RIKSDAGENS PROTOKOLL

ProtokollRiksdagens protokoll 1921:3

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1921. Andra kammaren. Nr 3.

Måndagen den 17 januari, f. m.

Kl. 11 f. m.

§ 1.

Justerades protokollet för den 11 innevarande januari.

§ 2.

Herr statsrådet Ericsson avlämnade Kungl. Maj:ts propositioner: nr

10, angående försäljning av vissa kronoegendomar och upplåtande
av lägenheter från sådana egendomar;

i nr iV^’ an®aan<^e avstående i vissa fall av mark från kronoegendomar
eller upplåtande av nyttjanderätt eller servitutsrätt till sådan
mark;

nr 12, angående vissa pensioner från statens domäners fond;

nr 13, angående efterskänkande av kronans fordran på grund
av lan ur odlingslånefonden för torrläggning av vattensjuka ägor inom
JSIordanaker^m. fl. fastigheter i Västernorrlands län; och
. angående pensioner eller understöd från allmänna indrag mngsstaten

till vissa personer.

Dessa propositioner blevo på begäran bordlagda.

§ 3.

Föredrogos för remiss till utskott i ett sammanhang Kungl. Vid remis» av
Maj:ts propositioner nr 1, angående statsverkets tillstånd och behov *tata”erkasamt
nr 2, om tilläggsstat till riksstaten för år 1921 ’ 1*0portionen

m. m.

Därvid anförde:

., -^err D i n d m a n: Herr talman! Inkomstberäkningen och utgilterna
tilldraga sig naturligen såsom vanligt vår allra största uppmärksamhet,
, och detta gäller då icke minst i sådana tider, som dessa,
nar de skatter, som genom statsbudgeten föreslås, komma att drabba
oss alla och en var på synnerligen kännbart sätt. Men vid granskning
av riksstaten måste man naturligtvis i dessa tider framför allt ha
det ekonomiska läget för ögonen. Anslag kunna vara avsedda för
Andra ''kammarens protokoll 1921. Nr 3. ,

Nr 8. 2

Måndagen den 17 januari, f. in.

Vid remiss av ändamål, som äro aldrig så behjärtansvärda, men som kunna, jag vill
statsverks- precjs säga inställas, dock i värjo fall understundom utan alltför
ProP^st^>nen s''^or olägenhet uppskjutas. Varsamhet och sparsamhet måste därför i
(Forts.) dessa tider framför allt vara de ledande grundsatserna för statsmak Nu

vill jag villigt erkänna, att i den riksstat, som föreligger,
Kungl. Maj :t har iakttagit en beaktansvärd sparsamhet, framför allt,
vågar jag säga, när det gällt att bedöma sadana anslag, för vilka kostnaderna
skola täckas av lånemedel.

Verk och myndigheter hava för sådana anslagsändamål begärt
340 miljoner kronor, och Kungl. Maj:t har nedsatt detta belopp till
147 miljoner kronor. En sådan nedsättning är nödvändig på gruid
av den knappa kapitaltillgången, och, som det även framhålles, på
grund av de höga räntorna. Riksgäldsfullmäktige beräkna ju räntorna
på statsskulden till icke mindre än 75 miljoner kronor. När man
bedömer denna nedsättning, får man emellertid icke alldeles okritiskt
jämföra de belopp, till vilka man genom nedsättning kommit, med de
belopp, man hade till utgångspunkt, nämligen de 340 miljoner kronorna.
Ty det vill nästan förefalla rent av omöjligt, att man i en tid som
denna kan från verk och myndigheter komma med krav, som tillsammans
skulle erfordra en så betydande summa som denna. Det visar
knappast hän på en klar blick för det nuvarande ekonomiska läget.

Med icke fullt samma tillfredsställelse går man sedan över till
att taga i betraktande slutsumman av i budgeten upptagna utgifter,
för vilka medel äro avsedda att anskaffas annorledes än genom upplåning.
Finansministern uppger de verkliga utgifterna enligt det nu
föreliggande förslaget till tilläggsstat för 1921 och till riksstat för
1922 till 296,4 miljoner och 757,1 miljoner kronor eller tillsammans
1,053,5 miljoner kronor. Motsvarande siffror i tilläggsstaten för 1920
och riksstaten för 1921 äro 261,3 och 716,6 eller tillsammans 977,9 miljoner
kronor. Riksstatsförslagets utgifter av beskaffenhet att höra bestridas
av andra statsinkomster än lånemedel uppgivas av finansministern
till 804,7 miljoner kronor. Trots aktningsvärda ansträngningar
således av vederbörande departementschefer att iakttaga matta vid
fixerandet av sina anslagsanspråk har man kommit upp till en slutsumma,
som i det nuvarande ekonomiska läget måste vara ägnad att
ingiva betänkligheter, betänkligheter, som ej bli mindre därför, att
man ser den svårighet, som onekligen har förelegat för att skaffa täckning
för utgifterna och vilken svårighet, vill jag tillägga, icke lyser
fram så starkt, som den i själva verket kanske borde hava gjort i själva
propositionen.

Hur anskaffar man nu dessa 804,7 miljoner kronor? Jag skall
till att börja med icke gå in på att yttra mig något om det sätt, på
vilket man har beräknat inkomst- och förmögenhetsskatten, som ger
det största beloppet, huruvida den beräkningsgrund, statskontoret från
början uppgjort, eller den, finansministern sedermera uppgjort, är den
riktiga. Man kan om dem båda säga, att de äro i hög grad godtyckliga,
och det kan vara ytterst svårt att säga, vilkendera som skall
kunna komma närmast det riktiga en gång i framtiden.

Måndagen den 17 januari, f. m.

3 Nr 3.

Man skulle kunna säga, att den vore i varje fall den försiktigaste, Vid <*»
som upptoge det lägre beloppet, och jag vill påpeka, att skillnaden staleofr^-mellan de båda är en summa av ej mindre än 31 miljoner kronor, som
naturligen kan vara av en ganska stor betydelse i det ekonomiska läge, (Forts.)
vari vi befinna oss, och med nu rådande framtidsutsikter.

Statskontoret och finansministern räkna emellertid båda två med
en procentsats av grundbeloppet av 175 procent, lika som förra året
således. I diskussionen 1919 om denna procentsats uttalades det ganska
allmänt, att procentsatsen ej borde någonsin komma att överskrida
170 procent. Nu överskrides den emellertid i denna riksstat för
andra gången. Men jag skulle vilja fästa mig vid ett uttalande av finansministern,
vilket förekommer i statsverkspropositionen under rubriken
»Inkomsterna». Finansministern för på sidan 28 ett resonemang
angående den inverkan på beräkningen, som föranledes av en
eventuell stegring av penningvärdet. Finansministern menar, att eftersom
den skatt, som skall betalas i december 1922, grundar sig på en
inkomst, som uppkommit till huvudsaklig del under året 1921, och
kronan under tiden säkerligen kommer att erhålla en högre köpkraft,
statsverket kommer att erhålla i realiteten en högre avkastning av
skatten än den nu beräknade. Med andra ord, staten får i mervärdiga
penningar en skatt, som är grundad på inkomst av mindervärdiga penningar,
om man nu må använda ett sådant uttryck. Resonemarget
torde vara fullkomligt oantastbart, men detta betyder, mina herrar,
i själva verket, att den skattskyldige å sin sida får betala mer än 175
procent på grundbeloppet, om det nu kommer att gå såsom bär är
förutsagt. I)et borde, synes det mig, ha kunnat föranleda till att man
hade tänkt på, om ej möjlighet att komma något lägre i procentsats
hade förelegat.

Sedan komma tullmedlen och de affärsdrivande verken, där finansministern
gör en del höjningar på vad som har blivit föreslaget
av statskontoret, på statens järnvägar t. ex. med 5 miljoner kronor.

Det är, som vi alla se av propositionen, beroende på, att man räknar
dyrtidstillägget på annat sätt, och därom torde i detta sammanhang icke
vara något att säga. Herr finansministern uttalar den förhoppningen,
att järnvägsstyrelsen skall finna det angeläget att söka åstadkomma
dessa 5 miljoner kronor utöver det järnvägsstyrelsen själv beräknat.

Jag skulle vilja här uttala det önskemålet, att det i verkligheten en
gång kommer att visa sig, att det blir mer än dessa 5 miljoner kronor,
ty det är väl i varje fall ändå orimligt, att det enda resultat, som uppkommer
av statens järnvägar, är, att man har en förhoppning att få in
vad som svarar mot räntan på statsbanornas andel i statsskulden.

Postverket har ett debet och kredit, som går just jämt ihop. I
fjolårets statsverksproposition uttalade den dåvarande finansministern,
att han för postverket icke ville godtaga sådana förutsättningar för
verkets finanser, som ledde till, att det icke kunde lämna något överskott
alls. Hela historien för övrigt med de affärsdrivande verken
måtte väl någon gång komma till en förbättring. Affärsverken hava
ju en ofantligt stor egendom. När man ser på den avkastnmg. som
erhålles av denna egendom, så finner man den ej alltför stor; den upp -

Nr 3. 4

Måndagen den 17 januari, f. in.

Vid remiss av
statsverkspropositionen

m. m.
(Forts.)

tages i inkomsterna till 86 miljoner kronor. Likaväl hava vi alltjärn
t att dragas med och få kanske i fortsättningen också dragas med
högst betydliga fraktsatser och avgifter till telegrafverket och på
rtndra håll. Härtill kommer, att med det prisfall, som man nu över
huvud taget väntar sig, det i varje fall torde bliva nödvändigt även
för dessa verk att följa med i utvecklingen, på det att svårigheterna ej
må förvärras genom dessa höga frakter och avgilter. Nej, själva
grundfelet är nog det, att man ej bär gatt till roten med det onda, att
man ej tillräckligt beaktat, att kostnaderna för verkets drift och skötsel
äro för stora. Om man resonerar så, som t. ex. järnvägsstyrelsen
gör i detta fall — det finns återgivet i propositionen — att man säger,
att ens strävan varit inriktad på att erhålla en skälig avkastning av
rörelsen och att man därför bar saknat anledning att upptaga en lägre
behållning för år 1922. än som svarar mot järnvägarnas ande! i statsskulden,
om man sålunda, säger jag, anser, att detta är tillräckligt
och att det ej är frågan om att giva mer än ränta på denna andel av
statsskulden, så kommer man heller aldrig att kunna giva något mera.
Ty då visar man, att man inte ens har en strävan åtminstone att söka
komma till en bättre avkastning. Om detta resonemang säger nu finansministern,
att han icke ingår på någon prövning av, huruvida de
principer, som uttalats av järnvägsstyrelsen i detta sammanhang, äro
riktiga. Jag skulle för min del vilja uttala, att det enligt min mening
hade varit mycket önskvärt, om man hade velat ingå på en kritik
av detta resonemang och sålunda taga ställning till frågan, huruvida
det kan vara befogat att uttala sig på detta sätt och uppställa såsom
ett önskemål i fråga om avkastningen endast detta eller om avkastningen
icke borde kunna bliva något bättre.

Ja, jag går vidare i fråga om anskaffningen av penningar och
kommer till, att man ur rusdryeksmedelsfonden tar 8,3 miljoner samt
av spritdryckerna beräknar erhålla 41 milj. kr. Därefter kommer ökningen
av finanstullarna, vilken beräknas giva 35 miljoner kronor.
Yari dessa finanstullar komma att bestå, veta vi ju icke och kunna naturligen
icke få veta, förrän saken blivit definitivt bestämd. Vi veta
emellertid, att kaffet kommer att bli föremål för en sådan tull förhöjning.
Det torde icke heller vara alltför mycket att säga därom, att
finanstullar tillgripas, då man i den direkta beskattningen kommit så
högt, som man överhuvud kan komma. Ett önskemål skulle kunna uttalas,
och det är, att när de andra finanstullarna bestämmas, om det
nu blir flera sådana, även lyxtullar komma att där jnbegripas.

Även i övrigt må man säga att det är väl ändå ett ganska underligt
land, som vi leva i. Här ha under tiden januari—september
1920 importerats personautomobiler för ett belopp av 45 miljoner
kronor. Motsvarande siffra år 1913 var 3 miljoner kronor. Och
ändå ha vi tillverkning i detta land av dylika fordon. Under samma
tid importerades 4,000 pianon mot endast 533 under samma tid 1913.
Men så lär också, enligt vad som sagts mig, vår pianoindustri ha
kommit i ett utomordentligt dåligt läge.

Till sist skaffar man den slutliga fyllnaden genom att taga 60,3
miljoner ur kassafonden. Alltså man anlitar en kapitaltillgang för

Måndagen den 17 januari, f. m.

5 Kr 3.

att fylla vad som slutligen brister. I fjol tog dåvarande finansmi- vid remiss av
nistern ur kassafonden 203 miljoner, och nu tar man utom dessa glator<rksG0
miljoner för 1922 även lör tilläggsstaten för år 1921, så att det
sammanlagda beloppet uppgår till 144 miljoner kronor. Härtill korn- (Forts.)
mer slutligen, att man beräknar att kunna taga av kassafonden upp
till 150 miljoner kronor för budgetårets omläggning. Nå vart ha vi
då kommit? Jo, dit, att under det att vid detta sista årsskifte kassafonden
beräknades till 422,5 miljoner kronor, så ha vi härmed på eu
gång kommit ned till 128,5 miljoner kronor. Jag kan inte neka till,
att det synes mig, att det är att gå val fort uti användandet av hopsamlade
kapitaltillgångar även om man beaktar att de 150 miljonerna
för budgetårets omläggning ej är ett användande av kapitaltillgång,
ty något annat är ju i själva verket kassafonden inte. Detta
vare sagt alldeles utan att jag därvid tänker på, huruvida kassafonden
överhuvud någonsin bort få komma upp till ett så högt belopp,
som den gjort vid sista årsskiftet. Att fonden har svällt ut så
betydligt, som den gjort, beror därpå, att man vid beräkningarna har
varit allt för försiktig, så att man har fått in mycket mera pengar,
än man trött sig skola få. Så t. ex. finner man, att den debiterade
skatten i december 1920 nu beräknas inbringa 312 miljoner kronor,
under det att man, då skatten åsattes, hade tänkt sig, att den skulle
ge 222,5 miljoner. Såsom herrarna minnas fördes det en strid här
i kammaren och i riksdagen på sin tid därom, huruvida denna skatt
skulle bestämmas på grundval av 155 % eller 165 % av grundtalet. Det
blev 155 % den gången, och nu visar det sig, att även det talet var
onödigt högt och att det hade kunnat sättas lägre. Även om de 90
miljoner kronor, som man på detta sätt får in mer än man beräknat,
komma väl till pass för förestående statsregleringar, så lider det efter
min uppfattning inte något tvivel om, att dessa penningar hade
uti det ekonomiska läge, i vilket vi befinna oss, både bättre behövts
och gjort större nytta, om de fått stanna kvar hos de skattskyldiga.

Nu berövar staten de skattskyldiga en oskäligt stor del av deras besparingar
till förfång för nyttig och nödig kapitalbildning, en kapitalbildning,
som är dubbel nödig och nyttig, skulle jag vilja säga, inför
de nuvarande vikande konjunkturerna.

De betydande överskotten på skal tetitlarna inge för övrigt lätt
en oriktig föreställning om det ekonomiska läget i landet. Man tänker
inte pa, vilka oerhörda svårigheter det i själva verket är för
många skattdragande att komma ut med denna skatt. Häromdagen
läste jag i en tidning, att i Stockholms lön uppgick antalet skattskyldiga
i december förra året, då kronoskatten skulle betalas, till
117,700 och att av dessa hade icke mindre än 36,000 kommit på restlängd,
d. v. s. de hade icke betalt sina skatter. Nu förstår jag naturligen,
att en hel del ha underlåtit att göra det på grund av försumlighet.
tredska o. s. v. Men de anförda siffrorna visa i alla fall,
att det nog är en hel mängd skattdragande, som inte ha kunnat betala
små skatter. Och när man ser detta stora antal av sådana, som
icke ha betalt sina skatter, så förstår man också, vilka svårigheter
det maste ha varit även för en stor mängd bland dem, som ha be -

Nr 3. 6

Mandngen den 17 januar ,

. in.

Vid remiss av
statsverkspropositionen

fn. m.
(Forts.)

tält, att göra detta. Befintligheten av stor tillgång i kassafonden
frestar för övrigt till minskad återhållsamhet i anslagsäskandena.
Man tar då pengar, när de finnas, och använder dem för ändamål, där
de behövas, kanske lättare än vad man annars skulle gorå, kanske
utan att så starkt pröva i varje föreliggande fall, om inte här en
besparing skulle kunna göras, eller om icke med anslaget kunde
anstå, tills bättre tider stunda. Men när kassafonden upphör att
vara den guldgruva för finansministrarna, som den varit under de
sista åren, och när det stramar åt på skattetitlarna, hur vill man då
bära sig åt för att skaffa täckning för utgifterna, om de nämligen
skola tillåtas att gå i höjden undan för undan, som de hittills gjort?

Ur dessa synpunkter förefaller det mig, som om en ingående
prövning å riksdagens sida vore nödvändig beträffande den föreliggande
utgiftsstaten. Det är nödvändigt att om möjligt söka nedbringa
dess slutsumma, så att en överbelastning av de skattdragande ej må
komma i fråga. Det vill synas, när man läser igenom den digra propositionen,
som om det huvudsakligen vore på den femte och den åttonde
huvudtiteln, man hade särskild anledning att komma fram med
en begäran om en skarpare granskning. Så angeläget, som det naturligtvis
är att bevilja medel till anslag, som man tycker äro nyttiga
och behövliga, lika angeläget är det emellertid att i tider som
dessa nagelfara, om jag så får säga, varje särskild utgiftspost.

I fjol motionerades i denna kammare om ett nedbringande av
administrationskostnaderna, och riksdagen skrev till Kungl. Maj :t och
begärde en skyndsam utredning i detta hänseende. Härmed var emellertid,
som vi alla minnas, icke avsett att fördröja den lönereglering,
som då var på tal, tvärtom uttalades motsatsen tydligt. Herr finansministern
säger nu, att han icke haft tid att sysselsätta sig med
detta spörsmål, och därom torde kanske icke vara något att saga.
Men man kan då göra sig den frågan: varför har icke den regering,
som satt före den nuvarande, gjort något i detta fall? Den regeringen
visade sig ju icke vara ängslig för att sätta i gång med stora och
många utredningar. Endast fyra dagar efter det riksdagens skrivelse
i detta ämne är daterad tillsatte den ju sålunda icke mindre
än tre stora utredningar, men som sagt, icke någon i förevarande avseende.
Nu ha sju månader, sju dyrbara månader vill jag säga, gatt
förlorade för den ifrågavarande utredningen. Jag vill endast uttala
den förhoppningen, att man snart har att emotse en uppfyllelse av
riksdagens önskningar i detta fall.

Jag framdrog i remissdebatten förra året en del siffror, som rörde
höjningen av ämbetsverkens antal under tidrymden 1913 1920. Jag

skall ingalunda återkomma därtill i stort. Jag vill endast med ett
par exempel visa, hur betydande siffror vi numera kommit upp till
i fråga om vissa statsämbetsverk.

Man finner sålunda av riksstaten, att budgeten för riksförsäkringsanstaltens
verksamhet uppgår i det närmaste till 2 miljoner kronor,
en summa, som ej synes stå i förhållande till dess verksamhet.
Utan att vilja draga några alltför långt gående slutsatser därav vill
jag dock framhålla, att man, när man tittar igenom berättelsen över

Måndagen den 17 januari, f. m.

7 Sr 3.

vad i rikets styrelse sig tilldragit, där finner, att samma ämbetsverk remiss av
för sjukpensionering och livräntor m. m. givit ut ett belopp av 3 V* sJalsu7ksmiljon
kronor. I socialstyrelsen lia vi ett annat ämbetsverk, för vil- m_

ket anslag i riksstaten nu närma sig miljonen. Då nu det ena ämbets- (Forts.)

verket kommer till efter det andra, då ämbetsverkens antal oavlåtligen
växer, synes det mig vara synnerligen angeläget, att man söker
få en hämsko i detta avseende, på det ena eller andra sättet.

Det förhåller sig icke bara så, att dessa ämbetsverk bii så stora
och kosta staten så mycket pengar i sig själva: de kosta även andra
människor pengar, nämligen genom hela den mångfald av utredningar,
som do uppdraga åt enskilda att företaga. Jag vill visst icke påstå,
att sådana utredningar ofta icke äro nödiga och nyttiga; den statistik,
som sålunda kommer fram, är naturligen en utomordentligt viktig
sak. Men man måste göra sig den frågan, huruvida man icke
går något för fort till väga med anskaffande av dylikt material för
statistik, om det verkligen allt hinner bearbetas, och om man icke
därmed ådrager, som jag nyss nämnde, en massa personer i landet
ofantligt mycket arbete och stora kostnader? Skulle man icke kunna
gå litet saktare fram härvidlag?

Sedan vill jag komma in på frågan om våra kommittéer och sakkunnigedelegationer
— jag kallar dem i det följande med gemensamt
namn »kommittéer». Det är icke möjligt att gå förbi denna sak,
när man talar i remissdebatten. Naturligtvis vet jag väl, att även
tidigare regeringar gjort sig skyldiga till överdrifter beträffande
kommittéväsendet, och jag kan härvid icke undantaga dem, som jag
själv vid olika tillfällen tillhört, men det är att bemärka, att det nu
går framåt med en oerhört hastig takt på detta område. Såvitt man
kan finna av berättelsen om vad i rikets styrelse sig tilldragit, arbetade
under år 1920 228 kommittéer och sakkunnigedelegationer med
tillsammans 1,100 medlemmar. Under 1920 tillsattes icke mindre än
72 nya kommittéer med tillsammans 326 medlemmar. De, som sutto
vid årsskiftet, hade då tills dato kostat i runt tal 12 miljoner kronor.
Statskontoret uppgiver, att kostnaderna för år 1919 belöpte sig till
4,897,000 kronor, eller en siffra, säger statskontoret, som är så hög,
att den hade räckt till att täcka kostnaderna för tio ämbetsverk av
statskontorets storlek. Och för år 1920 räknar statskontoret med, att
utgifterna för kommittéerna skola gå över 5 miljoner kronor. För
övrigt vill jag också i detta sammanhang påpeka, att det i den nämnda
berättelsen på många punkter uttalas, att där icke alltid inbegripas
kostnader för lokalhyra, möbler, en del sekreterarearvoden och
understundom tryckningskostnader; man får sålunda icke någon fullständig
bild av huru utgifterna te sig. I riksstaten för år 1922 har nu
herr finansministern upptagit ett belopp av 2,520,000 kronor för dessa
utgifter. Jag befarar, att denna siffra skall visa sig alldeles otillräcklig,
och att det dubbla snarare hade varit riktigt. Nu, mina herrar,
vill jag visserligen framhålla, att prisstegringen naturligen haft
sin dryga andel i dessa kostnader. Men i alla fall måste man naturligtvis
bli betänksam inför dylika utgifter. Riksdagen sitter här
och beslutar i alla möjliga stora och små utgiftsfrågor, och samtidigt

Kr 3. 8

Måndngen den 17 januari, f. m.

Vid remis* av arbeta kommissioner, som var för sig åsamka staten kostnader på kanproposiiionen
ske hundratusentals kronor. Jag vill icke inskränka Kungl. Maj :ts rätt
m. m. att tillsätta kommittéer och tillkalla sakkunniga, men jag skulle vilja
(Forts.) hemställa om icke Kungl. Maj:t borde göra någonting för att se till,
huruvida man icke kunde arbeta på ett billigare sätt, huruvida man
icke kunde anlita ett mindre antal ledamöter i kommittéerna, huruvida
man icke kunde få en snabbare arbetstakt, huruvida man icke
kanske borde undvika att sätta samma personer i allt för många olika
kommittéer, vilket säkerligen skulle främja arbetets fortgång, och slutligen
huruvida man icke kunde skaffa en något fullständigare bild
av dessa kostnadsfrågor, än man för närvarande äger.

Den förra regeringen införde nya principer beträffande kommittéernas
avlöning, åtminstone i vissa fall. Den frångick principen
om dagarvoden och införde månadsarvoden för ledamöter och sekreterare
i kommittéerna och bestämde dessutom i vissa avseenden höjda
arvoden. Jag kan visserligen icke yttra mig om, huruvida de 72
kommittéer, som tillsattes under fjolåret, kommo enbart på den socialdemokratiska
regeringens lott; det är möjligt, att somliga tillkommit
under den nuvarande regeringens tid och en del kanske under
den regerings tid, som satt vid årets början. Huruvida de emellertid
härröra från årets första eller årets andra regering är för mitt bedömande
tämligen likgiltigt med hänsyn till det samarbete i regerinsen.
som i alla fall då rådde mellan de båda vänsterpartierna. Sedan
emellertid Kungl. Maj:t tillsatt dessa 72 kommittéer och vidtagit
dessa förändringar beträffande arvodena, skrev Kungl. Maj:t till
statskontoret och anbefallde detsamma att komma in med yttrande
och förslag om lämpliga kontrollåtgärder för åstadkommande av besparingar
och högre effektivitet i utredningsarbetet genom kommissioner
och sakkunniga!

Herr talman, det är emellertid icke tillräckligt, att staten ålägger
sig sparsamhet, det är även nödvändigt, att staten ser till, att
den icke genom sina åtgärder åsamkar kommunerna onödigt stora
utgifter. Den nuvarande regeringen har sagt ifrån,- att den kommer
att skarpt och strängt nagelfara alla framställningar om upptagande
av lån, som komma ifrån kommunerna. Därom torde icke vara något
att säga. Samtidigt går det dock till på det sättet, att staten genom
sina ämbetsmän med stöd av gällande förordningar åsamkar kommunerna
betydande utgifter. Man ålägger dem t. ex. att uppföra
byggnader, som möjligen eller säkerligen i många fall skulle ha kunnat
anstå, tills tiderna bli bättre. Yi ha ett exempel i boställsförordningen
för lärarepersonal vid folk- och småskolor. Där föreskrivas,
att såsom regel lärarebostad skall ligga i ett särskilt hus och sålunda
icke i skolhuset. Det göres emellertid ett undantag för det fall,
att detta är avsett endast för en läraravdelning och tjänstebostaden
omfattar högst två rum och kök. ävensom där bostaden i övrigt icke
lämpligen kan förläggas till särskilt hus. I dessa fall må bostaden sålunda
inrymmas i skolhuset; dock bör den i så fall ej förläggas över
eller under skolsalen. Alltså, i en avlägsen landsända, där man uppför
ett skolhus för undervisning med endast en lärarinna, har man

Måndagen den 17 januari, f. m.

9 Nr B.

icke rätt att förlägga lärarinnans bostad ovanpå skollokalen. Detta remil<s av
gör, att husen bli större och dyrbarare, än de behövde vara, och vill
jag säga, onödigt dyra till nytta för ingen. Såvitt jag vet. föredraga m. TO.

lärarinnorna för övrigt ofta att bo en trappa upp i stället för att (Fort».)

bo på nedre botten. Skulle man nu icke kunna åstadkomma, att
man i dessa tider slog av en liten smula på pretentionerna att till
fullo genomföra författningen i dessa stycken. Mina herrar, detta

mitt uttalande är icke i minsta mån dikterat av, att jag icke till

fullo uppskattar undervisningens betydelse, utan det är endast dik terat

av omtanke om vår ekonomi. Ja? vet av egen erfarenhet, att
det finnes ofantligt mycket i byggnadsväg, som man kan uppskjuta
ett år och två år och flera år, och det går ganska bra många gånger
att undvika att genast riva ned och bygga nytt.

Jag skall lämna ett par andra exempel — de röra ett norrländskt
län och avse året 1919. I en kommun, som har 3.400 invånare, byggdes
under år 1919 skolhus för 125,000 kronor och kommunens skuld
ökades från 46,000 till 68.000 kronor. I en annan större kommun
i samma län med 11.700 invånare byggdes ett skolhus för 383,000
kronor, och man ökade skulden från 173,000 till 412,000 kronor.

Man tvingar sålunda kommunerna att vidtaga stora utgifter.

Och när jag nu ser på föreliggande statsverksproposition, så finner
jag ett äskande om lån för en kommun för uppförande av ett skolhus
i Porjus. Det går på 570,000 kronor. Det finns ännu icke någon
motivering, ty det kommer att bli särskild proposition, så jag kan
icke uttala mig närmare om det. Jag vill endast säga, att det förefaller
mig vara en kolossal summa att lägga ut för ett skolhus i
Porjus, om det nu verkligen kan behövas så mycket. Men sådana
saker krävas av inspektörerna. De fullgöra endast sin skyldighet.

De äro ålagda inspektionsskyldighet, och denna inspektionsskyldighet
utsträckes nu mer och mer och förorsakar även
därigenom kostnader. Så t. ex. har man i den nämnda förordningen
infört en ny bestämmelse, nämligen att vid varje
av- och tillträdessyn på lärarbostad skall inspektören personligen
eller annat av skolöverstyrelsen förordnat ombud vara närvarande.
Med andra ord, vid ombyte av lärare, som i dessa lärarbristens
tider sker ganska ofta, skall inspektören i stora inspektionsområden
resa långa vägar för en kostnad på kanske 100 eller 200 kronor för
att vara närvarande vid syn på en plats, där han kanske kort tid
förut varit närvarande, en syn. som föranleder kanske en ändring
på mycket ohetvdligt belopp. Och vad är resultatet? Jo, i riksstaten
upptages vederbörande reseanslag till 420 000 kronor i stället för
förut 300.000 kronor, således en ökning på 120,000 kronor, varav en
dryg andel säkerligen föranledes härav.

Det anförda har avsetts av mig att tjäna endast som exempel.

Jag är övertvgad om, att man kan finna flera sådana.

Och vidare på. tal om byggnader skulle jag vilja fästa uppmärksamheten
på byggnadsanslag, som förekomma i riksstaten och
som äro ganska dryga. Rå t. ex. uppgå kostnaderna för ivtbvggnad
och ombyggnad av barnbördshuset i Stockholm till 1,460,000 kronor

Nr 3. 10

Måndagen den 17 januari, f. in.

Fiii remiis av förutom inredning, som skall tillkomma efteråt, pa 140,000 kronor.

statsverks- Och i denna stora summa ingår en direktorsbostad för 17(1,000 kronor.
prop™it™nen Är det icke möjligt, att ett dylikt bygge kan få anstå ett år, då
(Forts) kanske byggnadskostnaderna äro billigare, eller t. o. m. ytterligare
1 ett år till'':'' Vidare förekommer t. ex. ett förslag, att man skall om bygga

Ventholms kungsgård till vardanstalt för alkoholister. Och
genast, mina herrar, eu kostnad på 550,000 kronor.

Den internationella finanskonferens, som avhölls i Brussel under
hösten lörlidet år, uttalade bl. a., »att staterna böra snarast
möjligt avstå från alla oekonomiska och konstlade åtgärder, som för
folket dölja det verkliga ekonomiska tillståndet.» Och till sådana åtgärder
hänfördes bl. a. konstlade prisnedsättningar och understöd.
Jag erinrar om understödet för lindrande av nöd. Jag talar här
icke om arbetslöshetsunderstöd, utan om det anslag, som handhafts
av en avdelning inom folkhushållningskommissionen. Den har till
sitt förfogande för första halvåret innevarande år två miljoner kronor,
och riksdagen har beslutat, att den skall upphöra med sin verksamhet
med detta halvårs utgång. Nu är emellertid avsikten att fortsätta
därmed, visserligen icke direkt som en delegation under folkhushållningskommissionen,
utan den flyttar in i socialdepartementet.
Den skall fortsätta ytterligare ett år d. v. s. till mitten av
1922, och man begär att få använda av besparingar 800,000 kronor
och för övrigt öka anslaget, så att det skulle uppgå till i stället för
två miljoner kronor 9,8 miljoner. Jag vill naturligen icke alls bestrida,
att förhållandena vid många tillfällen äro sådana, att hjälp
bör givas åt nödlidande, men det synes mig, att detta står i en fullkomlig
strid med den princip, som har uttalats av denna finanskonferens
i Brussel. Och det vill förefalla mig. som om det enda riktiga
vore att göra vad som i det fallet skall göras genom de myndigheter,
som handhava utdelande av understöd i övrigt, nämligen fattigvårdsmyndigheterna,
sådana de nu efter omändringen framstå i betydligt
förbättrat skick, efter vad vi vilja hoppas. Tidtals har det anslag,
som här skall fortsätta, använts på det sättet, att över hälften av
en kommuns invånare bär blivit understödstagare. Och man har använt
icke mindre än 80 miljoner på detta sätt. Jag kan icke bedöma
det, men jag har av på detta område initierade personer hört, att
man betraktar detta anslag och de stora summor, som där utlagts,
såsom till en stor del förfelade och att de icke ha lämnat den hjälp,
som därmed varit avsedd, därför att hjälpen blivit alltför obetydlig
för var och en, som fått något med av den.

Vid remissdebatten i fjol framhöll jag, att i trots av den då,
som det syntes, goda tillgången på. brödsäd hade genom statens försorg
ombesörjts befraktning av ett tonnage på 140.000 ton för att
hitfrakta vete. Jag påtalade det nationalekonomiskt och för vår
handelsbalans oriktiga i att göra på det sättet, och jag uttalade den
förmodan, grundad på den beräknade konsumtionen och den beräknade
skördens storlek, att detta till sist kunde föranleda att vi finge
exportera av vår egen råg. Ja. mina herrar, vad inträffade? Jo. just
det, som jag då förutsade. Vi fingo ett överskott, och man gick in

Måndagen den 17 januari, f. m.

11 Nr 3.

till Kungl. Maj :t — jag tror det var i september månad — med Vid remis*
begäran att få exportera råg. Kungl. Maj:t, under den dåvarande re- p^^^ionen
geringens tid, säde emellertid nej till detta och lämnade icke någotW m. m.
tillstånd. Och det är först genom den nuvarande regeringens till- (Forts.)
komst. som tillstånd har lämnats, först därigenom att man lämnade
licenser för varje olika fall och sedan genom att man givit exporten
fri. Yad har nu inträffat genom detta avslag, som gjordes
i september? Jo, att den råg, som nu exporteras, har fått säljas på
grund av prisfallet till ett väsentligt lägre pris än vad den hade
betingat, om den fått exporteras i september månad. Genom detta
avslag ha vi med all säkerhet förlorat åtminstone ett par miljoner
kronor, jag vill säga till nytta för absolut icke någon människa
i detta land — för att icke tala om de kvantiteter av råg som av
lantmännen använts för utfodring särskilt av svin.

I detta sammanhang skulle jag vilja fästa regeringens uppmärksamhet
på att, efter vad det för mig berättas, för närvarande
pågår en mycket betydande import av vetemjöl till landet, vetemjöl
som säljes till priser som äro så låga, att det torde nästan vara att
befara, att de äro s. k. dumpingpriser. Och samtidigt uppgives för
mig, att man i södra Sverige icke kan sälja sitt vete.

När man har läst igenom den intressanta, kanske åtskilligt svårförståeliga
redogörelsen i propositionen om guldpolitiken, så stannar
man inför den princip, som uttalats av finansministern i anslutning
till yad det ekonomiska rådet har sagt, nämligen att när guldmyntfot
åter kan införas i vårt land, så bör man sträva efter, att
»det inre värdet av den svenska kronan står så högt som förhållandena
överhuvud medge, samt att med hänsyn härtill vår valutapolitik,
liksom ock vår ekonomiska politik överhuvud, under mellantiden
bör inriktas på att den svenska kronans värde i förhållande till
guld åtminstone icke ytterligare nedgår». Jag skulle ha velat i fortsättningen
av den redogörelse, som lämnats om guldpolitiken och
guldpariteten, ha funnit, vad som just nu brister i vår valutapolitik
och i vår ekonomiska politik. Jag menar en praktisk framställning
av vad det är, som vi överhuvud taget alla och en var ha att iakttaga,
yad vi kunna göra. Om det är så, att var och en kan på sitt
sätt bidraga till att föra utvecklingen i den rätta riktningen. Jag
skulle vilja säga ett sådant där giv akt. Här kommer någonting, som
är för var man att observera och iakttaga, någonting där han kan
vara med och hjälpa till och stödja. Men jag tror knappast att man
kan få fram det ur denna utläggning, som jag för egen del finner
vara ytterst intressant, men om vilken jag naturligen bekänner, att
den för oss säkert kan vara ganska svår att tränga in på djupet i.

Finanssakkunniga, som voro tillkallade i somras, uppställde som
sitt närmaste mål: prisstegringens hejdande, den svenska valutans
guldparitet, sedelinlösningens återupptagande och guldexportens frigivande.
Och medlet härför angavs av dem vara: stramare diskontopolitik,
minskad kreditgivning och sparsamhet av stat och kommun.

Kungl. Maj:t har icke nöjt sig med den framställning, som gjordes
av finanssakkunniga, utan Kungl. Maj:t har dessutom tillkallat ett

Nr 3. 12

Måndagen den 17 januari, f. m.

slåtterksUV ekonomiskt råd, som har fått i första hand till uppgift att yttra
propositionen Slg över valutapolitiken. Och rådet har givit den anvisning, som jag
m. m. nyss angav och som finansministern gjort till sin. Det ekonomiska
(Forts.) rådet giver för övrigt vissa anvisningar beträffande prisbildningen,
och finansministern ansluter sig, som jag nämnde, till det ekonomiska
rådet. Men frågar man sig: är han då också redo att verka
för de slutsatser, till vilka det ekonomiska rådet kommer beträffande
t. ex. prisbildningen, nämligen, såvitt jag förstått det, att prisnivån
icke bör få stiga över prisnivån i sådana länder, som ha guldparitet,
d. v. s. att de skola följa med i den prisnedgång, som kan komma att
inträffa i guldparitetlandet par preference, nämligen Förenta staterna?
Det vill förefalla mig, som om finansministern icke riktigt gjort
detta eller i varje fall icke vågat sig på denna uppgift. Jag sluter mig
till detta av ett förhållande, som jag även sett i annat sammanhang
och på ett annat ställe uppmärksammas. Man begär för år 1922 en
avsättning för d.vrtidstillägg av 175 miljoner kronor. Man baserar
beräkningen av dessa dyrtidstillägg på en prisindex av 200. För 1921
bygger man på en prisindex av 270. Nu såg jag i en tidning för ett par
dagar sedan, att Kungl. Maj:t fastställt en prisindex av 266 att gälla
från den 1 januari i år, således redan nu en lägre index. Jag menar, att
här har man i varje fall icke visat någon stark tro på, att en prisnedgång
skall äga rum och att de åtgärder, som kunna vidtagas, skola leda
till, att man verkligen kommer till en sådan prisnedgång. Jag förmenar,
att risken av att man tagit till en lägre index egentligen
icke varit någon, ty svenska staten hade varken blivit rikare eller
fattigare på det. Man hade i riksstaten fått en lägre summa på utgiftssidan,
och man hade i stället behövt taga endast ett mindre grepp
i kassafonden. Men rent psykologiskt sett hade det i alla fall varit
av en oerhörd betydelse och verkan, om man från regeringens sida
fått fram icke blott inför riksdagsmännen utan inför hela svenska
folket, att här finnes en stark tro på att komma nedåt. Den nyss
omnämnda finanskonferensen i Bryssel har efter min uppfattning på
ett utmärkt sätt behandlat detta spörsmål överhuvud taget. Man
läser med nöje alla de resolutioner beträffande statsfinanserna och
annat, som denna konferens framlagt. Jag skall naturligtvis icke
här trötta med att taga herrarnas uppmärksamhet i anspråk med denna
sak; blott det skulle jag vilja säga, att konferensen bland annat i
en av sina resolutioner framhållit vikten av att fästa allmänhetens
uppmärksamhet på att en nedgång i prisen och ett återställande av
välståndet är beroende av produktionens ökning. Här finner man således
i denna del ett autoritativt uttalande om någonting, som berör
oss alla. Jag menar nu: tala om för oss alla vad vi ha att iakttaga
var och en, giv oss ett nraktiskt program att arbeta efter, som står
i överensstämmelse med det. som regeringen själv ämnar arbeta efter.

Svårigheterna med budgetens uppgörande äro ju något sekundärt.
De äro en följd av det bekymmersamma läge, i vilket våra
näringar befinna sig. Därför räcker det icke med, att man nödtorftigt
täcker budgetbehovet för ett år framåt. Det gäller att se till,
hur vårt folk skall kunna övervinna den nuvarande krisen och den,

Måudiigen deu 17 januari, f. in.

13 Nr 3.

som stundar. Såsom vid riksdagens högtidliga öppnande av talman- Vid remiss av
nen i första kammaren erinrades, har vårt folk mangfaldiga gånger ^Vitsverksförut
genomgått liknande ekonomiska kriser för att pa otroligt kort PTOP^:>l^°nen
tid åter resa sig med förn.yad livskraft; om blott åt landets produk- (Forts)
tiva krafter kunna beredas lugn och tryggnet, så läkas snart åter de
slagna såren. Ja, mina herrar, lugn och tryggnet ocii jag skulle vilja
tillägga frihet, frihet åt landets produktiva krafter, se där i några
ord ett program för ett ekonomiskt återuppbyggande, det som nu
förestår oss, frihet utan hämmande och förkvävande restriktioner och
statsförmynderskap av olika slag, lugn, fred, arbetsro, trygghet för
enskild äganderätt och företagsamhet.

Skall näringslivet kunna resa sig ur sitt nuvarande djupa betryck,
måste det till att börja med befrias från den black om foten, som
arbetstidslagen i sin nuvarande form utgör. Hur skall arbetet kunna
upprätthållas i en fabriksverksamhet, när varorna, som framställas
där, icke kunna tävla i pris med från utlandet införda varor, såsom
exempelvis förhållandet är med vår textilindustri? Eller hur skall
en svensk exportartikel kunna behålla sin utländska marknad i tävlan
med främmande länders billigare tillverkning? Det måste bli
inskränkningar i driften, och så gå följderna ut icke minst över dem,
som skulle gynnas av arbetstidslagen, i form av arbetslöshet eller
minskade inkomster. Vilket hade varit bättre för dem själva, arbete
även med en något längre arbetstid eller den lagstadgade arbetstiden
med de följdverkningar, som den fört md sig? Svaret kan icke gärna
bli mer än ett. Den nuvarande lagen tillstädjer icke något avtal
om arbetstiden utan blott om lönerna. Man har trott sig kunna
betvinga de ekonomiska lagarna. Nu se vi följderna. Icke så att
förstå, som att åttatimmarslagen ensam skulle vara skulden till den
iråkade svåra krisen och alla de svårigheter, som därmed följa, nej,
naturligtvis långt därifrån, men den har bidragit att förvärra densamma
i hög grad. och den utgör ett hinder, när det gäller att övervinna
dessa svårigheter.

Man måste vidare begära, att det hot mot enskild äganderätt
och företagsamhet avlägsnas, som är förkroppsligat i den nuvarande
socialiseringsnämnden och dess utmanande sammansättning. Man
har så mycket större anledning att göra det, som Sveriges folk i
val med överväldigande styrka uttalat sig mot socialiseringen. Icke
förty pågår alltjämt utredning om socialiseringens genomförande
utan någon förändring i sammansättningen av socialiseringsnämnden,
en utredning, som riksdagen för övrigt, såvitt jag vet. aldrig
begärt och som från början blivit lagd på den bogen, att den skall
utmynna i ett förslag om samhällets övertagande av produktionen
i större eller mindre utsträckning. Hur skall man kunna fordra,
att de enskilda skola anstränga sig till det allra yttersta för att
övervinna de nuvarande svårigheterna, så länge detta hot svävar
över deras huvud?

Högern har ju stått helt utanför den nuvarande ministärens
tillkomst. Den är besluten och beredd att sakligt pröva allt vad
denna framlägger och företager vid utförande av sitt krävande och

Nr 8. 14

Måndagen den 17 januari, f. m.

Vid remios av ansvarsfulla arbete, men vi vilja å andra sidan säga ifrån, att vill
statsverks■ ministären verkligen föra vårt folk oskadat genom den nuvarande
PTOm° härda krisen, får den icke väja för att undanröja de hinder, som de

(Forts.) närmast föregående ministärerna med sina partiers goda minne lagt
i vägen härför.

Herr vice talmannen H am il ton: Herr talman! Jag kan
instämma i de inledningsord, som den senaste talaren fällde, då han
underströk, att framför allt sparsamhet är av nöden, såväl då det
gäller staten som den enskilde. Den ekonomiska kris, i vilken vårt
land blivit invecklat huvudsakligen på grund av abnorma valutaförhållanden
och som hindrar exporten av våra varor till större
delen av de främmande länderna och även hindrar eller åtminstone
försvårar konkurrensen med utländska varor på den inhemska marknaden,
manar oss till sparsamhet. Vi kunna därför icke annat än
hålla regeringen räkning för de nedprutningar den verkställt på de
av myndigheterna begärda anslagen, men tyvärr hava dessa nedprutningar
icke varit tillräckliga.

Granskar man Kungl. Maj:ts förslag, finner man, att den största
ökningen i anslag gäller fjärde huvudtiteln. Man väntade naturligtvis,
att anslagskraven här skulle bli ökade, ty det är fullkomligt
rättvist, att de militära statstjänarna skola bli likställda med andra
statsanställda i avseende på lön. Men dessutom har begärts anslag
för rena rustningsändamål, och detta synes mig vara ett ganska
olämpligt svar på den anmaning, som från nationernas förbund blivit
ställd till samtliga nationer, att begränsa rustningarna under de
närmaste två åren till vad som fastställts för innevarande år. Det
är visserligen sant, att nationernas förbund ännu är ett svagt förbund
och icke utgör någon borgen för, att freden i Europa skall kunna
bibehållas, men för oss, som tillhöra de små nationerna, är denna
stora tanke om bibehållande av freden utav det största ^intresse,
och det tillkommer icke oss åtminstone att släcka denna låga, som
likväl brinner, utan tvärtom gjuta olja på densamma.

Av fjärde huvudtitelns innehåll kan man misstänka, att försvarsministern
har för avsikt att begära en ökning av de värnpliktigas
övningstid. Är så förhållandet, ber jag redan nu att på det
enträgnaste få avråda regeringen att lägga fram ett dylikt förslag,
och om det skulle komma fram, vågar jag hysa den förhoppningen,
att andra kammaren skall hävda den ställning, som den förlidet år
mtog i denna fråga. Från militärt håll hava under de senaste månaderna
klagomål framkommit över den korta övningstiden. och
man har gjort gällande, att den skulle vara anledningen till, att
trupperna varit dåligt övade. Jag ber att fa hänvsa till. att det finnes
ett annat land. som före krget åtminstone hade kortare övningstid
för de värnpliktiga än Sverige, nämlgen Schweiz, och dess armé
bestod provet. Jag skulle vilja tillråda de militära myndigheterna,
och jag ber försvarsministern att inprägla deHa hos sina underordnade,
att de rätt utnyttja övningst;den. De klagomål, som de afföra,
utgöra ett slag mot dem själva, och minskar förtroendet för dem.

Måndagen den 17 januari, f. m.

15 Nr 8.

Herr finansministern har begärt anslag för att täcka .kostna- remiss av
derna för dyrtidstillägget till de statsanställda, och han räknar där- Urverksvid
med ett indextal av 2G0. Månne icke herr finansministern räknar m m
alltför högt? Varuprisen ha fallit betydligt, och vad livsmedel beträf- (Forts.)
far närma sig producentprisen till hälften av vad de varit förut. Jag
erkänner, att detaljhandelspriserna hålla sig ännu höga och oskäligt
höga. Jag var i tillfälle att göra jämförelse under förra månaden
mellan de priser, som av sjukhusen i min hemort betalas, och dem,
som socialstyrelsen samma månad rapporterade såsom gällande för
detaljhandeln. Dessa senare överstego de förra med SO ä 100 %. Det
gränsar till ocker. Jag skulle vilja hemställa till socialministern,
att han ville påskynda det arbete, som pågår i någon kommitté rörande
ordnandet av mellanhandshandeln, och att han även ville noga
undersöka, huruvida do priser, som rapporterats till socialstyrelsen,
äro fullt grundade. Det är icke allenast ett intresse för konsumenterna
att få ner. detaljhandelspriserna, utan även ett intresse för staten,
ty huru stor del av de till cirka 600 miljoner kronor uppgående
till de statsanställda anslagna belopp komma att utgå är beroende på,
hur grundtalet blir fastställt.

