RIKSDAGENS PROTOKOLL

ProtokollRiksdagens protokoll 1923:23

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1923. Första kammaren. Nr 23.

Torsdagen den 5 april f. m.

Kammaren sammanträdde kl. 2 e. m.

Företogs jämlikt § 65 riksdagsordningen omröstning över följande
av statsutskottet i dess memorial nr 26 föreslagna samt av båda kamrarna
godkända voteringsproposition:

Den, som i likhet med första kammaren vill, att riksdagen må till
upprätthållande av byggnadsstyrelsens verksamhet för budgetåret 1923
—1924 anvisa ett extra anslag av 96,000 kronor, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har riksdagen i likhet med andra kammaren till upprätthållande
av byggnadsstyrelsens verksamhet för budgetåret 1923—
1924 anvisat ett extra anslag av 75,000 kronor.

Vid omröstningens slut befunnos rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 81;

Nej — 61.

Sedan protokoll över omröstningen blivit uppsatt, justerat och avsänt
till andra kammaren, ankom därifrån ett protokollsutdrag, nr 337,
som upplästes och varav inhämtades, att omröstningen därstädes utfallit
med 95 ja och 118 nej, samt att båda kamrarnas sammanräknade röster
befunnits utgöra 176 ja och 179 nej, vadan beslut i frågan blivit av riksdagen
fattat i överensstämmelse med nej-propositionen.

Herr talmannen tillkännagav, att anslag före kl. 2 e. m. utfärdats
till sammanträdets fortsättande kl. 8 på aftonen.

Anställdes jämlikt § 65 riksdagsordningen omröstning över följande
av jordbruksutskottet i dess memorial nr 24 föreslagna samt av
båda kamrarna godkända voteringsproposition:

Första kammarens protokoll 1923. Nr 23.

1

Kr 23. 2

Torsdagen den 5 april f. m.

Den, som i likhet med första kammaren vill, att riksdagen till
förekommande och hämmande av tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen
anvisar för budgetåret 1923—1924 ett extra förslagsanslag av 160,000
kronor, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej har riksdagen i likhet med andra kammaren till förekommande
och hämmande av tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen anvisat
för budgetåret 1923—1924 ett extra förslagsanslag av 150,000
kronor.

Vid omröstningens slut befunnos rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 90;

Nej — 52.

Sedan protokoll över omröstningen blivit uppsatt, justerat och avsänt
till andra kammaren, ankom därifrån ett protokollsutdrag, nr 338,
som upplästes och varav inhämtades, att omröstningen därstädes utfallit
med 67 ja och 144 nej, samt att båda kamrarnas sammanräknade röster
befunnits utgöra 157 ja och 196 nej, vadan beslut i frågan blivit av riksdagen
fattat i överensstämmelse med nej-propositionen.

Företogs jämlikt § 65 riksdagsordningen omröstning över följande
av jordbruksutskottet i dess memorial nr 25 föreslagna samt av båda
kamrarna godkända voteringsproposition:

Den, som i likhet med första kammaren vill, att riksdagen må i
riksstaten uppföra ordinarie förslagsanslaget till belöningar för rovdjurs
dödande med 20,000 kronor, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har riksdagen i likhet med andra kammaren dels höjt
premierna för dödandet av säl från nu gällande fyra kronor till tio
kronor, dels ock höjt ordinarie förslagsanslaget till belöningar för rovdjurs
dödande från det av Kungl. Maj: t föreslagna beloppet 20,000''
kronor till 38,000 kronor för tiden 1 juli 1923—30 juni 1924.

Vid omröstningens slut befunnos rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 94;

Nej — 47.

Sedan protokoll över omröstningen blivit uppsatt, justerat och avsänt
till andra kammaren, ankom därifrån ett protokollsutdrag, nr 339,
som upplästes och varav inhämtades, att omröstningen därstädes utfallit;

Torsdagen den 5 april f. m.

3 Nr 23.

med 96 ja och 112 nej, samt att båda kamrarnas sammanräknade röster
befunnits utgöra 190 ja och 159 nej, vadan beslut i frågan blivit av riksdagen
fattat i överensstämmelse med ja-propositionen.

Anmäldes och bordlädes

statsutskottets utlåtande nr 5, angående regleringen för budgetåret
1923—1924 av utgifterna under riksstatens femte huvudtitel, innefattande
anslagen till socialdepartementet; och

första lagutskottets utlåtande nr 12, i anledning av väckt motion
om skrivelse till Konungen angående viss ändring i lagen den 22 juni
1911 om ekonomiska föreningar.

Anmäldes och godkändes riksdagens kanslis förslag till riksdagens
skrivelse, nr 65, till fullmäktige i riksgäldskontoret angående utskänkning
i riksdagsrestaurangens matsal av vin och Öl.

Föredrogos, men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran första
kammarens första tillfälliga utskotts utlåtanden nr 7—9.

Föredrogs ånyo statsutskottets memorial nr 36, i anledning av kamrarnas
skiljaktiga beslut i fråga om viss ändring i reglerna om avstängning
från arbetslöshetshjälp i fall av arbetskonflikt.

Sedan kamrarna stannat i skiljaktiga beslut beträffande statsutskottets
utlåtande nr 30, i anledning av Kungl. Maj: ts proposition angående
viss ändring i reglerna om avstängning från arbetslöshetshjälp
i fall av arbetskonflikt jämte i ämnet väckta motioner, hade utskottet,
i syfte att åstadkomma sammanjämkning mellan dessa beslut, i det nu
föreliggande memorialet hemställt, att riksdagen måtte, båda kamrarna
med frånträdande av sina förut i ärendet fattade beslut, godkänna ett i
memorialet intaget yttrande och förslag i förevarande fråga.

Reservation hade avgivits av herrar C. J. G. Swartz, J. Nilsson i
Skottlandshus, C. P. V, Nilsson i Gränebo, J. L. IVidell, O. Bergqvist,
P. Nilsson i Bonarp, O. Olsson i Kullenbergstorp, /. D. Norman och
P. M. Olsson i Blädinge, vilka ansett, att sammanjämkning i frågan icke
kunnat äga rum samt att utskottet bort framlägga förslag till proposition
för ärendets avgörande medels gemensam omröstning.

Hans excellens herr statsministern Branting: Då riksdagens
första kammare nu går att genom behandling av det föreliggande sammanjämkningsförslaget
taga slutlig ståndpunkt till regeringens framställning
om viss modifikation i direktiven för arbetslöshetspolitiken,

Sammanjämkningsförslag
i
arbetslöshetsfrågan.

Nr 23. 4

Torsdagen den 5 april f. m.

Sammanjämk- vill jag omedelbart tillkännagiva, huru regeringen uppfattar frågans
T''Arbetslöshets- oc^'' det avgörande, som kammaren har att träffa.

frågan. Med stigande undran följa stora lager av vårt folk den nu över åtta
(Forts.) veckor uttänjda riksdagsbehandlingen av ett ärende, som enligt sin egen
natur hade krävt den skyndsamma handläggning regeringen den 13
februari av riksdagen begärde. Det är djupt att beklaga, att till det
långa tidigare uppskovet med frågans riksdagsbehandling nu lagts ytterligare
tvenne veckors dröjsmål genom sammanjämknings förslagets
bordläggande i denna kammare. Så mycket mer ofrånkomligt är det
då med hänsyn till alla dem, som oförskyllt vållats umbäranden, att
frågans lösning nu icke längre fördröjes.

Från regeringens sida har tidigare klargjorts, vilken vikt regeringen
fäster vid riksdagens beslut i den föreliggande frågan. I anslutning
härtill vill jag nu uttala, att i det nuvarande läget finner regeringen
endast en utgång rimlig, nämligen ett omedelbart positivt beslut, varigenom
propositionens huvudsyfte tillgodoses.

Denna proposition var ej framlagd för att få en formel i arbetslöshetspolitiken
ersatt med en annan. För regeringen har det väsentliga
varit att kunna komma praktiskt till rätta med en uppenbart inhuman
och ändamålslöst hård konsekvens av gällande direktiv. Ur denna synpunkt
har regeringen funnit sig kunna godtaga det framlagda sammanjämkningsförslaget,
ehuru det erbjuder en i tillämpningen mera komplicerad
lösning jämfört med propositionens enklare linjer. Kan emellertid
själva huvudsyftet uppnås, nämligen att vinna — såsom det i anslutning
till propositionen framhålles i statsutskottets sammanjämkningsförslag
— »ett ur humanitär synpunkt mera tillfredsställande resultat
av statens hjälpverksamhet», kan alltså avsedd lättnad bringas de genom
avstängningsåtgärder oförskyllt drabbade, utan att huvudgrunderna för
arbetslöshetspolitiken under den återstående avvecklingsperioden frånträdas,
så ter det sig sedan som en underordnad angelägenhet att exakt
bestämma, huruvida sammanjämkningen blivit avvägd närmare den ena
eller andra kammarens tidigare beslut.

Detta sammanjämknings för slag, varom de liberala och socialdemokratiska
ledamöterna av statsutskottet enats, har före påsk antagits av
andra kammaren, och jag vädjar nu till första kammaren att även för
sin del antaga detsamma.

Sedan regeringen sålunda accepterat ett beslut enligt den i sammanjämkningen
anvisade linjen, är det regeringens självfallna plikt att
sörja för en korrekt och lojal tillämpning av beslutet, och det tillkommer
regeringen att inför riksdagen ensam härför bära ansvaret.

På första kammarens avgörande beror nu, huruvida andra kammarens
tidigare fattade beslut skall bliva riksdagens. Regeringen anser, att
ett positivt resultat måste uppnås och att frågan icke tål något nytt
uppskov. I det nu inträdda läget finner sig regeringen därför böra
uttryckligen tillkännagiva, att den i händelse av ett ytterligare uppskov
eller ett negativt beslut kommer att ingiva sin avskedsansökan.

Torsdagen den 5 april f. m.

5 Jfr 28.

Herr Swartz: Herr talman, mina herrar! Vi lära väl ändå Sammahjämkvid
behandlingen av föreliggande förslag framför allt få utgå från dess nin''Jsförslag i
sakliga innebörd och icke nu direkt tänka på vilka konsekvenser, ett °r flågan!**
beslut i den ena eller andra riktningen kan medföra, utan uteslutande (Forts.)
hålla oss till frågan, huruvida vi kunna stå till svars för det verkliga
innehållet av det beslut, som vi här fatta.

Innan jag går in på en saklig kritik av det föreliggande förslaget,
ber jag emellertid att fa säga ett par ord med anledning av vad hans
excellens herr statsministern yttrade i början av sitt nu hållna anförande.

Hans excellens talade om att behandlingen av detta ärende hade blivit
över hövan uttänjd. Jag ber att på det bestämdaste få tillbakavisa detta
uttalande, om däri skulle ligga någon anmärkning mot det sätt, varpå
statsutskottet behandlat föreliggande fråga. Denna fråga kom i strid
mot all kutym beträffande regeringspropositioner in till statsutskottet i
ett sådant skick, att ingen som helst utredning förelåg från de myndigheter,
som regeringen i överensstämmelse med grundlagens bud borde
liava inhämtat yttrande ifrån. Da statsutskottet hade den uppfattningen,
att man icke finge taga frågan så lättvindigt och uteslutande behandla
den från en sådan synpunkt, som regeringen hade velat göra, utan att
man grundligt måste undersöka, vilka konsekvenser ett beslut i överensstämmelse
med regeringens förslag skulle få, fann sig statsutskottet
nödsakat att inbegära den utredning, som saknades, när propositionen
Hdes på bordet. Att denna utredning har tagit tid, beror på ärendets
omfattande natur, och man kan således icke på något sätt tillskriva
statsutskottet någon skuld för att frågan dragit ut på tiden. Utskottet
har gjort sin skyldighet, i det att det sökt så mycket som möjligt
penetrera saken och först därefter komma fram till riksdagen med ett
uttalande.

Herr statsministern uttalade sitt beklagande över det ytterligare
fördröjande av ärendets behandling, som blivit en följd av att det" begärdes
pa bordet vid sista plenum före påsk. Då jag var eu av dem,
som yrkade på bordläggning, ber jag få förklara, att jag gjorde det
uteslutande av rent sakliga skäl. Jag ansåg, att ett så viktigt utlåtande
som detta borde begäras på bordet, så att det kunde bliva någon möjlighet
för riksdagsmännen att sätta sig in i frågan — även för dem
som redan hade begivit sig härifrån på grund av det förut gjorda tillkännagivandet,
att sista arbetsplenum före påsk ägde rum på torsdagskvällen.
Många hade redan rest på torsdagsaftonen och på fredagen
voro bänkarna, som herrarna veta, tämligen glest besatta. Då detta viktiga
betänkande från statsutskottet kom in på torsdag afton till plenum
klockan 8 och skulle slutgiltigt behandlas vid plenum på fredag förmiddag
klockan 10, hade många av dem, som skulle deltaga i beslutet,
icke ens haft tillfälle att läsa, vad förslaget innebar. Som jag var övertygad
om att viktiga principiella frågor här förelågo och att viktiga
avvikelser från kammarens föregående beslut innehöllos i det nya förslaget,
ansåg jag det vara min bestämda skyldighet att härvidlag se till,
att frågan finge en sådan behandling, att man verkligen kunde stå för

Jfr 23. 6

Torsdagen den 5 april f. m.

Sammanjämkningsförslag
i
arbetslöshctsfrägan.

(Forts.)

vad man gjorde, och det kunde man absolut icke, om man upptagil
frågan till realbehandling redan då.

För övrigt vill det verkligen synas mig, som om vad som här passerat
efter det att bordläggningbeslutet fattades till fullo har bestyrkt
det väl befogade i den begäran, som av mig och många med mig framställdes
om ytterligare bordläggning. Den diskussion, som särskilt i
pressen har förts under de sista fjorton dagarna, har väl visat, att
frågan icke var av den enkla beskaffenhet, som man gärna velat göra
gällande, utan att den innehöll en hel massa mycket svåra och kinkiga
problem samt att det fanns utrymme för en hel del motsatta tydningar,
något som också påvisats i pressen. Jag hemställer till envar, om det
verkligen är riktigt och om man verkligen kan stå till svars för att
vara med om ett beslut, som var av den oklara och evasiva innebörd
och som medgav så många olika tydningar som detta sammanjämkningsförslag
skulle hava gjort, utan att man gav tillfälle åt dem, som blevo
ansvariga för beslutet, att noga övertänka saken. Detta var anledningen
till att man begärde ärendet på bordet, och jag tror verkligen, att man,
om man vill vara fullt uppriktig, skall erkänna, att det fanns fullgoda
skäl därtill och att man icke behöver tänka sig vare sig det ena eller
andra mindre goda motivet för att förklara en sådan begäran.

Vad nu själva saken beträffar, så äro vi ju för närvarande i den
tämligen förmånliga situationen, att i dag i en mycket spridd tidning
här i staden stått införd en jämförelse mellan direktivförslagen, en
jämförelse, som gjorde det möjligt för envar att sätta sig in i, vad
verkligen detta sammanjämkningsförslag innebär, och i vilken mån det
kan sägas göra en sammanjämkning mellan riksdagens kamrars olika
beslut. Jag skall icke gå djupt in i det, emedan jag vet, att envar i
ärendet intresserad — dit höra naturligtvis främst alla ledamöter av
denna kammare, som i dag skola fatta beslut — är inne i situationen —
om icke förut så genom denna tidningsartikel.

Jag skall emellertid taga mig friheten att i korthet framhålla vilka
punkter det är, som synas mig vara av särskild betydelse i sammanjämknings
för slaget och synas mig vara av den betydelsen, att man icke
med den uppfattning, jag har, kan biträda och yrka bifall till detsamma.
I detta avseende vill jag först och främst framhålla, huruledes i
motiveringen för sammanjämkningsförslaget samvetsgrant strukits, vad
i enlighet med första kammarens beslut uttalades därom, att det icke
var någon rätt från de arbetslösas sida att få arbetslöshetshjälp från
staten. Därmed har man strukit ett grovt streck över en princip, som
riksdagen alltid förut, särskilt i fjol, med stor styrka och även i år,
innan sammanjämkningsförslaget framkom, har hävdat som en ofrånkomlig
rättsprincip. Man har här i stället börjat tala om, att vissa arbetslösa
skulle vara berättigade till statshjälp. Det har i utskottsförslaget,
som blev första kammarens beslut, talats om, att arbetslöshetskommissionen
skulle hava rättighet till att lämna friplatser i erforderligt
antal till sådana, som ansågos vara därtill kvalificerade. Detta är utbytt
mot följande uttalande — för den händelse att sammanjämkningsför -

Torsdagen den 5 april f. m.

7 iNr 33.

slaget antages av riksdagen — att riksdagen förväntar, att arbetslöshetskommissionen
ställer friplatser i erforderligt antal till förfogande
för dem, som därtill äro berättigade. Det är sålunda ett direkt understrykande
av en fullkomligt ny synpunkt beträffande denna hjälverksamhet
gentemot den, som förut hela tiden gjorts gällande från riksdagens
sida. Jag hemställer till envar, huruvida en sådan omändring
verkligen är alldeles betydelselös, och huru långt det skulle kunna föra,
för den händelse att den uppfattningen skulle göra sig gällande här i
landet, att envar, som saknar arbete, har rätt att från staten få hjälp.
Jag tror, att konsekvenserna av ett sådant uttalande skola gå mycket
långt och sträcka sig vida utöver ramen av vad som nu närmast är för
handen. Detta synes mig i och för sig vara tillräckligt, för att man icke
skall kunna acceptera ett sammanjämkningsförslag, som går ut på
något sådant.

Detta tal om rätten för den arbetslöse att få statshjälp understrykes,
såvitt jag förstår, ytterligare av talet om retroaktivitet. Understödet
skulle nämligen enligt sammanjämkningsförslaget utgå retroaktivt från
den 1 mars. Det är något svårt att föreställa sig, att en frivillig hjälp
skall utgå retroaktivt. Det måste förutsätta, att det är en rättighet, som
man har att fordra, om en sådan hjälp skall utgå från en tidigare tidpunkt
än den, som just nu är för handen, och att denna rättighet med
orätt blivit vederbörande förhållen. Därtill kommer att rent praktiskt
sett blir det utan allt tvivel förenat med betydligt stora svårigheter
att rätt fördela en sådan retroaktivt utgående hjälp ända från den 1
mars. Utur skall man få reda på dem, som verkligen äro berättigade
därtill? Skola alla, som varit avstängda från statshjälp från den 1 mars,
anses berättigade att få retroaktiv hjälp från staten, även om de under
tiden skaffat sig annat arbete eller från annat håll fått hjälp och understöd.
Jag pekar på detta endast och allenast för att visa, huru nödvändigt
det är att utforma så noggranna detaljbestämmelser i detta
liksom i åtskilliga andra avseenden, innan de direktiv, som nu skola
lämnas och som gå vida utöver de förutvarande, kunna på något sätt
lända till efterrättelse för de lokala myndigheter särskilt, som i första
hand skola tillämpa dem.

Jag tror, att det hade varit av största vikt och betydelse, att innan
man för in ett sådant hittills nytt begrepp som retroaktivitet i hjälpverksamheten,
man hade gjort det till föremål för en verklig utredning,
huru’ denna retroaktivitet skulle kunna utövas. Det hade förvisso varit
av behovet påkallat lika väl i detta som i andra avseenden att inhämta
yttranden från dem, som sitta inne med erfarenhet på området, för att
fä veta, om det låter sig verkligen praktiskt göras och, ifall det låter
sig göras, på vad sätt det skulle kunna låta sig göra. I annat fall vill
det synas mig, som om det vore ett direktiv, som lämnats av riksdagen,
utan att riksdagen har klart för sig, huruvida detsamma kan komma till
tillämpning.

Sedan ha vi frågan om denna uppdelning av yrkesarbetarna. Att
en uppdelning, ett avskiljande av det lokala överskottet inom ett yrke,

Sammanjämkningsförslag
t
arbetslöshetsfrågan.

(Forts.)

Nr 23. s

Torsdagen den 5 april f. m.

6 (immanjämkningsfar
slag i
arbelsloshets frågan.

(Forts.)

är fullt berättigat och fullt i sin ordning har erkänts från alla håll här
i riksdagen och även från de svåra högerreservanternas sida. Frågan
är dock här, huruvida icke sättet, metoden för denna utrangering, d. v. s.
denna uppdelning, som innehålles i sammanjämkningsförslaget, är även
helt ny och till sina konsekvenser vida längre gående innebörd än
den i Kungl. Maj: ts proposition föreslagna. Här är helt enkelt föreslaget,
att envar, som tillhör det tillfälliga arbetsöverskottet i ett yrke,
skall hava rättighet att förklara, att han icke längre tillhör detta yrke.
Han är nämligen då en »allmän arbetssökande», som icke längre tillhör
yrket. Gör han det icke längre, borde också därutav följa, att han skilde
sina öden från yrkesarbetarens. Det vore väl logiskt. Men huru är
det med den saken? Jo, man gör en skillnad till hälften, d. v. s. man
skiljer honom från yrkesarbetarna, när det är förmånligt för honom,
och återförenar hans öden med yrkesarbetarnas, när det återigen är
förmånligt för honom. Under en konflikt slipper han således bliva
avstängd från understöd, och när det är arbetsfred, har han understöd
på samma villkor som yrkesarbetarna. Det är, såvitt jag förstår, en förmån,
som är minst sagt lika oförbehållsam som den, vilken innehålles i
Kungl. Maj: ts proposition, dock med den lilla skillnaden, att medan
Kungl. Maj: ts proposition icke vill tillerkänna dessa allmänna arbetssökande
från det ena eller andra yrket dessa förmåner, förrän 6 månader
hava gått, sedan de lämnat yrket, så erhålla de däremot nu genast
denna rättighet. Det är således en utvidgning av Kungl. Maj :ts
proposition, som går utöver vad någondera kammaren har beslutat.
Även ur den synpunkten är det icke något sammanjämkningsförslag,
som det här är fråga om, utan ett alldeles nytt och vida längre gående
förslag än som förut kommit till synes.

Det torde också vara av ganska stor vikt och betydelse att noga
övertänka, vad konsekvenserna av en sådan bestämmelse skulle hava
blivit. I den tidningsartikel, som jag nyss åberopade, är åtskilligt talat
om denna sak. Jag skall icke trötta herrarna med att läsa upp vad som
står där, utan jag hänvisar endast därtill och ber herrarna noga betänka,
huruvida icke konsekvenserna äro av den beskaffenheten, att det väl
hade behövts, att även denna del av sammanjämkningsförslaget hade
blivit underställd sakkunnig granskning och prövning, innan förslaget
förelagts riksdagen till avgörande.

Det är ännu en sak, som har inträffat, sedan bordläggningsyrkandet
gjordes, och det är förändringen av arbetslöshetskommissionens sammansättning.
Det vare mig fjärran att på något sätt vilja misstänkliggöra
eller nedsätta de nya männens goda vilja och i vissa avseenden
även förmåga till att sköta det uppdrag, som på detta sätt har givits
dem. I ett avseende kan det dock icke undgå uppmärksamheten, att skillnaden
mellan dem och den föregående uppsättningen i arbetslöshetskommissionen
är mycket stor och ganska betydelsefull just när det gäller
tillämpningen av dessa nya direktiv. Den gamla arbetslöshetskommissionens
majoritet har ju suttit ända sedan kommissionen började sin
verksamhet, och den har förvärvat sig en ofantligt stor erfarenhet på

Torsdagen den 5 april f. m.

9 Nr 23.

detta område. Det är klart, att de direktiv, som genom fjolårets beslut S«mmanjämk
äro givna ifrån riksdagens sida, oaktat de varit klarare och tydligare n''a"hclsUjshcts
än de nu föreslagna, i alla händelser icke av riksdagen kunnat utarbe- fråga».

tas så i detalj, att icke huvudvikten har legat på tillämpningen av dessa (Foi-ts.)

direktiv. Denna tillämpning har sannerligen icke utbildat sig i ett ögonblick,
utan den har kommit så småningom under arbetet med hithörande
frågor. Det har utbildat sig en praxis på grundval av den erfarenhet,
som man har vunnit med avseende på dessa direktiv och dessa direktivs
tillämpning på det område, som de varit avsedda för. Det är väl ingen
förolämpning mot en människa att säga, att han saknar erfarenhet,
för den händelse att han icke har varit i tillfälle att skaffa sig en sådan.
Jag betvivlar ingalunda, att om dessa herrar få sitta lika länge,
som den föregående arbetslöshetskommissionens medlemmar suttit, de
också skola få erfarenhet på området och kunna tillämpa direktiven
på ett lämpligt och gott sätt. Här är dock fråga om att just nu vid övergångstiden
tillämpa nya direktiv av annan innebörd och av mera vittgående
karaktär än de direktiv, riksdagen i fjol fastställde. Dessa
direktiv skola nu tillämpas av på detta område fullständigt oerfarna
män, vilka även med bästa vilja i världen icke kunna sitta inne med
samma förutsättningar, som de gamla hade. för att finna ut rätta och
bästa sättet för tillämpningen.

Det är mycket gott och väl att, som vi nyss hörde från hans excellens
herr statsministern, det är regeringen, som svarar för tillämpningen
och ser till, att det blir riktigt lagt och utfört på allra bästa sätt.

Det betvivlar ingen, ty det är regeringens enkla skyldighet, och jag tror
för min del ingenting annat, än att regeringen skall fullgöra sin skyldighet.
Det är dock en annan sak, huruvida regeringen med de många
bestyr, som äro lagda på dess skuldror, kan sätta sig så i detalj in i ett
ärende av denna beskaffenhet, vilket enligt sakens natur i främsta rummet
måste överlämnas åt dem, som skola vara det verkställande organet.

1 det fallet står därför kvar med full giltighet allt vad jag nyss tillåtit
mig säga angående nödvändigheten av erfarenhet på området för att
riktigt kunna tillämpa direktiven, i all synnerhet när dessa direktiv äro
av så pass svävande natur, att de kunna tillåta de många olika tolkningar,
som kunna inläggas däri. Med all säkerhet skall man icke heller underlåta
att försöka giva sig in på den ena eller andra tolkningen, allteftersom
det passar bäst för tillfället. Jag tror även, att den närmaste tiden
kommer att visa, att det medför svårigheter att man icke har erfarenhet
i detta fall att lita på.

Ja, det är de sakliga skäl, som hava övertygat mig och med mig
liktänkande om, att vi icke kunna gå med på detta sannnanjämkningsförslag.
Vi äro dock skyldiga gentemot hela landet att se till, att riksdagens
beslut i dessa ärenden icke det ena året blir si och det andra så,
utan att det blir någon konsekvens. Vi hava nämligen icke kunnat finna
annat än att det sammanjämkningsförslag, som här föreligger, går vida
utöver ramen för de direktiv, som i fjol enhälligt antogos av riksdagen

JHr wd. 10 Torsdagen den 5 april f. m.

IZZföriiln^i0ch av reSerinSen godkändes, ett beslut som t. o. m. förklarades vara
arbetslöshets- en seSer for regeringens uppfattning.
frågan. Jag ber att få yrka avslag å samman jämknings förslaget.

Heri Ekman, Carl Gustaf: Under hela min riksdagstid har
jag aldrig varit med om, att en från början till synes så begränsad fråga
som den föreliggande på detta sätt vuxit ut och fått den betydelse,
som i nu förevarande fall är händelsen. Visst var det för envar klart''
att detta ämne var synnerligen ömtåligt och därför krävde från olika
synpunkter sett en varsam behandling. I regeringspropositionen hade
man dock från början enligt dess ordalydelse sökt att avgränsa framställningen
till att vara, icke en avvikelse från, icke ett brott mot de i
fjol antagna direktiven, utan endast att vara en åtgärd, som inriktade
sig på ett speciellt område, där det gällde att kompletteringsvis åstadkomma
en mer human tillämpning av förut gällande direktiv.

För min del måste jag dock säga, att jag i detta avseende icke
fann verklig överensstämmelse mellan propositionens yrkande och motiveringen.
Det var för mig omöjligt att se annat än att ett bifall till
propositionen skulle hava inneburit på en viss punkt och i ett visst fall
— med därav sedan följande konsekvenser — ett klart avsteg från de i
fjol meddelade direktiven. Det var ju också den omständigheten, som
gjorde, att man sedermera under behandlingen från utskottets sida
sökte komma det syfte, som regeringspropositionen gav uttryck åt, till
hjälp, men på ett sätt, som icke innebar en sådan avvikelse, som jag nyss
nämnde. Om behandlingen hade fått begränsas till detta, förefaller
det mig, att trots förslagets ömtåliga beskaffenhet vi ingalunda behövt
befinna oss i den situation, vari vi nu stå.

Vi hörde nyss från regeringsbänken, att ett beslut om avslag på sammanjämkningsförslaget
kommer att medföra regeringsdemission. Jag
bär svårt att förstå denna ministärens deklaration ur rent saklig synpunkt.
Som här nyss anmärkts, antogos de i fjol fastställda direktiven
efter förhandlingar med regeringen av en så gott som enhällig riksdag.
Ingen strid rådde vid fjolårets riksdag om de då äskade stora anslagsbeloppen,
utan de beviljades utan motsägelse såväl från utskottets
som liksdagens sida. Det, som man vid det tillfället stred om och varom
förhandlingarna rörde sig, var direktiven och uttalandena i den
motivering som fogades till riksdagens beslut. Jag vill erinra om att
i fråga om flera av de springande punkterna i fjolårets direktiv var den
i utskottets dåvarande framställning ingående motivering ett direkt resultat
av förhandlingar med den dåvarande och nuvarande regeringens
medlemmar. Vad är det, som det nu gäller? Jo, det gäller en på så
sätt utvidgad tillämpning av dessa fjolårsdirektiv, att man därmed skulle
bereda arbetarklassen en ökad förman. Vad man i detta avseendet hyser,
som jag nyss antydde, olika meningar om, det har varit det sätt,
varpå lösningen skulle ske. Från det parti, jag tillhör, förklarade man
sig från början beredd att vara med om en mera human tillämpning,
men vi begärde det hela tekniskt lagt så, att det blev klart, att ett upp -

Torsdagen den 5 april f. m.

11 Jfr 23.

givande av samhällets neutrala ställning till de i konflikt invecklade icke

skedde. arbetslöshets

Då jag varit med om de förhandlingar, som pågått vid årets riks- frågan.

dag, önskar jag klarlägga det betraktelsesätt, som det parti, jag tillhör, (Forts.l
därvidlag följt under de olika faserna av detta ärendes behandling. Och
jag gör det så mycket hellre, som man på senaste tiden fått se påståenden
uttalade och spridda, vilka gå ut på, att man från vår sida sökt
använda detta ärende till partipolitiska manipulationer. Jag vill därom
omedelbart säga, att vi från vår sida hava ingenting att dölja och ingenting
att borttolka.

Det första meddelande, som jag erhöll beträffande denna fråga,
innebar, att på grund av nu inträffad konflikt inom järnbruksindustrien
en avstängning skett i enlighet med gällande direktiv. Då denna avstängning
hade träffat även sådana, som inom detta yrke under en
längre tidsperiod varit utan arbete, ansåg man att den träffade bryskt
och hårt. Man ifrågasatte då en regeringsproposition, som skulle åstadkomma
ändring, men ifrågasatte tillika, att man omedelbart och utan
att avvakta riksdagens beslut skulle börja att tillämpa propositionens
principer. För min del sökte jag, i den mån jag kunde, klarlägga för
vederbörande, att syftet från regeringens sida både mina sympatier,
men å andra sida framhöll jag även, att det dock var nödvändigt, att
detta ärende före framläggandet i utredningsväg utrustades så starkt
som möjligt, och att man framför allt icke tillämpningsvis skulle gå in
för nya direktiv, som icke blivit prövade och godkända av riksdagen,
jag tillstyrkte ett förfaringssätt, som1 jag uttryckte så, att man med hänsyn
till förhållanden borde handla mjukt och snabbt.

