RIKSDAGENS PROTOKOLL
ProtokollRiksdagens protokoll 1924:36
RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1924. Första kammaren. Nr 36.
Onsdagen den 14 maj f. in.
Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.; och dess förhandlingar leddes av herr
förste vice talmannen.
Föredrogs, men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran andra lagutskottets
utlåtande nr 24.
Herr statsrådet Pettersson avlämnade Kungl. Maj :ts proposition nr 220, angående
utbyte av mark mellan kronan och aktiebolaget Öfverums bruk.
Föredrogs ånyo bevillningsutskottets betänkande nr 37, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning angående fortsatt
tillämpning av förordningen den 17 maj 1923 om utgörande av en särskild
stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor
med flera lyxvaror.
Utskottets hemställan bifölls.
Föredrogs ånyo bevillningsutskottets betänkande nr 38, i anledning av dels
Kungl. Maj:ts proposition angående införande av tull å vissa frövaror m. m.
ävensom en i ämnet väckt motion, dels ock väckta motioner angående importavgifter
å vissa fröslag.
Genom proposition den 29 februari 1924, nr 135, vilken hänvisats till bevillningsutskottet,
hade Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bifogat
utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen besluta, att rubrikerna 88 och 89 i gällande tulltaxa skulle från
och med dag, som av Kungl. Maj:t bestämdes för tiden intill den 1 juli 1926
erhålla den ändrade lydelse, som i propositionen angivits.
I en inom andra kammaren av herr Andersson i Tungelsta. m. fl. väckt motion,
nr 418, hade hemställts, att Kungl. Maj :ts proposition nr 135 icke måtte av riksdagen
bifallas.
Till behandling i samband med nämnda proposition och motion hade utskottet
upptagit två under motionstiden vid riksdagens början väckta motioner,
nämligen de likalydande motionerna nr 170 i första kammaren av herr Nils
Anton Nilsson m. fl. och nr 138 i andra kammaren av herr Jönsson i Fridhill
m. fl., i vilka hemställts, att riksdagen måtte besluta, att vid införsel till
riket av följande under tulltaxan nr 90 fallande fröslag nämligen, rovfrö, kålrotsfrö,
kålfrö åsattes en importavgift av 50 öre pr kg., vid införsel till riket
Första kammarens protokoll 1924. Nr 36. 1
Om tull ä
vissa frövaror
m. TO.
Nr 36. 2
Onsdagen den 14 maj f. m.
Om tull å av följande under tulltaxan samma nr fallande fröslag nämligen: alsikeklöver,
viasarJr™aror vitklöver, humlelucern, hundäxing, ängssvingel, renlosta, italienskt rajgräs,
(Forts.) engelskt rajgräs, foderbetsfrö, sockerbetsfrö, rödbetsfrö, morotsfrö (även trädgårdsmorot)
åsattes en importavgift av 30 öre per kg. samt att vid införsel
till riket av rödklöver, fallande under tulltaxan nr 89, ävensom timotej, fallande
under tulltaxan nr 88, åsattes en importavgift av 20 öre pr kg.
Utskottet hade i det nu föredragna utlåtandet under åberopande av vad däri
anförts, hemställt,
1) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande proposition
nr 135 samt med avslag å motionen II: 418 av herr Andersson i Tungelsta
m. fl., besluta, att rubrikerna 88 och 89 i gällande tulltaxa skulle från och
med dag, som av Kungl. Maj:t bestämdes, för tiden intill den 1 juli 1926 erhålla
följande ändrade lydelse:
|
| Kvantitet | Tullsats. | |
| Frö: |
| Kronor | öre |
88 | timotej-, hundäxing-, ängssvingel-, renlosta-, | 1 kg. |
| 30 |
| Anm. För oljetillverkning infört rov-, raps-, kål- eller |
|
|
|
89 a | rödklöver- och alsikeklöver-........ humlelucern-............... | 1 kg. 1 kg. | _ | 40 20 |
2) att de likalydande motionerna I: 170 av herr Nils Anton Nilsson m. fl.
och II: 138 av herr Jönsson i Fridhill m. fl., angående importavgifter å vissa
fröslag, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Reservationer hade avgivits
1 ;o) av herrar Röing, Olsson i Ramsta, Johansson i Hornsberg, Carlsson i
Gävle och Pettersson i Hällbacken, vilka ansett, att utskottets betänkande bort
hava den lydelse, reservationen visade, och avslutas med en hemställan,
1) att riksdagen måtte, med bifall till motionen 11:418 av herr Andersson
i Tungelsta m. fl., besluta, att förevarande proposition nr 135 icke föranledde
någon riksdagens åtgärd;
2) att de likalydande---(= utskottet)---riksdagens åtgärd;
samt
2:o) av herrar Sköld, Örne, Johansson i Kullersta och Granath, vilka på anförda
skäl hemställt,
1) att riksdagen måtte, med bifall till motionen 11:418 av herr Andersson i
Tungelsta m. fl., avslå Kungl. Majrts förevarande proposition nr 135;
2) att de likalydande motionerna 1:170 av herr Nils Anton Nilsson m. fl. och
II: 138 av herr Jönsson i Fridhill m. fl., angående importavgifter å vissa fröslag,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Onsdagen den 14 maj {. in. 3
Herr öriie: Herr förste vice talman, mina herrar! Den förnämsta anled
ningen
till att bevillningsutskottets majoritet föreslagit, såsom här skett, tullar
på vissa fröslag är, att man genom uttagandet av tull på importerat frö
vill bereda staten möjlighet att giva ökat anslag till uppmuntran åt den inhemska
fröförädlingen.
Det är alldeles tydligt, att de tullsatser, som här föreslås, i själva verket
icke kunna hindra importen av mindervärdigt frö. Den kommer, det förstår
man, om man tager hänsyn till värdet på frövarorna, att fortgå som förut,
men en statsinkomst på de fröbehövande jordbrukarnas bekostnad blir det ju
alltid. Att jordbrukarna trots detta gått med på saken beror på den omständighet
som jag nyss nämnde, nämligen att jordbrukarna efter införandet
av dessa tullar anse sig med större skäl kunna påfordra rikligare statsunderstöd
åt växtförädlingen i landet. För min del är jag av den uppfattningen,
.att denna väg att nå det avsedda syftet är opraktisk. Jag har därför
instämt i en av herr Sköld formulerad reservation, vari det heter: det synes
vara mera rationellt, att det nödvändiga understödet från statens sida får formen
av en verksam frökontroll och av direkt understöd åt de grenar av förädlingsverksamheten,
som erfarenheten lärt icke bära sig. Vi reservanter yrka
för den skull avslag på Kungl. Maj :ts förevarande proposition. För min del
tvekar jag icke alls att rösta för bifall till ett ganska betydande understöd åt
den växtförädlingsverksamhet, som bedrives inom landet, och som många år
har intresserat mig på grund av dess höga vetenskapliga standard och de förträffliga
resultat, som därigenom åstadkommits. Helt säkert skulle man genom
ett sådant statsunderstöd vinna mera för främjandet av Sveriges ekonomiska
välstånd, än man vinner genom åtskilliga andra anslag, som förekomma på jordbruksdepartementets
stat och som innebära, såsom det ibland förefaller mig,
ett bortplottrande av penningar. I detta fall kan man inte tala om något sådant,
ty här vittna de gjorda resultaten om, att man verkligen har att göra
med en verksamhet, vilkens uppmuntrande kan med jämförelsevis rimliga uppoffringar
medföra storartade resultat för jordbruket och landet i dess helhet.
Jag ber att få yrka bifall till den av herr Sköld in. fl. vid utskottsbetänkandet
fogade reservationen.
Herr Hemman: Herr förste vice talman! Det är alldeles märkligt med herr
Örne att så snart det är en fråga, som han icke vill se, så ser han den med
»kooperativa» eller sammanslutna ögon. Ville herr Örne se den här saken sådan,
som den blivit upplagd i den kungl. propositionen, borde herr Örne ur
det förda resonemanget hava dragit en annan konsekvens och kunnat lämna sitt
bifall till utskottets förslag.
Herr Örne säger, att han vill främja ändamålet med en växtförädlingsorganisation,
men han vill icke helga det medel, som utskottet valt, oaktat
detta, även om man betraktar det ur ren fnhandelsvänlig synpunkt, måste vara
fullkomligt oskyldigt.
I regel invändes det nämligen numera från frihandelshåll mot alla tullförhöjningar,
att dessa äro till nackdel för konsumenterna och endast lämna skydd
till viss eller vissa näringar.
Den här ifrågasatta tullförhöjningen å frö medför emellertid beträffande konsumentintresset
en rakt omvänd ordning. Saken ligger nämligen här så till,
att det erhålles väsentligt större skördar med ett härdigt svenskt förädlat frö
än efter utländska frösorter. Den här ifrågasatta tullökningen kommer sålunda,
i den mån som den föranleder till ökad inhemsk fröodling, att bliva till
direkt fördel för konsumenterna. Jag ber också få understryka, att den här
ifrågasätta, tullförhöjningen betalas uteslutande och allena av jordbrukarna
själva och icke av andra samhällsklasser. Vilja således jordbrukarna till eget
Nr 30.
Om tull å
vissa fruvaror
m. m.
(Forts.)
Nr 86. 4
Onsdagen den 14 maj £. m.
Om tull å bästa betala kostnaden för dessa tullsatser, så må det väl, såvitt jag förstår, för
mssarJr°™ror en gångs skull bliva deras ensak.
(Forts ) I bilaga till den kungl. propositionen konstaterar också lantbruksstyrelsen
detta förhållande, liksom lantbruksstyrelsen i samma bilaga konstaterar, att
ett förädlat svenskt vallfrö i regel lämnar en tredjedel större skörd än flertalet
utländska frösorter. Med hänsyn härtill spelar denna tullförhöjning för
jordbruket absolut ingen annan roll, än att, i den mån som den föranleder till
ökad användning av svenskt frö, den i hög grad bidrager att höja det ekonomiska
utbytet.
Exempelvis anför lantbruksstyrelsen, att av alsikeklövern utsås normalt 6
kg. per tunnland. Tullförhöjningen 20 öre per kg. representerar sålunda en merutgift
för frö av 1 kr. 20 öre per tunnland, medan skördens ökning beräknas till
750 kg. eller lågt taget 50 kr. per tunnland. Samma är förhållandet med sclilesiskt
rödklöverfrö. Det översvämmar hela landet och sås också på grund av
sin prisbillighet över hela landet, oaktat det schlesiska rödklöverfröet
utan större olägenhet endast kan användas på ettåriga vallar, som uteslutande
äro till finnandes på det intensiva jordbruket i sydligaste Sverige.
I mellersta Sverige, åtminstone i Västergötland, sår man detta till trots i stor
utsträckning schlesisk rödklöver på 3-åriga vallar med resultat, att det praktiskt
taget icke finnes en rödklöverplanta i andra och tredje års vallar.
Det är helt enkelt oerhörda såväl nationalekonomiska som privatekonomiska
värden, som årligen gå förlorade därigenom, att man här i landet saknar tillräcklig
tillgång på kvalificerat inhemskt frö, vilket återigen beror på, att
inhemsk fröodling på grund av konkurrensen från utlandet icke är lönande. .
Den svenska fröodlingens svårigheter ligga i de ogynnsamma klimatiska
förhållandena. Det är så, att massproduktion av frö till billigt pris kan endast
äga rum under torr och varm väderlek. Väderleken här hemma i Sverige är
en gång för alla icke så torr och varm som i sydligare länder. Icke ens i
Skåne är den detta, än mindre i mellersta Sverige eller Norrland, men just
därför kräves det också vid rationellt bruk andra och mera härdiga frösorter
än de, som importeras från sydligare länder.
Det bör sålunda vid ett rationellt bruk icke allenast användas svenskt frö
över hela landet, utan det bör också vara på olika nordliga trakter odlat svenskt
frö för att på olika breddgrader i vårt långsträckta land kunna pressa fram
de största skördarna. Detta är det rationella tillvägagångssättet, men också
det sätt, som i prishänseende utan tullförhöjning utesluter varje konkurrens
med sydliga länders frö.
Nu vill jag ju säga, att olägenheterna av ett utländskt frö framträda mindre
skarpt i sydligaste Sverige eller i vissa delar av Skåne, med sitt gynnsammare
klimat, än i det övriga Sverige, där olägenheterna givetvis växa ju längre norr
ut man kommer, men det råder i allt fall intet tvivel om, att man i sydligaste
Sverige erhåller större och mera betryggande skörderesultat med svenskt förädlat
frö än med utländskt.
Man kan ju nu mot det förda resonemanget invända, att jordbrukarna själva
borde ins° sin egen fördel, och för det svenska fröet villigt betala ett sådant
pris att det kommer att utgöra ett erforderligt stöd för den inhemska fröodlingen.
Faktum är emellertid, att massan av jordbrukare trots: intensiv mångårig
upplysningsverksamhet icke göra detta — allra minst göra de detta i
tider av svår depression. Prisskillnaden mellan det in- och utländska fröet är
för stor, jordbrukarna falla i stor utsträckning- för frestelsen och köpa, trots det
mindre ekonomiska utbytet, det efter våra klimatiska förhållanden mindervärdiga
utländska fröet.
Beträffande foderroitfruktskördarna bliva dessa också i allmänhet större efter
frö av förädlade svenska stammar än efter utländska. Det finnes visserligen
Onsdagen den 14 maj f. m.
Nr !«!.
stammar av danskt rotfruktsfrö, som visat sig jämbördigt med det bästa svenska,
men detta kvalitetsutsäde ntgör endast ett undantag. Regeln är, att de i
handeln allmänt förekommande utländska rotfruktsfrösorterna, mestadels odlade
utan urval av stammar, visa sig lämna avsevärd mindre avkastning än vad de i
Sverige med utvalt stamfrö uppdragna fröerna visat sig göra.
Med avseende på sockerbetsfrön föreslås det, att även dessa beläggas med en
tull av 30 öre per kg". Det har nu däremot invänts, att detta skulle verka fördyrande
på sockerproduktionen. Hur härmed i verkligheten förhåller sig, lämnar
lantbruksstyrelsen på sid. 10 i propositionen besked. Lantbruksstyrelsen
säger: »För den svenska sockerproduktionen bör den stegring i produktionskostnaden,
som en sådan tull kan medföra, vara betydelselös. Vid sådd av sockerbetor
utsås i allmänhet 24 kilogram frö per hektar. En tull av 30 öre per kilogram
skulle således öka kostnaden per hektar med 7 kronor 20 öre. Vid en
sockerbetsskörd av 30,000 kilogram per hektar och en så låg sockerutvinning
som 15 procent, uppgår sockerproduktionen till 4,500 kilogram per hektar. Fördyringen
per kilogram socker genom den föreslagna tullen skulle således utgöra
endast 0.16 öre.»
Denna lilla i och för sig fullkomligt betydelselösa prisfördyring kompenseras
emellertid-redan många gånger om av det allmänt bekanta förhållandet, att
sydländska betfrön särskilt under regnår visa långt större tendens till »stocklöpning»,
varvid betans vikt och sockerhalt minskas, än vad frö efter förädlade
svenska stammar göra. .Tåg erinrar på denna punkt om fjolårets sockerbetsskörd.
Den framväxte som vi minnas under stark nederbörd. Resultatet blev
också »stocklöpning», klen skörd och låg sockerhalt. Hade man under fjolåret
över lag haft tillräcklig tillgång på förädlat svenskt frö, hade skörderesultatet
säkerligen blivit avsevärt bättre, eller i varje fall så bra, att skördeökningen
för alla tider framåt kompenserat ifrågasatt tull. — Vid försöksodlingar,
som under fjolåret utfördes på våra växtförädlingsanstalter, har till fullo konstaterats,
att »stocklöpningen» blev långt .mindre efter förädlat svenskt frö än
efter sydländska fröer.
Frågan om en kvalificerad inhemsk fröodling i nöjaktig utsträckning är därför
av utomordentligt stor betydelse såväl för jordbruket som för landet i dess
helhet. För jordbrukets och landets bästa måste äntligen en gång denna fråga
lösas, och propositionen erbjuder nu en väg härtill.
Samtidigt som tullökningen bör bereda ökat skydd för den inhemska odlingen,
bör den emellertid gagna även för ett annat synnerligen viktigt ändamål,
nämligen att bereda medel för organiserandet av hela vårt efterblivna fröförädlingsväsen
så väl beträffande kontroll som ^experimenterande! av de för varje
landsdel lämpligaste frösorterna. Jag menar sålunda, att tullökningsavgiften,
som jordbrukarna själva få betala, bör användas exempelvis till en central frökontroll,
till strävanden för rationell betesvård, till försöksverksamhet genom
fasta försöksgårdar i olika delar av vårt långsträckta land, liksom till effektivt
stöd åt vår inhemska växtförädling i allmänhet. Sker inte detta, tror jag mig
veta, att de icke fröodlande jordbrukarna från vitt skilda delar av landet, och
som utgöra huvudmassan av jordbrukarna och som nu med entusiasm sluta
upp kring den kungl. propositionen, i annat fall ställa sig mycket passiva eller
rent avvisande mot denna.
När det statsfinansiella läget är sådant, att man icke med befintliga inkomster
kan giva tillräckliga anslag för fröförädlingsändamål, så synes det mig
åtminstone, att utvägen, tullförhöjningen, som jordbrukarna själva få betala,
är synnerligen lämplig och framkomlig. Det förefaller mig, att man borde i
propositionen hava sagt tydligt ifrån, att här gäller det icke bara att bereda
den inhemska fröodlingen ett ökat skydd, utan också att dymedelst bereda medel
för en inhemsk fröförädlingsorganisation.
Om tull å
is8a frövaror
m. vi.
(Forts.)
Nr 36.
6
Onsdagen den 14 maj f. m.
Om tull å
vissa frövaror
m. m.
(Forts.)
I Danmark har man på detta liksom på så många andra till jordbruket hörande
områden varit föregångare. Redan för 25 år sedan instiftades det s. k. Danske
planteavelsudvalg, som under alla år tillförsäkrats stora statsbidrag. År
1923 hade udvalget ett anslag på 702,000 kr., därav 643,000 kr. på ordinarie
stat, d. v. s. för rena driftsändamål. Detta har man funnit vara nödvändigt
i det lilla Danmark, där jordmånen och de klimatiska förhållandena icke tillnärmelsevis
äro så mångskiftande som hos oss. Fröodlingsverksamheten i Danmark
drives emellertid på sådant sätt, att där genom ett flertal fasta försöksstationer
utexperimenteras de för varje ort mest givande plantorna. I detta avseende
är det svenska jordbruket fullständigt efterblivet. I brist på tillräckliga
mängder lämpligt frö, importeras exempelvis utländskt vallfrö i stora mängder,
och man sår det fördomsfritt från Ystad till Haparanda, antingen det giver
skördar eller inte. År något land i behov av ordnad fröförädlingsorganisation,
så är det just vårt land, där på en sträcka av 200 mil jordmånen och de klimatiska
förhållanden växla från den ena breddgraden till den andra. Att här i
landet kunna åvägabringa och tillhandahålla de lämpligaste och mest givande
fröen för varje landskap skulle bliva en hävstång för jordbrukets höjande långt
mer än i Danmark.
Till sist ber jag att få säga en sak. Jordbrukarna hava under senare år så
ofta här i riksdagen fått höra, senaste gången sades det med mycken skärpa i
debatten om utförselbevisen, att de böra söka hjälpa sig själva, bland annat genom
att söka höja produktionen — nu vilja jordbrukarna i detta fall söka
höja produktionen genom en härför gagnande växtförädlingsorganisation,
vartill de själva erbjuda sig betala medlen. Det enda, som jordbrukarna
nu begära av statsmakterna, är, att statsverket genom tullverket skall få
inkassera de härför nödiga medlen. Något annat begäres icke. Vill man sålunda
icke ens nu vara med, ja då vill man sannerligen icke heller det svenska jordbrukets
liv! Jag hemställer, herr förste vice talman, om bifall till utskottets
förslag.
Herr statsrådet Pettersson: Herr förste vice talman, mina herrar! Jag behöver
ju icke här närmare redogöra för vilken utomordentlig viktig sak
det är att få ett fullgott utsäde, ty därpå beror i själva verket våra skördar.
Vi veta sedan gammalt, att särskilt beträffande fröutsädet har det icke varit
så väl beställt i vårt land, och de förluster, som de svenska lantmännen lidit på
grund av dåligt utsäde, kunna säkerligen beräknas i miljoner för att icke säga
tio miljoner sedan åtskilliga år tillbaka. Det kan icke förnekas, att lantmännen
själva hava huvudparten av skulden till detta förhållande på grund av
bristande vakenhet och bristande insikt, men man kan ej heller säga annat, än
att staten icke här följt med eller gjort vad den kunnat. Den har i själva verket
gjort mycket litet, och det är säkerligen på hög tid, att detta »frötoteri»,
som man brukar säga på landet, icke får fortsätta alltför länge till. Vi ha ju
för närvarande icke någon effektiv och ordentlig frökontroll. Våra importbestämmelser
äro också sådana, att de icke utestänga mindervärdigt frö — naturligtvis
menar jag innan detta importförbud kom — och beträffande tullen
är den ju också synnerlig minimal. 1888 fingo vi en tull av 20 öre pr kg. på
rödklöver och 5 öre pr kg. på timotej, och denna femöring höjdes år 1910 eller
1911 till 10 öre, och de tullsatserna ha stått sedan dess hela tiden. Beträffande
importbestämmelserna ha de, såsom jag nämnde, icke kunnat utestänga
det dåliga fröet. När så förhållandena 1920 och 1921 blevo fullkomligt olidliga,
när landet översvämmades med dåligt frö, vände sig regeringen till lantbruksstyrelsen
och begärde dess utlåtande om vad som skulle kunna göras.
Svaret blev, att man borde utreda frågan om fröhandeln i hela dess vidd och
under den tid, då utredningen pågick, och till dess ett evenuellt förslag på grund
Onsdagen den 14 inaj f. in.
7 Nr !M>.
av donna, utredning kunde genomföras, införa importförbud. Den 18 mars 1921 Pm ,ujl a
utfärdade regeringen importförbud, vilket sedan liar varit bestående, och över- mssam_ m
lilmnade bestyret med licenserna till lantbruksstyrelsen. Samma år den 29 juni (port*.)
tillkallades de s. k. frösakkunniga, som påföljande år i januari inkommo med
sitt betänkande. Detta innehöll först förslag till lag om handel med frö i landet,
för det andra förslag till importkungörelse och för det tredje förslag till
ordentlig frökontroll med en central frökontrollanstalt. Betänkandet inkom den
17 februari 1922, men ärendet upptogs icke av Kungl. Ma,j:t förrän fram på
hösten i november samma år, och då vidtogs ingen annan åtgärd, än att man
ändrade något på importbestämmelserna, så att det blev en något utsträckt
skyldighet i avseende å färgningen av frö. I övrigt sade regeringen, att den
skulle längre fram taga i övervägande vad som möjligen kunde göras i saken.
Sedan låg ärendet i lugn och ro ett helt år ända tills på senhösten 1923, då den
nuvarande regeringen ansåg det vara hög tid, att något åtgjordes för att få fram
frågan till årets riksdag. I anledning härav vände jag mig till lantbruksstyrelsen
och begärde utredning och förslag. Lantbruksstyrelsen inkom då den
1 februari med en promemoria. Däri påvisade lantbruksstyrelsen vad som redan
i dag av herr Heyman framhållits, nämligen den utomordentligt stora
fördelen av att begagna svenskt frö på grund av de större skördar, som man
därutav fick. Men lantbruksstyrelsen framhöll också, att det måste anses såsom
ett riksintresse av utomordentlig vikt att tillse, att den svenska fröodlingen
icke gick tillbaka, utan i stället ökades, så att det kunde bliva tillgång på
svenskt frö. Den framhöll också, att skulle tillgången ökas, måste den svenska
fröodlingen skyddas mot en övermäktig utländsk konkurrens, och den enda
möjlighet, som lantbruksstyrelsen kunde se härför, var att införa en något
högre tull. Den framhöll därjämte, att de nuvarande importbestämmelserna
voro i viss mån verksamma, men de mötte så gott som oöverskådliga hinder vid
handhavandet, varför det vore högeligen önskvärt att få dem ersatta med något
annat. Slutligen påvisade lantbruksstyrelsen, att upplysningsverksamhet visserligen
kunde vara bra, men en lång erfarenhet visade, att om det utländska
fröet kunde säljas alltför billigt, så blev det en så stark lockelse för lantbrukarna
att köpa därav, att ingenting annat hjälpte, än att det utländska fröet
blev något högre i pris. Det tror jag, att var och en, som har någon erfarenhet
på detta område, kan vitsorda. Den lilla praktiska erfarenhet jag har, pekar
fullständigt i samma riktning, och jag har därför icke tvekat att komma fram
med denna proposition, som är till alla delar byggd på lantbruksstyrelsens förutnämnda
promemoria.
Är det så, som lantbruksstyrelsen och andra sakkunniga på detta område
vitsorda, att den svenska fröodlingen icke kan bestå utan skydd, d. v. s. att
den tränger ut och tränges tillbaka mer och mer, då är detta ett så utomordentligt
allvarligt förhållande, att man måste vidtaga åtgärder däremot. Jag
trodde också, då jag framlade denna proposition, att lantmännen själva skulle
inse detta, och att de gärna betalade ett och annat öre mera för frö, om de blott
kunde få svenskt frö. Jag har också trott, att om lantmännen själva — jag
menar nu de allra flesta, det övervägande antalet •— voro av den meningen,
så skulle de andra, som varken hade skada eller nytta av denna tull, icke vilja
sätta sig emot densamma.
För övrigt äro dessa tullsatser så måttligt tilltagna, att man t. o. m. från
många håll får höra, att de äro för låga. De äro emellertid icke fastställda
på någon höft utan äro grundade på lantbruksstyrelsens utredning, och^det är
ju icke heller meningen att taga till dem för högt. Avsikten är ju att få fram
ett minimipris, så att det svenska fröpriset icke kan falla till en orimligt låg
nivå. De svenska fröodlarna skola således under alla förhållanden kunna vara
tillförsäkrade, även om världsfrömarknadspriset kommer att gå ned mycket lågt,
Nr 36. 8
Onsdagen den 14 maj f. m.
vissa, frövaror ett sac*ant Pris> s°m kan möjliggöra fröodling här i Sverige. Härigenom hopmSS<m.
ro™r°r pas man, att en sådan odling också skall komma till stånd i större utsträck(Forts.
) ning’.
Nu har ju bevillningsutskottet glädjande nog tillstyrkt denna proposition,
ehuru meningarna uppenbart hava varit mycket delade, då icke mindre än 9
reservanter yrkat avslag. De flesta reservanterna hava framhållit, att den
här lilla tullen icke skulle få så stor betydelse, och att den nu gällande importregleringen
är. ofantligt mycket mera effektiv. Såvitt jag kan läsa ut reservanternas
mening, skulle de anse lämpligast, om importförbud i förening med
licens kunde bibehållas. Ja, jag kan i viss mån hålla med reservanterna däri,
att denna importreglering ju i viss mån är ganska effektiv, men å andra sidan
måste man också taga hänsyn till vad lantbruksstyrelsen säger. Den framhåller,
att detta importförbud med därtill hörande licenssystem är till hela sin
natur en provisorisk anordning och lägger så ofantligt stora hinder i vägen för
den normala handeln, att det verkar irriterande icke blott på utlandet, varifrån
frö importeras, utan i än högre grad på importörerna. Dessutom framhåller
lantbruksstyrelsen, att det är ett synnerligen pinsamt och svårt uppdrag att
rättvist fördela licenserna bland de svenska fröimportörerna, och att svårigheterna
äro hart när oöverkomliga. Jag tycker för min del, att när det är så
ställt, borde reservanterna i det fallet hava tagit mera hänsyn till vad lantbruksstyrelsen
sagt än vad de gjort.
Sedan framhålla reservanterna, hurusom importavgifter eller ökat tullskydd
för fröer verka fördyrande på en för alla jordbrukare nödvändig vara och därigenom
måste innebära en för jordbruket särskilt under nuvarande brydsamma
tider tyngande belastning.
Ja, den motiveringen kan man med synnerligen stor fördel använda mot alla
slags tullar, av vilken beskaffenhet som helst —• åtminstone mot alla tullar på
sådana artiklar, som ingå i den allmänna förbrukningen. Denna reservanternas
passus är emellertid en sanning med mycket stor modifikation. Avsikten med
den här föreslagna tullförhöjningen är ju att något höja priset på den utländska
varan, så att prismarginalen mellan det utländska fröet och det svenska
icke blir allt för stor. All erfarenhet visar nämligen, att när denna prismarginal
är för stor, hjälper ingenting, utan då köpa lantbrukarna det billiga utländska
fröet. Det låga priset på det utländska fröet utgör nämligen allt för
stor lockelse för dem, och vad som kanske är ännu farligare, det är, att det
verkar så oerhört stimulerande på dessa fröjobbare att prångla ut det dåliga
fröet. Vi veta ju, hur det går till. Dessa fröjobbare resa omkring i landet
och sälja på marknader och under torgdagar det utländska fröet lassvis — enbart
eller i blandning. Det är nödvändigt att på något sätt skydda lantbrukarna
mot denna trafik, och detta kan enligt lantbruksstyrelsens förmenande
icke ske på annat sätt än att man ordnar det så, att prismarginalen mellan
svenskt och utländskt frö icke blir alltför stor.
Det är ju möjligt, att det utländska fröet kan med en viss fördel användas
i de allra sydligaste delarna av vårt land såsom i Skåne, men så fort man
kommer upp i mellersta och än mera i norra Sverige, är det icke tu tal om,
att svenskt frö är med hänsyn till det resultat, det lämnar, ofantligt mycket
billigare än utländskt. Den, som i dessa delar av landet köper utländskt frö,
betalar mycket mycket dyrare än om han skulle köpa svenskt frö, och på det
sättet blir det icke, vill jag säga, som utskottet här framhåller, en tyngande
belastning för lantbrukarna utan i stället alldeles raka motsatsen.
Härdar ju från alla håll framhållits, att förädlingsverksamhet är något
gott, något som man bör lägga an på i allra största grad, men häremot vill jag
såga, att om denna förädlingsverksamhet icke kan resultera i någon lönande
odling, så är det sannerligen icke mycken glädje med den. Om det icke lönar
Onsdagen den 14 maj f. m.
9 Nr 00.
sig att odla frö här i Sverige, tjänar det icke mycket till att hava en fröför- Pm tul1 å
ädlingsverksamhet. Om det icke lönar sig att odla vete, vad tjänar det då till vissam{r.^°ror
att driva en dyrbar förädlingsverksamhet för vete och bringa fram aldrig så (Forts.)
många nya och fina stammar. Avsikten med denna proposition är att försöka
få fram en större svensk fröodling och därigenom möjliggöra för allmänheten
att använda svenskt frö i större utsträckning. Lyckas detta, som jag också
hoppas, då kommer årligen att i vårt land räddas mycket stora värden på miljontals
kronor, och det, tror jag verkligen, är ett mål att arbeta för.
Herr Carlsson, Carl August: Herr förste vice talman! Vid behandlingen av
detta ärende inom utskottet voro meningarna icke delade, ty alla ansågo det
vara nödvändigt, att något mera gjordes för att förbättra den inhemska fröodlingen.
Men om vilka vägar, man borde beträda, voro meningarna delade.
Här har nu chefen för jordbruksdepartementet framhållit, att vår fröodling
befinner sig i ett nödläge, och att det fordras en tullförhöjning för att kunna
upphjälpa den inhemska fröodlingen. Om man nu gör en liten jämförelse
mellan lantbruksstyrelsens uppgifter om produktionskostnaderna för de inhemska
frösorterna och priset på den importerade utländska varan, skall man
finna, att det är en avsevärd skillnad i pris, och jag tror därför icke, att en
tullförhöjning på exempelvis 20 öre skulle komma att spela någon avsevärd
roll, då det gäller prisbildningen. Yi skulle därför fortfarande vara hänvisade
eller åtminstone frestade att inköpa utländskt frö i stora mängder. I
de till bevillningsutskottets utlåtande fogade reservationerna har det också
framhållits, att det finns lämpligare vägar, som man bör beträda, och att det
borde vara statens uppgift att i det fallet träda emellan. Jag medgiver, att
herr Heyman har rätt, då han säger, att i detta fall äro vi enormt efter andra
länder, exempelvis Danmark, men jag kan icke giva herr Heyman rätt, då
han säger, att herr örne har sett på denna sak uteslutande med kooperativa
ögon. Det kan icke vara rätt, ty herr Örne befinner sig nu i sällskap med
en hel del jordbrukare. Och dessa hava givetvis en annan uppfattning om saken
än den kooperativa rörelsen.
Jag är övertygad om, att ifall den kungl. propositionen vinner riksdagens
bifall, så skall man icke vinna några nämnvärda fördelar, ty i samband med
de höjda tullavgifterna föreslås, att den nuvarande importregleringen skall
upphöra. Och jag vill säga, att i sådant fall kan man sannerligen påstå, att
det vore att komma ur askan i elden. Ty de utländska fröodlarna skulle efter
en sådan åtgärd säkerligen sänka sina priser, varigenom förhållandet i pris
mellan den inhemska och utländska varan skulle fortfarande komma att bliva
lika stor som nu.
Då därtill, herr vice talman, kommer, att jag för min del anser, att detta
förslag dock kommer att innebära en orättvisa mot en del jordbrukare, som
icke ha någon som helst möjlighet att producera frö, har jag icke kunnat
biträda detta förslag utan har instämt i den reservation, som är avgiven av
herr Röing m. fl. I denna reservation framhålles till sist, att det bör vara
ett statsintresse att genom bättre frökontroll tillförsäkra det svenska jordbruket
ett gott och pålitligt frö. Ehuru det i fortsättningen väl kan bliva rätt
stora svårigheter att upprätthålla denna importreglering, håller jag dock före,
att detta är något, som är absolut nödvändigt, om icke vårt land även i fortsättningen
skall komma att översvämmas av dåligt utländskt frö.
Herr förste vice talman! Med dessa utgångspunkter ber jag att få yrka bifall
till den av herr örne m. fl. avgivna reservationen.
Herr Rune: Herr förste vice talman! Då jag också har gått med på att tillstyrka
införandet av en tullförhöjning, så förstå herrarna, att det måste vara
Nr 36.
10
Onsdagen den 14 maj f. m.
Om tull å särskilda skäl, som för mig varit avgörande. Det är nämligen icke så vanligt,
mesam^r^aror att jag pläderar för tullar här i kammaren. Jag vill säga, att denna tullports.
) fråga synes mig. rätt så mycket vara en lantbrukarnas enskilda och inre angelägenhet,
och jag har försökt bilda mig en uppfattning om vilken åsikt —
den, som vill förorda tull eller den, som icke vill göra det •— har de starkaste
skälen. När lantbruksstyrelsen här fullkomligt kategoriskt och ovillkorligen
vitsordar, att erfarenheten har lärt och en omfattande försöksverksamhet till
fullo bestyrkt, att frö av sorter och stammar, som uppdragits inom Sverige,
äro betydligt värdefullare för odling av det stora flertalet av landets kulturväxter
än importerat frö i allmänhet, och sedan tillägger, att särskilt gäller
detta i fråga om vall- och foderväxterna, måste jag ändock finna, att det är ådagalagt,
att det förhåller sig på detta sätt. Jag vill i detta avseende också till
stöd för mitt ställningstagande åberopa, vad jordbruksministern sagt, vilken,
såsom vi alla veta, var en verkligt driven och praktisk lantbrukare, innan han
bekläddes med det höga ämbete, han nu har.
Jag vill icke fördölja, att det finns också många lantbrukare, som säga, att
denna tullförhöjning fördyrar en artikel, ett konsumtionsmedel, som vi använda,
och man får naturligtvis även höra på dem. Men gentemot den uppfattningen,
att man i detta fall närmast skulle lyssna till detta tal, vill jag säga att
man måste fästa avseende vid, att det är nog så — även om lantbrukarna
skulle få betala litet högre pris för sitt frö — att genom de åtgärder, som här
äro föreslagna av utskottet, det skulle visa sig lyckligt för lantbrukarna att
få ett gott och pålitligt frö. Härigenom skulle de få ersättning, kanske mångdubbel
ersättning i form av ökad skörd.
Det ar naturligtvis ledsamt att behöva i detta fall, det må jag säga, upphäva
sig till förmyndare för en del lantbrukare, som icke vilja vara med
om detta. Man har emellertid icke någon annan väg att gå än att försöka
väga skälen för och emot, och det är nog så, att man säger ingenting förringande
om lantbrukarna, om man påstår, att de hava särskilt svårt att bedöma
värdet av den vara, som det bär är fråga om. Det är icke nog med
att varan skall ha ett bra utseende, icke nog med att den skall vara ordentligt
grobar, vilket kan kontrolleras, utan man skall också känna till övervintringsförmågan
hos den växt, som kommer ur fröet, och det är rysligt, svårt.
Under utskottsbehandlingen anser jag mig ha blivit övertygad därom, att
man på detta sätt medelst tullförhöjning kan göra något för att skapa möjligheter
för de svenska lantbrukarna att erhålla bättre frö och därigenom kunna höja
avkastningen av deras jord och deras arbete. Jag menar därför, att man borde
gå den väg, som här föreslås. Men det är nog sant, som här också sagts, att
man icke är säker på att detta kan ha så stor verkan, och att det kanske är
nödvändigt, att taga till en något större tullförhöjning. Jag för min del går
emellertid i allt fall ut ifrån, att den tullförhöjning, som här föreslås, skall
verka stimulerande på försöken att allt mer och mer förmå de svenska lantbrukarna
att odla frö, och det är icke någon som helst protektionistisk åtgärd,
vilken jag på detta sätt principiellt vill förfäkta, utan det är helt enkelt
ett fastslående av den åsikten, att den vara, som produceras inom landet, är
mycket värdefullare och mycket bättre än den, man importerar.
I fråga om spannmålstullarna är motsatsen rådande, ty vi veta ju, att det
vete, som vi importera, är fullgott och i fråga om kvalitet överlägset det, man
själv odlar. Jag menar därför, att det är stor skillnad mellan lantbrukstullar i
allmänhet och denna specialtull.
Därför, herr vice talman, ber jag att få yrka bifall till utskottets förslag,
som jag tror i sin män skall verka fördelaktigt icke blott på de större lantbrukarna
utan även -— åtminstone indirekt — på de mindre.
Onsdagen den 14 maj f. in.
11 Nr »5.
Herr Pålsson: Om jag vore övertygad om, att man kunde nå de syften, som
herr Heyman och jordbruksminstern eftersträva genom denna tullförhöjning,v
nämligen att alla svenska jordbrukare eller åtminstone det större flertalet av dem
skulle så svenskt frö, skulle jag naturligtvis vara med om en sådan tullförhöjning.
Nu är jag emellertid övertygad om motsatsen, och det blir precis på samma
sätt som förut, därför att meningen med denna tullförhöjning torde vill vara,
att man skall fördyra det svenska fröet. De svenska fröodlarna säga sig nämligen
icke kunna för närvarande frambringa frö till de priser, som nu kunna erhållas,
oaktat att fröpriserna vad klöver och gräsfröer beträffar äro mycket höga.
Genom tullförhöjningen följer naturligtvis en ökning av priset på svenska fröer.
Det är alldeles klart, att detta i sin tur medför, att skillnaden mellan priserna å
det importerade utländska fröet och det svenska givetvis kommer att bliva precis
densamma som förut. Samtala frestelse att köpa utländskt betydligt, billigare
frö föreligger sålunda alltjämt. Jag tror, att fröer, vuxna på samma breddgrad
som det svenska i Danmark, Norge, Finland, Ryssland och Nordamerika kan
vara lika bra som det svenska och det gäller således att förbjuda annan import.
Jordbruksministern sade, att på den svenska marknaden utbjudes nu importerat
dåligt frö. Så kommer att ske även i framtiden oaktat högre tull. Det enda.
som kan verka hindrande, är enligt mitt förmenande det nuvarande importförbudet
med licenssystem. Men även det har stora olägenheter. Man skall i tidernas
längd så småningom kunna bringa upp fullt tillräckligt med svensk frövara, men
i det ögonblick, då en sådan högre tull införes i stället för det nuvarande importförbudet
med licenssystem, tror jag, att det målet i stället kommer att fjärmas.
Nu är det så att beträffande det importerade fröets utländska hemort är man
i full vetskap, när man köper detsamma. Det är en fördel, en stor fördel, ty
därför kan ju ingen skylla på att man icke vetat om fröets1 ursprung. Något
lurendrejeri kan ju strängt taget icke äga rum: då allt importerat frö färgas.
Särskilt för Skånes vidkommande vill jag gentemot herr Heyman saga, att
där köpa alla, som bruka ettårsvallar, schlesiskt rödklöverfrö, och det är lika bra
som det svenska. Den föreslagna tullförhöjningen skulle således medföra en betydande
merutgift för övervägande antalet jordbrukare och icke komma att giva
någon vinst. Jag tror sålunda, att denna tull blir en ökad belastning för jordbrukarna,
som blir svår för dem att bära. Fröpriset är ju mycket högt för närvarande,
och det är stora ekonomiska utgifter förenade med dessa årliga fröinköp.
Då jag således icke tror, att man når den avsedda fördelen med den föreslagna
tullförhöjningen utan endast gagnar ett fåtal av Sveriges jordbrukare på det stora
flertalets bekostnad, ber jag, herr talman, att få yrka bifall till reservanternas
hemställan om avslag å propositionen.
Herr Pers: Herr talman! På ett tidigt stadium av utskottets behandling
av denna fråga försökte jag få fram ett medlingsförslag, en tullsats, som icke
skulle vara så hög som den föreslagna, men detta vann icke någon anklang. Jag
var därför tvungen och är tvungen att taga ståndpunkt till sakfrågan, som den
nu föreligger. Vid sådant ståndpunktstagande får jag säga, att den nu förefintliga
anordningen anser jag icke vara tillfredsställande. Den är nämligen en
kristidsanordning, som snarast möjligt bör avlösas, när vi hava kommit till eller
fått normala förhållanden i landet.
Då säger man, att vi bli ytterligare översvämmade av utländska dåliga frö!-sorter. Man har ju dock för närvarande vidtagit en anordning, varigenom allmänheten
kan skilja utländskt frö från inhemskt, nämligen genom den tvungna
färgningen av det utländska fröet. På sin tid ställde man i utsikt, att denna
färgning skulle göra susen och hava en stor verkan i det hänseendet. Därom
hör man emellertid nu ingenting.
Om tull å
låsa frövaror
m. vi.
(Forts.)
Nr 36. 12
Onsdagen den 14 maj f. m.
vi?sa frövaror ^ör m*n ^ *ror J''ag’ a^ ^et ar nödvändigt, att staten lämnar anslag åt en
mSSam. m,ar0r ver^sam frökontroll och åt en effektiv upplysningsverksamhet på detta område.
(Forte.) JaS Sökte också på ett tidigt stadium av detta ärendes behandling i utskottet få
utskottet att göra ett uttalande i den riktningen, ett gemensamt, enhälligt uttalande,
men icke ens detta förslag vann någon anslutning. Denna tanke bär
dock fått ett starkt uttryck eller åtminstone ett rent uttryck uti den av herr
Sköld avgivna reservationen. Denna anordning med högre tullar tror jag icke
kommer att visa sig tillräcklig i detta avseende.
Herr Heyman har i sitt anförande, varmed han inledde denna debatt, talat om
att varje särskild breddgrad av Sverige eller varje särskild trakt med sitt speciella
klimat behövde särskilda fröstammar. Ja, det skulle leda till, om man
skulle genom tullar reglera detta förhållande, att man fick upprätta tullzoner i
landet för att med hjälp av tullen reglera och ordna det så, att icke jordbrukare
från ett landskap med blidare klimat kunde föra upp frö till landskap med hårdare
klimat, vilket tillvägagångssätt utgör anledning till den klagan, som nu för1-märkes över att icke lämpligt frö kommer att utsås i svensk jord.
Jag tror också, att det icke är riktigt, när det säges, att denna tullförhöjning
icke spelar någon roll för jordbrukarna och att den ökade skördeavkastningen
ger en mer än tillräcklig ersättning för det förhöjda priset på frö. Ja, det är
riktigt i den mån jordbrukarna inse detta och inrätta sitt jordbruk därefter, men
hur kommer det att te sig i verkligheten med den lätt stora prisförhöjning, som
sker? I alla fall — ty det innebär dock en höjning av priset med en eller två
tiokronor för varje säck frö — så kommer det allmänna priset att stiga. Den
okunnige eller liknöjde jordbrukaren, som behöver köpa frö, köper den billigaste
av de i marknaden förekommande sorterna, och det är naturligtvis1 det sekunda
fröet som är billigast. Därigenom att allt frö stigit i pris kommer dragningen
åt förbrukning av det sekunda fröet att bliva starkare. För övrigt har jag genom
en ledamot i riksdagen blivit förvissad om att det i vidsträckta trakter av
Norrland ännu är så svagt ställt med jordbrukets utveckling, att jordbrukarna
icke alls så igen med frö. Man vet ju, att man av gammalt har haft så gott om
jord där uppe att denna mark, då jorden blivit trött på att bära havre, genom
att den varken blivit insådd eller brukad, utan gräs så småningom fått komma
in på marken, efter några år blivit gräsbevuxen. Nu har ju insåningen och ett
mera rationellt växelbruk vunnit insteg även där, men man har ännu att kämpa
emot denna tillbakablivna lanthushållning, som inte sår in.
Då framställer sig den frågan: kommer icke insåningen att gå tillbaka eller
att motverkas av ett högre fröpris? Dessutom framställer sig den frågan: är
det bättre att i fråga om timotejen icke inså något alls än att inså utländskt frö?
Såvitt jag fattat saken rätt, är det egentligen fråga om klöverfrösorterna som
stammar, avpassade för de olika lokaliteterna, äro så ytterst nödvändiga, men att
det i fråga om timotej icke existerar samma förhållande. Timotejen är ju i stora
trakter den frösort, som närmast kan komma i fråga, och på denna frösort har
man nu sökt höja tullen, icke till det dubbla utan till det tvådubbla och det är
väl dock en ganska stark förhöjning.
Ja, det är en tung, kostsam och besvärlig väg att på upplysningsvägen söka
få fram fröodlingen och söka få fram nyttjandet av för varje plats tjänliga frösorter,
men det är,, herr vice talman, min övertygelse, att det är denna väg, som
är den enda effektiva i längden. Jag tror icke, att de andra föreslagna vägarna
leda till målet.
Under sådana omständigheter tillåter jag mig att yrka bifall till den av herr
Sköld med flera avgivna reservationen.
Herr örne: Herr vice talman! Herr Heyman började sitt anförande med
att säga, att det var för märkvärdigt ställt med mig, ty jag såg allting med
Onsdagen den 14 maj f. m.
13 Nr 3(>.
kooperativa ögon. Det är icke sant, att jag sett på denna fråga med »kooperati- Pm tul1 “
va ögon». Jag ber emellertid att få kvittera herr Heymans ord med att säga, mssanJr^an
att det är för märkvärdigt med herr Heyman, han hör ingenting annat än det (p0rts)
han tror en talare skall komma att yttra.
I denna fråga har herr Heyman hållit ett långt anförande om hur viktigt det
är att jordbrukarna ha ordentligt utsäde. Vem i all världen har bestritt det?
Jag talade just för att man skulle lägga upp en organisation för att garantera
den saken, som icke alls kan garanteras genom den av utskottet biträdda linjen.
Herr Heyman ansåg, att ett bifall till utskottets förslag skulle betyda väsentligt
högre skördar. Är det verkligen så, att högre skördar kunna åstadkommas
genom en finanstull på frö? Herr Heyman får verkligen vara vänlig förklara,
hur den saken kan hänga ihop. Jag förstår det icke.
Mot slutet av sitt anförande framhöll herr Heyman, att det danska planteavelsudvalg
åtnjuter av danska staten ett kolossalt stort anslag. Ja, det är just
det, som jag här talat för, nämligen att svenska staten också skulle giva ett årligt
anslag till motsvarande verksamhet. Jag skulle nästan misstänka, att de
danska jordbrukarna icke yrka på en frötull. De äro så pass upplysta i dessa
saker, att de kunna rätt väl bedöma, vilka kvaliteter de skola använda, och det
skulle säkerligen icke falla dem in att så något, som icke passade. Jag medger,
att det är mycket svårt, att få de svenska jordbrukarna upp till samma nivå i
fråga om insikten och metoden på olika områden som de danska, men det bör
dock kunna gå. Jag tror likväl icke, att ett införande av en finanstull på frö
kan verka upplysande på dem. Jag tror, att den verkar lika litet i det hänseendet,
som den verkar för att förbättra de svenska skördarna.
Jag skall icke, herr vice talman, förlänga debatten utan vill nu endast tillkännagiva,
att jag vidhåller mitt yrkande.
Herr Bärg: Herr vice talman! Jag vill, ungefärligen såsom herr Rune
yttrade sig, säga, att jag skulle helst velat ställa mig neutral i denna fråga och
låta jordbrukarna själva göra upp sinsemellan i densamma. Men då jag deltagit
i ärendets behandling i utskottet, har jag likväl nödgats taga ställning till spörsmålet.
Under den tid jag haft förmånen deltaga i arbetet inom bevillningsutskottet,
har jag ständigt varit rysligt känslig för alla åtgärder, som syftat till
att genom tullförhöjning eller dylikt åstadkomma en fördyring av levnadskostnaderna.
Jag lovar icke att bliva bättre i det fallet, om jag till äventyrs något
år mera skulle få leva och sitta kvar i bevillningsutskottet. Samma känslighet
har jag sökt låta komma till synes även då det gällt att behandla denna frötullshistoria,
men jag måste säga, att jag har gått alldeles bet på att få något
verkligt skäl för att gå emot Kungl. Maj :ts förslag i förevarande fall. Om det
varit så, att jag skulle vilja rent extremt hålla på en frihandelsprincip, så är jag
för sent ute, ty gång på gång har jag nödgats i saker, som äro ofantligt mycket
viktigare än nu förevarande fråga, hålla på status quo, vilket betytt betydande
tullsatser på många förnödenheter för människorna här i landet, förnödenheter
som äro ofantligt mycket viktigare än de, som det nu är fråga om. Dessutom
hava vi också i viss mån tull på frö nu, så att det är icke skäl att försöka hävda
någon renhårig principiell ståndpunkt i det fallet. För mig framstår detta som
en ren lämplighetsfråga.
Varför har jag då icke kunnat finna verkliga skäl för att gå emot detta förslag?
Jo, därför att jag tycker, som jag nyss sade, att detta är en rent praktisk
fråga. Jag vill säga att, när man från jordbrukarehåll kommer och säger som
så: »Hjälp oss genom lagstiftningsåtgärder att åstadkomma en ordning som på
ett mera tillfredsställande sätt, än nu sker, håller tillbaka för landets odling
olämpliga frösorter, de kostnader, som följa med detta, den eventuella fördyring,
som kan följa därmed, den återfaller på oss själva.» Ja, ont jag då ser denna
Nr 36. 14
Onsdagen den 14 maj f. m.
Om tull å näringens utövare, jordbrukarna, något så när som ett stort helt — det bruka de
vissaJrovaror • allmänhet vilja låtsas att de äro —• så finner jag icke något hållbart skäl att
(Forts ) £$ emot deras begäran''. Jag vill dessutom skynda mig att säga, att med den
marginal, som finns mellan priserna på utländskt frö och på inländskt frö, är
jag tämligen övertygad om att någon egentlig prisfördyring på inländskt frö
knappast kommer att uppstå, skulle jag tro. Det blir väl i stället importörerna
och möjligen de utländska odlarna, som få släppa till litet var av den avans,
som de nu hava.. Jag tycker icke det är så farligt, om de skulle få göra det, i all
synnerhet som det, som de släppa till, kommer att användas till förmån för jordbruket
i des® helhet, vilket också understrukits i utskottsbetänkandet.
Man kan även säga, att den här tullbelastningen kommer att falla något olika,
beroende på huruvida jordbrukaren själv odlar sitt frö eller om han nödgas köpa
detsamma. I bevillningsutskottet har jag åhört långa diskussioner därom, och
jag har hört, hurusom representanter ifrån södra Sverige förklarat, att det för
dem icke betyder så mycket, medan någon annan sagt: »Jo, det är för oss,
som det betyder så mycket.» Norrlänningarna, till exempel, hava sagt, att för
norrlänningar och uppsvenskar skulle de här föreslagna tullsatserna betyda en
avsevärd fördyring. Då kommer en annan jordbrukare, kanske en granne till
den förre och säger: »Så är knappast förhållandet! Vi kunna själva odla våra
frösorter i mycket stor utsträckning, om vi vilja göra det.» Jag har icke lyckats
få något tydligt begrepp om vem som skulle drabbas speciellt av en möjlig prisfördyring
antingen det blir i Skåne eller i norra Sverige, antingen det blir små
eller stora jordbrukare. Jag tror, att de föreslagna tullsatserna i den mån de
skulle komma till stånd och, om de skulle gå ut över jordbrukarna, komma att
bliva något så när jämt fördelade över hela landet.
Vad jag däremot är övertygad om det är, att svenska sockerbruksbolaget, som
består sina betodlare med frö till betodling där nere i södra Sverige, komma att
få känning av tullen, därför att de i stor utsträckning låta reproducera sina i
landet uppdragna fröstammar i andra länder för att få denna reproduktion billigare
utförd. Våra svenska fröodlare i södra Sverige hava fått gå miste om
denna förmån. Det är klart, att det kan bli något kännbart, när det gäller en
import av kanske 600,000 kilogram betfrö om året, men något stort belopp kan
det icke röra sig om. Jag trotsar, att någon kan sätta sig ner och med säkerhet
räkna ut vad de föreslagna tullsatsema skulle fördyra sockerpriset. Icke kommer
det i varje fall att bli belopp som överhuvud taget betyder något. För
övrigt så ser man av en del beräkningar, som finnas i den kungl. propositionen,
att hela denna tullhistoria skulle röra sig om 500,000 eller 600,000 kronor, vilket
väl är en ren bagatellsak gentemot de oerhörda belopp, som det ofta rör sig
om, då det gällt att höja tullsatser på spannmål och fördyra brödet eller sockret
eller andra förnödenheter för alla konsumenter, även sådana, som icke hava
någon direkt nytta av åtgärderna, När man härtill föreslår, att denna tullsats
skulle gälla under två hela år, tycker jag sannerligen, att man varit så försiktig
på alla håll och kanter, att jag verkligen får säga, att jag står tafatt, då det
gällt att skapa mig ett hållbart skäl för avslag på denna proposition.
Ja, herr vice talman, med dessa ord har jag velat avgiva en förklaring, varför
jag kunnat ansluta mig till utskottets hemställan''. Dessutom vill jag understryka,
att med de uttalanden, som utskottet gjort om att de tullintäkter, som till äventyrs
kunna uppkomma, genom ett bifall till utskottets förslag, skola komma jordbruket
i dess helhet till godo, så är mitt samvete denna gång fullt fredat för
att jag nu uppträtt såsom protektionist! Jag ber att få yrka bifall till utskottets
hemställan.
Friherre Fleming: Herr vice talman, mina herrar! Jag hade egentligen
icke tänkt uppträda i denna fråga, men jag kan ändå icke underlåta att till
Onsdagen den 14 maj f. in.
15
Nr
kammaren verkligen få framföra en vädjan, att kammaren ville följa utskottet 9m tul1 “
i denna fråga. J ag kan icke tänka mig annat än att, när man inom bevill- mss®Jr™aror
ningsutskottet kunnat få en så pass stor majoritet som denna för bifall till (Forte)
Kungl. Maj :ts förslag, det heller icke bör finnas några större risker för att
ett sådant bifall skulle kunna komma att vålla någon skada.
För mig står det alldeles klart, att ett höjande av den svenska fröodlingen
är av mycket stort intresse, och det erkänner också utskottet. Man säger nu,
att man även kan gå andra vägar. Ja, det är ju nu en gång så, att så snart
det är någon fråga, som rör tullar, skall man alltid »gå andra vägar»! Varför
kan man icke någon gång försöka pröva, vad som föreslås t. ex. i detta
fall av Kungl. Maj :t och landtbruksstyrelsen? Det är de, som närmast hava
hand om detta, och då de anse, att denna väg bör beträdas, så kan jag icke —
jag får verkligen säga såsom den siste ärade talaren — finna något hållbart
skäl för avslag på utskottets hemställan. De, som här yttrat sig emot förslaget,
hava endast sagt: »Jag tror icke, att tullförhöjningen är bra.» Det
är gott och väl att säga »jag tror icke», men, mina herrar, det är bättre att
först försöka pröva saken och sedan säga, att det icke hjälper. Men att endast
säga, då det gäller saker, som gå de doktrinära frihandlarna emot, att man
icke »tror» det hjälper något till, är icke något skäl alls.
Somliga säga, att den här tullen är alldeles för liten, men andra säga att
den kommer att fördyra priset på frö så mycket, att den duger inte alls därför.
Det är icke något skäl att taga fasta på. Under sådana omständigheter
förefaller mig det klokaste vara att gå den väg, som de sakkunniga myndigheterna
utsett och ansett vara värd att taga fasta på och värd att prövas.
Jag skall icke ingå på några detaljer beträffande denna fråga, utan jag vill
endast hemställa till kammaren, att kammaren ville biträda utskottets förslag,
till vilket jag yrkar bifall.
Herr Heyman: Herr talman! Endast ett par ord till herr Örne! Herr Örne
var ånyo inne på att han så gärna ville en växtförädlingsorganisation, men
hans hjärta förbjöd honom att låta jordbrukarna ensamma betala denna. I
stället ville herr Örne med ännu så länge obefintliga medel ur statskassan
täcka organisationens engångskostnader och kommande framtida underhåll.
