RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1924:45)

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1024. Ändra kammaren. Nr 45.

Fredagen den 6 juni.

Kl. 11 f. ni.

§ 1.

Justerades de vid kammarens sammanträde den 31 nästlidna mai förda protokollen.

§ 2.

Sedan riksdagens båda kamrar förehaft och godkänt de uti statsutskottets
memorial nr 133 och jordbruksutskottets memorial nr 72 föreslagna voteringspropositioner
rörande frågor, i vilka kamrarna fattat stridiga beslut, samt bestämt
blivit, att vederbörliga omröstningar över de olika besluten skulle denna
dag äga rum, sa anställdes nu omröstningar enligt nedan intagna voteringspropositioner
i följande ordning, nämligen:

Första omröstningen:

(enligt statsutskottets memorial nr 133).

»Den,^som i likhet med första kammaren vill, att riksdagen må medgiva, att
av det pa extra stat för 1922 under femte huvudtiteln till statsbidrag åt kommuner
med flera för uppförande av vissa bostadsbyggnader anvisade reservationsanslaget
jämte därunder omförda besparingar ett belopp av 24,000 kronor må
ställas till ingenjörsvetenskapsakademiens förfogande för utförande av vissa
tekniskt-vetenskapliga undersökningar på byggnads området, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har riksdagen i likhet med andra kammaren beslutat avslå Kungl.
Maj .ts förslag om användanclö av ett belopp av 24,000 kronor av berörda reservationsanslag
med därunder omförda besparingar för vissa tekniskt-vetenskapliga
undersökningar på byggnadsområdet.»

Sedan voteringssedlarna blivit avlämnade samt en sedel avlagd och förseglad
ävensom _ underrättelse från första kammaren ingått, att voteringssedlarna för
den omröstning, varom här vore frag*a, jämväl därstädes avgivits, företogs sedlarnas
öppnande och uppräkning, och befanns att omröstningen utfallit med 65
da och 112 Nej.

Den omröstning över ovanintagna voteringsproposition, som, enligt ankommet
och nu uppläst protokoll, blivit av första kammaren samtidigt anställd, hade

utfallit med .................................... 61 Ja och 59 Nej,

vadan, då därtill lädes andra kammarens röster eller .. 65 Ja och 112 Nej,

sammanräkningen visade .................. 126 Ja och 171 Nej”

och hade alltså beslut i denna fråga blivit av riksdagen fattat i överensstämmelse
med nejpropositionens innehåll.

Andra kammarens protokoll 192Jf. Nr hd.

Gemensamma

omröstningar.

Kr 45. 2

Fredagen den 6 juni.

Gemensamma

omröstningar.

(Forts.)

Andra omröstningen:

(enligt jordbruksutskottets memorial nr 72).

»Den, som i likhet med första kammaren vill, att motionerna I: 115 och II:
205 icke må föranleda någon riksdagens åtgärd, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har riksdagen i likhet med andra kammaren för budgetåret 1924
—1925 anvisat ett extra anslag av 100,000 kronor för att efter Kungl. Majrts
beprövande användas för upprätthållande av den vid Weibullsholm bedrivna
praktiskt vetenskapliga växtförädlingsverksamheten.»

Sedan voteringssedlarna blivit avlämnade samt en sedel avlagd och förseglad
ävensom underrättelse från första kammaren ingått, att voteringssedlarna för
den omröstning, varom här vore fråga, jämväl därstädes avgivits, företogs sedlarnas
öppnande och uppräkning, och befanns att omröstningen utfallit med 23
Ja och 151 Nej.

Den omröstning över ovanintagna voteringsproposition, som, enligt ankommet
och nu uppläst protokoll, blivit av första kammaren samtidigt anställd, hade

utfallit med .................................... 63 Ja och 55 Nej,

vadan, då därtill lades andra kammarens röster eller ■■ 23 Ja och 151 Nej,

sammanräkningen visade .......................... 86 Ja och 206 Nej,

och hade alltså beslut i denna fråga blivit av riksdagen fattat i överensstäm melse

med nejpropositionens innehåll.

§ 3.

Svar å Ordet lämnades nu till
interpellation.

Chefen för finansdepartementet herr statsrådet Beskow, som anförde: Herr
talman! Ledamoten av riksdagens andra kammare, herr K. V. Karlsson i
Grängesberg, har med kammarens tillstånd till mig riktat följande spörsmål:

1) Anser herr statsrådet det vara överensstämmande med gällande skattelagar
att konfliktunderstöd, som utbetalas av arbetarorganisationerna, beskattas såsom
inkomst och att nämnda organisationer åläggas avgiva uppgifter angående utbetalta
understöd?

2) Om dessa frågor besvaras nekande, vilka åtgärder ämnar herr statsrådet
vidtaga för att förhindra taxeringsmyndigheterna att vidare fortsätta den felaktiga
praxis, som i nämnda avseende börjat tillämpas?

3) Om förstnämnda frågan åter skulle besvaras jakande, anser icke herr statsrådet
i så fall det vara nödvändigt, att skattelagarna snarast möjligt ändras därhän,
att det uttryckligen stadgas, att konfliktunderstöd ej få beskattas som inkomst,
och ämnar herr statsrådet för riksdagen framlägga förslag till erforderlig
lagändring i sådan riktning?

Härå vill jag svara följande:

1) Någon egen uppfattning angående de två spörsmål, som i den av interpellanten
framställda första frågan avses, vill jag ej uttala utan att äga stöd av
inhämtade utlåtanden från vederbörande sakkunniga ämbetsverk. Några sådana
utlåtande ha under den korta tid, som stått till buds efter interpellationens avgivande,
ej kunnat infordras. Emellertid kan jag beträffande det ena spörs -

Fredagen den 6 juni.

3 Nr 45.

målet hänvisa till ett regeringsrättens den 26 oktober 1917 meddelade enhälliga
utslag av innebörd, att understöd från arbetarorganisation under arbetsinställelse,
efter avdrag av årets avgifter till organisationen, utgör beskattningsbar inkomst.
Denna uppfattning har även kommit till uttryck i tillgängliga skattehandböcker.

2) och 3) Med det svar, jag givit på den första frågan, kan den under 2)
framställda frågan ej giva anledning till något uttalande från min sida. Detsamma
måste bliva fallet beträffande den tredje frågan, därest det ifrågasattes,
att jag skall lämna ett direkt svar på denna i dess givna formulering. Emellertid
vill jag meddela, att den sakfraga, som i interpellationen avhandlas, vid
olika tillfällen varit föremål för uppmärksamhet inom finansdepartementet och
att den senast berörts i de s. k. inkomstskattesakkunnigas den 7 juli 1923 avgivna
betänkande. X detta torde hava asyftats1 en sådan lösning av spörsmålet,
att väl understöd, som tillfaller den arbetslöse, skall beräknas såsom inkomst,
men att däremot till vederbörande kassor erlagda avgifter skola få avdragas
även om understöd under året ej erhållits. På nuvarande stadium kan jag ej
uttala någon mening om vare sig detta eller andra förslag i ämnet. Det torda
-emellertid vara att förvänta, att riksdagen kommer i tillfälle att taga ställning
till spörsmålet, när förslag angående frågan om en kommunalskattereform och
vad därmed sammanhänger år 1926 kommer att ligga på riksdagens'' bord.

Härpå yttrade

Herr Karlsson i Grängesberg: Herr talman! Jag ber att till herr statsrådet
och chefen för finansdepartementet få framföra mitt tack för det erhållna
svaret. Jag1 vill uttala mitt beklagande av att dan korta tiden icke medgivit
iör herr statsrådet att avgiva ett mera klarläggande svar.

. Anledningen till att denna fråga förts på tal i riksdagen är den, att taxeringsmyndigheterna
pa olika orter under senaste tiden börjat ådagalägga ett
mera aggressivt uppträdande, än vad tidigare varit fallet, i fråga om taxering av
det understöd, som arbetarna genom sina fackliga sammanslutningar tillförsäkrat
sig vid arbetskonflikter.

^a.^r*n^smyn.c}^?e^erna ha t. o. m. börjat avfordra arbetarnas organisationer
uppgifter om, till vilka medlemmar understöd utbetalats och till vilka belopp
detta skett.

Detta förfarande, att avfordra organisationerna uppgifter om utbetalat understöd,
bar, såvitt jag kunnat finna, inget stöd i gällande förordningar, och taxeringsmyndigheternas
begäran därom kan därför också av organisationerna lämnas
utan avseende.

Rörande denna sak har herr finansministern i sitt svar försiktigtvis underlåtit
att göra något som helst uttalande. Som svar på min fråga'', huruvida det
kan anses vara i överensstämmelse med gällande skattelagar, att konfliktunderstod,
som utbetalats av arbetarorganisationerna, beskattas som inkomst, har herr
statsrådet i sitt svar hänvisat till att ett prejudikat föreligger, vilket ger stöd åt
den meningen, att sådant understöd skall beskattas.

. Tl11 detta vill jag säga, att enbart det förhållandet, att det endast kan hänvisas
till ett s. k. prejudikat visar, att lagens, bestämmelser äro oklara.

Ett prejudikat är ju nämligen endast en viss tolkning av någonting som är
oklart, och den tolkningen kan, trots allt, vara oriktig.

Huru man än betraktar konfliktunderstödens karaktär, så är en beskattning
av dessa understöd orättvis. Det är en dubbelbeskattning, som vi på arbetarhåll
icke kunna stiUatigande finna oss i. Närmast kan man ju betrakta rätten till
konfliktunderstod som en sorts försäkring. Men konsekvensen fordrar då att
skola dessa understöd beskattas, da skola också de årliga avgifterna till denna
försäkring få avdragas. Intill dess att en sådan bestämmelse blivit fastställd.

Svar d

interpellation*

(Forts.}

Nr 45. 4

Fredagen den 6 juni.