Regeringspropositionen dröjde en vecka. Den kom sedan men
utan erforderlig belysning av frågan och utan den utredning, som man
måste säga sig vara önskvärd och nödvändig.

Jag skall icke gå in på denna sak, emedan vi här i kammaren ganska
utförligt vid den föregående debatten i frågan diskuterade utskottets
motivering för den utredning, som verkställdes från utskottets sida.

Jag vill dock betona ännu en gång, att när ett förslag föreligger och
det utskott, som har den förberedande prövningen om hand, finner,
att utredningen är bristfällig, brukar riksdagen med hänvisning till
denna omständighet avslå förslaget. Här ville utskottet icke gå den
vägen, utan det ville försöka att självt anskaffa en fullständig utredning
för att på det sättet så snabbt som möjligt komma till ett resultat. När
man bär från statsrådsbänken talat om den tidsutdrägt, som ärendets
behandling medförde, så vill jag erinra om, att sedan utredningen inkom
till utskottet, behandlades det föreliggande förslaget inom utskottet
på tre dagar, och utskottets plenisammanträde utsattes
till eu söndag, för att man skulle så snabbt som möjligt komma
till ett avgörande. Det förefaller mig, att ett sådant behandlingssätt
icke ådagalägger bristande intresse för att snabbt uppnå resultat utan
i stället, såvitt jag förstår, raka motsatsen. Därtill kom, att i den utskottets
hemställan, som då framgick som flertalets mening, hade man

Nr 28, 12

Torsdagen den 5 april f. m.

ningsSökiiÖr jä^bruksarbetarnas del föreslagit särskilda åtgärder, för att en
arbetslöshets- omedelbar tillämpning av det i allmänhet förordade användningssättet
frågan, skulle kunna ske. Det var på den punkten, som den föregående ärade
(Forts.) representanten icke ville vara med om de åtgärder, utskottet i sådant
avseende föreslog. Jag kan väl också i det här sammanhanget få erinra
om, att utskottets hemställan i sin ursprungliga formulering blev utskottets
beslut genom medverkan av socialdemokratiska utskottsledamöters
röster.

Tåg skall icke säga många ord om den behandling i riksdagen, som
därefter följde. Det, som frapperade mig vid behandlingen i kamrarna,
var tre olika moment, som jag anhåller att få påpeka. Ett anmärkningsvärt
moment var det, att under det utskottets utlåtande hänvisade
till att riksdagen för sin del godkände, anslöt sig till och alltså förordade
bibehållandet i fortsättning av den dåvarande arbetslöshetskommissionens
förfaringssätt, förklarades under debatten från regenngsbänken,
att kommissionsmajoritetens förfaringssätt icke kunnat
tillvinna sig förtroende av dem, det bär närmast gällde. Kommissionens
förfaringssätt måste genom detta uttalande i riksdagen anses delvis
underkänt, ty om man icke avsett det, måste väl detta meddelande om
misstroende hava åtföljts av en förklaring, att misstroendet i fråga icke
kunde betecknas vara sakligt grundat.

Jag skall icke heller här säga många ord om de övertygelsemedel,
varigenom majoritet vanns i andra kammaren. Jag vill endast såga''
att det, som i det sammanhanget förekom och som senare dokumentelades
genom uttalanden på olika håll, bland annat uti regeringssidan närstående
tidningsorgan, måste göra en yttermera betänksam mot det förslag,
som man på det sättet sökte främja. Man måste nämligen befara,
att kammarens votum icke gav uttryck åt kammarmajoritetens verkliga
åsikt och vilja, utan att för denna sak helt främmande motiv dikterat
utgången.

Slutligen tillkom ett tredje moment, nämligen att man från regei
ingens sida förklarade sig önska se tillämpad en slags andrakammarparlamentansm,
som, såvitt jag förstår, införde ett helt nytt maktläge
i förhållandet mellan riksdag och regering.

Först då några ord ''beträffande det i utskottets utlåtande ingående
förtroendeuttalandet från riksdagens sida åt kommissionen. Vad var
det, som det här gällde? Jo, om hela detta område kan man säga, att
det vore fråga om en ny, mera experimentellt framvuxen och mycket
omfattande statsverksamhet, en statsverksamhet, som icke kunde regleras
genom på förhand uppställda direktiv, utan där det organ, som hade
verksamheten om hand, fick så att säga mera försöksvis treva sig fram
till regler för olika fall. Vilken oerhörd vikt, som denna sak ägde, kan
man ju första redan därav, att det beslut, som förra årets riksdag beträffande
denna punkt fattade, i ekonomiskt avseende omfattade ungefär
en sjundedel av hela det föregående årets statsinkomster. Under
denna framväxande verksamhet och under behandlingen av ärendet i
riksdagen kom man mycket snart underfund med, att antingen måste

Torsdagen den 5 april f. m.

13 Nr SS.

man för verksamheten ifråga utarbeta mycket utförliga och mycket detaljerade
direktiv, eller också måste riksdagen avstå från den utvägen
och nöja sig med några allmänna principiella anvisningar, anslutande
sig till vad som under tiden kunde, som jag nyss sade, på experimentell
väg ha hunnit framväxa.

Vilketdera alternativet man än valde, fanns det likväl en hel mängd
områden, där det var omöjligt ätt regelbinda förfaringssättet. Man
kunde endast med allmänna, principiella anvisningar ange t. ex. när
en konflikt skulle förklaras vara »allmän» eller »partiell». Det måste
bero på en objektiv prövning, hur detta direktiv skulle tillämpas i skiftande
fall. I fråga om förhållandet mellan lönerna för nödhjälpsarbeten
och för andra liknande arbeten i den privata arbetsmarknaden kunde
man visserligen fastställa vissa normer, men tillämpningen av prissättningen
måste ske av det organ, som hade verksamheten om hand. Det
är klart att ledningen därvid kunde på grund av olika förhållanden förete
skiftande resultat. Jämväl uppdelningen mellan de båda understödsformerna,
som allmänneligen komma till användning, å ena sidan
rent understöd och å andra sidan nödhjälpsarbete kan ej i varje särskilt
fall bestämmas av riksdagen, utan även därom måste kommissionen
tillämpningsvis ha det avgörande ordet. När man i fortsättningen, då
denna verksamhet växte ut, i riksdagen frågade, vilka bestämmelser
härom man skulle giva, kom man som jag nyss nämnde efter hand till
det resultatet, att riksdagen valde den utvägen, att den gav allmänna
direktiv, men lät kommissionen på grund därav pröva ett flertal förfaringssätt.
Om i något fall tillämpningen ansågs behöva korrigeras, gavs
antydan i detta hänseende, men i övrigt erhöll man regler genom att beskriva
och uttryckligt godkänna det förfaringssätt, som inom kommissionen
blivit använt. Därav följde, att då kommissionens verksamhet,
de principer som tillämpades inom densamma och vad som därvid förekom
givetvis borde bliva på något sätt utav riksdagen gillat eller underkänt,
så motiveras här ett undantag från vad som eljest i andra fall regelmässigt
gäller beträffande ett personligt förtroende från riksdagens
sida till dem som ha att på statens vägnar leda och utöva ekonomisk
verksamhet.

I år gällde det nu flera nya dylika på förhand obestämbara åtgärder.
Man ville nu i alldeles särskild grad ingripa mot sådana fall, där
man på grund av kristidskonjunkturen måste säga sig, att man inom
vissa områden käft en alldeles för stor tillfällig och löst anställd arbetarstock,
som icke både utsikt att under närmaste åren få återingå i
yrket och sålunda måste, reellt sett, anses som skild från sitt förutvarande
yrkesområde, men på grund av att den tidigare haft denna verksamhet,
kommit i en alldeles särskilt svår ställning i förhållande till
statens understödsverksamhet och därför borde överföras från yrket till
en grupp allmänna arbetssökande. Här måste således en prövning komma
till stånd om vilka yrkesområden, som ur denna synpunkt kunde
anses äga förutsättning för att få det nya förfaringssättet tillämpat på
sig. Det måste också överlämnas åt kommissionens prövning att avgöra,

Samman juni k
ningsförslag
arbetslöshets
frågan.
(Forts.)

Nr 23. 14

Torsdagen den 5 april f. m.

Sammanjämk- j vilken omfattning överföring från ett visst yrke till de »allmänna ar”arbitslölhets-
betssökandena» kunde ske. Det måste också slutligen bliva föremål för
irågan. detta organs beslut, vilken ställning dessa »allmänna arbetssökande»
(Flörts.) skulle erhålla. Det är omöjligt, var omöjligt och måste vara omöjligt
för riksdagen att i samtliga dessa avseenden giva utförliga direktiv.
Man fick anknyta sina uttalanden till typfall bland kommissionens åtgärder,
samt i övrigt bygga på de gamla anvisningarna. Detta var faktiskt
den enda utväg, som kunde tillgripas för att man från riksdagens
sida skulle kunna utöva tillbörligt inflytande på den fortsatta verksamheten.
Det var därför som vad riksdagen uttalat i detta fall om kommissionens
verksamhet ägde särskild betydelse. Det måste dessutom fästas
så mycket mera vikt vid vad majoriteten inom kommissionen kom
till för resultat och av vilka personer den utgjordes, som kommissionen
i övrigt efter hand fylldes av direkta representanter för speciella intressen
— såväl för arbetarnas behovsintressen å ena sidan som för arbetsgivarnas
motsatta intressen å den andra. I den mån antalet representanter
av denna art närmade sig majoritet inom kommissionen, blev givetvis ett
hänsynstagande till de övriga kommissionsmedlemmarnas tidigare tillkännagivna
uppfattning och samma medlemmars förutsättningar att
kunna fylla sitt uppdrag ur riksdagens synpunkt givetvis alltmera betydelsefullt.
Den hänsyn, som i sådant avseende riksdagen tog, före--faller mig sålunda vara motiverad av de faktiska förhållanden, som
här föreligga, på ett sätt och i en omfattning, som knappast kunde vara
fallet på något annat område av statens verksamhet. Det är också därför
som riksdagen fäst så stort avseende i detta fall vid kommissionens
sammansättning. Vid ärendets behandling i kamrarna blev sålunda redan
i det första av utskottet föreslagna yttrandet stor vikt fäst vid,
att i den fortsatta verksamheten de dittills gällande direktiven icke ändrades
eller upphävdes utan kompletterades, liksom också att beslutmässigheten
utövades av dem, som genom sin föregående verksamhet klart
och tydligt ådagalagt en påvisbar uppfattning om vad som borde ske,
och som, såvitt jag förstår, även på ett lyckligt sätt beäktat på en gång
samhällsintresset och behovsintresset, vilka det bär gällde att medla mellan.
För min del vill jag därtill lägga att jag icke kunde undgå att uppfatta
det så, att regeringen måste anses vara i alldeles särskild grad intresserad
för behovssynpunkten. Det är, såvitt jag kan förstå, ingen
skam för regeringen att erkänna den saken. Det är naturligt att så är
fallet om man ser på regeringens hela ställning, tillkomst och politiska
grundval och allt vad därmed sammanhänger. Men i den mån som man
måste säga sig, att regeringen ägde och måste äga ett mycket stort sådant
intresse, var det ingen obehörighet, utan, såvitt jag förstår, en helt
naturlig sak, att riksdagen för sin del markerade, att å andra sidan sam- •
hällsintresset borde bliva pålitligt och starkt representerat inom kommissionen.
Det måste därför, när ärendet behandlades i kamrarna och
det visade sig, att man från regeringssidan, på sätt som skedde, ville
delvis åtminstone underkänna kommissionens hittillsvarande verksamhet,
i det man framhöll, att kommissionen icke genom denna verksam-,

Torsdagen den 5 april f. m.

15 Jir 23.

het förmått tillvinna sig förtroende från de arbetslösa det måste, säger
jag, hos utskottsanhängarna väcka synnerliga betänkligheter, när
man på det sätt, som skedde, markerade ett visst avståndstagande från
kommissionen.

I detta sammanhang skall jag icke säga många ord om det nya
moment, som kom in i diskussionen genom regeringens förklaring, ätt
den i detta fall måste fästa särskilt avseende vid andra kammarens mening.
Jag skall senare återkomma till detta. Jag vill blott nu säga, att
när regeringen i detta avseende förklarade, att regeringen icke var sinnad
att taga lika stor hänsyn till riksdagens båda kamrar, till en samlad
riksdagsmajoritets mening, så måste jämväl den omständigheten givetvis
väcka ökad betänksamhet hos dem, som sökte garantier för att kommissionens
principer och hittillsvarande förfaringssätt bleve vägledande
i fortsättningen.

Trots vad som skedde i kamrarna vid första behandlingen av detta
ärende gingo jag och mina meningsfränder med på, att man skulle försöka
få fram ett sammanjämkningsförslag, för att man skulle så snabbt
och effektivt som möjligt komma till ett resultat. Att man i det avseendet
icke underlät något, borde väl framgå av det på vissa håll klandrade
förhållandet, att detta sammanjämkningsförslag utarbetades på en
natt mellan två plenidagar, av vilka den föregående plenidagen omfattade
mer än 12 arbetstimmar. I den omständigheten att man på detta
sätt försökte få fram ett beslut före påsken borde ligga ett obestridligt
bevis på, att man icke här sökte förhindra tillkomsten av ett beslut,
som realiserade regeringens syften, utan tvärtom. Så förfar man nämligen
icke, om man vill lägga stenar i vägen för en regeringspropositions
förverkligande.

Vad resultatet av sammanjämkningen vidkommer, sträckte vi oss
ju i detta avseende så långt, att man på några håll velat betrakta det
som ett långt gående principiellt uppgivande. Så gjorde nyss herr
SWartz. Jag bestrider emellertid att hans skissering av sammanjämkningsförslagets
innehåll i flera avseenden kan betraktas såsom riktig.
Sammanjämkningsförslaget innebär möjlighet att tolkningsvis komma
till ett annat resultat än det, som man från riksdagens sida avsett, men
det innebär icke någon principiell uppgivelse. Och då man utgick från
att tillämpningen skulle göras av det tidigare arbetslöshetsorganet, vågar
jag säga, att detta sammanjämkningsförslag, sådant som det förelåg,
hade kunnat och bort av riksdagen då antagas.

I den omständigheten, att vi för att möjliggöra en överenskommelse
sträckte oss så långt som skedde, bör emellertid, som jag nyss
framhöll, ligga ett ojävigt bevis för, att vi från vår sida verkligen ville
komma till ett resultat, som skulle för de hjälpbehövande vara så förmånligt
som möjligt.

Men vad var det nu, som inträffade, när denna fråga förekom i
kamrarna till behandling? Jo, i andra kammaren inträffade för det första,
att chefen för det parti, som jag tillhör, klart och bestämt underströk,
att när han förordade sammanjämkningsförslaget, så skedde det

Sammanjämkningsförslag
i
arbetsloshetsfrågan.

(Forts.)

Xr 23. it»

Torsdagen den 5 april f. m.

''ttingsförsiag^i un.der, hänvisning till att i detta sammanjämknings förslag ingick ett utarbetslöshets-
lande, dar man vidhöll och underströk den garanti, som låg
frågan. i den förutvarande kommissionens långvariga erfarenhet och prin(Forts.
) cipiella ståndpunktstagande. Såvitt jag förstår, måste de, som här från
regeringspartiets sida och från regeringens sida biträdde sammanjämkningsförslaget,
sålunda jämväl ha plikt att tillse, att det, som sålunda
utsädes i sammanjämkningsförslaget icke borteskamoterades,
icke gjordes verkningslöst, utan att det, om sammanjämkmngsförslaget
skulle tagas, också bringades till full giltighet.
Nu inträffade emellertid, att samtidigt som man inom andra kammaren
förordade detta förslag, i vilket uttryckligen förklarades,
att den dåvarande kommissionens sammansättning, erfarenhet och
verksamhet utgjorde en god garanti för fortsättningen, samtidigt begärde
den, såvitt jag förstår, i nu berörda avseende mest representativa
mannen i andra kammaren från regeringspartiet, suppleanten i arbetslöshetskommissionen
och en av landsorganisationens främste tjänstemän,
ordet och förklarade, att kommissionens verksamhet måste betecknas
såsom ett partiskt och därför förkastligt ståndpunktstagande.
Han karakteriserade kommissionens avstängningsbeslut såsom ett vidtagande^
av åtgärder, som till arten sammanföllo med arbetsgivarnas
lockoutåtgärder. Sålunda, det inträffade, att samtidigt som det förelåg
ett sammanjämkningsförslag, i vilket det såsom en bärande och integre°-lande del ingick just en hänvisning till kommissionens förfaringssätt,
samtidigt angreps från samma parti, som förordade detta förslag till antagande,
just den del i förslaget, som på sätt jag nyss angivit måste
anses ''vala av ett av förslagets hörnstenar. Jag får säga, att jag icke
hittills i min riksdagspraxis sett någon motsvarighet till vad som i detta
avseende förekom. Det är ur denna synpunkt, som jag måste säga
mig, att när jag i dag nödgas taga en annan ställning till sammanjämkmngsförslaget
än den, jag tidigare intagit, beror det därpå, att samtidigt
som man förordade den enligt vår uppfattning vitala och nödvändiga
delen i sammanjämkningsförslaget, som, såvitt jag förstår, man från
båda partemas sida haft plikt att upprätthålla, gick man till angrepp
på och underkände det befogade i punkten i fråga. Resultatet av det
angreppet har ju också blivit, att förutsättningen för förslaget i nu ifrågavarande
avseende bortfallit.

Jag vill i detta sammanhang också säga några ord om vad som sedermera
förekommit. Innan jag gör det, vill jag återupprepa, att trots
den uppfordran, som vid tillfället i fråga skedde från liberalt håll, och
trots det att regeringsmedlemmar voro närvarande i kammaren vid
samma tillfälle, besvarades denna uppfordran med fullständig tystnad
från statsrådsbänken.

Sedan har ju förekommit, såsom kammarens samtliga ledamöter
veta, att från regeringshall till mig riktats en anmodan att inträda såsom
medlem och ordförande i arbetslöshetskommissionen, och jag finner
mig, särskilt på grund^av till mig offentligt framställda frågor, här
hava anledning att säga några ord om den saken. När det meddelan -

Torsdagen den 5 april f. m.

17

> r 23.

det lämnades mig, underströks det starkt — liksom tidigare skett —
att efter det statsutskottets utlåtande både i år och i fjol tillkommit
under medverkan från de liberala och sedan detta utskottsutlåtande i
år blivit i ena kammaren godtaget, ansåg man, att det var en skyldighet
för ett parti, som på detta sätt direkt engagerat sig i utformandet av
arbetslöshetsdirektiven, att också taga del i och sörja för tillämpningen.
Jag måste sålunda betrakta framställningen till mig mindre såsom en
personlig anmodan utan fastmera såsom en framställning till det parti,
jag tillhör, att direkt träda in för och liksom övertaga tillämpningen av
arbetslöshetsdirektiven. Under sådana förhållanden förefaller det mig
mycket naturligt, att jag då ansåg mig böra hemställa att avgörandet,
huruvida ett sådant inträdande borde ske, finge träffas av partiet självt,
och att sålunda detta sattes i tillfälle att bedöma, huruvida partiet skulle
vilja gå in för en dylik uppgift. Ty den ställningen bleve, i den mån
som den fick politisk färg över sig, givetvis en utomordentligt ömtålig
sak. Å ena sidan hade man behovet hos de stora arbetslösa grupperna
och deras naturliga otålighet och å den andra en regering, som uppenbarligen
måste sägas känna starkt och varmt för dessa behovssynpunkter.
Klart är att ett politiskt partis mellanställning i dylikt fall bleve
synnerligt egendomlig och ömtålig. Men resultatet av överläggningarna
på den punkten blev, att man ur synpunkter, som jag icke har anledning
att kritisera, ansåg sig icke böra bevilja ett så långt uppskov, att partiet
fick bestämma om ett sådant tillträde borde ske eller icke. Tåg
måste för min del i en sådan situation förklara, att, då sådant tillfälle
icke bereddes och jag personligen icke kunde föregripa partiet härutinnan,
jag måste avstå från att mottaga uppdraget i fråga. Dessutom
hyste jag en annan betänklighet, som jag här vill framhålla, betänkligheten
mot, att aktiva politici på det sätt, som bär skulle komma att ske,
engagera sig i statens verkställighetsåtgärder på ett dylikt område. Jag
uttalade den meningen, att jag var tveksam, huruvida verkligen
politicis be fattnings tagande med denna sak borde ske annat än i riksdagen
och huruvida det icke vore otänkbart, att en lycklig lösning i
fortsättningen skulle kunna äventyras genom att aktiva politici placerades
på dessa poster. Jag hyser alltjämt den uppfattningen, och jag
tror, att det vore lämpligast, att sedan riksdagen fått giva direktiv på
detta område, verkställigheten omhänderhaves av personer, som ha en
ur olika synpunkter klart oberoende ställning, så att :varje personligt
moment försvinner och att en objektiv prövning av vad som kan vara
rätt eller inte sker, en prövning, som uteslutande företages av kommissionens
medlemmar i denna deras egenskap. Den omständigheten var
också ett starkt bidragande skäl till det avböjande, som skedde. Jag
tror, att man skall kunna medge, att de motiv, som jag härvidlag åberopat,
varit fullt sakliga, och att min hållning i detta avseende icke skall
kunna betecknas som något försök till försvårande av läget för regeringen.

Tåg vill i detta sammanhang fråga: vad representerar med hänsyn
till riksdagens önskemål den nya kommissionen? Naturligtvis måste den
anses representera endast ovisshet. I kommissionens plena blir det ju så,

Förslå kammarens protokoll 1923. Nr 23. 2

Sammanjämkningsförslag
i
arbetslöshetsfrågan.

(Forts.)

>''r 23. 18

Torsdagen den 5 april f. in.

Sammanjämkningsförslag
i
arbetslöshetsfrågan.

(Forts.)

; att om en uppdelning sker, såsom tidigare i flera fall skett, så att arbetsgivarnas
representanter gå sin väg och arbetarnas representanter sin, då
sker faktiskt avgörandet emellan de tre. fyra personer, som utgöra kommissionens
kärna. En grupp av tre personer, äro direkta arbetarrepresentanter.
Avgörandet beträffande mycket viktiga principer och mycket
stora belopp kunna komma att träffas av en ung tjänsteman i obefordrad
ställning, som ur denna rent personliga synpunkt icke kan var skickad
att i en så ytterst ömtålig och påfrestande angelägenhet, som det här
kan vara fråga om, välja den väg, som kommissionen har att beträda.

Jag skulle i detta avseende vidare vilja säga, att jag har svårt att
förstå, hur den nya kommissionen skall fatta sin uppgift. Två möjligheter
föreligga. Antingen kommer kommissionen att fortsätta på precis
samma sätt som den hittillsvarande kommissionen gjort. Men om det
sker, måste den nya kommissionens verksamhet komma att innebära en
besvikelse för de arbetslösa, som givetvis i denna nya kommissions sammansättning
se ett löfte om ett i viss mån förändrat förfaringssätt, eller
också kommer det att bliva en förändring i kommissionens hållning i förhållande
till den tidigare. Men då blir ju riksdagens förutsättning för
sammanjämkningsförslaget icke längre till finnandes.

Jag skall, beträffande den förut omnämnda ansatsen till andrakammarparlamentarism,
endast be att få säga, att jag icke alls tänker
inlåta mig på frågan om vilken betydelse regeringens förklaring, att
andra kammarens votum i frågan måste ha en alldeles särskilt vikt, kan
tänkas få. Man kan fråga: vad är meningen? Hur långt vill man
sträcka sitt ståndpunktstagande i detta avseende? Vad kan en regering
underlåta eller positivt göra i förhållande till den samlade riksdagen?
m. in. dylikt. Men jag skall inte inlåta mig på dylika frågor. Jag skall
endast betona, att det projektet givetvis måste, om ett godtagande av sammanjämkningsförslaget
skall påverkas av hänsynstagande till denna omständighet,
anses vara ett nytt moment, som försvårar behandlingen av
och anslutningen till sammanjämkningsförslaget i nuvarande ögonblick.

Vad beträffar det beslut, som nu synes böra ske, vill jag säga, att
jag har ganska starka sympatier för ett återremissyrkande. En återremiss
skulle vara önskvärd ur formell synpunkt därför, att, även om
kammaren går på avslag och till följd därav gemensam votering kommer
att ske, så motsvarar det ursprungliga utskottsbetänkandet icke
längre den nu föreliggande situationen. Ur den synpunkten skulle givetvis
ett försök till ett nytt sammanjämknings förslag vara önskvärt, men jag
har övertygat mig om, att ett sådant yrkande endast skulle innebära
ett förlängt uppskov av det definitiva avgörandet utan att föranleda till
annat än att man i varje fall skulle komma fram till ett gemensamt
omröstningsförfarande. Under sådana förhållanden måste jag, trots det
att jag, som sagt, hyser sympatier för ett återremissyrkande, och detta
alldeles särskilt därför, att den retroaktivitet, som sammanjämkningsförslaget
upptagit, därigenom skulle kunna bevaras. I olikhet med herr
Swartz måste jag nämligen säga, att icke behöver väl ett ekonomiskt
förfarande i understödshänseende innebära, att förfarandet represen -

Torsdagen den 5 april f. m.

19 Nr 28.

terar en obestridlig rättighet, därför att understödet i fråga skulle utgå
retroaktivt. Jag kan icke alls anse, att det ur denna synpunkt skulle
ligga något verkligt sakligt hinder i att ett retroaktivunderstöd kommer
till stånd. Det förefaller mig emellertid eventuellt möjligt, att, även om
ett beslut nu fattas genom gemensam omröstning, det, såvitt jag förstår,
åtminstone kan tagas under omprövning, huruvida icke ett separat
retroaktivt förfarande kan åstadkommas, när utgångspunkten för det
blir andra villkor och ett annat datum än det i det ena av de båda omröstningsalternativen
föreslagna.

När jag nu, herr talman, härmed avslutar mitt yttrande, vill jag
icke fördölja, att jag nu icke för talan för ett enhetligt parti. Det är
så, att meningarna inom det parti jag tillhör nu äro delade. Åtskilliga
■bland mina meningsfränder anse sig nämligen, trots allt som förekommit,
likväl böra rösta för sammanjämkningen. Intet kan emellertid tydligare
än detta understryka, hur fullständigt fjärran det liberala partiets
behandling av detta ärende måste anses stå från varje makthunger eller
varje spekulation i några som helst regeringssyften. Men den omständigheten
i sin tur kan å andra sidan icke förplikta oss, som å ömse sidor
nu hysa olika meningar om vad som skall ske, att avstå från att göra
vårt ord och vår röst gällande beträffande vad som i förevarande avseende
är riktigt och lämpligt.

På grund av vad jag nu anfört kommer jag till det resultatet, att
i det förändrade läge, som för närvarande föreligger, det måste anses
ytterst önskvärt, att utskottets ursprungliga förslag med dess mera detaljerade
och ur olika synpunkter mindre borttolkningsmöjliga beslut
kommer att slutligen bliva riksdagens. Då det förslaget i vissa avseenden
begränsar förfaringssättet, där eljest en kommission, som icke
på samma sätt som den tidigare med visshet kan antagas följa de förut
inom kommissionen intagna ståndpunkterna och dispositionerna, då det
vidare ur denna sakliga synpunkt synes mig önskvärt, att riksdagens beslut
i föreliggande fråga kommer att sammanfalla med utskottets ursprungliga
hemställan, tillåter jag mig, herr talman, att, eftersom jag
förutsätter, att ett avslag på sammanjämkningsförslaget resulterar i
framläggandet från statsutskottets sida av en gemensam omröstningsproposition,
yrka avslag å sammanjämkningsförslaget.

Herr W O h 1 i n: Herr greve och talman! Då detta ärende onsdagen
den 21 mars behandlades här i kammaren tillät jag mig framställa,
att den vid utskottsutlåtandet fogade reservationen av herr Swartz
m. fl. i visst hänseende innebar ett företräde framför utskottets förslag,
.särskilt med hänsyn till den i reservationen mera strikt upprätthållna
principen om statens neutralitet vid arbetskonflikter. Emellertid underströk
jag, att utskottets förslag i vissa andra hänseenden innehöll fördelar
framför herr Swartz’ m. fl. reservation och erinrade härvid särskilt
om att utskottsförslaget skulle möjliggöra en omedelbar hjälp åt
de nu oförvållat arbetslösa inom järnbruksindustrien, inom den ram

SatnmanjämlcningsfUtslag
i
arbetslöshetsfrågan.

(Forts.)

Nr 23. 20

Torsdagen den 5 april f. m.

Sammanjämkningsförslag
i
arbetslöshetsfrågan.

(Forts.)

som skapas av där uttalade principer, ävensom att man genom ett antagande
av utskottsförslaget skulle kunna förebygga en hotande finansiell
katastrof inom ett visserligen icke stort antal kommuner. Vid övervägande
av skälen för och emot fann jag för min del vid samma tillfälle
anledning att yrka bifall till utskottsförslaget. Samtidigt tillät jag
mig emellertid som min uppfattning uttala, att utskottsförslaget gick
till den yttersta gränsen av vad som ur samhällets synpunkt kunde godtagas
i detta viktiga och grannlaga ärende.

Då jag nu genom det bordläggningsyrkande, som framställdes under
sista plenum före påsk och som enligt min mening var sakligt grundat,
fått möjlighet att ingående granska det framlagda sammanjämkningsförslaget
samt jämföra detta med utskottsförslaget, har jag funnit,
att dessa båda förslag i väsentliga stycken förete anmärkningsvärda
skiljaktigheter. Utskottets förslag inleddes med flere längre stycken,
vari uttryckligen förklarades, att hjälpverksamheten i fråga icke kan
grundas på någon rätt, som de arbetslösa äga att åberopa gentemot staten,
utan allenast är en provisorisk, av nödläget framkallad åtgärd att
efter fri behovsprövning i mån av tillgängliga medel i särskilda fall söka
lindra de arbetslösas svårigheter och i anslutning därtill förklarades,
att de ifrågavarande grupperna av arbetslösa icke heller kunna göra
gällande någon skyldighet för staten att under alla omständigheter och
oaktat det förändrade läget inom vederbörande arbetsområden tillgodose
dem på sätt förut ägt rum. I utskottsutlåtandet sades vidare ifrån,
att utskottet icke kunde dela utgångspunkten för den kungl. propositionen
samt att denna proposition ej endast formellt, men även ur saklig
synpunkt måste anses innebära ett avsteg från fjolårets direktiv.
Utskottet redogjorde ytterligare för arbetslöshetskommissionens allmänna
politik och detalj praxis med avseende å understödsverksamheten
och godkände dessa åtgöranden såsom ägnade att mildra verkningarna
av gällande direktiv beträffande hjälpverksamheten vid konflikter, utan
att därmed dessa direktiv och den princip, på vilken de vila, nämligen
statens neutralitet vid arbetskonflikter, behövt ändras eller kompletteras.

