollstyrelsens arbete och resultatet av detsamma.

Jag skulle även vilja säga, att då herr Holmström åberopade vissa delar utav
vad jag hade yttrat den 21 april och menade, att han däri hade belägg för sitt
ståndpunktstagande och särskilt pekade på vad jag hade sagt om opinionsrörelsen
ifrån Skåne och västkusten, skulle jag verkligen vilja anföra följande:

»Yi ansågo det vara av synnerlig betydelse, att i ett läge, då man från re -

Ang. förenkling
ocÅ mildring
av nuvarande
restriktionssijatem.

(Forts.)

Nr 35. 56

Onsdagen den 12 maj e. m.

Ang. förenlc- striktionssystemets fienders sida gjort framstöt på framstöt för att bryta sönS
°av nuva- ^er va<^ som dock ur ny^terhetssynpunkt har en icke ringa betydelse, söka få till
rande restrik- stånd från riksdagens sida ett svar, som klart och bestämt sade ifrån, att från
tionssystem. riksdagens sida är intet stöd att vinna vare sig för den skånska eller för den
(Forts.) göteborgska aktionen för lättnader i det nuvarande restriktionssystemet. Bevillningsutskottet
har givit detta svar genom att bestämt säga ifrån, att inom
landets samtliga systembolag skall man fortsätta med den individuella begränsningen,
sådan denna utformats efter kontrollstyrelsens linjer under de gångna
åren.»

Om inte herr Holmström förstår det, vill jag hoppas, att herr Lindskog och
herr Lithander, Skåne och Göteborg, förstå, att därmed är klart och tydligt
avvisat det krav, de ha rest.

Jag skulle också slutligen vilja säga, att jag vill betrakta det såsom en from
önskan, vad herr Lindskog framförde, då han hoppades, att ett skifte i kontrollstyrelsen
skulle medföra en annan ordning i detta avseende. Jag vill hoppas,
att det är en from önskan, att man skall få ett kontrollsystem, som inte
ger någon garanti för upprätthållande av lagstiftningens syfte. Det måste
vara det väsentliga i den kontroll, som skall utövas, att den tillgodoser det
syfte, som i § 63 i rusdrycksförsäljningsförordningen är utstakat.

Med herr Olsson i Gävle förenade sig herr Eriksson i Grängesberg.

Herr Sköld: Bara ett par ord! Det måste ju te sig synnerligen märkvärdigt,
att reservanterna kunnat taga här i debatten förut omnämnda bevillningsutskottsbetänkande
som utgångspunkt för sitt uttalande. Det är ju dock så,
att själva konklusionen i bevillningsutskottets betänkande är: »En fortsättning
av den individuella begränsningen, tillämpad och satt i system inom landets
samtliga systembolag, torde säkerligen också giva ett bättre resultat än den av
motionärerna föreslagna åtgärden.» Vad betyder detta? Jo, det kan väl inte
gärna betyda någonting annat än att bevillningsutskottet och därpå riksdagen
har uttalat sig för att den begränsning, som har ägt rum i Stockholm och vissa
andra delar av riket, också skall komma i tillämpning inom de delar av riket,
där man hittills bär använt ett slappare restriktionssystem. Det är tydligt alltså,
att det irritationsmoment, som det talas om i bevillningsutskottsbetänkandet,
det är det, att man inte skulle komma och införa en ny sak, som skulle sätta
opinionens tålamod på prov, som skulle komplicera möjligheterna att genomföra
denna begränsning. Bevillningsutskottets ståndpunkt har alltså kommit
till såsom ett positivt försök att understödja den utveckling, som reservanterna
här rikta sig emot. Jag måste därför beteckna det såsom ren sofistik, a.tt reservanterna
hava kunnat få stöd för sitt uttalande från nämnda håll.

Sedan skall jag inte tvista med någon om de metoder, som ifrån kontrollstyrelsens
och ss^stembolagens sida användas för att nå detta mål. Det har här
sagts, att man inte bör tillgripa den anonyma kontrollen, då man kan vinna samma
resultat på andra vägar, och så påpekar man, att man ifrån vissa håll i
Skåne har kommit och gjort förslag om vissa andra kontrollsystem. Det förefaller
väl ändå denna kammares ledamöter en smula misstänkt, att detta nyvaknade
intresse för skärpta kontrollåtgärder i de södra och västra delarna av riket
först egentligen sett dagen sedan man märkte, att kontrollstyrelsen på allvar
försökte få gällande restriktionssystem verksamt tillämpat i hela riket.

Jag hoppas, herr talman, att riksdagens andra kammare alltså vidhåller det
uttalande, som gjordes härförleden, nämligen att restriktionssystemet skall i
sin fulla tillämpning utbredas över hela landet.

Herr Lithander: Herr talman! Jag skall till den ärade talaren på gävleborgsbänken
be att få säga, att han behöver inte hava några farhågor för att in -

Onsdagen den 12 maj e. m.

57 Nr 35.

te vi både i Lund och Göteborg förstå restriktionerna, och vi förstå också vär- Ang. färenkdet
utav dem, men därjämte förstå vi, att de skola tillämpas med förstånd, ty och miIdi
annat fall bli restriktionerna till skada i stället för till det gagn, de kunna
Vara. _ _ _ tionssystem.

Eftersom jag har ordet, herr talman, vill jag ge uttryck åt den uppfattnin- (Forts.)
gen, att den anonyma kontrollen är någonting för svensk rättsuppfattning så
främmande, att ju förr kontrollstyrelsen lämnar den, dess bättre är det, och
dess bättre är det för nykterhetstillståndet i landet och dess större garanti för
att de restriktioner, som äro behövliga, skola kunna tillämpas utan att skapa den
animositet, som träffar den formen, en animositet, som kanske också skulle kunna
sprida sig till de restriktioner, som äro behövliga och önskvärda.

Jag skulle vilja säga ett par ord till kontrollstyrelsen via protokollet nu. och
det är, att om kontrollstyrelsen till det jag först .sade även skulle vilja foga en
strävan efter att behandla exempelvis den svenska sjöfarten — dessa linjer, som
vi nu försöka skapa i tävlan med transatlantiska och oss eljest övermäktiga linjer
— på ett sådant .sätt, att man inte lägger stenar i vägen för dem, så vore det
bra — ty man kan nämligen även på sjön lägga stenar i vägen för vad som är
förståndigt.

Herr talman! Jag skall inte upptaga kammarens tid längre.

Vidare yttrades ej. Kammaren biföll utskottets hemställan.

§ 9-

Slutligen upptogs till behandling andra kammarens andra tillfälliga ut- Ang.
skotts utlåtande, nr 8, i anledning av väckta motioner angående åväga- undersökning
bringande av en undersökning rörande systembolagens samt aktiebolaget Vin- IfenMagens
och spritcentralens och deras dotterbolags verksamhet. verksamhet

Till andra kammarens andra tillfälliga utskott hade för den förberedande
behandlingen hänvisats följande i andra kammaren avgivna motioner, avseende
åvägabringande av en undersökning rörande systembolagens samt aktiebolaget
Vin- och spritcentralens och deras dotterbolags verksamhet, nämligen:

nr 309, av herr Ljunggren m. fl.;

nr 313, av herr Lithander m. fl.; och

nr 314, av herr Laurin.

Utskottet hemställde, att ifrågavarande motioner icke måtte föranleda någon
andra kammarens åtgärd.

Vid utlåtandet var emellertid fogad reservation av herrar Petersson i Broaryd
och Bodén, vilka hemställt, att andra kammaren i anledning av ovanberörda
motioner måtte för sin del besluta, att riksdagen ville i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla,

1) att en opartisk undersökning genom kunniga, erfarna och av de ovannämnda
ekonomiska företagen otvivelaktigt oberoende personer, helst ur
olika politiska partier, måtte föranstaltas angående systembolagens samt aktiebolaget
Vin- och spritcentralens och deras respektive dotterbolags hittills utövade
verksamhet i syfte att vinna klarhet över frågan, i vad mån denna verksamhet
motsvarat det ekonomiska och sociala syfte, som utgjorde den självklara
och underförstådda förutsättningen för statens nuvarande ställning till ifrågavarande
företag; och

att för riksdagen måtte framläggas resultatet av en sådan undersökning;
samt

Nr 35. 58

Onsdagen den 12 maj e. m

Ang.

undersökning
rörande systembolagens

verksamhet

m. m.

2) att den undersökning som Kungl. Maj:t kunde komma att sätta i verket
rörande Vin- och spritcentralens affärer, måtte verkställas av undersökningsmyndighet,
som tilldelats de befogenheter, vilka angåves i 1925 års trustlag.

Efter föredragningen av utskottets hemställan anförde:

(Forts.)

Herr Boden: Herr talman! Det är givet, att i en sådan fråga som denna
skall det råda mycket skilda meningar. Undersökningskravet rörande rusdryckshandeln
har ju dock framkommit från vitt skilda håll och med olika motiveringar.
Den Lithanderska motionen avser ju en undersökning, huruvida Vin- och
spritcentralens verksamhet skötes så ekonomiskt som den skulle kunna, och ur
den synpunkten är det således endast statsekonomiska skäl, som tala. Den
Ljunggrenska motionen däremot tar ju mer sikte på den sociala sidan av sprithanteringen
och föreslår en undersökning för att vinna klarhet över huruvida
verksamheten motsvarar det ekonomiska och sociala syfte, som väl avses med
motbokssystemet.

Det var ju, när motbokssystemet infördes, meningen att ekonomiska intressen
skulle såvitt möjligt avkopplas, men jag tror, att det brister åtskilligt i den
vägen. Om man inte tar hänsyn till, man kan säga den stora opinion, som verkligen
finns i vårt land för en undersökning av ifrågavarande slag, så kan man
ändå inte förstå, varför det bör vara en sådan rysligt stor rädsla för att en undersökning
skall komma till stånd. Det kan väl i alla fall inte skada, tycker
jag, om den kom till stånd. Det finns väl ingen, som kan säga, att en sådan undersökning
skulle skada någon eller något av restriktionssystemet. Detta motstånd
uppfattas ju, tror jag åtminstone, av den stora allmänheten som ett belägg
på att det inte är som det borde vara, och det av helt naturliga skäl. En verksamhet,
som inte har någonting att fördölja, borde väl inte vara rädd för en undersökning.
Jag tror fast hellre, att de skulle vara måna om att en undersökning
komme till stånd, så att man fick full klarhet, om de rykten, som äro i
omlopp, äro grundade eller inte.

När jag för min del har tagit ståndpunkt till denna fråga, har jag inte kunnat
finna, att några särskilt stora olägenheter skulle kunna uppstå genom att
företaga en sådan undersökning. Och vad t. ex. avkopplingen av det privatekonomiska
intresset angår, synes det vara, som jag förut nämnt, mycket övrigt
att önska härvidlag. När man ser t. ex. att restauratörernas vinst under år
1925 var inte mindre än 13.5 miljoner kronor, då förstår man, att kanske en
undersökning behöver göras, huru man skulle kunna i ännu högre grad avkoppla
det privatekonomiska intresset härvidlag. Jag tror, att det behöver verkligen
tillbakaträngas mer än vad nu är fallet. De vinstkvoter, som givas till
restauratörerna äro än i dag större på många ställen än vad förbrukningen är,
och det kan väl knappast vara förenligt med restriktionssystemets princip, att
man inte försökt att inskränka någonting i den vägen.

Tvivel kan väl också råda om — åtminstone är det tvivelaktigt för många
-— huruvida ens motbokssystemet har verkat återhållande på bruket av rusdrycker.
Möjligen kan man kanske säga, att missbruket blivit något mindre,
men även i den frågan är det nog delade meningar, huruvida så är förhållandet.
Jag tror, det skulle vara mycket lämpligt om en undersökning komme till stånd,
som visade huruvida systemet verkligen motsvarat det ekonomiska och sociala
syfte som utgör förutsättningen för systemets fortbestånd. Enbart det, att
förbrukningen av rusdrycker oavbrutet stigit under de tre senaste åren, borde,
anser jag, tala för att en undersökning må komma till stånd. Kontrollstyrelsen
säger visserligen, att dylika små rubbningar, d. v. s. att det stiger och faller
en smula i förbrukningen, kunna bero på många saker, ibland det att det kan
vara växlingar i ekonomiska konjunkturer o. s. v., men för min del kan jag

Onsdagen den 12 maj e. m.

59 Nr !{5.

inte finna, att det under de tre senaste åren varit några vidare växlingar i de
ekonomiska konjunkturerna. I stället anser jag, att det har varit tämligen dåliga
år, alla dessa tre, och tämligen jämna, så att inte kan det bero på detta,
att förbrukningen har blivit större dessa år.

När doklor Bratt säger, att motbokssystemet skall bli så bra till slut, att det
skalig kunna avvara sig självt, då tror jag bestämt, att vi alla kunna säga, att
ett sådant tal väl endast är rent nonsens. För min del har jag ingen stor tro
på restriktionssystemet, och jag tror aldrig att det kan uppfylla sitt mål och
förbättra nykterhetstillståndet på det sättet, som allmänheten skulle önska,
att det skulle göra, och så att man verkligen skulle kunna säga, att vi blivit ett
nyktert folk. Men då man omöjligen kan få kammaren att gå med på ett bättre
system f. n., måste man ju försöka göra det biista möjliga av det, som finns,
och då bör man undersöka, hur man skall kunna få detta bättre än det verkligen
är. När kontrollstyrelsen nämner den ekonomiska belastningen av rusdryckshandeln,
som den anser ganska avsevärd, och som år 1925 utgjorde omkring
I68V2 miljoner kronor, så jämför styrelsen denna belastning med de belopp,
som svenska folket ger ut i tobak och kaffe. Ja, nog är det beklagligt,
att svenska folket röker upp för 137 miljoner kronor, men jag har aldrig hört,
att polisen behövt taga hand om någon, därför att han rökt, och icke heller
har man sett några större sociala vådor av rökningen. Och vad kaffet beträffar,
så anses väl det numera som en nödvändighetsvara. Det skall dock livligt
beklagas, att förbrukningen av kaffe är så stor, som den är, nämligen ungefär
lika mycket som sprit och tobak tillsammans. Men icke heller här kan jag
finna några större sociala vådor. Det kan därför icke vara riktigt att jämföra
spritförbrukningen med förbrukningen av tobak och kaffe. Det är ju det
sociala elände och den sociala nöd, som spritförbrukningen åstadkommer, som
gör denna förbrukning så betänklig, och som gör, att särskilda anordningar
behöva vidtagas för handhavandet av denna handel.

Fn annan sak, som är mycket betänklig, är, att under det att fylleriet i städerna
något avtagit, detta fylleri på den rena landsbygden nära tredubblats
under de sista åren. Detta är ett mycket oroväckande tecken, som tyder på,
att nog en undersökning om systemets verkningar kunde vara av nöden.