Jag skall icke vidare ingå i budgetens detaljer. Åtskilliga talare
äro anmälda, och jag förmodar, att de komma att göra det. Jag vill
blott uttala den förhoppningen, att när den kungl. propositionen
kommer tillbaka från utskottet, åtskilliga besparingar skola hava ägt
rum, och så stora besparingar, att en del av de föreslagna skatterna
skola kunna undvikas. Jag tänker därvid särskilt på tullen på
kaffe. Kaffe har blivit en nödvändighetsvara för en stor del av vårt
folks breda lager. En kaffetull skulle säkerligen icke kunna minska
konsumtionen av kaffe, utan endast fördyra detsamma. Det är den
enda glädje, som beredes stugornas folk. och en tull på kaffe utgör
allenast en skatt på fattigman, en förhatlig skatt. Jag vågar därför
hoppas, att densamma icke behöver tagas i anspråk.

Herr socialministern har också begärt anslag för bostadsbristens
hävande, och jag erkänner, att detta anslag är synnerligen beaktansvärt.
Men jag skulle vilja ifrågasätta, att icke endast de som bo
inom städernas hank och stör få denna förmån av anslag. Det är
lika dyrt att bygga på landsbygden, och landsbygdens arbetare ha
svårt att förstå, varför de icke för byggnader å nybildade jordbruksegnahem
kunna Få anslag, då de som bygga inom staden få både lån
och anslag. Det är visserligen sant, att medel för detta anslag utgå
av en viss skatt, som berör fastigheterna i städerna, men det tänker
man icke på ute på landsbygden, och ett litet anslag i den vägen
skulle icke skada.

Regeringen har också begärt anslag för att mildra arbetslöshetens
följder. Detta anslag är synnerligen behjärtansvärt. och jag
antager, att det lilla belopp som här begäres ingalunda räcker till
för det åsyftade ändamålet. Men man kan ifrågasätta, huruvida
icke de, som här närmast b^-ö^as. skulle genom samförstånd och samverkan
kunna bekämpa arbetslösheten. Jag tänker närmast oå arbetsgivareorganisationerna
och arbetareorganisationerna. Skulle man

Nr 3. 16

M&ndagen den 17 januari, f. in.

Vid remiss av icke kunna räcka varandra handen i det avseendet? Vi pa landsbygstatsverks-
när vi ha ständiga arbetare, sörja för, att även under då Pr°nT‘m.

nen liga tider, även om det icke går med vinst för oss, dessa icke skola
(Forts.) behöva svälta. Av pressdiskussionen och även av diskussionen inom
riksdagen lar man lätt den uppfattningen, att Sveriges folk består
allenast av tvenne samhällsklasser, arbetsgivare och med dem i deras
företag intresserade samt organiserade arbetare. Men Sveriges folk
består även av andra samhällsklasser, arbetare, vilka genom idoghet
och sparsamhet skaffat sig ett litet kapital och använda detsamma i
en rörelse, där de få betalt för sitt arbete, när de ha realiserat produkterna
av detsamma. Jag fruktar för, att när de gjort upp bokslutet
för året, skola de finna, att arbetsdagen varit dåligt betald,
att timpenningen varit synnerligen låg. Jag åsyftar härvidlag hela
fiskarbefolkningen, de små hantverkarna och framför allt våra småbrukare.
Även dessa befinna sig i en betryckt ställning, men för
dem intresserar man sig icke, och de skola nu även bidraga till det
anslag, som erfordras för bekämpande av arbetslösheten, och jag är
övertygad om, att de icke skola knota därvidlag, då det gäller att
hindra svälten från att komma in i svenska arbetarhem. Men vore
det då förmätet, om från dessa samhällsklasser riktades en maning
till de stora arbetsgivare- och arbetareorganisationerna, genom vilkas
strider samhället skakas i sina fogar, att under en kritisk tid räcka
varandra handen till samförstånd och försöka upprätthålla arbetet
i fabrikerna även om det är förenat med svårigheter, och även om
dessa icke skulle gå med vinst. Jag vet väl, att dessa mina ord
icke äro riktade till män i denna kammare, men det skulle måhända
icke skada, om från riksdagen kunde genom pressens hjälp komma
ett ord till dessa arbetsgivare- och arbetareorganisationer att åvägabringa
samförstånd och den arbetsro, som, vilket herr Lindman strök
under, är av stor betydelse särskilt under nuvarande svåra tid.

Ja, herr talman, mina önskemål äro i detta ögonblick, om jag
skall sammanfatta vad jag nyss sagt, att statsutskottet måtte, där
det är möjligt, vidtaga nedprutningar i budgeten, så att vi framför
allt kunna undvika kaffetullen, att regeringen ville avstå från att
framlägga förslag om ökad värnplikt och att herr socialministern
ville undersöka, huruvida icke åtgärder kunde vidtagas mot den oerhörda
vinsten på detaljhandeln, och även undersöka, huruvida indextalen
äro baserade på rätta grunder. Mina ord till arbetsgivare och
arbetare innebära ju också önskemål, och jag vet, att när jag uttalar
dem, har jag många bakom mig.

Herr Thorsson: Herr talman! Då jag här dristar mig att
taga till orda, så är det för att få säga några ord med anledning av
den föreliggande statsverkspropositionen.

Jag har funnit mig föranlåten att göra det särskilt därför, att
herr statsrådet och chefen för finansdepartementet i sina. uttalanden
på flera ställen angivit sig följa traditionerna från den tid. jag hade
den svåra uppgiften att räkna ihop, vad som skulle erfordras för att
täcka de allt mer och mer ökade behoven.

Måndagen den 17 januari, f. m.

17 > r a.

Jag tillät mig att i fjolårets finansplan betona, att det största be- vid remiss av
kyrnret icke bestod uti att räkna ihop riksstaten 1920, utan att detta statgv*k*-skulle visa sig svårare 1921 och framför allt något längre fram. När
jag läser den nu föreligande statsverkspropositionen, så finner jag, (y0Tte.,

att det uttalande, som då gjordes, mer, än vad jag anade, har besannats.
Herrarna behöva blott se något närmare på innehållet i statsverkspropositionen,
så skola ni finna, att de utgifter, som staten har
att täcka, äro avsevärt drygare uti denna proposition, än de voro i fjolårets
proposition. Den nuvarande regeringen har ju vid sin tillkomst
förklarat, att en av dess närmaste uppgifter skulle bli att föra eu
sparsamhetens och återhållsamhetens politik. Det visar sig nu, att
även om finansministern har gjort förtvivlade ansträngningar för att
realisera detta program, så har han icke varit tillräckligt stark för alt
stå emot endera den ekonomiska utvecklingen eller sina kollegers anspråk
på hans benägenhet att tillgodose deras intressen, ty det är en
uppenbar ökning på flera huvudtitlars slutsummor.

På sidan 19 i finansplanen göres det en sammanfattande jämförelse
mellan 1920 och 1921 års budgetförslag, vari man kommer till
det för mig mycket överraskande resultatet, att de verkliga utgifter,
som skola täckas å 1921 års budgetförslag, egentligen äro mindre än
de verkliga utgifter, som skulle täckas å 1920 års budgetförslag. Finansministern
framhåller, att den totalsumma av verkliga utgifter som
det tillkommer 1921 års riksdag att täcka stannar vid 829,4 miljoner
kronor, då de av 1920 års riksdag fastställda totalbeloppen för verkliga
utgifter uppgick till 857,3 miljoner kronor. Jag blev icke så litet
häpen över, hur detta tillkommit, då man enbart vid en okulärbesiktning
av summorna i föreliggande propositioner blir på det klara
med, att man för att få debet och kredit att gå ihop måste skrapa
bottnen och skrapa den riktigt ordentligt. Jag gjorde mig därför besvär
med att undersöka, hur det skulle ha sett ut, om man hade följt
en mera jämförbar uppställning de båda statförslagen emellan och
fann då, att i årets statsverksproposition beräknas de verkliga utgifter,
som skola täckas på tilläggsstat, till 296,4 miljoner kronor. Ett
närmare studium visar emellertid, att en utgiftspost fullständigt utelämnats
i den sammanfattande jämförelsen, nämligen den utgift, som
i årets budget räknats med för täckning av industrikommissionens
och bränslekommissionens förluster, uppgående till i runt tal 70 miljoner
kronor. Det är ju uppenbart, att detta är en verklig utgift, även
om den faller under annan rubrik. Enligt min uppfattning måste
därför 70 miljoner läggas till 296,4 miljoner; och jag får då en helt
annan siffra i tilläggsstaten att räkna med, nämligen 366,4 miljoner
i stället för 296,4.

I riksstaten har man vidare upptagit utgifter, som icke skola
täckas av lånemedel, till ett belopp av 804,6 miljoner kronor. Tillsammans
blir detta en totalsumma av 1,171 miljoner. Denna summa
minskar statsrådet genom beräkning att dyrtidstilläggen kunna nedsättas
och får därigenom en för kommunikationsverken beräknad ökning
i deras överskott med 10 miljoner kronor. Den summa som slut Anclra

kammarens protokoll 1921. Nr 8. 2

Nr 3. 18

Måndagen den 17 januari, f. m.

Vid remiss av ]jpren återstår att täcka utgör då 1,161 miljoner kronor, det belopp, som
propositionen skall beräknas såsom verkliga utgifter och täckas av andra statsinm.
m. komster än lånemedel, hur man än sedan rubricerar dem i de olika
(Forts.) kontona.

Motsvarande poster i 1920 års budgetförslag te sig på följande

sätt:

Sedan kommer en utgiftspost, som visar, hur olika metoder man
använt i de båda staterna, vilket jag litet närmare skall belysa längre
fram. I 1920 års stat ha vi nedräknat de av kommunikationsverken
beräknade överskotten med 12 miljoner kronor och summan av
verkliga utgifter som skall täckas uppgår då till 929 miljoner kronor.
I årets stat har Kungl. Maj:t höjt affärsverkens beräknade överskott
med 11,B miljoner kronor, varav de 10 framträda som direkt ökning
i budgeten och 1,5 miljon har uppräknats för att täcka en av generalpoststyrelsen
beräknad förlust.

Härav framgår, att man följt något olika principer vid uppgörandet
av de båda staterna. I ena fallet har man ansett sig vara pliktig
att — som den förste ärade talaren sade — hålla beräkningarna
på ett sådant sätt, att man låg på den säkra sidan. Det föranledde
förstås en anmärkning från hans sida, att därigenom hade kassafonden
blivit större än den verkligen behövde vara, och han ifrågasatte
till och med, om de 155 procenten som år 1919 lades till grund för beräkningen
av inkomst- och förmögenhetsskatten voro nödvändiga. Jag
vill icke ifrågasätta, att icke den ärade talaren är så mycket inne i
budgetarbetet, att han icke har reda på, att kassafondens bokförda
siffra och dess verkliga tillgång icke äro samma sak, beroende på att
avsevärda belopp i kassafonden, som tillförts densamma i form av
krigskonjunkturskatt, först influtit året efter det, de bokförts som
tillgång i kassafonden. Har man reda på detta, vågar jag det påståendet,
att i förhållande till statens ekonomiska liv har kassafonden icke
någon gång haft en för stor slutsumma.

Jag vill erinra både den ärade talaren och en del andra därom,
att under större delen av kristiden, då jag skötte dessa angelägenheter,
hade statskontoret en skuld till riksgäldskontoret på mellan 200 och
300 miljoner kronor. Det var först under fjolåret, som detta för-,
hållande vände sig, och statskontorets skuld till riksgäldskontoret
blev utbytt mot en fordran av ungefär samma storlek. Jag har icke
haft tillfälle att se, hur stor statskontorets fordran eller skuld till
riksgäldskontoret i dag är, men jag kan föreställa mig, att med det
sätt, varpå budgeten här har räknats, ligger det nog så till, att man
icke rätt gärna kan ha mycket att ytterligare taga ur kassafonden.
Då statskontorets mellanhavande med riksgäldskontoret helt naturligt
återspeglar sig i kassafondens verkliga ställning, skall man akta
sig att, förrän man har tagit reda på det verkliga orsakssammanhanget,
vare sig i tidningar eller från talartribuner tala så högt och

Täckande av utgifter på tilläggsstat........

Verkliga utgifter på riksstat, som icke skola täckas
av lånemedel ........................

220,6 miljoner;
696,8 miljoner.

Måndagen den 17 januari, f. in.

19 Nr 3.

tvärsäkert om dessa förhållanden. Efter denna lilla utvikning ber Vid remiss av
jag att få återkomma till min jämförelse av de båda budgetförslagen; stntsverksdet
visar sig därvid, att det i årets statförslag är en merkostnad av ProP^a,^men
232 miljoner kronor i verkliga utgifter, som skola täckas. Jag har (Forts.)
då. icke tagit ordet »verkliga utgifter» i den mening, i vilken uttrycket
användes i statsverkspropositionens beräkningar, ty där borde
det sättas ett litet citationstecken omkring detsamma för att visa.
att det icke endast är den i propositionen angivna summan, som är
verkliga utgifter, utan att såsom sådana måste anses alla utgifter,
som icke täckas av lånemedel, då man uppgör beräkningarna.

1920 års statförslag hade att räkna med en tillgång av från år
1919 avsatta medel på 120,6 miljoner kronor. Detta års statförslag
har att räkna med en tillgång på 224,1 miljoner kronor, således ett
nära på fördubblat belopp. Vi veta, att statskontoret i fjol beräknade
inkomsten av inkomst- och förmögenhetsskatten efter ett grundtal av
100 %, och det fick därvid en inkomstsumma i allt av 505,5 miljoner
kronor. Dessa båda poster tillsammans utgjorde 626 miljoner kronor,
och bristen att täcka var då 303 miljoner kronor. Emellertid
ökas denna brist därigenom, att jag senare under riksdagens gång
nödgades föreslå en sänkning i de av kommunikations verken beräknade
överskotten med 16 miljoner kronor; bristen ökades därigenom till
319 miljoner kronor.

Utgår jag från samma beräkningsgrund som statskontoret i fjol
tillämpade med avseende på inkomst- och förmögenhetsskatten, får
jag till de 224,1 miljonerna, vartill avsatta medel uppgå, en statsinkomst
i allt på 520 miljoner kronor, och dessa två poster tillhopa
utgöra 744 miljoner kronor. Det, som verkligen behöver anskaffas,
utgör då 417 miljoner kronor. Jag har delat på statskontorets beräkning
därför, att jag vill göra siffrorna från i fjol och i år jämförbara
med varandra. Uti de av mig nyss angivna siffrorna, 505,5
miljoner kronor i 1920 års statförslag och 520 miljoner kronor uti
1921 års statförslag, ingå några smärre justeringar och mindre belopp
i överensstämmelse med vad som förekommer uti båda årens
propositioner.

Täckningen av bristen skedde i fjolårets stat så, att Kungl. Maj:t
höjde statskontorets beräkning och satte inkomstskatten efter 175 tf.

Denna senare beräkningsgrund har följts av statskontoret i år, och det
är därför endast en formsak, då jag på detta sätt slagit sönder statskontorets
beräkning.

Vi ökade i fjol posttaxorna med 14 miljoner kronor, och kassafonden
fick släppa till 203 miljoner för att täcka de förut omnämnda
319 miljonerna. För att i år täcka bristen på 417 miljoner har man
först den av mig beräknade ökningen i inkomst- och förmögenhetsskatten
å 75 tf, 91 miljoner kronor. Finansministern har vidare föreslagit
höjda finanstullar på 55 miljoner kronor, 35 miljoner kronor
år 1922 och 20 miljoner år 1921. Spritskatten har satts till 41 miljoner
kronor. Vidare har finansministern höjt beräkningarna med
36 miljoner kronor, använt av krigsförsäkringskommissionens vinstmedel
20 miljoner, tagit av rusdrycksfondens medel 48 miljoner, an -

Jfr 8. 20

Måndagen den 17 januari, f. m.

V%?™ls,tav vänt av reservationer å odlings anslag 4,5 miljoner, och slutligen tagit
proportionen 1^1,5 miljoner ur kassafonden. Det är således visserligen sant, att
m. m. man tagit ur kassafonden endast 121,5 miljoner kronor, men till er(Korta.
) sättning ha beräkningarna höjts med 36 miljoner och ur rusdrycksmedelsfonden
har statsrådet disponerat ännu ej tillgängliga medel
till ett belopp av 48 miljoner kronor. Dessa poster skulle ju i ena
eller andra hänseendet tillfallit statsverket och ökat statens tillgångar:
i ena fallet hade de stått kvar i rusdrycksmedelsfonden, i andra
fallet skulle de i form av överskott genom försiktigare beräkningar
på respektive inkomsttitlar ha tillförts kassafonden. Det är således
i verkligheten precis lika mycket taget ifrån statens kapitaltillgångar
i år som under fjolåret, även om slutsiffran ser något annorlunda ut.
Men härtill måste ytterligare inskärpas den förändrade situation som
inträffat genom den optimistiska inkomstberäkningen i förening med
dispositionen av både kända och okända tillgångar.

Jag har ansett mig böra göra denna lilla jämförelse, icke av
benägenhet att öva kritik på min efterträdare — vare detta långt
ifrån mig — men på den grund, att jag i den budget, som nu föreligger
för oss, ser ett ansträngande av statens ekonomi på ett sätt,
som verkar avskräckande, särskilt med tanke på vad som kan vara
att vänta för nästa års statsverksproposition.

Uppräkningarna ifråga om skattetitlarna äro gjorda på det sättet,
att finansministern icke har godkänt statskontorets beräkningsgrunder
ifråga om inkomstskatten för att få fram slutsiffran. Jag
ger finansministern rätt i det, att de beräkningsgrunder, han tilllämpat,
äro, såvitt jag kan förstå, riktigare än statskontorets, därför
att statskontoret icke tagit någon hänsyn till de förändringar i grunderna
för inkomst- och förmögenhetsskattens uttagande, som inträffat
under de senare åren. Men jag kan icke dela hans uppfattning
därom, att oaktat tillämpningen av nya grunder inkomst- och förmögenhetsskatten
skall kunna giva det belopp, som här ifrågasättes.
Yi skola dock komma ihåg, att vi ha helt andra tider nu att räkna
med. Det är vikande konjunkturer, och med vikande konjunkturer
förhåller det sig på det sättet, att avgörande för skattens ordentliga
inbetalande på hösten 1922 är icke den inkomst, vederbörande hava
kunnat deklarera i år eller nästa år, ty i ekonomiska nedgångstider
sker det så orimligt mycket mellan deklarationstidpunkten och den
tidnunkt, när skatten skall betalas, att, såvitt jag kan bedöma, allting
talar för, att man här bort räkna något lägre.

Men det är härvidlag också en annan omständighet som bör beaktas.
Om herrarna se på kammarrättens framställning till fjolårets
riksdag och kammarrättens framställning i år om ökad arbetspersonal,
framgår vilken ökad arbetsbalans kammarrätten har att uppvisa;
jag tror, att i närvarande stund där bokföres en balans av
omkring 20,000 mål. Om vi då se efter vad dessa mål egentligen
bestå av för ärenden, finna vi, att det huvudsakligen är klagomål
över påförd skatt. Och det är naturligt, att i samma mån som skaDetrycket
blir större och i samma mån som förordningarna ändras den
ena gången efter den andra, blir tillämpningen svårare för myndig -

Måndagen deu 17 januari, f. m.

-1 Nr 3.

heterna, och resultatet blir ett ökat antal klagomål. Nu är det natur- Vid remis* av
ligtvis i högst väsentlig grad avgörande, huru stor reell behållning statsverkdet
skall bli i statskassan av skatteintäkterna. När man får klart t>r°P£Si£oaen
för sig det sista utslag kammarrätten avkunnar uti klagomål över Z''0™\
påförd krigskonjunkturskatt, kan resultatet komma att framstå sa- ° ''
som synnerligen bekymmersamt för den som skall beräkna de verkliga
skattetillgångarna, ty vi ha hittills inkasserat krigskon;junkturskatten,
men få måhända nu lov att återbetala en avsevärd del av
densamma, beroende på kammarrättens utslag. Men det är icke nog
med, att skatten skall återbetalas, utan vi få betala ränta på den
också. Det är med hänsyn till detta, som jag hela tiden försökt sträva
till att få en budget lagd så, att den verkligen har rygg att kunna
motstå sådana opäkallade påhälsningar, när de komma.

Nu har emellertid finansministern ansett sig kunna räkna upp
inkomst- och förmögenhetsskatten ganska avsevärt. Samtidigt har
finansministern ansett sig kunna öka beräkningarna i fråga om de
vanliga tullinkomsterna med 5 miljoner kr., och vidare har han ställt
i utsikt ökade finanstullar med 55 miljoner kr. De nya finanstullar,
som här ifrågasättas, skall jag icke nu inlåta mig på, då jag icke
vet, huru de komma att läggas, och föredrager att yttra mig om den
saken, när jag sett den proposition,som kommer att framläggas i ämnet
och som innehåller de grunder som i detta fall komma att föreslås.
Jag vill endast i fråga om finanstullarna för tillfället passa
på att understryka det uttalande finanministern har gjort, att han
icke är främmande för att göra eventuella sådana tullökningar retroaktiva
i den meningen, att de skulle drabba icke blott sådana, som
obehörigen jobbat, utan även dem, som drivit fullt lojala affärer, men
som på grund av slumpen eller andra omständigheter ha ovanligt
mycket inne i sina lager, så att icke de skulle inkassera något av
vad som genom dessa tullar beräknas skola tillkomma staten.

Då herr finansministern litar på, att de ordinarie tullintäkterna
skola ge 5 miljoner mer, än vad de förut varit beräknade till, kan
jag förstå, att han tagit ett mycket starkt intryck av den stegrade
importen av t. ex. herr Lindmans lyxbilar och en del andra mindre
nyttiga saker. Ha vi nu importerat för 40 miljoner kr. lyxbilar och
det är dalande tider, bör finansministern kunna vara ganska förvissad
om, att både gulascher och andra få lov att hålla inne med den
importen i fortsättningen, även om den blir aldrig så lössläppt. Men
det är väl icke blott lyxbilar och andra mindre nödvändiga varor,
som redan letat sig över tullgränsen, som få lov att hålla sig där
utanför hädanefter. Nödvändigheten är en svår och hård läromästare.
Det vill förefalla mig, som om en allmän depression på det
ena området måste åtföljas av en sådan på andra områden. Blir
det vikande konjunkturer, och hålla dessa i sig någon tid framåt,
tror jag, att en stor mängd av dem, som nu importerat varor, så att
de »stå till halsen i importerade varor», komma att bli så lagom glada
åt den importen, och jag tror nästan, att det kommer att verka som
en skopa kallt vatten på övriga importintressen. Men detta kan hava
en sådan inverkan, att den beräkning å höjda tullinkomster med 5

Nr 3. 22

Måndagen deu 17 januari, f. m.

Vid remiss av miljoner kronor, som finansministern här gjort, kan slå slint. För
propositionen luiI1 del skulie Jlag, huru bekymmersamt läget än är, tycka, att det
m. m. vore bra, om så skedde — dock icke för att jag önskar min efterträ (Forts.

) dåre värre olyckor, än han råkat i, men för själva sakens skull.

Anledningen, varför jag egentligen ansett mig böra begära ordet
för att få yttra något utöver vad jag redan tillåtit mig säga,
är det sätt, varpå finansministern har använt rusdryeksmedelsfonden
för att täcka de krav, som ställts på honom. Rusdrycksmedelsfonden
har ju kommit till på det sättet, att 1918 års riksdag — om
jag icke missminner mig — beslöt, att av inkomsten utav rusdryckshanteringen
skulle, så snart den hade uppnått ett visst belopp, den
överskjutande delen oavkortad avsättas till en rusdrycksfond. Då
var det belopp, som man för regleringsändamål räknade med 41,9
miljoner kr., men man införde den bestämmelsen, att man skulle lägga *
tillsammans tre års omsättning och på det sättet få ett medeltal, som
skulle utgöra det belopp, som oavkortat finge ingå till statskassan,
medan resten skulle avsättas till rusdrycksfonden. På grund av
restriktioner och en del andra omständigheter — kristidsförhållanden
— sjönk det belopp, som enligt författningen skulle inflyta till statskassan,
ned till ett försvinnande belopp mot vad man ursprungligen
räknat med, nämligen till 17 ä 18 miljoner kr. i stället för 41,9 miljoner
kr. Såväl 1919 som 1920 års riksdagar ha yttrat sig om tolkningen
av de bestämmelser som gälla för rusdrycksmedelsfondens användning,
men inget av dessa riksdagsbeslut kan tagas till intäkt
för de principer finansministern vill tillämpa.

Han tillägnar sig utan vidare så gott som hela behållningen i
rusdrycksmedelsfonden och passar på att giva utbetalningen från
denna fond sken av försvarbarhet därigenom, att han använder sig
av härledningsläran; eftersom fylleri i många fall åstadkommer tokeri
och vansinne, tar han utan vidare och använder rusdrycksmedelsfondens
tillgångar för att bygga hospital. Innan vi ännu ens fallit
på idén att inrätta en rusdrycksmedelsfond, byggde vi emellertid
hospital här i landet, och ganska många sådana till och med.
Detta kan sålunda icke vara ett budgetärt ändamål av den beskaffenhet,
att det kan hänföras till rusdrycksmedelsfonden, utan man måste
därifrån föra bort både denna post och så gott som alla övriga i
sammanhang med denna fond här ställda poster med undantag av
de tio miljoner kronor, som man beräknar använda för utlåning till
utländsk kredit. Ty det sistnämnda är dock en summa, som man
lånar ut och som man naturligtvis kan få tillbaka, fastän det är åtskilliga
saker, som tala för, att man icke får den tillbaka. Det är
emellertid en sak för sig; detta anslag har dock rent formellt fyllt
måttet och står finanstekniskt sett i överensstämmelse med de bestämmelser,
som äro gällande för rusdrycksmedelsfonden. Men intet
av de andra anslag, som här i detta sammanhang äro uppräknade,
anser jag vara av den beskaffenhet, att nämnda fond kan tagas i
anspråk för ifrågavarande utgiftsändamål.

När nu herr finansministern talar om, att han vill använda sig
av rusdrycksmedelsfonden på sätt som skett, så säger han, att med

i

Måndagen den 17 januari, f. m.

23 > r 3.

hänsyn till den brydsamma statsfinansiella situationen och i betrak- v''d remiss av
tande av de mycket betydande tillgångar, som sålunda för närvarande
finnas i och i än högre grad beräknas inflyta till rusdrycksmedels- m.
fonden under åren 1921 och 1922 — han resonerar om rusdrycks- (Forts.)

medelsfondens storlek — »finner jag mig», säger han, »böra förorda
ett fortgående på den redan vid framläggandet av statsverkspropositionen
till 1920 års riksdag av dåvarande chefen för finansdepartementet
anvisade och sedermera av riksdagen beträdda vägen att i
viss utsträckning för budgetära syften anlita nämnda fond. Emellertid
anser jag, att därvid — för att icke statsverket för permanenta
behov skall bliva beroende av ifrågavarande fonds medel — den principen
bör noga upprätthållas, att fonden anlitas enbart för extraordinarie
ändamål, som ej kunna beräknas konstant återkomma».

Vad är det för historier, som jag har inlett? I 1920 års finansplan
har jag resonerat om, på vad sätt man lämpligen skulle kunna
finansiera ett av staten igångsatt bostadsbygge och kommit till det
resultatet, att man skulle kunna använda rusdrycksmedelsfondens tillgångar
för detta ändamål. Och då skriver jag så här: »Finansieringen
av detta direkt för bostadsnödens lindrande avsedda statliga
bostadsbyggande torde lämpligast kunna så ordnas, att rusdrycksmedelsfondens
tillgångar placeras i dessa statsverkets blivande fastigheter,
givetvis under sådana former, som tillförsäkra fonden ränteinkomst
och möjliggöra fondmedlens lösgörande för de med fonden
närmast avsedda ändamål, i händelse av behov.» Huru ha nu rusdrycjtsmedelsfondens
medel disponerats förr? Det var ju visserligen
fordom endast små belopp, men fonden har dock existerat sedan 1914
-—1915. Ja, innan dessa rader nedskrevos, tillät jag mig att från
statskontoret inhämta uppgift om de grunder som ämbetsverket tilllämpade
vid förvaltningen av rusdrycksmedelsfonden. Och jag erfor
då, att man hade disponerat rusdrycksmedelsfonden som en vanlig
utlåningsfond. Jag kunde då icke finna annat, än att det var i full
överensstämmelse med det sätt, varpå statskontoret dittills ansett sig
böra förvalta medlen, då jag ville placera dem i en räntebärande af
fär. Och därför tillät jag mig föreslå riksdagen att taga ett belopp
av 30 miljoner kronor ur rusdrycksmedelsfonden för nämnda ändamål
med uttalande av, att beloppet dels skulle placeras så, att det
kunde lösgöras vid tillfälle, om så erfordrades, dels att det skulle
lämna skälig ränteavkastning. Nu kommer herr finansministern och
använder denna min invit i fråga om rusdrycksmedelsfonden och säger,
att han bara fortsätter i mina fotspår, och så tar han utan vidare
ur fonden 48 miljoner kronor, som varken rusdrycksmedelsfonden
eller dess intressenter mera få se röken av, varken pengar eller ränta.

Detta är ett något fritt tillämpningssätt av en införd metod, som jag
för min del ansett mig skyldig att reagera emot.

Innan jag lämnar finansplanen, vill jag, såsom jag antydde, något
närmare beröra de uppräkningar, som herr finansministern gjort
av de af färsdrivande verkens beräkningar. Han har. som jag antydde,
ökat dessa med i runt tal 11,5 miljoner kronor. Vi veta litet var,
att under dessa tider har det varit synnerligen svårt att säkert fast -

Nr 3. 24

Måndagen den 17 januari, f. m.

Vi?tatmirSk aV Ställa de verkIiga inkomsterna och utgifterna för de affärsdrivande
propositionen verkeon, och det har förekommit omräkningar på många olika sätt för
m. m. att fa fram de rätta siffrorna. Jag var därför under fjolåret mycket
(Forts.) tveksam, huruvida jag skulle våga taga de affärsdrivande verkens
siffror för göda, och slutligen kom jag till det alldeles bestämda resultatet,
att jag maste sätta ned deras beräkningar. Anledningen, varför
jag kom till detta resultat, var en uppgift, som lämnades från
de affärsdrivande verken, sedan deras förslag till den ordinarie statsverkspropositionen
inlämnats. Såsom bekant beslutade nämligen
1918 års riksdag antaga en provisorisk lönereglering, som skulle
träda i kraft från och med 1919. När anslagskraven skulle prövas
till 1920 ars statförslag, uppställde sig frågan: vad hava den provisoriska
löneregleringens verkliga merutgifter för kommunikationsverken
verkligen inneburit? På de uppgifter, som lämnades från
verken och som lågo till grund för 1918 års beslut, hade riksdagen
gjort en uträkning, enligt vilken den beräknade löneökningen skulle,
för postverket, telegrafverket och statens järnvägar, uppgå till i runt
tal 10,3 miljoner kronor. Men då hade man endast räknat med den
ordinarie personalen. Det är emellertid klart, att i de affärsdrivande
verken måste en ^höjning av de ordinarie befattningshavarnas löner
rent automatiskt återverka pa de extra ordinarie befattningshavarnas
löner och därmed direkt pa statskassan. När därför upplysningar
om den verkliga kostnadsökningen kommo in, så framgick därav, att
kostnadsökningen belöpte sig till, icke 10,3 miljoner, utan 27,8 miljoner
kronor.^ Dessa förändringar måste naturligtvis få en direkt
återverkan på de affärsdrivande verkens nettoöverskott, och därför
måste man för att få debet och kredit att gå ihop reducera deras
vinster. 1919 års riksdag har nu gjort en beräkning rörande kostnaderna
för den definitiva lönereglering, som avsågs träda i kraft
den 1 juli 1920, och därav framgår, att ökningen i allmänhet är beräknad
till 20 miljoner kronor för de affärsdrivande verken. I en
beräkning, som järnvägsstyrelsen sedermera gjort rörande den verkliga
kostnad, som uppstår för järnvägsdriften genom 1919 års beslut,
framgår det, att det belopp, som beräknades för järnvägarna, får
ökas högst väsentligt. Lönenämnden har vid sin beräkning av verkningarna
för statens järnvägar av 1919 års beslut sagt, att det skulle
innebära en ökning i järnvägarnas budget av 12 miljoner kronor, och
samtidigt har lönenämnden beräknat sänkningen i dyrtidsanslaget i
runt tal till 3,7 miljoner kronor, allt för den ordinarie personalens
del. Men nu förekommer, som sagt, vid järnvägarna en talrik extra
personal, som beröres av en definitiv lönereglering. Järnvägsstyrelsen
har till dåvarande civilministern den 27 april 1920 insänt en korrigerande
uppgift om verkningarna av 1919 års riksdagsbeslut för
järnvägarna, och den visar, att i stället för av lönenämnden beräknade
12 miljoner kronor för järnvägarnas ordinarie personal är den
verkliga utgiften i runt tal 16,6 miljoner kronor. Och därtill kommero3,
75 miljoner kronor för den extra ordinarie personalen. Det
är således en kostnadsökning från 12 till 20 miljoner kronor i direkta
löneökningsutgifter vid järnvägarna.

Måndagen den 17 januari, f. m.

25 Nr 3.

Nu är det möjligt, att järnvägsstyrelsen i den beräkning, som Vid remiss av
den framlagt, tagit all möjlig hänsyn till alla dessa faktorer, som
styrelsen berört i sin skrivelse den 27 april 1920. Men med hänsyn P m.
till erfarenheterna från föregående år ansåg jag för min del, att det (Forts.)
var säkrast att hava svart på vitt angående verkningarna av den
definitiva regleringen vid kommunikationsverken, och det kan för resten
ur många synpunkter vara önskvärt, då det nu ligger här på kamrarnas
bord hela rader av löneframställningar, som alla ansluta sig
till 1919 års definitiva lönereglering vid kommunikationsverken.

Denna skrivelse lämnar endast uppgifter om förhållandena vid järnvägarna.
Jag visste icke, huru det var vid övriga verk. Jag gjorde
därför redan på den tid jag beklädde ämbetet som finansminister
vissa förberedelser för att skaffa exakta uppgifter, på vilka det
kunde grundas framställningar i hithörande saker till 1921 års riksdag.
Den framställningen gjordes sedan av min efterträdare, och
det skulle vara mycket intressant, om herr statsrådet kunde lämna
några upplysningar, huruvida de uppgifter, på vilka uträkningarna
grunda sig, äro byggda på en jämförelse mellan avlöningarna under
en viss månad, innan 1919 års riksdagsbeslut började tillämpas och
en annan månad, sedan detta beslut börjat tillämpas, exempelvis
juli månad 1919 i jämförelse med juli månad 1920. Skillnaden i avlöningar
och dyrtidskostnader skulle lämna ett exakt material, som
vore av utomordentligt stort värde för riksdagen vid bedömandet av
en mångfald ekonomiska spörsmål, som föreligga till omprövning
vid innevarande års budget.

Jag har påpekat dessa saker, därför att jag är intresserad av.
att de beräkningar, som göras i 1921 års budget, måste såvitt möjligt
hålla stånd, ty sedan de behållningar i kassafonden, som nu disponeras
dels för bugetårets omläggning och dels för statsregleringsändamål,
tagits i anspråk, är det mycket tvivelaktigt, om kassafonden
får sådana tillgångar, att den under ett kommande år kan täcka några
regleringsutgiftor, vare sig dessa brister grunda sig på felräkningar
eller andra orsaker. Jag säger detta med kännedom om det sätt, varpå
riksdagen har efterkommit sin plikt att granska statsbudgeten
under de tre år, jag haft det mycket oangenäma uppdraget att lägga
fram statsverkspropositionen. Varje riksdag har ökat de utgiftsberäkningar,
Kungl. Maj:t gjort, i högst oroväckande grad, och.därför
måste det nu i klara verba framhållas, att det finnes ingenting att
taga utöver budgeten, utan skall det anvisas mera någonstans, så
måste det prutas någon annan stans — jag skall komma till den
saken sedan. Eftersom den förste ärade talaren med sådant intresse
följde två huvudtitlar, skall jag åtminstone söka beröra en tredje —
icke den tredje huvudtiteln i vanlig mening, men en annan. Av detta
mitt resonemang synes det mig framgå, att vi hava att uti denna
budget räkna med en ansträngdhet av en sådan omfattning, att
riksdagen vid sin prövning av densamma måste vara synnerligen
försiktig.

Sedan jag nu har berört dessa saker, skall jag be att få beröra
ett par andra, som ju icke alls .höra till budgetens uppställning. Uti

Nr a.

26

Måndagen den 17 januari, f. m.

Vid remiss av statsverkspropositionen finnes under utgifter för kapitalökning äskat
statsverks- ett anslag av 5,5 miljoner kronor, vilket belopp är avsett att för
propositionen järnvägarnas räkning anskaffa tryckluftbromssystem. Detta ärende
tv'' ta i var föremÄ1 för riksdagens behandling första gången år 1920, då det
°r '' anvisades 3,6 miljoner kronor för samma ändamål, och nu begäres det
ytterligare 5,5 miljoner kronor. I en beräkning, som grundas på
1915 års tillverkningspriser, upptogs tillverkningskostnaden till 11,6
miljoner kronor. Enligt en senare, år 1919 gjord beräkning, skulle
kostnaden uppgå till 29,4 miljoner kronor. Yi se att det är en avsevärd
ökning. Jag går ut ifrån, att denna ökning grundar sig på de
svenska priserna, och man har aldrig drömt om, att man skulle
kunna på grund av försämrad valuta från utlandet importera en
större eller mindre mängd av den vara, som här erfordras. Jag vill
nästan erinra mig, att det var tal om, att alldeles särskilda villkor
skulle sättas för denna beställning, nämligen att den såvitt möjligt
skulle tillverkas inom landet. Jag har emellertid låtit mig berättas,
att man icke allenast importerat sådana delar, vilka svårligen kunna
tillverkas här, utan att man även importerat ganska enkla delar till
dessa apparater. Då det nu finns här i budgeten ett anslag för arbetslöshetens
bekämpande, som jag för min del måste säga är med
hänsyn till den redan nu omfattande arbetslösheten alltför knappt tillmätt,
och då man redan förut har uppställt dessa villkor, så måste jag
vara intresserad av, att desamma upprätthållas på det sättet, att man
verkligen tillverkar dessa apparater inom landet i den utsträckning
man kan göra det. Jag har endast med dessa ord velat fästa herr statsrådets
och chefens för kommunikationsdepartementet uppmärksamhet
på saken, livligt förvissad om, att om det har skett import obehörigt,
så skall denna import, så långt kontrakten det medgiva, utan vidare
inskränkas.

Vidare finner jag ett ärende på tilläggstaten, som jag skulle
vilja beröra. Redan i fjolårets statsverksproposition tillät jag mig
påpeka, att den i räkenskaperna bokförda kassafonden, som herr
Lindman alltid tyckt ha varit för stor, hade hos de af färsdrivande
verken utestående fordringar på avsevärda belopp; jag vill minnas
hos telegrafverket 26 miljoner kronor. Bestämmelserna i telegrafverkets
instruktion äro liksom för andra affärsdrivande verk sådana,
att telegrafverket är skyldigt att till statsverket inleverera föregående
års överskott under följande år så snart det över huvud taget är
möjligt. Telegrafverket har emellertid icke inlevererat behållningen
från 1916 förrän 1920; 1916 års behållning uppgick till 4 miljoner
kronor. Behållningarna under åren 1917 och 1918 uppgingo emellertid
i runt tal till 22,5 miljoner kronor. Dessa medel har telegrafverkets
styrelse behållit som rörelsekapital och lagt ned dem i material.
När styrelsen slutligen icke kunde klara sig längre, fick den
gå in till Kungl. Maj :t och omtala den oriktiga dispositionen av dessa
22,5 miljoner. Kungl. Maj:t satte då i gång en utredning. Nu föreligger
ärendet igen, då styrelsen begär och Kungl. Maj:t tillstyrkt
att 22,5 miljoner kronor beviljas för att därmed stärka telegrafverkets
rörelsekapital. Mot själva saken har jag intet att invända, men dt,-t

Måndagen den 17 januari, f. m.

27 Nr 3.

är något i Kungl. Maj :ts motivering, som jag saknar och som jag Vid remiss av
tycker åtminstone borde inflyta i skrivelsen till telegrafstyrelsen, statsverks
och det är, att telegrafverket bör för det första hava en moralisk ProP£s,^nen
skyldighet att till statsverket återbära en ränteförlust på 3,5 miljoner ,-KorttJ
kronor, som de skattdragande under de gångna åren fått betala, ty
riksgäldskontoret har fått betala ränta för ett motsvarande belopp
som upplånats i och för förstärkning till kassafonden. Nu borde enligt
mitt förmenande telegrafverket åläggas att först och främst återbetala
dessa tre och en halv miljoner kronor och sedan i sina ekonomiska
kalkyler beräkna och förränta de belopp, som nu överföras
till verket. Detta är kort och gott vad jag för min del velat anföra
om den saken.

1 fråga om utgifterna på de olika huvudtitlarna är det ju en sak,
som genomgår nästan alla huvudtitlarna, och det är den av löneregleringskommittén
nu slutförda utredningen, på vilken Kungl. Maj:t
grundar sina beräkningar om ökning i avlöningsstaterna för vissa befattningshavare,
vilkas löner under innevarande år äro avsedda att
bliva reglerade. Om själva de principer, som äro tillämpade här, har
jag icke någon erinring att göra. Beloppen och övriga detaljer få vi
ju pröva, när propositionen kommer att vidare behandlas, men jag
har en liten erinran att göra med hänsyn till en punkt i det resonemang
som finansministern haft om den allmänna löneregleringen. Departemetschefen
godkänner nämligen icke löneregleringskommitténs
förslag om, huru man skall gruppera vissa tjänstemän. Vad jag nu
vill beröra är sådant, som jag under min tjänsteutövning har haft
tillfälle att bilda mig en rent personlig mening om, och det är därför
jag är angelägen om, att man icke genom ett felaktigt förfarande skall
hindra ett realiserande av vad finansministern innerst vill. Finansministern
vill icke godtaga löneregleringskommitténs förslag om placering
av vissa tjänstemän i andra graden, sålunda sekreteraregraden i
allmänhet. Denna sak ligger så, att löneregleringskommittén placerat
151 personer i 15:de lönegraden och 55 personer i 16:de lönegraden.
De, som äro placerade i 16:de lönegraden äro i främsta rummet
förste kanslisekreterarna i departementen och med dem jämförliga
befattningshavare och de, som äro placerade i 15:de lönegraden, äro
i allmänhet andra gradens tjänstemän. Nu delar jag finansministerns
uppfattning, att speciellt beträffande förste kanslisekreterarna i departementen
och med dem jämförliga tjänstemän i verken, av vilka
man kräver ett mera kvalificerat arbete, också erhålla en sådan placering
på avlöningsskalan. att dessa befattningar bliva eftersökta av
personer som både kvantitativt och kvalitativt kunna lämna det bästa
arbetet till fromma för statsförvaltningen i sin helhet. Statsrådet
önskar därför att det inrättas tre lönegrader för sekreteraregruppen
och det anser han löses bäst på det sättet, »att samtliga ifrågavarande
befattningshavare nu hänföras till 16:de lönegraden, varvid dock
bör förutsättas, att en dylik åtgärd endast är att betrakta såsom en
anordning tills vidare, och torde det få bliva en uppgift för den av
kommittén föreslagna lönenämnden eller annan särskild beredning att
efter närmare prövning föreslå den omgruppering, d. V. s. den ned -

Nr 8. 28

Måndngen den 17 januari, f. m.

Tid remis» av flyttning o.y vissa tjänster till den 15:de och uppflyttning av vissa
■propositionen tJänstef till den 17 :de lönegraden, som kan finnas vara av förhållanm.
m. den3, påkallad». Det är den principen, jag på det bestämdaste skulle
(Forte.) vilja reagera mot. Är det så, att man icke är säker på, att man direkt
kan flytta upp alla, som befinna sig i den 15:de lönegraden till
den 16 :de, så skall man akta sig för att göra en sådan provisorisk uppflyttning
av alla. Ty jag vågar 10 mot 1, att om det också kommer
en finansminister, som har en rygg en gång till så stark som den nuvarande,
det icke skall vara honom möjligt att få tillbaka ens 10
procent av dem, som uppflyttats till den 16:de lönegraden, till den
15 :de lönegraden, även om deras kvalitet är sådan, att de endast vore
berättigade till den 14:de. Så mycket känner jag till, huru det tillgår,
när man skall reglera löner. Jag är icke motståndare till, att
det göres en omgruppering, men jag vill hemställa, att utskottet vid
behandlingen av detta ärende liksom hittills begagnar sig av den goda
och sunda principen att tills vidare sätta dessa personer i den lönegrad,
som är av löneregleringskommittén föreslagen, men på det sättet
understödja departementschefernas strävanden, att utskottet föreslår
riksdagen ett uttalande vari framhålles, att här måste göras en
omgruppering och att förslag till sådan omgruppering skall inkomma
till nästa års riksdag.

Den andra gruppen, för vilka det beräknas en avsevärd ökning i
statsverkspropositionen, är de militära befattningshavarna. För dem
räknar departementschefen med en ökning av i runt tal 10 miljoner
kronor. Vare det långt ifrån mig, att jag skulle vilja ställa de militära
befattningshavarna i en sämre ekonomisk ställning än övriga
statstjänare. Därför har jag också varit med om att tillstyrka fjolårets
riksdag en anordning, innebärande en reglering av lönerna för
de militära befattningshavarna, som så att säga skulle bota de värsta
olägenheterna som dessa äro utsatta för. När jag emellertid plockar
tillsammans utgifterna på försvarshuvudtitelns lönekonto, så ser jag,
att det icke är små avlöningsbelopp, som redan nu utgå å denna huvudtitel.
Jag har gjort en liten sammanställning av utgifterna på
arméns och marinens lönestater 1921 och 1922. Arméns avlöning och
rekrytering m. m. äro uppförda i 1921 års stat till i runt tal 31 miljoner
kronor. Nu är det föreslaget att ifrågavarande utgift i 1922
års stat skulle ökas till 46 miljoner kronor. Marinens motsvarande
anslag är upptaget i årets statsverksproposition till 10 miljoner kronor
och i staten för 1922 till i runt tal 18 miljoner kronor. Det är
sålunda en avsevärd ökning i båda fallen beträffande den allmänna
fasta lönen. Nu vet jag, att man har för avsikt att inarbeta det dyrtidstillägg,
som utgår till menige man, i den fasta lönestaten. Jag
skall därför icke närmare ingå på denna sak, förrän jag får se propositionen.
Det kan ju hända, att dyrtidstilläggen minskas i motsvarande
grad. men det vill jag först se närmare på, innan jag yttrar
mig därom. Till innevarande års lönestat har jag att lägga marinens
och arméns dyrtidstillägg. Jag kommer då på 1921 års stat upp till
avlöningsbelopp på 91 % miljoner kronor till armén och flottan. Herrarna
förstå ju, att när man verkligen börjar att lägga dessa siffror

Måndagen den 17 januari, f. m.