Man finner nu först, att samtliga dessa partier i utskottets utlåtande
äro strukna i sammanjämkningsförslaget. Detta förhållande måste ju
framkalla särskild uppmärksamhet och osökt leda till frågan: vad har
man menat med strykandet av dessa stycken? Här var ju den viktigaste
grundsats upptagen, som måste upprätthållas av var och en, som företräder
statsintresset, nämligen grundsatsen att de arbetslösa icke äga
någon rätt att åberopa gentemot staten i förevarande hänseende. Här
betonade utskottet vikten av att fasthålla vid huvudprincipen i fjolårets
direktiv och här godkändes den nuvarande arbetslöshetskommissionens
hittillsvarande politik. För uteslutandet av allt detta måste naturligtvis
hava förlegat bestämda skäl, ty man utesluter icke vid en
sammanjämkning en rad av viktiga uttalanden endast därför, att man
finner dem överflödiga eller självklara. Dessa skäl kunna då icke gärna
hava varit andra än att man funnit styckena i fråga innehålla uttalanden,
som man icke längre velat upprätthålla och godkänna. Men om

Torsdagen den 5 april f. in.

21 Jfr 23.

så är fallet, måste ju uppenbarligen detta sammanjämknings förslag in- Satnmanjämknesluta
en klar och bestämd skiljaktighet från utskottets förslag, en
skiljaktighet som är av så väsentlig betydelse, att redan denna gör mig frågan.
ytterst tveksam med avseende å att ansluta mig till sammanjämknings- (Forts.)
förslaget. Lägger jag till vad nu sagts, att sammanjämkningsförslaget
medgiver retroaktivitet, samt ytterligare, att utskottsformuleringen »att
det bör stå arbetslöshetskommissionen fritt att med ledning av till buds
stående uppgifter omedelbart ställa friplatser i erforderligt antal till
de lokala arbetslöshetskommittéernas förfogande» äro ersatta med uttrycket
»att utskottet förutsätter» att arbetslöshetskommissionen kommer
att förfara på sådant sätt, så synas mig även dessa skiljaktigheter
innebära en förändring i utskottets först framlagda förslag i riktning
bort från den i utskotts förslaget fastslagna principen om statens neutralitet
vid arbetskonflikter. Anmärkningsvärt är dessutom även att man
vid sammanjämkning borttagit en så lydande mening: »De inom yrket
kvarstående få, om yrket prövas lida av kristidsarbetslöshet, fortfarande
förmånsställning till erhållande av arbetslöshetshjälp, så länge arbetsfred
varar. Inträder åter inom yrket arbetskonflikt, som påkallar
avstängning, drabbas de av denna.» Här talar utskottet om de inom yrket
kvarstående och om dessa förmånsställning, så länge arbetsfred varar,
men om deras avstängning vid fall av konflikt. I sammanjämkningsförslaget
vågar man icke stå för dessa uttalanden, utan yttrar sig i stället
om de från yrket utgallrade, om vilka det heter: »De till den nya
gruppen arbetssökande från etc. överförda arbetslösa bliva oberoende
av de avstängningsåtgärder, som kunna komma att vidtagas i anledningav
arbetskonflikt inom deras dittillsvarande yrke, men bibehålies beträffande
förmånsrätten till arbetslöshetshjälp i samma ställning som i
sin tidigare yrkesgrupp.» Som synes något helt annat, och förvisso ett
underligt sätt att sammanjämka. Det vore åtskilligt annat att tillfoga,
men jag skall endast påpeka, att en sammanjämkning ju bör innebära
en medellinje i materiellt hänseende mellan de olika förslag, som skola
samman jämkas. Men åtminstone på en punkt innebär sammanjämkningsförslaget
icke ett sådant medlingsförslag. Enligt den kungl. propositionen
och herr A. C. Lindblads m. fl. reservation kan en arbetare,
som under kortare tid än sex månader varit arbetslös, över huvud icke
få understöd enligt de förändrade direktiven. Enligt utskotts förslaget
.skulle det kunna stå arbetslöshetskommissionen fritt att efter individuell
prövning i vissa fall bereda friplats även åt järnverksarbetare, som varit
arbetslösa allenast t. ex. fem, fyra, tre månader. Enligt utskottsförslaget
»förutsättes», att arbetslöshetskommissionen förfar på sådant sätt,
d. v. s. åligger det kommssionen att bereda sådana friplatser. Sammanjämkningsförslaget
går sålunda här längre än t. o. m. den kungl propositionen
och herr A. C. Lindblads m. fl. reservation.

Vad jag nu anfört, gör det för mig och säkerligen för många av
utskottsutlåtandets anhängare omöjligt att acceptera sammanjämkningsförslaget.
Jag finner med andra ord att sammanjämkningsförslagets
materiella innehåll är sådant, att redan detta förslags beskaffenhet är
tillräckligt såsom motivering för avslag, och jag behövde vid sådant för -

Jfr 23.

Sammanjåmk
ningsförslag :
arbetslöshetsfrågan.

(Forts.)

23 Torsdagen den 5 april f. m.

-.hållande egentligen icke ingå på några ytterligare överväganden med
‘avseenden å under de sista veckorna inträffade händelser.

Emellertid vill jag i avseende härå dock i korthet säga, att arbetslöshetskommissionens
verksamhet ju är av synnerligen invecklad och
grannlaga natur. Hänsyn måste härvid tagas till en mångfald skiftande
och icke sällan mot varandra stridande uppfattningar och strävanden
hos de arbetslösa, hos de lokala arbetslöshetskommittéerna, hos de kommunala
myndigheterna, hos representanter för länsintressen av olika
art, etc., och för arbetslöshetskommissionen är det självfallet mycket
viktigt att här träffa rättvisa avgöranden och att upprätthålla den i stort
sett sunda och viktiga praxis, som här har utbildat sig, så att icke statens
till arbetslöshetens bekämpande anvisade medel komma att tagas
i anspråk i större utsträckning än som är oundgängligen nödvändigt.
Men denna särskilda erfarenhet och denna speciella kännedom om
läget inom landet i olika industrier och på olika områden av arbetslöshetsfältet
hade den förra arbetslöshetskommissionens borgerliga majoritet
i eminent grad förskaffat sig, och man kan näppeligen, huru framstående
och skickliga den nya arbetslöshetskommissionens ledamöter än
äro i sina olika fack, hos dem förutsätta denna särskilda erfarenhet i
motsvarande grad, eftersom den måste förvärvas under ett visst längre
arbete med hithörande frågor. Det är också mycket viktiga, avgöranden,
inför vilka den nya kommissionen nästan omedelbart ställes, när den
nu skall börja sitt arbete. Vid sådant förhållande finner jag, att även
de synpunkter, som av den föregående ärade talaren anförts med avseende
å ombytet i arbetslöshetskommissionen och sammansättningen
av den nya arbetslöshetskomissionen otvivelaktigt kunna med visst fog
anföras såsom, betänkligheter gentemot ett antagande av det nuvarande
sammanjämkningsförslaget, ehuru jag för min del befinner mig
i den ställningen att jag icke behöver grunda mitt avslagsyrkande på
dessa omständigheter och icke heller företrädesvis eller ens i större
mån tänkt på dessa förhållanden, när jag kommit till den uppfattningen
att sammanjämkningsförslaget icke bör godkännas av kammaren.

Jag får slutligen med avseende å hela detta ärende tillägga, att
om man vill vara öppen och uppriktig, synes man mig icke med fog
kunna göra gällande, att statsutskottets förslag, sådant det förelåg till
riksdagens behandling den 21 mars. är ur de arbetslösas synpunkt oantagligt.
Detta utskottsutlåtande, till vilket så många socialt intresserade
och kunniga män medverkat, skapar ju möjlighet för oförvållat
arbetslösa inom fack, där driften blivit nedlagd och där den icke kan
förväntas inomj den närmaste tiden bliva återupptagen, att erhålla
hjälp från staten i en utsträckning, som måste anses vara ganska betydande.
Jag förstår verkligen icke, huru man med verklig känsla och
med på sakskäl grundad övertygelse kan förklara detta utskottsutlåtande
såsom oacceptabelt från arbetareklassens sida. Alla i denna
kammare, som anslöto sig till utskottsutlåtandet, gingo enligt min uppfattning
arbetarnas berättigade krav och önskemål långt till mötes.
Nu föreligger för dagen icke detta utskottsförslag, utan ett sammanjämkningsförslag,
vilket, som jag bär anfört, på väsentliga punkter

Torsdagen den 5 april f. m.

23 >''r 28.

avviker från utskottsutlåtandet och som är av den beskaffenheten att
det enligt min uppfattning lämnar gärdet öppet för en arbetslöshetspolitik,
som kan föra ut statsmakterna både på principiellt farliga linjer
och i oberäkneliga statsutgifter. Det kan omöjligen med skäl förebrås
dem, som för några veckor sedan röstade för utskottsutlåtandet
och som nu äro beredda att återigen, om tillfälle kan yppa sig därtill,
ansluta sig till detsamma, att de sakna förståelse för den nöd, som
råder inom vissa grupper av arbetslösa, speciellt inom den mellansvenska
järnindustrien. Det synes fastmera här vara vissa principer,
som man på fackföreningshåll nödvändigtvis vill upprätthålla och som
äro anledningen till att utskottsutlåtandet icke kunnat godkännas från
det socialdemokratiska partiets sida. Men i likhet med andra talare
från »de borgerliga» partierna såväl under den förra debatten som
vid denna, nödgas jag då ännu en gång betona, att dessa fackföreningssynpunkter
icke få vara utslagsgivande i svensk politik, utan att
det här fordras att man upprätthåller kravet på en över en viss samhällsklass’
uppfattningar stående rikspolitik. Jag tror, att, om utgången
skulle bliva den, att första kammaren avslår sammanjämk-ningsförslaget,
och riksdagen sedermera får tillfälle att i en eller annan
form — och sådana tillfällen komma icke att saknas ■— taga dessa
arbetslösas behov under förnyad omprövning, någon orätt och hänsynslöshet
mot dessa människor icke har begåtts.

Med hänsyn till vad jag sålunda anfört får jag, herr greve och
talman, under uttryckande av förvissningen, att andra utvägar torde
förefinnas för att hjälpa de ifrågakommande arbetslösa, yrka avslag
på det föreliggande sammanjämkningsförslaget.

Herr statsrådet Lindqvist: Herr greve och talman! Det är
icke med någon vidare entusiasm man tager till orda för att yttra sig
om vad som förekommit i denna debatt, då i dag upprepats många
synpunkter, som här i kammaren en gång förut hava anförts i denna
fråga. Det har dock fällts några sådana yttranden, att de icke böra,
synes det mig, få stå alldeles oemotsagda här i dag heller.

Herr Swartz och nu senast herr Wohlin ha tagit upp och fört
fram såsom en huvudsak i denna angelägenhet frågan, huruvida det
skall kunna betraktas vara en rätt för de arbetslösa att få statshjälp
eller icke. Även den frågan hava vi förut behandlat, och jag har då
för min del tillåtit mig säga om den, att det icke tjänar mycket till i
det stora hela, om vi stå här i svenska riksdagen och diskutera, huruvida
det förefinnes en sådan rätt eller icke, ty den rätten anmäler sig
och inträder och gör sig gällande, hur vi än vrida och vända på den
här saken. När människorna bliva utan sysselsättning, när de icke
hava något att leva av, måste naturligtvis det allmänna se till att det
icke uppstår svält och nöd i sådan utsträckning, att vi få hit till Sverige
införda ryska förhållanden. Så har det nog gått till i alla tider, att när
icke individen på något sätt haft möjlighet att skaffa sig det nödvändiga
för livets uppehälle, har det allmänna fått träda till i ett eller annat
avseende.

Samnianjämtiningsförslag
i
arbctslöshetsfrågan.

(Forts.)

>''r 23. 24

Torsdagen den 5 april f. m.

Sammanjämkningsförslag
t
arbetslön!* etsfrågan.

(Ports.)

Jag vill nämna att jag gjorde nyss en erinran under hand till herr
1 Swartz, och han svarade, som efter hans sätt att se är mycket naturligt
: »Ja, är det så, att en sådan arbetslös anmäler sig, får han vända
sig till fattigvården.» Det är receptet från högersidan; kunna icke de
arbetslösa få något att leva av, få de gå till fattigvården och anmäla
sig, och så skall fattigvården på de olika orterna taga hand om dem.
Jag sade honom då, vilket jag ber att få nämna här, att detta nödvändiggör
ju i alla fall, att staten träder hjälpande till på ett alldeles särskilt
sätt. Vid sådana utomordentliga tillfällen som nu, när vi haft inemot
ett par hundra tusen arbetslösa, såsom i fjol vinter var förhållandet,
är det ju icke möjligt för kommunerna själva att bära den börda, som
skulle falla på dem. Men jag vill för min del förklara, att jag icke
skulle kunnat med så frejdigt mod som herr Swartz gå fram och anvisa
arbetslösa arbetare utvägen att få hjälp på vanligt sätt från fattigvården.

Beträffande rätten till och kravet på hjälp är det ju rätt märkligt,
att liksom herr Swartz nu med stor förkärlek citerade en viss
tidning, så gick även en av våra mest framskjutna ledamöter av högerpartiet
i andra kammaren till denna urkund vid frågans sista behandling
där. Jag undrar, vad tidningen själv säger om det starka understöd,
den får från högerhåll, i det den synes utgöra en brygga och en fast
grundval för högerns ställning i denna sak. Den tidningen har dock
under de senaste dagarna innehållit en den mest tydliga, klara och bjärta
skildring av läget för arbetarna vid våra järnbruk. Om herrarna läsa
denna skildring, skola ni nog komma underfund med, att det ingalunda
är så välbeställt, som många sagt och som jag hörde, att man gjorde
gällande, när bordläggningen ägde rum. Man sade då: »Det gör ju
ingenting om det blir uppskov, arbetarna kunna ju låna, om de icke
kunna skaffa sig mat på annat sätt.» De lånemöjligheterna hava nog
icke stått öppna för dessa arbetare, och några andra möjligheter ha ej
heller stått dem till buds att skaffa sig det nödvändiga för livets uppehälle.
Då är det enligt min uppfattning statens skyldighet att träda räddande
till.

Det är emellertid herr Ekmans anförande, som särskilt kan giva
anledning till några erinringar. Han började med att säga, att denna
fråga har gjorts till något så ofantligt stort och omfattande. Ja, jag
skall hålla med herr Ekman därom, att den i visst avseende har gjorts
till något helt annat än man avsåg, då den frågan väcktes på tal från
regeringens håll. Då var det regeringens bestämda mening, att ställningen
i landet var sådan, att man måste begära en viss förändring
av direktiven, som kunde göra det möjligt att genast återinsätta de
arbetare, som på grund av konflikterna berövats rätten till understöd
eller nödhjälpsarbete, i deras förutvarande rättighet, om det tillätes mig
begagna det ordet. Men sedan har frågan gjorts, som sagt — jag vet
ej, hur man över huvud skall beteckna det — till en fråga, som man
vidgat, förstorat och tänjt ut. Man har vidare dragit ut på tiden, så
att nu, när första kammaren i dag slutligen står inför ett avgörande,

Torsdagen den 5 april f. m.

25 Jfr 23.

har redan situationen förändrat sig så i landet, att läget ju ingalunda
är sådant det var, när regeringen framlade sin proposition. I det sam- n^t°iöshets
manhanget erinrade herr Ekman om att, när frågan om direktiven be- frågan.
handlades under förliden riksdag, ägde förhandlingar rum mellan de (Forts.)
tre stora partierna, och efter de förhandlingarna konstaterade man, att
man hade kommit till en punkt, där man kunde säga: »Vi gå så fram
med detta förslag till riksdagen och förklara, att alla partier därom äro
eniga.» Det var naturligtvis då som vid alla tillfällen, när förhandlingar
äga rum: den ene ger efter på en punkt och den andre på en annan,
och slutligen kommer man därhän, att man märker, att det icke går att
längre kompromissa, och så lägger man fram ett enhetligt förslag. Det
är väl säkert, att det ej inom de olika partierna rådde så absolut förtjusning
över vad som då beslöts, men det blev i alla fall något, som man
kunde ena sig om att föra fram och som riksdagen kunde besluta om
utan tidsödande och uppslitande debatter. Men hur har det skett i år?

Jo, i egentlig mening har det ej förekommit någon förhandling. Högern
har intagit sin ståndpunkt och har icke velat överlägga med de andra
partierna om detta förslag om ändring i direktiven, och högern har
förmodligen från första ögonblicket tagit sin ställning och varit av
den bestämda uppfattningen, att man bara skulle avslå allt vad den
socialdemokratiska regeringen här hade begärt. Det var dess ståndpunkt.
Den är enkel och har icke medfört något besvär för högern i
riksdagen, men den har bidragit till att någon förhandling, såsom i fjol,
mellan de tre partierna aldrig har kommit till stånd. Mellan det liberala
partiet och socialdemokraterna har det ju förts resonnemang, men
det är, såsom det förut sagts från socialdemokratiskt håll, så, att det
förslag, som det liberala partiets representanter hade utarbetat, befanns
vara sådant, att det knappast kunde utgöra någon fast grund för. en
förhandling. Det var sådant, att man hade svårighet ända in i det sista
att kunna angiva vad som avsågs med detta förslag. Man kunde ej
tolka det, ej komma till kärnan i det, och därför kunde det icke ens
mellan dessa två partier bli någon egentlig förhandling sådan, som
brukar äga rum i dylika fall. Detta medförde som sagt, att frågan kom
fram i det läge, som vi alla känna, i det tre förslag törelågo i utskottets
utlåtande. Varje parti hade sitt. Sedan veta vi ju också, hur det forlöpte
vid det första avgörandet, och att detta sedermera framkallade en
sammanjämkning. Denna sammanjämkning är ju, som bekant, åstadkommen
mellan socialdemokraterna och liberalerna.

lag har varit med i riksdagen i 20 år, men jag kan aldrig erinra
mig, det under denna tid hänt, att då en majoritet inom riksdagen har
enat sig om att frambära i kamrarna ett visst förslag till en frågas lösning
i form av en sammanjämkning, någon brutit eller svikit en sådan
överenskommelse. Men vad sker i dag? Svaret är givet genom det
yrkande, som nyss gjordes av berr Ekman. Han säger, att det har
inträffat »något särskilt», och det hörde ju herrarna själva vad detta
»särskilda» var. Jag skal! icke upptaga tiden med att upprepa detta.

Jag bara vädjar till herrarna själva att pröva och avgöra, huruvida ni

År 23.

2 G

Torsdagen den 5 april f. m.

Sammanjämk- kunna anse, att det, som han anförde såsom skäl, bör få stå kvar
* SOm en Sältig grund för att icke följa ett uppgjort sammanjämknings"
frågan.^'' försIaS (Forts.

) Vidare talade herr Ekman om, att han här i dag ville klarlägga

sin ställning till det erbjudande, som regeringen gjort honom, att träda
in som ordförande i arbetslöshetskommissionen, sedan de fyra ledamöter,
som begärt sitt avsked, hava vidhållit det. Jag skall be att få
jdtra några ord särskilt om den saken. Men innan jag gör det, må det vara
mig tillåtet att upplysa kammaren om att, innan regeringen gick till någon
annan med ett erbjudande om att övertaga någon av platserna i arbetslöshetskommissionen
efter dem, som avsagt sig uppdraget, fördes det
upprepade förhandlingar dels mellan mig och ordföranden i kommissionen,
dels mellan statsministern och mig och ordföranden i kommissionen,
och vi hade, både statsministern och jag — ja, jag bör kanske
endast svara för mig — den bestämda uppfattningen, att vi skulle kunna
komma fram till lika gott resultat i år som förliden vinter, när ordföranden
i kommissionen inlämnade sin avskedsansökan. Det lyckades
dock icke nu, utan ordföranden i kommissionen ansåg, att han borde
vidhålla sin avsägelse. Han önskade nog bliva befriad från det krävande
och besvärliga uppdrag, som han så många år med ära hade skött.
När vi kommo till den punkten, var det alldeles påtagligt, att regeringen
måste sörja för att de tomma platserna i kommissionen åter bleve besatta,
för att arbetslöshetskommissionens uppdrag skulle kunna fullgöras.
Det föreligger ju ständigt ärenden där och kan anmäla sig vilket
ögonblick som helst viktiga saker, för vilkas avgörande det är ytterst
behövligt, att kommissionen har den sammansättning, man ansett, att
den bör ha för att slutgiltigt kunna behandla ärendena. Då frågade sig
regeringen självfallet: var skola vi söka ledaren för arbetslöshetskommissionen,
ordföranden? Och då tror jag, herrarna skola giva mig rätt,
när jag säger, att det var ganska naturligt, att regeringen genast sade
sig: här har det liberala partiet engagerat sig så djupt i denna fråga
om direktiven för arbetslöshetshjälpen, de har engagerat sig över huvud
taget i arbetslöshetsfrågan med så stort intresse och vidare sammanbundit
sina meningar med arbetslöshetskommissionens sammansättning
och verksamhet till den grad, att man genast måste vara på det
klara med, att man måste hembjuda åt det liberala partiet att tillsammans
med de socialdemokrater, som sitta i arbetslöshetskommissionen,
taga upp arbetet för att föra denna verksamhet framåt och slutföra
den. När man gick in för, att man nödgades tänka på detta parti
särskilt, förstå nog herrarna, att den andra ledtråden gavs av sig själv,
och den ledde ju direkt till herr Ekman. Han har genom sitt ordförandeskap
i de båda avdelningar i utskottet, som behandlat detta ärende,
sysselsatt sig alldeles särskilt med denna sak, och han har ej, så
vitt jag vet, nekat till faderskapet för det förslag, som först låg på
bordet. Då är det givet, att man måste säga sig, att då herr Ekman
trängt så djupt in i denna tämligen svåra fråga och genom långvarig
behandling av ärendet förskaffat sig en så stor och djup insikt i det -

Torsdagen den 5 april f. m.

27 >r 23.

samma, kan det icke gärna här i landet just nu letas upp någon lämpligare
person, som skulle kunna omedelbart gripa verket an och sköta art,etsiöshets
det på ett tillfredsställande sätt. Jag hade alltså uppdrag från rege- frågan.
ringen att hembjuda denna post till herr Ekman, och jag sade honom (Forts.)
då ungefär detsamma, som jag sagt här i dag. Han sade mycket riktigt,
att han ej kunde ge besked då utan först efter detta plenum i dag, och
han förebar som skäl härför, att han måste rådgöra med sina partivänner.
lag framhöll emellertid, att jag för min del ej trodde, att regeringen
kunde vänta så länge, utan att besked måste lämnas tidigare,
och iag hemställde, om han ej genast skulle kunna rådgöra med alla
dem han kunde komma i beröring med. Han upprepade emellertid vid
ett nytt sammanträffande, som vi hade, att han ej var i tillfälle att då
lämna besked i saken, utan fortfarande ville ha uppskov för svarets
avgivande till i dag. När frågan kommit i det läget, fann regeringen
sig tvingad att på annat sätt söka fylla luckorna i kommissionen, och
det har den gjort efter bästa förstånd. Naturligtvis kan allting klandras
och det har ju också framkommit klander här. Framtiden får visa,
vem av oss som haft rätt, och om icke regeringen ändå har sörjt för
att det allmännas och statens intresse skulle bli på tillfredsställande
sätt tillgodosett genom den sammansättning, som kommissionen nu har
fått.

Det var emellertid en sak beträffande denna punkt, som herr Ekman
framhävde med särskild styrka, och det var, att det hos honom
uppstått ofantligt stor tveksamhet, huruvida en politiker skulle kunna
åtaga sig ett sådant uppdrag som att handhava och sörja för verkställandet
av de beslut, som riksdagen fattade. Ja, jag skall då be att
få säga herr Ekman, att det sitter tre politici redan i arbetslöshetskommissionen,
tre riksdagsmän. Jag vet icke, hur herr Ekman vill värdesätta
dem; det kan hända, att de icke äro så stora kapaciteter, men de gå
i alla fall med ansvaret att rösta i dessa angelägenheter i riksdagen,
där de suttit ganska länge, så att jag kan för min del icke finna, att
det skulle ha behövt utgöra något skäl för herr Ekman att avböja vår
inbjudan att åtaga sig detta uppdrag. Jag kan ju nämna, att, så vitt
jag har mig bekant, tillhör herr Ekman en annan institution, som
kanske kan anses vara jämställd med den nu ifrågavarande. Det är
kommunikationsverkens lönenämnd, där herr Ekman är ordförande och
där han väl får handlägga en de! andra saker, som också mycket nära
beröra riksdagsangelägenheter och beslut.

Jag skall icke uppehålla tiden vidare. Jag anser, som jag sade i
början av mitt anförande, att man ej behöver taga upp till förnyad
prövning i dag en hel del av dessa detaljer, som vi redan tidigare en
gång diskuterat. Jag vill endast ytterligare understryka min förundran
över det slut, till vilket herr Ekman kom efter sitt anförande. Dels
polemiserade han mot högerns uppfattning rörande innebörden av sammanjämkningsförslaget
och dels sade han sig vilja bidraga till en lycklig
och gynnsam lösning av frågan, men ändå slutade han med att yrka avslag
på detta sammanjämkningsförslag, i vars framskapande han, som

!Vr 23. 28

Torsdagen den 5 april f. m.

Sammanjämk ningsförslag arbetslöshets frågan.

(Ports.)

vi alla veta, personligen har deltagit. Jag beklagar, säger jag, att vi
kommit i en sådan situation.

dill sist kanske jag får tillägga, att det är en sak, som förvånat
mig ofantligt, nämligen att man i riksdagens kamrar — det är ju icke
bara här det förekommit, utan även i andra kammaren — synes med
ganska stor styrka sträva dithän, att riksdagen skall påtaga sig att
bestämma, hur verkens styrelser skola vara sammansatta och att riksdagen
vid sina beslut skall k ny t a sadana villkor för beviljandet av
vad som begäres, som att styrelsen för denna institution, som skall ha
hand om ifrågavarande ärenden, skall ha den eller den sammansättningen
och att i densamma skola sitta de eller de personerna. Är det
icke, mina herrar, att vända det förutvarande upp och ned helt och
hållet? Äro ni här icke färdiga att slå in på vägar, som för framtiden
kunna bli rätt bekymmersamma?

Da manga talare ännu funnos anmälda, beslöt kammaren på hemställan
av herr talmannen, att den fortsatta överläggningen angående
förevarande memorial skulle uppskjutas till aftonsammanträdet.

Avgåvos och hänvisades till statsutskottet nedannämnda motioner:

nr 183, av herrar Enhörning och Walles, i anledning av Kungl.
Maj: ts proposition angående anslag för beredande av lokaler åt en hovrätt
över Norrland; och

nr 184, av herr Rosén m. fl., i samma ämne.

Herr von Sneidern väckte följande motioner:

nr 185, i anledning av Kungl. Maj: ts proposition med förslag till
brandstadga; och

nr 186, i anledning av Kungl. Maj: ts proposition angående omorganisation
av hushållningssällskapen m. m.

Dessa motioner hänvisades, nr 185 till behandling av lagutskott och
nr 186 till jordbruksutskottet.

Herr Lindhagen väckte nedannämnda motioner:

nr 187, i anledning av Kungl. Maj: ts proposition angående omorganisation
av hushållningssällskapen m. m.; och

nr 188, i anledning av Kungl. Maj: ts propositioner nr 104 och 157.

Dessa motioner hänvisades, nr 187 till jordbruksutskottet och nr
188 till särskilda utskottet.

Torsdagen den 5 april e. m.

29 Bfr 23.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Thorberg under
tiden den 6—den 16 innevarande månad för deltagande i Internationella
arbetsbyråns sammanträde i Geneve.

Justerades protokollen för den 20, 21, 22 och 23 nästlidne mars.

Justerades protokollsutdrag för detta sammanträde, varefter kammaren
åtskildes kl. 4,48 e. m.

In fidem

G. H. Berggren.

Torsdagen den 5 april e. m.

Kammaren sammanträdde kl. 8 e. m.

Avgåvos och hänvisades till särskilda utskottet nedannämnda motioner: nr

189, av herr Bodin, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till skogsvårdslag;

nr 190, av herr Högberg, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till skogsvårdslag; och

nr 191, av herr Andersson, Erik, i anledning av Kungl. Maj:ts
förslag till lag om ändrad lydelse av § 5 i förordningen den 21 december
1857 (nr 59 sid. 1) om ägors fredande emot skada av annans hemdjur
samt om stängselskyldighet.

Herr Åström väckte en motion, nr 193, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående anslag till rikets allmänna kartverk.

Denna motion hänvisades till jordbruksutskottet.

Fortsattes överläggningen angående statsutskottets memorial nr 36,
i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om viss ändring i
reglerna om avstängning från arbetslöshetshjälp i fall av arbetskonflikt.

Herr Möller: Herr talman, mina herrar! Det är väl inte för

mycket sagt, att riksdagen i detta ögonblick befinner sig i en helt och
hållet exempellös situation. Det har många gånger under olika riksdagars

Sammanjiimkningsförslag
i
arbetslöshetsfrigan.

(Forts.)

>r 23.

10

Torsdagen den 5 april e. in.

Sammanjämk
ningsfanslag
arbetslöshets
frågan.
(Forts.)

.arbete befunnits nödvändigt att åstadkomma sammanjämkningar mellan
. de två kamrarnas olika beslut, därför att majoriteterna i de båda kamrarna
ha varit av olika mening. Men jag skulle tro, att det aldrig förr
har hänt, att en av dem, som äro främst ansvariga för själva sarnmanjämkningsresultatet,
att en person som deltagit i själva sammanjämkningsarbetet
och därefter naturligtvis också rekommenderat sina närmaste
kamrater i det utskott, som skulle framlägga sammanjämkningsförslaget,
inför riksdagen, att biträda sammanjämkningen, att en person,
som på sådant sätt är djupt engagerad i ett sammanjämkningsförslag.
har, då detta förslag äntligen i den kammare, han tillhör, kommer till
behandling, sprungit ifrån sitt förslag och uppenbarligen i detta ögonblick
i första kammaren är den främsta kraften, som skall stjälpa samma
sammanjämkningsförslag. Jag upprepar det, jag tror, att både han och
denna kammare befinna sig i en exempellös situation.

Under sådana omständigheter är det självklart, att man med spänd
uppmärksamhet åhörde den motivering, på vilken han skulle bygga sin
ståndpunkt denna dag. Jag undrar, om inte kammarens ledamöter, då
de hörde hans motivering, tämligen allmänt observerade, att under det
jämförelsevis långa anförande, som han höll, lyckades han aldrig —
åtminstone inte i de första 3/4 av sitt anförande — komma fram till
den motivering, som nu skulle utgöra betäckningen för ryggandet av
sammanjämkningsförslaget. Jag tror, att jag försökte, så noggrant jag
kunde, anteckna de argument, som anfördes av herr Ekman för den
ståndpunkt, på vilken han står i dag. Men jag måste erkänna, att jag
sällan har hört svagare argument för en ståndpunkt i sak, ooh då det
gäller att motivera en helt ny ståndpunkt, så kan ju omdömet om halten
av denna argumentation endast ytterligare skärpas.