När det gäller de rykten, som äro i omlopp angående privatekonomiska intressen
i Vin- och spritcentralen, så säger socialstyrelsen, att de i den mån de
vinna tilltro givetvis äro ägnade att minska allmänhetens förtroende till systemet
och därigenom skada dess sociala uppgifter. Och man kan icke finna annat,
än att detta är fullt riktigt. Socialstyrelsen nämner även, att kontrollstyrelsen
borde lämna uppgifter om på området rådande förhållanden. Givetvis
skulle sådana uppgifter vara värdefulla, men de skulle vara ändå värdefullare,
om de lämnades av en undersökningsdelegation liknande den, som här
föreslagits. Allmänhetens tilltro till sådana uppgifter skulle då bli betydligt
större. Även kontrollstyrelsen nämner ju, att en undersökning av här ifrågavarande
slag kan vara berättigad, fast den anser, att den först borde företagas
om några år. För min del anser jag, att denna undersökning bör göras redan
nu. Skadeverkningarna äro stora på detta område, och vad som kan göras för
att mildra dessa bör göras snart. Och därtill fordrar en ganska allmän folkmening
en sådan undersökning, som här är ifrågasatt. Även detta borde bidraga
till, att en undersökning komme till stånd.

Jag ber därför för min del, herr talman, att få yrka bifall till reservationen.

Herr Laurin: Herr talman, mina damer och herrar! Ja, herrarna börja

kanske med litet segersång, men det är nog ändå litet för tidigt, ty saken går
nog framåt i alla fall. — När man läst utskottets betänkande, har väl litet var
ändå funnit, att det är tämligen magert. Det går egentligen ut på att visa, att

Ang.

undersökning
rörande systembolagens

verksamhet
m. m.
(Forts.)

Nr 35. 60

Onsdagen den 12 maj e. m.

Ang.

undersökning
rörande systembolagens

verksamhet
m. m.
(Forts.;

denna undersökning icke är behövlig. Men de motiv, som detta grundar sig
på, äro synnerligen svaga. Man försöker naturligtvis att framdraga alla möjliga
skäl. Först talar man om de tio aktieägarna, som äro godkända av Kungl.
Maj:t, sedan kommer man till de kungavalda styrelsemedlemmarna, så till den
jourhavande direktören, och sist faller man tillbaka på kontrollstyrelsen. Jag
skall börja med den sista, d. v. s. kontrollstyrelsen.

Det ser nästan ut, som om de ärade utskottsmedlemmarna icke riktig^ läst
igenom kontrollstyrelsens utlåtande. Ty läser man det litet noggrant, finner
man, att kontrollstyrelsen tydligen vill ställa sig fri från alla efterräkningar.
Den säger på ett par ställen nog så betecknande saker. På ett ställe säger
kontrollstyrelsen: »Med kontrollen över aktiebolaget Vin- och spritcentralen
har styrelsen i allt väsentligt att icke taga någon befattning.» Går man vidare
och ser på sidan 25, blir man där ännu skarpare: »För egen del har kontrollstyrelsen
efter författningsändringen av år 1923 icke att taga ^befattning med
aktiebolaget Vin- och spritcentralens verksamhet annat än i fråga om uppbörden
av omsättningsskatten samt beträffande vissa statistiska uppgifter.» Efter
ett sådant erkännande undrar jag, hur man kan påstå, att kontrollstyrelsen utövar
någon som helst kontroll i de avseenden, som de olika motionärerna här
velat påpeka. Ty kontrollstyrelsen försöker visserligen här vältra ansvaret
över på jourhavande direktören och säger ungefär som så, att han, som dagligen
har tillsyn över det hela, bör kunna se till, att allt går rätt till. Men så
kommer ännu ett yttrande, där man för att göra sig fri från alla obehag^ och
såvera sig för framtiden säger ifrån, att kontrollstyrelsen icke utövar någon
egentlig kontroll alls. Jag kan nu icke hjälpa, att kontrollstyrelsens yttranden
i dessa två fall verka rätt mycket av den bekante biskop Brasks förfarande.
Man vill skaffa sig ryggen fri, man svär sig fri på förhand. Det kan ju vara
litet elakt sagt, men det tycks dock visa på, att man börjar ställa sig litet försiktig
till det här föreliggande spörsmålet. Jag vill då för min del saga, att
jag tycker, det är mycket bra, att kontrollstyrelsen har sjungit ut i frågan.
Och jag för min del har nu aldrig trott, att kontrollstyrelsens uppgift låg i att
utöva någon sorts trustkontroll över spritkoncernens olika företag.

Går man så till de kungavalda medlemmarna, vill jag visst icke bestrida,
att de äro mycket aktade män. Man skulle t. o. m., när man ser listan, kunna
säga, att de äro allt för mycket aktade män. Jag menar därmed, att högfinansens
intressen hos dem skina litet för mycket igenom. Och jag. undrar,
vad de flesta av de kungavalda aktieägarna verkligen ha att säga till om i
denna spritkoncern. Jag skall återkomma till detta något senare.

Kommer man sedan till den jourhavande direktören, så har jag redan påpekat,
huru kontrollstyrelsen försöker välta över ansvaret på honom. Ja, jag
tror visst, att han försöker göra så gott han kan. Men jag undrar, om han
verkligen har möjlighet att sätta sig in i allt det, som tillhör denna spritfråga.
Gör han nu det? Tyvärr är han icke närvarande här, men då han sålunda efter
kontrollstyrelsens mening vet allting, kan jag, trots att han icke är här närvarande,
icke underlåta att framställa ett par frågor. Det har här talats mycket
om, att spritcentralen har vissa egendomliga förbindelser i utlandet. Jag
skulle vilja ställa den frågan: har spritcentralen verkligen egna direkta eller
indirekta affärer med utlandet? Jag frånser då det officiella avdelningskontoret.
Jag skulle vidare vilja fråga: om den icke har sådana, finns det
svenska medborgare eller deras bulvaner, som hava affärer i utlandet sa beskaffade,
att de äro baserade på affärer med den svenska Vin- och spritcentralen?
Det skulle vara rätt så intressant att få svar på dessa frågor. Jag
skulle också kunna komma med en annan, kanske litet indiskret fråga. Det
har talats om, att det finns en mycket högt avlönad pressombudsman. Hur
mycket har han, och vad har han för uppgift? Man tycker, att vid ett mono -

Onsdagen den 12 maj e. m.

61 Nr 35.

pol, som Vin- och spritcentralen faktiskt är, har man litet svårt att förstå, vad
denne pressombudsman skall föra för sorts propaganda.

Går man sedan till de övriga utlåtandena eller inlagorna, som ligga till
grund för utskottets utlåtande, finner man främst socialstyrelsens. Socialstyrelsen
är mycket försiktig och skjuter över saken i det stora hela på kontrollstyrelsen.
Men man är dock nog årlig att erkänna, att det finns en folkmening.
att det finns vissa rykten, men slutar med. att detta bör kontrollstyrelsen
utreda. Man kan fråga: varför kan man icke lika gärna tillmötesgå de önskningar,
som de olika motionärerna framställt? klen så där snäll är icke Vinoch
spritcentralen, när den kommer med sin utredning. Den påstår helt lugnt,
att det icke egentligen finns några sådana rykten, eller åtminstone vill man icke
yttra sig om dem. Likaså påstår man. att för så vitt man kan finna av pressen,
har ingenting där framkommit. Jag vill då erinra om en historia från i vintras,
nämligen när herr C. G. Ekman uttalade sig för en undersökning i denna fråga.
Då inträffade det märkvärdiga, att det endast var ett par tidningar i Stockholm,
som talade om saken; de övriga tego. Så nog kan jag förstå, att icke spritherrarna
bliva oroade av någon stygg press. För övrigt går ju utlåtandet ut på,
att, allting är bra, som det är. Och man är t. o. m. så ogenerad, att man talar om,
att det egentligen aldrig varit meningen, när detta bolag, Vin- och spritcentralen,
bildades, att det skulle bli någon vinst över för staten. Det är ju ganska
uppfriskande att få höra.

Kommer man så till utlåtandet från Stockholmssystemet. Jag måste säga,
att det berör ungefär allting annat utom vad det skulle göra: att lämna någon
upplysning i de verkliga affärsförhållandena. Den, som roat sig med att läsa
igenom denna inlaga, får se, hur man ideligen sysslar med att tala om, vad kontrollstyrelsen
gör, och hur kontrollstyrelsen förfar. Man kan ju fråga sig: har
Stockholmssystemet tillgång till kontrollstyrelsens papper, eftersom det vet
allt detta så noga? Saken är naturligtvis den, att man vill blanda bort korten.
Och det gör man ännu mer, då man, ideligen, håller på att tala om systembolagen
i landsorten. Både jag och förmodligen även de övriga motionärerna veta
nog, att det kan finnas utväxter även i landsorten. Men det vi mena är naturligtvis
Vin- och spritcentralen och dess dotterbolag. Jag konstaterar, att därom
har man icke yttrat ett ord.

Jag skall nu icke längre uppehålla mig vid, vad som förekommer i dessa
officiella inlagor, och endast till sist säga ett par ord om allmänt kända förhållanden,
som också tyda på, att en undersökning är högst nödvändig. Jag
skall, trots att det finns många sådana förhållanden, endast påvisa ett enda
fall. När herrarna och damerna kanske gå ut och vandra litet här i korridorerna,
titta ni nog ibland tvärs över strömmen, och då få ni se en inrättning,
som heter Grand hotell. Nog är det väl ändå märkvärdigt, att detta bolag,
som egentligen aldrig har någon vinst, kan kosta på sig dessa dyra ombyggnader
och reparationer. Man måste ovillkorligen fråga sig: varifrån komma
pengarna, och, om de äro upplånade, vem skall egentligen betala dem. då bolaget
icke går med någon vinst? Och går man vidare och undersöker förhållandena
vid Grand hotell, kommer man till ännu en annan märkvärdig historia.
1924 års bokslut för Grand hotell utvisade en vinst av kronor 908:34. Det
är kanske litet obehagligt att höra på denna historia. — Grand hotell hade sålunda
en vinst av 908 kronor 34 öre. I själva verket hade man en driftsförlust,
men man fick vinst därigenom att man hade utdelning på, om jag icke misstar
mig, 500 SARA-aktier. Dessa SARA-aktier, som gåvo 3,500 kronor i utdelning,
äro bokförda för 1 krona. Jag frågar, mina damer och herrar: är det
icke rena trustfasoner att bokföra ett värde så lågt — av lämplighetsskäl naturligtvis
— som till 1 krona, när denna krona ger 3,500 kronor i vinst? Exemplen
kunna upprepas från flera, flera håll, hur man uppför samma tillgång till

Ang.

undersökning
rörande syst
embolagens
verksamhet
in. in.
(Forts.)

Nr 35. 62

Onsdagen den 12 maj e. m.

Ang.

undersökning
rörande systembolagens

verksamhet
m. m.
(Forts.)

olika värden, allt eftersom det passar sig. Jag tror, att det finns grund och
befogenhet för en undersökning efter trustlagen.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till reservanternas förslag.

Herr Lithander: Herr talman! I utskottets betänkande har majoriteten i
viss mån bifallit motionerna. Den har velat komma fram till en granskning,
men den har icke velat gå riktigt i samma tempo som motionärerna och icke
velat gå fram med samma metoder. Jag skall be att få fästa uppmärksamheten
på, att vi motionärer äro betänksamma inför att dröja, till dess nästa
avtal träffas med Vin- och spritcentralen. Vid den tidpunkten stå vi ungefär
i samma läge som förra gången avtalet var före. Det fanns ingen utredning
då, som vi för vår del till fullo godkänt. Det var en utredning med
siffergranskning och allt sådant, men icke den detaljgranskning, som vi velat
se för att kunna bedöma läget. Vi komma nu att stå där likadant, och det
är därför som vi vilja, att man skall gå fortare fram.

Nu har socialstyrelsen sin särskilda lösning av detta spörsmål. Den säger,
att man skall »ge till gemene man såvitt möjligt lättfattliga upplysningar».
Nu förmodar jag, att socialstyrelsen med »gemene man» avser motionärerna,
som icke dragit sig för att komma fram med dessa yrkanden. Och jag vill
gärna också säga, att motionärerna i varje fall icke hittills haft lätt att fatta
skälen emot dem, utan det vill nog till, att det kommer en utredning i den
väg, som de önska, för att de för sin del skola vara nöjda.

Utskottet börjar med att anföra såsom skäl varför det icke går med på detta
förslag bland annat, att det vore för kostsamt. Jag får lov att säga, att
jag kunde icke låta bli att något småle, när jag såg det ordet: »kostsamt».
Utskottet väjde för kostnaden här, när utredningen just skulle åt staten bevara
sådant, som åtminstone enligt vårt förmenande under de gångna åren
har fått behandlas på ett vida lättvindigare sätt, än vi äro vana vid, att vårt
statsutskott och våra båda kamrar handskas med sådant, som i alla fall till
sin innersta natur är statsmedel. Där står i kontrollstyrelsens utredning bland
annat på sidan 12, att den undersökning, som motionärerna föreslå, skulle icke
kunna »bringa till statsmakternas kännedom något enda mera betydelsefullt
faktum, om vilket kontrollstyrelsen för närvarande saknar kännedom». Och
på sidan 29 står det: »Dessutom underställa bolagen, utan att föreskrift därom
finnes i rusdrycksförsäljningsförordningen, beslut rörande frågor av den
mest skiftande art kontrollstyrelsens prövning för att förvissa sig om att anmärkning
ej i efterhand kommer att framställas.» Då skall jag bara be att få
peka på en siffra, eftersom en av motionerna omfattar även utredning angående
Stockholmssystemet och systembolagen. Där finns i revisionsberättelsen
för Stockholmssystemet för år 1919 en post, som består av en utestående fordran
från föregående år, och som har vuxit från 191,000 kronor till 791,000
kronor. Det har framställts offentligen en begäran att få en förklaring i det
hänseendet., I det jag ber att få taga fasta på påståendet, att för kontrollstyrelsen
är ingenting främmande och att det ingenting finns som detta verk
icke kan blicka in i och ge svar på, får jag härmed hemställa, att man lämnar
en förklaring till ifrågavarande siffra. Vad är meningen med dessa överskjutande
600,000 kronor, och vem har fått hand om det beloppet? När det nu
förvägras oss att på det sätt som vi önska se igenom handlingarna, bör man
lämna oss upplysning rörande så stora belopp som dessa. Penningarna äro
dock till sin natur statsmedel, och de böra därför inlevereras till statsverket,
vilket i detta fall icke ägt rum.

I samma års revisionsberättelse för Stockholmssystemet förekommer vidare
en post, som förefaller mig oförklarligt stor. Den avser uppkommet under -

Onsdagen den 12 inaj e. in.

Nr ilo.

mål för vin och spirituösa om 95,000 kronor, oeli det förefaller mig, att sådant
med god skötsel skulle kunna undvikas.

Jag vill instämma med de föregående ärade talarna i vad de sagt om den
högt aktade ställning, som intages av samtliga de revisorer, vilka under årens
lopp företagit revisioner i Vin- och spritcentralen. Jag har anmärkt på att
det icke förekommit någon växling beträffande revisorerna, och den anmärkningen
vidhåller jag, men det finns ingen som sätter dem personligen mera
högt än jag. Vad jag däremot vill göra gällande är, att dessa revisorer helt
enkelt icke^ kunna med alla de uppgifter, som åvila dem, blicka in i handlingarna
pa det sått som vi anse nödvändigt. Det är därför vi fordrat och
begärt —- och vi komma en gång dithän, mina herrar — att riksdagens revisorer
få rätt att se på dessa saker.