29 Nr 3

tillsammans, så blir man en smula betänksam, särskilt inför det per- remiss av
spektivet, som ifrågasättes i försvarsministerns resonemang om den
blivande regleringen. Han resonerar ungefär efter samma princip.er F
som finansministern, att vi bär skola göra en definitiv lönereglering, (Forts.)
men den skall bara gälla för en kortare tid, och om det så visar sig, att
det är en del, som får mindre sysselsättning, och en del andra, som avgår
efter en viss övergångstid, skola lönerna för dem regleras under
denna tid. Ursäkta mig, mina herrar, men den, som suttit och prövat
stater i många år och sett, med vilken skicklighet, man. förstår
att utnyttja varje inkommet brevkort som ett diariifört ärende, den,
som vet, med vilken noggranhet man går till väga, när det gäller att
motivera behovet av nya tjänsters tillblivelse, den kan vara övertygad
om, att åtskilligt härav kommer att vara kvar, när det blir fråga om
en förminskad organisation.

Året 1914 gav oss en härorganisation, som var tillskuren efter
sakkunskapens måttstock. Den nuvarande krigsministern är icke
obekant med dess detaljer. Han vet, att man då pressade igenom anslag
till ett högre antal officerare, än vad vi andra ansågo vara oundgängligen
nödvändigt, för att apparaten skulle kunna verka på ett
tillfredsställande sätt. Man genomdrev, att det skulle bli, om jag icke
missminner mig, 16 stycken kaptener på varje infanteriregemente.

Nu håller man på att något justera den saken. Hur justeringen kommer
att se ut, har jag ingen aning om, men det förhållandet, att man
trots allt icke kan av rent ekonomiska skäl fortsätta med 1914 års
förslag, gör ju, att det är ytterst vanskligt att reglera avlöningarna
på det sättet, att man fastställer en definitiv lönereglering i den mening,
som riksdagen hittills inlagt i detta ord.

Härmed har jag velat ännu en gång understryka, att jag för
min del icke är motståndare till att ge de tillfälliga lönetillägg, som
äro erforderliga, för att militärerna skola bli likställda med varje
annan befattningshavare. Men jag skulle i statsverkets intresse vilja
ställa den uppmaning till nuvarande statsrådet och chefen för försvarsdepartementet,
att han ser till, om det icke skulle vara möjligt
att permittera ett avsevärt antal av de på ordinarie stat anställda
befattningshavarna särskilt inom armén, och jacr tror, att han kunde
titta litet på flottan också. Det är verkligen på det sättet, att många
av dem söka med ljus och lykta efter sysselsättning inom det yrke,
som de ha att företräda, och då sådan icke kan anskaffas, så låt
permittera dem i så stor utsträckning som möjligt och låt dem komma
ut och få någon annan sysselsättning.

På fjärde huvudtiteln har statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
äskat ett anslag till remontering pa icke mindre än
1.703 000 kronor. Fjolårets riksdag fastställde detta anslag till

466.000 kronor. Inför utgången av försvars revisionens arbete vill det
förefalla mig, som om det är att draga till alltför orimligt, om man nu
skulle remontera efter 1914 års för stort tillskurna försvarsplan.

Det är väl icke möjligt, att nuvarande försvarsministern tror, att
vare sig kavalleriet eller andra vanen skola fa behålla det antal
hästar, som Ni under glansdagarna 1914 och 1915 räknade med. Un -

Nr 3. 30

Mämiageu den 17 januari, f. m.

vid remiss av der sådana omständigheter är det fullständigt naturligt, att man

vro^luionen^^ reui0nterar 1 för stor omfattning. UppiöUningen av varmblodsT''”»™”hästar
sker icke i samma omfattning nu som förut. Man har den
(Forts.) uppfattningen, att varmbfodshästar icke kunna användas till rent
praktiskt arbete i samma utsträckning som de kallbiodiga. J ag tror
därför icke, att det är riktigt, även ur jordbrukssynpunkt att genom
en tillfällig ökning framkalla eu konstlad utveckling på detta område.

Den största ökningen på fjärde huvudtiteln företer anslaget till
fartygsmaterielen. Där ha vederbörande myndigheter med stöd av
1914 års beslut begärt 39,6 miljoner kronor, och statsrådet har efter
vissa avprutningar stannat vid att av riksdagen äska 15 miljoner kronor.
Om någonsin ett anslagskrav kan vara tvivelaktigt, så är det
val ändå detta. Det är visserligen sant, att man nu ifrån militärt
håll i en statsverksproposition nödgas erkänna, att lekmännen hade
i sak rätt gent emot de sakkunnige 1914, när de talade för torpedvapnets
utveckling och herrarna talade för kanonvapnets utveckling.
Då skulle ingenting annat gälla än vad sakkunskapen förordat, och
då drevo herrarna igenom med en hänsynslöshet, som saknar motstycke
i långa tiders svensk historia, en utgiftsökning för försvarsändamål,
so in nu ligger Er mycket, mycket hårt emot, ty Ni ha låst
fast så orimligt mycket av statens tillgångar på saker och ting, som
nu få läggas ned och helst låsas in i stället för att användas.

Det begäres som sagt 15 miljoner kronors ökning för detta ändamål.
Vi veta icke, vad den nuvarande försvarskommissionen kan
komma med för en organisationsplan. Under sådana omständigheter
vill det förefalla mig, som om det vore riktigt, att man väntade
med att göra framställningar i ämnet, tills man något litet finge
reda på, vad den blivande försvarspianen kan komma att innehålla.
Jag får för min del säga, att jag måste resa en mycket energisk erinran
mot detta anslag. Den nuvarande regeringen har ju tillsatt ett
ekonomiskt råd och inhämtat yttranden från detsamma i vissa saker.
Finansministern har visserligen sagt, att man i fråga om själva budgeten
icke önskat höra det ekonomiska rådet, därför att regeringen
vill själv bära ansvaret därför. Och det anser jag vara riktigt handlat,
men i detta stycke har emellertid regeringen gjort ett undantag
från regeln och hört ekonomiska rådet. Vi ha haft ett litet resonemang
om saken, och det fanns, såvitt jag känner, icke en enda, som ansåg,
att tidpunkten nu vare sig ur statsfinansiell eller ur försvarssynpunkt
var lämpligt vald för att komma fram med detta förslag. Men
den nuvarande försvarsministern har ansett sig kunna utan vidare
föra fram spörsmålet. Jag hoppas, att riksdagen på denna punkt
skall anse sig vara pliktig att se frågan nr andra synpunkter än
statsrådet och chefen för försvarsdepartementet har sett densamma.

Det kunde, herr talman, vara åtskilligt mera att lägga till, men
då jag sett, att talarlistan svällt ut avsevärt, så befarar jag, att jag
redan satt kammarens ledamöter på ett sådant prov, att jag icke
längre vågar besvära kammaren eller belasta protokollet med en förlängning
av detta anförande. Vad jag velat framhålla har varit.

Måndagen den 17 januari, f. m.

31 Nr 3.

att den ekonomiska situationen är sådan, att det icke på något som 1
helst vis kan låta sig göra att gå utöver den ekonomiska plan, propositionen

är förelagd riksdagen, att det helst måtte ske avsevärda bespann- m. m,
gar 4 den planen, och om det icke kan göras några bespanngar, utan (Forts.)

det måste bli ökningar i vissa punkter, att det då måtte bil omvärderingar
av anslag för berättigade intressen pa finansplanen. I? rån
denna utgångspunkt önskar jag, att statsverkspropositionen skall behandlas
vid 1921 års riksdag.

Herr Olsson i Kullenbergstorp: Herr talman^ mina herrar!
Då jag åhörde den senaste ärade talarens anförande, så var det icke
utan att jag på ett par punkter av hans kritik fann mig något egendomligt
berörd. Den ena gällde den nuvarande finansministerns
förslag beträffande rusdrycksfonden. Det ville liksom dallra ett
ord för mitt öra, jag tyckte, att jag då förnam ordet spntaccis. Det
är möjligt, att det formellt och kanske även reellt finns någon skilnad,
men jag kan inte hjälpa, att jag tyckte, att det var nästan hugget
som stucket, vad de båda finansministrarna, den föregående och
den nuvarande, föreslagit i det avseendet. Det framfördes också kritik
över, att det nu föreliggande statförslaget var så spant, sa atstramat.
Jag vill minnas, att man mot slutet av föregående riksdag
kom under fund med, att en brist förelåg på 35 miljoner Vi iingo
då en vink från finansministern, att man möjligen skulle kunna luta
saken bero till 1921 års tilläggsstat. Jag kämpade emot detta tillvägagångssätt,
och det gläder mig, att jag så gjorde, ty jag tick hora
av min ärade kamrat på Skånebänken, att det blev kinkigt med det
nuvarande statförslaget. Jag vill saga, att jag på denna punkt mycket
gärna följer åskådningen hos min kamrat på Skånebänken, men
jag kunde icke följa finansministern 1920. Finnes det någon skillnad
på detta område i åskådningen, så är det däremot ett annat tema,
som förts igenom från alla, som ha politiskt intresse här i landet,
och starkt framhållits av de föregående talarna, och det är, att vi
måste spara och att staten måste spara. Jag underströk vid lorra
årets remissdebatt den synpunkten sannolikt starkare an någon annan
även om åtskilliga andra med skärpa framhollo den. Vi erhoiio
sedermera från dåvarande statsministern den uppmaningen, att vi
skulle angiva de punkter, i fråga om vilka vi ansågo, att man speciellt
skulle kunna åstadkomma sparsamhet. Det ar ju icke vidare
svårt att gorå detta, och jag skall här i förbigående taga blott ett par

stickprov i några punkter. , t-, .

Den ena är redan framhållen av den förste arade talaren. Ue
har ju visat sig. att åtskilligt företogs under kristiden, som just inte
passar särdeles för och icke kan upprätthållas under normala förhållanden.
Det har tvistats mycket om de åtgärder som da i manga
avseenden företogos. Jag vill ägna några ord åt de från denna tid
ännu kvarvarande kyl- och fryshusen och spannmalslagerhusen. Jag
sökte i statsverkspropositionen efter några stater för dessa eller iorslag
till deras framtida finansiering. Det kan val hända, att det
finnes något härom på någon punkt, men jag har tyvärr icke kunnat

Nr 8. 32

Måndagen den 17 januari, f. m.

Vid remiss av finna någonting annat än ett förslag på extra stat angående några
itv^sitiontn husbyggnader för de fasta arbetarna i kylhusen — anslaget är på
m. m. 80,000 kronor. Naturligtvis tyder detta på att man hoppas eller an tätorts.
) ger med säkerhet, att man kommer att driva detta för statens räkning
en längre tid, eljest skulle jag nästan icke kunna finna annat, än att
detta förslag om husbyggnader icke vore riktigt motiverat. Där finnes
också en passant någon motivering för företaget i dess helhet,
och jag förmodar just av motiveringen härvidlag, att man ej återfinner
något annat härom i övriga delar av statsverkspropositionen.
Jag har visserligen ej tagit med mig propositionen, men jag tror mig
kunna angiva mad man härvidlag avser: man anser det hela vara
så obestämt, att man menar sig icke kunna framlägga någon finansiell
stat för framtiden. Ja, det är nog sant, men hur ställer sig saken
redan nu? Från annat håll har jag hört eller sett uppgivas, att den
fasta lönestaten, som är fast på sitt sätt eller skall utgå till dem,
som nu för statens räkning handhava denna sak, uppgår till 98,000
kronor, vartill kommer dyrtidstillägg på cirka 100,000 kronor, och
så är det ett förslag på över miljonen för hela driften, för att hålla
denna i gång hela året. Ja, hur har man verkligen tänkt sig, att
dessa etablissement skulle fortsätta under normala tider, hur skall
egentligen verkligheten bli ordnad? Det är mig sannerligen svårt
att förstå detta. Vid fryshuset i Malmö har man visserligen lagrat
rätt mycket, men om jag icke är illa underrättad, så är det största
partiet uttaget för några dagar sedan, och meningen är att även resten
skall uttagas. Jag hoppas och antar att denna statens affär kommer
att avvecklas. Det visar sig att nyssnämnda parti är icke infruset
varken för jordbruket eller för svensk produktion eller ens för svensk
konsumtion, enär det blivit infruset i andra länder och således blott
och bart kan sägas vara en enskild affär. Man lade det i Malmö
importerat från främmande land och reexporterar det till ett annat
land. Det är även svårt att förstå, huru man på denna väg skulle
komma därhän, att man under olika säsonger verkligen skulle lyckas
komma ned under de stora kostnaderna i så stor utsträckning, att
det skulle bära sig att använda fryshuset. Det är ju så, att vi
under vanliga förhållanden icke precis sakna animaliska livsmedel,
utan tvärtom ha tillgång till färska sådana varje vecka. Vad kan
det då tjäna till att frysa dem? Det har också i alla uppgifter visats,
att fryser man en vara längre tid, så blir varan icke bättre,
utan mer eller mindre sämre, enär en del av dess mera värdefulla
beståndsdelar bortgå eller förstöras. Jag har svårt att förstå, var
man skall finna det finansiellt bärande i denna inrättning för framtiden.
Men ser jag på kostnaderna, så äro de givna. Och ser man
på dessa uppgifter över vad som är infruset under vissa tider, så
finner man, att de upptaga åtskilliga saker, som äro så minimalt
små, att det knappast lönar sig att nämna dem.

Så ha vi de särskilt olyckliga spannmålslagerhusen. En otur
har ju förföljt dem från början och ända till sista slutet. Jag har
också svårt att se att man skulle kunna få något verkligt ekonomiskt
grepp på den saken. Jag har mig bekant att åtminstone i ett lager -

Måndagen den 17 januari, f. in.

33 Nr 3.

propositionen
m. m.
Kort»-

hus, där det för närvarande är lagrat 200 säckar säd, ja, där räckte Vid remiss av
.hela värdet av saden och alltihop ungefärligen till lön för förestån- statsverksdaren,
om han tick ta säden med. Och lyckas det inte nu, när det
sa att saga ar i ropet ja, då har jag svårt att tro att det kan bli
något för framtiden. Och det är ju också så, att om man tänker
pa vad dessa hus ha kostat och ser på vilket utrymme i lagrino-shanseende
de medgiva — det är ju så att åtskilliga av dessa låg nngsrum

icke kunna begagnas på grund av fukt och väta _ då

maste man såga, att det var. på ett olyckligt sätt denna sak blivit
realiserad. Och sannerligen jag kan begripa, på vad sätt man skall
använda dessa hus i framtiden. Det vore ju tråkigt om de skulle stå
dar som knstidsmonument. Det hoppet har man emellertid, att de
ovre vaningarna icke skola hålla ihop så länge till följd därav att
de aro byggda som de äro. Det är, det får jag säga som lantman, icke
.sa mycket det som jag är ledsen för, att anläggningskostnaderna blivit
sa dyra och gått bort utan någon verklig nytta, utan den omständigheten
att en god tanke — det behövs icke ens att den blivit ut^
^ realiserad, bara medelmåttigt realiserad — blivit rent slagen
ihjäl för den närmaste mansåldern. Detta är just det bittra i saken.

Jag skall nu såga, att min bestämda tro är den, att här bli stora kostnader
för staten i framtiden, och jag är av den bestämda meningen
att man bör icke kasta goda pengar efter dåliga pengar. Jag ber
verkligen herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet att
taga detta noga i övervägande: är det icke bättre att spara först som
sist på detta område? Jag förstår att det är tråkigt och jag förstår
att det inverkar kinkigt på åtskilliga saker att göra på det viset,
men säkert är det att det blir för dyrt i fortsättningen i jämförelse
med det lilla smula gagn som de här husen i utbyte skulle kunna
giva.

Där finnes vidare en punkt, där man borde taga sparsamheten
i övervägande, ett annat område — det ligger ju visserligen tämligen
långt skilt från det föregående -— och det berördes även av den förste
ärade talaren, nämligen kommittéväsendet. Jag har själv den
äran att ha suttit i en kommitté och jag sitter fortfarande i en, så
man kan ju ha anledning att göra litet reflexioner. Nu är det nog
en tämligen utbredd mening bland folket, att det här kommittéväsendet
just icke är något att hurra för. Och jag fruktar för att denna
mening kan bli sa rotfast, att den kommer rent av att verka tryckande
för statsmakten. Nu kan man naturligtvis icke komma ifrån
att är det saker, som. skola utredas utav ämbets- och tjänstemän,
sa kan det vara lämpligt, att det ingår något praktiskt inslag beträffande
saker, som det ställer sig nära nog omöjligt för dem att på
egen hand utreda och som de sålunda icke med fördel ensamma kunna
klara upp. I sa fall är det nog till gagn både för landet och för
riksdagen att man anlitar en kommitté. Då kan man emellertid göra
sig den frågan: finnes det egentligen någon mening i att dessa det
praktiska livets män, som skola ingå i en sådan kommitté, skola tagas
ut politiskt, utbalanseras ur de politiska partigrupperna, vilket
ju har skett rätt mycket? Nu är det ju beklagligtvis så, om vi nu
Andra hammarens protokoll 1921. Nr S. 3

Nr

Måndagen den 17 januari, f. m.

Vid remiss av skola tvunget fortsätta på den vägen, att vi fått en partigrupp till
roposTtionen 1 kammaren, något som således medför en ännu större svårighet
pr°m. m.mn i fråga om kommittébildning och som gör att kommittéerna måste bli
(lorta.) ännu större. Av egen erfarenhet vet jag att en av någorlunda litet antal
ledamöter sammansatt kommitté arbetar både fortare och, såvitt jag
kan bedöma, icke i någon mån underlägset. Jag får då säga att jag
måhända icke skulle ha sett fullt så betänksamt på kommittéväsendets
utveckling, om det icke varit så, att vi riksdagsmän ju i fjol
voterade om att höja arvodet för oss själva högst avsevärt, och kanske
den meningen finnes fortfarande kvar — jag antar nästan att så
är fallet — att arvodesbeloppen böra stå på samma höjdpunkt. Då
kunna vi väl icke undgå att kommittéarvodena också gå i höjden.
Jag vill då säga att finnes det någon möjlighet, så inskränk det här
så mycket som möjligt! Det skulle icke skada heller, om även en
sovring skedde i fråga om de ärenden som skola göras till föremål
för undersökningar i en kommitté, så att man såge efter, om det
egentligen funnes något hopp om att den arbetsuppgift, som den
kommittén skall ha om hand, också kan realiseras inom en någorlunda
närliggande framtid. Funne man, att så icke vore förhållandet,
ja då tror jag, att ingen skada vore skedd, om en sådan kommitté
icke bleve tillsatt. Och även om en fråga ligger öppen, så är det
mången gång så, att man icke kan komma att taga itu med den
någorlunda omedelbart utan måste dröja därmed. Och vad blir då
följden? Jo, nya kommittéer ovanpå den gamla, och samma gamla
rundmarsch igen. Det är verkligen, jag vill ännu en gång upprepa
det, alla skäl att se till att kostnaderna på denna punkt icke stiga
så oerhört i höjden som de gjort senaste tiden. Ty det är säkert till
ingen nytta för staten, och arbetet befordras icke heller på det sättet.

Ja, nu har jag tagit två stickprov. Jag skulle nog kunna
fortsätta åtminstone till middagsavbrottet, men jag vill icke besvära
herrarna därmed. Jag hoppas emellertid att man åtminstone
icke kan rikta samma beskyllning mot mig som i fjol, att jag icke
påpekat några detaljer, och det sålunda skulle vara en brist i mitt
anförande. Ty detaljer saknas ingalunda, och jag vill också säga
att det skulle alls icke vara ur vägen att man toge upp dessa detaljer
till skärskådande en och en i den mån de nu stå upptagna i
statsverkspropositionen. Det vore helt säkert av stor betydelse, och
mycket skulle kunna sparas, om man en gång såge på alla detaljer
var för sig. Jag vill i det sammanhanget icke rikta någon förebråelse
mot den nu sittande ministären. Den tillkom ju så sent,
att det icke fanns någon tid att ingå på prövning av andra än de
större frågorna. Men det kunde ju vara något att tänka på för
ett kommande år att möjligen göra någonting i saken.

Jag tillät mig jämte några andra motionärer i fjol väcka förslag
om att man beträffande statens sociala understödsverksamhet
skulle försöka få ett enhetligt grepp på densamma. Den närmaste
anledningen till denna motion var det skymtande förslaget om allmän,
obligatorisk sjukförsäkring. Jag fann, att man gått fram på så
många skilda linjer ifråga om den övriga socialförsäkringen, att

Måndagen den 17 januari, f. m.

35 Nr 3.

det helt enkelt fordrades, att man gjorde ett allvarligt försök att vid remiss av
sammanföra hela denna statliga verksamhet. Det gläder mig, att staUvfrlcsen
kommitté redan blivit tillsatt, och jag vill ge ett erkännande åt
Kungl. Ma:ts regering för att den förklarat, att man icke kommer (Forts.)
med sjukförsäkringshistorien i år. Utskottet tillstyrkte vår motion,
men i motiveringen talades om, att man likväl kunde framlägga
ett förslag till sjukförsäkring och göra det provisoriskt. När
ärendet föredrogs i kammaren, uppträdde jag mot den åskådningen.

Jag ville slå fast, att man icke borde gå fram utan att ha ett samlande
grepp över hela frågan. Nu är det naturligtvis så, att vad
en enskild riksdagsman yttrar i ett ärende, som icke föranleder votering,
kan man icke fästa någon uppmärksamhet vid, men jag vill,
när jag har förmånen att se, att herr statsrådet och chefen för socialdepartementet
är här närvarande, säga att jag fortfarande står fast
vid den meningen liksom alla de, som motionerade i frågan, att man
icke borde framlägga ett sjukförsäkringsförslag, förrän, man samlat
tankarna beträffande hela socialförsäkringen. Vi ansågo att
det icke blott borde vara formell enhetlighet utan att man också
borde i sak arbeta ihop det, så att man samlade posterna på en hand
och finge en överblick över alltsammans och på detta sätt möjligen
kunde göra en del besparingar. Det var den verkliga innebörden
i motionen, men jag vet icke, om den meningen delas av kammaren.

Man har nu så många gånger diskuterat den ekonomiska frågan
i vårt land, och den står ju, det tror jag att vi alla äro ense om.
på en rätt bekymmersam ståndpunkt. För 40 år sedan föll i min
hand en bok av en engelsk finanssakkunnig. Han ställde horoskop
för de olika ländernas framtid. Han sade, att denna berodde på
hur mycket landet hade av råämnen, som dugde i den internationella
produktionen, och även andra saker ansåg han härvidlag inverka.
Han kom till det resultatet redan då, att Förenta Staterna
skulle komma att spela en mycket större roll än de då gjorde. Bland
småfolken ansåg han, märkvärdigt nog, att Sverige skulle göra det
just med hänsyn till den mängd råvaror vi hade i förhållande till
folkstocken. Ja, hans åskådning har slagit väl ut beträffande Förenta
Staterna men ifråga om Sverige kan det vara mera tvivel, om
han fått rätt. Fn bidragande orsak till varför han ansåg, att vi
kunde se framtiden an med tillförsikt, var den, att vi icke hade
behov av att blanda oss i internationella frågor, ty det kostade mycket
pengar. På det området har det inträffat någonting. Vi ha
gått ifrån den neutrala linjen till aktiv utrikespolitik genom vårt
inträde i Nationernas förbund. Hittills är det visserligen bara
betjäntroller vi spelat där, men även de kosta pengar, och jag hoppas,
att det icke blir för dyrt i fortsättningen.

Den här mannen uttalade också den satsen, att vi hade goda
utsikter, ty vi hade så ytterst små skatter. Det etsades in i mitt
medvetande. Han ansåg, att detta var en väsentlig orsak till att
en nation skulle kunna gå framåt. Men om han ännu levde och
komme hit, skulle han finna, att han icke kunde rubricera oss som
ett folk med små skatter. Jag tycker, att det verkligen är en upp -

Nr 3. 36

Mundagen den 17 januari, f. in.

Vid remiss av
statsverkspropositionen

m. m.
(Forts.)

gift även för finansministern att icke precis rikta all uppmärksamhet
på de skatteobjekt man kan finna upp. Naturligtvis bör man
gå fram efter vissa principer, men skola vi fortsätta i detta tempo
att gå till den allra yttersta kanten, ja, då har säkert vårt land
en mycket mörk ekonomisk framtid att vänta. Om vi skola låta
beskattningshjulet gå med så ohejdad fart som hittills, blir det icke

lyckligt. . ....... ,.

Yi tilläto oss även några motionärer att i fjol vacka en motion
om en mera ingående saklig revision beträffande kristidskom missionerna
och deras verksamhet. Motionen väcktes som nr 1 i båda
kamrarna, men den blev behandlad som nära nog det sista^ ärendet
under riksdagen. Redan det ett rätt talande tecken. Nå, här i
denna kammare yttrades ingenting i frågan. Jag kan förstå anledningen
härtill och kan aldrig ett ögonblick tänka mig, att det
berodde på, att vi skulle ha val på sommaren. I första kammaren
väckte frågan mera uppmärksamhet. Resultatet blev, att vår motion
och utskottets förslag avslogos med en liten majoritet. Ingenting
var att gorå åt saken. Sedan dess har åtskilligt framkommit, som
gör att man inom vida kretsar av folket har den uppfattningen, att
det icke skulle varit ur vägen, om vår motion haft framgång. Ja,
det har varit åtskilliga tråkiga saker, som inträffat, det kan man
icke komma förbi. Elaka kritici ha pastatt, att vissa tjänstemän
i kommissionerna kört fast blott genom själva klumpigheten i sitt
tillvägagångssätt. Det må vara hur som helst med den saken, men
säkert är, att skall detta vara ett prov på framtida kommissionsverksamhet
och statssocialism i vårt land, så är det verkligen mycket
sorgliga illustrationer man i det avseendet lätt.

Jag tror också, att vi i mångt och mycket fa lära oss att allvarligt
taga i mera på arbetets område, på produktionens område.
Den där tanken, att man genom statssocialisenng skall kunna hjelpa
fram vårt folk, har jag aldrig kunnat tillägna mig, och jag tycker
att statens verksamhet under den här tulen just icke tytt pa att
man kan i vårt land praktiskt utöva densamma. ^ o „ .

Om vi jämföra det ekonomiska läget nu och ar 1J1J, sa ar ju
först och främst att märka, att vi haft den störa naden att slippa
undan det förhärjande världskriget, och man har ju alltid halt den
åsikten, att ett folk, som kan hålla sig neutralt under ett krig, iorbattrar
sin egen ställning just i samma mån som de andra staterna förstöra
sin. Hur ser då vårt land ut i finansiellt avseende:'' Ja, det
kan icke hjälpas, att många personer gorå sig den lragan, om vi
verkligen varit riktigt starkt och klokt styrda. Jag forstar mycket
väl att vårt folk självt, som i stort sett icke är ett sparsamt folk
utan har mvcket svårt att tillägna sig sparsamhetens dygd, har mycken
skuld till den ekonomiska ställning, van vi befinna oss. Men se
vi saken i stort och ur statens synpunkt, är det svart att ge betyg
på, att vi ha skött oss på bästa sätt. Det måtte sannerligen brustit
i den samlade ekonomiska ledningen i vårt land. Annars hade omöjligen
det ekonomiska facit kunnat bli som det blivit. Det galler
nu helt säkert att gå fram med allvar och det gäller också att vi av

Måndagen den 17 januari, f. m.

37 Nr 3.

Kungl. Maj :ts regering få det starka direktivet för vad vi skola gorå av

ock kur vi skola miätta oss i stort. propositioTien

Vid föregående riksdag kämpades det väldeligen beträffande m. m.

detta ekonomiska spörsmål, ock det var så icke blott förposttrup- (Ports.)

perna, som drabbade samman. Ty i det utskott, som ärendet tillkörde,
gick striden kögt. Ett kolt dygn nära nog liöll debatten på.

Jag tyckte mig märka, såväl under den förberedande behandlingen
som även sedermera under diskussionen i kammaren — vi kade tvenne
debatter om den här saken —, att det så ofta hette, att man icke
kunde göra det och icke göra det därför att det ena eller andra skulle
klaras upp av tull- och traktatkommittén. Ock tull- ock traktatkommittén
fick man sig till livs några gånger om dagen. Det var
icke utan, att jag tyckte denna kommitté verkade så att säga som
en uppsamlingsapparat; man kom icke ur fläcken med densamma.

Det hade verkligen varit en uppgift för denna kommitté att giva litet
mera livstecken ifrån sig. Hittillsdags har det på detta håll varit så,
att vad stort sker, det sker tyst. Men kanske vi snart få det förlösande
ordet! Om jag nu noggrannare skulle giva uttryck åt vad
jag egentligen syftar till, kan jag säga att det problem, som vi böra
inrikta oss på att lösa, hända vad som hända vill, måste vara att
bringa vår valuta i samma förhållande till varuvärdet, som var fallet
låt oss säga år 1913. Eller skola vi kanske nödgas förlägga våra
riktlinjer mindre djupt ned, skola vi möjligen låta det skilja på en
50 % eller något dylikt?

Nu måste vi naturligtvis gripa oss an med de ekonomiska frågorna,
ocli de komma ju stötvis. Någon samlad idé så att säga till
ledning för deras lösning ha vi ju icke. Det hela måste nödvändigtvis
resultera i ett allas krig mot alla. Jag kan icke se någon annan
möjlighet. Det hade verkligen varit en uppgift för tull- och traktatkommittén
att föreslå en riktlinje i detta avseende. Jag vill rikta
en varm vädjan till Kungl. Maj:ts regering om ett uttalande rörande
vad man till äventyrs tänker i dessa för oss synnerligen viktiga
spörsmål. På så vis kunde man få en liten ledtråd för sitt arbete i
bevill n i ngsutskottet.

Det kan icke hjälpas, att om man går fram härvidlag utan stöd
av någon samlande tanke arbetsresultatet på sin höjd blir en lyckträff.
Det blir kiv och strid, det blir tvist på de olika punkterna
i alldeles oerhörd grad. Jag förstår visserligen, att man beträffande
vissa saker i alla fall skulle kunna bli tvungen att göra små avsteg
ifrån den grundplan och de grundlinjer, man må kunna staka ut. Men
det blir i alla fall något helt annat än om man icke som nu har
någon riktlinje alls, det är ju en betydande skillnad. Det måste nu
uppkomma en verkligt stark spänning på många områden, man behöver
icke vara någon slags spåman för att förstå den saken. Jag
inser sålunda — det har man ju fått klart för sig — att vår svenska
industri på många håll arbetar under synnerligen tryckta förhållanden
och det är naturligt, att just i detta avseende en skarp strid kommer
att stå.

Och så ha vi vidare det styvbarnet jordbruket. Det kan hända,

Nr 3. 38

Måndagen den 17 januari, f. in.

Vid remins av att det kan bli strid även härvidlag. Även vi jordbrukare ha
statsverks- givetvis med de snabbt lallande priserna ytterst stora svårigheter
ProP°sl‘™nen att bekämpa och speciellt vi därnere i Skåne, som hava närmast med
(Forte ) utlandet att göra. Vi få mottaga de första intrycken, de första stötarna
på både ont och gott utifrån. Till alla andra olyckor för oss jordbrukare
har nu kommit den förhärjande sjukdomen hos nötkreaturen.
Den verkar nedtryckande på stora massor av jordbrukare i Skåne.
Jag vill emellertid begagna detta tillfälle att uttala mitt och många
jordbrukares varma tack till de medicinska myndigheterna och till
Kungl. Maj:ts regering för den kraft, snabbhet och fasta målmedvetenhet,
varmed de gått att bekämpa denna djursjukdom. Jag hoppas
och vi hoppas så många, att man med samma kraft och samma
bestämda målmedvetenhet går fram i fortsättningen och att endast
utomordentliga förhållanden må föranleda till att man avviker från
den vägen. Det är nämligen säkert denna väg, som blir den för
oss i längden billigaste. Jag ryser tillbaka för den tanken, att det
icke skulle lyckas oss att hålla kreaturssjukdomen isolerad nere i Skåne
utan den skulle bryta igenom och gå över till andra provinser i
Sverige. Då sannerligen finge Sveriges jordbrukare skäl att betrakta
år 1921 som ett synnerligen svårt år. Det är icke minst från
denna synpunkt som jag — jag har blivit ombedd därtill av jordbrukare
— än en gång vill uttala ett varmt tack till myndigheterna
för vad de hittills gjort, för att de gått så snabbt och kraftigt tillväga.
Det är icke ofta man skådar dylikt i svensk statsförvaltning.

Det är många andra saker man skulle vilja yttra sig om. Jag
tillät mig i fjol att göra en hänvändelse till mina kamrater här i kammaren,
då jag tyckte, att det såg alltför glest ut på bänkarna här
under 1919 års riksdag. Ja, det blev icke bättre under 1920 års riksdag.
Kastade men en och annan gång en blick upp till riksdagsläktarna,
var det även där ytterst klent besatt. Det är en fröjd att en sådan
dag som i dag se kammaren åtminstone till att börja med tätt besatt
och läktarna fullpackade, men som var och en vet, är det ju i dag icke
egentligen någon arbetsdag utan en uppvisningsdag. Man kan göra
sig den frågan, som jag gjorde i fjol till riksdagsmännen: uppfylla vi
våra plikter som v.i borde göra, när platserna här så ofta stå obesatta?
Ja, svaret kan ju vara olika, men jag tillät mig då uttala, att när
vi togo det så lätt och likgiltigt även valmännen kunde råka ta det
så lätt och likgiltigt när det gällde utse riksdagsmännen. Nå, nu ha
vi haft val, och jag såg just av det officiella tillkännagivandet att
döma, att det snart skall bli val igen. Jag tyckte det vara sakligt
egentligen obehövligt, och jag tycker, att vi nästan kunna reda oss
utan så många val — men det inverkar ju inte här. Då var det ju
litet egendomligt med det nyss förrättade valet, att det ser ut, som
om valmännen hölle på att ta det lika likgiltigt som vi själva här i
riksdagen taga vår uppgift. Man har mycket diskuterat om orsakerna
till att valmännen icke kommit fram, och jag kan för min del icke
heller riktigt bedöma detta. Men det behövs ju ingen annan förklaring
än bara det, att de icke ansågo det mödan värt att gå en å två kilometer
eller mer till valurnorna. Man kan verkligen fråga sig: ha vi

Måndagen den 17 januari, f. m.

39 Nr H.

rätt att låta det här tidstecknet gå oss här obeaktat förbi här i kam- Vid remiss av
maren? Tror ni, att valmännen gjort detta bara för ro skull? Jag 7tionen
tror det inte. Man kan tvista om vad som var den yttersta anled- P m. m.
ningen till uteblivandet, men den som varit med och deltagit i ribs- (Forte.:
dagsarbete så mycket som jag, han kan knappast ta fel på en sak,
och det är, att med den sakliga behandlingen av frågorna har det
sannerligen varit klent beställt. Partilinjalen har lagts på; har man
sett en reservant, så har man sett hela raden. Skola vi vidare fortsätta
i denna riktning, då behövas icke så många riksdagsmän, och
då var herr Leander verkligen inne på rätt väg, då han i fjol ville
förminska antalet av kammarens ledamöter. Men i så fall var det
skada, att han icke ville förminska antalet ännu mer, ty då behövdes
icke ens så många riksdagsmän som han föreslog.

Det är nog så, att om man riktar en uppmaning till andra: ni
skall göra er plikt, då får man först lov att se till att själv göra
detsamma. Nu har man ju eljest tröstat sig med att valmännen skulle
bli en stor massa och att man skall gå på djupet, det skall bli demokrati
och folket skall träda fram och styra sig självt. Ja, jag tycker
verkligen att vi gjort allt vad vi kunnat i den riktningen och gått
fram på den linjen. Jag kan icke se annat, än att om vi gå vidare,
så får konstitutionsutskottet skaffa sig ett starkt mikroskop för att
hitta på nya utvägar till en ännu mer utvidgad rösträtt. Vi ha gjort
eu bottenskrapning på det här området, så jag tycker, att t. o. m. en
liten smula slam kommit upp därvid. På den vägen är alldeles omöjligt
att få fram flera väljare. Vad skola vi då tillgripa för andra
åtgärder, om det överhuvudtaget skall komma någonting nytt alls?

Ja, nu sitta vi ju en så kort nådatid före nästa val — det är ju
tillkännagivet, att det skall bli nya val, och tillkännagivet på ett
sätt, som visar, att det är ingen återvändo. Jag kan nästan undra.
om det icke vore möjligt, att vi bara den här riksdagen — då vore ju
icke så mycket förlorat för partilinjerna -— försökte lära oss arbeta
som praktiskt folk och låta var frågas natur var för sig vara avgörande
för, huru vi skulle ställa med densamma. Det vore skäl att
göra det försöket —- sen kunde man falla in i den gamla lunken,
om man funne att detta icke gjort någon verkan därhän, att man
fick fram flera valmän, som verkligen intresserade sig för andrakammarvalen.
För min del förklarar jag, att jag så ytterst gärna
ser att vi följa den vägen, och jag har en viss tro på att man skall
lyckas på det sättet. Jag har hört så ytterst många valmän uttala,
att det vore med ett helt annat intresse de komma till valen, om vi
så gjorde. Det är en bitter förebråelse, som åtskilliga valmän ha riktat
mot mig såsom ledamot av andra kammaren, då man tycker, att
vi arbeta så litet sakligt. Hur skulle det vara, om vi kunde ha någon
liten förhoppning på, att den store engelsmannens ord skulle för en
riksdag kunna tillämpas på andra kammarens folk, nämligen att
»fäderneslandet väntar, att var man gör sin plikt». Det kan hända,
om så skedde, att vi kunde få folk fram till valurnorna, även om
det på valdagen icke skulle vara starkt solsken hela dagen eller om
det icke skulle vara total vindstilla.

Nr 3. 40

Måndagen den 17 januari, f. m.

ViLZZlaV * Jerr,Sonmelius: Herr talman, mina herrar! Så långt histopropositionen*.
^ar till Data sparar man efter varje krig ansatser till ett försonm.
m. ligt samarbete mellan de stridande, ansträngningar göras att återstå.
) knyta handelsförbindelser, och framför allt annat befordrar man gemensamt
arbete för vetenskap och forskning eller för vad man i allmänhet
benämner kultur. Exempel på motsatsen kunna dock framdragas,
men da Europas folk anse sig i kulturell utveckling stå högt
over alla andra nationer, både man också kunnat vänta, att parterna
etter det langa kriget skulle insett nödvändigheten av att hela de
sar som det blodigaste av alla krig alstrat. Över huvud taget anses
det mindre fint och loga, aktningsvärt, att grannar icke kunna sämjas,
och framfor allt både man kunnat vänta sig, att europeiska nationer,
som med avsky asett främmande folkstammars småstrider, icke
själva skulle kantat sig in i besinningslösa fej''der.

.Det hade varit att vänta, att nationernas förbund borde, som
ett av sina viktigaste spörsmål hava till behandling upptagit frågan
om de åtgärder, som kunna krävas för att höja Europas centralmakter
ur sitt nuvarande ekonomiska vanmaktstillstånd. Denna fråga
bär en oerhörd betydelse för hela vår världsdel och ej minst för de
skandinaviska staterna och de länder, som ligga såväl öster som
väster om Centraleuropa. Ett förlamat Mellaneuropa återverkar på
sina grannar; dessas handel och näringsliv skola aldrig komma till
sin rätt, när en del av den konstitution, till vilken de höra, saknar
sunt blodomlopp, och de nordiska staterna skola alltid känna trycket
av den smittande ovighet, som är betecknande för de tyska och
österrikiska m. fl. staters nödläge ända tills den dag randas, då dessa
återfå sin rörelsefrihet och sin förmåga att upptaga sina avbrutna
handelsförbindelser och kunna påräkna en åtminstone dräglig tillvaro.

Att pålägga ett folk en ekonomisk träldomsbördä, vars tyngd
det icke kan bära, och vars slut det icke kan hoppas få se, skall slutligen
bringa det till undergång, och denna olycka hägrar nu med
säkerhet för det arma Österrike, som lider de svältandes hopplöshet
och kval.

De pålagor, som tynga dessa folk, äro så våldsamma, att de
icke kunna uttryckas i ord, och vid minsta ljusning tryckas de tillbaka
av nya bördor. Nya utskrivningar av boskap och mjölkande
kor rikta sig mot nyfödda släkten och betyda hungersnöd, försvagade
folkstammar och utdöende släkten, som aldrig skola kunna lyfta sig
till fysisk och andlig kraft. — Väl kan man förstå det hat, som
tyska härjningar i ett fruktbart Frankrike ha alstrat, och ingalunda
predikar domen i Reims och andra katedraler samt grusade städer
och byar försoning bland folken andra sidan Rhen, och ej heller
glömmer man det ganska påträngande pockandet på plats för sina
varor, som tysk expansion på många praktiska områden sökt urgera
fram med undanskjutande av andra nationers rätt till plats för
sin produktion och sitt arbete.

Men kriget har fällt en obarmhärtig dom över den förlorade.

Måndagen den 17 januari, f. m.

41

Sr 3.

och ett botemedel måste sökas för att utplåna hatet och återskänka
hälsa åt alla dem som deltagit i förödelsen.

Om de länder, som höllo sig utanför striden och lyckades bibehålla
sitt sunda förnuft och icke folio offer för krigsraseriet, har
det sagts, att de ägde en stor uppgift att fylla efter kriget. Visserligen
ha vi nedlagt ett litet offer på barmhärtighetens altare ■— men
det blev så ofantligt ringa. Ett tinnat och större mål kunde man
siktat till — alla de stater nämligen, som lyckades bibehålla sin
neutralitet. Vi kunde genom vårt inflytande hos övriga skandinaviska
länder och genom andra neutrala nationer samarbeta för att
åstadkomma ett upprättande av dem, som ej själva kunna resa sig,
försöka att lindra fredsvillkoren, som icke höra leda till undergång
och fördärv, utan anpassas efter bärkraften. Vartill gagna Versaillesfredens
fantasisiffror, som aldrig kunna uppfyllas, utan synas
hava till uppgift att bringa Centraleuropa i den tyngsta träldom
världen skådat? Skall ej den ekonomiska tillintetgörelse, som tillsiktas
Centraleuropa, drabba icke blott denna del av vår världsdel,
utan dess omgivande grannar och framför allt de nordiska folken?
Vårt land och andra stater, som lida av ett krossat Tyskland och
Österrike, hava all anledning att upptaga detta spörsmål till allvarligt
begrundande.

På tal om Armenien framställer en statsman i Geneve en fråga:
Varför gör Skandinavien intet, varför skall allt ordnas av oss, vi.
som under krigets fem år bragt fruktansvärda offer av människor
och pengar? — Man synes leva i den uppfattningen och söka övertyga
andra och även oss, att man kämpat för världens frälsning och jämväl
för vår, då man i stället höll på att utsvälta även Nordens folk,
som behandlades som vore vi fienderna. Och man kan fråga, med
vilken rätt ingripa främmande stater i fråga om Åland, kunna vi
ej uppgöra denna angelägenhet med Finland utan rapportörer som
mellanhand?

I de ursprungliga stadgarna för nationernas förbund innehöll
8:de paragrafen förslag om de nationella rustningarnas begränsning
till lägsta möjliga grad. Nu torde denna paragraf skola tillämpas
på alla andra än till ententen anslutna folk, och Tyskland har blottats
på all krigsmateriel, och i Frankrike och England rustas som
aldrig förr. Ryssland befinner sig i ett kaotiskt krigstillstånd, och
i Ostasien smider man vapen, liksom man tävlar i en tredje världsdel
om herraväldet till sjöss, och oss har man avfordrat 100 man att
fara till Vilna och sätta skräck i befolkningen.

Den barmhärtighetens tanke, som skulle medgiva rätt för de
folkslag, vilka äro anslutna till annan nation, att återvända till sitt
gamla fosterland, har endast i ett fåtal fall blivit tillämpad t. ex
Sönderjylland, men hur ofta än Ålands frändskap med Sverige, som
det i flera århundraden tillhört, är bevisad, så går det trögt med
återföreningen, och främmande rapportörer tror man bättre än öarnas
befolkning, och vi själva äga ingen vederhäftighet i frågan.

I Frankrike och England behärskar man även vår utrikespolitik,
så långt har det gått med vår omskrutna svenska handlingsfrihet.

Vid remiss av

statsverks propositionen m.

m.

(Kort®.''

Nr 8. 42

Måndagen den 17 januari, f. m.

rid remiss av
statsverkspropositionen m.

m.
(Forts.)

Men vad betyder Åland för oss i jämförelse med frågan om ett
helat och upprättat Tyskland och Österrike! För detta mål kunna de
skandinaviska staterna och särskilt dess regeringar inlägga ett energiskt
arbete till gagn för hela Europa, och de torde också kunna
påräkna andra nationers stöd i sin strävan — om det blott funnes
viljekraftiga män, som vågade handla.

Den allra viktigaste upo giften, som nationernas förbund borde
sökt lösa, var rustningarnas begränsning för alla de stater, som voro
till förbundet anslutna. Hela denna fråga har man icke lyckats
behärska, ty överallt i världen söker man med rustning bereda sig
för krigiska bedrifter och i långt större omfattning än tidigare.

Den andra stora frågan vore, så vitt man ville åstadkomma för
alla nationer möjlighet till en dräglig existens, Versaillesfredens revision,
men därpå har ej spillts många ord. Den engelska nationalekonomen
Keynes och pacifisten Norman Angel hava energiskt påpekat
fredens innebörd och i detalj uppgivit vad man utkrävt och
vill utkräva av det svältande Tyskland, varigenom landet urståndsättes
att någonsin, om andra nationer icke träda hjälpande emellan,
kunna återupnbyo^as; ty det har icke blott berövats samtliga sina
utländska kolonier, utan alla större fartyg, sina stenkolstillgångar.
sina jordbruksmaskiner, en otrolig mängd järnvägsvagnar, sina zinkoch
kalitillgångar, massor av hornboskap och hästar och sådana tillgångar,
som krävas för dess industriella arbete m. m.

Ett krossat och tillintetgjort Mellaneuropa drager med sig i sitt
fall även andra stater.

Ingenting i den europeiska politiken är så viktig som denna
fråga, allting annat är obetydligheter i jämförelse härmed. Jag
tänker dock härvid icke uteslutande på den svält, som övergår kan
man säga intill åttio miljoner människor, och med denna nöd och
denna brist följa i släptåg för hela Europa sjukdomar, förkortad
livslängd, nedsatt intelligens och försvagad arbetskraft. Därav alstras
ett sjunkande kulturarbete, inverkande på hela Europas befolkning.
De hundratusentals år, som världen bestått, ha sett många kulturperioder
födas, blomstra och försvinna. Många dylika perioder av
hög kultur och blomstring kan vår historia ej tälja — ett fåtal blott,
och i de flesta fall tiger den om de mörka djupa dalarna.

Det torde vara att antaga, att katastrofer av allehanda slag
tidvis hava sänkt sitt mörker över människosläktet och bragt ljuset
att slockna — men det torde väl kunna sägas, att ingen tidigare
världskatastrof har sådant lidande åstadkommit som det ännu pågående
världskriget, vilket fortfarande med hungersnödens och fattigdomens
vapen för sin kvalfulla, fortsatta strid om människors
liv.

Jag yrkar remiss av statsverkspropositionen till vederbörande
utskott.

Herr Löfgren i Stockholm: Herr talman, mina her rar!

Jag vågar, i den mån som det är möjligt vid den här tiden på
dagen, taga kammarens uppmärksamhet en stund i anspråk för att

Måndagen den 17 januari, f. m.

43 Nr 3.

framhäva en synpunkt, som redan varit något berörd i debatten,
men som är av den synnerliga betydelse, att den synes mig böra
något närmare utföras. Det jag avser är konsekvenserna för vår
allmänna politik av den stora händelse, som inträffat under förra
året genom Sveriges anslutning till Nationernas Förbund.