Det första som den ärade talaren upplyste oss om var, att under
andra kammarens behandling av direktivfrågan onsdagen den 22 mars
hade tre moment inträffat, som hade kommit honom att bli betänksam.
Det ena momentet var det, att regeringen genom ett uttalande
hade visat sig inte dela det förtroende för arbetslöshetskommissionen,
som statsutskottet hade givit uttryck åt i sin motivering. Det andra
momentet var det, att de övertygelsemedel, genom vilka regeringsförslaget
bringades till accept i andra kammaren, hade varit betänkliga,
och det tredje var, att det i regeringens yttrande hade framgått en
tendens att bestrida de två kamrarnas lika behörighet och myndighet. —
Ja, mina herrar, jag skall inte gå in på en realdiskussion om dessa tre
argument. Jag vill bara konstatera ett faktum, som synes mig göra
dem fullkomligt oanvändbara den dag som i dag är. Faktum är att
det yttrande, som där åsyftades, och de övertygelsemedel, som väl där
också åsyftades, de måste ha varit för herr Ekman helt och hållet
kända samma onsdagskväll, som herr Ekman gick till sammanjämkningsarbetet.
Skulle de mot förmodan inte då ha varit av honom till
hela sin innebörd förstådda, så måste de i varje fall uppenbarligen ha
varit av honom fullt kända och även beträffande sin innebörd fullt
förstådda, då under loppet av nästa dag statsutskottet fattade sitt

Torsdagen, den 5 april e. m.

31 Nr 23.

beslut — som jag säger, på rekommendation av herr Ekman — att Sammanjämkbiträda
detta sammanjämkningsförslag. Jag erkänner, att det ju är”''”^"^’
många ting under hela denna frågas behandling, som kunna göra en fr&ga„.
tveksam om, hur lång tid riksdagens ledamöter behöva för att sätta (Forts.)

sig in i en sak, men att herr Ekman beträffande dessa tre vid sammanjämkningsarbetets
påbörjande, vid fattandet av statsutskottets beslut
ocTi vid fattandet av andra kammarens beslut fullt kända argument
skulle ha behövt hela påsken för att lära sig riktigt begripa, vad
allt det där i grunden innebar, och att det efter påsk skulle kunna användas
som ett motiv för att lämna sammanjämkningen, det få herrarna
ursäkta om jag inte tror på. Jag tror nämligen, att herr Ekman är en
mycket skarp och mycket klok karl, som mycket snabbt förstår att sätta
sig in i betydelsen av det som här har förefallit.

När jag emellertid åhörde hans fortsatta argumentation, så lade
jag rätt noga märke till, att herr Ekman försökte finna formuleringar,
varigenom han skulle undgå en förebråelse, som han ju måste veta
sväva i luften, den nämligen, att den praxis, för vilken herr Ekman
nu gör sig till främsta tolk här i riksdagen, att riksdagen skall med
förbigående av den sittande regeringen välja sig förvaltningsorgan, som
för skilda områden av samhällslivet så att säga skola träda i regeringens
ställe, aldrig vunnit burskap — jag lade mycket väl märke till,
som sagt, att han försökte formulera hela sin framställning på ett sätt,
som skulle bespara honom den förebråelsen. Men eftersom det ligger
i sakens natur, att hela hans argumentation till slut ändå måste hamna
i detta, så lyckades inte heller herr Ekman att klara klippan.

Herr Ekman förklarade ju nämligen, att det finnes en regering,
som representerar vad han kallade behovsintresset hos de arbetslösa,
och med anledning därav måste man ha en arbetslöshetskommission,
som representerar samhällsintresset. Ja, mina herrar, man behöver
inte tänka långt för att förstå hela äventyrligheten i denna teori om
att man kan ha en regering, som alltså inte kan godkännas som representant
för samhällets intressen, och att man därför måste ha större
eller mindre skaror av ämbetsmän, som gent emot regeringen — ty
det är ju däri kärnpunkten ligger —- skola representera samhällsintresset.
Mina herrar, vilja ni vara med om att organisera det svenska
statslivet på det sättet, att man har en vikt, regeringen, och så en
motvikt mot denna inom den svenska förvaltningen? Om ni vilja tänka
efter, tror jag vem som helst skall rygga tillbaka för konsekvenserna
av en sådan tankegång. Men någon annan slutsats än denna kan inte
dragas av herr Ekmans yttrande, då han som sagt uttryckligen förklarat,
att därför att det finnes en regering, vilken, som han säger, representerar
ett behovsintresse, så måste man ha en arbetslöshetskommission,
som företräder samhällsintresset.

När jag sedan ytterligare lyssnade till argumentationen, så framgick
det av denna, att det var omsorgen — den omsorg, som det alltid
varit tal om och som också präglade detta yttrande — om statens
neutralitet, som måste bevaras. Man måste se till, att inget avsteg

Nr 23. 32

Torsdagen den 5 april e. m.

Sammanjämk- från statens neutralitet under arbetskonflikter kunde komma i fråga.
”mgsförslag i jj- yttrades detta? Jo, herr Ekman sade ungefär följande — här
frågan. vågar jag inte saga, att jag citerar ordagrant, utom vad början betrat(Forts.
) far: Beträffande sammanjämkningsförslagets innehåll, så läge med

hänsyn till att detta sammanjämkningsförslag skulle tillämpas av den
dåvarande arbetslöshetskommissionen däri en garanti för att* statens
neutralitet skulle upprätthållas. Ja, mina herrar, är det verkligen möjligt,
när riksdagen skall fatta beslut i en så viktig principfråga som
den om statens neutralitet i arbetskonflikter, att beslutet då är av den
beskaffenheten, att det är beroende på sammansättningen av det verkställande
organet, huruvida denna neutralitet kommer att upprätthållas
eller ej? Det förefaller mig åtminstone vara lika äventyrligt som den
föregående av herr Ekman uppställda teorien, och det är naturligtvis
heller inte rimligt att säga något sådant, som att statens neutralitet i
arbetskonflikter inte är beroende på formuleringen av riksdagens beslut
utan beroende på sammansättningen av en, trots allt vad man säger om
detta, regeringen underordnad myndighet. Emellertid var det faktiskt
detta och endast detta, som herr Ekman till slut kunde åberopa för
att han nu går ifrån det föreliggande sammanjämkningsförslaget. Han
förklarade, att sedan arbetslöshetskommissionen hade avgått, så hade
förutsättningarna för förslagets antagande bortfallit. Om denna motivering
är hållbar, om riksdagens första kammare nu godkänner denna
av herr Ekman intagna ståndpunkt, så är det uppenbart, att riksdagen
inte längre tillmäter sitt eget omdöme den betydelse, som det i varje
fall borde ha, utan så att säga delegerar sitt omdöme åt andra och därvid
för övrigt inte ens åt den sittande regeringen utan åt helt andra
personer. Jag tror för min del inte, att det är riktigt rättvist att säga,
att sammanjämkningsförslaget är av den synnerligen skröpliga natur,
att dess antagande måste vara beroende på arbetslöshetskommissionens
sammansättning. Enligt min uppfattning kan riksdagen helt enkelt inte
fatta beslut, vars förutsättningar kunna bortfalla på grund av sådana
händelser som detta nya faktum, som här åberopats. Jag vill bara
framställa den frågan: Skulle man inte kunna tänka sig t. ex. att några
av arbetslöshetskommissionens medlemmar vid någon tidpunkt hade
avlidit och måste ersättas med nya? Det skulle uppenbarligen också
ha medfört, att förutsättningarna för fattandet av det beslut, som
herr Ekman tidigare rekommenderat, skulle ha bortfallit. Jag vågar
säga, att hela den position, som herr Ekman valt, är orimlig och leder
till orimliga konsekvenser. Om herrarna hörde herr Ekmans anförande
och hur han särskilt på en punkt i detalj ingick på en kritik av
den nya kommissionens sammansättning, så ligger ju bara däri en synnerligen
stark varning för att beträda dessa vägar, som herr Ekman
är inne på. Ty vart skulle det bära hän, om riksdagen — varför skola
vi nämligen nu vara begränsade just till denna fråga — på detta sätt
närgånget skulle vid sina diskussioner granska sammansättningen av
statens förvaltande organ? Jag vågar även därvid säga, att hela ståndpunkten
är orimlig och att den leder till orimliga konsekvenser.

Torsdagen den 5 april e. m.

33

Nr 23.

Om jag följaktligen måste säga mig, att den motivering, som herr SammanjämkEkman
använt, har så pass mycket i sin egen natur emot sig, att jag ”arbetslöshets''
har litet svårt att taga den på allvar, och försöker göra klart för mig, frågan.
vad det verkligen är, som kan ha givit herr Ekman anledning till det (Ports.)
steg, som han har tagit i dag, så är det ju möjligt, att han helt enkelit
ångrar det sammanjämkningsförslag, som han tidigare har biträtt, och
att den bordläggning, som på högerns tillskyndan då kom till •—• man
har ju i varje fall den känslan — över huvud påverkat herr Ekman
att inte taga det steg, som han vid närmare eftertanke skulle ha funnit
sakligt ödesdigert. Det är naturligtvis möjligt, men då får jag uppriktigt
säga, att det vore klokare och bättre att rent ut säga till riksdagen
: »Jag betraktar detta sammanjämkningsförslag som odugligt.

Jag har biträtt det under sådana omständigheter, att jag inte längre
kan stå därför, och jag erkänner, att jag antingen är förd bakom ljuset
eller också i första stund inte lyckats penetrera det på tillräckligt
skarpt sätt, att den ståndpunkt jag intog alltså är förhastad och inte
sakligt försvarbar.» Jag kan inte se annat än att detta kan vara motivet,
för så vitt nämligen att han inte har vaknat till klarhet om en
annan sak: att det hehöves en annan regering i detta land. Ja, mina
herrar, ni få ursäkta mig, om jag ett ögonblick går in på den sidan
av saken.

Herr Ekman inledde nämligen sitt anförande med några ord av
ungefär följande innehåll: Under hela min riksdagstid har ingen fråga
vuxit ut under behandlingens förlopp till sådana proportioner som
denna fråga har gjort. Och det är fullkomligt riktigt. Men jag spörjer
då: Vem är det som har kommit denna fråga att på det sättet
växa ut till väldiga proportioner? Det kan ju inte gärna vara den
regering, som trodde att saken var mycket enkel och att det inte borde
möta några stora svårigheter att reda upp den här situationen, därför
att det syntes ligga i så öppen dag, att de gamla direktiven voro alltför
hårda och alltför oresonliga i sina konsekvenser. Det kan ju inte vara
denna regering, som man särskilt har förebrått, att den inte ville göra
någon utredning i ärendet, det kan ju inte vara den, som blåst upp
saken till sådana dimensioner. När herr Swartz skulle yttra sig om
den utredning, som utskottet begärt, så märktes det, att han, då han
skulle formulera, varför utredningen hade blivit så stor, sökte efter
orden, för att icke säga någonting, som kanske vore mindre lämpligt.

Herr Swartz kom emellertid slutligen till det resultatet, att ärendet
var av en så »omfattande natur», att denna väldiga utredning behövdes.

Ja, det är väl de, som ansett att detta ärende är av en så väldig omfattande
natur, vilka också blåst upp denna sak till de proportioner den
har i detta ögonblick. Den utredning de krävde var ju så omfattande,
att arbetslöshetskommissionen måste göra ett betänkande, ungefär lika
stort som hela betänkandet rörande införande av arbetslöshetsförsäkring,
beträffande vilken fråga en stor kommitté suttit och arbetat under
en ganska betydande tid.

Ja, mina herrar, jag skall icke nu gå in i diskussion om det sak -

Försla kammarens protokoll 1923. Nr 23.

3

> r 23.

34

Torsdagen den 5 april e. m.

S timman jämkning^]
inslag i
arbctslöshetsfrågan.

(Forts.)

ligt berättigade uti bordläggningsyrkandet; det har jag tillåtit mig att
tidigare karakterisera, och jag har därtill ingenting mera att lägga. Jag
vill endast påpeka, vad som redan understrukits i herr statsministerns
anförande, nämligen att det nu gått åtta veckor, sedan riksdagen fick
den kungl. propositionen på bordet. Det kan icke hjälpas, även om
själva utskottsförslaget, sådant det först förelåg, var synnerligen olyckligt
sammankommet, så innebar det dock, enligt min uppfattning, ett
erkännande, att de gamla direktiven voro för hårda och orimliga i sina
konsekvenser, därför att en mängd människor orättvist drabbades av
dessa direktiv. Om nu första kammaren skulle besluta på ett sådant
sätt, att sammanjämkningsförslaget faller, så innebär det, mina herrar,
att ni visserligen å ena sidan erkänna, att direktiven voro orimliga och
hårda men att ni å andra sidan med kallt blod låtsas ingenting om de
åtta veckor, under vilka tusentals människor, som redan dessförinnan
hade lidit alla de kval arbetslösheten skapat för mångas del under icke
mindre än två år, fått lida ytterligare nöd, att ni helt enkelt avklippa
all möjlighet att rätta till det, som ni, såsom förut blivit sagt, själva
ansett som en orättvisa. Ty det är väl ganska klart, att någon möjlighet
att åstadkomma den s. k. retroaktiviteten på annat vis än genom
bifall till sammanjämkningsförslaget knappast förefinnes. Jag för min
del tror, att det kommer att visa sig, att det är praktiskt taget omöjligt
att på det sättet lägga upp ärendet igen, att man skall få en retroaktiv
tillämpning av de bestämmelser riksdagen slutligen skulle komma att
stanna för, om det liberala förslaget antages i gemensam votering, och
jag tror, att, därest första kammaren nu avslår sammanjämkningen,
så kommer, om jag så får säga, första kammaren att ensam bära ansvaret
för hårdhet och hjärtlöshet vid behandlingen av hela denna fråga.
Det kan icke hjälpas, om den som åtminstone något litet vet, vilka lidanden
denna förfärligt långa arbetslöshet har dragit över tusentals
absolut oskyldiga människor, som ingenting bättre begära än att få
arbeta och redligen kunna försörja sig — det kan icke hjälpas, säger
jag, att man känner sig harmsen och upprörd över behandlingen av
hela denna sak, och det vore, mina herrar, ingenting annat än en rimlig
gärd av rättvisa, det vore ingenting annat än en gärd av enkel humanitet,
om kammaren nu bifölle det föreliggande sammanjämkningsförslaget.

Herr T r y g g e r: Herr greve och talman, mina herrar! När
statsrådet och chefen för socialdepartementet bemötte den av herr
Swartz gjorda anmärkningen mot sammanjämkningsförslaget. att det
kunde med skäl ifrågasättas, att sammanjämkningsförslaget erkände
en rätt till arbetslöshetshjälp, sade herr statsrådet, att när folk svälta
och icke ha någonting att leva av, så måste det allmänna ingripa, ty
annars kunde man, såvitt jag fattade honom rätt, komma till sådana
förhållanden, som existera i Ryssland. För min del tror jag, att herr
statsrådet därvidlag gjorde sig skyldig till ett förbiseende, ty bolsjevismen
i Ryssland är icke en följd av nöden utan av okunnigheten.
Däremot är bolsjevismen skapare av den mest förfärande nöd, och om

Torsdagen den 5 april e. m.

35

Nr 23.

herr statsrådet har någon tvekan, huruvida denna min uppfattning är Sammanjämkriktig,
tror jag, att han endast behöver vända sig till — herr Winberg
t. ex., som sannolikt känner de ryska förhållandena bättre än frågan.

någon annan här i denna kammare. Däremot hade herr statsrådet (Forts.)

ovillkorligen rätt däri, att när nöd föreligger, så är man pliktig att
hjälpa. Då herr statsrådet emellertid åberopade att herr Swartz i ett
enskilt samtal skulle med avseende å denna hjälp hava hänvisat uteslutande
till fattigunderstöd — något som herr statsrådet icke ansåg
vara den lämpliga vägen — finner jag för min del, att det var oberättigat
att i en offentlig debatt använda ett uttalande, som skett privat. Jag
är övertygad om, att herr statsrådet, ifall han studerat vad som redan
gällde under antiken med avseende å vad man fordrar av sammanlevnaden
och särskilt om han tagit reda på, vad en fulländad gentleman
såsom Petronius, kallad arbiter elegantiarum, iakttog, säkerligen
skulle ha fått klart för sig, att det redan på den tiden var en erkänd
sed, att vad man enskilt sade till varandra icke lämpade sig att offentligen
omtalas. Ty om man gör det, kan det hända, att man skapar
en ensidig uppfattning av vad som förekommit. Herr Swartz’ mening
var säkerligen icke att genom nämnda hänvisning ha uttömt alla
de möjligheter, som finnas till hjälp, utan blott den att hänvisa på en
möjlighet. En annan möjlighet att hjälpa är onekligen att lämna arbetslöshetsunderstöd,
men det är ett medel, som måste användas med
den största försiktighet, det är ett medel, som kan vara en anledning till
både gott och ont. Ty vi skola komma ihåg, att det vid förändrade
konjunkturer är absolut nödvändigt att arbetsförhållanden och arbetslöner
anpassa sig efter dessa konjunkturer. Man får vara ytterst försiktig,
när man reglerar arbetslöshetshjälpen, ty annars kan det hända,
att man skapar en permanent arbetslöshet, att man skapar en permanent
fattigdom för arbetarna och samtidigt undergräver landets näringsliv.
Det är därför, att sammanjämkningsförslaget enligt min mening
brister i detta avseende, som jag icke kan giva min röst åt detsamma.

Herr statsrådet gjorde gällande, att man icke kände till något fall,
då ett sammanjämkningsförslag, som beslutits av en utskottsmajoritet,
vilken representerade majoriteten inom riksdagen, sedermera skulle
ha förkastats. Herr statsrådet förbisåg emellertid, vad en av de ledande
krafterna vid detta sammanjämkningsförslags utarbetande här gjort
gällande, nämligen att sammanjämkningsförslaget var byggt på en
förutsättning, som sedermera visat sig icke föreligga, den förutsättningen
nämligen, att de bestämmelser, som finnas i sammanjämkningsförslaget,
skulle komma att tillämpas av den vid bestämmelsernas utarbetande
sittande arbetslöshetskommissionen, denna kommission, vilken
i själva verket genom sin praxis skapat hela komplexet av nuvarande
faktiskt tillämpade bestämmelser inom ramen av de av riksdagen
fastslagna direktiven.

Nu gjorde den siste ärade talaren gällande, att det skulle vara
stridande mot vår författning, mot lämplighet och klokhet, att riksdagen
lägger sig i tillsättande av administrativa organ och därvid

> r 20.

36

Torsdagen den 5 april e. m.

Sammanjämk- går förbi regeringen. Ja, såsom en allmän princip vill jag för min del
’''arbetslöshets- visst ’cke invända något mot vad han sagt i detta avseende, men ett
frågan. dylikt fall föreligger icke här. Riksdagen har en ovillkorlig rättighet
(Forts.) att, där riksdagen giver vissa direktiv, vilkas tillämpning kräver särskild
erfarenhet och insikt på ifrågavarande område, uttala, att förutsättningen
för att riksdagen giver dessa direktiv är den, att riksdagen
har det förtroende till den av regeringen tillsatta myndigheten, att den
verkligen i den anda, som riksdagen anser vara den riktiga och som
hittills av alla godkänts, kommer att tillämpa de sålunda fastslagna
direktiven. Om denna förutsättning icke hade förelegat, skulle utskottet
kanske avstyrkt hela förslaget angående ändring i de gällande
direktiven eller också skulle utskottet, om det velat giva kompletterande
bestämmelser, gjort dessa bestämmelser mera specificerade eller
dylikt. För min del kan jag följaktligen icke förstå, att icke herr Ekman
i sitt yttrande här har uttalat sig fullt logiskt och berättigat, då
han gjorde gällande, att när den överenskomna förutsättningen brast,
så brast också någonting, som var nödvändigt för att hålla uppe samman
j ämknings f örslaget.

Ja, det förefaller mig därför egendomligt — för att återgå till
herr statsrådets förvåning över att den nya praxis, som han påstod
skulle införas med sammanjämkningsförslagets förkastande, kunde
ifrågasättas komma att av kammaren antagas — att denna förvåning
kunde vara så stor. För mig hade det varit naturligare, om herr statsrådet
förvånat sig över den egendomliga behandling arbetslöshetsfrågan
fått i riksdagens andra kammare. Där inträffade något, som
åtminstone för mig var fullkomligt nytt. Regeringen förklarade genom
sin chef, att regeringen kände ett behov av stöd från andra kammarens
sida, men skulle också anse att det vore tillräckligt för regeringen,
ifall andra kammaren genom att fatta ett visst beslut gåve
regeringen detta förtroende — det finge sedan gå i riksdagen för
övrigt hur som helst. Det sista sades icke ut, men det var ju den
naturliga konsekvensen av det sagda. Ja, det är icke mycket att nu
säga om detta •— det är visserligen icke så smickrande för första kammaren,
men man får vänja sig vid åtskilligt nu för tiden — och det
är icke särskilt i denna punkt, som jag vill göra någon anmärkning.
Vad jag vill anmärka är, att man kunnat tro, att regeringen, när den
uttalat sig på detta sätt, skulle ha låtit den lojala och hyggliga andra
kammaren, vars förtroende för regeringen var av så stor betydelse,
handla på sitt enkla sätt och försöka komma till ett resultat och att
regeringen sedan sett efter, vad det resultatet innebar, om kammaren
kommit till det av regeringen önskade beslutet eller om kammaren
kommit till något annat. Man skulle, med ett ord, enligt min mening,
ha bort lämna andra kammaren fria händer. Om jag frågar en person,
vad han har för mening i en viss fråga, är det icke lämpligt att
jag hotfullt slår honom i huvudet och säger: anser ni det eller det,
utan man skall låta honom lugnt överväga, innan han säger, vad som
är hans mening. Men huru har nu regeringen och regeringspartiet
gjort? — då jag nämligen hört omtalas, att en god disciplin råder inom

Torsdagen den 5 april e. m.

» 23.

det socialdemokratiska partiet, förmodar jag, att vad regeringspartiet
gjort skett med regeringens goda minne. Jo, genom-åtskilliga anordningar
vid omröstningen ställde partiet så till, att det beslut, som
framgick ur omröstningen, var ett beslut, som icke överensstämde
med den mening, som hystes av andra kammarens majoritet. Därmed
kom emellertid det förtroendevotum, som skett, att bli utan betydelse.
I dag har dock saken blivit klarare, i dag har hans excellens
herr statsministern bestämt och tydligt förklarat, att antagande av det
föreliggande sammanjämkningsförslaget av honom och regeringen
gjorts till en kabinettsfråga. Situationen har sålunda blivit rensad
från tvetydigheter. Detta avgångshot kan emellertid icke inverka på
mitt beslut. Av sakliga skäl har jag kommit till det resultat, att sammanjämkningsförslaget
icke bör antagas, och uttalandet om en möjlig
demission från regeringens sida kan icke rubba denna min övertygelse.
Men då herr socialministern sade, att högerns ståndpunkt alltid varit
att avslå allt vad den socialdemokratiska regeringen föreslagit •—- jag
förmodar, att man har rättighet tillägga, att han menade »i syfte att
få bort regeringen» — så vill jag häremot inlägga den allra bestämdaste
gensaga. Högern har behandlat den socialdemokratiska regeringen
på det mest sakliga sätt, och för min personliga del har jag gjort
det med verklig glädje icke minst därför, att jag personligen så högt
skattar den nuvarande regeringens chef.

Denna objektivitet hava vi visat även i denna fråga, ty det är
ju allmänt bekant, att det, medan herr statsministern var bortrest,
var regeringens allvarliga uppsåt att provisoriskt supplera och förändra
riksdagens givna direktiv i denna arbetslöshetsfråga utan att
vända sig till riksdagen, alltså att göra detta å administrativ väg och
att sålunda endast med avseende på framtiden framlägga ett förslag
för riksdagen. Detta hade tydligen varit ett förfarande i strid med
grundlagen. Hade det nu varit så, att man inom högern eller inom
högerns ledning skulle hava velat komma regeringen till livs, att man
skulle önskat att få bort regeringen, så kan man väl icke tänka sig
något bättre tillfälle, än att man låtit detta passera och att man hade
låtit regeringen göra en inkonstitutionel! handling, för att sedermera
falla över regeringen här i riksdagen och påvisa det grundlagsstridiga
i dess förfaringssätt. Men vad gjorde man? Jo, man gjorde allt för att
förekomma det. Sedermera kom hans excellens statsministern tillbaka,
och han ansåg tydligen, att man icke kunde gå den ifrågasatta
vägen, och på så sätt fingo vi icke något provisoriskt administrativt
beslut, varigenom direktiven förändrades, utan vi fingo hela frågan
framlagd för riksdagen.

Men, mina herrar, jag går ännu längre med avseende på frågan
om vårt sätt att behandla den nuvarande regeringen! Enligt min mening
har jag icke sett någon regering, som har blivit av oppositionen
behandlad på ett så lojalt sätt som den nuvarande regeringen, och jag
anser, att, ifall denna regering avgår och det blir en annan regering,
det blir ganska intressant att få se, huruvida det socialdemokratiska
partiet kommer att vedergälla gott med gott eller med något annat.

Samman jämkningsförslag
i
arbetslöshetsfrågan,

(Forts.)

Nr 23.

Torsdagen den 5 april e. m.

Sammanjämknings
förslag t
arbetslöshctsf
rågan.

(Forts.)

Varför hava övriga partier inom riksdagen varit så lojala emot
den nuvarande regeringen? Jag kan ju icke tala för något annat parti
än det jag känner närmare själv, men jag är övertygad om att grunden
för alla har varit i stort sett densamma. Jag för min del åtminstone
och det parti jag tillhör har ansett, att det i dessa hårda och
svåra tider varit en plikt att söka befordra nationell samling. Jag har
till och med för ett par år sedan uttalat, att det i en tid, så svår som
den vi leva i, icke kunde vara alldeles otänkbart, att vi så att säga
hade en regering, sammansatt av medlemmar från alla partier, en regering
med vilken alla partier i själva verket skulle ''bliva missnöjda,
men som kunde bliva kär för vårt folk och som skulle kunna uträtta
något verkligt betydande. En dylik regering skulle alltså stödja sig
jämväl på det socialdemokratiska partiet. Jag är viss om, att orsaken
till denna lojala behandling av regeringen har varit fruktan att försvaga
vårt lands motståndskraft och önskan att stärka dess möjlighet
att genomgå den nuvarande situationens i världen alldeles exempellösa
påfrestning. Men ingenting har hjälpt! Särskilt denna arbetslöshetsfrågas
behandling har tydligen visat, såvitt jag förstår, en ökad benägenhet
hos regeringen att göra ingrepp inom riksdagens maktområde.

Då det socialdemokratiska partiet icke hade sin nuvarande styrka,
minnas kanske herrarna — för egen del har jag varit med så länge
här, att jag upplevat mera än de flesta i det avseendet •— hur det socialdemokratiska
partiet städse arbetade på att minska konungamaktens
och regeringens befogenheter och att däremot utvidga riksdagens.
Det var detta, som bestämde dess politik, det var socialdemokraternas
uppfattning och de arbetade för realiserandet av den meningen. Men
då synes det bra egendomligt att, när man så en vacker dag fick en
socialdemokratisk regering och man kunnat tro, att det skulle bliva
en alldeles särskild respekt för riksdagen, kastas hela ståndpunkten om.
Riksdagen behandlas såsom en skolpojke, och första kammaren behandlas
såsom mindervärdig! Man klandrar, och det har man gjort i
detta ärende, att riksdagen utreder, vad regeringen lämnat outrett,
och man talar om, att riksdagen därigenom förhalar ett ärendes behandling
och avgörande; man anser det såsom sabotage, att riksdagen
begagnar sin grundlagsenliga rätt att taga reda på vad som föreslås,
innan riksdagen fattar sitt beslut. Man häntyder på oroligheter som
kunna uppstå i landet, om riksdagen icke utan vidare tager regeringens
förslag. Ja, medlemmar av regeringspartiet och särskilt regeringspressen
föra ett språk som om de ansågo att vi nu verkligen stode
inför en revolution. Herrarna se, att striden, från att ursprungligen
hava gällt, hur i denna fråga bestämmelserna angående arbetslöshetshjälp
skola tillämpas, har utvidgat sig och blivit en strid om
vår författning, den har blivit en strid om riksdagens statsrättsliga
ställning enligt denna författning, en strid emellan en regering,
som stöder sig på och delvis behärskas av utom representationen
stående sammanslutningar, och en representation, som vill ge
kejsaren vad kejsaren tillkommer, men som vill bevara åt sig själv
rätten att icke behöva sänka sitt huvud inför en diktatur. Nu har

Torsdagen den 5 april e. m.

39 >r 23.

första kammaren kommit i bräschen i denna strid. Men, herr talman, Sammanjamk

ni som liksom jag under en lång tid haft äran att vara medlem av

denna kammare, har ni någonsin funnit, att första kammaren gri- frågan

pits av fruktan för annat än att icke till fullo hava fullgjort sin plikt (Forts.)

mot fosterlandet? Jag tror, att ni skall på den frågan svara nej. För

min del är jag beredd att utan tvekan ge det svaret, och även i dag

hoppas jag, att kammaren skall handla på samma sätt. Vi, som anse

det föreliggande sammanjämkningsförslaget oantagligt, vi, som icke

vilja uppge riksdagens grundlagsenliga maktställning och underkasta

oss en regerings och ett partis diktatur, vi rösta nej på det förslag, som

föreligger, och vi äro beredda att taga alla därav följande konsekvenser.

Herr greve och talman! Jag ber att få yrka avslag på det föreliggande
samman j ämknings f ör slaget.

Hans excellens herr statsministern och ministern för utrikes ärendena
Branting: Herr talman, mina herrar! Redan i herr Ekmans
anförande förekom en anspelning på att jag skulle i andra kammaren
hava ställt i utsikt en andrakammarparlamentarism, vilket i sin mån bidrog
till att för herr Ekman ytterligare inveckla problemet och låta honom
ur sin labyrint så småningom vindla sig fram till det slut emot hans
eget föregående förslag, vartill han kommit.

Jag ber med anledning av denna passus i detta anförande, vartill
nu ytterligare har kommit en bestämd förklaring ifrån herr Trygger i
lians nyss hållna tal, att få läsa upp vad jag om den saken verkligen
sade, för att inför kammaren klargöra, vad som i det avseendet har
förekommit. Ty det förhåller sig ingalunda så som herr Trygger vill
framställa saken, att det ifrån regeringsbänken i andra kammaren
skulle hava sagts: bara vi hade andra kammarens förtroende, må det
sedan gå med saken hur som helst — så ungefär folio herr Tryggers
ord — då skulle vi känna oss till freds. Vad som yttrades var följande:

»Det måste då också sägas, att kan icke så mycket förtroende för regeringens
både vilja och förmåga att bringa hjälp på det sätt, som den
finner lämpligt i detta fall och som efter ingående undersökningar befunnits
vara den enkla och framkomliga vägen, uppbringas i andra kammaren,
att andra kammaren här följer regeringen, ja, då finns inte
längre tillräcklig grund i parlamentariskt avseende för regeringens fortsatta
existens. Ett beslut av andra kammaren i enlighet med utskottets
liberala linje är för regeringen enligt dess enhälliga mening oantagligt,
och regeringen kommer att taga den parlamentariska konsekvensen,
därest utskottets förslag till sist befinnes bliva riksdagens beslut.»

Det finns i detta uttalande, som herrarna själva höra, ingenting om
en negligering av första kammaren, varpå herr Trygger spelade så starkt
i sitt nyss hållna .ganska sofistiska anförande. Det finns så mycket mindre
skäl för en sådan ståndpunkt, som ju herrarna i middags hörde i
slutet på den regeringsförklaring, som jag hade äran att från denna
plats uppläsa, vad som där yttrades, och där första kammaren sannerligen
fick sitt i avseende å dess berättigade plats såsom eu av de mest

''Sr 23. 40

Torsdagen den 5 april e. m.