Jag fick ett utdrag från Patent- och registreringsverket rörande ett protokoll
av den 12 augusti 1920. Enligt § 10 där förfogar Vin- och spritcentralen
över 50,000 kronor för ett ändamål, som man ju för allt i världen kan vara
med om, men enligt min mening bör frågan om anslag passera statsutskottet
och behandlas i riksdagens kamrar i stället för att avgöras på denna väg.
Jag har tagit fram revisionsberättelsen för år 1920 och funnit, att det i denna
del icke förekommer ett ord om ifrågavarande sak. Det är först efteråt, som
den saken kommit på tal. Detta hade icke skett, mina herrar, om statens
revisorer från början haft rätt att taga del av handlingarna.

På senare tider har man slagit in på den vägen att göra gällande, att
staten icke har någon rätt att utfå ifrågavarande medel, emedan Vin- och
spritcentralen aldrig utlovat några vinstmedel. Denna sats har bland andra
verkställande direktören för bolaget uttalat i ett tal i Lund. Han säger där,
att jag aldrig tröttnar pa att göra gällande, att man givit falska förespeg^
lingar om storartade miljoninkomster för statsverket.

Jag skall be de ärade kammarledamöter, som vilja ha enskilda samtal med
varandra, att hålla dessa icke här inne utan i samtalsrummen, ty det gäller
här, mina herrar, frågor, som äro av ganska stor betydelse och stor ekonomisk
räckvidd. Det gäller här riktlinjer för den framtida politiken i ett viktigt
avseende, frågor som äro av betydelse för alla, vilket parti vi än tillhöra,
varför de torde kunna berättiga till någon uppmärksamhet. Jag skall i det
avseendet särskilt be att få rikta mig till skånebänken. — Jag har här fått
en skrivelse med ett tidningsurklipp, där det heter, att man hoppas att jag
fullgör min föresats att få Vin- och spritcentralen närmare synad i sömmarna,
så att det göres slut på den envåldsmakt, som Vin- och spritcentralen
nu besitter. Skrivelsen är undertecknad: »Tacksamma skåningar.» Kanske
skånebänken vill lyssna till de ord, som många tusen skåningar riktat till eder
genom min obetydliga person?

Vin- och spritcentralens verkställande direktör framförde samma synpunkter
här i Stockholm på Stockholms köpmannaklubb, i det han gjorde gällande,
att Vin- och spritcentralen aldrig lovat, att något överskott skulle gå
till staten. Jag hade fem minuter på mig för att bemöta ett anförande på
tre timmar, men jag tog i alla fall upp den punkten, i det jag inskränkte mig
till att hänvisa till vad den av oss högt skattade finansminister Thorsson på sin
tid anförde i första kammaren, nämligen att han icke själv tagit steget till ifrågavarande
organisation, men att han icke ogärna sett den koncentration, som
kommit till stånd på grund av de miljoninkomster, som därigenom skulle beredas
staten, i all synnerhet som statsverket genom det sätt, varpå ifrågavarande
organ är bildat och fungerat, har att påräkna miljoninkomster. På den strängen
har det också spelats, när det gällt att få riksdagen med på koncentrationen.
I samma riktning gick ett utlåtande, som generaldirektör Buhre av -

Ang.

undersökning
rörande systembolagens

verksamhe
m. m.
(Forts.)

>''r Bo.

Onsdagen den 12 maj e. m.

Ang.

undersökning
rörande systembolagens

verksamhet
m. m.
(Forts.)

gav vid förslag om inrättande av läkemedelscentralen Astra; han utgick ifrån
att Vin- och spritcentralens alla inkomster ginge till staten. Jag har här en
skrivelse, som är dagtecknad den 5 september 1917 och undertecknad F. Bergenholtz,
vilken var ordförande i Vin- och spritcentralen. I denna skrivelse
uppgives, att om partihandeln med viner och spirituösa lades uteslutande i
Vin- och spritcentralens samt dess dotterbolags händer, skulle därigenom mycket
betydande fördelar uppstå för statsverket; icke bara vinsten å detaljhandeln
med viner och spritdrycker skulle då, heter det, såsom hittills komma
statsverket till godo, utan jämväl hela partihandeln inklusive vinsten av reningsverksamheten
skulle oavkortat tillfalla det allmänna. Det är en skrivelse
från Stockholmssystemet till statsrådet och chefen för finansdepartementet
rörande det på bolagets initiativ nybildade Vin- och spirituosaaktiebolaget,
vilkas inkomster helt skulle tillfalla .statsverket. Doktor Bratt var samtidigt
styrelseledamot i Vin- och spritcentralen och verkställande direktör i det
Stockholmssystem, å vars vägnar ifrågavarande skrivelse avläts år 1917. Hur
det då är möjligt att kunna såga, att Vin- och spritcentralen aldrig utfäst
sig att lämna några inkomster till staten, är mig oförklarligt.

Jag skall vidare beröra en annan sak. I en proposition nr 217 i år föreslås
det, att 60,000 kronor i stämpelmedel som tidigare betalts av Vin- och spritcentralen
skulle bolaget befrias ifrån. Man menar, att man skulle bespara
bolaget denna utgift, varigenom motsvarande ökning av bolagets rörelse skulle
inträda, något som i sista hand komme att inverka på storleken av den till
statsverket inlevererade vinsten. Jag kan icke se annat än att det är att
skänka bort 60,000 kronor och att undandraga staten en inkomst. Medlen
frångå staten genom att bokföras i Vin- och spritcentralen på det sätt att man
bortskriver medlen i något av Vin- och spritcentralens dotterbolag, dotterdotterbolag
eller eljest nära anhöriga bolag. Jag har så mycket mera att invända
emot detta, som den ärade jourhavande direktören förklarat, att hans
instruktion icke medgåve honom rätt att se på handlingarna i andra dotterbolag
än sådana i första ledet. Det är verkligen mycket fintligt ordnat ■—
vem som nu tänkt ut denna plan — att man har en jourhavande direktör med
en statsministerlön, som icke har rätt att se på handlingarna i dessa efterkommandes
bolag. Det förmärkes en anmärkningsvärd skicklighet i att bokföringsvägen
föra över värden från det ena hållet till det andra. Om man tittar
på revisionsberättelserna, får man se uppgifter av den art, att man verkligen
kan drömma om dem sedan. Den siste ärade talaren omnämnde, hur bokföringen
av aktier i Grand Hotell, som voro värda 50,000 kronor — de ge nämligen
7 % ränta — gick till. På ena sidan stå de upptagna till ett sammanlagt
värde av 1 krona, och på den andra sidan uppgives 3,500 kronor utgöra avkastningen
av denna enda krona. Jag’undrar, vilket straff som kommer att
följa av en sådan ockerhistoria. I samma revisionsberättelse förekommer det
märkvärdiga — och detta har icke de vaksamma och högt aktade revisorerna
observerat — att på den ena underavdelningen stå 1,000 aktier upptagna till
ett värde av 100,000 kronor — och detta är fullt riktigt, ty de ge 7 % ränta;
det gäller aktier i Stockholms Allmänna Restaurang Aktiebolag — medan
samma post å 100,000 aktier enligt bokföringen för ett annat bolag — jag
vet icke hur nära släkt det är — står upptagen till ett värde av 1 krona och
en tredje post å 50.000 aktier av enahanda art värderas också till 1 krona.
Detta betyder, att 100,000 kronor av medel, som skulle inlevereras till statsverket
som överskottsmedel, äro borta, därför att de ligga hos Vin- och
spritcentralens dotterbolag och dotterdotterbolag, vilka medel vederbörande kunna
behandla hur de vilja; penningarna komma icke statsverket till godo. Om
vi icke se upp, kan det inträffa, att den ena värdefulla tillgången efter den
andra placeras ut i den stora familjen, utan att de efterlevande, d. v. s. för -

Nr 35.

Onsdagen den 12 maj e. m. 65

åldrarna, In någonting. Och i detta fall uro föräldrarna staten. I annat
fall skulle jag icke så mycket talat om det hela.

Det finns vidare en annan sak, som jag för några år sedan tillät mig fästa den
■dåvarande finansministerns uppmärksamhet på, och eftersom den nuvarande
finansministern är här närvarande, skall jag be att han är vänlig att ägna en
tanke åt densamma. Det skedde teckning i ett företag, som hette Fenixpalatset
till ett belopp av 125,000 kronor. Detta är ju visserligen icke stora summor
för en miljonkoncern, men för oss, som stundom sitta här och diskutera om
100-kronorna, är det i alla fall något, som man icke kan bortse ifrån. Det
märkliga är nu, att nämnda teckning skedde den 20 februari 1923, och redan
den 27 april anmäldes det, att aktiekapitalet, nedsattes med hälften! Är det
rimligt att placera penningar på detta sätt, utan att fråga statsutskottet och
riksdagen, och är det riktigt, att när man påvisar sådant, det skall förvägras
°.ss en opartisk granskning? Om allting är all riglit, varför då icke i all
rimlighets namn saga: vi ha ingenting att fördölja, var välkomna allesammans,
icke på middag utan till revision! Kan det vara riktigt, såsom det
påpekas i den andra av mig icke undertecknade motionen, att 6,000 aktier i
Stockholms Allmänna Restaurang Aktiebolag innehavas av Stockholmssystemet,
under det att detta i sin ordning har 4,460 aktier i detta företag, Fenixpalatset,
vars aktier ett par dagar efter det teckningen skedde nedsattes till
hälften?

Jag skall vidare be att få yttra några ord, som jag skall tillåta mig att läsa
Tipp: »Jag tror mig ha funnit, att bolaget i allmänhet har visat stor initiativrikedom
och ibland en rent förbluffande initiativkraft på områden, som dock
ligga ganska mycket i periferien av dess verksamhet, under det att detta vitsord
om initiativkraft och målmedvetenhet däremot icke kan skänkas bolaget
med hänsyn till det centrala i dess verksamhet. Sålunda har bolaget vidtagit
en hel del åtgärder, vilka på ett mycket lösligt sätt hänga samman med bolagets
egentliga _ verksamhet.» Nu tror kammaren måhända, att det är mina
egna ord, och jag skulle verkligen önska, att de vore ett uttryck för mina tankar,
ty. jag tycker dessa ord äro mycket förståndiga. Men jag har icke tänkt
detta själv, utan det är doktor Bratt. Det står nämligen ett dylikt yttrande i
protokollet hos Stockholms stadsfullmäktige den 13 januari 1913. Men det var
icke om Vin- och spritcentralen, som yttrandet fälldes, utan det avsåg Stockholmssystemet,
innan detta fått den ärade talaren såsom verkställande direktör
och framkom som en anmärkning mot detta. Jag kan icke se annat än att
utvecklingen under doktor Bratts ledning fortgått på samma sätt som tidigare,
och i än högre grad är detta fallet med Vin- och spritcenti;alen. Ty detta bolag
har svävat ut över sin ursprungliga uppgift och givit en blank god dag i
riksdagen. Man har gått till väga på ett helt annat sätt än som brukar ske i institutioner,
som ha att förvalta allmänna medel, och jag har aldrig sett exempel
på något liknande. Här ha på ovidkommande uppgifter gått bort så mycket
pengar, att vi hade kunnat sänka skatteprocenten för alla samhällslager i
riket, om en annan ordning följts härvidlag. Hade det funnits en målmedveten
vilja att gorå så mycket som möjligt för att staten skulle få alla medel intill
sista öret, då hade det sett annorlunda ut i vår budget och ställningen varit en
annan för vårt bevillningsutskott. Det är beklagligt, att detta icke skett i tider,
då skattelindring är så behövlig för stora delar av landets befolkning. Men
det är icke för sent, mina herrar, att nu vidtaga en ändring. För övrigt är
det tack vare den vakenhet, som här visats, och den kritik, som framkommit i
riksdagen, som vi kommit dithän vi kommit. I stället för strävandet att tillföra
statsverket medel har det förelegat hos vederbörande en målmedveten strävan
att via dotterbolag och dotterdotterbolag och via alla möjliga konton fonAndra
kammarens protokoll 1926. Nr 35. 5

Ang.

undersökning
rörande systembolagens

verksamhet
in. m.
(Förta.)

Nr 36. 66

Onsdagen den 12 maj e. m.

Ang.

undersökning
rörande systembolagens

verksamhet
m. m.
(Forts.)

derå penningar i företaget och att på byggnader och dylikt offra större belopp
än som äro rimliga. Det är därför vi kräva en undersökning. Jag vill ge vederbörande
det rådet att frånfalla den ställning som de hittills intagit. Regimens
ledare säger visserligen, att man icke nekat en undersökning, av det:
enkla skälet, att statsrevisorerna aldrig begärt att få taga del av handlingarna
i fråga. Man vet ju dock, att statrevisorerna ha sin instruktion att gå efter;
enligt denna ha de icke rätt att se på handlingarna och begära det därför
icke heller. Men i samma ögonblick de få rätt därtill, komma de givetvis att
göra det. Vederbörande måste frångå sin ståndpunkt och slå upp böckerna och
säga: var så god och se så mycket och så långt tillbaka i tiden ni vilja. Detta
är det enda sättet att få frågan ur världen både för Centralpalatset, enligt vad
jag hoppas, och i riksdagens kamrar. Men innan detta sker ge vi oss icke. Jag
har stått ensam i denna fråga många gånger här i kammaren, men nu ha i alla
fall olika partier tagit upp saken och fört fram den. Jag är säger på, att även
om jag icke framdeles skulle tillhöra kammaren, så blir det så många, som
lägga fram denna angelägenhet, att jag icke är rädd för tronföljden i detta
fall.

Jag skall, herr talman, med hänsyn till den långt framskridna tiden och da.
måhända många talare anmält sig icke längre uppehålla kammaren. ^ Endast
en liten sak vill jag tillägga. Vid den import av viner, som enligt 50 § uti
ifrågavarande förordning äger rum, tager Vin- och spritcentralen en avgift
av låt oss säga 100 kronor i förhållande till en avgift å den importerade varan
om 200 kronor till systembolaget; detta är ungefär proportionen. För mig är
det fullkomligt obekant, med vilken rätt Vin- och spritcentralen kan taga ut
sådana avgifter av svenska medborgare utan att medgiva landets valda representanter
att se på de handlingar som finnas. Vi ha aldrig tagit del av dessa.
handlingar i bevillningsutskottet, som dock handhar frågor av avgörande betydelse
för svenska folkets rätt att sig beskatta, utan dessa avgifter bestämmas
på andra håll liksom så mycket liknande i detta fall.

Jag her, herr talman, att få yrka bifall till den föreliggande reservationen.
Det förekommer visserligen en del i motiveringen, som jag icke kan godkänna,,
men jag gillar slutklämmen. Jag anhåller sålunda, att få ansluta mig till den
reservation, som framställts av herrar Bodén och Petersson i Broaryd.

Herr Holmström i Gävle: Herr talman! För några år sedan skulle jag

aldrig ha kunnat drömma, att jag skulle stå här i kammaren och å ett utskotts;
vägnar tala för avslag å motioner av nu ifrågavarande slag. Jag var nämligen
en mycket pålitlig undertecknare av herr Lithanders motioner. Men i år skrev
jag icke under kanske dels av den anledningen, att jag ansåg frågan ha kommit
i ett annat läge sedan sist, och dels därför att jag förmodade, att motionen skulle
hänvisas till det utskott, där jag komme att få äran att sitta med. Och att
jag vidare från denna försiktighet gått därhän, att jag med utskottet instämmer
i ett avstyrkande av motionen beror därpå, att jag under utskottsbehandlingen
icke kunnat finna någon anledning att tillstyrka en sådan åtgärd, som
av motionärerna föreslås.