Detta vill nu herr Örne, men finansministern, som bär ansvaret för budgeten,
vill det icke, därför att han icke kan det. Herr Örnes välvilja i det avseendet
förefaller därför litet misstänkt, i varje fall är den alltför orealiserbar för
att nu med tacksamhet kunna accepteras.
Herr Örne frågade vidare, hur jag kunde påstå, att man får högre skördar
genom tullar. Därpå vill jag svara, att det naturligtvis icke blir högre skördar
genom tullarna i och för sig, men genom den indirekta verkan, som de
hava så blir förhållandet efter hand detta. Sedan nämligen tullarna fått verka
ett par år och vi fått medel till den länge efterlysta fröförädlingsorganisationen
och jordbrukarna fått ögonen öppna för det svenska fröets överlägsenhet,
så medföra dessa på så sätt automatiskt högre skördar. Dessa frötullar måste
därför betraktas såsom tillfälliga rena uppfostringstullar och icke såsom något
annat.
Jag vill också erinra om, att riksdagen icke är alldeles främmande för att
genom verksamma tullar skydda landet mot import av olämpligt frö. Tallfrö
är sålunda sedan flera år tillbaka belagt med en tull på icke mindre än 6 kronor
per kilogram d. v. s. 30 gånger den nu ifrågasatta tullen på vallfrö. Granfrö
är belagt med en tull av 1 krona 50 öre per kilogram. Dessa fullständigt
hysteriska tullsatser tillgrep man, sedan man äntligen efter synnerligen dyrköpta
erfarenheter kommit underfund med att det »bar alldeles åt skogen» med
användandet av utländskt skogsfrö. I min hembygd finns det ett område, som
Nr 36.
Om tull å
vissa frövaror
m. m.
(Forts.)
Anff.
B-skattens
upphävande.
16 Onsdagen den 14 maj f. m.
i geografien benämnes Svältorna. Svältorna äro av ortsbefolkningen uppdelade
i tvenne områden, Stora svältan och Lilla svältan. I början på 1870-talet skogsbesåddes båda dessa områden av Kronan, Stora svältan, omfattande
3,600 tunnland, med tyskt frö och Lilla svältan, med svenskt frö. Nu, 50 år
därefter, kan var och en, till och med herr örne, med blotta ögat iakttaga, att
virkesmängden per arealenhet är nära nog dubbelt så stor på Lilla svältan
som på Stora svältan. Jag frågar om det kräves mera demonstrerande exempel
på vikten av att här i landet använda efter våra klimatiska förhållanden
lämpade frösorter. Jag vidhåller mitt yrkande.
Herr Tjällgren: Herr vice talman! Jag skall icke förlänga debatten i denna
sak. Jag skulle närmast vilja instämma i vad herr Pers nyss yttrat. Varför
jag begärt ordet var emellertid för att bliva i tillfälle att tillkännagiva och
för att få till protokollet antecknat, att jag kommer att rösta för avslag å
utskottets hemställan.
Efter det överläggningen förklarats härmed slutad, gjorde herr förste vice
talmannen jämlikt de därunder förekomna yrkandena propositioner, först på bifall
till vad utskottet i det förevarande betänkandet hemställt samt vidare på
bifall till den av herr Sköld m. fl. vid betänkandet avgivna reservationen; och
förklarade herr förste vice talmannen, sedan han upprepat propositionen på bifall
till utskottets hemställan, sig anse denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.
Herr Örne begärde votering, i anledning varav uppsattes, justerades och anslogs
en så lydande omröstningsproposition:
Den, som bifaller vad bevillningsutskottet hemställt i sitt betänkande nr 38,
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bifalles den av herr Sköld m. fl. vid betänkandet avgivna reservationen.
Vid slutet av den häröver anställda omröstningen befunnos rösterna hava utfallit
sålunda:
Ja — 71;
Nej — 44.
Föredrogs ånyo bevillningsutskottets betänkande nr 39, i anledning av väckt
motion om upphävande av den i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt
stadgade B-skatt för vissa bolag.
I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,
nr 257, av herr Lithander m. fl. hade hemställts, att riksdagen ville för sin
del besluta upphäva andra och tredje momenten av 19 § i kungl. förordningen
den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt samt i övrigt verkställa
de förändringar i nämnda och andra författningar, som i anledning härav kunde
befinnas nödiga.
Utskottet hade i det nu föreliggande betänkandet av angivna orsaker hemställt,
att riksdagen måtte, i anledning av förevarande motion II: 257 av herr
Lithander m. fl. i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t ville för
-
Onsdagen den 14 maj f. in.
17 Nr itti.
anstalta om utredning angående B-skattens upphävande och därvid, i den mån
det befunnes erforderligt att ersätta denna skatt, bealda, bland annat, vad i detta
betänkande anförts rörande särskilda stämpelavgifter samt för nästa års riksdag
framlägga de förslag, som kunde av utredningen föranledas.
Reservation hade anmälts av herr Orne mot vissa delar av motiveringen.
Herr Orne: Herr vice talman, mina herrar! Hen s. k. B-skatten är ju förbunden
med så många olägenheter, att jag för min del kan förena mig i utskottets
hemställan om utredning angående dess reformering eller avskaffande.
Jag kan emellertid ej instämma i allt vad utskottet här yttrat och
jag har därför begärt ordet för att tillkännagiva detta, så att utredningen icke
skall företagas under sken av att det står en enhällig första kammare bakom
det projekt, som utskottet här framlagt. Tyvärr har ej tiden medgivit mig
att utarbeta något förslag till annan motivering, och därför nödgas jag att till
den kraft och verkan det hava kan muntligen angiva några få synpunkter.
Skattesystemet beträffande aktiebolagen vilar ju på den tanken, att bolag,
som ha sörjt för en ordentlig konsolidering och ha ett större aktiekapital, skola
slippa undan med lägre skatteprocent än de bolag, som ha relativt litet kapital
och ha utdelat större delen av sina vinster. Det är en socialekonomiskt riktig
princip, som här kommit till uttryck i skattelagstiftningen. B-skatten vilar
däremot på den grundsatsen, att man skall särskilt beskatta vad som icke utdelas
till aktieägarna. Den skär egentligen tvärs över det system, som eljest
gäller för bolags beskattning. För min del måste jag säga, att man i stället
för att genom en särskild beskattning hålla efter bolag, som fondera mycket,
principiellt bör belöna dem. Detta sker ju genom den vanliga inkomstskatten,
som blir procentuellt lägre, då, som jag nyss anförde, stora fonderingar göras.
Nu vill bevillningsutskottets majoritet, att B-skatten, om den avskaffas,
skall ersättas med flera olika institut. Först och främst vill man, att det
skall läggas skatt på gratisaktierna. »De nya aktiebreven», säger utskottet,
»kunna sägas i sig förkroppsliga de fonderingar, som bolaget verkställt och
som givetvis ökat aktieägarnas tillgångar.» Jag är ej alldeles så säker på
att denna formulering håller, men det må nu vara hänt. Jag skall ej resa
någon invändning på denna punkt. Vidare vill emellertid utskottet, att avsättning
till reservfonden skall beskattas, och slutligen säger utskottet, att de
fonderingar, som icke överföras till aktiekapitalet eller reservfonden, icke skola
drabbas av någon särskild beskattning, men att beträffande den förut omnämnda
stämpelskatten skäl synas tala för att man skall införa sådan skatt
även å dessa fonderingar. Och slutligen — då det först vid ett bolags upplösning
med visshet framgår, att reserverade medel kunna ställas till delägarnas
omedelbara disposition — anser u+skottet, att en skatt bör uttagas i samband
med tillgångarnas skiftande mellan delägarna.
Detta sista är den enda punkt av utskottets motivering, jag kan fullständigt
underskriva. Enligt min uppfattning kan man och bör man, då ett bolag
skiftas, ålägga det en ganska betydlig beskattning på vad som utdelas till
delägarna utöver det de inbetalat till bolaget. Därigenom skulle man också
förhindra, att goda företag skiftas i onödan, eller åtminstone försvåra en delning
av vad som en gång är hopsamlat.
Jag har med detta endast velat säga, att för mig synes det fördelaktigare
-— om man ovillkorligen måste ha in den summa, som kommer statsverket till
godo i form av B-skatt — att något justera inkomstskatteskalan för aktiebolag,
så att samma summa ändå inflyter från dem, än att hitta på allehanda skatter,
som få formen av ett straff för omtanke om företagens sunda utveckling.
Första kammarens protokoll 19%Jf. Nr 36. 2
Ang.
B-skattens
U2>j>hävande.
(Forte.)
Nr 86.
18
Onsdagen den 14 maj £. m.
Ang.
B-skattens
upphävande.
(Forts.)
Då jag som sagt icke har någon särskild motivering att här skriftligen anföra,
kan jag icke begära, att herrarna skola votera i saken, och därför avstår
jag från särskilt yrkande.
Friherre Fleming: Herr talman! Jag kan i mångt och mycket instämma
med herr örne i vad han här yttrat. Jag vill bara framhålla, då han säger,
att utskottet vill ha B-skatten ersatt med något annat, att utskottet aldrig
sagt detta, utan endast velat påpeka några vägar, som kunde vara bättre
framkomliga och lättare att handskas med än den nuvarande B-skatten, i fall
man fortfarande vill gå på den princip, som gäller nu.
iVid det förhållandet, att herr Örnes yttrande här kommer att delgivas dem,
som möjligtvis komma att få hand om denna frågas vidare utredning, skall
jag icke fördjupa mig i ämnet vidare, utan ber endast att få yrka bifall till
utskottets förslag.
Herr Nilsson, Gustaf: Med anledning av vad herr örne här yttrade angående
motiveringen för denna beskattnings borttagande vill jag bara nämna, att vi i
utskottet ansett, att man under inga förhållanden kan gå med på avskaffande
av B-skatten utan att undersöka möjligheten av att sätta något annat i stället.
Jag var med 1919 i bevillningsutskottet, då denna skatt kom till, och detta
beslut berodde på en kompromiss mellan samtliga partier. Vid den kompromissen
gjorde vi vissa eftergifter. Från moderat håll gjordes det också vissa
eftergifter, och denna kompromiss var en förutsättning för att kunna sammanjämka
de olika åskådningarna i beskattningsfrågorna.
När nu skatten i alla fall, under de år den verkat, visat sig i vissa avseenden
olämplig, ha vi gått med på att undersöka möjligheterna för att på annat
sätt få ut vad man avsett med B-skattens införande. Därför måste jag bestämt
hävda, att vid den undersökning, som verkställes, de av utskottet angivna
grunderna för en ändrad form för beskattning av bolagens gratisaktieutdelning
såväl som de övriga synpunkter, som förekomma i utskottets utlåtande,
må bliva föremål för utredning och förslag till riksdagen.
Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Herr .von Sneidern: Då herr Örne framhållit, att han åtminstone varit av
divergerande mening mot utskottet, för att icke kammaren skulle få den uppfattningen,
att utskottet stått enhälligt beträffande motiveringen för detta utskottsutlåtande,
vill även jag tillåta mig deklarera denna skiljaktighet från
utskottets uppfattning. Emellertid har herr örne yttrat allt vad jag i det
avsendet har att säga. Jag har sällan hört ett anförande, i vilket jag så till
alla delar kunnat instämma, och av den anledningen skall jag icke uppehålla
kammarens tid, utan ber endast få deklarera min anslutning till vad herr
Örne här yttrat.
Efter härmed slutad överläggning bifölls vad utskottet i förevarande betänkande
hemställt.
Föredrogs ånyo bevillningsutskottets betänkande nr 40, i anledning av Kungl.
Maj :ts proposition med förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen
den 1 juli 1918 angående handel med skattefri sprit m. m. ävensom en i ämnet
väckt motion.
Vad utskottet i detta betänkande hemställt bifölls.
Onsdagen den 14 maj f. m.
19 Nr 8«.
Föredrogs ånyo bevillningsutskottets betänkande nr 41, i anledning av Kungl.
Maj :ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen
den 2 juni 1922 om automobilskatt m. m. ävensom i ämnet väckta
motioner.
I en den 21 mars 1924 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 206, hade Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att
dels antaga vid propositionen fogade förslag till
1 :o) förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 2 juni 1922 om
automobilskatt,
2:o) förordning om särskild skatt å bensin;
dels besluta, att rubriken 1099 i gällande tulltaxa skulle från och med den 1
juli 1924 erhålla följande ändrade lydelse:
|
| Kvantitet | Tullsats. | |
|
|
| Kronor | öre |
1099 1099Vä | Mineraloljor, nativa eller råa ävensom renade: petroleumbensin och gasolin....... andra slag, såsom lysoljor och smörjoljor; | 1 lit. | fria | 01 |
dels förklara, att vad i § 4 h) i förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa för
inkommande varor vore stadgat i fråga om tullfrihet för skeppsförnödenheter
från och med den 1 juli 1924 icke skulle hava avseende å till tulltaxerubriken
1099 hänförlig vara, då den medfördes å farkost såsom driftmateriel för denna;
o dels besluta, att från och med den 1 juli 1924 tullfrihet finge åtnjutas för
sådan vara, då den till riket medfördes å fortskaffningsmedel såsom driftmateriel
för detta, dock. endast för den myckenhet, som vederbörande tillmyndighet
prövade icke överstiga behovet under resan;
dels° ock besluta, att vid restitution jämlikt 3 § i förordningen om särskild
skatt a bensin av sådan skatt tillika skulle restitueras den å bensinen belöpande
tull.
Till utskottets behandling hade jämväl överlämnats följande i anledning av
propositionen väckta motioner, nämligen:
inom första kammaren: nr 294, av herrar Frändén och Nils Anton Nilsson,
samt
inom andra kammaren: nr 419, av herr Sköld, nr 428, av herr förste vice talmannen
Nilson, nr 442, av herr Lövgren och nr 443, av herr Olofsson i Digernäs.
I den av herr Lövgren väckta motionen hade hemställts, att riksdagen med
avslag på vissa delar av Kungl. Maj :ts proposition nr 206 ville besluta dels att
ålägga försäljarna av bensin till motordrift att vid försäljningen av bensin antingen
tillhandahålla densamma blandad med sprit till 20 procent eller ock, om
försäljningen av sprit och bensin skedde i skilda poster, att 20 procent av leveransen
skulle ske i form av sprit; dels ock med avslag å Kungl. Maj:ts förslag
om skatt och tull på bensin besluta att höja den nu utgående skatten å gummiringar
med 150 procent.
Ang. ändring
i förordningen
om automobilskatt
m. m.
Nr 36. 20
Onsdagen den 14 maj £. m.
Aruj. ändring Till behandling i samband med förevarande proposition hade utskottet funomåutcmMl-
lämpligt upptaga två till utskottet hänvisade, under motionstiden vid riksskatt
m. ro. dagens början väckta, likalydande motioner, den ena nr 136 inom första kamma(Forts.
) ren av herr Johan Bernhard Johansson och den andra nr 251 inom andra kammaren
av herr Gustafson i Kasenberg m. fl., däri hemställts, att riksdagen måtte
besluta, att tullen å automobiler och motorcyklar skulle från nuvarande 15 %
höjas till 30 % av värdet.
Utskottet hade i det nu ifrågavarande betänkandet på grund av vad däri anförts
hemställt,
1) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts förevarande proposition,
nr 206, icke kunnat oförändrad bifallas och med anledning av motionerna
I: 294 av herrar Frändén och Nils Anton Nilsson, II: 419 av herr Sköld
och II: 443 av herr Olofsson i Digernäs, i vad sistnämnda motion avsåge avslag
å förslaget om förhöjd skatt på automobiler, samt med avslag å sistnämnda motion
i övrigt ävensom å motionerna II: 428 av herr förste vice talmannen Nilson
och 11:442 av herr Lövgren, för sin del
a) antaga det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget till förordning om ändring
i vissa delar av förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt med den
ändringen, att 5 § erhölle viss av utskottet föreslagen lydelse;
b) antaga i betänkandet infört förslag till förordning om särskild skatt å
bensin och motorsprit;
c) besluta, att rubriken 1099 i gällande tulltaxa skulle från och med den 1
juni 1924 erhålla den ändrade lydelse, betänkandet visade;
d) förklara, att vad i § 4 h) i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa
för inkommande varor vore stadgat i fråga om tullfrihet för skeppsförnödenheter
från och med den 1 juni 1924 icke skulle hava avseende å till tulltaxerubriken
1099 hänförlig vara, då den medfördes å farkost såsom driftmateriel
för denna;
e) besluta, att från och med den 1 juni 1924 tullfrihet finge åtnjutas för sådan
vara, då den till riket medfördes å fortskaffningsmedel såsom driftmateriel
för detta, dock endast för den myckenhet, som vederbörande tullmyndighet prövade
icke överstiga behovet under resan;
f) besluta, att vid restitution jämlikt 3 § i förordningen om särskild skatt å
bensin av sådan skatt tillika skulle restitueras den å bensinen belöpande tull;
2) att motionerna I: 136 av herr Johan Bernhard Johansson och II: 251 av
herr Gustafson i Kasenberg m. fl. icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Vid punkten 1) i utskottets hemställan hade reservation anförts av herr Rune,
som med anledning av herr Lövgrens motion yrkat, att skatten å gummiringar
måtte höjas till 2 kronor 50 öre per kilogram.
Angående sättet för betänkandets föredragning yttrade
Friherre Fleming: Med avseende på föredragningen av bevillningsutskottets
betänkande nr 41 hemställer jag,
att detsamma må företagas till avgörande punktvis samt punkten 1 på det sätt,
att först föredragas vart för sig de med a — f betecknade momenten och därefter
inledningen,
att vid behandlingen av den del av betänkandet, varom först uppstår överläggning,
denna må omfatta betänkandet i dess helhet, samt
att författningstext ej må behöva uppläsas i vidare mån, än sådant av någon
kammarens ledamot begäres.
Härtill lämnade kammaren sitt bifall.
Onsdagen den 14 maj f. m.
21 Nr !J6.
Ang. ändring
i förordningen
om automobilskatt
m. m.
(Forts.)
Mom. b.
Vid punkten 1 mom. b—f i utskottets hemställan hade reservation avgivits
1
:o) av herrar Röing och Olsson i Ramsta, vilka på anförda skäl inom utskottet
yrkat, att utskottet skulle hemställa, att riksdagen måtte, i anledning av
motionerna 11:428 av herr förste vice talmannen Nilson och 11:443 av herr
Olofsson i Digernäs, avslå såväl Kungl. Maj :ts förevarande proposition nr 206,
i vad den avsåge särskild skatt och tull å bensin, som ock motionerna 1: 294
av herrar Frändén och Nils Anton Nilsson, 11:419 av herr Sköld och 11:442
av herr Lövgren;
2:o) av herrar Bärg och Lövgren, vilka av angivna orsaker hemställt, att
riksdagen ville avslå Kungl. Maj ds proposition.
Därjämte hade vid punkten 1 mom. b i utskottets hemställan reservation anmälts
av herrar Örne och Björklund, vilka yrkat, att bestämmelsen om ikraftträdandet
av förordningen om särskild skatt å bensin och motorsprit skulle erhålla
följande lydelse:
»Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1924.»
Berörda bestämmelse hade i utskottets förslag följande avfattning:
»Denna förordning träder i kraft, i vad densamma avser särskild skatt å bensin,
den 1 juni 1924 samt, i vad den avser särskild skatt å motorsprit, den 1 juli
1929.»
Herr örne: Herr vice talman! Det förefaller mig, som om den enda hållbara
motiveringen för att man skall fördyra automobilbränslet är, att fördyringen
kommer vägunderhållet till godo. Det förslag, som utskottsmajoriteten har
anslutit sig till, innebär ju, att motorspriten skall lämnas utan beskattning ända
till den 1 juli 1929. Under fem år skulle således enligt majoritetens förslag de
automobiler, som drivas med sprit och som icke, såvitt jag kan förstå, slita vägarna
mindre än de, som drivas med bensin, slippa att deltaga i vägunderhållet.
Men de slippa ej undan att betala samma driftkostnader i alla fall. De få erlägga
motsvarande belopp till understödjande av sulfitspritfabrikerna. Ytterst
kommer det ju således i detta fall att bli de väghållningsskyldiga, som tvingas
att betala för att sulfitspritfabrikerna skola få denna extra inkomst av 5 öre
per liter sprit.
Det förefaller mig och min medreservant alldeles oriktigt att lägga saken på
det sättet. Vi önska, att skatten på motorbränsle skall gå helt och hållet till
vägunderhållet, och därför, herr vice talman, ber jag att få yrka bifall till den
av mig och herr Björklund vid betänkandet fogade reservationen, som innebär,
att förordningen i sin helhet skall träda i kraft den 1 juli 1924.
Friherre Fleming: Herr talman, mina herrar! Vid bedömandet av den
kungl. propositionen och betänkandet rörande densamma får man ju taga i betraktande,
att det är två mål, man velat nå. Det ena är att få in medel för ett
bättre underhåll av vägarna, vilka medel äro behövliga på grund av den större
vägslitande egenskap, som bilarna ha i jämförelse med andra fordon. Det andra
är det nationalekonomiska målet, att man vill söka driva fram motorspriten,
Punkten 1.
Mom. a.
Godkändes.
Nr 36. 22
Onsdagen den 14 maj I. m.
Ang. ändring d. v. s. gorå sig i viss män oberoende av det utländska bränslet och få fram ett
omåutomMl- “hemskt motorbränsle. Om man ställer sig på herr Örnes ståndpunkt säger
skatt m. m. man: Lägg gärna skatt pa bensin, men då skall det vara skatt på spriten också.
(Forts.) Herr Örne resonerar sa, att spritfabrikerna skulle få 5 öre mer per liter, därför
att det är 5 öres skatt pa bensin. Ja, det är det vanliga något lättvindiga resonemanget.
Det beror väl dock på bensinpriset, och det är därför icke sagt, att
de få några 5 öre mer. Man kan icke beträffande dylika saker såsom i tullfrågor
direkt säga vad det blir för pris på de olika varuslagen. Det må emellertid
därmed vara huru som helst. Hunnes motorspriten verkligen ute i marknaden
nu, skulle det vara någon reson i detta sätt att se saken, men nu finnes ej motorspriten
i marknaden, utan avsikten är ju att söka få fram den spriten, och man
anser, att det behöves ett annat incitament för att få fram den än att bara säga,
att det går att köra med sprit. Ty det visar sig, att den mänskliga trögheten är
så stor, att det icke går. Dessutom tillkommer en sak, och det är att man inte
kan få motorspriten på samma sätt som bensinen, vilken tillhandahålles av de
stora bensinbolagens distributionsorganisationer, som äro utbredda över hela landet.
^ Skulle spritfabrikerna börja att konkurrera med bensinfirmlorna och sätta
i gång en sådan distributionsanordning, skulle detta sluka orimliga summor.
Men med den nu föreslagna anordningen torde det bli möjligt att åtminstone göra
ett försök att genom överenskommelse mellan de inhemska fabrikanterna och de
utländska bensinbolagen låta det inhemska motorbränslet även draga fördel av
den redan befintliga försäljningsorganisationen. Jag tror sålunda, att det är
alla skal att befria de inhemska bränslefabrikantema från skatt under ett visst
antal år.
Det kunde vara lika bra att följa Kungl. Majrts förslag, men i stort sett har
ju utskottet gått på samma väg som Kungl. Maj :t, d. v. s. gillat tankegången hos
Kungl. Maj :t, fastän förslaget blivit lagt på litet olika sätt. Jag vill bara uttala
den förhoppningen, att regeringen för sin del även ville acceptera den väg,-utskottet nu kommit till, vilken leder till ungefär samma mål, som finansministern
avsett.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Herr Nilsson, Gustaf: Herr talman! Vid behandlingen av detta ärende
inom utskottet har, såsom det framgår av utskottsbetänkandet, den egentliga striden
stått om huruvida _ sulfitspriten bör befrias under fem år eller icke från den
skatt, som'' utskottsmajoriteten föreslår för bensin. Då jag och flera av mina
partikamrater anslutit oss till den tanken, att låta fem’ år gå och se utvecklingen,
innan man beskattar spriten, så beror det därpå, att det ju är ett faktum, att
det i Sverige i fråga om motorsprit redan nu finnes möjlighet att framställa 20
miljoner liter per år och dessutom'' möjlighet att framställa ytterligare 15 miljoner
liter med de sulfitfabriker, som. finnas i landet. Denna väldiga kvantitet
sprit kan emellertid icke komma till användning inom1 riket, beroende på att även
andra intressen, i vad det gäller sprittillverkningen, hava berättigade önskemål
och fordringar på samhället. Då denna motorsprit i alla fall enligt de undersökningar,
som verkställts, mycket väl kan användas till motorbränsle och i vissa
fall, även om det fordras någon ombyggnad av motorerna, troligen också kommer
till användning, förefaller det åtminstone mig, att när utskottet nu gatt med
på att gorå denna försäljning fri på grund av de nya denatureringsmetoder, som
uppfunnits, det vore i sin ordning, att man från riksdagens sida sökte medverka
till att uppmuntra igångsättandet av denna försäljning och bidraga till att denna
biprodukt, som nu rinner ut i floderna och älvarna, komme till nytta inom landet.
Med hänsyn till den bekvämlighet, som bensinen medför, då det gäller användningen
till motorbränsle, är det uppenbart, att om man beskattar spriten med
detsamma lika hårt, som. män nu ämnar beskatta bensinen, detta kommer att för
-
Onsdagen den 14 maj f. in.
23 Nr :U1.
svåra igångsättandet av denna försäljningsorganisation, likaväl som det kommer
att försvåra möjligheten att förmå bilägarna att övergå från bensin till sprit. om automobilFör
att icke motverka detta, att så snart som möjligt å ena sidan göra sprit- skatt m. m.
försäljningen friare och å andra sidan icke genom, beskattning förkväva möjlig- (Forte.)
heten att få ut den i marknaden, ha vi inom utskottets majoritet ansett, att man
med en lämplig övergångstid borde befria detta nya motorbränsle från den skatt,
som faller på bensinen. Vi ha icke därmed velat bestämt säga ifrån, att vi för
all framtid kunna anse beskattning av motorspriten utesluten. Tvärtom'' mena
vi, att då dessa fem år gått och man fått se utvecklingen, det skall vara uppenbart,
att lika väl som bensinskatten skall ersätta vägslitningen, det är klart, att
även bilar, som använda motorbränsle i form av sprit, komma att slita vågarna
och därför böra deltaga i kostnaden. Om sulfitsprittillverkningen då visar sig
vara en så lönande verksamhet, att det är möjligt att konkurrera med bensinen,
är det klart, att man om fem år också kan tänka sig, att bensinskatten träder i
kraft även i fråga om motorspriten. Skillnaden mellan reservanten herr Orne
och utskottet ligger i att vi icke vilja omedelbart1 beskatta motorspriten lika hårt
som bensinen, utan då vi utgå från att detta skulle försvåra försöken att ersätta
denna vara i marknaden, ha vi, majoriteten, ansett alla skäl tala för att åtminstone
låta dessa fem år gå och se utvecklingen, innan man tillgriper några åt
^I^fråga
om bensinskatten komma under debatten antagligen invändningar att
göras även ur andra synpunkter. Sålunda är det så, att denna bensin även användes
för annat ändamål än biltrafik. Bensin användes i någon utsträckning
för fiskebåtar, och på sina håll finnes det fiskare, som använda sig av bensin
som motorbränsle, men i det stora hela är clet mest fotogen, som kommer till användning
där, och det är endast i mindre utsträckning man använder bensin. Det
kan sägas, att rättvisan bjuder, att skatten restitueras till dem, som använda bensin
till fiskebåtar. Men å andra sidan kan man säga^sig, att det gäller sa jämförelsevis
små kvantiteter, att man ej kan ga med pa att göra något undantag
därvidlag. Likaledes får man säga sig, att för fiskets upphjälpande av statsmakterna
offras ganska stora summor i form av byggandet av fiskehamnar m. m.,
så att om det kommer att betalas en liten skatt pa bensindrivna fiskebåtar, k&n
detta ej anses vara så oskäligt, att man för den skull bör igangsätia några särskilda
restitutionsanordningar för bensinskattens återbetalande. ,
Jag tror, att kammaren gör klokt i att bifalla utskottets förslag, då det i stort
sett är ett försök att rationellt utnyttja i riket förekommande motorsprit och
söka minska den oerhörda import av bensin, som förekommer. För att befrämja
detta vill man lämna fem år fria och se utvecklingen och därefter beskatta även
detta bränsle, om det visar sig konkurrenskraftigt och möjligt.
Jag ber för min del att på denna punkt få yrka bifall till utskottets hemställan
Herr
Bärg: Herr förste vice talman! För ett ögonblick sedan deklarerade
jag den ståndpunkt, jag intagit i bevillningsutskottet i allmänhet. __ Jag tillkännagav
då, att jag var mycket känslig för alla åtgärder, som avsago fördyringar,
men att jag i den föreliggande frågan icke hade funnit skäl starka nog
för att hålla mig kvar vid dessa allmänna synpunkter. Jag förklarade även,
att om jag finge sitta i bevillningsutskottet några år till, skulle j‘ag ej bli bättre
i det hänseendet, och jag skyndar mig att säga, att mitt frångående av denna
princip redan är slut med detta. Ty då jag kommer till föreliggande förslag angående
skatt och tull på bensin, framstår det för mig, att man skulle kunna na
detta mål på andra vägar än genom denna generella fördyring. . ...
Som herr Örne påpekade måste vi vara överens om, att en speciell vägskatt i
enlighet med föreliggande förslag är synnerligen olämplig. Alla erkänna, även
Nr 36. 24
Onsdagen den 14 maj f. m.
tZordliwn ?ei SOm .dniva: sin^ motorfordon med annan kraft än bensin, skyldigheten att
om automobil- j3.1 draga till vägunderhållet. Den saken är således tydlig och klar, men lika tydskatt
m. m. hgt ar det, att det maste vara olämpligt att lägga en speciell vägskatt på dem,
(Forte.) som till följd av att de fara på sjön icke slita vägarna. Det måste finnas en
lämpligare form för vägskattens uttagande än den man här föreslår.
, Gustaf Nilsson talade om fiskebåtar. Man vill icke nämna andra båtar,
därför att man i allmänhet har den föreställningen, att motorbåtar alltid äro detsamma
som lyxbåtar. Fastän det är principiellt oriktigt, att den, som kör med
en lyxbat, skall betala vägskatt, så kan jag fördraga det. Men det finnes många
tusentals båtar, särskilt i städerna, som drivas med bensin, men som icke äro
lyxbatar. Herrarna kanske skratta åt det, men jag vill icke desto mindre säga,
att i btockholm och andra städer, som ligga i närheten av sjö, arbetare och fattigt
tolk i stället för att fördriva fritiden på kaféer och ölstugor söka sig ut
åt landet, där de skaffa sig kolonier. Och de som icke ha tillfälle till detta
skaffa sig båtar. De, som icke ensamma ha råd att skaffa sig en båt, slå sig
tillsammans med andra. Två ä tre familjer slå sig tillsammans, en målare en
snickare och en maskinarbetare, och träla ihop till en båt för att på lediga stunder
komma ut på sjön där de tälta på Öar och stränder.
Jag menar, att om de skulle betala fem öre per liter bensin i skatt till vägunderhållet,
så nog går det för sig, men erkännas måste i alla fall att det är en
läsligt, lumligt ihopkommen vägskattehistoria. Dessutom, och det har varit
huvudskalet varför jag icke kunnat gå med på utskottets förslag, synes det mig,
som; om det verkligen icke vore behövligt att använda denna fördyringsmetod för
att komma fram dit man vill i ett avseende, nämligen att få till stånd en bärkraitig
motorspntmdustri här i landet. Hittills har det varit så, att den sortens
spritiörbrukning, söndag i motsats till annan spritförbrukning gillar, nämligen
spritens användning såsom motorbränsle, har icke kunnat ordnas förut på o-rund
av restnktionsbestämmelserna, men genom det nyss fattade beslutet är deVhindret
undanröjt.
Jag tillåter mig att anföra vad chefen för aktiebolaget Sprit yttrade, da man
diskuterade denna fråga på ett sammanträde mellan en del riksdagsledamöter
och medlemmar av regeringen m. fl. inför automobilklubben. Av detta yttrande
synes framgå, att det icke egentligen var prisfrågan, som var den avgörande
utan att det var andra hinder. Baron Mannerheim sade vid detta tillfälle följande:
»Vi kunna sälja den», nämligen sulfitspriten, »till samma pris som bensin
Det ar således icke priset, som utgör hindret. Vi ha tänkt oss, att den mest
praktiska och lättast framkomliga vägen att nå vårt mål vore en obligatorisk
inblandning av cirka 20 % sprit i bensinen. Det är en utviig, som icke för någon
fördyrar motorbränslet. Det är en utväg, som icke för någon försämrar motorbränslet.
» Och sedan fortsätter han sålunda: »Ja, jag tror jag icke har nå
got
vidare att tillägga, utan jag har velat framhålla denna synpunkt, att den
väg, som ar verkligt framkomlig, är en obligatorisk inblandning. Inblandnino-sfragan
kan tekniskt lösas. Alla de invändningar, som rests mot den, som blåsts
upp och förstorats for att hindra detta, kunna av våra teknici övervinnas Vi
ha gjort mycket ingående experiment, och här finnas personer, som kunna intyga
att de tekniska svårigheterna icke behöva stjälpa denna fråga »
Nu ar det oss alla bekant, att metoden att söka främja förbrukningen av motorsprit
utan att vidtaga de i motionen nr 442 i andra kammaren föreslå orna åtgärderna,
d. v s. föreskriva en obligatorisk inblandning, medför störa besvärhgheter.
Det kan icke förnekas, ty det bär praktiskt blivit ådagalagt, att den
vallar olägenheter. Men särskilt med tanke på, att den person, som uttalat de
ord jag nyss last upp, och med den insikt, som måste finnas där bakom tillåtit
sig ett sadant omdöme, förefaller det mig, att denna fråga borde grundligt undersökas
och utredas, innan man förkastar den av honom förordade vägen och
Onsdagen den 14 maj f. in.
Nr !!<!.
25
går att tillgripa de åtgärder, som liär av utskottet föreslås. Jag oeh en kamrat An?■ ändring
ha reserverat oss mot utskottets förslag och belönat, att då vi icke kunnat lösa
frågan om vägskatt genom att få till stånd en höjning av skatten på bilringar, sjcau m. m.
vilka väl ändå måste anses såsom ett lämpligare objekt att lägga skatten på än (Forts.)
bensin, då vi icke'' kunnat få fram förslag till nödig förordning i det avseendet,
ha vi måst avstå från att fasthålla vid ett yrkande i sådan riktning. Och då
det icke finnes någon motion, som yrkar på en utredning av detta spörsmål, ha vi
heller icke möjlighet att göra detta yrkande i riksdagen.
Med den motvilja jag har för hela det föreliggande förslaget har jag således,
herr talman, intet innat att göra än att jrrka avslag på så väl Kungl. Maj:ts proposition
som på utskottets hemställan.
Herr statsrådet Beskow: Herr talman, mina herrar! Herr Bärg tycktes
utgå ifrån, att Kungl. Maj :t med förevarande proposition skulle velat åstadkomma
ett verksamt skydd för sulfitspritindustrien. Detta är ingalunda fallet.
Kungl. Maj:t har såtillvida ansett sig kunna lämna denna industri sitt
understöd, att Kungl. Maj :t framlagt den proposition, som alldeles nyss av
denna kammare bifallits, angående bättre, enklare former för distribueringen
av motorsprit. Gynnsamma verkningar för sulfitspritindustrien kunna i viss
mån komma fram såsom en biprodukt av den proposition, som nu föreligger
till behandling, men det väsentliga och primära har här varit, att man velat
skaffa ökade medel till vägväsendet. Att sådana medel verkligen behövas,
borde ingen vara okunnig om, som haft tillfälle att taga kännedom om tillståndet
hos våra vägar. Om man studerar byråchefen Gärdes promemoria,
som utgör bilaga 1 till den kungl. propositionen, så finner man, att det dröjer
55 år för att genomföra de vägförbättringar, som skulle behövas för att göra
vägarna tjänliga för automobiler, därest bilskatten endast skulle komma att
utgöra samma belopp som för närvarande eller 6,600.000 kronor, av vilka
endast 80 procent komma landsbygden till godo. I själva verket skulle det
komma att dröja ännu längre, på grund av att bilarna slita vägarna så pass
mycket, att en del av automobilskattemedlen också går till underhåll av vägarna.
Jag tror alltså, att man kan vara överens om, att ytterligare medel
verkligen behövas för ändamålet. Om det blir en fördyring av driftsmedlen
för trafikväsendet, så är detta i alla fall bättre, än om man skulle skaffa medel
genom direkt uttaxering å de skattedragande eller genom någon annan av statsverkets
inkomstkällor. Det torde vara lämpligt, att automobilägarna själva
få släppa till de medel som behövas för att hålla vägarna i gott skick och för
att skaffa den förbättring av desamma, som automobiltrafiken kräver.
Tidigare när denna fråga var uppe, d. v. s. när min företrädare framlade
proposition om automobilskatt, ansåg man sig böra gå fram med en viss försiktighet.
Man var angelägen att icke stäcka automobilismens frammarsch.
Nu tror jag, att vi kunna vara ense om, att denna frammarsch varit så pass
kraftig, att man icke behöver hysa några farhågor i det avseendet. Jag vill
erinra om, huru stor importen varit av motorfordon. Under år 1923 importerades
omkring 12.000 personautomobiler, 2,500 lastautomobiler och 2,150 motorcyklar.
Värdet av hela denna import har uppgått till omkring 36 miljoner
kronor, medan samtidigt värdet av importen utav bensin och olja för motorfordon
uppskattats till 35 miljoner kronor och av automobilgummiringar till i
runt tal 8 miljoner kronor. Det är avsevärda belopp, och frammarschen inom
automobilväsendet har varit så snabb, att det icke finnes någon anledning att
med hänsyn till densamma hesitera att åstadkomma en rimlig förhöjning av
automobilskatten.
Nu finnes det olika möjligheter, när man vill beskatta automobilväsendet.
Man kan tänka sig att lägga skatten såsom en lyxskatt. Funderingar i
Nr 30. 26
Onsdagen den 14 maj i. m.
Ang. ändring denna riktning ha varit uppe, men dem har man icke tidigare fullföljt, och ej
omåutomobil-lleller denna gång har man gått den vägen. Vill man lägga beskattningen
Skatt m. m. som en avgift till vägväsendet är det rimligt att i första hand taga sikte på
(Forts.) den vägslitning, som åstadkommes. Man bör då taga hänsyn dels till fordonets
vägslitande förmåga, som är beroende av den tyngd och den hastighet, med
vilken det framföres, dels till den utsträckning, i vilken fordonet användes.
Vår nuvarande lagstiftning tager hänsyn till bilens vägslitande förmåga såtillvida,
att bilskatten utgår efter bilens tyngd, men däremot har det icke varit
möjligt att finna någon enkel formel, efter vilken man kan taga hänsyn till
den hastighet, med vilken bilen framföres.
Genom gummiringskatten har också på ett såvitt jag förstår lyckligt sätt
skatt lagts på en viktig förbrukningsartikel. Man kan således, synes det mig,
säga, att den nuvarande beskattningen i viss grad fyller anspråket att drabba
den vägslitning fordonet åstadkommer. Om det är fråga om att söka få nya
skattekällor, som skola utgå efter liknande grunder, så tror jag, att det är riktigt
att nu försöka i första hand träffa förbrukningsartiklar för motorfordonen.
Jag tror icke, att det är anledning att alltför kraftigt belasta själva
objektet, utan det väsentliga bör man nog taga ut på förbrukningsartiklar, och
då ligger ovillkorligen närmast till hands den stora förbrukningsartikeln bensin.
Fråga om införande av bensinskatten var uppe förra gången, då automobilskatten
lades fram, men man ansåg sig icke då kunna gå den vägen. Det var
åtskilliga saker man tog hänsyn till, och särskilt talade mot bensinskatt den
omständigheten, att en betydande del bensin användes för industriella ändamål.
Ahdare tog man hänsyn till, att vissa kvantiteter bensin förbrukas för
fisket och för motorbåtar, som användas till andra ändamål än fiske. Jag har
försökt övertyga mig om, i vilken utsträckning bensin användes för andra
ändamål än motorfordon, och i själva verket är det icke så stora kvantiteter,
som man skulle kunna tro. För fisket har jag inga siffror. Det skulle vara
mycket svårt att göra en utredning om den saken, men så mycket vet var och
en, att allt större fiske bedrives med båtar, som äro utrustade med fotogenmotorer.
Det finnes visserligen i vissa skärgårdar, särskilt Stockholms skärgård,
ett antal fiskebåtar, som äro utrustade med utombordsmotorer, drivna
med bensin, men jag är övertygad om, att om man kunde gorå en utredning, så
skulle det visa sig vara en mycket försvinnande del av bensinförbrukningen,
som går åt till dessa båtar.
För industriella ändamål anslås förbrukningen till 3 miljoner liter. Då utskottet
ansett sig kunna gå med på förslaget i propositionen om restitution av
skatt å den bensin, som användes för industriella ändamål, har jag ingen anledning
att närmare ingå på den punkten.
För motorbåtar uppskattas bensinförbrukningen till 10 milj. liter, ett ganska
högt belopp. Hela bensinförbrukningen för år 1923 uppgick till ungefär
113 miljoner liter. Av dessa 113 miljoner gå c:a 100 miljoner till motorfordon.
Vad. nu motorbåtar beträffar kan det vara riktigt, att det finnes en och annan,
som använder dem i sådant syfte, att man här icke lian tala om lyxbeskattning.
Men jag vill erinra om, att en så blygsam höjning av priset, som
här föreslagits, nämligen 5 öre, icke gärna, kan verka alltför mycket hindrande
för användningen. Variationerna i bensinpriset äro ofta större.
Att en mycket stor del av denna bensin för motorbåtar går till ändamål,
som kan betecknas som lyxändamål, är givet. Jag erinrar om, att icke mindre
än 1,000,000 liter bensin årligen lärer distribueras från motorbåtarnas distributionscentral
vid Djurgårdsbron. Jag är övertygad om, att man på det hållet
icke skulle komma att taga det alltför hårt, om man nu drabbades av den föreslagna
bensinskatten. Men naturligtvis är det förargligt, om man vet, att dessa
medel skola gå till vägväsendet, det är helt naturligt. Man säger: vi slita icke
On.sdagon deri 14 maj f. m.
27 Nr 3<i.
vägarna, vad anledning ha vi dä att betala vägskatt? Ur den synpunkten har Anp. ändrim/
därför Kungl. Maj it föreslagit, att bensinskatten, skall uppdelas så, att 1 ör^''J^ålaomoh;"
utgör tull och 4 öre skatt. Då har man rilknat, att man tagit hänsyn till den Uskutt m. »«.''
nyssnämnda omständigheten, och då kunna; dessa motorbåtsägare trösta sig (Forts.)
med, att deras pengar gå direkt till statskassan och att det är en finanstull,
som det här är fråga om för deras vidkommande. Man har här tagit ifrån
1 öre som tull, därför att det blev jämnt och enkelt. Man kunde kanske med''
hänsyn till de siffror jag läst upp om förbrukning av bensin för olika ändamål
lika gärna ha tagit V? öre tull och 4 hs öre skatt. Men jag tror, att om man
går så långt som utskottet föreslagit och fixerar tullen till 0,1 öre och skatten
till 5 öre, man skulle giva dessa motorägare berättigad anledning att beklaga
sig över, att den fördyring, som pålägges bensinen, går till vägarna. Jag anser
emellertid icke denna sak vara så viktig, att jag ur den synpunkten alltför
kraftigt reagerar mot utskottets förslag.
Jag kommer nu till frågan om beskattning av ett annat bränslemedel, som
kan komma i fråga, nämligen motorsprit. Jag erinrar om, att sulfitsprittillverkningen
tillkommit genom en svensk uppfinning. Uppfinningen gjordes
samtidigt av två olika svenska uppfinnare i början av 1900-talet. Omkring
år 1911, vill jag minnas det var, fanns en fabrik färdig, och man hade då säkerligen
vissa förhoppningar om, att det skulle komma att uppstå en industri
av rätt stor nationalekonomisk betydelse. Man räknade den gången nog icke
med, att sulfitspriten skulle få någon betydelse såsom motorbränsle. Man
väntade däremot med fog, att man skulle kunna använda högst betydande kvantiteter
för konsumtionsändamål. Det har nu icke lyckats, och delvis beror detta
på det sätt, på vilket vår sprithandel monopoliserats, och den uppgörelse, som
finnes beträffande potatissprit, samt på vissa andra omständigheter, på vilka
jag nu icke bär anledning att ingå. Men det är ett faktum, att det är nickel
små kvantiteter sulfitsprit, som gå till konsumtionsändamål, om också det, som
går dit, kan betalas rätt bra. Vore det möjligt för sulfitspritfabrikanterna
att leverera större kvantiteter sulfitsprit till konsumtionsändamål, ja, då vore
den industrin helt säkert en bärkraftig näring.
Under den stora avspärrningen under kriget blevo vi totalt avstängda från
tillförsel av bensin, och det var utomordentligt obekvämt den gången att skaffa
bränsle till våra motorfordon. Det var ett problem av så mycket större vikt,
som vi icke hade något foder till våra hästar, utan fingo i stor utsträckning
nedslakta dem. Den gången var det skönt att ha en industri sådan som sulfitspritindustrien.
I min egenskap av industrikommissionens ordförande kunde
jag verkligen vid den tidpunkten känna mig glad över, att på ett område som
detta vi hade tillgång till inhemsk vara. Priset på varan var icke lågt. Det
gjordes som vanligt upp kalkyler om vad det skulle kosta att tillverka sulfitsprit,
men med den skepsis jag i allmänhet har för alla dylika kalkyler ägnade
jag dem icke alltför stor uppmärksamhet. Sulfitspritindustriens kalkyler visade,
att det kostade 1 krona 25 öre att tillverka och distribuera spriten, och
då detta pris godkändes, så räknade man med en sådan verkan av detta pris,
som man fann högt, att det skulle bli ett incitament till byggande av flera sulfitspritfabriker,
vilket det också blev. Det är icke riktigt, att sulfitspritfabrikerna
tillkommit genom påtryckning av staten. Däremot ställde sig staten
i viss mån passiv till prissättningen. Att fabrikanterna denna gång fingo taga
det höga priset, har föranlett till, att de gåvo sig på byggandet av ett antal
fabriker. Tyvärr för sulfitspritindustrien kom icke fabrikationen i de flesta
fabrikerna i gång, förrän kriget var slut, så att åtskilliga av dem ha naturligtvis
icke haft någon särskild vinst. Jag skulle tro, att det nu finnes sulfitspritfabriker,
som icke bedriva, någon tillverkning alls.
För närvarande är i denna industri nedlagt ett anläggningskapital av unge -
Nr 36. 28
Onsdagen den 14 maj f. m.
tförordrdn^en^7 milJoner kronor. Det är en faktor vid bedömande av detta problem att
omåuionwbil- ^aSa hänsyn till. Produktionskapaciteten av de fabriker, som nu finnas, är
skatt m. m. 21 miljoner liter, vilket är ganska avsevärt, även när det jämföres med även
(Forts.) de störa siffror, som vår bensinimport representerar. Om alla sulfitfabrikerna
skulle inrättas för sulfitspritfabrikation skulle man kunna uppnå en tillverkning
av 35 miljoner liter.
A^i hoppas nu slippa en sådan avspärrning som den vi under världskriget
varit ute för, men det finnes1 andra skäl, som tala för, att vi verkligen böra i
den mån det är möjligt sträva att få fram sulfitspritfabrikationen, och under
inga förhållanden bör man vidtaga åtgärder, som skulle verka i den riktningen,
att fabrikanterna helt och hållet tappade modet och att fabrikerna nedskrotades.
Jag vill erinra om, att importen av bensin år 1913 endast var 15,000 ton till
ett värde av 5 miljoner kronor, under det att importen år 1923 var 26,000 ton
med ett värde av 22 miljoner kronor. Bensinförbrukningen är stadd i ett oerhört
stigande över hela världen, och enligt uppgifter i en promemoria av byråchefen
Heimbiirger, som bifogats propositionen, lärer det förhålla sig så, att
den bensin, som produceras i Amerika, om bensinförbrukningen ökas i samma
tempo som hittills, endast skulle räcka ett tiotal år. Någon verkligt tillförlitlig
undersökning, huru länge bensinen i världen kommer att räcka, tror jag
icke finnes, men man kan gå ut ifrån, att om några årtionden, om icke förr,
detta.problem skall.vara av den största aktualitet. Den gången kunna vi vara
verkligt glada att i våra svenska skogar ha ett material, som vi kunna falla
tillbaka på, när det gäller att få fram driftmedel för motorer.
Det har föreslagits olika sätt för att skydda industrin. Aktiebolaget Svensk
Sprit har till regeringen ingivit en skrivelse, i vilken framhålles, att läget för
sulfi.tspritindustrien nu vore sådant, att man stode inför ett nedskrotande av
fabrikerna, och i denna skrivelse föreslogs därför, att man här i landet borde
införa samma lagstiftning, som skulle vara gällande i Frankrike. Enligt skrivelsen.
skulle lagen i Frankrike gå ut på en tvångstillsättning av 10 procent
sprit till all den bensin, som användes till motorändamål. Denna fråga ansågs
böra undersökas, och på grund därav skickade regeringen ut ett antal fackmän
för att närmare studera densamma. Det visade sig då, att de lämnade uppgifterna
icke voro alldeles riktiga och att en blandning av 10 procent sprit i
bensinen icke var praktiskt användbar. Man använde 50 procent sprit och 50
procent bensin, och man tillämpade det så, att det lämnades ut samtidigt från
depåerna samma kvantitet bensin och sprit, varpå chaufförerna själva blandade
bensinen och spriten i sina tankar, ifall de icke föredrogo att tömma spriten i
kloakerna. Med den något mindre stränga tillämpning av lagföreskrifter, som
förekommer i Frankrike, visade det sig, att försäljningen av sprit ingalunda
uppginge till de kvantiteter, som skulle motsvaras av lagens föreskrifter. För
mm del tror jag ej, att man bör försöka komma fram på den vägen, att man
genom en tvångslag föreskriver, att all bensin skall vara blandad med sprit. I
samma ögonblick, som man går på den linjen, är man också inne på prisregleringen.
Det är självklart, att bensinhandlarna i samma ögonblick, som de få
åläggande att köpa sprit, maste fordra, att det genom statens försorg träffas
bestämmelser om vad spriten skall kosta. Jag tror, att vi ha alldeles nog av
dylika prisregleringar, icke minst när det gäller spritområdet. Jag tror, att
det är alldeles nog med den utsträckning, i vilken de ekonomiska krafterna
äro urkopplade på detta område, och jag tror det är viktigt att icke sträcka ut
sådana anordningar över ett större gebit. Jag har alltså icke ansett mig kunna,
även om denna fråga varit tekniskt löst, framlägga ett förslag därom. Men
nu är problemet icke tekniskt löst. Det har icke genom praktiska försök i
större skala kunnat påvisas, att det i vårt klimat är lämpligt att köra med
Oasdagen den 14 maj f. in.
29 Nr !M>.
spritbensinblandning. På den grund bär Kungl. Maj:t, när det gällt bedömande
av dessa frågor, ej heller ansett sig kunna gå med på det förslag, som
kommerskollegium framlagt, nämligen att man skulle sätta skatten eller tullen
på bensin till 10 öre, som skulle restitueras i den mån bensinen försattes med
sprit, så att för en viss kvantitet sprit, som sattes till bensin, en lika stor kvantitet
bensin skulle bli skattefri.
Jag har redan nämnt, att denna senare linje av tekniska skäl icke f. n. bör
användas, och jag vill tillägga, att jag tror icke sulfitspritindustrien skulle
ha fått så stor nytta av detta förslag, som man skalle kunna tro, när man hör
den höga siffran 10 öre i bensinskatt. Ty om man kör med den blandning man
tänkt sig, nämligen med 25 % sprit, skulle den färdiga spritbensinblandningen,
särskilt om man tar hänsyn till blandningskostnaden, endast ställa sig 2—3 öre
billigare än vanlig bensin skulle kosta, då man utgår från nu gällande priser
å såväl sprit som bensin. Och det är väl alldeles tydligt, att det för 2—3 öre
eller något däromkring är så gott som omöjligt att tänka sig, att konsumenterna
av patriotiska skäl skulle i större utsträckning övergå till att använda
spritbensinblandning i stället för enbart bensin.
Såsom förhållandena äro på detta område, finnes det ingen möjlighet att
åstadkomma ett förslag, som kan bereda sulfitspritindustrien ett effektivt
skydd. Det är den uppfattning jag kommit till vid undersökning av frågan.
Som jag redan framhållit, är hela det nu föreliggande förslaget om bensinskatt
icke framkommet ur den synpunkten, utan för att skaffa medel till underhållet
och förbättrandet av våra vägar. Men någon liten fördel kommer naturligtvis
sulfitspritindustrien att ha av Kungl. Maj ds förslag, och jag kan icke se, att
det finnes skäl att följa exempelvis herr Bärg i Katrineholm, som önskar, att
hela förslaget skulle avslås, eller herr Örne, som yrkar, att även spriten skall
beskattas. Det är icke säkert, trots det att man nu hjälper sulfitspritindustrien
genom att bereda den möjlighet att under lättare former sälja spriten och
trots det att den får ett skydd —- man kan icke kalla det annat av 5 öre,
att detta verkligen kan utnyttjas. Å andra sidan är det väl så gott som säkert,
att om man går den väg, som herr Örne anvisat, så finnes det ingen möjlighet
för industrien att överhuvud taget kunna existera. Jag tänker mig, att därest
utskottets förslag bifalles, det dock skall finnas några utsikter för densamma
genom att sälja sprit, som icke är tillsatt med bensin, till fasta automobilbusslinjer.
Det är klart, att i samma ögonblick som spriten skall ut till det
stora distributionsnätet i landet, svårigheterna skola bli alltför stora. Men
det förefaller mig, som sagt, som om denna industri skulle kunna skaffa sig
en kundkrets i de större städerna och särskilt hos de automobilbusslinjer, som
beröra dem.
Härmed tror jag mig ha visat, att man icke har anledning att på den här
frågan lägga doktrinära frihandelssynpunkter, utan här är det helt andra skäl,
som man har att ta hänsyn till. Det gäller exceptionella förhållanden, som
icke kunna påvisas på andra områden, och även den, som är alldeles övertygad
om riktigheten i frihandelsprincipen, bör, såvitt jag kan förstå, utan större
samvetsbetänkligheter kunna gå in för det förslag, som Kungl. Maj :t här har
framlagt, nämligen att icke skattebelägga motorspriten.
Vad nu det förslag beträffar, som utskottet kommit med, företer det eu avvikelse
i en punkt, nämligen derutinnan, att utskottet vill begränsa den tid,
under vilken motorspriten skall vara skattefri, till 5 år. Jag kan förstå, att
utskottet, så ovissa som förhållandena på detta område äro, hyser en viss tvekan.
Jag kan ju tänka mig, att utskottet räknar med den möjligheten, att bensinen
på grund av knapphet i framtiden kan bli så pass dyr, a.tt sultitspritindustrien
överhuvud taget icke behöver något skydd, och jag kan tänka mig,
att också andra synpunkter kunna tala för en sådan ståndpunkt som utskottet
Ai\q. ändring
i förordningen
om automobilukatt
m. m.
(Forts.)
Kr 3C. 30
Onsdagen den 14 maj f. m.
t}loS7nh}tro1r; attoförhållandet dock ligger så, att det kanske varit lyckligt,
om automobil- ?''tt tld®P- utsträckts något längre, men med hänsyn till det läge, som frågan nu
skatt m. to. har, vill jag ju för min del deklarera, att jag gärna ser, att utskottsförslaget
(Forts.) pa den punkten bifalles. I det stora hela har ju, som friherre Fleming fram
hållit,
Kungl. Maj :ts förslag av utskottet godtagits. Det är endast beskattningen
på själva bilerna, alltså objektskatten, som utskottet icke varit med
om. Den rörlig ju icke om så störa, belopp, och principiellt anser jag ej heller,
att den har så.stor betydelse, utan jag är för min del tacksam, ifall utskottets
förslag här blir kammarens beslut.
Herr Pålsson: Herr talman, mina herrar! I den föreliggande propositionen
redogöres bland annat för denna frågas förhistoria. Då man där tager del av
den ståndpunkt, som den föregående finansministern, som först förde detta ärende
på dagordningen, har intagit, och sedan ser, huru den nuvarande finansministern
betraktar, denna sak, vill det.synas, som om det rådde stor skillnad mellan
dessa badas åsikter om'' automobilägandet i och för sig1. Den förre har utgatt
ifrån vad jag tycker är det rätta härvidlag, nämligen att man bör betala
skatt efter den faktiska vägslitningen, och efter den principen har han kommit
fram till det resultatet, att man bör beskatta automobilägarna dels efter bilens
vikt, da denna är avgörande för vägslitningen, och dels införa gummibeskattning,
då denna del av behovet även är en mätare på vägslitningen. Emellertid
utgår vår nuvarande finansminister från en annan åsikt, och den uttryckes väl
närmast genom hans yttrande: »Av det nu anförda framgår, att det för när
varande
icke kan anses vara ur vägen att vidtaga åtgärder, som verka i viss män
hindrande på importen och användningen av motorfordon.»
Nu är det väl ingen som. tror, att den beskattning, som det här är fråga om,
skall nå det målet, som finansministern låter framskymta, nämligen att den
skall i viss män förhindra bilimporten. Vill man gå den vägen och anser den
vara nödvändig för handelsbalansens skull och för upprätthållandet av den svenska
kronans värde, så är väl ett rent importförbud både nödvändigt och tillrådligt.