Svar å är en beskattning av understöden en orättfärdighet mot _ arbetarna, en orätt -■ interpellation, färdighet, som är så mycket större, då män vet, att enskilda arbetsköpare och
(Förte.) holag utf’ s-m bokföring upptaga avgifterna till sina motsvarande organisationer
(försäkringar) som en företagets omkostnad och sålunda icke erlägga någon

skatt därför. o

För övrigt vill jag i detta sammanhang peka pa ett annat förhållande, som
gör att ett bestämt fastslående av att konfliktunderstöden under alla förhållanden
skola beskattas är en oformlighet, som leder till orimliga konsekvenser. .. V ia
en arbetskonflikt exempelvis, där arbetarna genom en lockout från arbetsköparnas
sida blivit utestängda från arbetet, kan arbetarnas organisation nödgas upptaga
ett lån på kanske några hundra tusen kronor för att kunna tillförsäkra

medlemmarna understöd. „

Detta är då ett lån, som'' arbetarna tagit kollektivt och som de också senare ia
återbetala kollektivt genom inbetalande av avgifter till organisationen. lian det
vara någon rim eller reson uti att, då jag, låt vara gemensamt med andra, kalmrater,
tar detta lån, så skall jag beskattas för detsamma som en inkomst? _

För min del finner jag detta vara på det högsta oriktigt. Skattelagarna i det
här påtalade avseendet böra ändras och förtydligas så, att denna dubbelbeskattning,
som börjar tränga sig fram till att bli praxis, blir stävjad.

Herr statsrådet framhåller i sitt svar, att det torde vara att förvänta, att riksdagen
kommer i tillfälle att taga ställning till detta spörsmål, när förslag angående
frågan om en kommunalskattereform och vad därmed sammanhänger
år 1926 kommer att ligga på riksdagens bord. Om detta yttrande innebär, att
kommunalskattekommittén har att från herr statsrådet emotse, en. särskild uppmaning
att ägna denna fråga en ingående uppmärksamhet, så är jag herr statsrådet
tacksam därför. Jag vill då också uttala den förhoppningen, att kommunalskattekommittén
beaktar de synpunkter jag här framhållit.

Till dess riksdagen beslutat en ändring i berörda avseende i skattelagarna,
få väl arbetarna så gott sig göra låter söka undandraga sig den dubbelbeskattning,
som de på detta område nu äro utsatta för.

§ 4.

Föredrogos vart för sig sammansatta bevillnmgs- och första lagutskottets memorial
:

nr 2, med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande utskottets
utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med
särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och. vin,

m. m.; och . . ... .. ,

nr 3, med hemställan om anvisande av ersättning åt utskottets tjänsteman och

vaktbetjäning.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa memorial hemställt.

§ 5.

t frnaa nw Härpå föredrogs första kammarens protokollsutdrag nr 333, innefattande delprovisoriska
givning av nämnda kammares beslut över dess andra^ tillfälliga utskotts utlahamntaxor
för tande nr 3, i anledning av väckt motion, nr 196, om åvägabringande av utrednyanlagda
'' ’0ch försiaff i syfte att möjliggöra fastställandet av provisoriska hamnhamnarm.
m.^^ f„r nyanlag(ja hamnar m. m.; och yttrade därvid

Herr Eriksson i Stockholm: Herr talman! Genom något missöde har det
nu föredragna protokollsutdraget icke förr kommit att föredragas i kammaren.
Hade så varit förhållandet, så är det självfallet, att ärendet kommit att remit -

Fredagen den 6 juni.

5 Nr io.

teras till ett av kammarens tillfälliga utskott, antagligen då det utskott, varav
jag är medlem. Jag har emellertid den uppfattningen, att detta ärende är av den
natur, att det jämlikt 63 § i riksdagsordningen. kan genast företagas till avgörande,
och jag skall senare tillåta mig att göra ett yrkande i den riktningen.
Jag skall emellertid först be att med några ord få redogöra för det föreliggande
ärendet.

Motionären i första kammaren, herr Rosén, har i sin motion anfört, hurusom
han vid besök i en del nyanlagda fiskehamnar funnit, att, trots det att hamnarna
voro färdigbyggda och tagna i bruk, ändock icke den ordinarie taxan för hamnarnas
begagnande hade kunnat fastställas. Anledningen till detta har varit, att
först den definitiva kostnaden för hamnarna skulle fastställas, innan förslag
till hamnavgifter kunde uppgöras och senare fastställas. Han har sålunda ansett,
att åtgärder borde vidtagas för att i avvaktan på fastställandet av ordinarie
hamnavgifter en provisorisk hamntaxa må fastställas, och han har framställt
förslag i denna riktning.

Ärendet har behandlats av första kammarens andra tillfälliga utskott, som
delat de synpunkter, som motionären har framställt. Utskottet säger i sitt
utlåtande bland annat följande: »Utskottet finner det således synnerligen motiverat,
att provisoriska taxor fastställas för tillämpning, intill dess ordinarie
taxor kunna bliva bestämda. Beträffande sättet för bestämmandet av dessa provisoriska
taxor anser utskottet det lämpligen kunna uppdragas åt länsstyrelserna
att efter framställning och förslag av vederbörande fastställa desamma.»

»Med stöd av vad sålunda anförts får utskottet hemställa, att första kammaren
för sin del måtte besluta, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla om snar utredning i syfte dels att för nyanlagda hamnar möjliggöra
fastställandet av provisoriska hamntaxor, avsedda att tillämpas från den
tidpunkt, då trafik i hamnen kan påbörjas, dels att åstadkomma förenkling vid
handläggning av taxeärenden rörande lånt- och fiskehamnar, samt att därefter
vidtaga de åtgärder, som av utredningen kunnat påkallas.»

Herr talman! Jag delar de synpunkter, som första kammarens andra tillfälliga
utskott har framfört, och tillåter mig sålunda hemställa, att andra kammaren
med anledning av den delgivning av första kammarens beslut i ärendet,
som nu skett, måtte besluta att biträda första kammarens i ämnet fattade
beslut. 1 fi

Vidare anfördes ej. Kammaren biföll den av herr Eriksson i Stockholm
gjorda hemställan.

§ 6.

Eöredrogos vart för sig:

bevillningsutskottets betänkande, nr 55, i anledning av väckta motioner om
viss ändring i förordningen angående automobilskatt; och

jordbruksutskottets utlåtande, nr 79, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående tillämpning, i vad angår kronoegendomar, av föreslagen lag om
återköpsrätt till fast egendom.

Kammaren biföll vad utskotten i nämnda betänkande och utlåtande hemställt.

§ 7.

Anmäldes och godkändes följande förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen, nämligen:

från konstitutionsutskottet:

nr 318, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om landsting
m. m. jämte sex i ämnet väckta motioner;

I fråga om
provisoriska
hamntaxor för
nyanlagda
hamnar m. m.
(Forts.)

Nr 45. 6

Fredagen den 6 juni.

nr 319, i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i lagen om val
till riksdagen; och

nr 320, i anledning av dels Kungl. Majrts proposition nr 150, i vad densamma
avser förslag till lag om ändrad lydelse av 33 § i lagen den 13 juni 1919 om
kommunalförbund, dels ock Kungl. Maj:ts proposition nr 152 med förslag till
lag om ändring i vissa delar av förordningen den 21 mars 1862 om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd m. m.;

från bankoutskottet:

nr 254, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till kungörelse
angående vissa ändringar i kungörelsen den 15 juni 1923 (nr 265) med allmänna
grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst m. m., i vad den
angår pensions- och indragningsstaterna, jämte i ämnet väckta motioner;

nr 255, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag
till kungörelse angående vissa ändringar i kungörelsen den 15 juni 1923 (nr
266) med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i
statens tjänst m. fl. pensionärer, jämte i ämnet väckta motioner:

nr 256, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dyrtidstillägg åt
pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst m. fl.
jämte i ämnet väckta motioner;

nr 306, i anledning av vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande
anslagen till pensions- och indragningsstaterna; och

nr 308, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfällig löneförbättring
under budgetåret 1924—1925 för viss personal inom den civila statsförvaltningen,
i vad avser pensions- och indragningsstaterna;

från jordbruksutskottet, nr 290, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med
förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 23 oktober 1891 angående
väghållningsbesvärets utgörande på landet jämte i ämnet väckta motioner;

från bankoutskottet, nr 309, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
provisoriskt lönetillägg åt vissa professorer m. fl., i vad avser elfte huvudtiteln; från

andra lagutskottet :

nr 310, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om
fortsatt tillämpning av lagen den 20 maj 1921 angående förbud i vissa fall för
bolag och ekonomisk förening att förvärva fast egendom, dels ock i ämnet väckta
motioner;

nr 311, i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl. Maj:t angående
lagstiftning rörande förbud att i fråga om äganderätt till fastighet vara
bulvan för annan;

. nr 312, i anledning av väckta motioner med förslag till dels lag om utsträckt
tillämpning av lagen den 25 juni 1909 om inskränkning i rätten att erhålla
ägostyckning, dels ock lag om viss inskränkning i rätten till jordavsöndring;

_ nr 313, i anledning av väckta motioner dels med förslag till lag om rätt i
vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område
m. m., dels ock om skrivelse till Kungl. Maj:t angående utvidgning av
tillämplighetsområdet för den nuvarande lagstiftningen i ämnet;

nr 314, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag om ändrad
lydelse av 2 § 8:o) i lagen den 26 maj 1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt;

nr 315, i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl. Maj:t angående
social arrendelag;

nr 316, i anledning av väckta motioner angående förslag till dels vanhävdslag,
dels ock lag oin skydd för åbyggnader å jordbruksfastighet; och

nr 317, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om be -

Fredagen den 6 juni.

7 N r 45.

frielse för vissa marinen tilldelade värnpliktiga från viss tjänstgöringsskyldighet; från

riksdagens kansli, nr 307, angående viss ändring i gällande stadga för
fortsättningsskolan; samt

från första lagutskottet:

nr 331, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om återköpsrätt till fast egendom m. m., dels ock i ämnet väckta motioner;

nr 332, i anledning av dels Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag om
ändrad lydelse av 1 kap. 4 § rättegångsbalken m. m., dels ock i ämnet väckta
motioner;

nr 333, i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl. Maj :t angående
dels. lagstiftning rörande upplåtelse med åborätt av jord utav krono- eller
ecklesiastik natur, dels ock ordnandet av kreditgivning åt innehavare av med
åborätt upplåten jord; och

nr 334, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om
viss panträtt i spannmål.