Väl är det sant, att riksdagen i sina beslut om vad som bör
göras nu icke kan låta sig bestämmas av Nationernas Förbunds önskemål
för framtiden. Som herr Trygger, högerpartiets ledare i
första kammaren, för en stund sedan lär ha uttryckt saken: »Jag

hoppas», så var innebörden av hans ord, »mera nu av Nationernas
Förbund, än jag gjort tidigare, men ännu har förbundet icke kommit
längre, än att vi göra klokast i att lita på Gud och på vår egen
kraft». Ja, det må vara sant, men å andra sidan är det lika visst,
att vår samverkan med andra stater inom förbundet för med sig
skyldighet till en målmedveten inriktning av vår politik på skilda
områden i anslutning till de allmänna riktlinjer, som vi själva inom
förbundet äro med om att bestämma. Inom Nationernas Förbund
deltaga vi uti uppgörandet av ett stort internationellt program, som
sträcker sig över de mest skilda områden. Vi söka där inleda en
ny utrikespolitik, grundad på lika rätt för små och stora stater.
Vi söka grunda denna utrikespolitik på öppenhet och förtroende
i umgänget mellan staterna och på mellanfolkligt samarbete på de
mest skilda områden av mänsklig kultur. Vi söka vidare inom
förbundet verka för militärbördornas begränsning och minskning
och för utvecklingen av nationell sparsamhet och produktivt arbete.
Slutligen ansluta vi oss inom förbundet, höger och vänster i broderlig
förening, till ett ekonomiskt program, vari handelns frihet
nationerna emellan är en av hörnstenarna.

Det är ju givet, att om allt detta arbete inom förbundet, låt
vara ännu ofullkomligt och trevande, i längden skall kunna bära
frukt, så måste det sätta sin prägel även på de enskilda staternas
egen verksamhet, sålunda vad oss beträffar, på vår utrikespolitik
och dess organisation, på vårt försvar och vårt finansväsen. Ja,
mina herrar, vårt medlemskap i Nationernas Förbund måste slutligen
även sätta sin prägel på de olika riksdagspartiernas sätt att
se på alla dessa frågor och på förhållandet mellan partierna själva.

I ett par av de avseenden, jag nu berört, ger statsverkspropositionen
anledning till vissa erinringar. Jag vill här företrädesvis
beröra regeringens förslag till den omfattande, definitiva omorganisationen
av vår utrikesrepresentation, dels därför att denna
fråga står ämnet, såsom jag ser det, närmast, och dels därför att
tredje huvudtitelns behandling inom statsutskottet, där jag icke är
medlem, är så nära förestående.

Till en början ber jag få uttala den mest oförbehållsamma anslutning
till hans excellens utrikesministerns uttalande på sidan
8 i propositionen, där det heter: »Den passivitet i utrikespolitiska

frågor som endast för några årtionden sedan av mången här i landet
betraktades som en riktig och självklar ståndpunkt, har således numera
genom omständigheternas makt kommit att förbjuda sig själv,

Vid remiss av
statsverkspropositionen

m. m.
(Forts.)

Nr 8. 44

Måndagen den 17 januari, f. m.

V''statsverk™ ävcn om fpan svens^ sida icke förefinnes någon önskan att inblanda
propositionen i storpolitiska problem.» Ja, jag stryker under uttrycket
m. m. »inblanda sig», ty i själva verket ha icke minst de storpolitiska
(Fort*.) problemen numera den allra största betydelse och räckvidd även
för oss. Vi ha såsom medlem, en liten medlem, av Nationernas Förbund
skyldigheter och icke endast rättigheter. Händelserna i världen,
som kunna komma att tvinga oss att fullgöra dessa skyldigheter
till det stora allmänna rättsförbundet, ha därför långt större
betydelse för oss, än de någonsin förut haft. Jag är alltså ense
med hans excellens om nödvändigheten av att vi ha en kvalitativt
stark, väl avlönad och tillräcklig utrikesrepresentation. Men däremQt
måste jag påstå, att det nu föreliggande förslaget icke ger en tillfredsställande
definitiv lösning av denna fråga.

Jag ber då härvid att få förutskicka, att min kritik endast
formellt riktar sig mot hans excellens utrikesministern. Man kan ju
förstå, att han såsom yrkesman varit angelägen om att slå till för
att få denna fråga slutligt löst. Sällan har väl också — det får man
erkänna — en departementschef haft ett finare papper att presentera
för riksdagen till endossering, än hans excellens har vid företeende
av det här tillgängliga sakkunnigeutlåtandet. Detta utlåtande
är ju undertecknat av tre diplomater av facket i framstående
ställning såsom acceptanter och av tre framstående lekmän
från skilda partier inom riksdagen såsom borgensmän.

Jag vill icke heller rikta någon som helst personlig kritik mot
de sakkunnige. Särskilt på vissa punkter har det, i synnerhet ur
personalens synpunkt, säkerligen framstått såsom en angelägenhet
av vikt att få placerings- och lönespörsmål mera fast ordnade. Hur
som helst ha emellertid redan de faktiska förhållandenas egen natur
och utveckling verkat därhän, att utredningen från de förutsättningar,
under vilka den tillkom, icke kunnat på ett tillfredsställande
sätt slutföras så, att den nu kan läggas till grund för en definitiv
lösning av det föreliggande spörsmålet.

Den kritik, jag vill rikta mot utredningen och propositionen i
dess nuvarande skick, kan, så att säga, spikas i tre teser. För det
första vill jag påstå, att den förebragta utredningen går utöver ramen
för utredningens ursprungliga syfte. För det andra vill jag påstå,
att denna utredning icke har klarlagt vissa grundläggande faktorer,
som det är nödvändigt att klargöra för att få en definitiv lösning till
stånd. För det tredje vill jag påstå, att den föreslagna löneregleringen
vilar på grunder, som väl kunnat tjäna till ledning för en provisorisk
lösning, men som icke lämpa sig för en definitiv sådan. Jag
skall söka i största korthet argumentera mina påståenden.

Förslaget går utanför ramen för den av riksdagen begärda utredningen.
Detta förslag har nämligen sin utgångspunkt i en riksdagsskrivelse
av år 1918. Denna tog uteslutande sikte på behovet
av en förstärkt kommersiell representation i utlandet, för att vi efter
kriget skulle vara rustade för konkurrensen om råvaror och exportmarknader
— en konkurrens, som man tänkte sig på ett helt annat
sätt än den nu gestaltat sig. Det sades uttryckligen ifrån, att ut -

Måndagen den 17 januari, f. m.

45

Nr 3.

redningen företrädesvis borde gälla ökning och förstärkning av
konsulaten, vilka ju företrädesvis ha den kommersiella representationen
om hand, ehuru man samtidigt icke finge förbise de frågor, som
berörde den diplomatiska sidan av spörsmålet. Då riksdagen fattade
sitt beslut, tog man för givet att, som det heter i skrivelsen, exporten
och för övrigt hela utrikeshandeln efter kriget måste komma att
gå en stark utveckling till mötes. Det var därför främst en ökning
av de avlönade konsulaten, som man åsyftade. Men i sammanhang
därmed uttalade sig riksdagen för en utveckling av handelsattachéinstitutionen
och lör anställande av ambulerande tekniska attachéer
med vetenskaplig bildning för »kommersiellt kunskapande» i skilda
länder. — Ino.m parentes sagt finnes i propositionen intet förslag i
sistnämnda riktning. Allt detta, som uttrycktes i riksdagens skrivelse,
avsåg följaktligen handelns, industriens och sjöfartens intressen.
Särskilt borde, enligt riksdagens önskan utredningen om en förbättrad
utrikesrepresentation på det kommersiella området taga sikte på
åtgärder för att erhålla härför fullt kvalificerade arbetskrafter på de
olika posterna.

De sakkunniga blevo färdiga med ett första, provisoriskt förslag
så tidigt, att proposition kunde framläggas redan till 1919 års
riksdag. Under utredningen hade man kommit underfund med att
det var bäst att börja med huvudet, själva utrikesdepartementet. Detta
blev också riksdagens beslut. Dessutom fastslogos vissa allmänna
principer, på vilka ingenting finns att anmärka: Särskilt infördes
likformighet i ställning och löneförhållanden mellan den centrala förvaltningen
och posterna i utlandet för att möjliggöra ett friare utbyte
mellan centrum och de utrikes posterna. I övrigt följdes den av riksdagen
anvisade tabulaturen: man inrättade en del nya konsulat, vissa
av mycket stor betydelse, och dessutom beviljades ett större anslag till
oförutsedda behov av tillfälliga konsulat och diplomatposter. I det
hela var detta således en blott provisorisk lösning. Regering och riksdag
säde ifrån, att de fullständigt gillade de sakkunniges då uttalade
mening, att det, innan en definitiv reglering fastställdes, »vore nödvändigt
att avvakta inträdandet av mera stadgade politiska och ekonomiska
förhållanden i världen». De statliga nybildningarna borde, likaledes.
enligt de sakkunniges förmenande, först erhålla nödig stadga,
varjämte det erfordrades, att ny erfarenhet vunnes angående formerna
för det internationella umgänget mellan folken. Vidare vore
det av vikt, att penningvärdet i de olika länderna erhölle större fasthet.
Allt detta ansags böra inträffa, innan någon definitiv lösning
av frågan kunde äga ruin.

Det iörelåg alltså år 1919 goda skäl för en allenast provisorisk
lösning. . Och på grund av densamma har på extra stat uppförts nya
beskickningar i Nederländerna, Polen, Rumänien, Grekland och Serbo-Kroato-Slovenska
konungariket, varjämte även legationerna i
Brasilien och Schweiz kvarstått på extra stat.

Vad innebär Ivungl. Maj :ts nu framlagda förslag? Jo, att samtliga
dessa diplomatiska poster skulle uppföras på ordinarie stat och
dessutom två ytterligare poster, nämligen i Mexiko och Tjeckoslova -

Vid remiss av

statsverks propositionen m.

m.

(Forte.)

Nr 8.

Vid remiss åt

statsverks propositionen m.

m.

(Forts.)

46 Måndagen den 17 januari, f. m.

kien, under det att nya konsulat d. v. s. just det, som riksdagen ursprungligen
velat ha i allmänhet begäras allenast på extra stat!

_Nu är frågan: Vad är det som åstadkommit denna ändring i utredningsresultatet
till den högre diplomatiens förmån? Tydligen icke
någon ökad stabilitet hos penningvärdet eller i de politiska förhållandena
sedan 1919 vare sig över huvud taget eller på Balkanhalvön. Nej,
det är säkerligen två andra faktorer, vilkas betydelse jag till fullo
inser, men som kanske icke klargjorts tillräckligt i sakkunnigbetänkandet.
Det är nämligen så, att sedan riksdagen fattat sitt
beslut 1918, där den kommersiella utvecklingen efter kriget framstod
såsom huvudsak, ha förhållandenas egen utveckling i stort
sett medfört en motivförskjutning. Numera är det klart, att det åtminstone
i lika grad är nödvändigt att taga sikte på de politiska förbindelserna
och det rent politiska arbetet. Detta är den ena faktorn,
som åtminstone till det yttre medfört en förskjutning av den ursprungliga
frågan. Den andra är att man vill slå två flugor i en smäll: man
inrättar pa sina hall beskickningar och kallar chefen för envoyé i stället
för generalkonsul. Han skall uträtta precis detsamma som om
han hette generalkonsul, men man ger honom denna högre ställning
lör att hau skall få bättre relationer. Härom har jag i och för sig
ingenting att säga. För min del är jag ingen slav under riksdagsskrivelser.
Jag anser visserligen, att resultatet här går utanför riksdagsskrivelsens
syltemål. Men för den vidare argumenteringen är jag
med om bägge sakerna: både att få en ny diplomati, som riksdagen
aldrig begärt och att denna diplomati skall tjänstgöra som en stab av
generalkonsuler, vilka gärna må kallas envoyéer.

Men, mina herrar, det är en fordran som, synes det mig, riksdagen
hör uppställa, då det blir fråga om en definitiv lösning av
frågan i denna riktning, och det är att få klart besked om de politiska
och kommersiella uppgifter, som åligga denna nya diplomati inom
skilda områden och i dess ena eller andra egenskap. Allmänna instruktioner
böra utarbetas för både legationer och konsulat för att
bestämma dessas uppgifter och förhållande till varandra. En fast
plan måste utgöra ryggraden i hela organisationen, om vi skola kunna
tala om en definitiv organisation. Endast härigenom erhåller man
de garantier, som äro möjliga, för en sådan växelverkan mellan även
de högre posterna inom diplomatien och konsulaten, att den kommersiella
utbildningen och karriären på den rena konsulsbanan kvalificera
för den del av de nya ministerposterna, vilkas innehavare faktiskt
skola företrädesvis sköta kommersiella och konsulära ärenden.
Eljest, får man säga, äro sannerligen handelns och sjöfartens intressen
näppeligen tillgodosedda, vilket man dock från början hade avsett.

Men behovet av ett klart bestämt förhållande mellan konsulära
och diplomatiska uppgifter förefinnes icke endast inom dessa tilltänkta
nybildningar, utan i lika hög grad beträffande de nuvarande,
äldre posterna, där vi ha både konsuler och beskickningar. Jag tror,
att hans excellens herr utrikesministern icke skall motsäga mig, när
jag säger, att i fråga om förhållandet mellan legationer och konsulat

JVföndagcn den 17 januari, f. in

47

Nr 3.

samt konsulatens ställning såväl utåt som till hemlandet för närvarande
råder en mångfald skilda bestämmelser och allt för olika
praxis inom olika länder. Tyvärr synes riksdagen ha alldeles förbisett
detta förhållande, när den skrev år 1918. Riksdagen tycks då
ha levat i den förvissningen, att 1906 års instruktion beträffande konsulaten
och legationerna ännu vore i verkligt liv. Ty riksdagen prisar
denna instruktion av 1906 och säger: »Sedermera vidtagna åtgärder
i organisationen, exempelvis kungl. förordningen år 1913.” ha
gått i samma riktning som grundtanken i 1906 års organisation.»

I själva verket kan detta icke med rätta sägas vara fallet. Enligt
1906 års konsulatinstruktion sorterade konsulatväsendet direkt
under utrikesministern; enligt 1913 års kungörelse hör det däremot
under beskickningen i vederbörande land. Sedan dess har det, då 1913
års organisation icke passade överallt, återigen ägt rum en del modifikationer.
Konsulaten ha emellertid sin instruktion, men legationerna
ha ingen. De ha inte den minsta bestämmelse, som reglerar
deras verksamhet. Vi minnas väl alla från de bedrövliga s. k. ryska
rubelmålen, vilka olägenheter som vållades genom saknaden av varje
slags instruktion för legationen i retrograd. Justitiekanslern erinrade
också då om behovet av en allmän instruktion för legationerna.

Men vad har nu inträffat? Jo, de sakkunniga ha visst inte förbisett
behovet av fasta normer för att få en fast organisation. De
erkänna, att det är »en fråga av grundläggande betydelse för hela
organisationen av vår utrikesrepresentation att bestämma förhållandet
mellan beskickningarna och konsulaten». Men de sakkunniga
upplysa samtidigt om att de inte hunnit med detta arbete och trösta
riksdagen med att det just nu är det viktigaste att först få »en fast
organisation upprättad». Sedan skola i sinom tid normerna för dess
verksamhet komma. Mig synes detta, med respekt till sägandes, vara
att ställa saken på huvudet. De sakkunniga anse instruktionen grundläggande
för en fäst organisation, men ändå vilja de ha den fasta organisationen
först och lägga grunden sedan.

Jag förebrår alltså inte det föreliggande förslaget så mycket
därför, att det är något annat, än riksdagen begärt, ty förhållandena
ha betydligt förändrat sig. Men vad jag däremot framför allt vill
göra gällande, är att vid en definitiv lösning av frågan bör riksdagen
ha rätt att åtminstone se en antydan om något så när fasta riktlinjer
för den politiska och kommersiella verksamhet, som dessa olika
nuvarande och blivande typer av legationer och konsulat skola komma
att utöva.

Detta erfordras så mycket mera, som vår diplomati på vissa platser
har företrädesvis rent politiska uppgifter, på andra huvudsakligen
kommersiella. Det förra är särskilt fallet i de stora stater, där vi ha
högt kvalificerade och avlönade konsulat för de rent kommersiella
uppgifterna, men även på några andra platser samt i framtiden icke
minst vid Nationernas förbund. Där detta är fallet: att huvudsaken är
de rent politiska uppgifterna, där är det framför allt angeläget att ha
en sådan instruktion, som tillförbinder ministrarna att taga sikte
på nödvändigheten av att fullfölja vår utrikespolitik i den riktning, som

Vid remiss av
statsverkspropositionen

m. m.

! Fort.*.

Nr 3. 48

Måndagen den 17 januari, f. m.

Vid remiss av anvisas genom Nationernas förbunds verksamhet. För att verkligen
statsverks- s£^n(j vac[ man en regelmässig och permanent samverkan

^>r0^m^lm>nen mellan de olika staterna för den mångfald uppgifter, som Nationernas
(Forts.) förbund har, hjälper det inte med att nationernas representanter träffas
en gång om året nere i Geneve. Det fordras en regelmässig samverkan
mellan personer, intresserade för Nationernas förbunds uppgifter.
på de olika diplomatiska posterna, framför allt i de stora staterna.

På andra ställen är den kommersiella verksamheten huvudsaken,
och där måste jag säga, att vi, som vilja för framtiden få till
stånd en god kommersiell representation, icke kunna nöja oss med
personer, tillsatta ur rent diplomatiska karriärsynpunkter på platser,
som framför allt fordra kommersiell utbildning hos representanten.
Vi måste ha de grunder, efter vilka en sådan utnämning bör komma
att äga rum, fastslagna.

Jag nödgas sålunda fälla den till synes något hårda domen —
jag har redan ursäktat vederbörande genom att hänvisa till förhållandenas
makt — att det nu föreliggande förslaget i de hänseenden,
jag nämnt, icke fyller vare sig demokratiens fordran på en ny anda
i utrikespolitiken, nämligen en utrikespolitik, permanent och regelmässigt
förd i fredens och folkförbundets syften, och icke heller ger
det, såsom definitiv organisationsplan betraktat, handeln och sjöfarten
några garantier för att deras intressen skola bli beaktade. I
själva verket har hela frågan om vår kommersiella representation icke
i någon mån upptagits till principiell behandling.

Det är betecknande för den anda, som de tekniska sakkunniga
fått inblåsa i detta förslag, att man lämnat å sido de oerhört viktiga
organisationsfrågor, jag nyss berört, men däremot sysslat med
sådana till synes ganska obetydliga etiketts frågor, som den om skillnaden
mellen »ambassadörer», som vi ännu inte ha, och »envoyéer»,
den enda högre klass ministrar, vi för närvarande ha. Det är ju bra
att få veta i de sakkunnigas betänkande — jag kan inte beskylla hans
excellens herr utrikesministern för att i detta hänseende ha refererat
till detsamma — att ambassadörer äro statsöverhuvudets personliga
representanter hos ett annat statsöverhuvud. Det är en intressant upplysning,
men man står en smula undrande inför det följande meddelandet,
att om så illa skulle åtbäras, att det för Sveriges intressen bleve
behövligt att ge någon beskickningschef ambassadörs ställning, Kungl.
Maj:t har möjlighet att utan vidare inom det nu föreslagna avlöningssystemets
ram ge honom den ökade ersättning, som bör följa med en
dylik upphöjelse. Jag skulle emellertid tro, att riksdagen vill något
så när kunna på förhand överblicka till vilka ändamål, den ger sina
penningar. o .

I detta sammanhang kan jag inte —- så gärna jag än ville •
låta bli att röra vid en särskild sak. Vid den tid, då utrikesbudgeten
för ett par år sedan behandlades här i riksdagen, riktade i
pressen liksom annorstädes åtskilliga framstående personer inom det
socialdemokratiska partiet skarpa anmärkningar mot den dåvarande
utrikesledningen och framförallt mot hela den »anda», som sades
genomsyra utrikesdepartementet och som man ansåg oriktig, över -

Mandagen den 17 januari, f. in.

(Forts.)

49 Sr 3.

drivna eller helt och hållet orättvisa beskyllningar gjordes emot en Vid remiss av
nei aktad ambetsmannakar ifrån vissa håll. Det är nu en synner sMsverksiigen
stor fördel, som vunnits under den socialdemokratiska rese- propositionen
ringsperioden att man inom detta stora parti lärt sig uppskatta vår
ambetsmannakars duglighet och omutlighet. Men en sådan omvände
se bor dock icke innebära en proprieborgen för allt vad en utrikesedning,
vilken som helst, kan i framtiden komma att hitta på. Demokratien
bör dock icke fastlåsa en viss byråkratis onormerade disposition
över var utrikespolitik, utan vissa normer, vissa grunder
hora val i samband med en definitiv lösning av en fråga som denna
bestammas. Ett fastlasande skulle enligt mitt förmenande ske, om
det föreliggande förslaget antoges såsom definitiv lösning av utrikesrepresentationens
organisation.

Till uppförande på ordinarie stat skulle av de föreslagna ministerposterna
även av andra skäl enligt min mening knappast några
andra nu hora ifrågakomma än posterna i Brasilien och Nederländerna
samt under vissa förhållanden — varpå jag inte nu vill ingå
fecnweiz. I fråga om de övriga bör saken bero redan för att
o nJ?a,.se en klarare blick på det ännu osäkra läget i öster och
pa Balkanhalvön, inom Österrike och Ungern och andra områden. En
definitiv lösning beträffande alla nya platser kan knappast heller
aga rum förr an i samband med eventuell omflyttning av vissa nu
befintliga legationer där nere.

Det var egentligen detta, jag hade att säga beträffande förslaget
°m ordnandet av var utrikesrepresentation. I fråga om departementet
s,]alvtohar man ett förslag om att nu definitivt låta handelsavdelningen
såsom självständig avdelning upphöra och övergå till en speciell
handelsbyra För. ram del hörde jag på den tid, då denna fråga
först behandlades inom regeringen, till dem, som ansågo detta riktigt,
och jag vill därför uttala min tillfredsställelse med att denna
anordning nu föreslås.

Inte heller har jag något emot att en förstärkning äger rum
av rattsavdelningens arbetskrafter på det föreslagna sättet, nämligen
att en särskild chef skulle utses för den juridiska bj^rån inom
rattsavdelningen. Men jag vill säga, att den motivering. de sakkunniga
an lort för detta steg, är högst otillfredsställande. De säga
nämligen, att chefen för rättsavdelningen har så förfärligt mycket att
internationellt privaträttsliga frågor och skandinavisk lagstil
tning pa straffrättens, processrättens m. fl. områden, att det behöves
en särskild chef för den juridiska byrån. Men om herr justitieministern
vore närvarande, tror jag, att han skulle ge mig rätt
i att vi skola be att få slippa utrikesdepartementets hjälp vid realbehandlingen
av de frågor jag nyss berörde. I själva verket ligger
hela materialbehandlingen inom regeringen av dessa frågor hos justitiedepartementet
och icke hos utrikesdepartementet. En hel del expeditioner
ske visserligen genom utrikesdepartementet, men en extra
byrasekreterare skulle vara fullt kompetent att skicka vidare de brev

Andra hammarens protokoll 1921. Nr 8. 4

Nr B. 50

Måndagen den 17 januari, f. m.

Vid remiss av eller maskinkopior, som för detta ändamål torde tillhandahållas
statsverks- från justitiedepartementet.

propositionen Ehuru jag sålunda icke kan vara med om att tillstyrka en de(Forts'')
finitiv lösning, så vill jag uttrycka den förhoppningen, att de löne °r

'' förbättringar, som utan tvivel äro nödvändiga, komma att beviljas

och att särskilt konsulstaten får den förstärkning, som föreslagits.
Jag vill icke heller nu ingå på någon speciell granskning av lönebeloppen.
Men ifall det skulle gälla en definitiv lösning, vill jag
för min del ifrågasätta, huruvida de i löneregleringen upptagna ortstilläggen
verkligen kunna anses vila på lönetekniskt riktiga grunder.
För att komma fram till de föreslagna ortstilläggen, vilka,
inom parentes sagt, ofta äro många gånger högre än bottenlönerna,
har man tagit och beräknat levnadskostnadernas stegring under kristiden.
Ja, det är väl en beräkningsgrund, som kan tjäna till ledning
för provisoriska dyrtidstillägg, men knappast för fasta avlöningar
för framtiden.

Men så har jäg en anmärkning i samband med lönestaten, som
är av mera principiell natur och av rätt stor vikt. Den anmärkningen
sträcker sig utöver även andra huvudtitlar, än den jag nu håller
på att tala om. Det är nämligen så, att enligt förslaget i tredje
huvudtiteln ha kvinnorna liksom förr fått bliva kanslister, men däremot
har man, i olikhet med vad de sakkunniga föreslå, i propositionen
tänkt sig, att kvinnor såsom kanslister skulle ha lägre avlöning
än männen. T trontalet förebådar emellertid Hans Majestät
ett förslag till riksdagen från justitiedepartementet om kvinnors behörighet
till statstjänst. Det förslaget känner jag till, och jag vill
nämna, att där är principen lika lön för lika tjänst fastslagen. Ett
upprätthållande av denna princip skulle också bäst stämma med de
nuvarande förhållandena, då ju för närvarande de kvinnliga och de
manliga kanslisterna hava samma lön- Men vidare innehåller detta
förslag, som väntas från justitiedepartementet, en bestämmelse, som
säger, att kvinnor visserligen skulle vara uteslutna från diplomattjänst
i egentlig bemärkelse, men att det dock är åtskilliga tjänster
under utrikesdepartementet, som de skulle kunna få, nämligen arkivarietjänster
och dylika. Den begränsning som nu göres i förslaget
däruti, att kvinnor skulle ha tillträde endast till kanslistbefattningar,
stämmer sålunda inte med det förslag, som från justitiedepartementet
kan förväntas. Denna anmärkning har sin giltighet
även på flera andra områden, och man får se till, att det här icke
blir bestämmelser i definitiva lönestater, som sätta kvinnorna på en
lägre nivå, än de skulle få enligt det förslag, som inom justitiedepartementet
utarbetats.

Men än värre är det med en annan sak, nämligen i fråga om den
gifta kvinnans ställning. En kvinnlig kanslist, som råkar ut för
lyckan eller olyckan att ingå äktenskap, skulle enligt det föreliggande
förslaget utan vidare vara tvungen att taga avsked, därest
hon icke genom kunglig nåd finge rätt att vara kvar, och dylik nåd
kan icke meddelas annat, än när hon gifter sig med en svensk. Och
så säga de sakkunniga till ens förvåning, att detta stadgande över -

Mundagen den 17 januari, f. m.

51 Nr 3.

ensstämmer med den princip, som gjort sig gällande i hittills varan- Vid remiss av
de löneregleringar! Nej, det förhåller sig alldeles tvärt om. Jag svusverkshänvisar
till den samtidigt av regeringen framlagda löneregleringen
för andra statsdepartement än utrikesdepartementet samt för de cen- Z0™\
träla ämbetsverken, där det i § 4 i en punkt heter så här: »Därest °r ''
kvinnlig innehavare av ordinarie befattning ingår äktenskap, skall
hon icke vara skyldig att av sådan anledning avgå från befattningen,
så framt icke den myndighet, varunder hon lyder, finner det nödigt
med hänsyn till befattningens behöriga upprätthållande.» Vad som
är regel i den allmänna förvaltningen har alltså blivit undantag i
utrikesdepartementets förslag. Inom parentes vill jag nämna, att
den mest vidsträckta rätt för kvinna skulle bäst överensstämma även
med vad som kommit till uttryck i den nya utrikespolitik, som folkförbundet
vill inaugurera. Ty som bekant har kvinna inom alla Nationernas
förbunds verksamhetsgrenar samma behörighet som man.

Nämnda förhållande kan ju ha viss betydelse även i detta sammanhang
så till vida, att det kan ifrågasättas, huruvida inte den nu föreslagna
befattning inom utrikesdepartementet, som skulle ha med förbundet
att skaffa, borde kunna besättas med kvinna.

Nu har jag endast några ord att tillägga, och de skola icke gälla
rent utrikespolitiska frågor.

I början av mitt anförande erinrade jag om att vårt medlemskap
av Folkens förbund bör inverka på inriktningen av även vår
försvarsfråga. Jag lade märke till, att när herr Lindman med allt
fog uppmanade oss alla, och regeringen i synnerhet, att spara på skilda
områden, så hade han inte något ord att säga angående försvarsbudgeten.
Men då herr Lindman samtidigt gav sitt obetingade erkännande
åt de av den finansiella konferensen i Bruxelles gjorda uttalandena,
så får man väl utgå ifrån att herr Lindmans varningar
gälla även ^ anslagen under fjärde huvudtiteln. Det förhåller sig ju
nämligen sa, att den finansiella konferensen i Bruxelles bland förutsättningarna
för världens ekonomiska återupprättande räknar med
rustningsbördornas skyndsamma minskning efter en internationell
plan som en av de viktigaste. Förbundsförsamlingen har anslutit
sig till samma principiella ståndpunkt även med hänsyn till världsfredens
intresse. Bruxelleskonferensen har sett frågan mera ur ekonomisk
synpunkt, förbundsförsamlingen ur världsfredens.

Det beslut, som fattades på Genévekonferensen i denna fråga,
kan sammanfattas på följande sätt. — Jag förutskickar emellertid
att något beslut i formell mening icke förekom, eftersom det inte blev
enhälligt, men det fick dock formen av önskemål av en övervägande
majoritet. •— Dessa önskemål gingo först och främst ut på, att den
redan nu pågående ^tekniska utredningen av de nuvarande försvarsanstalterna
matte paskyndas och vidare därpå, att eu civil kommission
skulle tillsättas för att hjälpa den tekniska med att snarast möjligt
komma fram med effektiva förslag till rustningsbördornas minskning.
Men till sist gjordes ett uttalande, vars tendens var att militärutgifterna,
tills en mera definitiv lösning av hela frågan kunde
ske, borde provisoriskt begränsas till nuvarande belopp. Denna me -

Nr 3. 52

Månd.igen den 17 januari, f. m.

V>»taimerLaV uttrycktes så, att under två år efter det nuvarande militärbudproposiiionen
"''Gerna inte borde överstiga det nuvarande årets budget. Därest särm.
m. skilda förhållanden för viss stat förelåge, som ansåges böra föranleda
(Korts.) höjning, så borde man anmäla det för folkförbundet.

Jag vill visst inte neka till att exempelvis en nödvändig lönereglering
för våra militärer är en sådan särskild omständighet, som
kan motivera budgetens ökning. Däremot vill jag göra gällande, att
en utvidgning av den tekniska materielen eller förlängningen av övningstiden
eller dylikt endast bör vidtagas i trängande fall och då
under sådana omständigheter, att det kan sägas ske med hänsynstagande
till den planmässiga, internationella utredning, som man kan
vänta när som helst bliva igångsatt. Nu har det ju icke funnits någon
möjlighet för herr försvarsministern att redan till denna riksdag
taga hänsyn till de beslut, som fattades vid Genévekonferensen,
i annan mån än genom att i sina krav aktgiva på den allmänna tendens,
som sålunda kommit till uttryck vid konferensen. Men det kan
inte hjälpas — vi stå inte längre i dylika, till synes inre, frågor
alldeles fristående, sammanhangslöst, i förhållande till andra stater,
utan vi måste handla i samråd under den form för detta samråd, som
bestämts genom nationernas förbund. Vilja vi bevara förbundets auktoritet
och vår egen auktoritet inom förbundet, så måste vi ärligt
arbeta i förbundets riktning och därvid fullt respektera de förbundsbeslut,
vari vi tagit del.

Till sist blott ett par ord om de konsekvenser, som Sveriges deltagande
i Nationernas förbunds arbeten synes mig böra äga på förhållandena
emellan de politiska partierna och programmen — detta
är ju även en fråga, som kan anses ha särskild betydelse vid ett
tillfälle som detta. Det har framhållits, att de mest skilda ståndpunkter
uti inrikespolitiken ha visat sig kunna hålla ihop i vår utrikespolitik
och detta även sedan denna utrikespolitik börjat föras under
folkförbundets hägn och i den officiella samverkans tecken. Världspolitikens
tendenser, de bestämmas till sist av de störa makterna, det
är sant, därest vi icke lyckas att inom Nationernas förbund få dessa
att erkänna vår, de små staternas lika rätt. Men lyckas vi åter
däruti, ha vi framgång i vår strävan i Nationernas förbund, och lyckas
Nationernas förbund hävda sin ställning på grundvalen av likställighet
och rättvisa, ja, då komma allas våra intressen att sammanfalla
efter de riktlinjer, som den demokratiska rörelsen i alla
länder anvisar. Avrusta storstaterna, då kunna vi inte ha något emot
att avrusta. Föra de en allmän frihandels- och öppna-dörren-politik,
då bortfaller intresset för oss att monopolisera våra tillgångar. Med
dessa punkter på det stora internationella programmet bör den inre
striden mellan, för att taga några beteckningar, skyddsvänner och
frihandlare, så kallade försvarsvänner och pacifister, kunna framstå
mera såsom en strid om medlen, om det lämpliga för tillfället att vidtaga
den ena eller andra åtgärden, än som en strid om målet. Den
utjämning i striderna mellan folken och klasserna, som Nationernas
förbund tagit till uppgift att arbeta för, måste för att leda till resultat
så småningom medföra en nyorientering, om jag så får kalla

Måndagen den 17 januari, f. m.

53 Kr 3.

det, också i våra inrepolitiska mellanhavanden. Denna utjämning Vidrem,ss
emellan större grupper inom vårt folk och inom vårt politiska liv,
den utjämningen är till sist ock en nödvändig förutsättning för att ^m*''™™**
riksdagen som sådan skall kunna med verklig auktoritet återtaga sin (Forts.)
ställning för inflytande på regeringsbildningen och bestämmandet av
en fast inriktad politik under denna riksdag och efter de nästkommande
valen.

Herr Yennerström: Herr talman, mina herrar! Jag her

att få följa den föregående talarens exempel och i enlighet med trontalets
gamla praxis ägna mig först åt en liten granskning av utrikesläget.

Jag vill då för min del säga, att det förefaller mig, som om den
ifrågasatta omorganisationen av utrikesdepartementet bär vittne om,
att vi kommit in i ett nytt skede av Sveriges historia. Den gamla
isoleringstiden är förbi, och vi äro tvungna att gå till en starkare
aktivism -— i god mening, icke den gamla dåliga från krigets
första år--då det gäller att tillvarataga Sveriges intresse i kon kurrens

med andra stater. Men jag vill i likhet med den föregående
talaren säga, att jag, ehuru lekman på detta synnerligen delikata område,
har fått samma uppfattning som han, att man har i denna gigantiska
omorganisation inte någon verklig garanti för en reell och
praktisk aktivism på området ifråga. Det förefaller mig som en hotande
fara, att vi erhålla ett vackert och grant skal av en gammal
byråkrati — och karriärdiplomati men ej erhålla det starka, reella
och ekonomiska innehåll, som kräves i de granna formerna. I olikhet
med den föregående talaren måste jag tillkännage en synnerligen
stark betänksamhet ur rent ekonomiska synpunkter gent emot
de synnerligen stora ökningar, som ifrågasatts i lönestaterna. Man
behöver visst ej vara gnidare, men man måste ställa sig i det nuvarande
ekonomiska läget synnerligen skeptisk och t. o. m. som bestämd
motståndare gentemot de oerhört stora krav, som här ifrågasättas.
När man i det nu förefintliga läget för Sveriges industriarbetare
ifrågasätter en reducering av lönerna med 20—25 procent, är
det en brutal kontrast, då man på samma gång kräver dessa oerhörda
ökningar ifråga om utrikesdepartementets lönestater. Jag vill
inskärpa, att det i förra fallet gäller en reducering av verkliga livsbehov
och i det senare fallet en ökning av representationsbehov. Jag
vill ur dessa synpunkter för min del säga, att jag måste från början
ställa mig synnerligen skeptisk och som motståndare till löneregleringar
av en sådan typ.

Jag förstår, att den föregående talaren med sin starka anknytning
till Nationernas förbund icke skulle ha någonting att invända
gentemot den nye representanten i Geneve, som ju skall vara en representant
speciellt hos Nationernas förbund. Men jag tror ej man
behöver vara direkt motståndare till Nationernas förbund för att
även på denna punkt ställa sig skeptisk. När vi ha en dyrbar representation
i Bern, är det då verkligen nödvändigt att i sådant ekonomiskt
läge, vari vi befinna oss, delegera en särskild talesman till

Nr 3. 54

Måndagen den 17 januari, f. rn.

V''stIt^erLaV ^enéve'' ^ar verkligen Bern-representationen i samma land en så
propositionen oerhört väldig arbetsbörda, att den inte kan följa med vad som förarn.
m. baves i Geneve? Jag ställer ett frågetecken synnerligen kraftigt,
(Forts.) och jag tror ej, att herr utrikesministern eller regeringens chef är
mäktig att utsudda det frågetecknet.

När man därjämte lägger märke till å ena sidan denna ökade
representation nere i Schweiz och å andra sidan den avvisande positionen
från regeringens sida gent emot kraven från de sakkunniga om
en ökad konsulär representation österut, så måste jag för min del
finna, att man kan hos denna regering iakttaga och skönja samma
påtagliga ^ olust och samma brist på verklig initiativkraft, då det
gäller behålla, knyta och stärka de ekonomiska banden österut, som
man kunnat skönja hos de föregående regeringarna. Jag kommer i
det sammanhanget självfallet fram till, för att tala med den gamle
Cato, det prseterea censeo, med vilket jag varje riksdag sedan 1918
har plågat vafje regering, nämligen ökade ekonomiska och även diplomatiska
förbindelser österut. Yi ha nu en ny regering, men den
tycks ärva de gamla regeringarnas anda. Då nödgas jag på denna
punkt även plåga denna regering med samma önskemål, som jag ställt
till de föregående regeringarna. Det är för närvarande så, att vi hava
en kapplöpning mellan nästan alla stater, och det gäller icke minst
de ekonomiska storstaterna, då det är fråga om rysk marknad. Sverige
är i fara att bli distanserat, och vi se, hur ett grannland sådant som
Finland i denna stund befinner sig i ett synnerligen gott ekonomiskt
läge, dels genom direkt avtal med Ryssland, dels såsom genomgångsland
för transitohandeln på Ryssland. Yi minnas, hur Sverige var
det första land, med vilket Ryssland sökte knyta ekonomiska förbindelser,
men nu se vi, hur Sverige distanseras, kommer på efterkälken,
isoleras. Är det då icke skäl säga, att Sveriges ekonomiska läge sannerligen
icke är så gynnsamt, att vi kunna lättsinnigt avsäga oss ekonomiska
fördelar genom starkare anknytning österut.

Jag undrar, om i detta fall icke vårt lands regeringar genom den
bekanta persona grata-klausulen, då det gäller utbyte av handelsdelegationer,
ha synnerligen stor skuld i detta dåliga förhållande. Man
fick ju en persona grata-klausul: svenska regeringen skulle granska
delegationens sammansättning för Ryssland och säga, om ledaren var
önskvärd eller icke. Nå, hur är klausulen begagnad? Om jag icke
är alldeles fel underrättad, så är läget det, att först ha ryssarna anhållit
få sända Litvinov. Nej, han var ej persona gråta. Sedan hemställde
man att få sända Yorovski. Inte heller han dugde. Sedan hemställde
man om en tredje man, Rothstein. Han dugde ej heller. Han
var ej persona gråta. Nu underhandlar män om en fjärde person. Så
går det undan för undan. Under tiden är Sverige på efterkälken, isoleras,
sjunker på sidan, och de stora ekonomiska stråkvägarna gå Sveriges
industri och på samma gång Sveriges arbetare förbi. När man
därjämte ser, hur Rysslands grannstater, Finland, Lettland, Estland
o. s. v. inte äro ängsliga för att sluta fred och upprätta fasta diplomatiska
förbindelser, skola då verkligen vi i vårt land, som hava sjungit
om mandom, mod och också om de morske männen, vara så ängsli -

Mundagen den 17 januari, f. m.

Nr 3.

oo

ga, att vi icke utklarera varje tvistefråga och få starka ekonomiska ar

förbindelser och sedan få återknutna även de diplomatiska förbindelser,
som också de äro nödvändiga om man skall kunna erövra verkli- TO. m.
ga ekonomiska sådana? (Forte.*

Jag tillåter mig i detta fall att redan i detta tidiga stadium av
riksdagens nu påbörjade arbete få ställa en direkt interpellation antingen
till herr utrikesministern eller till regeringschefen: År rege ringen

villig att med kraftigast möjliga initiativ gå att återknyta de
ekonomiska förbindelserna med Ryssland, även under Sov jet-styret,
och är den på Samma gång villig att utklarera varje tvisteämne, så
att man även erhåller de diplomatiska förbindelser, som förut rådde
mellan Sverige och landet på andra sidan?

Den regering, som nu möter fram till sin första remissdebatt -—
som jag förmodar på samma gång blir dess sista remissdebatt -—
har en dubbel karaktär. Den är å ena sidan en expeditionsministär
i ett övergångsläge, å andra sidan en kraftregering för lösning av
den ekonomiska krisen. Det är ju huvudsakligen i det senare fallet,
som vi hava anledning komma i debatt och eventuellt konflikt med
regeringen. Dess ingångsmotto var: Arbete och sparsamhet. Dess
Bragelöfte: vi skola vara en regering för den ökade produktionen och
en regering för en ökad sparsamhet. Man måste med ledsnad konstatera,
att regeringen har i detta sitt göda syfte fullkomligt misslyckats.
Man behöver icke ha den föregående finansministern Thorssons
stora sakkunskap för att kunna konstatera detta grundliga misslyckande.
Man skönjer vid granskningen av de olika huvudtitlarna
en markerad återhållsamhet, då det gäller produktiva anslag, och
en ganska markerad rundhänthet, då det gäller de improduktiva anslagen.
En sådan för visso synnerligen duktig man som chefen för
kommunikationsdepartementet har tillämpat sparsamhetsmetoden
synnerligen konsekvent, synnerligen energiskt. Men jag undrar, om
han ej gått för långt, ty anslagen till kapitalökning, de äro anslag
till ökade arbetstillfällen och på samma gång anslag för att skapa
nya och mera varor.

Men en som sannerligen ej lagt i dagen den minsta grad av återhållsamhet
är chefen för försvarsdepartementet. Han har kört för
fullkomligt lösa tyglar. Då herr finansministern framlade en vädjan
till kollegerna och myndigheterna: Håll igen med anslagskraven
och spara — så har tydligen denna synnerligen förnuftiga vädjan varit,
vad gäller herr Hammarskjöld, en predikan för fullkomligt döva
öron, och det är rent av förvånansvärt hur en så gammal militär som
Hammarskjöld kan på ett så viktigt område lägga i dagen ett så
Utmanande indisciplinärt förfarande. Det har sagts redan då regeringen
kom till, att herr Hammarskjöld har till uppgift att sopa igen
spåren efter herr Per Albin Hansson, och det har han sannerligen
gjort grundligt; man märker ej spårert i drivsnön. Man har kallat
honom, herr Per Albin Hansson, med mer eller mindre rätt för avrustningsministern.
Herr Hammarskjöld, manrten bakom härordningen
från 1914, han kan med full rätt förvärva namnet av rustningsminister.
Man har det intrycket, att på denna enda punkt har rege -

Nr 8. 56

Måndagen den 17 januari, f. in.

Vistat^ksaVT''mfn visat e? verklig positiv och stark vilja till reaktion gent emot
propositionen v . som vant förut. Man har det intrycket, att nu gäller det att
m. m. hejda revisionen av rustningarna, nu gäller det att börja vandra upp (Forts.

) åt igen, visserligen icke fram till 1914 års herr Hammarskjölds höga

ideal, men i varje fall sa nära som möjligt.

Och herr Lindman, den store sparsamhetsvännen, talesmannen
tor producenter och produktion, hade ingenting att anmärka. Han
klandrade anslaget till nybyggnad åt barnbördshus o. s. v. Han silade
myggen, men han svalde med synnerligen god smak den stora
rustnmgskamelen. Men om herr Lindman sitt kynne likmätigt icke
ville säga nej, så tror jag ändå den svenska riksdagen och icke minst
med den ökade representationen för lantmännen från bygderna, som
Jniss^nker ha glömt icke sa litet av bondetågets glansdagar från
1914, nu är villig att låta sunda förnuftet tala, så att vi kunna här
inom riksdagen halla igen och hejda på denna post icke minst för att
undgå de planerade höjningarna av de indirekta skatterna.

„ Sedan mafte jag energiskt understryka den skarpa kritik, som
från den föregående finansministern med full rätt riktades gentemot
den nuvarande finansministerns kraftiga ingrepp i den s. k. rusdrycksmedelsfonden.
Jag förstår synnerligen väl herr Thorssons
stärka indignation. Han hade varit med om att låna. Men den nuvarande
finansministern vill — låt mig använda ordet — tillgripa,
naturligtvis i lagliga former med riksdagens tillstånd, men mot förordningens
uppenbara anda, betydande delar av denna rusdrycksmedelsfond.
Det är något annat att låna en summa till bostadsproduktion
än att rent av taga en summa på 48 miljoner kronor utan
plikt att återbetala densamma. Om riksdagen icke hejdar detta tillvägagångssätt,
sa rakar man därigenom i fara att spoliera det syfte,
som lag bakom tillkomsten av fonden i fråga. Den var ju avsedd
att användas, då det gällde att genomföra starka restriktioner i fråga
om. minskande av alkoholkonsumtionen. Man råkar i fara, att det
sj7ftet fullkomligt spolieras, om man nu skulle slå in på de vägarna,
att man tillgriper större eller mindre summor utan rätt och plikt att
sedan lämna tillbaka desamma.

Herr finansministern må icke söka åberopa den bestämmelsen
i den år 1913 antagna stadgan om fondens användning, att i första
hand skall den.begagnas i nykterhetssyfte vid en restriktiv lagstiftning
och blott i särskilda undantagsfall även till andra sociala ändamål.
Om finansministern eventuellt menar, att han har följt förordningens
form och dess innehåll, så vill jag hänvisa honom till den
motivering, som kom från nykterhetskommitténs sida och som ligger
bakom tillkomsten av regeringsförslaget om rusdrycksmedelsfonden.
Där säger nämligen kommittén, att det kan föreligga en stor frestelse
för statsmakterna att under tider med dåliga konjunkturer anlita
fonden för. täckande av möjligen uppkommande brist i statsregleringen,
och vid sådant förhållande kunde med skäl ifrågasättas, om staten
i någon större utsträckning vore frigjord från det ekonomiska
beroendet av rusdrycksmedlen. Det förefaller alltså, som om kom -

Måndagen den 17 jannari, f. in.

57 Ifr 3.

mitlén just hade tagit sikte pa situationer, sådana som de nuvarande, remiss av
Det är dåliga konjunkturer, och det föreligger behov att täcka en statsmr^-hrist i stats reg leringen. Förordningen, som reglerar fondens an- Pro^^onen
vändning, är alltså avsedd att hindra just sådana ingrepp i fonden, (Forts)
som i detta fall föreligger från regeringens sida.

