RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1923:20)

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1923. Andra kammaren. Nr 20.

Måndagen den 19 mars.

Kl. 3.30 e. m.

Förhandlingarna leddes vid detta sammanträde av herr förste
vice talmannen.

§ 1.

Justerades protokollet för den 13 innevarande mars.

§2.

Herr statsrådet Linders avlämnade Kungl. Majt:s propositioner:
nr 144, angående statens verksamhet för egnahemsbil dning ;
nr 14:5, angående viss ändring i gällande grunder för upplåtande
av egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar; och
nr 146, angående pensioner åt vissa personer.

Dessa propositioner blevo på begäran bordlagda.

§ 3.

Föredrogos var för sig och hänvisades till statsutskottet de på
kammarens bord liggande motionerna nr 241 av herr Kilbom m. fl
och nr 242 av herr Norman.

§ 4.

Herr Hamrin avlämnade en motion i anledning av Kungl. Mai :ts
proposition, nr 123, med förslag till brandstadga.

Nämnda motion, som erhöll ordningsnumret 243, bordlädes.

§ 5.

Till bordläggning anmäldes statsutskottets utlåtanden:

, ,nr ^ anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående viss
ändring i reglerna om avstängning från arbetslöshetshjälp i fall av
arbetskonflikt jämte i ämnet väckta motioner;

Andra kammarens protokoll 1923. Nr 20. 1

Nr 20. 2

Måndagen den 19 mars.

nr 32, i anledning av Kungl. Hajrts proposition angående vattenledningsanläggning
vid statens vårdanstalt å Yenngarn för alkoholister;
. . „ .

nr 33, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående efterskänkande
av arvsskatt i samband med donation av Knut Andersson
till Karolinska mediko-kirurgiska institutet;^ och

nr 34, i anledning av väckt motion angående rätt för aktuanen
i pensionsstyrelsen A. F. Alund att för erhållande av alderstillägg
tillgodoräkna sig viss tjänstgöring.

§ 6.

Justerades ett protokollsutdrag.

§ 7.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Nilsson i Vibberbo
under 13 dagar från och med den 23 mars.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 3,41 e. m.

In fidem
Per Cronvall.

Tisdagen den 20 mars, f. m.

3 Nr 20.

ner:

Tisdagen den 20 mars, f. in.

Kl. 11 f. m.

§ 1.

Justerades protokollet för den 14 innevarande mars.

§ 2.

Herr statsrådet Thorsson avlämnade Kung!. Maj:ts proposition
14°’iIösa fors0Ia£ ^11 lag om ändrad lydelse av § 12 i lagen
den 31 maj 1889 angående dövstumundervisningen: S

nr 163, angående pension åt Maria Blomsterqvist m m •

Iinie tlll SteSS I aV ™Str> stamI>““s W

att i^\ÄÄ4ld6«Ä“8äe”de r“ Br K0nUnSren
gen;111 ^ angaende lån m svenska stenkolsaktiebolaget Spetsber och

UerckvL“fÄÄ±fSe av Iabrik“ ” 749
danaaJv1;97’ efterskänkande i vissa fall av kronans rätt till

Sår &SJS5 SZ’;

-"SÄlöSÄtg''’-

Dessa propositioner blevo på begäran bordlagda.

§ 3

propS&rÄfefÄf8 4 kai”"araM b»rf

till jordbruksutskottet propositionerna:

nr ut’ ,WlenilR ftatens.verksamhet för egnahemsbildning- och
»v

viss«“perbSr°“‘Sk0“et Proposition“. »r U6, angående pensioner åt

Nr 20. 4

Tisdagen den 20 mars, f. m.

§ 4.

Herr Hamrins på kammarens bord liggande motion, nr 243, som
nu föredrogs, remitterades till behandling av lagutskott.

§ 5.

Statsutskottets härpå föredragna utlåtanden nr 30 och 32—34
bordlädes åter.

§ 6.

Ordet lämnades härefter till

Herr förste vice talmannen, som yttradeHerr talman! Under
åberopande av stadgandet i 55 § riksdagsordningen tillåter jag mig
hemställa, att kammaren måtte besluta medgiva att motionstiden i anledning
av Kungl. Maj:ts propositioner nr 144, 145 och 1.461 ma utsträckas
till det sammanträde, som infaller närmast efter 20 daga
från propositionernas avlämnande.

Denna hemställan bifölls.

§ 7-

Till avgörande förelåg statsutskottets utlåtande, nr 8, angående
regleringen för budgetåret 1923-1924 av utgifterna under riksstatens
åttonde huvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.

Sedan herr talmannen anmält ärendet till handläggning, begärdes
ordet av

Herr Anderson i Råstock, som yttrade: Herr talman! Jag tilllåter
mig hemställa, att förevarande utskottsutlåtande matte föredragas
punktvis med uppläsande allenast av kantrubrikerna.

Denna hemställan bifölls.

Punkterna 1—21.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 22.

Lades till handlingarna.

Punkterna 23—27.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkterna 28 och 29.

Lades till handlingarna.

Tisdagen den 20 mars, f. m.

5 Nr 20.

Punkterna 30—41.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 42.

Lades till handlingarna.

Punkterna 43—52.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 53.

Lades till handlingarna.

Punkterna 54—68.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 69, angående ny stat för Uppsala universitet. Ang. ny stol

I anledning av Kung!. Majrts uti innevarande års statsverkspro- ''LÄ*
position under punkten 68 av åttonde huvudtiteln framlagda förslag
angående ny stat för Uppsala universitet hemställde utskottet, att
riksdagen matte

a) medgiva, att vid Uppsala universitets skogsförvaltning finge
anstallas ytterligare tva skogvaktare med den avlöning och de övriga
förmaner samt med de skyldigheter, som nu tillkomme skogvaktare
vid universitetet;

b) ur den i utgiftsstaten uppförda avdelningen A) Avlöningar
m. m. utesluta vad, på sätt i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
den 8 januari 1923 angivits, där förekommer om ersättningar
av allmänna medel åt personal vid universitetets egendoms- och
skogslorvaltning samt under samma avdelning uppföra till rektors
honorarium ett belopp av 2,000 kronor;

c) fastställa, på sätt i samma statsrådsprotokoll angivits, de under
avdelningen B) Till materiell m. m. uppförda beloppen till materiell
m m. tor universitetets institutioner och inrättningar, i vad
sagda belopp utginge av allmänna medel;

d) i riksstat^ för budgetåret 1923—1924 öka det ordinarie bestamda
anslaget till Uppsala universitet, nu för år 1,062,347 kronor
med 33,475 kronor.

17 »77id denna punkt hade reservation avgivits av herrar C. Petrus
V. Milsson Palsson Bengtsson i Norup och Johanson i Hallagården,
vilka ansett, att utskottet bort hemställa, att riksdagen måtte

!|zzzq

i riksstat^ för budgetåret 1923—1924 minska det ordinarie

bestamda anslaget till Uppsala universitet, nu för år 1,062.347 kronor,
med 6,525 kronor.

Jfr 30. 6

Tisdagen den 20 mars, f. m.

Ang. ny stat
för Uppsala
universitet.
(Forts.)

Sedan punkten föredragits, anförde:

Herr Bengtsson i Norup: Herr talman! Detta ärende är inte
nytt för kammaren, då det här varit uppe under flera år Det är
ju så, att på grund av gåvor och donationer har Uppsala universitet
kommit att erhålla en stor areal av jord, som nu efter senare årtiondens
ytterligare inköp uppgår till icke mindre än 22,000 tunnland
åker och över 50,000 tunnland skog. Nu har jag ingenting emot
att universitetet har denna egendom, men jag är däremot i det nuvarande
tidsläget motståndare till att några flera inköp göras för
universitetets räkning — detta så mycket mera, som man ser, att
då skogarnas avkastning i runt tal uppgått till 380,000 kronor,
hava omkostnaderna för deras skötsel rört sig över halva beloppet
eller omkring 200,000 kronor. Vi förstå då, att med en så dyr
administration det är olämpligt, att universitetet ökar ^ sitt stora
skogsområde. Nu är att märka, att dessa skogar äro så belägna,
att de finnas i tre olika län, och de priser, som bruka betalas, uppgå
till ungefär 150 å 200 kronor per hektar. Under en följd av år
hava avsatts 40,000 kronor årligen till en fond för inköp av nya
områden för att få ungskog. För närvarande uppgår denna fond
till 34,000 kronor.

Nu hava jag och mina medreservanter ansett, att i tider, då på.
åttonde huvudtiteln man finner sida efter sida, huru ecklesiastikministern
motiverar indragningen av anslag till kulturella ändamål med
den förklaringen, att det ekonomiska tidsläget icke tillåter, _ att staten
lämnar större bidrag, är det mycket olämpligt att samtidigt begära
40,000 kronor för att inköpa nya skogsområden. Det finns
ingen, som kommer att lida av om detta anslag upphör några år,
till dess sådan tid kommer, då statsinkomsterna tillåta att köpa jord.
Det vore bättre att anslå dessa 40,000 kronor till kulturella ändamål
t. ex. de många resestipendier, som äro helt indragna. För att
nu ej tala om huru det prutats på anslagen^ till snart sagt alla våra
undervisningsanstalter på folkbildningsområdet.

Nu är det sagt, och jag förstår av de kartor, som äro uppsatta,
att den, som får ordet efter mig, kommer att peka ut en del mindre områden,
som ligga mellan universitetets nuvarande skogar och dem,
man har ansett sig böra köpa. Därom är ingenting att säga; men jag
förmodar i alla fall, att det icke är mera brådskande än att man kan
invänta sådana tider, som tillåta, att man offrar pengar till dessa
inköp.

Jag skall för tillfället stanna vid detta, herr talman! Jag torde
kanske behöva återkomma. Jag anser icke, att riksdagen bör offra
pengar på sådana inköp, ty man binder sig för lång tid framåt.
Jag ber, herr talman, att få yrka avslag på utskottets hemställan
och bifall till reservationen.

Herr Kydén: Herr talman! Denna fråga om Uppsala universitets
nya stat är en segsliten fråga, som emellertid ser ut att^ i ar
få sin lösning. Den har varit föremål för en synnerligen ingående

Tisdagen den 20 mars, f. m.

7 Nr 20.

provning pa statsutskottets andra avdelning, därvid universitetets Ang. ny stat
förvaltningstjänstemän av olika grader varit inkallade för att lämna i&r vPPsaIn
upplysningar. .Även om man kan hysa en misstanke om att inkom- un™e™tet
sterna från universitetens jordar kunna komma att överstiga de i or
staten kalkylerade, tror jag dock i stort sett, att man kan känna sig
lugn för att här kunna tillstyrka den nya statens antagande.

Tvisten står mellan några reservanter i utskottet och utskottsmajoriteten
beträffande skogarna. Uppsala universitet har sina skogar
spridda i tre län. Ägorna äro mångenstädes ytterst söndersplittrade.
, såsom visas av de här uppsatta kartorna. Dessa giva också en
ledning för bedömandet av vad som egentligen skiljer herr Bengtsson
och hans meningsfränder från utskottsmajoriteten. Jag har —• det
måste jag bekänna — mycket svårt att förstå den jordpolitiksynpunkt,
som herr Bengtsson i detta fall lägger i dagen. Jag skulle förstått,
om herr Bengtsson resonerat, på det sättet, att universitetet bör sälja
sin åkerjord, som kan ge möjligheter till jordbruk åt en del folk i de
tre län, där universitetets jord ligger, och i stället köpa skog. Det
skulle jag kunna första; ty det förefaller vara en tanke, som har åtskilligt
för sig. Men däremot är det absolut omöjligt för mig att
förstå, herr. Bengtssons resonemang, när han så där sätter sig emot
att universitetet skall kunna ha ett litet belopp, om året för att runda
av sina skogskomplex. Jag tillåter mig att visa exempelvis på denna
karta. De skogskomplex, som här återfinnas såsom röda fläckar
på kartan, beteckna vad som universitetet nu äger. Såsom herrarna
se, äro de smala remsorna, som ligga mellan, i enskild ägo befintlig
skogsmark. Det är klart, att det är en i högsta grad oekonomisk
anordning för universitetet att hålla stängsel, där så erfordras, omkring
dessa smala remsor, att hålla bevakning och att t. ex. forsla
fram skogsprodukter och sådant, när skogsområdena äro på detta sätt
söndersmulade i smala och icke med varandra sammanhängande
skogslotter. Nu begär universitetet att få disponera 40,000 kronor
om året för att få pengar till att köpa in dessa smala remsor och få
sammanhängande skogskomplex. Jag är ju icke sakkunnig på detta
område, men jag tycker, att den allra enklaste eftertanke skulle säga,
att det måste vara praktiskt att bereda universitetet möjlighet att
på det sättet skapa sig avrundade gränser för sina skogar och därmed
också nedbringa sina kostnader. Det kostar nämligen givetvis mindre
att både bevaka och eventuellt hägna ett område, när det blir ett
sammanhängande komplex, än då det är på det här viset söndersprängt
i flora småbitar.

Jag vill också med anledning av herr Bengtssons yttrande, när
han syntes vilja inge den föreställningen, att universitetets skogar
skulle vara särdeles oekonomiskt skötta, meddela, att jag försökt
tränga in även i detta problem. Tack vare reminiscenser från de
år, jag höll på med skogsfrågor. i statsrevisionen, har jag kunnat med
ledning av ingående uppgifter i fråga om universitetets olika skogsbestånd,
markbonitet, åldersklasser, avkastnings- och avverkningsplaner
o. s. v. kunnat bilda mig någon föreställning även om skogarnas
tillstånd och förvaltning. Jag har därvid trott mig finna, att

Xr 20. 8

Tisdagen den 20 mars, f. m.

Ang. ny stal
för Uppsala
•universitet.
(Forts.)

det icke är rättvist att påstå, att universitetets skogar skulle vara
oekonomiskt skötta —■ åtminstone om man jämför med statens skogar.
Ser jag på universitetets skogars avkastning sådan den kalkyleras
i den stat, som är uppgjord — och efter min övertygelse uppgjord
med stor försiktighet — så är nettoinkomsten kalkylerad till
4,2 % av skogens värde enligt senaste taxering, och skogens nettoavkastning
har under högkonjunkturen gått upp ända till 12 av det
nuvarande taxeringsvärdet. Visserligen var det sistnämnda en inkomst
under högkonjunktur, men även lågkonjunkturens siffror understiga
icke de belopp, som en sådan institution som universitetet får beräkna
såsom antaglig ränteinkomst. Ifall det skulle binda sitt kapital
och placera det säkert i t. ex. första klassens inteckningar, bleve det
vanligen mindre. Universitetets skogar ge enligt min uppfattning i
netto en ränteavkastning, som kan anses tillfredsställande, och det
är i varje fall mera än vad statens skogar ge. Jag talar nu icke om
statens skogar i deras helhet utan om statens skogar inom de tre län,
i vilka universitetets skogar ligga.

Med avseende å administrationskostnaderna har jag kommit till
den uppfattningen, att det icke är befogat, då man säger, att det är
en särskilt dyr administration. Universitetet har såsom chef för skogarna
en jägmästare och denne har egentligen, karl. man säga, en ansvarsfullare
ställning än den, som förestår ett revir, därför att universitetets
skogar äro 54 % större än vad ett område motsvarande en
statens jägmästares revir är. Även i övrigt synes bevakningen vara
procentuellt billigare och administrationskostnaderna billigare än vad
de äro ifråga om statens skogar inom närliggande områden. Granskningen
av uppgifterna angående skogsbestånd, markbonitet, åldersklasser
o. s. v. beträffande universitetets skogar har icke fört mig
till den uppfattningen, att universitetets skogar skulle stå statsskogarna
efter; inköpen av ungskog synes verkställd med omtänksamhet
och ekonomisk omsikt. Under sådana förhållanden tror jag det icke
vara berättigat att hysa särskild misstro mot universitetets sätt att
handhava sina skogar och sin inköpspolitik. Inköp av skog i arronderingssyfte
synes åtminstone mig som en klok anordning. I varje
fall måste jag säga, herr Bengtsson, att vill han av några slags jordpolitiska
synpunkter motsätta sig att universitetet köper skogar i den
begränsade omfattning, som här åsyftas, tror jag, att han är inne på
fel väg.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Olsson i Kullenbergstorp: Herr talman! Den senaste ärade
talaren, som låg så hårt i selen för universitetets skogar, var ett par
gånger inne på jordpolitiska spörsmål, och han sade, att de, som icke
ville vara med på majoritetens förslag, i jordpolitiskt hänseende intogo
en oriktig ståndpunkt. Jag försäkrar, att då jag åhörde hans
anförande, fick jag det intrycket, att det var alldeles samma toner
jag har hört, då det varit fråga om att utvidga ett stort bolagsväldes
skogar. Då har man också talat om smala skogsremsor och att man

Tisdagen den 20 mars, f. m.

9 INr 20.

behövt samla tillsammans områdena till ett helt och att man därför
måste ha rättighet att köpa till jord. Yi behöva bara ändra
ordet »universitet» till »bolag» för att det tal, som den siste ärade
talaren höll, skulle duga alldeles utmärkt, som försvar för bolagens
skogsförvärv.

Han sade även, att han skulle ha förstått, om reservanterna påyrkat,
att universitetet skulle sälja en del av sin åkerjord för att
i stället köpa skog. Ja, herr Rydén, men när har man någonsin
på detta område hört talas om att det funnits någon möjlighet, att
den minsta jordbit fått säljas till en jordbrukare? Jag har själv
väckt en motion om att några små insprängda bitar av kyrkojord
skulle få köpas, men vilken indignation mötte jag icke! På ett sådant
helgerån, som jag gjorde, var det icke ens lönt att svara mig.
Jag skulle verkligen velat gratulera herr Bengtsson i Norup, om
han hade kommit med ett förslag om att så pass stora stycken åkerjord,
som det här gäller, skulle avsöndras och säljas. Ånej, denna
herr Rydéns anmärkning emot reservanterna var nog mest retoriskt
sagd. Vi veta nog, vilket flinthårt motstånd, som från den sidan
blivit rest, och jag får säga, ett motstånd, som varit hårdare än från
något annat håll, då det gällt att få litet rättning på åtskilliga jordförhållanden.
Då det har varit fråga om jord, tillhörande kyrkan
eller lärda samfund, har man stått inför en mur, som man icke kunnat
genomtränga. När man nu slår på de strängarna, att universitetet
borde sälja åkerjorden och behålla skogen, tror jag, att det är av
vikt för de bondehemman, som man ifrågasätter skulle säljas, att
även få behålla den skog, som egentligen hör till dem. Det är säkert
samma förhållande här som på andra ställen.

Jag skulle dock verkligen kunna låta tala vid mig, om det gällde,
att staten sjäv skulle samla hop spridda skogsområden till sammanhängande
skogskomplex, men därför att vi gått in för att staten
skall ha rätt att köpa in skog, behöva vi ändå icke tillåta universitetet
att såsom en slags parallellinstitution till staten göra på samma
sätt. Då herrarna vilja gå in för den linjen, att vi skola arrondera
dessa skogsmarker på det sättet, att vi sälja bort de delar, som
ligga utströdda runt omkring, så att man får ett hyggligt område,
då skall jag icke med min röst gå emot ett sådant förslag, ty det
förstår jag är både nyttigt och klokt. Mena herrarna däremot med
arrondering, att man skall sätta en passare till den yttersta punkten
och sedan slå en storcirkel runt alltsammans, kan jag icke följa er.

Just för att markera, att man beträffande ecklesiastika och
akademijordar bör slå in på en annan politik, ger jag utan tvekan
min röst för reservationen, till vilken jag, herr talman, ber att få yrka
bifall.

Herr (Isberg: Herr talman, mina damer och herrar! Jag iir

icke någon utpräglad motståndare till att universitetet får företaga
vissa avrundningar av sina skogskomplex, men vad jag däremot är
motståndare till är, att man fullkomligt systematiskt varje år skall
begära det ifrågavarande beloppet för att man sedan efter eget gott -

Anq. ny stat
för Uppsala
universitet.
(Forts.)

Nr 20. 10

Tisdagen den 20 mars, f. ra.

Ang. ny stat
för Uppsala
universitet.
(Forte.)

finnande skall kunna utöka sina skogsområden. Herr Rydén har påpekat,
att det skulle vara mycket lämpligt, om universitetet kunde
få ett sammanhängande fält av alla de spridda skpgsbitar, som synas
på kartan; men var och en, som är hemma på området, förstår,
att detta är hart när omöjligt. Jag skulle för min del vilja ha sa,ken
lagd på ett annat sätt. När man finner, att ett skogskomplex icke
har lämpliga gränser, kan man sluta avtal med enskild jordägare
om inköp av ett lämpligt skogsområde, och sedan bör man i varje
särskilt fall gå in och begära riksdagens tillstånd till att företaga
denna utökning av området.

Ser man saken rent affärsmässigt, är det väl ändå ett konstigt
sätt att gå tillväga, att universitetet varje år först gör upp sin stat,
och att sedan man därifrån verkställt vissa avräkningar, skall staten
lägga till vad som fattas. Nu äro de flesta av ifrågavarande hemman
donationshemman, och jag medger, att det kanske är rätt så
svårt att sälja på ett ställe och att köpa till på ett annat, men det
torde låta sig göra. Tänker man sig emellertid, att en enskild person
skulle göra upp sin stat på det sättet, skulle det verkligen vara
mycket behändigt för honom att sedan bara behöva gå till staten för
att få vad som fattas. Jag vill även säga herrarna, att det icke har
varit så helt med universitetets beräkningar, utan man har därvid
fått taga i riktigt med hårdhandskarna, och jag får ge herr Rydén
det erkännandet, att han egentligen varit den, som mest varit
i stånd att blicka in i universitetets affärsförhållanden och som ställt
till rätta ganska betydligt. Jag kan dock icke följa honom, då han
vill, att man absolut varje år skall gå fram på detta sätt.

Om universitetet får ett kapital på 40,000 kronor varje år för
att köpa in nya skogsområden till de spridda fläckar, som nu finnas
på kartan, är jag säker på att universitetet får betala överpris. Men
om det i varje fall måste gå in till riksdagen och säga, att här ha
vi ett acceptabelt anbud, och det är lämpligt att antaga det för att
utöka universitetets jord, är jag säker om att riksdagen efter prövning
också kommer att gå med härpå.

Några personer ha framhållit, och det kom även fram i utskottet,
att vi skola tänka på att säkerställa universitetet, och att
det blir säkrare för detta att ha dessa jordområden, och att vi därför
borde gå med på det föreliggande förslaget. Ja, detta kan ju
i viss utsträckning vara lämpligt. Men universitetet äger dock, såsom
herr Bengtsson i Norup påpekade, redan 50,000 tunnland skog
och 22,000 tunnland åker, och man kan ju fråga sig, om icke detta
så länge kan vara nog. Ser man på avkastningen, visar det sig,
att man haft en inkomst av fem kronor per tunnland av åkerjorden
och, som herr Bengtsson i Norup påpekade, är det alldeles bedrövligt,
vilka kostnader det medför att sköta skogarna och vilken liten
inkomst man har av dem.

Jag tror verkligen, mina herrar, att man gör klokt uti att i
detta fall gå på reservanternas linje och, som sagt, låta universitetet
i varje särskilt fall begära anslag, när det kan visa, att det
fått löfte om ett visst lämpligt område, som kostar så och så mycket.

Tisdagen den 20 mars, f. m.

11 Nr 20.

Då blir riksdagen i tillfälle att pröva varje särskilt fall, men om
vi endast anslå medel, som här är föreslaget, står det universitetet
fritt att handla efter eget gottfinnande, och jag är säker på att det
då blir dyrköpta jordbitar, som: stå att få. För att avrunda alla
dessa spridda områden, får man lov att erövra hela Uppsala län,
och det tror jag ingen vill vara med om.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till reservationen.

Herr andre vice talmannen Nilsson: Herr talman, mina herrar!
Den fråga, som här föreligger till avgörande, är i och för sig av obetydlig
räckvidd från budgetär synpunkt. Det gäller ett anslag på

40,000 kronor för inköp av markområden med växtlig ungskog för
Uppsala universitets räkning. Om detta ifrågasatta jordförvärv
skötes förnuftigt, som man får hoppas och tro, att det skall skötas,
kan det i själva verket icke bli någon uppoffring för statsverket utan
snarare, att det blir till en fördel såväl för universitetet som för
statsverket. Det förhåller sig nämligen på det sättet, att om man
nedlägger ett kapital i markförvärv av den beskaffenhet, varom det
här är fråga, nämligen i skogar, får man kapitalet åter med ränta
den gång skogen avverkas.