§ 8.

Till bordläggning anmäldes:

statsutskottets memorial, nr 138, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående provisoriskt lönetillägg åt
vissa befattningshavare vid statens bakteriologiska laboratorium m. fl.; och

bevillningsutskottets betänkande, nr 56, angående beräkning av bevillningarna
för budgetåret 1924—1925, m. m.

§ 9.

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 11,55 f. m.

In fidem
Per Cronvall.

Nr 45. 8

Lördagen den 7 juni.

Kl. 3,30 e. m.

§ 1.

Föredrogs statsutskottets memorial, nr 138, i anledning av kamrarnas skiljaktiga
beslut i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående provisoriskt
lönetillägg åt vissa befattningshavare vid statens bakteriologiska laboratorium
m. fl.

Den i detta memorial föreslagna voteringspropositionen godkändes.

§ 2.

Vid härefter punktvis skedd föredragning av bevillningsutskottets betänkande,
nr 56, angående beräkning av bevillningarna för budgetåret 1924—1925
m. m. biföll kammaren vad utskottet i nämnda betänkande hemställt.

§ 3.

Herr talmannen tillkännagav, att enligt överenskommelse mellan kamrarnas
talmän gemensam votering komme att anställas tisdagen den 10 innevarande
juni angående det i statsutskottets memorial nr 138 omförmälda ärendet.

§ 4.

Vidare meddelade herr talmannen, att herr statsrådet och chefen för socialdepartementet
tillkännagivit, att han vid kammarens sammanträde den 10 i
denna månad ämnade besvara herr Kilboms interpellation i fråga om förekomna,
upprepade kränkningar av den personliga friheten.

§ 5.

Anmäldes och godkändes följande förslag till riksdagens skrivelser till Konungen,
nämligen:

från sammansatta stats- och bevillningsutskottet, nr 274, i anledning av
Kungl. Maj :ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 §
i förordningen den 18 juli 1913 angående statsverkets fond av rusdrycksmedel,
m. m. ävensom en i ämnet väckt motion;

från sammansatta bevillnings- och första lagutskottet, nr 329. i anledning av
Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser angående
olovlig befattning med spritdrycker och vin, m. m.; samt

från jordbruksutskottet:

nr 321, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfälliga lönetillägg
åt vissa kvinnliga skrivbiträden, i vad den rör nionde huvudtiteln:

Lördagen den 7 juni.

9 Nr 45.

nr 322, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dyrtidstillägg
åt vissa lärare vid lantmannaskolor ock lanthushållsskolor samt lantbruksskolor
ävensom vid lanthushållningsseminariet å Rimforsa;

nr 323, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfällig löneförbättring
under budgetåret 1924—1925 för viss personal inom den civila statsförvaltningen,
i vad rör nionde huvudtiteln;

nr 324, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående provisoriskt lönetillägg
åt vissa professorer m. fl. tillhörande under nionde huvudtiteln uppförda
verk och myndigheter; och

nr 325, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen, nionde huvudtiteln,
gjorda framställning om anslag till tryckningskostnader.

§ 6.

Till bordläggning anmäldes:

konstitutionsutskottets memorial, nr 36, angående arvode åt revisionssekreteraren
H. Kylander, vilken inom utskottet biträtt vid behandlingen av viss
fråga;

sammansatta stats- och bevillningsutskottets memorial, nr 13, angående ersättning
åt utskottets sekreterare och vaktbetjäning; och

bankoutskottets memorial, nr 73, angående särskilt arvode åt föreståndaren för
riksdagens tryckeriexpedition.

Justerades protokollsutdrag.

§ 7.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 3,44 e. m.

In fidem
Per Cronvall.

Nr 45. 10

Tisdagen den 10 juni.

Gemensam

omröstning.

Tisdagen den 10 juni.

Kl. 3,30 e. in.

Förhandlingarna leddes vid detta sammanträde av* herr förste vice talmannen.

§ 1.

Justerades protokollet för den 3 innevarande juni.

§ 2.

Anställdes gemensam omröstning över följande av statsutskottet i dess memorial
nr 138 föreslagna, av riksdagens båda kamrar godkända voteringsproposition
:

»Den, som i likhet med första kammaren vill att riksdagen må

a) medgiva, att för tiden 1 juli 1924—30 juni 1925 må, utöver tillfällig löneförbättring,
utgå ett provisoriskt lönetillägg, för år räknat,

till envar av föreståndarna vid statens bakteriologiska laboratorium och statens
rättskemiska laboratorium med 900 kronor;

skolande av ifrågavarande provisoriska lönetillägg 2/a anses motsvara lön och
V3 tjänstgöringspenningar och i tillämpliga delar gälla de bestämmelser, som
må komma att utfärdas i fråga om tillfällig löneförbättring för budgetåret 1924
■—1925 åt viss personal inom den civila statsförvaltningen;

b) till beredande av provisoriskt lönetillägg åt föreståndarna för statens bakteriologiska
laboratorium och statens rättskemiska laboratorium för budgetåret
1924—1925 under femte huvudtiteln anvisa ett extra förslagsanslag av 1,800
kronor, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har riksdagen i likhet med andra kammaren avslagit Kungl.
Maj :ts ifrågavarande proposition.»

Sedan voteringssedlarna blivit avlämnade samt en sedel avlagd och förseglad
ävensom underrättelse från första kammaren ingått, att voteringssedlarna
för den omröstning, varom här vore fråga, jämväl därstädes avgivits, företogs
sedlarnas öppnande och uppräkning, och befanns att omröstningen utfallit
med 37 Ja och 20 Nej.

Den omröstning över ovanintagna voteringsproposition, som, enligt ankommet
och nu uppläst protokoll, blivit av första kammaren samtidigt anställd,

hade utfallit med r.-... ... ... .. ....... ... ... ... ... ... ... ..... .. 40 Ja och 6 Nej,

vadan, då därtill lades andra kammarens röster eller .... 37 Ja och 20 Nej,

sammanräkningen visade r. ... ... .-. ... ... ... .>................. 77 Ja och 26 Nej,

och hade alltså beslut i denna fråga blivit av riksdagen fattat i överensstämmelse
med ja-propositionens innehåll.

Tisdagen den 10 juni

11 Nr 45.

§ 3

Ordet lämnades nu till

Chefen för socialdepartementet herr statsrådet Malm, som yttrade: Herr
talman! Med kammarens tillstånd har herr Kilbom till mig framställt spörsmålen,
huruvida jag bemärkt de upprepade kränkningar av den personliga friheten,
som förekommit vid tillämpningen av lösdrivarlagen; huruvida jag icke
anser, att åtgärder snarast möjligt böra vidtagas till förebyggande av dylika
frihetskränkningar; samt vilka åtgärder jag i så fall anser böra vidtagas.

Med anledning av de sålunda framställda frågorna ber jag, herr talman, att
få anföra följande.

Herr Kilbom synes i sin interpellation förmena, att lösdrivarlagen i sin tillämpning
riktar sig mot de oförskyllt arbetslösa och att den är en klasslag mot
arbetarna. Yore detta riktigt borde ju tvångsarbetsanstalten vid Svartsjö inrymma
oförvitliga arbetare, som haft olyckan att icke kunna erhålla något arbete.
Det kan måhända vara av ett visst intresse att se efter, vad slags folk
som i verkligheten äro internerade på Svartsjö. Då helt nyligen en undersökning
i detta avseende verkställts genom socialstyrelsens försorg, är jag i tillfälle
att meddela några uppgifter, som kunna belysa frågan i denna del.

Av de män, som under år 1923 dömdes till tvångsarbete, hade 71 procent
förut undergått fängelse eller straffarbete för brott. Kära tre fjärdedelar av
''de internerade voro således förbrytare, som förut undergått frihetsstraff. Över
hälften av de internerade hade förut minst fyra gångar undergått frihetsstraff
eller tvångsarbete. De av de internerade, som förut undergått frihetsstraff
eller tvångsarbete allenast tre eller fyra gånger, tillhöra alltså den bättre hälften
av det på Svartsjö befintliga klientelet. Det fanns år 1923 på Svartsjö tvångsarbetare,
som undergått frihetsstraff för brott ända till fjorton gånger, 22,3 procent
av tvångsarbetarna voro vanetjuvar, 10,3 procent voro spritlangare, 6,8
procent voro bondfångare eller yrkesbedragare, 5,6 procent voro soutenörer
eller kopplare och 4,7 procent voro våldsverkare. Av interpellantens arbetslösa
arbetare syntes i denna samling icke ett spår. Tvärtom. I begreppet arbetslös
lärer man väl få inlägga den betydelsen, att vederbörande i vanliga fall
utför hederligt arbete och är beredd att utföra sådant, om det erbjudes. Men
det karakteristiska för lösdrivarna på Svartsjö är just deras djupa motvilja
och förakt för hederligt arbete. Personer, som finna sin utkomst som spritlangare,
bondfångare, soutenörer och kopplare och som således förfallit till samhällsskadligt,
uppenbart parasitliv, kunna väl icke rimligen rubriceras som arbetare.
En sådan rubricering skulle innebära en förolämpning mot arbetarklassen.

För övrigt: om lösdrivarlagens tillämpning, såsom interpellanten synes förmena,
riktade sig mot de arbetslösa, då skulle väl under de senaste åren, med
deras lågkonjunktur och arbetslöshet, antalet för lösdriveri häktade personer
ha vuxit. Hur förhåller det sig nu i verkligheten härmed? Jo, enligt fattigvårdslagstiftningskommitténs
utredning uppgick under treårsperioden 1905—
1907, då som bekant högkonjunktur rådde, antalet för lösdriveri häktade och
till länsst3rrelserna insända personer i hela riket till 7,290. Under treårsperioden
1919—1921, som kännetecknas av lågkonjunktur och arbetslöshet, var
motsvarande siffra 2,098. Under lågkonjunkturens period var således antalet
för lösdriveri häktade mindre än en tredjedel av vad det var under högkonjunkturens.
Dessa två siffror tala ju ett tydligt språk och visa det oberättigade
i påståendet att lösdrivarlagens tillämpning riktar sig mot de arbetslösa.