Och finansministern ma icke till sitt försvar invända, att nykrerhfctskommittén
har på ett annat ställe sagt, att då fonden möjligen
kan komma att uppgå till betydande belopp, och fondens medel
icke behöva disponeras för nykterhetsfrågans lösning, så bör fonden
jämväl få användas för lösande av andra sociala uppgifter. Jag
vill rikta den frågan till finansministern, som väl förmodligen kommer
upp under kvällens debatt: kan finansministern verkligen säga,
att fondens medel icke behövas för nykterhetsändamål? Är det icke i
alla fall så, att vi äro ense från olika håll, att tämligen snart skall det
störa avgörandet komma i nykterhetsfrågan. Den väntade folkomröstningen
skall komma måhända 1922 eller 1923. Om den, som jag
för min del vill hoppas, så faller ut, att Sveriges folkmajoritet fäller
utslaget till förman för förbud: kan i sådant fall herr finansministern
pa allvar såga, att man redan nu är färdig att spoliera denna fond,
sa att, da förbudet eventuellt kommer, man icke har medel att möta
dess ekonomiska konsekvenser med?

Sedan vill jag säga, att när man ser på anslaget exempelvis till
bränslekommissionen på 30 miljoner kronor och på samma gång ser,
huru regeringen stryper till synnerligen små anslag, då det gäller
direkta nykterhetskrav, t. ex. för upplysningsändamål, då bör man
spörja, om det icke finns bättre ändamål för en sådan fond. Vi se,
att spriten trots Bratt florerar mer och mer, vi se lönnbränningen
trots Bratt öka mer och mer och vi se fylleriet ökas i rent av fruktansvärd
grad. Det förefaller, som om man vid ett sådant läge kunde
finna bättre användning för dessa till nykterhetsändamål reserverade
medel än att anslå dem exempelvis åt bränslekommissionen.

Och så slutligen. Remissdebattens ändamål är i vanliga fall att
låta oss lekmän i riksdagen från höjden av vår stora statsmannaklokhet
lämna herrarna på regeringsbänken mer eller mindre välvisa
råd, som de sedan slunga i papperskorgen, då de komma från
ett litet parti som exempelvis mitt, eller taga hänsyn till, då de komma
från ett stort parti som exempelvis den store oppositionstalaren
herr Lindmans parti. Jag är för min del självfallet, då jag nu kommer
med en liten hopsmulten skara på endast 7 man, icke nog djärv
att vilja giva regeringen något som helst råd. Men om jag lämnar
eV enda råd, så är det herr Lindman, som är skulden till att detta
råd erhaller en negativ form. Jag vill koncentrera mitt råd till herrarna
på regeringsbänken i detta: låt bli att lyssna till herr Lindmans
råd åtminstone i senare delen av hans stora anförande. Det
finns en god gammal sats, att om skalkar locka, så skall man icke
följa, och herr Lindman är i detta fall en synnerligen arg skälm. Det
finns, det medgiver jag, någonting rent av storstilat i reaktionär mening
över herr Lindmans stora ekonomiska restaurationsprogram.

I slutet av sitt anförande -— man gömmer det bästa till sist ■—

Nr 3. 58

Måndagen den 17 januari, f. m.

Vid remiss av korn herr Lindman med sin stora programpunkt: slopa 8-timmarsstaisverks-
}agen. Man maste saga, att det är en något originell metod att motpro^nt™nen
arbeta arbetslöshet. I en tid, då en massa fabriker stanna, andra
(Korts.) arbeta med halv drift, % eller !4 drift, i en sådan tid av arbetslöshet
kommer herr Lindman och säger: slopa denna lag och öka
arbetstiden för dem, för vilka lagen i fråga har gällt. Herr Lindmans
stora originalitet på denna punkt erhåller sin vederbörliga belysning,
om man tager fram en liten notis, som kommit från England
och som meddelar, att den engelska regeringen för att bekämpa
arbetslösheten i sitt land har funnit den utvägen, att alla statens fabriker
skola arbeta på korta skift, så att största möjliga antal personer
skola få arbeta. Och regeringen har vänt sig till de kommunala
myndigheterna med begäran, att även de skola hjälpa till, så
att beslutet verkligen kan komma att träda i kraft. Självfallet har
en sådan lösning obehagliga ekonomiska konsekvenser för arbetarna,
och jag vill därför icke utan vidare förorda densamma positivt. Men
jag vill säga, att gentemot herr Lindmans metod att i en sådan tid
som nu, då arbetslösheten sväller över bräddarna, komma med ett
sådant förslag, så träder ändå den sociala ansvarskänslan i den engelska
regeringens hållning fram på oändligt mycket starkare sätt än
vad denna känsla talar ur herr Lindmans stora anförande.

Då denna fråga måhända blir riksdagens störa. fråga, så vill
jag för min del säga, att herr Lindmans parti naturligen är färdigt
att här rösta ja till herr Lindmans krav på suspension. Men då vilar
avgörandet huvudsakligen hos lantmännen i riksdagens andra och första
kammare. Och då ni äro pendeln på vågen, så bör det redan
nu sägas ifrån, att det vore för det sociala lugnet i vårt land av synnerligen
stort värde, om man erhölle visshet om att ni från er sida
icke vill i denna socialt brännheta tid lägga ytterligare bränsle under
den sociala elden. Jag hänvisar till min granne^ herr Nilssofi
i Vibberbo, talesmannen för bondeförbundarna, som då denna fråga
var före i fjol kom med ett synnerligen manligt anförande mot herr
lundman och hans kumpaner. Han sade: jag och mina partivänner
ha visserligen varit emot lagen i fråga; men nu är lagen genomförd,
och jag vill icke, att ytterligare svåra strider med revolutionärartade
tendenser skola uppblossa här i landet. Det är manliga, sunda och
kloka ord, och jag vill ställa redan nu den frågan till er, som följa
herr Nilsson i Vibberbo: äro ni färdiga att återigen bekräfta desamma,
så att ni äro villiga att mot herr Lindman och hans underliga
sociala spekulation följa det sunda förnuftet?

Sedan kommer herr Lindman, låt vara i förbigående, in på sina
kära tullar. Herr Lindman gled synnerligen lätt förbi dem, men
jag misstänker, att herr Lindmans hela kapitalistiska hjärta låg helt
och fullt förankrat i den stormagitation, som kommer från Sveriges
industri och som kräver höjda tullar över lag. Då jag. vet, att min
gamle vän Fabian Måtisson, Sveriges främste tullspecialist, senare
kommer upp, skall jag förbigå den frågan, ty jag misstänker, att han
vederbörligen kommer att gå in på densamma.

Måndagen den 17 januari, f. m.

59 Nr 3.

Så kom herr Lindman med en punkt nummer 3 i sitt stora eko- Vid remiss av
nomiska restaurationsprogram. Han opponerade mot det s. k. dyr- staUwrkstidsanslaget.
Han sade, att han går visserligen icke mot anslag till ProPf,*i£,nen
arbetslöshet, men det låg en dold underton, att så litet pengar som (Forti''
möjligt skulle lämnas för de ändamålen. Gentemot denna herr Lindmans
ställning vill jag säga det, att om njugghet på något område
just nu icke bör komma i fråga, så är det på detta område. Det
kan självfallet icke vara tal om att man skall lägga hyende under
lättjan, under dagdriveriet. Men för alla de hundra tusental av
svenska familjemedlemmar, som lida nöd på grund av oförvållad arbetslöshet,
bör staten se till att denna nöd kan så långt som möjligt
hållas utanför dörrarna. Och jag skulle för min del vilja säga, att
här vore det påkallat att tillgripa en s. k. social värnskatt. Herr
Lindman har en gång varit med om att genomföra en värnskatt mot
den yttre faran, som måhända icke var så faktisk. Det föreligger större
skäl att gå till en social värnskatt gentemot den inre fara, som
finnes här redan och som sannerligen blir farligare för varje ögonblick
som går.

Man har gentemot det parti, som jag tillhör, gärna riktat den
beskyllningen, att vi föra en demagogisk demonstrationspolitik. Må
så vara att så någon gång varit fallet, ty även den bäste kan synda.

Men det vill jag säga, att även i våra mest utsvävande ögonblick -—
det har naturligtvis funnits sådana — ha vi aldrig förfallit så långt
till demagogisk demonstrationspolitik, som herr Lindman i dessa frågor
gjort innanför och utanför den svenska riksdagen. När herr Lindman
kräver — det är hans reformprogram —- bort med 8-timmarslagen,
höj tullarna, minska anslagen mot nöd — och utanför riksdagen
går självfallet herr Lindman i spetsen för reducering av arbetslönerna
med 20 å 25 % — då slungar han ut en social stridssignal.
Om densamma vidhålles, då är den en signal till socialt inbördeskrig,
gentemot vilket 1909 var en barnlek. Om herr Lindman
fortsätter på de vägarna, då kommer herr Lindman att i den svenska
historien få sitt namn inskrivet som Sveriges obestridligen främste
bolsjevikiska agitator. Men det kan hända, att herr Lindman har
talat, som man så ofta säger gentemot oss, till galleriet. Om herr
Lindman skulle inbjudas att vandra de korta stegen från oppositionsbänken
där nere och över till regeringsbänken och byta plats med
regeringschefen, då kan det hända, att herr Lindman med det programmet
i fickan som regeringschef ser sitt gamla mod smälta ihop
ganska mycket, och det kan hända, att herr Lindman skulle föredraga
att som tillförne sätta sig själv i säkerhet vid någon utländsk
badort.

Sedan har vidare herr Lindman riktat ett angrepp mot den
förfärligt farliga och rysliga socialiseringskommittén. Jag har ingen
anledning att i detta fall vara vapendragare åt regeringen. Den
kanske är man att värna sig själv. Men det vill jag säga, att jag tror
vårt samhälle just nu icke är kommet — liksom de övriga kapitalistiska
samhällena — i sitt fruktansvärt dåliga läge, därför att vi
haft för mycket socialism, utan snarare därför att vi haft för myc -

Nr 3. 60

Måndagen den 17 januari, f. m.

Vid remiss av ket av herr Lindmans privatkapitalism. Nej, herr Lindman, om herr
statsverks-n Lindman rannsakade sitt samvete och på allvar toge hänsyn till det
m. m. föreliggande ekonomiska läget i de samhällen, som äro baserade på

(Forts.) herr Lindmans privatkapitalistiska grundvalar, då hade herr Lind man

synnerligen stor anledning att kläda sig själv i säck och aska
och läsa syndabekännelsen. Ty jag tror, att när man utgår från det
ekonomiska kaosläge, i vilket all världen befinner sig, och märk väl,
en värld som är styrd efter herr Lindmans och privatkapitalismens
ekonomiska grundlagar — då kunna vi i denna stund säga, att vi
uppleva för närvarande de ekonomiska privatkapitalistiska teoriernas
fullkomliga bankruttförklaring. När man ser industrien avstanna
över all världen, ser varuutbytet avstanna, ser arbetslösheten växa,
ser valutan i fullkomlig anarki, ser våra egna företagare, som talat
om den fulla friheten och bort med statligt förmynderskap, ändå anropa
regering: hjälp oss, hjälp oss, giv oss tullar och åter tullar, vi
kunna icke klara oss själva, vi drunkna om vi icke erhålla svenska statens
hjälp —• kan man icke då vara ense om att vi uppleva privatkapitalismens
fullkomliga bankrutt? Jag vill gentemot herr Lindman och
hans tro — ty här kan självfallet icke vara tal om annat än tro, ehuru
baserad på erfarenhet — säga, att min tro är den, att utvecklingen
från det ekonomiska kaos, dit den privatekonomiska kapitalismen
med naturnödvändighet drivit alla samhällen, går på socialismens vägar
fram till ett bättre ordnat ekonomiskt samhälle.

Kanske icke vår generation men den som kommer skall få att
avgöra den frågan, huruvida som tillförne Sveriges väldiga naturrikedomar
skola efter herr Lindmans metoder kunna av ett fåtal ägas
och exploateras, eller, som vi socialister vilja, dessa väldiga värden
skola kunna av hela samhället antingen ägas eller i varje fall kontrolleias
och utnyttjas till gagn för hela samhället och alla dess medlemmar.
Det gäller att välja mellan herr Lindmans väg, att Sveriges
produktion alltjämt skall drivas med vinsten som enda motor och sedermera
fram till oundvikliga ekonomiska kriser eller om den skall
drivas, som vi vilja, med hänsyn till behovet. Och det skall avgöras,
om man alltjämt skall följa herr Lindmans vägar, att ledningen av
Sveriges ekonomiska liv skall tillhöra ett litet fåtal, eller om Sveriges
män och kvinnor, handens och hjärnans arbetare, skola kunna
samfällt bestämma över och leda de ekonomiska företag, där de själva
äro anställda. Sedan skall det avgöras, om man skall alltjämt
följa herr Lindmans vägar, att resultatet av allt detta samfällda arbete
skall tillfalla ett fåtal eller hopas till svindlande värden- på få
händer, eller om, som vi socialister vilja, det skall tillfalla dem,
som verkligen arbeta samfällt inom de ekonomiska företagen.

Detta är självfallet framtidsmusik i det läge vi nu befinna oss
i, men mot herr Lindmans reaktionära tro sätta vi socialister vår
tro, att med lång sikt är det på de vägarna man kan arbeta sig fram
ur det ekonomiska kaos, där allt vad vi nu göra endast är palliativ,
som i längden icke kunna hjälpa.

Hans excellens herr statsministern friherre De Geer: Herr

Måndagen den 17 januari, f. in.

61 Nr 3.

talman! Den ärade talare, som här hade ordet först i dag på förmid- Vid remiss av
dagen, ställde ett par uppmaningar till regeringen eller kanske sna- *t<asverksrare
uttalade sin besvikelse över, att regeringen icke vidtagit ett par ProP^^onen
av honom såsom önskvärda ansedda åtgärder. Det första var, att (Forts)
för att främja friheten här i landet och skapa lugn, trygghet och
arbetsro bolde regeringen föreslå upphävande av 8-timmarslagen.

Dör min enskilda del har jag den optimistiska uppfattningen, atl
trots de svårigheter och olägenheter, som ha gjort sig kännbara nu
under övergångstiden, den reformen likväl i förening med de ökade
bildningsmöjlighcter, som nu stå öppna för alla och envar, småningom
skall visa sig verkligen kunna leda till det mål, som var avsett:
en allmän höjning av arbetarklassen såväl i allmänt medborgerligt
avseende som i fråga om arbetsduglighet. Jag medgiver visserligen,
att början icke varit så god, som man hade hoppats. Det har icke
visat sig, att arbetarna i sitt arbete inlagt den intensitet, som man
hoppades skulle bli följden av den förkortade arbetstiden. Men jag
är övertygad om att i den mån som upplysningen stiger, skola arbetarna
inse, att det är mest förenligt med deras egen fördel att göra
sitt bästa för att genom goda arbetsprestationer befrämja industriens
framgång. Skulle man upphäva denna lag just nu, så skulle det
naturligtvis vara till absolut ingen nytta under en tid av sådan arbetsbrist,
som nu råder. Men upphäver man den och det sedan, som
vi hoppas, kommer bättre konjunkturer, så att arbetet skall kunna
drivas med full fart igen, tro herrarna då, att det skulle varg lyckligt
att på nytt börja strider om 8-timmarslagen, denna lag, som
så många år varit ett önskemål för arbetarna i hela världen? Jag
tror icke, att det skulle bidraga till att upphjälpa det ekonomiska tillståndet
här i landet, om det då skulle bli strid på allvar om denna
sak. Det finns tillräcklig anledning till strid ändå. Jag tror icke,
att man på den vägen skall vinna lugn, trygghet och arbetsro.

Emellertid kan det icke bestridas, att lagen, som ju utgavs såsom
en försökslagstiftning, redan i tillämpningen visat betydande olägenheter,
och jag tror, att detta erkännes icke blott av arbetsgivarna
utan även från arbetarhåll. Det lider icke något tvivel, att en stor
del av dessa olägenheter skola kunna avhjälpas, utan att man därför
förfelar lagens syfte. Att nu ingå här på frågan, i vad avseende
och på vad sätt detta skall sko, kan icke komma i fråga. Det har
igångsatts en utredning, och i denna utredning deltaga å ömse sidor
män, som åtnjuta det största förtroende bland dem, vilkas intressen
de representera. Självfallet måste regeringen avvakta det resultat,
vartill de kunna komma.

Även om man icke hade dessa skäl för att icke föreslå lagens
upphävande, finnes det ett, som jag tycker, alldeles avgörande skäl
däri, att Sverige har inträtt i Nationernas förbund. I fredstraktaten,
där de allmänna principerna för förbundet angivits, heter det
i en paragraf: »De höga fördragsslutande parterna erkänna, att lönearbetarnas
fysiska, moraliska och andliga välbefinnande är av den
största betydelse från internationell synpunkt, och hava för befräm -

Nr 3. 62

Måndagen den 17 januari, f. m.

Vid remiss av
statsverkspropositionen

m. m.
(Korts.)

jande av detta upphöjda syfte grundat den i avdelning I omförmälda,
till Nationernas förbund anslutna permanenta organisationen.» Efter
några ord om denna organisation heter det vidare: »Uppställande
av åtta timmars arbetsdag och 48 timmars arbetsvecka såsom mål
över allt, där detta ännu ej blivit uppnått.» Det skulle väl i internationellt
hänseende väcka en för Sverige föga smickrande uppmärksamhet,
om Sverige, som redan antagit en sådan lag, nu skulle upphäva
den.

I övrigt har riksdagen i skrivelse den 12 juni 1920 anhållit om
framläggande av de förslag till ändringar i lagen, som kunna finnas
påkallade av vunnen erfarenhet om lagens tillämpning och vilka, utan
att rubba lagens grunder, kunna vara ägnade att bättre anpassa densamma
efter det praktiska livets krav. Regeringen ämnar ställa
sig denna riksdagens uttalade önskan till efterrättelse och kommer
således icke att föreslå något upphävande av lagen.

Vidare yttrade herr Lindman några ord om att den nya rogp-;ngen
ej borde väja för att undanröja de hinder, den föregående regeringen
lagt för en fri utveckling i ekonomiskt avseende här i landet, och
han menade därmed, att regeringen borde upphäva den s. k. socialiseringskommittén
och avsluta dess verksamhet.

Denna socialiseringsnämnd, som den rätteligen kallas till skillnad
från en annan socialiseringskommitté, som benämnes kommittén
för förstatligandet av järnvägarna — den senare har man icke
hört så mycket opposition emot, ehuru dess arbete naturligtvis i mycket
hög grad avser socialiseringsåtgärder — den tillsattes den 22 juni
1920 för verkställande av utredning angående lämpligheten av
och betingelserna för ett överförande i samhällets ägo eller under samhällelig
kontroll av naturtillgångar och produktionsmedel, som äro
för landets ekonomi och befolkningens välstånd av större vikt eller
eljest prövas böra omhändertagas av samhälleliga organ. Nämnden
har igångsatt undersökningar, och ytterligare sådana äro planerade,
men några förslag hava ännu icke hunnit utarbetas. T de direktiv
nämnden fick genom dåvarande statsministerns uttalande till statsrådsprotokollet
framhölls av statsministern, att nå?on schematisk
socialisering av hela produktionen icke är avsedd, utan att en fri
prövning borde äga rum av frågan om de områden, för vilka socialisering
kunde vara påkallad, och vidare att det enskilda vinstintressets
betydelse måste beaktas ävensom att samverkan av olika former
för samhällelig och privat produktion vore önsklig. I samband
härmed erinrade statsministern om olika sätt för lösning av
det organisatoriska problemet vid enskilda företags överförande i allmän
ägo eller under allmän kontroll, som redan tillämpats här i landet
såsom i fråga om järnvägar, telegraf, telefon, post, skogsdrift,
vattenkraft, tobakstillverkning, vin- och sprithandel, de lappländska
malmfälten o. s. v.

Även om man, såsom fallet är med mig och mina kolleger i regeringen,
icke tror på nyttan av statsdriftens allmännare utsträckning,
synes det mig dock alldeles icke vara något samhällsvådligt att

Måndagen den 17 januari, f. m.

63 Nr 3.

låta en sådan utredning som den ifrågavarande fortgå utan vid rtmw» av
inblandning från regeringens sida. Nämnden synes mig hava
berättigat anspråk på att få framlägga sina förslag. Den re- m. m.

gering och den riksdag, som en gång kommer att pröva des- (Forts.)

sa, hava sin fulla frihet därvidlag, och den gamla satsen,
att ingen bör dömas ohörd, bör äga sin tillämpning även gentemot
(dem, som i ett sådant fall som detta vilja visa, hur de tänkt sig
de ekonomiska problemens lösning. Och för övrigt, vart skulle det
leda, om man sloge in på den vägen, att en nytillträdande regering
skulle undersöka, om någon av de utredningar, som igångsatts av en
föregående regering, äro lämpliga eller olämpliga och låta dem, som
regeringen för sin del ansåg olämpliga, avstanna? Med de täta regeringsskiften,
som äga rum nu för tiden, skulle det bli en hopplös
villervalla. Jag tror icke, att något parti eller någon regering skulle
vinna på att vidtaga sådana åtgärder. Regeringen har därför kommit
till det resultatet, att något hinder för fortgången av denna utredning
icke bör läggas.

Som tiden nu var långt framskriden och många talare anmält
sig för yttrandes avgivande, beslöt kammaren, på hemställan av herr
talmannen, att Hopskjuta den vidare debatten rörande förevarande
propositioner till kl. 7 e. m., då enligt utfärdat anslag detta plenum
komme att fortsättas.

§4.

Avgå vos följande motioner, nämligen av:

Herr Versson i Fritorp, nr 7, om meddelande av föreskrift att
val av kommunalfullmäktige må under viss förutsättning kunna ske
å kommunalstämma;

herr Westman m. fl., nr 8, om förstärkande av riksbankens avbetalningslånefond; herr

Osberg:

nr 9, om förhöjd pension åt förre arbetaren vid statens järnvägar
Carl Fredrik Andersson; och

nr 10, om skrivelse till Kungl. Maj;t i fråga om meddelandet av
tillstånd till lotteri företag;

herr Olsson i Ram sta:

nr 11, om skrivelse till Kungl. Maj:t angående åtgärder för spridande
av kunskap och färdighet i enklare bokföring, lämpad för
deklarations avgivande; och

nr 12, om förlängd giltighetstid för lagen med vissa bestämmelser
mot oskälig arrendestegring;

herrar Jonsson i Risinge och Westman, nr 13. om skrivelse t:ll
Kungl. Maj:t i fråga om ändring av i lagen om fattigvården meddelade
stadganden rörande förvärv av hemortsrätt;

Nr a 64

Måndagen den 17 januari, e. m.

herr Paulsen:

nr 14, om tillägg till 1 § i lagen om fattigvården; och
nr 15, om tillägg till 1 § i lagen om införsel i avlöning, pension
eller livränta; samt

herr Hansson i Stockholm:

nr 16, med förslag till lag om befrielse för vissa värnpliktiga
från skyldighet att fullgöra reservtruppövning; och

nr 17, med förslag till lag om befrielse för vissa värnpliktiga
från skyldighet att deltaga i landstormsövning.

Nämnda motioner bordlädes.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 4,42 e. m.

In fidem
Per Cronvall.

Måndagen den 17 januari, e. in.

Kl. 7 e. m.

Fortsattes det på förmiddagen började sammanträdet.

§ 1.

Anmäldes och godkändes riksdagens kanslis förslag till riksdagens
skrivelse, nr 12, till Konungen angående val av deputerade
att, jämlikt § 54 regeringsformen och § 50 riksdagsordningen, med
Konungen överlägga.

§ 2.

statsverksaV Herr talmannen anmälde, att debatten rörande Kung! Maj:ts
propositionen propositioner nr 1, angående statsverkets tillstånd och behov, samt
m. m. nr 2, om tilläggsstat till riksstaten för år 1921, nu komme att fortforts.
) sättas; och lämnades enligt förut skedd anteckning ordet till

Herr Nyländer, som anförde: Herr talman, mina herrar!
När man studerar statsverkspropositionen, märker man väl, med vilka
svårigheter finansministern haft att kämpa, och att det under nuvarande
tryckta ekonomiska situation och inför utsikten av en fortsättande
lågkonjunktur sannerligen icke varit lätt att få det hela
att gå någorlunda ihop. Ehuru vi lyckligtvis i vårt land undsluppte
det förödande världskriget, göra sig dock, såsom av statsverks -

65 Nr 8.

Måndagen den 17 januari, e. m.

propositionen framgår, dess sorgliga ekonomiska konsekvenser na- remi* av
turligt nog i olika former även gällande hos oss, former, som i kort- stal*verksliet
kunna betecknas med stark kapitalbrist och en allmän svår de- Pro%*,t”nen
Passion inom näringslivet. Om alltså huvudorsaken till det svåra (Fort».’)
läge, i vilket vi nu befinna oss, varit kriget, få vi emellertid icke
helt uteglömma, att en bidragande orsak till detta läge även varit
egna åtgöranden inom vårt eget land och däribland även beslut, fattade
inom denna byggnad. Jag tänker för min del härvid särskilt
på de senaste årens skattepolitik och 8-timmarslagen, vilkas verkningar
nu visa sig på ett sätt, som många av näringarnas målsmän
både inom och utom riksdagen för länge sedan förutsagt. Genom
den av riksförsamlingen in absurdum åtdragna skatteskruven, särskilt
i vad den avser våra aktiebolag, ha under de gångna årens
goda konjunkturer ur våra näringar till största delen utpressats den
ekonomiska motståndskraft, som från näringslivets representanter
ständigt framhållits såsom blivande nödvändig, när de sämre tiderna
skulle stunda, de tider, som just nu äro inne. Det har från dessa
håll. här inom riksdagen gång på gång, men tyvärr förgäves, framhållits
det fördärvliga i en skattepolitik, som utan vederbörlig hänsyn
till penningvärdets fall och de därmed för näringslivet ökade kapitalbehoven
gatt ut pa att från handel, industri och sjöfart i form
av en till ytterlighet skärpt inkomst- och förmögenhetsskatt, krigskonjunkturskatt
och tonnageskatt taga ut så mycket som möjligt för
stunden utan tanke pa framtiden, en taktik ledande och förledande
till att utgifterna i proportion till dessa konstlat framskapade och
framkramade inkomster utan tvingande nödvändighet ökats till att
uppsluka i varje sund hushållning nödiga besparingar. Efter herr
Thorssons i dag hållna anförande kan det vara lämpligt att i detta
sammanhang erinra om hurusom endast för ett par år sedan, då vi
opponerade oss mot B-skatten, genom vilken ur vårt näringsliv framtvingades
7 V2 miljoner kr„ vi från dåvarande finansministern, herr
Thorsson fingo till svar: »För industrien äro dessa 7 V2 miljoner endast
såsom en pris snus.»

Säkert är, att ep massa vederhäftigt ledda företag i vårt land
nu skulle haft betydligt större möjligheter att genom arbete på lager
och andra åtgärder hålla sin verksamhet i gång och därmed arbetslösheten
borta, om dessa företag icke så utpumpats på tillgängliga
medel genom de abnorma skatterna. Jag kan icke underlåta att när
jag är inne på dessa frågor göra en liten invändning gentemot herr
■Vennerström, som i dag från sitt håll ställde i utsikt nya krav på
vårt näringsliv. Jag vill erinra honom om, hurusom jag för ett par
år sedan i en debatt gentemot honom framhöll, att det icke kunde
ga att fortsätta pa det sättet att endast pressa ut nya penningar ur
våra näringar och han då svarade: »Ja, vi skola nog försöka pressa fram
nya guldägg ur», såsom han uttryckte sig, »den Nylanderska guldhönan.
» Mep jag invände därpå, att en vacker dag blir det förlorade
ägg, och det är just vad det blivit.

Utan tillbörlig hänsyn , till de svåra valutaförhållanden, vilka
såsom av statsverkspropositionen framgår ge anledning till många

Andra hammarens protokoll 1921. Nr 3. 5

Nr 3. 66

Måndagen den 17 januari, e. in.

Vid remiss av störa bekymmer, och utan en allvarlig tanke på nödvändigheten
statsverks- ay gka(j produktion och besparingar, genomfördes också trots många
proposihonen varningar från näringslivets representanter 8-timmarslagen i den yt(Forts.
) terlighetsform, som i vårt land blev fallet, varefter i praktiken, sedan
denna lag trätt i kraft mot många försäkringar från förkämparna
för denna lag, följt en benhård, byråkratisk tillämpning av densamma,
en tillämpning, som i sin mån starkt bidragit till försvårandet
av konkurrensmöjligheterna hos den svenska industrien, det ma nu
gälla konkurrensen i utlandet eller på var egen hemmamarknad.. Hur
denna lag verkat ur ekonomisk synpunkt lämnade verkstadsföreningen
på sin tid en ganska intressant redogörelse för. Som ett detaljexempel,
aktuellt just nu och belysande nog, förtjänar att anföras,
hurusom chefen för en av Sveriges mest världsbekanta industrier för
ett par dagar sedan påpekade, hurusom en del av detta företags produktioner
fördyrats med mer än 30 %, uteslutande till följd av 8-timmarslagen och dess följder. När man härtill lägger, att valutaförhållandena
och de inom vårt land för övrigt höga produktionsprisen
lägga ytterligare stora hinder i vägen för våra näringar, inser
man lätt skälen till att inskränkningar och avskedanden, driftsinställelser
och fallissemang äro de faktorer, som nu tyvärr utmärka
det ekonomiska läget inom vårt land.

Vid fjolårets riksdag försökte några riksdagskamrater jämte undertecknad
att få i en motion framförd nödvändigheten av att till
skydd för våra näringar och särskilt våra industrier få tulltarifferna
upp i proportion till penningvärdets fall, men tyvärr avslogs denna
motion. Om så icke skett, hade antagligen åtminstone i vissa fall
ökade tullinkomster beretts staten, varjämte troligen den oerhörda
importen under förlidet år, som i många fall enligt de flestas uppfattning
varit ganska onödig, icke blivit fullt så stor — en sak,
som ur nationalekonomisk synpunkt alltid är en fördel, när det gäller
sådana lyxvaror, som i många fall voro föremål för oerhörd
import under förlidet år. men vilket vore det i ännu högre grad nu,
enär, såsom i statsverkspropositionen vid beräknandet av inkomsterna
framhållits, denna överskottsimport till en betydande del finansierats
av det kapital, vi indragit i form av utländska fordringar.. Därjämte
hade troligen en del industrier nu bättre kunnat hållas i gång, och
vad prisnivån inom landet beträffar är jag övertygad om att det
prisfall, som sedermera kommit, ändå skulle hava gjort sina verkningar
här hemma. Efter 1920 års stora import är denna fråga om
tulltarifferna, såvitt jag kan se saken, betydligt mera komplicerad
än vid början av 1920, och vi veta också, att den är bransch efter
bransch föremål för särskild behandling och .utredning alltefter de
olika industrigrenarnas behov — en sak, för vilken man givetvis bör
vara tacksam, då denna fråga nu enligt min uppfattning, icke får
och icke kan tagas schablonmässigt rörande hela industrien. -Tåg
kan emellertid icke underlåta att uttala den förhoppningen, att den
igångsatta utredningen må bli färdig så snart som möjligt, ty om
den senaste tidens utveckling fortsätter och inga lättnader i ekonomiskt
hänseende under den närmaste tiden framträda, riskera vi, att

Måndagen den 17 januari, e. m.

67 Nr 3.

ytterligare störa delar av våra industrier nedläggas eller inskrän- remiss av
kas. stalsverks Ur

alla synpunkter är det därför tydligt, att vi i dessa brydsam- pro^8lt^onen
ma tider böra göra^allt för att lätta bördorna för vårt lands nä- (Forte.'')
ringar, det. gäller både handel, industri, hantverk och sjöfart, jordbruk
och fiske, vilka sistnämnda nu mer än på länge få vidkännas
vad konkurrensen från utlandet betyder på hemmamarknaden och
vad svåra valutaförhållanden betyda på de avsättningsfält, vilka nu
annars skulle kunna komma i fråga för dessa näringar. Inför dessa
svårigheter får man, såvitt jag ser saken, åtminstone vara finansministern
tacksam för att han icke ökat den nu gällande skatteskalan
till ännu större höjd än de redan existerande 175 %, som ändå är alldeles
för hög.

Jag får också uttala den förhoppningen, att de — och det även i
denna kammare — som ej förut velat lyssna till varningarna, de
manga gånger framställda varningarna, från näringslivets målsmän,
numer ville göra detta och förstå, att den enda utveckling, som är riktig
i nationalekonomiskt och socialt hänseende är den, som från första
början uteslutande bygger på en solid ekonomisk basis, d. v. s. i detta
fall pa ett sunt, fritt och av staten vårdat och ej av staten utkramat
näringsliv.

Skälen till att riksdagen nu måste inskränka sig till det allra
nödvändigaste i utgiftsväg, en sak, i vilken regeringen genom sitt kraftiga
beskärande av anslagsäskandena sökt föregå med gott exempel,
äro desto större, som vi tyvärr synas stå inför än mer fallande konjunkturer,
vilka måste komma att gorå näringslivets ställning ännu
svårare, om ej lättnader kunna åvägabringas.

Vi stå nu emellertid, som herr Thorsson också i dag i sitt anförande
påpekade, i denna sorgliga belägenhet, och att då endast klaga
över att vi genom de av mig förut nämnda skattepolitiska och lagstiftningsåtgärderna
stå sämre rustade än behövligt varit, räcker ej, utan
man måste fråga sig, om ej något kan göras i mera positiv form för
näringslivets underlättande.

Vad en del industrier beträffar, som under normala förhållanden
tillfredsställa det inhemska behovet, ha de under fjolårets lopp i ståndigt
stigande antal anhållit om ett mera avvägt tullskydd, en fråga,
vilken, som jag förut nämnde, nu är föremål för utredning, vadan jag
saknar anledning att närmare ingå på densamma.

Vad våra exportnäringar beträffar, är det emellertid att märka,
att de på många håll lida av samma valutasvårigheter som den industri,
som på hemmamarknaden skall kämpa med utlandets, ty genom flera
länders abnormt låga valuta blir naturligt nog de svenska exportprodukterna
till sitt pris så höga, att de omöjligtvis kunna vinna avsättning
i konkurrens med andra i valutahänseende ur exportsynpunkt
bättre ställda länder, vartill kommer, att den stora viktiga ryska
iharknaden generellt sett fortfarande kan betraktas som stängd.

Varken de i fjol tillsatta finanssakkunniga, vilkas yttrande i dag
av herr Lindman berördes, ekonomiska rådet eller Brysselkonferensen
kunna, självklart nog, ej avgöra, när en av alla önskad stabilisering i

Nr B. 68

Måndagen den 17 januari, e. in.

Vid remiss av val utaf örliållan flen a kan inträda, ty det är ju för mycket begärt, att
de skola vara profeter. Vi måste följaktligen till en början inskränka
oss till att målmedvetet och metodiskt söka följa de anvisningar, som
(Fort*.) nämnda representationer givit. Under tiden måste emellertid tillses,
huruvida ej staten samtidigt kan stödja näringslivet, och jag ber då
att i någorlunda positiv riktning få beröra de affärsdrivande verkens
ställning till det enskilda näringslivet.

Det fortgående prisfallet måste givetvis för affärsverken medföra
minskade utgifter, såsom ju också i statsverkspropositionen beräknas,
exempelvis för alla löner i förhållande till prisindexens nedgång, vid
inköp av viktiga råmaterial såsom stenkol m. m. Jag hade för min
del hoppats, att i statsverkspropositionen finna en antydan om att med
hänsyn till detta väntade prisfall de nu så oerhört uppdrivna taxorna
för järnvägar, post och telegraf, vilka taxor ligga till grund för inkomstberäkningen
för dessa verk, skulle kunna minskas allt eftersom
utgifterna för verken gingo ned, något, som måste bliva till fördel för
vårt i detta hänseende och på dessa områden nu så hårt tyngda näringsliv.
Fall hava ju faktiskt inträffat, då fabriker i inre delen av
landet måst stoppa på grund av att deras produkter i skeppningshamnen
vid export från Sverige blivit för dyra på grund av de gällande
höga fraktsatserna till hamnen.

Tyvärr tycks av statsfinansiella skäl i statsverkspropositionen den
på detta sätt genom prisfallet eventuellt ökade marginalen mellan inkomster
och utgifter helt beräknas komma statsverket till .godo. och
ej, som jag som sagt hoppades, bliva en första lättnad i näringslivets
förhållande till staten. Visserligen har riksdagen med skärpa framhållit
nödvändigheten av att de affärsdrivande verken böra och måste
skötas affärsmässigt, men drivet alltför långt torde detta önskemål
från riksdagens sida bliva ett tveeggat svärd, då affärsmässigheten
kan gå så långt, att den i en tid som denna onödigt och alltför länge
trycker näringslivet.

Frågan gäller därför, huruvida ej fraktsatserna för våra exportvaror
undan för undan skulle kunna sänkas i. förhållande till den utgiftsminskning,
som man enligt statsbehandlingen i statsverkspropositionen
räknar med. Detta skulle som sagt kunna bliva till fördel
för våra nu med störa svårigheter kämpande exportindustrier, som
hittills ej låtit göra sin röst hörd i samma utsträckning som övriga
näringar, enär de i vissa branscher först senare träffats av de svåra
konjunkturerna och för övrigt i det längsta hoppats pa en förbättring.
Jag vill naturligtvis icke underlåta att påpeka, att den allmänna depressionen
ute i världen är en av de viktigaste orsakerna, men läget
är emellertid för dem ur konkurrenssynpunkt så. svårt, att staten måste
taga hänsyn även till deras krav, och en möjlighet härtill föreligger
enligt min uppfattning just i en successiv lindring av fraktsatserna,
allt eftersom utgifterna för järnvägarna minskas. Jag vet visserligen
mycket väl, att i många fall lindring för exporten har bevil.iats
.— jag erinrar om gällande exporttariffer, som dock endast omfatta
järn och stål, järnmanufaktur och maskiner •—men va(^ JaS här åsyftar,
är allmängiltiga sänkningar, och att samtidigt även redan bevil -

Måndagen den 17 januari, e. m.

69 Nr 3.

jade reduktioner ytterligare fortsättas i proportion till den väntade
utgiftsminskningen. En reduktion efter dessa principer skulle dock
naturligtvis ej endast beröra exportindustrien utan även den industri
och det hantverk, som arbetar på tillfredsställande av landets egna
behov, vidare lantbruket, allt enligt min uppfattning i sin tur bidragande
till en sänkning av prisnivån.

I få ord! Det skulle vara en oriktig politik att vid ett eventuellt
fortsatt prisfall fastlåsa de affärsdrivande verkens tariffer vid
nuvarande höjd, men det ser tyvärr ut, som om så skulle
bliva förhållandet, ja, än värre, ty efter vad som i statsverkspropositionen
antydes, tycks meningen vara att åter höja det inrikes postportot,
som redan är så högt uppskruvat. Jag vill då erinra om att
det finns ännu en utgiftspost på postverkets konto, som kommer att
drabba våra med utlandet konkurrerande näringar, i det att utrikes
postportot kommer att fördubblas från den första februari. Det är
ju något, som vi här icke kunna besluta om, då det redan är fastställt,
och är en internationell fråga, men i dessa tider är det däremot eu
mycket obehaglig nyhet för alla, att det inrikes postportot nu åter kanske
skall höjas, istället för att de flesta hoppats, att det nu skulle vara
slut på alla dessa höjningar och att vi i stället snart skulle få motse
lindringar.

Som jag nyss nämnde, tillämpas redan vissa exporttariffer i billigare
skala för vissa industrigrenar, men man bör ändå, såvitt jag
ser saken, söka få reduktion till stånd även för dessa i proportion till
utgiftsminskningen.

Frågan kan även från statsfinansiell synpunkt bli en bokföringsfråga,
då man enligt min uppfattning å ena sidan genom fortskridande
sänkningar av fraktsatserna möjligen kan få mera liv i
exporten, ökad trafik och därigenom kompensation för de genom tariffsänkningen
minskade inkomsterna, dels därigenom att man å andra
sidan kan på detta sätt hoppas på att driften så underlättas för en
del företag, att de dels kunna undvika avskedanden av sina arbetare
och därigenom bespara stat och kommun arbetslöshetsunderstöd, dels
däri att genom en fortsatt drift skatteob.jekten för staten bli större.

I detta samband förtjänar även påpekas att nu gällande samtrafiksavtal
med utlandet i många fall äro till stor nackdel för det svenska
näringslivet.. Visserligen kan häremot invändas, att dessa nackdelar
stå i förhållande till det i statsverkspropositionen berörda valutaproblemet,
men häremot vill jag emellertid invända, att tarifferna
ifråga skulle kunna hava reglerats, om ej samtrafiksavtalen existerade.
För att bevisa, hurusom även härutinnan våra industrier bliva
lidande gent emot utlandet vill jag med hänsyn till frågans stora vikt
draga fram några exempel.

Om en svensk firma exempelvis har att försända 10 ton järnbalkar
500 km., är frakten för dessa, om de skola användas inom
Sverige 483 kronor och om de skola exporteras över svensk hamn sjöledes
438 kronor. Om en tysk firma däremot har att försända samma
parti på en lika lång sträcka inom Sverige, har den endast att erlägga
324 kronor. Vad maskingods beträffar, skulle för samma vikt

Vid remiss av
statsverkspropositionen

m. m.
(Forts.)

Nr 3

70

Måndagen den 17 januari, e. m.

Vid remiss av oe}i för samma längd en svensk firma för användning inom Sverige
propositionen ^ör 6°dset ifråga få betala 868 kronor, under det att en tysk firma
m. m. endast skulle hava att erlägga 543 kronor. Enligt vad som för mig
(Forts.) uppgivits från sakkunnigt håll har en svensk fabrik, exempelvis i
Göteborg, vilken vill försända ett kolly maskindelar om 100 kilogram
till Bergen, att betala i frakt kronor 15,15, oaktat enligt taxorna
frakten för den svenska sträckan endast är kronor 6,64 och för den
norska kronor 6,57, d. v. s. i svenskt mynt ungefär kronor 5,26. Vad
som överskjuter beloppet för den svenska sträckan tillfaller norska
järnvägarna.

Huru nödvändiga förändringar i detta hänseende äro för att vår
inhemska industri skall bliva mera jämställd med den utländska- å
vår egen marknad och därigenom driftsinställelser och arbetslöshet
åtminstone mera undvikas, visa bland annat en del siffror, som Järnkontoret
uppgivit i sin skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om
fraktnedsättning. Och detta är en sak, som icke intresserar endast
industriidkarna och affärsmännen utan, så vitt jag kan se, minst lika
mycket arbetarna.

För sträckan Essen—Malmö, som utgör 811 kilometer, är exempelvis
fraktavgiften för 10 ton järnbalkar kronor 223,60, men för
sträckan Domnarvet—Malmö, som är 649 kilometer, är avgiften 588
kronor. Om man exempelvis skulle frakta verktygsmaskiner från
Dusseldorf till Hälsingborg, vilken vägsträcka har en längd av 909
kilometer, utgår frakten med 399,35 kronor, men skulle man i Hälsingborg
exempelvis vilja köpa verktygsmaskiner från Västerås, till
vilken stad sträckan endast är 578 kilometer, så kostar frakten per
10 ton ej mindre än 987 kronor. Jag anför dessa siffror därför att
man i allmänhet här förbiser, huru dessa fraktförhållanden ytterligare
i stark mån bidraga till att försvåra konkurrensen för vår inhemska
industri, och därför framställer sig frågan — som det är anledning
särskilt framlägga i remissdebatten — huruvida ej snarast möjligt
samtrafiksavtalen borde uppsägas, framför allt som med handelstraktaterna
förfares på detta sätt.

Vår pappersindustri har, som bekant, år för år utvecklats, så
att den mer och mer har kommit att intaga en framskjuten plats ur
exportsynpunkt, och därmed i nationalekonomiskt hänseende. Även
för den ha konjunkturerna under hösten blivit snabbt fallande och
äro för närvarande mycket tryckta. Sedan den ryska marknaden
stängdes, har Finland, vars pappersexport förut huvudsakligen varit
inriktad på nämnda land, kastat sig ut på andra avsättningsfält och
där upptagit en hård konkurrens med det svenska papperet. Inför
risken att även inför fallande priser och därav följande utgiftsminskningar
för våra järnvägar få våra frakttariffer fastlåsta en längre
tid framåt kan jag ej underlåta att omnämna, att enligt den finska
förordningen av den 20 december 1920, som från finsk synpunkt innebär
högst avsevärda förhöjningar av såväl passagerare som godstarifferna,
skall man vid transporter där på 100 kilometer och per 100
kg. för omslags- och tidningspapper i allmänhet betala en fraktsats
av 5,70 finska mark, vilket i svenskt mynt utgör knappt 85 öre. Ett

Måndagen den 17 januari, e. m.

71 Nr 3.

svenskt pappersbruk eller pappersfirma bär däremot, efter vad lag 1 ''%£Z£rk*tm
kunnat uträkna, att för samma kvantitet och vä planka betala kronor propositionm
1,79. I Norge gäller för samma kvantitet och våglängd ett pris av m. m.
l’4o''norska kronor, d. v. s. i svenskt mynt ungefär 1,12 kronor. (Forts.)

Vad jag härmed anfört innebär från min sida ej någon kritik mot
själva skötseln av våra affärsdrivande verk, då detta är en alltför invecklad
fråga att av mig i detta samband beröras, utan vad .lag härmed
i anslutning till statsverkspropositionen vill göra är att fasta
statsmakternas ivriga och energiska uppmärksamhet på vikten av,
att näringslivets betungande taxor och tariffer — från järnvägar,
post och telegraf — ej fastlasas och att man således med skalig marginal
mellan inkomster och utgifter följer med det fall mot mera
stabila prisförhållanden, på vilka vi alla hoppas, att vidare utgifterna
till det yttersta inom alla de affärsdrivande verken nedpressas
— inom järnvägarna är ju för övrigt en särskild kommitté sysselsatt
med en utredning av dessa och andra frågor — och att riksdagens uttalade
önskemål om affärsmässig skötsel av^statens verk ej drives
så långt, att det kommer att innebära en alltför tung börda för vårt
näringsliv, som nu, efter flera års oerhörda inbetalningar i skatter
till statsverket, är i behov av och hoppas på dess stöd och lättnader
i anspråken från dess sida. .

Herr talman! Jag hade tänkt inskränka mig till att framföra
dessa frågor. Men under remissdebatten i dag har det från herr Löfgren
i Stockholm riktats en del anmärkningar emot det förslag, som
är framställt rörande förändringar och omorganisation av utrikesdepartementet.
Visserligen riktade herr Löfgren ej därvid någon anmärkning
varken mot den nuvarande chefen för utrikesdepartementet,
ej heller mot oss i denna kammare närvarande sakkunniga inom
den kommitté, som utarbetat förslaget i fråga, nämligen herr Branting
och mig. Men då därvid berördes frågor, som dock naturligtvis
stå i samband med de åsikter, som framlagts av oss, vill jag för min
del ej underlåta att göra ett par påpekanden i anledning av vad herr
Löfgren anförde. , .

Herr Löfgren gjorde gällande, att enligt hans uppfattning skulle
vi först hava sett till att instruktionerna, som enligt honom utgöra
själva ryggraden inom departementet fastställts, och att vi först sedan
bort övergå till själva organisationen av departementet och var utrikesrepresentation.
Han framställde som sin asikt, att. det vore att
taga saken felaktig väg att handla på det. sätt, som vi gjort. Jag
kan icke se saken så. Första ursprunget till vad som nu åstadkommits
är ju den motion, som jag på sin tid framlade och som ledde till
riksdagsskrivelse i frågan. Men jag far försäkra, att da. var min
tanke den, att vi snarast möjligt skulle få en förstärkning^just inom
utrikesrepresentationen, så att vi på det sättet skulle fa de. kontakter
och rapportörer, som vi behövde under de snabba skiftningar,
som i olika hänseenden under dessa år gjort sig gällande i olika länder.
Det är naturligt, att jag från min sida då först och främst siktade
på det rent kommersiella, men även om läget nu i ekonomiskt
hänseende är ett annat än då motionen framlades och då seder -

Nr 3. 72

Mundagen den 17 januari, e. m.