Vi kunna nog reda oss både ett eller två år eller mer med bilimportförbud,
om det skulle behövas för den svenska handelsbalansens skull, men jag
tror icke man kan rätta handelsbalansen genom att pålägga tullbeskattning av
bensin.
Då jag hyser åsikten att automobilägandet icke i och för sig numera är Ijrx
utan nödvändighetsvara för alla näringsidkare och endast användningen av bilen
delvis kan hänföras till lyxresor, synes det mig icke ha varit skäl till att finansministern
föreslagit en grundskatt, oberoende av automobilens vikt. Han har ej
heller velat gå den andra vägen, som förre finansministern föreslog som mätare av
vägslitningen, nämligen att öka gummibeskattningen. I stället har han föreslagit
skatt å bensinförbrukningen. Men denna skatt kommer ju även att drabba
parter, som icke använda vägarna vid sin bensinförbrukning. Skulle det dock
icke vant bättre, därest man vill ha ökat anslag till vägunderhållet, att fortsätta,
där den förre finansministern slutade, nämligen att gå på en ytterligare beskattning
av gumnnförbrukningen? Det är väl ändå så. att denna beskattning
icke år så hög, som finansministern här gjort gällande. På exempelvis gummiringen
till en Fordbil utgör skatten omkring 10 kronor, medan värdet är 70—75
kronor. ^ Nog’ skulle man val utan vidare kunna fördubbla gummiskatten utan
att på långt när komma upp till inköpspriset, ja, t. o. m. tredubbla den. Dä
man genom detta skulle uppnå, att man träffar den faktiska vägslitningen, är
denna utväg bättre än den, som vår nye finansminister gått genom att beskatta
bensinförbrukningen.
... me(l ökad bilbeskattning slår man två flugor i en smäll. Man skyddar
järnvägarna från ytterligare fraktnedsättnmg och får till på köpet en skydds
-
Onsdagen den 14 maj f. in.
3i Nr 80.
tull för motorsprittillverkningen. Det råder ännu mycket höga fraktavgifter -på de enskilda järnvägarna, som landsbygden får betala, och den enda utsikten {
att få dessa frakter nedsatta är den konkurrens, som automobiltrafiken innebär.
I och med att man på detta sätt lägger skatt på driftmedlet, bensinen, plus den
förut varande bil- och gummiskatten, är det klart, att man icke kan nå målet
att få frakterna nedsatta. Här kommer landsbygden att få lämna ifrån sig
hoppet om en framtida fraktnedsättning, som kan uppgå till tiotals miljoner
emot en hjälp av 5 1/a miljoner för vägunderhållet. Från landsbygdsbefolkningens
sida sett är detta, tycker jag, icke riktigt. Även ur denna synpunkt vill
jag icke ha skatt på bensin eller ökad skatt på bil och gummi.
Men det är naturligtvis även ett tullskydd för motorsprittillverkningen, som
här åsyftas. När först tanken kom upp, att den sprit, som tillverkas av sulfitspritindustrien,
skulle kunna användas som drivkraft för motorer, men försäljningen
hindrades av lagen om sprithaltiga drycker, så trodde väl ingen annat
än att allt skulle vara väl ordnat om denna industri fick rätt att utanför de ur
nykterhetssynpunkt dikterade hårda bestämmelserna om spritförsäljning tillhandahålla
denna vara i konkurrens med annat motorbränsle. Då emellertid nu
detta målet nåtts, är man icke nöjd med medgivandet utan sträcker ut anspråken
därhän, att man vill ha ett faktiskt tullskydd för att på det sättet få bättre
betalt för sina produkter. Inte kan ett högre pris behövas eller vara nödvändigt
då man nu släpper råvaran i älvarna.
Även är det så, som ju utskottet också här sagt, att världsförbrukningen av
bensin är så stor, att det icke är tänkbart annat, än att källorna en gång skola
sina. En fördyring inträder, och man är redan på väg ditåt. För några månader
sedan var bensinpriset 6 öre lägre än nu per liter. Det har sålunda redan
stigit, och om man tänker sig, att detta fortsätter, även av anledning att världstrusterna
sammansluta sig, så skulle vi kanske snart komma upp till ett bensinpris
på över 40 öre. Skall härtill läggas en bensinskatt på 5 öre, blir det ju
nästan omöjligt att använda bensin som driftmedel. Den kan fördyras så, att
de besparingar man kan göra genom de billigare frakterna vid bensindrift skulle
gå förlorade. Då det är utsikt, att detta kan inträffa inom längre eller kortare
tid, anser jag även ur denna synpunkt, att man icke nu bör skrida till beskattning
av bensinförbrukningen.
Det finns även ett annat skäl, som talar för att man nu bör avslå Kungl.
Maj.ds proposition och utskottets förslag. Huru har man tänkt förfara med de
stora lager av bensin, som för närvarande finnas inom landet? Det är ju tre
störa bensintruster, som delat upp landet sig emellan, och de ligga väl för närvarande
inne med lager på miljoner liter. Skola nu dessa skänkas en penning"-summä, som kanske närmar sig miljonen, genom en sådan här skatt på 5 öre?
Såvitt jag kunnat se av Kungl. Maj ds proposition och även av utskottsutlåtandet,
har man icke tänkt på den saken. Det heter, att skatten skall erläggas i
det ögonblick, då tullen betalas. Alltså skall det innehav, som för närvarande
finnes eller kommer in innan den 1 juni, lämnas obeskattat, och man skall skänka
bort en summa, vars storlek jag icke vet, men som kanske uppgår till miljonen.
Man var försiktig den gången, då kaffetullen skulle höjas. Då beskattade man
även inneliggande lager, varvid staten gjorde sig en merinkomst på 2 V2 miljoner
kronor. Kan det nu vara rätt att ge enskilda denna stora förtjänst? Redan
denna sak borde i och för sig, tycker jag, omöjliggöra antagandet av Kungl.
Maj ds proposition och utskottets förslag.
Jag ber således, herr talman, att få yrka bifall till den reservation, som avgivits
av herrar Röing och Olsson i Ramsta om avslag å propositionen.
ing. ändring
förordningen
vin autornob ilskatt
m. rn.
(Forts.)
Herr Andersson, Karl Andreas: Herr talman! Jag har ingenting att invända
mot principen i och för sig, att genom beskattning av automobiltrafiken
Nr 36. 32
Onsdagen den 14 maj £. m.
r+de\ tni bättre Vägunderhåll Men jag får saga, att när jag läste
om automobil- utskotts betänkandet, väckte det pa ett ställe en smula förvåning hos mig. Det
skatt m. m. var på det ställe, där det talas om, att restitution för den föreslagna bensin(Forts.
) skatten skulle givas i det fall, då bensinen icke användes för motordrift. Det
förvånade mig, därför att man tydligen icke tänkt på att det finnes en kategori
av yrkesmänniskor här i landet, som använda bensin för motordrift i båtar.
Jag tänker då särskilt på fiskebåtar, och det synes mig icke vara rimligt,
att man lägger beskattning på denna yrkesgren för att skaffa pengar till
vägunderhållet.
Det gläder mig, att en av utskottsmajoritetens representanter på Kristianstadsbänken
har observerat detta och nu i dagens debatt just framhållit de
svårigheter, som måste sägas uppstå på denna punkt. Men såväl han som finansministern
ha framhållit, att det är så liten del av bensinförbrukningen,
som här kommer i fråga, att man icke behöver taga hänsyn till den. Jag
måste såga, att enligt min mening är det lika orättvist, vare sig det blir i
stor omfattning, denna oegentliga tillämpning av den föreslagna författningen
skulle ske, eller i liten, och jag vill tillägga, att om man skulle söka fastställa
den bensinkvantitet,. som förbrukas inom fisket, så skulle den icke bli så alldeles
försvinnande i jämförelse med förbrukningen inom den kategori, som nu
skulle få restitution på den erlagda bensinskatten. Jag vill nämna, att det är
mycket vanligt här i Stockholms skärgård och även i vissa delar av den norrländska
skärgården, att fiskebåtarna drivas med bensin, och jag vill framhålla,
att en affärsfirma på en central punkt i Stockholms skärgård upplyst mig
om att den säljer mera bensin än råolja eller fotogen till drift av fiskebåtar.
Under sådana förhållanden måste jag hysa stora betänkligheter mot att
rösta för en lag som denna. Och jag är en smula förvånad över att man
icke undersökt, huruvida det icke vore möjligt att även åt denna kategori förbrukare
lämna restitution likaväl som åt en del inom fabriksrörelsen. Det inses,
förmodar jag, att kontrollen skulle komma att bli mycket svår, men jag
kan icke inse, att kontrollen skulle behöva bli svårare än i andra fall, då restitution
skulle äga rum.
Jag vill tillägga, att man i skärgården ofta får höra klagomål över att
skärgårdsborna redan nu äro skyldiga att i vanlig ordning erlägga vägskatt
utan att ha någon direkt nytta av vägarna, och det skulle icke förvåna, om
denna nya form av vägskatt bland denna kategori av näringsidkare skulle
väcka necken förstämning.
Da jag således för min del icke kan finna, att denna lag är rättvist avvägd,
ber jag, herr talman, få yrka avslag på utskottets hemställan.
Herr statsrådet Beskow: Herr talman, mina herrar! Det förhåller sig nog
icke på det viset, som den siste ärade talaren sade, att man förbisett möjligheten
att lämna restitution av skatten å den bensin, som användes vid fisket.
Det har nog överlagts ganska mycket på den punkten, och den ärade talaren
hade. ju nästan själv svaret till hands, då han påpekade de svårigheter, som
därvid skulle uppstå ur kontrollsynpunkt. Om det icke förbrukas så störa
kvantiteter bensin vid fisket, så förbrukas bensinen dock på många håll, och
det är ett betydande antal personer, som taga emot den. Jag kan för min
del icke tro, att det skulle vara klokt och riktigt att lämna ut bensin till hundratals
fiskare ute i skärgården till lägre pris än till andra. Jag kan svårligen
tänka, mig annat, än att det skulle föranleda ganska stora frestelser och leda
till missbruk. Vad det beträffar, att det kan ligga en orättvisa i detta, vill
jag säga, att det val icke ligger större orättvisa häri än i de flesta andra tullar.
Det är mycket få artiklar, som äro av den natur, att de förbrukas precis lika
mycket av olika samhällsklasser och individer, utan det är så, att en viss tull
Onsdagen den 14 maj f. in.
33 Nr BO.
drabbar en klass av människor, en annan en annan klass, allt efter deras olika Ang, ändring
vanor och behov. Jag tror icke man har anledning att taga hänsyn till dessa ^ förordningen
betänkligheter. '' °™aut0moM''
skatt m. m.
Herr förste vice talmannen tillkännagav, att anslag utfärdats till sammanträ- ^orts'')
dets fortsättande kl. 8 e. m.
Herr Rune: Herr vice talman! Tiden är ganska långt framskriden, så jag
skall söka inskränka mig till att ange skälen, varför jag gått med på denna proposition
i huvudsaklig överensstämmelse med utskottets hemställan.
Det är så, att jag har klart för mig, att vägarna blivit orimligt försämrade
genom den automobiltrafik, som redan ägt rum, och ännu mera torde detta bli
fallet genom den utveckling, som automobiltrafiken naturligtvis kommer att få.
Jag tror därför, att det är högst nödvändigt och hög tid, att man vidtager åtgärder,
varigenom vägarna kunna förbättras. Om vägarna bli ännu mera försämrade,
så kräves det orimligt stora kostnader och väl också mycken tid för att
kunna ordna med vägförbättring, och jag tror detta blir till stor skada icke
minst för utövarna av automobildriften, som borde vara lika intresserade som
någon annan att få ett ordentligt vägunderhåll till stånd. Det är, såvitt jag
förstår, omöjligt att ordna detta på annat vis än att låta dem, som slita vägarna,
i detta fall automobilåkarna, betala det slitage de förorsaka.
^ Nu anser jag, att det hade varit lyckligt, om man, utom denna skatt, även
gått till en höjning av skatten på automobilringar. Jag har ju reserverat mig
på den punkten, men jag skall för tillfället icke göra något yrkande därom. Jag
vill bara såga, att jag tror, att pengarna vore behövliga, och om man gått den
vägen, hade icke den invändningen kunnat göras, att man på detta vis även tager
ut skatt för vägunderhållet av fiskare eller av dem, som fara i motorbåt,
där bensin användes som drivkraft. Nu går det väl ej att få något gehör för
ett sadant yrkande, misstänker jag, och därför skall jag, som sagt, icke vidare
resonera om det. Men jag vill vända mig mot dem, som här påstå, att det skulle
vara så orimligt att gå den nu föreslagna vägen med skatt på bensin, därför att
man gör dem orätt, som använda bensin i sina motorbåtar.
Här har nämnts, att fiskarebefolkningen på vissa orter använder bensin som
driftmedel på fiskebåtarna. Jag skall be att få tala om vad jag vet i den saken,
och detta grundar sig på en mycket ingående kännedom om vad man använder
för driftmedel pa fiskebatarna i Kalmar län. Om herrarna se på statistiken,
tror jag den visar, att näst Bohuslän, som naturligtvis på grund av
det omfattande storsjö- och utomskärsfisket står utom tävlan, kommer Kalmar
län som nummer tva, när det gäller intäkten av fisket. Jag tror mig känna
dessa förhållanden mycket väl. Jag bor om somrarna på en liten ö utanför Västervik,
där jag köpt mig en bondgård. Utom mig bo där sju bönder på ön och
alla äro yrkesfiskare. Förresten far jag rätt mycket omkring, så jag vågar som
sagt påstå, att jag känner mycket väl till sakförhållandena. Jag kan därför
säga att jag vet mig knappt på lång tid ha sett någon fiskare använda bensin
för drivandet av sin motorbåt, och det är ju helt naturligt, då råoljan är så mycket
billigare. Om det är annorlunda i Stockholms skärgård och längre norrut,
vet jag inte, och det skall jag inte yttra mig om. Men om vi fastställa skatten
pa bensin så, att den även drabbar dessa fiskare, så vore det väl märkvärdigt,
om de inte skulle få ytterligare anledning att skaffa sig motorer, som kunna
drivas med råolja, och då är frågan, om de icke göra förtjänst på denna sak och
icke förlust.
Inom utskottet bär talats om något slags restitution förfarande för att ordna
saken. Från statsrådsbänken har emellertid nu påvisats — och det skall jag be
att för min del få instämma i — att det blir ytterligt svårt att här åstadkomma
Första hammarens protokoll 192J>. Nr 36. 3
År 36. 34
Onsdagen den 14 maj f. m.
A ng. ändring
i förordningen
om automobilskatt
m. m.
(Forts.)
någon kontroll, vilket var och en bör kunna begripa. Läget är nu sådant, att om
man vill själva saken, och det är man enligt mitt förmenande tvungen att vilja,
därför att vägunderhållet kräver det, så kan det inte hjälpas, att skatten kommer
att drabba en del innehavare av motorbåtar. Det blir dock i rätt liten utsträckning,
om man undantar dessa stora nöjesmotorbåtar, som i stor mängd ligga
här i Stockholm, men beträffande dem får man ju säga, att det blir en lyxbeskattning,
som varken är obefogad eller olämplig.
Jag har icke på något sätt kunnat finna mig övertygad av de skäl, som anförts
för att man icke skulle ta utskottsförslaget, och jag ber, herr andre vice
talman, att få yrka bifall till detsamma.
Herr von Sneidern: Herr talman, mina herrar! Det har nu senast under
debatten anmärkts på vissa svagheter i den föreslagna skatten, och man kan
ju inte undgå att finna en sådan svaghet ligga däri, att vissa konsumenter,
som egentligen spara vägarna, även bli utsatta för beskattning. Emellertid bär
från statsrådsbänken och även av den senaste talaren påvisats, att kvantitativt
kan detta icke betyda så mycket, varför man vid bedömandet av den olägenhet,
som verkligen finns, får emot denna ställa den fördel, som skatten kommer
att medföra för gynnandet av det ändamål, som den åsyftar att understödja.
Det är ju i och för lättande av vägunderhållet, som man vill ha fram
dessa pengar, och det torde väl vara svårt att nå detta på annat sätt än att
lägga skatten på denna förbrukningsartikel.
Det har under debatten även gjorts erinringar mot skatten från håll, där
jag inte hade väntat det, nämligen från jordbrukarhåll, och jag finner vid utskottets
utlåtande en reservation, som även den har ett jordbrukarnamn. Mitt
biträdande av utskottsförslaget föranledes nästan uteslutande just av hänsyn
till jordbrukarklassen, för vilken ett understöd i det för densamma tryckande
vägunderhållet är synnerligen av behovet påkallat. De siffror, som
anföras i reservationen, visa, att man skulle kunna komma upp till ett belopp
för understödjande av vägunderhåll och vägförbättringar på omkring 12 miljoner.
Detta belopp får nog något reduceras dels därigenom, att 20 % gå direkt
till städerna; återstående 80 % gå visserligen till vägarna men komma icke
att jämnt fördelas mellan de olika länen, utan av detta belopp komma ytterligare
20 / att tagas undan för att lämnas till de allra sämst ställda vägdistrikten.
Man får sålunda ett icke så litet reducerat belopp att fördela mellan
vägdistrikten i allmänhet, och detta belopp får man jämföra med totala kostnaden
för vägunderhållet. Ser man på den beräknade kostnaden för vägunderhållet,
som framgår av vägstatistiken — den senaste statistiken är från 1922
— så finner man, att denna visserligen icke uppgår till så stort belopp —
den går till 17 miljoner. Men vad man får jämföra med är den kostnad, som
verkligen kommer att utgå, sedan vägarna övertagits av vägkassorna, ty den
enda möjligheten att komma fram till ett effektivt vägunderhåll i dessa dagar
är att låta vägkassorna överta underhållet, och det göra de i allt större utsträckning.
När proposition 1922 förelåg om vägunderhållets övertagande av länsvägkassorna,
beräknades av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den årliga kostnaden
för vägunderhållet till 38,5 milj. och det är nog denna siffra, man
närmast får ställa emot de medel, som man här beräknar att kunna överlämna
till vägunderhållarna. Vid den pågående övergången till underhåll genom
vägkassor bär beskattningen av jordbrukarna i hög grad måst höjas, och jag
tror och vet, att det ingalunda är ovanligt, att vägskatten uppgår till 25, 30
och 35 öre per vägfyrk. En 30 öres vägskatt per vägfyrk betyder för en jordbruksfastighet
detsamma som en skatt av 5 kronor per skattekrona, det vill
säga det är en skatt, som föga understiger kommunalskatten i Stockholm. Våra
jordbrukare få alltså enbart i vägskatt betala ett belopp, som motsvarar kom
-
Onsdagen den 14 maj f. in.
35 Nr !M5.
munalskatten liär i Stockholm, vartill kommer såväl den vanliga kommunalskatten
som landstingsskatten.
Vid detta förhållande anser jag, att det är synnerligen av nöden, att ytterligare
bidrag lämnas från automobilväsendet, som ju förorsakar de så starkt
ökade kostnaderna, varför jag för min del måste ansluta mig till utskottets
hemställan. Då man av denna anledning måste ha fram pengar, förefaller det
mig vara synnerligen lämpligt, att man även vidtar den åtgärd, som är av
Kungl. Maj:t föreslagen och som utskottet gått med på, eller att man skapar
åtminstone tillfälligt skydd för den viktiga industri, som kanske så småningom
kan i någon mån nedsätta den oerhörda import av bensin, som för närvarande
är nödvändig.
Jag får därför, herr talman, yrka bifall till utskottets hemställan.
Herr Andersson, Karl Andreas: Herr talman! Jag begärde ordet med anledning
av herr finansministerns yttrande. Det är ju så, att detta egentligen
inte är någon tull, ty om så vore, skulle det skäl, som jag anfört för mitt ståndpunktstagande,
genast bortfalla. Det bärande i hela förslaget är ju, att de,
som i särskilt hög grad slita vägarna, också skola betala särskild skatt till
vägarnas underhåll, och ur den synpunkten menar jag, att det blir en orättfärdig
handling att låta även dem, som använda bensin för motorbåtsdrift, betala
denna skatt. Med anledning av herr Runes yttrande vill jag säga, att jag
mycket väl vet, att nere i Kalmar län icke finnas några bensinmotorbåtar för
fiske, men jag tycker, att den ärade representanten borde utsträcka sina känslor
även till andra trakter, exempelvis Stockholms skärgård och en del av
Norrlandskusten. Jag vet visserligen, att det stora fisket bedrives med fotogenmotorbåtar,
men jag kan inte förstå den tankegången, som inte vill bry sig
om den sämre ställda om också fåtaligare delen av fiskarebefolkningen, utan
låter denna drabbas av den föreslagna tungan, som inte kan ur rättfärdighetssynpunkt
försvaras.
Herr statsrådet Beskow: Beträffande det sista yttrandet skulle jag vilja
säga, att det nog blir så, att vägväsendet får ett bidrag från statskassan, sedan
utskottet satt ned tullen till 0,1 öre och höjt skatten till 4 öre. Med den ordning,
som utskottet föreslagit, tror jag, att fiskarna lugnt kunna räkna med
att de pengar, som de erlägga i avgift å bensinen, gå till statskassan. Huruvida
alla andra motorbåtsägare, alla sådana, som använda motorbåtar väsentligen
för lyxändamål, kunna räkna på samma sätt är ovisst. Jag tror inte saken
har den ekonomiska betydelse för fisket, som den siste ärade talaren gjorde
gällande.
Herr Örne: Herr vice talman! Presidiet har meddelat mig, att proposition
icke lian framställas på yrkandet om bifall till min och herr Björklunds reservation.
Anledningen härtill är, att denna reservation anses innebära en utvidgning
av utskottets förslag. Skatten på motorsprit skulle enligt mitt förra yrkande
träda i kraft redan den 1 juni, men något yrkande därom är tyvärr icke
framställt motionsledes. I anledning härav skall jag be att få återta mitt förra
yrkande och instämma i avslagsyrkandet.
Herr statsrådet Liibeck: Herr vice talman, mina herrar! Det är endast
på en punkt, som jag skall be att få göra ett påpekande, som möjligen kan vara
av någon nytta för den, som ännu lian vara tveksam, huruvida de avgifter det
här gäller verkligen kunna vara erforderliga för ett gott vägunderhåll.
Jag vill då framhålla, som ju tydligt framgår av antom obil skatteförordningen,
att det här icke endast gäller ett nöjaktigt underhåll av vägarna, som redan
Ang. ändring
i förordningen
om autojnobiU
skatt m. m.
(Forts.)
Nr 36. 36
Onsdagen den 14 maj £. m.
Ang. ändring
i förordningen
om automobilskatt
m. m.
(Forts.)
det kräver mycket betydande belopp inför autompbiltrafikens växande krav, utan
det gäller också en förbättring av vägarna, en förstärkning av dem, breddningar,
borttagande av backar m. m., som just genom biltrafikens tillkomst blivit i mycket
hög grad angeläget. Det är också en uttrycklig förutsättning i automobilskatteförordningen,
att medlen skola gå till båda ändamålen sida vid sida, på
den ena orten kanske mera till underhåll och på den andra mera till vägförbättringar,
beroende på de lokala förhållandena. Vad som är angeläget att fasthålla
i förevarande sammanhang är, att det, som här göres för vägarna, är i bilismens
intresse, och jag tror, att bilägarna själva i detta fall icke begära något medlidande
från riksdagen, utan ha klart för sig, att det är deras eget intresse, som
denna ytterligare beskattning kommer att tjäna genom att bilarna komma att
slitas mindre, både vad angår gummiringarna och själva vagnen.
När man ser, hur vecka efter vecka massor av framställningar strömma in från
vägdistrikten om att få påbörja den ytterst angelägna omläggningen av en mycket
illa åtgången väg eller, vad som är ännu vanligare, att få påbörja en ombyggnad
av en bro, som visat sig för svag för biltrafikväsendet under nuvarande
förhållanden, så kan man lätt få klart för sig, att det är ett verkligt trängande
behov av att få raska på litet med vägförbättringarna i landet. Det har ju också
gått därhän, att man på många håll överväger att få uppta lån för att hastigare
komma ifrån de nuvarande mycket svåra förhållandena, lån som sedermera
skulle få amorteras under ett tiotal år framåt. Det är en utväg, sou) man
kanske inte i allmänhet kan våga sig på, därför att det finns andra skäl, som
tala emot den. Men det visar så gott som något, hur angeläget det är att utan
uppskov komma fram till bättre vägförhållanden. Jag har endast velat påpeka
dessa omständigheter.
Herr Pers: Herr talman! Jag var tveksam, hur jag skulle ställa mig i
denna fråga, när jag var med om att behandla den i utskottet. Vi stå ju inför
nödvändigheten av en ny organisation av hela vägunderhållsväsendet. Denna
organisation är under utarbetande, under tillblivelse, och man vet inte riktigt, hur
den kommer att te sig. Striden står om vem som skall betala det mesta till
underhållet, jordbrukarna eller andra inkomsttagare. Så framkommer under tiden
möjligheten att lägga en betydande del av utgifterna på en tredje part, nämligen
de vägfarande. Ja, det är givet, att de vägfarande komma att få betala
en del av kostnaderna även i framtiden, och det kar. ju tänkas vara till nytta forden
nya ordningen för vägunderhållet, om erfarenhet vinnes på denna punkt, innan
den slutligen blir fastställd av statsmakterna.
Jag har emellertid varit tveksam också om lämpligheten av att lägga en så
pass stark beskattning på de vägfarande, på biltrafiken, redan innan man har
någon erfarenhet om, huru de redan beslutade bilskattemedlen komma att användas.
Ordningen är interimistisk och det kommer att ligga i Konungens befallningshavandes
hand, hur denna interimistiska ordning skall fullföljas och utnyttjas.
Men vi ha icke sett hur den tar sig ut. Det är dessa saker, som gjort
att jag varit betänksam, men inför verkligheten, inför det trängande behovet
att något väsentligt göres åt vägarna, har jag låtit mina betänkligheter falla och
förenat mig med utskottet.
Här ha fleTa talare understrukit nödvändigheten av, att vägarna bli förbättrade
på ett rationellt sätt, och jag vill till detta poängterande lägga ännu ett,
som vi bli påminda om då och då. Det är de allt talrikare bilolyckorna på vägarna.
Mer än en gång och rätt ofta har man klarligen sett, att dessa olyckor
berott på att vägarna icke varit i tillräckligt gott skick. Även dessa olyckor
tala ett språk, som gör, att man måste låta sina betänkligheter vika.
Den anordning, som här är gjord, är inte idealisk och de invändningar, som
nu äro framställda, exempelvis av herr K. A. Andersson, peka på en olägenhet.
Onsdagen den 14 maj i. in.
37 Nr .''Ni.
Men jag liar betraktat saken så, att hela denna lagstiftning är en försök,slagstiftning
och jag föreställer mig, att riksdagen och Kungl. Maj:t få göra rätt mycket
för att justera de ojämnheter, som kunna förefinnas, men att för dessa ojämnheters
skull icke begagna sig av detta tillfälle, det tror jag är att vara alltför
nogräknad.
Det är så med skatter i. allmänhet, att de förete vissa ojämnheter, man kan
kalla det orättvisor, men man kan inte för den skull avstå från att pålägga skatterna,
om det visar sig vara nödvändigt. Och här är nöden så pass stor, att,
som sagt, åtminstone jag låter mina betänkligheter falla och instämmer i utskottsförslaget.
Därtill kommer, att det för mig framstår såsom angeläget att
ge sulfitindustrien en chans, en möjlighet, som nationalekonomiskt skulle kunna
gagna landet genom1 att denna industris avfallsprodukter komma till nytta och
gagn.
Jag hemställer därför, herr talman, om bifall till utskottets förslag.
Herr Nilsson, Gustaf: Jag begärde ordet, sedan herr Örne återtagit sitt
förslag och kastat om till att i likhet med herr Andersson yrka rent avslag på
den kungl. propositionen. Jag måste då framhålla, att ett avslag kommer att
innebära, att frågan blir vilande minst ett år, och under tiden kommer underhållet
att vila precis som nu på de väghållningsskyldiga. Jag tror, att ett sådant
yrkande, motiverat, som herr Andersson gjorde, med en hänvisning til! den
lilla befrielse, som därmed skulle åstadkommas för de fiskare, som använda bensin,
skulle visa sig innebära alltför stora verkningar.
Vad herr Pålsson beträffar förvånar det mig något, att han ansåg, att man
borde fortsätta med ringbeskattningen i stället för att gå in för gummibeskattning.
I avseende på frakterna kommer detta att ha ungefär samma verkan.
Herr Pålsson påstod, att det skulle göra åtskilliga tiotal miljoner kronor, ifall
denna bensinskatt komme till, men hela bensinskatten inskränker sig, även om
det köpes uteslutande bensin till driftsändamål, till ett belopp av cirka 5 miljoner
kronor per år. Denna skatt pålägges huvudsakligen biltrafiken, och en stor del
därav kommer att påläggas persontrafiken, som icke sysslar med fraktförhållanden.
Jag kan icke finna någon väsentlig skillnad i fråga om verkningarna,
om man lägger bilskatten som ringskatt eller bensinskatt.
A andra sidan kan man icke som herr Pålsson resonera som så, att järnvägarna
ha behov av och nytta av den konkurrens, som bilägarna utöva, och att
den är till särskild nytta för jordbrukets befolkning. Under sådana förhållanden
bör man icke ställa järnvägarna och bilägarna i oriktigt förhållande till varandra.
Vem är det som exempelvis får underhålla järnvägarna? Järnvägarna,
få lösa in jorden, likaledes få de anlägga banbyggnaden och underhålla, densamma.
Jag menar, att det icke är mer än riktigt ur konkurrenssynpunkt, att den
lastbilstrafik, som äger rum på landsvägarna, också får bidraga till underhållet
av vägarna, som i hög grad slitas genom denna användning. Därigenom kommer
biltrafiken att jämställas med järnvägarna i konkurrenshänseende, de få
båda konkurrera, och man får se vilket som är billigast.
Jag anser för min del, att det är nödvändigt, att, med hänsyn till föreliggande
förhållanden, särskilt med hänsyn till behovet av ökade bidrag till vägslitning,
riksdagen bifaller utskottets förslag, till vilket jag ber att få yrka bifall.
Herr Rooth: Genom omständigheternas makt ha de forna naturaväghål
larna
numera tvingats att avstå ifrån vägunderhållet och överlämna- till vägkassorna
att fylla de kra.v, som numera ställas på goda vägar. Det är givet, att
därigenom åsamkas dessa väghållare väsentligt mycket drygare kostnader för
vägunderhållet än som ålågo dem under den tid, då de själva hade att utgöra
vägunderhållet in natura.
Ang. ändring
i förordningen
om automobilskatt
m. m.
(Forts.)
Nr 86. 35
Onsdagen den 14 maj £. m.
tfdrordnir>7i Kommunikationsministern erinrade om, att biltrafiken kräver i hela vårt land
omautomMl- förstärkning av vägar och broar. Detta medför så stora kostnader, att man icke
skatt m. m. rimligen kan lägga dessa på de förra väghållarna, och därför förefaller det mig
(Forts.) riktigt, att de, som förorsaka dessa ökade utgifter, också bidraga till dem. Så
länge naturavägunderhållet vilar på fastigheterna och staten icke i full utsträckning
har, övertagit detsamma, kan man icke komma ifrån, att bidrag av bilskattemedel
måste lämnas till vägunderhållet.
Jag anser därför, herr talman, att det är riktigt och lämpligt, att det förslag,
som föreligger i utskottsbetänkandet, av riksdagen bifalles, och jag skall be att
få yrka bifall till detsamma.
Herr Pålsson: Mot herr Gustaf Nilsson skulle jag vilja invända, att jag inte
rekommenderat införandet av en ny beskattning för att få hjälp till vägunderhållet.
Men om man beslutar en högre beskattning på gummiringarna, är det
tydligt, att det kommer att uppmana till sparsamhet med gummiförbrukningen
och det kan ju endast vara till nytta och som verksamt medel vid handelsbalansens
förbättrande. Detta medför, att man kommer att inskränka den lyx därvidlag,
som nu råder och vilken består däri, att man kastar bort gummiringarna utan
att skadorna äro så stora, att man icke mycket väl skulle kunna använda sig av
gummimantlarna mycket längre. Beskattningen blir då alltså en mera frivillig
sak.. Genom kungl. propositionen drives in skatt från andra näringsidkare, som
faktiskt icke använda vägarna vid bensinförbrukningen. Vi ha t. ex. fiskenäringen,
som icke bör särbeskattas för vägunderhållet. De skulle ju enligt det föreliggande
förslaget få deltaga i denna skatt.
Finansministern har i propositionen skyddat tre grupper, nämligen å ena sidan
industrien samt dessutom präster och länsmän. De skola icke deltaga i denna
beskattning, utan bli befriade därifrån. Men det finnes även en annan grupp,
som använder motorer, som drivas eller startas med bensin. Det är lantbrukarna
på slättbygden, där man övergått till motordrift vid jordbearbetningen och trösk,
vilken betydligt ökas år efter år. Jag tycker, att även jordbruket skulle för
denna användning kunna bli befriat från bensinskatt. Den bensin jordbruket
använder för detta ändamål skall det få betala skatt för enligt propositionen,
utan att vägarna därmed trafikeras.
Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, gjorde herr förste vice talmannen
i enlighet med föreliggande yrkanden propositioner, först på godkännande
av samt vidare på avslag å det under behandling varande momentet; och förklarade
herr förste vice talmannen, sedan han upprepat propositionen på momentets
godkännande, sig finna denna proposition vara med övervägande ja besvarad.
Herr Pålsson begärde votering, i anledning varav uppsattes, justerades och
anslogs en omröstningsproposition av följande lydelse:
Den, som godkänner momentet b) av bevillningsutskottets i betänkande nr 41
punkten 1 gjorda hemställan, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, avslås ifrågavarande moment.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hava utfallit sålunda:
Ja
— 100;
Nej — 21.
Onsdagen den 14 maj f. in.
39 Nr :U>.
Mom. c—/.
Godkändes.
Ang. ändring
i förordningen
om automobilskatt
in. in.
Inledningen i utskottets hemställan under punkten 1.
Bifölls i vad den ej kunde anses besvarad genom kammarens föregående
beslut.
Punkten 2.
Utskottets hemställan bifölls.
Föredrogs ånyo bevillningsutskottets betänkande nr 42, i anledning av väckta
motioner angående skyldighet för Stockholms stad att av inflytande nöjesskatt
avstå viss andel till statsverket för att tillgodoföras verksamheten vid kungl. teatern.
Om bidrag
av nöjesskatlemedel
till
kungl. teatern.
1 två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, väckta, den
ena i första kammaren, nr 83, av herr Rune och den andra i andra kammaren,
nr 140, av herr Bengtsson i Norup hade hemställts,
l:o) att riksdagen måtte besluta sådan ändring uti kungl. förordningen den
30 maj 1919 om rätt för kommun att upptaga särskild avgift vid vissa offentliga
nöjestillställningar, att Stockholms stad förpliktades att av staden tillkommande
nöjesskatt till statsverket årligen redovisa ett belopp motsvarande 25 procent
av inflytande nöjesskatt, dock högst fyrahundratusen kronor för att tillgodoföras
verksamheten vid kungl. teatern (operan), samt
2 ro) att detta belopp skulle användas för kungl. teaterns verksamhet enligt
Kung]. Maj:ts bestämmande.
Utskottet hade i det nu föredragna betänkandet på anförda skäl hemställt,
att förevarande motioner, I: 83 av herr Rune m. fl. och II: 140 av herr Bengtsson
i Norup m. fl., angående skyldighet för Stockholms stad att av inflytande
nöjesskatt avstå viss andel till statsverket för att tillgodoföras verksamheten vid
kungl. teatern, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Reservation hade avgivits av, utom andra, herrar Rune, Ericson i Oberga
och Olsson i Ramsta, vilka ansett, att utskottets motivering bort hava den lydelse,
reservationen visade.
Herr Rune: Med denna motion har jag, som kammaren kan förstå, avsett
att rikta riksdagens uppmärksamhet på kungl. teaterns affärer. Man har nog
känt i luften litet var, att operans rörelse på senare tiden gått med stor förlust.
Men jag tror i alla fall, att det är få, om ens någon, som haft klart för sig, hur
svag dess ekonomiska ställning verkligen varit. Jag får verkligen erkänna,
att när jag började undersöka detta förhållande, blev jag förvånad över att
finna, att det under det senaste spelåret faktiskt har behövts ett tillskott av
medel av mer eller mindre allmän natur på över 1,600,000 kronor.
Nu har jag ju all anledning att tro, att den utredning angående operans affärer,
som nu verkställts, skall leda till åtskilliga besparingar. Men då man vet,
att väl knappast någon opera i världen, som skötes på en kulturellt och konstnärligt
sett hög nivå, bär sig, tror jag, att man icke bör invagga sig i några
förhoppningar om, att det skall kunna göras nagra besparingar som kunna
i huvudsak ändra förhållandena. Och om man vill upprätthålla denna mycket
viktiga konstanstalt, som ju egentligen utgör ett komplement _ till musikaliska
akademien, får man nog vara betänkt på att försöka stabilisera affä
-
Sr 3C. 40
Onsdagen den 14 maj {. m.
avZjesskZ-Z^ Vis\/)et SyneS mi® så mycket mera befogat att göra
medel till detta> som jag tior, att om man verkligen vant uppmärksam på den saken
kungl. teatern. man kommit till den uppfattningen, att operans nuvarande ledning försöker
(Forts.) gorå inskränkningar i utgifterna och försöker taga så mycken hänsyn som möjligt
till den ekonomiska sidan av verksamheten. Det är ju i alla fall lämpligt
att när ledningen synes vara besjälad av denna uppfattning, och man vet att
ledningen, jag menar i detta fall operachefen, verkligen är fackman på området
man ser till, att det beredes honom möjlighet att kunna få affärerna att gå ihop’
Jag vill vidare for att giva. belägg åt min uppfattning, att affärerna verkligen
aro i behov^av stabilisering, erinra därom, att av de s. k. operasakkunnigas
utredning framgar, att utom de rätt tillfälliga anslag av lotterimedel, som upprepade
gånger ha beviljats — jag tror det begärts sådana lotterimedel ett par
gånger, sedan motionen väcktes — har man tillgripit en nödfallsåtgärd, som
jag icke tycker bor fa passera, utan att den särskilt anmärkes här. Det är så
att operan ursprungligen haft en reservfond på något över 7 millioner kronor,
vilken naturligtvis var avsedd att för framtiden lämna ett stadigvarande stöd
åt operans ekonomi. Av dessa medel har emellertid ej mindre än cirka
halva beloppet redan kommit kungl. teatern till del. Härom yttra de sakkunmga
jag kan citera vad de säga— följande: »Såsom tidigare nämnts var
ungt. teaterns reservfond från början avsedd att säkerställa operaverksamhetens
upprätthållande på ett sådant sätt, att anspråk på understöd av allmänna
medel utöver ordinarie anslag och intäkter icke skulle komma i fråga. Det
visade sig emellertid rätt snart, att fondens ursprungliga storlek var alldeles
otillräcklig för detta ändamål. Från och med år 1917 har därför också densamma
tillförts högst avsevärda belopp av lotterimedel. Icke desto mindre har
det, pa grund av särskilt de senaste årens stora förluster på operaverksamheten,
^D.nna^i U11C^Vo 1 s^01 ^sträckning anlita även reservfondens kapital.
-Uetta har skett på så sätt att Kungl. Maj:t beviljat kungl. teaterns aktiebolag
lan ur reservfond^! att. återbetalas ’i den mån tillgångarna sådant medgiva’.
Sakkunniga finna sig nödsakade att allvarligt ifrågasätta, huruvida ett
understöd i denna form varit välbetänkt.»
får i alla fall erinra om, att det väl icke brukar anses lämpligt eller anses
sta i överensstämmelse med den sundhet i allmänna institutioners ekonomi, vilken
de svenska statsmakterna städse sökt tillämpa, att en så betydelsefull institution
som kungl. teatern skall ha sin ekonomi så ordnad, att den kanske
val tredje manad skall fa lov att begära tillstånd till lotteridragningar för att
åtkomma medel, och att den på sätt som skett konsumerar sin reservfond.
Det synes mig, att det är hög tid, att man ordnar förhållandena på annat sätt.
Jag vill nu också säga herrarna, att jag kan icke dölja för mig, att en medverkande
orsak till att pa senare tid utgifterna verkligen svällt ut så, som
skett, kanske har varit,^ att de föregående operaledningarna hava resonerat som
sa. det är bara att gå in och begära ett lotteri, så får man medel, och därför
är det icke av behovet att anstränga sig för att få debet och kredit att gå ihop.
Det brukar vara så med dem, som leva under sådana förhållanden, att de icke
tänka så noga på sparsamhet.
Detta är nu den bakgrund, mot vilken motionen bör ses. Och när man då
tagit i övervägande vilken väg man skall gå, är det rätt naturligt, att man
kommit att tänka på vad som skedde i fjol. Nu säger ju utskottet här i sitt betänkande.
att »för det nu föreliggande förslaget torde icke kunna åberopas
något skäl av den natur, sonp på sätt nyss nämnts, var bestämmande för 1923
ars ändring». Ja,, det kan då icke jag förstå, att det icke är av denna natur.
Utskottet säge^r vidare: »Den ändring i nöjesbeskattningen, som nu ifrågasattes,
avser^ sålunda intet annat än ett disponerande från statens sida för ett
visst ändamål av en del av nöjesskattens avkastning inom en viss kommun.»
Onsdagen den 14 maj f. in.
41 Kr IM».
Vad gjorde man i fjol? Jo, då ändrade man förordningen om nöjesskatt där- Om bidrag
hän, att de kungl. teatrarna faktiskt lingo ett rätt betydande belopp av denna
nöjesskatt, som förut helt och hållet tillfallit Stockholms stad. (Skillnaden är kungl. teatern.
som synes hårfin.) Nu lämnar jag fullständigt därhän, om det här är fråga om (Forts.)
ett fullföljande av den väg, man gick i fjol eller icke. Jag anser icke alls den
frågan aktuell, ty sedan Stockholms stadsfullmäktige avgivit sitt yttrande, har
det icke varit någon i utskottet, icke ens någon av motionärerna, som yrkat på
ändring i nöjesbeskattningen. Och då kan jag icke förstå, att det skulle vara av
något nämnvärt intresse att bena upp, vad det kan vara för skillnad mellan vad
man gjorde i fjol och vad man gör i år. Det är för närvarande icke någon, som
anser, att man nu omedelbart skall gå den vägen, utan att man skall avvakta
den utredning i ärendet, som kan ske i Stockholms stadsfullmäktige och fullmäktiges
beslut.
Sålunda menar jag, att orsaken till, att jag reserverat mig mot utskottets
motivering, är i främsta rummet, att jag tycker, att det icke finnes någon anledning
för utskottet att gå in på den skillnaden, den må tillsvidare vara
ganska omstridd. Jag för min del håller på, att, om statsmakterna ha rätt att
taga ut en nöjesskatt, och säga, att kommunerna skola ha denna nöjesskatt,
har staten naturligtvis rätt att göra ändringar i denna förordning också. Om
delta sedan anses lämpligt, blir en fråga, som man kan resonera om, men den
frågan vill jag icke giva mig in på nu, då jag icke anser det vara behövligt.
Anledningen till detta är, att jag icke anser det lämpligt, att riksdagen a priori
söker taga position till eventuellt kommande förslag, om att man skall ändra
lagen om nöjesskatt.
. Det är ju så, att när man här i riksdagen stiftar en lag av ekonomisk räckvidd,
vet man icke, hur den lagen kommer att verka. Det kan ju hända, att man
sedan vill ändra den. Jag yrkar icke för tillfället på eu ändring, utan har bara
velat förklara, varför jag icke kunnat vara med om utskottets motivering. Utskottet
har, såvitt jag förstår, och det ha vi också hört av den muntliga motiveringen,
sökt visa, att det är mjmket sannolikt, att Stockholms stadsfullmäktige
komma att behandla denna fråga, och att det beviljas ett anslag från det
hållet. Jag anser, att när utskottet i själva verket på detta sätt skrivit, att det
förväntar, att ett anslag kommer att beviljas av Stockholms stadsfullmäktige,
har jag icke sagt något annat än utskottet. Men jag har uttryckligen uttalat
detta och sålunda dragit den egentliga konklusionen av vad utskottet förväntar.
Vi motionärer vilja avvakta det resultat av frågans behandling hos Stockholms
stadsfullmäktige, som utskottet här talat om.
Då jag nu emellertid, herr förste vice talman, anser, att frågan har kommit
upp och väckt den uppmärksamhet, som den förtjänar, så tror jag, att både
Stockholms stadsfullmäktige och statsmakterna komma att ingripa för att
ställa operans affärer i bättre situation än de hittills varit ställda. Jag vågar
uttala den meningen, att detta är nödvändigt och att denna verksamhet också
i rikt mått förtjänar det. Och när jag konstaterat detta och tror, att resultatet
av utskottets motivering i utlåtandet blir precis detsamma, som jag med min
motivering avsett, anser jag icke vid detta tillfälle nödigt att framställa något
särskilt yrkande i denna sak.
Friherre Fleming: Jag skall icke ingå på någon längre debatt vid denna
sena timme, utan skall bara be att få yrka bifall till utskottets hemställan med
bibehållande av dess motivering.
Efter härmed slutad överläggning bifölls vad utskottet i förevarande betänkande
hemställt.
Nr 36.
42
Onsdagen den 14 maj f. m.
Anslag till
kommunala
mellanskolor.
Vid förnyad föredragning av konstitutionsutskottets utlåtande nr 26, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition, nr 159, angående ratificering för Sveriges
del av den i Paris den 9 februari 1920 undertecknade internationella traktaten
om Spetsbergen, bifölls vad utskottet i detta utlåtande hemställt.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till avgörande statsutskottets utlåtande
nr 62, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om Kungl. Maj :ts i
statsverkspropositionen under punkterna 117, 121 och 122 av åttonde huvudtiteln
gjorda framställningar angående kommunala mellanskolor, lönetillägg åt lärarinnor
vid statsunderstödda enskilda läroanstalter samt tillfällig löneförbättring
åt lärarpersonalen vid privatläroverken ävensom en i anledning av framställningen
rörande kommunala mellanskolor väckt motion.
Punkten 1.
° Sedan kamrarna stannat i skiljaktiga beslut beträffande statsutskottets i utlåtande
nr 34 punkten 1 gjorda hemställan, hade utskottet, i syfte att åstadkomma
sammanjämkning mellan dessa beslut, i den nu föredragna punkten
hemställt, att kamrarna måtte, var och en med frånträdande av sitt i nu förevarande
avseende tidigare fattade beslut
a) med bifall till en av herr Ljungberg väckt motion, nr 30, i andra kammaren,
avslå Kungl. Maj:ts förslag angående ändrade grunder för utgående av statsunderstöd
till parallellavdelning av årsklass vid kommunal mellanskola,
b) godkänna i memorialet framlagd motivering till det under a) angivna
beslutet.
Herr Berggvist: Herr talman! Jag antager, att det redan på denna punkt
är tillåtet att yttra sig över alla de punkter, som innehållas i detta memorial. Jag
ber då, när jag går att yttra mig i frågan, att till en början få erinra om, vad jag
sade förra gången, denna fråga var uppe i kammaren. Jag förklarade då, att
jag är en avgjord vän till våra privatskolor och på intet sätt skulle vilja vara
med om någonting, som skulle kunna innebära ett dråpslag mot dessa. Att jag
''den gången kom på den sida, som företräddes av utskottsmajoriteten, berodde därpå,
att det vid den förberedande behandlingen av frågan inom avdelningen befanns,
att jag blev alldeles ensam i fråga om min ståndpunkt, och det första förslagstryck,
som föreligger, visar också, att jag stod som ensam reservant i fråga
om de privata läroverken. Jag fruktade då, att man skulle i riksdagen genomdriva
det förslag, som först förelåg, och jag måste därför försöka slå in på den
bogen att försöka få detta förslag mildrat så långt möjligt var.
I två avseenden godkändes av mig framställda förslag om sådan förmildring.
Den första gällde uppdelningen i parallellklasser, där skolöverstyrelsen skulle
få tillstånd att, när de lokala förhållandena sådant nödvändiggjorde, medgiva
uppdelning av klasser, som hade mindre antal lärjungar än trettiofem. Den andra
uppmjukningen var de övergångsbestämmelser, som tillkommo i förslaget.
När ärendet emellertid kom till kamrarna, så visade det sig, att min ovannämnda
farhåga visserligen måste anses riktig beträffande andra kammaren, men att
den beträffande första kammaren slog alldeles fel.
Det nu anförda är emellertid förklaringen till den ståndpunkt, jag kom att intaga
i frågan.
Det har sagts, att orsaken skulle vara en helt annan, nämligen att på denna
punkt s. k. kohandel skulle ha ägt rum mellan mig och andra avdelningens vice
ordförande. Detta ber jag att på det allra bestämdaste få dementera. Det har
absolut icke förekommit något sådant, som man brukar i politiskt hänseende be
-
Onsdagen den 14 muj f. in.
43 Nr 3<i.
teckna med termen kohandel. På en huvudtitel, diir det är så många punkter
som i fråga om åttonde huvudtiteln är det ju givet, att vissa jämkningar kunna
komma att äga rum vid den slutliga justeringen av punkterna. Det har också
skett innevarande år. Det tillämpas alltid den metoden, att alla de första besluten
äro provisoriska, och sedan, när man kommer till slutet och kan få en ungefärlig
överblick av vad de olika kraven kunna komma att betyda i kostnadshänseende,
brukar det göras en utjämning, men det sker aldrig på annat sätt, än att man väger
anslag mot anslag. Att man skulle draga in en så vittomfattande fråga som
•frågan om läroverken under en dylik överenskommelse, är fullkomligt otänkbart,
så länge man vill bevara politisk hederlighet.
Riksdagen har nu emellertid underkänt den ståndpunkt, som statsutskottet förra
gången intog. .Tåg anser mig därför fritt kunna intaga en annan ståndpunkt,
än jag då gjorde, så mycket mer som jag icke heller är bunden av någon sådan
överenskommelse som den, jag nyss nämnde.
När frågan kom tillbaka till utskottet, fick andra avdelningen i uppdrag att
söka åstadkomma en sammanjämkning. Då visade det sig, att det var icke möjligt
att kunna komma till någon enighet. Avdelningen klövs i två lika stora delar,
av vilka den ena delen närmare anslöt sig till andrakammarståndpunkten och
den andra delen närmare till första kammarens ståndpunkt. Det uppgjordes alltså
alternativa förslag till sammanjämkning, och då frågan kom till utskottets
plenum, hade utskottet att välja mellan dessa två alternativ. Det, som vann utskottets
bifall, föreligger nu här till avgörande i kammaren i dag. Om detta kan
man säga, att det i princip står kvar på den ståndpunkt, som utskottet förra
gången intog och som vann andra kammarens gillande. Men det har i fråga om
vissa detaljer undergått väsentliga uppmjukningar. Dessa uppmjukningar bestå
först och främst i förändrade bestämmelser rörande uppdelning av klasser i parallellavdelningar.
Talet 35, som förut skulle utgöra minimum för tillstånd att
uppdela en klass, är nämligen sänkt till 30. Dessutom har i det nu föreliggande
förslaget medgivits, att skolöverstyrelsen må kunna, där lokala förhållanden sådant
nödvändiggör, medgiva uppdelning av klasser, även om antalet lärjungar
icke uppgår till 30.
Den andra uppmjukningen är, att lärarinnornas tjänstgöring har blivit något
sänkt. Enligt statsutskottets förra förslag skulle tjänstgöringen vid läroverken
utgöra i medeltal 26 timmar. I det nu föreliggande sammanjämkningsförslaget
är detta ändrat därhän, att de skola tjänstgöra 24—28 timmar, och att alltså en
tjänstgöring av 24 timmar skall kunna göra till fyllest, för att de skola få statsbidrag
till sin tillfälliga löneförbättring.
Vidare ha övergångsbestämmelserna mildrats därhän, att utskottet föreslagit
riksdagen att skriva till Kungl. Maj :t om att utarbeta sådana övergångsbestämmelser,
att icke någon lärarinna med full tjänstgöring, som är anställd under läsåret
1924—1925 och icke uppnått pensionsåldern, skall behöva avskedas från sin
tjänst på grund av de nya bestämmelser, som äro föreslagna, och detta skall inte
bara gälla under ett övergångsår utan även för framtiden.
Detta är de väsentligaste uppmjukningar, som skett i statsutskottets förra
förslag.
Emellertid kunde den andra hälften av avdelningen icke gå med ens på detta,
därför att det i alla fall fastslogs, att från och med läsåret 1925—1926 en ökad
tjänstgöring skulle inträda och dessutom den hittillsvarande bestämmelsen om
tillstånd för lärarinna att fullgöra intill en tredjedel av sin tjänstgöring på förberedande
stadium i flickskolorna skulle upphöra att gälla. Då man ju givetvis
måste taga starkt intryck av de skäl, som framförts om, att det är nödvändigt,
innan man går till en sådan reform, att det sker en allsidig och grundlig utredning
av frågan, kunde, som sagt, tre av avdelningens ledamöter icke godkänna det
alternativ, som jag nu har skisserat. Till dessa hörde även jag och vi framlade ett
Anslag till
kommunala
mellanskof.
(Forte.)
Kr 8<i. 44
Onsdagen den 14 maj f. m.
kommmala annat alternativ, somt mera närmar sig första kammarens ståndpunkt men som
meUanskolor. skilJer siS'' från densamma, sådan den uttalades förra gången, i några av(Forts.
) seenden.
För det första innehåller detta alternativ provisoriskt samma bestämmelse som
det föreliggande sammanjämkningsförslaget beträffande uppdelningen av klasser
i parallellavdelningar, dock med den skillnaden, att det tillstånd till dispens
därifrån, _som överstyrelsen skulle få lov att ge, kan grunda sig icke endast på
lokalförhållanden utan även på andra omständigheter, såsom pedagogiska hänsyn
m. m. Vidare äro i detta alternativ intagna bestämmelser om, att. terminsavgifterna
skola prövas av skolöverstyrelsen, samt därom, att i revision av privatskolornas
räkenskaper skola deltaga utav riksräkenskapsverket utsedda lokala revisorer.
Ytterligare har i detta alternativ även det medgivandet lämnats åt andrakammarståndpunkten,
att en reservation av 90,000 kronor på ett anslag till privatskolorna,
som nu icke mera kan tagas i anspråk för det ursprungliga ändamålet,
skulle i stället få tagas i anspråk för nästkommande budgetår till gäldande
av den tillfälliga löneförbättringen.
Men det väsentligaste, varutinnan detta förslag skil.jer sig ifrån det föreliggande
sammanjämkningsförslaget, är det, att där kräves en förutsättningslös
utredning av de mera grundläggande förhållandena för privatskolorna. Däri
hemställdes nämligen, att riksdagen måtte »i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,
det Kungl. Maj :t måtte låta verkställa utredning dels i fråga om bestämmelser
för framtiden beträffande uppdelning av klasser i parallellavdelningar,
dels huruvida och i vad mån en förlängd tjänstgöring må böra stadgas såsom
villkor för åtnjutande av statsbidrag till lärarepersonalens avlöning, dels ock
huruvida den nuvarande bestämmelsen angående tillstånd för lärarinna att
fullgöra intill en tredjedel av tjänstgöringen i de förberedande klasserna eller
på senare tid tillämpad praxis att inräkna tjänstgöring vid annat med vederbörande
skola förbundet lärarinneseminarium än högre lärarinneseminarium må
utan olägenheter i pedagogiskt avseende upphävas samt för 1925 års riksdag
framlägga det förslag, vartill denna utredning må giva anledning».
När detta ärende kom till utskottets plenum, visade det sig, att meningarna
inom utskottet voro ganska delade, och det var icke stort mera än hälften av
utskottet, som antog det alternativ, som nu av andra kammaren bifallits. Däremot
var det tio av utskottets ledamöter, som anslöto sig till det alternativ,
jag nyss har nämnt. För min del skulle jag gärna ha sett, att detta alternativ
vunnit majoritet och att det också blivit av riksdagen antaget, därför att då
hade man icke ens med något sken av rätt kunnat anklagas för att hava tagit
ett förhastat steg utan medgivit den utredning i frågan, som har ansetts vara
nödvändig och som ju givetvis också måste anses som en viktig förutsättning
för att kunna bedöma frågan i hela dess vidd.
Nu ligger denna fråga till på ett sådant sätt, att man knappast vet, vad
man skall framställa för yrkande. Om man tänker sig, att första kammaren
fåller detta sammanjämkningsförslag, leder detta till gemensam votering, och
det kan ju vara ganska vanskligt att förutspå, huru den utfaller. Skulle den
utfalla till förmån för statsutskottets förslag, sådant det förelåg förra gången,
kommer detta att för privatskolorna medföra sämre förhållanden, än om det
föreliggande sammanjämkningsförslaget antages. Skulle återigen reservanternas
mening vinna i den gemensamma voteringen, då skulle detta medföra, att
privatskolorna bibehölles vid de nuvarande förhållandena och det finge bero
på framtida initiativ, huruvida någon förändring därutinnan skulle ske. Jag
känner ett djupt ansvar inför ståndpunktstagandet i denna fråga. Jag ville
gärna gagna privatskolorna och göra det yrkande, som kunde lända dem till
det bästa. Ingen här i kammaren torde väl i närvarande stund kunna förutse,
hur en gemensam omröstning kan komma att utfalla, men då jag nu i alla
Onsdagen den 14 maj f. in.
45
Nr !W.
fall står som reservant, skall jag, herr talman, bo att få yrka avslag på utskottets
förslag till sammanjämkning.