Sammarijämkningsförslag
i
arbetslöshetsfrågan.

(Forts.)

.betydande statsmakterna i detta land. Här står det på detta sätt: »På
‘första kammarens avgörande beror nu, huruvida andra kammarens tidigare
fattade beslut skall bliva riksdagens. Regeringen anser, att ett
positivt resultat måste uppnås, och att frågan icke tål något nytt uppskov.
I det nu inträdda läget finner sig regeringen därför böra uttryckligen
tillkännagiva, att den i händelse av ett ytterligare uppskov eller
ett negativt beslut kommer att ingiva sin avskedsansökan.» Jag frågar
var och en här: finns det någon rim och reson i att efter en sådan förklaring
inför första kammaren säga att regeringen icke frågar efter vad
första kammaren gör och tänker, utan att den i stället helt och hållet
bygger på en andrakammarparlamentarisk grund ? Det må vara nog i det
avseendet att hava framhållit och konstaterat detta och således fullständigt
tillbakavisat de försök, som gjorts, att här vädja till någon sorts
förstakammarsolidaritet, att man skulle gentemot, såsom det hette gång
på gång i herr Tryggers slutord, »diktaturförsök» ifrån en regering och
ifrån de krafter, som stå bakom densamma, hävda första kammarens
rätt och ställning i Sveriges statsliv. Får aldrig första kammaren svårare
angrepp att utstå än de som kommit fram i dessa regeringsförklaringar,
där vi först under en viss situation uttala, att vi vädja till andra
kammaren, att den måtte visa åtminstone så mycket förtroende till regeringen,
att den icke tog det förslag, som då förelåg ifrån statsutskottets
majoritet, och vi sedan, när vi komma till första kammaren och
samma sak här diskuteras, ställde kabinettsfråga på första kammarens
förtroende — får aldrig första kammaren, säger jag, svårare attacker
att utstå rörande sin grundlagsenliga ställning, så kan sannerligen denna
kammare prisa sig lycklig! Från regeringens sida har ingenting gjorts
för att nedsätta första kammaren. Vi känna alltför väl, vilken betydelse,
icke den gamla första kammaren, men den demokratiserade första kammaren
har i svenskt statsliv för att vilja låna oss till något otillbörligt
intrång på den maktställning, som den har och som den bör hava. Däremot
är det en annan sak, om första kammaren i en sådan situation
som den nuvarande, när det gäller hjälp åt de arbetslösa, de alltför länge
utestänga arbetslösa, om den, i en sådan situation, emot regeringens önskan
fäller detta förslag, som regeringen har förordat och som1 är det enda
möjliga för att kunna hjälpa de arbetslösa. Ja, då äro verkligen regeringens
resurser uttömda gentemot denna kammares hållning i denna
sak.

Det må sedan med anledning av herr Tryggers anförande ytterligare
göras ett par anmärkningar blott. Det har av herr Trygger med
skärpa påtalats, att socialministern använde sig av några yttranden av
herr Sw.artz vid ett enskilt samtal. Jag tror, att den saken hade synnerligen
lätt kunnat klareras. Ifall därvidlag något som helst misstag skulle
vara begånget eller något obehörigt framkommit, så sitter herr Swartz
här på sin bänk och socialministern finns också här, så att hela den
historien kunde med största enkelhet ställas till rätta. Däremot må jag
säga, att det var med mycken förvåning jag hörde herr Trygger själv
bära fram historier om inre meningsskiljaktigheter inom regeringen un -

Torsdagen den 5 april e. m.

41

>r 23.

<ler min bortovaro i början av februari månad, historier som sanner- Samman järn
ligen icke kunna ha kommit fram annat än genom privata samtal. Det ''“"bcisVålket
förefaller mig, att den, som på det sättet använder, vad han privat kan frågan.
hava erfarit, mer eller mindre trovärdigt, den är sannerligen icke rätte (Forts.l
mannen att gå till rätta i det avseendet med vad som yttrades av socialministern.

Vidare må jag säga att beträffande allt detta tal om att aldrig har
någon regering blivit så lojalt behandlad som denna, så är det verkligen
ganska underbart att få höra sådant från representanterna för ett parti,
vars press dag ut och dag in, på sista tiden i synnerhet, men mycket
länge, bär i de våldsammaste ordalag angripit regeringen för vad som
gjorts och vad som icke gjorts. Nog är det väl ett underligt sätt att visa
sin lojalitet att på detta sätt styra om en presskampanj, medan man
samtidigt står här i riksdagen och slår sig för sitt bröst och förklarar,
att ingen regering har någonsin blivit så väl behandlad som den, vilken
för närvarande sitter häri

Det talades också om att riksdagen behandlades såsom »en skolpojke»
och första kammaren såsom »mindervärdig». Jag tillbakavisar
dessa ganska utstuderade ord. Det är fullständigt meningslöst att göra
gällande något sådant mot en regering, som tvärtom visar, att den fäster
den stora och offentligt avgörande betydelsen vid riksdagens hållning,
att den ställer sina platser till förfogande och avgår, ifall riksdagens
hållning blir en viss i den föreliggande störa frågan. Det är alldeles
orimligt att söka på det sättet blåsa upp en misstämning emot regeringen
genom att vädja till att den skulle behandla riksdagen mer eller
mindre såsom luft, när vi tvärtom förklara, att riksdagen har i sin
hand att säga till hur den vill ha det: denna regering skall icke ett ögonblick
stå i vägen för riksdagens vilja i detta avseende.

Ja, när man försöker göra detta till en strid om vår författning,
har man kommit bra långt bort ifrån vad denna sak egentligen är. Det
är inte sant, att första kammaren har blivit illa behandlad av regeringen.

Det låg helt enkelt så till, att vi fingo denna fråga till avgörande först
i andra kammaren. I andra kammaren hade vi ju den ställningen, att
det gällde att se till, att icke den för regeringen oantagliga liberala linjen
segrade i båda kamrarna, utan att man fick någon sorts mellanting
mellan den linjen och regeringens förslag, varpå möjligen regeringen
skulle kunna reflektera. För att åstadkomma detta, det förstår var
och en, fanns det ingen annan utväg än att sörja för att utskottsförslaget
icke fick majoritet i andra kammaren. Den vädjan riktades därför med
allt möjligt eftertryck till andra kammaren: se till, att ni icke tager den
liberala linjen, ty i så fall kan icke regeringen längre anse sig ha nödigt
förtroende hos andra kammaren! När detta hade skett, blev också läget
det, att man då kom till frågan om en ny sammanjämkning; om den är
det vi nu diskutera och tvista bär, och det är i den frågan herrarna om
en eller annan timme hava att fatta sitt avgörande beslut. Det är denna
ställning vi nu befinna oss i, och i den ställningen hava vi så litet velat
förneka riksdagens rätt och bestämmanderätt, vi hava till den grad varit

Xr 23. ri

Torsdagen den 5 april e. m.

Samtnanjamk- trögna alla våra föregåenden, att vi ställt, på ett klarare sätt, vågar iae
arbetslöshets- saSa> an nag°n föregående regering, kabinetts fråga, sa att kammaren
frågan. skall veta att, när den går att besluta, den gör det även i avseende å de
(Ports.) politiska konsekvenserna av det ena eller det andra beslutet. I det fallet
hava vi sannerligen ingenting att förebrå oss ur parlamentarisk synpunkt,
och vi hava sannerligen icke heller något att förebrå oss ur synpunkten
av den respekt för första kammarens ställning i vårt statsliv, som vi
äro skyldiga att hysa enligt grundlagen. Jag tror således, att hela detta
försök, som gjorts av herr Trygger, med uppbjudande av hans vanliga
formella talang, icke håller att närmare synas i sömmarna.

Jag kände mig ett ögonblick rörd av herr Tryggers personliga älskvärdhet
emot mig, och jag skall gärna kvittera den med att säga, att jag
personligen också under sista tiden haft tillfälle att lära känna herr
Tryggers många goda sidor icke bara såsom enskild man, utan även i
offentliga värv; men jag kan icke gå längre. Jag måste säga, att i detta
anförande var herr Trygger återigen den gamle ledaren för den gamla
förstakammarhögem, och inför den mannen som representant för en
princip, rakt motsatt mot min egen, kan jag icke böja mig; där korsas
våra klingor — och där blir det strid på liv och död!

Herr Kvarnzelius: Herr greve och talman! Då jag inom
statsutskottet har varit med om att biträda det sammanjämkningsförslag,
som här föreligger till kammarens prövning, har jag ansett det
vara min plikt att ange några skäl, varför jag biträtt detta sammanjämknings
förslag och varför jag fortfarande vidbliver detsamma.

Det är ju så, när riksdagens båda kamrar stanna i olika beslut
i ett ärende, som är av natur att kunna bliva föremål för sammanjämkning,
att det tillkommer vederbörande utskott att i första hand
undersöka, huruvida en sammanjämkning kan komma till stånd eller
icke. Det var också i känslan därav, som statsutskottet gick till prövning
av de olika ståndpunkter, som intagits av andra kammaren och
första kammaren, och vi funno då inom utskottet — jag för min del
redan från början — att det här förelåg möjligheter beträffande en
sammanjämkning. Jag gick därför också redan från början in för
den linjen, att här skulle utskottet söka åstadkomma en sammanjämkning.

Jag medger villigt, att tiden var mycket knapp för uppgörande
av detta sammanjämkningsförslag. Vi började arbetet med det klockan
IT på kvällen, men det visade sig ganska snart, att det icke var möjligt
att i sittande utskott göra något, utan att det måste utses en delegation.
Det gjordes då erbjudande till de mest framstående representanterna
för de olika politiska partierna inom utskottet att taga säte
i denna sammanjämkningsdelegation. Det visade sig emellertid vara
nästan omöjligt att kunna förmå någon att deltaga i detta arbete, men
slutligen blev det uppdraget lämnat åt min ärade partivän herr Ekman
och herr Rydén i andra kammaren samt undertecknad. Vi tre jämte
två från statsutskottets kansli gingo sedan till detta arbete, som vi slut -

Torsdagen den 5 april e. m.

43 Jir 23.

förde klockan 4,15 påföljande morgon. Det har sagts i pressen och Samman,ämkäven
enskilt, att det är klart, att ordföranden i statsutskottet, den gamle ar^etslösh^ts.
förlikningsmannen, här har varit den, som dikterat sammanjämknings- frågan.
förslaget. Jag vill då säga, att i det hänseendet är det en ära, som till- (Forts.)
skrives mig, vilken jag icke med rätta förtjänat, ty jag har ganska
litet inverkat på själva slutresultatet av sammanjämkningen. Jag överlämnade
åt de två motståndarna, herrar Ekman och Rydén, att komma
överens om hur det skulle ske, och det var endast pa en punkt som
jag bestämt ingrep, och det var, när det från herr Rydéns sida yrkades,
att ur samman jämknings förslaget den passus skulle utgå, vari riksdagen
uttalade sitt förtroende till den förutvarande arbetslöshetskommissionen.
På den punkten inlade jag mitt bestämda veto och säde, att
då detta uttalande varit både inför kamrarnas och allmänhetens ögon,
det icke kunde bliva tal om att riksdagen skulle taga tillbaka detta sitt
förtroendeuttalande till arbetslöshetskommissionen, och då böjde herr Rydén
sig för detta veto, och denna passus finnes därför kvar i sammanjämknings!''örslaget.

För övrigt har det sagts, och det har gjorts mycket stora ansträngningar
för att bevisa det, att detta sammanjämkningsförslag icke
är ur första kammarens synpunkt tillfredsställande. Jag för min° del
tillåter mig inlägga en bestämd gensaga emot riktigheten^ av det påståendet.
Jag vill säga, mina herrar, att jag har sysslat så pass mycket
med arbetarfrågor, att jag tror mig våga säga, utan att göra mig skyldig
till någon överdrift, att jag begriper härav ungefär lika mycket som
flertalet i denna kammare och kan värdera innebörden av sammanjämkningsförslag.
Om jag väger de två besluten, som fattats i kamrarna,
emot varandra, och om jag sedan ser på resultatet av sammanjämkningen.
måste jag säga, att om någon av kamrarna har fått något
mera än den andra av sina synpunkter tillgodosedda, så är det första
kammaren, som i det hänseendet tagit hem största delen. Det är min
personliga uppfattning!

Det har vidare sagts, att denna sammanjämkning är oklar i en hel
mängd avseenden. Jag tillåter mig även i det avseendet uttala en annan
mening. Jag bestrider, att den är oklar, och när herr Swartz i dag skulle
ingå på en kritik av sammanjämkningsförslaget, så riktade han sitt angrepp.
om jag fattade honom rätt, emot vissa delar av vad som förekommer
i två av de stycken, som återfinnas på sidan 6 i detsamma. När
jag då läste det ursprungliga utskottsförslaget, som i den delen gillades
av såväl de liberala som högern, fann jag, att detta var ordagrant lika
uttryckt i det ursprungliga utskottsförslaget! Tillåt mig såga, mina
herrar, att jag tycker, att man skjutit något över målet när man tillåter
,-ig att här i debatten kritisera sammanjämkningsförslaget i de delar,
där man förut varit ense om vad som återfinnes här. J ill ledning för
sin kritik av sammanjämkningsförslaget hade herr Swartz en sammanställning.
som fanns införd i en av våra morgontidningar. Jag har
även tagit del av denna sammanställning, men jag fann, sedan jag
tagit del av den och undersökt den saken närmare, att denna samman -

Nr 23. 44

Torsdagen den 5 april e. m.

Samman jamb- ställning var rätt så tendensiös, och på den punkt, där den egentliga
\arbetslöshets- anmärkningen skulle med fog kunna sägas vara gjord och där man såjrågan.
lunda kunde påvisa, att ett förbiseende skulle hava blivit gjort av stats(Forts.
) utskottet, hade tidningen tagit fullständigt fel. I densamma sades det
nämligen, att den retroaktiva tillämpningen av understödsförfarandet
skulle kunna komma även sågverksarbetare till godo. Ja, mina herrar,
jag hänvisar till vad som återfinnes i det hänseendet på sidan 2, där
herr Jensens m. fl. motion är refererad och vari han hemställt »att de
ändrade grunder för meddelande av arbetslöshetshjälp, som riksdagen
må komma att besluta i anledning av Kungl. Maj: ts proposition nr 52,
må med retroaktiv verkan tillämpas från och med den 1 februari innevarande
år».

Vad är det nu riksdagen beslutar? Jo, riksdagen beslutar retroaktivitet
— eller rättare sagt samman jämknings för slaget innebär i denna del
retroaktivitet — för sådana industrier, som ha stor arbetslöshet på grund
av kristidsförhållandena, och sågverken äro icke längre räknade till
sådana industriella anläggningar, som för närvarande äro hänförliga till
dem, som anses lida av kristidsarbetslöshet. Därmed är också det väsentliga
i hela den kritik, som denna tidningsartikel i dag byggt upp,
undanröjt. Det som i övrigt fanns kvar var icke av sådan betydelse,
att det kan tillmätas någon som helst betydelse.

Vad som tillkommit, sedan samman jämknings för slaget uppgjorts,
är, att den gamla beprövade arbetslöshetskommissionen gått. Jag beklagar,
att detta skett, emedan jag för min del anser att den väl fyllt
sin uppgift, och jag har vid varje tillfälle försökt på bästa sätt slå vakt
om denna arbetslöshetskommission med hänsyn till det maktpåliggande
och otacksamma arbete den haft sig anförtrott, och mest givetvis med
hänsyn till det sätt, varpå den handhaft sin sannerligen icke lätta uppgift-
Jag har ansett det vara en oundgänglig förutsättning, att denna
arbetslöshetskommission åtnjutit ett säkert stöd hos statsmakterna, ty
det har varit den enda möjligheten för att den skulle kunna rätt handha
de stora belopp den haft till sitt förfogande, och handha dem på sådant
sätt, att de inte bli till men för återfriskningen av vår industri,
och genom hans återfrisknande vi skulle komma ifrån dessa onormalt
höga utgifter för statens vidkommande. Nu har det emellertid inträffat,
att denna arbetslöshetskommission avgått, och därom lär väl
ingenting mer vara att säga. Jag förmodar, att ingen räknar med möjligheten
av, att denna arbetslöshetskommission skall komma tillbaka,
även om det blir en annan regering, som det väl är stor anledning antaga,
att det blir, med den kännedom jag har om situationen här i
kammaren. Jag föreställer mig, att det blir ganska besvärligt för den
nya regeringen, vilken det än blir, att förmå den gamla arbetslöshetskommissionen
att återgå eller att prestera en ny arbetslöshetskommission,
som kunde anses innebära någon vidare och större garanti för
ett rätt handhavande av sin uppgift än den nya kommission, som blivit
tillsatt. Det har sagts här under diskussionen, och det har blivit sagt
tidigare, att genom den sammansättning, som den nya arbetslöshets -

Torsdagen den 5 april e. in.

45 Nr 23.

kommissionen fått, har den tillika såsom sekreterare tjänstgörande leda- Sammanjämk

möten utslagsröst. Han skulle så att säga vara tungan på vågen. Ja,

jag har frågat mig för hos en ledamot av den gamla arbetslöshetskom- ar ‘*''e ''

missionen och blivit upplyst om, att kommissionen fulltalig utgöres av (Forts.)

nio personer inclusive sekreteraren. Vilka äro nu dessa nio? Det är

två arbetsgivare, vidare ordföranden och vice ordföranden — båda så

vitt jag har mig bekant beprövade högermän — samt en liberal bonde,

det är fem. Så är det tre socialdemokrater och sekreteraren. Jag kan

inte med mitt sätt att räkna se, att sekreteraren där har utslagsröst.

Ty de tre borgerliga representanterna i arbetslöshetskommissionen, som
skola anses så att säga representera opartiskheten, plus de två arbetsgivarerepresentanterna,
äro ju mer än hälften av den samlade arbetslöshetskommissionen,
och dessa opartiska utgöra tre av fem i arbetsutskottet.
Och ordföranden har ju alltid utslagsröst, ifall rösterna stanna
lika mot lika. Vid sådant förhållande kan jag för min del icke erkänna
riktigheten av påståendet att genom den sammansättning, som
den nya arbetslöshetskommissionen fått, ett osäkerhetsmoment skulle
ha tillkommit, som skulle göra, att man har anledning att taga under
förnyat övervägande, om man vill stå fast vid den sammanjämkning,
som man tidigare varit med om. För min del måste jag säga, att jag
kan åtminstone icke för den omständighetens skulle avvika från den
ståndpunkt jag tidigare intagit i statsutskottet, och jag måste därtill
säga, att jag omöjligt kan se, vilka vådor för samhället och för det
allmänna, som skulle vara förenade med ett godkännande av sammanjämkningen.
Och jag vill försäkra herrarna, att när jag undersökt
den saken, har jag försökt se den så opartiskt och oväldigt som möjligt,
men trots mina ansträngningar har jag icke kunnat upptäcka några
faror eller några vådor, sådana som från andra håll framförts. Särskilt
har det förvånat mig att se den frenesi, med vilken en hel del av
av vår svenska press gått till storms mot denna sammanjämkning. Det
är väl ändå så, att när man har ett tvåkammarsystem och kamrarna
stannat i olika beslut i en fråga, som är av natur att kunna sammanjämkas,
måste ett tillmötesgående visas från båda kamrarna, för så vitt
det skall bli ett positivt resultat av sammanjämkningen, och ingendera
av dessa två kamrar har någon som helst rätt att kräva något övervägande
inflytande, utan båda få finna sig i, att sammanjämkningens
resultat ligger någonstans mitt emellan. Sedan har givetvis den ena
eller andra kammaren rätt att avslå det därför att den anser, att sammanjämkningsförslaget
är oriktigt, att det för mycket tillgodoser den
andra kammarens synpunkter eller att dess slutresultat icke är lämpligt.

Jag måste fortfarande vidhålla, att i intet av dessa avseenden föreligga
enligt min uppfattning tillräckliga skäl för att man på den grund skall
fälla sammanjämkningsförslaget.

Nu är det ju emellertid alldeles ofrånkomligt, att här tillkommit
andra moment, som, det måste jag säga, i en fråga som denna äro
mycket beklagliga. Man bör ändå icke glömma, att det här gäller en
grupp av det svenska folket, som under åratal gått arbetslös och under

>r 23. 4G

Torsdagen den 5 april e. m.

S amman jämkningsförslag
i
arbetslöshetsf
rågan.

(Forts.)

hela denna tid och kanske långt därförut levat på gränsen av eller
nästan under existensminimum. Ja, de som haft familj och blivit arbetslösa,
ha nog av omständigheterna tvingats att leva långt under
existensminimum. Jag anser, att det är riksdagens skyldighet att icke
förbise denna sak. Detta är dock det primära i den fråga vi här ha att
behandla, nämligen hur man skall kunna hjälpa dessa stackars medborgare,
som kommit i den olyckliga belägenheten, att de inte få arbete,
fastän de vilja det, och när de skola arbeta, de få göra detta till en avlöning,
som enligt riksdagens uttalande skall vara lägre än vad de skulle
haft, om de fått arbeta i sin ordinarie sysselsättning, detta av naturliga
skäl alldeles nödvändigt för att så fort som möjligt få dem över till
den vanliga industriella verksamheten. Man kan icke alldeles blunda
för, vilken uppfattning och vilka känslor, som skola röra sig hos dessa
grupper av medborgare, som det närmast gäller, och långt utanför deras
krets, med den solidaritetskänsla, som gör sig gällande inom arbetareklassen.
Det är, mina herrar, ett intresse, som jag anser riksdagen har
stor anledning att väl vårda sig om, att icke den uppfattningen kommer
att sprida sig inom dessa kretsar, att riksdagen icke, så långt det
är möjligt, försöker taga nödig hänsyn även till deras intressen och
synpunkter.

Frågan har, på grund av att det kommit politik in i den, givits
större dimensioner än den enligt min uppfattning med rätta borde ha,
och jag anser, herr vice talman, då jag här yrkar bifall till sammanjämknings
för slaget, att jag — såsom herr Trygger i slutet av sitt
anförande sade — därmed fullgjort min plikt mot mitt land på det sätt
jag anser vara riktigast.

Herr W i n b e r g : Herr talman, mina herrar! För min del vill
jag närmast beklaga, att den fråga, som vi nu närmast ha att avgöra,
innehåller ett så allvarligt moment, som den gör, då den berör tusentals
arbetares möjlighet att existera. Vore icke så förhållandet, skulle det
vara enbart intressant att sitta som åskådare och se det politiska spel,
som bedrives sedan någon tid tillbaka med denna fråga som förnämsta
insats. Men när man märker, hurusom här tusentals arbetslösa arbetare
göras till pjäser på det politiska schackbrädet för intressen och faktorer,
som ligga alldeles vid sidan av den sak vi egentligen skulle behandla,
känner man sig upprörd, och jag vore starkt frestad att som en karakteristik
av det hela använda ett uttryck, som en viss överste vid Dalregementet
skall ha använt för något år sedan. Ifrågavarande uttryck anses
emellertid icke fullt parlamentariskt, och därför skall jag inte fresta
kammaren eller talmannen med att använda det här. Jag förmodar de
allra flesta väl i alla fall veta, vad jag avser därmed.

Herr Swartz var ju den förste talare i dag, som kom fram med
avslagsyrkande. Inom parentes skall jag be att få fastslå det faktum,
att det trots allt icke legat någon verklig flykt över någon av de talare,
som i dag yrkat avslag på föreliggande sammanjämkningsförslag. Jag
erkänner att herr Trygger var i relativt god form, men icke heller han

Torsdagen den 5 april e. m.

47 Kr 21!.

kunde arbeta upp sig till sin vanliga goda form. Herr Swartz kom nu
fram med det argument — som han för övrigt använt tidigare och som
tycks ha varit det viktigaste av alla vid denna frågas bedömande — att
det borde fastslås, att ingen som helst rätt föreligger. Ja, jag skall inte
ge mig in på någon tvist vare sig med herr Swartz eller någon annan,
huruvida det finns någon rätt för de arbetslösa att få hjälp av staten. Jag
skall i stället omformulera frågan något. Existerar det någon rätt för
arbetarna att över huvud taget existera? Jag förmodar, att både herr
Swartz och andra måste besvara den frågan med ja. Nåväl, om vi
besvara den frågan med ja, så måste vi också ta konsekvenserna och
säga, att då ha arbetarna också rätten att få något att existera av. Vad
som emellertid i första hand är en rätt för varje arbetare och för resten
för varje människa, som vill arbeta, är att kunna erhålla arbete för att
försörja sig därmed. Nu ha herrarna emellertid i ert »idealsamhälle»
här i detta land ställt det så till. att ni icke kunna ordna den saken, ni
kunna icke ge arbetarna det, som i första hand är deras rätt, nämligen
arbete för att de på detsamma må kunna försörja sig. Men då förefaller
det mig, som om ni hade skyldighet, att då ni icke kunna tillmötesgå
det första kravet, dock se till, att arbetarna få något att leva på
i alla fall. Ni skola icke kunna komma ifrån det ansvaret.

Samman jämkning
s för slag i
arbctslöshetsfrågan.

(Forts.)

Herr Swartz nämnde också en sak, som särskilt skulle åstadkomma
en sådan rätt, och det var det moment, att genom samman jämkningsförslagets
antagande skulle tillämpas en viss retroaktivitet. Jag underkänner
nu herr Swartz’ argument i fråga om att det icke skulle finnas
någon rätt. Men vi kunna lämna den saken åsido och ställa oss på den
ståndpunkten, att det inte existerar någon rätt. Då skulle jag vilja fråga,
om inte en så lärd man som herr Swartz, har reda på, att även nåden
kan tillämpas lika retroaktivt som någonsin rätten.

Herr Wohlin, som i remissdebatten i år avgav det stolta Bragelöftet,
att han skulle gå till storms på idépolitikens slagfält och alldeles särskilt
på det slagfältet krossa kommunisterna, ansåg nu såsom något i synnerhet
motiverande för sin ståndpunkt för avslag i den föreliggande situationen,
att det finns något som heter statsprincipen, som framför allt
måste hävdas, och han menade, att ett antagande av sammanjämkningsförslaget
icke lät förena sig med ett hävdande av statsprincipen. Det
skulle vara ofantligt intressant, om den ärade professorn något närmare
hade utvecklat den statsprincip han talade om. Nu står jag — och jag
förmodar med mig många övriga av denna ärade kammares ledamöter —
fortfarande frågande, vilken stor statsprincip det egentligen är, som
herr Wohlin är försvarare för och som inte kan förenas med de principer,
som ingå i det nu föreliggande sammanjämkningsförslaget. Om det
blivit så, att det ursprungliga förslaget från utskottet i denna fråga
blivit antaget, så tillåter jag mig erinra om, vad jag sade vid den första
debatten om det förslaget, att om det var något, som karakteriserade det,
så var det dess principlöshet och dess brist på utstakade riktlinjer för
den arbetslöshetspoliiik, som skulle föras, och det var att överlämna de
arbetslösa fullkomligt åt arbetslöshetskommissionen såsom sådan. Om

>''r 23. 4S

Torsdagen den 5 april e. m.

S ii inman jämkning
sförslag i
arbetslöshetsfrågan.

(Forts.)

det sålunda över huvud taget är någon statsprincip, som herr Wohlin
här företräder, så skulle det väl närmast vara den fullständiga principlösheten,
vilken just betecknade utskottets först framlagda förslag!

Ja, herr Trygger hade också några uttalanden, som jag måste säga
ett par ord om, även om man inte skall ge sig in så mycket på personlig
polemik. Han var nog välvillig, så vitt jag fattade honom rätt, att hålla
före, att jag var den, som bäst kände till ryska förhållanden i denna
församling eller något sådant. Det är väl något överdrivet. Jag har aldrig
gjort anspråk på att vara någon speciell kännare av ryska förhållanden.
Men, herr Trygger, jag gläder mig åt, att jag varit i tillfälle upprepade
gånger att personligen studera något av förhållandena i Ryssland, så att
jag icke i likhet med de flesta människor i detta land är hänvisad att
skapa mitt omdöme om förhållandena i Ryssland på grundval av de nog
så grumliga informationer, som vårt lands press ger oss. Men därav
följer icke, att jag anser mig vara speciell kännare av ryska förhållanden.
När Herr Trygger sedan förklarade, att anledningen till bolsjevismen
i Ryssland var okunnighet, så skall jag för en gång instämma med honom.
Det vill säga delvis är bolsjevismen beroende på okunnighet, okunnighet
nämligen hos den gamla ryska överklassen om vad tiden krävde
av den. Och kanske det förhållandet kan ha något att lära även övriga
länders höger och överklass. Men jag skulle vilja fråga herr Trygger
en annan sak, då jag förmodar han menade, att den så kallade bolsjevismen
beror på okunnighet närmast bland den ryska arbetareklassen.
Varpå beror då det elände, som finns i en hel del andra stater? Varpå
beror det ohyggliga tillstånd, som råder i Polen? Det är inte Polens
arbetareklass, som regerar för närvarande, utan den av svenskarna mycket
omhuldade polska överklassen. Vad beror den nöd och det elände
på, som existera i Tyskland och Österrike ? Det är ett alltför lättvindigt
argument, herr Trygger, att säga, att nöden och eländet i Ryssland bero
på okunnighet. Orsaken är en helt annan, den är att söka i något, som
herr Trygger är den förnämsta förespråkaren för, nämligen den kapitalets
diktatur, som alltför länge regerat här i världen.

Nu är det emellertid märkvärdigt nog varken herr Trygger, herr
Swartz eller herr Wohlin, som i dag tilldragit sig största intresset, utan
det är för en gångs skull herr Ekman, Carl Gustaf, och därför kan det
vara av ett visst intresse att något litet titta på, vad han hade att säga.
Jag måste då alldeles särskilt med hänsyn till herr Ekmans vanliga
schvungfulla framträdande konstatera, att det måste vara särskilt otacksamt
att gå politisk balansgång. Det framgick av hela herr Ekmans
anförande. Och jag skulle vilja säga vidare: jag har sett många marschera
på politikens väg fram till ärans höjder, och jag har också sett
åtskilliga, som gått fram på en ganska vinglig stråt, men jag tror knappast,
att jag sett någon, som presterat något så halsbrytande i fråga om
politisk balansgång som herr Ekman, Carl Gustaf, gjort i dag. Då herr
Ekman i dag högtidligen förklarar, att den omständigheten, att han och
en del andra ändrat ståndpunkt till det framlagda sammanjämkningsförslaget,
icke på något sätt får tolkas som någon slags maktsträvan från

Torsdagen den 5 april e. m.

49 Sr 23.

deras sida, så måste jag säga, att i allmänhet brukar icke liberalismen Sammanjämkrepresentera
någon konsekvent strävan, utan utgör något odefinierbart, m>wsförslag t
som ingen människa blir på det klara med. Vare därmed hur som helst, n***''

jag måste i likhet med en del andra talare framhålla, då herr Ekman (Forts.)
så bestämt engagerat sig i den föreliggande frågan, att alla de faktorer
han här åberopar, redan tidigare förelegat, möjligen med undantag av,
att när sammanjämkningen skedde, de fyra ledamöterna av arbetslöshetskommissionen
icke inlämnat sin avskedsansökan. Men de uttalanden,
som gjorts i riksdagen och som man velat göra gällande, att de utgjort
anledningen till att de fyra ledamöterna hemställt om befrielse från sina
uppdrag, voro redan fällda. Och så vitt en uppgift, som förekommit i
tidningspressen, är riktig, skulle kommissionens ordförande ha sin skrivelse
dagtecknad den 23 mars, och hade väl då eller åtminstone omkring
den tiden intagit sin definitiva ståndpunkt. Emellertid, då icke ens herr
Ekman själv nu vågade komma fram med såsom avgörande argument,
att de fyra ledamöterna inlämnat sina avskedsansökningar, så föreligger
icke heller, så vitt jag förstår, något sakligt skäl för herr Ekmans
omvändelse. Det kan naturligtvis finnas andra skäl, men det måste jag
säga, att ifall herr Ekman är den som komma skall och vi sålunda icke
skola förbida någon annan, så beklagar jag den, som skall börja sin
marsch mot stjärnorna på sådant sätt, som herr Ekman gjort.