Ser jag frågan ur nationalekonomisk synpunkt, kan jag för min
del icke finna, att kammaren behöver ställa sig betänksam i avseende
på vad som här ifrågasättes. Om kammarens ärade ledamöter
kasta en blick på den karta, som är uppsatt på väggen, skola ni finna,
att universitetets egendomar äro söndersplittrade och vitt skilda
från varandra. Den omständigheten är icke beroende därpå, att universitetet
har verkställt olämpliga markförvärv, utan den beror på
historiska förhållanden. Det kommer sig nämligen därav, att dessa
egendomar äro skänkta till universitetet av Gustav Adolf. Det säger
sig emellertid självt, att om man kan verkställa lämpliga markförvärv
för att göra dessa ägofigurer lämpligare och mera sammanhängande
med varandra, skola förvaltningskostnaderna därigenom
kunna nedbringas, ett förhållande, som avdelningens ärade vice ordförande
ju också har påpekat. Jag tror, att om kammarens ledamöter
ha uppmärksammat, vad herr Rydén här anfört, bör detta vara
avgörande för utgången av frågan.

Jag får till sist, instämmande med honom säga, att jag skulle
ha förstått en linje, som ginge ut på att universitetet skulle avhända
sig åkerjorden och istället förvärva skogsmark. Det skulle jag ha
förstått, men det är mig mycket svårt att tillägna den uppfattning,
som här företrädes av herr Sven Bengtsson i Norup.

Herr Olsson i Kullenbergstorp talade om, att ifall det varit ett
bolag, som velat förvärva skogsmark, så hade man reagerat emot det.
Ja, men det är dock en rätt stor skillnad. Här är ju fråga om att
tillgodose en institution, som representerar ett allmänt samhällsvärde.
Får den en sunt ekonomiskt fotad basis har den något att falla
tillbaka på, för den händelse sådana omständigheter skulle inträffa
i detta land att nödiga statsanslag vid någon tidpunkt icke stå att

Ang. ny stat
för Uppsala
universitet.
(Forts.)

Nr 20. 12

Tisdagen den 20 mars, f. m.

Ang. ny stat
för Uppsala
universitet.

(Forts.)

vinna. Jag tror därför, mina damer och herrar, att vi handla mycket
korttänkt, om vi vägra att giva det anspråkslösa belopp, som nu
äskas, och därigenom hindra inköp av mark till åstadkommande av
arronderingar av skogskomplexen.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Bengtsson i Norup: Herr talman! Den siste ärade talaren
säger, att denna fråga icke är någon stor fråga. Men den har
dock en stor räckvidd, ty om riksdagen idag fastställer den stat, som
är uppgjord, och om denna skall gälla lika länge som den förra staten,
d. v. s. i 15 år, så innebär detta beslut, att man binder sig för

600,000 kronor. Och jag undrar, om detta är så lämpligt i de tider,
vari vi nu leva.

Det starkaste skäl herr Rydén hade gent emot mig var, att om
jag föreslagit att sälja åker och köpa skog, så skulle han hava förstått
det, men nu kunde han icke förstå min ståndpunkt. Men jag
tror, att om jag vädjar till dem av kammarens ledamöter, som hava
litet erfarenhet om jordbruk, så veta de, att småbrukare, som bygga
och bo i skogstrakter, som det här är fråga om, behöva både åker
och skog. Och jag vågar bestämt påstå, att den småbrukare, som
bor i en skogstrakt och endast har åker men icke har skog till husbehov,
till ved och reparationer och litet att syssla med under vintertiden
för att göra sig en inkomst genom försäljning därav, är
dömd till undergång. Bor han på slättlandet, så kan han genom att
förädla produkterna och driva intensivt jordbruk reda sig. Men en
småbrukare i en skogstrakt är hänvisad både till åkerbruk och skogsbruk.
Och det är därför jag anser det rent av orätt, om man försöker
för universitetets räkning inköpa dessa små remsor, som ligga
mellan universitetets egendomar.

Nu vill jag hänvisa herrarna till vad vi observerade på våra
bord i går, då av jordbruksministern frambars en proposition om att
få använda ytterligare 3 miljoner kronor i år och 19 miljoner kronor
under år 1924 till inköp av egnahem. Samtidigt som staten gör
detta och bjuder ut jord till försäljning från kronoparker, vill man
nu medge, att universitetet skall få hålla på att samla mer och mer
för att därmed stärka det stora egendomskomplex, man redan har.

Dessutom vill jag rätta herr Rydéns yttrande, då han sade, att
jag skulle påstått, att skogen vore illa skött. Det sade jag icke, men
jag sade oekonomiskt skött, och det vidhåller jag, då administrationskostnaderna
gå till över hälften av vad inkomsterna gå till. Och
det är att märka, att då är icke ett öres ränta beräknad på det kapital,
som nedlagts för inköp av skog. Räknar jag fem procents
ränta på det nedlagda kapitalet, blir det ingenting i behållning. Jag
tror i alla fall, att då det gäller sådana saker, bör man se till att man
icke berövar den jordbruksbedrivande befolkningen möjligheten för
sin utkomst. Men det gör man i någon mån på detta sätt.

Jag förstår, herr talman, att det icke är mycket lönande att
kämpa för detta, men jag kommer i alla fall att begära votering för

Tisdagen den 20 mars, f. m.

13 > r 20.

att se, huruvida man skall fortsätta denna kamp eller uppgiva den
och icke komma med detta mera.

Jag yrkar bifall till utskottsreservationen.

Herr Olsson i Ramsta instämde häruti.

Herr Olofsson i Digernäs: Herr talman! Jag skall börja med att
citera, vad en kammarledamot nyss viskade i mitt öra. Han sade:
»De sätta vårt kila förstånd på ett ganska hårt prov.» Det instämmer
jag fullständigt uti. Herr Eydén satte mitt lilla förstånd på
ett ganska hårt prov, då hans starkaste skäl var, att i detta fall
universitetets skogar sköttes ekonomiskt bättre än statens skogar.
Det var hans starka argument. Men det argumentet är för mig av

■oc^.. ^ntet värde, ty jag säger, att om staten skulle beräkna
skälig ränta på, det kapital, som ligger i skogarna, så skulle det
visst icke bli någon behållning utan snarare ren förlust. Och jag
tror, att det skulle gå på samma sätt med skötseln här. Jag tror
icke, att det blir någon ekonomisk behållning på de pengar, som
man här lägger ned, därest man skall beräkna någon ränta på dem.

Nu kan jag också undra, varför man icke skall gå till väga på
samma sätt som staten gör. Man säljer en bit här och köper en
annan passande bit där för att pa så sätt kunna få bättre fason
på skogarna. Men här vill man nödvändigt, att riksdagen skall bevilja
40,000 kronor om året flera år framåt för att köpa in en remsa
här och en remsa där. När man som jag har den övertygelsen, att
de pengarna icke alls avkasta någon som helst ränta, då tycker jag
det är bra litet mening i att lägga pengar i ett sådant företag.

Jag ber för min del att få erkänna, att jag står helt och fullt
på reservationens sida, till vilken jag ber att få yrka bifall.

Herr Jönsson i Revinge: Herr talman, mina damer och herrar!
En titt pa utgifts- och inkomststaterna för Uppsala universitet ger
vid handen, att nettoinkomsten per tunnland räknat för de egendomar,
som universitetet äger, är ungefär lika per tunnland åker och
tunnland skog. Detta tyder nästan på att den av herr Olofsson anvisade
utvägen, att avyttra en del av dessa jordar och i stället köpa
skog för arrondering av den förut ägda skogsmarken, skulle vara
den riktiga vägen. Jag för min del skulle närmast vara böjd för att
förorda, att man sloge in pa densamma, såvida det icke vore på det
sättet, att alla dessa hemman äro donerade en gång i tiden av
Gustav II Adolf. ^ Det är en gammal vishetsregel, att given häst
bör man aldrig skada i munnen, och vem som helst bör kunna medgiva,
att Uppsala universitet icke gärna kan avyttra egendomar,
som det en gång fått till skänks av en frikostig donator. Den utvägen
är sådan, att det enligt min mening bör vara fullständigt uteslutet,
att universitetet skulle kunna avhända sig dessa gåvomedel.

Nu är ju förhållandet det, att dessa skogar, som universitetet
i Uppsala fick vid samma tillfälle och vilka, som herr Bengtsson i
Norup framhöll, äro belägna i icke mindre än tre län, äro svåra

Ang. ny stat
för Uppsala
universitet.
(Forts.)

Nr 20. 14

Tisdagen den 20 mars, f. m.

Ang. ny stat
för Uppsala
universitet.
(Forte.)

att skota, på den grund att skogsområdena ligga splittrade ifrån
varandra. Det är nu närmast fråga om att få till stånd en arrondering,
och icke en sådan arrondering, som herr Olsson i Kullenbergstorp
pekade på, då han tycktes utgå ifrån, att universitetet för dessa

40,000 kronor nära nog skulle kunna köpa hela län. Det går naturligtvis
icke. Det är klart, att skötseln blir billigare, därest man
kan avrunda de olika områdena. Och när man tittar på utgiftsstaten,
finner man, att det för närvarande måste beviljas rätt så rikliga
reseersättningar till skogvaktare på grund av de långa avstånden
mellan skogslotterna.

För min del finner jag ett ytterligare skäl för att dessa 40,000
kronor trots den svåra statsfinansiella situationen och trots depressionen
böra beviljas däruti, att man har all anledning utgå ifrån, att
en placering i växtlig ungskog alltid skall vara en god penningplacering.
Jag läste för någon tid sedan i en tidskrift en redogörelse för
skogskapitalet i världen. I denna artikel kom författaren till det
resultatet, att på grund av ökad förbrukning vore detta skogskapital
egentligen i avtagande. Och han styrkte ytterligare detta sitt
påstående med att anföra, att i England hade nyss bildats ett skogssällskap
under ordförandeskap av själva det engelska rikets tronföljare,
prinsen av Wales, och med uppgift att intressera engelsmännen
för skogsskötsel. En expert höll ett föredrag vid denna förenings
möte, och han gjorde gällande precis detsamma som den svenska
artikelförfattaren, nämligen att skogskapitalet på grund av den
ökade förbrukningen egentligen var i avtagande, varför det vore av
allra största vikt att sörja för skogsplantering. På dessa grunder
anser jag för min del lämpligt att köpa ungskog även under en depressionstid,
när man kan köpa till billigt pris, som fallet är här.
Och därtill kommer, att all erfarenhet visat, att staten, enskilda
korporationer och större egendomar sköta sina skogar bättre än de
mindre egendomarna. Universitetet kan dessutom köpa billigare än
de flesta därför att det är en god betalare.

På dessa grunder, herr talman, ber jag att få yrka bifall till
utskottets hemställan.

I detta yttrande instämde herr Anderson i Råstock.

Herr Åkerlund: Herr talman! Då jag känner till dessa universitetskogar
ganska väl, så kan jag vitsorda, att de skötas minst lika
väl som statens skogar i allmänhet, och jag håller före, att det förvärv,
som här är i fråga, är synnerligen välbetänkt.

Man säger, att universitetet icke skall förvärva flera fastigheter
än det har. Varför icke det? Man bör nog icke lägga sig till med
mera åker, det är nog icke skäl uti. Men vad skog beträffar, är det
allt skäl i att fortsätta, som man här önskar, allra helst som det
är fråga om att endast lägga till några småbitar av de marker, som
tack vare bristen på skogslag blivit renflådda på skog, för att universitetet
skall få dessa skogar till sina förutvarande småbitar. Det
är också välbetänkt, ty de bli då produktiva.

Tisdngen den 20 mars, f. m.

15 Nr SO.

Och därtill kommer ännu en sak, och det är, att dessa småbitar,
som man på många håll kan önska, att universitetet avhänder sig,
äro icke bara till gagn för universitetet. De äro därjämte till mycket
stort gagn för den stora allmänheten i bygderna. Och nu anser
jag, att det är alldeles särskilt viktigt, att universitetet bibehåller sin
möjlighet att förvärva skogsmarker efter den förödelse, som gått över
de privata skogsmarkerna under denna kristid.

Jag skall endast, herr talman, då jag har ganska bra reda på
förhållandena, be att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr Osberg: Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill bara
säga, att det tal, som här föres, håller icke streck. Det var någon,
som här också talade om egnahemsrörelsens utveckling. Men jag
undrar, hur man skall ordna den saken, när man nu försöker förvärva
det ena området efter det andra av dessa skogsarealer. Herr
Bengtsson i Norup anförde också ett skäl, som var fullständigt bärande,
när han sade, att om man köper det ena skogsområdet efter
det andra, kommer det att bli skoglösa egendomar, och det kan icke
i längden vara lyckligt.

Herr Jönsson i Revinge sade någonting om att universitetet icke
kunde avyttra viss del av denna jord därför att den är donationsjord.
Jo, herr Jönsson i Revinge, om universitetet går in till Kungl. Maj:t
och begär att få sälja vissa delar av sitt område för att köpa andra
mera lämpliga, så tror jag icke, att Kungl. Maj :t sätter sig emot den
saken.

Jag får säga, att det får lov att vara en viss gräns för utvidgningen.
Skola vi hålla på med att staten köper in undan för undan,
universiteten köpa in skogsområden undan för undan och bolagen
förvärva skogar undan för undan, var skall då den självägande befolkningen
få plats? Det blir då för dessa att emigrera till andra
länder, där man kan leva under friare former. Nej, mina herrar,
först och främst den fria näringen, och sedan kan det möjligen vara
lämpligt att i vissa fall gå med på sådant förvärv som här ifrågasattes.
Men icke generella bestämmelser.

Herr talman, jag vidhåller mitt yrkande.

Härmed var överläggningen slutad. Herr talmannen framställde
propositioner på dels bifall till utskottets hemställan, dels ock avslag
därå samt bifall i stället till den vid punkten fogade reservationen;
och förklarade herr talmannen sig anse svaren hava utfallit med
övervägande ja för den förra propositionen. Votering begärdes likväl,
i anledning varav nu uppsattes, justerades och anslogs följande
voteringsproposition:

Den, som vill, att kammaren bifaller statsutskottets hemställan
i punkten 69 av utskottets förevarande utlåtande nr 8, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Ang. ny stat
för Uppsala
universitet.
(Forts.)

Nr 20. 16

Tisdagen den 20 mars, f. m.

Ang. ny siat
för Uppsala
universitet.
(Forte.)

Ang.

farmaceutiska

institutet.

Vinner Nej, har kammaren, med avslag å utskottets berörda
hemställan, bifallit den vid punkten fogade reservationen.

Omröstningen utföll med 134 ja mot 57 nej; och hade kammaren
alltså bifallit utskottets hemställan.

Punkterna 70—73.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 74.

Lades till handlingarna.

Punkterna 75—81.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 82.

Lades till handlingarna.

Punkterna 83—98.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 99.

Lades till handlingarna.

Punkterna 100—109.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Vid härpå skedd föredragning av punkten 110, angående anslag
till farmaceutiska institutet, begärdes ordet av

Herr Lovén, som yttrade: Herr talman, mina damer och her rar!

I denna punkt begäres under moment b) ett anslag på 60,000
kronor såsom extra reservationsanslag, vilket utgör återstoden av
begärda anslag beträffande omändringen av gamla tekniska högskolan
till farmaceutisk! institut. Det föreligger dock delade meningar
särskilt hos en del av apotekarkåren, som närmast beröres av
detta, nämligen redan utexaminerade farmaceuter. Den studieutbildning,
som användes för farmaceuter och blivande apotekare, är gällande
enligt bestämmelser sedan år 1891, och denna läroplan har
många betänkliga brister. En av dessa brister är den, att inträde
vid farmaceutiska institutet kan vinnas blott vartannat år för dem
som skola genomgå apotekarexamen. Därigenom blir brist på platser
rådande under tiden mellan de båda examina, nämligen farmacie
kandidatexamen och apotekareexamen. Genom denna ojämnhet och
på grund av detta faktum att inträde endast kan vinnas vartannat
år blir det ojämn tillgång på utbildad personal, och det blir svårt
att överblicka detta yrkes rekryteringsbehov. Det hade ur många
synpunkter varit fördelaktigare, om det hade kunnat ordnas en tre -

Tisdagen den 20 mars, f. m.

17 Nr 20.

(Torts.}

iirig sammanhängande studietid. Det lader emellertid för närvaran- Ang.
de sedan någon tid tillbaka ganska stor arbetslöshet bland dessa far- Sarma^tislca
maceuter. Redan nu hava vi en arbetslöshetssiffra av 110 farma- inMitwteL
ceuter på 1,000 medlemmar av kåren i vårt land, och då nu enligt
denna läroplan i år skall utsändas 79 nyexaminerade farmaceuter
1 °nn?JierTvdenna arbe1tslösliet att ökas med dessa 79 på ett antal av
n-ij j 6t ar ganska stor arbetslöshet inom en så högt kvalificerat
utbildad personal, som dessa apotekare äro, och vad som ytterligare
försvarar dieras ställning är, att de arbetande farmaceuterna få själva
lov att underhålla dessa sina arbetslösa kamrater, och man kan då
forsta deras bekymmer för denna anordning, som enligt deras memng
icke är riktigt väl avpassad. Det borde, synes det mig, vara
sa ordnat, att en fullt kvalificerad utbildning bör finnas hos dem,
som skola förestå eller leda ett apotek, men det förekommer, tror jag.

1 my<l„ s^or utsträckning överkvalificerad personal i så måtto att
man för rent expeditionsarbete, där man kan använda tekniska biiaden
eller andra biträden, använder sådan överkvalificerad perso nak

•• iU ar det e?le%!:tld sa’ att Pa vissa apotek förekommer i stor
utsträckning overkvalificerad apotekarpersonal, medan det på andra
apotek åter ar brist på sådan verkligt kvalificerad personal. Det
kan pavisas apotek, som i så stor utsträckning använda sig av tekmsk
personal, att man kan ifrågasätta om allmänhetens krav verkhgen
blir tillgodosett i den utsträckning man kan begära, att verkligt
kvalificerad personal skall vara till hands på ett apotek. Å andra
sidan linnés det överkvalificerad personal, som sysselsattes med rent
expeditionsarbete pa andra apotek, och fördelningen av denna per mycket

brRtfälligekei1 SJälVa ^ På gIUnd aV rådancle förhållanden

Det kan sättas i fråga, om icke kommittéutlåtandet angående
denna sak, som avlamnades i augusti 1918. om tekniska högskolans
omandnng borde återremitteras till kommittén. Därom kan väl nu
ingenting atgoras, sa långt som saken bar framskridit, men jag skall.

err talman, be att fa saga, att skall denna omändring av tekniska
liogskolan betyda ett fastlåsande av nu gällande studieordning och
laroplan för farmaceuterna, då kan det komma att medföra framtida
ratt sa betydande utgifter. Beaktade man emellertid vid denna
ombyggnad och omändring de anmärkningar, som framställts därÄ
kunna 7id,ei? ev?ntuell omläggning av läroplanen

kostnader ^ ^ K''ke bebovde åsamka statsverket ökade om fn_

1 f^öruari detta ar avlämnades till Kung], Maj:t en inlaga från
iarmaceuternas iorbunds centralstyrelse med en underdånig hemställan
om att dessa synpunkter skulle bliva beaktade. Såvitt man
kan finna bär denna centralstyrelsens framställning remitterats till
lararekollegiet. och dar lär den hava med stor säkerhet hamnat i eu
skrivbordslåda vilket kan vara anmärkningsvärt i så måtto, som
.Hg tror aD det kunde vant till gagn för saken, om den fortsatt eller
kommit til baka och statsutskottet både fått lov att taga del av
denna. Statsutskottet både da i sin motivering även kunnat peka på

Andra hammarens protokoll 10SS. Nr 20. <>

Nr 20. 18

Tisdagen den 20 mars, f. m.

Ang. de saker, som centralstyrelsen framfört, vilket såvitt jag förstår kunfarmaceutiska
nat j^va gagn för det hela och närmast för vad jag syftar på,
nämligen att icke för höga omkostnader bli rådande på våra apotek
or* och därmed medicinen för sjuka människor fördyras. Ty det kan icke
hjälpas, att som det för närvarande är ordnat såväl på detta som på
ett annat område, till vilket jag skall be att få återkomma undpr
femte huvudtiteln, medicinen fördyras i ganska stor utsträckning.
Det vore därför önskvärt, att detta utlåtande, som hamnade hos
lärarekollegiet, komme till omprövning, vilket man också kunde hava
rätt att fordra beträffande en sådan framställning, då den gjorts
av personer, som mycket noga sitta inne i dessa förhållanden.

Jag har, herr talman, velat göra dessa erinringar vid denna
punkt och har för övrigt intet yrkande.

Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 111—116.

Vad utskottet hemställt bifölls.

U3UL.

Ang. Härefter föredrogs punkten 117, angående anslag till samlingar

samlingar och och laborationer vid tekniska högskolan; och anförde därvid:

laborationer

rid tekniska Herr Liibeck: Herr talman! Härom dagen fick jag, jag tror det
högskolan. var ay jlerr Bengtsson i Norup, eu liten admonition för att jag redan
hunnit glömma den vördnad, som man är skyldig statsutskottet och
dess högt värderade medlemmar. Nu har jag fått en ny liten admonition
här i utskottets yttrande i denna punkt, där jag väckt en
motion, åsyftande en ökning av anslaget till samlingar och laborationer
vid tekniska högskolan. Jag har fatt den admomtionen i
form av en ganska snäv motivering, där utskottet säger, att det ej
»kunnat undgå uppmärksamma de störa krav, som i förevarande avseende
resas från högskolans sida. Det rådande tidsläget synes
emellertid böra mana tekniska högskolan att i likhet med andra
tekniska och vetenskapliga institutioner söka underkasta sig de inskränkningar,
som av förhållandena nödvändiggöras.» Denna lilla
a n v i s vi 11 i lv gäller ju givetvis även den motionär, som ställt sig pa
samma sida som denna högskolas lärarekollegium i den förevarande
punkten. Förebråelsen gäller sålunda, att man skulle icke, hava beaktat,
att tiden kräver sparsamhet. Nu ber jag här att få upplysa
kammaren om, att jag icke har förbisett detta förhållande, som man
ju tämligen titt och tätt blir påmind om. Jag får dock som mm
oförgripliga mening uttala, att sparsamhet pa denna punkt är mycket
illa anbragt. Vad det gäller är att få rikligare medel till de
examensarbeten, som utgöra den slutliga utbildningen för ingenjörerna
vid tekniska högskolan, och åt vilka hela den sista terminen
av den fyraåriga utbildningstiden ägnas. Man har som bekant vid
denna högskola numera fått synnerligen modernt utrustade laborationer,
och det är just för att möjliggöra ett effektivt utnyttjande av
dessa laborationer i ingenjörsutbildningens tjänst, som dessa examensarbeten
hava kommit till. Genom dessa examensarbeten loras

Tisdagen den 20 mars, f.

t e unga ingenjörsstuderandena för första gången kan man säga i en
direkt kontakt med det praktiska livets krav, och det har f dessa
examensarbeten verkligen utförts arbeten under de senaste åren på
r rakfat111 Sa,tta ^ mycket högt värde även med hänsyn till

me^n?PTianTandfbaw 1 fortsätt ningen. Det är sålunda enligt min
mening en stor förlust man gor genom att icke sätta i de skicklig

sktdarf !°“fTk .niimer? «,tt vid tekniska hög ian

blbrmffa e everna denna bättre utbildning, och''

let ?ore kVl-ftt a™ ga-?ska svårt, att vidhålla påståendet, att
clet vore klokt att pa denna viktiga punkt försämra ingenjörsutbikl ,

''*nge“’ sedan man givit tekniska högskolan så rikliga anslag till nyyggnader
och alldeles särskilt till utrustning av dess laborationer

en J aerhaf!» ?arf?.r h,,,ppa[S’ att Dungl. Maj:t, som ju har visat
en stor förståelse for den högre tekniska utbildningen, verkligen
• kulle gatt till botten i denna fråga och anställt en grundlig undersökning,
huruvida de krav, som man framställt från tekniska

måin ''vilket TCda’ ]UMe- antagaS uava blivit Damställda med prutmån
vilket Kungl. Maj:t synes hava tagit för alldeles givet, efter som

beskarningen pa det högre anslaget har blivit så utomordentligt
Wn ‘ Najr Dongh Maj it icke följde denna väg att göra denna grundliga
undersökning, kom motionen till stånd, och jag ansåg mig
verkligen kunna vänta, att statsutskottet skulle förstått, att mo

wTl “T Var 7ackt /ör ro skull och att man följaktligen icke bort
avt arda den med en enkel hänvisning till sparsamhetens krav och med

, Jämförelse med att andra fått pruta och att då

skulle tekniska hogskolan också få göra det. Det är icke ett krav
av det slag, som man avvisar med sådan motivering, det ber jag
med all respekt för statsutskottet att nu få framhålla. Jag hade
i oljantagen trött mig kunna vänta, att statsutskottet skulle ingått
i en verklig sakprövning av frågan, sedan motionen blivit väckt, och''

:liir+SadanJSriPr0V?Ile både enligt min mening hört. att statsut.
ottet, om det nu icke naturligt nog för resten ansett sig kunna
lämna motionaren tillfälle att inom utskottet utveckla sin syn på
ingen, kunde hava valt den utvägen att låta någon av högskolans
vederbörande fa inför statsutskottets avdelning klargöra av vilken
utomordentlig vikt för ingenjörsutbildningen det vore, att detta anslag
bleve beviljat. När icke så är förhållandet, skulle jag, herr talniau
7ollja, hemställa till statsutskottets ärade ledamöter och särskilt
da till dem inom avdelningen som behandlat frågan, om det
icke skulle finnas lämpligt att företaga en återremiss på denna
punkt. Jag skall icke framställa något direkt yrkande i denna
riktning, men med uttalande av den förmodan att avdelningens ledamoter
gärna skulle se en sådan återremiss skall jag be att få avvakta
tor övrigt de yttranden, som kunna framkomma från utskottets sida.