Att utskottet kommit till nämnda resultat, kan kort och gott förklaras på
följande sätt. Mellan staten och Vin- och spritcentralen är år 1923 ingånget ett
femårsavtal. Vi ha icke funnit någon anledning att under den löpande avtalstiden
vidtages en sådan extraordinär åtgärd, som en undersökning av det slagmotionärerna
ifrågasätta. Före avtalets tillkomst gjordes på initiativ av den
dåvarande finansministern en undersökning, vilken var grundlig och till sin omfattning
fullt tillfredsställande •— jag skall senare återkomma till den saken.
Såsom herr Lithander tacksamt annoterade, har utskottet emellertid icke helt

Onsdagen den 12 maj e. m.

67 Nr 35.

och hållet slagit ifrån sig kravet på en utredning, utan säger endast, att utskottet
anser, att »riksdagen för närvarande saknar anledning att under löpande avtalstid
begära en extraordinär undersökning av spritcentralens verksamhet».
Utskottet säger vidare: »Detta innebär emellertid icke. att formerna för ut övande

av statens kontroll icke höra upptagas till förnyad prövning. Tvärtom
synes en sådan omprövning, även avseende formerna för organisation och revision,
på grundval av vunnen erfarenhet vara att förorda, innan nytt avtal om
upplåtande av partihandelsrätt träffas mellan staten och spritcentralen.» Utskottet
menar sålunda, att då ett nytt avtal skall göras, må det företagas en
undersökning, och då må allt detta, som herr Lithander och herr Laurin och
motionärerna påpekat, komma fram.

Herr Lithander fäste sig vid talet om den »kostsamma utredningen», och herr
Bodén frågade i sitt anförande, vad en utredning av ifrågavarande slag egentligen
kunde skada. Det har gjorts en liten överslagsberäkning, varvid man kommit
till den uppfattningen, att en sådan utredning, som herr Ljunggren m. fl.
ifrågasätta, skulle komma på minst 150,000 kronor. Den är således kostsam.
och det är att skada statens ekonomi att sätta i gång med en dylik utredning,
om man icke verkligen har mycket starkt vägande skäl för densamma.

Jag skall nu övergå till att resonera något om de synpunkter, som framförts
i reservationen och av herr Bodén nu här i kammaren. Jag skall med hänsyn
till den långt framskridna tiden försöka vara så kort som möjligt, och jag hoppas,
att detta icke skall menligt inverka på överskådligheten.

Det talas i reservationen om de frikostiga subventionerna, som vidmakthålla
det privata ekonomiska intresset på ifrågavarande område. Därom förekommer
en ganska utförlig redogörelse i en bilaga till betänkandet, och man kommer
där till en slutsats, som jag skall be att få läsa upp: »Påståendet har
blivit möjligt allenast därigenom, att motionärerna givit principen om det
privatekonomiska intressets avkoppling en betydelse, .som den aldrig haft eller
aldrig kan få.» Sedan talas det om löner och omkostnader i reservationen.
Man behöver icke föranstalta om någon utredning för att få kännedom om
dessa; det är bara att slå upp och se efter i handlingarna, till vilka belopp
de omkostnaderna äro upptagna. För övrigt förhåller det sig på samma sätt
med mycket av vad, som påpekades i herr Lithanders och herr Laurins anföranden.
Herrarna visste ju nästan allting; inte behöver man föranstalta om
en utredning för att få reda på saker, som man redan vet!

Sedan kommer ett yttrande av reservanterna, som jag anser ganska viktigt
att taga upp till bemötande. Det heter först: »Styrelsen för aktiebolaget
Vin- och spritcentralen hänvisar i sitt yttrande till den hösten 1923 verkställda
undersökningen av nämnda bolag.» (Det var den undersökning, som jag nyss
omnämnde och som jag lovade återkomma till.) Reservanterna fortsätta: »Denna
undersökning avsag dock huvudsakligen en granskning av bolagets soliditet
och de olika, tillgångarnas realvärde.» Jag nödgas påstå, att detta icke
är riktigt återgivet. Det förhåller sig nämligen på det sättet — och detta
fäster jag mycket stort avseende vid — att ifrågavarande opartiska undersökning,
,som föranstaltades av dåvarande statsrådet Beskow, utfördes av en kommission,
bestående av tre personer. Av dessa hade endast en tidigare deltagit
i granskningen av bolagets förvaltning. Av de båda andra ansågs den
ene vara oppositionsman mot bolaget. Den tredje var en av landets mest ansedda
experter på revisionsområdet.

Nämnda utredning, som enligt reservanterna endast skulle undersöka soliditeten
i företaget, avsåg enligt instruktionen »dels en granskning av de i balansräkningen
per den 30 juni 1923 förekommande poster med särskild hänsyn
till de olika tillgångarnas realvärde och till soliditeten av bolagets ställning,
dels ock (och här kommer en sak, som jag ber herrar Lithander och

Ang.

undersökning
rörande systembolagens

verksamhet
m. m.
(Förta.)

Nr 35. 68

Onsdagen den 12 maj e. m.

Ang.

undersökning
rörande systembolagens

verksamhet
m. m.
(Fort».)

Laurin särskilt fästa sig vid) en sammanfattande ekonomisk återblick över
bolagets hittillsvarande verksamhet, berörande i främsta rummet de mera betydelsefulla
förvaltningsåtgärderna och inneslutande allsidiga upplysningar
bl. a, angående de förhållanden och motiv, som föranlett deras vidtagande».
Undersökningen avsåg enligt samma instruktion jämväl spritcentralens dotterbolag.
Denna undersökning föranstaltades, såsom jag nyss nämnde, av ^dåvarande
finansminister Beskow. Efter densamma ingick Kungl. Maj:t å statens
vägnar ovan omtalade avtal med Vin- och spritcentralen. Om utredningen
studeras av de ärade motionärerna, torde de där finna svar på många av sina
frågor.

I reservationen talas vidare om de sociala verkningarna av det nuvarande
restriktionssystemet enligt herr Ljunggrens m. fl. uppfattning._ Jag skall icke
nu ingå på någon närmare utläggning av denna sak. Jag vill endast framhålla,
att det måste vara oriktigt att med ledning av statistiken för endast
åren 1923, 1924 och 1925 säga, att en jämn stegring av spritkonsumtionen
har skett. Jag tror icke, att man får använda statistik på det sättet, utan
man får väl, såsom också kontrollstyrelsen rekommenderat, taga saken på längre
sikt och låta statistiken omspänna flera år.

Reservanterna förklara, att de icke kunnat finna, »att de genom de avgivna
yttrandena förebragta utredningarna vederlägga de i motionen nr 309 framförda
synpunkterna, att det nuvarande restriktionssystemet icke givit en tillfredsställande
nykterhetseffekt». Jag skulle knappast tro, att reservanterna
någon gång bli tillfredsställda i detta avseende. Statistiken visar dock, att
nykterhetstillståndet i högst avsevärd grad förbättrats sedan tiden före restriktionssystemets
ikraftträdande. Jag skall icke besvära med några ^siffror i det
fallet. Jag tror för övrigt icke, att reservanterna skulle bli belåtna ens om
totalförbud infördes, ty fylleriförseelser förekomma ju även i länder, där förbud
råder. Det finnes ju en jämförande statistik, som avser läget i Finland
och Sverige i detta fall; man kan visserligen diskutera, huruvida en direkt
jämförelse är möjlig, och jag skall heller icke göra en dylik jämförelse, utan
bara säga, att det är ett faktum att det förekommer ett mycket stort antal
fylleriförseelser i Finland.

Till slut vill jag påpeka vad som framhållits i utskottets utlåtande, nämligen
att under den tid avtalet gäller, är dock statens inflytande över Vinoch
spritcentralen betryggande. Av de åtta styrelseledamöterna tillsätter staten
fyra, däribland ordföranden och vice ordföranden. Staten har därigenom
majoritet i styrelsen. Av bolagets revisorer utses hälften av staten, och dessutom
är jourhavande direktören tillsatt av Kungl. Maj :t. Man kan sålunda
påstå, att »staten beretts övervägande inflytande på bolagets ledning». Men
som sagt, man kan mycket väl diskutera formerna för statens inflytande. Detta
må man dock göra först när det är fråga om att ingå ett nytt avtal. Jag
anhåller, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Petersson i Broaryd: Herr talman! Utskottets ärade ordförande började
sitt anförande med att tillkännagiva, att han förut varit en av herr Lithanders
trognaste anhängare, men att han under utskottsarbetet blivit övertygad
om att han varit inne på fel väg. Förhållandet är raka motsatsen med mig.
Jag har under arbetet blivit mer och mer förvissad och övertygad om, att den
utredning, som här kräves, är av nöden och att både billighet och rättvisa
fordra, att förslaget därom villfares.

Vid 1921 års remissdebatt den 17 januari uttalade doktor Bratt som svar på
en framställd fråga, huruvida aktiebolaget Vin- och spritcentralen var att anse
såsom en statlig eller en enskild organisation, att han på denna fråga kunde

Onsdagen den 12 maj e. in.

Nr 35.

svara varken ja eller nej. »Men», tilläde lian, »det finns många olika blomster
i vår herres örtagård». Jag vill här kraftigt understryka detta blomsters egenart,
och jag skall villigt erkänna, att jag under mitt utredningsarbete i utskottet
funnit denna växt vara alldeles enastående i sitt slag. Vad jag däremot
funnit hastigt är, om namnet blomster kan försvaras. Den utredning, som här
motionsvis begares, har synts oss reservanter synnerligen välbefogad, under det
att utskottsmajoriteten funnit det vara bra som det är. Jag vill dock medgiva,
att sedan man tagit del av och beaktat alla de yttranden, som avgivits av
de ansvariga myndigheterna, vill det mod till att gå emot desamma och gå
in för bifall till motionärernas krav. Jag kan tillägga, att det ser ut som
om man behövde mod även här i kammaren, om man skall yttra sig i detta
ämne.

Jag utgår ifrån, att sprit är och förblir sprit, i vilken situation den än tillhandahålles.
Min orubbliga tro är, att så länge denna vara finnes i handeln,
lika länge kommer det att finnas mänskliga individer, som socialt gå under
för dess verkningar, och lika länge skola andra tillskansa sig obehöriga ekonomiska
vinster vid handhavande av försäljningen av varan. Det kan nu anmärkas,
att jag under utskottsarbetet låtit mig ledas av vissa förutfattade meningar,
men ingen kan dock bestrida, att de skäl, som jag avgivit, stå på erfarenhetens
grund.

Jag skall här i största korthet uppehålla mig vid den del av frågan, som
rör sig om de ekonomiska problemen. Det har varit med stort intresse, som jag
iakttagit, huru den genialiske skaparen av detta system, just då det rört den
ekonomiska sidan av saken, visat sig vara inne på sitt rätta verksamhetsfält.
Här lämpar sig anpassningen med delvis enskilt och delvis statligt system på
utomordentligt lyckligt sätt för vederbörande. Vad som inte lämpar sig för
den ena sidan av saken bollar man hastigt och lustigt över till den andra.
Likaså har vederbörande här förstått att kombinera enskild företagarverksamhet
och enskilda utvecklingsintressen med den pondus, som statens medverkan
obestridligt skänker ett dylikt företag. Det mest betänkliga i denna organisation
synes mig dock vara, att gränserna emellan det statliga och enskilda äro
i vissa fall oklara. Jag för min del vill göra den personliga deklarationen, att
jag helt är vunnen för den åsikten, att ett förstatligande i full utsträckning
måste ske snarast möjligt, ty endast därigenom kan en fullt betryggande ekonomisk
kontroll uppnås. Vad angår den nuvarande kontrollen, så bär ju denna
undan för undan skärpts och detta huvudsakligen med anledning därav, att den
allmänna opinionen krävt en skärpt ekonomisk kontroll. Verkningarna av en
dylik skärpt kontroll hava glädjande nog ej uteblivit, utan kan man ur siffrorna
år från år under de senaste åren utläsa en förbättring. Mot denna bakgrund
kan man inte säga annat, än att den bryska och många gånger som ovederhäftig
stämplade opinionen uträttat något gott, ty ingen vet hurudana förhållandena
varit, om ej denna opinion funnits till.

Nu säger man, när man kommer in på kontrollen, antingen att vederbörande
organisation är av sådan natur, att det allmänna ej äger någon kontrollrätt;
eller ock, där sådan rätt ligger i öppen dag, så pekar man på de av Kungl.
Maj :t tillsatta förtroendemännen, vilkas uppgifter huvudsakligen äro av kontrollerande
art. Ja, man till och med gör gällande, att ett bifall till utredningskravet
skulle innebära en rätt så allvarsam anmärkning mot dessa män. Vi
reservanter hava dock i vår motivering framhållit, att undersökningskravet
synes oss icke innebära något misstroende mot de personer, vilka äro utsedda
att bevaka det allmännas intresse på ifrågavarande områden, då nämligen deras
befogenheter icke torde sträcka sig så långt, som erfordras för en så ingående
och omfattande undersökning, som den i motionerna påyrkade. Vad angår
omkostnaderna synas dessa inom samtliga företag, men alldeles särskilt inom

Ang.

undersökning
rörande systembolagens

verksamhet
m. m.
(Forte.)

Nr 35. 70

Onsdagen den 12 maj e. m.

Äng.

undersökning
rörande systembolagens

verksamhet
m. m.
(Forts.)

Vin- och spritcentralen, kunna avsevärt nedbringas. Jag kan omöjligen för
min del godkänna det uttalande, som gjorts av aktiebolaget Vin- och spritcentralens
styrelse i deras infordrade yttrande å sid. 33, där styrelsen uttalar,
att »Lönerna till ledningen och förvaltningspersonalen äro enligt vår uppfattning
att anse som relativt låga.» Min uppfattning är den rakt motsatta, särskilt
då det gäller ledningen. Enligt tillgänglig redogörelse åtnjuter verkställande
direktören i Vin- och spritcentralen en årlig lön av 40.000 kronor
jämte fri bostad, kassadirektören 25,000 kronor jämte fri bostad, bolagets ombudsman
i ett för allt 23,000 kronor per år. Aktiebolaget J. D. G-rönstedt &
C:o har två verkställande direktörer, vilka vardera åtnjuta 25,000 kronor i
årlig lön. Porterbryggeriaktiebolaget D. Carnegie & C:o har en verkställande
direktör, som åtnjuter en årlig lön av 40,000 kronor. Chefen för Karlshamnsfilialen
åtnjuter en årslön av 19,000 kronor jämte fri bostad. När jag för eu
kort tid sedan åhörde eu debatt här i kammaren, under vilken det diskuterades
i ungefär 3 l2 timme, huruvida en utgiftspost på 57,000 kronor skulle beviljas
till förmån för landets egnahemsbyggare, tänkte jag ovillkorligen på de ungefär
lika stora summor som enskilda personer, vilka äro anställda i den statliga
sprithandelns tjänst, sträcka sina giriga händer efter, och _ då undrade jag
verkligen vart det parti, som ställt de smås väl främst på sitt program, styr
hän. Jag kräver för min del, att alla, som ömma för de små i samhället, skola
se till att en sänkning av de oskäligt höga lönerna kommer till stånd. Det
gäller ju här sprithantering, d. v. s. en i och för sig samhällsskadlig verksamhet.
De nyss anförda lönesiffrorna äro hämtade ur den redogörelse, som avgavs
år 1923 på föranstaltande av dåvarande chefen för finansdepartementet
och vilken redogörelse ofta åberopas, då det gäller att hindra en dylik undersökning.
som här kräves.