FttaSl“”mfa rik„sdagsskrivelsen avlämnades, vill jas påpeka, att vi konpropositionen
s „ försökt följa den principen att få ut vederbörliga och nöd m.

m. vändiga tentakler till viktigare länder och platser, och detta icke blott
(Forte.) ytr kommersiell utan även ur diplomatisk synpunkt. Sålunda hava
i från kommersiell synpunkt så viktiga platser som exempelvis Batavisk
och Kalkutta upprättats särskilda generalkonsulat, varjämte liandelsattachéposter
i viktiga avsättnings- och produktionsländer inrättats,
exempelvis i Ostasien, i Holländska Indien, i Brittiska Indien

m. fl. länder. Dessutom hava till förstärkning av beskickningarna_

alltså ett komplement till det rent diplomatiska inslaget vid viktiga
beskickningar anställts handelsattachéer, exempelvis med titeln
handelsråd i Paris och Madrid och vidare vid beskickningen i Warscliau.

• anSar kommersiella instruktionen har denna uppskju tits,

därför att därom en utredning pågår inom utrikesdepartementet
sedan längre tid tillbaka. Det har visat sig, att detta är en ganska
komplicerad fråga, och för övrigt är jag av den uppfattningen, att
vad det rent kommersiella beträffar vore det ett fel att med altför
tyngande och alltför detaljerade instruktioner binda de representanter,
som äro utsända eller skola utsändas från Sverige med en mera kommersiell
mission. De behöva alla så långt möjligt är handla efter eget
klokt omdöme, efter egen erfarenhet och ej bindas alltför mycket av
nagra instruktioner. ^ Därför har hittills i instruktionsväg mycket
litet utarbetats för vara handelsattachéer. Huru dessa fullgjort sitt
värv är en sak, som jag emellertid icke här vill nu ingå på.

Sedan jag sålunda försökt påpeka, att många poster, såsom generalkonsulat,
^handelsattachébefattningar etc., upprättats, vill jag även
gorå en invändning mot det papekanclet, som herr Löfgren gjorde,
att han ansag det onödigt att upprätta en del beskickningar exempelvis
på Balkanhalvön och i andra länder. _ Jag kanske missuppfattade
detta, men jag fattade det så, och jag vill invända däremot, att flera
av dessa länder redan hava upprättat beskickningar här, och därmed.
visat sin önskan att icke blott i kommersiellt utan även i diplomatiskt
hänseende komma närmare vårt land, och att det därför skulle
vara, såvitt jag ser saken, opraktiskt och oklokt, ja, oartigt att ej
möta dem med samma förståelse.

Vad uppförandet av poster på ordinarie stat beträffar, har det
iör kommittén framstått såsom önskvärt, att utrikesdepartementet
icke borde hava en så stor personal stående på extra stat, då detta ur
administrativ synpunkt skulle vara synnerligen olyckligt, vartill kommer
att det naturligtvis från rekryteringssynpunkt är högeligen önskvärt,
att det blir så många platser som möjligt på ordinäre stat. Det
ar just i rekryteringen som man försökt att få in ett demokratiskt inslag,
som ju även herr Löfgren något berörde.

i^a<L t111 titeln ambassadör beträffar på vilket herr Löfgren anmärkte
behöver den endast beröras i största korthet, då den ju av oss
icke upptagits som något förslag utan endast insatts i kommittébetankandet
för den händelse det i framtiden mot all förmodan skulle
visa sig nödvändigt att upprätta några sådana poster. Det har då

Måndagen den 17 januari, e. m.

73 Sr 3.

inom kommittén ansetts önskvärt att redan från början göra betän- Vid remiss av
kandet så smidigt, att man, om det visade sig nödvändigt, kunde få sta,sverksin
detta inom en redan existerande ram.

propositionen

Till slut vill jag endast säga, att huru än vi försöka få fram
organisationen av och en ny instruktion för utrikesdepartementet, så
blir det först som sist en personfråga. Ur den synpunkten vill jag endast
sluta med att uttala den förhoppningen, att vårt utrikesdepartement
och vår utrikesrepresentation i sin blivande definitiva gestaltning
kommer att till sig draga sådana praktiskt och teoretiskt skolade
verkliga krafter, som vi alla var och en i sitt läger verkligen hoppas
på.

Vidare yttrade:

Chefen för finansdepartementet herr statsrådet T a m m: Herr
talman, mina herrar! En del frågor och förhållanden, för vilka jag
i första hand har att bära ansvaret, hava här i dag helt naturligt
blivit föremål för åtskillig kritik och åtskilliga anmärkningar.
Jag skall därför anhålla att i korthet få ange
några synpunkter som för mig varit bestämmande vid framläggandet
av dessa förslag. Jag skall följa anmärkningarna i den
ordning, som de framkommit.

Det har då anmärkts, att inkomstberäkningen skulle vara för hög,
särskilt beräkningen av inkomstskatten. I detta avseende har herr
Thorsson emellertid givit mig rätt så till vida, som han sagt, att
min beräkning är baserad på hållbarare grunder än statskontorets.
Jag har för min del icke kunnat godtaga statskontorets beräkningar,
därför att dessa, som gällde en jämförelse mellan inkomsterna
för åren 1916 och 1917 samt 1921, förutsatte väsentligt
oförändrade skattelagar samt ett relativt konstant penningvärde.
Dessa förutsättningar föreligga icke. Därför har jag ansett mig
böra utgå ifrån de senaste skatteuträkningar, som funnos att tillgå,
eller de för 1920. Dessa skatteuträkningar äro också så till vida
att föredraga framför tidigare sådana, som de hava verkställts enligt
senast fastställda skattebestämmelser, vilka i stort sett torde
bliva desamma, som komma att tillämpas vid 1922 års skatteuträkningar.
1920 års uträkningar äro som bekant baserade på 1919
års inkomstsiffror. Jag har sedan skurit ned de skatteuträkningar,
som gjorts med 15 % för enskilda skattedragare och 40 % för aktiebolag.
Säkerligen skulle detta betyda en ännu starkare nedskärning
för enskilda skattdragare, om man kunnat utgå ifrån 1920 års inkomstskattesiffror.

Givetvis måste man vid beräkningen av de till grund för 1922
års inkomst och förmögenhetsskatt liggande 1921 års inkomster,
såsom ock framhållits i det 1921 års statsverksproposition bifogade
anförandet rörande 1922 års riksstatsinkomster, taga hänsyn till såväl
den allmänna ekonomiska depressionen som ock andra därmed
sammanhängande förhållanden, framför allt den stegring av penningevärdet,
som torde vara att emotse. Dessa faktorer påverka

Nr 8. 74

Måndagen den 17 januari, e. m.

Vid remiss av emellertid i helt olika grad den inkomst- och förmögenhetsskatt,
statsverks- för £922 kan påräknas från enskilda och från bolag med flera

m. m. med dem i nu förevarande avseende jamiorliga skattskyldiga.

(Forts.) Det är på dessa grunder som jag, som sagt, efter överväganden

i skilda riktningar stannat vid den anförda reduktionen för enskilda
till 15 % och för aktiebolag m. fl. till 40 %. Såsom skäl för denna
avsevärda differentiering må i huvudsak framhållas följande.

De enskildas inkomster under år 1919 —■ vilket års inkomstoch
förmögenhetsförhållanden ligga till grund för 1920 års taxeringar
— hade, vad beträffar löneinkomsterna, trots fortgående
stegring i desamma, i genomsnitt ej stigit i proportion till den allmänna
prisnivån. Under år 1920 fortgingo emellertid lönestegringarna
på grund av det under större delen av året alltjämt fallande penningevärdet,
en stegring, vari genomförandet av 8-timmarsdagen
icke torde hava medfört någon mera avsevärd rubbning, enär den
minskning i kroppsarbetarnas löneinkomster, som skulle hava blivit
en följd av den avkortade arbetstiden, lärer hava helt och hållet eller
i det närmaste kompenserats av förhöjda timavlöningar. 1920 års
lönestegringar torde ock hava fått en sådan omfattning, att det
nominella totalbeloppet av löneinkomsterna för detta år. om man
bortser från det av arbetsinställelser föranledda bortfallandet av dylika
inkomster, utan tvivel har ej obetydligt överstigit motsvarande
belopp år 1919. Den lönereduktion, som möjligen kan komma att
äga rum under år 1921, torde sålunda i första hand drabba de löneinkomststegringar,
som tillkommit utöver medelnivån för 1919 års
löneinkomster. Emellertid torde dessa lönereduktioner ej komma
att genomföras i det snabba tempo, som i övrigt kan tänkas komma
att karakterisera krisen.

Aktiebolagens och med dem jämställda skattedragares inkomster
åter torde år 1919 hava passerat sitt maximum och redan under
år 1920 varit i nedgående. Under trycket av vikande konjunkturer
komma bolagsvinsterna under år 1921 helt visst att ytterligare reduceras.
Det torde vara omöjligt att framlägga några påtagliga skål,
i vilken grad inkomstminskningen kommer att ske, men en minskning
med 40 % på skatten synes mig i varje fall kraftig nog.

Vidare har anmärkts, att summan av verkliga utgifter i budgeten
skulle vara för stor. Jag vill icke neka till, att jag själv
haft en sådan känsla, då budgeten sammandrogs, och det föranledde
mig att verkställa en undersökning, vari dessa utgifter bestå. Denna
undersökning har gällt 1921, och den har givit vid handen, att av
summan av verkliga utgifter, som fördelats på departementen, 410
miljoner kronor, över hälften utgöres av anslag till löner, expenser,
resekostnader, skatterestantier och en massa andra anslag, vid vilka
möjlighet att göra besparingar såvitt jag förstår är alldeles utesluten,
utan att man först verkställt noggranna utredningar. De siffror,
som finnas utöver fördelningen på departementen, utgöras som bekant
i väsentlig grad av siffror, där möjligheten att göra besparingar
är mycket ringa. Nu har riksdagen i skrivelse nr 451 år 1920
begärt att utredning skall verkställas rörande möjligheten att genom

Måndagen den 17 januari, e. m.

75 Nr 3.

besparingar och organisationsförbättringar kunna minska utgifterna Vid remiss av
för statsverket. Regeringen har redan vid flera tillfällen haft anled- staisve*ksning
att tänka på denna sak. Tiden har ännu icke tillåtit oss att Pro^l^men
vidtaga några åtgärder i den vägen, men det är min avsikt att, så (Fort*.)
snart jag hunnit fatta ställning till huru den utredningen skall anordnas,
då framlägga ett förslag till dess igångsättande. Jag har
för min del stora förhoppningar på, att om den utredningen kommer
i rätta händer, bör man kunna vänta sig ett mycket gott resultat
av den.

Jag vill emellertid härmed hava sagt, att den roll, som de anslag
jag nyss talade om, spelat i budgetsumman, varit den huvudsakliga
orsaken, att summan av verkliga utgifter icke kunnat nedbringas
så mycket som med hänsyn till de tryckta tiderna kanske
varit önskligt. Då jag själv är övertygad om nödvändigheten, att
— såsom i brysselkonferensens rapport säges — staterna hålla »de
ordinarie årliga utgifterna, inklusive statsskuldens förräntning och
amortering inom den gräns, där de kunna täckas av de ordinarie inkomsterna»
samt att »staterna måste rätta sina utgifter efter sina
inkomster», synes det mig kunna allvarligt ifrågasättas, huruvida
icke den politik, som staten under de närmast föregående åren av
högkonjunktur drivit beträffande bland annat löner och särskilt dyrtidstilläggen,
borde göras till föremål för en revision. I detta avseende
vill jag nämna, att dyrtidstilläggsfrågan varit föremål för
ingående överläggningar inom regeringen, men att vi ännu icke tagit
definitiv ståndpunkt till densamma. Den möjligheten är icke utesluten,
att någon ytterligare jämkning nedåt i dyrtidsanslaget kan
komma att visa sig befogad. En jämkning av den beräknade medelindexen
— 270 för 1921 och 2G0 för 1922 — lär nämligen, sedan
socialstyrelsens senaste levnadskostnadsindex blivit bekant, kunna ske.

Jag vill rörande den frågan nämna, att socialstyrelsens senaste indexberäkning
icke kunnat bliva för regeringen så tidigt känd, att de
många omräkningar, som skulle hava behövt ske för att nedsätta
den redan gjorda indexberäkningen med hänsyn till propositionens
tryckning, kunnat medhinnas. Emellertid är det troligt, att, om den
senaste sänkningen varit för regeringen tidigare bekant, den föreslagna
avsättningen kunnat sänkas. Dock bör man, särskilt i detta
fall, taga i betraktande, att det finnes faktorer, som kunna verka
hämmande på nedgången av index, såsom högre hyror och skatterna,
som icke kunna beräknas nedgå och som, därest penningvärdet
stiger, torde bliva mera betungande än nu, då de beräknats på ett lägre
penningvärde.

Emellertid torde här finnas ett tillfälle för riksdagen, som ju
först fram i maj eller juni har att verkställa slutlig beräkning av
statsregleringen och dyrtidstilläggsavsättningen, att, därest sänkningen
av index fortgår, såsom den gjort under den sista tiden, göra
en nedsättning av den beräknade summan. Jag vill emellertid nu
begagna detta tillfälle att bestämt poängtera, att de i finansbetänkandet
preliminärt angivna siffrorna för medelindex under 1921 resp.

1922 endast få uppfattas såsom en kalkylerad basis för att få fram

Nr 3. 76

Måndagen den 17 januari, e. in.

Vid remiss av ett belopp för avsättning till dyrtidstilläggen, men att de icke är»
vrormsitionen avsedda att utgöra något uttryck för huru regeringen tänkt sig utm.
m. vecklingen av den deflationsprocess, som nu tyckes på allvar visa

(Forts.) sina verkningar. Regeringen vill icke inlåta sig på någon bestämd

förutsägelse, huru indexen vid en så pass avlägsen tid som under

år 1922 kan komma att ställa sig. De kalkylerade talen hava endast
av den anledningen hållits vid en jämförelsevis hög siffra, att

man ville ställa sig så att säga på den säkra sidan. Jag har redan
i finansbetänkandet visat, att om den verkliga indexsiffran blir lägre
än den kalkylerade, detta i övergående grad länder budgeten till
nytta.

Vidare har herr Lindman framhållit, att skatteprocenten är för
hög. De svårigheter, som åtminstone en del talare redan erkänt föreligga
för att få budgeten att balansera, visa tydligt omöjligheten
av att få ned denna skatteprooent. Och jag vill dessutom fästa uppmärksamheten
på, att för det år, som det här gäller, kommer ju icke
någon krigskonjunkturskatt att uttagas.

Likaså har man kritiserat höjningen av de affärsdrivande verkens
inkomstberäkning. Jag vill i denna fråga bestämt fästa uppmärksamheten
på att höjningen motsvaras av direkta besparingar i
dyrtidstilläggen därigenom att icke-familjeförsörjare skulle få lägre
dyrtidstillägg än familjeförsörjare. Det är sålunda icke en höjning
i själva inkomstberäkningen.

Här ha gjorts åtskilliga sammanställningar mellan det budgetsförslag,
som nu framlagts, och föregående års siffror. Men ingen
talare har skilt ifrån de 93 miljoner kronor till täckande av kommissionsförluster
och till telegrafverkets förslagsbehov, som ingå i
budgetssiffrorna. Dessa 93 miljoner kronor, mina herrar, böra rättvisligen
fullt avräknas, när herrarna ha att bedöma den budget, som
här av regeringen har framlagts. Det är ett arv, som vi övertagit
icke från någon särskild regering men från kristiden, ett arv som
vi saknat rätt och möjlighet att göra oss urarva från. Det synes
därför, som om det icke borde bliva föremål för stark kritik, om regeringen
bemödat sig att finna en väg att täcka dessa förluster, som
uppkommit före den tid, som regeringen har att svara för.

Vidare ha från flera håll de många kommittéerna påtalats. Jag
är icke i tillfälle att göra något allmänt uttalande om denna sak,
men jag kan nämna, att endast på finansdepartementets stat har inemot
hälften av de kommittéer, som funnos vid 1920 års början,
avslutat eller står i begrepp att avsluta sina arbeten.

Herr Lindman har efterlyst vad som brister i vår valutapolitik
och i vår guldpolitik. Jag vill fästa uppmärksamheten vid, att finanssakkunniga
bestämt uttalat, att ett fast program för återställelsearbetet
icke kan uppställas. Detta har också varit ett av mina
motiv till att jag föreslagit tillsättandet av ett s. k. ekonomiskt råd.
Jag hade nämligen tänkt mig, att det rådet skulle kunna framställa
ett s. a. s. löpande program för avvecklingen efter kristiden. Jag
vill också nämna, att jag hoppas få äran att, då guldinlösningsfrågan

Kr 3.

Måndagen den 17 januari, e. in.

77

i mars månad av riksdagen behandlas, avlämna yttrande i frågan av
•det ekonomiska rådet.

Herr greve Hamilton har bland annat uttalat, att han icke önskar
någon kaffetull, ty det vore en skatt på fattigman. Jag är
villig att erkänna, att så är förhållandet, men jag vill i detta fall
nämna, att det förslag, som är avsett att framläggas, betyder en
merutgift per år och per individ, efter den årsförbrukning, som statistiskt
är fastställd, av 3 kronor 75 öre. Det är också möjligt, eller
åtminstone tänkbart, att den sänkning av kaffepriset på världsmarknaden,
som skett, kan verka så, att kaffet icke, trots tullen, blir
dyrare än vad det var i mitten av år 1920.

När herr Thorsson började sitt anförande, kunde jag icke värja
mig för den tanken, att han uppfattade de jämförelser mellan föregående
budgetssiffror och de nu framlagda, som finnas i finansbetänkandet,
såsom avsedda att på något sätt framhäva en förbättring
i den nuvarande budgeten eller förringa förtjänsten i förut framlagd
budget. Jag vill bestämt uttala, att den tanken varit mig fullständigt
främmande, och till stöd för detta kan jag meddela, att min
jämförelse icke gäller herr Thorssons budgetförslag av 1920 utan
den av 1920 års riksdag slutligen fastställda riksstaten, som var högre
än regeringsförslaget.

Jag skall också i detta sammanhang be att få angiva den summa,
som herr Thorsson efterlyste, och i samband med detta vill jag
också för min del med nöje erkänna mina företrädares förtjänster,
särskilt när det gäller statsverkets kassaställning. Statskontoret har
för närvarande enligt dess sista rapport, som jag mottagit, ett tillgodohavande
av ungefär 400 miljoner kronor av i rikgäldskontoret till
förvaltning insatta medel.

Herr Thorsson har också kritiserat förslaget att framlägga nya
finanstullar. Jag skall i den frågan be att få peka på bevillningsutskottets
för år 1920 års riksdag avgivna utlåtande nr 46, som ligger
till grund för riksdagens skrivelse nr 431, vari utskottet framhåller,
»att den nu gällande skatteskalan icke utan tvingande nödvändighet
kan belastas till högre procent, än den i statsverkspropositionen
föreslagna», d. v. s. 175 procent. Såsom jag redan i finansbetänkandet
uttalat, är jag i detta avseende av samma uppfattning
som utskottet och riksdagen. Då jag emellertid vid budgetarbetet
ansett mig böra inrikta mig på, att statsverkets kassafond i minsta
möjliga mån — med hänsyn till dess användande för tilläggsstatens
balanserande i viss utsträckning, därvid särskilt är att bemärka kommissionsförlusterna
och telegrafverkets förlagsbehov — borde tagas
i anspråk för 1922 års riksstat, har det framträtt såsom en tvingande
nödvändighet vid sökandet efter nya skattekällor att tillgripa en ökad
användning av finanstullar.

I detta sammanhang anser jag mig böra nämna, att undersökningar
pågå inom finansdepartementet rörande möjligheten att genom användande
av s. k. konjunkturbeskattning tillföra statsverket nya inkomster.
Denna fråga lär emellertid fordra ingående undersökningar
med hänsyn till de både praktiska och formella brister, vilka numera

Vid remins av
statsverkspropositionen

m. to.
(Forts.)

Nr 3. 78

Måndagen den 17 januari, e. m.

Vstatsverks ™ av saval teoretiska som praktiska experter erkännas hava vidlått
propositionen krigskonjunkturbeskattningen. Den korta tid, som stått mig till
m. m. huds, har av nämnda anledning icke medgivit mig att nu framföra

(Forts.) något förslag om konjunkturbeskattning. Jag har dessutom funnit

denna fråga så mycket hellre kunna anstå, som man med stor sannolikhet
kunde räkna med, att de närmaste åren på grund av den allmänna
depressionen skulle medföra jämförelsevis små konjunkturvinster
men däremot betydande konjunkturförluster.

Sedan jag även för år 1922 ansett mig böra tillstyrka den av
1920 års riksdag beslutade omsättnings- och utskänkningsskatten å
spritdrycker, återstod ändock ett så avsevärt belopp att fylla, att
jag icke kunde taga på mitt ansvar att föreslå dess tagande från kassafonden.
Då därtill erfarenheten frän andra länder visat, att man i
större eller mindre grad ansett sig böra anlita ifrågavarande skattekälla
— eller finanstullar — har jag icke tvekat tillstyrka Kungl.
Maj:t att föreslå riksdagen åtgärder i nämnda syfte.

Såsom ett ytterligare skäl för förslaget i fråga vill jag framhålla,
att penningvärdets fall synes väl motivera en höjning av sådana
tullar, som hava karaktären av finanstullar. Jag vill emellertid
icke därmed hava sagt, att detta fall — siffermässigt räknat —
kommer att vara utslagsgivande vid de förslag, som komma att framläggas
för riksdagen, då enligt mitt förmenande man vid de olika
tullsatsernas bestämmande dessutom bör i viss mån taga hänsyn jämväl
till andra faktorer.

Jag vill även i detta sammanhang påpeka, att vissa tulltaxerubriker
avse tullar, som stå på gränsen mellan rena finans- och
skyddstullar — t. ex. tullarna å automobiler och delar därav. Denna
fråga har ju för övrigt berörts av herr Lindman. Beträffande sådana
tullar har regeringen ännu icke varit i tillfälle att taga definitiv
ställning. Sådana tullfrågor torde böra ingå i den utredning, som för
närvarande pågår inom handelsdepartementet. Dylika gränsfall äro
emellertid lika litet som skyddstullar i allmänhet medtagna vid beräkningen
av det i staten upptagna merbeloppet av inflytande tullmedel.

Herr Thorsson framhöll vidare, att, såsom han uppfattade, ökningen
med 5 miljoner kronor på tullmedel skulle bero på att jag
räknat med en ökning av importen. Så är emellertid icke förhållandet.
De 5 miljonerna äro beräknade inflyta genom en del tullar
som förut varit suspenderade men numera trätt i funktion, samt i
någon mån på att glidtullarna å spannmål kunna komma att träda
i verksamhet.

Jag kommer så till frågan om rusdrycksfondens'' användning,
i en fråga, som varit föremål för stark kritik. För min egen del har
jag icke kunnat frigöra mig från den uppfattningen, att B. K:s
uppdrag hade en social innebörd. Det gällde att skaffa bränsle, för
att svenska folket icke skulle behöva frysa och för att det icke
skulle bli arbetslöshet på grund av bränslebrist för industrien. Vidare
vill jag i denna sak säga, att utomordentliga förhållanden, sådana
som vi leva i, måste kräva och berättiga till utomordentliga

Mandagen den 17 januari, e. m.

79 Nr 3.

åtgärder. B. K:s förlust var oväntad, men rusdrycksfondens oerhörda Vid remiss av
tillväxt har också varit oväntad. statsverks På

grund av en fråga från herr Thorsson angående de uppgifter,
som han infordrade från kommunikationsverken rörande verk- (Forts.)
ningarna av den därstädes ikraftträdda löneregleringen, skall jag be
att få upplysa om, att de uppgifterna ännu icke inkommit, då man
ansett sig böra avvakta, att de extras ställning bleve ordnad. Uppgiften
skall emellertid av oss snarast möjligt infordras, och den torde
komma att ingå i den proposition, som regeringen har att avlämna
angående dyrtidstillägg.

Slutligen skall jag beträffande en fråga, som herr Thorsson
också var inne på, nämligen placeringen av sekreteraregraden vid
den nya löneregleringen, be att få nämna, att tiden icke tillåtit regeringen
att sedan detta förslag inkommit verkställa en fullständig
klassificering av ifrågavarande lönegrad. Löneregleringskommittén
säger också, om jag icke missminner mig, att den icke hunnit fullt
överväga denna klassificering. Emellertid har det av mina kolleger,
av vilka de flesta äro erfarna ämbetsmän, starkt betonats, att
sekreteraregraden över huvud taget ställts för lågt, och jag för min
del har även blivit övertygad, därför att verkställda uträkningar
av lönerna före och efter en eventuell reglering ha visat, att en stor
del av sekreteraregradens befattningshavare icke enligt kommitténs
förslag skulle komma i åtnjutande av någon förbättring i lönehänseende,
trots att de skulle åläggas ökad arbetstid.

Chefen för kommunikationsdepartementet herr statsrådet M u rray:
I det anförande, herr Nyländer nyss höll, framförde han
starka klagomål över den tunga beskattning, som pålagts industrien
och näringarna genom de höjda taxorna vid järnvägarna, telefonen
och telegrafen, och han befarade, att en liknande höjning skulle
komma att drabba även posttaxorna. Dessa klagomål äro mig icke
främmande. Det är för övrigt helt naturligt, att missnöjet med
taxorna i nuvarande tider med vikande konjunkturer skall framträda
med alldeles särskild st3''rka. Emellertid är ju läget för ögonblicket
ytterst bekymmersamt och ytterst invecklat, ty de underrättelser
man under de senaste månaderna fått från de affärsdrivande
verken, särskilt järnvägarna, tyda på, att vi till följd av trafikens
avtynande gå till mötes tider av rena driftförluster. Hur man skall
förhålla sig i en sådan situation, huruvida man skall följa riksdagens
förut givna direktiv att verken skola hållas flytande till det yttersta
eller om man skall anse sig böra avvika därifrån, det är en sak,
som regeringen sedermera får taga ställning till. För min egen del
tror jag, att i ett sådant läge detta riksdagens direktiv i längden
icke kan upprätthållas.

Vidare trodde sig herr Nyländer av beräkningar, som gjorts för
verkens inkomst år 1922, kunna draga den slutsatsen, att meningen
vore att fastlåsa dessa taxor, att således industrien och näringarna
alltjämt skulle få lida under deras tryck. Det är givetvis icke meningen
i och för sig, men det är, som herrarna förstå, en omöjlighet

Nr 8. 80

Måndagen den 17 januari, e. .m.

Vid remiss av att med någon exakthet beräkna inkomsten på en rörelse, vars normrovositionen
ma,la drift man känner men vars innormala gång man icke känner.
m, m. Därför ha dessa antaganden gjorts under förutsättning, att man år
(Forts.) 1922 skulle få något så när normal drift. Men om vi då ha normal
drift och om materialprisen och övriga priser sjunka, tror jag för
visso, att statsverket skall kunna räkna på en skälig inkomst av de
affärsdrivande verken och att taxorna ändå skola kunna sänkas. Det
är åtminstone en förhoppning som vi haft vid uppgörandet av ifrågavarande
beräkningar.

Jag har velat lämna dessa upplysningar för att icke regeringens
hållning i den punkten skall bli missförstådd.

Chefen för försvarsdepartementet herr statsrådet Hammarskjöld:
Under dagens debatt hava riktats en del erinringar mot

det framlagda budgetförslaget beträffande fjärde huvudtiteln. Vad
då först angår frågan huruvida den beramade löneregleringen för
arméns och marinens personal skall erhålla definitiv eller tillfällig
karaktär, tillåter jag mig erinra om, vad förra årets riksdag yttrade
i denna fråga i sin skrivelse nr 465. Det heter däri: »Beträffande
frågan om lönebeloppens utmätande till den militära personalen över
huvud taget delar riksdagen den av departementschefen uttalade
uppfattningen, att en lönereglering av mera definitiv art för ifrågavarande
personal snarast bör åvägabringas. Riksdagen anser även
önskvärt, att förslag i sådant syfte förelägges nästkommande års
riksdag och prövas i samband med till nämnda riksdag bebådad
framställning rörande enahanda lönereglering för vissa grupper
civila befattningshavare.»

Sedan dess har ingenting inträffat, som kunnat föranleda mig
att frångå den ståndpunkt dåvarande departementschefen intog och
det uttalande förra årets riksdag gjorde.

Ifråga om de övriga erinringarna torde det tillåtas mig nämna
några ord om den s. k. provisorietiden för försvaret. Då de egentliga
krigsrörelserna under världskriget avstannade hösten 1918,
gjordes det gällande här i landet, att frågan om inskränkningar i
vårt försvar nu borde upptagas, och det framhölls tillika, att inskränkningar
både borde och kunde göras. Man höll nämligen före,
att det statsfinansiella läget och hänsynen till det produktiva arbetet
gjorde det högeligen önskvärt för att icke säga nödvändigt att åtminstone
för tillfället söka åstadkomma inskränkningar i militärutgifterna.
Å andra sidan framhöll man, att dylika inskränkningar
åtminstone för den närmaste tiden utan fara kunde göras med
hänsyn till vårt förändrade militärpolitiska läge och de förhoppningar,
man ansåg sig berättigad ställa på det under bildning varande
nationernas förbund. Men det gjordes icke från ansvarigt håll
gällande, att man under denna tid skulle rasera vårt nationella försvar.
Tvärtom framhölls upprepade gånger från regeringsbänken,
att all omsorg måste nedläggas på att vidmakthålla detsamma för att
under provisorietiden äga den krigsberedskap, som landet fordrade
för sin säkerhet, och framför allt därför att det skulle vara en

Måndagen den 17 januari, e. m. 81

oklok åtgärd att nu rasera försvaret för att sedan, när en ny härordning
antagits, få mödan att bygga upp allt från början. Nu ba
vi hunnit ett gott stycke in på tredje året av provisorietiden och det
torde därför vara tillfälle att se, i vad mån dessa förhoppningar
kunnat uppfyllas eller icke. Det har då visat sig, att en del omständigheter
inträffat, som i ganska hög grad inverkat störande på
hela vår försvarsorganisation och på vår krigsberedskap. Rekryteringen
av officers- och reservofficerskåren har väsentligen avstannat.
Särskilt den senare frågan har en stor betydelse, om man i en blivande
härordning tänker inskränka det fast avlönade yrkesbefälet
för att i möjligaste mån ersätta det med reservbefäl. Vi veta
alla, att rekryteringen av det fast anställda manskapet och underbefälet
nästan helt och hållet upphört och att utbildningen av värnpliktiga
icke kunnat bedrivas på tillfredsställande sätt. Detta hava
alla kunnat övertyga sig om under de fälttjänstövningar, vilka senaste
året ägde rum i Södermanland, och därvid måste man taga i
betraktande, att i dessa övningar deltogo icke blott 1918 och f919
års klasser med förkortad utbildningstid utan även 1917 års klass,
vilken erhållit 250 dagars utbildning och delvis deltagit i särskild
krigstjänstgöring, varför denna årsklass i viss mån kunde anses som
en ersättning för det felande fast anställda manskapet. Nu har det
visserligen gjorts gällande — och jag tror, att de, som fört detta
tal, i viss utsträckning ha rätt — att när man får bättre tid
till planläggning och när det blir lugnare förhållanden, kan
man taga ut något mera av utbildningstiden än fallet varit beträffande
1918 och 1919 års klasser. Men med den erfarenhet man har
från utbildningen av dessa årsklasser står det dock klart, att en så
kort utbildning icke kan bliva tillfredsställande. Därtill kommer
beträffande arméns huvudtruppslag beväpningsfrågan. Alla vid
infanteriet veta, att varje armé numera måste äga de moderna stridsmedel,
vilka tillkommit under kriget. Då kan det icke vara tillfredsställande,
att vårt infanteri år efter år utbildas med en beväpning
och på sådant sätt som om världskriget aldrig ägt rum och att
man vad marinen beträffar nödgas se, hurusom den fartygsmateriel.
som blivit hårt sliten under kriget, ännu icke ersatts.

Den uppgift, som i närvarande stund åligger försvarsdepartementet,
är förvisso icke lätt. Å ena sidan gäller det att råda bot
för de här påtalade förhållandena, så att undergrävandet av försvarsorganisationen
och krigsberedskapen icke får fortgå, utan att vi i
enlighet med den föregående regeringens uttalande kunna vidmakthålla
såväl krigsberedskapen som organisationen, tills den nya härordningen
blir antagen; men å andra sidan gäller det att med hänsyn
till det brydsamma finansiella läget begränsa utgifterna, och
framför allt att icke vidtaga så vittgående åtgärder, att de i någon
mån kunna anses föregripa försvarsrevisionen.

Vad som heröres i detta avseende i årets proposition är i huvudsak
tre punkter. Den ena rör värnpliktstjänstgöringen. 1920 års
riksdag beslöt beträffande årsklassen av samma årtal att tiden för så Andra

hammarens ■protokoll 1921. Nr S. 6

Nr •''!.

Vid remiss av
statsverks -propositionen
m. m.

{Forts.

Nr 3.

Måndagen den 17 januari, e. in.

82

m. m.
(Ports.)

Vid remiss av väJ den första tjänstgöringen som för repetitionsövningarna skulle
staUverks Tr,^T,a]raR] att reservtruppövningarna och landstormsövningarna skulle
” mstäHas, att årsklassen vid så gott som alla truppslag skulle uppdelas
i två kontingenter, av vilka den mindre skulle inkallas pa hösten
till något förlängd tjänstgöring och den större delen på våren. I sammanhang
därmed tilldelades specialtruppslagen och marinen en ökad
värnpliktskontingent. På många håll har det måhända gjorts gällande
att vad som beslutats ifråga om 1920 års klass bör anses prejudicerande
under den återstående övergångstiden, och sålunda även beträffande
1921 års klass. .

I princip kan jag godtaga detta resonemang, jag kan sålunda
vara med om att avkortningar ske, jag kan likaledes vara med om
att uppdela årsklassen i en höst- och en vårkontingent samt att under
de återstående provisorieåren förstärka kontingenterna till specialtruppslagen
och marinen, ehuru så stora kontingenter värnpliktiga i
allmänhet icke erfordras för mobiliseringen vid dessa truppslag. Men
jag kan icke vara med om att alla detaljer i 1920 års lag skola anses
prejudicerande. Och jag kan detta sa mycket mindre, som ifraga om
den första tjänstgöringens längd någon enighet icke rådde vare sig
inom försvarsrevisionen eller inom det sammansatta stats- och lagutskottet
eller i riksdagen, utan den lag som antogs utgjorde en kompromiss.
Om vi nu, senare, genom de övningar i stor skala vilka av
min företrädare anordnades förra hösten, kommit till dim bestämda
uppfattningen att den tid. som beträffande 1918 och 1919 ars klasser
tillmätts för den första tjänstgöringen, är alltför kort för att man
skall kunna hedriva den utbildning som erfordras for befälets och
truppförbandens vidmakthållande och de värnpliktigas kngsduglighet
anser jag att det beslut som fattades förra året i denna fråga icke
utgör något kinder för att i erforderlig mån utsträcka tiden ior törsta

tjänstgöringen. . . . ■,

Den andra frågan som beröres i propositionen ar den nya tekniska
materiel, som avses för infanteriet men även i viss utsträckning tor
specialtruppslagen. Försvarsrevisionen har begärt att försök skola
anordnas med dylik materiel och att rapporter om dessa iorsolt skola
lämnas före november månad innevarande år. Av forra arets riksdag
beviljades ett mindre belopp för liknande ändamål. Men man
kan icke inskränka sig till att uteslutande försöka och att, såsom hittills
varit fallet, beordra ett antal officerare, underofficerare och furirer
till kurser, där de få lära huru dylik materiel skall anvandas och
huru utbildning med densamma hör hedrivas. Det ar icke tillfyllest
att dessa officerare, underofficerare och funrer liar de komma hem
till sina regementen såga: nu kunna vi tala om hur ett modernt infanteri
skall vara beväpnat och hur utbildningen skall skotas, men vi
kunna icke visa det. ty vi hava ingen dylik materiel. Jag anser, att
det är alldeles nödvändigt för att uppehålla armens intresse och bestånd,
att så snart som möjligt komma till verklig utbildning med dylik
materiel. Jag anser därför att så snart försöken blivit slutförda
materiel måste omedelbart anskaffas i sådan mängd att utbildningen
kan taga sin början med 1921 års klass. Detta innebär intet föregn -

Måndagen den 17 januari, e. in.

S3 Jfr

Pande av försvarsrevisionens arbete. De materielmängder som det bär
ar fråga, om att anskaffa äro så små, att de vid jämförelse med moderna
utländska arméer endast utgöra en ringa del av mobiliseringsbenovet
för den armé som det nu är fråga om att utbilda Och det
som försvarsrevisionen egentligen har att yttra sig om, är knappast,
huruvida dylik materiel över huvud är behövlig eller icke — ty dess
behövlighet är erkänd i alla arméer — utan vad frågan närmast gäller
äi, hur regementena skola indelas, hur många kompanier varje regemente
skall äga, hur många lätta kulsprutor och dylik materiel som
skola komma pa varje kompani, om de skola fördelas jämnt inom alla
plutoner eller sammanföras i en särskild avdelning. Men att man uppfostrar
ett visst antal personal — befäl och manskap — att handhava
dylik materiel, innebär icke, att man föregriper utredningen, och
det hindrar icke att den föreslagna materielen och den utbildade personalen
kunna infogas i den organisation som försvarsrevisionen kan
komma att föreslå, hur denna än kommer att bli beskaffad. För övrigt
ma vi betänka, att var armé till väsentlig del är grundad på flen
allmänna värnplikten. Om man uppskjuter anskaffandet av dylik
materiel. ända tills den nya härordningen blivit antagen, dröjer" det
liera år innan armén kan mobiliseras med dylik materiel, ja innan den
ens kan övas med densamma i erforderlig utsträckning under repetitions-
och regementsövningarna, emedan varje år endast en årsklass
utbildas, och redan regementeövningarna erfordra tre årsklasser, och
vid mobilisering ett vida större antal årsklasser måste inkallas. Det
är icke att föregripa försvarsrevisionen att ordna förhållandena så.
att man påskyndar härordningsförslagets genomförande.

Den tredje Irågan gäller det i och lör sig blygsamma anslaget
till nyanskaffning av lartygsmateriel för marinen. Det har gjorts
gällande att vi för närvarande ha ganska mycket fartygsmateriek och
den nya flottplanen sannolikt kommer att räkna med mindre flottmateriel
än den som nu finnes, och att vi därför tills vidare kunna inställa
fartygsbyggandet. Jag tror icke att detta är fullt konsekvent,
och jag skall be att till stöd för denna min uppfattning få anföra ett
exempel. Jag skall välja enkla siffror för att icke trötta kammaren.
Herrarna veta, att varje fartygsslag har en viss livslängd inom kustflottan,
vilken angiver, huru många år fartyg av detta slag beräknas
kunna kvarstå i kustflottan. Antåg, att vi röra oss med fartyg av
16 års livslängd. Antag vidare att den nuvarande flottplanen upptager
16 fartyg av denna typ. Efter nuvarande flottplan borde alltså
ett nytt fartyg av denna typ byggas varje år och fartygens ålder
vara: ett 1 år, ett annat 2 år, ett tredje 3 år o. s. v. upp till 16 år.
Hur går det nu om man sätter ned antalet fartyg t. ex. till halva antalet
d. v. s. 8, och samtidigt utgår ifrån att vi ej behöva bygga något
dylikt fartyg förrän om 8 år? Jo, om åtta år skulle vi lia åtta
fartyg, kvar, men det yngsta skulle vara 9 år och det äldsta sexton år.
Och då man vet, att fartyg äro i bättre, modernare skick ju yngre de
äro, lider det icke minsta tvivel, att en flotta på åtta fartyg, "av vilka
det yngsta är nio år, har vida mindre värde än hälften jämfört med
den flotta, som har sexton fartyg, av vilka det äldsta visserligen är

] id remiss v
statsverksy
>r > positiv// förn.
in.
Forts.

Nr 8. 84

Måndagen den 17 januari, e. m.

Vid remiss av j0 men ^et yngSta endast ett år. Och huru kommer det för övproposritiontn
att gå när yi skola förnya denna flotta? Vi skola då enligt den
m. m. gamla flottplanen utrangera ett fartyg varje år och efter den nya
(Forte.) flottplanen bygga ett fartyg vartannat år. Då måste man naturligtvis
behålla de äldre fartygen över den bestämda livslängden eller också
öka nybyggnaderna.

Även om man för framtiden ämnar inskränka fartygsmaterielen.
är det därför högeligen önskvärt att redan nu och från början bygga
efter en måttstock, som kan anses motsvara de beräkningar, som fylla
behovet för framtiden. Ur denna synpunkt skulle det vara synnerligen
önskvärt att redan nu påbörja byggande av fartyg av olika slag
såväl övervattens- som undervattenstorpedfartyg, möjligen även artillerifartyg.
Men för att icke föregripa försvarsrevisionens utredning
har jag ansett mig nödgad att inskränka mig till sådana fartygstyper
om vilka ingen tvekan kan råda. Jag hyser emellertid den förhoppningen,
att, så snart försvarsrevisionen är färdig med sin utredning,
det måtte befinnas möjligt att omedelbart börja med byggande även
av andra fartygstyper.

Det har talats om ärendets behandling i det ekonomiska rådet.
Den fråga som jag framställde till rådet gällde egentligen, huruvida
man skulle bygga fartyg i den utsträckning som marinförvaltningen
begärt med hänsyn till önskvärdheten att kunna hålla driften
i gång vid våra varv, där i annat fall arbetsnedläggelse kunde
befaras. En subvention av staten under denna form avböjdes emellertid
av det ekonomiska rådet, och detta har varit en a,v anledningarna
till att jag inskränkt fartygsbyggandet i propositionen i så
hög grad som skett.

Erinringar hava även riktats mot den ofantliga ökningen på de
olika staterna av budgeten på fjärde huvudtiteln. Här äro framlagda
dels en tilläggsstat för år 1921, dels en ordinarie och en extra
stat för år 1922. Jag tror det är lämpligt att behandla dem var och
en för sig, därför att tilläggsstaten berör budgeten för år 1921, under
det att de ordinarie och extra staterna beröra förhållandena år
1922. Om man jämför den framlagda tilläggsstaten för 1921 med
den av 1920 års riksdag antagna, visar den en ökning av omkring
16 miljoner kronor. Det första som faller i ögonen vid en granskning
av tilläggsstaten för år 1921 är eri post om 9 miljoner under
lantförsvaret för täckning av en brist i föregående åra underhållsanslag.
Motsvarande anslag för marinen gå upp till något över en
halv miljon d. v. s. för hela huvudtiteln 9 V2 miljoner. Under de
senaste åren hava medel begärts och anvisats för de s. k. underhandsanslagen,
i den ordning, att man året före förbrukningsåret begärt
anslag på ordinarie stat efter samma grunder som före kriget. Följande
år, då man bättre kunde överblicka förhållandena och växlingarna
i prisläget, begäres en förstärkning av anslag på tilläggsstat.

Beträffande underhållsanslagen förgår 1920, ha sålunda de ordinarie
anslagen beviljats av 1919 års riksdag på ordinarie stat och
förstärkningen av 1920 års riksdag pa tilläggsstat. Och hade det till

Måndagen den 17 januari, e. m.

85 > r 3.

1920 års riksdag, då propositionen uppgjordes, varit möjligt att över- ^ remiss nv
blicka den ekonomiska utvecklingen, hade naturligtvis det riktiga ^tatsverksvarit
att upptaga förstärkningsanslagen till fulla belopp. Dessa 9J/2
miljoner borde sålunda hava stått på tilläggsstaten för 1920 och icke (Forts.
på tilläggsstaten för 1921, eller med andra ord, om det varit möjligt
att förutse förhållandena då, borde tilläggsstaten för år 1920
varit 9 % miljoner högre och för år 1921 9 V2 miljoner lägre än
d» verkligen framlagda. Jämförelsen mellan tilläggsstatema för dessa
båda år skulle i så fall givit ett helt annat resultat. För fullständighetens
skull vill jag emellertid fästa uppmärksamheten på, att
motsvarande anslag för att täcka brist på 1919 års stat förekom
på år 1920 års tilläggsstat, dock endast ett belopp av omkring 3 V2
miljoner.

Gå vi sedermera in på 1922 års budgets ordinarie och extra stat,
finner man en ökning av sammanlagt 32 miljoner kronor. Den verkliga
ökningen är dock en eller annan miljon mindre, beroende därpå,
att man vid uppgörande av förra årets budget ännu kunde taga i anspråk
reservationer på vissa anslag, vilket nu icke är fallet i nämnvärd
mån. Såsom propositionen framhållit, är det överskjutande beloppet
huvudsakligen avsett för löneregleringen. Härför hava beräknats
25 miljoner, varav dock huvuddelen kommer tillbaka på
1922 års tilläggsstat genom minskade dyrtidstillägg. Emellertid
vill jag fästa uppmärksamheten på några andra anslag, som ökats.

Vissa dylika poster stå i samband med de ökade militärtaxorna på
statens och enskilda järnvägar. Arméförvaltningens civila departement
har angivit det belopp, till vilket denna ökning kunde uppskattas,
till mer än 2 miljoner kronor. Förra årets böjning av sjötillägget
medför en årlig ökning av 450,000 kronor. Förra året var
beklädnadsanslaget vid marinen uppdelat på fyra anslag, av vilka
två voro reservationsanslag och två förslagsanslag. Det beräknades
förstärkningsanslag endast på reservationsanslagen. I den nu föreliggande
budgeten äro alla fyra anslagen sammanslagna till ett,
vilket fått reservationsanslags natur. Det förstärkningsanslag, som
är upptaget i budgeten å detta anslag, är 500,000 kronor högre än förra
årets förstärkningsanslag. Detta innebär icke, att beklädnaden
vid marinen kommer att kosta 500,000 kronor mera. Det bevisar
blott, att man i budgeten beräknat den till 500,000 kronor mera, och
i samma mån kommer anslaget på tilläggsstat för följande år att
minskas. Slutligen vill jag fästa uppmärksamheten på, att föregående
riksdag icke beviljat anslag för 1921 års fälttjänstövningar.
emedan man räknade med mycket stora reserver å detta anslag. Såsom
framhålles i propositionen har emellertid denna reservation blivit
så liten, att anslag på tilläggsstaten för år 1921 måst äskas.

För år 1922 finnes naturligtvis under alla omständigheter icke någon
avsevärd reservation på detta anslag att påräkna, varför anslaget
upptagits till sitt ursprungliga belopp, 640,000 kronor. Tar man
hänsyn till dessa förhållanden, tror jag, att man måste erkänna, att
budgeten blivit uppgjord med försiktighet.

Det har även talats om det uttalande, som gjordes av nationer -

Nr 3.

Måndageu den 17 januari, c. in.