Herr H.vdéiK Herr talman! Jag ber att få framhålla, att en sådan
återremiss, såvitt jag förstår, icke synes kunna tjäna någonting
till, och darfor ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Vidare yttrades ej. Kammaren biföll utskottets hemställan.

Är 20.

A iig.

samlingar och
laborationer
vid tekniska
högskolan,
(Forts.)

Nr 20.

Tisdagen den 20 mars, f. m.

Ang.

understöd åt
vissa enskilda
smäskoleseminarier.

Punkterna 118—122.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 123.

Lades till handlingarna.

Punkterna 124—132.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 133.

Lades till handlingarna.

Punkterna 134—174.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 175, angående understöd åt vissa enskilda småskoleseminarier.

Kungl. Maj :t hade under punkten 174 av förevarande huvudtitel
föreslagit riksdagen att till understöd åt »Nya småskoleseminariet»
(Alma Detthows) i Stockholm anvisa för budgetåret 1923—1924 ett
extra anslag av 2,500 kronor, att utgå enligt Kungl. Maj :ts bestämmande
och på de villkor, Kungl. Maj :t kunde finna gott föreskriva.

I samband härmed hade utskottet till behandling förehaft en
inom första kammaren av herr T. E. Ström m. fl. väckt motion, nr
96, däruti hemställts, att riksdagen måtte besluta att till understöd
åt L A Cederboms småskoleseminarium i Skara anvisa för budgetåret
1923—1924 ett extra anslag av 2,500 kronor, att utgå enligt
Kungl. Maj :ts bestämmande och på de villkor, Kungl. Maj :t kunde
finna gott föreskriva.

Utskottet hemställde, att riksdagen måtte

a) till understöd åt »Nya småskoleseminariet» (Alma Detthows)

1 Stockholm anvisa för budgetåret 1923—1924 ett extra anslag av

2 500 kronor, att utgå enligt Kungl. Maj :ts bestämmande och pa de
villkor, Kungl. Maj:t kunde finna gott föreskriva; och

b) avslå herr Ströms m. fl, ovanberörda motion.

I fråga om denna punkt hade reservation avgivits av herr Johanson
i Hallagården, som ansett, att utskottet bort hemställa, att
riksdagen måtte i anledning av Kungl. Maj :ts förslag och med bifall
till herr Ströms m. fl. ovanberörda motion till understöd åt »Nya
småskoleseminariet» (Alma Detthows) i Stockholm och L A. Lederboms
seminarium i Skara anvisa for budgetaret 1923—1924 ett
extra anslag av 5,000 kronor, att utgå enligt Kungl. Maj :ts bestämmande
och på de villkor, Kungl. Maj :t kunde finna gott föreskriva.

Efter föredragning av punkten yttrade:

Tisdagen den 20 mars, f. m.

21 Är 20.

c Herr Johanson i Hallagarden: Herr talman! Såsom reservant
pa denna punkt ber jag ia säga ett par ord. Kungl. Maj:t hade i
detta sammanhang avstyrkt begärt anslag åt L. A. Cederboms småskoleseminarium
i Skara, och med anledning härav har i första kammaren
väckts en motion om ett anslag å 2,500 kronor till nämnda seminarium.
^ Utskottet, har .emellertid under hänvisning till att förberedande
åtgärder vidtagits av Skaraborgs läns landsting i syfte
att inom länet inrätta ett landstingsseminarium avstyrkt motionen.

Förhållandet är nu det, att något landstingsseminarium ej kommer
att inrättas så snart, att det hinner tagas i bruk under läsåret
1023 1924. Det är vidare att märka, att Kungl. Maj:t genom en

resolution av den 22 april 1921 tillerkänt rektor Cederbom rätt att
till och med vårterminen 1925 fortsätta sin verksamhet. Under sådana
förhållanden anser jag i likhet med skolöverstyrelsen, att samina
skal, som tidigare talat för understöd åt Cederboms seminarium,
fortfarande äro för handen.

Skolöverstyrelsen säger i sitt yttrande över denna fråga bl. a.
följande, som jag skall be att få läsa upp: »Så vitt överstyrelsen nu
kan bedöma, synes det emellertid icke sannolikt att ett blivande
landstingsseminarium kommer att träda i verksamhet inom Skaraborgs.
län redan under läsåret 1923—1924.

Skulle sa icke bliva fallet, utan D. A. Cederboms privata sraåskoleseminarium
komma att fortsätta sin verksamhet även under sagda
läsår, finner överstyrelsen för sin del, att de skäl, som tidigare
talat för att de enskilda småskoleseminarierna borde tillsvidare tillerkännas
understöd, fortfarande åro för handen, såväl i fråga om
Detthowska seminariet i Stockholm som L. A. Cederboms seminarium
i Skara.» Och på anförda grunder föreslår överstyrelsen ett
anslag av 4,000 kronor.

Fn anledning till att frågan ej fortskridit längre i landstinget
är den, att man inom närmaste framtiden tänker uppföra ett dubbelseminarium
i Skara, varför de nuvarande seminariebyggnaderna med
stor fördel kunna användas till ett småskoleseminarium. Förslag till
ett sådant dubbelseminarium ligger redan färdigt.

0 Med stöd av samma skäl, som föranlett beviljande av understöd
åt Nya småskoleseminariet i Stockholm, anser jag det vara fullt befogat,
att riksdagen nu också beviljar anslag till Cederboms seminarium
i Skara, varför jag tillåter mig hemställa om bifall till den
vid denna punkt avgivna reservationen.

Häruti instämde herrar hunden och Magnusson i Skövde.

Herr Bengtsson i Norup: Herr talman! År 1919 gjorde riksdagen
ett uttalande av den innebörd, att det understöd åt de enskilda
småskoleseminarierna, som riksdagen då beviljade, var av
tillfällig natur och endast borde anses såsom en tillfällig hjälp att
lindra dyrtidens tryck. Det måste ju också erkännas, att under
de svåra tider, som nu ligga bakom oss, behövdes det en dylik hjälp.

Nu förhåller det sig så, att Skaraborgs läns landsting är det
enda, som icke har något småskoleseminarium. Man måste uttrycka

Ang.

understöd åt
vissa enskilda
smdskoleseminarier.

(Forts.)

Nr 20. 22

Tisdagen den 20 mars, f. m.

Ang.

understöd åt
trissa, enskilda
småskoleseminarier.

(Torts.)

sin förvåning häröver, helst då man vet, att det länet på sin tid både
en så framstående representant här i riksdagen som hr Carl Persson i
Ställhult, vilken ju i många år tillhörde statsutskottets andra avdelning
och således hade med undervisningsfrågorna att göra. Det
är verkligen förvånande, säger jag, att det länet ännu icke hunnit få
ett småskoleseminarium. — Jag kan tillägga, att när man därtill
känner — skall jag kalla det — det intresse, som den ärade representanten
från detta län, herr Bengtsson i Kullen, visat för skolfrågor
genom bildandet av kommunalförbund, så måste man finna det ännu
mera egendomligt att dessa förbund icke ens ansett sig kunna, genom
landstingets försorg, upprätta ett småskoleseminarium, så viktig
som en dylik läroanstalt dock är för bibringande av den första undervisningen
åt folkets barn.

Nu säger den siste ärade talaren, att anledningen till att landstinget
ännu icke inrättat något småskoleseminarium är den, att man
ämnar bygga ett dubbelseminarium. Ja för all del, det är ju mycket
vänligt och bra, men det är att märka, att så länge detta dubbelseminarium
icke kommit till stånd, är landstinget befriat från utgifter
till detsamma, och då tycker man också, att intresset för ett
småskoleseminarium borde vara så pass stort, att landstinget beviljade
ett anslag till det privata seminarium, som finnes i länet, så
att detta kan upprätthålla sin verksamhet på ett något så när tillfredsställande
sätt.

Det är också att märka, att om man nu slår in på^ den väg, som
motionärerna föreslagit och reservanten tillstyrkt, sa betyder det
också att ju längre det privata småskoleseminariet i Skaraborgs län
får anslag av staten, desto längre dröjer det, innan länet anser sig ha
intresse av att bygga. Då nu länet hittills sluppit upprätta ett seminarium,
tycker jag verkligen, att landstinget kunde bereda detta
seminarium det understöd, som kan vara erforderligt.

Det är dessa skäl, som för utskottet varit avgörande. Seminariet
fyller väl sitt ändamål, så vitt jag vet, och häråt vill jag ge mitt
erkännande. Det är alltså icke mot seminariet, som jag riktar min
anmärkning, utan mot landstinget. När länet byggt sitt seminarium,
kan ju staten icke undandraga sig, lika litet där som annorstädes, att
lämna bidrag till seminarieverksamheten.

Med dessa ord ber jag få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr Magnusson i Skövde: Herr talman! Jag blev direkt uppkallad
av herr Bengtsson i Norup, som fann sig föranlåten att blanda
in ovidkommande omständigheter i denna debatt. Jag vill säga,
att om min granne här, Bengtsson i Kullen, varit inne under debatten,
så skulle han nog kunnat svara för sig själv, men jag kan inte
underlåta att säga, att det större eller mindre intresse för folkundervisningen,
som man kan ha, det är, herr Bengtsson i Norup, en fråga,
som icke har det minsta att göra med den sak vi nu debattera.

Det kan icke hjälpas, att det måste förefalla egendomligt, när
det nu arbetas för att bygga ett landstingsseminarium i Skara, att
för ett år avbryta beviljandet av anslag till det privata seminarium

Tisdagen den 20 mars, f. m.

23 Nr 20,

därstädes, som enligt herr Bengtssons i Norup egna ord väl fyllt sin
uppgift, och icke lämna nytt anslag, förrän landstingsseminariet
hunnit bli färdigt.

Vad beträffar länets förmenta bristande intresse för småskoleseminariet
— jag tyckte det låg under herr Bengtssons anförande,
att detta bristande intresse skulle gälla folkbildningen överhuvud —
så tror jag herr Bengtsson bör låta bli att spela på den strängen. Jag
tycker, att Skaraborgs län skött sina angelägenheter av skilda slag
så väl, att det icke finnes skäl till några förebråelser. Jag vill också
erinra om, att länets landsting tagit både många och dyrbara
uppgifter om hand, och trots att ingen misshushållning förekommit,
ha vi likväl kommit upp till den näst största landstingsskatt, som
något län har. — Detta i förbigående sagt.

Jag ber ännu en gång att få protestera mot detta sätt att blanda
in ovidkommande omständigheter i debatten, och jag upprepar, att
det synes mig egendomligt, när man erkänner att seminariet är väl
skott, att ändå undandraga seminariet detta anslag, ända tills landstingets
eget seminarium blir i ordning. •— Jag yrkar bifall till reservationen.

Herr Billqvist: Herr Bengtsson i Norup erkände ju, såsom den
föregående ärade talaren sade, att detta seminarium sköttes på ett
utmärkt sätt. Seminariet är också av en utomordentligt stor betydelse.
Dit samlas elever från hela Skaraborgs län och från vissa
delar av Älvsborgs län, och om seminariet skulle inställa sin verksamhet,
så skulle därav uppkomma mycket ledsamma och svåra
följder.

_ Nu säger herr Bengtsson i Norup, att det anslag, som hittills
anvisats åt seminariet, avsett att utgöra en hjälp under de svåra tider,
som nu ligga bakom oss. Jag är icke säker på, att dessa svåra
tider verkligen äro bakom oss, utan nog stå vi fortfarande åtminstone
med ena foten kvar i de svåra tiderna. Vad särskilt småskoleseminarierna
i Skaraborgs län beträffar ha de haft verkligt svåra tider.
I fjol eller i förfjol, jag minns icke riktigt när det var, väckte
jag motion om ett litet anslag till de enskilda småskoleseminarierna,
nämligen Detthowska seminariet i Stockholm, Uléns seminarium i
Borås och det nu föreliggande Cederboms seminarium. Motionen avsåg
ett anslag till utökande av lärarnas löner, och i ett brev från
föreståndaren till mig skrev han, att verksamheten vid seminariet
kunnat upprätthållas endast tack vare den oerhörda försakelse, den
trohet och det nit i tjänsten, som lärarepersonalen hade ådagalagt.
Icke heller hade det på något sätt för innehavaren varit någon lukrativ
affär, utan snarare tvärtom.

Detta lilla obetydliga anslag på 2,500 kronor, som nu påyrkas
i motionen och som reservanten uttalat sig för, är väl så pass blygsamt,
att staten, när det gäller att med dess hjälp uppmuntra en institution
sådan som det Cederbomska seminariet i Skara, borde kunna
lämna det. Landstinget kommer ju att övertaga seminariet, och
anledningen till att uppskov skett härmed, bär ju herr Johanson i

Ang.

understöd åt
vissa enskilda
smås kol eseminarier.

(Forts.)

Nr 20. 24

Tisdagen den 20 mars, f. in.

Ang.

understöd åt
vissa enskilda
småskoleseminarier.

(Forts.)

Hallagården redan meddelat, nämligen att man hoppas, att då seminariet
i Skara blir dubbelseminarium och för dess räkning nya lokaler
uppförts, småskoleseminariet skall kunna taga dess lokaler i
besittning.

Herr Rydén: Herr talman! Jag skall bara be att få säga ett
par ord. Jag vill inte reta upp skaraborgarna mot mig mer än vad
de redan äro, men då det, så vitt jag vet, är på det sättet, att så gott
som alla län i Sverige utom Skaraborgs län kostat på sig att bygga
småskoleseminarier, och detta län således länge sluppit de utgifter,
som höra samman med dylika ändamål, är det inte för mycket att
landstinget beviljar understöd till detta privata seminarium. Det är
att begära väl mycket, då man vill, att staten skall utgiva understöd
till detta privata seminarium. Eftersom herr Magnusson i
Skövde nu begär ordet och förmodligen vill gräla på mig, skulle
jag vilja hemställa, om inte exempelvis det kommunala folkskoleförbundet
i länet skulle kunna betala kostnaderna för det här ändamålet.
Då gjorde det ju en smula nytta för sig.

Herr talman, jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Herr Magnusson i Skövde: Herr talman! Jag skall genast trösta
herr Rydén med, att jag inte tänker gräla pa honom. Jag tycker
emellertid, att jag är i gott sällskap, när själva skolöverstyrelsen har
förordat detta anslag, och jag sålunda icke bara kan referera till
länssynpunkter utan även till annat uttalande, som väl herr Rydén
anser vederhäftigt, att detta anslags beviljande endast är en gärd
av rättvisa och billighet.

Sedan överläggningen härmed förklarats avslutad, gav herr talmannen
propositioner dels på bifall till utskottets hemställan, dels
ock på avslag därå samt bifall i stället till den vid punkten fogade
reservationen; och fann herr talmannen den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Då votering emellertid begärdes av
herr Magnusson i Skövde, blev nu uppsatt, justerad och anslagen en
så lydande omröstningsproposition:

Den, som vill, att kammaren bifaller statsutskottets hemställan
i punkten 175 av utskottets förevarande utlåtande nr 8, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren, med avslag å utskottets berörda
hemställan, bifallit den vid punkten fogade reservationen.

Voteringen utvisade 123 ja mot 61 nej, vadan kammaren bifallit
utskottets hemställan.

Punkterna 176—203.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Tisdagen den 20 mars, f. m.

25 Nr 20.

Vidare föredrogs punkten 204, angående stipendier åt elever vid
folkhögskolor. Därvid yttrade:

Herr Eriksson i Grängesberg: Herr talman, mina damer och

herrar! I den förevarande punkten har jag och en annan ledamot
av denna kammare väckt en motion med yrkande, att riksdagen antingen
måtte besluta sådan förändring av ordinarie reservationsanslaget
till stipendier åt elever vid folkhögskolor och av anslaget
till förstärkande av det ordinarie reservationsanslaget till stipendier
åt elever vid folkhögskolor, att anslaget blir förslagsanslag eller alternativt,
att riksdagen måtte besluta att höja anslaget till stipendier
åt elever vid folkhögskolor från i propositionen begärda 40,000
kronor med 60,000 kronor till 100,000 kronor.

Nu har utskottet i väsentlig mån gått med på det senare alternativet
så tillvida att anslagsposten höjts med 40,000 kronor mot
begärda 60,000 kronor. Däremot har utskottet icke ansett sig kunna
biträda det förra alternativet, nämligen anslagets förändring från
fast anslag till förslagsanslag, och det är med anledning härav, som
jag skall be att få säga några ord.

Den fråga, som det här gäller, är av utomordentligt stor betydelse
för vårt lands arbetare- och bondeungdom. De, som ha en
mera burgen ställning, kunna besöka folkhögskolor utan att därför
göra alltför störa ekonomiska uppoffringar. När det återigen
gäller söner från arbetarhem och småbrukshemman och andra personer
med begränsade ekonomiska möjligheter, har staten för dem
sökt ordna det så, att de, med det stöd, som här med hjälp av allmänna
medel lämnas, kunna besöka folkhögskolorna. Nu hade detta
stipendieanslag till och med år 1918, vill jag minnas, endast karaktär
av vanligt fast anslag. Ifrån och med år 1918 — om jag ej
minnes fel — blev det av förslagsanslagsnatur. Denna anslagets
förvandling till förslagsanslag var av utomordentligt stor betydelse
just för denna ungdom. Nu har vid fjolårets riksdag anslaget åter
förändrats till fast anslag, varemot det i år är ifrågasatt, att det skall
bliva reservationsanslag.

Jag undrar, om Kungl. Maj:t och statsutskottet verkligen ha
tänkt sig in i, vad detta egentligen gäller. Jag kan ju så väl förstå,
att man är rädd för de konsekvenser, ett dylikt beslut skulle
medföra. Man vill inte gärna, att ett anslag, avseende stipendier för
ett visst slags undervisning, skall ha en anslagsnatur. medan ett
annat stipendieanslag skall ha en annan anslagsnatur. Jag kan,
säger jag, mycket väl förstå detta, men när det är så, att denna ungdom
är i behov av att på förhand hava kännedom om storleken av
dessa medel för att kunna ordna sin ekonomi och överblicka hur
pass mycket pengar de kunna få till hjälp för studier i dessa skolor,
är det nödvändigt, att statsmakterna se till, att de också ha möjlighet
att på förhand kunna bestämma över sina ekonomiska möjligheter
härvidlag. På sätt som skett i år ha dessa elever fått ett
väsentligt lägre belopp, än vad de beräknat. De tilldelade beloppen
ha för obemedlade varit 35 kronor och för mindre bemedlade 20 kro -

Ang.

stipendier åt
elever vid
folkhögskolor.

Nr 20. 26

Tisdagen den 20 mars, f. m.

Ang.

stipendier åt
elever vid
folkhögskolor ■
(Forts.)

nor i månaden, men skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag hava sjunkit
till respektive 30 och 15 kronor i månaden. . Genom den förhöjning,
som statsutskottet föreslår, hoppas jag för min del, att eleverna skola
erhålla, vad som ställts i utsikt, men ovissheten finnes kvar i alla
fall.

Varken herr Bengtsson i Norup eller jag har protesterat mot
den föreslagna sänkningen av stipendiebeloppen, ty vi anse, att det
är en sak, som man får finna sig i. Men vi ha ansett, att det är
nödvändigt, att statsmakterna giva dessa elever, vad som ställts i
utsikt, och vi hoppas, att dessa elever med den ökning av anslaget,
som nu är tillstyrkt, även för detta år skola fa vad som utlovats^,
men, jag säger det ännu en gång, ovisshet härom kommer likväl pa
grund av anslagets natur att kvarstå.

Jag förstår så väl, att nu ingen möjlighet finnes att inom riksdagen
ändra ett sådant förslag, då nu ett enhälligt statsutskott har
tillstyrkt det ena alternativet, och det här gäller en princip. Jag kommer
därför inte, herr talman, att för närvarande framställa något
yrkande om bifall till motionen i vad den avser ändring av anslagets
natur, men jag har velat påpeka denna saks utomordentliga vikt
under förhoppning, att Kungl. Maj :t vid utarbetandet av nästa års
budget mycket allvarligt måtte överväga, om man ändå inte, trots
de principiella betänkligheter, som kunna resa sig däremot, kan finna
det både rättvist och lämpligt att göra detta anslag till ett anslag
av förslagsanslags natur, så att dessa obemedlade elever, som vilja
öka sina kunskaper, kunna få det belopp som är utlovat och på så
vis kunna på förhand beräkna sin ekonomiska ställning.

Med detta anförande ber jag att få på det varmaste vädja till
regeringen och de myndigheter, som hava det förberedande arbetet
för uppgörande av nästa års budget om hand, att de måtte föreslå
detta anslags förändring till förslagsanslag.

I detta anförande instämde herrar Bengtsson i Norup och
Wagnsson.

Herr Rydén: Herr talman! Jag vill bara meddela, att jag i
stort sett gillar herr Erikssons i Grängesberg synpunkter. Såvitt
jag kunde förstå, riktade han emellertid en vädjan till regeringen
om att anslagets natur skulle förändras till förslagsanslag. Häremot
vill jag emellertid resa ett bestämt motstånd. Det har länge
i riksdagen pågått en strid om den saken, och den bör nu vara avgjord.
I den mån däremot det är möjligt att höja anslaget, så att
det svarar mot det beräknade behovet, är jag villig att medverka, men
absolut inte att förändra detta anslags natur.

Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 205—232.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Tisdagen den 20 mars, f. m.

Nr 20.

Sedan punkten 233, angående anslag till tekniska fackskolan i
Eskilstuna, nu föredragits, begärdes ordet av

Herr Lanrén, som yttrade: Herr talman, mina damer och herrar!
Motionärerna äro synnerligen tacksamma mot utskottet, därför
att detta funnit de skäl, som framförts för inrättande av en lektorsbefattning
vid tekniska fackskolan för maskinindustri i Eskilstuna,
vara värda »synnerligt beaktande». Svårare hava vi däremot att
förstå, att utskottet med den motiveringen icke kunnat komma till
annat resultat. Vi tro nämligen, att de 1,950 kronor, som vi begära
för ändamålet, inte väga så tungt, att inte statsfinanserna gå ihop
ändå.

Nu är det emellertid inte något att göra åtl saken, vadan vi
underlåta att framställa något yrkande. Jag ber emellertid att till
herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet få framföra
den anhållan, att då staten nästa gång göres upp, hänsyn tages
till vår motion och den stämning, som förefunnits för densamma i
statsutskottet, samt då föreslå inrättande av en ytterligare lektorstjänst
vid nämnda skola för att avhjälpa de missförhållanden, som
nu råda därstädes. I nämnda skola finnas nämligen nu allenast
två ordinarie, men ej mindre än tretton extra lärare.

Jag har, herr talman, intet yrkande, utan nöjer mig med att
endast framhålla dessa synpunkter.

Vidare anfördes ej. Kammaren biföll utskottets hemställan.

Punkterna 234—242.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 243.

Lades till handlingarna.

Punkterna 244—248.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 249, angående anslag till upplysnings- och undervis- Ang. anslag

ningsverksamhet för nykterhetens främjande. för

nykterhetens

Under punkten 247 av förevarande huvudtitel hade Kungl. Maj:t främjande.
föreslagit riksdagen att till undervisnings- och up])lysningsverksamhet
för nykterhetens främjande anvisa för budgetåret 1923—1924:

dels ett extra anslag av 71,500 kronor, att under de villkor, som
av Kungl. Maj:t prövades lämpliga, utgå till nedan angivna ända -

mål med högst följande belopp:

till främjande av centralförbundets för nykterhets undervisning

verksamhet .........kronor 20,000: —

» underhåll och skötsel av centralförbundets för

nykterbetsundervisning bibliotek...... » 1,000: —

Sr 20. 28

Tisdagett den 20 mars, f. m.

Ang. anslag
för

nykterhetens

främjande.

(Forts.)

till främjande av Sveriges storloges av I. O. G. T,

studie- och ungdomsverksamhet......

» främjande av Sveriges blåbandsförenings studie-
och ungdomsverksamhet........

» främjande av Nationaltemplarordens studie och

ungdomsverksamhet..........

» främjande av nykterhetsföreningen Vita bandets
studie- och ungdomsverksamhet ....

» främjande av nykterhetsorden Verdandis studie-
och ungdomsverksamhet........

* främjande av Sveriges studerande ungdoms

helnykterhetsförbunds verksamhet......