Vad angår den år 1923 verkställda undersökningen, vilken jag noga studerat,
vill jag som min åsikt framhålla, att densamma ej kan ersätta den undersökning,
som här kräves av motionärerna, ty den år 1923 verkställda undersökningen
hade till huvuduppgift att undersöka de olika tillgångarnas realvärden
och soliditeten av bolagets ställning. Jag vill särskilt gentemot utskottets
ärade ordförande anmärka detta. Jag har läst den avhandling, vari den år
1923 verkställda undersökningen resulterade, och jag får erkänna, att befunne
jag mig i den ställningen, att jag skulle låna Vin- och spritcentralen pengar,
skulle denna avhandling för mig vara en synnerligen värdefull ledning. Den
visar nämligen, att Vin- och spritcentralen är ett solitt företag. Vill jag däremot
gå in på en närmare granskning av Vin- och spritcentralens förvaltning,
duger ej den avhandlingen. Från 1917 till den 30 juni 1923 hade Vin- och spritcentralen
en bruttovinst av 187,752,900 kronor. Men nettovinsten, var finns
den? Till statsverket har ej inlevererats mer än 21.116,000 kronor! Vart har
återstoden tagit vägen? Utgifterna redovisas endast i stora klumpsummor.
Sådant kan ej godkännas. Kan utskottet verkligen göra gällande, att allt är
bra, som det är? Man har ej fått se en enda verifikation. Här är ju fråga om
en helt annan undersökning, ty här kräves en undersökning av hela systemet i
avsikt att utröna, om detta fyllt sin uppgift såväl socialt som ekonomiskt.
Vidare kräva motionärerna att undersökningen skall förrättas av personer, som
otvivelaktigt äro oberoende av de ekonomiska företagen och helst tagas ur de
olika politiska partierna, under det att den år 1923 företagna undersökningen
verkställdes av utav Kungl. Maj:t utsedda revisorer samt av en för dessa av
Kungl. Maj :t förordnad suppleant. Jag får, inom parentes sagt, upplysa utskottet
om, att undersökningen 1923 tillgick så, att densamma verkställdes
av nämnda suppleant och därefter godkändes av revisorerna.

Bibehållandet av ett antal av dessa s. k. dotterbolag motiveras med det anseende
och den erfarenhet på den utländska vin- och spritmarknaden deras led -

Onsdagen den 12 maj e. in.

71 Nr :tr».

ning besitter. Det förefaller deri oinvigde som om detta skäl vore mycket långsökt.
Vad som är säkert och vad som ej kan bestridas det är, att om dotterbolagen
endast upprätthållas för den orsakens skull, så äro de säkerligen ej
värda vad de kosta. I detta sammanhang vill jag erinra om, att man, beträffande
såväl aktiebolaget Vin- och spritcentralen i dess nuvarande form som
dess dotterbolag, påstått, att det vore nödvändigt, att sprithandeln omhänderhades
av bolag och ej av staten, enär det knappast vore förenligt med statens
höghet och värdighet, att staten uppträdde som sprithandlare på den utländska
marknaden. Till detta vill jag svara, att, då staten gått in för att inom det
egna landet åt sig bevara det avgörande inflytandet, då det gäller försäljningen
av rusdrycker, så fordrar väl konsekvensen att staten även behåller sin överhöghet,
då det gäller inköpen.

Vad slutligen angår den allmänna opinionen ute i landet, så anser jag för min
del, att densamma skall tillmätas samma betydelse i detta fall som i en del
andra, synnerligast då det här ej är fråga om några nya experiment, vars verkningar
man ej kan överblicka. Jag för min del vill taga ett bestämt avstånd''
från allt, som kan betecknas som överdrift och ovederhäftighet. Men den begår
säkerligen ett svårt misstag som vill, att man skall trotsa den allmänna opinionen
och avslå undersökningskravet, ty den allmänna opinionen kommer säkerligen,
om nämnda krav avslås, att växa sig allt starkare och starkare. Den
kommer att finna en riklig näring därigenom, att allmänheten kommer att resonera
som så: finnes ingenting att dölja, varför motarbetar man då en undersökning? Herr

talman! Med denna motivering yrkar jag bifall till den av mig och herr
Eodén avgivna och vid utskottsutlåtandet fogade reservationen.

Herr Eriksson i Grängesberg: Herr talman! Jag kommer att fatta mig

mycket kort. Jag måste dock framhålla ett par saker.

Jag tycker, det är egendomligt, att herr Lithander, innan han gick att yttra
sig här i kammaren, icke gjorde sig besvär att läsa igenom Vin- och spritcentralens
sista årsberättelse. Herr Lithander säger, att jourhavande direktören i
Vin- och spritcentralen icke skulle ha rätt att »titta på» dotterbolagen, men
-enligt instruktionen för jourhavande direktören i Vin- och spritcentralen åligger
det honom särskilt att tillse »att Spritcentralen och dess dotterbolag i allo ställa
sig till efterrättelse de vid varje tid gällande bestämmelserna på rusdryckslagstiftningens
område; att bolagen noggrant fullgöra villkoren i avtal mellan
Kung!. Maj:t och spritcentralen eller dess dotterbolag angående upplåtande av
Tätt att idka partihandel med rusdrycker m. m., så ock i övrigt, på sätt i avtalen
förutsättes, driva sin verksamhet på ett för staten och det allmänna gagneligt
sätt; att föreskrifterna i respektive bolags ordningar, i synnerhet i vad
de åsyfta att tillgodose statliga och allmänna intressen, noga iakttagas; att
kalkylerna rörande vederbörande bolags fabrikat och varornas försäljningspris
äro riktigt uppgjorda; att erforderlig statistik över rusdrycksförsäljningen var-der
behörigen upprättad och avlämnad till vederbörlig myndighet; att skatt å
rusdrycker, som det åligger Spritcentralen eller dess dotterbolag med partihandelsrätt
att uppbära för statsverkets räkning, vederbörligen debiteras och
inbetalas; skolande jourhavande direktören därvid, gemensamt med en av de av
Xungl. Maj:t utsedda revisorerna i Spritcentralen eller dotterbolag, med
ledning av vederbörande bolags böcker till riktigheten bestyrka de uträkningar,
som skola ligga till grund för bolagens inlevereringar av skatt till staten; samt
att vid bokslutens uppgörande bolagens tillgångar upptagas till skäliga värden.»
Jourhavande direktören i Vin- och spritcentralen har sålunda precis samma
granskningsskyldighet beträffande dotterbolagen som beträffande Vin- och

Ang.

undersökning
rörande systembolagens

verksamhet
m. m.
(Forte.)

Nr 35. 72

Onsdagen den 12 maj e. m.

Artg.

undersökning
rörande systembolagens

verksamhet

m. m.

(Forts.)

spritcentralen. Hur kan herr Lithander då komma och påstå, att jourhavande
direktören ej får titta på dotterbolagen? Jag kan heller icke underlåta att anföra
en episod som ger relief åt den kampanj som föres mot Vin- och spritcentralen.
Det finns en tidning som heter Nationen. Jag vet icke vem som äger
den, men en herre, som heter Adolf Anderson brukar skriva mycket i den. I
ett av de sista numren av denna tidning heter det bl. a. i en artikel med titeln:
»Kravet på revision av spritmonopolet» följande: »Den behövliga förståelsen hos
statsmakterna ernåddes genom olika slag av subsidier, ''gåvor’ till politiska
partier, välavlönade förtroendeuppdrag hos monopolet till riksdagsmän och
andra inflytelserika personer, som gärna önskade en ''arbetsfri inkomst’ etc.
Herr C. G. Ekman intygade på sin tid för direktör Adolf Anderson, att det
liberala partiet 1920 emottagit en ''gåva'' av dr Bratt på 50,000 kronor, och
föreningen ''Frisinnade kvinnor’ likaså en ''gåva'' på 20,000 kronor — uppgifter,
som han visserligen senare offentligt förnekat, men vilkas riktighet direktör
Anderson är beredd att med ed intyga.» En agitation, som tar sig sådana uttryck,
tycker jag man borde kunna vara färdig med när som helst. Jag är
övertygad om att i riksdagen icke finnes någon ledamot, som hyser tvekan
om att icke de i denna tidningsartikel lämnade uppgifter, som jag nyss lästeupp,
äro oriktiga. Då man emellertid kan komma med sådana påståenden
offentligt, är det lätt att förstå, av vad art de påståenden, som framställasvid
samtal man och man emellan äro. Det är karakteristiskt för hela denna
agitation, att sådana på heder och ära gående beskyllningar kunna framslungas.

Jag har icke, innan denna debatt avslutas, kunnat underlåta att anföra detta
flagranta exempel på arten av den agitation som i denna fråga föres.

Sedan är det en sak till. I den av herr Petersson i Broaryd och herr Bodén
avgivna reservationen uttalas, att det synes reservanterna vara i hög grad önskvärt
— icke minst för de företag, det här gäller — att en undersökning på sätt,
som i motionen nr 309 påyrkas, kommer till stånd. Reservanterna fortsätta:
»Det i motionerna framställda undersökningskravet synes oss icke innebära
något misstroende mot de personer, vilka äro utsedda att bevaka det allmännas
intresse på ifrågavarande områden, då nämligen deras befogenheter icke torde
sträcka sig så långt, som erfordras för en så ingående och omfattande undersökning
som den i motionerna påyrkade.» Reservanterna mena tydligen, att
styrelseledamöterna och revisorerna i ett bolag icke skulle ha samma undersökningsrätt
som av Kungl. Maj:t tillsatta granskningsmän skulle få. Det kan då
åtminstone ingen påstå, som gjort sig mödan genomläsa aktiebolagslagen! Jag
tycker, det är ganska underhart, att riksdagsmän kunna komma med ett påstående,
att ett bolags styrelseledamöter och revisorer icke skulle ha rätt få
reda på allt, som förekommit i bolaget. Det är första gången, jag hört ett sådant
påstående i riksdagen. Enligt aktiebolagslagen skola alla handlingar, som
finnas i respektive bolags ägo. tillhandahållas dessa personer. Men vore det
så, som herr Petersson i Broaryd tyckes tro, att bolagets styrelser och revisorer
ej skulle ha rätt att få se alla bolagens handlingar, då förstår jag
hans krav på en grundlig revision. Herr Petersson i Broaryd tyckes misstro
all revision, där icke han varit i tillfälle att granska till räkenskaperna hörande
verifikationer, men en sådan revision blir sannerligen inte lätt att åstadkomma! Herr

talman, jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Herr Lithander: Herr talman! Den siste ärade talaren har tagit alldeles
fel. Jag har icke talat om dotterbolagen utan jag har endast sagt, att vederbörande
icke hade rätt att titta på dotterdotterbolagen. Detta mitt påstående

Onsdagen den 12 maj e. m.

73 Nr 3&.

kan jag styrka genom att omtala, att kapten Bernström på en direkt fråga från
en person, som var intresserad av detta ämne och som frågade honom: »Har
kapten en så vittgående fullmakt, att ni kan gå in på Stockholms allmänna
restaurantaktiebolag och bedja att få se bolagets böcker», gav ett klart nekande
svar i det han tilläde »Min fullmakt omfattar endast Vin- och spritcentralen
samt detta bolags dotterbolag i första led.» — Därmed har jag besvarat den
anmärkning, som den siste ärade talaren framställde mot mig.

Eftersom jag nu har ordet och det har varit tal om revision och om allegater
och dylikt, skall jag bedja att få ställa en fråga till den ärade revisorn, herr
Eriksson i Grängesberg. Jag har sagt, att han på grund av sin omfattande
övriga verksamhet icke gärna kan utöva en mera ingående revision. Skulle han
vilja svara mig på denna fråga: Har han granskat kassaböcker och allegater
alla år, något år eller intet år? Märk väl, kassaböcker och allegater?!

Herr Johanson i Stockholm: Herr talman! Mitt anförande skall icke bli
långt. Jag skall blott hemställa till herr Lithander att uppge namnet på något
av Vin- och spritcentralens »dotterdotterbolag».

Herr Eriksson i Grängesberg: Herr talman! I likhet med herr Johanson
i Stockholm ber jag att få hemställa till herr Lithander att nämna, vilka bolag
som äro dotterdotterbolag till Vin- och spritcentralen.

Vidare skall jag be att få fråga herr Lithander, i vilket bolag i Sverige, av
samma storlek som Vin- och spritcentralen, revisorerna i detalj granska alla
räkenskaper och allegater. I Vin- och spritcentralen har man en sifferrevision,
som utföres av tjänstemän, vilka icke ha någon annan sysselsättning och som
förestås av en av bolagets revisorer.

Herr Lithander: Herr talman! Att granska kassaböckerna och därtill hörande
allegater, brukar vara den viktigaste av de uppgifter, som åligga revisorerna
i ett bolag.

Som exempel på ett dotterdotterbolag till Vin- och spritcentralen skall jag
be att få nämna aktiebolaget Fenixpalatset, som innehas av Stockholms allmänna
restaurantaktiebolag.

Herr Eriksson i Grängesberg: Herr talman! Var det så att Fenixpalatset
var dotterdotterbolag till Vin- och spritcentralen? Var det meningen? (Herr
Lithander: ja!) Ja, då skall jag bedja att få litet bättre utrett släktskapsförhållandet
mellan dessa två företag.

Vidare skall jag be att få meddela, att Vin- och spritcentralen har fyra revisorer.
Av dessa är en fullt avlönad och granskar bolagets räkenskaper dag för
dag. Detta är hans uteslutande sysselsättning. Jag förmenar att revisionen i
Vin- och spritcentralen är ordnad på ett ganska tillfredsställande sätt.

Herr Johanson i Stockholm: Herr talman, !Jag måste tacka för den upplysning,
jag fick av herr Lithander rörande Vin- och spritcentralens dotterdotterbolag,
ty jag måste erkänna, att jag inte har någon aning om tillvaron
av detta dotterdotterbolag, oaktat jag har äran vara medlem av styrelsen för
aktiebolaget Vin- och spritcentralen. Jag tycker herr Lithander borde tagit
reda på sistnämnda bolags organisation, innan han började med en så utom -

Ang.

undersökning
rörande systembolagens

verksamhet
m. m.
(Forte.)

Ifr 35. 74

Onsdagen den 12 maj e. m.

Ang.

undersökning
rörande systembolagens

verksamhet
m. m.
(Forts.)

ordentlig energi ge sig på en kritik av bolaget. Något dotterdotterbolag till
Vin- och spritcentralen existerar inte.

Herr Litliander: Herr talman! Det händer, att aktiebolaget Fenixpalatset
är frukten av någon illegitim förbindelse.

Herr Forssell: Herr talman! Det är herr Johansons i Stockholm något

övermodiga inpass i diskussionen, som föranlett mig att vid denna mycket sena
timme begära ordet. Herr Johanson i Stockholm riktade en allvarlig reprimand
till herr Litliander, för att denne icke skulle tillräckligt omsorgsfullt ha
satt sig in i Vin- och spritcentralens förhållanden. Jag får då säga, herr
talman, att man har verkligen rätt att gentemot en ledamot av Vin- och spritcentralens
styrelse uttala, att han på kritiken av Vin- och spritcentralen ställer
beydligt större anspråk, än Vin- och spritcentralens styrelse ställer på sig
själv. Man begär av kritiken, att deri skall helt och hållet vara inne i
hela den labyrint, i hela den irrgångssalong, som detta företag utgör, samtidigt
som man får läsa uttalanden från detta företags styrelse, vilka stå i uppenbar
strid med de dokument, som ingå i riksdagstrycket.