8t>

''''lÄWDaS förbundsförsamling i fråga om begränsning av rustningarna, och
pro/Ziiiond^ri fiordcs gällande, att försvarsbudgeten för de två närmaste åren
,a. m. icke borde bestämmas större än för innevarande år. Jag tror dock.
i Korts.) att man icke får fatta detta uttalande alltför bokstavligt. Det ena landet
har ännu sin här och flotta delvis på krigsfot, under det att ett
annat land gjort tillfälliga inskränkningar i militärbudgeten. Att
fasttaga detta förhållande för två år framåt är knappast rimligt.
En annan härpå inverkande fråga är valutan. Om man finge för
år 1922 disponera den budget, som är beviljad eller beträffande tilllägg,
sstat kommer att beviljas för 1921, skulle ett stort överskott uppstå,
därest den svenska valutan nästa år kommit i paritet med guldmyntfoten,
men däremot ett avsevärt underskott, om vår valuta fallit
i paritet med den hos vissa av våra grannländer. De i propositionen
föreslagna åtgärderna kunna icke anses innebära rustningar i den mening,
som förbundsförsamlingen avser. Här ha vi oavbrutet bedrivit
flottbygge. I är bliva vi färdiga med vissa undervattensbåtar och två
pansarbåtar. Att sträcka kölen på ytterligare några undervattens- eller
vedettbåtar kan icke anses vara rustningar liksom icke heller om
man icke skulle göra inskränkningarna i den gällande värnpliktslagen
fullt lika omfattande för 1921 års klass som för 1920 års. Och
knappast kan man kalla det obefogade rustningar, om varje infanteriregemente
får några lätta kulsprutor, då det sannolikt icke finns
någon armé i världen, som ej har ett vida större antal.

Hur man ser frågan, kan jag icke finna, att denna proposition
på något sätt strider emot det uttalande, som gjorts i Geneve vid Nationernas
förbundsförsamling. Jag kan inte heller finna, att den
föregriper försvarsrevisionens arbete och en kommande revidering av
försvarsväsendet. Jag har på det sorgfälligaste beflitat mig om att
undvika dylika åtgärder. Jag kan icke vidgå, att jag i denna fråga
har slösat med statens medel; tvärtom har jag sökt begränsa utgifterna
så mycket som möjligt med hänsyn till det förelagda målet,
nämligen att under den återstående provisorietiden bibehålla arméns
och marinens kärna frisk, att åtminstone i huvudsak bevara vår krigsberedskap
och försvarsorganisation. De anslag och äskanden, som
i övrigt äro upptagna i propositionen, omfatta icke mera än vad jag
efter sorgfälligaste övervägande funnit vara oundgängligen nödvändigt.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena, greve
W r angel: Herr talman! Med anledning av herr Vennerströms
fråga ber jag få nämna, att beträffande återupptagandet av de politiska
förbindelserna med Ryssland är regeringen av den åsikten, att
ögonblicket därför ännu icke är kommet. I fråga äter om upptagande
av handelsförbindelserna med Ryssland ber jag få uttala, att
regeringen är fullt på det klara med vikten av att dessa förbindelser
under någon form återknytas. Emellertid är det nödvändigt
att i sådant avseende framgå med viss försiktighet. Det är särdeles
svårt att vinna insikt om de verkliga förhållandena i Ryssland,
och försök att därom göra sig underrättad ha hittills icke lyckats.

Man dagen den 17 j annan. e. in.

87 Nr 3.

Det förefaller, som om ytterst ringa exportvaruförråd skulle finnas
i Ryssland och, där sådana finnas, är det förenat med oändliga svårigheter
att bringa dem fram till exporthamnarna. Vi kunna visser- m. m.

ligen tänka oss att få vissa kvantiteter guld i utbyte för egna varor, (Forts.''

men så länge vi icke kunna avyttra detta guld och därför få vinstgivande
pris torde fördelarna av dylikt utbyte vara rätt så tvivelaktiga.
Vi fortsätta emellertid att undersöka möjligheterna för upptagande
av förhandlingar om handelsförbindelserna och lägga icke
hinder i vägen för svenska industriidkare och köpmän att träffa avtal
med sovjetmyndigheterna rörande försäljningar till Ryssland eller
utövande i Ryssland av svensk industriell verksamhet.

Herr E. A. Nilson i Örebro: Herr talman! När man suttit
en hel dag och hört på de många anföranden, som här hållits, känner
man en utomordentligt stark frestelse att gå in på ett eller annat
av de uttalanden, som gjorts, i synnerhet när frestelsen därtill är
så stark, som den onekligen är med avseende på det anförande, som
hölls av en ärad talare på Stockholmsbänken omedelbart innan den
långa raden av regeringsledamöter uppträdde här i kväll. Han var
inne på tullfrågan och påpekade, hurusom han i fjol jämte ett antal
andra kammarledamöter väckte en motion därom, att alla tullsatser
skulle höjas med en viss procent. Men strax efteråt påpekade han,
att en höjning av tullarna helt schablonmässigt icke var lämplig,
varför han icke ville vara med om en sådan. Vad var det då han
i fjol yrkade på om icke en schablonmässig höjning? Jag må saga,
att när man hör en talare på detta sätt vederlägga sig själv, känner
man verkligen en nästan oemotståndlig frestelse att analysera ett sådant
anförande. Jag skall emellertid icke göra det utan vill hålla
mig till den föreliggande statsverkspropositionen och skall då sysselsätta
mig i huvudsak med denna statsverkspropositions finansiella
innebörd.

Det är ju så, att den regering, som i höstas tog ansvaret för landets
styrelse, inom vissa kretsar kallades för en regering av fackmän
eller en fackmannaregering. En sådan regering, hette det, skulle
göra slut på budgetökningen och förmå åstadkomma verkliga besparingar
i motsats till de regeringar, som lagt fram för riksdagen
de tre senaste budgeterna. Regeringen lät ock själv förstå, att den
var en regering i sträng sparsamhetsanda.

Nå, vid sådant förhållande var det icke underligt, att det var
med en viss spänning, som jag kastade en blick i fackmannaregeringens
förslag till budget för 1922. Vid sidan av detta förslag lade
jag det förslag till riksstat för år 1921, som framlades i fjol av
den då sittande regeringen. Skälen, varför jag tog regeringens förslag
och icke den av riksdagen fastställda budgeten, äro redan berörda
av statsrådet och chefen för försvarsdepartementet, och voro skälen
därtill för mig väsentligen två. Det första var, att det var den
dåvarande regeringens uppfattning av hur staten borde regleras, som
i förslaget fick sitt uttryck. Riksdagen, icke endast i fjol utan under
de tre senaste åren, har nämligen haft en märklig förmåga att, i

Nr 3. 88

Mandagen den 17 januari, e. m.

^if*iaUtverks <W allmänllet 1 allra största enighet, förkovra budgeten, en strävan, som
propositionen ägt rum i trots av varningar från regeringens sida. Och för att ge
rn. in. ett belägg på att de varningarna gåvos i mycket god tid kan jag icke
(Forts.) underlåta att erinra därom, att redan 1918, med anledning av de anmärkningar,
som vid remiss av en proposition här i kammaren framställts
emot regeringen, därför att den icke hade äskat ett vida högre
belopp, yttrade dåvarande finansministern, efter att i det föregående
i korthet ha utvecklat den ekonomiska situationen, som enligt hans
mening förelåg, iöljande: »Inför en sådan ekonomisk situation är det
icke tillräckligt att enbart fatta beslut om att åstadkomma ytterligare
några hundra miljoner, utan det gamla ordstävet kommer igen:
’Så vill vi. ha’t, men var ska vi ta’t?’ Så vill jag slutligen än
en gång erinra om, att, sådan som den ekonomiska situationen för
tillfället är, vi icke kunna gå över detta lands gränser för att insamla
nödigt kapital, utan detta måste skaffas inom landet. Det kan naturligtvis
skal fas till en viss gräns, men när man överträder den,
måste konstlade medel tillgripas och penningar anskaffas genom att
sätta riksbankens sedelpressar i rörelse. Då, mina herrar, ha vi passerat
bristningspunkten, och vi äro inne på en medelanskaffningsväg,
som hjälper för tillfället, men som för varje dag vi begagna densamma
undergräver vår ekonomiska ställning. Jag har nu anfört dessa
synpunkter för att angiva vad som måste vara avgörande för regeringen
vid bedömandet av frågor som denna. Jag måste säga, att vi
ha inom regeringen försökt att så långt som möjligt tillgodose de
mest oundgängliga behoven, och vi ha under detta arbete förestavats
av de bästa föresatser att av de möjligheter, som finnas, åstadkomma
bästa möjliga resultat.»

Det är verkligen slående, att vid läsningen av detta anförande
från år 1918 av den enkle skomakaren och parkföreståndaren i Ystad
finna, hurusom det uttalande, som nu gjorts av den finansiella konferensen
i Briissel, icke är något annat än en genklang av precis samma
synpunkter, som han uttalat och som voro ett uttryck för regeringens
samfällda uppfattning om, hur statsfinanserna måste ordnas.
Hur säger icke Brusselkonferensen, att »det framför allt är av vikt
att fästa allmänhetens uppmärksamhet på, att en nedgång i priserna
och ett återställande av välståndet är beroende av produktionens ökning
samt därpå, att den brist i budgeten, som uppkommer därigenom,
att statens utgifter ständigt överskjuta dess inkomster, utgör
ett av de förnämsta hindren för en dylik ökning av produktionen, i det
att den förr eller senare har till följd a) en ytterligare inflation av
budgeten och av sedelcirkulationen; b) en fortsatt nedgång av köpkraften
hos den inhemska och ännu större fluktuationer i de utländska
växelkurserna; c) en ytterligare stegring av prisnivån och av levnadskostnaderna.

Det land, som i sin finanspolitik godkänner budgetbristens politik,
beträder ett sluttande plan, som leder till undergång. För att
undgå denna fara är intet offer för stort».

Ja, om man jämför dessa två uttalanden med varandra, måste
man erkänna att de väl harmoniera. Det är en heder för Sverige att

Måndagen den 17 januari, c. m.

89

Nr 3.

det under de senaste åren — såväl som tidigare intill år 1914 — upp- Vid remiss av
gjort sina statsregleringar efter den grundsatsen, att varje budgetår stoiaverksskall
bära sin egen börda, en grundsats för övrigt, som med glödande ^ m.
patos hävdades av en man, vilken såsom ledare av statsfinanser utan (Fort*.)
varje tvivel står oöverträffad den dag som i dag är, nämligen den bekante
engelske statsmannen Gladstone. Han gjorde gällande, att det
vore statsekonomiskt farligt att för de löpande statsutgifternas bestridande
skjuta täckningen därav på framtiden eller att förbruka befintliga
reserver, ty därigenom skapades en anda, som han betecknade
såsom en »utgiftsanda».

Hur var det månne i den delen efter 1914 intill år 1918? Hur
hade man gjort de åren? Jo, då hade det handlats på det sättet, att
vi fått en oreglerad budget av en omfattning, som de av kammarens
ledamöter, som vilja göra sig besvär därmed, kunna få en uppfattning
om, om de läsa tilläggsstaten för år 1918. Och det kan även
behöva erinras om, på vad sätt riksstaten för år 1918 var uppgjord.

Den var uppgjord så, att icke mindre än 115,750,800 kronor för de
löpande utgifterna anskaffades eller gjordes mobila genom upplåning.

För det andra känner jag mig alldeles icke viss om, hurudan den
riksstat kommer att se ut, som riksdagen omsider kommer att fastställa.
Visserligen ha alla uttalanden nu gått i sparsamhetens anda,
men jag kommer då ihåg ett tillfälle för rätt länge sedan, när vi resonerade
om sparsamhet och då numera framlidne talmannen i denna
kammare, herr Daniel Persson, var närvarande. Han sade då: »Naturligtvis
håller jag på, att vi skola vara strängt sparsamma, men
lika naturligt håller jag på, att alla de motioner, som jag har väckt om
ökade anslag i budgeten, skola bifallas. Och medlen därtill skall
man naturligtvis erhålla genom att göra besparingar på Kungl.

Maj:ts äskanden och avslå alla andra motioner om höjt anslag.» —
»Naturligtvis», sade herr Persson, »äro alla andra riksdagsmän, som
ha väckt motioner, av samma uppfattning som jag. Och så får man
se, när riksdagen slutligen fastställer staten, hur det då blir med sparsamheten.
»

I de orden ligger ofantligt mycket av sanning och riktighet.

Då jag gick att göra en jämförelse mellan den stat, som lades på
riksdagens bord för ett år sedan, och den stat, som nu ligger där,
kunde jag icke undgå att ögonblickligen se, att under det riksstatförslaget
i fjol stannade på 828,818,300 kronor, det statförslag som nu
skall remitteras stannar på 901,956,500 kronor, alltså på ett något över
73 miljoner kronor högre belopp. Emellertid är riksstaten trots den
Swartzska reformen av år 1911 ännu så behäftad med brister i budgetärt
hänsende, att det icke går an att utan vidare allenast göra en
jämförelse mellan två olika års stater och så draga slutsatser därav
i den ena eller andra riktningen. Därför gick jag till en jämförelse
mellan utgifterna för riksstatens elva huvudtitlar, under huvudrubriken
»Verkliga utgifter». Denna jämförelse gav till resultat, att under
det att det statförslag, som avsåg år 1921, upptog utgifter under
dessa huvudtitlar till 404,730,000 kronor, förslaget för år 1922 upp -

Nr & 90

Måndageu den 17 januari, e. in.

ViLZ^ZaV tager 475,175,000 kronor, sålunda en ökning av 70 % miljoner. Därpropositionen
av framgick tydligt och klart, att fackmannaregeringens sparsamm.
m. hetsivrande finansministers budgetförslag är vida frikostigare än för(Forts.
) ra regeringens. Än klarare framgår detta därav, att jag fann, att
budgeten höjts kraftigast i avseende å de ordinarie anslagen, nämligen
med något över 56 miljoner kionor; höjningen av de extra anslagen
uppgår däremot till något över 13,6 miljoner kronor. Det är så
mycket betänkligare, att höjningen skett beträffande de ordinarie anslagen,
som utgifterna just därigenom fastlåsas på ett säkrare sätt
än som sker med utgifter på extra stat.

Jag ansåg mig också böra undersöka i vad mån de olika huvudtitlarna
hade andel i det samlade utgiftsbeloppet för samtliga huvudtitlar.
Då fann jag, att anparten kan procentuellt angivas så, att
fjolårets förslag hade för första huvudtiteln siffran 0,3 %, årets 0,4,
andra huvudtiteln, d. v. s. rättsväsendets och fångvårdens resp. 2,6 ock
2,8, utrikesdepartementets huvudtitel resp. 0,9 och 1,3, försvarsviisendets
resp. 28,2 och 30,7, det sociala departementets resp. 16,0 och
17,9, kommunikationsdepartementets resp. 6,2 och 5,6, finansdepartementets
resp. 10,5 och 10,5, ecklesiastikdepartementets resp. 22,3
och 19,7, jordbruksdepartementets resp. 5,8 och 4,8, handelsdepartementets
resp. 2,1 och 2,1 och pensionsväsendets resp. 5,1 och 4,2. Med
andra ord, höjningar återfinnas på första t. o. m. åttonde samt elfte
huvudtitlarna, minskning däremot på två huvudtitlar, nämligen jordbruksdepartementets
och pensionsväsendets.

Den största ökningen är att finna på utrikesdepartementets, försvarsdepartementets
och socialdepartementets stater. Minskningarna
ha i huvudsak tillgodosetts genom procentuellt minskade anslag till
kulturbudgeten, jordbrukets budget och i någon mån även pensionsväsendets
budget. Nu förhåller det sig visserligen så, att en del av
ökningarna härleda sig från de löneregleringar för viss civil och militär
personal, som regeringen har för avsikt att underställa riksdagens
prövning. Detta skulle innebära, säges det, en överflyttning av
anslag till dyrtidstillägg till de olika stater, varifrån lönerna skola
utgå. Men även om detta beaktas, måste man säga sig, att ökningen
i allt fall verkligen är avsevärd. Gör man nämligen en jämförelse
mellan slutsumman av verkliga utgifter för de båda åren, framgår det.
att summan i förslaget till riksstat i fjol uppgick till 668,894,000 kronor,
förslaget till riksstat i år till 757,146,000 kronor, alltså en ökning
av något över 88 miljoner. Den stora ökning, som sålunda framkommer,
vittnar alldeles oförtydbart om, att herr finansministern,
som han också i sitt anförande erkänt, icke dragit de riktiga konsekvenserna
av sitt resonemang i valutafrågan.

På detta sätt te sig sålunda utgifterna vid en dylik jämförelse.

Om man sedan en liten smula ser på inkomsterna, är det givet,
att de beräkningar, som hänföra sig till titeln skatter, tilldraga sig
den största uppmärksamheten.

Det klagas allmänt över det hårda skattetrycket och vi ha från
denna talarestol för icke lång stund sedan hört en del klagomål i detta
avseende. Nu är det så, att alla komma och begära statens hjälp

Måndagen den 17 januari, e. in.

91

Nr ;£

och stöd, men ingen har någon så värst brinnande åtrå att erlägga Vid remiss av
skatt till detta stöd. Om man undersöker, i vad mån förslaget till ^tatsnerl^-riksstat för år 1921 avsåg att täcka de verkliga utgifterna medelst proP^sit™n''n
skatter, visar det sig, att den procentuella siffran blir 72. Motsva- ,Torts''''
rande siffra i det förslag, som na ligger på riksdagens bord, är 80.

Sålunda innebär det nu föreliggande budgetförslaget en hårdare
beskattning än det förslag, som lades på riksdagens bord i
fjol. Men när man talar om skatter, tänker en del allenast på inkomst-
och förmögenhetsskatten, andra tänka egentligen blott på
tullar och acciser, d. v. s. konsumtionsskatter. Relationen mellan de
båda skatteformema är icke svår att finna. Av skatter beräknades
i fjolårsförslaget till budget, att 288,600,000 kronor, d. v. s. 59,9 %
av alla titlars belopp skulle utgöras av skatter, som inflyta under
rubriken skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse. Förslaget till
budget för år 1922 höjer visserligen totalbeloppet till 305,100,000
kronor, men det beloppet utgör 50,1 % av alla skatterubrikernas beräknade
belopp. Yad särskilt angår skatt på inkomst- och förmögenhet
så beräknades denna i riksstaten för år 1921 till 238 miljoner
kronor, men i förslaget till riksstat för år 1922 beräknas den till
244 miljoner kronor.

Jag skall icke jdtra mig om huruvida herr finansministern i
fråga om denna skatt varit för sangvinisk eller ej. Jag tror, att
varje debatt därom är för närvarande tämligen vansklig att ge sig in på.

Yad som däremot bör uppmärksammas är det, som förut är understruket,
nämligen att skatteprocenten föreslås till 175, sålunda alldeles
densamma som i fjol. Budgetförslagets innebörd beträffande
beskattningen år sålunda, att den direkta beskattningen blir lika
tryckande som förut och att konsumtionsskatterna. komma att ytterligare
trycka, sålunda i stort sett en ökad skattebelastning.

Den jämförande undersökning, som jag sålunda tillåtit mig
göra mellan regeringsförslaget av i fjol och det av i år. ger vid
handen: för det första, att äskandena i det senare högst avsevärt
stegrats och vidare, att de ökade utgifterna föreslås skola täckas
medelst höjda konsumtionsskatter utan att det direkta skattetrycket
i ringaste mån lättas, och det ehuru vi sannolikt gå mot än mera
fallande konjunkturer än vi för närvarande ha, om icke vissa tecken
slå fel.

Innan jag nu lämnar detta kapitel, torde jag böra erinra därom
att hem finansministern uppenbarligen i mycket hög grad baserat
svenska folkets skatteförmåga på dess ovana att dricka kaffe, röka
och förtära rusdrycker. Endast från de två sistnämnda odygderna
beräknar herr finansministern för år 1922 omkring 130 miljoner
kronor. Hur mycket den dåliga ovanan att dricka kaffe beräknas
ge, undandrager sig mitt bedömande.

Anledningen att jag nämner saken är den, att jag skulle vilja
göra en fråga till herr finansministern. Den frågan skulle lyda:
tycker icke herr finansministern, att det vittnar om en svaghet i
budgetärt hänseende, att 1/7 av riksstatsförslagets inkomster, lånemedlen
medräknade, beräknas härflyta ur tobak och rusdrycker?

Nr 3. 92

Måndagen den 17 januari, e. m.

Vid remiss av
statsverkspropositionen

m. m.
(Forte.)

Fjolårsförslaget hade Vio, och jag frågar: kunde den anparten icke
sägas vara nog? Ju nyktrare folket blir, ju mindre cigaretter, som
rökas — riksdagen har ju uttalat sig i skrivelse till Kungl. Maj :t för
att det skall vidtagas åtgärder att inskränka cigarettrökningen —
jag säger, ju mindre rusdrycker som förbrukas, ju mindre det rökes.
desto mindre inkomster blir det för statskassan. Och för att herr finansministern
icke skall behöva erinra därom, vill jag endast meddela,
att jag icke förbisett en avsättning till rusdryckstmedelsfonden på 34,6
miljoner kronor. Men så har herr finansministern i stället från samma
fond tagit i anspråk för tilläggsstaten till riksstat över 48 miljoner
kronor, ,så att innebörden av denna åtgärd är egentligen ingenting
annat, än att herr finansministern använt något över I3V2 miljoner
plus 391/2 miljoner å tillägsstaten ur fonden i budgetärt ändamål,
varom redan här talats.

Tillåt mig sedan att något vidröra lånebudgeten. Förslaget upptager
i utgifter för kapitalökning 144,8 miljoner kronor. Med frånräknande
av nyss nämnda avsättning på 34,6 miljoner skulle kapitalökningen
bli omkring 110 miljoner kr. Med herr finansministerns
plan att undan för undan osa ur rusdrycksmedelsfonden för löpande
utgifter är det nämligen, enligt min mening, en ren villfarelse eller
ett självbedrägeri, vilket ord man må använda, att säga, att det
är en kapitalökning, när man sedan undan för undan tager ur samma
fond för löpande utgifter. Mot denna kapitalökning ha vi pa
inkomstsidan utav lånemedel 97 miljoner kr. Då budgetens styrka
framgår av relationen mellan upplåning och kapitalökning, så kan
man icke komma till någon annan slutsats än att budgeten är ansträngd.
Av propositionen får man emellertid ingen överskådlig
bild av statens hela lånebehov, även om man lägger tillsammans det
beräknade lånebehovet för riksstaten av år 1922 och i tillägsstaten
för i år, såsom herr finansministern gör på sid. 30 i bilagan rörande
inkomsterna, där summan anges till 146,9 miljoner kr.

Emellertid behandlas lånebudgeten även på annat ställe i statsverkspropositionen
nämligen under utgifter för kapitalökning, där
herr kommunikationsministern anger lånebehovet till 154,6 miljoner
kr. för kommunikationsdepartementet. I detta belopp, säger
herr kommunikationsministern, ingår anslag till rörelsekapital för
telegrafverket med något över 221/a miljoner kr., vilket anslag skall
gäldas av kassafonden. Är det då herr kommunikationsministerns
och herr finansministerns mening att på detta sätt omsider få anmärkningarna
mot telegrafverket rörande dess underlåtenhet att till
statsverket leverera uppkomna och i staten beräknade vinstmedel
slutligen reglerade, utan att till riksdagen lämnas något meddelande
om på vad sätt dessa 25 miljoner använts? Då. torde emellertid
kommunikationsministern misstaga sig. Det är för alla känt, att
kopparpriset nedgått oerhört. Det står nu ungefär på fredsnivå. Åro
dessa 25 miljoner kr. till någon större eller mindre del placerade
i dyra kopparköp, så bär det utan tvivel i viss män medverkat till
det svaga resultatet utav telegrafverkets ekonomiska drift.

Nyss sade jag, att propositionen icke lämnar någon översikt

Måndagen den 17 januari, e. m.

93 Nr :i

av statens närvarande lånebehov, under förutsättning att regeringens ^järnframställningar
skulle bifallas. Sådan som penningmarknaden nu propositionen
är, måste detta sägas vara en brist i finansplanen, så mycket mer m. w.
anmärkningsvärd som herr finansministern dock varit fullmäktig (Fort.,
i riksgäldskontoret och sålunda har en viss levande erfarenhet om
värdet av att klarhet i detta fall vinnes icke blott av riksgäldskontorets
fullmäktige utan även av att också riksdagen får en klar
bild av hurudant läget är.

Jag har sökt skaffa mig en uppfattning om statens lånebehov,
och det ter sig ungefär på följande sätt. Lånebehovet i år på grund
av årets riksstat uppgår till 167 miljoner och enligt förslaget till
tilläggsstat till 49 miljoner, det gör 216 miljoner kr. Härtill komma
föreslagna lånemedel i staten för 1922 med 96 miljoner eller tillhopa
312 miljoner kr. Då nu den utländska lånemarknaden är praktiskt
sett stängd, blir den springande frågan, vilka möjligheter ha vi att
vid sidan av kommunerna och enskilda kunna upplåna så inånga
miljoner och vilken verkan kan en så kraftig upplåning från statens
sida tänkas utöva på våra ekonomiska förhållanden. Ett klarläggande
av detta spörsmål hade förvisso varit mycket upplysande
och värdefullt att ha. Lånebehovet kunde ge anledning till en kritisk
granskning av de utgifter, som avses att täckas medelst lånemedel,
men för att begränsa mig skall jag icke stanna vid mer än
en enda post. Den punkten gäller tillgodoseendet av vattenfallsstyrelsens
provisoriska lokalbehov. Saken är visserligen icke ännu i
utrett skick, men jag kan ändå icke underlåta att påpeka densamma.
Förhållandet är, att tomt med byggnad för anordnande av förvaltningsbyggnader
åt vattenfallsstyrelsen förvärvades redan år 1918
för en kostnad av 1,650,000 kr., om- och tillbyggnadsarbeten beräknades
draga en kostnad av 1,160,000 kr. Den 21 sistlidne sept. hemställde
vattenfallsstyrelsen om ett anslag på 4,100,000 kr. för igångsättande
av dessa ombyggnader. Den 8 därpå följande nov. anhåller
emellertid samma styrelse, att en annan byggnad måtte inköpas
för 3,600,000 kr. för att provisoriskt ordna styrelsens lokalbehov,
till dess att den förstnämnda byggnaden blir färdig, och så sockrar
styrelsen in sin framställning med en förklaring, att i så fall kan
en del av ändrings- och ombyggnadsarbetena å den 1918 inköpta
fastigheten anstå tillsvidare.

Jag vill redan nu förklara, att, sådant det ekonomiska läget är,
inbjuder det verkligen icke till att köpa byggnader med lånta
medel för 3,6 milj. kr. för att provisoriskt ordna vattenfallsstyrelsens
lokalbehov, i synnerhet när verket i varje fall har en fastighet
förut inköpt för ett definitivt ordnande av lokalbehovet.

Uti finansplanen har herr finansministern ett resonemang rörande
de förestående löneregleringarna, som kan föranleda mig till
att göra en fråga, som har gjorts här förut och som visserligen är
något besvarad av herr finansministern. Det var frågan om, huruvida
det finnes någon jämförelse mellan kommunikationsverkens
personals löneförmåner och den övriga i civil tjänst varande personalens.
Frågan föranleddes ju därav, att det förestår ny löneregle -

Nr & 94

Måndagen den 17 januari, e. in.

V''fta^m''rk <lV SOm äl avsec^ genomföras efter mönstret av dem, som äro
propositionen genomförda för kommunikationsverken.

m. m. Redan är av en föregående talare anmärkt ett uttalande av herr

(Ports.) finansministern på sid. 19 i Jiikomstbilagan, där herr finansministern
har en diskussion över dubbelföringen uti vår nuvarande budget.
Dessa dubbelföringar äro emellertid vida fler än som herr finansministern
själv vidrör. En sådan där post, som går ut och in i
budgeten utan att därmed tillgodoses något statsändamål, är bevillning
av fast egendom och av inkomst. Det är därför av stort intresse
att än vidare reformera budgeten så att den blir en verklig nettobudget.
Som det nu är, måste man analysera budgeterna, om man
går att gorå jämförelser med ett annat år. Det går alls inte an
vid en sådan jämförelse att göra, som den förste ärade talaren under
denna debatt gjorde: lägga samman riksstaten för ett år och tilläggsstaten
för ett annat år. Det tillvägagångssättet blir fullständigt
missvisande. Det enda riktiga är att man lägger tillsammans riksstaten
och tilläggsstaten för samma år. På annat sätt kan man
inte få någon klar bild av det budgetära läget.

Nu är det så, att en sådan analys, ehuru i hög grad begränsad,
göres på sid. 19 av herr finansministern. Men han har gjort den
på ett sådant sätt, att den också ur budgetär synpunkt blir missvisande.
Herr finansministern söker att visa, att 1921 års riksdag
har att täcka en reell utgiftssiffra av 829,4 miljoner, under det att
för fjolårets riksdag motsvarande siffra var 857,3 miljoner kronor.
Nu har herr finansministern förklarat, att hans avsikt härmed icke
var att bibringa sig själv eller andra den uppfattningen, att detta
var ett bevis för att en strängare sparsamhet var iakttagen i det nu
föreliggande förslaget än i fjolårets, men redan den omständigheten,
att det där har gjorts en sammanblandning av två olika års stater,
gör att analysen blir fullständigt felaktig.

Jag skall tillåta mig att belysa detta med ett exempel. Om
exempelvis 1920 års riksdag hade avsatt 100 miljoner mindre för
att tillgodose dyrtidsanslaget innevarande år, då hade årets riksdag
med begagnande av herr finansministerns terminologi haft att
täcka en reell utgiftssiffra av 100 miljoner mera eller 929,4 miljoner
kronor. Ur budgetär synpunkt har ju detta resonemang ingen
egentlig betydelse, dels därför att täckningen, enligt förslaget till
tilläggsstat, sker huvudsakligen genom anlitande av statsverkets
kassafond, fonden av rusdrycksmedlen och överskottet å krigsförsäkringskommissionens
vinst. Viktigare är att strängt upprätthålla
den grundsatsen, att varje budgetår bör — som jag tidigare sagt
-— bära sin egen börda.

Beträffande statsverkets kassafond, som i finansplanerna under
de senare åren kommit att intaga en central ställning, är dess uppgift
för det första att mottaga statsregleringarnas överskott eller
fylla deras brister, samt för det andra att tillgodose statsverkets
behov av kassaförlag. Uppenbart är, att det senare behovet stegrats
i och med budgetens utgifter. Statsverkets utgifter komma redan
med årets första månader, en del t. o. m. med redan andra dagen av

Måndagen den 17 januari, c. in.

93 \''r

uiets första manad, flin del av statsverkets inkomster, tullmedel,
stämpelmedel o. s. v., inflyta ju också undan för undan, och likaså
överskottet för de affärsdrivande verken — på den tiden, då dessa
lämnade några större överskott. Men skatterna komma inte förr än
under årets sista månader, ja, med en skatt, krigskonjunkturskatten^som
nu upphört, förhöll det sig ju så, att den inte inflöt förr
än aret efter, d. v. s. sedan redan de utgifter ha likviderats, till
vilka dessa skattemedel skulle användas.

Varifrån, kan man då fråga, far då staten rörelsemedel för att
tillgodose statsverkets behov, när en så avsevärd tillgång som krigskonjunkturskatten
icke inflyter förrän året efter det, då utgifterna
äro verkställd^,i Jo, det är just en av kassafondens uppgifter att
tillgodose det behovet. Under krisåren har det ju varit svårt att
något så när säkert kunna beräkna de inkomster, som skulle komma
att inflyta, liksom också en del utgifters storlek, och detta har gjort,
att kassafonden ökats pa ett sådant sätt, att den kunnat tagas i anspråk
för budgetregleringen i viss mycket försiktig utsträckning.
Nu befarar jag emellertid, att herr finansministern är på väg att
gå för långt. I kassafonden ingå fordringar i stor utsträckning.
Jag har redan talat om det. Krigskonjunkturskatten är en sådan
fordran beräknad till 125 miljoner kronor, men besvär över taxeringarna
äro, som redan erinrats, i stor utsträckning anförda, och
sannolikhetsskäl torde föreligga, att skatten kan komma att nedgå
kanske med flera miljoner såväl därigenom som även på den grund
att en del kristidsföretag, som skulle betalat dessa skatter, börja
falla i ruiner och bli oförmögna att betala vare sig denna skatt eller
någon annan: ytterligare ett bevis för svagheten i systemet att räkna
fordringar som kassatillgångar.

Herr finansministern upplyser om att rikshuvudboken visar en
behållning vid 1919 års slut på 44U/2 miljoner och beräknar att vid
1920 års slut ha i densamma odisponerade 422''å miljoner kronor.
Det är verkligen intressant att på detta sätt få fram en beräknad
siffra av 422''/2 miljoner i kassafonden vid 1920 års slut. Vid 1917
års slut var kassafonden realiter läns, och därutöver hade staten
gjort utfästelser, upplåningar för löpande utgifter till ett avsevärt
antal miljoner. Sådant var läget då. Då nu herr finansministern
från år 1917 har fått taga i arv bränslekommissionens konkursbo,
så har å andra sidan herr finansministern i kassafonden en behållning
av 422Vp miljoner.

Omläggningen av budgetåret, så att vi komma ifrån den irrationella
tilläggsstaten, kräver emellertid, att kassafonden då kan
belastas med en summa, minst motsvarande ett halvt års inkomst- och
förmögenhetsskatt, och i trots av vad budgetårskommittén därom
anfört, befarar jag, att man med ett belopp av 150 miljoner icke
är på den säkra sidan.

Då herr finansmistern söker att ur de senare årens osäkra och
abnorma förhållandena finna en redan utbildad praxis att använda
kassafonden till reglering av budgeten, kan jag icke underlåta att
däremot erinra, att vad som under abnorma förhållanden kan få

Vid remiss av
statsverkspropositionen

tn. m.
Forte.)

Nr 3. 9o

Måndagen den 17 januari, e. in.

Vid remiss av
statsverks- ;-i
propositionen
in. m.

(Forte.)

förekomma, icke bör få karaktären av hävdvunnen praxis. Vad som
kan försvaras under abnorma förhållanden, bör man icke betrakta
som hävdvunnen praxis, ty vad som har skett och ännu sker i detta avseende,
det står i direkt strid emot av regering och riksdag godkända
grundsatser beträffande kassafondens uppgift. Då budgeten fick
sin nuvarande form, uttalades det nämligen, att om fonden under en
följd av goda år finge en sådan anhopning av överskott, att den stege
till sådana belopp, att den icke vore erforderlig för sitt ändamål,
härigenom bereddes tillfälle att minska statens lånebehov genom
att använda överskottet för utgifter till kapitalökning. Däremot
var tanken att förbruka fonden genom att taga den i anspråk för
verkliga utgifter alldeles främmande för budgetreformens principer,
så främmande, att vad som skett under de senare åren står i rak
strid med budgetprincipen.

Innan jag slutar, kan jag inte underlåta att vidröra en sak,
som i hög grad förminskar översiktligheten av finansplanen,
och det är herr finansministerns sätt att avse vissa inkomster
till vissa utgifter. Detta verkar ganska verklighetsfrämmande
ur budgetär synpunkt i en riksstat och erinrar närmast om
hur kommunerna på landsbygden bruka gå till väga. Herr
finansministern har exempelvis upptagit 70 miljoner kronor
för att täcka större delen av kristidskommissionernas förluster,
och så följer därpå ett angivande av hur herr finansministern
tänkt sig täckningen av denna detalj i budgeten: 30 miljoner
ur rusdrycksmedelsfonden, 20 miljoner ur krigsförsäkringskommissionens
överskott och 20 miljoner från kassafonden. Nog bleve det
hela klarare och överskådligare, om motiveringen till finansplanen
mera organiskt anslöte sig till budgeten. Till slut måste man ju i
alla fall i budgeten sammanföra allt vad man tar ur kassafonden,
allt vad man tar ur rusdrycksmedelsfonden o. s. v. på ett ställe. När
statskontoret skall utbetala medlen, lär det inte veta, huruvida de miljoner,
som tas i anspråk, verkligen kommit från krigsförsäkringskommissionen
eller från kassafonden. Detta sätt att föra bevisningen
är vilseledande. Herr finansministern slutar med att säga:
»Vad därefter återstår att täcka, anser jag böra bestridas av disponibla
kassafondsmedel.» Om man går till förslaget i staten, finner
man emellertid ingenstädes de 411 /2 miljoner, som herr finansministern
där talar om, utan man finner något över 83,7 miljoner,
och om man då granskar förslaget närmare, finner man, att herr
finansministern tre gånger förut plockat ur samma kassafond. Hen
har man flera gånger tagit ur kassafonden, verkar det nästan så,
att man drar på smilbandet, då man kommer till den meningen: »Vad
därefter återstår att täcka, anser jag böra bestridas med disponibla
kassafondsmedel.»

Man har, vill jag till slut säga, en känsla av att så, som herr
finansministern söker att länsa rusdrycksmedelsfonden — vilket jag
förut talat om och inte nu skall gå in på •— så är han också på väg
att länsa kassafonden. Jag ber därför än en gång att få erinra om
att den fonden var praktiskt sett läns 1917 och att vi därutöver då

Måndagen den 17 januari, e. in.

97 Nr 3

hade utgivit anvisningar utanför riksstaten på ofantligt höga belopp.
De senare ha under de gångna åren ordnats, och nu finnes det en
verklig kassafond. Må den då icke genom den nu sittande regeringens
åtgärder spolieras, utan må den bevaras såsom en verklig
kassafond!

Herr Kaijser: Herr talman, mina herrar! Jag skall icke
uppehålla mig vid budgeten utan endast nämna några ord om våra
kommunikationer med särskild hänsyn till förhållandena i Norrland.

Alla minnas vi väl med saknad, huru billigt, fort och trevligt
vi reste på statens järnvägar för en tio år sedan, och alla känna
vi till, huru långsamt och framförallt huru dyrt det är att resa
nu. Orsaken till denna förändring är väl framförallt kriget, som
varit, men kanske är det icke den enda orsaken. Då kriget bröt
ut 1914 i augusti, uppstod ju en trafik på statsbanorna, större än
någonsin förut, framförallt på Norrland, och kanske blir den aldrig
mera så stark. Samtidigt härmed stego ju också stenkolspriserna.
Man hade därför väntat, att taxorna skulle höjts något, men så blev
icke fallet. Det hände till och med att man reste billigare på statens
järnvägar än på ångbåt, när man skulle till Norrland, och annars
brukar det ju vara tvärtom. Men vad hände i stället? Jo
chefen för statens järnvägar reste omkring och höll konferenser med
industriidkarna och bad dem, att de för all del icke skulle sända
några varor med järnvägarna, ty de gingo med sådan förlust. Man
hade väl. snarare väntat, att taxorna skulle höjas, i synnerhet med
hänsyn till att det var mest utlänningar och utländskt gods som gick
den vägen, och statens järnvägar skulle då kanske fått in en ganska
god förtjänst. Men sa skedde ej då. Men knappt hade den utländska
främlingsströmmen sinat, förrän man höjde taxorna och det så
mycket, att befolkningen nu knappast har råd att resa alls. Innan
zontariff infördes, hade man en särskild, lägre taxa för Norrland;
nu är taxan densamma för hela landet, vilket kanske icke betyder
så mycket i de södra och mellersta delarna av landet där avståndeå
äro kortare, medan det däruppe i Norrland verkar därhän,
att om den ytterligare skulle höjas, så är jag rädd att tågen finge
gå alldeles tömma. Jag kan icke tänka mig att detta kan vara en
lämplig taxepolitik.

Samtidigt har man gjort indragningar av vissa tåg. och det
kanske icke mer än rätt. Huru förhållandena äro i mellersta
och södra Sverige vet jag icke, men jag läste en liten historia i en
tidning, ° som jag tycker är betecknande för huru järnvägarna sköta
sig neråt landet. Herrarna ha kanske läst den, men den är rätt
lustig och jag skall därför tillåta mig berätta den.

Det överlastade tågsättet hade just passerat en liten station i
Skåne, och skulle arbeta sig upp för en längre stigning. När det
kommit halvvägs, bar det sig emellertid icke bättre än att arbetet
blev för tungt för lokomotivet och tåget stannade. Vad var att
göra? Efter en stunds överläggning beslöt sig tågbefälet för att

Andra hammarens protokoll 1921. Nr S. 7

Vid remiss av
statsverkspropositionen

m. m.
(Forts.)

Jfr 8.

98

Måndagen den 17 januari, e. m.

Fl=rbacka ett stycke för att bättre fart. Man kom också ett par meter
^opoÄone»läng,re ,än f°rra gången, men där stannade tåget på nytt.

m. m. När tågbefälet åter samlade sig till överläggning, kom en pas (Forts.

) sagerare, en gumma, fram till dem och förklarade lugnt men bestämt.

att hon hade bråttom och tänkte gå till nästa station, dit hon också
framkom som god etta. Under tågets fruktlösa försök att komma
vidare, hade en stor del av stationssamhällets''befolkning samlat sig
på platsen. Efter en stunds palaver kom tågbefälet överens om att
dela på tåget och taga en halva i sänder. Så skedde, men icke heller
nu lyckades tåget med egen kraft taga sig uppför backen. Först
sedan alla tillgängliga arbetskrafter satt axlarna emot och skjutit
på, kom man äntligen i väg allt under folkets jubel och gemensamt
avsjngande av: »Halvan går.»

Ja, det var ju löjligt, men på samma gång är det beklagligt,
att statens järnvägar skötas så, att det blir föremål för åtlöje.

Jag såg i dag händelsevis i en tidning, .att en liten kanal i
Värmland, som också av okänd anledning skötes av järnvägsstyrelsen,
åsamkat styrelsen en förlust av 960 kronor för det gångna året.
Järnvägsstyrelsen ansåg därför, att den borde stängas, eftersom den
gick med förlust. Kanalen är emellertid till nytta för ortsbefolkningen,
och den har haft sammanträde för att dryfta frågan om
kanaltrafikens uppehållande. Jag är dock tveksam om huruvida det
skall lyckas, ty om man vill gorå en framställning hos järnvägsstyrelsen,
så är det som att köra huvudet i väggen. När man en
gång får ett svar, röjer detta icke minsta försök till välvilja. Då
vi nu fått en särskild kommunikationsminister, vill jag lägga honom
på hjärtat att se till, att statens järnvägar skötas så, att de på samma
gång som de lämna något så när måttlig avkastning de även låta
Sveriges invånare få det bästa möjliga utbyte av dem.

Chefen för kommunikationsdepartementet herr statsrådet Murr
a y: Herr talman! Herr E. A. Nilson i Örebro riktade ett par ord
till mig under det långa anförande, han nyss höll. Han vände sig
först emot det i statsverkspropositionen förekommande förhållandet,
att telegrafstyrelsen av kassafonden skulle erhålla ett ökat rörelsekapital
på 22 V2 miljoner kronor, och han frågade, om detta kapital
verkligen motsvarades av tillgångar.

Det är givet, att jag frågat telegrafstyrelsen om detsamma. Styrelsen
har då sagt mig, att i detta förlagskapital, som motsvaras av
materialier, inginge bland annat koppar, som ju fallit, men även annat
som stigit, varför styrelsen ansåge, att materialierna i värde motsvarade
ungefär omförmälda belopp. Men — har styrelsen sagt •—-det är möjligt, att om vi nu på en gång bjöde ut alltsammans, så
skulle vi icke få in hela beloppet. Något dylikt är naturligtvis icke
meningen, säger styrelsen vidare, utan meningen är, att förlaget skall
omsättas och utgå i form av apparater med mera dylikt. Vid användning
av i förlaget ingående materiell påföres produkten det belopp,
för vilket telegrafstyrelsen köpt in varan, varigenom någon förlust
i verkets drift icke uppkommer.

Måndagen den 17 januari, e. m.

99 » 3.

Herr Nilson erinrade vidare om en förebådad proposition om in- Vid remiss av
köp av ett hus för vattenfallsstyrelsens räkning. Nu är ju förhållan- siatsv<rkedet
det, att propositionen ännu icke är klar, och jag har således icke
kunnat taga någon definitiv ställning till frågan. Saken är emellertid (Fort,;'',
den, såsom herr Nilson också påpekade, att vattenfallsstyrelsen redan
har ett hus, som den emellertid icke kan komma åt på grund av
hyreslagen.

Styrelsen sitter nu i ett annat hus och vill köpa detta, vilket
enligt styrelsens förmenande skulle bliva en förmånlig affär för stuteri,
en sak, som det ju blir min skyldighet att bevisa, om propositionen
framlägges. Nu säger man: skola vi köpa en lokal provisoriskt
åt vattenfallsstyrelsen när styrelsen har ett eget hus, som den
eu gång kommer att få disponera? Ja, mina herrar, staten har en
sådan lokalbrist att det, när hyreslagen en gång icke längre skyddar
staten kan leda till stora svårigheter och utgifter, om ingenting åtgöres
för anskaffande av nya lokaler. Det finnes icke det ringaste
tvivel om, att icke staten skall ha full användning även för detta hus,
då vattenfallsstyrelsen en gång kommer i det läget att kunna flytta
in i de ursprungliga lokalerna.

Herr Kaijser uttryckte slutligen en önskan, att jag måtte ställa
så till, att våra statsbanor skötas så, ätt de lämna skälig vinst och
ända bereda svenska folket de fördelar, som man vill ha av järnvägarna.
Ja, herr talman, jag skulle naturligtvis intet hellre önska än att
jag kunde åtaga mig en dylik utfästelse, men under de abnorma förhållanden
vari vi nu leva finnes det ingen möjlighet att lova något
annat än söka att ställa allting så pass hyggligt som möjligt. Huru
detta kan komma att lyckas mig, vet jag icke, men under alla förhållanden
tar jag för givet, att — ingen kommer att bli belåten.

Herr Holmgren: Herr talman, mina herrar! De ärade ta lare,

som förut i dag berört försvarsväsendets anslag, ha reagerat
mot det belopp, som föreslagits till sjökrigsmateriel. Yarje sak har
ju som bekant minst två sidor, och jag tillåter mig att under några
minuter ta kammarens uppmärksamhet i anspråk för att beröra frågan
från annan utgångspunkt.

1914 års senare riksdag godkände i princip en ^^byggnadsplan
för flottan, omfattande 4 femårsperioder, räknade från och med år
1915. Yi äro nu inne på det andra året inom den andra perioden,
utan att första periodens nybyggnader blivit slutförda eller ens alla
påbörjade. Under världskriget var flottans materiel särskilt torpedlartygen
utsatt för förslitning i avsevärt högre grad, än som enligt
nybyggnadsplanen beräknats såsom normal. På grund av penningknappheten
har också underhållet av materielen måst eftersättas i en
omfattning, som icke motsvarar sund ekonomi. Liknande är förhållandet
inom kustfästningarna.

Marinens materiel är i allmänhet av ömtålig beskaffenhet, och
dess livslängd är därför också jämförelsevis kort. Den en gång färdigställda
materielen undergår år från år en betydlig minskning i stridsvärde.
För att vidmakthålla hela marinens stridsvärde kräves därför

Nr 3.

100

Måndagen den 17 januari, e. in.

Vid remiss av

statsverks propositionen m.

m.

(Forts.)

en jämn nybyggnadsverksamhet. Upphör denna, eller utsattes den för
större rubbningar, nedgår också marinens stridsvärde, och så är, mina
herrar, för närvarande fallet i en omfattning, som är ägnad att framkalla
den djupaste oro. .Tåg har icke kunnat underlåta att fästa kammarens
uppmärksamhet på dessa förhållanden i dag, då nationens
blickar mer än eljest äro riktade på oss och våra förehavanden.

Nu är det visserligen sant, att det nybildade Nationernas förbund
med allvar gripit sig an sin uppgift att söka förhindra sådana
världskatastrofer, som den vi alla bevittnat, men då vi ännu inte veta,
om förbundet över huvud taget är i stånd att lösa den uppgift, som det
förelagt sig, ha vi inte rätt att ställa alltför störa förväntningar på
detsamma, om vi än ha både rätt och i viss mån skyldighet att hoppas
det allra bästa.

Det finns ingenting, som för närvarande tyder på, att den civiliserade
världen står i begrepp att i handling omsätta tanken på en
fullständig avväpning, det finns däremot på vissa håll åtskilliga tecken,
som tyda på ökade rustningar. Nya orosmoln ha efter världskriget
uppstått på den utrikespolitiska himlen, om de skola upplösas
eller förtätas, därom veta vi ingenting.