Interpellanten påstår vidare, att lösdrivarlagen tillkom under den ekonomiska
brytningstid, som följde efter den gamla närings!agstiftningens upphävande,
då vi stodo på tröskeln till den moderna kapitalismen och, som det

Svar å

interpellation.

Nr 45. 12

Tisdagen den. 10 juni.

Svar å
interpellation.
(Forts.)

heter, »industrialismens arbetarmassor började skönjas vid synranden». Detta
är felaktig historieskrivning. Visserligen daterar sig den nuvarande lösdrivarlagen
från år 1885. Men före den nuvarande lagen gällde stadgan angående
försvarslösa och till allmänt arbete förfallna personer av år 1846, och före
denna stadga gällde annan lagstiftning mot lösdriveriet. Sanningen är, att
under hela nyare tiden har lagstiftningen oavbrutet sökt finna medel att bekämpa
lösdriveriet, och redan i medeltidens landskapslagar finnas bestämmelser
mot detsamma. Och det kan icke heller sägas, att man numera är
strängare än förr. År 1845 dömdes för lösdriveri 2,317 personer. År 1920
dömdes 453. Tillämpningen har således på senare tider blivit betydligt inskränkt.

I övrigt anser jag det nu icke vara lämplig tidpunkt för debatt från min
sida rörande lösdrivarlagens reformerande. Det sista av socialstyrelsen avgivna
yttrandet rörande det föreliggande förslaget till ny lösdrivarlag är nyligen
inkommet till departementet. Utredningen måste visserligen därefter
något kompletteras, men mot slutet av innevarande år torde frågan föreligga
i sådant skick, att man kan taga ståndpunkt till densamma. Ått dessförinnan
få fram några partiella reformer av lösdrivarlagstiftningen är ju icke rimligt.

I anslutning till vad jag sålunda anfört vill jag besvara interpellantens frågor
så, att frågan om reformering av lösdrivarlagstiftningen kommer att prövas, då
utredningen härom föreligger i avslutat skick.

Härpå anförde:

Herr Kilbom: Herr talman! Samtidigt som jag ber att få tacka för det
svar jag fått, vill jag säga, att svaret var ett försök att kringgå interpellaticnens
kärna. Det är tydligt, att de siffror, som angåvos i statsrådets svar,
kunna i och för sig vara nog så intressanta, men de bemöta alldeles ej de berättigade
anmärkningar jag i min interpellation riktat mot rättssäkerheten i
landet.

Jag vill innan jag går vidare framhålla, att det givetvis ej är min mening
att på något sätt bestrida nödvändigheten av att behandla brottslingar på ett
sätt, som ur samhällets synpunkt kan vara ändamålsenligt. Det är icke den
saken, som interpellationen avser, utan ett annat problem, nämligen frihetskrånkningarna,
ej endast i fråga om lösdrivare utan även på andra områden.

Först bör här framhållas, att lösdrivarlagen utan tvivel är en klasslag, även
om ej alla, som drabbas av dess verkningar, äro arbetare. Det räcker att i
detta sammanhang erinra om det bekanta fallet i Sunne i Värmland, där en
arbetare, uppenbarligen på grund av sina politiska åsikter eller rättare sina
åsikter i fackligt avseende, blev misshaglig för en del av platsens styrande
och på grund därav korn i konflikt med lösdrivarlagen.

Jag skulle även kunna erinra om ett liknande fall från, om jag icke minnes
galet, Vilhelmina socken i Norrbotten. För övrigt kan jag hänvisa de intresserade
till de snart sagt dagligen förekommande redogörelserna i pressen
för liknande fall. Lösdrivarlagen borde enligt min mening helt och hållet avskaffas,
ty mot de personer, som enligt de av statsrådet lämnade sifferuppgifterna
drabbats av lagen, kan man använda en annan lag. Och jag vill
t. o. m. påstå, att är det så, att lösdrivarlagen, som statsrådet säger, verkligen
ej användes mot arbetslösa, då bör man med så mycket större skäl avskaffa
lagen. Mot de andra gäller som sagt strafflagen.

Då man nu emellertid icke lämnat svar på ett par av mina frågor eller, rättare
sagt, tre av dem, kan jag ej underlåta att ytterligare belysa nödvändigheten
av lagändring i det avseende dessa frågor berört. Det gäller då först
frågan om det administrativa förfarandet. Jag vågar nämligen, trots alla siff -

Tisdagen den. 10 juni.

13 Kr 45.

ror i världen, som man kan plocka tillsammans och sticka i händerna på vem . Svar ®.
som helst, påstå, att det administrativa, förfarandet är eu av anledningarna lnteJPe at''ontill,
att lösdrivarlagen fått den karaktär av klasslag, som lagen bland arbetare l''ort3-)
har. Jag har i interpellationen hänvisat till en; utredning, som gjordes av
förre landshövding Schotte. Jag tillåter mig citera en del av denna utredning,
och jag tror, att få i vårt land hade så stor kännedom om tillämpningen av lösdrivarlagen
som herr Schotte. Han säger om det administrativa förfarandet:

»Det innebär icke en förebråelse mot dessa myndigheter» — d. v. s. polismyndigheterna
— »men det är en sanning, som jag av egen erfarenhet kan bestyrka,
att den utredning och behandling, som ägnas lösdrivarmålen, icke bli
särdeles ingående.» Jag vill därtill nu, då statsrådet nämnde, att så många
av dessa lösdrivare äro rena brottslingar, som drabbas av lösdrivarlagen, ställa
frågan, i vilken utsträckning de ha blivit brottslingar på grund av att lösdrivarlagen
ursprungligen tillämpats mot dem. Ha vederbörande kommit i konflikt
med lösdrivarlagen efter förut — flera eller färre gånger — ådönlt frihetsstraff,
eller är det måhända så, att de ursprungligen drivits till brott på grund av lösdrivarlagen?
I så fall kan jag åberopa en sådan auktoritet som förre pastor
Wirén vid fängelset i Malmö. Han anför följande: »Behandlingen av lösdrivarna
är alltför schablonmässig, undersökningarna bedrivas ej med den grundlighet,
som en längre tids frihetsförlust borde kräva. Häri ligger den svagaste punkten
i lagtillämpningen.» Och han tillägger, »att ej sällan påträffas tvångsarbetsfångar,
som ådagalägga en sådan förbittring mot sina domare, att man har svårt
att värja sig för den misstanken, att undersökningen angående den personens
lösdriveri varit alltför ytlig. Lösdrivarlagens handhavande kan ej fritagas från
att i vissa fall bidraga till att skapa förbrytare.» Jag tror, att man ej utan vidare
kan frånkänna här anförda omdömen vittnesgillhet. När från ett par personer,
som av egen erfarenhet känna hithörande förhållanden, säges, att lösdrivarlagen
så tillämpas och har sådana verkningar, kan man ställa det bestämda
kravet, att i varje fall det administrativa förfarandet måste ersättas med ett judiciellt
förfarande. Mot detta gör man vanligen den invändningen, att i så fall
gj kan handlas med tillräcklig snabbhet. Herr Schotte har här i sin utredning
bevisat, att denna invändning i själva verket är av noll och intet värde och
den allra allvarligaste invändningen mot följderna av det administrativa förfarandet
är nätt opp den, på vilken Schotte särskilt trycker, nämligen att det ej
medför tillräcklig offentlighet över lösdrivarfallens behandling.

Som ytterligare bevis för nödvändigheten av att något göres för att skapa
starkare garantier för den personliga friheten vill jag ytterligare anföra behandlingen
av ett fall, som nyligen anförts i tidningspressen här i Stockholm och
havande samband med behandlingen av de prostituerade. Ett par poliser togo
på gatan ett par kvinnor ned till polisstationen. Den ena fick sitta i polisen
över natten och behandlades där med den utsökta grandezza, vissa poliser, icke
minst de, som tillhöra här ifrågavarande avdelning, ha för vana att tillämpa
mot sina medmänniskor, ty människor äro de ju i varje fall. Och när det kom
till kritan på morgonen, vad visade sig? Jo, kvinnan var oskyldig, hon var
icke prostituerad, varför man måste hastigt och lustigt släppa henne. Hon hade
fast anställning o. s. v. Detta uppgav hon också då hon blev anhållen men polisen
kunde naturligtvis ej förmå sig att omedelbart taga reda på om uppgifterna voro
riktiga, ehuru den endast behövt ringa på i telefon till ett uppgivet nummer.

Om man nu påstår, att de, som tillhöra de prostituerade, få taga de risker, som
följa av ett sådant liv, så måste jag dock säga, att man får ej lägga en sådan
måttstock på hithörande problem utan taga allvarligt på saken. Ty det är stor
fara å färde, om lagstiftarna börja betrakta dessa saker på samma sätt som
polisen.

En tredje fråga, som icke behandlades i svaret på min interpellation, rör de

Nr 4o. 14

Tisdagen den 10 juni.

Svar å sinnessjuka. Det är i viss mening den allvarligaste av alla här föreliggande,
interpellation, därför att här drabbas personer av frihetsförlust, som ha dubbelt svårt att
(lorts.) hjälpa, gjg själva, de måste ofta kämpa mot läkarebyråkratien och å ett svårbedömt
område. Det är ej så länge sedan som det visade sig i Göteborg, att en
person på grund av en nära anförvants ingripande internerades på sinnessjukanstalt.
Det är sant, att han släpptes ut, men i huru många fall inträffar det
icke, att internerade icke komma ut? Jag kan, herr talman, icke underlåta att
omnämna, att häromdagen hade jag, liksom säkerligen många ledamöter av
första och andra kammaren, besök av en kvinna från Uppsala, som tidigare varit
intagen på sinnessjukhus, men senare av läkare förklarats frisk och friskskrivits.
Jag fick det bestämda intrycket av de bilder, hon gav från de sinnessjukinternerades
liv och leverne, att detta helt enkelt var upprörande. Jag tror följaktligen
för min del, att det i detta avseende, ja, jag skulle vilja säga framför allt
i detta avseende, skulle vara av största vikt, att snabba åtgärder vidtoges.