Jag skulle också vilja erinra om, hurusom jag redan förra gången
vi behandlade detta ärende framhöll, att sådan som saken redan då utvecklat
sig, det icke längre gällde, vad som skulle anses skäligt och rimligt
att göra för att försöka bispringa dessa arbetslösa arbetare. Frågan
hade kommit i det läget: Skall regeringen eller arbetslöshetskommissionen
vara det högsta bestämmande organet i fråga om verksamheten på
detta område? Vad som sedan dess inträffat har tillfullo bevisat, hur
riktigt jag fattade situationen. Det är beklagligt, att frågor som denna
skola få sådana där partipolitiska inslag och tjäna som schackpjäser i
det politiska spelet. Det är beklagligt på den grund, att följderna drabba
stora grupper av arbetslösa arbetare. Om nu resultatet blir sådant, som
man här synes vara överens om, och det hela leder till ett regeringsskifte,
så skulle jag ta en sådan utgång ganska oberört, om det inte vore
för den omständighetens skull, att det rent praktiskt skulle drabba en
hel del av arbetarna.

Men jag tror, att en sådan utgång icke heller kan föranleda vare
sig mig eller andra att se alltför tragiskt på detta, ty jag har, såsom jag
redan förut vid upprepade tillfällen framhållit, under senare tid ansett
situationen vara fullkomligt ohållbar för en regering sådan som den
nuvarande.

Då herr Trygger nu i dag förklarar, varför man behandlat denna
regering så välvilligt, som man enligt hans uttalande gjort, säger han
därvid, att anledningen varit den, att man under nuvarande oroliga tider
betraktat det »såsom en plikt att söka åstadkomma en nationell samling».

Ja, det var ett mycket värdefullt uttalande från herr Tryggers sida,
ty det bevisar, hur riktigt jag hela tiden haft. Jag har nämligen haft och

Första kammarens protokoll 1923. Nr 23.

4

Kr 23. 50

Torsdagen den 5 april e. m.

Sammanjämkningsförslag
i
arbetslöshetsfrågan.

(Forts.)

även givit tillkänna den uppfattningen, att det för högern här i landet
varit betydligt bekvämare att under den senaste tiden hava haft eu s. k.
arbetarregering, samtidigt som de borgerliga i riksdagen själva angivit,
efter vilka riktlinjer denna regering skulle regera, och, därest regeringen
i något avseende avvikit från vad som kunde helt sammanfalla med
de borgerliga riktlinjerna, så bär man käft i sin hand att när som helst
avvisa någonting sådant. Då herr Trygger säger, att man behandlat denna
regering på ett mönstergillt sätt, får väl förklaringen till stor del sökas
i regeringens sätt att regera. Det lär väl herr Trygger uppriktigt
få lov att erkänna, att knappast någon annan regering under den närmast
gångna tiden skulle hava kunnat föra en politik, som i någon väsentlig
grad avvikit från den, som den nuvarande regeringen fört. Men
när nu regeringen för en gångs skull ansåg en så pass viktig fråga
föreligga, att den måste säga ifrån på allvar, är man genast färdig att
ge den respass: Mohren har gjort sin plikt, Mohren kan gå. Man har
fordrat sådana ofantliga utredningar, innan frågan kunnat avgöras.;
man har ansett, att det är en så viktig fråga, och malt har varit färdig
att, snart sagt, riva upp himmel och jord för densamma. Detta är ju
något egendomligt, om man jämför förhållandet med det lättvindiga sätt,
varpå man, såsom jag tidigare tillåtit mig påpeka, fattade beslut om
beviljandet av 50 miljoner kronor till kreditkassan samt 20 miljoner
kronor till svenska lantmännens bank. Då var det icke farligt att besluta
utan långvariga utredningar och överläggningar!

Tro herrarna, att det går att övertyga den svenska allmänheten om.
att all eder stora patos här i dag egentligen är uttryck för omtanke om
fosterlandets väl och alla andra vackra saker? Då undrar jag verkligen,
om ni icke misstaga eder något beträffande omfattningen av svenska
folkets lättrogenhet i detta avseende.

Jag skulle vilja sluta med att säga, att hur det än månde gå, undrar
jag, om icke den läxa, som den nuvarande regeringen och regeringspartiet
fått i och genom de borgerligas uppträdande i denna fråga, ändå
kan vara ganska nyttig. Jag har länge sagt, att jag icke tror, att det
är till någon lycka för den svenska arbetarklassen i dessa tider, detta
kurtiserande från regeringspartiets sida gentemot visst annat borgerligt
parti; denna kurtis av den liberala skönheten, som alltid visat sig obeständig
och som under senare tider visat sig mer än vanligt flyktig. Jag
undrar, om det icke efter vad som inträffat ändå borde stå klart, att
det icke kan vara så gagneligt i längden att fortsätta med en politik,
som medför att man, för att behålla den skönas gunst, ideligen måste i
tal och skrift rikta sig speciellt mot den vänstra flygeln inom arbetarrörelsen.
Denna politik är icke ägnad att skapa sammanhållning, målmedvetenhet
och maktresurser inom arbetarklassen, något som nu mer
än någonsin måste vara nödvändigt att skapa. Om vad som nu möjligen
kommer att inträffa kan giva den lärdomen, att man i framtiden närmast
måste inrikta sig på att mobilisera en enig arbetarklass i landet och
icke i första hand snegla emot det politiska mellanparti, som man är
beroende av för att kunna göra någonting, så tror jag, att man med

Torsdagen den 5 april e. m.

51 Nr 23.

ganska stort jämnmod kan bära även ett avslag på här föreliggande
förslag.

Jag är, herr talman, ingalunda av den uppfattningen, att det nu föreliggande
sammanjämkningsförslaget är sådant, att det tillfredsställer de
legitima krav, som arbetarna egentligen skulle hava rätt att ställa i fråga
om åtgärder för arbetslöshetens bekämpande, men då det väl för närvarande
är det bästa som kan åstadkommas och då jag vidare anser, att
det tillkommit under sådana förhållanden, att den politiska anständigheten
bjuder, att detsamma antages även av denna kammare, tillåter jag
mig yrka bifall till sammanjämkningsförslaget.

Herr Ekman, Carl Gustaf: Herr vice talman! Jag har

begärt ordet för att bemöta ett par yttranden dels från herr Möllers
sida och dels från statsrådsbänken.

Herr Möller yttrade, att det var exempellöst, att en person, som
deltagit i utarbetandet av ett sammanjämkningsförslag, sedermera sprunge
ifrån detta förslag. Han förklarade, att han under mitt anförande
ivrigt lyssnade efter att få höra de skäl, som kunde anföras för att jag
i dag icke kunnat biträda sammanjämkningsförslaget, och han förklarade
vidare, att han under tre fjärdedelar av mitt anförande icke kunde
upptäcka någon motivering, som verkligen kunde godtagas.

Jag ber att i detta avseende först få erinra om att jag under första
delen av mitt anförande belyste— på ett åtminstone hittills obemött sätt
— hurusom arbetslöshetskommissionen vuxit fram under förhållanden
som nödvändiggjort, att detta organ ägde stor rörelsefrihet och en långt
gående maktbefogenhet och möjlighet att anpassa sig efter olika förhållanden.
Jag betonade vidare att just detta förhållande omöjliggjort
att regelbinda kommissionens förfaringssätt på samma sätt som då det
exempelvis gäller ett vanligt ämbetsverk. Jag visade ytterligare, att om
riksdagen ville utöva inflytande på kommissionens verksamhet, detta
lämpligast kunde ske därigenom, att man utfärdade allmänna direktiv
och därefter i fråga om hittillsvarande praxis uttalade sig om och bedömde
de allmänna riktlinjer, som därvid följts. Under diskussionen
har hittills intet försök gjorts att sakligt bemöta den framställning av
arbetslöshetskommissionens ställning och befogenheter, som jag sålunda
lämnat.

Herr Möller förklarade vidare, att han gentemot mig måste erinra,
att de tre moment, som av mig anfördes, förekommo vid onsdagens
behandling av frågan i andra kammaren och alltså måste hava varit av
mig kända vid det tillfälle, då jag deltog i utarbetandet av sammanjämkningsförslaget,
samt att det sålunda vore oförklarligt, att jag nu åberopat
dem. Vilka voro dessa tre moment? Jo, det ena var, att man i
andra kammaren från regeringssidan uttalade sig om kommissionens
auktoritet och förtroende på ett sådant sätt, att det måste anses försvåra
-— kanske omöjliggöra, men i varje fall försvåra — kommissionens
verksamhet. Beträffande den saken hade jag såväl som övriga i
kammaren hört att dylika uttalanden blivit gjorda. Vi hade icke varit i
tillfälle att konstatera dessa uttalandens innehåll, men vad man redan

S ammanjåtnk
ningsförslag i
arbetslöshetsfrågan.

(Forts.)

Nr 23. 52

Torsdagen den 5 april e. in.

Saminanjämkningsförslag
i
arbetslöshetsfrågan.

(Forts.)

på torsdagen visste var, att, såsom här också upplysts, förhandlingar
påbörjats mellan arbetslöshetskommissionen och regeringen rörande innebörden
av dessa yttranden och de följder, som därav kunde uppstå.
Det var just i syfte att befordra dessa förhandlingars förande till ett
sådant resultat, att kommissionens kvarstannande skullé vara möjligt,
som det befanns ännu mera angeläget än tidigare att i sammanjämkningsförslaget
bibehålla det i det tidigare förslaget gjorda uttalandet om
kommissionens principer och arbetsresultat och om riksdagens uppfattning
av denna kommission. När man från regeringssidan och från
dem, som hade att tillsammans med oss utarbeta sammanjämkningsförslaget,
var med om att acceptera, att i förslaget i fortsättningen skulle
stå ett uttalande, fullständigt reservationslöst i detta avseende gentemot
en tidigare riksdags ståndpunkt, kunde jag för min del icke tro annat
än att underhandlingarna och omdömena från regeringssidan skulle
utmynna i ett sådant slutresultat, att kommissionen skulle vara i tillfälle
att kvarstanna. Det var detta, herr Möller, som sedermera trots
förpliktelsen därtill icke skedde.

Jag skall nu i detta sammanhang icke vidare tala om det andra momentet,
om de ovanliga övertygelsemedlen. Däremot vill jag säga ett
par tre ord om det tredje, d. v. s. om den nya andrakammarparlamentarism,
som av regeringen på onsdagen före påsk knäsattes.

Hans excellens herr statsministern har nu gjort gällande, att vad
som i detta avseende yttrades visst inte hade något syfte att skjuta
undan första kammaren, utan att man icke avsåg annat än att försöka
rent tillfälligt påverka andra kammaren att ansluta sig till regeringsförslaget.
Ja, huruvida vad som uttalats av regeringen allmänneligen
uppfattats på det sättet, måste man så vitt jag förstår, hysa vitt skilda
meningar om. Att icke alla så fattat vad som yttrades från statsrådsbänken,
synes mig framgå av vad tidningen Social-Demokraten, som
väl icke hade anledning att missuppfatta regeringen, ansåg beträffande
vad som i detta avseende förekom. Herr statsministern har ju själv
betonat, att politici i allmänhet måste anses i viss mån ansvariga för
vad deras partitidningar säga. Och det förefaller mig som om sammanhanget
mellan regeringen och Social-Demokraten måste anses vara sådant,
att det ansvar, som kan förefinnas för politici beträffande pressen,
i det fallet måste förefinnas i alldeles särskilt hög grad. Vad vittnar
nu tidningen Social-Demokraten i detta avseende? Jo, jag läser härom
dagen efter följande: »Genom andra kammarens beslut är regeringskrisen
avvärjd. En regering, som genom positivt beslut fått f örtroende -votum av andra kammaren, har ingen anledning att avgå. Första kammaren
bör icke erhålla en sådan statsrättslig ställning, att dess votum
kan fälla en regering. Det är av vikt, att detta fastslås, emedan meningarna
på den punkten torde vara rätt oklara.» Jag hemställer, huruvida
det finnes någon verklig samklang och någon inbördes överensstämmelse
mellan de deklarationer, som nu lämnats från statsrådsbänken,
och den uppfattning om innebörden av vad som förekommit i andra
kammaren, som tagit sig uttryck i detta Social-Demokratens uttalande?

Torsdagen den 5 april e. m.

53 >r 23.

Jag vill i detta sammanhang framställa en fråga: varför förbigick Sammanjamk
herr Möller fullständigt vad som på fredagen före påsk förekom i andra ^XtsiZhLkammaren
vid denna frågas behandling? Det var då som jag för min frågan.

del fick det intrycket, att den förpliktelsen icke uppfylldes, som jag (Forts.)
ansåg ligga i accepten av sammanjämkningsförslaget, nämligen att låta
däri ingående delar bliva respekterade och utförda i det levande livet.

Herr socialministern yttrade i sitt anförande, att det är sällan man
hört, att ett sammanjämkningsavtal brutits, och herr Kvarnzelius betonade
för en stund sedan, att han ingrep på eu viss punkt med alldeles
särskild kraft, därför att denna punkt för honom vore så avgörande.

Det var då man från regeringsrepresentanternas sida ville ha bort.eller
försvaga uttalandena om den förutvarande kommissionens ställning. Även
han måste emellertid nu bestyrka, att samtidigt med att ledande krafter
ur regeringspartiet i andra kammaren rekommenderade detta sammanjämkningsförslag
till antagande, samtidigt underkände man den åsikt,
som uttalades på den punkten i förslaget. Jag tror, att man får säga
att det är exempellöst, att man vid ett samman jämknings för slags behandling
underkänner de partier i förslaget, som måste anses vara förutsättningar
för överenskommelsen och huvudpartier i hela det framställda
förslaget. Det är denna omständighet, herr Möller, som i det
nu förevarande fallet är anmärkningsvärd. Det var detta, som enligt
min mening sedermera kom att bidraga till skapandet av omöjligheten av
en överenskommelse med den förutvarande kommissionen, och som
gjorde, att frågan nu ligger i det läge, som den för närvarande befinner
sig i. Men hela detta förfarande har man försökt dölja eller förbigå,
då man frågat, huruvida det för dem, som hade delaktighet i utarbetandet
av sammanjämkningsförslaget, tillkommit någon särskild anledning,
som möjligen kunde förändra den uppfattning, man hade i det
ögonblick, när sammanjämkningen åstadkoms.

Det måste väl eljes anses vara naturligt, att den som varit med om
sammanjämkningen och tillrått sina meningsfränder att taga sammanjämkningsförslaget,
fastän detta gick så långt, att man på åtskilliga håll
förklarade det vara liktydigt med eu uppgivelse •— det är väl naturligt,
att den reagerar mot vad som här förekommit, när han finner, att man
från andra sidan på den springande punkten i det föreliggande förslaget
lämnar förutsättningen för sammanjämkningen i sticket och försöker
få denna sakligt och faktiskt borteliminerad i det ögonblick, förslaget i
övrigt skall antagas.

Man säger här vidare: är det rimligt att uttala ett förtroendevotum
för en kommission, samtidigt som man i fråga om kommissionens verksamhet
icke fullt ut litar på regeringen? Och man frågar: om vi skola
fortsätta på den vägen — vart bär det hän? Jag vill erinra om hur denna
fråga faktiskt ligger till. Den ligger så till, att över kommissionens beslut
fanns besvärsrätt till regeringen. I den mån som kommissionens beslut
befunnos icke grundade, befunnos vara av den art, att de kunde uppmjukas
eller förbättras, förelåg, så vitt jag förstår, för dem, som voro
missnöjda med kommissionens resultat, möjlighet att hos regeringen

Nr 28. 54

Torsdagen den 5 april e. in.

Sammanjamk- överklaga dessa beslut. Om detta hade skett, om sådana överklagan"arbetslöshets-
(^cn ägt rum i de fall, där kommissionen hade fattat beslut, som man
frågan. ogillade, och om regeringen då hade trätt in i ansvarsställning, och kor(Forts.
) rigerat dessa beslut skulle, så vitt jag förstår, ansvaret i detta fall kommit
att ligga, där det bör ligga. Men vad har skett? Jo, man har underlåtit
att överklaga dessa beslut. Regeringen har icke kommit i den
ansvarsställning, i vilken man, när man byggde upp reglerna för kommissionen,
avsåg att den bort komma. I stället har det inträffat, att
regeringen gått upp i riksdagen och klagat över kommissionens sätt att
fullgöra sina uppgifter. Det är detta som är det abnorma i den föreliggande
situationen, och det är, så vitt jag förstår, denna omständighet,
som framtvingar ett uttalande från riksdagens sida beträffande
kommissionens ställning och verksamhet. Om man förfarit på det andra
sätt, jag nyss angivit, kunde också frågan här ha legat till på ett annat
sätt. Sålunda: visst ha här förekommit abnormiteter, herr Möller,
men de äro att finna på annat håll än där herr Möller sökte dem.

Man frågar vidare: vilken har förstorat denna fråga ? Den har
blivit starkt förstorad; den berörde från början endast ett begränsat
område, men den har sedermera vuxit ut. Även jag ber att få fråga:
Vem är det som har förstorat denna sak? Herr socialministern klagade
över att man i år i motsats till i fjol, icke bedrivit underhandlingar. Jagvill
försäkra, att jag försökte i utskottet att få underhandlingar till
stånd. Men från regeringspartiets sida förklarade man då, att man för
sin del endast kunde acceptera antingen ett förslag, som sammanföll
med regeringens, eller ett förslag i överensstämmelse med herr Pegelows
reservation, vilken ju uttryckligen angav sig som en ändring på
ett visst område av de förutvarande direktiven, där man i fråga om
en viss arbetargrupp lämnade neutralitetsställningen. Några andra alternativ
förklarade man sig icke vilja reflektera på. Det var, så vitt jag
förstår, härigenom, som möjligheten till sammanjämkning och underhandlingar
i fortsättningen försvårades och omöjliggjordes. Och jag
vill tillägga: om man från början i denna fråga ställt sig på den ståndpunkt,
åt vilken gavs uttryck i hans excellens herr statsministerns första
yttrande här i dag, nämligen att det blott gällde att praktiskt försöka
lösa denna fråga, så att det behov, som här avsåges, bleve tillgodosett —-om man hade velat ställa sig på den ståndpunkten och icke från början
gjort frågan till en prestigefråga, där hänsyn till prestigen uteslutande
voro de bestämmande, är jag övertygad om att man i år lika väl som
i fjol hade kunnat komma till en överenskommelse. Ty för oss fanns
icke alls någon anledning att icke undersöka vilken väg det än vara må,
som kunde leda till detta mål och som i övrigt vore förenlig med riksdagens
direktiv och den principståndpunkt, som statsmakterna förut
intagit.

När det så gäller att besvara frågan: Vem har förstorat denna
sak ? så frågar jag: Vem är det som förklarat denna fråga vara så
viktig, att den måste ge anledning till ministerkris? Vem är det som
angivit, att man i detta sammanhang också funnit sig böra inleda, vad

Torsdagen den 5 april e. in.

55 >r 23.

man på några håll ansett vara en ny parlamentarisk praxis? Vem är
det som på detta sätt på punkt efter punkt utvidgat denna fragas inne- arbetslöshcts
börd och konsekvenser? Jag tror, att det icke är på min och mina. frågan.
meningsfränders sida, som man gjort det. Vi ha endast försök att få (Forts.)
den bästa möjliga utredning av den på nyss antytt sätt begränsade
frågan och att få denna avgjord på ett lämpligt och riktigt sätt. Att
från vår sida förekommit några försök att utvidga frågan och gorå den
mera omfattande än vad som kunde ligga i själva sakens natur, vill jag
för min del bestämt bestrida. Så har icke varit fallet.

Med anledning av vad herr socialministern tidigare yttrade, när
han erkände, att han betraktade erbjudandet till mig om ledamotskap i
arbetslöshetskommissionen såsom ett anbud till det liberala partiet, vill
jag endast anmärkningsvis fråga, om det icke är rimligt, att man, om
man gör.ett politiskt parti ett anbud, också sätter detta parti i tillfälle
att avgiva ett svar på den till partiet riktade frågan? Det var det som
i föreliggande fall icke fick ske.

I anledning av vad min partikamrat, herr Kvarnzelius, yttrade i
fråga om förhållandena inom arbetslöshetskommissionen och de majoriteter,
som möjligen kunde komma att uppstå där, vill jag, om han riktade''vad
han i den delen anförde gent emot mitt yttrande, betona, att
jag utgick ifrån att det vid en mängd avgöranden inom kommissionen
skulle vara otänkbart, att den s. k. ämbetsmannakärnan i kommissionen
skulle kunna stå på en med arbetsgivarombudens mening sammanfallande
ståndpunkt. Jag fann det naturligt, att man i många fall måste
inom kommissionen dela upp sig i tre grupper, en arbetsgivarståndpunkt,
en arbetarombudens ståndpunkt och en majoritetsgrupp, den s. k. kärnan.
När detta inträffar — och det förefaller mig skola bli händelsen
i många fall — förhåller det sig med majoritetsställningen så, som jag
angav i mitt tidigare anförande.

Jag har redan tidigare försökt att ådagalägga, varför det saramanjämkningsförslag,
med vilket jag skulle ha känt mig till fullo solidarisk
och förpliktad att försöka föra i hamn, därest förutsättningarna därför
lämnats orubbade, i den nu föreliggande situationen befinner sig i
ett sådant läge, att det riskerar att få ett helt annat innehåll och en helt
annan användning än därmed avsågs. Jag har likaledes i mitt tidigare
anförande angivit, att jag i denna situation har att försöka återvända till
det ursprungliga utskottsförslaget. Herr socialministern ville erinra om
att detta förslag var vad han kallade det liberala förslaget. Det må väl
då icke vara någonting i och för sig obegripligt, om jag återvänder till
detta förslag, som jag från början betraktade som det lyckligaste, lämpligaste
och i förevarande situation riktigaste, och som jag i det nuvarande
läget, när förutsättningarna för sammanjämkningen bortfallit, ur
mina synpunkter betecknar som nödvändigt för denna frågas lyckliga
lösning. Det är ur denna synpunkt, som jag fortfarande måste vidhålla
det yrkande, som jag tidigare framställde, i förhoppning om att det tidigare
utskottsförslaget framgår såsom riksdagens beslut ur en gemensam
votering.

>''r 23. 50

Torsdagen den 5 april e. in.

Satnmanjåmkningsförslag
i
arbetslöshetsf
rågan.
(Forts.)

Jag skall icke här med herr Möller diskutera möjligheterna av att
retroaktivt på vissa grupper tillämpa det förfarande, som skulle framgå
vid antagandet av detta utskottsförslag. Mig förefaller det emellertid,
som om det skulle finnas möjligheter för en sådan retroaktivitet.

Herr P ers: Herr talman! Da detta är en fråga, vars avgörande
kan komma att bero pa ett fatal röster, kan det kanske vara berättigat,
att erj ledamot av kammaren som jag, som icke hör till de agerande, likväl
säger sin mening i denna fråga, som synes kunna få mycket djupgående
politiska konsekvenser.

Jag har under hela den tid, frågan behandlats, haft den uppfattningen,
att man givit denna fråga alltför störa proportioner. Den har från
början behandlats som ett juridiskt spörsmål mellan två tvistande parter,
och de aktstycken, som man förelagt riksdagen, ha varit konstruerade
och lagda ungefär, som när två advokater söka att tillvinna sina klienter
de största möjliga fördelar. Man har i varandras akter vädrat allehanda
lönliga fällor och spekulerat ut, att det kunde gå så och så galet,
om dessa aktstycken bleve antagna av riksdagen, jag har icke alls
kunnat skänka någon sympati åt detta sätt att behandla frågan. Särskilt
har man fäst sig vid att konsekvenserna av det eller det beslutet skulle
kunna bli så ödesdigra. Orsaken till att jag icke kunnat uppskatta detta
sätt att behandla frågan har tydligen varit, att jag har funnit, att detta
är en kristidsanordning, som icke kan ha någon bindande verkan för
framtiden.

Om någon skulle hava gjort gällande, att de anordningar av olika
slag, som vi haft under kristiden, skulle kunnat bliva klichéer för framtiden,
skulle knappast någon vettig människa hava fäst sig vid den saken.
Jag betraktar även denna sak så. Den är icke något vanligt arbetskonfliktämne
utan en krigs- och kristidens efterskörd, som ännu icke
är avlägsnad. Därför vill jag icke lägga en sådan vikt vid den formella
sidan av saken och vill för min del icke ge den en sådan kraft med hänsyn
till sina konsekvenser, som man på olika sidor velat inlägga vid frågans
behandling.

Den ställning jag intagit i frågan kommer icke att om några år, om
jag då lever, hindra mig från att vid en vanlig arbetskonflikt ställa mig
på den ståndpunkten att följa det amerikanska föredömet, där samhället
helt och hållet undandrager sin hjälp åt arbetslösa, om nämligen förhållandena
för övrigt komma att gestalta sig så. Vad som nu inträffat, kan åtminstone
för min del, såsom jag ser saken, icke lägga hinder i vägen härför.

Om kammaren gått till realbehandling av detta sammanjämkningsförslag
den 23 mars, är det sannolikt, att förslaget bifallits. Vad har
sedan dess inträffat? Jo, det som inträffat har stötts och blötts här på
olika sätt. Det är ett par regeringsledamöters uttalanden om arbetslöshetskommissionen
och avgången av några ledamöter inom kommissionen.
Jag vill säga, att jag för min del kritiserat och beklagat vad som
då inträffade. Jag tror nog att kanske alla medgiva, att den saken skulle
hava kunnat behandlas med större behändighet än vad som skett. Men

Torsdagen den 5 april e. in.

57 >r 23.

det var någon som yttrade, att denna omständighet dock är en bra smal
marginal att ställa sig på för att gå ifrån vad man då ansåg rimligt och arbetsiöshetslämpligt.
Det inträffade är dock någonting mycket mänskligt, och för fråga».
min del kan jag icke finna annat än att proportionen mellan det som (Forts.)
inträffat mellan arbetslöshetskommissionen och regeringsledamöternas
uttalanden å ena sidan samt den nu framkallade regeringskrisen å andra
sidan, icke är riktigt god. Man får nämligen besinna: huru förtjänstfulla
de avgående ledamöterna än varit, äro dock de män som inträtt
också personer, värda vår högaktning. Jag vill säga, att det från början
varit ett fel och att det alltjämt är ett fel, att riksdagen alltför mycket
lägger sig i denna sak, ty det måste dock vara det riktigaste, att regeringen
sköter om sådant och att regeringen tages för huvudet^ för, huru
underordnade sköta sina befattningar. Man bör hava ett sådant^ förtroende
för kommissionen sådan den nu är sammansatt, att man får gå
ut ifrån, att den tillämpar givna direktiv på ett lojalt sätt. Man bör
vidare gå ut ifrån, att vilken regering som än kommer, är det dess plikt
att se till, att riksdagens direktiv bliva åtlydda och att man icke liksom
skjuter undan regeringen för att alltför mycket blanda sig i, hur denna
kommission är sammansatt.

När man nu gör en politisk sak av detta, anser jag, såsom jag nyss
sade, att proportionen icke är rimlig. För den händelse regeringen i
detta sammanhang avgår, känner jag det vara en plikt att säga, att regeringen
hade förtjänat en bättre behandling. Det har med stora gester
talats om att regeringen blivit så synnerligen väl behandlad. Ja, jag
undrar, om det varit annat än riksdagens enkla skyldighet att behandla
regeringen väl? Har icke regeringen under denna tid fört landets styrelse
under mycket stora svårigheter, och har den icke på vissa områden
utfört ett berömligt arbete! Jag tror att man kan säga, att historien
kommer att vittna om, att detta arbete varit till landets gagn och att
regeringen förtjänat den respekt och välvilja, som riksdagen visat den.

Nu kan det ju hända, att en annan regering tillträder. Då framstår
för mig en högst viktig sak. Den regering, som suttit under denna svåra
tid medan läkningsprocessen pågått, har kunnat avveckla en del misshälligheter
med arbetarna samt hjälpa till med att få ned arbetslönerna.
Ja, det intygas av personer, som känna till den saken, att arbetslönerna
kunnat nedpressas högst betydligt, och jag tror detta. Varför
har detta kunnat ske? Jo, därför att regeringen åtnjutit förtroende
av den samhällsklass, som hårdast pressats av detta. Detta framhålles
understundom såsom en nackdel för regeringen, såsom något, för vilket
man förebrår regeringen. Ja, naturligtvis kan det te sig så, när man
misstänker, att arbetarna obehörigen tillskansa sig fördelar, men har
detta framstått såsom något väsentligt i det nuvarande läget? För min
del kan jag icke finna detta, utan jag tror att vi här i landet kunna skatta
oss lyckliga, som haft en regering, som både tillgodosett landets bästa
och varit i den ställningen, att de stora arbetarmassorna under denna
svåra tid kunnat med förtroende se upp till densamma.

Nu möter det bekymret, huruvida den regering, som väl kommer att

>T 23. ÖS

Torsdagen den 5 april e. in.

nin‘sförJsla‘kibildas f rån de håll, varifrån man förklarat sig skola taga konsekvenarbetslöshcts-
serna> ^an tänkas hava samma handlag med och samma förtroende från
frågan. arbetarklassen. Den tid kan komma, då även jag kan anse det lyckligt,
(Forts.) om en borgerlig regering tillträdde, därest arbetarnas anspråk bleve alltför
höga, men den tidpunkten är, åtminstone som jag fattat saken, ännu
icke inne. Vi hava kanske en av de svåraste frågorna kvar, nämligen
jämbrukskonf likten, som är tilltrasslad på ett sådant sätt, att jag tror
att en tillträdande regering skall få mycket stort besvär med att komma
tillrätta med densamma. Det är denna näringsgren, som för närvarande
lider allra mest i vårt land.

lag vill icke sluta mitt anförande utan att säga, att det förefaller
mig, som om de ledamöter av denna kammare, som talat för ett förkastande
av sammanjämkningsförslaget, saknade den medkänsla med de
arbetslösa, som rättvisligen bör tillkomma dessa. Den, som står på kajen
och ser den som ligger i vattnet, känner icke precis på samma sätt
som den som är i vattnet. Om den som står på kajen resonerar alltför
länge, om båtshaken skall räckas så eller så många centimeter ut i vattnet,
eller om det icke kunde vara tillräckligt med några centimeter
mindre, uppskattas detta resonemang helt enkelt icke av den som ligger
i vattnet. Den som föreställer sig att de arbetslösa äro en hop, som
icke uppskattar samhällets välvilja, en hop människor, som kanske icke
vilja arbeta, utan endast pocka på samhällets välgärningar,) den som
har en sådan föreställning gör dessa människor orätt. Det finnes bland
dessa arbetslösa skiftande element, men det stora flertalet äro människor,
som ingenting högre önska än att komma i arbete igen. Ur den
synpunkten vore det olyckligt, om kammaren nu skulle stjälpa detta
sammanjämkningsförslag, som ger möjlighet till en fortsatt lugn utveckling
på detta område.