Jag skall bedja att som bevis för detta mitt påstående få ur det utskottsbetänkande,
som vi här ha i våra händer, andraga några citat och jämföra dessa,
med vad som finnes skrivet i tidigare årgångar av riksdagstrycket. Jag finner
t. ex., att utav den rapport, som av Vin- och spritcentralens styrelse avgivits
till andra tillfälliga utskottet och som är undertecknad av styrelsens ordförande
och kontrasignerad av dess sekreterare herr Marcus, bolagets styrelseordförande
tar på sitt ansvar att lämna några uppgifter, som jag tycker kunde behöva kontrolleras
och en smula revideras. Här säges alltså på sid. 48 följande: »Tanken
att bolaget skulle komma att inleverera större belopp såsom vinstmedel till
statsverket har vid bolagets uppkomst spelat en mycket underordnad roll».
Ja, det säger man år 1926 beträffande Vin- och spritcentralens tillkomst! En
sådan legend söker man nu att sprida ut! Men går man tillbaka till det äldre
riksdagstrycket och läser om de motiv, som förebragtes i båda kamrarna, när
det på sin tid gällde att motivera och försvara de avsteg, man tillät sig i förhållande
till då gällande rusdrycksförordning, nämligen 1917 års rusdrycksförordning,
vilken ju medgav en enskild partihandel, som man emellertid på
förvaltningsvägen eluderade genom att vägra de partihandelslicenser, som kontrollstyrelsen
skulle kunnat utdela efter ansökan av dem som önskade erhålla
dylika licenser — gör man det, ja, då finner man något helt annat. Då yttrade
finansministern Hjalmar Branting den 31 december 1917 till statsrådsprotokollet,
att nu var ett stort bolag, Spritcentralen, i sin första början, vilket
bolag representerade en betydande del av reningsverksamheten och den övriga
partihandeln inom riket, och att ledningen och avkastningen av detsamma blivit
erbjuden till statsmakterna. »Ledningen och avkastningen» — observera detta,
mina herrar! Och ett år härefter, i januari 1919, kom så samma fråga på
tal i första kammaren. Man kritiserade monopoliseringstendenserna, och herr
Thorsson svarade, att man fick icke vara ledsen över detta monopolorgan, som
kommit till i motsats till den gällande lagstiftningen, emedan statsverket genom
det sätt, varpå organet vore bildat och fungerade hade att påräkna de miljoninkomster,
som denna rörelse skulle giva därigenom att bolagen — det var då
hela koncernen — försäkrat sig vara nöjda med 7 % på det nedlagda kapitalet,
under det att alla övriga inkomster skulle komma att tillfalla statsverket. Ja,
mina herrar, så ha ministrarna, under vilkas hägn denna monopolisering kommit
till stånd, inför folkrepresentationen motiverat densamma. Men år 1926

Onsdagen den 12 maj e. m.

Nr 35.

liar man i Vin- och spritcentralen panna att säga, att frågan om vinstmedel för
statsverket liar vill bolagets tillkomst spelat eu underordnad roll.

Detta var, mina herrar, en punkt, vid vilken man sannerligen har rätt att sätta
ett frågetecken, men jag skall icke dröja med att komma med ännu ett belägg.
Här står i rapporten till det tillfälliga utskottet följande: »Visserligen ställdes
i början av år 1921 från finansministern till bolaget en förfrågan, huruvida
staten kunde emotse något avsevärdare belopp i vinstmedel för år 1920.»
(Detta var under år 1921). »Denna hemställan», heter det vidare, »som
skedde under uttrycklig hänvisning till statsverkets utomordentliga behov av
inkomster, föranledde bolaget att med väsentlig minskning av de avskrivningar
och fonderingar, som eljest varit avsedda, ställa 5 miljoner kronor av 1920 års
vinst till statsverkets förfogande.» Så skildrar man sin ädelmodiga hållning
och sin generositet mot statsverket, då man lämnade detsamma 5 miljoner kronor
»av 1920 års vinst». Men, mina herrar, går man till riksdagstrycket för år
1922, så får man veta, hur det verkligen förhöll sig. Jag hänvisar här till
riksräkenskapsverkets betänkande, som är bilagt inkomst- och utgiftsberäkningarna
i 1922 års statsverksproposition och till den diskussion, som sagda år
uppstod i riksdagen i samband med finansminister Thorssons första proposition
rörande partihandelsmonopolets reglering. Där kan man inhämta, att ännu i
början av oktober 1921 hade dessa 5 miljoner kronor icke inlevererats. Man
får också veta, att riksräkenskapsverket i oktober 1921 måste vända sig till
Vin- och spritcentralen och fråga, varför de medel av 1920 års vinst, som skulle
bli disponibla under år 1921. icke ännu inbetalts till statsverket. I sitt svar
till riksräkenskapsverket meddelade då bolagets styrelse, att anledningen till att
de 5 miljoner kronorna icke inlevererats var att söka i den omständigheten, att,
då bolagets rörelsekapital vore relativt begränsat, den ifrågavarande inleveransen
icke kunnat ske utan att beloppet skulle upplånas. Detta sade man trots
den oerhörda omsättning som vid den tiden förekom. Man hade mycket väl
kunnat i behörig tid och utan upplåning göra en dylik inleverans, om man icke
bundit pengarna i företag, som ingalunda hade med monopolets uppgifter att
göra. Först i slutet av december 1921 kunde bolaget inleverera beloppet. Det
framgår vidare av handlingarna för år 1922, att det ingalunda var av 1920
års vinstmedel, summan sent på året 1921 inlevererades till statskassan. T
själva verket åstadkommos dessa medel genom den nybeskattning av allmänheten,
som Spritcentralen i form1 av höjda priser genomförde från och med juli
1921. Då riksdagen beslöt att höja omsättningsskatten, passade Vin- och spritcentralen
på att höja sina priser, och denna prisförhöjning lärer för det sista
halvåret 1921 ha tillfört bolaget t. o. m. en större merinkomst än de 5 miljoner
man åtagit sig att inleverera till staten för 1920 års verksamhet. Så förhöll
det sig med den saken och så kom inleveransen till stånd, under det man nu har
kurage att säga, att det gällde en inleverering »av 1920 års medel». Det må
verkligen, när man från Vin- och spritcentralens sida tager sig ton och
tillåter sig gentemot en kritiker säga, att han icke har reda på vad som passerat
framhållas, att Vin- och spritcentralen har försökt att inför det tillfälliga
utskottet lämna en alltigenom oriktig framställning av vad som härvidlag
skett.

Herr talman, mina herrar! När man på denna punkt kan kontrollera, om
man har litet minne av vad som passerat, vad som förekommit, frågar man sig,
huru det förhåller sig på alla andra punkter. Denna sida av Vin- och spritcentralens
rapport till det tillfälliga utskottet gör en verkligen benägen att tro,
att det nog skulle vara ganska nyttigt med en liten strålkastare in i skrymslena
på detta enväldiga företag, som i alltför stor utsträckning håller saker och ting
fördolda. Jag tror att den fråga, som vi här ha att göra med, är en fråga, som

Ang.

undersökning
rörande systembolagens

verksamhet

m. m.
(Forte.)

Nr 35. 76

Onsdagen den 12 maj e. m.

Ang.

undersökning
rörande systembolagens

verksamhet
m. m.
(Forte.)

vi icke kunna komma ifrån, helt enkelt därför att vi här ha att göra med symtom
av en friktion, vilken vi kunna räkna med för framtiden. Det gäller helt enkelt
och simpelt den naturliga strävan hos folkrepresentationen att göra sin suveränitet
gällande gentemot ett stort företag, som i sin hand har betydande belopp,,
vilka de fått på grund av ett utav staten lämnat monopol. Här finns en tendens
att skapa organismer, som varken äro statliga eller kommunala och ej heller
privata, ett slags organismer i en fjärde administrativ dimension, som’ ingen
människa kommer åt. Angripas de från statens eller kommunens sida, heter
det, att de äro privatföretag, och begär en privatman upplysningar, säger man,
att det går icke an, ty här föreligger ett statligt eller kommunalt företag. Det
är en spökgestalt, som är ogripbar för varje kritik, vilken vill tränga in i detaljerna
och se saken ansikte mot ansikte. Detta är ett ohållbart läge, som riksdagen
måste söka komma ifrån, och det är helt naturligt, att så länge man från
Vin- och sprit centralens sida icke fogar sig i riksdagens supremati, kommer
denna schism att fortsätta. Det är alldeles självfallet, att i det långa loppet
kommer riksdagen att stå som segrare, och det vore bra mycket klokare,
om man från Vin- och spritcentralens sida såge detta faktum i ögonen och
böjde sig i tid, så att konflikten icke till slut bleve av alltför skärpt
karaktär.

Nu måste jag säga, att jag med en viss tillfredsställelse konstaterat utskottsmajoritetens
formuleringar. Man finner ju, att utskottet betonar, att här behöves
en omprövning i frågan om formerna för organisation och revision. Majoriteten
skjuter emellertid saken på framtiden; allt detta som man anser behövligt,
finner man sig icke kunna vinna förrän vid det nuvarande avtalets
utgång. Man ser sig tydligen icke i stånd att få det genomfört under det nu
gällande avtalstiden. Jag tror dock, att man i den delen ser litet för pessimistiskt
på statsmakternas möjligheter. Har man den uppfattningen, att här
behövas nya former, bör man gå in för att söka skapa dem redan nu och icke
skjuta det hela på framtiden. Jag tror, att det på många håll förefinnes en känsla
av att man redan före avtalstidens utgång både behöver och kan finna någon
form för en undersökning, som sedan kan ligga till grund för en uppgörelse i
form av ett nytt avtal. Man bör i det hänseendet se till, att man får en rätt
ordning på frågorna. Undersökningen behövs som förutsättning för det nya avtalet;
man skall icke sluta detta i blindo och få undersökningen till stånd, sedan
man redan bundit sig. Det är en sådan tanke, som ligger bakom de sympatier,
som på sina håll torde finnas för vissa tankegångar i reservationen. Å andra
sidan är man nog på de håll jag åsyftar icke benägen att i allo skriva under
de motiveringar och formuleringar, som förekomma i den föreliggande reservationen,
och man drager sig nog av naturliga skäl särskilt för formuleringen
i yrkandets första punkt. Jag tänker därvidlag på det uttryck som står på
tredje raden »helst inom olika politiska partier». Jag tror, att man skulle
kunna samla på en bredare front alla dem, som ha en känsla av att någonting
här behöver göras, om man ströke motiveringen och nämnda uttryck. Jag vill
sålunda, herr talman, anhålla om bifall till reservationen med uteslutande av motiveringen
och med uteslutande av de ord, som jag nyss citerade: »helst inom
olika politiska partier».

I detta yttrande instämde herrar Järte, Weibull, Bengtsson i Kullen och
Lilliecreutz.

Herr Eriksson i Grängesberg: Herr talman! Jag begärde ordet när jag

hörde hur herr Forssell begynte sitt anförande. Jag trodde, att alla vi som
vågade kritisera motionärerna, skulle riktigt få »storsmockan», men därav blev
intet. Jag förstår inte, att herr Johanson »tog sig ton» genom att han efter -

Onsdagen den 12 maj e. in.

77 Nr 35.

lyste, vilka Vin- och spritcentralens dotterdotterbolag'' voro. Han fick ju också
bekräftat, att några sådana icke funnos och att uppgiftslämnaren sålunda varit
på fel väg.

Den siste ärade talaren uppehöll sig vid frågan, när 1920 års vinst inlevererades
till statsverket och andra dylika spörsmål. Är det sådana frågor, som
skola bli föremål för undersökning och revision eller vad är det för någonting
egentligen? Under åren 1917—1922 ha från bolaget inlevererats i vinst
21 miljoner och i skatter 20 miljoner kronor, sålunda tillsammans 41 miljoner,
under det att aktieägarna fått 6 miljoner. Med den ståndpunkt riksdagen intagit
till frågan om Vin- och spritcentralens vinstleverans till staten kan man,
om man vill kritisera, möjligen anse att vinsten varit för stor. Men är det så,
att herr Forssell kan få riksdagens majoritet med på att Vin- och spritcentralen
skall lämna större vinst till statsverket, så är det ingen konst, så länge
det svenska folket menar, att brännvin aldrig blir för dyrt — man kan få
både 25 och 50 miljoner kronor — ty det är då bara att höja priset. Men detta
innebär, att Stockholms stad genom kommunalskatten får taga ut en kolossal
skatt av landsbygden, och det förstår man att herr Forssell såsom stockholmare
har ingenting emot.

En sak, som förvånat mig i detta sammanhang, är, att man icke får reda
på, hur den ifrågasatta revisionen .skulle gå till och vem som skulle utföra
den. År 1923 tillkallade den dåvarande Tryggerska regeringens finansminister
en man, som skulle vara pålitlig ur kritikernas och motionärernas synpunkt,
nämligen nuvarande direktören för Stockholms städs gasverk, ingenjör
Hultman. Denne man hade år 1920 i Stockholms stadsfullmäktige en sådan
uppfattning i denna fråga, att han röstade emot det Brattska bolaget och ville
neka det oktroj. Det var sålunda en man, som väl icke i något avseende kunde
vara insyltad i det restriktionsbolag, som sedan kom till stånd; han hade ju
ingalunda några sympatiska känslor för Vin- och spritcentralen. När inte
ens han lyckades komma med någon kritik i detta fall, vem skall man då hitta
på? När sedan Vin- och spritcentralen fick oktroj och man som jourhavande
direktör tillsatte en man, som inte heller, såvitt jag vet, på förhand hade några
särskilt sympatiska känslor mot bolaget utan som gick till sitt verk med kritisk
blick på tingen, hur skall man då kunna få fram en annan, mera kritisk
revision? Jag skulle vilja veta, hur revision skulle gå till för att skapa
det förtroende, som man nu påstår att koncernen saknar!

Herr Weibull: Herr talman! Jag har endast det tillägget att göra, att år
1928 går kontraktet ut. Det har inte nämnts förut i debatten. Alltså har
Kungl. Maj:t åren 1927 och 1928, för att framkomma till riksdagen med förslag
i det hänseende förändring önskas med Vin- och spritcentralen beträffande
dess organisation och kontrollen över densamma.

Herr Ljunggren: Herr talman! Jag kunde inte annat än förvåna mig över
det sätt, på vilket herr Eriksson i Grängesberg bemötte den, som han kallade,
agitation, som här bedrevs och som han med hänvisning till ett uttalande av
en här i kammaren inte närvarande man karakteriserade. För herr Eriksson
i Grängesberg torde det dock inte vara obekant, att även på det håll, som han
själv räknar sig till, nämligen nykterhetsfolket, måhända även inom hans eget
parti, finns det personer, som i denna sak hava ungefär liknandfe uppfattning
som motionärerna och som måhända också deltaga i denna s. k. agitation.

Jag skall i det avseendet be att få påminna herr Eriksson om, att det inte
var längre än blott för några dagar sedan, som framstående medlemmar av hans

Ant7-

undersökning
rörande systembolagens

verksamhet
m. m.
(Forts.)

Nr 85. 78

Onsdagen den 12 maj e. m.