Jag kan ej heller, då jag har ordet, underlåta att beröra ett fall, som på mig
verkat något tvivelaktigt. Från en känd före detta finansman i Stockholm,
som herrarna nog har hört talas om, har jag, liksom förmodligen andra, fått
brev om hans internering. Jag kan av dessa brev icke få fram annat än att
karlen är fullständigt klar i huvudet. Då jag emellertid är lekman, har jag
tänkt, att det kunde vara en villa. Jag har fördenskull underställt breven en
läkare, sedan jag klippt bort namnet; och vad tror ni, att han svarade? Jag
kan icke, sade han, av dessa brev finna annat, än att mannen måste vara frisk.
Alltjämt sitter han dock på Yäxjö hospital. Såvitt jag kan döma av de aktstycken,
som jag har i min hand, ha flera läkare även förklarat honom frisk.
Saken måtte emellertid vara sjuk, ty när det i medicinalstyrelsen frågades, om
det fanns klagomål från mannen i fråga, svarades, att sådana icke funnos.
Bevisligen har dock mannen skickat klagoskrifter till medicinalstyrelsen. Men
varför säger då denna att sådana papper icke finnas? Medicinalstyrelsen har
dock, såvitt jag kan döma, indirekt förklarat, att mannen är frisk i det man
velat ge honom permission. Permission till en sinnessjuk person! Jag kan
med mitt enkla lékmannaförstånd icke finna annat, än att antingen är mannen
frisk, i vart fall icke samhällsfårlig, och då bör han friskskrivas, eller också
är han sjuk, och då bör han i all rimlighets namn sitta kvar och icke få permission.
Eller förekommer för en sinnessjuk människa ett tillstånd som medger
permission? Jag skall icke ingå på vad som passerat i samband med den
mannens internering därför att det kanske ligger utanför området för min interpellation.
Men jag har icke kunnat underlåta att framdraga dessa exempel för
att visa, hurudant rättstillståndet på detta område är.

Jag har ävenledes i interpellationen tillåtit mig framhålla nödvändigheten av
att man på detta område söker skapa ett organ, där icke enbart^psykiatrici —
jag höll på att säga i viss mån spekulativa människor, som måhända icke se
tingen med samma ögon som vanliga människor — och icke heller enbart jurister
skola bestämma, utan där lekmännen få möjlighet till ett självständigt
och opartiskt sista-handsavgörande. Jag tror, att det är ett krav som är
rättvist och som tränger sig fram. Om jag icke är orätt underrättad, ligger
f. ö. hos regeringen en framställning om att skapa ett dylikt organ även om
det tänkts få uppgiften delvis vid sidan härav, och jag vill passa på tillfället
att understryka behovet av detsamma. Det måste bli ett slut på förhållanden,
där man å ena sidan talar om vår gamla kultur och vår rättssäkerhet, och ändå,
för att återkomma till de tre fall. jag talat om, kan taga en människa, som
är arbetslös och döma henne enligt lösdrivarlagen därför att hon har för de
styrande tilläventyrs misshagliga åsikter, där polisen, för att taga ett exempel
från de prostituerade, kan hugga en kvinna på gatan och låta henne sitta inne
på polisstationen en hel natt utan att göra en min av att undersöka de uppgif -

Tisdagen den 10 juni.

15 Sr iö.

ter, som hon lämnat, även om man har en telefon bredvid sig på bordet, och
slutligen där snart sagt den förste bäste kan genom hänsynslösa personers ingripande
inburas på sinnessjukhus och förklaras tokig.

Chefen för socialdepartementet herr statsrådet Malm: Herr talman! Jag
skall endast med några ord bemöta vad herr Kilbom sagt. Båda de frågor han
berört, dels frågan om lösdrivarlagen och dels frågan om sinnessjukvården
äro genom utredningar så långt framförda, att man inom den närmaste tiden
bör kunna vänta resultatet på kammarens bord. Det kan då icke vara lämpligt
att vid denna tidpunkt gå närmare in på en diskussion i ämnet. Jag skall
därför med anledning av herr Kilboms yttrande inskränka mig till några korta
erinringar.

För det första ber jag att få göra den korrigeringen, för att icke kunna förebrås
för att på något sätt tala i egen sak, att Vilhelmina socken ligger icke i
Norrbottens län utan i Västerbottens län. Det fall, som herr Kilbom talade
om, har således behandlats i annat län än där jag är ordinarie landshövding.

Vidare vill jag erinra herr Kilbom därom, då han hoppas på en tidpunkt, då
man kan avvara lösdrivarlagen och få alla fall behandlade enligt strafflagen,
att det klientel, som man har att skaffa med på Svartsjö, till stor del består av
imbecilla abnorma samt andra dylika kategorier och att tänka sig att deras
behandling skulle komma under strafflagen är enligt min mening ej möjligt.
Dnder hela nyare tiden har det funnits behov av en lösdrivarlagstiftning, och
så lär förhållandet bli även för framtiden.

Herr Kilbom vände sig också mot det nuvarande administrativa förfarandet
och menade, att godtycket i detta gav anledning till det missnöje, som på vissa
håll råder. Herr Kilbom samt de, som i övrigt påstå detta, ha i regel förbisett,
att länsstyrelsens utslag kan överklagas hos högsta domstolen. Man kan påkalla
den högsta judiciella auktoriteten för att få en prövning av den fråga
det gäller. Det har sålunda antingen varit av ovetenhet eller oberättigat, som
man framfört klagomål i berörda hänseende.

Vidare kan det starkt ifrågasättas, om det bleve förmånligare för klientelet,
ifall det administrativa förfarandet ersattes med en strikt juridisk prövning.
Denna fråga har varit mycket ingående debatterad under utredningens gång,
och man har kommit till det resultatet, att den administrativa prövningen vore
den förmånligaste speciellt för dem det gäller. Vid den administrativa prövningen
behöver man icke förfara så strängt juridiskt utan kan söka med andra medel
bringa rättelse. Sålunda förekommer ofta, att man, innan dömande till tvångsarbetsanstalt
sker, söker skaffa arbete under tillsyn eller annan möjlighet att
få fallet upprättat. En sådan behandling torde bli mycket svår att vinna vid
en strikt judiciell behandling. Det gäller emellertid att göra en administrativ
prövning så god som möjligt, och i det avseendet innebär det förslag som framlagts
en del bestämmelser, som äro avsedda att skapa garantier.

Beträffande de prostituerade ber jag endast få nämna, att utredningen rörande
dem ännu icke är slutförd. Den är ofullständig, och den komplettering,
som jag nyss i mitt interpellationssvar nämnde om, åsyftar just en fullständigare
utredning rörande dessa.

Nu har herr Kilbom i denna debatt blandat in frågan om sinnessjukas förundersökning.
Det är, som vi alla veta, ett av de kinkigaste spörsmål, som
myndigheter och läkare överhuvud taget ha att göra med, men det ligger utanför
lösdrivarlagstiftningen. Och jag vill bara peka på att den frågan relativt
snart bör bli föremål för riksdagens behandling. Det finnes utarbetat ett förslag
till ny sinnessjukvårdsstadga, som är utremitterat till de myndigheter, som
skola yttra sig över det. Man kan vänta, att frågan skall bli färdig i så god
tid, att det måhända kan bli möjligt för den regering, som sitter nästa år, att
föra fram ett förslag till ny sinnessjukvårdsstadga. I det föreliggande försla -

Svar å
interpellation.
(Torts.)

Nr åo. 16

Tisdagen den 10 juni.

Svar å
interpellation.
(Forts.)

get har mycken vikt lagts just vid att söka få en så invändningsfri förundersökning
av de sinnessjuka, som möjligt; men det måste vi alla vara överens om,
att det är en utomordentligt svår fråga.

Herr Kilbom: Hänvisningen till rätten att överklaga länsstyrelses utslag
hos högsta domstolen hade jag väntat mig, men ja.g hade trött, att den skulls
vara till fyllest besvarad med vad jag citerade från landshövding Schotte, som
själv handlagt ett flertal dylika mål. Det är så, det vill jag erinra om, att högsta
domstolen alltid dömer på tillgängliga papper, protokoll och övriga handlingar,.
Men från vem får länsstyrelsen sina papper? Jo, från underordnade polismyndigheter,
och det är nätt upp denna undersökning från1 första början, som största
felet vidlåder, ty det är tydligt, att ensidigheten i undersökningen börjar hos de
underordnade polismyndigheterna såsom också förre landshövding Schotte anfört.
Jag tror följaktligen icke, att svaret på den punkten är något skäl emot avskaffandet
av den administrativa domsrätten.

När jag nyss gick hit, roade jag mig med att göra ett besök hosi en person,
som känner hithörande förhållanden. Jag ställde då till honom den frågan: »Kan
du säga mig i ungefärligen hur stor utsträckning det inträffar, att högsta domstolen
vid överklaganden upphäver länsstyrelses domar över lösdrivare.» Han
sade, såvitt jag erinrar mig, »inträffar det nästan aldrig». Nästan aldrig, det
visar ju, att ämbetskvarnen bara maler och tydligen också maler utan så stor
urskillning, i varje fall mot lösdrivarna.

Slutligen ber jag om ursäkt för att jag förväxlade Norrbotten med Västerbotten
såsom hemlän för Vilhelmina. Och det var naturligtvis icke min mening
att med anförande av detta fall rikta någon personlig anmärkning mot statsrådet
såsom landshövding där uppe. På tal om Norrbotten kan jag emellertid anföra
ett nytt bevis nätt upp från Norrbotten, från Kalixtrakten, som för övrigt en
riksdagskamrat talade om för mig samma dag, som jag framställde min interpellation.
Det gällde en ung arbetare, som åkt fast som lösdrivare, därför att
en sågverksdisponent, om. jag icke minns orätt, funnit honom misshaglig av en
eller annan anledning. Vederbörade riksdagskamrat måste ingripa hos länsstyrelsen
i Luleå för att få mannen fri. Hade han icke funnits, hade mannen
i fråga utan varje tvivel åkt fast för lösdriveri. Det bevisar också vartill lösdrivarlagen
användes.