Jag ser i sammanjämkningen icke en juridisk akt med allehanda
skrämmande fällor utan en anordning under den närmaste framtiden
för statens hjälp åt de arbetslösa. Under sådana omständigheter ber
jag, herr talman, att få yrka bifall till det föreliggande sammanjämkningsförslaget.

Herr Rune: Herr greve och talman! Det var med största

intresse jag för min del hörde den förklaring, som nyss avgivits av
hans excellens herr statsministern rörande kamrarnas inbördes parlamentariska
ställning. Jag vill ärligt erkänna, att jag även är något
förvånad över denna förklaring. Denna förvåning bottnade icke enbart
i det förhållande, som nyligen berördes av herr Ekman, nämligen
att, då frågan var avgjord i andra kammaren, det i regeringsorganet
förklarades, att nu var saken klar; nu hade andra kammaren skänkt
regeringen sitt förtroende, nu kunde regeringen sitta kvar. —
Jag skall be att litet närmare få klargöra, varför jag bär ganska stor
anledning till min förvåning. När man begär ett förtroendevotum av
andra kammaren och får ett votum, som i realiteten innebär en rösts
majoritet, då får jag säga, att man får den uppfattningen, att man gan -

Torsdagen den 5 april e. in.

59 >r Si -

ska hårt håller just på andra kammarens förtroende, när man kan

nöja sig med en så enkel majoritet, särskilt då man vet, vari den egent- arbetslSshets ligen

består. frågan.

Men jag har ytterligare anledning till förvåning, när hans (Porta.)

excellens herr statsministern, om jag icke minns oriktigt, såsom anledning
till att detta förtroendevotum begärdes av andra kammaren
och icke av denna kammare uppgav, att frågan först förekom i andra
kammaren — jag tror, att hans ord folio så. Jag vill minnas, att frågan
behandlades samtidigt i båda kamrarna. Detta kan alltså icke vara
något skäl, tv frågan blev inte först behandlad i andra kammaren. Sålunda
anser "jag, att intet hinder förefunnits, att hans excellens^ avgivit
samma förklaring i första kammaren. Kanske kammaren då tagit
intryck av detta liksom andra kammaren måhända gjorde. När
iag tänker på detta, måste jag ärligt säga ifrån, att jag knappast kall
värja mig för den tanken, att man tyckte det var bra som det var så
länge. Sedan dess hava 14 dagar gått, under vilken tid åtskilligt inträffat.
Nu förhåller det sig så, att det i dag är första kammaren,
som bestämmer, hur det skall bliva med denna sak. Då förvånar det
ju en icke så mycket, att man får höra, huru mycket första kammaren
betyder och huru mycket som hänger på denna kammare. Jag talför
givet, att första kammaren kommer att vid sakens avgörande mycket
allvarligt tänka på den stora vikt, som nu tillmätes kammarens beslut,
och att kammaren kommer att på fullt sakliga skäl avgiva sitt
votum och bestämma i den föreliggande frågan.

Här har nyligen talats om att de, som icke vilja vara med om
sammanjämkningen, icke skulle hysa någon medkänsla för de arbetslösa.
Ja, det sades av en talare på stockholmsbänken, att det var ett
bevis på hjärtlöshet och hårdhet att icke vara med på sammanjämkningen.
Då frågar jag herrarna: är det verkligen så, om man antager
utskottets förslag, att de direktiv, som tillämpats under ett år icke
bliva ändrade därhän, att arbetslöshetskommissionen kan efter individuell
prövning skipa rättvisa och hjälpa där hjälp är befogad. lag
kan icke se annat än att det förhåller sig så. De, som idag vilja förkasta
sammanjämkningsförslaget önska gemensam votering, och de
hava grundad anledning att tro, att det liberala förslaget skalig gå segrande
ur denna votering. Jag vågar påstå, att detta förslag går ut pa
att lindra de arbetslösas nöd, och jag tror, att det kommer att göra
det i lika hög grad som det nu föreliggande, ifall det blir rätt tillämpat.

Skillnaden mellan de båda förslagen, som man här har att räkna
med, är, att det ena överlämnar mera åt arbetslöshetskommissionens
individuella prövning, medan det andra bestämmer direktiven något
stramare. Då måste man fråga sig: har någonting inträffat, som gör,
att man nu har mera anledning än för fjorton dagar sedan att vara
noga med direktiven? Ja, det har det. Det har redan talats mycket
om den förändring som inträffat med arbetslöshetskommissionen, men
jag anser mig dock böra från min synpunkt något gå in på den frågan.
Då vill jag erinra därom, att arbetslöshetskommissionen under

jfr 28. 60

Torsdagen den 5 april e. m.

Snmmanjämk
ningsförslag ■
arbetslöshetsf
rågan.
(Ports.)

- det sista året har tillämpat direktiv, som regeringen och riksdagen ge:
mensamt bestämde vid förra riksdagen. Arbetslöshetskommissionen
har gjort detta på ett sådant sätt, att den därigenom förvärvat riksdagens
stora förtroende. Nu talas det om att den icke förvärvat de
arbetslösas förtroende i samma grad. Ja, det är väl icke underligt,
om de stackars arbetslösa, vilka det här gäller, hava svårt att i en sak,
som rör dem så nära, se opartiskt. Det är väl mänskligt, att dessa,
när arbetslöshetskommissionen endast tillämpat de bestämmelser, som
riksdagen har godkänt, ändå tycka, att atbetslöshetskommissionen varit
hård. Jag tror, att de aktade män, som suttit i denna kommission, säkert
många gånger hava känt det svårt att i de speciella fallen nödgas tilllämpa
dessa direktiv, men plikten har manat dem att göra det, och det
är min tro, att förklaringen till att det ekonomiska tillfrisknandet i vårt
land har gått så pass lyckligt och så pass fort, som det har gjort, helt
visst till en avsevärd del ligger i det kloka sätt, på vilket de med arbetslösheten
sammanhängande frågorna lösts.

Regeringen, riksdagen och arbetslöshetskommissionen hava varit
överens om att man skulle gå i en viss riktning. Då är det väl ändå
mycket egendomligt, att när man går att uppmjuka dessa direktiv •—
inom det parti jag tillhör, har det aldrig varit tal om att motsätta sig,
att en uppmjukning göres, för att man i de speciella fallen skall kunna
skipa rättvisa — man uppkastar den frågan, hur arbetslöshetskommissionen
har skött sig. Jag förstår icke, varför man från regeringsbänken
upptog den frågan i andra kammaren. Jag kan icke förstå, att
det egentligen var något, som tvingade hans excellens herr statsministern
att göra sitt uttalande om arbetslöshetskommissionen. Det synes
mig, som om arbetslöshetskommissionen, som verkligen haft en så svår
ställning och som haft det så svårt att upprätthålla sin auktoritet
hos de stackars medmänniskor, över vilkas förhållanden den åtminstone
i viss mån haft att bestämma, hade förtjänat att få ett stöd
i sina bemödanden och att få ett erkännande i stället för det klander,
som onekligen ligger i det uttalande, som herr statsministern gjort,
även om han sedan påstår, att det blott är ett konstaterande av den
stämning, som rådde i arbetarkretsar. Jag påstår, att man därigenom
icke blott undergrävt auktoriteten för arbetslöshetskommissionen, utan,
vad värre är, man har, som jag ser saken, också försvårat ställningen
för den nya arbetslöshetskommissionen. Jag medger gärna, att man
icke kan göra någon anmärkning mot de personer, som nu insatts i
arbetslöshetskommissionen. Men jag måste understryka, vad som här
sagts många gånger förut, nämligen att de nya männen icke hava den
stora erfarenhet, som de avgångna besutto. Vidare ser jag en stor
fara däri, att denna kommission, som den själv måste veta, lätt kan
ådraga sig de arbetslösas misstro och ovilja, när den går att bestämma
i dessa ömtåliga förhållanden. Vad har den då att repliera på? Den
regering, somj nu sitter, har visat, att den visst icke är beredd att hålla
arbetslöshetskommissionen om ryggen, och då har denna ändå blott
tillämpat de direktiv, som regeringen varit med om att införa och
själv har godkänt. Jag antager, att det skall bliva litet svårare för

Torsdagen den 5 april e. in.

61 > r 23.

regeringen att hålla den nya arbetslöshetskommissionen om ryggen,

när det gäller att tillämpa direktiv, som möjligen i någon mån avvika arbetsiöillCiS.

från dem, som regeringen har ansett vara de lämpliga. frågan.''

Det är detta, som gör, att jag anser, att frågan har kommit i ett (Forts'':)
helt annat läge. Jag hyser intet tvivel om att regeringen, ifall den sitter
kvar, skall korrekt och lojalt försöka tillämpa de direktiv, som
här givas. Jag har ingen misstro mot de personer, som äro ^insätta i
den nya arbetslöshetskommissionen, men jag tror, att de förhållanden,
som hava förlupit här, faktiskt hava a priori undergrävt den nya arbetslöshetskommissionens
ställning. På grund härav anser jag, att
riksdagen bär full rätt att resonera som så, att det under nuvarande
förhållanden är av vikt för alla, det är nyttigt för regeringen, det är
lämpligt för de arbetslösa, det är lämpligt från alla synpunkter, att
direktiven icke bliva allt för lösa, om jag sa far säga, och att icke allt
för mycket överlämnas åt den individuella prövningen utan att man
håller fast vid det tidigare utskottsförslaget, som på den punkten är
något fastare sammanfogat än sammanjämkningsförslaget.

Jag vill härvid fullt och helt instämma i ett uttalande, som herr
Ekman nyss gjorde. Jag anser liksom han, att om det kan utfinnas
någon väg — och det tror jag kan ske under riksdagens lopp — varigenom
man, där så befinnes lämpligt, kan tillämpa dessa regler retioaktivt,
anser jag, i motsats till vad herr Swartz tidigare uttalat, att
detta icke är något oriktigt. Jag vill medgiva, att när behandlingen
av detta ärende tagit så lång tid, är det en gärd av rättvisa mot dessa
olyckliga medmänniskor, att man, så långt görligt är, försöker skänka
dem den hjälp, som verkligen är behövlig. Jag måste därför protestera
mot det påstående, som gjorts från flera håll, om att man icke har
hjärta för de arbetslösa och icke vill bringa dem hjälp, därför att man
vill göra det på annat sätt och därför att man tror, att denna hjälp kan
bringas dem säkrast och bäst genom att man icke överlämnar allt för
mycket åt en individuell och kanske tillfällig prövning från fall till fall.

Av dessa skäl finner jag alltså, herr greve och talman, att det är
med fullkomligt gott samvete och i fullkomlig överensstämmelse med
det medlidande och den medkänsla jag har för dessa olyckliga arbetslösa,
som jag anser, att det är klokast att förkasta sammanjämkningsförslaget
för att sedan i gemensam votering få fram utskottsförslaget,
som ju icke är någonting annat än det av de liberala utskottsledamöterna
efter moget övervägande framförda förslaget, som även fått
visst stöd i utskottet från socialdemokratiskt håll. Det synes mig, som
om man under sådana förhållanden icke kan rikta något klander mot
oss, som vilja hjälpa, men som vilja göra det på det sätt vi anse lämpligast.

Herr greve och talman! Jag ber att få yrka avslag på sammanjämkningsförslaget.

Herr Swartz: Jag hade hoppats, att jag skulle slippa besvära
kammaren med ett anförande till i denna fråga särskilt vid denna sena
timme — det är så många, som vilja yttra sig i frågan, och det är

Nr 23. 62

Torsdagen den 5 april e. m.

Sammanjämk- orätt, synes det mig, att lägga embargo på kammarens uppmärksamhet
arbetslöshets- mer an en gang- var också därför som jag anmodade justitierådet

frågan. Trygger, när jag såg, att han hade antecknat sig, efter det jag hade
(Forts.) talat förra gången och efter det statsrådet Lindqvist gjort sitt uttalande
angående ett privat samtal med mig, det var därför jag anmodade
honom, säger jag, att godhetsfullt belysa denna sak, så att den kom
i bättre och riktigare dager än den möjligen kom i genom statsrådet
Lindqvists framställning. Jag skulle också ha varit nöjd för min del
därmed, för den händelse icke hans excellens statsministern tydligen uttalat,
att han ansåg icke tillräckligt, att det gjordes ett uttalande om
saken på detta sätt, utan att detta var en sak, som kunde göras upp
mellan mig och statsrådet Lindqvist efteråt. Jag förmodar han icke
menade, att vi skulle gå avsides och tala privat en gång till — det har
jag för min del fått nog av — utan jag anser, att meningen var den,
att det skulle talas offentligt om denna sak. Därför ber jag nu få
förklara, att det samtal som, ganska mycket mot bruket, socialministern
ansett sig kunna giva offentlighet åt, utan att han därom åt mig givit
den allra ringaste antydan på förhand, var, om jag så får säga, ett
samtal i mycket kort och hastig vändning. Herr statsrådet kom upp till
mig, då jag satt vid bordet hos herr vice talmannen, och förklarade, att
det tal, som jag och även herr Wohlin förde därom, att det var riskabelt,
att ur sammanjämkningsförslaget och ur dess förhållande till det föregående
utskottsförslaget skulle kunna utläsas någon rätt för de arbetslösa
att få detta understöd från staten, detta tal vore olämpligt, onödigt
och det vore icke riktigt att föra sådant tal, och det tjänade inte något
till, ty den rätten arbetade sig fram i alla fall för de arbetslösa; när de
vore i behov, bleve det nödvändigt att hjälpa dem. Det är jag för
min del gärna med om, att det är nödvändigt att hjälpa människor, som
äro i behov därav, men däremot är jag icke med om att det nödvändigt
skall ske på det sätt, som här föreslagits, att man skall låta staten gripa
in i varje fall, där arbetslöshet förefinnes. Är det så, att verkligt behov
förefinnes, och kan det icke tillfredsställas på annat sätt, då finnes
en regel för den saken redan nu, och den regeln är, tyvärr om man så
vill, endast fattigvården. Är det så, att ingen annan utväg finnes, så
står alltid denna till buds, och jag tillät mig tillägga, att om det är så,
att en kommun i ett eller annat fall bleve för hårt betungad genom
en sådan verksamhet, finnes möjlighet att göra framställning om statshjälp
åt dessa kommuner, vilket jag för min del anser vara mycket
mindre riskabelt än att såsom en rättighet för arbetarna fastslå, att de
skola ha hjälp från staten. Jag tror mig ha fått ett litet belägg för det
riskabla i ett sådant uttalande angående rätt för de arbetslösa att få
hjälp i ett yttrande, som efteråt fällts av herr Winberg. Herr Winberg
förklarade, att varje människa har rätt att leva och har rätt att få arbete.
Är det så, att han icke får arbete, har han rätt till statshjälp.
Staten skall skaffa arbete, om ingen annan kan göra det, och kan icke
staten skaffa arbete får den giva hjälp. Jag får säga, att ett sådant
uttalande gör, att man blir ännu mer betänksam mot att fastslå såsom

Torsdagen den 5 april e. m.

53 Nr 33.

regel detta, att arbetslösa ovillkorligen skola ha rätt till hjälp från sta- Sammanjämkten.
Man har rätt till den hjälp, som samhället har bestämt, för den n*rfetsUisketshändelse
man icke på annat sätt kan skaffa sitt livsuppehälle, men man frågan.

har icke rätt att få detta på det sätt, som här är föreslaget, med de kon- (Ports.)

sekvenser som därav skulle följa. Det var innebörden av vad jag ville
säga till socialministern, och jag anser för min del åtminstone, att jag
fortfarande kan stå för den uppfattningen.

Medan jag har ordet, skall jag begagna tillfället att också rikta
en replik mot statsutskottets ärade ordförande, som kritiserade min kritik
av sammanjämkningsförslaget, och härvid skall jag icke gå alltför
djupt eller alltför mycket tala därom, men det är särskilt ett uttalande
jag icke kan förbigå. Om jag icke missuppfattade talaren, ville
han påstå, att jag hade riktat en skarp anmärkning mot ett uttalande,
som gjordes i sammanjämkningsförslaget, vilket nästan ordagrant var
detsamma, som förekom i det utskottsförslag, vilket, då det förekom
här i kammaren, jag till sist biträdde. Hade det verkligen varit förhållandet,
får jag säga, att jag gjort mig förtjänt av det medlidsamma
löje, som jag tyckte framkom på åtskilliga håll vid detta uttalande från
herr Kvarnzelius’ sida. Jag måste förklara, att detta tydligen beror på
ett missförstånd av herr Kvarnzelius. Jag har ingalunda riktat mig
mot de båda styckena på sidan 6 eller det mellersta stycket på sidan 6,
som sedan förekommer nästan ordagrant på sidan 12. Det var riktigt.

Det innehåller nämligen en anvisning, hur man skall gå till väga för
att från ett yrke avskilja sådana, som icke längre kunna anses höra
dit, och ställa dem i en särskild undantagsställning. Det tillvägagångssättet
är ungefär detsamma i bägge fallen. Däremot har jag ingen anmärkning
att göra. Men vad som sedermera följer är av betydlig skiljaktighet
i det ena och andra förslaget, och jag skall därför tillåta mig
att här taga upp ett tidningsurklipp och citera, vad som där står. —

I parentes vill jag säga att jag icke förstår, att det skulle vara nedsättande
vare sig för denna tidning eller för mig, att jag refererar till
en fullt saklig framställning och till en jämförelse som, så vitt jag förstår,
är fullkomligt objektiv. Även om denna framställning är tagen
ur en tidning, som tillhör en annan politisk riktning än den jag tillhör,
får jag säga, att det icke gör någon skillnad; det hade icke gjort någon
skillnad även om det stått i »Folkets Dagblad Politiken» om det bara
varit en saklig framställning. — De punkter, som det här skiljer sig i,
skall jag emellertid be att få läsa upp. I det ursprungliga utskottsförslaget
stod det på följande sätt: »Den yrkesbeteckning, som på detta
sätt fastställts för den arbetslöse blir därefter avgörande för hans förhållande
till arbetslöshetshjälpen. De inom yrket kvarstående få, om
yrket prövas lida av kristidsarbetslöshet, fortfarande förmånsställning
till erhållande av arbetslöshetshjälp, så länge arbetsfred varar. Inträder
äter inom yrket arbetskonflikt, som påkallar avstängning, drabbas de
av denna. För de från yrket avskilda upphör givetvis den av yrkets
krisläge motiverade ovan skildrade förmånsställningen, men då de representera
ett lokalt överskott på arbetskraft, kunna de få tillträde till

iVr 23.

Sammanjämk

ningsförslag

arbetslöshets

frågan.

(Forts.)

64 Torsdagen den 5 april e. m.

- friplatser, i regel vid statsliga nödhjälpsarbeten. De bli naturligen obe1
roende av de avstängningsåtgärder, som komma att vidtagas i anledning
av arbetskonflikt inom deras dittillsvarande yrke.» Sammanjämkningsförslaget
lyder på följande sätt: »Den beteckning, som på detta
sätt fastställts för de arbetslösa blir därefter avgörande för deras förhållande
till arbetslöshetshjälpen. De till den nya gruppen ’arbetssökande
från etc.’ överförda arbetslösa bli oberoende av de avstängningsåtgärder,
som kunna komma att vidtagas i anledning av arbetskonflikt inom
deras dittillsvarande yrke, men bibehållas beträffande förmånsrätten till
arbetslöshetshjälp i samma ställning som i sin tidigare yrkesgrupp.»
Kan man icke finna att det är en högst väsentlig skillnad mellan dessa
båda lydelser, då vet jag icke hur man läser. Jag skall även läsa upp
de två punkter, som utgöra Dagens Nyheters resonemang härom: »Enligt
sammanjämkningen skall således avmälningen från yrket icke som
i det ursprungliga förslaget medföra någon som helst nackdel för den
arbetslöse. Han skall få behålla förmånsrätten och ändå vid konflikt
icke bli avstängd.» Det är detta som utgör grundväsentliga skillnaden
mellan det ena och det andra. Det ställer alla från yrket avmälda i samma
förmånsställning, som om de fortfarande vore kvar i yrket, när arbetsfred
gäller, men medför på samma gång den fördelen för dem, som
gått från yrket, i jämförelse med dem, som stå kvar i detsamma, att
de vid konflikt icke drabbas av avstängning. Det är således en betydlig
skillnad mellan detta och utskottets förslag, och jag tror således, att man
får justera påståendet om att båda förslagen äro lika.

Med avseende på det herr Kvarnzelius sade om retroaktiviteten, att
denna skulle gälla även för andra än järnbruksarbetare, erkänner jag,
att jag är tveksam, huruvida referatet var riktigt, och jag har därför
icke på något sätt tillåtit mig i mitt anförande att hänvisa därtill.

På grund av vad som förekommit har jag endast velat giva dessa
faktiska upplysningar.

Herr T r y g g e r: Endast några få ord till bemötande av vad
hans excellens herr statsministern gjorde gällande.

Jag tillät mig anmärka mot socialministern, att han här i kammaren
hade begagnat sig av ett enskilt uttalande, och fick då den repliken
från statsministern, att man icke har rättighet att göra en sådan anmärkning,
då man i sitt eget anförande gör sig skyldig till precis samma fel.
Jag vågar emellertid bestrida riktigheten av vad statsministern sade,
att jag i mitt anförande gjort mig skyldig till detta fel. Den sak, jag
berörde, hade jag fått reda på icke genom ett enskilt samtal utan därigenom,
att jag i min egenskap av ordförande inom ett riksdagsparti
kallades till en konferens, där denna sak behandlades inför tvenne statsråd.
Jag var för resten icke inkallad ensam, och saken har sedan stått i
pressen, så att det är rakt icke anfört något nytt i hela denna sak under
debatten i dag. Det är alltså klart anfört, att jag icke fick något meddelande
såsom enskild person utan i officiell egenskap, och vidare begärdes
icke på något sätt, att jag skulle halla hemligt vad som medde -

Torsdagen den 5 april e. m.

65 Nr 23.

lades. Ja, man kunde icke tänka sig, att det skulle anses konfidentiellt, Sammanjämk
ty det hade varit meningslöst, vid det förhållande att det tydligen var ntnssforsiag^
avsikten att få veta huru det parti, jag tillhör, skulle ställa sig till saken. °r fr^ga„ C
Detta om detta. (Forts!)

Sedermera anmärkte herr statsministern mot mig, att det vore oberättigat
då jag gjort gällande, att han proklamerat en så kallad andrakammarparlamentarism
och åsidosatt första kammaren. Här hade han
tvärtom betonat, att första kammarens votum kan för honom bli avgörande
därhän, att han och hans ministär komme att ingiva sina avskedsansökningar,
om sammanjämkningsförslaget avslås. Då vill jag
säga, att jag i mitt anförande, såsom det stenografiska protokollet tydligen
kommer att visa, uttryckligen förklarade, att statsministern i dag
intagit en annan och klarare ställning, och vad beträffar den ståndpunkt
han intog i andra kammaren, ha vi hört herr Ekman, gentemot herr
Möller, framhålla, att tidningen Social-Demokraten i Stockholm tolkat
statsministerns uttalande i andra kammaren på samma sätt som jag och
funnit det vara mycket riktigt. Jag har här en annan tidning, Skånska
Social-Demokraten, som säger: »Vi ha uppriktigt sagt icke alls kunnat
förstå den andrakammarparlamentarism, som statsministern nyss knäsatte.
Dess ohållbarhet springer klart fram vid sidan av de händelser,
som nu dirigeras» — och så kommer det fram en liten vänlighet mot
högern —- »av skickliga och grova högerhänder.»

Till sist tycktes herr statsministern vilja antyda, att om sammanjämkningsförslaget
faller, med de konsekvenser, som det kan medföra,
så skulle följden bliva, att det angenäma samarbete och den samverkan,
som vi båda haft, skulle upphöra och ersättas av en strid på liv och död.
Jag får säga, att jag beklagar, om så skulle bli fallet. För mig åtminstone
räcker icke någon strid längre, än till dess den fråga är avgjord, om
vilken man stritt. För övrigt får jag säga, att jag icke förstår, varför
jag ställes i annan ställning än var och en annan, som här i kammaren
kan komma att rösta för avslag på sammanjämkningsförslaget och följaktligen
måste vara beredd att taga därav följande konsekvenser.

Herr Rosén: Herr Pers har gjort gällande, att de som icke
ville gå med på sammanjämkningsförslaget, saknade medkänsla för
arbetarna. Jag får för min del säga, att en sådan framställning är fullkomligt
oriktig, och jag inlägger eu bestämd gensaga mot ett sådant
påstående.

Herr socialministern nämnde i sitt anförande i dag och strök under
ganska starkt, att då en människa inte hade någon sysselsättning, måste
det allmänna se till att han får hjälp. Jag har samma uppfattning. Men
jag måste säga ifrån — det har icke sagts förut vid de olika tillfällen,
då arbetslöshetsfrågan behandlats — att befolkningen i den landsända
jag representerar icke förstår den politik i arbetslöshetsfrågan, som regeringen
fört. Det har där uppe väckt allmän uppmärksamhet och berättigad
förvåning, att regeringen begär att få utvidga understödsverksamheten
för att hjälpa de arbetslösa, men samtidigt föreslår nedläggan Första

hammarens protokoll 1923. Nr 23. 5

Jir 23.

Samtnanjämk
ningsförslag t
arbetslöshetsfr&gan.

(Forts.)

66 Torsdagen den 5 april e. m.

- det av påbörjade statsarbeten, som ha oerhörd betydelse för denna lands1
ända. Detta är en politik, som det stora flertalet av den norrländska befolkningen
icke förstår och aldrig kommer att förstå.

I sammanjämkningsförslaget uttalas —- det har citerats förut, men
jag vill läsa upp det en gång till — »Med hänsyn till det sätt, varpå kommissionen
hittills fyllt sin uppgift, och den erfarenhet, som kommissionens
nuvarande medlemmar därvid förvärvat, tvekar utskottet ej heller
tillstyrka att åt kommissionen anförtros en sådan uppgift.» Den grundval,
på vilken sammanjämkningsförslaget sålunda är byggt, är numera
borta. Det torde icke hava undgått någon, att i den socialdemokratiska
pressen uttalats tillfredsställelse med det ombyte, som ägt rum i arbetslöshetskommissionen,
lika litet som det torde ha undgått någon, att från
samma sida uttalats en viss misstro mot dess förutvarande medlemmar.
Under sådana förhållanden och då, såsom jag nämnde, grunden för sammanjämkningsförslaget
är borta, kommer jag att rösta mot detta förslag.

Herr Hellberg: Vad jag kommer att säga kunde måhända
lika gärna vara osagt — det ligger i sakens natur, att man efter en
så lång debatt inte har något nytt att komma med. Men jag har dock
känt mig uppfordrad att i likhet med min ärade vän herr Pers, med
vilken jag i de flesta stycken kan instämma, ändå här stå upp och
vittna om min ståndpunkt, helst som jag inom mitt parti tillhör muKH
riteten.

Jag har den uppfattning, som min nyss nämnde vän givit tillkänna,
att denna fråga blivit allt för mycket uppblåst. Om det kommit till
omröstning här i kammaren den där fredagsmorgonen före påsk, eller
om bordläggningen gällt endast till dagen därpå, så hade — det tror
jag vi allesammans kunna vara ense om — sammanjämkningsförslaget
blivit antaget här i kammaren lika väl som i medkammaren. Visserligen
kan jag förstå, att man kunde hava sina betänkligheter mot denna
sammanjämkning, och även jag hade några sådana i början; men efter
ett samtal med en av de nu avgångna ledamöterna i arbetslöshetskommissionen,
ett samtal, varunder denne försäkrade, att i praktiken sammanjämkningsförslaget
inte skulle medföra några större vanskligheter
än det förslag, som framförts av utskottet, så kände jag mig, med vetskap
om hans erfarenhet och omdömesgillhet, ganska lugn i denna punkt.
Och vidare ansåg jag för min del, att sammanjämkningsförslaget hade
en fördel framför utskottets förslag, de frisinnades förslag — det
är kätteri att giva det till känna men jag säger det ändå — nämligen
att det införde en retroaktivitet, som jag fann vara rättvis, därför att
det dock i alla fall berodde på riksdagen och dess oförmåga att förutse
den nya situation, som nu inträtt, att dessa arbetslösa inte fått understöd,
varför det också var rimligt, att de finge sådant understöd för
den tid de väntat på att riksdagen skulle bli färdig.

Emellertid har något inträffat sedan dagarna före påsk. Och vad
är det som inträffat? Herr Möller uppställde den frågan och svarade:
inte kan det, som inträffat, bero på regeringen, och han talade om,

Torsdagen den 5 april e. m.

67 Nr 23.

huru denna tagit frågan enkelt och utan större ceremonier. Han snuddåde
också vid uttalandet av statsministern i andra kammaren gent emot ^‘^Wshftsarbetslöshetskommissionen
och sade, att det kunde det inte vara, därför {rågan.
att det var bekant för herr Carl Gustaf Ekman redan före samman- (Forts.)
jämkningsförslagets tillkomst, och han tilltrodde herr Ekman att hava
så gott förstånd, att han kunde inse dess innebörd utan längre betänketid.
0 Jag undrar ändå, om jag inte i gengäld skulle kunna saga, att jag
har den höga tanke om herr Möllers förstånd, att om han vill begagna
det, han nog kunde förstå, att det är på grund av det uttalandet i andra
kammaren och dess konsekvenser, som det beror, att förändringen inträffat.
Det har bara egentligen snuddats vid detta uttalande, men jag
tycker, att det här ändå bör givas uttryck åt den förvåning, som säkerligen
många känna med mig, över att herr statsministern velat uttala
sig på det sätt om arbetslöshetskommissionen, som han gjorde, när han
dock strax efteråt försäkrade, att detta uttalande inte fick tydas såsom
om han underskattat denna kommissions, d. v. s. närmast kommissionens
majoritets strävanden att med lojalitet fylla sin uppgift. \arför
sades inte detta redan i andra kammaren? Det borde hava legat
bra nära till hands att säga det där, och det kan hända, att om det hade
sagts där, situationen i denna stund varit en helt annan. Det är väl
för alla uppenbart, att det är den gamla kommissionens majoritets avgång,
som skapat den nya situationen, ty förtroendet för arbetslöshetskommissionen
och närmast då för majoriteten inom densamma var
dock ett så avgörande moment i motiveringen för såväl de frisinnades
förslag som för sammanjämkningen, att det inte utan vidare kunde
bortstrykas. Det må lämnas därhän, huruvida det var lämpligt eller inte,
huruvida från vissa konstitutionella synpunkter det var hållbart eller
inte, att så stark betoning gavs åt detta förtroende. Herr Möller har
nyss utvecklat vilka konsekvenserna skulle kunna bliva: att det skulle
skapas en balans mellan regeringen och arbetslöshetskommissionen, vilka
båda skulle så att säga uppväga varandra, och han hävdade, att det är
till regeringen, som man har att sätta sitt förtroende, när det gäller
att finna en representation för samhällsintresset. Ja, herr Möller, men
det ligger bra nära till hands, att liksom vända om situationen: antag,
att det suttit eu högerregering, skulle herr Möller då funnit det lika
olämpligt att i ett parallellt fall det sattes in en sådan där liten förtroendeklausul
gentemot en sittande kommission, som hade en mycket
viktig samhällsuppgift att fylla? Jag bara ställer den frågan. Frågan
blir inte så alldeles enkel och lätt, när man får den ställd på sig själv.