Ang.

undersökning
rörande systembolagens

verksamhet
m. m.
(Forts.)

egen nykterhetsgrupp voro med om att karakterisera just det förhållande, som
vi här tala om, i det dagsprogram, som de tillsammans med oss uppsatte för
det svenska nykterhetsfolket. Jag ber att få läsa upp en del av detta uttalande
och på så sätt i protokollet bevara det som en protest mot herr Erikssons
uttalande och som ett bevis för, att motionärerna i sitt krav stå i full samklang
med Sveriges nykterhetsfolk. I det nykterhetsfolkets dagsprogram heter
det sålunda bl. a.:

»Alltjämt kvarstå i alkoholhanteringen privata vinstintressen av betydande
styrka. Alltjämt är tillverkningen av brännvin, utskänkningen av rusdrycker
samt tillverkningen och försäljningen av starkare maltdrycker till väsentlig del
föremål för enskild företagsamhet. Så länge ingen ändring skett härutinnan,,
kommer varje strävan till nykterhetsbefrämjande lagstiftning att mötas av ett
hårdnackat och hänsynslöst motstånd från dessa företagare. Nykterhetsintresset
inom och utom nykterhetsrörelsen bör därför skapa sig rörelsefrihet för
vidtagande av de nykterhetsfrämjande åtgärder, som i framtiden kunna finnas
erforderliga, och trygghet för att de föreskrifter, som komma att utfärdas, efterlevas,
genom att jämväl från förenämnda näringsgrenar bortskära det enskilda
vinstintresset. Härvid liksom i fråga om de^ företag, som redan genom.
dylik beskärning av privatintresset kommit till stånd, hör emellertid skapas erforderlig
offentlig kontroll. Därjämte måste tillses, att icke i dess ställe hos
offentligt framskjutna personer uppstår ett till inkomsten av styrelseledamotskap
eller dylikt knutet intresse i alkoholhanteringens fortbestånd.» .

Jag hemställer, om inte vi, som hava en sådan uppfattning, äro i vår fulla
rätt att vid varje lämpligt tillfälle och nu i detta fall kräva just den utredning,
som kan behövas, för att bortskära dessa allmänna vinstintressen, som ligga i
vägen för vad vi anse böra vara rätt och rimligt att genomföra.

Här har mest talats om granskning av Vin- och spritcentralen. Därom vill
jag inte yttra mig. I motionen av undertecknad in. fl. ha ju också systembolagen
angivits såsom lämpliga föremål för granskning, såsom ju ävenledes av
flere föregående talare framhållits. Jag vill ytterligare betona det, att det i
en offentlig inlaga från kontrollstyrelsen konstateras, att ännu 1925 är det icke
mindre än 13,437,000 kronor, vilka som restauratörernas bruttovinst hamna i
de enskildas fickor i stället för att de borde komma det allmänna till godo. Man
skulle ju också kunna tänka sig, att åtskilliga av systembolagens omkostnader
skulle kunna väsentligt begränsas. Jag kom att se på en siffra i kontrollstyrelsens
utlåtande beträffande systembolagens omkostnader, jag menar inte
revisionsomkostnaderna, ty de äro säkerligen nödvändiga och kanske ännu mera
nödvändiga än förut, utan jag menar en del andra, exempelvis styrelsearvoden.
Det visar sig, att styrelsearvodena haft en viss tendens, alldeles som spritkonsumtion
och fylleriförseelser, att hålla sig betydligt i höjden. Sista året uppgick
styrelsearvodessumman närapå till en halv miljon kronor. Jag missunnar
visst inte dessa herrar styrelseledamöter i våra spritbolag att kunna, få
sig en välkommen extrainkomst. Jag har själv suttit i spritbolag åtskilliga
år som landstingets representant, så att jag vet ungefär, hur. det kan förhålla
sig i det avseendet. — För att inte någon skall missförstå mig, ber jag att få
säga, att när jag utkvitterade mina arvoden överlämnade jag dem mot kvitto till
välgörande ändamål. — Jag tog mig friheten att i det spritbolag, jag tillhörde,
föreslå, att styrelsearvodet skulle utgå med 10 kr. pr sammanträde för de
kanske tio, tolv, femton sammanträden som höllos om året i stället för de 500’
kr. som el.jes utkvitterades. Skillnaden skulle komma det allmänna till godo.
Det föreföll mig, som herrar styrelseledamöter knappast hade anledning betrakta
sig i högre ställning i ekonomiskt avseende än dåtida, riksdagsmän —
arvodet var då tio kronor om dagen. Förslaget blev emellertid avslaget. Det

Nr 35.

Onsdagen den 12 maj e. m.

var uppenbarligen med en viss sorg vederbörande tänkte på, att revisorerna
skulle se den reservation, jag gjort till protokollet och möjligen tycka, att styrelsearvodet
kunnat vara lägre.

Nu är det ju skratt styrelsesammanträdena förekomma tätare än förr, men
jag hemställer ändå, om inte i synnerhet ordförandens arvode på många ställen
och likaså styrelseledamöternas i förhållande till presterat arbete äro överdrivet
tilltagna. På denna punkt finns, såvitt jag förstår, åtskilligt, som skulle
kunna reduceras.

På tal om kontrollstyrelsens utlåtande, har jag funnit, att denna styrelse
också pekat på en annan sak, nämligen spritbolagens antal. Det framhålles,
att omkostnaderna skulle kunna nedsättas genom att förminska antalet bolag.
Kontrollstyrelsen yttrar nämligen, att vilja statsmakterna genomföra en vida
längre gående begränsning av systembolagens antal, kunna säkerligen avsevärda
besparingar göras såväl i fråga om lönekontot som å åtskilliga
andra omkostnadskonton. I detta avseende borde ock åstadkommas en revision.

Det har talats om dotter- och dotterdotterbolag i både legitim och illegitim
form, när det gäller spritcentralen. Det har inte nämnts något om systembolagens
dotterbolag. Även om systembolagen kanske icke äga några dotterdotterbolag,
finns det i alla fall en sex, sju stycken dotterbolag, s. k. restaurangaktiebolag.
Nu påpekar ju visserligen kontrollstyrelsen, att dessa bolag
hava kommit till av praktiska skäl. Samma kontrollstyrelse säger dock, att
ett systembolag kan få ett helt annat grepp om själva utskänkningen, då hela
restaurangrörelsen på en restaurang ligger i bolagets hand. Även i fråga om
dessa restaurangbolag skulle det kunna vara lämpligt att göra vissa undersökningar.
Jag känner ett systembolag, som, efter vad jag vill minnas, har
satt in 100,000 kronor i ett sådant restaurangbolag, ett dotterbolag, och så ha
styrelseledamöterna, tror jag, tecknat en aktie var, för att det skall finnas det
antal personer som lagen föreskriver för bildandet av ett aktiebolag. Systembolaget
är sålunda den egentlige bildaren av dotterbolaget, ehuru en fyra fem
personer ytterligare gått in med sina aktier. Nu säger kontrollstyreisen, att
det visat sig lämpligare att bilda restaurangbolag än hänvisa denna restaurangrörelse
till särskild avdelning inom systembolaget. Jag skall då be att få
nämna, att detta dotterbolags styrelse som jag avser är ingen sådan avdelning,
utan den består, om jag icke är illa underrättad, av precis samma personer som
systembolagets styrelse. Jag kan inte förstå, varför inte samma personer i
systembolaget kunde sköta denna restaurangrörelse lika bra som samma personer
kunna, sedan de bildat ett dotterbolag och genom detta bedriva denna rörelse.
Hemligheten torde vara. att det inte är möjligt att få en extra ersättning
eller extra styrelsearvode av systembolaget, som står under speciell kontroll,
men att det går mycket lätt att få något tusental kronor extra i dotterbolaget
eller restaurangbolaget, vilket också förekommer. Däri ser jag huvudsyftemålet
med denna, åtminstone på det ställe, jag åsyftat, onödiga omläggning
av restaurangrörelsen, så att den överföres till ett särskilt dotterbolag.

Med dessa få exempel har jag sökt visa, att även inom systembolagsrörelsen
nog finnas saker och ting, som tåla att tänka på, och att det är fullväl
befogat, att man ser till, vad som kan göras för att minska omkostnaderna.
Om jag då därtill för min personliga och mina meningsfränders del lägger
stor vikt vid den sociala sidan av saken, när jag ser, hur många tiotusentals
fylleriförseelser förekomma i landet och hur spritkonsumtionen under senare
år oupphörligt ökas, då har jag viss anledning undra, om det inte är möjligt
att kunna genom granskning och utredning få sådana anordningar före -

Ang.

undersökning
rörande systembolagens

verksamhet
m. m.
(Fort».)

Nr 35.

Onsdagen den 12 maj e. m.

Ang.

undersökning
rörande systembolagens

verksamhet
m. m.
(Forte.!

slagna, som även i detta avseende, på samma gång omkostnaderna nedbringas,
kunna åstadkomma ett förbättrat nykterhetstillstånd i landet.

Nu säger utskottets ärade ordförande, att det allt som allt skulle kosta så
mycket som 150,000 kronor, eller vad det var, att företaga en sådan undersökning.
Jag tycker nästan, att den summan är väl liten att skrämma riksdagen
med, då man har för avsikt att genom en sådan undersökning måhända
kunna bringa miljoner in i statsverkets kassor i st. f. vad som genom en
sådan undersökning utgåves.

Jag vet fullväl, att motiveringen i vissa delar av reservationen, som här anförts,
inte tilltalar en del av kammarens ledamöter. Mig synes dock de skäl
som anförts för en undersökning vara bärande. Jag har i vad jag nu framhållit
sökt peka på, varför vi nykterhetsvänner vilja vara med om en sådan
undersökning. Det är bl. a. därför, att vi tro, att denna undersökning skulle
vara till gagn även i socialt hänseende, så att på samma gång en omkostnadsminskning
ägde rum, ett bättre nykterhetstillstånd här i landet skulle åstadkommas.

Herr talman! För min del har jag ingenting att invända mot, att de där
orden om »olika politiska partier» tages bort ur klämmen, men jag kan inte
finna, att det är nödvändigt att i övrigt frångå motiveringen.

Herr Lithander: Herr talman! Jag ber att få återtaga mitt yrkande för
att förena mig med herr Forssell i hans yrkande.

Herr Bodén: Herr talman! Jag vill också återtaga mitt yrkande och instämma
med herr Forssells yrkande.

Herr Petersson i Broaryd: Herr talman! Jag ber att få förena mig med
herr Lithander i att instämma i herr Forssells yrkande.

Herr Laurin: Herr talman! Jag ber att få förena mig med herr Forssell i
hans yrkande.

Överläggningen förklarades härmed avslutad. Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan, dels ock på avslag därå samt
bifall i stället till det av herr Forssell under överläggningen framställda yrkandet;
och fann herr talmannen den förra propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Bodén begärde emellertid votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition upplästes och godkändes samt
anslogs:

Den, som vill, att kammaren bifaller andra tillfälliga utskottets hemställan i
utskottets förevarande utlåtande nr 8, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren, med avslag å utskottets berörda hemställan, bifallit
det av herr Forssell under överläggningen framställda yrkandet.

Onsdagen den 12 maj e. m.

81 Nr 35.

Herr talmannen meddelade, att herr Boden jämte 28 av kammarens ledamöter
framställt skriftlig begäran om voteringens verkställande medelst namnupprop,
vadan, sedan kammarens ledamöter intagit sina platser samt voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst, omröstning medelst namnupprop nu omedelbart
företogs. Därvid avgåvos 76 ja och 68 nej varjämte 13 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets hemställan.

Över omröstningen fördes anteckningar å voteringslista, som här nedan intages
:

		Ja	Nej	Av- står
Herr	Förste Vice Talmannen......		1
»	Andre Vice Talmannen......
	Stockholms stad.
Herr	Lindman............
»	Löfgren i Stockholm.......
»	Hagman.............	i
»	Eriksson i Stockholm.......			i
»	Hansson i Stockholm.......	i
»	Nyländer............
»	Johanson i Stockholm.......			i
»	Holmström i Stockholm.....	i
Fru	Östlund.............	i
Fröken Wellin............			i
Herr	Forssell.............		1
»	Carlsson i Stockholm.......			i
»	Hoimdahl............		1
»	Järte..............		1
Fru	Wessman............	i
	Stockholms län.
Herr	Karlsson i Nynäshamn......
»	Söderberg............	i
»	Karlsson i Yätö.........	i
»	Andersson i Igelboda.......
»	Andersson i Tungelsta......
»	Bernström............
»	Christenson i Södertälje......
»	Laurin..............		1
»	Mosesson.............
»	Ahl...............			i
	Uppsala län.
Herr	Borg..............
»	Sjölander............
»	Olsson i Golvvasta........		1
»	Björnberg............
»	Andrén.............		1

Andra hammarens protoholl 1926. Nr 35. 6

Ang.

undersökning
rörande systembolagens

verksamhet
m. m.
(Forts.)

Nr 35. 82

Onsdagen den 12 maj e. m.

Ang.

undersökning
rörande systembolagens

verksamhet
m. m.
(Fort».)

		Ja	Nej	Av- står
	Södermanlands län.
Herr	Johansson i Uppmälby......	1
»	Olsson i Ramsta.........
»	Schfll ..............		1
»	Laurén.............
»	Andersson i Katrineholm.....	1
»>	Jonsson .............	1
»	Lundkvist............	1
	Östergötlands län.
Herr	af Ekenstam...........
»	Pettersson i Bjälbo........
»	Sjögren.............	1
»	Johansson i Arkösund.......	1
»	Westman............		1
»	Karlsson i Vadstena.......	1
»	Olsson i Rimforsa........
»	Björkman............		1
»	Ericson i Boxholm........
»	Ward..............	1
»	Holmberg............	1
»	Anderson i Linköping......		1
	Jönköpings län.
i Herr	Johanson i Huskvarna......		1
»	Harmun.............		1
»	Carlström............		1
»	Fast..............	1
»	Petersson i Broaryd.......		1
»	Svensson i Högsjöhult......			i
»	Lilliecreutz...........		1
»	Andersson i Löbbo........	1
»	Göranson ............		1
	Kronobergs län.
Herr	Magnusson i Tumhult......
»	Olsson i Blädinge........		1
»	Svensson i Betingetorp ......
»	Leo...............
)>	Blomquist............			i
»	Svensson i Grönvik.......		1
	Kalmar län.
Herr	Magnusson i Kalmar ......	1
»	Olsson i Kalmar.........
»	Werner.............			i
»	Gustafson i Vimmerby......
»	Johansson i Krogstorp......		1
»	Wagnsson............	1

Onsdagen den 12 maj e. m.

83 Nr 36.

		Ja	Nej	Av- står
Herr Olsson i Högby.........
»	Heiding.............		1
»	Wirsell.............		1
	Gotlands län.
Herr	Gardell i Gans..........		1
»	Svedman............		1
»	Gardell i Stenstu.........
	Blekinge län.
Herr Jönsson i Boa..........
»	Törnkvist i Karlskrona......
»	Kloo..............	1
»	Jeppsson ............			i
»	Holmgren............
»	Adler..............
	Kristianstads län.
Herr Bengtsson i Norup........
»	Borggren............	1
»	Persson i Fritorp........
»	Björklund............	1
»	Björk ..............	1
»	Isacsson.............	1
1 »	Hammarlund..........		1
	Malmö m. fl. städer.
Herr Rydén.............	1
»	Winkler.............
»	Lovén ..............	1
»	Jensen.............	1
»	Engberg.............			i
»	Lindskog ............		1
»	W eibull.............	1
»	Bergström i Hälsingborg.....	1
	Malmöhus län.
Herr	Jönsson i Revinge........	1
»	Nilsson i Tånga.........	1
»	Olsson i Kullenbergstorp.....		1
»	Sköld..............
»	Andersson i Höör........	1
»	Törnkvist i Bjuv.........	1
»	Paulsen.............	1
»	Fjellman............		1
»	Månsson i Erlandsro.......		1
»	Nilsson i Hörby.........			i
Fru	N ordgren.............	1

Ang.

undersökning
rörande systembolagens

verksamhet
m. m.
(Forts.)