Herr Olsson, Oscar: Herr talman! I motsats mot den föregående talaren
har jag inga förklaringar eller ursäkter, som jag anser mig behöva framföra
beträffande min ståndpunkt, då utskottets förslag förra gången förelädes. Jag
kan därför direkt övergå till behandlingen av det föreliggande sammanjämkningstorslaget.
Det var, som kammaren behagade erinra sig, två punkter, som här under debatten
i kammaren ansågos vara de väsentliga, de avgörande för kammarens
beslut att avslå utskottets hemställan. Av dessa två punkter var den första,
att ett bifall till statsutskottets hemställan skulle vara inhumant emot en hel
del lärarinnor, och den andra, att ett bifall till statsutskottets hemställan skulle
innebära ett inhumant förfarande emot eleverna på grund av de oskäligt stora
klasser, som man skulle påtvinga privatskolorna. Ingen, som följde med diskussionen,
kan förneka, att det var på dessa två punkter, som första kammaren
reste sitt allvarligaste motstånd mot statsutskottets betänkande.
.Vad har nu skett i sammanjämkningen? Jo, första kammarens mening har
segrat. I sammanjämkningsförslaget är det ordnat så, att — och det. bör kammaren
lägga märke till — lärarinnorna vid privatläroverken få en säkrare
ställning, om detta förslag antages, än de annars skulle ha. Ty här föreslår
utskottet, att icke någon lärarinna, som har fått anställning från och med nästa
läsår, skall behöva avskedas på grund av de restriktiva bestämmelser, som
riksdagen finner sig föranlåten att införa. D. v. s. riksdagen garanterar här,
så långt det står i riksdagens makt och myndighet, en säkrare anställning för
lärarinnorna vid privatläroverken, än de nu ha.
I diskussionen om denna sak inom utskottet har anmärkts, att staten kan
ju inte garantera någonting i detta fall, därför att det är styrelserna, som tilloch
avsätta lärarinnorna. Jag sade också: så långt staten liar förmåga att garantera
någonting. Staten garanterar ekonomiska villkor, som göra, att ingen
lärarinna, som har anställning från och med läsåret 1924—1925, behöver avskedas
ifrån privatläroverken. Således, något tal om inhumanitet på den punkten
kan icke vidare komma upp. Statsutskottet har i det fallet bönhört första
kammaren så gott som över hövan. Det finns ingen anledning för första kammaren
att i den punkten vidare opponera sig mot sammanjämkningsförslaget.
Den andra punkt, som här under debatten lädes oerhört stark tonvikt på, var
frågan om att ett bifall till statsutskottets hemställan skulle framtvinga klasser
på upp till 35 elever i privatläroverken. Jag är mycket glad över att stålsutskottet
och således även jag själv fick en bakläxa på den punkten, och jag
anser, att det är den största förtjänsten av första kammarens beslut förra gången,
att riksdagen här har tillfälle att uttala sig emot de stora klasserna och
fastställa siffran 30 såsom maximisiffra för en klass vid såväl statens och
kommunernas skolor som de privata läroverken. Här har således utskottet
även på den andra huvudpunkten sammanjämkat i full överensstämmelse med
den åsikt, som framhölls i första kammaren.
Så komma vi till de punkter, där utskottet i någon man fasthållit vid sin
ursprungliga ställning. Man har i den debatt, som uppstått om sammanjämkningsförslaget,
bland annat anfört, att i fråga om principer sammanjämkar
man inte. Man kan sammanjämka i fråga om anslagssummor, men man skall
icke sammanjämka i fråga om principer. Vad är det då för principer, som
denna sammanjämkning här gäller? Man har sagt, och det har avdelningens
ordförande, som nyss uppträdde här, rätt i, att i ena fallet begärdes det en utredning
med direktiv och i andra fallet en förutsättningslös utredning. Och
vad är det för frågor, som skola utredas?
Anslag till
kommunala
mellans kulör.
(Forts.)
Jfr 36. 46
Onsdagen den 14 maj f. in.
Anslag till
kommunala
mellanslcolor.
(Forts.)
Den första principen, där man inte kan tala om någon sammanjämkning -—.
och den har framhävts såsom det viktigaste i denna fråga — är den principen,
att föräldrarna till de barn, som skola in i de privata läroverken, skola ha en
annan småskola, än stat och kommun består för samhällets övriga barn. Det
är på^den principen, som man inte vill veta av någon sammanjämkning. Jag
får då säga, att den principen är allt ganska underbar, när den fasthålles på
det sätt, soni här är fråga om. Man har velat framdraga pedagogiska skäl
för den principen, att vissa föräldrar ovillkorligen skola ha rätt till en privat,
bättre utrustad småskola för sina barn, än övriga medborgare skulle ha. Vilka
pedagogiska skäl finns det för en sådan princip? Jo, att lärarinnorna skola
få undervisa på lågstadiet. Ja, de få undervisa på skolans lågstadium så
mycket de behaga, men här är det ju frågan om en annan skolform, en förberedande
skolform, som fasthängts vid en del privatläroverk. Det är frågan om
detta begynnarestadium, och det är fråga om att på småskolestadiet. använda
vad man skulle kunna kalla i stort sett adjunktskompetent folk i stället för
småskollärarinnor och att staten skulle betala dem. Riksdagen har för någon
tid sedan förklarat, att i vissa kommuners skolor, t. ex. Stockholms, är det
oriktigt att använda så pass överkvalificerad arbetskraft som folkskollärare
för undervisning i småskolor, för så vitt detta skulle ske på statens bekostnad.
Men då det gäller privatskolorna, då är principen en annan. Då är det just de
pedagogiska principerna, som tala för att det skall användas adjunktskompetent
folk för undervisningen i småskolan.
Man säger emellertid: »Det är en rasande skillnad, ty Stockholm har för
sina folkskolor fått en övergångstid, till dess det inte längre finns folk, som
behöver avskedas på denna grund.» Ja, har inte sammanjämkningsförslaget
alldeles samma övergångstid för de privata läroverken? Vi ha här infört alldeles
samma övergångstid i det fallet. Vi ha sagt ifrån, att ingen lärarinna
får avskedas på grund av dessa restriktioner, som bär föreslås, utan de skola
tryggas. Följaktligen genomföres saken först, då man hunnit så långt, att
icke den överkvalificerade arbetskraften behöver avskedas. Det är således
ingen skillnad alls. Jarför skulle riksdagen tillämpa en princip, då det gäller
överkvalificerad arbetskraft i de småskolor, som bereda för folkskolan, och en
annan, då det gäller alldeles samma slags småskolor, som förbereda för privatläroverken?
Dessa statens och kommunernas småskolor stå öppna för alla
medborgares barn, och de, som icke äro nöjda med de skolor, stat och kommun
tillhandahålla — det kan mycket väl vara av legitima skäl, det har jag aldrig
förnekat — de böra sannerligen betala småskolundervisningen själva. Det
tycker jag är ganska rättvist.
Jag skall visst inte förneka, att den högst kvalificerade lärarekraften vid läroverken
kan ha stor fördel av att sitta och undervisa på småskolestadiet, att lära
små barn läsa innantill, skriva o. s. v. Det kunna de visst ha, men detta motiverar
inte, att staten skall principiellt medge en sådan överkvalificerad lärarekraft
på småskolestadiet.
Således, den principen om att den högt kvalificerade lärarekraften skall få
undervisa på småskolestadiet har riksdagen redan tagit ställning till utan någon
större utredning i detta avseende än vad som kunnat presteras i här
föreliggande fall.
Detta är således den viktigaste skiljepunkten mellan första kammarens gamla
ståndpunkt och sammanjämkningsförslaget. Skall man överhuvud taget tala
om en sammanjämkning, bör väl ändå sammanjämkningen ge något litet även åt
den förlorande parten, vilken under alla förhållanden här blir andra kammaren.
Nu har man sagt: »Ja, men det är inte bara på småskolestadiet, man vill förbjuda
den överkvalificerade arbetskraften.» D. v. s. man vill ju inte förbjuda
den, ty är det så, att vissa skolor ha behov av att använda sina lärare på små
-
On.sdagen (lön 14 maj f. in.
47 Nr 80.
skolestadiet, kunna de ju, t. ex. med kommunala bidrag, gå den väg, som herr
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet anvisade för de kommunala
mellanskolorna. De ha tillfälle att på detta sätt utan statsbidrag skaffa sig''
medel till avlöning åt denna överkvalificerade arbetskraft. Och jag vill fästa
herrarnas uppmärksamhet på att tar man hänsyn till statens utgiftsstegring
lör privatläroverken och kommunernas utgiftsstegring, då kan man knappast
tala om någon jämförelse, så mycket mer ha statens bidrag under det senaste
decenniet stigit i förhållande till kommunernas.
Vidare har man sagt: »Ja, men om man ser mycket noga efter, har man
också på sid. 22 fått förbud för dylika lärarekrafter att taga undervisning vid
andra seminarier än med skolorna förbundna högre lärarinneseminarier, och
skolköksseminarier och dylikt få alltså icke vara med om denna överkvalificerade
arbetskraft.» Och man har anfört det exemplet, att det kunde finnas
lärarinnor i kemi, som kunna vara alldeles utmärkta just på grund av denna
ställning att även undervisa i hushållsskolan, och då skulle det vara orätt att
icke få använda en sådan lärarinna både i skolköket och i kemiundervisningen.
Hon får gärna för mig gå i skolköket, så mycket hon behagar, men jag anser
det oriktigt, att man med kemilektors lön skall avlöna arbetet som skolkökslärarinna.
Det är således i detta avseende så pass självfallna saker, det är fråga om,
att de utredningskrav, som uppställas här, äro antingen onödiga — på grund
av kamrarnas eget beslut i fråga om folkskolorna i Stockholm —- eller också
sådana, att man knappast kan diskutera dem allvarligt.
Detta var de huvudpunkter i sammanjämkningsförslaget, mot vilka man
opponerat sig. I detta sammanhang har man sagt följande, och det spelade en
stor roll i medkammardebatten: »Men konsekvenserna av att denna högt kva
lificerade
arbetskraft icke får användas på småskolestadiet blir, att timlärare
måste avskedas, kanske i den utsträckning, att de högre skolorna icke kunna
fullgöra de krav, som ställas för dimissionsrätt ifrån skolorna.» De, som säga
detta, ha läst sammanjämkningsförslaget mycket illa. I förslaget står ju alldeles
tydligt, att begränsningarna få icke göras på sådant sätt, att någon lärarinna
behöver avskedas. Följaktligen få de nu tjänstgörande lärarinnorna, så
länge de finnas kvar, i den mån skolorna äro beroende av dylika förhållanden,
tjänstgöra på det förberedande stadiet. Här är icke tal om något avskedande
i detta hänseende. Detta måste upprepas i medkammaren, som någon sade,
femtioelva gånger, och möjligen behöver det upprepas även här några gånger
för dem, som icke läst igenom betänkandet och dess kläm.
Så återstår den synpunkten, att här kräves en längre tjänstgöring av lärarinnorna
vid privatläroverken, visserligen inte under det närmaste året men
sedermera, en förlängning av tiden, som kan uppgå till två timmar i veckan,
och det är orätt, säger man, att förlänga tjänstgöringen utan att samtidigt
höja lönen.
Nu fäste jag vid den förra debatten i frågan uppmärksamheten på att.en
dylik förhöjning beslöt man utan några som helst skrupler och med opposition
endast av två eller tre talare här i kammaren, då det gällde statens egna läroverk.
Jag tror inte heller, att denna förhöjning av 22—26 timmar till 24—28
timmar betyder så förfärligt mycket. Men jag har ingenting alls emot att förhöjningen
kompenseras genom en löneökning. Jag säger nu som vid förra debatten,
att vilja de inflytelserika män, som kämpa för denna sak, till nästa
riksdag komma med ett förbättringsförslag för lärarekåren eller skolorna i
detta eller andra avseenden, skall jag så nitiskt som någon, så långt mina obetydliga
krafter räcka, vara dem behjälplig att få igenom detta förslag. Det
finnes ett års övergångstid, under vilken tjänstgöringen icke höjes, och sedan
kan departementschefen, om han så vill, i samband med den övriga utrednin
-
Anslag till
kommunala
mellanskof.
(Forts.)
Nr 86. 48
Onsdagen den 14 maj f. m.
Anslag till
kommunala
mellanskolor.
(Forts.)
gen komma med ett förslag i denna riktning. Om han ser, att det är rättvist
och billigt, är jag säker på att han är så pass modig karl, att han avger ett
sådant förslag. Och om han icke gör det, så ha vi alla reservanterna här, som
i en massmotion med många, många flera namn, än som stå under reservationen,
kunna hävda detta krav och på det sättet garantera den rättfärdighet, de
här söka.
Här finns således, såvitt jag kan finna, icke någon punkt, på vilken sammanjämkningsförslaget
är farligt för privatskolornas lojala intressen. Här äro
privatskolorna och deras lärarekår verkligen skyddade på ett synnerligen omsorgsfullt
och omtänksamt sätt mot allt som skulle kunna få namn av övergrepp.
Så är det en sak till, som jag här skall sluta med att påpeka, och det är det
mest glädjande av alltsammans. Det är, att dessa debatter faktiskt ha genomfört
en verkligt god och betydelsefull reform för våra läroverk, både statens,
de kommunala och de privata. Det är visserligen sant, att det icke kunnat fattas
något avgörande beslut i fråga om antalet elever i varje klass vid statens läroverk
utan endast i fråga om de kommunala mellanskolorna och de privata läroverken.
Jag hade gärna velat få intagen i klämmen i sammanjämkningsförslaget
en hänvisning till att denna princip om klassernas nedsänkning från
35 till 30 elever så fort som möjligt skulle bli gällande också vid statens läroverk.
Detta gick icke av formella skäl, därför att den saken icke talats om i
de beslut, kamrarna fattat, men som herrarna se på sidorna 20 och 21 i utskottets
motivering, har utskottet funnit det helt självfallet, att den principen
skall vinna tillämpning i alla fall, och jag kan inte tänka, att någon ecklesiastikminister
skulle vägra att draga konsekvenserna av vad utskottet så tydligt
sagt. Nederst på sid. 20, i näst sista styckets sista mening, finnes en anvisning
om att de restriktioner, som nu befinnas lämpliga för statens läroverk,
också böra komma i tillämpning vid privatläroverken och de kommunala mellanskolorna
■—- precis som herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
anförde i årets statsverksproposition rörande de kommunala mellanskolorna.
Och på sid. 21 står en mening av följande innehåll: »Utskottet har
icke kunnat finna skäligt att privatläroverken skola i detta hänseende intaga
en i förhållande till statens läroverk så synnerligt gynnad ställning.» Där ha
vi det tydliga uttalandet om att det medgivande, riksdagen nu går att ge privatläroverken,
vilket riksdagen förut givit de kommunala mellanskolorna, måste
ges också åt statens läroverk. Ett antagande av detta sammanjämkningsförslag
betyder således dels en ordning för privatläroverken, som icke på något
sätt skadar deras berättigade intressen, och dels ett fastslående av eu reform
för statens egna läroverk, visserligen endast i motiveringen, som jag hälsar
med den allra största glädje och tillfredsställelse. För en sådan utveckling,
för en sådan saklig framgång tror jag att de av statsutskottets medlemmar,
som nu måst för ernående av en sammanjämkning frånträda sina tidigare ståndpunkter,
skulle med glädje hava tagit betydligt större obehag, än de nu fått
röna på grund av den ställning, de en gång måst intaga för de konsekvenser,
de ansett sig nödsakade att draga av de föreliggande förhållandena.
Då säkerligen sålunda även privatläroverken äro bättre betjänta av att
detta sammanjämkningsförslag tages än att saken går till gemensam votering,
hur den än utfaller, tror jag, herr talman, att första kammaren gjorde mycket
klokt i att, liksom andra kammaren, ansluta sig till sammanjämkningsförslaget.
Herr Bergqvist: Då endast den första punkten i utlåtandet är föredragen,
men mitt styrkande gällde andra och tredje punkterna, ber jag att få f. n.
återtaga detta mitt yrkande.
On.sdagen den 14 maj f. m.
49 Nr 8«.
Mot den nu föredragna punkten har jag ingenting att erinra, varför jag ber
att få yrka bifall till densamma.
Anslag till
kommunala
mellanskof.
Efter det överläggningen förklarats härmed slutad, bifölls vad utskottet i (Forts.)
förevarande punkt hemställt.
Punkten 2. Ang.
lönetillägg åt
Sedan kamrarna fattat olika beslut rörande statsutskottets i utlåtande nr 34 lärarinnor vid
punkten 2 gjorda hemställan, både utskottet, för åstadkommande av samman- m ™
jämkning mellan dessa beslut, i den nu föredragna punkten hemställt, att kärn- anS “ er m''m''
rama måtte, var och en med frånträdande av sitt tidigare fattade beslut, i sådant
avseende godkänna ett under punkten intaget yttrande, slutande med en hemställan,
att riksdagen måtte
a) föreskriva, att såsom villkor för lärarpersonalens avlöning vid statsunderstödda
enskilda läroanstalter enligt de av riksdagen antagna grunderna skulle
gälla:
»Uppdelning i parallellavdelningar av årsklass sker med iakttagande därav, att
minst 30 lärjungar komma på varje avdelning inom årsklassen, innan ny avdelning
inom densamma upprättas, dock att, där bristande lokalutrymmen lägga
oöverkomliga hinder i vägen, antalet må efter skolöverstyrelsens beprövande
kunna begränsas till lägre lärjungeantal»;
b) föreskriva att för läsåret 1924—1925 tjänstgöringstiden för lärarinna med
full tjänstgöring icke skulle understiga 22—26 timmar i veckan;
c) höja det ordinarie förslagsanslaget till lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda
enskilda läroanstalter, nu 450,000 kronor, med 30,000 kronor till
480,000 kronor;
d) i skrivelse till Kungl. Majrt anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta
lämpliga övergångsbestämmelser i syfte att för läsåret 1924—1925 anställda
ämneslärare med full tjänstgöring, vilka ej uppnått pensionsåldern, icke skulle
behöva avskedas på grund av de skärpta bestämmelser, som i fråga om tjänstgöringens
omfattning och förläggning enligt vad utskottet förut anfört borde
tillämpas från och med läsåret 1925—1926, samt för riksdagen framlägga förslag
i berörda hänseende.
Vid denna punkt hade reservationer anförts
1 :o) av herrar S. H. Kvarnzelius, C. J. G. Swartz, H. F. Lamm, C. P. V. Nilsson
i Gränebo, O. Bergqvist, E. A. Hallin, J. Jeansson, A. Wiklund, P. Nilsson
i Bonarp och C. Lindskog;
2 :o) av herr O. Olsson i Kullenbergstorp, vilken ansett, att utskottet bort framlägga
förslag till ärendets avgörande medelst gemensam omröstning.
Herr Pauli: Herr talman! Vid den föregående debatten om denna fråga
var jag med bland dem, som yrkade avslag på utskottets förslag. Jag gjorde
detta särskilt under den motiveringen, att en utredning skulle varit önskvärd,
innan ett sådant förslag framlades för riksdagen. Jag framställde dessutom
vissa detaljanmärkningar mot det då föreliggande utskottsförslaget och yrkade
att, för den händelse det vore möjligt att få ärendet återremitterat, vissa uppmjukningar
i förslaget företoges.
Den anklagelse, som i första kammaren den gången allmänt riktades mot utskottet,
därför att utskottet hade underlåtit att först verkställa en utredning,
var ju en anklagelse, som också i någon mån riktade sin udd mot Kungl. Maj :t,
eftersom regeringen föreslagit en ökning av elevantalet i parallellavdelningarna
Första kammarens protokoll 1924. Nr 36. 4
Nr 86. 50
Onsdagen den 14 maj f. m.
löneUMa åt ^e. kommunala mellanskolorna, ulan att själv hava företagit någon sådan
lärarinnor vid Utödning.
enskilda läro- Jag är fortfarande av den uppfattningen, att det hade varit lyckligast, om
anstalter m.m. en vida grundligare och allsidigare utredning förelegat än vad nu är fallet, in(Forts.
) nan riksdagen går att fatta sitt beslut i denna fråga. Men i den nuvarande situationen
äro vi ju faktiskt ställda så, att vad vi ha att välja mellan, icke är det
föreliggande, sammanjämkningsförslaget och å andra sidan ett förslag om utredning,
utan vi ha att välja mellan sammanjämkningsförslaget och gemensam votering
— en gemensam votering, som, särskilt efter det nu fattade beslutet i
andra kammaren, även för mig ter sig synnerligen oviss till sin utgång. Herr
Bergqvist har i sitt nyss hållna anförande framhållit, att ingen här i kammaren
torde kunna förespå något om hur en sådan votering skulle komma att
utfalla, och han påpekade också, att utskottets ursprungliga förslag var mycket
sämre för privatskolorna än det nu föreliggande. Vidare tilläde han, att han
kände ett djupt ansvar inför ståndpunktstagandet. Det är samma förhållande
med mig. Jag är, liksom han förklarat sig vara, en uppriktig vän av de berättigade
intressen, som här böra tillvaratagas i fråga om privatskolorna och deras
undervisning, och även jag känner ett ansvar för dessa intressens tillvaratagande.
Men när det nu gäller att välja mellan att kasta ut frågan i en gemensam
votering med den ovisshet, som detta innebär, och med möjligheten att det
ursprungliga utskottsförslaget antoges, finner jag, att man bör taga i allvarligt
övervägande, huruvida man icke gagnar vad som är befogat i privatskolornas
sak bättre genom att. antaga det föreliggande sammanjämkningsförslaget.
I.pressen har på sina håll gjorts gällande, att detta sammanjämkningsförslag
skulle i allt väsentligt vara detsamma som det föregående förslaget. Detta är
ett påstående, som man i sanningens intresse omöjligen kan gå med på. Jag
har visserligen en hel del att anmärka även mot denna sammanjämkning, men
jag måste på samma gång erkänna, att de anmärkningar, som jag förra gången
tillät mig framställa, i stort sett icke kunna riktas mot det nu föreliggande
förslaget. I fråga om tjänstgöringstiden skulle jag ha önskat något mindre
strikta bestämmelser, och jag skulle framför allt ha önskat, att man tagit hänsyn
till en sådan sak som tjänstgöringen inom de högre klasserna i flickskolorna.
Nu ha alla klasser i flickskolorna i tjänstgöringshänseende jämställts med realskolans
fem lägre klasser och med de kommunala mellanskolorna. Jag vill icke
yttra mig om i vad mån undervisningens resultat i de högre flickskoleklasserna
kan vara likvärdigt med eller överlägset resultatet på dessa andra stadier, som
man jämfört dem med, men jag har den bestämda uppfattningen, att undervisningen
där är åtskilligt mera fordrande än på dessa lägre stadier. Jag skulle därför
helst ha sett, att man i rättvisans namn i sammanjämkningsförslaget fått in en
sådan bestämmelse, att lärare och lärarinnor, som ha sin huvudsakliga tjänstgöring
förlagd till de två högsta klasserna i flickskolorna, skulle i tjänstgöringsavseende
jämställas med lektorer eller sådana adjunkter, som ha sin huvudsakliga
tjänstgöring förlagd till gymnasiet. Nu ar det omöjligt att framställa ett
sadant ändringsförslag, men för den händelse sammanjämkningen blir bifallen,
vill jag .uttala en förhoppning, att det skall visa sig möjligt att i framtiden få
en ändring till stånd.
Beträffande de övriga ändringar, som sammanjämkningsförslaget erbjuder,
ha ju dessa redan påvisats av såväl herr Bergqvist som herr Oscar Olsson. Jag
ber emellertid att ytterligare få understryka vad herr Olsson nämnde, nämligen
den tillfredsställelse man måste känna över att första kammaren genom sitt
avslag förra gången har avvärjt ett steg tillbaka i utvecklingen — det steg, som
skulle ha tagits, om man hade stipulerat ett antal av 35 elever per avdelning
både för privatläroverken och de kommunala mellanskolorna, innan ny parallellavdelning
finge komma till stånd. Jag kan icke annnat än instämma i den
Onsdagen den 14 maj f. in.
51 Nr 30.
förhoppning, som herr Olsson nyss uttalade, att denna bestämmelse så snart som
möjligt även skall genomföras för statens läroverk, vilket skulle betyda ett stort
framsteg i fråga om pedagogiska vinster.
Vad vidare beträffar den bestämmelse, som innebär den längst gående uppmjukningen
av utskottets ursprungliga förslag, så är det tydligt, att man på
vissa båll icke gjort klart för sig, vad den egentligen innebär. Den innebär ju
faktiskt ett mycket långt gående medgivande i fråga om lärår- och lärarinnepersonalen,
nämligen, att trots att de bestämmelser i fråga om tjänstgöring, som
förslaget innehåller, skola träda i kraft från och med höstterminen 1925, dessa
bestämmelser likväl komma att sättas ur kraft, så snart det visar sig nödvändigt
för att slippa avskeda någon lärare eller lärarinna med full tjänstgöring,
som vunnit denna anställning senast under läsåret 1924—1925. Ingen enda lärare
eller lärarinna med full tjänstgöring kommer alltså, på grund av denna bestämmelse,
att »kastas på gatan», som uttrycket fallit i en tidning. De avskedanden,
som skulle bliva följden, gälla sådana timlärare, som skulle bliva överflödiga
på grund av att tjänstgöringstiden för övriga lärare ökats med två timmar
i veckan. Jag har hört samma farhågor framställas, som herr Olsson nyss
berörde, rimligen att detta avskedande av timlärare skulle drabba sådana, vilkas
kvalifikation helt enkelt är en nödvändig betingelse för skolans dimissionsräit.
men jag hoppas, att bestämmelsen skall få den efter min mening enda
riktiga tolkning, som herr Olsson framförde, nämligen att avskedanden med
sådana konsekvenser icke skulle få ske. På denna punkt, i fråga om garantier
mot avskedanden av med full tjänstgöring anställda lärarkrafter, tycks det
mig sålunda, som om utskottet, med bibehållande av sin principiella utgångspunkt,
sträckt sig så långt, som det överhuvud taget förefaller möjligt. Och
om man nu, såsom jag framhållit, bär att välja mellan detta utskottsförslag, som
innebär så pass, väsentliga förbättringar i jämförelse med det föregående, och
den osäkra utgång, som en gemensam votering innebär, tror jag i motsats till
herr Bergqvist, att man bäst tjänar de berättigade intressen, som man å privatskolornas
vägnar vill hävda, om man i denna situation yrkar bifall till sammanjämkningsförslaget.
Jag ber alltså, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Greve Wachtmeister: Herr talman! För mig ter sig situationen så, att
ställningen principiellt sett är fullständigt densamma, som när frågan i sitt ursprungliga
skick förelåg till kammarens behandling.
Herr Olsson ironiserade över och efterlyste vad det skulle vara för principer
man här behöver ta hänsyn till. Han framkastade åtskilliga förmodanden i den
vägen. Jag anser för min del, att den ledande principen är ganska lätt funnen.
Det är den principen, att en fråga, i vilken riksdagen skall fatta beslut, skall
vara på övligt sätt omsorgsfullt förberedd. I det nu föreliggande sammanjämkningsförslaget
sättes det alltjämt i fråga, att riksdagen skulle fatta ett betydelsefullt
beslut i ett så viktigt ärende, utan att en sådan övlig förberedelse och
en sådan omsorgsfull utredning ägt rum.
Då jag icke anser detta vara riktigt och då det är tydligt och klart, att ingen
som helst brådska föreligger, ber jag, herr talman, att få yrka avslag på utskottets
hemställan i denna punkt och bifall till den av herr Kvarnzelius m. fl. vid
utlåtandet fogade reservationen.
Herr Bergman, Johan: Det skäl, varpå första kammaren för några veckor
sedan avslog statsutskottets då föreliggande förslag, var ju, att tillfredsställande
utredning i denna viktiga fråga saknades. Detta skäl äger fortfarande fullkomligt
samma giltighet, ty det finns icke heller nu någon sådan utredning.
Och det är ssmnerligen viktiga sidor av saken, som äro oklara och outredda. Det
Ang.
lönetillägg åt
lärarinnor vid
enskilda läroanstalter
m.m.
(Forts.)
Nr 36. 52
Onsdagen den 14 maj f. m.
. anförande, som herr Oscar Olsson nyss höll, vittnar, synes det mig, på ganska
lärarirmor vid Påtagligt sätt om faran av att utan närmare undersökning acceptera en sådan
enskilda läro. sammanjämkning som denna. Han var glad —■ jag förstår mycket väl hans
anstalter m.m- glädje och jag kan gärna säga, att jag delar den — åt vissa principiella erkän(Forts.
) nanden. Men då han därav drog den slutsatsen, att dessa uttalanden skulle bliva
prejudicerande även för statens läroverk i flera avseenden, märk väl, med alla
de ekonomiska konsekvenser, som därav skulle följa, då kan han väl knappast
tydligare markera, huru vanskligt det är att nu i en hastig vändning acceptera
ett sammanjämkningsförslag, som, därest han har rätt, innebär vittgående även
ekonomiska konsekvenser för framtiden. Jag för min del hesiterar visserligen
icke för vissa av dessa konsekvenser; i avseende på andra kan man kanske
ställa sig tveksam.
I varje fall är det vanskligt att gå till ett så viktigt beslut utan föregående utredning
och särskilt utan att de, som saken närmast gäller, verkligen fått tillfälle
att prestera den sakkunniga belysning, som de äro i stånd att lämna. Det
är en genomgående princip i all svensk rättsskipning och det bör val vara så
även vid beslut av riksförsamlingen, att de, som saken gäller, må få tillfälle att
i lugn och ro framlägga all den utredning, som de rimligtvis anse vara nödvändig,
innan deras sak avgöres. Ett sådant tillfälle ha de icke haft. Under
sådana förhållanden föreligger, såvitt jag kan se, fullkomligt samma situation
som förra gången, då frågan var uppe. Man kan icke acceptera en sammanjämkning,
sådan som den i dag föreligger.
Man gör gällande, att dessa skolor äro privatskolor och icke statsanstalter.
Det är, formellt sett, alldeles riktigt, men de utföra dock och hava i långa tider
utfört — vad flertalet av dem beträffar, nämligen flickskolorna — en uppgift,
som staten i stor utsträckning försummat, den kvinnliga ungdomens högre undervisning.
Det kan numera icke heller med något verkligt fog sägas, att de
äro uteslutande överklasskolor. De bliva år från år allt mer och mer besökta av
barn ur olika samhällsklasser, särskilt av barn ur den medelklass, i vars'' krets
allt flera från den kroppsarbetande klassen ekonomiskt sett inträda, tack vare
den glädjande förbättring i arbetarklassens ställning, som successivt ägt rum
och sola, jag hoppas, måtte i stort sett få fortgå. Det riktiga synes mig då vara
att icke försöka strypa dessa anstalter utan försöka göra dem så tillgängliga
som möjligt för även mindre bemedlade och obemedlade genom att i så stor utsträckning
som möjligt bereda tillgång till friplatser för dem, som äga håg och
fallenhet för den undervisning, som förekommer i dessa skolor.
Herr Olsson har i förbigående berört en sak, vari jag ger honom fullkomligt
rätt, nämligen det slöseri som måste anses ligga i användningen av överkvalificerad
arbetskraft på småskolestadiet. Jag delar hans mening, att man i
detta avseende bör få en ändring till stånd. Men jag förstår icke, varför man
skall förfara strängare där än med avseende å folkskollärarinnors motsvarande
tjänstgöring inom småskolan. Där har man velat gå tillväga på ett mjukare
sätt. Man har måst göra detta, därför att folkskollärarinnorna ha ordinarie anställning;
i den mån platserna bliva lediga, lägger man om. Nu ha flickskolornas
lärarinnor icke någon lika fast anställning, och det är därför lättare att
lägga om denna sak, i avseende på dem. Men det är obilligt att utnyttja denna
deras svagare ställning till att behandla dem! på ett strängare sätt. Jag anser,
att principen i och för sig är riktig i bägge fallen. Men man bör göra övergången
Hira mjuk här som där. Jag tror i alla fall, att det kommer att gå fortare
med omläggningen i fråga om flickskolorna och privatskolorna i allmänhet än
i fråga om folkskolorna, därför att allt, som är statens eller kommunens, är
mera tungrott. Det finns lättare möjligheter för de enskilda anstalterna, ilen
jag menar, att man icke skall göra det på bekostnad av humaniteten mot ifrågavarande
lärarinnor.
Onsdagen den 14 maj f. in.
53 Nr 1M>.
Herr Olsson var också inne på frågan om de s. k. timlärarna. Jag skall be
alt ett ögonblick få uppehålla mig vid denna fråga. Det erkännes mycket villigt,
att i det nu föreliggande sammanjämknings förslaget åtskilliga förbättringar
äro införda, som äro av väsentlig betydelse. Det gäller särskilt vad som står
i sista momentet av denna punkt, där man anhåller, att »Kungl. Maj:t täcktes
låta utarbeta lämpliga övergångsbestämmelser i syfte att för läsåret 1924—1925
anställda ämneslärare med full tjänstgöring, vilka ej uppnått pensionsåldern,
icke må behöva avskedas». Detta har särskilt strukits under såsom en fördel
och det är alldeles riktigt. Men det står dock: »lärare med full tjänstgöring».
De s. k. timlärarna skulle alltså avskedas. Det finns ganska många sådana, och
just dessa endast för några få timmar i veckan engagerade lärare höra ofta till
de allra värdefullaste krafterna vid privatskolorna. I universitetsstäderna t. ex.
finnes det ju stor tillgång till högt kvalificerade lärarkrafter som nu utnyttjas
av privatskolorna där, och här i huvudstaden och i övriga större städer finns
även möjlighet att för några timmar varje vecka erhålla sålunda kvalificerade
krafter för jämförelsevis billigt pris: professorer, docenter, läkare (som lärare
i hygien t. ex.) in. fl. Det vore ju verkligen ganska beklagligt, om man nu —
vilket man måste göra, i fall sammanjämkningsförslaget a.ntages — skulle nödgas
eliminera bort detta värdefulla element i flickskolornas lärarkår.
Vad lärarinnornas normala timantal per vecka beträffar, är även detta en av
de punkter, där en utredning verkligen behövs. Principiellt kan det se fullkomligt
riktigt ut, att det bör vara lika stora timantal för lärare vid dessa skolor som
till exempel för lärare vid de kommunala mellanskolorna, men man kan då också
säga, att lärarna och lärarinnorna i de kommunala mellanskolorna genomsnittligt
få bättre betalt än de lärarinnor det nu är fråga om. Att under sådana förhållanden
strängt urgera den fullkomliga likheten i fråga om timantalet, förefaller
betänkligt, låt vara att principen, i den mån den kan utföras, är riktig. Det
är också skillnad på timmar. Det finns olika anordningar i olika, skolor. I
Djursholm till exempel har man lektionstimmar på 40 minuter, men på många
andra håll har man lektionstimmar på 45 minuter, och det är nog det vanliga.
Nu har i den tablå, som i förra utlåtandet förefanns, och som egentligen är den
enda utredning som f. n. står oss till buds, dessa lektionstimmar på 40 minuter
omräknats i timmar på 45 minuter; därigenom har man fått ett mindre antal
timmar att figurera med. Det är dock ingen Väsentlig skillnad i ansträngning
mellan s. k. »timme» på 40 minuter och en »timme» på 45 minuter, åtminstone
icke så, att 40-minuterstimmen skulle vara mindre ansträngande. Det är av
pedagogiska skäl som man gjort denna skillnad, kunskapsanspråken och kunskapsresultaten
äro icke minskade. Meningen är, att undervisningen skall bedrivas
så mycket mera intensivt och koncentreras under en lektion på 40 minuter.
Förberedelserna måste då också vara noggrant utförda, för att lektionens
effektiva värde skall bli lika stort. Det är snarast svårare att ge en 40-minuters
lektion än en 45-minuters, liksom en koncentrerad framställning är mer krävande
än en mindre koncentrerad.
Vidare förhåller de sig på det sättet, att dessa timtablåer äro ytterst missvisande
med hänsyn till att det finns mycket hemarbete, som måste utföras av lärarna
och lärarinnorna. Detta gäller icke blott i fråga om rättande av scripta
i vanlig mening. Det moderna skolsystemet har allt mer och mer börjat övergå
till skrivningar i nästan alla ämnen, skrivningar, som i den vanliga statistiken
icke rubriceras såsom scripta i egentlig mening, men som i alla fall kräva ett
mycket ingående arbete, utom lektionerna, av läraren eller lärarinnan. I den
omtalade tablån funnos f. ö. för vissa lärarinnor upptagna så och så många
timmar, utan att man tagit hänsyn till att dessa lärarinnor hade särskilda uppdrag
t. ex. som föreståndarinnor. Eu biträdande föreståndarinna t. ex. plägar
anses få avräkna fem timmar av sin undervisning därför att hon är upptagen
A ng.
lönetillägg åt
lärarinnor vid
enskilda läroanstalter
m.m.
(Forts.)
Nr 36. 54
Onsdagen den 14 maj f. m.
lö nerf lida åt aV syss^or> bon bär såsom biträdande föreståndarinna — förvisso icke för
lärarinnor vid ®tor avräkning! Därför blir denna statistik missvisande, allt detta och mycket
enskilda läro- annat jag skulle kunna fortsätta med andra dylika detaljer, om jag icke beanstaUer
m.m. farade att därmed trötta kammaren — visar, att det behövs en verklig utred(Forts.
) ning. Till sist: dessa frågor, som på det intimaste beröra privatskolväsendet,
spela även en roll, åtminstone indirekt, i skolkommissionens stora reformförslag.
Jag har redan vid förra debatten deklarerat, att jag för min del anser, att detta
förslag till sina huvudprinciper är synnerligen tänkvärt och ägnat till grundval
för en tidsenlig skolreform, men det förefaller mig icke riktigt och icke sympatiskt
att nu efter otillräcklig beredning och dock på ett prejudicerande sätt bryta
ut eu väsentlig och viktig komplex av frågor och att endast under pressningen
av omständigheternas krav för ögonblicket fatta ett beslut, då det är fråga om så
viktiga principer.
Jag kan därför icke komma till annat resultat, än att man under nuvarande
förhållanden måste avvisa sammanjämkningsförslaget, på vilket jag alltså ber
att få yrka avslag.
Fröken Hesselgren: Herr talman! Det har här sagts vägande skäl såväl
för som mot förslaget till sammanjämkning. Jag måste giva dem rätt, som säga,
att väsentliga fördelar vunnits för lärarpersonalen. Det är inte tu tal om, att den
här tillagda bestämmelsen om att nu anställda lärare och lärarinnor, som komma
att beröras av omläggningen ej skola avskedas, minskar antalet av dem, som
skulle bli utan plats. Detta har också kraftigt understrukits av alla dem, som
talat för sammanjämkningen. Men jag skulle för min del också vilja stryka
under ett litet aber, och det är, att det står »full tjänstgöring». Det är klart, att
detta förbehåll kommer att drabba lärarinnorna vid flickskolorna i större utsträckning
än man tänker sig, just därför att det där användes relativt många
timlärarinnor, som kanske tjänstgöra vid flera skolor, därför att de i sina specialämnen
icke kunnat få full tjänstgöring vid en skola. Således tror jag icke man
har rätt att trösta sig med att denna bestämmelse, vars välvilliga tanke jag erkänner,
räddar lärarinnorna från den prekära situation, som de skulle komma i.
om förslaget skulle gå igenom.
Man har också pekat på att någon förändring ej skall ske under 1924—1925.
Ja, det är alltid gott och väl att få ett år på sig. Men från och med 1925—
1926 kommer i alla fall en för flickskolorna väsentlig omläggning att inträda,
en omläggning, som berör både ekonomiska och pedagogiska spörsmål av allvarlig
art. Detta är ett faktum — vare sig det kommer 1925—1926 eller nu. Och
vad bygger man den omläggningen på? Jo, man bygger den på en utredning,
som många, och jag tror de flesta av oss, få lov att erkänna har varit ganska
missvisande på grund av det sätt, varpå den lagts fram1. Kravet på att den
föreslagna omläggningen skall bygga på en ordentlig utredning kan jag icke
förstå annat än är i högsta grad berättigat, liksom kravet på att skolorna själva
skola bli i tillfälle att komma in med sina yttranden och verkligen få lägga fram
vad de anse vara riktigt och oriktigt i deSsa förhållanden, såväl då det gäller
pedagogiska saker som då det gäller ekonomiska saker.
Jag förstår, att man inför eventualiteten att få lov att godtaga utskottets
förra förslag känner sig oroad och tveksam och kanske böjd för att taga
ett mindre i stället för ett större ont. Men jag måste sä,ga, att jag blivit
så pass uppmuntrad av vad lektor Olsson här anfört, att jag tror, att jag
vågar hålla på principen i alla fall. Det visar sig nämligen att, därför
att första kammaren förra gången höll på principen, har den lyckats föra
fram något, som lektor Olsson förra gången var emot, nämligen att maximiantalet
elever per avdelning sättes till högst 30. Lektor Olsson försvarade då ivrigt
utskottets linje, som tillät 35 elever. Nu säger han, att skolorna fått en stor
Onsdagen den 14 muj f. in.
55
Nr 1M>.
vinst genom alt maximiantalet blivit fastställt till 30 elever, icke bara för de 4”?''
kommunala mellanskolorna utan även för flickskolorna. Jag tycker också att
detta är en mycket väsentlig sak. Det förfaller mig som om den betänketid, som enskilda uiro
utskottet
fått, varit nyttig, och om man nu låter tiden utsträckas till att omfatta anstalter m.m.
eu ordentlig utredning, skulle man kanske kunna hoppas på även andra pedago- (Forts.)
giska vinster, och därför, herr talman, ehuru jag är rädd, tror jag i alla fall, att
jag måste taga på mig ansvaret att biträda reservanternas yrkande.
Herr Kvarnzelius: Statsutskottet har här haft att undersöka, vilka möjligheter
förelågo till sammanjämkning av kamrarnas skiljaktiga och, jag skulle
kunna tillägga, mycket skiljaktiga beslut. När, såsom biskop Bergqvist tidigare
meddelat, detta ärende kom till utskottet från andra avdelningen, visade det
sig emellertid, att det icke varit möjligt att komma fram med ett förslag till
sammanjämkning, om vilket avdelningen för sin del kunnat förena sig. Jag kan
icke anse mig överskrida det tillbörligas gräns, om jag meddelar, att från visst
håll inom statsutskottet mycket energiska försök gjordes för åstadkommande av
enighet. Men denna medling misslyckades, och det trots att man hade att göra
med mycket upplysta parter på båda sidorna.
Nu föreligger emellertid ärendet, och jag har avgivit reservation mot det slut,
vartill utskottet kommit. Jag har gjort det förnämligast därför, att jag anser,
att utskottet bort kunna vara något liberalare mot de privata läroverken, än vad
sammanjämkningsförslaget innebär. För min del ansåg jag onödigt att redan
på förhand binda dem, som skulle verkställa utredningen, med vissa direktiv.
Jag ansåg, att det för frågan vore bäst, i fall man kunde låta det bliva en förutsättningslös
utredning.
Emellertid har jag icke reserverat mig i syfte att vid det slutliga avgörandet
rösta mot statsutskottets förslag. Jag vill i det avseendet icke dela ansvaret.
På grund av det intryck jag fått av den diskussion, som förts, är jag för min del
icke så säker på att icke slutresultatet vid en gemensam votering skulle kunna
bli bifall till den ståndpunkt, som intagits i andra kammaren. Och även om jag
hört, att den uppfattningen skulle ha uttalats från privatläroverkens sida att de
lika gärna skulle taga det beslut, som andra kammaren ursprungligen fattade,
som sammanjämkningsförslaget, så tror jag ändå, att det vid närmare övervägande
skall befinnas, att det vore att förlora något rätt värdefullt, om frågan
skulle få denna enligt min uppfattning synnerligen olyckliga lösning.
För övrigt vill jag säga att, ehuru jag anser det i förevarande fall onödigt
ja till och med olämpligt, så måste jag dock för min del vitsorda, att jag under
min riksdagsmannaverksamhet många gånger har varit med om att riksdagen
har avlåtit skrivelser med begäran om utredning, där i rätt så bestämda direktiv
lämnats anvisning om i vilken riktning man ville hava den eller den frågan löst.
Jag tror därför icke, att det går an att blåsa upp denna fråga, att utskottet här
föreslagit vissa direktiv eller att riksdagen skulle lämna sådana direktiv till
sådana dimensioner som faktiskt ägt rum eller att vad som nu föreslås skulle
vara acceptabelt. Det ligger för övrigt i sakens natur, att ett beslut vid denna
riksdag icke kan vara av den bindande karaktär för kommande riksdagar, när
det gäller att bevilja anslag av statsmedel, att det kan ha förpliktigande verkan
för den riksdag, som kommer att bevilja medlen. Om det vid en utredning skulle
visa sig, att ett eller annat direktiv icke skulle rimligtvis kunna följas, har givetvis
en kommande riksdag'' full frihet att jämka på ett sådant direktiv. Vad
som nu är huvudsaken, det är, att vid de anslag, som skola beviljas för instundande
budgetår, icke knytas sådana villkor, att de komma att medföra allt för
svåra rubbningar för privatläroverken. Och i det avseendet måste jag medgiva,
att i det sammanjämkningsförslag, som nu föreligger, har i ganska stor utsträckning,
om också icke till fullo sörjts för att det icke skall bliva alltför stora
Nr 36. 56
Onsdagen den 14 maj f. m.
löneHUäaa åt rllkbningar, ty på skolstyrelsens prövning kommer det att bliva beroende hurulärarinnor
vid uppdelning av en klass^ på parallellklasser skall äga rum eller icke med
enskilda läro- hänsyn till föreliggande förhållanden. Och i fråga om lärarpersonalen är det ju
anstalter m.m,. förutsatt, att ingen, som haft anställning under läsåret 1924—1925, skall behöva
(Forts.) avskedas.
Nu är jag villig erkänna, att det hade varit behagligare och för lärarpersonalen
alldeles säkert bättre, i fall orden »full tjänstgöring», som fröken Hesselgren
påpekade, icke hade medtagits. Men i främsta rummet syftar väl detta på timlärarna,
och i många fall är det väl så, att t-imlärama äro personer, som hava
fast anställning pa annat håll och hava. denna undervisning mera såsom en biförtjänst
till sina ordinarie inkomster. I många fall kanske det dock finnes timlärare,
som rent av existera på denna tjänstgöring, och för dem blir det givetvis
i många fall svårare. Det är jag villig att medge. Men det är ju i varje fall
inte värre för dessa, med mindre fast anställning, än det är för det stora flertalet
av vårt lands medborgare, som icke minst i våra dagar inte ha någon vidare garanti,
för att de skola sitta alldeles orubbade. Jag tror därför icke, att det går
an att ställa det kravet på riksdagen, att dessa personer, mera tillfälligtvis anställda
i enskild tjänst — som man väl ändå måste anse, att dessa timlärare äro
skola hava samma tryggade ställning som statstjänare på ordinarie stat.
Jag har ansett mig pliktig att säga detta, då jag är ordförande i statsutskottet
och sålunda ansett mig skyldig att svara för att vid uppgörande av sammanjäuikningsförslaget
tillbörlig hänsyn tages till kamrarnas olika ståndpunkter.
Det är ju ända så, att när ett utskott gar att verkställa en sammanjämkning, får
det konstituera sig mera såsom en domstol och bortse från intresse- och andra
synpunkter, som annars kunna vara för de enskilda medlemmarna vägledande.
Och även om man skulle nödgas konstatera, att sammanjämkningsförslaget icke
är det matematiska medeltalet av de båda kamrarnas ursprungliga beslut, tror
jag val ändå, att det kan sägas vara ett resultat, som ligger så pass mitt emellan
de två ståndpunkterna, att det ungefär kan anses, att tillbörlig hänsyn här tagits
till båda sidorna. Jag tror nog, att för dem, som drevo igenom och i främsta
rummet äro ansvariga för andra kammarens beslut, sådant det första gången var
formulerat, har det, varit ganska stora svårigheter i fråga om självövervinnelse
för att komma så långt i fråga om de medgivanden, som de här gjort. Och det
bör enligt min mening kunna godkännas.
Jag vill emellertid, herr talman, innan jag slutar, begagna tillfället att deklarera
en rent personlig mening, som strängt taget icke hör till det ämne. som här
föreligger och därför icke nödvändigt behövde sägas, men som jag har behov av
att uttala, och det är, att jag för min del skulle beklaga, i fall den fientliga stämning
mot privatläroverken, som jag tyckt mig finna hos en del av riksdagen^
ledamöter, skulle få någon större utbredning. Jag tror nämligen, att privatläroverken
hava mycket betydande pedagogiska uppgifter att fylla. Jag tror.
att det är till nyttatyör den allmänna folkbildningen, att det finnes litet rörelsefrihet
på detta område, där nya linjer kunna brytas inom undervisningsväsendet
så att icke det hela stelnar i byråkratiska former. Och jag tror för övrigt att
det icke skulle vara. till skada, om de. som nu så bestämt reagera mot varje understöd
till privatläroverken, ville gorå en undersökning om vad den ungdom,
som får sin utbildning vid dessa privatläroverk, kostar statsverket i iämförelse
med^den ungdom, som åtnjuter undervisning i statens läroanstalter.
På de grunder jag nu anfört kommer jag att rösta för sammaniämkningsförslaget.
Herr Swartz: Herr talman! _ Innan jag övergår till själva sakfrågan, kan
jag inte underlåta att uttala min ganska stora förvåning över den siste ärade
talarens uppfattning, som kom till synes i några uttalanden han gjorde. Ett
Onsdagen den 14 maj f. m.
57 Nr 3C.
uttalande gick, om jag fattade rätt, ut därpå, att han ansåg sig som utskottsordförande
skyldig att svara för sammanjämkningsförslaget — kanske jag
missuppfattat det, men i alla fall ansåg han sig skyldig att tala fiir sammanjämkningsförslaget,
såvitt jag förstod.
Nu vill jag säga, att det förefaller mig i högsta grad underligt, om den
omständigheten, att man händelsevis är ordförande i ett utskott, skall göra en
skyldig att på sätt och vis göra sig till talesman för utskottets förslag, även
om man reserverat sig. Det tror jag är att begära litet för mycket.
Jag kan sedan, vad beträffar frågan om herr Kvarnzelius’ ställning i denna
sak, inte underlåta att uttala min förvåning över, att herr Kvarnzelius,
som likvisst i utskottet ganska bestämt uttalade sig mot sammanjämkningsförslaget
och som ju reserverat sig mot det, i alla fall här har
övergivit denna ståndpunkt och förklarat, att han kommer att rösta för
sammanjämkningsförslaget. Det synes mig, som om det icke vore — jag ber
om ursäkt för att jag säger det — fullt sakliga skäl, som ligga till grund
härför.
Vad nu själva denna fråga beträffar, vill jag säga, att jag för min del
omöjligt kan se på denna sak så, som här från några håll har gjorts. Man har
sökt att utröna, hurudan stämningen varit och hur den är i riksdagen, och man
har sökt profetera om, hurudan utgången skall bli, för den händelse frågan,
på grund av avslag här å sammanjämkningsförslaget, går till gemensam votering.
Ja, detta är riksdagspolitiska synpunkter, det vill jag inte förneka, det
är sådana synpunkter, som ofta komma till synes, men för min del vill jag
säga, att jag tycker inte de bli bättre därigenom. Jag vill för min del se på
saken, sådan den är, i varje föreliggande fall, och i detta fall kan jag inte
överge den ståndpunkt jag haft förut. När ett sammanjämkningsförslag kommer
från utskottet, är det icke meningen, att riksdagen och kamrarna skola
sitta och överväga, om den ena eller andra kammaren fått nio tiondelar eller
fem tiondelar och den andra resten, utan när frågan ånyo kommer inför kamrarnas
forum, gäller det att taga position till själva saken, alldeles oavsett,
huruvida den ena eller andra kammaren får mera genom sammanjämkningsförslaget.
Det må vara utskottets sak att se till det, men utskottet binder inte
riksdagen därigenom, utan den har sin egen uppfattning att följa och ingen
annan.
Nu ber jag få säga, att jag instämmer fullkomligt i de uttalanden, som här
från några håll gjorts, av, vill jag minnas, greve Wachtmeister, herr Bergman
och fröken Hesselgren, att det dock är principerna det gäller härvidlag. Jag
anser dessa principer vara av så stor betydelse, att man inte kan taga på sitt
ansvar -— ord, som bär använts i ett annat avseende — att gå ifrån principerna,
därför att man tror, att man möjligen skall besegras i en gemensam votering.
Det är för stora och viktiga saker det här gäller. Det gäller tredjemans rätt
i högsta grad, och om man har den uppfattningen, att denna rätt icke blivit
fullständigt tillgodosedd och att det inte varit möjligt för dem, som saken
angår, att på något sätt göra sig hörda, innan de blivit dömda, så hör det till
mina principer att vänta med domslutet, till dess man fått höra de intresserade
parterna och till dess man fått höra fullt sakkunniga och opartiska personer
yttra sig i denna fråga. I detta avseende är det ju dock så, att jag för min del
icke kan tillerkänna andra avdelningen — med all aktning för den stora pedagogiska,
ekonomiska och politiska kapacitet, som där inom röjes — en så överväldigande
auktoritet, att jag endast på dess ord vill svära på att vad den vill
är rätt, utan att någon annan, som mer allmänt erkännes såsom auktoritet på
området, har fått tillfälle att yttra sig om saken och utan att de, vilkas intressen
det närmast gäller, ha på något sätt fått tillfälle att säga sin mening. Det
är därför jag nu likaväl som förut anser, att man icke bör föregripa frågans
Ang.
lönetillägg åt
lärarinnor vid
enskilda läroanstalter
m.m.
(Forts.)
Nr 36, 58
Onsdagen den 14 maj J. m.
4?£ ytterligare behandling här i riksdagen på sådant sätt, att man omöjliggör en
timring vid förutsättningslös utredning, som skulle bli följden, om vi nu avslå sammanenskilda
läro- jämkningsförslaget och sedan fatta ett beslut, som gör det möjligt att kunna
anstalter m.m. få en utredning i lugn och ro. Jag har nämligen — jag är ju gammal riks(Forts.
) dagsman och det är snart slut med mitt riksdagsmandat — ännu den ungdomliga
tilltron till rättfärdighetskänslan hos riksdagsmännen, att de förstå, att
denna •— i all synnerhet, om inte något annat intresse, som kan sägas överväga
detta, står i vägen för att den känslan skall få göra sig gällande — också^
bör kunna få. göra sig gällande. Och jag kan inte förstå annat än att om
frågan nu går till gemensam votering, så finnes det naturligtvis mycken möjlighet
för att andra kammaren segrar. Jag vill inte precis påstå, att saken
skulle få denna utgång på grund av att man totalt skulle sakna den rättfärdighetskänsla
jag nyss talade om, men kanske på grund av en mindre kraftig
förnimmelse av denna känsla och i stället av kraftigare påtryckningar från
andra håll. Men jag har ändå den förhoppningen, att den gemensamma voteringen
skall kunna utfalla i överensstämmelse med första kammarens beslut,
och det har jag icke alls därför att det är första kammarens beslut —- jag får
säga herrarna, att jag varit mycket mera glad, om det varit andra kammaren,
som fattat det beslutet — utan endast och allenast av den anledning jag nu
framhållit, att jag tycker, att en sådan utgång vore rättvis, och det är inte
alls på grund av någon jalousie kamrarna emellan.
Om nu beslutet skulle utfalla i enlighet med första kammarens förut fattade
beslut, vad har man då egentligen förlorat på något håll? Jag förstår inte,
att man från deras sida, som vilja ha dessa inskränkningar genomförda, förlorar
någonting annat än möjligen den tid, som behöves för att man skall övertyga
— icke sig själv, det behöves väl inte, men alla andra, att det är riktigt
att göra dessa inskränkningar. Och kan tiden och den utredning, som göres
under tiden, verka det, då är tiden mycket väl använd. Å andra sidan vinner
man ju, att man får tillfälle att se denna sak mera allsidigt. Det kan icke
hjälpas — jag har åtminstone fått det intrycket av den här förda debatten, och
jag har också åhört en stor del av debatten i andra kammaren — att meningarna
äro mycket, mycket svävande ännu och att det inte finnes många, som
äro, om jag så får säga, säkra i tron, och ändå färre äro de, som äro säkra i
uppfattningen. Jag tror därför, att det vore ganska hra för alla att få tillfälle
att litet närmare syna saken i sömmarna, innan man går till ett beslut.
Vad förlorar man? frågar jag ännu en gång. Lektor Olsson förklarade i sitt
entusiastiska anförande till förmån för sammanjämkningsförslaget i början av
överläggningen här, att han skulle gärna vara med om att vid nästa riksdag
göra en hel del förbättringar, som man nu inte kunnat komma fram med förslag
om. Ja, då frågar jag: är man redan nu på det klara med, att det behöves
förbättringar och är behovet så påtagligt, att till och med en person, som här
bestämt talat emot möjligheten att bereda tillfälle att överväga dessa förbättringar,
redan nu förklarar sig villig att gå med på dem, då tycker jag, att det
är ytterligare ett starkt skäl för att inte förhasta sig utan i stället vänta.
Slutligen skulle jag ur rent statsekonomisk synpunkt vilja framhålla en poäng,
som kanske har en viss betydelse, och det är — man må försöka förklara
bort villkoren och förutsättningarna för detta sammanjämkningsförslag, hur
mycket man vill — att det i alla händelser står fast, att därmed givas direktiv
för användande av ett anslag under ett kommande budgetår, ett anslag, som
ännu inte är givet. Det anhålles här, man fordrar, att bestämmelser skola
träffas för vad som skall ske åren 1925—1926, men vi ha ju inte att gorå med
annat än 1924—1925 års anslag, och jag tror det vore en ganska farlig och ur
konstitutionell synpunkt mycket betänklig sak, om riksdagen skulle börja på
att förfoga över anslag under kommande år, som i alla fall inte ha med den
Onsdagen den 14 maj f. m.