» främjande av Sveriges lärares nykterhetsförbunds
verksamhet.............

» understöd för utgivande av en tidskrift för
undervisnings- och upplysningsverksamheten
för nykterhetens främjande.........

dels ock till föreläsnings- och instruktionsverksamhet för nykterhetens
främjande i enlighet med de bestämmelser, Kungl. Maj :t
kunde finna lämpligt fastställa, ett extra reservationsanslag å 27,000
kronor.

kronor 18,000: —
	6,000: —
>	7,500: —
5>	3,000: —
2>	3,000: —
»	6,000: —
2>	4 500: —
	2,500: —
csamhet	för nyk-

I samband härmed hade utskottet till behandling förehaft tre
inom riksdagen väckta motioner, avseende anslag för motsvarande
ändamål, nämligen

dels de lika lydande motionerna nr 99 inom första kammaren av
herr Oscar Olsson m. fl. och nr 92 inom andra kammaren av herr
Bärg i Katrineholm m. fl.;

dels ock motionen nr 114 inom andra kammaren av herr Johansson
i Edsbyn m. fl.

Utskottet hemställde, att riksdagen måtte, i anledning av Kungl.
Maj:ts förslag samt ovanberörda motioner, till undervisnings- och
upplysningsverksamhet för nykterhetens främjande anvisa för budgetåret
1923—1924:

a) ett extra anslag av 135,000 kronor, att under de villkor, som
av Kungl. Maj:t prövades lämpliga, utgå till nedan angivna ända -

mål med högst följande belopp:

till främjande av---lika med Kungl. Maj:ts

förslag---verksamhet........kronor 20,000: —

» till underhåll — — — bibliotek...... » 1,000: —

» anordnande under år 1924 av en social fortbildningskurs
för lärare, folkskolinspektörer

m. fl......... .......... s 41,500: —

» anordnande under år 1924 av en allmän utbildningskurs
för studie- och ungdomsledare
m. fl.................... » 19,000: —

Tisdagen den 20 mars, f. m.

Sr 20.

till främjande av Sveriges storloges av I. O. G. T.

studie- och ungdomsverksamhet......kronor 21,000: —

till understöd för utgivande av en —- —- — för

nykterhetens främjande..........kronor 2,500: —

b) till föreläsnings- och instruktionsverksamhet för---

27,000 kronor.

Ang. anslag
för

nykterhetens

främjande.

(Forts.)

Reservationer hade avgivits:

av herrar andre vice talmannen Nilsson i Bonarp och Lindskog;

samt

av herr Norman.

Punkten föredrogs. Därefter yttrade:

Herr Norman: Herr talman! Jag skall inte länge uppehålla

kammarens tid. Jag vill bara påpeka, att här har utskottet gått
vida över vad Kungl. Maj :t under nuvarande situation ansett för det
här ifrågavarande ändamålet vara av behovet påkallat. Då jag för
min del finner Kungl. Maj:ts förslag synnerligen välmotiverat icke
minst på grund av det ekonomiska läget, så ber jag, herr talman,
att med dessa korta ord endast få yrka bifall till Kungl. Maj:ts
förslag.

Herr Bengtsson i Norup: Herr talman! Jag anser, att när det
gäller undervisning på detta område, så bör riksdagen icke frånträda
den väg den slagit in på redan år 1913, nämligen att av rusdrycksmedelsfonden
använda en viss del, eller 1 procent, till upplysning om
rusdryckernas skada på den uppväxande ungdomen.

Nu ha de senaste åren statens inkomster av rusdryckerna gått
upp till över 100 miljoner årligen, och för 1923—1924 har finansministern
beräknat att de skola uppgå till 86 miljoner. Men Kungl.
Maj:t har satt ner anslaget för nykterhetsundervisningen till Vio &
i ^stället för som riksdagen uttalat sig, 1 %. Därför har utskottet
vågat begära en liten ökning. För min egen del hade jag helst velat
gå på herr Johanssons i Edsbyn motion, men vi ha sökt samla oss
omkring det, som vi ha ansett tillgodose endast de allra nödvändigaste
behoven, och ha sålunda stannat vid det, som blivit av utskottet
föreslaget.

Som vi torde erinra oss ha alla politiska partier på sitt program
uppställt upplysningsverksamheten på detta område såsom eu
betydelsefull punkt. Och det kanske icke är ur vägen att påpeka,
att under de föredrag, som föregingo förbudsomröstningen, utlovades
även från de håll, där man visst icke var för förbud, att, när
det gällde upplysningsverksamhet, så skulle man vara med om nya
anslag, icke för att verka för förbudet, men för att upplysa om
det skadliga i att använda rusdrycker. Det är detta löfte vi nu begära
att få infriat, och det gäller här särskilt de kurser, som röra

Sr 20. 30

Tisdagen den 20 mars, f. m.

Ang. anslag
för

nykterhetens

främjande.

(Forts.)

studieledare och lärare. Den ena kursen har pågått sedan en lång
följd av år, och anslag har tagits upp av den ena regeringen efter
den andra, oavsett vilken färg den haft, men numera har det strukits
från programmet.

Ja, säger man — och det kommer nästa talare att understryka
— tiden nu är sådan, att man måste spara på alla områden, och
naturligtvis skall man då även minska på detta anslag. Men det
är att märka, att dessa medel utgå icke av skattemedel, utan ur rusdrycksfonden.

Vi förstå ju, att, om nu dessa kurser som pågått så länge, icke
åter komma i gång, så kommer det att verka förslappande på intresset,
och detta intresse sjunker tillbaka, något som kan bli ödesdigert
för kommande släkten, då vi ju icke på detta område längre fylla
de berättigade krav, som ställas på den lagstiftande församlingen.
Vi må komma ihåg, att dessa kursers program är uppställt efter
en av Kungl. Maj:t anordnad utredning och att i denna utredning
suttit sådana män, som visst icke gått med på något som de ansett
innebära en överdrift eller komma i kollision med det allmännas
intressen. Det har också visat sig, att dessa kurser stå på höjden
av allt som kan bjudas på detta område, med vetenskapligt utbildade
föreläsare, personer som både av levande intresse för saken,
men också av ansvarskänsla för kommande släkten hava gjort sitt
bästa.

Under dessa förhållanden är det ju klart, att riksdagen icke bör
ställa sig avvisande, även om tiderna äro sådana som de vi nu leva i.
Ty inkomster av rusdrycksmedlen komma ju in alltjämt, och man
begär som sagt icke att man härvidlag skall anlita skattevägen utan
begagna rusdrycksmedelsfonden.

Jag ber alltså, herr talman, att få yrka bifall till utskottets
förslag.

Herr Lindskog: Herr talman! Den föregående ärade talaren vågade
sig på något så pass farligt som att profetera om vad jag skulle
komma att säga, och jag ber att genast få förklara, att han misslyckades
i profetians anda. Jag kommer icke alls att yttra att, därför
att man måste spara på alla områden, man också skall spara
på detta. Tvärtom, jag har både på avdelningen och inom utskottet
i plenum bestämt hållit på i princip samma ståndpunkt som herr
Bengtsson i Norup velat förfäkta, nämligen att det är riksdagens
bestämda skyldighet att uppträda i strid mot de restriktiva krafter,
som verkligen efter folkomröstningen gjort sig gällande på nykterhetsundervisningens
område. Det är min bestämda övertygelse, att de
löften som vi härvidlag givit böra vi hålla oss till och hålla på.

Det är icke alls därför som jag ställt mig som reservant, utan
det är snarast av en slags lärdom, som jag tagit av vissa föregående
erfarenheter här i kammaren i år. Det har t. ex. en gång hetat, då
jag uppträdde ifråga om socialattachéerna, att då socialministern talade,
så får herr Lindskog i Lund tiga, därför att socialministern begriper
detta mycket bättre än herr Lindskog. Och då jag vid ett

Tisdagen den 20 mars, f. m.

31 Nr 20.

Ang. anslag
för

nykterhetens

främjande.

(Forts.)

Herr Bengtsson i Norup: Herr talman! Hade jag trott att herr
Lindskog icke skulle komma med något yrkande, så hade jag avstått
från att yttra mig mera. Hen det kan kanske i alla fall vara
lämpligt att säga ytterligare ett par ord, särskilt därför att herr
Lindskog betygade nuvarande Kungl. Maj:t sin trohet. I så fall
kan man väl tillämpa det gamla ordspråket: »när jag super är det
rätt». Ty i motsats till herr Lindskog anser jag att de begärda
anslagen ej äro för höga för att lära vårt folk att låta bli att använda
rusdrycker, och då tycker jag att, om herr Lindskog står på
samma ståndpunkt som jag, såsom han nyss angivit, så borde han
kunnat gå medelvägen och icke tillgodose varken det allra längst
gående kravet eller det minsta. Jag är övertygad om att Kungl.
Maj:t med stort jämnmod skulle finna sig i, om herr Lindskog ville
gå över på utskottets sida.

Jag ber att få vidhålla mitt yrkande.

Efter härmed slutad överläggning framställde herr talmannen
propositioner dels på bifall till utskottets hemställan, dels ock pa
avslag därå samt bifall i stället till Kungl. Haj:ts förslag i ämnet;
och förklarade herr talmannen sig anse den förra propositionen
nava flertalets mening för sig. Som votering likväl. begärdes, blev
nu uppsatt, justerad och anslagen er. voteringsproposition av följande
lydelse:

Den, som vill, att kammaren bifaller statsutskottets hemställan
i punkten 249 av utskottets förevarande utlåtande nr 8, röstar

Ja;

annat tillfälle yttrade mig i ett utrikespolitiskt ärende, så hette det
på samma sätt, att då utrikesministern talar, så får herr Lindskog
tiga, ty utrikesministern begriper detta så mycket bättre. Och jag
vill icke neka till att denna barnafromma undergivenhet under regeringen
inverkat på ett så förhärdat sinne som mitt, och därför
har jag till sist föresatt mig att böja mig för Kungl. Maj:t och
gå på Kungl. Maj:ts linje härvidlag, särskilt som jag är fullt övertygad
om och gärna och villigt medger, att då det gäller nykterhet,
så är jag långt underlägsen både ecklesiastikministern och fi nansministern.

Således är det -— jag vill än en gång påpeka det — absolut inte

så — och här anslår jag åter en mera allvarlig ton — att det var

meningen bland reservanterna, att vi skulle gå emot den nykterhetsundervisning
som verkligen är behövlig. Men vi ha å andra sidan
det bestämda förtroendet för Kungl. Maj:ts regering, att Kungl.
Maj :t i föreliggande fall visat sig kunna hålla den rätta medelvägen
mellan vad staten kunnat betala och vad undervisningen behöver. Det
är i denna bestämda övertygelse som vi ha reserverat oss. Men då
jag å andra sidan principiellt fullkomligt står på samma linje som
herr Bengtsson i Norup, så har jag för min del, herr talman, intet
yrkande.

Nr 20. 32

Tisdagen den 20 mars, f. m.

Ang. anslag

för

nykterhetens

främjande.

(Forts.)

Deri, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, bär kammaren, med avslag å utskottets berörda hemställan,
bifallit Kungl. Majrts förslag i ämnet.

Omröstningen utföll med 125 ja mot 58 nej; och hade kammaren
alltså bifallit utskottets hemställan.

Punkterna 250 och 251.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 252.

Lades till handlingarna.

Punkterna 253—280.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 281.

Lades till handlingarna.

§ 8.

Herr statsrådet Linders avlämnade Kungl. Haj:ts propositioner: nr

160, med förslag till förordning angående skogsvårdsstyrel ser; nr

161, med förslag till förordning om ändrad lydelse av 4 och
5 §§ i förordningen 11 oktober 1912 (nr 275) om skogsvårdsavgift;

nr 183, angående rörelsekapital för statens domänverk;

nr 186, med förslag till lag om ändrad lydelse av § 2, § 6 mom.
3 och § 9 i lagen den 10 oktober 1913 (nr 239) angående köttbesiktning
och slakthus; och

nr 189, angående viss ändring av bestämmelserna angående tillläggs
av vitt ring i Västerbottens läns lappmark.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 9.

Föredrogs sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottets utlåtande,
nr 1, i anledning av väckta motioner i fråga om inrättande
av en central frökontrollanstalt samt om fastställande av licensavgifter
för införsel av vissa slag utav frö; och biföll kammaren utskottets
däri gjorda hemställan.

Tisdagen den 20 mars, f. m.

33 Nr 20.

§ io.

Å föredragningslistan fanns härpå upptaget bankoutskottets ut- Ang. befrielse
låtande, nr 16, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående för riksbanken
fortsatt befrielse för riksbanken under viss tid från skyldigheten att , /jå]‘,
inlösa av banken utgivna sedlar med guld. skyldigheten

I en till riksdagen avlåten, den 2 innevarande mars dagtecknad tnlosa ser,h,rproposition,
nr 94, som hänvisats till bankoutskottets förberedande behandling,
hade Ivungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen medgiva, att riksbanken finge för tiden från
i ^ april till och med den 15 maj 1923 vara fritagen från

skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med
*5}d e^er (föras lydelse, med rätt dock för riksbanken att, om förhållandena
därtill gave anledning, före utgången av nämnda tid återupptaga
inlösningen av bankens sedlar.

Statsråden Sandler och Örnc hade till åberopade statsrådsprotokollet
tillkännagivit, att de icke biträdde förslaget.

Statsrådet Nothin, med vilken statsrådet Schlyter instämt, både
anfört:

»Med hänsyn därtill, att den svenska kronans värde under längre
tid befunnit sig invid guldpariteten, anser jag en sådan stabilisering
av var valuta numera hava kommit till stånd, att en ytterligare förlängning
av riksbankens befrielse från sedelinlösningsskyldigheten
icke bör äga rum.»

Utskottet hemställde, att Ivungl. Majt:s ifrågavarande proposition
matte av riksdagen bifallas.

Sedan utskottets hemställan föredragits, anförde:

Herr Sköld: Herr talman! Vid denna riksdags början hade jag
egentligen den meningen, att om riksbanksfullmäktige komme och
krävde ett uppskov med sedelinlösningen till den 15 maj, så skulle
jag icke sätta mig däremot. När jag emellertid nu begärt ordet
för att yrka avslag på den föreliggande propositionen, så är det
därför att under den närmast gångna tiden har inträffat en viss
händelse, som ställt hela denna fråga i ett nytt läge.

Det är nämligen så, att den befrielse från skyldigheten att inköpa
guld, som riksbanken har haft, den utlöpte den 1 mars i år. och
riksbanken har icke ansett det nödvändigt att hos Kungl. Maj :t
anhålla om proposition beträffande en befrielse i den riktningen,
utan det är endast beträffande riksbankens sedelinlösningsskyldighet,
som den har gjort en sådan hemställan. Utav detta sakernas läge
framgar det ju då, att vi nu icke i Sverige ha pappersmyntfot och
icke heller guldmyntfot, utan så att säga guldmyntfot på ena benet
och pappersmyntfot på andra benet. Och det är klart, att i ett så Andra

hammarens protokoll 1923. Nr 20. 3

Tisdagen den 20 mars, f. m.

Nr 20.

Ang. befrielse dant läge måste riksbanksfullmäktiges argument våga på ett särför
riksbanken Åt sätt, om man skall kunna anse, att de äro bärande.

, Nu ha riksbanksfullmäktige anfört förnämligast tre skal i or

skyldigheten rikgbankens befrielse från att inlösa sedlar med guld Det forsta ar,
inläsa sedlar, att riksbanken vid en genomförd guldmyntfot skulle komma att f
(Forte.) lora initiativet vid valutaoperationer. Som exempel härvidlag nära
na riksbanksfullmäktige, att förra hösten inträffade ett-sadant läge
att riksbanksfullmäktige måste köpa amerikanska värdepapper till
ett värde av ej mindre än 100 miljoner kronor Och riksbanksfullmäktige
saga då, att om det blir en genomförd guldmyntfot, sa
ha riksbanksfullmäktige icke möjlighet att avgöra, hur långt man
skall gå i sådana situationer.

Om jag då till belysande av detta tar upp det exempel som av
riksbanksfullmäktige har anförts, d. v. s. tanker mig, att det Ultrafar
ett nytt läge, där den svenska kronan haller pa att stiga uto
sin i lag fastställda guldparitet, och den svenska riksbanken da
per amerikanska eller andra värdepapper för att hindra detta men
det visar sig, att riksbanken skulle behöva vidtaga sa <>mfattan
valutaoperationer, att den anser det icke möjligt att utstå den d
med förenade risken, då vill jag pasta, att i detta fall ha riksbanks
fullmäktige redan avsagt sig initiativrätten. Ty om den ornsta d g
heten inträffar, att den svenska kronans värde stegras over guld
nariteten då kunna riksbanksfullmäktige icke lata var valuta stiga
över guldpariteten. Ty så snart man gör det och man hunnit sa lång ,
att man passerat guldpunkten och kommit så långt ått pragIJDKsavgiften
är betäckt, så komma utlänningarna i stallet f°r att betala
med svenska tillgodohavanden eller köpa svenska växlar att hit till
landet införa guld och det medför att guldpariteten vidmakthalles
Sålunda är det i själva verket så, att riksbanken har priorat
initiativet i valutaoperationerna i det fall, att den svenska kronan
Se stiga utöver sin guldparitet. Och det enda som da skulle
vara kvar är initiativrätten i det fall, att den svenska kronan sju
ker under guldpariteten. Men nu tror jag, att var och en maste saga,
att mänskligt att döma finnas alla utsikter for att kronan snarare
skall stiga än falla, Och då riksbanken kan undvara initiativet pa
flen farligaste punkten, då måste man med häpnad fråga sig, vad som
St matäS! ha klar iai.iativet på deu mindre utsätta punkt».
Det andra argumentet sammanhänger med ^t forst namnda.
Man förmenar nämligen, att en övergång till en effektiv guldmynt
fot skulle medföra ett fastlåsande vid den amerikanska P™mvan
en konsekvens, vilken framhäves såsom synncrhgcn r ig J g vin
då framkasta den frågan, hur det kommer att stalla sig om
såsom man säkerligen på goda skal fruktar — en stegring av flen
amerikanska prisnivån skulle inträda Den andra sidan av en sådan
företeelse vore ju då, att dollarn sjonke i kurs. Därmed iolle avel
o-uldets värde, ty detta bestämmes för närvarande just^ av dollarn.
Hur skulle man då förhindra, att den svenska prisnivån deltoge
denna stegring, om man inte längre har guldsparren? •Jo, nar dollarn
faller, vill den svenska kronan stiga i varde, men detta maste

Tisdagen den 20 mars, f. m.

35 Nr 20.

hindras av riksbanken, ty i annat fall skulle utlänningarna betala Ang. befrielse
sina skulder till Sverige med guld i stället för med värdepapper f°r riksbanken
o. dyl., och därigenom kommer ju guldpariteten att uppehållas. I sh/dMeten
själva verket förhåller det sig så, att för den händelse den amen- att
kanska prisnivån skulle gå i höjden, tvingas riksbanken, tack vare in^8a sedlar.
skyldigheten att köpa guld, att följa denna prisstegring —- man (Forts.)
kan inte komma ifrån detta. Kvar står då bara den andra sidan
av saken, frågan om riksbankens möjlighet att taga initiativ, om motsatsen
skulle inträda, d. v. s. om det bleve ett fortsatt prisfall. Men
varför man i ena fallet skall ha fria händer, i det andra icke, är svårt
att säga, särskilt som det utan tvivel är på det farligaste fältet, som
riksbanken redan släppt sin fria prövningsrätt.

Yidare kar man sagt, ehuru det icke direkt framhäves i bankofullmäktiges
skrivelse, att för den händelse vi övergå till guldmyntfoten,
skulle vi bli utsatta för fruktansvärda spekulationer. Det
är emellertid klart, att om vi få en guldmyntfot, som låser fast
kronans värde mellan tva snäva guldpunkter, blir det mycket mindre
j 6 spekulation, än om vi ha en pappersvaluta. Det tillstånd
som för närvarande råder, torde vara det mest lämpliga för
spekulation. Ty nu är det fastslaget, att dollarn praktiskt taget
icke kan sjunka under kr. 3:71. Åt det andra hållet finns det däremot
mgen spärr; spekulanterna ha alltså skydd mot baisse — en
sådan behöva de aldrig frukta -— och de äga en klar utgångspunkt
att spekulera i hausse.

Riksbanksfullmäktige ha nu åberopat ytterligare ett skäl för
sin ståndpunkt, nämligen den utrikespolitiska situationen. Jag har
orstänka mig in i vad som i detta avseende skulle kunna hota
var förmåga att upprätthålla kronans värde vid guldpariteten. Jag
kan föreställa mig den faran, att kronans värde skulle stegras alltför
starkt, men den risken behöver man inte fästa avseende vid i
och med det att riksbanken är skyldig att inköpa guld. I det andra
avseendet har jag däremot^icke kunnat se några faror. Detta kan
bero pa, att jag inte förstår saken, men det skulle vara intressant
att närmare fa veta, vari dessa risker bestå.

Jag tror alltså, att om man går igenom riksbanksfullmäktiges
motivering kommer man till det resultatet, att de sakliga skäl, som
åberopas,, blivit mycket svaga alltsedan riksbanken genom att tillåta
återinförandet av skyldigheten att inköpa guld förklarat, att
man anser sig kunna upprätthålla guldpariteten åt det ena hållet
men icke åt det andra. Den enda innebörden i riksbanksfullmäktisfandpunkl:
skulle fhi kunna tänkas vara den, att fullmäktige
icke med tillbörlig kraft vilja hindra vår valuta att sjunka, d. v. s

mfIatlon- ar klart- att man från konsumenthåll

näste betrakta denna möjlighet med mycket stora bekymmer. När
arbetare och tjänstemän och övriga löntagare fått sina löner nedpressade
under ett sadant penningvärde som det för närvarande
existerande ar det givet att utsikten till en försämring av detta
senare maste te sig mycket beklaglig.

b<u vill jag emellertid göra det erkännandet, att jag inte tror,

iS r 20.

Tisdazeu den 20 mars, f. in.

Ang. befrielse att riksbanksfullmäktige ha tanke på att, om de! blir för hård
för riksbanken « f rastning, släppa efter på sina strävanden att upprätthålla pen,
hJZL,n ningvärdet. Jag måste medge, att riksbanksfullmäktige under sista
y att året omhänderhaft vår valutapolitik på ett sätt, som icke lamnar
inlösa sedlar, något övrigt att önska. Man maste ge dem det erkännandet, att de
(Forts.) skott sin sak val, och jag tror, att det äT deras mening att i fortsättningen
göra på samma sätt. ...

Nu skulle man kunna säga, att det visserligen kan vara sant,
att det icke föreligger några starka skäl för ett uppskjutande av
den tidpunkt, då vi skola återgå till en effektiv guldmyntfot, men
att det å andra sidan icke finns någon särskild anledning att just
nu taga detta steg. Jag kan erkänna, att rent sakligt sett föreligga
inga starka skäl härför, men jag vill fästa uppmärksamheten
på en viss principiell synpunkt, som har nog så stor betydelse.
Skyldigheten för riskbanken att inköpa guld och att. inlösa sina
sedlar med guld har icke direkt avseende pa fullmäktiges, sätt att
sköta vår valuta, därför att riksbanksfullmäktige ha rättighet att
köpa guld, om de så vilja, och sälja, guld, om de så vilja de ha
överhuvud taget rättighet att tillgripa vilka valutapolitiska åtgärder
som helst. Men nämnda skyldighet har en gång blivit inskriven
i lagen därför att det är allmänhetens, störa intresse, att ettstabilt
penningvärde vidmakthålles. Man vill icke utsätta sig för
den möjligheten, att riksbanken i en svar situation, när det blir
påfrestande att upprätthålla kronans guldvärde, faller för frestelsen
att släppa efter på guldpariteten. Mot detta har man skapat ett
korrektiv genom den lagliga skyldigheten att köpa guld .och inlösa
sedlar med guld. Så snart riksbanksfullmäktige i ett sådant läge
skulle vilja låta vår krona stiga över sin guldparitet, har man genast
möjlighet att medelst guldimport tvinga dem att vidmakthålla
pariteten, och skulle den svenska kronan sjunka under sin.. guldparitet,
så kan man gå till riksbanken, lämna sin sedel och få guld
i stället och därigenom tvinga denna att även i det avseendet upprätthålla
svenska kronans paritet. Med andra ord: det normala och
lagliga förhållandet är, att det icke överlämnas åt riksbanksfullmäktiges
eget gottfinnande att avgöra, om vi skola ha en stabil
valuta eller icke, utan det skall finnas en möjlighet för allmänheten
att själv kontrollera och vidtaga åtgärder mot varje försök att försämra
eller stegra svenska kronans värde och avlägsna oss från dess
stabilitet. När, såsom för närvarande är fallet, bankofullmäktige
kunna gå med på att köpa guld och man faktiskt icke kan uppvisa
några starka skäl för att de icke skulle kunna inlösa sina sedlar
med guld, måste jag fråga: varför skola vi vänta med att återgå
till de riktiga förhållandena på detta område? Skola vi icke tvärtom
sträva efter att så snart som möjligt komma fram till det som är
det normala och som enligt gammal svensk uppfattning är det lagliga? Det

är på grund härav, som jag, herr talman, yrkar avslag på
såväl den kungliga propositionen som på bankoutskottets föreliggande
betänkande.