Herr Bengtsson i Norup: Herr talman! Det är ju alltid värt att skänka
sin tacksamhet åt den, som uppträder till de svagas försvar i ett samhälle, och
såtillvida kan jag icke annat än skänka herr Kilbom min tacksamhet. När emellertid
denna beskyddande hand sträckes så långt, att han yrkar på att lösdrivarlagen
skall upphävas, undrar jag, om1 icke herr Kilbom ser med litet för skumma
blickar på frågan. Det är nämligen så, att denna, lag gäller icke blott Stockholm
utan hela landet. När herr Kilbom drar fram Stockholmsförhållanden,
exempelvis polisens behandling i det anförda fallet av prostituerade, är det ju
beklagligt, om det är riktigt som herr Kilbom säger, men vad säger herr Kilbom,
om det ute på landsbygden bor en ensam kvinna, ren och dygdig, och om en lösdrivare,
som stryker vägen fram, utan någon som helst notis tränger sig in genom
att slå in dörren eller ta ut ett fönster och våldför sig på henne? Jag tycker,
att man får tänka litet på att samhället i ett sådant fall bör ge allt det skydd,
som är möjligt. Det är endast ett exempel.

Vidare kan man också anföra det stöd, som lösdrivarlagen ger, om exempelvis
i ett småbrukarhem mannen är ute på åker och äng och sköter sitt arbete, och det
kommer en man landsvägen fram, som helt enkelt går in och befaller fram- vad
han behagar och därmed punkt och pricka. Lyder man icke, bli följderna svåra.
Det är naturligtvis meningen, att såväl polismyndigheter, på landsbygden fjär -

Tisdagen den 10 juni.

17 Nr 45.

dingsmannen, som andra personer skola ha rätt att avfordra en sådan person
hans betygsbok. Kan han icke visa, att han har rätt att färdas fram, kan väll
ingen misstycka, att detta i ett ordningssamhälle beivras, och att vederbörande
göres oskadlig för orten och för samhället. Yi leva ändå i ett samhälle, där man
vill upprätthålla ordning och säkerhet för de svaga och för dem, som behövå
skydd.

Jag må säga, att det är beklagligt, om lösdrivarlagen någonstädes i landet
skulle drabba personer, som äro arbetslösa, men hederliga, vilket ju ganska lätt
kan hända. Lösdrivarlagen är emellertid icke alls avsedd att tillämpas på ett
sådant sätt, och om det göres, är det övergrepp och en misstolkning av lagen.
Lagen har tillkommit för att bereda skydd, icke på något sätt för att tillåta
någon orättfärdighet mot hederliga personer.

Jag har velat säga detta, herr talman, från landsbygdens synpunkt. Där
ställer det sig helt annorlunda än vad herr Kilbom ser saken från Stockholmssynpunkt,
där man har poliser, som gå gata upp och gata ned både natt och dag.
På landsbygden, där det icke finns någon som helst dylik övervakning, är det
i alla fall bra, att det finns en lag som tillåter att om personer uppträda på ett
sadant sätt att de komma i konflikt med lagen, de kunna omhändertagas och
lagen tillämpas på dem. Jag skulle beklaga, om denna lag skulle upphävas. Den
har genom^sin blotta tillvaro visat sig inge mycken respekt, och jag hoppas, att
lagen också i fortsättningen skall få bestå, även om den kanske behöver reformeras.
Om den saken vill jag icke uttala någon mening, utan vad som finns i denna
lag, som går emot den av mig här nu uttalade uppfattningen, att man skall
skydda de svaga och de hederliga samhällsmedlemmarna, eller vad som möjligen
kan ge stöd åt att sådana personer kunna förföljas, må tagas bort. Vad som
däremot kan bereda skydd och säkerhet, bör stå kvar, och lagen bör''i denna utsträckning
alltfort äga tillämpning.

Herr Kilbom: Båda de exempel, som herr Bengtsson i Norup anförde,
ifråga om våldtäkt mot ensamboende kvinna, och då en person går in i ett hem
för att tilltvinga sig mat, voro mycket misslyckade, ty båda kunna, såvitt jag
förstår, ögonblickligen av vem som helst rubriceras såsom fallande under allmänna
strafflagen -— under allmänna strafflagen utan någon tvekan.

I övrigt är det verkligen något förvånande att höra, att herr Bengtsson i
Norup nu anför precis samma argument, som redan på 1880-talet anfördes mot
Adolf Hedin, då han drog i härnad mot lösdrivarlagen. Jag måste emellertid
tillägga, att den gången kommo dessa argument icke från de så kallade liberala,
utan de kommo den gången från den allra yttersta högern.

Herr Bengtsson i Norup: Herr talman! Att denna lag har bestått sedan
1880-talet och visat sig alltjämt behövlig, vittnar allra bäst om att herr Kilbom
är ute i ogjort väder.

Herr Holmström i Gävle: Herr talman! Jag kan icke underlåta att göra
ett litet påpekande. I kammaren behandlades för någon tid sedan ett ämne,
som ligger det nu föreliggande mycket nära. Det var frågan om behandling av
försumliga familjeförsörjare. Herr Kilbom drog vid det tillfället i härnad för
länsstyrelserna såsom de mest kompetenta, när det gällde att behandla dessa
försumliga familjeförsörjare, och han ville fråntaga fattigvårdsstyrelserna denna
myndighet. Såsom ägande litet erfarenhet på fattigvårdsområdet, uppträdde
jag da i debatten och framhöll, att fattigvårdsstyrelserna, eftersom de levde förhållandena
alldeles inpå livet, voro betydligt mera kompetenta än länsstyrelserna
att bedöma sådana fall. Nu däremot, när det passar herr Kilboni i stycket,

Andra hammarens protokoll 1921h Nr -45. o

Svar å
interpellation.
(Torts.)

Sr 45. 18

Tisdagen den 10 juni.

Svar å
interpellation.
(Forts.)

vill lian framhålla länsstyrelserna såsom fullkomligt inkapabla att bedöma
alldeles likartade frågor. Jag har icke kunnat underlåta att påpeka detta synnerligen
egendomliga förhållande.

Herr Kilbom talade om behandlingen av de sinnessjuka. Herr statsrådet och
chefen för socialdepartementet framhöll, hur svår denna fråga är. Jag vill
endast för att understryka vilka svårigheter, som här förefinnas, framhålla, att
det ofta förekommer att man tycker, att en person aldrig borde ha släppts ut
från en vårdanstalt. Ett exempel! Det skedde här i Stockholm för någon tid
sedan ett mord, då en läkare ‘blev dödad av en f. d. patient, som han haft under
sin vård på en anstalt, och som han, för att ge honom friheten, släppt ut — som
det visade sig •— för tidigt. Det finns fall liknande detta. Jag har endast
anfört det för att framhålla, huru ofantligt svåra dessa spörsmål äro för dem,
som ha att handlägga dem, och i synnerhet för läkarna. Jag tror därför icke,
herr Kilbom, att man skall draga fram sådana saker för att göra nummer av
dem.

Herr Kilbom: Jag hade verkligen icke ursprungligen tänkt beröra fattigvårdslagens
§ 73, men då jag blivit inbjuden, skall jag med största nöje göra det.
Det är riktigt, att den saken ligger mycket nära denna fråga, för att icke säga,
att det är samma sak. Då kammaren föregående gång behandlade den frågan,
uppträdde herr Holmströms överordnade i pressen och förklarade, att alla de
uppgifter, vi hade lämnat från kommunistiskt håll, voro raka motsatsen till
sanningen. Nå, när vi litet närmare fingo undersöka saken, visade det sig
dock vara motsatsen till vad herr Holmströms överordnade hade sagt. Det visade
sig nämligen, att de fall, vi hade anfört som bevis för huru man i fattigvårdsnämnder
behandlat dem, som dömts till tvångsarbete för bristande bidrag och
sådant, verkligen voro fullt riktiga.

I övrigt förstår jag väl, att det är en lisa för herr Holmström, att denna gång
få anmäla sig som min motståndare. Jag vill dock erinra honom om att då vi
anförde, att länsstyrelserna måhända skulle vara bättre — icke det bästa tänkbara,
ty det är en fri tolkning; var så vänlig och titta i kammarens protokoll
liksom i vår motion — än fattigvårdsstyrelserna, som också delvis döma på
polisprotokoll, herr Holmström, så var det en anmärkning på principiellt precis
samma plan, som då vi i dag kräva upphävande av det administrativa dömandet,
nämligen att dylika frågor icke kunna få överlämnas till administrativt avgörande
åt polismyndigheter, t. o. m. underordnade sådana. Vår strävan i detta
nu är alltså precis densamma som då det gällde fattigvårdslagen, nämligen att
man skall skapa största möjliga garantier för att friheten utan verkligt giltiga
skäl icke skall kunna kränkas för någon människa, eho det vara månde.

Herr Holmström anförde ett mycket beklagligt fall, då en läkare blev mördad.
Jag säger ännu en gång, ett mycket beklagligt fall. Men herr Holmström,
hur många fall är det icke, då personer ha blivit inburade för en förment
sinnessjukdom? Hade det icke varit lämpligt att också en liten smula taga
hänsyn till dem?

Herr Holmström i Gävle: Herr talman! Jag vill endast konstatera, dels
att herr Kilboms tal om sanningsenligheten eller icke sanningsenligheten i den
omtalade interpellationen icke alls hör hit, dels att herr Kilbom icke tycks
vara inne i det, varom han talar. Fattigvårdsstyrelserna — jag har den
äran att vara ordförande i Gävle stads fattigvårdsstyrelse — döma aldrig på
polisprotokoll. Fattigvårdsstyrelserna utreda saken själva.