Nr 35. 84

Onsdagen den 12 maj e. m.

Avq.

undersökning
rörande systembolagens

verksamhet
m. m.
(Forts.)

		Ja	Nej	Av- står
	Hallands län.
Herr	Henrikson............
»	Lindqvist i Halmstad......	1
»	Johansson i Erånalt.......		1
»	Uddenberg i Varberg.......
»	Andersson i Falkenberg......
»	Larson i Tönnersa........
	Göteborgs stad.
Herr	Reling..............
»	Kristensson i Göteborg......
»	Lithander............		1
»	Sjöström............	1
»	Pehrsson i Göteborg.......		1
»	Hedvall.............
»	Höglund............	1
Fru	Timring.............	1
Herr	Almquist............		1
	Göteborgs och Bohus län.
Herr	Andersson i Grimbo.......		1
»	Olsson i Broberg.........
»	Olsson i Berg..........
»	Osberg.............
»	Carlson i Mölndal........	1
»	Wallerius............
»	Brännberg ............	1
»	Mårtenson............	1
	Älvsborgs län.
Herr	Hallén..............	1
»	Danielsson............		1
»	Gustafson i Kasenberg......
»	Lindgren............	1	1
»	Hansson i Trollhättan......
»	Olsson i Mellerud........	1
»	Alströmer............		1
»	Ryberg . . ...........		1
»	Gustafsson i Älvsered......		1
»	Johansson i Väby........
»	Petersson i Lerbäcksbyn.....		1
»	Weijne.............	1
	Skaraborgs län.
Herr	Bengtsson i Kullen........		1
»	Magnusson i Skövde.......
»	Bäcklund.............	1
»	Johanson i Hallagården......		1
»	Yahlstedt............

Onsdagen den 12 maj e. m.

8 5 Nr 85.

		Ja	Nej	Av- står
Herr	Lunden .............		1
»	Anderson i Storegården......
»	Bodén .............		1
»	Hedin..............
	Värmlands län.
Herr	Jansson i Edsbäcken.......
»	Carlsson-Frosterud........			i
»	Andersson i Prästbol.......
»	Ros...............
»	Norling.............	1
»	Norsell.............	1
»	Spångberg ............	1
»	Björling.............		1
»	Eriksson i Väst bro........		1
»	Morfeldt.............	1
	Örebro län.
Herr	Uddenberg i Karlskoga......	1
»	Anderson i Råstock.......	1
»	Nilsson i Örebro.........	1
»	Ödström............		1
»	Ljunggren ............		1
»	Öhman.............	1
»	Lundgren...........		1
»	Persson i Falla.........		1
»	Mogård.............	1
	Västmanlands län.
Herr	Larsson i Västerås........
»	Loricbs.............
»	Pettersson i Köping.......	1
»	Eklund.............	1
»	Olovson i Västerås........	1
»	Olsson i Broddbo........		1
	Kopparbergs län.
Herr	Eriksson i Grängesberg......	1
»	Jansson i Falun.........	1
»	Hansson i Bäck.........		1
»	Ernfors.............		1
»	Andersson i Rasjön.......		1
»	Pettersson i Hällbacken.....	1
»	Andersson i Ovanmyra......		1
»	Englund.............
»	Sundström............
»	Smedh.............

Ang.

undersökning
rörande systembolagens

verksamhet
m. m.
(Forts.)

Nr 35. 86

Onsdagen den 12 maj e. m.

Ang.

undersökning
rörande systembolagens

verksamhet
m. m.
(Forts.)

		Ja	Nej	Av- står
	Gävleborgs län.
Herr Månsson i Furuvik........	1
»	Sävström............	1
»	Lindley.............
»	Olsson i Hov..........
»	Johansson i Kälkebo.......		1
»	Granath .............	1
»	Johansson i Edsbyn.......		1
»	Olsson i Gävle..........	1
»	Holmström i Gävle........	1
»	Herou..............
»	Högström............
	Västernorrlands län.
Herr	Öberg..............
»	Johansson i Sollefteå.......	1
»	Vennerström.......... .	1
»	Bergström i Bäckland......		1
»	Lagerkwist...........	1
»	Strindlund............		1
»	Yästberg............
»	Molander............	1
t>	Rudén.............		1
»	Frost..............
	Jämtlands län.
Herr	Olofsson i Digernäs.......		1
»	Hedlund i Östersund.......	1
»	Hedlund i Häste.........		1
»	Persson i Trången........		1
»	Olsson i Bödningsberg......	1
	Västerbottens län.
Herr	Wiklund ............
»	Bäckström............
»	Wikström............
»	Brännström...........
»	Lindmark............		1
»	Lindberg............
»	Sandberg ............		1
	Norrbottens län.
Herr	Hage..............
»	Nilsson i Antnäs.........		1
»	Lövgren i Nyborg........			i
»	Dahlén.............	1
»	Samuelsson...........	1
»	Hedström............		1
»	Grapenson ............		1
	Summa	76	68	13

Onsdagen den 12 maj e. m.

87 Nr 85.

§ 10.

Anmäldes och godkändes följande förslag till riksdagens skrivelser till Konungen,
nämligen:

från statsutskottet:

nr 202, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under åttonde
huvudtiteln gjorda framställningar angående anslag till akademien för de fria
konsterna;

nr 203, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående vissa anslag till de
allmänna läroverken jämte en i ämnet väckt motion;

nr 204, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående forskarstipendier
för docenter vid universiteten och karolinska institutet;

nr 205, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående definitiv lönereglering
för befattningshavare i överståthållarämbetets kansli m. m.;

nr 206, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag för
undervisning i slöjd åt vid vissa sjukvårdsanstalter intagna barn i skolåldern
;

nr 207, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av
en baltisk-geodetisk kommission m. m.;

nr 208, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående anskaffande och
underhåll genom statens försorg av möblering för vissa rum i den för landshövdingen
i Stockholms län avsedda tjänstebostaden;

nr 209, angående de i regeringsformens 63 § föreskrivna kreditivsummor;
nr 210, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfällig löneförbättring
under budgetåret 1926—1927 för viss personal inom den civila statsförvaltningen; nr

211, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
om fördelning av automobilskattemedel jämte i ämnet väckta motioner;

nr 212, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen framställda
förslag rörande avsättning till statsverkets fond av rudsrycksmedel m. m.
jämte i ämnet väckta motioner; och

nr 213, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omklassificering
av postkontoren samt telegrafverkets och statens järnvägars stationer m. in.
jämte vissa i ämnet väckta motioner;

från jordbruksutskottet:

nr 9 A, i anledning av dels vissa utav Kungl. Maj :t i statsverkspropositionen
under nionde huvudtiteln gjorda framställningar dels ock åtskilliga beträffande
samma huvudtitel väckta motioner; och

nr 215, i anledning av vissa av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen under
tionde huvudtiteln gjorda framställningar;

från bankoutskottet:

nr 216, i anledning av väckt motion om höjning av dagtraktamentena till
kyrkomötets ledamöter; och

nr 217, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfällig löneförbättring
under budgetåret 1926—1927 för viss personal inom den civila
statsförvaltningen, i vad avser pensions- och indragningsstaterna;

från andra lagutskottet:

nr 218, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om arbetstidens begränsning dels ock i ämnet väckta motioner;

nr 219, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om
vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete
dels ock i ämnet väckta motioner; och

Nr 35. 88

Onsdagen den 12 maj e. m.

nr 220, i anledning av dels Knngl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om arbetstiden å svenska fartyg (sjöarbetstidslag) dels oek i ämnet väckta
motioner; samt

från riksdagens kansli, nr 214, angående utredning i fråga om meddelande av
viss föreskrift rörande kassation av husdjur.

§ 11.

Till bordläggning anmäldes:
konstitutionsutskottets utlåtanden:

nr 27, i anledning av dels Ivungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om ändrad lydelse av § 29 samt § 80 mom. 1 i förordningen den 21 mars
1862 om kommunalstyrelse på landet m. m., dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag angående ändrad lydelse av 4, 5, 9 och 11 §§ i lagen den 26
november 1920 om val till riksdagen, dels ock väckta motioner angående ändring
i vissa bestämmelser om kommunala och politiska val; och

nr 28, i anledning av väckt motion om vissa ändringar i lagen om val till
riksdagen;

statsutskottets utlåtanden:

nr 124, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under tredje
huvudtiteln gjorda framställningar i avseende å vissa anslag till utrikesdepartementet; nr

125, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förslag till bestämmelser
angående de icke rättsbildade domsagobiträdenas avlöningsförhållanden
och anställningsvillkor jämte i ämnet väckta motioner; och

nr 126, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under sjunde
huvudtiteln gjorda framställning angående återbäring av inkomst- och förmögenhetsskatt
för nobelstiftelsen;

sammansatta stats- och första lagutskottets utlåtande, nr 9, i anledning av
Kungl. Maj :ts proposition angående ändrade bestämmelser i fråga om den stärbhus
efter präst tillförsäkrade förmånen av tjänst- och nådår m. m.;

sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande, nr 8, i anledning av
Kungl. Majrts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 4, 7 och
11 §§ i lagen! den 28 mars 1919 om anställande av distriktsbarnmorskor
m. m.;

bankoutskottets utlåtanden:

nr 46, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
om ändrad lydelse av § 2 mom. 1 i förordningen den 21 juni 1922 angående
postsparbanken, ävensom en i ämnet väckt motion;

nr 47, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändrade
bestämmelser angående ny pension för viss pensionerad icke-ordinarie personal
vid telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk;

nr 48, i anledning av Kungl. Majrts under punkten 15 av andra huvudtiteln
gjorda framställning angående personligt avlöningstillägg åt kontorsbiträdet i
Göta hovrätt J. M. Håkansson; och

nr 49, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa bestämmelser
för förste provinsialläkare och provinsialläkare i fråga om rätt till pension; jordbruksutskottets

utlåtanden:

nr 59, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående anordnande av en
statsunderstödd, frivillig försäkring mot smittsamma husdjurssjukdomar m. m.,
jämte i ämnet väckta motioner; och

89 Nr 35.

Onsdagen den 12 maj e. m.

nr GO, i anledning av väckt motion om understöd av statsmedel till vissa
ömsesidiga försäkringsanstalter på grund av förluster, förorsakade av mul- och
klövsjukeepizootien inom landet;

andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande, nr 8, i anledning av
väckt motion angående förkortning av studietiden för blivande läkare m. m.;
samt

andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande, nr 7, i anledning av
väckt motion angående revision av gällande bestämmelser för allmänna bidrag
till primärkommunerna.

§ 12.

Justerades protokollsutdrag.

§ 13.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:

herr Olsson i liamsta	under	2 dagar fr. o. m.	den	13	maj,
» Gustafson i Kasenberg		2		2»	14
» Lorichs	2>	o		2>	13
* Jansson i Falun	»	2	» 2>		14	■»
» Anderson i Storegården	1	2	» >	2>	13
» Englund	2>	4	» »	>	14	2>
» Lithander		5		»	14
» Lundén	>	2			13	» och
» Hallén	»	5		2>	15	» .
Kammarens ledamöter åtskildes	härefter	kl.	3.16 på natten.

In fidem
Per Cronvall.

Andra kammarens protokoll 1926.

Nr 85.

Nr 35. 90

Fredagen den 14 maj.

Kl. 3.30 e. m.

§ 1.

Justerades protokollet för den 7 innevarande maj.

§ 2.

Upplästes följande till kammaren inkomna sjukbetyg:

Riksdagsman O. N. Olsson i Broberg, som lider av leversjukdom, är på grund
härav förhindrad tillsvidare att deltaga i riksdagsarbetet.

Stockholm den 12 maj 1926.

Olof Sandberg
leg. läkare.

§ 3.

Föredrogos, men bordlädes åter konstitutionsutskottets utlåtanden nr 27 och
28, statsutskottets utlåtanden nr 124—126, sammansatta stats- och första lagutskottets
utlåtande nr 9, sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande
nr 8, bankoutskottets utlåtanden nr 46—49, jordbruksutskottets utlåtanden nr 59
och 60 andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 8 samt andra
kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 7.

§ 4-

Ordet lämnades härefter till herr förste vice talmannen, som yttrade: Jag
hemställer, att kammaren måtte besluta, att konstitutionsutskottets utlåtande,
nr 26, i anledning av väckt motion om avskaffande av censurbestämmelserna
i fråga om valbarhet till riksdagens första kammare, må uppföras såsom
första ärende bland två gånger bordlagda sådana på morgondagens föredragningslista.

Denna hemställan bifölls.

§ 5.

Anmäldes och godkändes följande förslag till riksdagens skrivelser till Konungen,
nämligen:
från statsutskottet:

nr 8 A, i anledning av dels vissa utav Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen
under åttonde huvudtiteln gjorda framställningar, dels ock åtskilliga beträffande
samma huvudtitel väckta motioner; .

nr 221, i anledning av Kungl. Majds proposition angående tillfällig löneförbättring
åt nordiska museets personal;

Fredagen den 14 maj.

91 Nr 85.

nr 222, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till grunder
för tillfällig löneförbättring under ecklesiastikåret 1926—1927 åt kyrkoherdar
och komministrar i nyreglerade pastorat samt åt kontraktsprostar och vissa
extra ordinarie präster^

nr 223, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till grunder för
dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1926—1927 åt dels kyrkoherdar och komministrar
i nyreglerade pastorat samt åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie
präster, dels ock innehavare av prästerliga emeritilöner;

nr 224, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse från inbetalning
till kyrkofonden av vissa för avlöning åt extra-ordinarie präster i
Stockholm utbekomna medel;

nr 225, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning åt sakkunniga
i befordringsärenden vid universiteten i Uppsala och Lund samt
karolinska institutet m. m.;

nr 226, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under femte
huvudtiteln gjorda framställning angående anslag till befattningshavare vid
länsstyrelserna;

nr 227, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående anslag till
s k y d d s k o p p y in p n i n g c n;

nr 228, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående anslag till offentliga
arbetsförmedlingen i riket m. m.; och

nr 229, i anledning av inom riksdagen väckta motioner angående anslag till
anordnande av s. k. folkhögskolekurser i Härjedalen; samt

från första lagutskottet:

nr 230, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om
åläggande av skyldighet för ägare av fastighet i stad att utgiva ersättning för
anläggning av gata och kloakledning så ock att i visst fall upplåta mark till
gata; och

nr 231, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om
fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda bestämmelser
angående olovlig befattning med spritdrycker och vin ävensom av lagen den
27 november 1925 (nr 463) om utsträckt tillämpning av förstnämnda lag, m. m.

§ 6-

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Björklund under 4 dagar
från och med den 15 maj.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 3.52 e. m.

In fidem
Per Cronwnll.