Tisdagen den 20 mars, f. m.

37 Hr 20.

Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet Thorsson: Herr ^“9. befrielse
talman, mina herrar! Jag skall börja där den siste talaren slutade. f°r ri^anken
nämligen med att framhålla, att det är vår skyldighet att sörja för sk,JZheten
att vår valuta står i så god kurs, som det över huvud taget är möj- att
ligt. Han har själv i all sin arghet över att hans synpunkter icke sedlar.
äro de vägledande vid handläggningen av vår valutapolitik dock (Forts.)
givit det betyget åt riksbanksfullmäktiges verksamhet under de senare
åren, att de verkligen gjort sig förtjänta av vårt erkännande
därför att de beflitat sig om och även lyckats upprätthålla vår
valutas värde.

I det skick ärendet nu föreligger till riksdagens omprövning
framgår det uppenbarligen, att det här är fråga om ett provisorium.
Om man avsett något annat, skulle icke ärendet varit föremål
för herrarnas bedömande på det sätt, som nu är händelsen. Jag
skulle då inte för min del ha ansett mig kunna tillstyrka riksdagen
att godkänna en förlängning, på det sätt riksbanksfullmäktige begärt.
Jag har nämligen den bestämda uppfattningen, att skyldigheten
att inköpa guld och skyldigheten att inlösa sedlar med guld
äro saker, som böra följas åt. När vi skola övergå till guldmyntfot,
bör det ske i full utsträckning. Den bristande överensstämmelsen
härvidlag, som för närvarande föreligger, och som nyss framhölls
som en svaghet i bankofullmäktiges framställning, har existerat
en gång förr, under kriget, och just vid ett tillfälle, när bankofullmäktige
befarade att detta förhållande skulle obehörigt utnyttjas,
begärde de ingripande, och jag satte mig i rörelse och fick ett
riksdagsbeslut, som förekom den befarade olägenheten.

Det gäller här en fortsatt befrielse för riksbanken att inlösa sina
sedlar med guld intill den 15 maj i år. Skulle bankofullmäktige inkomma
med en ny begäran om en dylik befrielse, kommer jag icke att
befordra en sådan framställning, såvida den icke är åtföljd av en hemställan
om befrielse från skyldigheten att inköpa guld, ty dessa båda
saker böra som sagt följas åt. Då emellertid fullmäktige endast begärt
ett provisorium fram till maj månad, bär jag inte funnit, att någon
skada skulle inträffa, om den gjorda framställningen bifalles.

„ skall inte inlåta mig på något längre teoretiskt resonemang

pa denna punkt. Att jag så icke gör, är förestavat av åtskilliga skäl,
bl. a. det, att jag icke kan följa den föregående talarens vetenskapliga
utläggningar. Jag har emellertid icke kunnat ställa mig alldeles
likgiltig inför de händelser, som under senare tid inträffat ute
i huropa. De som omfatta den ståndpunkten, att vi vilken dag som
helst kunna övergå till guldmyntfoten, bygga i allmänhet sitt resonemang
därpå, att det finns flera av de europeiska länderna, vars
valuta till den grad förstörts, att den överhuvud taget icke kan bli
sämre, mitt under denna företeelse har det lyckats för oss att upprätthålla
vår valutas värde. Jag nödgas dock fråga mina motståndare:
ar det bevisat, att om vi nu införa guldmyntfoten vi också
utan vidare kunna hålla densamma? Vi känna icke till, vad det slutJi£u
resultatet kali bli av de händelser som försiggå ute i Europa.

•Tåg känner inte någon absolut garanti för. att vad som nu sker icke*

Nr 20. 38

Tisdagen den 20 mars, f. m.

Ang. befrielse kommer att utveckla sig till en kraftmätning mellan <k intresserade
för riksbanken parterna av sådan omfattning och i sådana former att såväl handels.
fj™ . vägar som andra förbindelser folken emellan skola ytterligare rubskyldtgheien
^ ^ hade denna garanti. kunde jag. kanske skriva under

inlåsa sedlar, resonemanget på den andra sidan. Men det finns störa möjligheter
(Forts.) för, att omständigheter kunna inträffa, vilka på ett högst betänkligt
sätt kunna rubba de förbindelser, som vi i viss man hunnit återställa
efter världskriget. Jag är därför icke säker på, att vi, om vi nu
införa guldmyntfoten, under alla omständigheter kunna hävda detta

Gentemot de herrar, som till varje pris hålla på, att det icke
innebure någon fara för oss att följa den amerikanska penningpolitik,
som hittills är förd, skulle jag vilja säga, att dock vissa företeelser
i Amerika för närvarande ge vid handen, att det måste vidtagas
särskilda åtgärder för att där skydda guldets värde. Om detta
är fallet i ett land av sådan kraft och styrka, som Amerika ar i besittning
av, vill jag allvarligen fråga: äro herrarna beredda att besluta,
att vi ensamma skola taga ett sådant steg som det här föreslagna
och sålunda kanske tvingas att vidtaga operationer för att
uppehålla guldvärdet i det fallet, att vi här i landet Ange för mycket
guld? Nu vet jag, att mycket förståndigt folk komma att skriva
i tidningarna en hel del i motsatt riktning, och jag skulle vara tacksam,
om de ville beflita sig om att övertyga oss, som pa den punkten
tvivla en smula, att vi ha orätt i dessa farhagor, och att vi med
största möjliga enighet kunna fåtta beslut om återgång^ till guldmyntfoten,
när den provisoriska lag upphör, som nu är ifrågasatt.

Här gäller det emellertid, mina herrar, blott ett provisorium
fram till 15 maj. Jag tror för min del inte, att ett bifall till riksbanksfullmäktiges
hemställan skulle medföra en försämring i vår
finansiella ställning eller ekonomiska förvaltning,, och med hänsyn
härtill anhåller jag, att kammaren ville, i motsats.till den föregående
talarens önskan, bifalla den av bankoutskottet gjorda hemställan.

Herr Winkler: Herr talman, mina herrar! Om jag visste, huru
de föreslagna bestämmelserna om befrielse för riksbanken att inlösa
sina sedlar med guld skulle verka, till fördel eller nackdel för landet,
skulle jag möjligen kunna vara med om herr Skölds yrkande.
Men detta vet jag icke. Jag har försökt att sätta mig in. i denna
fråga, jag har åhört många föredrag och deltagit i diskussioner om
detta ämne och jag har samtalat därom med såväl bankdirektörer som
nationalekonomer. Men jag har icke blivit mycket klokare. Jag
tror ej, att det finns någon, som alldeles bestämt kan uppdraga riktlinjerna
för, huru ett dylikt beslut skulle verka i det ena eller andra
avseendet. Vad som är säkert, är, att inte blev man klokare genom
att höra herr Skölds föredrag i denna fråga. För min del anser jag,
att om det endast gällde Sveriges egna finansiella förhållanden,
skulle man mycket väl utan nackdel kunna återinföra skyldigheten
för riksbanken att inlösa sina sedlar med guld.

Jag skulle emellertid vilja veta, vilka olägenheter det kan med -

Tisdagen den 20 mars, f. m.

39 Nr 20.

fora att vänta med denna sak. För närvarande förhåller det sig i Ang. befrielse
alla fall så, att vi i fråga om import och export av varor icke ha ■A*'' cn

några vidare svårigheter av det nu rådande tillståndet. Vi kunna skyldigheten
icke klaga över, att den svenska kronan icke är stabiliserad, ty för att
närvarande och sedan rätt lång tid tillbaka har den varit samman-tnl°sa sedlarkopplad
med den amerikanska valutan eller dollarn. Var och en vet, (Forts.;
att Amerika är det enda land, där fri guldväxling förekommer. En
köpman kan om han köper i dollar eller svenska kronor mycket väl
kalkylera priset å de varor, som han importerar, och om han säljer
till utlandet kan han taga betalt i dollar eller svenska kronor, vilket
som helst. Däremot ställer det sig givetvis mycket riskablare
med franskt mynt och än mer med betalning i sådant mynt som det
tyska eller österrikiska.

Jag tror vidare, att det som mest bestämt talar för att man tills
vidare bör bibehålla den nuvarande ordningen, äro de oroliga förhållanden,
som nu råda ute i Europa. Det är rätt länge sedan vi
hade så liten anledning, som vi ha i dag, att släppa fri guldinlösningen.
Vi må ändå taga i betraktande, att om vi skulle göra detta,
jämställa vi vårt land med Amerika. Följden bleve, att man framdeles
i de länder, där man icke litar på sitt eget mynt, skulle såväl
vid försäljning som vid inköp av varor göra avslut i svenska kronor
lika väl som man nu gör det i dollar. Och, mina herrar, för närvarande
säljes och köpes det mycket varor i hela världen med betalning
i dollar i stället för i de myntsorter, som gälla i respektive länder. På
så sätt skulle Stockholm bli jämnställt med New York. Jag håller
före, att det är ganska osannolikt, att våra ekonomiska resurser skulle
förslå för den stora anspänning, som vi då eventuellt komme att utsättas
för. Jag säger icke, att det kommer att gå illa, sä att vi
möjligen komma att nödgas ånyo upphäva guldinlosningsskyldigheten,
men den risken påtaga vi oss, och det är bäst att vara på den
säkra sidan.

Det är alldeles uppenbart, att det är mera vanskligt att lössläppa
inlösningen av sedlar än att bibehålla skyldighet för riksbanken att
köpa guld. Det finns för närvarande åtskilliga, som vilja köpa guld,
men däremot icke många, som vilja sälja. Den enda fördel, som jag
kan finna i guldmyntfotens införande, skulle vara, att en hel del nervösa
människor finge gå åstad och växla till sig litet guldpengar
och sitta hemma och titta på dem, för att sedan efter en eller annan
vecka °gå^tillbaka med pengarna till riksbanken eller en annan bank
och på så vis skaffa sig ränta för dem. Jag tycker verkligen, att
detta icke är något stort intresse att taga hänsyn till.

Jag anser, att vi göra klokt i att före den 15 maj åter upptaga
denna sak till förnyad prövning. Det får då bero på den stabilisering,
som kan ha inträtt ute i världen, huru vi skola förfara vid
den tidpunkten; nu höra vi i varje fall godkänna bankofullmäktiges
och bankoutskottets förslag.

( Jag ber även få påpeka, att sådana länder som Holland och
Schweiz, vilkas pappersmynt kunna sägas stå på ungefär samma
nivå som Sveriges, icke vågat sig på denna manipulation. Icke heller

Nr 20. 40

Tisdagen den 20 mors, f. m.

Ang. befrielse England har gjort det, ehuru dess mynt ej är långt ifrån sin norför
riksbanken maja kurs. jag trol% att Jet ligger mycket i bankofullmäktiges utshjldigheien
talande att man såvitt möjligt bör vänta med återinförandet av fri
att guldväxling till dess England tager samma steg, så att Sverige icke
inläsa sedlar, ensamt i hela Europa vidtager denna åtgärd.

(Forte.) jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr Sköld: Herr talman! Jag kan inte förstå annat än att

herr finansministern måste ha missförstått mig ur många synpunkter.
Han talade först om min »arghet». Ja, om jag visade någon
arghet, kan det endast bero på att min hals befinner sig i ett sådant
tillstånd, att jag inte med större framgång kan modifiera mina röstresurser.

Vidare framställde herr finansministern saken så, att jag framträtt
med några teoretiskt vetenskapliga resonemang. Jag har gjort
vad jag anser vara min plikt. I egenskap av riksdagsman är jag
skyldig att taga ståndpunkt till de frågor som komma upp och att
försöka klargöra, vilka nackdelar och fördelar den ena eller andra
åtgärden kan medföra. Detta är grunden till hela det resonemang,
som jag sökt framlägga.

Jag vill ytterligare göra det påpekandet, att det kan väl ändå
inte vara alldeles lämpligt att beträffande guldspärrens vara eller,
icke vara intaga en sådan ståndpunkt som herr finansministern gjorde.
Han satte rent av i fråga, att när det nästa gång kräves befrielse
för riksbanken att inlösa sina sedlar i guld, ett beslut därom
borde suppleras med befrielse för banken att köpa guld. ° Om nu
emellertid riksdagen i dag beslutar att befria riksbanken från inlösning
av sina sedlar för en tid av i realiteten 1 V2 manad, fastän
riksbanken alltjämt, har skyldighet att inköpa guld, och det icke
under denna tid visar sig några nackdelar av denna skyldighet, bör
man väl icke utan särskild anledning upphäva densamma. Jag vill
icke ha mitt tal i dag framställt så, som om jag skulle anse, att riksbanken
icke borde ha åliggande att köpa guld men väl att inlösa
sina sedlar, utan jag ville göra gällande, att riksbanken skulle göra
båda delarna. Den ena saken utesluter icke den andra — det är
min bestämda uppfattning.

Sedan sade herr Winkler — det är det gamla argument som riksbanksfullmäktige
icke i år upptagit— att om vi återinföra guldmyntfoten,
komma vi att jämställa Stockholm med New York, ty i så fall
kommer hela Europas behov av betalningsmedel att förses från Stockholm.
Det är emellertid klart, att den faran förefinnes redan nu,
när riksbanksfullmäktige gång efter annan förklarat, att det är deras
bestämda föresats att upprätthålla den svenska kronans stabilitet.
Det är givet, att denna försäkran bör vara alldeles tillräcklig
för att förmå folk att i den mån så behöves använda kronan som betalningsmedel
för utlandet. Jag tror emellertid inte. att riksbanken
haft någon större påfrestning i det avseendet under det gångna året.

Herr Winkler förklarade, att orsaken till att riksbanken anser
sig kunna köpa guld men icke att utlämna guld mot sedlar, var den

Tisdagen den 20 mars, f. m.

41 Nr 20.

omständigheten, att det finns många, som vilja köpa guld, men få, AwJ-, befrielse
som vilja sälja. Men var och en förstår naturligtvis, att om denfor r‘bsbanken
situationen skulle inträda, att dollarkursen här i Stockholm sjunker ahjldigheten
alltför mycket, är det ingen utlänning, som betalar ett svenskt till- att
godohavande med dollar, ty han får då betala flera dollar för ettinlösa sedlar.
visst antal kronor än förut, utan han skickar i stället hit guld i och (forts.)
för betalning.

Jag kommer nu in på de två anmärkningar, som jag vill göra
mot herr finansministerns resonemang. Herr finansministern påstod,
att jag »med våldsam säkerhet» uttalat mig om det resultat, vartill
världshändelserna kunna leda härvidlag. Nej, därom har jag icke
uttalat mig. Jag har bara förklarat mig oförmögen att se de faror,
som skulle kunna hota vår valutas stabilitet, i varje fall i det avseendet,
att den svenska kronan skulle tvingas sjunka i värde. Jag har
också sagt, att detta kan bero på mitt oförstånd, men jag ville i så
fall gärna få besked. A andra sidan kan jag som sagt mycket väl
inse risken för att de nuvarande världshändelserna kunna leda till en
stegring i den svenska kronans värde, men därom behöver man icke
resonera, ty riksbanken kan icke göra någonting på den punkten,
så länge den är skyldig att köpa guld.

Jag har över huvud taget i mitt resonemang utgått därifrån, att
när riksbanken är skyldig att köpa guld, och när riksbanken tror sig
kunna bemästra de svårigheter, som uppstå på den grunden, så böra
svårigheterna icke vara större på den andra kanten, som det här
gäller.

I samband härmed vill jag taga upp en invändning, som gjordes
av herr finansministern, då han påpekade, huru farligt det skulle
vara att binda oss vid den amerikanska prisnivån. Det har visat sig
i Amerika, yttrade han ungefär, vissa företeelser, som tvungit till
åtgärder i syfte att skydda guldvärdet. Men varpå beror detta?

Jo därpå, att den amerikanska prisnivån visar tendenser att stiga.

Eftersom Amerika är det enda land, som har gyldmyntfot, äro dollarn
och guldet synonymer, om jag så får uttrycka mig, ty i praktiken
är det dollarn, som bestämmer guldets värde. När då den amerikanska
prisnivån stegras, sjunker dollarns värde, och därmed i sin
tur guldets värde — det är detta man vill förhindra. Men hur är
det nu i realiteten med Sveriges förhållande till Amerikas prisnivå?

Jo, om den amerikanska prisnivån stiger och dollarn i Amerika alltså
sjunker i värde, så faller denna senare även på Stockholms börs,
och när dollarn där för det första sjunkit under nedre guldpunkten,
som är kronor 3,71, och fortsatt ännu ett .stycke längre ned, så att
man kommit under präglingskostnaden, strömmar det amerikanska
guldet hit och tvingar den svenska kronan att falla tillbaka till guldpariteten,
d. v. s. till dollarpariteten och till den amerikanska prisnivån.
Vad jag sålunda velat framhäva är, att tack vare borttagandet
av guldspärren utsätta vi oss för närvarande just för de faror
som herr finansministern målat ut, under det vi icke skulle utsätta
oss för dem genom att införa sedelinlösningsskyldigheten, detla därför
att påfrestningen icke ligger på den kanten.

Nr 20. 42

Tiadagen den 20 mars, f. m.

Ang. befrielse Jag förmenar därför, att om riksbanksfullmäktige anse sig kunfor
riksbanken na ]j]ara sin penningpolitik trots skyldigheten att köpa guld, böra de
skyldigheten också kunna reda sig, om sedelinlösningsskyldigheten återinföres.

att Jag menar över huvud taget, att läget är sådant, att det finnes inga
inläsa sedlar, bärande skål för det undantagstillstånd, som nu råder, utan det bör
(Forts.) vara lämpligt att återgå till det normala och lagliga tillstånd, som
man i Sverige och i hela världen sedan mer än femtio år tillbaka ansett
vara det enda riktiga.

Jag ber sålunda att få vidhålla mitt yrkande.

Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet Thorsson: Herr
talman! Jag vill förtydliga ett uttalande, som jag gjorde och som
på något vis blivit missförstått. Jag har aldrig ifrågasatt, att man
skulle fortsätta med detta provisorium på det sättet, att man å ena
sidan skulle ålägga riksbanken skyldighet att i fortsättningen inköpa
guld och å andra sidan befria densamma från inlösning av sedlar.
Jag uttalade, ganska tydligt och klart, såvitt jag kan förstå, att om
detta spörsmål återkommer före den 15 maj till riksdagen, måste de
båda frågorna ses i ett sammanhang och lösas tillsammans. Skall
riksdagen sålunda i ena eller andra fallet medge Kungl. Maj:t att
handla efter sitt beprövande, måste fullmakten vara så beskaffad,
att Kungl. Maj :t har rätt att handla i båda dessa stycken. Jag antydde
i mitt förra yttrande, att om något skulle inträffa, som påkallar
riksdagens ingripande även ifråga om skyldigheten att inlösa
guld, är jag beredd att vilken dag som helst inkomma med en framställning
i dessa ärenden i syfte att åstadkomma den jämvikt, som
är erforderlig.

Sedan vill jag bara säga, att jag icke ville ha inlagt i ordet
»arghet», som jag begagnade, allt det som min ärade motståndare
tycktes vilja inlägga i detsamma. Man kan ju vara arg på många
olika sätt. Herr Sköld blir som bekant litet i humör, när han hör
talas om denna guldfråga och vad därmed sammanhänger, och det
var detta jag ville alludera på. Och han blir det inte bara när han
talar — även när han sitter i sin kammare och skriver, så sätter det
en viss färg på vad han sedan låter den stora allmänheten veta om
både mig och andra, som enligt hans mening hålla på att göra en del
synder, vilka vi icke kunna få herr Skölds förlåtelse för.

Herr förste vice talmannen Nilson: Herr talman, mina herrar!
Jag ber till en början att få uttala min stora glädje över det livliga
intresse, som visat sig i vårt land för ett stabilt penningvärde och
för återställandet av lagliga och normala förhållanden på penningväsendets
område. Jag kan i den delen gärna uttala min tacksamhet
till den förste ärade talaren under denna debatt för de synpunkter,
han där framställde.

Att allmänheten och svenska riksdagen i så hög grad ha intresserat
sig för spörsmålet om ett stabilt penningvärde, beror utan tvivel
i icke ringa mån på den upplysning rörande denna angelägenhet,
som lämnats av fackkunniga personer. Man har på det sättet fått

Tisdagen den 20 mars, f. in.

43 Nr 20.

ögonen öppna för sammanhanget mellan ett stabilt penningvärde och Ang. befrielse
en stabil prisnivå. Något som för några år sedan icke var så all - Jor riksbanken
mänt insett som vad det nu är. f™n

Emellertid synes det mig, att man nu på några håll börjar på skyldlj£etm
att anse, att ett stabilt penningvärde ej kan existera utan en effek- inlösa sedlar.
tiv guldmyntfot. Detta är dock ett misstag. Den svenska kronans (Forts.)
värde har sedan ett halvt ar tillbaka hållit sig inom de teoretiska
guldpunkterna, och beträffande de praktiska guldpunkterna vill jag
säga, att den hållit sig än längre inom dessa.

Lat mig, da jag gör detta uttalande, som en förklaring till uttrycket
de praktiska guldpunkterna få erinra därom, att ett pund
sterling, vars guldparitet ligger i 18 kr. 16 öre, dock under guklmyntfotens
dagar har noterats i 18 kr. 39 öre, och dollarn har noterats
under samma tidpunkt i 3 kr. 79 öre, ehuruväl att dess lagliga
paritet endast är 3 kr. 73 öre. De teoretiska guldpunkterna
ligga emellertid lägre än de av mig nu angivna siffrorna. Sålunda
bär jag därmed visat och ådagalagt, att de praktiska guldpunkterna
i verkligheten ligga icke i linje med utan ligga ovanför respektive
under de teoretiska guldpunkterna. Nåväl, detta skedde under det
vi hade en effektiv guldmyntfot. Vi veta ju, jag upprepar det, att
sedan ett halvt år tillbaka har den svenska kronans värde i förhållande
till dollarn hållit sig inom de teoretiska guldpunkterna, och det
har kunnat ske, utan att vi haft en effektiv guldmyntfot.

Om jag nu skulle vilja uttala en tacksamhet till den näst föregående
ärade talaren för den vänlighet, han rörande vården av den
svenska valutan ägnade fullmäktige, så vill jag dock säga, att jag
tror det fullmäktige icke ensamma ha rätt att tillskriva sig äran
av att de, sa pass väl som skett, lyckats tillgodose ansvaret för vården
av rikets valuta. Väl vill jag erkänna, att fullmäktige i det arbetet.
endast haft till syftemål att vårda rikets valuta, men om vi
inte i dessa våra strävanden haft stöd för våra åtgöranden utav en
god export av våra stapelartiklar och en sund statshushållning, så
är jag ändå inte fullt säker på att vi skulle lyckats. Under förutsättning
att vår produktion icke av några särskilda missförhållanden
kommer att lamslås, att riksdagen fullföljer en sparsam hushållning
och att spänningen i Centraleuropa får eri god lösning, så anser
jag, att vi ha goda utsikter att kunna vidmakthålla den svenska
kronans värde i förhållande till dollarn.

Men då kan det Dagas: är det då ingen fördel med guldmyntfoten?
Jo, för visso är det så. Den förste ärade talaren har riktigt
angivit, vari fördelen består: fördelen ligger väsentligen i trygghet
för framtiden, guldmyntfoten är en trygghet av annan valör än
fullmäktiges i riksbanken än så allvarliga och bestämda försäkran
att med all kraft, all själ och all håg vårda sig om den svenska valutans
värde. Det är jag den första att villigt erkänna, och likaså att
en effektiv guldmyntfot verkar som en självregulator, och jag kan
dessutom _ medge, att det är oändligt mycket angenämare för fullmäktige
i riksbanken att komma dithän, och dithän vilja vi också
komma. Jag upprepar, att dithän vilja vi komma så snart som möj -

2:ii:ir,l. Kartong med ändring ii sid. 44 råd l!t nedifrån

Nr 20. 44

Tisdagen den 20 mars, f. m.