Herr Kilbom: Ja, herr Holmström, fattigvårdsmyndigheterna undersöka
delvis själva i de större samhällena, men huru gås det till väga på lands -

Tisdagen den 10 juni.

19 Nr 45.

bygden? Nyligen har inträffat ett fall här i Stockholm, som visar, att man . Svar
både i städerna och framför allt på landsbygden i stor utsträckning fotar sina int^Pd^ondomar
på även av polismyndigheterna gjorda undersökningar. '' or

§ 4.

Härefter föredrogos vart för sig:

konstitutionsutskottets memorial, nr 36, angående arvode åt revisionssekreteraren
H. Kylander, vilken inom utskottet biträtt vid behandlingen av viss
fråga;

sammansatta stats- och bevillningsutskottets memorial, nr 13, angående ersättning
åt utskottets sekreterare och vaktbetjäning; och

bankoutskottets memorial, nr 73, angående särskilt arvode åt föreståndaren
för riksdagens tryckeriexpedition.

Kammaren biföll vad utskotten i dessa memorial hemställt.

§ 5-

Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen:

nr 2 B, angående regleringen för budgetåret 1924—1925 av utgifterna under
riksstatens andra huvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet;

nr 4 B, angående regleringen för budgetåret 1924—1925 av utgifterna under
riksstatens fjärde huvudtitel, innefattande anslagen till försvarsdepartementet;

nr 6 B, angående regleringen för budgetåret 1924—1925 av utgifterna under
riksstatens sjätte huvudtitel, innefattande anslagen till kommunikationsdepartementet; nr

7 B, angående regleringen för budgetåret 1924—1925 av utgifterna under
riksstatens sjunde huvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet;

nr 8 B, angående regleringen för budgetåret 1924—1925 av utgifterna under
riksstatens åttonde huvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet
;

nr 10 B, angående regleringen för budgetåret 1924—1925 av utgifterna under
riksstatens tionde huvudtitel, innefattande anslagen till handelsdepartementet;

nr 292, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lån till främjande
av bostadsproduktionen m. m. jämte i ämnet väckta motioner;

nr 293, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statistiska
centralbyrån och dess verksamhet under budgetåret 1924—1.925 m. m.
jämte en i ämnet väckt motion;

nr 295, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående anslag till statskontoret,
kammarrätten, riksräkenskapsverket och allmänna civilförvaltningens
lönenämnd ;

nr 296, i anledning av Kungl, Maj:ts i statsverkspropositionen under andra
huvudtiteln gjorda framställning angående anslag till bestridande av tryckningskostnader; nr

297, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under femte
huvudtiteln gjorda framställning angående anslag till tryckningskostnader;

nr 298, i anledning av Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen under sjunde
huvudtiteln gjorda framställning angående anslag till tryckningskostnader;

nr 299, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under åttonde
huvudtiteln gjorda framställning angående anslaget till tryckningskostnadej;

Nr 45. 20

Tisdagen den 10 juni.

nr 300, i anledning av Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen under tionde
huvudtiteln g jorda, framställning angående anslag till tryckningskostnader;

nr 326, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
om fördelning av automobilskattemedel jämte i ämnet väckta motioner;

nr 294, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder för
färdigställande av vissa utav Södra Sveriges Statsarbeten påbörjade arbetsföretag,
dels väckta motioner om anslag för arbetslöshetens bekämpande m. m.;

nr 301, i anledning av Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande vissa anslag under fjärde huvudtiteln;

nr 302, i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående anslag till
försvarsdepartementet, marinförvaltningen och försvarsväsendets lönenämnd;

nr 303, i anledning av väckt motion om anslag för inredning av bostäder i en
fängelsebyggnad i Karlskrona;

nr 304, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition rörande anslag till flottans
ersättningsbyggnad; och

nr 305, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under fjärde
huvudtiteln gjorda framställning rörande sjöförsvarets anslag till tryckningskostnader.

§ 6.

_ Vidare anmäldes och godkändes riksdagens kanslis förslag till paragrafer i
riksdagsbeslutet:

nr 89, rörande förslag till förordning angående postgirorörelse;

nr 90, om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. i skogsvårdslagen den 15 juni
1923;

nr 91, angående förordning om tillämpning i Västerbottens och Norrbottens
läns landstingsområden av förordningen den 15 juni 1923 angående skogsvårdsstyrelser
m. m.;

nr 92, angående utredning rörande fastighetsfideikommissens upphävande
eller fideikommissjordens tillgodogörande för egnahemsbildningen;

nr 93, rörande förordning om ändrad lydelse av §§ 4 och 5 i förordningen den
10 maj 1890 angående de allmänna grunder, som vid hypoteksföreningars bildande
och framtida verksamhet skola till efterrättelse lända;

nr 94, om ändring i vissa delar av lagen om försäkring för olycksfall i arbete;
och

nr 95, om ändrad lydelse av 5 kap. 3 § strafflagen m. m.

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 4,35 e. m.

In fidem
Per Cronvall.

Torsdagen den 12 juni.

21 Nr 45.

Torsdagen den 12 juni.

Kl. 7 e. m.

§ I Justerades

protokollen för den 4 och den 5 innevarande juni.

§ 2.

Anmäldes och godkändes följande förslag till riksdagens skrivelser till Konungen,
nämligen:

från statsutskottet:

nr 5 B, angående regleringen för budgetåret 1924—1925 av utgifterna under
riksstatens femte huvudtitel, innefattande anslagen till socialdepartementet;

nr 327, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss ändring i
planen för ämbetsbyggnaden å tomten nr 3 i kvarteret Murmästaren i Stockholm
;

nr 328, i anledning av Kungl. Maj :ts framställning om anslag till bidrag till
vägunderhållet på landet;

nr 330, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder för färdigställande
av vissa påbörjade arbeten för telegrafverkets samt statens järnvägars
och vattenfallsverks räkning för bekämpande av arbetslösheten; och

nr 337, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående provisoriskt lönetillägg
åt vissa befattningshavare vid statens bakteriologiska laboratorium
m. fl.;

från jordbruksutskottet:

nr 9 B, angående regleringen för budgetåret 1924—1925 av utgifterna under
riksstatens nionde huvudtitel, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet; nr

272, i anledning av väckta motioner om anslag till upprätthållande av
den vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt bedrivna praktiskt vetenskapliga
verksamheten; och

nr 273, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillämpning, i
vad angår kronoegendomar, av föreslagen lag om återköpsrätt till fast egendom;
samt

från riksdagens kansli, nr 343, till Konungen angående utredning i syfte
att möjliggöra fastställandet av provisoriska hamntaxor för nyanlagda hamnar
m. m.

Vidare anmäldes och godkändes bankoutskottets förslag till riksdagens skrivelser: nr

338, till Konungen med reglemente för riksbankens styrelse och förvaltning;
samt

nr 339, till fullmäktige i riksbanken med överlämnande av bankoreglementet
m. m.

Nr 45. 2 2

Torsdagen den 12 juni.

§ 3.

Härefter anmäldes och godkändes riksdagens kanslis förslag till paragrafer i
riksdagsbeslutet:

nr 96, angående förordning om ändrad lydelse av 11 § och 15 § 4 mom.
av förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet
vid taxering;

nr 97, angående förordning om fastighetstaxering åren 1925 och 1926;
nr 98, rörande förslag till förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen
den 17 maj 1923 om begränsning av den myckenhet brännvin, som må
framställas i sammanhang med pressjästberedning;

nr 99, rörande förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19
november 1914 angående stämpelavgiften;
nr 100, angående förslag till lag om samhällets barnavård m. m.;
nr 101, angående införande av tull å vissa frövaror m. m.;
nr 102, rörande förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen
den 8 juni 1923 angående omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker;
nr 103, angående vissa inrikes postavgifter m. m.;

nr 104, angående ändrad lydelse av 2 § 2 mom. c) i förordningen den 1
juni 1923 angående ersättning av statsmedel för skada till följd av olycksfall,
som förorsakats av krigsförhållandena under 1914—1919 års världskrig;

nr 105, i fråga om lagstiftning angående ekonomiska föreningars sparkasserörelse; nr

106, angående förslag till lag om ändrad lydelse av 14 kap. 45 § strafflagen
m. m''.;

nr 107, angående val av fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret ävensom
suppleanter för dessa;

nr 108, angående kreditivsummorna;

nr 109, i anledning av Kungl. Maj :ts propositioner nr 20 angående försvarsväsendets
ordnande och nr 21 med förslag till värnpliktslag ävensom vissa i dithörande
ämnen väckta motioner;

nr 110, rörande lag om fortsatt tillämpning av lagen den 20 maj 1921
angående förhud i vissa fall för bolag och ekonomisk förening att förvärva fäst
egendom;

nr 111, rörande förbud att i fråga om äganderätt till fastighet vara bulvan för
annan;

nr 112, angående förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 25
juni 1909 om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning m. m.;

nr 113, angående utredning om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att
inlösa under nyttjanderätt upplåtet område m. m.;

nr 114, angående lag om'' ändrad lydelse av 2 § 8:o) i lagen den 26 maj 1909
om Kungl. Maj:ts regeringsrätt;
nr 115, angående social arrendelag;

nr 116, angående utarbetande av förslag till lag rörande vanhävd å jordbruk
m. m.;

nr 117, angående lag om befrielse för vissa marinen tilldelade värnpliktiga
från viss tjänstgöringsskyldighet;

nr 118, rörande förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen
den 18 juli 1913 angående statsverkets fond av rusdrycksmedel
m. m. ;

nr 119, angående åtgärder till förekommande av skadegörelse å ungskog;
nr 120, angående förslag till förordning om ändring i vissa delar av stadgan
om skjutsväsendet den 22 juni 1911;

Torsdagen den 12 juni.

nr 121. angående förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 23
oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet;

nr 122, angående förslag till ändrad lydelse av § 72 riksdagsordningen;
nr 123, angående förslag till ändrad lydelse av § 73 riksdagsordningen;
nr 124, angående förslag till ändrad lydelse av § 2 4:o) tryckfrihetsförordningen; nr

125, angående förslag till lag om återköpsrätt till fast egendom m. m.;
och

nr 126, angående lag om ändrad lydelse av 1 kap. 4 § rättegångsbalken
m. m.