69 Nr dd.
riksdagen alt göra utan en kommande riksdag. Det tror jag är ett
avgörande skäl för att nu inte gå med på förslaget.
Jag ber, herr talman, att på både sakliga och konstitutionella skä
slag på det föreliggande sammanjämkningsförslaget.
mycket
lönetillägg åt
lärarinnor vid
yrka av- enskilda läroanstalter
in. in.
(Forts.)
Herr Lindhagen: Alla närvarande i kammaren, förmodar jag, äro ense därom,
att man icke kan ha något att erinra emot, att det blir en ekonomisk kontroll på
dessa skolor. Det har Kungl. Maj:t själv föreslagit, och en sådan kontroll behöva
de säkerligen, lika väl som riksdagen själv behöver kontroll och även vi allesammans.
Att dessa skolor hava många och stora brister, är ju alldeles givet;
det beror väsentligen på deras ställning i undervisningshänseende. Jag begärde
ordet särskilt för att herr Olsson framhöll, att grunden för första kammarens
ståndpunkt förra gången var den, att förslaget vore dels inhumant emot lärarinnorna
och dels inhumant emot lärjungarna, därför att det inrättades så stora klasser.
Men så uppfattade jag icke frågeställningen. Bägge dessa erinringar förekommo
visserligen, men, såvitt jag vet, anfördes också — det skedde åtminstone
från min sida — att först och främst dessa skolor äro icke privata i egentlig bemärkelse
utan de äro de enda skolor, som finnas i landet för den högre undervisningen
för flickor, och det är även därför staten beviljar anslag åt dessa skolor.
Så att jag kan här icke tala om privata skolor, utan jag kallar dem helt enkelt
för statens ofullgångna och ofrånkomliga flickskolor. Då är för mig huvudsaken
den, när här skall ske en stor reform, så fordra många och däribland också
jag, att omsorgen för flickskolorna går hand i hand och samtidigt med omsorgen
för statens gosskolor. Men denna princip kränktes enligt min uppfattning genom
statsutskottets första förslag och andra kammarens anslutning till detsamma, och
den överträdes på denna punkt, kan jag säga, lika mycket genom det nu framlagda
sammanjämkningsförslaget. Ty det ger ett slag åt den principen, att statens
ofrånkomliga flickskolor skola reorganiseras samtidigt med statens gossskolor
och icke delvis, såsom föreslogs av utskottet, redan nu plötsligt, utan att vi,
som uppfordras fatta beslut, kunna överblicka det obilliga och förhastade i konsekvenserna.
I stället har man på grund av den, såsom herr Kvarnzelius yttrade
och såsom vi ofta förnimma, utpräglade fiendskapen mot de privata läroverken
givit dem, ehuru en statens egen ofullgångna livsfrukt, ett, jag skulle
nästan vilja kalla det, tjuvnyp i förskott — det är väl hela historien. Jag kan
icke vara med om att man behandlar den kvinnliga, av staten försummade undervisningen
på detta lättvindiga och allt för mycket partipolitiskt betonade sätt.
Det förefaller mig nämligen, att månget resonemang smakar partipolitisk agitation,
utan hänsyn till den kvinnliga undervisningens eftersatta krav. Därför är
ur denna synpunkt sammanjämkningen lika dålig som den förra statsutskottsståndpunkten.
Det är, såsom någon tidning uttryckte det, Jakobs röst men händerna
äro Esaus.
Jag medgiver däremot, att förslaget giver en del fördelar särskilt åt lärarinnorna.
Därför får dock icke förglömmas den andra frågan, som jag berörde förra
gången men herr Olsson icke heller nu upptog, nämligen hänsynen till skolornas
elever. Allting rör sig i denna debatt om statens pung, om lärarinnornas
utkomst och framförallt om ett haltande förhandsavgörande av skolornas framtid
utan deras inrangering i det kommande systemet särskilt genom skolornas avskaffande
såsom privatskolor. Men eleverna, för vilka denna apparat är till,
dem har man icke i detta småsysslande tagit hänsyn till; det får gå med dem hur
det kan. Medan de stora tvista, komma de små icke till sin rätt. Det talades i
herr Kvarnzelius’ reservation förra gången och antyddes också av chefen för
ecklesiastikdepartementet, att genomförandet av förslaget kan äventyra, att också
en del elever behöva avskedas. Den lilla nedprutningen till 30 timmar gör här
ingen nämnvärd skillnad.
Nr 36. 60
Onsdagen den 14 maj f. m.
nr'' •< ^ar tän^er man £öra. av dessa elever, som blivit inlockade i dessa skolor
lärarinnor vid 0col1 som nujcke veta, vart de skola taga vägen, därför att systemet tyckes gå ut
enskilda läro- på att fastlåsa olika kurser för olika skolor och göra det omöjligt för eleverna att
anstalter m.m. övergå till en annan. Vart skola de taga vägen, som här bliva avskedade? Har
(Forts.) statsutskottet icke tänkt på det? Het är klart, att när staten ordnar den kvinnliga
undervisningen på detta sätt, måste det inträffa, att skolorna bli mera till för förmögnare
föräldrar, men en myckenhet andra föräldrar, som visserligen ej hava
talrik barnskara, skicka också dit sina döttrar under de största försakelser, och
ju mera vi försvåra för statens flickskolor, så länge de ännu skola finnas kvar,
deras existens, till dess den nya reformen kommer, ju mera försvåras för de
mindre bemedlade eleverna att hålla sig kvar i dessa skolor.
Och vidare: när det talas om, såsom ett stort framsteg, att klasserna enligt
sammanjämkningen icke skulle behöva omfatta mer än 30 elever och att »där
bristande lokalutrymmen därför lägga oöverkomliga hinder i vägen, antalet lärjungar
må i fråga om stadium, motsvarande real- och flickskola, efter skolöverstyrelsens
beprövande kunna begränsas till minst 30», vilken dispens nu ock utsträckes
till de högre klasserna, så frågar jag: vilka hinder komma att anses såsom
oöverkomliga? Ett stort antal skolor lära hava byggt sina lokaler med
mindre rum, avsedda för ett mindre antal elever. Vad blir följden? Inte vet jag,
men eleverna kunna bli offer för den politik, som föres i denna fråga, och vi i
riksdagen veta egentligen icke vad vi besluta. Man kan ju icke säga, att en
lokals utrymme lägger ett oöverkomligt hinder i vägen, om icke annan utväg erbjudes
än att sätta eleverna ovanpå varandra. Men man kan ju sätta en mängd
tätt bredvid varandra och då är ju hindret kanske icke »oöverkomligt». Vad kan
inträffa? Jo, de till hälsan klenare utrustade, deras hälsa äventyras i högsta
grad genom en sådan överbefolkning i ett litet rum. Det kan bli döden eller invaliditet
för ganska många barn allenast därför att här skall givas statens flickskolor
ett nyp med bibehållande av deras verkliga skuggsidor, innan skolreformen
i sin helhet kommer.
En sämre undervisning skall ock mångenstädes beredas eleverna genom att indraga
timlärarne, vilket anses böra ske omedelbart.
_ Nu vill jag liksom herr Bergqvist och Kvarnzelius säga, att jag är särdeles
villrådig, huru jag skall rösta. Det kan inträffa, att när man gapar över mycket,
man förlorar hela stycket, och jag tror i varje fall att för statens flickskolor det
vore mindre olyckligt att få detta medlingsförslag än statsutskottets gamla ståndpunkt.
Och då vet jag verkligen icke, var jag med visshet skall ställa mig. Mitt
anförande går ut på, att jag av anförda skäl helst vill rösta för avslag även nu,
och jag tror, herr talman, att när det kommer till stycket, jag icke kan undgå att
göra det.
Herr Wigforss: Det är en tillfällie-het, som fogat det så, att jag vid denna
debatt liksom vid den förra kommit att få ordet strax efter herr Lindhagen.
Det är emellertid inte min mening att här taga upp till bemötande de argument
han framfört. Det förefaller mig verkligen, som om hans skräckmålning av
följderna av denna sammanjämkning skulle vara så pass överdriven, att man
inte i den punkten åtminstone har någon anledning att låta bestämma sitt votum
av hans yttrande.
Saken ligger uppenbarligen så, att för många medlemmar av denna kammare
frågan gäller, om man skall våga taga risken av en gemensam votering. Det är
tydligt, att denna risk för dem, som skulle vilja få igenom första kammarens
förut fattade beslut, icke är liten. Men jag kan mycket väl förstå, att somliga
av kammarens ledamöter, såsom t. ex. fröken Hesselgren och herr Swartz, icke
precis äro så rädda för att taga risken, därför att de anse olägenheterna av
sammanjämkningen vara så stora. Men för den säkerligen större delen av
Onsdagen den 14 maj f. in.
61 Nr JK!.
kammarens ledamöter, som jag tror står litet främmande för hela saken och An<>-därför kanske inte satt sig in i vad denna sammanjämkning betyder, förmodar i^rinnor vid
jag, att risken för sammanjämkningens fall kommer att te sig mycket mera av- enskilda läroskräckande,
om de verkligen fä klart för sig, vad denna sammanjämkning anstalter m.m.
innebär. (Forte.)
Så vitt jag förstår, rör det sig här om två delvis mycket skilda ting. Det är
fråga om konsekvenserna för människorna, och det är fråga om konsekvenserna
för skolorna och för undervisningen, sålunda å ena sidan mänskliga konsekvenser,
å andra sidan pedagogiska konsekvenser. Och om man vill i allra största
korthet sammanfatta frågan om de pedagogiska konsekvenserna, så gäller det
två ting: det är dels fråga om ett avkopplande av flickskolelärarinnor från undervisning
på småskolestadiet, dels är det fråga om den utsträckta tjänstgöringen
för dessa samma lärarinnor. Nu torde det emellertid icke ha undgått
kammarens ledamöter, att i den förra frågan, nämligen om avkopplandet av
flickskolelärarinnorna från tjänstgöring på småskolestadiet, finnes inte någon
enhällig uppfattning bland dem, som här tala emot sammanjämkningen. Herr
Bergman t. ex. var fullt med på den linjen, att dessa lärarinnor skulle kopplas
av från småskoleundervisningen, eller, rättare sagt, icke att de skulle kopplas
av. men att staten för den tjänstgöring, som de utföra på detta stadium, icke
bör ge något bidrag.
Jag skulle inte behöva uppehålla mig särskilt vid detta, om det inte vore för
den sakens skull, att man så ofta framställer denna tjänstgöring på detta låga
stadium såsom en så väsentlig fördel, därför att det ger tillfälle att göra pedagogiska
experiment. Jag tror det vore lyckligt för hela diskussionen om vårt
skolväsende i framtiden, ifall man försöker begränsa denna fråga om de pedagogiska
experimenten till dess rätta proportioner. Ty det är utan tvivel så, att
det finnes vissa pedagogiska experiment, och det är allt skäl, att riksdagen vid
sina beslut tager hänsjm till dem, men om man försöker skapa den föreställningen,
att vid våra skolor och särskilt våra privatskolor försiggå dylika pedagogiska
experiment i alla möjliga former, och om man vid alla möjliga tillfällen,
då förändringar av organisationen äro på tal, pekar på dessa experiment, då
tror jag, att man går till en sådan överdrift att det skulle bli värst för dessa
pedagogiska experiment. Jag har en mycket färsk erfarenhet av denna användning
av, som det heter, överkvalificerad arbetskraft på det lägre stadiet. När
man samtidigt är riksdagsman och lärare och efter riksdagssessionen kommer
tillbaka till tjänstgöringen som lärare — vilket, om det är angenämt för vederbörande
lärare, säkerligen inte alltid är angenämt för den skola man tillhör —
kan det bli fråga om att passa in denna lärare på det minst skadliga sättet, och
därför händer det inte så sällan — det har hänt mig — att man får rätt mycken
undervisning på det lägre stadiet, därför att det där är lättare att omedelbart
vid en termins slut ersätta denna lärarkraft med annan. Jag förnekar nu visst
icke, att den lärare, som får en sådan tjänstgöring, kan göra vissa mycket
värdefulla erfarenheter, men om detta skulle utsträckas till allmän regel på det
sättet, att en lektor skulle få tillfälle att få en tredjedel av sin tjänstgöringstid
förlagd till allra lägsta klasserna, första och andra klassen vid läroverken,
är jag säker på att något sådant icke skulle undgå riksdagens anmärkningar,
och det är ett faktum, att denna tjänstgöring kan fullgöras av folk, som inte
ha denna utbildning och som i alla händelser inte ha denna högre lön.
Jag tror alltså, att när det gäller undervisning av flickskolelärarinnor på
småskolestadiet, man principiellt inte behöver hysa några starka farhågor för
att gå med på den punkten i sammanjämkningsförslaget. Det är ju uppenbart,
att i den mån det här verkligen gäller för en skola att göra pedagogiska experiment,
kommer detta icke att hindras av att den eller de lärarinnor, som skola
göra dessa experiment, icke få statsunderstöd. Det förefaller här, som om man
Nr 36. 62
Onsdagen den 14 maj f. m.
A^- . på många håll menade, att de högre kvalifikationer, som en flickskolelärarinna
lärarinnor vid %r> 1 oc^ mec^ detsamma gorå henne mera lämpad att utföra dessa experiment
enskilda läro- på det lägre stadiet. Jag är visst inte övertygad om, att icke dessa samma pedaanstalter
m.m. gogiska experiment kunna göras av lärarinnor med en annan sorts utbildning.
(Forte.) Jag skall således bortse från denna fråga om avkopplandet av flickskolelärarinnor
från tjänstgöring på småskolestadiet, och jag har det intrycket, att om det
endast rörde sig om denna sak, skulle det utan tvivel icke finnas någon majoritet
här i kammaren, som ginge mot sammanjämkningsförslaget.
En mera invecklad punkt är utan tvivel ändringen av tjänstgöringstiden för
dessa flickskolelärarinnor från i medeltal 24 timmar till i medeltal 26 timmar.
Alla dessa frågor om tjänstgöringstiden äro ju, kan man säga, omdömesfrågor.
Vem i denna kammare kan påstå, att det är riktigt, att en lektor har i genomsnitt
20—22 timmars tjänstgöring, en adjunkt 24—28 timmars tjänstgöring, att
man i folkskolan har 30 timmars tjänstgöring, eller mera, eller i en flickskola
22—26 timmars tjänstgöring? Det är alldeles uppenbart att, ifall man här kommer
och talar om pedagogiska principer, förefaller detta endast vara ett missbruk
av ett vackert ord. Man kan mycket väl tycka, att det är ledsamt att få
längre tjänstgöringstid. Jag föreställer mig, att flickskolelärarinnorna själva
tycka det är obehagligt att få tjänstgöringstiden utsträckt. Men om jag står i
det läget att behöva välja mellan denna utsträckning av tjänstgöringstiden med
eventuellt 2 timmar och att taga risken av att bliva utsatt för att andra kammarens
beslut i denna fråga går igenom, får jag säga, att jag skulle inte ett ögonblick
tveka om vilket jag skulle välja. Därmed är man också över på frågan
om de personliga konsekvenser denna sammanjämkning innebär.
•När reservationen gick igenom i första kammaren förra gången med en så
överväldigande majoritet, skedde det — jag tror inte man tar fel, om man drar
den slutsatsen — icke därför att kammaren fann dessa pedagogiska förändringar
av en så upprörande och principvidrig natur, utan det var utan tvivel därför
att man ansåg det vara oriktigt och orätt att så bryskt för de anställdas räkning
genomföra en dylik omläggning. Det var det, som skapade den stora majoriteten
för reservationen, och det är denna sak, som i sammanjämkningsförslaget
är fullständigt borta. Således, alla de, som lade sitt votum till förmån för
reservationen av samma grunder som jag gjorde det, ha i grund och botten på den
väsentliga punkten blivit tillfredsställda av detta sammanjämkningsförslag.
Vi kunna ha vissa invändningar ändå att göra mot det, men det är uppenbart,
att när man fått det väsentliga får man i en sådan situation vara nöjd, och framför
allt är man inte villig att göra saken till, man kan säga, föremål för en lottdragning
med de för de anställda verkligt svåra konsekvenser, som en seger
för den ursprungliga andrakammarståndpunkten skulle innebära.
För att nu försvaga intrycket härav har man i dag under debatten ständigt
och jämt talat om det principiellt oriktiga i att kammaren skulle fatta ett beslut
utan, som det heter, en föregående grundlig utredning och utan att, som
det ju också heter, dessa skolor eller dessa lärarinnor själva blivit hörda. Ja,
det är mycket glädjande att höra, att man på så många håll anser, att alla,
som beröras av riksdagens beslut, på detta sätt skola i förväg bli hörda. Men
jag får säga, att de, som så starkt denna gång tala härför, komma att bli mycket
obehagligt överraskade under sin framtida politiska bana, även om den,
som herr Swartz för sin del antydde, inte skulle bli så lång, ifall det vid varje
tillfälle, då statsutskottet kommer med ett utlåtande, skulle frågas: ha vi verkligen
hört alla, som komma att beröras av detta beslut? Jag erinrar om att,
såvitt jag minnes, fanns ingen reservation från herr Swartz’ sida, då man —•
jag skall ta bara detta lilla exempel, därför att jag själv varit intresserad av
frågan och därför att herr Kvarnzelius såsom statsutskottsordföra.nde i förväg
erkänt, att det går till på det sättet — beslöt att göra anslagen till stipendier
Onsdagen den 14 maj f. m.
63 Nr IW.
åt folkhögskolornas elever till reservationsanslag i stället för förslagsanslag. AnstDetta
hade den rent katastrofala konsekvensen för dessa skolor och deras lär- ilöW!hUa''J(l åt
j ungar, alt de plötsligt, utan att veta någonting, sattes i det dilemmat, dä an- cZkiU^Tlärotalet
elever stigit, att varje stipendium måste högst väsentligt minskas, ner till anstalter m.m.
hälften eller två tredjedelar av vad som beräknats och som i prospekten ställts (Forts.)
i utsikt för dessa elever. Detta visste inte skolorna, förrän beslutet var fattat
och de skulle lyfta sina pengar. Det var då aldrig ett ögonblick tal om från
statsutskottets sida att gå till dessa skolor med frågan: hur skulle detta verka
på er rekrytering och på undervisningen? Jag nämner inte detta såsom ett
efterföljansvärt exempel utan endast som bevis på att man inte alls ständigt
är så mån om att låta alla intressenter bli hörda, innan man går att fatta beslut.
Och i alla händelser är en sådan principiell invändning, vad den än må betyda,
väl ändå något egendomlig, om man skulle för denna princips skull — jag
menar, ifall man inte har något i verkligheten att invända mot de villkor, som
eljest äro knutna vid denna sammanjämkning, i stort sett åtminstone — skulle
för denna tomma princips skull avslå sammanjämkningsförslaget och taga risken
av, att andra kammarens beslut ginge igenom. Ja, jag vet inte, om herr
Swartz åsyftade dessa principer, när han talade om rättfärdighetskänslan.
Jag får säga, att herr Swartz’ yttrande gjorde ett visst intryck på mig lika väl
som antagligen på åtskilliga andra kammarens ledamöter. Men jag kunde ändå
inte undgå att även därvidlag litet grand fråga mig, om verkligen herr Swartz,
när han talade om denna rättfärdighetskänsla, som skulle såras genom ett beslut
som detta, skulle vilja tillämpa samma ömsinta principer, när helst det
gäller i statens eller annan tjänst anställda, som samhället på ett eller annat
sätt vill hjälpa. Jag skall inte draga upp gamla minnen, men vi ha erfarenhet
av att när det gällt, visserligen inte denna sortens anställda, men när det
gällt medlemmar av arbetarklassen, som staten haft vissa anledningar att hjälpa
under kristiden, herr Swartz icke visat samma ömsinthet som i detta fall. Jagskulle
mycket väl kunna förstå — och den opinion, som kommit till uttryck
från flickskolehåll är för mig mycket förklarlig, om jag ser den såsom ett
uttryck för dessa skolors ledning — att för dessa skolors ledning kanske denna
risk av att andra kammarens beslut går igenom inte är så farlig. Men om jag
tänker på de^lärarinnor, som äro anställda vid dessa läroanstalter, är jag inte
lika säker på, att ifall deras uppfattning skulle komma klart till synes, de
skulle vilja taga denna konsekvens.
Jag skall till sist bara peka på en sak, som kanske hittills inte varit så uppmärksammad.
Herr Swartz frågade: vad ha vi förlorat, om första kammarens
beslut skulle bli resultatet av en gemensam votering? Nej, det kan förefalla,
som om man från skolornas sida då inte hade förlorat någonting. Då skall ju
utredningen göras, och då bör allting vara gott och väl. Men jag har en liten
misstanke om, att ifall en sådan utredning göres utan något som helst direktiv,
kommer ändå resultatet att bli, att en hel rad, för att inte säga alla av de
krav, ^som här äro upptagna i sammanjämkningen, bliva genomförda. Där ligger
så mycket förnuft på botten av dessa krav, att jag inte kan tänka mig
annat, än att de i största utsträckning måste bli tillgodosedda. Men då ha vi
den andra sidan av saken, och det är den, att när ett sådant förslag då skulle
genomföras, är det ingalunda så säkert, att samtidigt vid detta förslag fogas
det villkoret eller den garantien, att de anställda skola behandlas på detta mycket
hänsynsfulla sätt. Kammaren vet lika väl som jag, att under denna kristid
och under den sparsamhetskampanj, som har förts därefter, med indragningar
av tjänster på alla möjliga håll, ha människor i tiotal och hundratal,
för att inte säga tusental på vissa håll, blivit avskedade från sin tjänst, utan att
någon människa har tänkt på att vare sig ge dem ersättning eller skapa några
slags mildare övergångsbestämmelser. Det är inte så givet, att om denna sqk
Nr 30. 64
Onsdagen den 14 maj f. m.
åt s^u^e genomföras efter en sådan utredning, det då skulle vara säkert, att man
lärarirmor vid finge en majoritet för att vid detta genomförande inga av de vid ett visst tillenskilda
läro- fälle anställda skulle behöva avskedas.
anstalter m.m. Eu haj- man den garantien, och jag vill återigen därför upprepa det: från
(Forts.) denna synpunkt, som säkerligen var huvudsynpunkten för den stora majoriteten
i första kammaren, har man vunnit det väsentliga genom denna sammanjämkning,
och därför skall jag be att få yrka bifall till utskottets förslag.
Herr Kvarnzelius: Herr Swartz uppfattade mitt yttrande såsom att jag
skulle ha sagt, att jag anser mig skyldig att försvara utskottets ståndpunkt,
även om'' jag icke delar denna. Det var icke min avsikt att säga något sådant,
utan min avsikt var att framhålla, att jag såsom ordförande ansåg mig skyldig
giva mitt erkännande åt utskottsmajoritetens goda vilja vid uppgörande av sammanjämkningsförslaget,
även om jag själv hade en annan uppfattning i frågan
och arbetade för längre gående medgivande.
Emellertid yttrade herr Swartz i början av sitt anförande några ord, som föranleda
mig att något närmare ingå på vad han berörde. Om jag fattade honom1
rätt, riktade han en förebråelse mot mig för den ståndpunkt jag nu intager i
denna fråga. Jag ber då att få fästa uppmärksamhet på att jag i statsutskottet,
när beslutet var fattat, omedelbart meddelade, att jag reserverade mig, men att
jag förbehöll mig rätt att i kammaren eventuellt rösta för utskottsförslaget.
Herr Swartz förmenade vidare, att den ståndpunkt jag i dag intager icke
skulle stödja sig på fullt sakliga grunder. Ja, jag ansåg och anser mig verkligen
ha gett skäl för den ståndpunkt jag intagit. Om herr Swartz icke anser
dem fullt sakliga, må det vara en betygsättning från hans sida, men han har
icke rättighet att betvivla ärligheten av vad jag i det fallet sagt, och jag tillåter
mig ha den ungdomliga tron på herr Swartz’ rättfärdighetskänsla, för att
använda hans uttryck, att jag väntar, att han vid närmare övervägande skall
nödgas erkänna, att det icke var berättigat att komma med ett sådant påstående,
som han gjorde.
Jag ber slutligen att med anledning av vad herr Lindhagen yttrade få säga,
att jag har svårt att förstå, huru det kan vara möjligt att komma fram till det
resultatet, att en del elever, som han uttryckte sig, skola behöva avskedas, när
man har medgivit uppdelning av klasser i parallellavdelningar efter skolöverstyrelsens
beprövande även vid ett lägre elevantal än 30, då lokala skäl göra det
nödvändigt, och när man vidare utgår från, att inga lärarkrafter skola behöva
avskedas samt man utsträcker tjänstgöringstiden för lärarna. Det vill då förefalla
mig, som om det vore logiskt riktigt, att det skall finnas plats för minst
samma antal elever i fortsättningen som hittills.
Herr von Koch: Herr talman! Jag har begärt ordet endast för att avgiva
en personlig deklaration i denna fråga. Jag vågar mig icke alls på att upptaga
till diskussion de pedagogiska spörsmål, som herr Wigforss framställde. Jag
vill endast i korthet antyda, att det finns pedagoger, som ha en åsikt fullständigt
motsatt den han uttalade just beträffande vissa lärares i högre klasser undervisning
i det lägre undervisningsstadiet. Det har åtminstone från vissa läroverk
ofta framställts en sådan uppfattning.
Men vad jag särskilt här vill framhålla, är, att det icke är, som herr Wigforss
uttryckte det, några tomma principer, som det här är fråga om. Jag skall
i det avseendet be att få hänvisa till herr Swartz’ anförande, som enligt min tanke
ger den riktiga synen på hela denna fråga. Först och främst gäller det ju
vid detta tillfälle att icke på något vis vidtaga en åtgärd, som skulle föregripa
en framtida omorganisation av vårt skolväsen. Man må vara vän av den ena
eller andra formen av vårt skolväsen, m!en vi skola väl i alla fall icke nu utan
Onsdagen den 14 maj f. m.
65
Nr SO.
det material, som står till förfogande, på något sätt föregripa en framtida om- Ang.
organisation av detsamma. Vidare är det väl också en viktig principståndpunkt, lönetillägg åt
att man icke bär vidtaga några åtgärder, som väsentligt ingripa i de privata lä- “Zälda^äroroveikens
verksamhet, utan att man bär någon tillfyllestgörande utredning av anstalter m.m.
lida denna fråga och utan att företrädarna för dessa läroverk blivit hörda. (Forts.)
Ingen i denna kammare bestrider, att dessa läroverk fylla en utomordentligt
viktig uppgift, och icke heller är det någon som bestrider, att staten åtminstone
förr icke tillgodosåg dessa läroverk på tillfredsställande sätt.
Nu begär man emellertid att vi här, utan att Kungl. Maj :t framlagt några förslag
i saken, skola besluta vittgående direktiv för dessa skolor. Det kan ej vara
riktigt. Jag ber i det sammanhanget att få framhålla, att den utredning om privatläroverkens
organisation och ekonomi, som föreligger, av mig liksom många
andra befunnits på många punkter alldeles felaktig. Men nu begär man icke
desto mindre, att vi skola fatta ett ganska betydelsefullt, principiellt avgörande
beslut i frågan, och detta utan att vederbörande läroverk skola få tillfälle att
avge sina synpunkter i frågan. Jag kan för min del icke giva min röst åt ett
sådant tillvägagångssätt, utan jag står kvar på första kammarens gamla ståndpunkt
och yrkar sålunda, herr talman, avslag på sammanjämkningsförslaget.
Herr Pers: Herr talman! Även jag skall avgiva en personlig deklaration
eftersom det kommit sådana från åtskilliga talare.
Jag kommer att rösta för sammanjämkningsförslaget, och jag gör det, därför
att jag anser, att de uttalanden, som äro gjorda i sammanhang med utskottets
förslag, äro av den beskaffenhet, att en kommande utredning icke kan behöva
känna sig generad av dem. De äro, som herr Wigforss uttryckte det, av
den allmänmänskliga beskaffenhet, att man icke behöver räkna med annat än
att de komma att godtagas vid nyordnandet av vårt skolväsen. Jag vill icke
upprepa, vilka dessa principer äro, men när jag gått igenom dem punkt för
punkt, har jag funnit dem så pass moderata och så pass moderat uttryckta, att
jag icke kan tänka mig annat än att de i huvudsak böra kunna tjäna som ledning
för den nya ordning, som ändå förr eller senare kommer att inträda.
Jag vill i detta sammanhang framställa den frågan, om kammaren, ifall
den nu fasthålla vid sin förutvarande ståndpunkt, därmed har främjat en utveckling
av nu ifrågavarande gren av vårt skolväsen i den riktning kammaren
med sitt tidigare beslut avsåg. Jag tvivlar på att så är förhållandet. De,
som gå på den andra linjen och företräda den stämning, som huvudsakligen
är förhärskande i andra kammaren, skola säga, att det är en oresonlighet av
första kammaren att kvarstå på den ståndpunkt den en gång intagit. De skola
eu för en kunna uppräkna de punkter, som sammanjämkningsförslaget strandat
på, och de skola icke utan skäl kunna fråga sig, om de önskningar, som
uttalats i detta, verkligen äro så orimliga. Ty man får dock besinna, att det
icke blott är fråga om att giva de bästa betingelserna för pedagogik och uppfostran,
utan man måste också tänka på att man är bunden av statens begränsade
möjligheter i ekonomiskt avseende.
_ Från dessa synpunkter anser jag det riktigast att rösta för sammanjämkningen.
Herr Olsson, Oscar: Endast några få ord! När herr Wigforss talade
om den tömma princip, som man ville uppställa mot sakskälen, var det, såvitt
jag kan finna, en fullkomligt riktig karakteristik av förhållandet här. Allmänna
talesätt, hur riktiga de än må vara, få sin betydelse först i och med tilllämpningen
på något reellt. Allmänna talesätt om utredningar och föregripanden
må vara hur riktiga söm helst — har man ingenting som man kan
passa in dem på, äro de verkligen tömma principförklaringar.
Första kammarens protokoll 102Jf. Nr 86.
5
Nr 36. 66
Onsdagen den 14 maj f. m.
Ang.
lönetillägg åt
lärarinnor vid
enskilda läroanstalter
m.m.
(Forts.)
Vad nu beträffar de principer, som diskuterats här, har herr Wigforss liksom
även herrar Kvarnzelius och Pers varit inne på dessa saker, och jag behöver
därför inte uppehålla mig vidare därvid. Jag skall emellertid be att
få helt och fullt instämma i herr Lindhagens principförklaring. Hans uttalande
om mig och mina meningsfränder, att vi äro ute i en ren politisk aktion,
tillhör de smädelser, som väl äro oundvikliga och som man därför inte precis
bör taga alltför allvarligt. Men det var herr Lindhagens principförklaring,
som jag ber att få taga fasta på, därför att den uttryckte precis, vad hela mitt
resonemang både i den förra debatten och i denna debatt utgår ifrån. Av den
principförklaringen framgår också, varför herr Swartz och fröken Hesselgren
taga fel, då de anse, att det skulle vara lämpligt för min uppfostran,, om kammaren
även nu ginge emot den ståndpunkt jag förfäktar, varigenom jag skulle
sättas i tillfälle att bliva betydligt förnuftigare nästa gång denna fråga upptages
till behandling. Min ståndpunkt är nämligen den, att jag vill ha ett förnuftigt
sammanhang i behandlingen av de olika skolformerna, statens, kommunernas
och de privata, och det är detta herr Lindhagen deklarerar, då han talar
om att omsorgen om vad han kallar statens flickskolor skall gå hand i hand
med omsorgen om statens gosskolor. Det är just detta, som jag vill, och det är
just den vägen vi äro inne på, då vi nu i sammanhangets tecken lösa frågan
om de för stora klasserna i de privata skolorna och statens skolor. Jag kan ge
herr Lindhagen rätt i att ur vissa synpunkter kunna dessa privatskolor kallas
statens flickskolor, som han ville kalla dem. Men de förberedande klasserna,
som äro det viktigaste i detta sammanhang, kunna icke kallas för statens skolor,
ty därvidlag har staten andra organ.
Jag kan slutligen icke undgå att uttala min förvåning över att det från
ledande håll inom flickläroverken kommit ett uttalande av innebörd, att det kan
göra flickläroverken detsamma, om riksdagen tar sammanjämkningen eller
ställer sig på andra kammarens ståndpunkt. Jag får då säga, att det är en alldeles
underbar omtanke om sin personal man lägger i dagen på detta håll! Jag
trodde annars, när man rev upp en sådan storm mot statsutskottets första betänkande
i denna fråga, att det var någon mening med talet om att man skadade
flickläroverken genom att förfara på sådant sätt gentemot deras lärare.
Herr Lindhagen: Blott ett par ord med anledning av herr Wigforss’ yttrande.
Herr Wigforss började med att säga, att jag utmålat de förskräckliga, farorna
av att antaga sammanjämkningsförslaget. Det. har jag inte alls gjort: jag.säde
tvärtom, att jag icke heller vet, vad som kan bliva följden av sammanjämkningsförslagets
antagande, och därför kan jag icke omfatta, detsamma med någon entusiasm,
allraminst förstås i de punkter, som enligt min mening åsidosatts i förslaget,
Jag framhöll alldeles särskilt — vilket, fortfarande i det väsentliga förbigåtts
i diskussionen men i någon mån nu tagits upp av herr Oscar Olsson
att vad som för mig är det betänkligaste i hela förslaget är, att män vill lösa
frågan om statens flickskolor i viss mån på förhand och utan samband med statens
gosskolor. Flickornas undervisning är nu av staten utlämnad på entreprenad,
och man kan icke förbättra förhållandena annat än genom att avskaffa entreprenadsystemet,
ty först då bli statens nuvarande flickskolor eller, som. herrarna
kalla dem, privatskolorna verkliga folkskolor — förr kunna de inte bil det.
Men herr Wigforss höll fortfarande på att huvudprincipen gällde här frågan
om lärarinnornas utkomst och att vissa myndigheter icke blivit hörda. Beträffande
det sista är jag fullkomligt ense med herr Wigforss. Det kan just kvitta lika;
här höras sällan de, som böra höras, utan oftare deras motståndare. Och likaledes
får jag instämma med herr Wigforss däri, att de mindre betydande pedagogiska
principfrågorna, om rättigheten att ha överkvalificerade lärarkrafter vid
småskolorna o. s. v., gälla icke heller några stora principer, som böra. lägga hin
-
Onsdagen den 14 maj f. in.
67 Nr .K!.
der i viigen för sammanjämkningsförslagets antagande. Men den stora princi- _ AruJpen
galler, att man icke, samtidigt som man bibehåller statens entreprenadsy■ ^
stem beträffande flickskolorna, skall försöka infoga vissa bestämmelser, som enskilda läroöverhuvud
taget äro omöjliga att förena med detta system, utan att dessa frågor anstalter m.m.
måste lösas i sammanhang med det hela. (Forts.)
Herr Olsson sade nu, att man inte skall röra sig med tömma principer. Men
jag håller före, att flickorna, landets kvinnliga ungdom, icke äro några tomma
principer — kanske äro de det för herr Olsson — utan de äro verkligen en av
folkets realiteter — halva realiteten i den unga generationen. Däri ligger också
rättfärdighetskravet och inte i en sådan sak som frågan, om vissa personer bli
hörda eller icke i denna angelägenhet.
Jag tager också för min del avstånd från det uttalandet, att det är likgiltigt,
om det första andrakammarbeslutet blir riksdagens beslut eller om sammanjämkningen
bifalles. Mellan dessa två alternativ skulle jag icke tveka.. Men nu
är jag i alla fall tveksam, om jag skall uppoffra det väsentliga och principiella
i denna sak, som, såvitt jag förstår, blir tämligen lika litet tillgodosett med sammanjämkningsförslaget
som i det ursprungliga andrakammarbeslutet.
Herr Bergman, Jolian: Endast ett par korta repliker till herr AVigforss.
Herr Wigforss undrade, om man i andra frågor varit så angelägen om att de,
som saken gällde, skulle få yttra sig. I denna fråga är man så ömsint, men är
man det i andra frågor? Därpå ber jag få svara, att i allmänhet komma dock
de frågor av större betydelse, i avseende på vilka riksdagen bär att fatta ställning,
till riksdagen först efter ganska omfattande utredning, sedan de, som äro
intresserade av frågorna, direkt eller indirekt redan ha fått göra sina meningar
gällande. Men här är det ju alldeles tvärtom. Här komimer ett förslag fram
helt plötsligt, och de, som det nu gäller, ha själva enhälligt förklarat, att de icke
ha fått lägga fram sina synpunkter och att de måste ha tid på sig för att göra
detta. Det är en enkel gärd av humanitet att ge dem sådan tid.
Vidare sade herr AVigforss — det är den andra replik jag ville rikta mot
honom — att det blott är en tom princip, som vi här strida för. Nej, det är
verkligen ingen tom princip. Det är icke blott fråga om timantalet för den ena
eller andra lärarkategorien — jag vill dock erinra därom, att herr AVigforss icke
alls gick in på den ingalunda oviktiga frågan om timlärarna, alla dessa värdefulla
krafter, som skulle få strykas, om sammanjämkningsförslaget antages —•
utan det gäller hela den stora principfrågan, i vilken utsträckning staten skall
understödja privatskolväsendet. I denna fråga har jag för min personliga del
den uppfattningen, att man kan icke göra anspråk på att staten skall understödja
privatskolväsendet så, att det i avsevardare män uppstår parallellskolor
för sainma åldersstadier och behov —- det är slöseri — statens understöd bör ges
i sådana fall, där de privata skolorna ha något särskilt värdefullt att ge, som
staten icke kan ge lika bra. Men det är just detta, som framför allt kräver en
noggrann och omsorgsfull utredning. Och det är sannerligen ingen tom princip.
Herr AVigforss sade vidare, att många av kammarens ledamöter torde känna
sig ovissa beträffande många här berörda detaljer. Det är alldeles riktigt, men
det visar just, hur outredd frågan är i detta ögonblick. Vi inbjudas nu att
rösta med förbundna ögon, men om vi få litet bättre tid på oss, som just är vad
som av oss begäres, kunna vi rösta med öppna ögon och veta, vad vi besluta.
Jag yrkar fortfarande bifall till reservationen, d. v. s. avslag på sammanjämkningsförslaget.
Överläggningen ansågs härmed slutad. Under densamma hade herr förste
vice talmannen uppstått och avlägsnat sig, varvid ledningen av kammarens förhandlingar
övertagits av herr andre vice talmannen, som nu jämlikt föreliggande
5r 36. 68
Onsdagen den 14 maj I. m.
Ang.
lönetillägg åt
lärarinnor vid
enskilda läroanstalter
m.m.
(Forte.)
Tillfällig
löneförbättring
åt lärarpersonalen
vid
privatläroverken.
yrkanden gjorde propositioner, först på bifall till samt vidare på avslag å vad
utskottet i den under behandling varande punkten hemställt; och förklarade herr
andre vice talmannen, sedan han upprepat propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig anse denna proposition vara med övervägande ja besvarad.
Votering begärdes, i anledning varav uppsattes, justerades och anslogs en så
lydande omröstningsproposition:
Den, som bifaller vad statsutskottet hemställt i punkten 2 av memorial nr 62,
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, avslås utskottets hemställan.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hava utfallit sålunda:
Ja
— 53;
Nej — 67.
PunJcten 3.
I denna punkt hade utskottet, i syfte att åstadkomma sammanjämkning mellan
kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om punkten 3 i utskottets utlåtande nr 34,
hemställt, att kamrarna måtte, var och en med frånträdande av sitt tidigare fattade
beslut, i sådant avseende godkänna ett under punkten intaget yttrande och
förslag.
Vid förevarande punkt hade reservationer avgivits
l:o) av herrar S. H. Kvarnzelius, C. J. G. Swartz, H. F. Lamm, C. P. V.
Nilsson i Gränebo, O. Bergqvist, E. A. Hallin, J. Jeansson, A. Wiklund, P.
Nilsson i Bonarp och C. Lindskog;
2:o) av herr O. Olsson i Kullenbergstorp, vilken ansett utskottet bort framlägga
förslag till ärendets avgörande medelst gemensam omröstning.
Herr Berggvist: Med hänsyn till det beslut, kammaren nyss fattade under
andra punkten, anhåller jag att få yrka avslag på sammanjämkningsförslaget i
den nu föredragna punkten.
Efter härmed slutad överläggning yttrade herr andre vice talmannen, att i avseende
å den nu ifrågavarande punkten annat yrkande ej förekommit, än att utskottets
hemställan skulle avslås.
Sedermera gjordes propositioner, först på bifall till samt vidare på avslag å
vad utskottet hemställt; och förklarades den senare propositionen vara med övervägande
ja besvarad. __
Då tiden nu var långt framskriden, beslöts på framställning av herr andre
vice talmannen att behandlingen av återstående ärenden på föredragningslistan
skulle uppskjutas till aftonsammanträdet.
Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet Kungl. Maj :ts denna dag avlämnade
proposition nr 220.
Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen:
nr 155, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss ändring i
Onsdagen den 14 maj f. m.
69 Kr »i.
grunderna för förvaltningen av den i 19 § av lagen den 17 juni 1916 om försäkring
för olycksfall i arbete omförmälda fond m. m.; och
nr 156, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för upprätthållande
av riksförsäkringsanstaltens verksamhet.
Anmäldes och godkändes bankoutskottets förslag till riksdagens skrivelse, nr
157, till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående sättet för
amortering och förräntning av statslån till Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—
Bersbo järnvägsaktiebolag.
Anmäldes och godkändes andra lagutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:
nr 159, i anledning av Kungl. Majrts proposition med förslag till lag om ändrad
lydelse av 16 § i lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i
arbete;
nr 160, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad
lydelse av övergångsbestämmelserna till epidemilagen den 19 juni 1919;
samt
nr 161, i anledning av Kungl. Majrts proposition med förslag till lag om ändrad
lydelse av 14 § i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring.
Anmäldes och bordlädes
statsutskottets utlåtanden och memorial:
nr 63, i anledning av Kungl. Majrts proposition med förslag till kungörelse
angående vissa ändringar i kungörelsen den 15 juni 1923 (nr 265) med allmänna
grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst m. m. jämte
i ämnet väckta motioner;
nr 64, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag av postmedel
till centralkassan för postpersonalens fackliga och ekonomiska sammanslutningar
m. m.;
nr 65, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om Kungl. Maj :ts
proposition angående avskrivning av visst av postsparbanksmedel felaktigt utbetalat
belopp;
nr 67, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående avlöning åt pastorn
vid svenska Victoriaförsamlingen i Berlin ;
nr 68, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående uppförande av byggnad,
omfattande vaktmästarbostad och amanuensrum vid patologisk-anatomiska
institutionen vid universitetet i Lund m. m.;
nr 69, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående arvode till ytterligare
en amanuens vid karolinska mediko-kirurgiska institutets kemiska institution
m. in.;
nr 70, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till täckande
av brist å tekniska högskolans anslag till bränsle, lyshållning m. m. för tiden 1
januari 1923—30 juni 1924;
nr 71, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till nybyggnader
för de kemiska och fysiska institutionerna vid Chalmers tekniska institut;
nr 72, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående rätt för läroverksadjunkten
J. A. Kjellander att för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna
sig viss tjänstgöring;
nr 73, i anledning av väckt motion om rätt för lektorn Per Sigurd Bsecklund
att för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna sig viss tjänstgöring;
Nr 36. 70
Onsdagen den 14 maj f. m.
nr 74, i anledning av väckt motion om anvisande ytterligare av visst belopp
för uppförande av nya byggnader för folkskoleseminariet i Linköping;
nr 75, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående folkundervisningens
befrämjande i rikets nordligaste gränsorter;
nr 76, i anledning av väckt motion angående omorganisation av Skytteanska
lappfolkskolan i Tärna;
nr 77, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående tillsättande av viss
ämneslärarbefattning vid institutet för blinda å Tomteboda;
nr 78, i anledning av väckt motion om statsbidrag till avlöning åt vissa lärare
och lärarinnor vid skyddshem;
nr 79, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående särskilda kurser vid
lärlingsskola med syfte att förbereda till inträde i teknisk fackskola;
nr 80, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående gäldandet av kostnader
för inköp av segelfartyget Gr. £>. Kennedy m. in.;
nr 81, i anledning av Kungl. Maj ds under fjärde huvudtiteln av statsverkspropositionen
gjorda framställning om anslag till förbättringar å vissa skjutbanor;
nr
82, i anledning av Kungl. Maj ds under fjärde huvudtiteln av statsverkspropositionen
gjorda framställning om anvisande av medel för inköp av ett intill
Södermanlands regementes övningsfält gränsande område invid Strängnäs;
nr 83, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående anslag till statistiska
centralbyrån och dess verksamhet under budgetåret 1924—1925 m. m. jämte en i
ämnet väckt motion;
nr 84, i anledning av väckt motion om befrielse för länsassessorn A. Adler
m. fl. från viss dem ålagd återbetalningsskyldighet;
nr 85, i anledning av väckt motion om uppförande å övergångsstat i lönegrad
B 16 av vissa befattningshavare i statens tjänst;
nr 86, i anledning av Kungl. Maj ds i statsverkspropositionen under sjunde huvudtiteln
gjorda framställning angående anslag till tullverket jämte i ämnet
väckta motioner; samt
nr 87, i anledning av riksdagens år 1923 församlade revisorers berättelse angående
verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd,
styrelse och förvaltning under år 1922;
sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande nr 2, i anledning av Kungl.
Maj ds proposition till riksdagen med förslag till förordning angående postgirorörelse;
jordbruksutskottets
utlåtanden och memorial:
nr 43, i anledning av väckta motioner om anslag för bearbetande av taxeringsresultatet
av den under sommaren 1923 verkställda inventeringen av skogarna i
Småland och Dalarna;
nr 44, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående anslag till riksskogstaxering;
samt
nr 45, med överlämnande till riksdagen av förteckning över försålda kronoegendomar;
ävensom
första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 14, i anledning av
väckt motion, II: 343, om skrivelse till Kungl. Maj d angående tillsättande av en
speciell yrkesinspektör för gruvindustrien m. m.
Justerades protokollsutdrag för detta sammanträde, varefter kammaren åtskildes
kl. 5,35 e. m.
In fidem
G. H. Berggren.
Onsdagen den 14 maj e. m.
71 Nr !W.
Onsdagen den 14 maj e. in.
Kammaren sammanträdde kl. 8 e. m.; och dess förhandlingar leddes till en
början av herr andre vice talmannen.
Föredrogs ånyo jordbruksutskottets utlåtande nr 39, i anledning av väckt
motion om skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om beredande av garantier för
vissa lägenhetsinnehavare å kronoparkerna att erhålla tillräcklig utkomst.
Utskottets hemställan bifölls.
Herr statsrådet Ekeberg avlämnade Kungl. Maj:ts propositioner:
nr 219, med förslag till ändrad lydelse av § 2 4:o tryckfrihetsförordningen;
och
nr 222, angående medgivande att kostnader, som. föranledas av den av riksdagen
antagna lagen om förmynderskap, ma bestridas av vissa anslag under
andra huvudtiteln.
Föredrogs ånyo jordbruksutskottets utlåtande nr 40, i anledning av väckta
motioner om skrivelse till Kungl. Maj:t angående åvägabringande av utredning
rörande åtgärder till främjande av småkvarnarnas verksamhet.
Utskottets hemställan bifölls.
Föredrogs ånyo jordbruksutskottets utlåtande nr 41, i anledning av väckt Ang. föremotion
om skrivelse till Kungl. Maj:t angående förekommande av skadegörelse h°™™™freehaev
å ungskog. å ungskog.
I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,
nr 304, hade herr Andersson i G rimbo hemställt, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t ville anhålla om utredning angående åtgärder till förekommande
av skadegörelse å ungskog samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill
utredningen kunde föranleda.
Utskottet hade i det nu ifrågavarande utlåtandet under åberopande av det
däri anförda hemställt, att riksdagen i anledning av förevarande motion II: 304
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om förnyad utredning rörande möjligheterna
för beredande av ökat skydd mot skadegörelse a ungskog samt för
riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.
Reservation hade anmälts av herrar Nilsson i Tånga, Johansson i Uppmälby,
Lundström, Norm, Andersson, K. A., Lindstrand, Aarnseth och Björk, som an
-
Nr 86. 72
Onsdagen den 14 maj e. m.
utskottets utlåtande bort hava deri lydelse, reservationen visade, samt
skadegörelse . utskottet bort hemställa, att förevarande motion 11:304 icke måtte föranå
ungskog, leda någon riksdagens åtgärd.
(Forts.)
Herr Lindstrand: Herr talman! Då jag har reserverat mig mot utskottets
utlåtande, är det icke därför, att jag gillar det ofog, som motionen åsyftar att
hindra. Jag anser tvärtom, att det är mycket beklagansvärt, att den mänskliga
naturen, såsom mången gång sker, skall visa utslag av förstörelselusta. Men
jag tror icke, att man genom skärpta lagbestämmelser kan nå, vad man här
asyitar liedan nu är det ju så, att det finns lagstadgat straff för skadegörelse
pa träd och buskar, och det gäller ju bara att kunna få bevis för de skadegörelser,
som astadkomtmas. Det blir också helt säkert alldeles samma sak, om
skärpta lagbestämmelser nu införas, ty det går ju icke att komma någonstans,
om man icke kan fa bevis för de skadegörelser, som skett.
Om man tillgriper metoden att fridlysa ett område, är det troligt, att de som
hava tagit till näringsfång att i skogen bryta kvistar och föra in dem till städerna
i och för försäljning, icke skaffa några bevis mot sig utan göra det i
a ^ tysthet och försöka dölja sitt förehavande så mycket som möjligt. Även
med en ny lagstiftning blir det samma svårighet att kunna få1 bevis mot dem,
som ha åstadkommit, skadegörelse. Om man också anlitar den utväg, som moen
-i aT föreslagit, nämligen att ställa sådana förseelser under allmänt åtal
sa bhr det ju samma historia. Det blir bara den skillnaden, att skogsägaren’
själv slipper att bråka med anskaffandet av vittnen, men kunna de icke anskaffas,
är det ju lika meningslöst. Man vet ju icke vem som utfört ofoget. Vad
^remo^ vinner, det är, att man gör ett intrång på det, som sedan äldsta,
tider bär ansetts vara folkets naturliga rätt, nämligen att under de tider, det
liar ledigt t. ex. söndagar och vackra sommardagar, kunna gå ut i skogen, i Guds
fria natur och njuta av sommarens härliga grönska och skönhet. Man skall nu
hindra folket härifrån, och för mig själv är detta av synnerligen stor betydelse
vid avgörandet av denna fråga. Jag tror, att det ofog, som i detta fall göres
mangen gång beror på en förbittring i sinnet, som i sin tur är en följd av någon
verklig eller förment orättvisa. Genom att skapa flera orättvisor vinner man
endast, att det blir flera utbrott av förbittring och av, vad man nu kallar, råhet.
Om de intressen, som beröras i detta fall, kan visserligen sägas, att de strida
emot den gängse uppfattningen av äganderätten. Det är ju så. att i allmänhet
räknar man ju med, att den, som äger skogen, naturligtvis äger allt. som är där,
men det är dock så, att vi i vår lagstiftning hava erkänt, att skogsbär och dylikt
far vem som helst plocka.
Sedan allra äldsta tider har det varit sed i vårt land — jag vet icke. sedan
huru långt tillbaka den seden sträcker sig — att pryda hemmet med blommor
och dylikt, och därför anse en hel del människor det som den allra enklaste sak
i världen att få taga kvistar och dylikt ur skogen. Det har helt enkelt icke
ingått i medvetandet, att det är något övergrepp eller någon orätt, som därmed
göres. och om man skulle lagstifta häremot, fruktar jag, att det får den verkan,
att det blir bara flera sinnen, som bliva förbittrade. Detta i sin tur kommer att
medföra att det blir flera överträdelser av lagen i ren harm och desperation. För
ram del fruktar jag, att man genom den föreslagna lagen kommer att framkalla
det sämsta hos människorna, Man behöver i stället göra allt, vad man kan för
ait få fram de bästa sidorna och de bästa egenskaperna hos människorna, nämligen
människornas sinne för det sköna samt deras begär efter att få pryda sitt
hem och om möjligt sin omgivning med naturens vackra alster. Det är nämligen
någonting, som inverkar på personlighetens och karaktärens daning till det bättre.
och man bär icke hindra^ sådant. När vi se på naturens stora rikedom av
skönhet, särskilt på våren, då blommor formligen trollas fram, och när vi tänka
Onsdagen den 14 maj e. in.
73 Nr 3C.
på de stora vidder, som finnas i vårt land för växterna att utveckla sig på,
skola vi erinra oss, att det finns många, många personer, som icke ha någon annan
plats att vara på än inom fyra väggar i en trång bostad i staden. Vi skola
också tänka på, huru olika ödets lotter äro fördelade. Den ene har ett oerhört
överflöd av naturens rikedomar, medan den andre icke alls har någonting. När
jag skulle taga ställning till denna motion, kom jag för min del att tänka på eu
dikt, som jag läste någon gång, och som handlade om en sparv och en häst. Dikten
framställde, huru en fattig sparv kom till en häst och bad om1 några korn
havre. Då sade hästen: tag gärna lilla fågel så många korn du vill, åt oss såväl
som flera, det räcker rikligt till! För mig skulle det ha varit särdeles angenämt,
om skogsägarna, som ha så stora rikedomar av blommor och grönska, hade
haft något av hästens uppfattning gentemot sparven. Det är en sådan oerhörd
rikedom i naturen, att det gör så litet, om den, som hor i den trånga bostaden i
staden, får vistas ute i naturen och får taga någon enstaka kvist eller till och
med några kvistar med sig för att pryda sitt hem. Det är en hälsning från skog
och mark. Ja, kanske mången gång en påminnelse om ett hem, som han har
lämnat ute på landet i naturens rikedom.
Med stöd av de synpunkter, som jag framlagt, tror jag icke, att man genom
lagstiftning kan nå, vad man här vill komma till, nämligen att råda bot på ofoget
och okynnet i skog och mark, utan man träffar endast de personer, som,
alldeles säkert mången skogsägare icke alls missunnar att få komma ut i Guds
fria natur och även taga något minne med sig. När man, som sagt, icke kan nå
det väsentliga, ber jag att få yrka bifall till reservationen, vilken innebär avslag
såväl å motionen som utskottets hemställan.
Herr Sederholm: Den fråga, som nu utgör föremål för kammarens över
läggning
och beslut, avser en sak, som flera gånger tidigare varit föremål för
riksdagens behandling, och den berör ett missförhållande, som sträcker sig
långt tillbaka i tiden. Det är ju så, att omkring de stora städerna samlas det
in »grönt» från våra träd och buskar för att säljas på torgen, och även inträffar
naturligtvis, att — på det sätt som den föregående talaren berörde —
enskilda lustvandrande personer taga med sig in till staden ett och annat i den
vägen. Detta har medfört, att i närheten av de stora städerna, särskilt vad
ungskogskulturerna beträffar, dessa skadas i hög grad av dylika objudna
gäster, som taga med sig unga plantor eller delar av plantor. Denna fråga
har också varit föremål för riksdagens framställning .tidigare., men icke föranlett
någon åtgärd. Det avläts visserligen en skrivelse till Kungl. Maj:t,
vilken skrivelse emellertid icke från Kungl. Maj:ts sida har föranlett några
åtgärder, då det å ena sidan visade sig svårt att finna vägar för att komma
åt det onda, och å andra sidan ansågs vara den enskildes privatsak att själv
övervaka sin egendom, så att den icke skadas på det sätt, det här är fråga om.
Saken har emellertid genom sista årets skogsvårdslagar kommit i ett nytt
skede. Förut stadgades endast i skogsvårdslagen, att enskild skogsägare var
skyldig att plantera skog i stället för den som avverkats. Nu stadgar lagen,
att skogsägaren är skyldig icke blott att plantera utan även att vidmakthålla
denna skog, tills den blivit så gammal, att den icke kan betecknas som plantskog.
Här står alltså skogsägaren i ett synnerligen svårt dilemma. Han måste
nämligen se till, att det finns ungskog på de av honom avverkade markerna,
och dessutom se till, att dessa plantor få växa så länge, tills de icke kunna
vara önskvärda för den exploatering, som man här talar om. Men å andra sidan
lämnas honom från det allmännas sida ingen hjälp i detta hänseende.
Han har visserligen rätt att kunna beivra, om någon går och bryter kvistar
t, ex., men det är naturligtvis mycket svårt att finna vittnen, som kunna vitsorda,
vem som brutit toppen eller över huvud taget vem som åstadkommit ska
-
An(j. förekommande
av
skadegörelse
å ungskog.
(Forts.)
Nr BO. 74
Onsdagen den 14 maj e. m.
Ang. före- dan. Det bör naturligtvis vara lättare att utöva en sådan kontroll, om han
k<skaAkgörelse kan ^ ^et allmännas stöd genom en fridlysning av sådana ungskogsområden.
å ungskog. Det är mycket riktigt, som den föregående talaren sade, att det finns mycket
(Forts.) störa vidder skogsmark, som befolkningen i städerna söker upp för att lustvandra
i och njuta av naturens skönhet, särskilt under denna tid på året, men
just därför, att det finns så stora vidder, behöver det icke och kan icke anses
vara någon oerhörd inskränkning att under några få år låta skydda de små
områden av ungskog, som finnas, från den lustvandrande allmänhetens skadegörelse.
Men för övrigt är det icke den lustvandrande allmänheten, som gör
den största skadan, utan de, som driva som näringsfång att taga »grönt». Så
länge som detta icke blir stämplat som ett brott, icke blott mot den enskilda
förfogande- och äganderätten, utan även mot det allmänna, så länge torde man
icke heller kunna påräkna den förändring i den allmänna rättsuppfattningen,
som bör vara ett stöd för bättre skydd av ungskogen.