Ang. befrielse
för riksbanken
från

skyldigheten

att

inlösa sedlar.
(Forts.)

ligt. Vi hava fyrfaldiga gånger uttalat, och jag förklarar ännu en
gång, att så snart England tar steget att återupprätta guldmyntfoten,
så äro fullmäktige beredda att också omedelbart göra detsamma.
_ ... .. _

I detta sammanhang tillåter jag mig erinra, att riksdagen i
sin skrivelse i fjol rörande denna sak uttalar den meningen, att^ en
effektiv återgång till guldmyntfoten borde ske endast i samförstånd
med andra länder, vilkas valutaställning vore närmast jämförlig
med vår, och att vi icke ensamma borde återgå till guldmyntfot.
Fullmäktige i Sveriges riksbank ha alltså, då de i denna fråga
gjort framställning till Kungl. Maj :t, pa sätt som skett, befunnit
sig i allra bästa överensstämmelse med den mening, som riksdagen
själv har förklarat vara sin. De skäl, som av fullmäktige anförts,
ha dock av vissa doktrinens män underkänts. Jag gör för min del
icke anspråk på att vara nationalekonom, och för den skull skall
jag icke söka möta dessa kritici på deras vetenskapliga mark; och
jag gör det heller inte i någon större utsträckning beträffande den
nästföregående ärade talaren. Jag gör det så mycket mindre, som
jag högt värderar och högt skattar dessa kriticis teorier, men jag
vill dock förbehålla mig att få använda dem såsom det mått av sunt
förnuft, varmed jag begåvats, bjuder mig göra.

Fullmäktige ha i sin skrivelse anfört väsentligen trenne skal
för sin ståndpunkt. Det första av dessa skäl skall jag nu stanna
vid: det är risken för riksbanken utav de mot vårt lands egna intressen
stridande valutaoperationer, för vilka riksbanken kunde
bli utsatt. A7il ken omfattning dessa operationer kunde komma att
taga, hava fullmäktige belyst med de valutaköp, som riksbanken
gjorde förliden höst. Denna risk bestrides inte av några teoretici:
men en mycket framstående teoretiker har avfärdat denna risk med
den förklaring, att det är ingen risk att köpa dollar till 3 kr. 70 ore
och sälja till 3 kr. 76 öre. Nej. för all del. den risken är icke
stor, den risken kan vem som helst bära. Men trots den aktning jag
hyser för den lärde mannen, maste jag säga, att jag tyckte, när jag
läste detta argument, att det smakade något för mycket av gottköpsargument-
ty hur oduglig den nuvarande riksbankslednmgen, enligt
denne lärde mans utsago, är, så okunniga äro vi dock icke att vi
icke förstå, att det icke innebär någon risk att kopa dollar till 3 kr.
70 öre och sälja till 3 kr. 76 öre. Nej, men när riksbanken i höstas
köpte valutor, skrevs det artiklar med anspråk på att vara vetenskapliga,
som sökte visa, att dollarkursen skulle gå ned än mer
och att riksbankens valutaköp för den skull vore alldeles oriktiga
och att de skulle komma att misslyckas. I stället skulle riksbanken
förordades i dessa artiklar, sänka diskontot för att såmedelst
få den svenska kronan att sjunka. I vad mån säljarna av valutorna
påverkats av dessa uttalanden undandrager sig givetvis mitt omdöme.
Däremot är jag alldeles på det klara med, att om säljarna
i december vetat, att kursen i januari skulle komma att bil icke
lägre än i december utan högre, att den skulle bil 3 kr. 76 ore, da
kan kammaren vara övertygad om att inga försäljningar i decem -

Tisdagen den 20 mars, f. m.

45 Nr 20.

ber kommit till stånd. Om försäljarna då icke så ymnigt bjudit Ang.befrielse
ut valutorna, så är det högst troligt, att dollarn icke ens sjunkit■''*'' nj*ånn en
till 3 kr. 70 Öre. . skyldigheten

Riksbanken följer icke heller den lärde teoretikerns råd att nu att
brådstörtat realisera valutorna. Det är således en helt öppen fråga, inläsa sedlar.
vid vilken tidpunkt riksbanken kommer att realisera dessa sina (Forts.)
valutor. När realisationen en gång kommer att ske, blir det i valutavårdande
syfte, således ingen hastig realisation, utan liksom inköpen
gjorts i valutavårdande syfte, så komma försäljningarna att
ske icke i vinstsyfte för riksbanken, utan i valutavårdande syfte.

Det är valutavården, som måste vara ledstjärnan för riksbanksledningens
åtgöranden på detta område, i dess tjänst är det som köp
och försäljningar av valutor i större skala ägt rum. Hade fullmäktige
t. ex. nu i december i stället följt rådet att inför det stundande
årsskiftet sänka diskontot, hur månne läget skulle varit nu? Jo,
antagligen sådant, att man måst följa Förenta Staterna i spåren
under nyåret och höja diskontot. Jag kan i detta sammanhang
meddela, att enligt de källor, varigenom vi kunna få informationer,
hade vi redan i december omisskännliga tecken på att en sannolikt
snart förestående diskontohöjning skulle komma att äga rum i
Förenta Staterna.

Med hänvisning till det anförda och då det här icke gäller
någonting annat än att nu erhålla uppskov med skyldigheten att
inlösa sedlar med guld till den 15 maj detta år, så förefaller det
mig, att göda skäl tala för att bifalla en sådan framställning.

Härtill kan man också med starka skäl peka på det otrygga
utrikespolitiska läget. Den nästföregående ärade talaren frågade
uti sitt första anförande, vari de farorna skulle bestå. Med det
skarpsinne, som utmärker honom, och med de insikter han har såväl
på detta område som icke minst på det utrikespolitiska området,
förvånar det mig något, att han framställt en sådan fråga som den.
vari de farorna skulle bestå. Utan att jag vill ge mig in på att
angiva, vilka faror det skulle vara eller huru de kunna komma att
utveckla sig — jag tror, att på det området är det tryggast att icke
vara profet — så vill jag dock göra det uttalandet, att så mycken
erfarenhet ha vi väl ändock haft av dylika förvecklingar, att vi
förstå, vad de kunna betyda för landet i ekonomiskt avseende och
vilken återverkan det kan ha på olika länders penningväsen. Jag
vill visserligen icke därom göra något bestämt uttalande, men jag
skulle likväl vara frestad att gissa, att den enda och verkliga anledningen
till att England icke redan har tagit steget och övergått till
guldmyntfot ligger just på svårigheterna i Centraleuropa eller närmare
bestämt på den s. k. Ruhr-frågan.

Ja, herr talman, med vad jag nu har anfört vill jag hemställa,
att kammaren måtte bifalla utskottets förslag.

Den näst föregående ärade talaren sade bl. a. att riksbanken
bär förklarat sig kunna hindra dollarkursens fall under 3 kr. 71 öre.

Jag kan gentemot detta säga, att riksbanken derutinnan icke gjort
något uttalande. Däremot har riksbanken sagt, att den med all sin

Nr -20. 46

Tisdagen den 20 mars, f. m.

Ang. befrielse
för riksbanken
från

skyldigheten

att

inlösa sedlar.
(Forts.)

makt strävar efter att vårda sig om deri svenska kronans värde, och
denna sin strävan vilja fullmäktige fullfölja så väl om det gäller
en försämring av den svenska kronans värde som också, om det
skulle bli fråga om att skydda den svenska kronan från att stiga
över det värde, som den lagenligt bör ha.

Herr Hamilton: Herr talman! Efter den siste aktade talarens
sakrika anförande kan jag fatta mig helt kort.

Vi måste nog alla erkänna, att bankofullmäktige på ett synnerligen
förtjänstfullt och även framgångsrikt sätt hävdat den svenska
kronans värde, och att de lyckats så väl häri, att den svenska
kronan är det myntslag i Europa, som i detta nu står högst eller i
full guldparitet. Vi ha heller ingen anledning förutsätta att bankofullmäktige
icke komma att i fortsättningen fullfölja denna politik,
på vilken de sålunda inslagit; och under sådana förhållanden finnes
det väl icke för oss någon fördel i att i närvarande stund övergå till
guldmyntfot och således ålägga riksbanken att med guld inlösa sina
sedlar. Finnes det å ena sidan icke någon fördel i en sådan övergång
till guldmyntfot, så finnes däremot å andra sidan en fara däri:
faran nämligen att guldmarknaden, så att säga, skulle överföras till
vårt land, och därtill är vår penningställning alltför svag.

Jag ber att få erinra, att länder med vida starkare penningställning
än vårt land, exempelvis Schweiz, Holland m. fl., icke vågat
sig på detta experiment, och t. o. in. England med sin starka finansiella
ställning vågar icke göra detta i närvarande stund på grund
av förhållandena i Europa. Jag tror, att det under sådana förhållanden
skulle för oss vara ett rätt så vågsamt experiment att nu slå in
på den vägen.

Jag anser därför för min del, att det enda riktiga är att bifalla
Kung]. Maj:ts förslag, och därför yrkar jag, herr talman, bifall till
utskottets hemställan.

Herr Lindman: Herr talman! Jag har med stort intresse åhört
denna debatt i dess senare del. I början var jag tyvärr ej i tillfälle
därtill. Varför jag nu begärt att få yttra mig i denna fråga är, att
jag i viss mån kommit till annan uppfattning, än jag vid föregående
tillfällen här i riksdagen uttalat: och därför skulle jag vilja redogöra
något för de skäl, på grund av vilka jag kommit till denna
ändrade uppfattning.

Det är ju på det sättet, att man i hela det moderna ekonomiska
samhället förutsätter tillvaron av en konstant eller så nära som möjligt
konstant värdemätare, d. v. s. denna värdemätare skall vara konstant
relativt nyttigheter och tjänster. Årtiondena före kriget hade
guldet relativt dessa nyttigheter och tjänster ett någorlunda konstant
värde, och de olika länderna hade endast att hålla sina sedlar
i värde lika med guldet, och den sedelutgivande banken tvingades
vid fri guldmyntfot att utav hänsyn naturligtvis till sin guldkassa
genom diskontot öka eller minska priset på sedlar, för att dessa skulle
erhålla sitt riktiga värde.

Tisdagen den 20 mars, f. m.

47 Nr 20.

Under kriget sjönk guldvärdet våldsamt, och nästan alla länder
upphävde guldmyntfoten, varigenom det varit möjligt hindra sedlarnas
värdefall; men så skedde emellertid i regel icke, utan sedlarnas
värde sjönk i flera länder fortare än guldet.

I Sverige hade vi under åren 1916 och 1917 cirka 10 % högre
sedelvärde motsvarande guldet, men i fortsättningen tillätos sedlarna
sjunka i värde väsentligen under guldvärdet. En bidragande orsak, vilket
jag här vill påpeka, till detta var naturligtvis att staten finansierade
sina kristidsinstitutioner med hjälp av sedelpressen, och som
följd därav måste den tillåta en större sedelutgivningsrätt.

Under den deflationsperiod, herr talman, som vi nu senast gått
igenom, har riksbanken med tillhjälp av ett för högt diskonto lyckats
indraga och makulera sedlar för ett värde av cirka 300 miljoner
kronor, d. v. s. man har nedbringat sedelstocken till cirka två tredjedelar
av dess maximum och därigenom något mer än fördubblat
penningvärdet.

Under krigsperioden och t. o. m. 1920 höjdes räntan enligt riksbankens
rapporter, som jag gjort mig mödan att undersöka, åtta
gånger och sänktes icke mindre än sex gånger. Alltså har man
ansett sig böra vidtaga diskontosänkningar under en tid, då penningvärdet
uppenbarligen var statt i hastigt sjunkande. Och det är en
sak, som för mig står såsom ganska oförståelig. Något skäl till att
man gjort på det sättet, har jag heller aldrig hört uttalas från riksbanksledningens
sida.

Det svenska penningvärdet hade under år 1920 fallit till cirka
V3 av förkrigsvärdet. Då vidtog praktiskt taget över hela världen en
politik i syfte att söka åter höja penningvärdet. Nationalekonomerna
voro, såsom ofta nog är fallet, oense. Somliga uttalade sig i en
riktning, andra i en annan. Man var oense om, huruvida penningvärdet
borde höjas så fort som möjligt eller om det med hänsyn till
de verkningar, som man kunde befara, borde ske mycket långsamt,
varigenom produktionen under tiden skulle kunna fortgå och svårigheterna
på grund av penningvärdets höjande därigenom göras mindre
och dessutom fördelas på en längre tid, vilket efter min mening
otvivelaktigt hade varit av en utomordentligt stor vikt och betydelse.
Man var oense även i andra avseenden. Man var oense om till
vilken nivå penningvärdet borde höjas, innan det skulle göras i möjligaste
mån stabilt. A ena sidan fordrade man såsom en ytterlighet,
att penningvärdet skulle återställas till vad det hade varit före
kriget, d. v. s. till 1914 års nivå, under det att man å andra sidan
fordrade en stabilisering vid den lägsta nivån för att helt undgå alla
deflationssvårigheter.

Sveriges riksbank hade att välja, och den valde metoden att hastigt
komma upp till dollarpariteten, vilken ungefär motsvarar 70
procent av förkrigsvärdet. Erån hösten 1920 till hösten 1922, alltså
under en tid av endast två år, något mer än fördubblades det svenska
penningvärdet, genom att man under denna tid tillämpade ett i
förhållande till affärsläget för högt diskonto. Och de ekonomiska

Ang. befrielse
för riksbanken
från

skyldigheten

att

inlösa sedlar.
(Forts.)

]Sr 20. 48

Tisdagen den 20 mars, f. m.

A ng. befrielse
för riksbanken
från

skyldigheten

ätt

inlösa sedlar.
(Forts.)

verkningarna, herr talman, av denna hastiga förändring av vår värdemätare
känna vi alla.

Alla torde väl kunna vara ense om, att det nuvarande svenska
penningvärdet bör bibehållas så konstant som möjligt. En riksbanksledning
borde kunna göra mycket i det avseendet, utan att dep fria
guldmyntfoten infördes, till dess att förhållandena i världen komme
mera i jämnvikt, så att man vid den tidpunkten kunde hoppas på
ett mera stabilt guldvärde. Men jag tror, att man under nuvarande
förhållanden har mycket små utsikter att erhålla ett dylikt konstant
penningvärde. Huruvida pennnigvärdet relativt, som jag nyss sade,
nyttigheter och tjänster är i stigande eller i fallande, därom får man
ju kännedom genom de s. k. index. Den obegagnade sedelutsrivningsrätten
såväl som guldtäckningens storlek lämna ingen som helst
upplysning om penningvärdet. Yad beträffar partiprisindex så tillmätes
den kanske ofta alltför stor betydelse, då den ju starkt påverkas
av växelkurserna. Även levnadskostnadsindex påverkas ju
något av växelkurserna, men givetvis i vida mindre grad än partipriserna,
och därför bör den kunna tillmätas en större betydelse.
Ärbetslöshetsindex och arbetslöneindex lämna också anvisningar
om penningvärdets utveckling. Några andra metoder för bestämmande
av penningvärdet och dess förändringar i förhållande till
nyttigheter och tjänster torde inte finnas. Men riksbanksledningen
har vid flera tillfällen, efter vad jag sett i tidningarna, i intervjuer
och tillkännagivanden meddelat, att den inte fäster något
avseende vid dessa index. Den fäster således inte heller något avseende
vid penningvärdet i förhållande till nyttigheter och tjänster.
Och man kan därför enligt min uppfattning inte räkna med, att riksbanksledningen
kommer att vidtaga åtgärder för bibehållande av
ett konstant penningvärde.

Man har- då, synes det mig, inte någon annan möjlighet att få
ett någorlunda stabilt penningvärde än att sammankoppla vårt mynt
med den amerikanska dollarn, d. v. s. införa den fria guldmyntfoten.
Riksbanken tvingas i så fall av hänsyn till guldkassans storlek
att hålla våra sedlars värde konstant relativt dollarn, d. v. s. i förhållande
till guldet. Härmed har visserligen riksbanken avsagt sig
möjligheten att utöva något inflytande på penningvärdet och dess
ändringar samt överlämnat detta åt Förenta staternas bankpolitiker.
Men då det väl är sannolikt att dessa taga den hänsyn, som jag
ovan antytt, nämligen till prisfluktuationerna, så får jag säga, att
det ej torde vara farligt överlämna bestämmandet åt dem helst om
riksbanksledningen ämnar i fortsättningen ej fästa mer avseende vid
dessa prisförhållanden, än som den hittills behagat gorå. Det är
uppenbart, att vad Sverige gör i det fallet ingenting inverkar på
förhållandena i Amerika. Där äro förhållandena så stora i jämförelse
med våra, att det ingenting betyder. Riksbanksledningen
har flera gånger framhållit, att målet för dess valutapolitik skulle
vara att hålla en normal dollarkurs. Jag tror, att det står även i
det uttalande, som nu föreligger, att man ämnar försöka göra detta,

Tisdagen den 20 mars, f. m.

49 Nr 20.

vare sig dollarn stiger eller faller. Men då riksbanksledningen intar
den ställningen, sa finns det, såvitt jag kan finna, inte längre något
skäl att ytterligare uppskjuta den fria guldmyntfotens återinförande.
Genom ett återgående till denna fria guldmyntfot skulle
vart penningväsen bliva skött i överensstämmelse med den omvårdnad,
som ägnas penningväsendet i Förenta staterna. Och det skulle,
efter min mening, icke behöva oroa vår trygghetskänsla att veta, att
sa bleve fallet.

Det mot guldmyntsfotens omedelbara återinförande åberopade
skälet, att det skulle leda till guldspekulation, torde jag egentligen
inte behöva fästa något avseende vid, da det säkerligen inte har så
stol betydelse. Den riksbanken medgivna sedelutgivningsrätten och
bestämmelserna om guldtäckning sakna med hänsyn till vårt penningvärde
varje betydelse. Enligt min åsikt skulle det vara långt
bättre med fullständig frihet i dessa avseenden, och att riksbanken
som sitt enda direktiv skulle ha att hålla penningvärdet konstant
relativt nyttigheter och tjänster. Men då detta är svårutförbart, så
skulle penningvärdet i stället hållas konstant i förhållande till guldet.
Guldtåckningen och den begränsade sedelutgivningsrätten äro
att anse endast såsom påtryckningsmedel på riksbanksledningen för
att tvinga den att fullgöra sin skyldighet i detta avseende.

Man skulle ju kunna, om man ville, gå längre in på detta ämne
och anföra exempel från andra länder. Vi ha i Finland ett exempel
på hur man gatt till väga vid ett långsamt och försiktigt genomförande
av deflationen. Jag kan inte förstå annat, än att Finland
lyckats på ett mycket bättre sätt än man gjort här i Sverige, där
man framtvingat denna oerhört våldsamma deflation, som naturligtvis
är skulden till en hel mängd av de olyckor, som drabbat oss
under de sista 1 72 aren. Riksbanken har, såvitt jag vet, i det fallet
inte gjort någonting för att få förhållandena att utveckla sig på
ett mera gynnsamt sätt än de gjort.

Jag har, herr talman, vid tidigare tillfällen uttalat mig i den
riktningen, att sedelinlösningsskyldigheten icke borde påvila riksbanken
under dessa_ krisförhållanden, och jag skulle alltjämt ha
den uppfattningen, ifall riksbanksledningen ville taga någon hänsyn
till dessa av mig antydda omständigheter. Men då riksbanken
inte gör detta, då den inte fäster något avseende vid prisförhållandena
eller söker att i någon mån genom diskontot påverka dessa förhållanden,
så menar jag, att ingenting annat återstår att göra än
att bibehålla vårt penningvärde vid guldpariteten och alltså ålägga
riksbanken sedelinlösningsskyldighet.

^lar’ h°rr talman, förmodar jag, inte någon utsikt att vinna
gehör för ett yrkande i dylik riktning vid detta tillfälle. Men jag
har velat anföra detta, på det att det åtminstone må såsom min
mening ^få komma till kammarens protokoll, till dess att frågan
nästa gång kommer före, att jag anser, att tiden verkligen nu är
inne att taga detta steg. Blir det inte taget i dag, så hoppas jag
dock för min del, att det blir det den 15 maj.

Andra hammarens protokoll 1023. Nr SO.

Ang. befrielse
för riksbanken
från

skyldigheten

att

inlösa sedlar.
(Ports.)

Sr 20. 50

Tisdagen den 20 mars, f. nr.

Ang. befrielse
för riksbanken
från

skyldigheten

att

inlösa sedlar.
(Forts.)

Chefen för finansdepartementet herr statsrådet Thorsson: Herr
talman! Herr Lindmans framställning angående anledningen till
att sedelcirkulationen och sedelutsläppningen under krigsåren blivit
ovanligt stor innehöll ju åtskillig sanning, men den innehöll inte pa
långa vägar hela sanningen. Jag förstår så innerligen väl, att detta
var ett kärkommet tillfälle att rida upp mot kommissionerna och
säga: ja, där ser ni, att det var kommissionernas fel. Men vi lägga
icke detta problem riktigt, om vi börja först med den ekonomiska hushållningen
år 1917 eller 1918, ty före den tiden hade inträffat en
hel del saker, som utgjorde grunden för kommissionernas tillskapande
Det var ’ju så, att redan när världskriget utbröt, så inträffade eu
dei omständigheter, som rent automatiskt satte penningrörelsen särskilt
i gång. För det första beslöt riksdagen att ge Kungl. Maj :t en
öppen kredit på 50 miljoner kronor för vidtagande av vissa åtgärder,
som jag nu inte behöver erinra om. Dessutom kompletterade de militära
myndigheterna sina förråd uti en mycket stor omfattning varigenom
avsevärda sedelmängder förbrukades. Man släppte således
genast då ut mellan 50 och 100 miljoner kronor. Vi vidtogo ingå
särskilda åtgärder för att skydda våra mera fast liggande tillgångar,,
utan realisationen började mycket fort. Och denna hastiga realisation,
med varulagrens uttömmande och förvandling. i klingande mynt
eller andra betalningsmedel, åstadkom en ekonomisk situation, soni
tvang oss att sätta sedelpressarna igång. Detta skedde långt innan vt
ännu hade börjat drömma om kommissioner. Det var först när avspärrningen
och andra världskrigets händelser gjorde det omöjligt för oss
att driva vår samhälleliga verksamhet, som vi tvuiigos att vidtaga
åtgärder för att ransonera de knappa tillgångarna och för att se till,
att man kunde med de råmaterial med mera, som stodo till buds, halla
vår produktion i gång. Det var då, men först då, kommissionerna
tillkommo. Men grunden, herr Lindman, den var redan förut lagd
för den sedelpolitik, som, när den senare skulle avkopplas, måste
innebära så många, många stora förluster på så manga hall. . bedan
vill jag säga, att mitt under den tid, när vi hade minst anledning att
göra penningöverflyttningar, så inlöstes av svenskar för over 52(J
miljoner kronor av våra förut i utlandet placerade lan Och varlor.
Jo därför att de gåvo bättre ränta, när de kommo i de nya agarnas
händer. Men det är alldeles påtagligt, att detta i hög grad medverkade
till vår valutas försämring. . „ ... ,

Men när den förutvarande ordföranden i en av vara största, privatbanker
med eu sådan kraft nu riktar sig mot bankofullmäktig
för bristande förutseende i diskontopolitiken, sa kan jag inte underlåta
att fästa hans uppmärksamhet på att just under senare tid, da riksbanken
har sänkt sin ränta avsevärt, så har den privata bankverksamheten
i viss mån gjort denna räntesänkning verkningslös genom att
hålla en marginal mellan in- och utlåningsrålitan, som är anrnar -ningsvärt hög. Detta tycker jag också bör papekas i denna debatt,,
när en av målsmännen för denna de privata bankernas räntepolitik
uppträder och kritiserar den diskontopolitik, som landets huvudbank
har fört. Vi kunna inte någon av oss, som suttit i riksdagen och

Tisdagen den 20 mars, f. m.

Öl

deltagit i den ekonomiska ledningen, undandraga oss ansvaret för den
ekonomiska politik, som har förts i detta land. Och därför tycker
jag att vi också kunna var och en taga sin anpart av detta ansvar
utan att känna någon benägenhet att vilja skjuta över det på andra.

Herr Lindman: Herr talman! Jag vill blott säga ett par ord
gentemot vad herr finansministern anförde. Vad beträffar importen
av obligationer utav enskilda personer, så är detta ju eii sak som
icke kunnat påverka denna fråga. Gentemot vad som av honom
nämndes om bankens räntepolitik, vill jag framhålla, att man icke
velat, icke ansett sig från riksbanksledningens sida böra taga någon
hänsyn alls till prisnivån Såvitt jag kan förstå har man aldrig
gjort det utan rent av sagt, att detta var en sak, som man inte
befattade sig med.

När den tidpunkten nu är inne, att fragan om inlösen av sedlar
nu blivit fullt aktuell sedan guldpariteten uppnåtts, den fråga som i
det förevarande betänkandet från bankoutskottet behandlats, bör
man väl kunna taga steget ut. Jag måste då för min del utgå från,
att man tänker ställa sig passiv i fortsättningen, liksom hittills. Jag
undrar, om inte herr finansministern vid en blick tillbaka på de sista
tva aren, eller kanske blott den sist förflutna tiden av 11/2 år, ändå
skulle vilja ge mig någon rätt och medgiva, att det finns fog att
uttala den meningen, att det kanske varit bättre, om man hade fäst
sm uppmärksamhet starkare pa detta viktiga spörsmål från riksbanksledningens
sida än att helt och hållet lämna det vind för väg
och icke bry sig om det. Man kan icke, enligt min mening, påstå,
att det varit till lycka för vart land, att vi drivit denna deflationspolitik
med sådan oerhörd hastighet och fart som vi gjort under den
.sist gångna tiden av U/2 år. Riksbanksledningen har i det fallet
hatt möjlighet att göra någonting, men det har densamma konstant
underlåtit att göra.