§ 4.

Till bordläggning anmäldes statsutskottets memorial, nr 139, angående statsregleringen
för budgetåret 1924—1925. .

Kammarens ledamöter åtskildes härpå kl. 7,12 e. m.

In fidem
Per Cronvall.

Nr 45. 24

Fredagen den 13 juni.

Kl. 3,30 e. m.

§ 1.

Justerades protokollet för den 6 innevarande juni.

§ 2.

.Föredrogs statsutskottets memorial, nr 139, angående statsregleringen för
budgetåret 1924—1925.

Punkterna 1—12.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkterna 13 och 14.

Lades till handlingarna.

Punkten 15.

Utskottets hemställan bifölls.

§ B Anmäldes

och godkändes följande förslag till riksdagens skrivelser till Konungen,
nämligen:

från statsutskottet:

nr 336, i anledning av Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag till oförutsedda utgifter;

nr 344, angående statsregleringen för budgetåret 1924—1925; och

nr 345, med överlämnande av riksstat för budgetåret 1924-—1925; samt

från bevillningsutskottet, nr 335, angående beräkning av bevillningarna för
budgetåret 1924—1925 m. m.

§ 4-

Till bordläggning anmäldes bankoutskottets memorial, nr 72, med förslag till
nytt reglemente för riksgäldskontoret.

Justerades ett protokollsutdrag.

§ 5.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 3,45 e. m.

In fidem
Per Cronvall.

Lördagen den 14 juni.

25 Nr 45.

Lördagen den 14 juni.

Kl. 10,30 f. m.

§ 1.

Justerades protokollet för den 7 innevarande juni.

§ 2.

Föredrogs bankoutskottets memorial, nr 72, med förslag till nytt reglemente
för riksgäldskontoret; och biföll kammaren därvid utskottets hemställan.

§ 3.

Ordet lämnades härefter till herr förste vice talmannen, som yttrade: Herr
talman! Jag tillåter mig hemställa, att kammaren måtte besluta uppdraga åt
de ledamöter av kammaren, som representera Stockholms stad, att jämte de
övriga av kammarens ledamöter, som kunna vara närvarande, verkställa justering
av de kammarens protokoll, som vid riksdagens slut befinnas vara ojusterade.

Denna hemställan bifölls.

§ 4.

Anmäldes och godkändes bankoutskottets förslag till riksdagens skrivelser:

till Konungen:

nr 11 B, angående regleringen för budgetåret 1924—1925 av utgifterna under
riksstatens elfte huvudtitel, innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna; nr

340 med reglemente för riksgäldskontoret; och

nr 342, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under elfte
huvudtiteln gjorda framställning rörande anslag till allmänna indragningsstaten;
samt

till fullmäktige i riksgäldskontoret, nr 341, med reglemente för riksgäldskontoret.

Vidare anmäldes och godkändes riksdagens kanslis förslag till paragrafer i
riksdagsbeslutet:

nr 127, angående förslag till lag om landsting m. m.;

nr 128, angående förslag till lag med särskilda bestämmelser angående
olovlig befattning med spritdrycker och vin m. m.;

Andra hammarens protokoll 1924- Nr 45.

>''r 45. 26

Lördagen den 14 juni.

nr 129, angående utredning av frågan om: lämpliga nya former för upplåtelse
av statens domäner för främjande av egnahemsrörelsen och bildandet av
nya smärre jordbruk;

nr 130, angående förslag till lag om viss panträtt i spannmål;
nr 131, angående statsregleringen för budgetåret 1924—1925;
nr 132, angående beräkning av bevillningarna för budgetåret 1924—1925
m. m.;

nr 133, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 202, angående tillämpning,
i vad angår kronoegendomar, av föreslagen lag om återköpsrätt till fast
egendom;

nr 134, angående utredning om vissa ändringar i lagen om val till riksdagen; nr

135, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 150, i vad densamma
avser förslag till lag om ändrad lydelse av 33 § i lagen den 13 juni 1919 om
kommunalförbund m. m.;

nr 136, angående överlämnande av reglemente för riksbankens styrelse och
förvaltning;

nr 137, angående överlämnande av reglemente för riksgäldskontoret;
nr 138, i avseende å statsregleringen och rörande med statsverket gemenskap
ägande ämnen;

nr 139, angående åtskilliga på grund av § 89 regeringsformen väckta frågor; nr

140, angående utbetalning av de riksdags- och revisionskostnader, som
utgå enligt riksstaten och riksgäldskontorets reglemente;

nr 141, angående bestridande av på riksdagens beslut grundade riksdagskostnader
samt sådana av riksdag föranledda utgifter, som av Kungl. Maj:t
förskottsvis anvisats till utbetalning å statskontoret;

nr 142, angående sättet för betalning å statsskulden m. m.; och
nr 143, angående av riksdagen beslutade anslag, som utgå av lånemedel.

§ 6.

Justerades ett protokollsutdrag.

§ 7.

Kammarens ledamöter, vilka av Kungl. Maj :t blivit kallade att denna dag
efter bevistad gudstjänst infinna sig å rikssalen, där riksdagen komme att avslutas,
avgingo nu till slottskapellet för åhörande av riksdagspredikan. _ Efter
gudstjänstens slut begåvo sig kammarens ledamöter till rikssalen, där jämväl
första kammarens ledamöter infunno sig.

Herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet Ekeberg uppläste där
Kungl. Maj :ts förordnande för hans excellens herr statsministern Trygger att
å Kungl. Maj :ts vägnar avsluta riksdagen.

Sedan härefter kamrarnas undersåtliga vördnad och välönskningar blivit av
herrar talmän framförda samt herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet
uppläst riksdagens beslut, förklarade hans excellens herr statsministern
riksdagen vara avslutad.

§8.

Efter det herr talmannen och kammarens ledamöter återkommit till kammarens
samlingsrum, tog herr talmannen avsked av kammarens ledamöter med
följande ord: Mina damer och herrar! Åter stå vi nu vid avslutningen av

Lördagen den 14 juni.

27 Nr 45.

eu fem månader lång och, vad som förutsågs, arbetsam riksdag. Den lilla
skara, som i dag deltagit i riksdagens avslutning, ger tillkänna, att flertalet
av våra kamrater redan lämnat vår krets för att återgå till sina borgerliga
näringar. Det är nog ingen, som förvånar sig över detta, ty det måtte vara
en rätt stor uppoffring att så lång tid, som numera sker, nödgas vistas borta
ifrån sina näringsgrenar. Om det resultat, som framgått av denna riksdags
arbete, skall jag icke fälla något omdöme i annan mån, än att jag tillåter mig
uttala ett beklagande av . att den största tvistefrågan, frågan _ om vårt lands
försvarsväsende, icke kunde bringas till en lösning vid denna riksdag, och jag
är viss om, att denna min uppfattning delas av många av landets medborgare.

För det goda samarbete, som rått under den gångna riksdagen, och för det
överseende, som kommit mig och mina kamrater till del vid utövandet av talmansbefattningen,
framför jag till alla riksdagens ledamöter ett hjärtligt tack.
Vi stå nu, som känt är, inför nyval till riksdagens andra kammare, och den
bästa önskan, jag därvid torde kunna uttala till kammarens ledamöter, är att
tillönska eder alla en god sommar och ett välkomna åter!

Härpå svarade herr Åkerlund: Herr talman! Innan vi skiljas åt, skall jag
bedja att få säga några ord till Eder.

Vid denna riksdag ha ju, liksom jämt och ständigt eljest, partistrider och
dylikt förekommit, enligt mitt förmenande dock i vida mildare former än åtminstone
många gånger tillförne. I en sak är jag emellertid övertygad om
att kammarens ledamöter, såväl närvarande som frånvarande, äro eniga, och
det är, då det gäller att bringa Eder, herr talman, ett vördsamt och hjärtligt
tack, icke allenast för det utmärkta sätt, på vilket ni städse lett kammarens
förhandlingar, utan även och kanske mera för den hjärtlighet och vänlighet,
Ni visat oss alla och en var. Talmannens möda är i sanning ganska tung,
ty att hålla tal här i kammaren går nog för sig, men att sitta på den plats,
där Ni, herr talman, sitter, och icke få yttra sig och icke förtvivla, därtill erfordras
det orubbliga lugn, Ni besitter.

Jag vågar å härvarande och bortavarande kamraters vägnar bringa Eder ett
hjärtligt och vördsamt tack för vad Ni här uträttat. Vi bedja att få tillönska
Eder, att den nu inträdda sommaren må för Eder bliva lyckosam och hälsobringande
samt skänka Eder välbehövlig vila efter det värv, Ni nu liksom förr så
utomordentlig! väl utfört.

Herr talmannen och kammarens ledamöter utbytte härefter avskedshälsningar
och åtskildes.

In fidem
Per Cronvall.

Nr 45. 28

Fredagen den 20 juni.

Tredagen den 20 juni.

Kl. 1 e. m.

Sedan andra kammaren genom beslut den 14 innevarande juni åt representanterna
för Stockholms stad samt dem av kamm''arens övriga ledamöter, som kunde
vara närvarande, uppdragit att justera de kammarens protokoll, vilka vid riksdagens
avslutande återstodo ojusterade, hade tillkännagivande, att nämnda justering
komme att denna dag kl. 1 e. m. försiggå i kammarens kanslilokal, blivit
vederbörligen utfärdat; och tillstädeskommo på utsatt tid följande kammarens
ledamöter:

Herr Lindqvist i Stockholm,

» Eriksson i Grängesberg,

» Hage,

» Engberg,

» Holmström i Stockholm, och

Kröken Wellin.

De protokoll, som hållits vid kammarens sammanträden den 10, den 12,
den 13 och den 14 innevarande juni, upplästes och blevo av kammarens tillstädesvarande
ledamöter godkända.

In fidem
Per Cronvall.

Stockholm 1924. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

242281