Det synes mig alltså här icke vara någonting annat än en rättvis och ganska
naturlig konsekvens av den skärpning av skogvårdslagen, som kom till stånd
förra året, att även en något skärpt lagstiftning i detta hänsende kommer till
stånd. Här är emellertid icke fråga om att omedelbart få en lagstiftning, utan
endast att skriva till Kungl. Maj:t och anhålla om en utredning i motionens
syfte, så att man kan få någon klarhet, om icke möjligen en eller annan väg
kan visa sig framkomlig och medföra något bättre skydd än nu för ungskogen.
På grund av vad jag sålunda anfört ber jag, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets hemställan.
Herr Andersson, Karl Andreas: I denna fråga är utskottet, som herrarna
finna, delat i två halvor. Den ena förordar, att den väckta motionen skall
bifallas, under det att den andra yrkar, att den skall avslås. Som den föregående
talaren har sagt, är detta ingen ny fråga, ty redan 1912 beslöt riksdagen
att hos Kungl. Maj:t anhålla om en utredning i samma syfte, som det
nu här är fråga om. Kungl. Maj:t överlämnade denna skrivelse till skogsvårdslagstiftningskommittén,
vilken icke har framlagt något förslag i ärendet,
och Kungl. Maj:t förklarade så sent som i december 1922, att riksdagens
skrivelse icke föranledde någon Kungl. Maj :ts åtgärd. Det vill då synas, som
om det vore något egendomligt, om riksdagen nu igen skulle begära en skrivelse
i samma sak.
Det är icke så, att reservanterna icke skulle behjärta motionens syfte och de
svårigheter, som skogsägarna kunna ha för att skydda sin ungskog, men jag
vågar bestrida, att vare sig motionären, utskottet eller den siste ärade talaren
har kunnat påvisa någon väg, varigenom detta syfte kan nås. När den siste
talaren framhåller, att fridlysningen skulle vara ett sätt att komma fram på,
vill jag dock erinra om, vilka svårigheter som på den vägen kunna uppstå.
Det fordras väl då först och främst, att det fridlysta området skall inhägnas,
och jag håller före, att bara en sådan sak kan vara förenad med vissa svårigheter
och kostnader för skogsägaren, som det icke är säkert, att han vill underkasta
sig.
Sedan har i motionen särskilt talats om, att man skulle kunna
tänka sig, att förseelser av ifrågavarande slag borde kunna åtalas av
allmän åklagare. Däremot torde man kunna erinra, att det skulle
innebära en alldeles ny princip i svensk lagstiftning, om man skulle låta förseelser
eller intrång på enskild egendom bliva föremål för allmänt åtal.
Även om dessa två utvägar skulle vara möjliga, kvarstår huvudfrågan, varpå
allt hänger, olöst, nämligen bevisföringen. Kan den enskilde skogsägaren nu
skaffa bevis för intrång av nämnd beskaffenhet, så har han möjlighet att med
strafflagens hjälp få den skyldige straffad, men vare sig det blir fridlysning
Onsdagen den 14 maj e. m.
Nr :Hi.
eller allmänt åtal, så återstår alltid bevisföringsfrågan, och det är därpå, allt
hänger i detta spörsmål.
Gentemot herr Sederholms påstående, att genom den sista skogsvårdslagen
frågan har kommit i ett nytt läge, vill jag säga, att hela frågans historia
visar att läget inte är nytt. Samma svårigheter ha funnits under en lång
följd av år, och jag tror icke, att det är något i realiteten nytt, som tillkommit.
Även med den gamla skogvårdslagen var nämligen skogsägaren skyldig att
sörja för återplantering.
Då jag alltså anser, att under ärendets riksdagsbehandling det icke har kunnat
påvisas några framkomliga vägar för att nå det syfte, som uppställts, och
då dessutom frågan så nyligen varit under Kungl. Maj:ts behandling i utredningsväg,
har jag icke kunnat finna det vara rimligt att nu bifalla den väckta
motionen.
På grund av dessa skäl ber jag, herr talman, att få yrka bifall till reservationen.
Ang. förekommande
av
skadegörelse
ä ungskog.
(Forts.)
Greve Wachtmeister: Då jag, herr talman, tillhör ett förhållandevis skogfattigt
län och har sett, huru aktningsvärda bemödanden att förbättra skogsvården
i länet i hög grad motverkats av de missförhållanden, som här påpekats, skall
jag be att livligt få stödja utskottets hemställan.
Herr Lindstrand anslog alltför mycket sociala synpunkter på denna fråga, men
det är icke fråga härom, ty denna sak bör ses ur skogsvårdssynpunkt och ur nationalekonomisk
synpunkt. Det är icke fråga om att hindra dessa lustvandrare
att plocka blommor och »grönt».
Ett av de förslag, som inom utskottet framställdes som möjligt, avsåg fridlysning,
men det kunde praktiskt taget icke tillämpas annat än på de större områden,
där det finns bestånd av ungskog, d. v. s. skog i ömtålig ålder. Dessa områden
lämpa sig varken för promenader eller för viloplatser, och det finns bra
mycket angenämare ställen än dessa, som de lustvandrande kunna uppsöka.
Herr Andersson påpekade, att det behövs bevisföring även vid alla de olika
sätt att avhjälpa missförhållanden som utskottet föreslagit. Ja visserligen, men
genom den här föreslagna ändringen går det i alla händelser mycket lättare att
anskaffa bevis.
Till sist skulle jag vilja påpeka, att det icke alls är meningen, att frågan skall
tagas så vidsträckt, som såväl herr Andersson som herr Lindstrand framhöllo.
Det står nämligen i utskottets kläm, att det är fråga om en undersökning att
förebj^gga skadegörelse å ungskog. Om någonting annat talas icke i detta, utlåtande.
Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets utlåtande.
Herr Elisson: Herr Andersson yttrade, att utskottet icke har kommit fram
med några bärande skäl, som tala för ett bifall till motionen, men det är ju icke
heller meningen, att utskottet i detta stadium skall draga några riktlinjer. Avsikten
med skrivelsen är endast att begära en utredning, och den, som får till uppgift
att utreda denna fråga, får framlägga de vägar, som kunna vara mest lämpliga.
Själva kärnpunkten i motionen går ju ut på, att det skulle bliva en förändring
i de nuvarande förhållandena för den enskilde skogsägaren, när det gäller
att beivra de överträdelser, som man här talat om. Motionen går ju ut på, att
allmänna åklagaren i dylika fall skall ingripa. Det är egentligen kärnpunkten
i motionen, och det är bra mycket lättare, om dessa överträdelser falla under allmänna
åklagarens talan, än vad nu är förhållandet.
Vilka vägar, som äro mest framkomliga, får, som sagt, den blivande utredningen
undersöka, men som förhållandena nu äro, och då man framlagt bevis för, att
det icke är bra, som det är, ber jag att få yrka bifall till utskottets förslag.
Nr 36. 76
Omdagen den 14 maj e. m.
kommande av ^‘err von Sneidern: Jag föranleddes begära ordet av herr Anderssons yttskadegörelse
rant^e- Han säde nämligen, att för fridlysning av ett område skulle det vara
å ungskog, nödvändigt, att man hade ett särskilt inhägnat område, så framt fridlysning där(Fort?.
) av skulle kunna förekomma.
Jag kan icke se, att detta är absolut nödvändigt, ty i och för sig kan det vara
tillräckligt, att ett område är på något annat sätt tydligt begränsat för att få det
fridlyst. Vidare tyckte herr Andersson, att några nya faktorer icke tillkommit
sedan år 1922, då Kungl. Maj :t hade sagt, att Kungl. Maj :t icke ville befatta sig
med ärendet. Jag måste för min del anse, att den nya skogsvårdslagen innehåller
skärpta bestämmelser angående nyplanteringar. Vidare anser jag, att ett fortsatt
missförhållande, som man icke på ett annat sätt kan komma till livs, i och för
sig är ett faktum, som man måste taga hänsyn till, och därför ber jag att få yrka
bifall till utskottets förslag.
Efter det överläggningen förklarats härmed slutad, gjorde herr andre vice
talmannen i enlighet med därunder förekomna yrkanden propositioner, först
på bifall till vad utskottet i det nu föredragna utlåtandet hemställt samt vidare
på godkännande av den vid utlåtandet fogade reservationen; och förklarade
herr andre vice talmannen, sedan han upprepat propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig anse denna proposition vara med övervägande ja besvarad.
Herr Lindstrand begärde votering, i anledning varav uppsattes, justerades
och anslogs en så lydande omröstningsproposition:
Den, som bifaller vad
röstar
jordbruksutskottet hemställt i sitt utlåtande nr 41,
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, godkännes den vid utlåtandet fogade reservationen.
Vid slutet av den häröver anställda omröstningen befunnos rösterna hava utfallit
sålunda:
J a — 57;
Nej — 44.
Ang. Föredrogs ånyo jordbruksutskottets utlåtande nr 42, i anledning av Kungl.
inrättande av Maj :ts proposition angående inrättande av en spannmålslagerhusfond jämte
Ä en 1 toet T“kt ''”‘i»"-
I detta utlåtande hade utskottet på anförda skäl hemställt, att riksdagen
måtte med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning och med avslag
å en av herr Larson, Edivard, i ämnet väckt motion, nr 254 i första kammaren,
dels besluta, att en särskild fond, benämnd spannmålslagerhusfonden, skulle
inrättas, från vilken fond, som skulle förvaltas av statskontoret, lån finge i
mån av tillgång och intill ett belopp av 500,000 kronor årligen utlämnas för
anläggande av spannmålslager hus eller anskaffande av s. k. spannmålstorkor;
dels godkänna de för denna lånerörelse av departementschefen i statsrådsprotokollet
föreslagna huvudgrunder samt medgiva, att Kungl. Maj:t skulle
äga utfärda de ytterligare föreskrifter, som i sådant hänseende kunde finnas
erforderliga;
Oasdagen deu 14 maj e. in.
77 Nr SO.
dels och såsom kapitalökning för nämnda fond anvisa för budgetåret 1924—- Ana
1925
ett reservationanslag av 500,000 kronor. inrättande av
’ enspannmals
I
lierr Edward Larsons berörda motion både hemställts, att det av Kungl. la,JerhusSondMaj:t
föreslagna reservationsanslaget av 500,000 kronor icke måtte få dispone- (*orU-)
ras för utlämnande av lån till anläggande av spannmålslagerhus, utan endast
till lån för anskaffande av s. k. spannmålstorkor.
Herr Lindgren: Jag har tillåtit mig begära ordet, icke så mycket för att
yttra mig över det föreliggande förslaget om inrättandet av en lånefond för anläggande
av spannmålslagerhus och anskaffande av så kallade spannmålstorkor,
utan mera för att erinra om de lagerhus, som redan finnas. Visserligen tror jag,
att ränta och amortering å anläggningskostnaden för spannmålslagerhus samt
kostnaderna för spannmålens transport till och från lagerhusen jämte övriga kostnader
för lagringen komma att bliva så höga, att den nu ifrågasatta lånefonden
endast kommer att i ringa grad anlitas, men då är ju icke heller någon skada
skedd. Den som vill anlita fonden får själv göra sina kalkyler, och stå den ekonomiska
risken samt ställa säkerhet för lånet. Möjligt är ju då, att s. k. spannmålstorkor
kunna komma att visa sig räntabla och möjligen även vinstgivande.
Jag har därför inte något annat yrkande än om bifall till utskottets hemställan.
Såsom jag emellertid redan nämnt hade jag begärt ordet närmast för att erinra
om statens egna spannmålslagerhus, till antalet 9 st. Då driften av dessa lagerhus
årligen förorsakar staten en avsevärd förlust, för år 1922 å nära 100,000 kronor
förutom ränta och amortering på de mycket höga anläggningskostnaderna och för
år 1923 sannolikt å ett minst lika stort belopp, samt dyrbara underhållskostnader
icke kunna undvikas, om driften skall fortsättas av staten, skulle jag vilja ifrågasätta,
om det icke skulle vara ekonomiskt fördelaktigt att söka realisera dessa statens
spannmålslagerhus, även om detta måste ske till mycket låga priser. Staten
skulle då befrias från stora årliga förluster på driften samt dyrbara underhållskostnader,
och det torde enligt mitt förmenande ingalunda vara otänkbart eller
ens osannolikt, att driften med bättre ekonomiskt resultat skulle kunna drivas av
enskilda firmor, personer eller föreningar.
Herr vice talman! Jag kan givetvis icke nu framställa något yrkande med avseende
på statens spannmålslagerhus, men då 1923 års statsrevisorer icke synas
hava besökt dem skulle jag vilja uttala önskvärdheten av att 1924 års statsrevisorer
ville ägna dessa spannmålslagerhus större uppmärksamhet samt eventuellt
beträffande desamma föreslå lämpliga åtgärder i ekonomiskt avseende.
Jag kan i detta sammanhang icke underlåta att även erinra om statens fryshus
i Hallsberg, som för närvarande torde stå staten i en kostnad av minst 6 miljoner
kronor inklusive ränta, och där driften blivit nedlagd. Ännu torde de dyrbara
maskinerna kunna realiseras till något så när rimliga pris, men något initiativ
i sådant hänseende torde knappast vara att förvänta ifrån lager- och fryshusstyrelsen.
Jag har velat omnämna även detta förhållande, för att statsrevisorerna
måtte ägna jämväl ifrågavarande fryshus vederbörlig uppmärksamhet.
Efter härmed slutad överläggning bifölls vad utskottet i förevarande utlåtande
hemställt.
Föredrogs ånyo första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 0m slcydd mot
13, i anledning av väckt motion, nr 118, angående skydd mot avlyssnande av avlyssnande
telefonsamtal. av telefon
samtal.
I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott hänvisad
motion, nr 118, hade herr Möller föreslagit riksdagen, att besluta i skri
-
Nr 3G. 78
Onsdagen den 14 maj e. m.
Om Skydd mot velse till regeringen hemställa, att i telefonkontrakten infördes en bestämmelse,
ZvTeUJon- enligt vilken telegrafstyrelsen garanterade telefonabonnent, att vad på telesamtal.
grafverket ankomme ingen tillkoppling av abonnentens apparat till annan
(Forts.) apparat än den abonnenten begärde finge äga rum, och att telegrafstyrelsen
förbunde sig att ombesörja att sådana kopplingar, därest de företoges utan
styrelsens vetskap, skulle förstöras, så snart styrelsen erhållit kännedom om
deras existens.
Utskottet hade i det nu föreliggande utlåtandet på grund av vad däri anförts
hemställa att första kammaren för sin del måtte besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om vidtagande av de åtgärder, som kunde vara erforderliga
för telefonhemlighetens effektiva skyddande.
Herr Möller: Herr vice talman! Ehuru utskottet har behandlat den motion,
vilken jag har väckt, på ett mycket välvilligt sätt, har jag ändå ansett mig skyldig
att begära ordet, närmast med anledning därav, att det finnes vissa uttalanden
i myndigheternas skrivelser till riksdagens utskott, som icke böra få stå utan
kommentar, och dels därför att den motion jag väckt ju är synnerligen kortfattad.
_ Jag tror, att man på många håll, åtminstone här i Stockholm, redan för åtskilliga
år sedan misstänkte, att det fanns en telefonövervakning beträffande vissa
personer och möjligen även beträffande vissa institutioner. Personligen hade
jag all anledning att misstänka en sådan övervakning beträffande vissa telefonapparater.
Det var emellertid icke möjligt att anskaffa någon egentlig bevisning.
Enligt sakens egen natur var det förenat med mycket stora svårigheter.
Först i januari månad i år kunde undertecknad få i sin hand en tillräcklig bevisning,
för att åtminstone ett telefonnummer alljämt var inkopplat till en avdelning
i Stockholms detektiva polis. Numret var 9734. När det här i telegrafstyrelsens
senaste utlåtande förklaras, att alla under orostiden anbefallda provisoriska åtgärder
äro satta ur bruk, men att vederbörande stationsbefälhavare icke kan för
telegrafverket uppgiva tidpunkten, när så skett, emedan anordningen icke bokförts,
kan jag icke underlåta att uttala min överraskning över detta ovanligt svaga
minne hos de vederbörande, som bära något ansvar för saken. Jag kan nämligen
med fullkomlig säkerhet påstå, att den 5 januari 1924 fanns nummer 9734 ännu
inkopplat hos detektiva polisen. Detta nummer innehas av det s. k. kommunistiska
ungdomsförbundet, och jag föreställer mig, att många av kammarens ledamöter
tycka, att det icke kan skada, att det numret är utsatt för övervakning.
Personligen har jag den uppfattningen, att det är icke här fråga om vem som
övervakas, utan framför allt om hävdandet av en av de viktigaste friheter, som
man så småningom kommit underfund med, att samhället bör tillförsäkra individerna,
nämligen den personliga friheten.
Men jag icke endast vet detta, utan jag är även, ehuru jag icke kan prestera
något säkert bevis därför, personligen fullkomligt övertygad om, att nummer
5207 under en längre tid stått under polisens övervakning, och att inte bara detta
nummer, utan även nummer 13144, som sedan många år tillbaka, så långt jag kan
påminna mig, är telefonnumret till f. d. statsminister Hjalmar Branting, likaledes
under en rätt långt tid har stått under polisens övervakning. Det är alldeles
uppenbart, att när telegrafstyrelsen här ordar om orostider, rör detta närmast
åren 1917 och 1918 och åsyftar just telefoninkopulingen till båda dessa apparater,
som jag tillåtit mig nämna, ty om det bara hade gällt en annan slags övervakning,
som också förekommer här i staden under ledning av en alldeles särskilt
upprättad avlyssnarestation på Linnégatan 14, skulle det hava talats om kristiden
och icke hava talats om orostiden.
Ja, mina herrar, när jag sammanställer dessa ting därmed, att i polismästarens
yttrande det förklaras, att polisen arbetar icke för självändamål, utan att den är
Onsdagen den 14 maj e. in.
79 Nr 86.
ett samhällsorgan, som arbetar i samhällets intresse till skydd mot brott och Om skydd mot
brottslingar, och det i fortsättningen lider »starka inskränkningar i denna befogenhet
giva friare spelrum åt samhällets fiender och kunna följaktligen skada samtal.
samhället själv», så är man enligt min uppfattning inne på en högst betänklig (Forts.)
tankegång. För mig är det icke det ringaste tvivel om, att jag själv och åtskilliga
bland den förutvarande regeringens medlemmar hava betraktats såsom mycket
farliga samhällsfiender på sin tid, och det faktum afl åtminstone någon för
att icke säga ett par av nämnda regerings ledamöter haft sina telefoner under
kontroll, vittnar om, att man även officiellt betraktat dem som mycket farliga
samhällsfiender. Det är ett rätt intressant exempel på, hur allting går upp och
ned. Den ena dagen är man en av samhällets värsta fiender, och den andra dagen
ansvarar man för samhällets rätta skötsel, bland annat inför riksdagens båda
kamrar och inför historien. Jag finner detta vara betänkligt, och när jag ansåg
mig vara i besittning av tillräckliga bevis för, att man ännu i januari 1924 hade
en sådan inkoppling, så ansåg jag, att saken icke längre kunde opåtald få pågå.
Jag vill erinra kammaren om, att det har funnits en tid, då regering och myndigheter
ansågo, att alla sådana, som kallades för samhällsfiender, skulle stå under
den strängaste kontroll; det var den gången, då man hade så kallade svarta kabinett,
där vem som helst, som sände brev med posten, kunde riskera att få sina brev
öppnade. Den gången tjänstgjorde icke de svarta kabinetten för att komma åt
t. ex. smugglare, varpå spritsmugglarna äro ett modernt exempel, eller för afkomma
åt brevväxling mellan kriminella förbrytare, utan varför man hade dessa
svarta kabinett, och varför man gjorde dessa attentat mot enskilda, i och för sig
oförvitliga medborgares rättigheter, det var därför, att man trodde sig kunna
göra upptäckter beträffande politiska fiender, fiender till det förhärskande regeringssystemet
eller den bestående författningen. Det är alldeles uppenbart — jag
kan icke tolka polismästarens uttalande på annat sätt —, att precis detta föreställningssätt,
som en gång motiverade regeringarnas svarta kabinett, också föresvävat
honom, då han avgivit sitt utlåtande till vederbörligt riksdagsutskott. Man
fann emellertid med samhällets fortskridande i liberal riktning, att det icke kunde
presteras ett hållbart försvar för de svarta kabinettens kränkande av brevhemligheten,
då därmed särskilt avsågs att komma åt politiska fiender, utan att det
måste anses vara en värdefull tillgång för hela samhället, att de enskilda individernas
frihet bleve oförkränkt. Och i den män man trodde sig ha att göra med
brottslingar, fingo myndigheterna, särskilt polisen, som det ålåg att efterspana
brott och brottslingar, försöka på andra vägar komma fram till ett resultat.
Mina herrar! Vad är en telefon? Jo, en telefon, som är anlagd i en bostad,
är faktiskt en integrerande beståndsdel av denna. Jag bör ha rättighet att, utan
att andra människor lägga sig i det och utan obehörigas avlyssnande, kunna
giva på min telefon precis lika personliga förtroenden, som jag eljest vill anförtro
åt posten genom befordrande av ett brev. Och jag för min del kan icke se annat,
än att i själva verket ha dessa åtgöranden, som här ju öppet erkännas — vilket
man till en början ingalunda var benägen att göra — principiellt varit hemfridsbrott
och ingenting annat. De äro visserligen icke så karakteriserade i den
svenska strafflagen, men ur principiell synpunkt är det precis samma sak som
ett hemfridsbrott.
Nu har jag haft den uppfattningen, att det här borde vidtagas åtgärder. När
jag läser utskottsbetänkande!, finner jag, att utskottet har den uppfatningen, att
det i själva verket råder förbud för vidtagande med telegrafverkets vetskap av
sådana övervakningsåtgärder, som påtalas i motionen. Det vill med andra ord
säga, att i själva verket skulle man kunna väcka åtal gentemot den myndighet,
som brutit mot förbudet. Jag vågar för min del icke utan vidare säga, om denna
tolkning är absolut hållbar, men jag kan icke neka till, att nog tyder själva stadgandet
på, att den borde vara hållbar. Det står nämligen i telefonreglerna, vilka
Sr 36. 80
Onsdagen den 14 maj e. m.
av telefonsamtal.
(Forts.)
Om skydd mot enligt nu gällande anmälningar om rikstelefonabonnemang telegrafstyrelsen föravlyssnande
bjncier sjg att efterfölja, att såväl »telefonsamtals innehåll som namn å de personer
och nummer på de apparater, mellan vilka samtal utväxlas, skola av telegrafstyrelsens
personal hemlighållas under avgiven edlig förbindelse». Och jag förmodar,
att till telegrafverkets personal även hör telegrafverkets styrelse och ledning,
åtminstone i detta sammanhang. Det kan väl icke vara på det sättet, att
endast telefonisterna äro skyldiga att hemlighålla de samtal, som utväxlas per
telefon, men däremot skulle telegrafstyrelsen utan vidare kunna lämna ut hemligheten
efter sitt fria behag.
Nu menar jag vidare, att när polismästaren intager sin ståndpunkt och överståthållarämbetet
med honom, så är det tämligen begripligt. Polisen har ju rätt i,
att den är till för samhällets skydd, och den har rätt mycket besvär med alla möjliga
försök av bovar att bryta lagarna. Därom lider icke det ringaste tvivel.
Och det är en mycket bekväm metod, om man bara vet, vilket nummer man behöver
lyssna på, såvitt icke vederbörande intaga en alldeles sällspord försiktighet
vid sina telefonsamtal. Jag kan förstå, att polismyndigheterna i detta avseende
vilja hava ett så fritt armbågsrum som möjligt. Men det har ju varit statsmakternas
ständiga uppgift att se till, att polisen i sin strävan efter fritt armbågsrum
icke överskrider vissa gränser, och man vet, att den principiella uppfattning,
som alla civiliserade statsmakter ha ställt sig på, kan polisen icke tillägna
sig. Det må ju vara hänt.
Men däremot måste jag säga, att telegrafstyrelsens uttalande är i högsta grad
betänkligt. Såvitt jag förstår, finnes det i detta betänkande icke ett uns av verklig
ansvarskänsla gentemot telefonabonnenterna. I det första utlåtandet, som ju
för övrigt var ganska oförsynt mot utskottet, säges det, att telegrafstyrelsen icke
kan vara med om föreliggande förslag, emedan telegrafstyrelsen behöver vissa
kontrollanordningar. Det händer väl icke ofta, hoppas jag, att ett ämbetsverk på
detta sätt försöker svänga sig undan plikten att giva besked på en framställd
fråga, ty nog visste väl telgrafstyrelsen, att det icke rörde sig om frågan, huruvida
det skulle av telegrafverket kunna göras vissa tekniska anordningar för att
hålla kontroll ur telegrafverkets synpunkt. Sedan förklaras det i det andra utlåtandet
från telegrafstyrelsen, att »beträffande motiveringens förra eller politiska
del är styrelsen, såsom här ovan angivits, urståndsatt att i förevarande fråga
uttala något omdöme. Styrelsen saknar nämligen den för ett sådant omdöme
erforderliga insikt om de växlande förhållanden, som vid olika tillfällen kunna
motivera vissa särskilda åtgärder av nu ifrågavarande slag.»
Jag vill fästa kammarens uppmärksamhet på att, såvitt man kan utläsa av
handlingarna, ha dessa telefonledningar till polishuset, där det fanns tre apparater
för avlyssning i ett litet rum hos en kommissarie, tillkommit utan Kungl.
Maj:ts medgivande, ty man kan icke tolka polismästarens uttalande på annat
sätt, när han säger: »Om emellertid möjligheten hålles öppen att i samhällets
tjänst använda telefonsamtalens avlyssnande, de telefonerande givetvis ovetande,
torde någon fara för missbruk icke vara att frukta, därest avlyssnandet göres
beroende av samtycke av annan myndighet. Lämpligast torde måhända vara,
att för sådant avlyssnande kräva tillstånd av Kungl. Maj:t.»
Jag kan icke tolka detta yttrande på annat sätt än att polisen beträffande de
tidigare skedda tillkopplingarna icke har vänt sig till Kungl. Maj :t för att få
tillstånd därtill, ty då skulle man icke särskilt hava behövt säga, att detta bör
»göras beroende av samtycke av annan myndighet» och att denna myndighet
kanske lämpligast bör vara Kungl. Maj :t, utan polisen har uppenbarligen, för
så vitt den icke telegrafstyrelsen ovetande lagt in rena tjuvledningar på dessa
telefonnummer, vänt sig till telegrafstyrelsen för att få ledningarna inlagda.
Det är alltså telegrafstyrelsen, jag kan icke tolka handlingarna på annat sätt,
som lämnat sitt medgivande till detta, ehuru den sedan förklarar, att den har
Onsdagen den 14 jnaj e. m.
81 Nr itti.
icke något omdöme om, huruvida den på detta sätt tår lov att koppla in sina
abonnenter till polisen. Jag inå verkligen säga, att det är häpnadsväckande, att
ett ämbetsverks styrelse känner så litet ansvar gent emot de människor, som
i enfaldigt och naivt förtroende till densamma rekvirera en telefon. Jag kan
icke neka till, att det skulle vara av ett visst intresse att få litet reda på —
litet mera positivt, ty det är ju bara negativt, vad man tycker sig kunna läsa
ut av handlingarna — vem som bär ansvaret för de anordningar, som vidtagits,
om det är polisen och telegrafstyrelsen ensamma eller om det är Kungl. Maj :t.
Beträffande själva utskottsutlåtandets kläm så innebär den, att man skulle
kunna tänka sig en anordning, varigenom vederbörande myndighet i varje särskilt
fall hos Kungl. Maj :t begär tillstånd att få koppla in en telefon och att ett
sådant beslut skall vara fattat på så sätt att konstitutionsutskottet kan begära
in papperen för att undersöka saken. För min del tror jag, att detta är en tillräcklig
garanti emot missbruk. Ehuru jag icke alls är säker på, att det skulle
behövas, så har jag dock ingen invändning att egentligen göra emot det förslaget,
ty vilken Kungl. Maj :t som helst torde vara mycket aktsam, i varje fall då det
gäller att till polisen inleda telefonapparater från politiska motståndare, innan
den ger sig in på en sådan sak, då den i varje fall måste vänta sig, att ett beslut
i den riktningen skulle bliva tämligen grundligt nagelfaret av konstitutionsutskottet.
Det är därför, som jag icke har något att invända emot detta utskottsutlåtande,
ehuru man i varje fall kan hysa betänkligheter emot ett sådant medgivande
i ett samhälle — jag tager nu detta uttryck ifrån telegrafstyrelsens
eget utlåtande — under orostid.
Det finns en annan sak, som jag icke kan underlåta att påpeka. Telegrafstyrelsens
utlåtande, denna styrelse som jag, med hänsyn till dess sätt att se
på skötseln av sitt verk, och med hänsyn till dess utlåtande uppriktigt sagt skulle
önska bleve något närmare granskad i sömmarna, säger bland annat, att »anordningarna
på grund av sin tillfälliga natur icke heller bokförts». Det vet jag
mycket väl, att dessa speciella ledningar icke blivit bokförda på vanligt sätt,
ty det finns ju bevisning på den saken också, men att försöka inbilla riksdagen,
att detta berott på, att de voro av tillfällig natur, är verkligen ganska magstarkt.
Naturligtvis berodde det helt enkelt därpå, att man hoppades, att man
alltid skulle kunna hålla denna sak hemlig, så att man icke skulle komma på
vare sig polisen eller telegrafstyrelsen med hela denna historia. Det visade sig
också i början, att alla myndigheter bara blankt nekade till, att något sådant
förekommit eller förefunnits, men när man sedan icke kunde fortsätta på den
vägen, utan måste bekänna, att sådana saker verkligen förekommit, så talar
man om, att de icke bokförts »på grund av sin tillfälliga natur». Jag skulle
kunna lämna bättre upplysningar om, varför dessa åtgärder icke bokförts, men
det kanske icke är nödvändigt att nu göra det.
Jag förstår mycket väl, att man kanske i det gamla tsaristiska Ryssland hade
alla möjliga anordningar för att upptäcka s. k. samhällets fiender, att man där
hade en ständigt vaksam censur och att där ute polisen kunde praktiskt taget, om
det gällde s. k. revolutionärer, bära sig åt hur som helst utan att behöva vänta sig
någon slags efterräkning. I ett samhälle, som är styrt enväldigt och där vederbörande
leva under en ständig skräckstämning, där man är rädd att revolutionen
skall utbryta vilken månad som helst, är det klart, att man vidtager alla
möjliga anordningar i sådan riktning som de här påtalade, men jag tror, att
det vore en kolossal överdrift att tänka sig, att det svenska samhället vilade på
en så vacklande grund som det gamla tsaristiska väldet i Ryssland.
Själv tillhör jag dem, som ingalunda äro på något sätt tillfredsställda med
det nuvarande samhällstillståndet, men det hindrar icke, att jag är övertygad
om, att man icke behöver vara så förfärligt rädd för, att det skall kunna ske
Första kammarens protokoll Nr 36. 6
Om skydd mot
avlyssnande
av telefonsamtal.
(Forte.)
Nr 36. 82
Onsdagen den 14 maj e. m.
Om skydd mo
avlyssnande
av telefonsamtal.
(Forts.)
1 praktiskt taget vilken dag som helst någon slags revolutionär omskakning, ty
detta samhälle står faktiskt på en mycket fast grundval trots allt. Man bör
således helt enkelt genom att nu bifalla utskottets förslag bekänna, att vårt
samhälles kultur och utveckling samt vår civilisation är så hög, att vi skatta
den personliga friheten och hemmets fred såsom något av det bästa vi överhuvud
taget kunna äga, och att ur dessa synpunkter ett tillstånd sådant som det nu är
avslöjat på alla sätt bör bekämpas och att man på den punkten helt enkelt bör
fullfölja de goda liberala traditionerna från tidigare dagar, då man icke ville
veta av sådana tilltag av myndigheterna som exempelvis ett kränkande av telefonhemligheten.
Under detta anförande hade herr förste vice talmannen infunnit sig och övertagit
ledningen av kammarens förhandlingar.
Herr ^Vinberg: Herr talman! Jag väntade verkligen, att man från den
sidan, vilka anse de förhållanden, vilka påtalats i motionen, vara om icke fullt
legitima, så dock nödvändiga, att det skulle sägas något, till exempel från reservanten
eller möjligen från överståthållaren, som ju kanske har den bästa
kännedomen om förhållandena på detta område. Då man emellertid på den sidan
gripits av en rätt oförklarlig stumhet vid detta tillfälle, kan det dock icke
hjälpas, att jag får lov att säga några ord, innan vi gå ifrån ärendet.
Innan jag går in på själva sakfrågan, måste jag uppehålla mig några ögonblick
vid vad som framkommit, sedan motionen väcktes här i riksdagen. Det
är nämligen så, att om man tycker, att dessa förhållanden, som framdragits
och blottats i och med motionen beträffande polisens uppträdande vis ä vis
telefonhemligheten, äro synnerligen anmärkningsvärda, måste man säga sig,
att det sätt, på vilket vissa myndigheter uppträtt i samband med denna frågas
behandling och utredning, sedan den kommit inför riksdagen, är icke mindre
märkvärdigt. Det mest märkvärdiga är till sist, att ehuru utskottet har två
gånger vänt sig till telegrafstyrelsen, har man ännu i denna dag icke fått klart
för sig, vem man egentligen skall anklaga för vad som telegrafstyrelsen nu indirekt
erkänner tidigare har förekommit. Man vet ännu i denna dag inte, hur
det är, om det är polisen, som på mer eller mindre eget bevåg företagit dessa
föranstaltningar — det är knappast troligt, ty det kan den icke göra, utan att
telegrafstyrelsen åtminstone har reda på det —■ om det är telegrafstyrelsen,
scm lämnat sitt medgivande åt polisen att vidtaga dylika anordningar eller
om det är Kungi. Maj :t, som medgivit det. Den saken ligger fortfarande i vida
fältet, och nu är det ju självklart, att några efterräkningar i någon strängare
form än möjligen i moralisk form knappast kunna ifrågakomma. Men om
efterräkningar på allvar skulle ifrågasättas, såsom man nämnt här, vem skall
man anklaga? Skall man anklaga polisen, skall man anklaga telegrafstyrelsen
eller skall man anklaga Kungl. Maj:t. Det är den saken, som jag här vill
taga upp i samband med vad den föregående ärade talaren framhållit. Det
är det sätt, på vilket vederbörande verksmyndigheter har sökt att med alla
möjliga medel svänga sig ifrån hela saken, som är nästan lika beklagligt som
själva det sakförhållande, som påtalats i motionen. Jag förstår naturligtvis,
att det är en mycket obehaglig sak, som kommit fram här, och det har naturligtvis
gällt att skydda vederbörande myndighet, vare sig det är polisen, telegrafverket
eller Kungl. Maj :t, och att man därför också försökt i det längsta att
dels förneka det hela och dels sedan använda sig av vissa kringggående rörelser
för att komma ifrån denna obehagliga sak.
Vidare måste jag säga här, med anledning av vad som förekommer i polismästarens
yttrande, att det är ett så typiskt polisuttryck, att man känner
på långt håll, att det emanerar från polisen, när man här talar om, att man
Oasdagen den 14 inaj e. m.
83 Nr »i.
vill ha reda på »vilka vapen samhället vill anförtro sina organ till användande Om skydd mot
i deras kamp mot samhällets fiender». Det är ju ett billigt uttryck det där om
samhällets fiender. Vi hörde nyss relateras här, att en person, som strax förut samtal.
varit excellens, blivit inrangerad bland dessa samhällets fiender, som voro så (Forts.)
farliga, att polisen ovillkorligen måste vidtaga extra ordinära åtgärder för att
hålla tummen på ögat på dem. Jag skall icke ingå på den saken, men det låter
litet egendomligt, när man till exempel vill göra gällande, att en man som Branting
skulle vara så förskräckligt revolutionärt farlig, att polisen får lov att
avlyssna hans telefonsamtal för att förhindra någon revolutionär kupp att genom
hans medverkan eller på hans initiativ komma till stånd här i landet.
Man skall vara polis för att möjligen ha en sä primitiv uppfattning om saker
och ting, ty någon förnuftig människa kan icke komma på en sådan idé.
Det skulle vara åtskilligt mera att säga om telegrafverkets uttalande här.,
men den föregående ärade talaren har redan berört dessa saker. Jag anser
dock, att man icke skall, innan man går ifrån denna fråga, inskränka sig till
att bara fästa uppmärksamheten på vad som påtalats i motionen, utan man
bör också lika mycket brännmärka det sätt, som kommit till uttryck här från
vissa myndigheters sida för att om möjligt förhindra riksdagen att få klarhet
i en fråga, som dock är bragt inför riksdagen för avgörande.
Vad sedan beträffar själva sakfrågan, så kan jag ju meddela, att det för
mig egentligen icke var någon överraskning att få höra nu, att polisen avlyssnat
vissa telefonapparater här i landet, ty det hade jag reda på för många år
sedan. Det må kanske också tillåtas mig att erinra om en sak eftersom polisen
behagar använda uttrycket »samhällets fiender». Det var nämligen så, att
när det hölls en viss kongress här år 1916 med sådana där »samhällets fiender»,
som polisen talar om, men som på andra håll kallas för fredsivrare —•
jag lämnar det därhän att avgöra, vilket uttryck som är det riktiga ■—• så fick
polisen så brått att hålla reda på dessa »samhällets fiender», som voro med
på kongressen, att den totalt glömde bort att få tag i en sådan person som
Gyllenpahn. Det var andra samhällets fiender, som man då måste hålla efter.
Detta är ju ett ytterligare bevis för vad jag sade förut om vilken uppfattning
man inom poliskretsar har om innebörden av begreppet samhällets fiender.
För mig är icke det som blottats genom denna motion någon överraskning,
och jag anser också att även om riksdagen nu gör aldrig så bestämda uttalanden
i denna fråga, så är det nog möjligt att vi få uppleva åtskilliga gånger
ännu, att polisen tager sig sådana friheter gentemot personer, som den för sin
del anser vara i eminent grad samhällets fiender. Emellertid var det rätt intressant
att se, hur en mängd goda medborgare i detta demokratiska land blevö
synnerligen chockerade, när motionen kom fram, ty de trodde icke, att det
kunde vara möjligt att sådant förekom. Jag medger, att det är chockerande,
när man här så allmänt talar om att vi leva under så lagbundna förhållanden
och att polisen har sin verksamhet så väl inskränkt genom strängt utstakade
linjer, att det icke kan få förekomma, att den tager sig dylika friheter i detta
»demokratiska samhälle». Emellertid är det ju så, att polisen dock är en institution,
som står över lagarna i vissa fall. Här kan man verkligen säga, att
det icke är klart och tydligt i lagen föreskrivet något förbud för dylika åtgärder
ifrån polisens sida, men för min del tillåter jag mig draga i tvivelsmål,
huruvida polisen över huvud taget skulle respektera sådana bestämmelser,
även om de vore tydligare utskrivna.
Jag har, herr talman, givetvis icke något annat yrkande att framställa än
om bifall till utskottets förslag, och jag anser det ju vara bra, att riksdagen
gör ett uttalande sådant som det förevarande. Men däremot har jag visst icke
någon överdriven tilltro till, att icke dylika åtgärder från polisens sida, även
sedan detta uttalande från riksdagen kommit, ändå komma att förekomma, ty
Nr 36. 84
Onsdagen den 14 maj e. m.
Om skydd mot nä,r det gäller de störa intressena mellan de olika samhällsskikten, går det
a''avTehfon- visserligen an att tala om demokrati i allmänhet och teoretiskt, men i verkligsamtal.
heten tillgriper man de medel, som man anser vara nödvändiga för att kunna
(Forte.) få bukt med sina moståndare.
iVad däremot möjligen riksdagen skulle kunna åstadkomma med ett sådant
uttalande skulle nog vara, att våra offentliga verk och myndigheter utanför
polisens område verkligen hädanefter tillåta sig litet mera korrekta uttalanden,
då det är fråga om att tillhandagå riksdagen med de upplysningar, som
den behöver i och för klarläggandet av en viss fråga.
Herr Rooth: Herr talman! Endast ett par ord med anledning av den debatt,
som förekommit i denna fråga. Jag vill påpeka, att det inom telegrafstyrelsen
finns ett antal telegraffullmäktige, som man kan göra framställning till.
Det lärer sålunda icke saknas möjlighet för vederbörande att på den vägen
vinna den rättelse, som i ett eller annat avseende kan anses vara erforderlig.
Sedan överläggningen förklarats härmed slutad, bifölls vad utskottet i det
nu ifrågavarande utlåtandet hemställt.
Jämlikt § 63 riksdagsordningen skulle detta beslut genom utdrag av protokollet
delgivas andra kammaren.
Lagförslag om Eöredrogs ånyo konstitutionsutskottets utlåtande nr 27, i anledning av dels
svenskt med- Kungl. Maj :ts proposition till riksdagen med förslag till lag om förvärvande
orgars ap. förlust av svenskt medborgarskap, dels ock en i ämnet väckt motion.
Till konstitutionsutskottets handläggning hade båda kamrarna hänvisat en
av Kungl. Maj:t till riksdagen avlåten, den 19 mars 1924 dagtecknad proposition,
nr 137, däri Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogat förslag till lag om förvärvande och förlust av svenskt medborgarskap.
I samband med nämnda proposition hade utskottet till behandling förehaft
en före densammas avlåtande av herr Schedin i första kammaren väckt motion,
nr 29, däri hemställts, att riksdagen måtte för sin del besluta viss ändrad lydelse
av lagen av 1 oktober 1894 om förvärvande och förlust av medborgarrätt.
Utskottet hade i det nu föredragna utlåtandet på anförda skäl hemställt,
l:o) att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas;
2:o) att motionen 1:29 måtte anses besvarad genom vad utskottet under
punkt 1 :o hemställt.
Fröken Hesselgren: Herr talman! Jag har begärt ordet för att få uttala
mitt beklagande över, att detta lagförslag återkommit i ett avseende så gott som
oförändrat från förra året. Den fråga, som jag här skulle vilja vidröra, är frågan
om gift kvinnas ställning till denna lag.
Förra året hade såväl lagrådet som ett flertal utskottsreservanter i riksdagen
uttalat sig för det olämpliga i, att man i våra dagar alltjämt vidhölle
uppfattningen om gift kvinna såsom s. k. biperscm, då det gällde medborgarskap.
Den debatt, som sedermera utvecklade sig i kammaren, visade också,
att det fanns en hel del personer ur olika partier, som gåvo reservanterna
och lagrådet rätt i detta. Lagförslaget föll, till en stor del skulle jag tro, just
på grund av denna opposition. Nu har lagförslaget emellertid kommit tillbaka
Onsdagen don 14 maj e. m.
85
oförändrat eller så gott som oförändrat på den punkten. Det är detta, som
jag för min del måste beklaga.
1 Amerika liar man ju antagit en i det avseendet fullt modern lag. 1 propositionen
talas det om denna lag. Vidare talas det om, hur man i olika länder
i Europa har givit gift kvinna åtminstone en viss valrätt när det gäller hennes
medborgarskap. Även i Europa är således denna fråga på frammarsch, men
när nu de tre nordiska länderna hava överlagt om saken, hava de kommit till
ett föga modernt beslut i denna fråga. Man brukar säga, att de nordiska
länderna äro föregångsland pa hithörande områden, och det hava de också
visat, till exempel då det gällde giftermålsbalken. Men på denna punkt står
man kvar på en ganska gammalmodig uppfattning.
Man har gjort en liten ändring i år. i den 6:te paragrafen, som säger, att
om en man begär att bliva svensk medborgare, så skall hans hustru få: »om
ingå särskilda skäl lägga hinder i vägen yttra sig i frågan». Men man vågar
icke ^gå så långt, att hon skall själv få medbestämma i frågan. Man tager
också för givet, att det under alla förhållanden skall vara till nytta och gagn
för en kvinna att bliva svensk medborgare. Jag är icke så säker på, att det
är så. Om en kvinna bor kvar i det land hon hör till, tror jag, att det under
vissa förhållanden kan vara bättre för henne att få bibehålla sitt eget lands
medborgarskap. Det kan mycket väl tänkas, att hon förlorar sitt medborgarskap)
i det land hon bor i, därför att hon genom giftermål automatiskt går
ö^ver till medborgarskap i ett annat land och därmed också förlorar de rättigheter,
som hon har i sitt eget land, till exempel som statstjänare eller liknande,
som hon som utländsk medborgare blir förhindrad att innehava. Man
kan tänka sig en hel del sådana fall, men jag vill icke trötta kammaren med
att här upprepa dem.
Jag vill bara ytterligare påpeka, att när en man begär svenskt medborgarskap,
fordrar man att det skall vara till gagn för landet. När det gäller gift
kvinna, behöver man icke alls ställa upp denna fordran. Är hon ogift, skall
det vara till gagn för landet, men är hon gift så blir hon automatiskt svensk
medborgare, hur olämplig hon än är. Det finns exempel på att konsekvenserna
härav kunna bli rätt så betänkliga. Jag känner själv till ett sådant exempel
genom en. bekant kvinnlig advokat . En kvinna, som på grund av sin olämplighet
och sitt mindre goda rykte blivit nekad svenskt medborgarskap, gifte sig
strax därefter med en svensk och blev så svensk medborgare. Hon hade blivit
nekad detta medborgarskap, därför att hon varit olämplig och därför att det
icke var önskvärt för landet. Men sedan hon gift sig, kunde ingen neka henne
att bli svensk medborgare. Detta visar, att den gifta kvinnans automatiska
medborgarskap icke alltid är så utomordentligt lämpligt. Jag vet, som sagt,
att man kan draga upp skäl för och emot, men jag tror att, när ett så stort land
som Amerika, som tar emot en sådan ständig ström av folk från olika länder,
anser sig kunna reda sig med att hava en längre gående lagstiftning på detta
område, borde det icke vara omöjligt för oss att också hava det.
Jag vet, att det delvis berott på det nordiska samarbetet, att denna fråga
strandat. Jag hoppas och tror, om jag får döma av den utredning, som gjorts
här i den kungl. propositionen, att detta betyder, att det från svensk sida har
gjorts ganska allvarliga påtryckningar för att få lagstiftningen på denna
punkt modernare, och att det är i våra grannländer, Norge och Danmark, som
man varit till den grad konservativ att man icke velat gå in på saken. Jag
hoppas, att så är förhållandet, men det faktum står i alla fall kvar, att dessa
tre länder ^nu hava kommit överens om denna lagstiftning, och att det nu blir
mycket svårt att ändra den.
Jag kan ej se någon annan utväg, än att kvinnorna i de olika länderna få
försöka komma fram till ett nordiskt samarbete i denna punkt. Det är redan
Nr :«i.
Lagförslag om
svenskt medborgarskap.
(Forts.)
Nr 86.
Lagförslag om
svenskt medborgarskap.
(Forts.)
86 Onsdagen den 14 maj e. m,
på förslag, att så skall bli. Det är utlyst ett möte i Helsingfors, där denna
fråga skall diskuteras. Nu säger Sveriges lagråd, att skulle tiderna förändras,
skulle utsikterna på detta område bli mera avancerade, så vore det icke såsom
lagen nu är skriven någon svårighet att få den förändrad. Under sådana
förhållanden och då jag har fullkomligt klart för mig, att ett avslagsyrkande
ej tjänar till det allra ringaste, när det icke finnes någon reservant, och när
man också måste säga sig, att man ogärna vill än en gång vara med om att
skjuta upp de fördelar, som ju faktiskt föreliggande förslag ger, anser jag
mig icke kunna gå fram med ett avslagsyrkande, utan måste nöja mig med att
inlägga min gensaga mot, att här icke blivit en förändring i den riktning, som
man önskat. Jag får väl hoppas, att tiden i detta avseende som i alla andra
marscherar fram, så att vi komma till en lösning, som bättre motsvarar vad vi
kvinnor i detta avseende väntat.
Herr Hammarskjöld: Då Kungl. Maj:t i strid mot vanlig praxis har remitterat
lagförslaget till lagrådet till granskning ej i dess helhet utan endast i vad
det skiljer sig från den kungl. propositionen till 1923 års riksdag, måste till
grund härför ligga den förutsättningen, att de anmärkningar, som lagrådet gjort
mot oförändrade delar av 1923 års proposition, fortfarande skola stå kvar och
anses, såsom vore de förnyade. Det kan ju anses råda samma förhållande till
förmån för de ledamöter av första kammaren, som förra året gjorde anmärkningar
mot det då föreliggande förslaget i sådana delar, som nu, väsentligen oförändrade,
återfinnas i det föreliggande utskottsutlåtandet. Emellertid tror jag,
att dessa ledamöter, de ledamöter, som förra året bidrogo till att bringa propositionen
på fall, ha all anledning att lyckönska sig till denna åtgärd, ty när förslaget
nu återkommit, kan det icke nekas till, att det är i åtskilliga delar förenklat
och i övrigt förbättrat.
Det kvarstår emellertid ett och annat, varemot jag i fjol i huvudsak riktade
mig, och varom jag kanske kan tillåta mig att erinra. Jag framhöll då de mycket
stora svårigheter, som skulle komma att finnas för kyrkobokförare att bedöma,
huruvida en person vore svensk eller utländsk medborgare, ett omdöme,
som skall ligga till grund för rättsförhållanden i olika riktningar — i avseende
på värnplikten, i avseende på beskattningen, beträffande rätten att besitta fast
egendom och i många andra avseenden. Denna svårighet kvarstår. I många
fall beror frågan, om; en person är svensk medborgare eller icke, på frågan, var
han tagit sitt hemvist eller hur länge han haft det på en viss plats. Begreppet
hemvist är något så svårförstått, att lagförslaget ej ens försökt sig på att definiera
det, men kyrkobokföraren d. v. s. prästen får i alla fall söka bilda sig ett
omdöme om det. Vidare beror medborgarskapet stundom på sådana saker som
frågan om vilken av makarna det är, som har vårdnaden om ett barn, samt om
det består hemskillnad och dylikt. Den nya propositionen ställer i utsikt, att
i det avseendet kyrkobokförare skall få en lättnad genom den administrativa bestämmelsen,
att vederbörande domstolar i fråga om1 sådana äktenskap skola meddela
uppgifter om hemskillnad och vårdnad. Detta räcker emellertid icke. Dels
är det ej alltid möjligt för domstolarna att avgöra, huruvida det är fråga om
äktenskap, där medborgarrätten kan bli tvistig, dels kan det hända, att hemskillnaden
eller vårdnaden har bestämts av utländsk domstol, som naturligtvis
icke bryr sig om våra administrativa bestämmelser. Och slutligen, då man hänvisar
till att numera den enskilde har rättighet att hos Kungl. Maj:t få förklaring,
att han är svensk medborgare, hjälper detta ju icke i det fall, då en person
till följd av lagförslagets bestämmelser förlorat svensk medborgarrätt. Då kan
man icke förvänta, att han skall begära någon förklaring därutinnan. Att avgörandet
om medborgarskapets existens, då ett avgörande sålunda fordras av
kyrkobokföraren, församlingsprästen, ingalunda är så lätt, torde framgå därav.
Onsdagen den 14 maj e. in.
87 Nr $(>.
att när förfrågan göres hos Kungl. Maj:t, kan enligt lagförslaget Kungl.
icke på eget bevåg besvara frågan, utan måste tillgripa den rätt ovanliga åt- pärskap.
gärden att inhämta yttrande av regeringsrätten. (Korta.)
Detta är det ena. Det andra är det, som den ärade talarinnan nyss berörde,
nämligen frågan om gift kvinnas ställning. Jag anser fortfarande, att det principiellt
riktiga och konsekventa numera, med den ställning, som gift kvinna
fatt både i privaträttsligt och offentligrätts.ligt avseende, är att göra henne oberoende
av mannen i medborgarrättsavseende och icke låta henne automatiskt
följa mannen. De svårigheter, som skulle uppstå genom medborgarskapslöshet,
kunna lösas genom förenklade och lättare villkor för naturalisation i dylika fall.
Vad jag härvidlag emellertid framför allt fäst mig vid är vad som först framhölls
av lagrådet, nämligen de offentligrättsliga förhållandena.. Fröken Hesselgren
berörde denna sak, och jag skall icke närmare ge mig in på densamma.
Det är dock rätt motbjudande, att utländsk kvinna på en omväg kan få förmåner
såsom svensk medborgare, vilka hon icke skulle kunna få eljest, emedan hon icke
kan naturaliseras eller är olämplig att naturaliseras, eller att hon på det sättet
kan undgå en utvisning, av vilken hon kan ha gjort sig alltför väl förtjänt genom
den verksamhet eller det levnadssätt, som utmärkt henne. Då är det motbjudande,
att hon skall kunna genom ett skenäktenskap och därpå följande, efter
nutida lagstiftning ganska enkel, skilsmässa kringgå lagens bestämmelser och
få förmåner, som tillkomma -svenska medborgare. Att det därvidlag icke är
fråga om1 något hjärnspöke, har ju fröken Hesselgren med exempel från en kvinnlig
advokats praktik visat. Jag kan icke neka mig nöjet att meddela kammaren
en giftermålsannons, som jag funnit i en tidning under vinterns lopp. Den lyder:
»Utländsk dam, som önskar bliva svensk medborgarinna, söker bekantskap
för äktenskap med herre, som respekterar en träffad överenskommelse. Svar till
Affärsdam.» Saken är ju mycket tydlig, och jag tror, att det ej kan vara en
lämplig lagstiftning, som inbjuder till dylikt kringgående.
För min del skulle jag icke, då så kraftiga skäl kvarstå för ändring av propositionen,
anse det vara en synnerligen stor olycka, om) förhållandena i år gestaltat
sig så, att propositionen komme att falla. Emellertid kommer jag icke att
framställa något yrkande därom i sakens nuvarande läge, då ju en överenskommelse
här träffats med våra grannländer och då det får förutsättas, att det löfte,
som givits i propositionen och understrukits av utskottet, att man, när anledning
därtill yppas, skall taga i övervägande att införa ändringar i syfte att lösgöra
gift kvinna från beroende av mannens medborgarskap —-. att detta, löfte skall
infrias och leda till att sådana åtgärder vidtagas,, vilket enligt propositionen utan
svårighet kan ske genom ändringar i lagen. Likaledes torde man få förvänta,
att, utöver vad i propositionen ställes i utsikt, man skall söka genom administrativa
åtgärder och så mycket som möjligt -— det är tyvärr icke möjligt i full
utsträckning, — men så mycket som möjligt åstadkomma lättnader och säkerhet
i kyrkobokförarnas prövning, vilken ju, som jag nyss nämnde, är avgörande
för så många rättsförhållanden.
Herr vice talman, jag har, som sagt, icke något yrkande, men jag har ansett
det vara riktigt att vid detta tillfälle tillkännagiva, att väsentliga anmärkningar,
som gjordes mot den föregående år framlagda propositionen, kunna göras gällande
även mot den nu behandlade.
Herr Reuterskiöld: Då jag icke i utskottet haft tillfälle att deltaga i detta
ärendes behandling och då jag i kammaren förra året sökte medverka till, att
lagen skulle falla, har jag endast velat begagna tillfället för att säga, att jag
för min del finner, att den nu omarbetade lagen i högst väsentliga delar är av
den art, att den anledning, som förra året fanns att. avslå densamma, nu är
undanröjd. Detta utesluter icke, att jag i alla fall i likhet med den siste ärade
Nr 36. 88
Onsdagen den 14 maj e. m.
^nMme™ talaren an?er> att. på åtskilliga punkter en förbättring varit önskvärd. Jag
borgarskap. ansluVr mig därvid helt till de synpunkter, som han framförde, särskilt rörande
(Forts.) gift kvinnas förvärv på ett ofta ganska lättvindigt sätt av svenskt statsborgarskap.
Jag vill tillägga, att min uppfattning angående naturalisationsbestämmelserna
är orubbad^ och jag beklagar, att lagen medgivit sådana undantag, som här
skett, men då jag anser, att lagen verkligen nu kan tagas under de
förutsättningar, som den ärade talaren nyss framhöll, nämligen förbehåll om
att förslag redan inom kort må kunna framläggas om förbättring och förändring
i de stycken, där så kan tarvas, ber jag, med denna reservation, att få
yrka bifall till utskottets hemställan.
o Efter härmed slutad överläggning bifölls vad utskottet i förevarande utlåtande
hemställt.
Eöredrogos ånyo första lagutskottets utlåtanden och memorial:
nr 31, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om
ändrad lydelse av 49, 50, 52, 56 och 185 §§ i strafflagen för krigsmakten den
23 oktober 1914:
nr 32, med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande första
lagutskottets utlåtande nr 29, i anledning av dels Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till lag om förmynderskap m. m. dels ock i ämnet väckta motioner;
nr 33, i anledning av Kungl. Majrts proposition med förslag till lag om ändrad
lydelse av 1 kap. 42 § i lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i
stad m. m.;
nr 34, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad
lydelse av 183, 185, 186, 193 och 198 §§ utsökningslagen; samt
nr 35, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag om utsträckt
rätt att från utmätning få undantagen viss egendom.
Vad utskottet i dessa betänkanden hemställt bifölls.
Föredrogos ånyo bankoutskottets utlåtanden:
nr 43, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj :t angående
viss utvidgning av statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.;
nr 44, i anledning av väckt motion om pension åt förre arbetaren K. A.
Öberg;
nr 45, i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning om understöd
åt förra städerskan Kristina Mathilda Eriksson;
nr 47, i anledning av väckt förslag rörande om- och tillbyggnad av riksbankens
fastighet i Karlskrona;
nr 48, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående
pensionering av ^betjäningen vid Flyinge hingstdepå och stuteri samt Strömsholms
hingstdepå; samt
_ nr 49, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition till riksdagen med förslag
till förordning om ändrad lydelse av §§ 4 och 5 i förordningen den 16 maj 1890
angående de allmänna grunder, som vid hypoteksföreningars bildande och framtida
verksamhet skola till efterrättelse lända.
Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.
Onsdagen den 14 maj e. in.
89 Nr :«>.
Föredrogs ånyo
förslå kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 8, A,y -
i anledning av väckt motion om skrivelse till Konungen rörande vissa ändringar
i gällande bestämmelser om skoltyper med varannandagsläsning m. m.
I en inom första kammaren av friherre Adelswärd väckt och till första kammarens
första tillfälliga utskott för behandling hänvisad motion, nr 117, hade
hemställts, att riksdagen ville besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,
det Kungl. Maj:t ville, dels genom1 vissa ändringar i folkskolestadgar och andra
gällande författningar utfärda föreskrift om att skoltyper med »varannandagsläsning»
skulle i vissa fall vara likaberättigade med högre skoltyper, och dels,
efter hörande av medicinska och hälsovårdsmyndigheter, utfärda ^regler för, när
det ena eller andra slaget av skoltyper skulle tillämpas, i ändamål att tjäna till
ledning för skolmyndigheter och folkskolinspektörer.
bestämmelser
om skoltyper
med varannandagsläsning.
Utskottet hade i det nu ifrågavarande utlåtandet av angivna orsaker hemställt,
att förevarande motion icke måtte till någon första kammarens åtgärd föranleda.
Reservation hade avgivits av herrar Borell, Andersson i Hägelåkra och Andersson
i Myggenäs, vilka på anförda skäl hemställt, att första kammaren måtte
för sin del besluta, att riksdagen skulle i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
det Kungl. Maj :t ville efter företagen utredning av frågan, huruvida skoltyper
med varannandagsläsning kunde i vissa fall vara lika berättigade med högre
skoltyper, vidtaga de åtgärder eller, därest så ansåges erforderligt, för riksdagen
framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Friherre Adelswärd: Herr talman, mina herrar! Det här föreliggande betänkandets
tyngdpunkt ligger uti den bifogade bilagan, bestående av skolöverstyrelsens
yttrande, av vilket utskottets utlåtande egentligen icke är något
annat än ett kortfattat referat. Jag skall därför tillåta mig följa skolöverstyrelsens
utlåtande, och jag kan därmed göra de erinringar mot utskottets
betänkande, som jag från min synpunkt anser befogade. _
Skolöverstyrelsens yttrande börjar med en vidlyftig historik över utvecklingen
av folkskoleväsendet i vårt land, alltsedan det organiserades så, som det
nu i huvudsak fortfarande existerar. Denna historik, som i många avseenden
är av synnerligen stort intresse, berör icke annat än helt indirekt de framställningar,
som jag gjort i min motion, och jag skall ej uppehålla mig annat än
vid några punkter av densamma.
Skolöverstyrelsen framhåller, att några nya principer för skolväsendet i
landet icke egentligen finnas införda, och det erkänner jag i stort sett är förhållandet,
men däremot är det obestridligt, att tillämpningen av desamma, såvitt
jag förstår, väsentligen ändrats, och att den allmänna tendens, som av
ledningen för skolväsendet följes, blivit en annan än den, som tidigare varit.
Skolöverstyrelsen säger, att den ursprungliga stadgan av år 1842 icke i sak
blivit väsentligt förändrad sedan dess, och skolöverstyrelsen framhåller i detta
sammanhang, att de klagomål, som förekommit mot de senare tidernas åtgärder
beträffande kommunernas skyldighet mot skolväsendet, varit jämförelsevis
få. Skolöverstyrelsen säger emellertid också, att oaktat sålunda i stort sett
stadgarna skulle vara desamma sedan 1842, ha likväl under de allra sista åren
skolreglementena i flertalet skoldistrikt på landet blivit ändrade. Det är rätt
egendomligt detta, att, då å ena sidan förhållandena enligt skolöverstyrelsen
alltjämt äro desamma, likvisst reglementena i så gott som alla skoldistrikt i
landet skulle på allra sista tiden ha blivit ändrade. Jag tror, att man kan
finna en förklaring på detta egendomliga förhållande, till vilket jag senare
skall återkomma. Emellertid har under tiden normalplanen förändrats, nya
Nr 3G. 90
Onsdagen den 14- maj e. m.
Ang. ändrade instruktioner ha givits till folkskolinspektörerna; och tillämpningen har över
omTbottyper ^uvucl skärpts, oaktat, då det gäller halvtidsläsning eller heltidsläsning, halvmed
var- tidsläsningen även i dessa nya bestämmelser och instruktioner föreskrivas för
annandags- vissa fall. Likvisst ha särskilda ålägganden allt sedan 1904 i det då utgivna
läsning. reglementet givits åt vederbörande, att de skola verka för införandet av var(Forts.
) dagsläsningen i snabbare tempo, än hittills varit förhållandet. Erfarenheten
av de faktiska förhållandena ger i övrigt otvetydigt vid handen, att en skärpning
ägt rum, och det är det, som har föranlett, att det så allmänt reageras
mot de nya förhållanden, som påtagligen inträtt.
I detta sammanhang skall jag emellertid beröra ett argument mot utsträckningen
av heltidsläsningen, nämligen de långa skolvägarna, något som i de
flesta nu åberopade handlingar anföres såsom ett skäl för bibehållandet i vissa
fall av varannandagsläsningen. Riksdagen hade senast 1917 att yttra sig i
dessa frågor, och i en skrivelse från riksdagen betonades det, att någon ändring
från varannandags- till vardagsläsning givetvis icke kunde genomföras
på en gång, men att ändringen torde kunna ske utan olägenhet i flera fall, än
hittills varit händelsen. Riksdagen påkallade också åtgärder för en snabbare
övergång, men samtidigt användes i denna riksdagsskrivelse det uttrycket, att
»halvtidsläsning icke får vara regel». Då ett sådant uttryck användes, får
man ju förutsätta, att riksdagens mening varit, att fortfarande halvtidsläsning
i stor utsträckning skulle få förekomma. I samma skrivelse påpekar riksdagen
de ekonomiska förhållandena, som i hög grad inverka på en alltför hastig
reform i detta avseende. I min motion har jag redan visat, att jag ej
närmast åsyftar de ekonomiska förhållandena, men likväl påpekat det för
statsfinanserna allvarliga förhållandet, att en ändring från varannandags- till
vardagsläsning enligt de utredningar, som föreligga, under de allra närmaste
åren skulle medföra en utgift på 150 miljoner kronor för nya skolhusbyggnader.
Man får väl säga, att även de ekonomiska förhållandena måste bjuda
till försiktighet, då man finner, att det skulle inverka så högst betydande på
statsfinanserna, som i det nuvarande läget knappast kunna anses tåla en så
kolossal utgift. Den får väl ej anses vara så i hög grad nödvändig, då den
önskade ändringen ej kan sägas vara av så brådskande natur, att en så stor
utgift behöver under nuvarande ekonomiska förhållanden göras.
Beträffande den pedagogiska synpunkten på frågan vill''jag framhålla, att
jag aldrig för min del har förnekat de företräden, som måste ges åt heltidsläsningen
eller vardagsläsningen, då förhållandena göra ett sådant system
lämpligt och praktiskt användbart. Men jag har samtidigt sagt, och jag upprepar
det, att då icke naturliga förutsättningar för heltidsläsning förefinnas,
kan varannandagsläsningen t. o. m. vara bättre än vardagsläsningen. ‘Även ur
pedagogisk synpunkt skulle man kunna genom denna nå ett bättre resultat.
Man skulle kunna tänka sig, att man i stället hade skolåret för varannandagsläsningen
något längre än för vardagsläsningen, och därigenom finge man
en viss ersättning.
Nu säger skolöverstyrelsen i detta sammanhang, att varannandagsläsningen
leder till ett mekaniskt examinerande. Den motverkar eftertanken och självverksamheten,
vilka däremot skulle befordras genom vardagsläsningen. Jag
frågar, om det verkligen är på det viset eller om det kan bevisas eller är
bevisat. Men om en undersökning i det hänseendet verkligen är gjord och det
därigenom kunnat påvisas, att i många fall, där icke de naturliga förutsättningarna
för vardagsläsningen förefinnas, varannandagsläsningen icke kunnat
giva lika gott och bättre resultat i pedagogiskt hänseende, då måste det sägas,
att varannandags- eller vardagsläsningen icke är det ensamt avgörande, utan
resultatet beror på en massa andra omständigheter t. ex. antalet barn i klassen
eller lärarnas egenskaper och förmåga. Så långt min erfarenhet räcker, vil
-
Onsdagen den 14 maj e. in.
91 Nr SH).
ken jag erkänner vara mycket begränsad, måste jag såga, att i många fall ^eher
jag känner är det alldeles uppenbart, att varannandagsläsningen även ur peda- om si0ityp(r
gogisk synpunkt är att föredraga. med vär
ing
vill framhålla, att överstyrelsen i sin skrivelse också erkänner, att va.r- annandagsannandagsläsningen
i många fall kan ge goda resultat. Nu säger skolöversty- läsning.
relsen, att man från deras sida, som äro mot den för hastiga övergången till or s''
heltidsläsning, framhållit, att man bör inskränka på ämnena och kunskapsmåttet.
Det tiar jag för min del icke sagt, och på den vägen tror jag ej heller mycket
är att vinna. Däremot tror jag väl, att det kunde vara lämpligt att i någon
mån inskränka på kursernas storlek. Nu är det ju påtagligt för den, som har
stått folkskolan och dess förhållanden nära, att utvecklingen har i hög grad gått
i den riktningen, att man lågt huvudvikten på inpluggandet av en stor kvantitet
kunskaper, och mindre, enligt mitt förmenande allt för litet, lägger vikten
på uppfostran och karaktärsdaning hos barnen, vilket dock till sist är huvudsaken
även vid uppfostran i våra folkskolor. Man talar ofta om, hur dåligt
ställt det är med karaktären och allmänbildningen hos vår tids ungdom, och det
är obestridligt, och det synes också, som om skolan måste bära ett visst ansvar
för detta förhållande. Nu är det så — det har jag hört många gånger, när_ det
gällt denna fråga — att skolan skyller på hemmen, och föräldrarna, som icke
taga tillräcklig omsorg om barnens uppfostran, å andra sidan skylla på skolan.
Man säger, att barnen äro jämt där och att hemmen därför icke hava något inflytande
på dem. Jag tänker, att många ha hört motsvarande uttalanden vid
flera tillfällen.
Skolöverstyrelsen övergår därefter till en längre utredning rörande skoltyperna,
som det ju finnes en mångfald av, både då det gäller heltidsläsning och
tidsläsning. Jag skall icke trötta kammaren med att gå in på denna rätt invecklade
sak för dem, som icke känna till alla dessa olika typer: a, b, c, b1; Ci och
vad de allt heta. Det är endast en sak jag vill fästa uppmärksamheten på och
det är skolöverstyrelsens påstående angående den skoltyp, där fyra och t. o. m.
sex årsklasser undervisas på en gång. Jag har i själva verket sagt, att det är eu
dålig skola, men man säger, att det är en bra skola och att den är utmärkt bl. a^.
därför att den giver prägeln av hem:. Det är möjligt, om det är ett litet ^fåtal
barn, att den får denna prägel, men jag betvivlar, att man kan fälla ett sådant
omdöme, då det gäller en klass på 30 ä 40 barn, tillhörande olika åldrar och kunskapsmått.
Det talas också om, att det skulle ha yrkats på varannandagsläsning
såsom huvudform för skoltypema för landsbygdens befolkning. Det är
möjligt, att något sådant yrkande framställts från något håll, det har jag icke
observerat, men jag vill bara såga, att jag för min del icke sagt någonting sadant.
Jag har tydligt sagt, att i tätt befolkade landsbygder finnes icke någon
anledning, varför man icke i största utsträckning skulle använda vardagsläsning.
Jag kan taga ett exempel från min egen hembygd, det ligger ju nära till
hands. Inom Åtvids socken var för ett tjugutal år sedan eller kanske något''
mer halvtidsläsning den enda förekommande formen i ett ganska tätt bebyggt
samhälle. Jag arbetade för min del mycket på att få en ändring till stånd och
lyckades också få heltidsläsning i en; skola, som jag tror står på en ganska hög
ståndpunkt i jämförelse med andra folkskolor numera. Men då det sedan blev
ifrågasatt att införa vardagsläsning i andra skolor, som funnos i socknens utkant,
i den rena skogsbygden, med gles befolkning och betydande avstånd för en
hel del barn, satte jag mig bestämt däremot, men givetvis utan att lyckas på
grund av orsaker, som jag senare skall komma till.
I detta sammanhang tycker jag, att det är lämpligt att se på förhållandena
i andra närbelägna länder. Flera av herrarna hava säkerligen sett ett uttalande
som gjorts av en framstående pedagog i Norge, som är deciderad vän av varannandagsläsning
på landsbygden. På den norska landsbygden är givetvis befolk
-
Kr 36. 92
Onsdagen den 14 maj e. m.
AbMtä!™£ ningen glesare och avstånden större än på de flesta orter i Sverige, och han hade
om skoltyper de allra bästa uttalanden om fördelarna av varannandagsläsningen, även då han
med var- såg den ur rent pedagogisk synpunkt. I Finland lärer vardagsläsning vara
annandags- tämligen allmänt genomförd i alla skolor, men där arbetar man nu på att gå tillbaka,
enär man funnit olägenheter av vardagsläsningen. Eu mycket framstående
pedagog har haft ett uttalande i denna sak, som jag händelsevis kommit att
få reda på. Han talar om, huru han hälsar ined tillfredsställelse den vind, som
nu blåser att ändra de nuvarande förhållandena med vardagsläsning på den finska
landsbygden. Han uttalar t. o. m., att han anser det vara ett ljuvligt och glatt
budskap, att man börjar inse, att varannandagsläsning under vissa förhållanden
är att föredraga. Jag tror, att ofta åtminstone skolmän och pedagoger, som uttalat
sig i denna fråga i Sverige, allt för mycket sett saken ur slädens synpunkt
och allt för litet känt till och tagit hänsyn till de verkliga förhållandena på landsbygden.
Man har bl. a. anfört, och det åberopar också skolöverstyrelsen, att det skulle
förekomma i vissa skoldistrikt, att man icke hade något emot, att småskolorna
arbetade med vardagsläsning. De minsta barnen skulle få gå den långa vägen
varenda dag, men däremot då det gällde folkskolan, skulle man hysa starkt motstånd
mot en sådan anordning. Det skulle tyda på, att dessa synpunkter ingalunda
voro dikterade av intresse för barnen utan av egoistiska skäl. Det är möjligt
att sådant förekommer och att det sålunda är ett intresse att få använda de
större barnen för arbete i hemmet som gör, att man reser ett sådan motstånd mot
vardagsläsningen. Eftersom det uppgivits att sådana fall förekommit, utan
att man dock kunnat säga var de förekommit, så vill jag icke förneka sanningen
av detta,_ men jag tillåter mig tro. att sådana fall äro ytterst sällsynta, och vad
min motion beträffar har jag ytterligare framhållit, att jag för min del helt och
hållet och bestämt tagit avstånd från denna syn på saken, vilken jag ingalunda
delar.
Skolöverstyrelsen övergår sedan till de hygieniska synpunkterna, och då dessa
utgöra tyngdpunkten i min motion skall jag något längre uppehålla mig vid dem.
Skolöverstyrelsen har till sitt yttrande fogat ett utförligt yttrande av~en läkare,
som skulle vara specialist såsom skolläkare, och styrelsen har i sitt yttrande refererat
denne läkares särskilda yttrande, i vilket framhålles bland annat —
han är nämligen emot mina synpunkter i denna fråga — att skolvägarnas längd
icke uteslutande är den faktor man har att hålla sig till, då det gäller att bedöma
den hygieniska betydelsen för barnen med vardagsläsningen och de långa
avstånden. ^ Det är alldeles uppenbart, att icke detta är den enda faktor, som
inverkar på goda eller dåliga hygieniska förhållanden. Men å andra sidan är
det .klart, att skolvägarnas längd vad beträffar befolkningen på landsbygden
spelar en högst betydande roll och det är någonting, som man kan taga på och
genom reformer undanröja olägenheterna av. Dåliga ekonomiska förhållanden
i allmänhet har man rysligt svårt att i detta sammanhang göra någonting för,
och likaså är det på många ställen icke så lätt beträffande hygieniska förhållanden
i skollokalerna. Men där är dock ett område, där man så småningom kan
införa förbättringar. Som sagt var, det förnekas samtidigt icke av de myndigheter,
som uttalat sig, att skolvägarna ha en högst betydande inverkan på förhållandena,
och om så icke vore förhållandet skulle man icke, som jag redan sagt,
i riksdagsskrivelser, i folkskolestadgan och i instruktioner oupphörligt peka på
de långa avstånden, som verka avgörande vid bestämmande om den ena eller
andra skoltypen.
Vidare uppehåller sig skolöverstyrelsen vid frågan om benämningarna »undantagsform»
och »huvudform». Till undantagsformen räknas alla skoltyper, som
icke ha heltidsläsning. Skolöverstyrelsen säger, att det ser ut, som motionären
hade fäst stort avseende vid dessa benämningar. Det är alldeles klart, att jag
Onsdagen den 11 maj e. in.
<);i Nr iKi.
icke menar, att dessa benämningar ha någon som helst betydelse i sak, men å
andra sidan kan det icke förnekas, att uttrycket »undantagsform» giver karaktären
åt de skoltyper som räknas dit, av något mindervärdigt och sämre, som
man vill söka komma ifrån. Jag bestrider dock, att detta är en riktig uppfattning,
och därför verkar benämningen, utan att vara huvudsak, på ett ofördelaktigt
sätt för en lämplig lösning av frågan.
Vidare sade läkaren, och däri instämmer skolöverstyrelsen, att det är omöjligt
att vetenskapligt bestämma de olika faktorernas inverkan. Detta är mycket
sant. Jag har aldrig ifrågasatt att man skulle kunna med en vetenskaplig
utgångspunkt göra en klar och detaljerad reglering av denna fråga. Men jag
tycker, att man kunde taga saken mycket enklare och icke försöka krångla
in den och göra den till en vetenskapligt svår fråga. Jag tycker, att man helt
enkelt kunde se på de närmaste företeelserna. Det som_ gjort att jag^fått
ett sådant intresse för denna sak och som blivit en ovillkorlig följd av de långa
vägarna och det dåliga väglaget är, att barnen blivit våta om fotterna och
kommit hem med våta kläder och skodon. Det är svårt, då barnen komma hem
sent på kvällarna och gå tidigt på morgnarna, att få deras’ kläder och skodon
torkade. Så enkel är saken, och var och en vet, att detta, att barnen gå med
våta kläder och skodon, är i hög grad ohygieniskt och giver anledning till sjukdomar.
Jag tror icke, att jag överdriver betydelsen av de långa skolvägarna.
Jag har många personliga intyg om kända fall, och jag har i min motion sagt,
att jag vet att fall inträffat, då personer tagit skada för hela livet av de
olägenheter i hygieniskt avseende, som de långa skolvägarna förorsaka.
Nu har man bemött detta med, att det är omöjligt att bevisa, att detta
beror på de långa skolvägarna. Dessa personer ha kunnat bliva sjuka av andra''
anledningar. Jag kan naturligtvis icke heller förneka, att det varit möjligt,
men jag tycker, att detta är ett sätt att tänka om saken, som icke är fullt
lojalt. Ty att människor kunna bli sjuka av andra anledningar bevisar icke,
att de icke ofta och helt naturligt blivit sjuka av de olägenheter jag påpekat, det
må sedan vara halvtidsläsning eller heltidsläsning.
Jag tillåter mig att anföra ett exempel, som jag omnämnt i min motion, vilken
jag förmodar att icke så många av herrarna ha läst.
Under diskussionen av denna fråga frågade jag en gång en skollärare: skulle
ni ha lust att låta edert 7, 8 ä 9 år gamla barn gå den långa vägen det var
fråga om? Nej, det hade han icke lust till; det skulle jag icke vilja, sade
han rent ut. Men icke desto mindre tyckte han, att det var fullkomligt riktigt,
att det var heltidsläsning i skolan, där andra barn än hans! fingo lida därav.
Jag frågade honom sedan, om han själv skulle ha lust att dagligen gå den
långa vägen i ur och skur, och till det svarade han också, att det skulle han
icke vilja. Men lika väl tyckte han, att barnen skulle kunna göra det. Jag
är väl icke ogrannlaga, om jag ifrågasätter, huruvida skolöverstyrelsens ledamöter
skulle vilja göra dessa promenader, som skolbarnen få gorå; jag tror,
att de då samtliga skulle säga, att de icke skulle vilja göra det. _ Jag skulle
vilja inbjuda dem att försöka, och jag tror, att det av flera anledningar skulle
vara lämpligt, om de toge läkaren med sig, så att han finge försöka sig på
saken också, Och vad jag alldeles givet tycker borde ske är, att skolinspektörerna,
då de i omtvistade fall vilja tvinga fram ändring från varannandagsläsning
till vardagsläsning i glest befolkade trakter, där vägarna äro^svåra, och
vilja göra detta mot befolkningens önskan, själva finge försöka att gå de långa
skolvägarna, Då först skulle de få en personlig uppfattning av saken, och jag
tror, att de i många fall skulle få en annan mening. Jag undrar om någonsin
en folkskolinspektör gjort ett sådant försök, det skulle vara intressant att veta.
Slutligen säger skolöverstyrelsen i sammanfattningen, att de icke kunnat riktigt
uppfatta min mening, därför att i motionen skulle förekomma motsägande ut
-
Ang. ändrade
bestämmelser
om skoltyper
med varannandagsläsning.
(Forts.) .
Nr 36. 94
Onsdagen den 14 maj e. m.
Ang. ändrade
bestämmelser
om skoltyper
med varannandagsläsning.
(Forts.)
talanden, som skulle rymma flera tolkningar. Jag måste mycket beklaga, om
det förhåller sig så, att jag uttryckt mig så illa, men å andra sidan vill jag
säga, att när skolöverstyrelsen beskyller mig för detta borde den också sagt,
varuti dessa motsägelser bestå. Jag är urståndsatt att ingå i någon förklaring,
enär styrelsen icke på något sätt sagt, vari motsägelserna bestå. För övrigt
får jag säga, att jag funnit skolöverstyrelsens utlåtande synnerligen fullständigt.
De ha tagit upp alla synpunkter, som jag berört och många flera till.
Därtill kommer, att skolöverstyrelsens uppfattning i huvudsak, utom i de punkter,
där jag gjort erinringar, sammanfaller just med mina synpunkter på frågan.
Vidare säger skolöverstyrelsen mycket vackra ord om den likhet, som borde
fåda mellan stadsbarn och landsbygdens barn, och den talar om, vilken betydelse
i politiskt och andra hänseenden det har, att landsbygdens barn få samma
bildning och uppfostran som stadsbarnen. Ja, det är mycket vackert och riktigt
och önskvärt, om det överhuvud taget vore möjligt. Jag tror emellertid,
att dessa förfäktare av vardagsläsning ä tout prix begått ett
fel i utgångspunkten, då de utgå ifrån såsom givet och bevisat, att
halvtidsläsning under alla förhållanden är mindervärdig. Jag vågar bestämt
påstå, att denna uppfattning är oriktig, och jag stöder mig på de exempel jag
nyss anfört om erfarenheten i andra länder och de otaliga mängder uttalanden,
som gjorts även i vårt land.
Då jag väckte denna motion, så framkallade detta hos en del människor
en viss uppmärksamhet, därför att det ansågs vara så odemokratiskt, att jag
gjort detta. Jag minnes särskilt, att en medlem av denna kammare, och för
övrigt en mycket framstående sådan, icke ville tro, att det var sant. Jo, sade
jag, det har jag gjort, och jag anser, att det ingenting har att göra med demokratin.
Det kan vara lika mycket demokrati med varannandagsläsning som
med vardagsläsning. Den uppfattningen hade jag, och den repliken gav jag.
Han sade själv: Jag vet vad det vill saga, jag har själv gått i varannandagsskola.
Nu var denna person — jag tror icke, att han är närvarande för ögonblicket
och jag tror också, att lian ursäktar, att jag åberopar detta exempel
—• ordföranden i statsutskottet, för närvarande landshövding. Han sade, att
han visste vad varannandagsläsning var, och jag tror icke man kan säga, att
resultatet för hans vidkommande varit dåligt. Jag tror, att man kan anföra
exempel, där varannandagsläsning i skolorna visat sig kunna leda eleverna
ganska högt i samhället och gjort dem till mycket kunskapsrika män.
Nu säger man, att den demokratiska utgångspunkten skall vara den, att alla
skola få lika utbildning. Det är orättvist, säger man, att giva lantbarnen något
sämre. Ja, det är mycket riktigt, om förutsättningarna också vore lika. Men
ingen människa kan väl tänka sig, att man skulle kunna i Jokkmokk inrätta
lika goda skolor och skolförhållanden som i Stockholm, och man kan heller icke
begära, att den viktiga förutsättning, som heter begåvning, skall vara lika hos
alla barn. Detta demokratiska krav skulle sålunda icke bli uppfyllt i alla
fall, det vore lika orimligt som att säga, att järnvägar och levnadsbehov skulle
vara lika i Skåne och i Norrland, det kan man icke tänka sig. Enligt mitt
förmenande är sålunda denna uppfattning om demokratisk likställighet i detta
fall alldeles oriktig. Det är ordets makt över tanken, som suggererat människorna
att tro därpå och att överhuvud taget överskatta betydelsen av det
ena eller andra slaget av skoltyper, när det gäller undervisning och uppfostran
i allmänhet. Här om någonsin kan man säga, att det är många andra faktorer,
som i lika eller ännu högre grad inverka än dessa olika skoltyper.
Emellertid är jag den första att medgiva, att det icke är reglementen och
stadgar, som i detta fall äro avgörande. De må vara aldrig så bra, så beror
det dock på huru de tillämpas. Jag vill icke säga, att enligt min uppfatt
-
Onsdagen den 14 maj e. m.
95 Nr
ning så synnerligen mycket iir att gorå beträffande ändring av dessa, för att ^eatämmeUer
nå de mål jag skulle önska, utan det är tillämpningen det gäller. _ om
Nu säger skolöverstyrelsen, att det är ett misstag av mig, om jag tror, att med varfolkskolinspektörerna
äro de bestämmande, då det gäller i skoldistrikten att annandagsavgöra
angående den ena eller den andra skoltypen. Jag vet mycket väl, att läsning.
skolinspektörerna formellt sett icke äro de avgörande, men huru är det i rea- (lorts.)
liteten och hurudan är den allmänna uppfattningen i detta stycke? Det kan
icke hjälpas — de som suttit i skolstyrelser på landet hava nog hört det —
det är ett hot som framställes från folkskolinspektörerna, när de säga: göra
ni icke som vi vilja och ändra ni icke reglementet, tillstyrka vi icke statsanslag.
Jag har den uppfattningen, att man på detta sätt tvingar fram mot
vederbörandes önskan, vilja och bättre vetande nya reglementen, som icke äro
de rätta för vissa platser. Det är förklaringen till, att så många reglementen
ändras i riktning mot vardagsläsning, fastän det allmänna motståndet häremot
är så starkt.
Nu säger man, såsom den citerade läkaren först framställt det, att någon
vetenskapligt allmängiltig regel icke är möjlig. Jag begär inga vetenskapliga
regler, jag begär så enkla regler som möjligt. Jag vill för ingen del ha
sådana, att de ytterligare hindra vederbörande skoldistrikt att reglera dessa förhållanden
efter naturliga förhållanden. Men jag frågar då, om man säger,
att det är omöjligt att göra regler och bestämmelser fullständigare än de som
nu finnas, är då detta läteire för skolinspektörerna? De måste taga hänsyn
till frågan i varje särskilt rall, och de ha inga bestämda regler att följa. Det
är givet, att bland dessa hundratal inspektörer olika meningar förekomma om,
huru stadgar och förordningar böra tillämpas, och därtill kommer helt naturligt
att det för dessa folkskolinspektörer är en ambitionssak att åstadkomma
så många ändringar som möjligt från halvtidsläsning till heltidsläsning. Det
är naturligt, att mer eller mindre överdrifter och orimligheter ske i detta avseende,
och de ske med stöd av instruktioner och den tendens, som faktiskt finnes
i ledande folkskolekretsar.
Nu vill jag emellertid till slut säga, att överstyrelsen och med överstyrelsen
utskottet anse, att det är bra som det är. Jag vågar i överensstämmelse med
min motion påstå, att det är icke bra som det är, och jag behöver endast härvidlag,
utom vad jag redan sagt, anföra som'' bevis den allmänna opinionen,
en opinion kan jag säga, som förekommer på hela Sveriges landsbygd.
Jag har, sedan jag väckte denna motion, fått massor av uttalanden såväl
muntliga som skriftliga med tack för min motion och med anförande av exempel
på, huru befogad den i själva verket var. Sådana brev ha kommit mig
tillhanda från lantmän, privatpersoner, lärare, lärarinnor, skolrådsordförande
och ledamöter i skolråd, ja, snart sagt från alla möjliga olika delar av landet,
och där hava anförts exempel, som bekräfta de starka uttryck jag har i min motion,
att det som förekommit på grund av detta tvång med heltidsläsning i vissa
därför olägligt belägna skolor helt enkelt är upprörande. Det uttrycket står jag
sålunda fast vid.
Av dessa skrivelser äro naturligtvis många från personer, som jag icke känner,
men innehållet i dessa skrivelser ger i allmänhet vid banden, att de härstamma
från fullkomligt vederhäftiga och uppriktiga personer. Jag skulle i
alla fall icke velat åberopa exempel med vare sig person- eller ortnamn, men
det egendomliga är, att de nästan utan undantag sagt: ni får använda detta
så mycket ni vill, men nämn icke våra namn. De personer, som jag känner,
hava icke sagt detta, därför att de icke velat stå för sina yttranden, utan helt
enkelt därför, att de varit rädda för följderna, och detta förhållande antyder,
att folkskolinspektörernas herravälde, uppmuntrat genom gällande instruktioner,
för dessa människor fått karaktären av terrorism.
Nr 36. 96
Onsdagen den 14 maj e. m.
Ang. ändrade För att vara fullt uppriktig vill jag meddela, att jag också fått ett brev,
bestämmelser som emot mina strävanden i motionen, som ogillar dem och detta i mycket
°”roed var- kraftiga och mindre väl valda ordalag. Mannen i fråga, naturligtvis anonym,
annandags- har tecknat sig som hemmansägare. Jag skrev till honom och skickade honom
läsning. mjQ motion samt sade, att oaktat han tecknat sig som hemmansägare före^
(Forts.) föll det av innehållet att döma som brevet vore av en s. k. Chronschough
— om jag här får använda det uttrycket.
Jag har det intrycket, att denna stämning inom en stor del av befolkningen
— den må nu vara befogad mer eller mindre eller icke, det kan i vissa fall
hända, att den icke är så befogad •— i alla fall är synnerligen skadlig för vårt
skolväsen och dess utveckling och det synes mig, som om detta, om icke annat,
skulle vara tillräckligt skäl till att något här måste göras.
Yad jag nu begär i min motion är i själva verket ganska anspråkslöst. Det
torde vara för herrarna bekant, att jag begär, att riksdagen måtte besluta att
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, det Kungl. Maj :t ville, dels genom vissa
ändringar i folkskolestadgar och andra gällande författningar utfärda föreskrift
om, att skoltyper med »varannandagsläsning» må i vissa fall vara lika
berättigade med högre skoltyper, och dels, efter hörande av medicinska och
hälsovårdsmyndigheter, utfärda regler för, när det ena eller andra slaget av
skoltyper skall tillämpas, i ändamål att tjäna till ledning för skolmyndigheter
och folkskolinspektörer».
Jo g har sålunda egentligen icke begärt annat i stort sett, än att sådana instruktioner
må givas, att tillämpningen av gällanift stadgar och föreskrifter,
såsom de finnas, må bli likformig och gjord på det sätt, att den, mer än hittills
i många fall varit händelsen, rättar sig efter naturliga förhållanden och
efter förutsättningarna på varje plats för att införa den ena eller andrä skoltypen.
Det finnes lyckligtvis reservanter, oaktat utskottet avstyrkt motionen,
och dessa reservanter ha formulerat ett yrkande på annat sätt än jag. Dä denna
formulering måhända är bättre än min och då den i alla fall i stort sett syftar
till precis samma sak, skall jag, herr talman, be att få tillstyrka bifall till reservanternas
yrkande.
Herr Pauli: Herr talman! Jag vill till att börja med uttala ett beklagande
av att kammarens bänkar stå så tomma i afton. Det är dock icke någon så obetydlig
fråga, som föreligger till behandling, men timmen är ju en smula sen,
och det förefaller dessutom, som om en del av kammarens ledamöter tyckte, att
de frågor, som av de tillfälliga utskotten föreläggas kammaren till avgörande,
icke skola behöva motivera så mycken uppmärksamhet från kammarens sida
som övriga frågor. Detta är en uppfattning, som jag fått vid flera tillfällen
och jag behöver väl icke närmare utveckla, varför jag tycker, att det nämnda
betraktelsesättet är fullkomligt oriktigt.
Den fråga, som den ärade motionären berört i sin motion och utförligt utvecklat
i sitt nyss hållna anförande, är givetvis av den största vikt för vårt folkskoleväsens
utveckling. Det förefaller mig dock, som om det skulle vara rätt
svårt att ordentligt få tag på vad motionären egentligen vill.
Motionären har konstaterat, att han vid genomgången av skolöverstyrelsens
långa yttrande gång på gång har funnit, huru överstyrelsen och han själv överensstämma
i de berörda synpunkterna. Han har icke kunnat bestrida det riktiga
i att heltidsläsningen under för övrigt lika förhållanden är pedagogiskt överlägsen
halvtidsläsningen. Ett avgörande bevis på att han har denna uppfattning
får man väl finna däri, att han icke kommit på den idén att föreslå halvtidsläsning
införd vid folkskolor eller högre läroanstalter i städerna. Det är
tydligt, att han menar, att halvtidsläsningen är något som bör förbehållas åt
landsbygden. Men för att man skall gå därhän, att man inskränker lästiden till
Onsdag™ den 14 maj c. m
07 Nr :t<>.
liillflen och alltså avsevärt sänker bildningsmöjlighetcrna för landsbygdens folk Ang. ändrade.
— ty det är alldeles uppenbart, att man icke på fyra månader kan inhämta samma ^koltrer
kunskapskvantum som på åtta månader, även om man i största möjliga utsträck- me(i varning
tillgriper läxläsning och läxförhör •— så menar han, att man, för att anse annandagsdenna
förändring berättigad, måste kunna peka på viktiga hygieniska förhål- läsning.
landen, som kräva detta. Att valet av skolform måste rättas efter hygieniska (Forts-)
hänsyn, är en uppfattning som även överstyrelsen delar, och som utskottet kraftigt
betonat. Överstyrelsen och utskottet ha därför framhållit, att det naturligtvis
icke kan vara meningen att, som motionären på ett ställe uttrycker sig,
»hänsynslöst» och »under alla förhållanden» genomdriva heltidsläsning här i
landet. Det medgives tvärtom, att vi inom överskådlig tid icke kunna tänka oss.
att heltidsläsning skall kunna vara införd överallt, eftersom vi ha många trakter,
där befolkningen är så gles och skolvägarna så långa, att halvtidsläsning
långt fram i tiden måste anses vara motiverad.
Då man finner denna långtgående överensstämmelse mellan motionärens och
skolmyndigheternas synpunkter, är man redan från början, efter studiet av hans
motion, benägen att betrakta hans uppträdande som en manöver av det slag,
man brukar beteckna med uttrycket »slå in öppna dörrar». Det som motionären
vill ha till stånd finnes ju nämligen redan. Det stadgas uttryckligen i undervisningsplanen,
att i trakter med gles befolkning och långa skolvägar skola de
s. k. undantagsformerna få användas i stället för huvudformerna. Motionären
har fattats av ovilja mot denna benämning, »undantagsform». Han vill ha
bort den, men det blir ju endast en strid om ord. I undantagsfallen äro »undantagsformerna»
ju lika berättigade som »huvudformerna», och att de verkligen
gorå skäl för benämningen undantagsformer är något som man icke kan bestrida,
eftersom de faktiskt förekomma i relativt få fall i jämförelse med de
högre skoltyperna.
Man kan naturligtvis icke bestrida, att motionären har rätt i sin huvudtes, att
långa skolvägar, förenade med heltidsläsning, kunna innebära vissa risker för
barnens hälsa. Men gentemot detta måste å andra sidan framhållas, att man
icke kan förenkla problemet därhän, att man betraktar det bara som en fråga
om skolvägarnas längd. Detta har särskilt doktor Stéenhoff pekat på i sin inlaga,
där han framhåller, vilken roll väderleken, förhållandena i hemmet,
anordningarna i skolan o. s. v. spela för barnens hälsa. Motionären
yttrade själv, att det, som han tyckte var det värsta med de långa
vägarna var, att barnen »bli våta om fotterna». Men att barnen bli
våta om fotterna och sitta med våta fotter i skolan är väl i alla fall
något som icke behöver botas just med varannandagsläsning. Det avhjälpes
lämpligare genom att man vidtager vissa hygieniska anordningar i skolorna.
Dessa hjrgieniska anordningar äro alltså en av de punkter, som man här bör
fästa uppmärksamheten på. En så enkel åtgärd, som den jag vill minnas doktor
Brinke ifrågasatte för våra värnpliktiga — att få ombyte med torra tofflor
— skulle på ett praktiskt sätt kunna avhjälpa den nämnda olägenheten, som
motionären tyckes betrakta som den allra väsentligaste. En annan olägenhet,
som jag icke hörde motionären framhålla, men som lektor Hisberg brukar påpeka,
är den inverkan på barnens näringsförhållanden, som vardagsläsningen och
den långa skolvägen utöva. De hinna icke med att få någon ordentlig middagsmåltid
utan måste leva på torrskaffning. Men även här kan man använda praktiska
åtgärder, såsom doktor Stéenhoff påpekat. Även om man icke kan tillhandahålla
färdiglagad mat i skolorna, så kan man t. ex. se till att barnen få
litet varm välling eller uppvärmd mjölk tillsammans med torrskaffningen och
intaga detta under lärarens överinseende.
Det finnes en hel del sådana rent praktiska anordningar, som kunna tillgri
Fiirsta
hammarens protokoll 1924- Nr36.
7
Nr 36. 98
Onsdagen den 14 maj e. m.
^bestämmelser paS för att bekämPa 11(3 hygieniska risker, som motionären här pekat på. Vi
om "skottyper komma att om en stund behandla en motion, väckt av herr Sehlin i andra kammed
var- maren, som också tar sikte på dessa svårigheter och deras avhjälpande med såannandags-
dana medel som skolskjutsar, inackordering av skolbarn eller upprättande av
Jäsning skolhem. Jag vet icke, vilken ställning motionären kommer att intaga till den(
orts.) na motion, men jag vet, att inom utskottet ha precis samma ledamöter, som velat
biträda herr Adelswärds yrkande, ställt sig avvisande mot den Sehlinska motionen.
Detta tyder på att man icke vill veta av de verkligt praktiska utvägarna
för avhjälpande av här föreliggande svårigheter, utan man kommer i
stället ständigt och jämt och rekommenderar en och samma patentmedicin mot de
utpekade hygieniska vådorna, och den medicinen heter varannandagsläsning.
Jag tvivlar icke på att den ärade motionären har letts av de vackraste bevekelsegrunder
och huvudsakligen tänkt på barnens hälsa, men han har själv fått
medge, att det finnes folk här i landet, vilkas ivrande för införande av varannandagsläsning
icke härflyter ur så vackra och människovänliga synpunkter, utan
aU det gamla skälet för varannandagsläsning på folkskolestadiet fortfarande
på sina håll spelar en stor roll, nämligen önskan att varannan dag få utnyttja
barnens arbetskraft. Och det är alldeles tydligt, att i de fall, där detta är förhållandet,
stranda alla de förmenta fördelarna av varannandagsläsningen -—
vilan under ledighetsdaga.rna, läxläsningen i hemmet o. s. v. — på detta, att
barnen varannan dag uttrötfes genom arbete, antingen hos föräldrarna eller hos
dessa,s arbetsgivare. °Det är uppenbart, att varannandagsläsningen under sådana
förhållanden är så långt ifrån att på något sätt vara likvärdig med heltidsläsmngen,
att den tvärtom stannar ofantligt långt bakom denna i effektivitet.
Där icke denna önskan föreligger att utnyttja barnen varannan dag till arbete,
tvingas man mången gång att i stället misstänka ett bristande intresse överhuvud
för höjandetav bildningsnivån bland menige man på landsbygden. Man hörde
ju t. ex. en gång nu i vår ett uttalande — jag tror det var av en provinsialläkare
nere i Östergötland att varannandagsläsning är alldeles tillräcklig för sådana
barn, som i framtiden skola bli bönder eller arbetare. Detta är ett sätt att se på
saken som jag verkligen hoppas icke delas av många personer i denna kammare,
ty vi höra väl i alla fall vara överens om, att lantarbetarbarnen icke från födelsen
skola vara predestinerade att just trampa i fädernas fotspår, utan att de,
om de ha förutsättningar, böra få bildningsmöjligheter likaväl som andra.
Aven om motionären står främmande för dessa rent kulturfientliga motiv,
kan det icke hjälpas, att han genom sin motion har räckt handen åt de krafter
i vårt land, som sträva i denna riktning och om vilka han själv talar i ingressen
till sin motion. Jag vill påminna om att när vårt folkskoleväsen förbereddes
vid 1840 års riksdag, hade man i utskottet uppe frågan, om man skulle ha åtta
månaders lästid i folkskolan eller kortare tid, och att den längre lästiden den
gången huvudsakligen förordades från bondehåll, men bekämpades av adelsståndet
och prästerskapet. I våra dagar få vi uppleva den ganska märkvärdiga
sensationen att se den adliga motionären och de prästerliga ledarna för våra
kommunala skolförbund enrollera bönder i massor under sina fanor i kampen
mot landsbygdens egna bildningsintressen. Det är alldeles riktigt, som en
riksdagsman från landsbygden en gång sade: »Mina ståndsbröder äro kortsynta
i skolfrågan. Genom att motarbeta folkupplysningen binder landsbygdens
befolkning ris åt sin egen rygg. En av anledningarna till att städerna i många
hänseenden överflygla landsbygden och draga landsbygdens ungdom till sig,
är enligt min mening de bättre bildningstillfällena i städerna.» Jag tycker, att
det där var mycket sant och förnuftigt sagt av denna allmogerepresentant, och
jag hoppas, att det här i kammaren finnes ganska många som dela hans syn
på saken.
I det utlåtande, som utskottet har avgivit över motionen, har det uppvisats,
Onsdagen den 11 maj e. m.
‘JO Nr SO.
att de ändringar i gällande stadgar och reglementen, som motionären velat få till
stånd, äro onödiga, alldenstund de redan nu existera. Bestämmelserna ge tillräckligt
svängrum för alla berättigade intressen. Motionären har själv också
erkänt, att det egentligen icke är vidare mycket, som skulle behöva ändras i
gällande reglementen och stadgar, utan det är tillämpningen av dessa, som han
icke är nöjd med. Men tillämpningen kunna vi icke ändra genom att besluta
om nya bestämmelser, tillämpningen är ju en sak, som ordnas genom de administrativa
myndigheterna, och jag har själv den uppfattningen, att om
man undantager ett och annat fall av ovist nit från en och annan inspektörs
sida, finnes i stort sett ingenting att anmärka mot tillämpningen av
nu gällande regler. Det har icke kunnat bevisas, att man mot befolkningens
vilja i stor utsträckning söker forcera fram heltidsläsningen. Det är tvärtom
så, att det tempo, i vilket heltidsläsningen för närvarande går fram i landet, är
mindre forcerat, än det var under föregående årtionde. Och den opinion, som
motionären nyss åberopade såsom bakgrund för sin motion, den är på många håll
här i landet och icke minst i det landskap, där motionären själv är hemma, i
stor utsträckning en ren agitationsprodukt. Det vill jag åtminstone uttala som
min mening, och jag tror det är ganska mycket fog för den.
Då alltså motionärens hela aktion väsentligen är, som jag har tillåtit mig framhålla,
ett slag i luften och då utarbetandet och tillämpningen av så pass detaljerade
reglementen, som motionen tyckes ifrågasätta, antagligen endast skulle förvärra
missnöjet, ber jag, herr talman, att få yrka avslag å motionen och bifall
till utskottets hemställan.
Herr Borell: Herr förste vice talman, mina herrar! Då jag är en bland dem,
som undertecknat den reservation, som är fogad vid detta utskottsutlåtande,
skall jag be att få något redogöra för de skäl, som därvid varit för mig
bestämmande.
Den ärade motionären har i sitt anförande förut i afton i detalj bemött uttalandena
från överstyrelsen i denna fråga, i vad de stå i motsats mot hans egen
uppfattning och jag kan i huvudsak instämma i vad han anfört, men det är
ett par punkter, som jag skall tillåta mig ytterligare understryka. Som bekant
voro från början alla folkskolor i vårt land vardagsläsande. Visserligen
var det så, att undervisningstiden vid de flyttande skolorna var relativt kort,
men någon varannandagsläsning eller periodläsning i nutida bemärkelse förekom
vid denna tid icke. Det var först på 1860-talet, som varannandags- eller
periodläsning i den betydelse, vi nu fatta densamma, genomfördes, och det är
av intresse att erinra om, att detta införande av varannandagsläsning skedde
på initiativ och under medverkan av de dåvarande folkskolinspektörerna och
andra målsmän för folkskoleväsendet eller för detsamma eljest intresserade.
Det är också för den nu föreliggande frågan av intresse att erinra om, att de
trakter, varest halvtids- eller varannandagsläsning då infördes, voro just de
trakter av vårt land, där befolkningen bor mera spridd och där de längsta vägarna
till skolan existera eller i norra och mellersta Götaland. I södra Götaland,
där befolkningstätheten är större samt i Svealand och Norrland, där
befolkningen bor mera koncentrerat i byar och samhällen, bibehölls i stort sett
den förut använda heltidsläsningen. Det förhåller sig säkerligen icke så, att
det genomförande av varannandagsläsningen, som då skedde, framkallades av
något motstånd eller någon-ovilja mot folkskolan och dess utveckling eller mot
folkbildningen överhuvud taget, utan man torde bestämt kunna konstatera, att
denna utveckling mot varannandagsläsning i vissa trakter av Sverige framkallades
just av dessa trakters särskilda lokala behov.
Då överstyrelsen i sitt utlåtande säger, att varannandagsläsningen ända från
början av vår folkskolas tillkomst betraktats som en undantagsform, under
-
Ang. ändrade
bestämmelser
om skott yper
med varannandagsläsning.
(Forts.)
Nr 36. 100
Onsdagen den 14 maj e. m.
Ang. ändrade
bestämmelser
om skoltyper
med varannandagslåsning.
(Forts.)
lägsen heltidsläsningen, så bör detta uttalande, såvitt jag förstår, för att riktigt
återspegla förhållandena, i någon mån modifieras, och denna modifikation
ligger just i det uttalande jag nyss gjorde, att vid den tidpunkt på 1860-talet,
då intresset för ett rationellt ordnande av folkskoleväsendet började framträda,
fann man, att varannandagsläsningen var en form, som var den lämpligaste
under vissa givna förhållanden. På 1890-talet — jag tror knappast det var
tidigare •— började en reaktion mot halvtidsläsningen och strävanden att med
avskaffande av denna i största möjliga utsträckning genomföra heltidsläsning
göra sig gällande. Dessa strävanden ha sedan fortsatts under hela 1890-talet
och under den tid, som därefter förflutit, och det är allmänt känt, att dessa strävanden
i de trakter, där befolkningen ansett halvtidsläsningen som en för dem
lämplig form, ha mötts med större eller mindre motstånd, och detta motstånd
har, det tror jag man kan konstatera, icke förminskats, utan vuxit tid efter
annan, och det har kanske aldrig framträtt så starkt som för närvarande, man
bör icke undervärdera styrkan av den opinion, som på detta område sålunda
framträder, och jag tror det är obefogat och oriktigt att säga, att bakom denna
opinion står motvilja mot folkskoleväsendet eller folkbildningen, utan tvärtom
finnes säkerligen även bland många av dem, som hylla sig till denna opinion,
lika varmt intresse för folkbildningen som hos dem, som förfäkta en mot denna
mening motsatt åskådning.
Det är kanske icke så alldeles oförklarligt, att då 1919 års undervisningsplan
kom till och i densamma halvtidsläsningen betecknades såsom en undantagsform,
detta under den motsättning, som i denna fråga rådde, betraktades som
ett vapen i kampen för införande av heltidsläsning. Jag vill icke säga, att
detta var avsikten, men jag säger, att det är icke så märkvärdigt, att nämnda,
bestämmelse uppfattades på det sättet, särskilt som halvtidsläsningen ju tidigare,
i formellt hänseende åtminstone, i gällande instruktioner och författningar
hade ställts likaberättigad med de heltidsläsande formerna och i beteckningsordningen
t. o. in. ställts framför de skolformer, som numera betecknas
med benämningarna B 2 och 3. Det är kanske denna känsla, som gjort, att
motionären i sin motion riktat udden just mot denna bestämmelse och till
följd därav mötts av den invändningen, att detta formella stadgande egentligen
icke har något särskilt att betyda, ty, säger man, och det har också den näst
föregående ärade talaren sagt, undantagsformen är ju lika laglig som huvudformen,
när förutsättningarna för undantagsformen äro för handen.
Det är ju också klart, att kärnpunkten i denna fråga icke ligger i tillvaron
av nämnda uppdelning i huvudformer och undantagsformer, utan kärnpunkten
ligger, som den ärade motionären framhållit, i frågan, huru tillämpningen har
skett i fråga om jämställigheten mellan hel- och halvtidsformer. Frågan gäller
sålunda, huruvida man gått för långt i strävandena att genomföra heltidsläsning
även i sådana trakter, där halvtidsläsning av ålder ansetts som en
lämpligare form än heltidsläsningen. Jag har naturligtvis som lekman svårt
att bedöma denna fråga ur rent pedagogisk synpunkt, men mitt lekmannaförstånd
säger mig, att det finnes — och detta säger jag i motsats till den föregående
ärade talaren — fall, då halvtidsläsning måste anses vara en bättre
form än heltidsläsning. Jag vill därmed icke säga, att icke i städer och mera
tätt bebyggda samhällen heltidsläsningen är den bästa skolformen, heltidsläsning
i sådana former nämligen, där en lärare undervisar varje särskild undervisningsavdelning,
men jag hyser den uppfattningen, att det kan ifrågasättas,
huruvida icke halvtidsläsningen i dess bästa form kan anses vara en
bättre skolform än den typ av heltidsläsning, där en lärare har flera undervisningsavdelningar
till gemensam handledning. Man säger visserligen, att
detta är omöjligt, då undervisningstiden vid de halvtidsläsande skolorna endast
är hälften så lång som vid den heltidsläsande skolan, men man måste betänka,
Onsdagen den 14 maj o. m.
101 Nr 30.
alt det vid eu heltidsliisande skola icke torde vara möjligt för de barn, som ha lång A^''ä
väg till skolan, att efter den långa vägen komma till skolan så utvilade, att de ^koUyper
kunna på tillfredsställande sätt tillgodogöra sig undervisningen, och vidare, att me<i vardet
icke lär vara möjligt, att barnen, sedan de återvänt den långa vägen till hem- annandagsniet
och kommit hem uttröttade, kanske mången gång efter en lång vandring i läsning.
kallt och regnigt väder, skola ha förmåga och krafter att tillfredsställande bero- (iorts.)
da sig på de hemuppgifter, som väl även vid de hcltidsläsande skolorna måste
lämnas dem. Jag förmodar nämligen, att all undervisning i de heltidsläsande
skolorna icke kan koncentreras till lärorummet. Det kan, menar jag, sättas
i fråga, huruvida det icke i sådant fall måste vara en fördel, att barnen ej
mer än varannan dag behöva infinna sig i skolan och det således beredes dem
möjlighet till tillräcklig vila och tillfälle att efter åtnjutande därav bereda
sig på hemuppgifterna samt att återkomma till skolan med friska krafter och
möjlighet att väl tillgodogöra sig undervisningen.
Detta är nu sagt från lekmannasynpunkt, men det må framhållas, att även
bland fackmän på området i detta avseende råda olika meningar, och att det är
många pedagoger, som ansluta sig till den uppfattning, som jag nu tillåtit mig
uttala. Jag menar således, att frågan, huruvida under nu angivna förutsättningar
halv- eller heltidsläsning ur pedagogisk synpunkt är att föredraga,
är en fråga, som väl tål en närmare undersökning. Härmed sammanhänga
också frågorna om ämnesträngseln och överbelastningen på skolschemata, frågan
om värdet av samarbetet med hemmen och frågan om värdet av möjligheten
till praktiskt arbete, till deltagande i hemarbetet jämsides med skolarbetet.
Alla dessa frågor tarva enligt min mening en undersökning. Intimt
sammanhänger naturligtvis härmed också de hygieniska spörsmål, som av motionären
beröras. Även dessa frågor äro givetvis förtjänta av en närmare
undersökning. Det har sagts av den föregående ärade talaren, att den opposition,
som har vuxit upp i landet mot ett alltför forcerat framdrivande av heltidsläsningen
och som särskilt tagit sig uttryck inom de nybildade skolförbunden,
är till stor del uppagiterad. Detta torde vara ett väl djärvt påstående.
Jag tror, att denna agitation vuxit upp ur en djup känsla för folkskolans
framtid och utveckling och det kan ej vara nyttigt, att man ställer sig i alltför
stark opposition mot denna rörelse. Jag tror, att det för folkskolans och folkbildningens
utveckling och framtid är nyttigare, att man räcker handen åt
dessa strävanden och förstår, att även de sjHta att främja folkbildningen. Jag
tror alltså, att man kommer längst, om man undviker att skapa misstämning
mellan folkskolan och den allmänna meningen i landsorten. I annat fall gör
man säkerligen folkbildningen och folkskolan stor skada.
Det är ur dessa synpunkter, som jag för min del icke velat ta på mitt ansvar
att ställa mig avvisande mot det av motionären framställda kravet på en undersökning
av dessa frågor, och jag tillåter mig därför att yrka bifall till reservationen.
Herr Olsson, Olof: Herr talman! Innan jag går in på den punkt i detta
vidlyftiga ärende, som jag anser mig böra belysa en stund, vill jag först säga,
att friherre Adelswärd på många punkter i sin motion talar direkt ur allas våra
hjärtan. Det är klart, att ingenting i samhället får ordnas så, att man med
berått mod skickar det unga folket i elände. Det är någonting, som bör få gälla
överallt och således också på skolområdet. Det är vidare klart, att den bästa
undervisning — såsom den ärade motionären säger — inte är till någon nytta
för den händelse den inte kan tillgodonjutas av barnen, och att således dessa
böra befinna sig i den bästa kondition. Det är också klart, att man inte bör
skatta alltför mycket åt schablonering, men jag förmodar den ärade motionären
ger mig rätt däri, att om jag vill ha 50 heltidsläsande skolor i ett skoldistrikt
Nr 36. 102
Onsdagen den 14 maj e. m.
Aruj. ändrade och han vill ha 25 heltidsläsande och 25 halvtidsläsande, så är detta från schaomskoltypZ
tdonsynpunkt hugget som stucket. Saken gäller i detta fall endast, vilken
med var- schablon som är den bästa. Och jag tror också, att den ärade motionären har
annandags- rätt, då han förmenar, att utvecklingen inte bör komma bryskt och brådstörtat
tärning. över 0SS- I3et är en allmänt mänsklig begäran, och jag skulle nästan ytterligare
(Forts.) vilja tillägga, att utvecklingen helst inte böra vara hastigare, än att den har
människorna med sig.
Men sedan jag medgivit detta, kan jag inte gå med den ärade motionären
längre. Han är missnöjd med den nuvarande skolutvecklingen huvudsakligen,
som han säger, ur tre synpunkter: humanitära, pedagogiska och hygieniska.
Men om man närmare skärskådar det hela, så finner man, att det är den hygieniska
synpunkten, som är den dominerande, ty om motionären går vilse på den
punkten, falla de båda andra synpunkterna bort av sig själva. Och nu är det
det lustiga, att denna hygieniska synpunkt i motionen nästan blivit en lantmätaresynpunkt;
den rör sig om 3 kilometer. En skolväg, som sträcker sig
bortom dessa 3 kilometer, för med sig pedagogiska, hygieniska och humanitära
vådor, men en, som ligger innanför, går fri. Jag kan ju såga, att detta är en
äkta östgötasynpunkt, men inte så, som om den skulle vuxit upp ute på den
östgötska landsbygden, utan den är kammarfödd. Det är den lärda förklaringen
på vad man i folkskolestadgan menar med en »lång» skolväg. Den är
fixerad i Linköpings domkapitel till 3 kilometer. Och nu äro hjärnorna sysselsatta
med att fundera ut — det vill säga om hälften av barnen eller närapå
hälften ha denna skolväg, då är det klart att det skall vara varannandagsläsning,
men om det inte är så många, om det bara är 25 % eller 30 % — ja, nu är
man, säger jag, i färd med att fundera ut, vad som i så fall skall menas med
»lång» skolväg och på grund därav förskaffa denna varannandagsläsning, som
ur många andra synpunkter är så åtråvärd. Denna synpunkt har på sista tiden
erövrat även provinsialläkarna där nere, ser jag, så att nu går den ut på sitt
segertåg under både teologisk och medicinsk välsignelse!