Herr förste vice talmannen Nilson: Herr talman! Jag vill i

anledning av den föregående talarens yttrande fästa uppmärksamheten
vid att diskontot under kriget på grund av vidtagna restriktioner
över hela världen förlorade sin väsentliga betydelse. Hetta
är erkänt av en så pass framstående nationalekonom på det monetära
området som professor Wicksell. Vidare vill jag erinra därom,
att den ärade talaren själv i denna kammare vid ett föregående tillfälle
har förklarat sin fulla anslutning till ett program, som innebär
den svenska kronans återförande till dess lagliga guldparitet.

Då den ärade talaren säger, att fullmäktige i riksbanken icke
i sin diskontopolitik fäst något avseende vid prisnivån, skulle jag
vilja fråga den ärade talaren: Hur vet han det? Kan han så rannsaka
hjärtan och pröva njurar? Vi angiva icke och publicera icke
de synpunkter, som för oss äro bestämmande vid varje sådant tillfälle,
då ändring i diskontot vidtages, men vi handla därvidlag under
full känsla av det ansvar, som vi hava för vården av den svenska
kronans värde.

Nr 20.

Ang. befrielse
för riksbanken
från

skyldigheten

att

inlösa sedlar.
(Ports.)

Nr 20. 52

Tisdagen den 20 mars, f. m.

Ang. befrielse
för riksbanken
från

skyldigheten

att

inlösa sedlar.
(Forts.)

Herr Lindman: Jag ber, herr talman, om ursäkt för det jag
kommer tillbaka ett ögonblick med anledning av vad herr förste
vice talmannen sade. —- Ja, man vet ju ej, vilket mål riksbanksledningen
har haft för höjningar eller sänkningar av diskontot annat
än det man finner av vad som sker, det vill säga de höjningar eller
de sänkningar som göras. Jag skulle vilja upprepa detta: Hur

bär man kunnat vidtaga diskontosänkning, då penningvärdet varit
i ett hastigt sjunkande? För mig är det oförståeligt, men det kanhända
finns någonting hos riksbanksledningen, som den ej talar om,
som gör att det kan bli fullt förståeligt. Vi kunde kanske få fråga
den ärade förste vice talmannen, om riksbanksledningen i sm diskontopolitik
haft tankarna på prisfluktuationerna, d. v. s. på varornas
stegring i pris eller på varornas fallande i pris d. v. s. penmngevärdet.
Det är väl i alla fall på det sättet, att man genom en
diskontopolitik kan påverka dessa i en viss mån. Jag vill inte såga,
att man kan göra det i vilken grad som helst, men i viss man, och
man bör vid sina åtgöranden åtminstone hava i syfte att påverka
dem i viss riktning för att förebygga sådana kalamiteter, som jag

nyss talade om. . ,

Att jag vid ett tidigare tillfälle, jag vill minnas i tjöt, uttalade
mig för penningsvärdets återförande till guldpariteten, det är riktigt.
Den saken ha vi väl alla i denna kammare velat, och den har
även jag gjort mig till tolk för. Men jag gjorde mig inte till tolk
för att åtgärden skulle göras då eller med brutal hastighet. Det
är därför jag velat något förklara, varför jag nu kommit till annan
uppfattning, nämligen att vi inte fått de följder av befrielsen ifrån
sedelinlösningen för riksbanken, som jag åtminstone hade ansett,
att man borde ha kunnat förvänta sig vid tidigare tillfällen.

Herr förste vice talmannen Nilson: Jag vill med anledning

av den föregående talarens anförande såga, att jag är icke ^tillfälle
att yttra mig rörande riksbankens diskontopolitik före ar 1920,
det år då jag mottog förtroendet att vara fullmäktig i riksbanken.
Då talarens anmärkningar väsentligen riktade sig mot den diskontopolitik,
som fördes dessförinnan, saknar jag både befogenhet och
skyldighet att svara på hans fråga. .

Vad däremot angår slutet av hans anförande, då han sade: Visst
vilja vi återföra svenska kronans värde till den lagstadgade guldpariteten
-— men han på samma gång vände sig mot den prissänkning,
som har skett, så skulle jag vilja fråga honom: hur skall man
kunna höja svenska kronans värde och återföra den till guldpariteten
utan att på samma gång även åstadkomma en sänkning av
prisnivån?

Efter härmed slutad överläggning gav herr talmannen propositioner
först på bifall till utskottets hemställan samt vidare på avslag
å såväl berörda hemställan som Kungl. Majrts proposition i ämnet;
och blev utskottets hemställan av kammaren bifallen.

Tisdagen den 20 mars, f. m.

53 Jfr 20.

§ Ils

Herr statsrådet Olsson avlämnade Knngl. Maj:ts propositioner:

nr 182, angående omläggning av statsverkets räkenskapsår;

nr 188, med förslag till förordning om begränsning av den myckenhet
brännvin, som må framställas i sammanhang med pressjästberedning
;

nr 128, angående pension å allmänna indragningsstaten åt indelte
soldaten F. W. A. Duwähl och f. d. indelte furiren C. J. It.

Sandahl;

nr 192, angående bemyndigande att träffa förlikning med strandägare
vid Göta älv rörande kronan tillkommande rätt till uppdämning
av älvens vatten;

nr 193, angående befrielse för N. A. Degerman in. fl. från skyldighet
att utgiva vissa vites- och skadeståndsbelopp; och

nr 194, angående egnahemsbyggnader för statens järnvägars
personal vid Notviken och Ulriksdal.

Ifrågavarande propositioner blevo på begäran bordlagda.

§ 12.

Vid härefter, punktvis, skedd föredragning av bankoutskottets
utlåtande, nr 17, i anledning av vissa framställningar rörande elfte
huvudtiteln, innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna,
biföll kammaren vad utskottet i detta utlåtande föreslagit.

§ 13.

Vidare förekom till behandling andra kammarens andra tillfäl- Ang. utskänkliga
utskotts utlåtande, nr 4, i anledning av första kammarens beslut ning inom
rörande väckt motion angående utskänkning inom riksdagsrestau- riksdag».
rangen av spritdrycker, vin och Öl. restaurangen

I en inom första kammaren avgiven och till dess andra tillfälliga
utskott hänvisad motion, nr 148, hade herr Stendahl m. fl. hemställt,
att riksdagen måtte uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontoret
att ordna utskänkningen i riksdagsrestaurangen i enlighet med
de föreskrifter, som gällde restauranger i Stockholm, vilka hade rätt
att utskänka spritdrycker, vin och Öl.

I utlåtandet nr 3 hade nämnda utskott hemställt, att första kammaren
i anledning av förevarande motion måtte besluta, att riksdagen
skulle uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontoret att låta ordna
ifrågavarande angelägenhet i överenstämmelse med av utskottet angivna
riktlinjer, innefattande, att utskänkning av brännvin, vin och
Öl till ledamöter av riksdagen och personer, som befunne sig i deras
sällskap, borde i förening med måltid få äga rum i riksdagsrestaurangens
matsal.

Nr 20. 54

Tisdagen den 20 mars, f. m.

Ang. utskänkning
inom
riksdagsrestaurangen

av

spritdrycker,
vin och Öl.
(Forts.)

Vid utlåtandets föredragning i första kammaren den 10 mars
1923 bifölls — med 80 röster mot 38 — denna hemställan med den
ändring, att den ifrågasatta utskänkningen skulle omfatta allenast
Öl och vin.

Jämlikt § 63 riksdagsordningen hade detta beslut delgivits andra
kammaren, som hänvisat ärendet till sitt andra tillfälliga utskott.

Vid innevarande riksdag hade en inom andra kammaren väckt
motion, likalydande med ovannämnda inom första kammaren avgivna,
avslagits av andra kammaren med 92 röster mot 83, som avgivits
för ett förslag av samma innehåll som det av första kammarens andra
tillfälliga utskott framställda.

I nu föreliggande utlåtande hemställde utskottet, att andra kammaren
måtte biträda första kammarens i ärendet fattade beslut.

Reservation hade avgivits av herrar Olsson i Labbemåla, Johansson
i Bro, Holmberg och Boden.

Utskottets hemställan föredrogs. Därvid yttrade:

Herr Johansson i Bro: Herr talman, mina herrar! Som jag
är alldeles övertygad, att kammaren inte vill ingå på förnyad
debatt i denna fråga, skall jag inskränka mig till att yrka avslag
på utskottets hemställan.

Herr Buren: Herr talman! Jag inskränker mig till att yrka

bifall till utskottets hemställan.

Herr Olsson i Labbemåla: Herr talman! Jag är fullkomligt

ense med, därom är jag övertygad, flertalet av kammarens ledamöter
därom, att någon debatt i denna fråga i dag icke behöver upptagas,
men jag torde, då jag icke brukar belasta kammarens protokoll, få
säga några ord.

En ärad ledamot av denna kammare yttrade häromdagen, att
bland det underbaraste han sett och hört vid denna riksdag var, att
det fanns fyra ledamöter av denna kammare, som hesiterade att taga
utskottets förslag. Jag måste säga, att för mig finns det en sak
som är ännu mera underbar, som för mig ter sig ännu mera förvånande,
det är, att det finns så många i denna kammare, som säkerligen
i flydda dagar stått på samma ståndpunkt, som vi reservanter
i dag göra, men som i dag hava en motsatt åskådning. Jag
tror dock icke att deras mening är ett uttryck för stämningen ute i
vårt land, utan den torde nog vara föranledd av andra omständigheter.

Man har sagt, att denna fråga är av den art, att de debatter,
som här förts i densamma, äro nedsättande för kammarens anseende.
Det är icke utan att jag ansluter mig till den åsikten. Jag vill dock
fastslå, att det är icke nykterhetsvännerna i denna kammare, som
framkallat dessa debatter, utan de torde ha förorsakats av den motsatta
sidan.

Tisdagen den 20 mars, f. m.

55 Nr 20.

Kall vi nu genom att taga utskottets föreliggande förslag biträda
första kammarens beslut, torde vi därmed, det är min uppfattning,
icke slippa ifrån dessa debatter i kammaren. Ty det är alldeles
uppenbart, att vad man i dag vinner genom ett bifall till utskottets
förslag, icke kommer att tillfredsställa alla i denna kammare, och
jag är tämligen övertygad om, att vi nästa år hava samma fråga
på tapeten. Man torde väl då finna det önskligt att få in även
spriten i riksdagsrestaurangen. Jag vill således för min del säga,
.att det för kammarens anseende hade varit det allra bästa, om kammaren
stått kvar på den ståndpunkt den förut intagit i denna fråga, detta
i synnerhet om jag tänker på hurudan den kammare var beskaffad,
som genomförde den vidtagna reformen, och jämför den med andra
kammaren i dag, sådan den är sedan demokratien hållit sitt segertåg
i vårt land.

Utskottets korta motivering lockar verkligen till åtskilliga reflexioner.
Jag skall emellertid inte ge mig in därpå utan skall,
herr talman, inskränka mig till att yrka avslag å utskottets såväl
motivering som hemställan.

Herr Jonsson i Eskilstuna: Herr talman! Jag skulle* icke ha
begärt ordet i denna fråga, om inte den föregående ärade talaren direkt
provocerat ett yttrande från min sida, då han uttalade sin förvåning
över att det finns ledamöter i kammaren, som ändrat mening
i denna fråga. Jag skulle möjligen tillhöra dessa. Jag har samma
mening om det olämpliga i servering av alkoholhaltiga drycker i riksdagsrestaurangen,
som jag förut haft, men sedan vi förra gången behandlade
saken, har situationen väsentligen förändrats. Här har i
riksdagen faktiskt ägt rum en omröstning bland ledamöterna om en
viss ordning i riksdagsrestaurangen. Vid denna omröstning har otvivelaktigt
majoriteten av riksdagens ledamöter uttalat sig för en annan
ordning än den, som nu råder. Jag har för min del helt enkelt
velat konstatera detta faktum och böjt mig för majoritetens mening.
Det är anledning till att jag nu befinner mig bland utskottsmajoriteten.

Jag yrkar, herr talman, bifall till utskottets hemställan.

Herr Spångberg: Herr talman! Jag skall endast med några få
*örd tillkännagiva den kommunistiska gruppens mening i denna fråga.
Vi kommunister tillhöra icke dem som ändrat sig i denna fråga.
Vi hava förut under debatterna i kammaren flera gånger framfört
de skäl, varför vi gått mot servering av spritdrycker i riksdagsxestaurangen,
och dessa äro fortfarande för oss gällande.

Jag ber således, herr talman, att få yrka avslag å utskottets
hemställan.

överläggningen förklarades härmed avslutad. Herr talmannen
gav propositioner dels att kammaren måtte bifalla utskottets hemställan,
dels ock att kammaren måtte, med avslag å berörda hemställan,
besluta, att icke biträda första kammarens i ärendet fattade
beslut; och fann herr talmannen den förra propositionen vara med

Ang. viskänk -ning inom
riksdagsrestaurangen

av

spritdrycker,
vin och Öl.
(Forts.)

Nr 20. 56

Tisdagen den 20 mars, f. m.

Ang. utskänkning
inom
riksdagsrestaurangen

av

spritdrycker,
vin och Öl.
(Forts.)

övervägande ja godkänd. Votering begärdes emellertid, till följd''
varav nu uppsattes, justerades och anslogs denna omröstningsproposition: Den,

som vill, att kammaren bifaller andra tillfälliga utskottets;
hemställan i utskottets förevarande utlåtande nr 4, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren, med avslag å utskottets berörda hemställan,
beslutat icke biträda första kammarens i ärendet fattade beslut.

Voteringen utvisade 118 ja mot 68 nej, vid vilken utgång kammaren
således bifallit utskottets hemställan.

§ 14.

Herr statsrådet Hansson avlämnade Kung!. Maj:ts propositioner: nr

201, med förslag till lag om ändrad lydelse av 22 kap. 21 §
strafflagen; och

nr 180, angående anslag till bestridande av understöd åt offentliga
rättshjälpsanstalter.

Nämna propositioner bordlädes.

§ 15.

Föredrogs andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande,
nr 5, i anledning av första kammarens beslut rörande väckt niotio»
om skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om utredning och förslag
i fråga om beredande av arbete åt tuberkulossjuka konvalescenter ;
och begärdes ordet därvid av

Herr Eurén, som yttrade: Herr talman! Ett tryckfel har insmugit
sig i klämmen, i det att där står ordet bifalla i stället för ordet
biträda. Jag hemställer, att andra kammaren måtte besluta biträda
första kammarens i ärendet fattade beslut.

Vidare anfördes ej. Kammaren biföll det av herr Eurén framställda
yrkandet.

§ 16.

Härpå föredrogos var efter annat:
statsutskottets utlåtanden:

nr 29, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nybyggnad
för de kemiska och fysiska institutionerna vid Chalmers
tekniska institut; och

Tisdagen den 20 mars, f. in.

Nr 20.

nr 31, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anstånd
med återbetalning av räntefritt lån för svenska församlingens
i London kyrkobyggnad;

bankoutskottets memorial, nr 18, angående kostnader för lön till
vissa icke-ordinarie befattningshavare vid riksdagens verk; samt

jordbruksutskottets utlåtanden:

nr 19, i anledning av väckt motion om anslag till fortsatt inventering
av odlingsmark m. m.; och

nr 20, i anledning av väckt motion om personligt lönetillägg åt
preparatorn vid veterinärhögskolan Chr. Hoth.

Utskottens i nämnda utlåtanden och memorial gjorda framställningar
blevo av kammaren bifallna.

§ 17.

Jordbruksutskottets utlåtande, nr 21, i anledning av väckt motion
om fraktlindring för hingstägare vid hingstpremiering föredrogs
härefter. Ordet begärdes därvid av

Herr Fjellmau, som anförde: Herr talman! Denna motion har
icke vunnit utskottets gillande, men jag skall dock be att få säga
några ord om densamma. Tanken på en centralisering av hingstpremieringarna
har sedan flera år tillbaka dryftats man och man
emellan bland hästintresserade. Emellertid har man icke kunnat genomföra
denna sak mera än i en provins, beroende på särskilda omständigheter.
Hingstägare äro på grund av hingstbesiktningslagen
skyldiga att uppvisa sina hästar på den plats, som därför blivit
fastställd. Detta är lätt för dem, som bo nära denna plats, men för
dem, som bo i utkanten av länet, är det svårare. Dessa måste antingen
föra hästarna på de långa vägarna från den plats, där
hingstarna äro stationerade, varigenom de riskera, att hästarna kom:
ma ur kondition och bliva handicapade vid premieringen. Eller också
måste de frakta hästarna ett avsevärt stycke å järnväg, och då
är det ju påtagligt, att detta medför utgifter. Därför har det på
sina håll väckt missnöje i det län, där man försökt sig på denna
slags premiering, Malmöhus län. Men trots allt ansåg man försöket
hava haft sin stora betydelse.

Vad vinner man med en centralisering av hingstpremieringen?
Vid avfattandet av motionen ha flera synpunkter gjort sig gällande
för mig, och är det särskilt en, som jag anser vara av största betydelse.
Jag skall be att med några ord få understryka den. Premieringen
kan förenas med auktioner på hästar, och då kunna även spekulanter
från utlandet vara att påräkna.

Hur är det månne ställt med vår hästexport? Jo, vi hade en
gång en synnerligen lovande sådan, men den har som så mycket annat
gått åt skogen. Man försökte förra året få den åter i gång,
och det såg ut att lyckas. Exporten var under januari månad 575

Ang. fraktlindring
för
hingstägare
vid hingstpremiering.

Kr 20. 58

Tisdagen den 20 mars, f. in.

Ang. fralctlindring
för
hingstägare
vid hingstpremiering.

(Torts.)

hästar. Sedermera steg siffran månad efter månad, och i maj var
exporten uppe i 1,743 hästar. Men i mitten av året, i augusti månad,
tog det slut. Det berodde på att man hade inriktat densamma endast
på Tyskland. Då markkursen föll, lönade det sig'' icke att sända
hästar dit. Har då import förekommit av något land? Ja, Frankrike
har importerat stora massor av hästar från Belgien. Jag vet,
att orderna voro så stora, att hästförsäljarna i Belgien hade svårt
att kunna fullgöra dem. Det betalades för hästarna 4,000 francs
per styck, och då francen stod i 25 öre, var det ett hästpris av 1,000
kronor. Varför ha vi svenskar ej fått vara med på ett hörn, och
varför ha icke våra myndigheter bevakat våra intressen, så att vi
fått avyttra våra hästar? I Tjeckoslovakiet är det på samma sätt.
Där har importerats mycket hästar, särskilt avelsdjur. I december
månad inköptes 32 hingstar från Belgien och man betalade för dem
G,000 kronor per styck. Jag känner en person, som sett dessa hästar
— en fullt vederhäftig person — och han förklarade, att beträffande
kvalitéen de icke överträffade vad våra hästuppfödare kunna åstadkomma
i Sverige.

Jag har tänkt, att genom dessa möten, som skulle anordnas i
våra största avelscentra, utländska hästhandlare skulle lockas att infinna
sig. Man skulle därigenom få kontakt med dem och icke släppa
dem så som nu sker till stor olycka för vår hästexport.

Utskottet har avstyrkt motionen och såsom motivering därför
anfört, att det torde »ankomma på Kungl. Maj :t att beträffande statens
järnvägar efter prövning i varje särskilt fall besluta rörande
framställningar om fraktlindring av här ifrågavarande art». Det
är klart, att jag, innan jag lämnade fram motionen, tog reda på under
hand, om det skulle lyckas med en framställning av dylik art. Utskottet
anser, att hushållningssällskapen borde hänvända sig till
Kungl. Maj:t, som skulle infordra yttrande från järnvägsstyrelsen.
Alla jag talat med äro ense om, att järnvägsstyrelsen skulle lämna
ett bleklagt nej på en sådan framställning. Hava mötena väl kommit
till stånd och man sett, att det blir publiktillströmning, då kanske
järnvägsstyrelsen skulle gå in på fraktlindring, men icke gör den
det i början.

Jag beklagar, att utskottet icke kunnat välvilligare behandla
motionen. Jag tror, att det ligger något bakom denna sak, och att
det vore till lycka för hästaveln, om någonting kunde åstadkommas.

Vidare yttrades ej. Sedan herr andre vice talmannen, som under
herr Fjellmans anförande övertagit ledningen av förhandlingarna,
framställt proposition i ämnet, biföll kammaren utskottets hemställan.

§ 18.

Vid nu skedd föredragning av jordbruksutskottets utlåtande, nr
22, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående förlängd giltighetstid
av avlöningsreglemente för tjänstemän vid domänverket
in. m., blev utskottets däri gjorda hemställan av kammaren bifallen.

Tisdagen den 20 mars, f. in.

Nr 20.

§ 19.

Till avgörande företogs jordbruksutskottets utlåtande, nr 23, i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående disponerande av
1922 års avkastning av statens hästavelsfond.

I enlighet med vad Kungl. Maj:t föreslagit i en till riksdagen
•den 16 februari 1923 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad proposition^
nr 70, hemställde utskottet, att riksdagen måtte beträffande
1922 ars avkastning av statens hästavelsfond ävensom reserverad del
av 1921 års avkastning av samma fond besluta, att, sedan ett belopp
av 9,000 kronor lagts till fondens kapital, ett belopp av 50,000 kronor
skulle av Kungl. Maj:t disponeras till åtgärder för hästavelns
främjande samt återstoden reserveras.

Ang. disponerande
av
avkastningen
av statens
hästavelsfond.

Vid utlåtandet var fogad reservation av herr Vahlstedt, som ansett,
att utskottets hemställan, vari han instämde, bort grundas på
annan i reservationen angiven motivering.

Efter föredragning av utskottets hemställan anförde:

Herr "Valilstedt: Herr talman! Då jag reserverat mig mot detta
utskottsbetänkande, sa maste jag- yttra mig med några ord i denna
fråga, men jag skall fatta mig så kort som möjligt.

Om dessa 50,000 kronor, vilka riksdagen står i begrepp att ställa
till Kungl. Maj :ts förfogande för hästavelns befrämjande, vore av
vanligt anslags natur, skulle jag yrka på avslag i fråga om de 6,000
kronorna till Jockeyklubben och de 5,000 kronorna till Svenska travsällskapet,
och att summan sålunda skulle nedsättas med 11,000 kronor
till 39,000 kronor. Men här gäller det nu endast att från avkastningen
av hästavelsfonden bevilja detta belopp, att ställa det till
förfogande för Kungl. Maj:t, och riksdagen har icke någon bestämmanderätt^
i fråga om, hur dessa medel skola fördelas. Såsom det
framgår saväl av den kungl. propositionen som ock av utskottets utlåtande,
är det stuteriöverstyrelsen, som fördelar dessa penningar
med Kungl. Majrts godkännande. Min reservation innebär därför endast
en hemställan, att Kungl. Maj :t måtte taga i övervägande, huruvida
i framtiden medel böra ställas till förfogande för Jockeyklubben
och Svenska travsällskapet. Om riksdagen skulle bifalla min
reservation och Kungl. Maj:t sedan finna, att medel ej böra ställas
till dessa sammanslutningars förfogande, torde dessa medel i stället
kunna komma avelsföreningarna till godo. Det har också under
behandlingen av detta ärende i utskottet erkänts, att det finnes mycket
stort behov för dessa föreningar att få understöd av statsmedel.
Detta bevisas även av den beräkning av anslaget, som finnes intagen
i utskottets utlåtande. Därav framgår, att under det att en del
•av föreningarna endast få 1,000 och några hundra kronor, tager
Jockeyklubben och Svenska travsällskapet icke mindre än 22 % av
hela anslaget. Om de, som gilla Kungl. Maj:ts ocli utskottets förslag
icke göra något inlägg i frågan, skall jag icke vidare inleda

Nr -20. 60

Tisdagen den 20 mars, f. m.

Ang. dispo- någon debatt om Jockeyklubben och Svenska travsällskapets bety''nerande
av jeige för c[en svenska hästavelns befrämjande, utan endast förklara,
a,avTatenT att Jag för min del anser, att dessa sällskap icke ha vidare betydelse
hästavelsf ond. för den svenska hästavelns befrämjande. Nu kommer det troligtvis
(Torta.) att sägas, att en del av dessa medel gå till hästuppfödarna i form
av penningpris till de hästar, som hinna fortast fram till målet. Men
även om man icke hyllar den uppfattningen, som jag har om dessa
kapplöpningars värde för hästavelns befrämjande, kan man erkänna,,
att det vore bättre, att dessa 11,000 kronor ginge direkt till hästavelsföreningarna.
Sedan den kungl. propositionen skrevs, har också
denna fråga kommit i ett annat läge genom riksdagens beslut beträffande
totalisatorn. Därigenom komma dessa föreningar, vilka
väl bli de, som komma att anordna tävlingarna och penningespelen,
att få tillräckligt med penningar utan att behöva taga dessa 11,000
kronor ur hästavelsfonden.