Det är mycket lättare att klara en del saker när det gäller andra och
svårare när det gäller en själv. Jag har den misstanken, att det skulle
ha ställt sig något annorlunda för herr Möller, om den situationen förelegat,
som jag nu antytt. Faktum är i alla fall, att det är frågan om
förtroendet för den förra arbetslöshetskommissionen, som blivit den avgörande
punkten i hela frågan, och att här uppstått ett motsatsförhållande
mellan det förtroendevotum, som givits från riksdagsmajoritetens
sida — och jag erinrar om att i den majoriteten, sådan den framträdde

Jfr 23. 68

Torsdagen den 5 april e. m.

Sammanjämk
nihgsförsldg i
arbetslöshets
frågan.
(Forts.)

; inom utskottet ingår även regeringspartiets egna medlemmar — och det
’ misstroende mot denna kommission som gavs tillkänna från regeringsbänken.
Och så ha vi fått hela den motsättning, som blåst upp frågan,
så att det nu blivit en storpolitisk fråga, i vilken det kan sägas sådana
starka ord som t. ex. herr Trygger använde, att det här gällde, huruvida
riksdagen skulle uppgiva sin maktställning och underkasta sig en diktatur.
Det är från min synpunkt mycket stora ord och mycket överdrivna:
jag tycker verkligen, att det är att göra för mycket av denna
fråga.

Jag är den första att beklaga det som hänt i fråga om den förutvarande
arbetslöshetskommissionen och som framtvingade majoritetens
avgång. Men jag tror, att man får ändå försöka giva saken mera måttliga
proportioner. Det har från vissa håll utmålats vådliga konsekvenser
av den förändring som inträtt. Jag får för min del säga, att jag
tror, att det är stundens något exalterade stämning, som framkallat dessa
svartmålningar. Jag kan inte tänka mig, att konsekvenserna skola bliva
så betänkliga. Vi hava också nu från statsrådsbänken, i det anförande,
varmed herr statsministern inledde dagens förhandlingar, hört förklaras
att regeringen är besluten att sörja för att de nya direktiven korrekt
och lojalt tillämpas. Då kan man ju göra den erinran, som jag tror att
herr Rune i viss mån gjorde, att när man hört vad regeringen sagt till
den gamla kommissionen, har man inte mycken garanti för hur den nya
kommissionen skulle komma att behandlas, i fall den bleve obekväm. Ja,
det kan naturligtvis sägas. Men jag ser litet mindre överdrivet, jag
skulle vilja säga, lite mer mänskligt välvilligt på saken. Jag betraktar
de ord, som sades i andra kammaren mot kommissionen, såsom —
ja, när det gäller herr statsministern, blir tungan litet tveksam, jag
vet inte rätt vilket uttryck jag skall använda, om det gällde en vanlig
människa, skulle jag kanske kalla det en förlöpning, men när det gäller
herr statsministern får man måhända säga, att hans uttryck kommit
att bli inte fullt korrekt eller litet ofullständigt. Jag tror, att man överdriver,
om man föreställer sig att, därför att dessa ord sagts, regeringen
skall behandla en ny kommission på ett mindre grannlaga sätt.
Detta vill jag säga utan att på något sätt därmed betyga mitt allra
största förtroende till regeringen, vilket jag inte har någon särskild
anledning till.

Nu blir naturligtvis konsekvensen av denna frågas uppblåsning till
en prestigefråga — ty det är just vad den blivit — att vi efter allt att
döma få ett regeringsskifte. Och hur det regeringsskiftet kommer att
avlöpa, därom torde vi hava fått en rätt tydlig antydan i herr Tryggers
uttalande, att han var beredd att taga konsekvenserna av vad som kunde
inträffa — jag förmodar, att jag inte missförstod honom. Jag vill
inte säga något i förtid om dessa konsekvenser, men inte kan jag för
min del tycka, att det är någon förbättring av situationen, sådan den nu
föreligger. Jag har också ganska mycket tänkt på att, medan vi här
här diskutera och dryfta och försöka att på alla sätt hävda vår prestige,
den ena statsmakten mot den andra — däri är jag villig att giva min

Torsdagen den 5 april e. m.

69 Nr 23.

stadiga motståndare, herr Winberg, rätt — att det dock är de arbetslösa Sammanjämkarbetaraa
i landet, som hava det oändligt bekymmersamt i dessa tider; mn?sf0,r~l?!!,r
det ar dock dem det galler. frågan.

Jag skall inte uppehålla kammaren längre. Jag har haft behov av (Forts.)
att göra denna personliga bekännelse, och fastän det sannolikt är fåfängt,
anhåller jag att få yrka bifall till sammanjämkningsförslaget.

Herr Möller: Jag skall tillåta mig några repliker, som äro nödvändiga
på grund av vissa yttranden som fällts särskilt av herr Ekman
och av herr Trygger.

Herr Trygger meddelade återigen i dag, liksom då sammanjämkningsförslaget
bordlädes, att hans huvudskäl för att gå mot sammanjämkningen
var den risk det medförde, att antalet arbetslösa skulle
komma att växa i stället för att minskas och att man sålunda skulle undergräva
vårt lands näringsliv genom denna sammanjämkning. Jag
tvivlar naturligtvis icke på att den uttalade meningen är uppriktig, men
det är för mig fullkomligt ofattligt, hur man över huvud taget kan tro
på en sådan besynnerlig verkan av detta sammanjämkningsförslag. De
arbetslösa få icke ett enda öre mer i understöd genom sammanjämkningsbeslutet.
Det blir icke en enda man mer understödd, än tidigare,
innan hela denna fråga kom upp. Dessa arbetslösa få arbeta för en lön,
i den mån de äro nödhjälpsarbetare, som är så låg, att de absolut icke
kunna vara frestade att stanna där, därest de bliva erbjudna arbete i sitt
yrke. Och få de icke något nödhj årsarbete, få de ett understödsbelopp,
som är ännu mycket lägre. Det är mig därför fullkomligt obegripligt, hur
man kan tro på en sådan verkan av denna sammanjämkning, att den
skulle öka antalet arbetslösa och sålunda undergräva näringslivet. Ja,
naturligtvis finns det i varje land en del människor som icke vilja arbeta,
men det är icke dem vi diskutera om här utan om människor, som
genom hela sitt liv visat att, var de än kunna få ett hederligt arbete att
försörja sig på, så taga de det, och detta kan omöjligen komma att förhindras
av detta sammanjämkningsförslag.

Vad herr Ekmans yttrande beträffar, att han icke blivit bemött, då
han skildrade, hur denna arbetslöshetskommission måste få en särskild
rörelsefrihet och maktbefogenhet, som icke kan tillerkännas ett vanligt
ämbetsverk, så är det i si älva verket icke riktigt. Arbetslöshetskommissionens
beslut kan, så snart det överklagats, alltid upphävas eller förändras
av regeringen. Det är en fullständigt falsk position att säga,
att denna kommission har någon särskild befogenhet. Vad som skett
det är, att på statsutskottets tillskyndan riksdagen först i fjol och nu i
år uttalat ett särskilt förtroende till denna kommission, vilket jag för
min del anser olämpligt, därför att det, utan att giva kommissionen formellt
och juridiskt större maktbefogenhet, stärker dess självkänsla
och dess tro på sig själv och att den står i ett annat förhållande till
statsmakterna än andra kommissioner.

Men sedan frågade herr Ekman mig, varför jag förbigick fredagen
i andra kammaren, ty när han i statsutskottet var med om att tillstyrka

Nr 23. 70

Torsdagen den 5 april e. m.

Sammanjämkningsförslag
;
arbetslöshetsfrågan.

(Ports.)

■detta sammanjämkningsförslag, visste man, att det pågick förhandlingar
mellan kommissionens majoritet och regeringen, som syftade till
att få denna majoritet att tvärstanna. Ja, herr Ekman, det där kan ju
icke hava någon stor betydelse, ty på fredagen, när ärendet bär bordlädes,
då hade herr Ekman -— det är min övertygelse — kommit att förbehållslöst
biträda detta sammanjämkningsförslag, trots det att frågan
om denna arbetslöshetskommissions majoritets vara eller icke vara ingalunda
var avgjord. Herr Ekman hade kommit att driva igenom det —
därför att den makten bär han utan tvivel i denna första kammare —
precis som den liberala ledaren i andra kammaren gjorde på fredags
morgon. Herr Ekman tillhör icke dem, som begärde bordläggningen av
detta ärende. Jag måste sålunda konstatera att, trots allt vad herr Ekman
på denna punkt sagt, det icke har sedan i fredags inträffat något
annat än det att herrarna i arbetslöshetskommissionen hava dragit en slutsats
ur statsministerns uttalande, som herr Ekman icke drog, om det
över huvud taget skall finnas något slags konsékvens i hans ståndpunkt
då och nu. Han drog den icke, andra kammaren drog den icke, statsutskottet
drog den icke, då sammanjämkningsförslaget gjordes upp. Det
är bara detta faktum, att dessa herrar i kommissionen dragit slutsatsen
att de borde avgå, som åstadkom den nuvarande situationen. Jag ser en
utomordentlig fara i att på sådana grunder förändra sin ståndpunkt till
sammanjämkningen. Men sedan växer oförklarligheten i den förändrade
ståndpunkten. Jag vill fästa uppmärksamheten på att om sammanjämkningsförslaget
avslås här, är det tydligt, att man från de liberalers sida,
som gå på avslag, söker driva frågan till gemensam votering. Precis
samma uttalande, som finnes i sammanjämkningsförslaget och åberopas
för avslag på detta, finns också •— det är direkt avskrivet — i det
gamla liberala förslaget, statsutskottets ursprungliga förslag. Men hur
kunna herrarna tro, att den nya arbetslöshetskommissionen skall kunna
förstå att tillämpa det? Efter min uppfattning var det gamla liberala
förslaget ännu mycket mer tillkrånglat än det jämförelsevis rediga och
klara sammanjämkningsförslaget. Hur kunna herrarna tilltro några
andra än de fyra avgångna ledamöterna av kommissionen, dessa utomordentligt
märkliga män, förmågan att tolka det gamla utskottsförslaget,
då herrarna icke tilltro några andra förmågan att tolka detta sammanjämkningsförslag?
Ty sammanjämkningsförslaget bygger ju, efter vad
vi nu veta, uteslutande på dessa fyra herrars tillvaro i kommissionen.
Är det riksdagen värdigt att taga ståndpunkt till ärendet på sådana
grunder ?

Nu skall jag vilja säga ett enda ord till rörande förstoringen av
frågan. Jag påpekade, att den som inlämnar en liten proposition, den
förstorar icke frågan, utan det skedde genom utredningen. Och det är
klart som dagen, att regeringen handlade snabbt, därför att den var buren
av den känslan att man icke kan låta människor gå och vänta på att
få orättvisor avlyftade; när de börja svälta, måste man ju ordna förhållandet
för dem så snabbt som möjligt. Vad är det då som sker?
Ja, däri ligger just skillnaden i mentalitet mellan herr Ekman och mig.

Torsdagen den 5 april e. m.

71

> r 23.

Herr Ekman går förbi med en axelryckning, liksom det icke ^anginge
honom, att människor, för vilka förslaget är gjort, få under långa utredningsveckor
gå under trycket av vad man i alla fall måste betrakta
som en stor hårdhet, en stor orättvisa. När man ser det, måste man
fråga sig, om man icke från herr Ekmans håll betraktar frågan som en
verkligt jättestor fråga, då man vill påtaga sig ansvaret för denna förhalning,
trots det att den, som sagt, enligt min mening icke borde ha blivit
en stor fråga. Och man frågar sig: vad är meningen? När man ser
hela behandlingen av ärendet — jag har tillåtit mig säga det i den föregående
debatten — får man det intrycket — det kan icke hjälpas, åtminstone
har jag fått det mycket starkt bekräftat av allt vad som hänt
särskilt under påsken -— att här förekommit en hel del småkitslighej,
varunder man glömt den sak, där man skulle ingripa, en mängd småkitsligheter,
som måste, därför att de icke gärna kunna vara riktade mot
de arbetslösa, vara riktade mot regeringen. Det är därför jag påstår, att
det är herrarna som gjort denna fråga till en stor politisk fråga. Enligt
min uppfattning kan icke regeringen utan vidare finna sig i att ett
ärende behandlas på det sätt, som här skett.

Nu förklarar man, att man vill ha en gemensam votering, ty då
känner man sig stå på en säker grund, då får man fram sitt eget älsklingsbarn
med all säkerhet till att bliva riksdagens beslut. Men äro herrarna
så säkra på att det kan bliva gemensam votering? Finns det verkligen
någon säker garanti för att det blir gemensam votering? Det torde
vara i någon mån tvistigt, huruvida ärendet är av den natur, som förutsättes,
för att det skall kunna underkastas gemensam votering. Men
därtill kommer, om jag skall tala för socialdemokraternas del, att vi nog
mycket allmänt äro av den uppfattningen, att direktiven, sådana de nu
äro, äro bättre än direktiven i det ursprungliga liberala förslaget och
att det följaktligen icke kan finnas något som helst intresse för oss att
biträda den tanken. Förslaget innebär endast en ren försämring, praktiskt
taget, av de nu gällande direktiven, därest man icke kan åstadkomma
retroaktivitet. Jag tycker, att det är ganska oförsiktigt av en kammare
att på ett löst uttalande av herr Ekman, att det skulle kunna givas eu
retroaktiv verkan i samband med en gemensam votering även åt det liberala
förslaget, gå till beslut.

Sedan skall jag tillåta mig äntligen en annan reflexion. Herr Trygger
bär två gånger förklarat, att han kommer att taga konsekvenserna
av sin röstning. Jag tror, att det skulle vara önskvärt att få den frågan
klargjord, huruvida icke herr Ekman anser, att den ståndpunkt han har
intagit i dag behöver medföra några som helst konsekvenser. Därest
det liberala förslaget går segrande ur en gemensam votering, i>ekar ju
allt, som hänt här, på att det liberala partiet, och jag tillåter mig säga
det, främst herr Ekman måste taga konsekvenserna därav. Ty det kan
icke vara resonligt att uträtta allt detta arbete och sedan förklara, att
man icke bryr sig om, huru det hela kommer att utveckla sig i fortsättningen,
utan att man mycket välvilligt överlämnar det till andra att taga
hand därom. Och skulle icke det liberala förslaget komma att slutligen

Sammanjämk
ning storstag

arbetslöshets frågan.

(Forts.)

Nr 23. 72

Torsdagen den 5 april e. m.

Sammatijämkningsförslag
t
arbetslöshetsfrågan.

(Ports.)

.segra, utan frågan på ett eller annat sätt förfalla, därigenom att sam1
man jämknings för slaget avslås, så kan väl icke det liberala partiet förklara
sig urarva, då det berott på dess medlemmar, att sammanjämkningen
fallit. Först har herr Ekman biträtt sammanjämkningsförslaget
och sedan fallit från det. Han resonerar tydligen på det sättet, att det
icke har den ringaste betydelse i fråga om regerandet i fortsättningen
av detta land. Jag tillåter mig säga, att skulle det vara på det sättet, då
är därmed efter min uppfattning en sådan ansvarslöshetens era i vårt
politiska liv inledd, att det kommer att bliva konsekvenser av den också.

Herr Asplund: Jag skulle icke ha begärt ordet i denna
fråga, om icke herr Rune för en stund sedan återigen upprepat ett påstående
av herr Ekman i förmiddags, att det liberala förslaget fått
stöd av socialdemokrater i statsutskottet. Då detta antagligen kommer
att omtuggas, kanske i flera år, tillåter jag mig upplysa kammaren
om verkliga förhållandet.

Det var tre linjer, som förelågo i statsutskottet vid dess behandling
av frågan. Socialdemokraternas linje hade tio anhängare, högerns''
7 och liberalernas och bondeförbundets linje 7 anhängare. Såsom
huvudförslag ställdes icke det förslag, som man visste hade tio röster,
utan det liberala förslaget, som blott hade 7 röster. I kontrapropositionsvoteringen
utslogs det förslag, som hade de flesta rösterna, så att''
huvudvoteringen kom att stå mellan liberalernas och högerns förslag.
I första huvudvoteringen sutto alla tio socialdemokratiska ledamöter,
så att det blev 7 röster mot 7. Då måste votering med slutna sedlar
företagas, och vid denna votering fann jag för min del, med tanke
på den genomgående otur, som präglat den liberala politiken under de
senare åren, icke lämpligt att överlåta till fru Fortuna att avgöra vilken
linje skulle bliva utskottets förslag, utan jag röstade verkligen
då i sista hand jämte några andra socialdemokrater för den liberala
linjen och mot högerns förslag. Om herr Ekman i sin fortsatta politiska
verksamhet skall vara beroende av så svaga parlamentariska
stöd, så tror jag icke det är värt, att han så snart giver sig ut på hal is.

Herr Rune ämnade i en blivande gemensam votering giva sitt stöd
åt det liberala förslaget, därför att han ville undvika en av arbetslöshetskommissionens
godtycke beroende individuell prövning av de arbetslösas
rätt. Om herr Rune vill vara god och före denna gemensamma
votering taga reda på innebörden av regeringens förslag och
av det liberala förslaget, skall han finna, att just det liberala förslaget
bygger på en av kommissionens godtycke beroende individuell pröv-<
ning, medan regeringens förslag innehåller klara och otvetydiga bestämmelser
och sammanjämkningsförslaget, som visserligen bibehåller
den individuella prövningen, likväl söker borttaga tillfällen till godtycklig
tillämpning.

Vidare är det en annan sak jag icke kan underlåta att beröra. Här
har herr Swartz påtalat att i sammanjämkningsförslaget strukits bland
annat den deklaration, varmed utskottets yttrande började, där det
sägs:

Torsdagen den 5 april e. m.

73 Nr 28.

»För egen del vill utskottet till en början erinra om att riksdagen Summanjämkvid
upprepade tillfällen uttalat, att den pågående hjälpverksamheten
för de arbetslösa icke grundar sig på någon rätt som dessa gentemot frågan.
staten äga åberopa, utan allenast är en provisorisk, av kristiden och (Forts.)
därav följande nödläge framkallad åtgärd att efter fri behovsprövning
och i mån av tillgängliga medel i särskilda fall söka lindra de för de
arbetslösa uppkomna svårigheterna.»

Då det just var frågan om rätten till arbete, som på sin tid föranlett
min anslutning till socialdemokratin, har jag givetvis följt denna
fråga med det största intresse och vågar jag därför påstå att riksdagen
åtminstone från och med 1912, då jag invaldes i denna kammare,
aldrig gjort något sådant uttalande, som här i utskottsutlåtandet påståtts.
Första gången jag hörde något sådant här i riksdagen var vid
ett partisammanträde inom socialdemokratiska gruppen, då en f. d.
socialdemokrat höll ett föredrag om arbetslöshetsverksamheten, varvid
denna sats framfördes. Den upprepades sedan vid behandlingen i statsutskottet
av herr Swartz, det erkänner jag villigt. Ståndpunkten formulerades
för övrigt så, att även om det icke existerade några arbetskonflikter
i landet, vore statens bispringande av de arbetslösa genom anordnande
av nödhjälpsarbeten en i sak oneutral handling mot arbetsgivarna.
När arbetsgivarna befinna sig i fullkomlig katalepsi på grund
av en massa omständigheter, som till stor del ligga utanför vårt lands
gränser, och deras företag kanske ligga nere i flera år, skulle det
således vara en mot arbetsgivarna ovänlig handling att på statens bekostnad
underhålla den arbetskraft, som de kanske kunna åter behöva
efter denna tid, då arbetet åter skall sättas i gång. Denna uppfattning
fick emellertid icke göra sig gällande i det kompromissförslag,
som samtliga partiers representanter i statsutskottet till slut godkände
och framlade för riksdagen. Det uttalande, som då tillkom,
kan icke tydas på det sätt, som gjorts gällande i utskottets nu framlagda
förslag. Det överenskoms i denna kompromiss, att man icke
skulle göra ett positivt uttalande i fråga om rätten till arbete, utan
att man helt enkelt skulle konstatera att lagstiftningen icke säger något
därom, och detta har arbetslöshetskommissionen i sin under februari
avgivna vid statsutskottets utlåtande nr 30 fogade utredning ordagrant
citerat på sid 2, där det heter:

»Utskottet anser sig till sist i detta sammanhang böra erinra, att
den nu pågående hjälpverksamheten icke är någon på lagstiftning grundad
samhällelig omvårdnad om de arbetslösa utan allenast en provisorisk,
av fri behovsprövning i varje särskilt fall beroende anordning,
som det allmänna vidtagit med hänsyn till rådande nödläge och i mån
av för ändamålet tillgängliga medel.»

Detta är endast ett konstaterande av att lagstiftningen icke innehåller
någon bestämmelse om den nu pågående hjälpverksamheten.

Ingalunda ligger däri något uttalande, att den arbetslöse icke skulle
hava någon rätt till underhåll. Men rätten till arbete har varit på tal
i riksdagen förut. Jag har här riksdagens skrivelse nr 368, år 1920,

Nr 23. 74

Torsdagen den 5 april e. m.

Samman jämkningsförslag

arbetslöshetsfrågan.

(Forts.)

godkänd av första kammaren den 18 juni och av andra kammaren
'' samma dag, där riksdagen skriver till konungen i fråga om motarbetandet
av oregelbunden arbetstillgång. Den motion, som låg till grund
för skrivelsen, var nämligen väckt av vänstersocialisterna, herrar Hage
och Vennerström, vilket jag här vill påpeka, då ju första kammaren
vanligen brukar synnerligen noga akta sig för att utan vidare bifalla
utredningsmotioner med så avskräckande partifärg. I denna riksdagens
skrivelse har av den långa motiveringen i motionen särskilt citerats
endast följande: »Uti ifrågavarande motion hava motionärerna, efter
att hava påpekat, att någon systematisk fördelning av den i vårt land
tillgängliga arbetskraften till förekommande av arbetslöshet i stort sett
varken förekomme inom den enskilda företagareverksamheten eller vad
beträffar staten och dess institutioner, gjort gällande, att varje medborgare
hade att som en medborgerlig rättighet kräva rätten till arbete,
ehuru det visserligen torde vara svårt, att till det yttersta genomdriva
denna princip.» För sin egen ståndpunkt åberopar riksdagen ett
av arbetslöshetskommissionen avgivet utlåtande undertecknat av herrar
Pegelow och Järte och anför därom följande: »Arbetslöshetskommissionen
framhåller bland annat, att den funnit motionens syftemål så
behjärtansvärt och av sådan betydelse för åvägabringande av bättre
förhållanden på arbetsmarknaden, att kommissionen måste giva detsamma
sin principiella anslutning. Denna sin uppfattning har kommissionen
förvärvat genom sin sexåriga verksamhet såsom statens centralorgan
för arbetslöshetens bekämpande.» Jag har i dag genomgått
detta arbetslöshetskommissionens utlåtande. Där finns icke något som
helst avståndstagande från den i motionen omnämnda principen om rätt
till arbete. Icke heller i riksdagens skrivelse har man, oaktat man särskilt
citerat ifrågavarande punkt i motionen, funnit sig böra taga avstånd
från densamma.

År 1912 var jag motionär i denna kammaren i frågan om arbetslöshetens
bekämpande. Jag utvecklade vid ärendets behandling i kammaren
ganska utförligt frågan om rätt till arbete, påminde särskilt
om Bismarcks ställning till detta spörsmål, men i den följande debatten
gick man icke från något håll in på något bemötande av vad jag sagt
på den punkten.

Jag har härmed velat framhålla, att rätten till arbete vid flera
tillfällen under de senare åren har hävdats i riksdagen, och utan att
någon gjort någon invändning mot densamma. Då är det oriktigt att
såsom i statsutskottets utlåtande skett påstå, att riksdagen fyrfaldiga
gånger uttalat, att det icke existerar någon rätt till arbete.

För mig står den rätten klar. Den är uttalad av en skald, som
icke är främmande för högern uti orden: »Så sant vi äga ett fädernesland,
vi ärvde det alla lika.» Däri, anser jag, hava vi grunden till
de arbetslösas rätt till arbete, och det kommer säkert en dag, då förmyndarna
— de nuvarande innehavarna av landets naturtillgångar
>— skola få avlägga förmyndarräkning inför det myndigvordna folket.

Herr talman! Jag yrkar bifall till sammanjämkningsförslaget.

Torsdagen den 5 april e. m.

75 Nr 23.

Herr Ekman, Carl Gustaf: Herr Möller frågade mig, om jag
icke, därest sammanjämkningsförslaget kommit att slutligen avgöras på ”arbetslöshets
fredagen, skulle ha kommit att biträda detta förslag och påyrka dess an- fråga».
tagande. Jag svarar: Jo, naturligtvis skulle jag det, därför att jag då (Ports.)
förutsatte, att förslagets olika partier skulle lojalt upprätthållas av samtliga
dem, som enat sig om förslaget.

Herr Möller yttrade vidare, att det vore lättsinnigt av kammaren
att besluta någonting på ett löst ord av mig i fråga om retroaktiviteten.

Jag vill säga, att jag har personligen den uppfattningen, att möjlighet
förefinnes att genomföra en sådan — det har jag tidigare uttalat, och
det vidhåller jag. Jag vill dock till undvikande av missförstånd säga,
att min tanke i detta fall icke anknyter sig till ett beslut i samband med
den gemensamma omröstningen, utan att jag tänker på åstadkommande
av ett fristående beslut.

Herr Möller sade vidare till mig, att jag med eu axelryckning förbisett,
att bakom regeringens förslag ligger ett starkt humanitärt krav.

Och herr Pers inbegrep väl, såvitt jag kunde förstå, även mig bland de
andra, när han sade, att samtliga de som yttrat sig för avslag icke både
haft tillräckligt stark medkänsla för dem det gällde. Jag ber att få uttala
min bestämda gensaga gent emot dylika omdömen. Det finnes dock
ekonomiska händelseförlopp i en statsorganisms liv, då man får lov att
göra precis detsamma som kirurgen när det gäller fysiskt sjuka mänskliga
individer. Men beteckna kirurgiska operationer som hjärtlösa kan
väl endast den göra, förefaller det mig, som ser enbart till de yttre förhållandena.
I själva verket kunna dylika operationer innebära den största
medkänsla jämväl för den det närmast gäller. För min del vill jag
■säga, att jag från barndomstid känner och förstår med dem som ha
att bygga på skuggsidan av livet och som få leva under de förhållanden,
som där förefinnas.

Herr Möller frågade ytterligare, vilka konsekvenser jag för min
del ansåg skulle ligga i ett deltagande i ett beslut, som resulterade exempelvis
i ett slutligt antagande av det ursprungliga utskottsförslaget. Jag
bär hittills deltagit i arbetet på utformningen av detta beslut i min egenskap
av riksdagsman under känsla av att jag hade plikt och skyldighet
att söka åstadkomma det sakligt sett bästa resultatet i frågan. Därest
ett sådant beslut kommer till stånd, är det uppenbart, att varje man, som
medverkat därtill, också har skyldighet att taga konsekvenserna av förslagets
antagande. Men varje mans ställning i det avseendet måste prövas
i samband med de förhållanden, under vilka han arbetar, och de
resurser, över vilka han förfogar. I den mån, som rimliga och naturliga
krav i detta avseende framställas, kommer jag icke att undandraga
mig det ansvar, som ett deltagande i det föreliggande beslutet förutsätter.

Efter härmed slutad överläggning gjorde borr talmannen enligt därunder
framkomna yrkanden propositioner, först på bifall till samt vidare
på avslag å vad utskottet i det föreliggande memorialet hemställt;

Nr 23. 76

Torsdagen den 5 april e. m.

Sammanjämkningsförslag
i
arbetslöshetsfrågan.

(Forts.)

och förklarade herr talmannen, sedan han upprepat propositionen på bifall
till utskottets hemställan, sig finna denna proposition vara med
övervägande ja besvarad.

Votering begärdes, i anledning varav uppsattes, justerades och anslogs
en omröstningsproposition av följande lydelse:

Den, som bifaller vad statsutskottet hemställt i sitt memorial nr 36,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, avslås utskottets hemställan.

Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 60;
Nej — 76.

På hemställan av herr talmannen beslöts, att behandlingen av återstående
ärenden på föredragningslistan skulle uppskjutas till ett annat
sammanträde.

Avgåvos och hänvisades till särskilda utskottet nedannämnda motioner
:

nr 192, av herr T fallgren och herr Bricson, Oscar, i anledning av
Kungl. Maj: ts proposition med förslag till skogsvårdslag;

nr 194, av herr Andersson, Brik, och herr Gustafsson, Karl, i anledning
av Kungl. Maj: ts proposition med förslag till skogsvårdslag; och
nr 195, av herr Ingestr&m och herr Gustafsson, Karl, i anledning
av Kungl. Maj: ts propositioner nr 157 och 160.

Justerades ytterligare protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens
sammanträde avslutades kl. 12,18 på natten.

In fidem
G. H. Berggren.

Fredagen den 6 april.

77 Nr 23.

Fredagen den 6 april.

Kammaren sammanträdde kl. 3,30 e. m.

Anmäldes och godkändes jordbruksutskottets förslag till riksdagens
skrivelser till Konungen:

nr 70, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående försäljning
av visst område av Bohusläns regementes övningsfält invid Uddevalla
;

nr 71, i anledning av Kungl. Maj: ts proposition, nr 44, angående
försäljning av vissa kronoegendomar och upplåtande av lägenheter från
sådana egendomar;

nr 72, i anledning av Kungl. Maj: ts proposition angående godkännande
av bytesavtal rörande kronan tillhörig mark å Nya varvet;

nr 73, i anledning av Kungl. Maj: ts proposition angående försäljning
av visst område från statens lagerhustomt i Vara;

nr 74, i anledning av Kungl. Maj: ts proposition med anledning av
framställning från Magnesitaktiebolaget Tarrekaise beträffande vissa av
bolaget arrenderade mineralfyndigheter å kronojord i Norrbottens län;

nr 75, i anledning av Kungl. Maj: ts proposition angående upplåtelse
av kronan tillhörande jordägarandelar i gruvor;

nr 76, i anledning av Kungl. Maj : ts proposition angående upplåtelse
av vissa statens järnvägar tillhöriga markområden;

nr 77, i anledning av Kungl. Maj: ts proposition angående förlängd
giltighetstid av avlöningsreglemente för tjänstemän vid domänverket
m. m.; samt

nr 78. i anledning av Kungl. Maj: ts proposition angående disponerande
av 1922 års avkastning av statens hästavelsfond.

Anmäldes och bordlädes statsutskottets memorial nr 37, i anledning
av kamrarnas skiljaktiga beslut angående framlagt samman jämkningsförslag
i fråga om viss ändring i reglerna om avstängning från arbetslöshetshjälp
i fall av arbetskonflikt.

Upplästes följande till kammaren inkomna ansökning:

Fredagen den 6 april.

7S

Till Riksdagens I kammare.

Till följe min sons inträffade sjukdom anhålles vördsammast om
ledighet tillsvidare från riksdagsgöromålen.

Miinchen den 3 april 1923.

A. O. Frändén.

Denna ansökning bifölls.

Föredrogos, men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran statsutskottets
utlåtande nr 5 och första lagutskottets utlåtande nr 12.

Justerades ett protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens
sammanträde avslutades kl. 3,37 e. m.

In fidem
G. H. Berggren.

Nordiska Boktryckeriet, Stockholm 1923.