Den tid jag satt i departementet borta vid Tegelbacken fick jag höra av de
3 kilometerna i olika tonarter av deputationer och enskilda, och jag såg dem i
skrivelser och inlagor av mångahanda slag. Jag tänkte: det är kanske så gott,
att jag försöker ta reda på, hur det verkligen förhåller sig. Kanske man kan
på ort och ställe få veta, hur det är. Jag beslöt således att resa ut, framförallt
till de båda landskap, där man klagade så mycket. Jag ville själv se, hur det
förhöll sig med de långa vägarna och de svåra vägarna, och jag ville höra vad
barnens föräldrar själva hade att säga om de här tingen. Men för att jag skulle
få en verklig värdemätare på vad som komme att möta mig, beslöt jag att först
genomresa ett skoldistrikt, där man hade heltidsläsningen fullt genomförd och
där man hade så långa och besvärliga skolvägar, som man ur den synpunkten
gärna kunde önska sig. Efter något studium bestämde jag mig för Karlskoga
skoldistrikt i Värmland. Och kammarens ledamöter kunna av kartan se och
förstå, varför jag valde det.
Den ärade motionären omnämner i sin motion under visst ogillande en skola,
för vilken man bestämt heltidsläsning och där 60 % av barnen ha mer än 3 kilometers
väg och 25 % mer än 4. Jag kan då meddela, att av de fem skolor jag
besökte i Karlskoga i de fyra mellan 40 och 54 % av barnen hade mer än 3 kilometers
väg och mellan 20 och 35 % mer än 4 kilometers väg och att vägarna
ibland sträckte sig upp till 8 kilometer. Att det är dubbla siffertal beror därpå,
att jag vid undersökningen tog de två år, som närmast föregingo det läsår, då
jag reste. Jag besökte sedermera 27 skolor i Västergötland, av vilka 19 voro
halvtidsläsande, och 36 i Östergötland, av vilka 25 läste varannan dag. Av
västgötaskolorna var det inte mer än sex, som hade vägar, som i någon mån
kunde jämföras med de värmländska, och av östgötaskolorna inte mer än fem.
Onsdagen don 14 maj e. m.
103 Nr 31».
Min mening var egentligen, att jag skulle besöka vartenda hem, där man hade
barn i skolåldern och som hade en skolväg på mer än 3 kilometer, men det visade
sig, att detta var omöjligt i Karlskoga, helt enkelt därför, att människorna inte
ville ta mig på allvar, när jag betraktade 3 kilometer som utgångspunkt; därför
flyttade jag upp gränsen till 4 kilometer. Man kan ju förstå, att det blev en
mängd vandringar under dessa upprepade resor och eu mängd samtal, och då det
var synnerligen vackra dagar hösten 1922 och resorna inföllo mitt i potatisupptagningen,
så fördes samtalen ofta under vandringar fram och tillbaka över
potatisåkrarna. Det var också ett studerande av skolornas dagböcker, av vilka
jag delvis hade utdrag förut. I dessa dagböcker föres nämligen förteckning på
lärjungarna, och under olika rubriker, exempelvis »sjukdom», »giltigt förfall»,
»ej giltigt förfall», »naturhinder» och så vidare antecknas deras försumligheter.
Man kan sålunda genom studium av dessa dagböcker få en rätt god inblick
l hur skolgången verkligen ter sig. Siffrorna bruka inte krångla; om ett barn
är borta, kommer det också att vara borta i dagboken.
Vad blev nu resultatet? Jag ville ju veta, om de långa skolvägarna — de
på 4, 5, 6 kilometer och därutöver — verkligen voro tröttande, om de på något
sätt voro menliga för barnens fysiska och psykiska hälsa, om man kunde säga,
att de menligt inverka på barnens sinnen, att de inverkade på hemläxorna, på
skolgången överhuvud taget. Resultatet blev för mig en verklig överraskning.
Såväl föräldrar som lärare och dagböcker vitsordade samstämmigt, att den farliga
roll, som man på sina håll försäkrat, att den långa skolvägen spelade, den
fanns inte, den fanns i varje fall inte påvisbar. 4—5—6 kilometer betydde, sade
man, inte så mycket, och de svåra skadorna kunde man inte upptäcka. Barnen,
som hade dessa långa vägar, stannade inte hemma från skolan oftare än andra
— det skulle då vara under de värsta ovädersdagarna. I många hem förklarade
man, att det inte bara var så, att dessa barn inte stannade hemma mer än andra,
utan när det var dåligt väder någon gång och man ville ha dem hemma, då var
det alltid ett herrans hallå. Man fick nästan det intrycket, att de stodo och
stampade alldeles som brandkårshästar för att få komma i väg. . Jag hade. suttit
i departementet och spekulerat för mig själv att om det verkligen var på det
sättet, att de långa vägarna hade menliga följder, så borde detta märkas redan
i början av lektionerna eller om inte då så om någon månad, i varje fall åtminstone
vid terminens slut. Men lärarna vitsordade enstämmigt, att det inte var
så. Det fanns ingen bristande uppmärksamhet för vägens skull, hemläxorna
voro inte sämre, och barnen, som kommo långt borta ifrån, voro inte mindre
kvicktänkta under timmarna än de andra barnen. Jag får ju säga, att jag
tyckte, att det var rätt märkvärdigt, detta, att det skulle finnas så stor skillnad
på människor, att vad som var så att säga dagligt liv i Värmland, det var
nära på döden nere i Östergötland och Västergötland!
När jag sedermera gick att jämföra skolorna, gjorde jag den upptäckten, att
skolgången i de halvtidsläsande i många fall var sämre än skolgången i de heltidsläsande.
Jag fann nämligen, att varannandagsläsningen, som ju kommit
till för att barnen skulle hinna vila ut sig den ena dagen för att bättre kunna
tillgodogöra sig den andra dagens undervisning, inte hindrade, föräldrarna att
hålla barnen hemma, om det var litet dåligt väder eller om de ville ha dem kvar
till arbete. Och jag fann vidare, att de korta vägarna inom varannandagsdistrikten
heller inte hindrade, att barnen höllos hemma, om det var dåligt väder
eller om det fanns arbete för dem där hemma. Allt detta gjorde naturligtvis —
en sak, som jag ber friherre Adelswärd förlåta mig — att jag. började tvivla
på hela det där talet om de långa vägarna och deras menliga inverkan. Friherre
Adelswärd menar sig inte överdriva. Men alldeles säkert är hela denna
3-kilometersagitation inte någonting annat än ett stort folkpsykologiskt ^missgrepp.
Ty 3 kilometer äro inte alltid samma 3 kilometer; det beror på den
Ang. ändrade
bestäm mel ser
om skolti/per
med varannandagsläsniwj.
(Forts.)
Nr 3(5. 104
Onsdagen den 14 maj e. m.
annandag släsning.
(Forts.)
A&m^ lllHeri V1i!ke4n-i“a^i tiI!rysealägser denna vägsträcka. Om
om skoltyper . et. ar sa> att in°™ skoldistrikt eller inom en landsända barnen få leva sig
med var- m 1 den föreställningen, att de skola vandra 4, 5 ä 6 kilometer till skolan, så
blir den vägen till sist inte tröttande, men om det däremot jämt och ständigt
tutas i öronen på dem och säges man och man emellan, att det var ju en förfärlig
vägsträcka, denna, då är det alldeles uppenbart, att även en kort väg
blir tröttande. Det hade man en utmärkt illustration till i de båda landsändarna
Karlskoga bergslag och Östergötland. I Karlskoga bergslag klagade
man inte över 5 kilometer, men i Östergötland jämrade man sig för 1 Va!
Men detta hindrar naturligtvis inte, att det finns långa skolvägar och att det
finns korta skolvägar, som äro besvärlig^. Inom Karlskoga bergslag fanns
det korta, skolvägar på sina håll, som endast utgjordes av skogsstigar, som voro
iuJlkomligt oframkomliga under vissa tider på året. De erfarenheter jag gjorde
^.essa fesor hindra heller inte, att det finns barn, som äro klena och som
följaktligen inte kunna orka med ide langa vägarna. Men vi förstå, att den
omständigheten, att det finns. besvärliga vägar och att det finns barn, som äro
klena, kan inte fa föra^med sig den konsekvensen, att barn, som äro starka och
j.riska och som bo inpå skolan, också bara skola läsa varannan dag. Det är
naturligtvis det, som man glömmer bort. Där skolgången behöver modifieras,
bör den modifieras, och den kan modifieras ganska lätt.
Ja, jag ser ju, att tiden är långt framskriden och jag har väl mer än nog
belyst den punkt, som egentligen är själva axeln i friherre Adelswärds motion,
men jag skall ändå be att få göra ett par reflexioner. Det förhåller sig nämligen
sa, att det problem, som tangeras i denna motion, egentligen är någonting
helt annat än frågan om 3 kilometer eller 4 eller 5 kilometer. Ty allt som i denna
fråga säges om de langa vägarna i ur och skur, om de många bedrövelserna och
de bekymrade mödrarna och alltsammans, det är i grund och botten ingenting
au nät än kulisser, bakom vilka de verkliga skälen aldrig riktigt kunna dölja
sig. I varje fall var det inte svårt att locka fram dem hösten 1922. Närmast
var det en likgiltighet för den bokliga bildningen, som i varje fall inte är
vacker. Den kom fram jämt och ständigt, Vad skall allt detta myckna läsande
tjäna till? Inte ha vi, sade man, fått så mycket lärdom, och vi ha ju ändå
blivit karlar. Sådant där kan passa för städerna men inte passar det här ute
— precis som om bildningen inte passade för landsbygden! Jag för min del
är av den bestämda uppfattningen, att det är ovanligt kortsynt, det där. Ty
allting bär i världen rör sig, och den, som inte kan följa med, lian blir efter.
Men förmågan att följa med beror i hög grad på den bildningsgrad man besitter,
på den själens spänstighet, som är det verkligt goda resultatet av skolträningen.
Och om det är på det sättet, att man i vissa trakter på landsbygden
inte har sinne för detta, så dömer man sig själv till trossen, samhällstrossen —
alldeles frånsett den orättvisa man begår mot de barn, som inte komma att
stanna på trakten hela sitt liv, eftersom väl för närvarande alldeles som hos
våra förfäder den satsen gäller, att »bättre börda bär ingen bort med sig än
mycket mannavett».
Det verkligt viljebetonade skälet är dock det, som herr Pauli pekade på,
nämligen att man vill ha barnen hemma till arbete. Man anser sig behöva dem,
det stack man inte alls under stol med. Det fanns de, som voro fullständigt
uppriktiga, och säde, att det där talet om kilometer, det är bara prat. Då den
ärade motionären inte visste sig känna till några fall, där småskolor med
längre vägar läste var dag, under det däremot folkskolor inom samma distrikt
läste bara varannan, sa skall jag delge honom ett sådant fall från Östergötland,
ett synnerligen expressivt fall. I Västra Harg ha av barnen i småskolan
63 ä 71 % mer än 3 kilometer och 42 ä 54 % mer än 4 kilometer. I folkskolan
äro motsvarande siffror 73 och 46 samt 48 och 58. Jag nämner dubbla siffror,
On.sdngeu don 14 maj c. m.
105 Nr SO.
därför alt jag tagit de båda läsåren 1920—21 och 1921—22. För småskolebarnen
är det ingen, som ömmar, men vad folkskolebarnen beträffar, så strömmar
det över dem en ömhet, som jag nästan tror skulle vara besvärande, om
den inte vore så teoretisk.
När man vill kläda detta skäl i en mycket vacker form, säger man, att man
vill vänja barnen vid produktivt arbete och vänja dem vid det yrke, som en
gång skall bli deras. Men det är just på den punkten, som den moderna agitationen
för varannandagsskolor är verkligt reaktionär. Jag säger detta trots
att den ärade motionären fått så mycket tacksamhetsskrivelser för sin motion.
Det är en verkligt reaktionär agitation därför att den riktar sig mot själva
grundvalarna i den svenska folkbildningen. ''Vad är det, som gjort att vi ryckt
undan barnen från det så kallade produktiva arbetet i fabrikerna och även ute
på åkrarna? Vi ha ju fattiga ibland oss alla dagar, som det står i en bok, som
mycket val kunde behöva, att deras barn hjälpte till med den klena ekonomien.
Jo, det är helt enkelt därför att en månghundraårig erfarenhet lärt oss, att den
kunnige i samhället är bättre än den okunnige, och inte bara så, att han är
bättre för samhället, utan han är också bättre för sig själv. Han gör livet
rikare för sig. Man kan naturligtvis tvista om var gränsen går mellan kunnig
och okunnig, men det är nog så, hur vi än se på tingen, att varje tid har sina
minimimått, och jag skulle inte tro, att vår nuvarande folkskolebildning har
mått, som ligga högre än behövligt. Men vi ha också gjort en annan erfarenhet,
nämligen den, att under en viss ålder äro barnen mest mottagliga och att man
i den åldern lägger den säkraste grunden för denna bildning, som samhället
anser sig böra kräva. Och just därför ha vi undanryckt dessa barn från det produktiva
arbete, som man i östgötabygderna talar om, och i stället överlämnat
dem till skolorna för det arbete, som där både kan och bör bedrivas. Det är
detta som gör, att ett kultursamhälle aldrig någonsin kan vara med om, att
bildningen ransoneras ut efter kilometerlängder, och heller inte kan tillåta,
att barnens framtida väl slarvas bort på grund av föräldrarnas vare sig okunnighet
eller egennytta.
Jag ber därför, herr talman, att få yrka avslag på motionen.
Herr Ekman, Karl Johan: Herr talman, mina herrar! Den föregående
ärade talarens metod att söka sätta sig in i denna fråga påminner alltför mycket
om en resandes, som gör en snabbresa genom ett land och sedan tror sig
kunna fullständigt bedöma landets hela tillstånd och framtid. Det går nog icke
för sig att ta på frågorna på det sättet eller att vilja inskränka den föreliggande
frågan till en fråga om utmätning av kunskaperna efter landsvägskilometer.
Det visar ju, att man rakt inte vill sätta sig in i frågan eller söka lösa den.
Jag tror, att det vore mycket olyckligt, om en fråga som denna skulle behandlas
från sådana fullständigt oförstående synpunkter eller om den skulle betraktas
som ett stridsämne i oförsonlighetens tecken.
Gentemot den föregående ärade talarens uttalande om tillståndet i Värmland
vill jag erinra om, att Karlstads stifts kommunala folkskoleförbund är ett av
de livskraftigaste av de nybildade folkskoleförbunden. Det är väl ganska besynnerligt,
att det skulle vunnit en sådan anslutning, ifall förhållandena i
orten vore sådana, som den föregående ärade talaren med ledning av några
flyktiga ia.kttagelser under en bilresa har framställt. Det förhåller sig icke
på det sättet.
Mina herrar, när utskottet säger, att varannandagsläsning alltid och under
alla omständigheter har betraktats som en nödfallsutväg tills vidare, är detta nog
icke riktigt. Jag behöver endast hänvisa till, att överstyrelsen själv på sid.
19 i betänkandet säger, att »skolöverstyrelsen har för sin del alltid varit av
A ng. ändrade
bestämmelser
om skoltypcr
med varannandagsläsning.
(Forts )
Nr 3G. 10G
Onsdagen den 14 maj e. m.
Ang. ändrade den meningen, att inom nu överskådlig tid det på en hel del platser i vårt land
om^skoltyper ic''^e kail lat„a sig göra att införa heltidsskolor utan att halvtidsläsning där
med var- måste bibehållas», och överstyrelsen fortsätter på följande sätt: »Då halv
annandags-
tidsskolan sålunda alltjämt kommer att finnas, bör det — överstyrelsen anser
läsning. sig j detta sammanhang böra understryka detta — vara ett viktigt önskemål
(Forts.) att verka för att arbetsresultatet jämväl i denna skolform må bli så tillfredsställande
som möjligt.»
Den stora skolkommissionen har i sitt betänkande sagt, att den varannandagsläsande
skolan visserligen inte fullt kan jämföras med den heltidsläsande,
men att den minskade effekten av halvtidsläsningen alldeles icke får mätas efter
den kortare tiden, ty resultatet blir mycket bättre i den halvtidsläsande skolan
än man skulle kunna tro, om man blott tager hänsyn till undervisningtidens
längd, vilken ju för övrigt kan utökas med en eller annan månad om året.
Förhållandet är, att åtskilliga omständigheter, icke bara vägarna, utan också
andra omständigheter, göra, att, såsom överstyrelsen säger, det på vissa platser
alltid måste komma att bibehållas halvtidsläsning. Och det är emot skolmyndigheternas
åstundan att nu i alla möjliga fall driva fram heltidsläsning,
reaktionen har uppstått. Skolmyndigheterna och även utskottet åberopa därutinnan
en riksdagsskrivelse av år 1917, i vilken det säges, att man begär en
utredning »i vad mån och på vad sätt ändringar och tillägg i gällande skolförfattningar
eller åtgärder annorledes böra vidtagas för planmässig inskränkning
i användandet av mindervärda skolformer, under strävan mot fullt införande
av heltidsläsning». Det är ganska besynnerligt, att ett sådant uttalande
har kunnat inflyta i en riksdagsskrivelse och av överstyrelsen åberopas,
när överstyrelsen här själv betonar, att halvtidsläsning måste finnas på vissa
platser. Det är en oriktighet i riksdagsskrivelsen, och den utnyttjas hänsynslöst
av dem, som vilja komma landsbygden till livs.
För övrigt är riksdagsuttalandet i fråga kanske icke så synnerligen tungt
vägande. Jag har redan påpekat, att i skrivelsen säges, att man begär en undersökning,
i vad mån man kan förändra halvtidsläsningen till heltidsläsning.
Vidare är att märka, att detta uttalande, som föreslogs av ett tillfälligt utskott,
beslöts så sent som den 12 juni, under det mer än en tredjedel av denna
kammare var borta. Ett principuttalande, som är avgivet under sådana omständigheter,
är nog icke så mycket att fästa sig vid. Meningarna voro mycket
delade. I denna kammare varnades för ett sådant uttalande av män sådana
som herr Rooth, domänintendenten Lindblad och prosten Meurling, som ju var
en synnerligen erfaren skolman. Vad de förutsade har gått i fullständig uppfyllelse.
De sade, att saken kommer att väcka motstånd ute i bygderna och
kommer att oerhört stegra utgifterna för folkskoleväsendet.
Det kan icke bestridas, att varannandagsläsning i många fall är att föredraga
framför heltidsläsning. En sådan skolform som t. ex. Cl-formen, enligt
vilken en lärare i den egentliga folkskolan har fyra klasser och läser med
två klasser ena dagen och två den andra, är, såvitt man kan döma efter vanligt
sunt förstånd, att föredraga framför en sådan skolform som B2-formen, där
en lärare i samma rum skall undervisa fyra klasser på en gång. I ett sådant
fall kan det icke bli samma resultat, som när läraren mera personligt kan leda
undervisningen, vilket han kan, då han icke har mer än två klasser på en
gång, som då läsa ungefär samma kurser. Att påstå, att en sådan skola som
B3-formen, där en lärare har sex klasser att undervisa — låt vara 3 det ena
året och 3 det andra — skulle vara att föredraga framför en sådan form som
Cl-forme_n, där läraren ena dagen har två klasser och den andra två, kan icke
vara riktigt.
Överstyrelsen har i sitt utlåtande påpekat, att här icke gäller bara vägarna,
som den föregående ärade talaren ville vända saken till, utan att även andra
Onsdagen don 14 maj o. m.
107 Kr M.
omständigheter här måste tagas i betraktande, och att en utredning borde vara
välkommen. Jag ber att få påpeka, vad överstyrelsen härom säger:
»Det synes överstyrelsen, som skulle en sådan undersökning, utförd med tillbörlig
omsorg och grundlighet, bliva av stor nytta i olika hänseenden. Säkert
skulle den uppenbara många brister i fråga om våra folkskolebarns hygieniska
förhållanden, vilka nu äro undandragna uppmärksamheten och för vilkas
undanröjande det allmännas medverkan torde vara erforderlig. Den skulle också
tvivelsutan bidraga att skingra många förutfattade meningar i fråga om
skolväsendets beskaffenhet. Helt visst skulle folkskolinspektörerna genom vad
som framkomma vid undersökningen få ett kraftigt stöd för de yrkanden, de
finna sig böra framställa om förbättringar av skollokaler och om andra åtgärder
för främjande av skolbarnens hygieniska välbefinnande. Och undersökningens
resultat skulle kunna bliva upplysande och vägledande för skolmyndigheterna
och statsmakterna vid behandlingen av hithörande frågor. Enligtöverstyrelsens
mening skulle det alltså vara av stort värde, om en undersökning
av nu angiven art komme till stånd.»
Överstyrelsen hoppas givetvis, att åtskilligt av motståndet mot heltidsläsningen
därmed skulle kunna hävas, men givetvis skulle en sådan undersökning
också kunna vara till stöd för ett bedömande, i vilka fall den av överstyrelsen
som alldeles ofrånkomlig ansedda halvtidsläsningen bör få äga rum. Det är
just vad reservanterna ha begärt. Utskottet självt har uttalat:
»Även utskottet är, liksom överstyrelsen, av den meningen, att en dylik anpassning
bör ske, och att ehuru visserligen den heltidsläsande skolformen, såsom
den under i övrigt lika förhållanden överlägsna, bör föredragas allestädes,
där förutsättningar för dess tillämpande förefinnas, dessa förutsättningar dock
ingalunda överallt äro för handen. Härav följer, att beträffande vissa platser
i vårt land de s. k. undantagsformerna fortfarande kunna anses i högre grad
motsvara ortens behov än skolformerna av högre typ.»
Således medgiver utskottet, att varannandagsläsning i vissa fall är att föredraga
framför vardagsläsning. Men då frågas: vilka äro dessa fall? Varför
skall utskottet vara så räddhågat för en undersökning på denna punkt? Varför
skall man icke kunna få en undersökning till stånd? Det kan nog hända, att
det under hela denna politik, att så mycket som möjligt inskränka varannandagsläsningen
och försöka få fram heltidsläsande skolor, ligger någonting, som
går vida över frågans nuvarande omfattning. Bakom ligger nämligen tanken
på införande av enhetsskolan, då folkskolan skall vara grunden för all undervisning,
de högre läroverken skola byggas därpå o. s. v. Såsom en sådan
grundval för en högre undervisning passar icke folkskolan, om den icke utvecklas
till en heltidsläsande skola på alla platser. Det går icke ihop annars. Jag
tror, att kärnpunkten ligger där. Men med avseende därå vill jag påpeka, att
skall man förvandla folkskolan på detta sätt, skall man göra den framför allt
tjänlig att bilda grundval för den lärda skolan, då blir följden, att folkskolans
egentliga ändamål skjutes åt sidan. Då blir utbildningen av den stora massan
av folket, som folkskolan nu är avsedd för, en bisak, och huvudsaken blir utbildningen
av dessa få, som sedan skola fortsätta. Det är en ytterligt stor
fara, som här hotar hela vårt folkskoleväsende, och det är en instinktlik känsla
av detta, som bidragit till att folkskolan ute i bygderna börjat förlora förtroendet
och att framför allt skolmyndigheterna börja mötas med misstroende.
Man känner på sig, att de driva fram ett folkskoleväsende, som är dyrbart,
som är krävande på många sätt, och att detta sker icke ur folkbildningssynpunkten,
som därmed skall tjänas, utan att det sker ur sociala och pedagogiska
synpunkter, som höra hemma i städerna och studerkamrarna. Det är ett gynnande
av eliten av folket på de breda lagrens bekostnad. Vi folkskoleförbundare
sätta folkbildningen högt, men vi vilja icke, att folkskolan skall dragas
Ang. ändrade,
best ännu elxcr
om skalig per
med varannandagsläsning.
(Fort*.)
Kr 86. 108
Onsdagen den 14 maj e. m.
Ang. ändrade bort
bestämmelser
om skoUyper
med varannandagsläsning.
(Forts.)
från sitt egentliga ändamål för att tjäna syften, som äro för den främmande.
Då således utskottet självt medgiver, att varannandagsläsningen i vissa fall
är behövlig, då överstyrelsen har förklart, att densamma under en framtid, som
är möjlig att överskåda, icke kan frånkommas, då så mycken strid råder om i
vilka fall den bör äga rum, och då så många olika meningar yppat sig, om vilka
faktorer, som därvid böra tagas i betraktande, är det väl icke mer än rimligt,
att^man undersöker saken. Men vi ha en erfarenhet av, att skolbyråkratiens
målsmän äro rädda för alla undersökningar och utredningar. De vilja
trumfa igenom sina saker. Senast i dag på förmiddagen fingo vi erfarenhet
därav. Det går icke an. Sätter man sig till motspjärn mot folket på detta
sätt, förlorar man dess förtroende, och då går allting på sned.
Jag tror, det vore ganska lyckligt, om riksdagen nu ville besluta en utredning.
En sådan bör man väl icke vara rädd för!
Jag yrkar bifall till reservationen.
Herr Almkvist: Herr talman, mina herrar! Jag skall fatta mig mycket
kort.
Den siste ärade talaren gjorde sig, sin vana trogen, till tolk för de kommunala
folkskoleförbundens åsikter i folkbildningsfrågan, och dem har man ju så mångfaldiga
gånger här fört på tal och lika många gånger fatt vederlagda, att det
icke är någon anledning att nu speciellt taga upp dem.
Vad därefter motionärens framställning beträffar, skulle man kunna tro, att
den vore grundad på den omständigheten, att ett synnerligen forcerat arbete under
senare tid bedrivits för att ändra havtidsläsande skolor till heltidsläsande. Jag
ber då att få fästa uppmärksamheten därpå, att av den redogörelse, som skolöverstyrelsen
lämnar för ifrågavarande förhållanden, framgår det, att under de två
sista årtiondena ha förändringar skett, för det första årtiondet med 22,6 % och
under det senare årtiondet med 19,4 %. Alltså har utvecklingen under de senaste
20 åren varit tämligen kontinuerlig, och man tar fel, om man tror, att arbetet för
heltidsläsnings införande blivit anmärkningsvärt starkt forcerat, sedan folkskoleinspektionen
år 1915 omlades. Detta gäller om landet i dess helhet.
Sexman därefter på förhållandena inom de skilda länen, fäster man sig helt
naturligt först vid det län för vilket motionären är representant, ty det vore ju
möjligt, att hans framställning orsakats av särskilt kraftiga ågärder för heltidsläsningens
införande i Östergötlands län.
Man finner då, att detta län, som år 1901 innehade den fjortonde platsen i
riket i fråga om heltidsläsande skolor, år 1922 hade sjunkit ned till tjugonde
platsen, och att de halvtidsläsande skolorna på landsbygden inom hans län fortfarande
utgöra 45,4 %. Vidare torde uppmärksammas, att inom det inspektionsområde,
där friherre Adelswärds domäner äro belägna, finnas 192 skolor, av
vilka icke mindre än 109 äro mer eller mindre halvtidsläsande. Man kan då
med skäl fråga sig: vill man verkligen, att halvtidsläsningsprincipen skall tillgodoses
i ännu större utsträckning, än vad där redan är fallet? Ungefär analoga
äro förhållandena inom de övriga län, där folkskoleförbunden driva sin politik.
Inemot hälften av skolorna på landsbygden där äro halvtidsläsande.
_ Kastar man däremot blicken upp till de norra trakterna, där ödebygderna
finnas och där väglängderna äro verkligt betydande, framgår, att Norrbottens
län endast har något över 14 % halvtidsläsande skolor och Västerbottens län 42 %.
Att Norrbotten i detta fall intager ett så pass framstående rum beror bland annat
på arbetsstugornas verksamhet, men även på de särskilda understöd i ekonomiskt
hänseende, som från statsmakternas sida ha lämnats under en lång följd av år.
Och det förekommer ingen som helst klagan i Norrbottens län över heltidsläsningen.
Sådan klagan förspörja icke heller över heltidsläsningens genomförande
Oasdagen don 1-1 maj o. in.
109 Nr .’!(>.
i vissa trakter i Västerbottens län, utan tiar förhåller sig tvärtom på det sättet,
att inspektören nästan varje (lag uppvaktas av representanter för föräldraintresset,
vilka vilja, att skolan i deras by skall förändras från halvtidsläsande till
heltidsläsande. Inspektören får ofta inlägga sitt veto mot eu sådan förändring,
därför att den skulle ställa sig allt för dyr både ur statsfinansiell synpunkt och
med hänsyn till vederbörande kommun.
När man således går att undersöka, huruvida en förändring av här ifrågasatt
slag är betingad av de verkliga förhållandena, måste man säga, att sä icke är
fallet. I de trakter, från vilka klagomålen till nästan uteslutande del komma,
äro de halvtidsläsande skolorna med hänsyn till antalet nästan fullt jämställda
med de heltidsläsande. Från de län åter, inom vilka heltidsläsningen dominerar,
förspörjes ingen önskan om förändring, utan där slår man i stället vakt om den
vunna fördelen. Jag vill vidare beteckna det som synnerligen egendomligt, att
kravet ställes just ifrån de trakter, där halvtidsläsningen trots jämförelsevis väl
ordnat vägunderhåll allt fortfarande behåller sin dominerande ställning, under
det att däremot ett sådant krav icke alls kommer ifrån sådana trakter, där skolvägarna
icke blott äro långa utan även mycket svåra.
Hur vill man för övrigt, att av motionären ifrågasatta schematiska bestämmelser
på detta område skola kunna tillämpas? Det är ju oftast på det sättet,
att skolorna äro förlagda till ett befolkningscentrum, där det största antalet avbarnen
bo, och omkring vilket ett annat antal ha sina hem, medan däremot kanske
blott att litet fåtal har att tillryggalägga lång väg. Jag tar ett exempel. Om
i en skola finnas 35 barn, av vilka 25 ha intill två kilometers skolväg, sex mellan
tre och fyra kilometer och fyra över fyra kilometers väg, skall man då fastslå
att emedan tio barn ha en jämförelsevis besvärlig väg att gå skall hela skolan
vara halvtidsläsande? Dylika bestämmelser skulle ju endast binda församlingarna
i långt större utsträckning än för närvarande tillämpade regler.
Vidkommande'' därefter de principer, som nu i allmänhet tillämpas vid förändring
av halvtidsläsande skolor till heltidsläsande, torde det böra framhållas,
att just de hygieniska synpunkter, som friherre Adelswärd talar om i sin motion,
tillmätas mycket stor betydelse, ehuru det givetvis icke är möjligt att i varje
fall rådgöra med medicinska myndigheter. Man får dock förutsätta, att åtminstone
de flesta inspektörerna ha sådan erfarenhet, att icke alltför stora misstag
i detta avseende begås. Med detta påstående har jag naturligtvis icke velat bestrida
möjligheten av, att det kan uppvisas fall, då vissa inspektörer ha gått
fram på ett för hårt sätt, d. v. s. icke tillräckligt noga avvägt möjligheterna
för heltidsläsningens införande, och att sålunda en sådan anordning blivit genomförd
i någon trakt, där måhända större skäl hade förelegat för halvtidsläsningens
bibehållande.
Slutligen tillåter jag mig säga, att om motionen bifalles, kommer detta att ha
helt annan verkan och helt andra konsekvenser, än friherre Adelswärd avselc, —
halvtidsläsning är halvtidsläsning, vare sig den påyrkas av friherre Adelswärd
eller de kommunala skolförbunden — i det att beslutet skulle komma att uppuppmuntra
den ovilja mot en ordnad skolundervisning som finnes på så många
håll i vårt land, somligstädes för närvarande latent men på andra ställen åter
mycket verksam1. Och därigenom skulle vår folkundervisning tillfogas oberäknelig
skada.
Då det sålunda från min synpunkt sett icke är möjligt att nå ett gott resultat
av en utredning av här ifrågavarande art, och då de synpunkter av dem, som
miotionären framfört, vilka äro värda att ta fasta på, i väsentlig mån redan äro
beaktade och redan tillämpas, ber jag att få tillstyrka bifall till utskottets
förslag.
A tig. ändrade,
bestämmelser
om skoj typer
med varannandagsläsning.
(Forts.)
Friherre Adelswärd: Herr talman! Då jag redan i mitt första yttrande tog
kammarens tid i anspråk i hela tre kvarts timme, tvekade jag verkligen att ånyo
Nr 36. no
Oasdagen den 14 maj e. m.
''bestämmeUer be^ära ordet J synnerhet som, oaktat mitt långa anförande, den ärade talare, som
om skoltyper fölide närmast efter mig, förklarade, att han icke kunde förstå, vad det var,
med var- jag egentligen ville. Jag kan ju helt koncentrerat, om det nu skall behövas,
annandags- ånyo saga, att det icke så mycket är stadgar och reglementen som jag tror bela^ing
höva ändras utan tillämpningen av dem. Erfarenheten har visat, att det behövs
( ) mer likformighet i tillämpningen av dessa reglementen, så att folkskolinspektö
rernas
krav på ändringar från halvtidsläsande skolor till heltidsläsande icke bli
godtyckliga utan komma att bli bättre i överensstämmelse med de naturliga
förutsättningarna och så att det blir mera överensstämmelse mellan de olika skoldistrikten.
Det är för övrigt detsamma, som framhölls av utskottets ordförande.
Det var med synnerligen stort intresse, jag hörde den förre ecklesiastikministern,
som har gjort sig så stor möda att studera förhållandena på platsen, som
han säger, även i hemmen, genom att tala vid barnen och barnens föräldrar.
Jag anser emellertid, att det var skada, att han kom att göra sina förnämsta undersökningar
i ett sadant idealsamhälle för heltidsläsnmg, som Karlskoga bergslag
måtte vara. Det är, kan man väl säga, efter hans beskrivning ett samhälle
av idealbarn, som till och med stampa av iver att få gå till skolan även under
lnycket dåligt väder. Det finns i trakter, där skolvägarna äro mycket korta,
till och med i städerna, det tror jag, vi litet var känna till, åtskilliga barn, som
icke alls visa någon iver att gå till skolan, även om de ha aldrig så kort väg.
Det torde sålunda icke vara överdrivet att säga, att det verkligen finnes idealbarn
på den plats han omnämnde. Jag skulle emellertid önska, att den ärade
talaren pa Malmöbänken, när han nästa gång blir ecklesiastikminister, vilket
kanske icke kommer att dröja sa fasligt länge, ville göra ett besök på en annan
pT. t’ b ex'' bos Kanske jag då skulle få tillfälle att visa helt andra
förhållanden, och vi skola då, hoppas jag, komma överens om, att vi skola gå
så att såga för oss sjalva och icke inhämta för mycket upplysningar och ledning
vid våra forskningar av folkskolinspektörer och folkskollärare. I detta
sammanhang måste jag säga, att det har slagit mig, att beträffande nästan alla
yttranden av myndigheterna i denna sak har förhållandet varit det, att de,
som lämnat upplysningar, äro folkskolinspektörerna och folkskollärarna. Man
ser ytterst sällan åberopad en upplysning eller en verklig undersökning gjord
av dem, som det i detta sammanhang närmast gäller, nämligen barnen och deras
föräldrar.
Nu bad den ärade talaren mig om ursäkt, då han framställde det så, att de
skäl, som jag anförde mot ett överdrivet övergående till heltidsläsning, voro,
som han uttryckte sig, kulisser, och att den verkliga anledningen och skälet
var något helt annat: det var, för att uttrycka mig kort. ekonomisk egoism.
Jag ber att att få säga, att jag har litet svårt att ursäkta honom, ifall han
riktade detta till mig, ty — jag ber att ytterligare få betona det, ehuru jag
gjort det både i min motion och mitt föregående yttrande — dessa synpunkter
på frågan äro mig absolut främmande, och jag ber att få bli trodd då jagsäger,
att detta är min ärliga mening.
Nu_ åberopas av alla dem, som komma med siffror, statistiken från länen.
Jag vill erinra om, att lämens gränser icke äro uppdragna alltefter som områdena
anses passande för heltids- eller halvtidsläsning utan efter helt andra grunder.
Om man talar om Östergötlands landsbygd och landsvägar och dessa tre kilometer
på landsvägarna, är det icke riktigt att bedöma frågan på detta sätt,
därför att, om vi nu skola tala om Östergötland, som här, tack vare mig antager
jag, blivit flera gånger åberopat, det är få provinser i Sverige, där förhållandena
äro så pass olikartade som i Östergötland. Där finnes en tätt
bebyggd slättbygd, där man, såvitt jag tror, med fördel överallt skulle kunna
ha heltidsläsande skolor, medan återigen i de södra och norra delarna av länet
det finnes vilda skogstrakter med synnerligen gles befolkning, med vägar och
Ousilagcu den 14 maj e. in.
111 Nr !Mi.
förhållanden i övrigt, som ovillkorligen göra det ytterst svårt att på ändamålsenligt
sätt inrätta heltidsläsande skolor.
För övrigt har det här sagts, att det finnes så många halvtidsläsande skolor.
Men jag tror, att om man undersöker förhållandet efter andra principer
än efter länsgränser, skall man finna, att det icke är så illa, som den officiella
statistiken efter länsgränser ger vid handen. Fn sådan statistik är alltså icke
fullt tillfredsställande.
Nu framhöll samme ärade talare betydelsen av att kunskaper funnos, och
han sade att de kunniga voro bättre än de okunniga, och det kan ju ingen
bestrida,. Men han drog den slutsatsen, i korthet sagt efter den utgångspunkten,
att heltidsläsning betyder kunniga och halvtidsläsning betyder okunniga. Och
det är detta, som enligt mitt förmenande är en felaktig slutledning, därför att
utgångspunkten är oriktig, nämligen den utgångspunkten, att det är alldeles
givet, att halvtidsläsande skolor ge ett sämre pedagogiskt resultat, om jag så
får uttrycka mig, d. v. s. att man som regel kan säga, att de kunskaper och
den uppfostran, som meddelas där, bli för framtiden för barnen sämre än den,
som meddelas i heltidsläsande skolor. Detta tror jag icke är riktigt, och
till dess det visats, att min uppfattning därvidlag är oriktig, tror jag, den är
riktig.
Det är, såvitt jag kan se, icke några grundliga och sakliga undersökningar
gjorda i detta ämne, vilket ovillkorligen borde kunna ske. Man skulle kunna
undersöka, vad barn, som för ett par tre år sedan inhämtat kunskaper i den
ena och den andra skolan, ha kvar av det inhämtade kunskapsmåttet, och jag
tror, att de flesta, även skolmännen, skulle få erkänna, att det resultat, man
komme till, komme att visa sig vara ganska nedslående. Och jag tror icke,
att en sådan undersökning skulle visa, att kunskapsmåttet är sämre i regel och
i allmänhet, därför att barnet gått i en halvtidsläsande skola i stället för i en
heltidsläsande.
Den ärade talaren — om jag får ytterligare hålla mig till vad han sade —
kom fram med det mycket ofta hörda skälet, att motståndet mot en allmän
övergång till heltidsläsande skolor i för sådana skolor olämpliga trakter i verkligheten
icke alls berodde på sådana skäl, som jag anfört, utan på den ekonomiska
egoismen hos befolkningen. Jag undrar, om icke jag kan tillåta mig
att använda samma bild, som han gjorde mot mig, och säga-, att då han anför
sådana skål, är det han som reser en kuliss för att bakom den på ett mycket
lättvindigt sätt komma ifrån de verkliga skäl, jag tillåtit mig anföra.
Herr talman! Jag skall icke längre upptaga tiden, då jag nu i huvudsak
sagt, vad jag ville säga pa grund av det föregående anförandet.
Herr BergQvist: Efter den grundliga diskussion, som hållits här, skall jag
icke upptaga kammarens tid länge, men jag vill deklarera min ståndpunkt i
frågan och skall göra det kort och i några allmänna satser.
Jag uppställer först och främst den satsen, att varannandagsläsning aldrig
kan betraktas såsom likvärdig med vardagsläsning och följaktligen icke heller
som likaberättigad med denna. Det kan finnas vissa skoltyper, där det kan
vara berättigat, att man vidhåller varannandagsläsning, men det beror då
därpå, att dessa skoltyper äro mindervärdiga och så fort som möjligt behöva
utbytas mot andra och bättre. Om man tar frågan i dess allmännelighet, tror
jag, man nödgas upprätthålla den satsen, att beltidsläsningen har ett större
värde än halvtidsläsningen. Därför är det min uppfattning, att det är ett
mål att eftersträva i vårt folkskoleväsende, att man må kunna få heltidsläsning
i goda skoltyper. Detta är ett mål, som vi i den landsända, jag representerar,
sträva efter.. I detta strävande äro alla eniga, präster och allmänhet, lärare
och folkskolinspektörer. Detta hindrar icke, att halvtidsläsning naturligtvis
Ang. ändrade
bestämmelser
om skoltyper
med varannandagsläsning.
(Forts.)
Nr 30. 112
Oasdagen den 14 maj e. in,
iKstämmher måst® förekomma, men den måste betraktas såsom en undantagsform. Där
om slc^Uyper halvtidsläsning förekommer, är detta beroende på särskilda förhållanden, som
med var- måste betraktas såsom undantagsförhållanden. Därför är det också alldeles
annandags- riktigt, att sådana skolformer i folkskolestadgan angivas såsom undantagsförmer.
Jag vill uttala såsom min mening, att folkskoleinspektörerna, när det
(lons.) galler att arbeta för dessa undantagsformers utbytande mot verkliga normala
skolformer^ icke böra gå alltför bröstgänges till väga utan söka att göra det
i samförstånd med skolråd och allmänhet. Då tror jag, att de också skola
kunna vinna göda _ resultat.. Dessa halvtidsläsande skolor äro ju i varje fall
medgivna och ha sitt berättigande till en tid, men i den mån man med lämpor
och i samförstånd med vederbörande skoldistrikt kan avskaffa dem, sker en
utveckling i rätt riktning.
Beträffande skolvägar är det ju på många ställen så, att barnen ha långa
vägar att gå. Jag har själv haft en ganska lång väg, då jag på min tid gick
i folkskola, men de hygieniska synpunkter, som nu framhållits här, voro på
den tiden icke så aktuella som nu. Jag minns, hur vi fingo trava de fyra kilometerna
många gånger i djupa snödrivor, och vi hade också att i tur och ordning
städa och elda i skolan och fingo därför vara uppe tidigt på morgnarna.
Men jag hörde aldrig, att någon av mina kamrater for illa av detta.
Friherre Adelswärd framhöll, att det kan hända, att barnen bli våta om
fotterna. Ja, det kunna de bli, men det förhåller sig nog på det sättet, att
barn kunna bli våta om fotterna även under andra förhållanden än när de gå
till skolan, och barn på landsbygden äro inte så förfärligt ömtåliga, att det
gör dem så mycket, om detta någon gång skulle inträffa. Jag undrar för
övrigt, om det är mera hygieniskt att bli våt om fotterna var annan dag än
varje dag.
Ett skäl till att skolgången på många håll är ojämn är, att barnen sakna
kläder, och ofta klaga föräldrarna också över att barnen icke ha skodon. Så
länge detta förhållande existerar, hjälper det icke, om vi ha heltidsläsning eller
halvtidsläsning.. Ty äro barnen utan kläder och skodon, kunna de icke besöka
skolan vare sig i ena eller andra fallet. Därför är det naturligtvis nödvändigt,
att vederbörande kommuner sörja för att barnen förses med nödiga skor och
kläder för att de skola kunna besöka skolan.
Jag kan medge, att det är mycket berättigat, som ligger till grund för
friherre Adelswärds motion i detta ärende, men jag kan i alla fall icke giva
min röst åt densamma, därför att om man gör det, fastslår man den grundsatsen,
att halvtidsläsning kan vara likvärdig och därför likaberättigad med
heltidsläsning, och en sådan grundsats kan jag icke vara med om att i något
avseende understödja.
Därför ber jag, herr talman, att få yrka bifall till utskottets förslag.
Överläggningen ansågs härmed slutad, varefter herr förste vice talmannen
jämlikt föreliggande yrkanden gjorde propositioner, först på bifall till vad utskottet
i det under behandling varande utlåtandet hemställt samt vidare på godkännande
av den vid utlåtandet fogade reservationen; och förklarade herr förste
vice talmannen, sedan han upprepat propositionen på bifall till utskottets hemställan,
sig finna denna proposition vara med övervägande ja besvarad.
Votering begärdes, i anledning varav uppsattes, justerades och anslogs en
omröstningsproposition av följande lydelse:
Den, som bifaller vad första kammarens första tillfälliga utskott hemställt i
sitt utlåtande nr 8, röstar
Ja;
Onsdagen den 14 maj e. m.
113 Nr Sfi.
Den, det ej vill, röstar
Nej;
.Vinner Nej, godkännes den vid utlåtandet fogade reservationen.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hava utfallit sålunda:
Ja
— 49,
Nej — 24.
Föredrogs ånyo första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande pr 9,
i anledning av väckt motion om skrivelse till Kung!. Maj:t angående statsbidrag
i vissa fall för underlättande av långt från skola boende skolpliktiga barns skolgång.
Med föranledande av en inom andra kammaren av herr Sehlin m. fl. väckt
motion, nr 326, hade nämnda kammare på hemställan av sitt första tillfälliga
utskott för sin del beslutit, att riksdagen skulle i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställa om skyndsam utredning angående behovet och lämpligheten av statsbidrag
i vissa fall för underlättande av skolgång för långt från skola boende
skolpliktiga barn samt sedan framlägga det förslag, vartill denna utredning
kunde föranleda.
Detta beslut hade delgivits första kammaren, som hänvisat ärendet till sitt
första tillfälliga utskott, vilket i det nu föreliggande utlåtandet på åberopade
grunder hemställt, att första kammaren måtte biträda andra kammarens i ärendet
fattade beslut.
Reservation hade anförts av herrar Barett, Andersson i Hägelåkra och Vrång,
vilka ansett, att utskottets utlåtande bort hava den lydelse utlåtandet visade,
samt att utskottet bort hemställa, att första kammaren icke måtte biträda andra
kammarens i ärendet fattade beslut.
Herr Borell: Då jag även i detta ärende antecknat reservation, nödgas jag
ånyo taga kammarens uppmärksamhet i anspråk, men jag skall vid denna
framskridna tid söka fatta mig så kort som möjligt.
Med motionen avses, att utredning måtte komma till stånd angående behovet
och lämpligheten av statsbidrag i vissa fall för underlättande av skolgång för
långt från skola boende skolbarn. Det sätt, varpå motionärerna, tänkt sig, att
detta syfte skulle kunna realiseras, är trefaldigt. Såsom en åtgärd tänka de
sig inrättandet av skolhem, såsom en annan inackordering av skolbarn i skolans
närhet samt såsom en tredje anordnandet av skolskjutsar för att föra avlägset
boende barn till skolan.
Jag vill icke bestrida, att dylika åtgärder i vissa fall kunna vara praktiska
och kunna lända till besparingar med avseende å skolutgifter. Det är uppenbart,
att man i vissa fall kan inbespara skolor eller lärarkrafter genom att
vidtaga någon av de ifrågasatta anordningarna, så att avlägset boende barn
kunna besöka en från dess hem mera avlägset belägen skola. Jag vill heller
icke förneka, att åtgärderna i fråga i vissa fall kunna vara berättigade även av
humanitära skäl. Jag anser dock för min del, att dessa åtgärder böra betingas
huvudsakligen av ekonomiska skäl. Som man finner av utskottets utlåtande,
har statsunderstöd sedan flera år beviljats för inrättande av skolhem och inackordering
av skolbarn huvudsakligen i de norrländska länen, och utredning
har kommit till stånd även beträffande vissa andra glest bebyggda landsändar.
Nu anse motionärerna, att denna utredning borde omfatta övriga delar av riket.
Första hammarens protokoll 192V Nr 36. 8
Ang. ändrade
bestämmelser
om skoltyper
med varannandagsläsning.
(Forts.)
Ang.
underlättande
av långt från
skola boende
barns
skolgång.
Nr 30. H4
Onsdagen den 14 maj e. m.
Ang.
underlättande
av långt från
skola boende
barns
skolgång.
(Forts.)
Ehuru jag sålunda kan erkänna, att de föreslagna åtgärderna i vissa fall
kunna vara praktiska och ändamålsenliga, har jag dock icke kunnat förena
mig med motionärernas yrkande. Jag anser nämligen, att det såväl ur organisatorisk
synpunkt som ur sparsamhetssynpunkt är klokast, att kommunerna
själva få taga denna angelägenhet i sin hand. Det är givetvis en mycket ömtålig
^ fråga, frågan om vilka barn, som böra ifrågakomma till åtnjutande av
förmån av ifrågavarande slag, och i vilken omfattning de böra komma i åtnjutande
därav, och om man skall gå fram på denna väg, måste man därför
ådagalägga en synnerligt stor varsamhet, ty dessa medel få, som jag förut antytt,
användas huvudsakligen endast i sådana fall, där ekonomiska skäl betinga
åtgärder av förevarande art. Saken är i stort sett ännu oprövad, särskilt beträffande
skolskjutsar är den fullkomligt oprövad, och jag anser det fördelaktigt, att
kommunerna åtminstone till en början få göra sina rön och samla erfarenheter,
och att_ det för närvarande icke är lämpligt och icke heller behövligt att engagera
staten i^denna fråga, då saken ju bör förekomma endast undantagsvis. Man kan
ju också såsom skäl för reservationen åberopa den rådande ekonomiska situationen,
som gör att man allenast med mycket stor varsamhet bör ge sig in på
frågor, som fordra nya eller ökade utgifter för statsverket.
På dessa skäl ber jag, herr talman, att få yrka bifall till reservationen.
Herr Pauli: Herr talman! Jag tillät mig, då jag hade ordet i fråga om
utskottets föregående utlåtande, att påpeka det egendomliga i det förhållandet,
att samma personer inom utskottet, som biträtt den Adelswärdska motionen,
ha ställt sig avvisande till denna motion.
Det, som det här gäller, är att finna praktiska medel att övervinna de svårigheter,
som långa skolvägar bereda barnen inom glest befolkade distrikt. Här
föreslås flera olika sådana praktiska utvägar, och det är ganska intressant, att
den, som först begärde utredning i saken hos skolöverstyrelsen, var en medlem
av bondeförbundet, professor Westman. Icke desto mindre ha både bondeförbundare
och högermän inom utskottet gått emot dessa förslag att övervinna
svårigheterna med långa skolvägar.
Utskottets ärade ordförande har sagt, att det är olämpligt och även obehövligt,
att staten tar hand om denna sak. Men det borde enligt min mening vara
alldeles tydligt för var och en, som litet tänker sig in i frågan, att detta även
är ett statsekonomi^ intresse. Det är ju inte bara fråga om att åsamka staten
utgifter, utan det gäller också att genom förnuftiga anordningar gorå besparingar
för statens räkning. Man kan till exempel genom anordningar med skolskjutsar
eller inackordering spara in en folkskollärarlön och på samma gång fä
en bättre skolform för barnen. Man får nu ofta hålla skola i distrikt, där endast
två, tre eller fyra barn finnas. Trots det ringa barnantalet måste man ändå
bygga skolhus och anställa lärare. Det är ju uppenbart, att det vore bättre
och ekonomiskt fördelaktigare både för staten och kommunerna att koncentrera
barn från olika vidsträckta skoldistrikt till ett ställe, så att man endast behövde
bygga en skola och endast anställa lärare för en skola. Jag tycker det är
högst märkvärdigt, att man kan anföra statsfinansiella skäl mot de föreslagna
åtgärderna. Just ur synpunkten av statens ekonomiska intresse förefalla de
tvärtom synnerligen behjärtansvärda.
På grund av de pedagogiska, ekonomiska och hygieniska skäl, som kunna
åberopas för dessa av skolöverstyrelsen förordade förslag, vilka andra kammaren
redan givit sin anslutning, ber jag alltså, herr talman, att få yrka bifall till
utskottets hemställan.
Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, gjorde herr förste vice talmannen
enligt de yrkanden, som därunder framkommit, propositioner, först på bifall
Onsdagen den 14 maj e. in
115 Nr !Mi.
till vad utskottet i det nu ifrågavarande utlåtandet hemställt samt vidare på godkännande
av den vid utlåtandet fogade reservationen; och förklarade herr förste
vice talmannen, efter att hava upprepat propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig finna denna proposition vara med övervägande ja besvarad.
Herr Borell begärde votering, i anledning varav uppsattes, justerades och anslogs
en så lydande omröstningsproposition:
Den, som bifaller vad första kammarens första tillfälliga utskott hemställt i
sitt utåtande nr 9, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, godkännes den vid utlåtandet fogade reservationen.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hava. utfallit sålunda
:
Ja — 35;
Nej — 26.
Efter föredragning av de vid sammanträdets början avlämnade kung!, propositionerna
hänvisades dessa, nr 219 till konstitutionsutskottet och nr 222 till
statsutskottet.
Justerades ytterligare protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens
sammanträde avslutades kl. 12,32 på natten.
Ang.
underlättande
av långt från
skola boende
barns
skolgång.
(Forts.)
In fi dem1
G. II. Berggren.
Nr 36. H6
Fredagen den 16 maj.
Fredagen den 1(> maj.
Kammaren sammanträdde kl. 3,30 e. m.
Herr statsrådet Beslcow avlämnade Kungl. Maj:ts propositioner:
nr 221, angående viss ändring i planen för ämbetsbyggnaden å tomten nr 3
i kvarteret Murmästaren i Stockholm; samt
nr 223, med förslag till lag med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning
med spritdrycker och vin, m. m.
Justerades protokollen för den 10 och den 13 innevarande månad.
Anmäldes och bordlädes
statsutskottets utlåtande nr 66, i anledning av Kungl. Maijrts proposition angående
försäljning av Skara—Timmersdala järnväg m. m. jämte i ämnet väckta
motioner;
bevillningsutskottets betänkanden:
nr 43, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 11 § och 15 § 4 m!om. av förordningen den 28 oktober
1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering; samt
nr 44, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
om fastighetstaxering åren 1925 och 1926 m. m. ävensom en i ämnet väckt motion;
ävensom
första lagutskottets utlåtande nr 36, i anledning av väckt motion om skrivelse
till Kungl. Maj :t angående ändrade bestämmelser rörande författarrätten.
Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till riksdagens skrivelse, nr
158, till Konungen i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående anskaffande
av ett statens isbrytarfartyg.
Anmäldes och godkändes konstitutionsutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:
nr 162, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 159, angående ratificering
för Sveriges del av den i Paris den 9 februari 1920 undertecknade internationella
traktaten om Spetsbergen; och
nr 163, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om förvärvande
och förlust av svenskt medborgarskap.
Fredagen den 10 maj.
117 Nr BO.
Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:
nr 164, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition till riksdagen med förslag
till förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen den 17 maj 192o
om utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel
till riket av pärlor med flera lyxvaror;
nr 165, i anledning av väckt motion om upphävande av den i förordningen om
inkomst- och förmögenhetsskatt stadgade B-skatt för vissa bolag; _
nr 166, i anledning av Kungl. Maj :t-s proposition med förslag till förordning
om vissa ändringar i förordningen den 1 juli 1918 angående handel med. skattefri
sprit m. in.; samt ;
nr 167, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
om ändring i vissa delar av förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt
m. m. ävensom1 i ämnet väckta motioner.
Vid föredragning av ett från andra kammaren ankommet protokolls utdrag,
nr 436, med delgivning av nämnda kammares beslut över dess första tillfälliga
utskotts utlåtande nr 7, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående viss ändring i gällande stadga för fortsättningsskolan, beslöt
första kammaren hänvisa detta ärende till sitt första tillfälliga utskott.
Föredrogs ett från andra kammaren ankommet protokollsutdiag, nr 431, med
delgivning av nämnda kammares beslut över dess tredje tillfälliga utskotts utlåtande
nr 5, i anledning av herr Hanssons i Stockholm motion, nr 199, om
skrivelse till Kungl. Maj:t angående införande av viss bestämmelse i telegrafstyrelsens
telefonkontrakt.
Herr förste vice talmannen: Jag får hemställa, att första kammaren, som
den 14 innevarande maj bifallit sitt 2 :a tillfälliga utskotts i dess utlåtande nr
13 gjorda hemställan, vilken överensstämmer med andra kammarens enligt nyss
upplästa protokollsutdrag fattade beslut, måtte finna delgivningen av andra
kammarens beslut icke föranleda vidare yttrande.
Denna hemställan bifölls.
Föredrogos, men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran statsutskottets
utlåtanden nr 63 och 64.
Föredrogs statsutskottets memorial nr 65, i anledning av kamrarnas skiljaktiga
beslut i fråga om Kungl. Maj:ts proposition angående avskrivning av visst
av postsparbanksmedel felaktigt utbetalat belopp.
Memorialet lades till handlingarna.
Föredrogos, men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran statsutskottets
utlåtanden nr 67—87, sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande nr 2,
jordbruksutskottets utlåtanden och memorial nr 43 45 samt första kammarens
andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 14.
Nr C6. Hg
Fredagen den 16 maj.
Herr förste vice talmannen erhöll på begäran ordet och yttrade: Jag hemställer
att kammaren matte besluta, att på morgondagens föredragningslista
bland tva g ånger bordlagda ärenden måtte uppföras, näst efter 2:a lagutskottets
utlåtande nr 24, sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande nr 2 i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående postgirororelse, därefter statsutskottets utlåtande nr 64, i anledning
av Kungl. Maj.ts proposition angående bidrag av postmedel till centralkassan
lor postpersonalens fackliga och ekonomiska sammanslutningar m. m. och därefter
sa Övriga ärenden i vederbörlig ordning.
Vad herr förste vice talmannen sålunda hemställt bifölls
I —_
Efter föredragning av Kungl. Ma j ds denna dag avlämnade propositioner
"es dessa, nr 221 till statsutskottet och nr 223 till behandling av lagut
-
Justerades protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens sam|manträde
avslutades kl. 3,46 e. m.
In fidem
G. H. Berggren.
Stockholm 1924. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
241S32