Herr talman, på grund av de skäl jag nu anfört, ber jag att fä
yrka bifall till den av mig vid utlåtandet fogade reservationen.

Herr Johansson i Uppmälby: Utskottet har vid sin behandling av
propositionen icke intagit någon annan ståndpunkt än att tillstyrka,
vad som Kungl. Maj :t föreslagit, nämligen att hästavelsf onden skulle
av 1922 års avkastning få disponera ett belopp av 50,000 kronor.
Vi ha icke inom utskottet, d. v. s. dess majoritet, givit oss in på
frågan om dessa medels användning och fördelning. Den tabell, som
här finnes återgiven, visar, hur medlen fördelats föregående år, och
i propositionen upplyses om, att ännu äro icke alla ansökningar inkomna
och att det blir Kungl. Maj :t, som i sista hand får pröva detta.
Jag kan ge den ärade reservanten rätt i en del av vad han anförde,
men jag måste säga, efter de upplysningar jag fått att beträffande
dessa avelspris — det är icke fråga om direkta understöd
— har man åtminstone ännu icke någon anledning att gorå någon
ändring. Det må sedan bli Kungl. Majrts sak att se till, att medlen
bli så rättvist fördelade som möjligt. Det kan tänkas, att det
kommer in flera ansökningar detta år, och det är icke sagt, att dessa
föreningar få dessa 11,000 kronor.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Sedan överläggningen härmed förklarats avslutad samt herr
andre vice talmannen givit propositioner dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till den vid utlåtandet fogade reservationen,
blev utskottets hemställan av kammaren bifallen.

§ 20.

Vidare föredrogs andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande,
nr B, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående fraktlindring i vissa fall för sten från statens stenlager;
och begärdes ordet därvid av

Ang.

fraktlindring
för sten
från statens
slenlager.

Tisdagen den 20 mars, f. m.

61 Jfr 20.

Herr Törnkvist i Karlskrona, som yttrade: Herr andre vice tal- Ang. .
man! Jag skall hålla ett kort begravningstal, och det skall icke heller
bli särskilt ledsamt, ty jag kan icke komma till annat resultat frin statens
för närvarande än det slutresultat, till vilket utskottet kommit, och stenlager.
det beroende på den omständigheten, att denna motion är förbunden (Forts.)
med eller i varje fall avsedd att vara förbunden med en annan motion,
som remitterats till statsutskottet och som ännu icke blivit föremål
för riksdagens behandling. I den motion, som nu behandlas,
är det fråga om nedsättning i fraktsatserna för sten från statens
stenlager, och i den andra motionen är det fråga om gratis tillhandahållande
åt kommunerna av sten. Men det är klart, att innan statsutskottet
behandlat denna sistnämnda del av frågan och riksdagen
fattat sitt beslut, vet man icke, om sten tillhandahålles och sålunda
icke heller om fraktnedsättning behövs. Enligt min mening borde
denna motions behandling ha vilat, tills beslut fattats i huvudfrågan.

Jag anser emellertid denna del av frågan vara av den minsta betydelsen
och vill sålunda icke yrka på återremiss, utan jag måste nöja
mig med att riksdagens beslut fattas i överensstämmelse med den
kläm, till vilken utskottet kommit. Men jag vill meddela, att jag
i ingen mån kan följa utskottets resonemang i motiveringen, vilket
jag vill till kammarens protokoll ha antecknat, utan att jag därför
vill förlänga debatten med att angiva vad det gäller. Jag ber alltså
att få yrka bifall till klämmen.

Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan bifölls.

§ 21.

Slutligen föredrogs andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts Ang. vissa
utlåtande, nr 4, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. försäljningsMaj
:t angående meddelande av bestämmelser därom, att vissa varor
skola vid införsel till försäljning vara försedda med tydlig ursprungs- Sprungsbeteckbeteckning
eller särskilt importmärke. ning.

Därvid anförde

Herr Holmström i Gävle: Herr talman! Jag anhåller att få
meddela, att min medverkan till utskottets avstyrkande av denna
motion skett under en förutsättning, utöver vad som i utskottets utlåtande
finnes anfört.

Jag ber först få erinra om, att denna motion har det synnerligen
lovvärda syftet att skydda svenska näringar mot utländsk konkurrens.
Och det medel härtill, som föreslås, är mycket enkelt. Importerade
varor skola förses med ordet »import», »utländsk vara»
eller dylikt, som anger deras karaktär av utländsk vara. Genom en
sådan åtgärd skulle icke endast svensk industri och svenskt hantverk
skyddas. Det skulle också vara till nytta för konsumenterna, enär
det, som bekant, i ett flertal fall händer, att utländska mindervärdiga
efterbildningar av välkända svenska fabrikat hit importeras
och försäljas under sken av att vara svensk tillverkning.

Xr 20. 62

Tisdagen den 20 mars, f. m.

Ang. vissa
försäljningsvarors
förseende
med ursprungsbeteckning.

(Forts.)

Interpellation.

Om den föreslagna åtgärdens stora nytta kan således knappast
vara mer än en mening. Utskottet liar också förklarat sin anslutning
till såväl motionen som de utlåtanden, som på utskottets begäran inlämnats
av Industriförbundet och styrelsen för Sveriges Hantverksorganisation.
Men då utskottet emellertid avstyrkt motionen, så är
det huvudsakligen av den anledningen, att frågan redan befinner sig
under Kungl. Maj:ts prövning. Industriförbundet bar nämligen i
skrivelse till Kungl. Maj:t den 10 mars 1922 ingått med en framställning
just i samma syfte som motionären. Utskottet förutsätter,
att den utredning, som kan föranledas härav, skall ske genom kommerskollegium
efter samråd med näringslivets organisationer, något,
vartill dessa för sin del förklarat sig villiga.

Men det är ännu en förutsättning, som jag anser bör bli till protokollet
antecknad, nämligen att Kungl. Maj :t i anledning härav också
komme att åtgöra något i denna mycket viktiga sak. Industriförbundets
skrivelse är av den 10 mars 1922. Men ännu i denna dag,
således på ett helt år, har ingen som helst åtgärd vidtagits från
Kung], Maj:ts sida med anledning av denna skrivelse. Jag har inhämtat,
att den alltjämt ligger hos herr justitieministern.

Jag skall ej taga detta förhållande som anledning till några
reflexioner över regeringens intresse för svenskt näringsliv och dess
skydd. Dessa gorå sig själva. Jag har med dessa ord endast velat
fästa herr justitieministerns uppmärksamhet på, att hos honom sedan
omkring ett år vilar denna skrivelse med detta, i synnerhet I
dessa tider, så angelägna syfte att hjälpa vår industri och vårt hantverk.
Det är förhoppningen om att efter detta påpekande något
skall bli gjort från Kungl. Maj ds sida, som utgör den ytterligare
förutsättning, under vilken jag medverkat till utskottets avstyrkandeav
motionen i fråga.

Herr talman, jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Vidare yttrades ej. Kammaren biföll uskottets hemställan.

§ 22.

Ordet lämnades härefter på begäran till

Herr Starbäck, som anförde: Till Kungl. Maj:t gjordes av föreningen
Svenska Tonsättare i maj 1922 en anmälan om förhållandena
vid kungl. teatern av följande lydelse:

»Till Konungen.

Hos Eders Kungl. Maj:t gjorde Föreningen Svenska Tonsättare
den 5 juni 1919 i samband med förslag om regimförändring inom
Kungl. Teaterns ledning underdånigt uttalande (bil. 1), som avsåg
att vara en protest mot försök att förvanska operaverksamheten och
''dt stödjande av teaterstyrelsens då gjorda bemötanden av sådana
försök. Eders Kungl. Maj :t träffade också bestämmelser, vilka tydligen
voro avsedda att åt allmänheten bevara den statsunderstödda

Tisdageu deu 20 mars, f. m.

60 Jfr 20.

operaverksamheten som sådan, d. v. s. ren från sensationella biavsikter.

Föga kunde man då tänka sig, att utvecklingen under den nya
operaledningen skulle gå från en tendens att förvandla operaverken
till utstyrselstycken, via (som en Stockholmstidning uttryckte)
»Gr iinewaldrekiam och de nakna damerna i Simsonpjäsen», till ett
helt spelårs dominerande av en operett, ja, än värre, en operett med
revyartat inslag.

Fn sådan verksamhet står först och främst i odisputabel strid
med § 1 i Eders Kungl. Maj:ts nådiga reglemente för K. T., givet den
28 april 1899 och som lyder:

’Kongl. Teaterns uppgift är att på ett konsten i allo värdigt
sätt utöva musikalisk scenisk verksamhet ävensom bringa till utförande
konsertverk samt, förutom de baletter, vilka ingå i vissa operor
och sångspel, självständiga balettverk; teaterförvaltningen obetaget
att, där omständigheterna därtill föranleda, jämväl låta komma
till utförande skådespel och talpjäser i övrigt.’

Grundprincipen för operaverksamhet måste vara att leda densamma
på ett sätt, som sätter konsten i främsta rummet och som
bjuder de bästa alstren sa rikligt och i så värdig form som möjligt-.
Att genom ytliga betingelser, lyx och sensation, locka bort från kärnan
och genom sidoordnade medel fånga nyfikenhet och intresse, är
konstarten icke värdigt även om fintliga arrangemanger i fråga om
tid och sätt och en storartad reklam förmå att förskaffa ett operaverk
dominerande ställning under en säsong och framkalla en tillfällig
ekonomisk fördel.

Vidare måste med nödvändighet den inhemska konsten få komma
till sin fulla rätt och alldeles särskilt omhuldas, enär den ju har
att upptaga kampen med de mest gångbara verken ur all världens
operalitteratur.

Utvecklingen har här gått genom mer eller mindre värdefulla
verks ensidiga lancerande till dominerande ställning, för att man till
sist och under detta spelår tillgripit en sidoordnad konstform, operetten,
till ett liknande utnyttjande (bil. 2). Vi vilja icke neka till
att under vissa förutsättningar och undantagsvis operetten må fä
förekomma i K. T :s verksamhet, men vilja utveckla vart ett system
leder, som kulminerat i övergången till denna konstart som bärande
faktor.

Såväl^ Simson’ som Orfeus utgöra var i sitt slag genom det
sätt varpå de framförts en karrikatyr av den konstart de representera.

Denna operettkult, till vars effektuerande man, med förbigående
av betydande inhemska konstnärer, anlitat utländsk regissör och utländsk
dekorationsmålare, har sålunda dragit avsevärda summor ur
landet. Vidare har den ställt den allvarliga höga operakonsten helt
i skymundan och förvillat publikens begrepp, om vilken kulturform
K. T. slutligen har att utöva och vårda. Därigenom har ock en stor
del av den konstnärligt högst kvalificerade personalen fått gå sysslolös
eller föga anlitad, och det är väl fråga om, huruvida icke den till -

Interpellation.
(Forts.)

Nr 20. 64

Tisdagen den 20 mars, f. m.

Interpellation, fälliga floden i kassan mer än uppvägts av förlusten av en outnytt (Forts.

) ja cl arbetskraft. , . . , , .. ,

De svenska scenisk-musikaliska verken ha i radande system rom
ett sorgligt öde och framförts å tidpunkter, som varit så ofördelaktiga
som möjligt för verken. Aldrig har något svenskt verk vant
bland dem som lancerats med den tydliga avsikten att gorå dem till
attraktionsnummer. Vi hänvisa särskilt till de tre svenska urpremiärerna
från 1921, vilka förlädes till den 11 maj, således när såsom
gen praktiskt taget är så gott som avslutad. Rekordet slogs dock
1922, då av de annonserade svenska nyheterna endast baletten Heitiginnans
Friare’ kom upp och n. b. lancerades på ett sätt som försatt
varje teaterinitierad i fullständig häpnad (se bil. 3).

Hava de svenska tonsättarna skäl att beklaga sig i berörda hänseende,
gäller detta ock beträffande förfarandet vid svenska verks
antagande, där dock gällande bestämmelser finnas klart formulerade

(bil-4). . ,

Vi konstatera, att ovan anförda missförhållanden ej kunnat avhjälpas
eller förbättras genom byte av operachef och att här en kontinuitet
i ledningen, som undandrager sig bedömande utåt, tydligen
torde''bära skulden, ävensom att vare sig teatersakkunskap eller musikalisk
sakkunskap finnes presenterad i K. T:s direktion eller dess
chefskap.

På grund av det för verksamheten vid vår enda operascen synnerligen
kritiska läget har Föreningen Svenska xonsättare pa 1 ap -ligen utlyst extra möte den 17 maj beslutat, att under framförande
av ovanstående hos Eders Ivungl. Maj:t göra underdånig hemställan
om att en revision tillsättes för teknisk, ekonomisk och konstnärlig
utredning av förhållandena vid Kungl. Teaterns verksamhet med
uppdrag att efter verkställda undersökningar framlägga förslag till
nya riktlinjer för Kungl. Teaterns arbete.

Stockholm den 17 maj 1922.

Underdånigst

å Föreningen Svenska Tonsättares vägnar:

Natanel Berg,

ordförande.

Patrik Vrotblad,

sekreterare.»

Den i skrivelsen omnämnda bilagan 1 är av följande lydelse:

»Till Konungen.

Genom tidningsartiklar i dagspressen har vår uppmärksamhet
riktats på de principer, vilka skulle ligga till grund för en eventuell
regimförändring inom Kungl. Teaterns nuvarande ledning. _

På grund härav få undertecknade i underdånighet göra följande
uttalanden.

Karl Rosenbaum såsom talesman för de nya principerna synes
oförtydbart vilja inrikta Kungl. Teaterns arbete på att giva den

Tisdagen den 20 mars, f. m.

65 Nr 20.

egentliga musiken eu underordnad plats och såsom huvudmål för Interpellation.
operaverksamhetens utveckling sätta ''sevärdheten’, således den sen- (Forts.)
sationella utstyrseln, baletten och de tekniska hjälpmedlen.

Vi ha med förvåning kunnat konstatera tendenser därtill redan
under de sista åren av K. Teaterns verksamhet och tillåta oss påpeka
såsom en exponent härför mästerverket ''Trollflöjtens’ överförande
till utstyrselstyckenas repertoar.

Då nu som bärande tanke för Kungl. Teaterns verksamhet denna
tendens synes komma att drivas till ytterlighet, finna vi nödvändigt
att däremot inlägga den kraftigaste gensaga under förmenande, att
den egentliga musiken ingalunda hör få undanskymmas av sensation
och lyx och publikens uppfattning av den musikdramatiska konstens
väsen därigenom bliva förvanskad.

Vi ställa oss således i denna fråga på den ståndpunkt, soffi intagits
av operastyrelsen i dess bemötande av konsortiets förslag, och
få i underdånighet anhålla, att nämnda styrelses uttalade synpunkter
måtte bli avgörande vid Eders Kungl. Maj.ds behandling .av
ärendet.

Stockholm den 5 juni 1919.

Underdånigst

för Föreningen Svenska Tonsättare:

Natanael Bero,

ordförande.

Patrik Vretblad,

sekreterare.»

Bilagan 2 lyder sålunda:

»Utvecklingen: opera — operettrevy.

Metoden har varit att under spelåret sätta i förgrunden ett eller
par verk, särskilt valda för att på till buds stående sätt göras attraktiva
och detta med medel, som ofta varit av högst tvivelaktignatur.
Även i de fall, då verken ej varit att hänföra till musikdramatisk
litteratur av sekunda klass, har framförandet på operascenen
dock varit av den beskaffenhet, att det genom lyx i uppsättningen,
nuditet, ytlig sensation, revy- och spextrics undanskymt det''
väsentliga i verken nämligen det dramatiska och musikaliska innehållet,
livet.

Särskilt betänkligt blir förhållandet för de studerande och ungdomen,
vilka ej förut varit i tillfälle att bilda sig ett omdöme om den
verkliga karaktären av dessa konstalster.

Progressionen har gått från
Mefistofeles
Marouf

Andra kammarens protokoll 1923. Nr 20,

Nr 20 66

Tisdagen den 20 mars, f. m.

interpellation.

(Fort*.)

Manon

Hugenotterna

över •

Trollflöjten
Den Stumma
Simson och Delila

till Orfeus i Underjorden.

Dessa verit ha lancerats på tid och sätt, som gjort dem till §äsongens
tyngdpunkt och därigenom förtagit möjligheten för andra
verk att göra sig gällande.

Vidare har ett ensidigt utnyttjande av dessa privilegierade verk
slukat större delen av högsäsongen och förskjutit den värdefullare
delen av operalitteraturen till tidpunkter, då den saknar möjligheter
att attrahera publiken. Det rakt motsatta förhållandet torde vara
det enda riktiga.»

Bilagan 3 innehåller följande:

»Tablå över premiärer och repriser av svenska verk.

Balettshisser av K. Atterberg:

Elvorna av N. Berg:

Oillet på Sol]tång av V. Stenhammar:

Harald WiTcing av A. Hallén:
Hertiginnans friare av N. Berg:

Harvard Harpolelcare av K. Atterberg

Medeltida av T. Rangström:

Per Svinaherde av K. Atterberg:

premiär 28 december 1920,
repris utan annonsering i tidningarna
2 januari 1921,
ytterligare repris 8 januari

1921,

sedan bortglömd,
premiär 11 maj 1921,
repr. 19 augusti 1921,

» 1 januari 1922.

» 29 december 1907,

» 8 januari 1908,

» 2 maj 1914,

» 6 maj 1914.

» 29 december 1911,

» 3 januari 1912.

prem. 30 april 1922,
nedlagd efter en repr. 2 maj

1922.

prem. 29 september 1919,
repr. 9 januari 1920,

» 28 december 1920,

» 19 augusti 1921.

prem. 11 maj 1921,
repr. 25 augusti 1921.
prem. 11 maj 19$21,
repr. 25 augusti 1921.»

Tisdagen den 20 mars, f. m.

67 Nr 20.

Bilagan 4 innefattar följande:

»Redogörelse över förfarande vid antagande av några svenska
verk.

Leila av N. Berg inlämnades till K. T. 1910, utan att svar på över
ett år erhölls trots ideliga påminnelser; reglementet bestämmer
en tid av 4 månader för svars erhållande.

Premiär den 29 februari 1912; nedlades efter två repriser.

Per Svinaherde av K. Atterberg antogs till uppförande våren 1915.
K. T. uppdrog åt fröken Anna Beble att för ett pris av 500
kr. komponera och inöva baletten med K. T:s personal samt inköpte
av konstnären Einar Nerman för ett pris av 250 kr.
skisser till dekorationer och kostymer att användas vid verkets
uppförande. Efter verkställt förarbete, som kostat tid och pengar,
utsåg fröken B. på operachefens uppmaning rollinnehavare.
Därefter nedlades allt arbete på verket. Eröken B. har ej till
dato erhållit likvid. Premiär 11 maj 1921.

Elvorna av N. Berg beställdes av K. T. 1913, levererades våren
1914. Köptes för andra gången av K. T. 1919. Av K. T. inköpt
klaverutdrag på obekant sätt förkommet, beställdes och
honorerades ånyo. Premiär 11 maj 1921.

Kronbruden av T. Rangström inlämnades 1917; svar erhölls ej förrän
1921. Skulle enligt K. T:s plan uppföras under spelåret 1921
—22. Nedlagd.

Sensitiva av N. Berg, inköpt att uppföras under spelåret 1921—22.

Ej uppförd, vadan kontraktet förfaller.

De fåvitska jungfrurna av K. Atterberg inlämnades våren 1921;
svar ännu ej erhållet.

Egyptisk dans-scen av N. Berg inlämnades 1915; då svar ej erhölls
inom ett halvt år, återtogs den av komponisten.

Leda av N. Berg. Plan för omarbetning godkänd av kapellmästare
och regissör. Intet svar.»

Sedan jag blivit satt i tillfälle att närmare studera denna tonsättarnas
hänvändelse, lika uppseendeväckande i sak som moderat i
form, bär jag sökt att bilda mig en så klar föreställning som möjligt
angående förhållandena vid operan. Jag har därvid kommit till den
uppfattningen, att tonsättareföreningens framställning har mycket
stort fog för sig, och jag är dessutom övertygad om att det för operans
egen skull vore av den största betydelse, om en utredande undersökning
verkställdes, som kunde resultera i stabiliserad ekonomi och
därpå grundad gedigen konstnärlig verksamhet.

Jag får således anhålla om kammarens medgivande att till herr
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet få framställa följande
fråga:

År det herr statsrådets avsikt att med anledning av förenämnda
anmälan vidtaga snara åtgärder för en utrednings verkställande och
för avhjälpande av förefintliga brister vid kungl. teaterns ledning?

Ifrågavarande anhållan blev av kammaren bifallen.

Interpellation.

(Forts.)

Nr 20. 68

Tisdagen den 20 mars, f. m.

§ 23.

Avlämnades följande motioner, nämligen av:

herr Andersson i Itasjön m. fl., nr 244, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition, nr 124, med förslag till förordning om motorfordon
m. m.;

herr af Ekenstam, nr 245, i anledning- av Kungl. Maj ds proposition,
nr 111, angående uppdelning av Vifolka, Valkebo och Gullbergs
härads domsaga å Lysings och Göstrings härads samt Åkerbo,
Bankekinds och Hanekinds härads domsagor; och

herr Johanson i Hörninge ni. fl., nr 246, i anledning av Kungl.
Majt:s proposition, nr 114, angående anslag till utförande av vissa
fiskehamnar.

Dessa motioner bordlädes.

§ 24.

Anmäldes och godkändes följande förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen, nämligen

från första lagutskottet, nr 54, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den
31 maj 1918, innefattande särskilda bestämmelser angående rätten
till inmutning inom vissa län; samt

från bevillningsutskottet:

nr 55, i anledning av väckt motion om visst tillägg till § 19
mom. 1 i förordningen om frihamn;

nr 56, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till
förordning med särskilda bestämmelser om avdrag vid 1924 års taxering
till inkomst- och förmögenhetsskatt samt till bevillning av inkomst
m. m.;

nr 57, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till
förordning angående utsträckning i särskilda fall av den i § 13 mom.
5 i förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa för inkommande varor
föreskrivna tidsfristen av två år för utförsel eller uppläggning på
restitutionsupplag av tullrestitutionsgods;

nr 58, i anledning av väckt motion om förhindrande, att vissa
av statsfinansiella skäl genomförda tullförhöjningar utnyttjas av inhemska
tillverkare; och

nr 59, i anledning av väckt motion med förslag att nöjesskatten
för föreställningar å de kungl. teatrarna må tillfalla nämnda teatrars
kassor.

§ 25.

Justerades protokollsutdrag.

Tisdagen den 20 mars, f. m.

69 ?ir 20.

§ 26.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades;

herr Wallerius under 14 dagar fr. o. m. den 22 mars,

»	Lovén	»	18	»		»	23	----1 »
»	Hansson i Bäck	»	13	»	>>	»	22
»	Johanson i Hörninge	»	10	»	»	»	23	»
»	Gustafsson i Älvsered	»	13	>/	>	. »	23	»
»	Karlsson i Vätö	»	10	»	»	»	22	»
»	Billqvist	»	13	»	>/	»	23	»
»	Dalgren	'' '' » ''	13	»	>/	»	23	»
»	Pettersson i Stäringe	»	14		>/	»	21	»
»	Vahlstedt	»	13	»	>>	»	23	»
	Fjellman	»	13	»	V		23	»
»	Wiklund	»	14		>''	»	22	»
»	Lindmark	»	13	»	»	»	23	»
»	Samuelsson	»	14	»	»	»	22	»
	Bäckström	'' »	13		>/	»	23	»
	Olsson i Mellerud	»	13	»		>>	23	»
»	Hansson i Trollhättan	»	13	, »	>/	»	23	»
»	Gustafson i Kasenberg »	14	»	»	»	22	»	och
»	Johansson i Edsbyn		13	>/	>/	»	23	» .
	Kammarens ledamöter åtskildes	härefter kl.	4,25	e. m.	för	att
åter sammanträda kl. 8 e. m	., då	enligt utfärdat anslag detta plenum
komme att fortsätta.

In fidem
Per Cronvall.

Nr 20. 70

Tisdagen den 20 mart, e. m.

Tisdagen den 20 mars, e. ni.

r Kl. 8 e. m.

Kortsattes det på förmiddagen började sammanträdet.

§ 1.

Till bordläggning anmäldes:

statsutskottets utlåtande, nr 35, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående tecknande av aktier i ett för övertagande av
aktiebolaget Svenska lantmännens banks rörelse bildat bankaktiebolag,
jämte i ämnet väckta motioner; och

första lagutskottets utlåtande, nr 11 i anledning av väckta motioner
rörande antagande av lag om anstånd för aktiebolaget Svenska
lantmännens bank med betalning av gäld.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 8,3 e. m.

In fidem
Ver Cronvall.

Stockholm 1923.

Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner. 23/220