Yad vi kunna göra för att hejda den pågående sänkningen av marinens
stridsvärde utan att därvid föregripa försvarsrevisionens arbete
bör därför göras, om vi överhuvud taget skola hålla oss med ett sjöförsvar
och därom borde vi väl alla, mina herrar, vara ense, att så länge
andra makter anse sig böra hålla ett sådant, böra också vi göra det, men
ej en dag längre. Försvaret är ju en börda, och icke allenast en ekonomisk
börda, den fordrar även en personlig insats. Herr Vennerström
talade i sitt anförande om försvarskamelen. Ja, kamelen brukar
ju också kallas öknens skepp, därför att lian bär bördorna. I
den öken, som världskriget för oss alla varit, var det flottans skepp,
som buro bördan. Genom det skydd flottans fartyg gåvo åt handelssjöfarten
hava miljoner räddats åt vårt land, vilka helt visst eljest
varit bokstavligen kastade i sjön.

Det socialdemokratiska partiets ärade huvudtalare antydde, att
sakkunskapen ändrat ståndpunkt ifråga, om behovet av större fartyg.
Jag tror, att det måste bero på ett misstag från hans sida. Någon
ändrad ståndpunkt i den frågan finns icke hos sakkunskapen. Sakkunskapen
anser däremot, att det under förhandenvarande omständigheter
är lönlöst att komma med krav på större fartyg, i all synnerhet
som meningarna hava varit något delade mellan å ena sidan sakkunskapen
och å andra sidan en stor fraktion av riksdagens medlemmar
just på denna punkt. Nu har däremot ingen meningsskiljaktighet varit
rådande mellan statsmakterna i fråga om torpedfartygens värde
för vårt försvar. Därför har också Kungl. Maj :t utan att avvakta
resultatet av försvarsrevisionens arbete föreslagit anskaffning av viss
undervattensbåtmateriel samt två vedettbåtar, avsedda för minsvepning,
men däremot icke ansett sig böra äska medel till två av marinförvaltningen
föreslagna jagare. I planen för den första perioden
ingick fyra jagare, för vilka också medel beviljats, ehuru dessa medel
på grund av prisstegringen visade sig otillräckliga, varför blott två

Måndagen den 17 januari, e. m.

101

Sr a

jagare kommo till stånd. Riksdagen har ju alltså givit på hand yt- Vl^^^av
terligare två jagare, och det är för vårt försvar av icke ringa bety- proposition
delse, att dessa, på vilka man har tillämpat krigets alla erfarenheter, m. m.
snarast möjligt komma till stånd. Liknande farts^g, kraftigare än (Forts.)
dem som vi förut ha, finnas ju redan införlivade med Östersjö-staternas
flottor.

I jämförelse med sjöförsvarets verkliga behov har marinförvaltningen
i övrigt kommit med blygsamma äskanden, just för att möjliggöra
att få det viktigaste, nämligen jagarbygget, till stånd. Utan
kontinuitet i nybyggnadsverksamheten måste väl den tekniska personalens
duglighet nedgå, och fara är ju då för handen att den ej
kommer att visa sig hålla måttet, när den en gång blir ställd inför
större och mera krävande uppgifter. Jagarnas konstruktion berör
alla olika tekniska grenar och ger deras representanter tillfälle att
underhålla och utveckla sina kunskaper och sin erfarenhet. Undervattens-
och vedettbåtar beföra däremot icke alla grenar av teknisk
verksamhet inom marinen.

Slutligen vill jag erinra om önskvärdheten av att kunna behålla
örlogsvarvens yrkesskickliga arbetare. Skingras denna kärntrupp
redan i fredstid av brist på arbete vid varven, så möter det utan tvivel
oövervinneliga svårigheter att vid behov på nytt organisera en
sådan arbetarstam. Vi stå inför arbetsbrist, som efter allt att döma
inom verkstadsindustrien får en alldeles särskilt stor omfattning, och
krav kommer att ställas på medel till nödhjälpsarbete, alldeles oavsett
vad finansrådet här har intagit för ståndpunkt till denna fråga.

Då kan jag icke se annat, mina herrar, än att vi här ha ett verkligt
nödhjälpsarbete att utföra och det i dubbel bemärkelse, ett arbete, som
kommer hela landet tillgodo, ett arbete, som icke avser — jag betonar
det ytterligare en gång — ökade rustningar utan blott att hejda den
nu pågående minskningen av flottans stridsvärde.

Jag inser till fullo de svårigheter, som ur finansiell synpunkt
förelegat för Kungl. Maj :t att i propositionen upptaga medel för byggande
av dessa fartyg, men även om jag förutsätter, att penningbristen
varit det bärande motivet för propositionens avfattning på denna
punkt, måste jag likvisst ur försvarets synpunkt beklaga, att inom en
budget, som närmar, sig miljarden, 6 miljoner ej ha kunnat inrymmas
för ett så angeläget ändamål.

Herr Olsson i Fiskeby: Herr talman, mina herrar! Jag

tillåter mig att med blott ett par ord uttala min och min lilla partigrupps
bekymmer över de oerhörda utgifter, som föreslagits även i
årets statsverksproposition. Yi hade så säkert hoppats, att den nuvarande
regeringen skulle visa sig äga både vilja och förmåga att,
särskilt med den annalkande lågkonjunkturen för ögonen, bringa
budgeten i något lyckligare ställning, men denna förhoppning bär
tyvärr kommit på skam.

Vid ett flyktigt bläddrande i statsverkspropositionen har jag
bland annat fäst mig vid att 1921 och 1922 års medelindex för bestämmandet
av statstjänarnas dyrtidstillägg preliminärt föreslagits

Nr 3. 102

Måndagen den 17 januari, e. m.

Fi<2 remiss av till siffran 270 för det förstnämnda året och 260 för det sistnämnda.
foposittonen ^en omständigheten att index-siffran för föregående år oavlåtligen
m. m. stigit kvartal efter kvartal, trots att åtminstone under de två sista
(Forte.) kvartalen livsförnödenheterna visade något tecken till nedgång, ger
mig anledning misstänka, att det är si och så med beräkningen av
dessa index. Att emellertid för bestämmandet av årets index
använda sig av fjolårets medelindex är uppenbarligen oriktigt
då livsförnödenheter visa en allvarlig tendens att nedgå och
det snart nog. Här måste emellertid på ett eller annat sätt tillses,
att statens ämbets- och tjänstemän icke, till exempel genom att prisindex
icke blir riktigt avvägt från början, erhålla oskäliga inkomster
på bekostnad av övriga samhällsklasser.

Mina herrar! Yi ha redan nått den tidpunkt, då affärsmännen,
jordbrukarna och lönearbetarna in. fl. måste inrätta sig efter betydligt
minskade inkomster. Detta sker ej utan större eller mindre
protester från olika håll, men är lika fullt nödvändigt, om landet
skall kunna återgå till åtminstone någorlunda normala förhållanden.
Men gäller det sålunda att draga in svångremmen ett eller annat hål,
då böra och få ej heller statens ämbets- och tjänstemän draga sig ur
spelet. Alla måste vi skuldra vid skuldra hjälpas åt att genom sparsamhet
både i det offentliga och i det enskilda försöka bomma ifrån
det onormala tillstånd, som ändå ej kan fortgå i det oändliga. I detta
arbete borde om möjligt varje partisplit och partikäbbel lämnas åt
sidan och lösen för alla vara: Sveriges väl.

Slutligen vill jag uttala att, ehuru jag gjort dessa anmärkningar
mot statsverkspropositionen och har åtskilliga flera, som jag tillsvidare
behåller för mig själv, jag å andra sidan ej förbisett, att propositionen
även innehåller en del till och med mycket stora förtjänster,
för vilka jag med anledning av vad som förekommit under
dagens lopp, tillåter mig att närmast till herr statsrådet och chefen
för finansdepartementet uttala min förbindliga glädje.

Chefen för socialdepartementet, herr statsrådet Elmquist:
Herr talman, mina herrar! Med anledning av de erinringar, som
under dagens debatt ha blivit framställda mot den huvudtitel, för
vars innehåll jag närmast har ansvar, skall jag be att få ingå i svaromål.

Den förste talaren på förmiddagen och en av de sista nu på
aftonen ha framhållit, att trots strävandena att hålla hudgeten inom
rimliga gränser, stegringarna dock ha varit avsevärda nog på vissa
huvudtitlar. Den förste talaren anförde särskilt den femte, socialdepartementets,
och den åttonde till föremål för riksdagens benägna
prutningar. Den senaste av mig åsyftade talaren gick kanske ej så
långt, men han ville dock i alla fall framhålla, att finansministern
mot vissa av fackministrarna — med. som jag fattade den ärade
talaren, adress även till socialministern — icke lyckats hålla kraven
tillbaka så långt, som hade varit önskvärt.

Jag ber därför att få börja med att något belysa innehållet i min
huvudtitel. Ingen kan starkare än jag beklaga, att höjningen har

Måndagen den 17 januari, e. m.

103 » 3.

blivit så stor som den blivit, men jag tror mig kunna med full klarhet Vid remiss av
för herrarna påpeka, att detta knappast är departementschefens fel. statsv^*-

Herr E. A. Nilson gjorde särskilda erinringar mot att höjnin- ProP^s,l^cnen
gärna på de ordinarie anslagen, om jag förstod honom rätt, hade fFortej

stigit så pass väsentligt som de hade gjort. Jag har där för femte
huvudtitelns vidkommande att bekänna en ökning av 5,340,000 kronor.
Jag ber emellertid om tillåtelse att något dissekera denna siffra.

Av de 5,340,000 kronorna utgöra, som herrarna behagade finna,
ökningarna av några tidigare under flera år för lågt upptagna förslagsanslag
den väsentligaste posten. Där förekommer sålunda först
eu ökning av förslagsanslaget till hospitalens underhåll från 8,100,000
till 10,000,000 kronor, alltså en höjning av 1,900,000 kronor. Som
herrarna av redogörelsen i propositionen behagade finna, ha dessa
kostnader under krisåren gått upp till väsentligt högre belopp än
dessa 10 miljoner kronor. Men man vågar nu räkna med att prisfall
skall inträda och att man genom ansträngningar även i övrigt
skall kunna åstadkomma besparingar. Det är ju ett riktigt, av riksdagen
upprepade gånger framfört krav, att förslagsanslagen skola
bringas något så när i överensstämmelse med de verkliga utgifterna.

Vidare har en liknande förhöjning fått lov att vidtagas på ett annat
förslagsanslag, nämligen för hälso- och sjukvården i allmänhet, där
de ökade kostnaderna för arbetet mot könssjukdomarnas spridning
nödvändiggjort en höjning av det tidigare förslagsanslaget, som var
uppfört till 275,000 kronor, med icke mindre än 725,000 kronor till
1 miljon kronor. Vidare har ett annat anslag, för tuberkulosanstalterna,
måst på grund av företedda beräkningar höjas något; det blir
dock ej mer än 100,000 kronor. Därefter må erinras om ytterligare
ett förslagsanslag till rese- och traktamentsersättningar, som måste
höjas med icke mindre än 500,000 kronor. Slutligen har det ordinarie
sjukkasséanslaget, likaledes förslagsanslag, måst höjas med ett
belopp av 1,200,000 kronor.

Vid en granskning av huvudtiteln behagade herrarna finna, att
den sistnämnda höjningen alls icke har sin grund i någon nyhet, som
Kungl. Maj:t nu föreslagit, utan att den endast är en enkel konsekvens
av det beslut, som föregående års riksdag fattade angående
höjda anslag till sjukkassorna, vilket beslut fattades av riksdagen,
utan att man samtidigt vidtog den, enligt då verkställd utredning,
erforderliga förhöjningen av förslagsanslaget.

Summerar jag ihop de belopp, som nu nämnts, blir slutsumman

4,475,000 kronor. Av förhöjningen återstår alltså mindre än 1 miljon
kronor. Därav falla 800,000 kronor på den definitiva lönereglering,
som i konsekvens med riksdagens beslut och löneregleringskommitténs
förslag skulle genomföras efter typen kommunikationsverkens lönereglering
för en del av förvaltningen.

Vad som återstår är sålunda endast några mindre poster, exempelvis
ett belopp till ökande av anslaget till förste provinsialläkare och
provinsialläkare, för tillgodoseende av det synnerligen önskvärda behovet
av förbättrad läkarvård. Detta är ju ett önskningsmål, som fö -

Nr 3.

104

Måndagen den 17 januari, e. in.

Vid remiss av relegat från riksdagens sida och som jag tror varit nödvändigt att

statsverkspropositionen

m. m.
(Forts.)

tillgodose.

G-år jag sedermera över till de extra anslagen på femte huvudtiteln,
så måste jag där bekänna en ännu högre ökning, nämligen icke
mindre än 9,800,000 kronor. Men om herrarna vilja följa mig i en
liten dissekering även av det beloppet, skola herrarna finna, att ökningen
ej heller där är föranledd av så märkvärdiga nyheter. Den
är huvudsakligen konsekvenser av tiderna och av tidigare beslut. Jag
börjar då med att påpeka, att en del av ökningen kommer därav, att
vissa anslag ha fått lov att överflyttas ifrån andra huvudtitlar till den
femte. Det största av dessa belopp är det på 2 miljoner kronor, som
på extra stat för år .1922 äskas, icke för bibehållande av det s. k
dyrtidsanslaget, men för ett motsvarande ändamål. Kungl. Maj :t har
nu upptagit anslaget under rubriken »för lindrande av nöd». Detta
anslag har förut stått under jordbruksdepartementet men är nu, som
sagt, överfört till socialdepartementet. Huruvida det skall komma
att utgå eller icke, blir en senare fråga. — Jag skall be att, eftersom
det i annat sammanhang vidrörts av herr Lindman, få återkomma
till det beloppet senare. Vidare ha till socialdepartementet överflyt*
tats följande anslag, nämligen från finansdepartementet ett anslag till
understöd åt nödlidande tobahsarbetare på 140,000 kronor, och från
handelsdepartementet ett anslag för tekniskt-vetenskapliga undersökningar
på byggnadsområdet, vilket upptagits till 100,000 kronor.

Detta är alltså den första gruppen av dessa 9,800,000 kronors
ökning av huvudtitelns extra anslag, representerande från andra huvudtitlar
överflyttade belopp av sammanlagt 2,240,000 kronor. Går
jag sedan till den andra gruppen, så återfinna herrarna där en höjning
av 1,400,000 kronor på ett av de anslag för den allmänna pensionsförsäkringen,
som är uppfört på extra stat. Denna ökning är en konsekvens
av riksdagens tidigare fattade beslut, i det att detta anslag höjts
år från år automatiskt, och höjningen nu har tillkommit utan någon
som helst åtgärd från Kungl. Maj :ts sida. I anslutning härtill nämner
jag vidare den höjning, som på grund av sjukkasseväsendets utveckling
måste äga rum. Ty under förutsättning att riksdagen, i likhet
med vad Kungl. Maj :t utgått från såsom nödvändigt, anser, att det
extra bidraget till sjukkasseväsendet, som tillkommit under kristiden,
skall utgå under ännu ett år, måste detta belopp höjas med cirka

400,000 kronor. Och på grund av den normala utvecklingen av sjukkasseväsendet
måste även anslaget till moderskapsförsäkring höjas
med 40,000 kronor. Detta är den andra gruppen med en automatisk
förhöjning av sammanlagt 2,229,000 kronor.

Jag kommer sedan till den tredje gruppen och den grupp, som
kanske vållat mig de största bekymren, nämligen till frågan om det
fortsatta hospitalsbyggandet. Även detta är ju endast konsekvenser
av tidigare fattade beslut. Den stora anslagsposten på extra stat
för år 1922 avser ju fortsättning av det av riksdagen på grund av
Kungl. Maj:ts proposition redan år 1917 beslutade stora hospitalsbygget
i Hälsingborg. Kär jag säger, att den frågan vållat mig bekymmer,
menar jag, att jag inför denna mycket stora utgift, som på

M&ndagen den 17 januari, e. m.

105

Nr 3.

grund av dyrtiden blir så väsentligt mycket större än som beräknades,
då Kungl. Maj:t och riksdagen ursprungligen togo ståndpunkt till
frågan, övervägt, om man icke lämpligen borde låta med detta bygge
ännu något anstå i förhoppning, att priserna skulle gå ned. Jag har
dock för min del icke vågat taga på mitt ansvar att skjuta undan den
frågan, då oerhört stort behov av vårdplatser föreligger. Och jag
tror, att herrarna skola ge mig rätt i, att det att man befriar de små
hemmen på land och i stad från dessa olyckliga och får in dem på anstalter,
verkligen är en stor social fråga. Om jag jämför anslagen av
liknande natur på innevarande års stat och på föregående års, så blir
dock ökningen icke dessa 4 miljoner kronor, som i år uppförts för fortsättning
av Hälsingborgsbygget, enär ju i fjol även anvisades betydande
anslag till hospitalsbyggen. Men netto återstår dock i år en
ökning på 1,900,000 kronor.

Slutligen kommer ju en nyhet, men en nyhet, som jag för min
del tror är synnerligen nödvändig. Det är nämligen så, att Kungl.
Maj:t ansett sig böra tillse, om någon möjlighet funnes att taga ett
ytterligare steg för att göra de pensioner, som utgå från den allmänna
folkpensioneringen, något mera motsvarande vad som är behövligt.
Det förebådas ju endast ett sådant anslag, i ty att pensionsstyrelsen
ännu icke inkommit med fullständig utredning. Men beloppet har beräknats
skola uppgå till 2,800,000 kronor. Vid övervägande av de
framställningar, som skulle göras, av det nya som skulle föras fram,
har det — särskilt då det av riksdagen och av många väntade förslaget
till allmän sjukförsäkring av finansiella och organisatoriska
skäl enligt regeringens uppfattning icke har kunnat framläggas —
förefallit mig, att vi dock borde kunna få åtminstone något ytterligare
för förbättrande av vår socialförsäkring, och därvid har det synts mig,
att detta var det anslag, som skulle även av riksdagen anses vara det
mest önskvärda och nödvändiga.

Till detta komma sedermera några smärre anslagsbelopp, som naturligtvis
kunna diskuteras, men som jag dock har trott vara nödvändiga
att få fram under övervägande. Den förste ärade talaren på
förmiddagen stannade vid ett anslag under femte huvudtiteln, ehuru
mera i förbigående, men om jag fattade honom rätt, så menade han.
att. där var en åtgärd, som kunde anstå. Jag syftar på de 350,000
kronor, som beräknats för påbörjande av den nya alkohol istanstal ten
å Ventholms kungsgård. Jag skall icke gå närmare in på, vilka bekymmer
alkoholistvården i dess nuvarande skick vållar och vilka synnerligen
otillfredsställande förhållanden, som råda vid den nuvarande
provisoriska anstalten på Salbohed. Det få vi tillfälle att återkomma
till. Men jag vill dock redan nu hava sagt, att jag funnit, att detta är
en nödvändig utgift, för den händelse alkoholistvården och vad därmed
sammanhänger verkligen skall komma i ordning.

Bland de återstående smärre beloppen torde det väsentligaste vara
anslagen för inrättande av arbetshem samt för inrättande och bedrivande
av anstalter för fattiga kroniskt sjuka. Det är tre olika anslag
på sammanlagt 320,000 kronor. Vidare torde lika oundgängligt vara
att vidtaga åtgärder för vården av de vanartade och sinnesslöa; för

Vid remiss av
stats ver kspropositionen

m. m.
(Forts.)

Nr 8. 106

Måndagen den 17 januari, e. m.

Vid remiss av ändamålet förekomma anslagshöjningar på 200,000 kronor. Slutrowsitionen
lÖ?en ^ar i staten beräknats för förbättrad sjukvård i rikets ödemarksm.
m. områden 129,000 kronor och för bostäder åt provinsialläkare ett an(Forts.
) slag, som dock endast förebådas, på 300,000 kronor o. s. v.

Jag tror mig med detta hava för kammaren visat, att de nyheter,
som socialdepartementets stat upptager i föreliggande förslag, äro
synnerligen blygsamma och att de störa beloppen äro konsekvenser av
utvecklingen och konsekvenser av redan fattade beslut, d. v. s. närmast
en bokföringsfråga.

Då jag nu har fått ordet, kanske jag också får lov att stanna
vid några detaljanmärkningar, som under debatten hava framkommit
mot förslag, som höra till femte huvudtiteln. Jag ber då att
särskilt få uppehålla mig ett ögonblick vid frågan om prisindex. Herr
vice talmannen snuddade ju vid den frågan på förmiddagen och uttryckte
eu önskan, att man skulle med yttersta omsorg tillse, att den
blir så tillförlitlig som möjligt. Och den siste ärade talaren har vidrört
samma fråga något utförligare. Hans erinran gällde ju dock i
främsta rummet, att denna index icke nu kunde visa, hur priserna
kunde bli år 1921 och ännu mindre år 1922. Men det har naturligtvis,
som finansministern redan framhållit, varit en bestämd uppfattning
hos regeringen, att man borde i detta fall, för att vara på den säkra
sidan, när det gällt budgeträkningen inte inlåta sig på några spekulationer,
om hur starkt prisfallet kunde komma att bli. Om jag fattade
den siste talaren rätt, så ville han nog också kanske ifrågasätta, huruvida
dessa indexberäkningar voro så alldeles säkra och huruvida de
inte hade bort på grund av det inträdda prisfallet hava en starkare
känning av detta än vad siffrorna visat sig hava. Den ärade talaren
tycktes sålunda förmena, att det började prisfallet borde kommit
till uttryck tidigare i prisindexen, på grund av att partipriserna i
åtskilliga avseenden hade fallit. Ja, detta är ju något, som särskilt
från producenthåll föranleder, att man ofta tvivlar på denna indexberäknings
exakthet, då man ju nämligen själv av egen erfarenhet
vet, hurusom priserna på produkterna falla och man dock icke får se
detta uttryckt i indexen över minutprisen.

Jag tror, att det i detta sammanhang skulle föra för långt att ingå
på en redogörelse för hur indexberäkningarna tillkomma. Jag vill
emellertid erinra om att anledningen till denna till synes förefintliga
bristande överensstämmelse är den, att dessa beräkningar av en allmän
prisindex och index för minuthandeln helt naturligt grunda sig på
helt olika uppgifter. Och det är en erfarenhet, som icke är enastående
för oss, att de icke följas åt så jämnt som man skulle kunna vänta.
Så t. ex. föll, vill jag minnas, redan i mars månad föregående år den
engelska, »Economists», allmänna prisindextal, under det att man
ganska lång tid efteråt i England hade att dragas med icke blott icke
stående pris i minuthandeln utan tvärtom höjda pris. Herrarna erinra
sig säkerligen den avsevärda prisstegringen därstädes inom minuthandeln
i början av förra hösten. På samma sätt kan man överallt
göra liknande iakttagelser, som visa, att minutpriserna följa icke

Måndagen den 17 januari, e. m.

107 Nr 3.

partiprisen så smidigt och hastigt, som man kanske kunde vara be- V''fu^^av
nägen att vänta och som i varje fall vore önskvärt. propositionen

Jag är övertygad om — och det har ju också varit medlemmar av m.
kamrarna, som på grund av riksdagens föregående år gjorda uttalan- (Fort*.)
den om prisindexberäkningarna varit i tillfälle att övertyga sig om
detsamma — att det arbete, som nedlägges för åstadkommande av
denna prisindex här i Sverige, är sjmnerligen noggrant och omsorgsfullt.
Och jag tror man utan överdrift vågar säga, att bättre prisindex
än den svenska finnes icke någonstans i hela världen. Men
det är ju riktigt, att den indexen är grundad på uppgifter från städer
och stadsliknande samhällen, och den kan följaktligen icke bli fullt
representativ för den rena landsbygden.

Jag vill med anledning därav, att herr vice talmannen också vidrörde
och till mig rekommenderade att uppmärksamt följa frågan om
mellanhänderna, säga, att jag tror man bör vara medveten om att icke
bara mellanhänderna utan även ringbildningar bland producenter och
fabrikanter hålla prisen uppe så länge som möjligt och att detta är
någonting, som verkar till minutprisernas hållande i höjden.

Jag vill ock påpeka, att vi ha redan från den föregående regeringen
tillsatta de s. k. mellanhandssakkunniga, som äro sysselsatta
med denna uppgift. Men de ha kommit att bliva tillsatta icke under
socialdepartementet utan under jordbruksdepartementet, vilket naturligtvis
icke hindrar, att jag allt emellanåt håller min vän jordbruksministern
varm med de erfarenheter på området, som jag kan gorå.

Eftersom den förste talaren här uppehöll sig något vid frågan
om de anslag, »om regeringen ansett sig höra beräkna i statsverkspropositionen
för lindrande av nöd, för den händelse det blir behövligt,
så skall jag be att få säga några ord i den frågan.

Förhållandet är ju, att framställningen om att ett sådant anslag
skulle beviljas har, som. också den förste talaren erinrade, framförts
från dem, som tidigare haft hand om det s. k. dyrtidsanslaget. Förhållandet
är ju också, som han påpekade, att riksdagen mycket bestämt
uttalat sig för att denna verksamhet icke skulle komma att fortgå.
När denna framställning från avdelningen för dyrtidsanslaget
några dagar före jul kom in till Kungl. Maj:t, var det naturligtvis
för mig en överraskning så till vida, att jag ju hade hoppats,
att i den formen icke behöva vidare besvära med anslagsäskande.

Men efter närmare övervägande från min sida och efter överläggning
med de mycket erfarna kommunalmän, som handhaft dessa uppgifter
i den centrala ledningen, vågade jag icke taga på mitt ansvar att icke
beräkna ett sådant belopp i budgeten. Och meningen är ju, att utredning
först skall verkställas av arbetslöshetskommissionen och socialstyrelsen
tillsammans med representanter för fattigvårdsinspektionen
och för pensionsstyrelsen. Som herrarna behagade finna av propositionen,
har Kungl. Maj:t ännu icke tagit någon som helst ståndpunkt
till vare sig anslaget i och för sig eller ännu mindre den form,
i vilket det skulle komma att utgå, eller vilka myndigheter i orterna,
som skulle handhava detsamma. Jag har från samma sakkunniga eller
åtminstone säkert från samma håll, som herr Lindman åberopade,

Nr 3. 108

MSudageu den 17 januari, e. in.

VlHtaimerkn påpekande av att detta anslag på sista tiden icke skulle Lava i

propositionen a"a avseenden motsvarat sitt ändamål och att, om en sådan verkm.
m. samhet skulle komma att fortgå, den borde handhavas av de ordinarie
(Forts.) myndigheterna d. v. s. fattigvårdsmyndigheterna i orterna. Jag vill
också, utan att föregripa den utredning, som kommer att framläggas,
eller Kungl. Maj:ts beslut, för min del uttala den förhoppningen, att
så skall kunna bliva förhållandet. Men jag ber tillika få framhålla,
att är det så, att detta anslag över huvud taget behöver komma till
användning i någon större omfattning, så lär det nog vara nödvändigt
-— icke minst av det skäl, som den förste talaren framhöll, nämligen
att kommunerna äro så ansträngda — att även staten bisträcker
kommunerna i deras verksamhet för att verkligen kunna motverka
den nöd, som kan uppkomma på grund av den rådande svåra depressionen,
och i någon större utsträckning utöva den förebyggande verksamhet
gent emot nöden, som den nya fattigvårdslagen förutsätter
från kommunernas sida. Den frågan få vi emellertid sedermera återkomma
till, och det är ju att hoppas, att det kanske icke skall erfordras
för det ändamålet så stora belopp, som här ifrågasättas. När
jag icke vid beräkningarna ansett mig böra göra några som helst
jämkningar eller ändringar i det av de sakkunniga framlagda preliminära
förslaget utan endast upptagit den beräkning de gjort, så är
det av två skäl. Dels har det icke varit möjligt att under den korta
tiden ingå i någon närmare prövning, men dels har jag tänkt mig,
att man icke uteslutande på grund av önskan att få ned siffran, borde
göra en begränsning.

Jag har nämligen underlåtit det också av det skälet, att jag var
fullt medveten om — och det har också kommit till uttryck i propositionen
— vad herr Thorsson anförde, nämligen att beräkningen
av anslaget för bekämpande av arbetslösheten var för låg. Är det
nu så, att detta sistnämnda anslag beräknats för lågt, vilket jag, som
sagt, för min del också håller för sannolikt, och detta anslag för
lindrande av nöd är för högt beräknat, vilket jag hoppas det är, så
torde en utjämning därvidlag kunna ske och arbetslösheten, om den
icke blir alltför ohygglig, få kanske tillräckligt belopp, utan att de
sammanlagda beloppen, som av mig framförts, behöva ökas.

Medan jag nu en gång har ordet, kan jag icke underlåta att till
sist gentemot en ärad talare på Stockholmsbänken, som här yttrade
sig om åttatimmarsdagen, säga några ord. Jag skall icke komma in
på den frågan i och för sig. Den har ju redan berörts av hans excellens
statsministern. Jag skall endast vända mig mot det uttryck, som
den åsyftade talaren tillät sig att använda, då han talade om den
benhårda byråkratiska tillämpningen av åttatimmarsdagen. Man
bör ju icke tala i egen sak, och denna hans erinran torde närmast vara
riktad mot mig såsom förutvarande ordförande i arbetsrådet. Men jag
är dess bättre i tillfälle att kunna bemöta honom icke med egna ord
utan med en auktoritet, som jag är övertygad om att den ärade talaren
har minst lika stor respekt för som jag, nämligen Svenska arbetsgivareföreningens
direktör, häradshövding von Sydow, som allt ifrån
början varit bisittare i arbetsrådet. Jag tror, att om den ärade tala -

Måndagen den 17 januari, e. m.

109 Xr 3

ren tager del av hans anförande i den frågan i första kammaren för- Vid remiss av
liden riksdag, så kanske han icke kommer att upprepa sitt förklenande staUmrhsomdöme
ännu en gång.

Herr Lövgren i Nyborg: Herr talman, mina herrar! Om (t°rt''

jag vore en riktigt renodlad bolsjevik och anhängare av katastrofteorien,
så skulle jag bestämt önska lycka och välgång till herrar Lindmans
och Nyländers riktlinjer, som de kommit fram i debatten i dag.

Ty då kunde jag vara säker att få katastrofen som ett brev på posten
inom en ganska snar framtid. Men när jag nu icke är det utan
hoppas, att det likväl skall vara möjligt att ordna samhället på ett
anständigt sätt utan alltför svåra slitningar mellan de olika grupperna
inom detsamma, så skall jag fortfarande försöka deltaga, så
länge det är mig förunnat, i arbetet på ett utjämnande av motsatserna.

■ Men likväl vill jag från början ha sagt, att det är naturligtvis orimligt
att begära, att kapitalistsamhällets anhängare skola komma fram
med förslag, som tillfredsställa oss socialister. Likaså är det min fasta
övertygelse, att det är tämligen hugget som stucket, om det är en
liberal eller en socialdemokratisk eller en högerregering som sitter.

Ty det är icke den regering som sitter, som i själva verket har makten,
utan det är den kapitalistiska världens övre och inre cirkel, som
har den verkliga makten och med hänsyn till denna sin ekonomiska
makt tvingar den också alla regeringar, vilken etikett de än må ha.
att dansa efter sin pipa. Jag skulle t. o. m. vilja gå så långt som
att säga, att den verkliga ekonomiska makten är icke ens förlagd inom
detta lands gränser utan utanför desamma. Och vi hoppa som en
liten marionett, när de stora rycka i tråden. Skall man likväl få ett
samhälle ordnat, så att det är beboelig^ så vill jag säga, att då räcker
det icke med den frihet, som herr Lindman i sitt anförande på förmiddagen
var anhängare av. Den politiska demokrati, som vi nu ha,
är icke så bottenskrapad, som herr Olsson i Kullenbergstorp ville göra
gällande. Den politiska demokratien betyder ju icke, att folket har
makten. Folket kan icke ha makten, förrän där är genomförd en
ekonomisk demokrati, förrän den ekonomiska makten ligger i folkets
hand. Skall det kunna ske, synes det mig vara den enda vägen, att
producenterna, d. v. s. de verkligt produktiva bilda starka ekonomiska
organisationer —• framför allt gäller det bondeklassen — och i dessa
ekonomiska organisationer söker samarbeta med fackföreningarna,
medarbetarnas ekonomiska organisationer. Ty tillsammans äro de
en så stor massa, så att ingen, vem det vara månde, kommer till att
kommendera oss pa något sätt. Det är den enda vägen: starka ekonomiska
organisationer och ett förflyttande av den ekonomiska makten
från de nuvarande storkapitalistiska kretsarna och till de breda
folklagren. Men nu vet jag ju, att bondeförbundets och de borgerliga
partiernas representanter äro fångna i den illusion, som heter den absoluta
privata äganderätten, och att jag icke kan få med dem på ett
program i den riktningen. Men jag är övertygad om att det blir framtidens
väg.

Om man nu skall fortsätta och göra det så drägligt som möj -

Nr 3. 110

Måndagen den 17 januari, e. m.

Vid remiss av jjg-fc inom det nuvarande samhällets ram, så vill jag då säga, att icke
statsverks- får man flen wäig, som herr Lindman föreslog i förmiddags genom
irrov°3l[lonen slopande av 8-timmarsdagen, genom nedsättning av levnadsstandar(Forts
) den, som en annan talare uttryckte sig i första kammaren, åtminstone

'' icke för de grupper i samhället, vilka 8-timmarsdagen berör. Ty de

ha säkerligen icke någon så hög levnadsstandard, så att det går att
pruta bort så särdeles mycket. Jag vet heller icke, huru det kan gå
ihop, när herr Lindman ena ögonblicket talar om att avhjälpa den arbetslöshet,
som råder, och i nästa ögonblick talar om att förlänga arbetstiden.
En talare, som hade ordet tidigare, har ju varit inne på
det spörsmålet, och jag skall icke taga upp det. Men det var en annan
talare, som talade om den väl hårt byråkratiska tillämpningen av
8-timmarslagen. Jag tillåter mig också tala om en väl hård byråkratisk
tillämpning av 8-timmar sia gen och i tydligt syfte att skada den
personal, som skulle hava fördel av den. Jag sade i debatten om sjöfolkets
arbetstidslag, att den skulle i vissa fall giva dem 12—15 timmars
arbetsdag och en 84 timmars arbetsvecka, och jag har här i min
hand ett dokument, som styrker riktigheten av det, som jag då befarade.
Vi kunna ju försöka räkna ut, huru hög levnadsstandarden blir
för en man, som får sin arbetsvecka sönderplockad på det här sättet.
Det gäller pingstveckan 19—26 maj. Det är på en båt, som går på
norrlandskusten. Hans fritid plockas sönder i 3, 4 eller 5 perioder
varje dag, och hans fritid ser ut på följande sätt: den 19 maj: fritid
2 perioder, den ena 7, den andra 4 timmar, summa 11 timmar; alltså
en arbetstid på 13 timmar. Den 20 maj: 5 perioder fritid om resp.
4, 3, 1, Yz, 4 timmar, summa IIV2 timmas fritid. Den 21 maj: 5 perioders
fritid om resp. 2, lYz, Yz, 5Yz, 1 timme, summa 10 timmar.
Den 22 maj: 5 perioders fritid om resp. 2 V2, 2 Yz, 3, 1 Yz, 2 Yz timma,
summa 11 timmar. Den 23 maj: 3 perioders fritid om resp. 5, 1,

1 Yz timmar, summa 7 timmar. Den 24 maj: 4 perioders fritid om
resp. 3 Yl, 5 Vi, 1, 9 timmar, summa 19 timmar. Och den 25 maj,
alltså när han har veckan full, har han 5 perioders fritid om 7, Ys, 1, 3,

2 timmar summa 13 Yz timma. Under hela veckan har han då haft
84 Yz timmars fritid och 83 Yz timmars arbetsvecka. Därtill kommer
att det arbete han utfört huvudsakligen har varit i hamn. Den fritid
han åtnjutit har varit mellan hamnarna och på den fritiden skall han
också intaga sina måltider. Nu kanske ni allihop känna till, att det
är icke så särdeles behagligt att skaffa sig vila ombord på ett fartyg,
i all synnerhet om det råkar vara dåligt väder. Skulle herr Lindman
eller herr Nyländer eller åtskilliga av dem, som tala om 8-timmarslagen
som ett ont vilja byta plats med den där mannen och med 100
kanske 1,000 av hans arbetskamrater i olika delar av de svenska farvattnen.
Det gäller framför allt den inre traden. Det är alldeles riktigt,
att man behöver reformera arbetstidslagen, speciellt vad gäller
sjöfolket. Men den skall sannerligen icke reformeras i den riktningen
som herrar Lindman och Nyländer äro anhängare av, utan skall det
ske, så skall det ske i riktning mot en verkligt effektiv 8-timmarsdag.
Och jag vill påpeka, att Amerika som nu börjar komma i ledningen
vad gäller sjöfarten har en verkligt effektiv 8-timmarsdag. De ha

Måndagen den 17 januari, e. in. 111

% större manskap ombord på sina fartyg än på svenska fartyg, och
talet om en övermäktig utländsk konkurrens är bluff och ingenting
annat.

I en sak skall jag likväl vara ense med herr Lindman, och det
är när det gäller kommittéernas verksamhet. Det synes mig, som om
man skulle vinna åtskilligt, om man inskränkte antalet ledamöter i
varje kommitté men samtidigt också utgick från, att en man kunde
icke vara medlem av så många kommittéer som helst. nu är det
väl faktiskt så, att man plockar sönder arbetsdagen för en hel hop
människor här på 5, 6 eller 7 sammanträden. Och hur i all världen
skall en människa kunna vara sakkunnig i 7 eller 8 kommittéer och
sköta det arbetet tillfredsställande. Dessutom vinner man ur samhällets
synpunkt den fördelen, om man delar upp det där arbetet på
flera personer, att allt flera och flera personer komma underfund med
huru ett samhälle skall se ut. Som det nu är, blir det en liten klick,
som faktiskt är yrkespolitici och som förr eller senare råka i händerna
på dem som ha den ekonomiska makten.

Herr Löfgren i Stockholm sade, att en av hörnstenarna i folkförbundet
var den fria handeln nationerna emellan. Jag har åtminstone
icke sett skymten av den där hörnstenen ännu men däremot så
mycket stötestenar för den fria handeln, som det har kunnat rullas
upp, synes det mig att man har från Jfrankrikes, Englands och de övriga
ledande makternas sida lagd upp. Och här i landet har man heller
icke försökt, när det gäller framför allt handeln österut att få den
förbindelse, som är behövlig. Jag skall icke ingå på det, ty min partivän
herr Vennerström var inne på den saken. Men det var någon
talare, som sade i eftermiddags, att regeringen visst icke lade några
hinder.i vägen, om svenska affärsmän ville skaffa sig förbindelser med
Ryssland. Men hur går det ihop med det förhållandet att svenskar,
som försöka resa till Ryssland, bliva stoppade vid estniska gränsen,
om de icke äro innehavare av kabinettspass? Har man vanligt pass,
blir man stoppad vid estniska gränsen. Det är således tydligen, den
svenska regeringen, som på något sätt har överenskommelse med den
estniska regeringen om, att man icke skall slippa igenom. Jag skall
bli mycket glad, om den uppgift, som jag erhållit, är oriktig. Men
jag fruktar, att man ieke kan vederlägga den. När Finland, som för
några månader sedan låg i krigstillstånd med Ryssland, nu har järnvägsförbindelser,
har handelsförbindelser med Ryssland, så är det tydligen
något fel på den svenska diplomatien, på de ledande inom detta
land, om icke också vi kunna få upp förbindelserna med Ryssland.
Ty svenska intressen kan det verkligen icke vara, som skulle hindra
oss att skaffa oss denna förbindelse.

Herr Olsson i Kullenbergstorp talade om för oss, att nu hade
demokratien bottenskrapat sina tillgångar så nu fanns det inga objekt
mer i det här landet att hänga rösträtt på. Ja, huru skulle det vara,
om herr Olsson och jag förenade oss om en motion att hänga rösträtt
på alla de här pojkarna, som vi hänga ett gevär på vid 20 års åldern?
Det skulle ju ändå bli några tusen, som finge rösträtt på det
sättet, och kanske de kunde färga om första och andra kammaren li -

» 3.

Vid remiss a
sta tsverks -propositions
m. m.
(Forts.)

Jir 3. 112

MSndagen den 17 januari, e. m.

Vid remiss av tet grand. Om vi sedan kunde få bort 3,000 kronors strecket, som nu
statsverks- fa]ttiskt stänger ute en hel rad av dugliga arbetare och bonderepreFT''m°”
sentanter från möjligheten att kunna representera i första kammaren,
(Fort».) även om de ha de största kunskaper och förmåga därtill, så. tycker
jag vi hade kommit ett stycke närmare en verklig demokrati. Och
vill herr Olsson i Kullenbergstorp sedan arbeta på ett intimt ekonomiskt
samarbete, ett underordnande av politiken under de ekonomiska
organisationerna, så kanske vi skulle närma oss den ekonomiska demokratien
i hastigare takt än vad som nu sker.

Herr Nyländer var anhängare av att man skulle höja tullarna till
det tredubbla av vad de voro före kriget. När han talar om det, så
kom jag att tänka på: vem är det nu, som hotar oss värst med sin
invasion av varor? Ja, det är tydligen Tyskland, vars valuta ligger
så oerhört lågt under vår. Men vart har då herr Nyländers och
hans partis stora kärlek till Tyskland tagit vägen? Äro de rädda
för att det land, som de voro så stora vänner av 1914, skall få litet
förtjänst?

Sedan skulle jag önska att få veta, varför staten nu skall stödja
näringslivet och taga det under armarna. Under kriget hette det
från herr Nyländers sida hela tiden: bort med fingrarna från näringslivet;
här har ni ingenting att göra; låt oss kravsa in miljonerna och
använda dem som vi för gott finna. Nu har bladet vänt sig och med
det också herr Nyländer.

Det finns en annan punkt. Jag har icke blivit i tillfälle att riktigt
taga reda på. huru det hänger ihop, men jag fick en uppgift av
en person idag, att man tänker använda 20 miljoner kronor av krigsförsäkringskommissionens
vinstmedel till bestridande av vissa utgifter.
Jag vill allvarligt hoppas, att riksdagen i stället ville gå på
den linjen att använda dessa vinstmedel till att lägga grunden till en
effektiv sjömanspensionering, ty det är någonting som kräves. Den
urusla sjömanspensionering, som vi ha här i landet, behöver sättas
på avskrivning och en verklig pensionering införas. Och jag hoppas
på anslutning från alla partier, för den händelse en motion skrives
i syfte att låta dessa krigsriskförsäkringsvinstmedel utgöra grundvalen
till en sjömanspensioneringsfond. Jag vill erinra om att Frankrike
redan för ett 10- eller 15-tal år sedan ha^e vid 65 års ålder, om
jag icke minns fel, en 500 francs pension åt sitt sjöfolk. Det är naturligtvis
icke mycket detta, men det är ändå storstilat i jämförelse
med den svenska sjömanspensionen, som brukar uppgå till 90 och i
bästa fall till 120 kronor.

En annan sak, som jag vill påtala — jag är icke på det klara
med, om detta är rätta tillfället — det är det sätt, på vilket underordnade
myndigheter här i landet ignorera klara och tydliga regeringsbeslut.
Regeringen gav i ett utslag i juli månad rätt till att
erhålla uppehållsbok åt en finsk flykting, som satt häktad i Haparanda,
men den underordnade myndigheten hade honom fortfarande
häktad till i början av november månad. Nu har det väl äntligen
kommit rättelse. Ett sådant negligerande av en klar och tydlig order
av regeringen hoppas jag icke kan få vara opåtalt.

Måudagen den 17 januari, e. m.

113 Xr 3.

I övrigt skulle jag vilja säga, att de underordnade polismyndig- Vid remiss av
heterna ute på landsbygden ha en rentav otrolig förmåga att fara ^aisverksfram
barbariskt och brutalt gentemot personer, som komma som po- Pr"i''^slt^ne*
litiska flyktingar, och naturligtvis framför allt om det är fråga om (Forts’)
flyktingar, som flytt från Finland eller något annat reaktionärt
land.

I går var det en person, som talade om för mig, hur en svensk
medborgare mottogs, när han första gången landsteg på svensk mark.

Han var svensk medborgare men hade varit i Finland och kunde icke
svenska. När han landsteg, blev han häktad och satt häktad i 28
timmar. När han frågade efter skälet, svarade man, att man trodde
att hans pass var falskt. Men när man fått klart för sig, att hans
pass var äkta, kom man underfund med, att han icke fullgjort sin
värnplikt, och då tog man in honom för att fullgöra värnplikten.

Han kunde icke ett ord svenska, så att jag vet icke, om han kunde
gorå så särdeles stor nytta. Men nu tvingas hans hustru att leva på
50 öre om dagen. Icke är det ett så särdeles kärleksfullt mottagande,
som beretts honom, första gången han kommer hit till sitt land.

Herr Olsson i Kullenbergstorp sade, att fäderneslandet väntar,
att var man gör sin plikt. Ja, låt oss vara överens om det, herr
Olsson! Men då kunna vi väl också vara överens om att man skall
lägga de skatter som äro nödvändiga på deras skuldror, som kunna
bära dem. I)å skall man emellertid icke lägga skatterna på den indirekta
bogen, så att de träffa hårdast dem som ha den största familjen.
Om det är riktigt, att var man skall göra sin plikt och att
detta ligger i fäderneslandets intresse, så vill jag säga: fördärva då
icke levnadsstandarden för dem som ha det dåligt nog utan sänk den
i stället för dem som ha den för hög.

Herr O s b e r g: Herr talman, mina herrar! Här har framkommit
åtskilligt klander i dag mot den ministär vi hade förlidet år,
nämligen den socialdemokratiska, för den mångfald utredningar, som
kommit till under denna ministärs tid. Här skall jag emellertid
framföra ett litet klander mot denna regering, för att den icke tillsatte
en kommitté till.

Det är en fråga, som har legat mig länge varmt om hjärtat, och
det är egnahemsrörelsen. Jag har arbetat här i riksdagen ett par
år för att få fram en utredning angående vidtagande av åtgärder för
uppläggande av en statens fria egnahemsfond för jordbruket och en
statens fria fiskerifond. Beträffande en fråga av denna innebörd
skulle man egentligen enligt mitt förmenande ha rätt att fordra, att
den bleve föremål för utredning, i all synnerhet när regeringen tillsatt
kommittéer och anordnat utredningar, som riksdagen icke begärt.
Jag vet väl, att en regering icke behöver enbart hålla sig till
sådana utredningar som riksdagen begär, men i varje fall är delta
en utredning av den art, att man skulle kunna tänka, att det vidto ges

åtgärder härför. .

Här har talats mycket om både det ena och det andra, och miss Andra

hammarens protokoll 1921. Nr S. 8

Nr 3. 114

Måndagen den 17 januari, e. in.

Vid remiss av nöjet har kommit fram i alla former. Men vad är den innersta orstatsverks-
sa^en fjU detta missnöje? Jo, det är, att vi sakna ett tillräckligt maJ,
r°P^sl^nen teriellt bärande underlag av präktigt folk i bygderna. Vi ha haft
(Forts) en ofantlig åderlåtning, allt sedan emigrationen till Amerika börjat
på allvar. Den har fortgått i många år, och under senaste tiden har
det varit vårt eget lands städer och industri som mottagit en del av
dessa emigranter. Man har emellertid icke sett till, att folk i bygderna,
som önska jordbruksegnahem, blivit i tillfälle att förvärva
sådana.

Men det är så med svenska folket, att det gärna vill flyga högre
än vingarna bära. Vi syssla här så mycket med att söka lösa de
mest skilda frågor, men vi glömma vad som innerst ligger till grund
för och bär upp det hela.

Jag vill icke klandra tillsättandet av dessa kommittéer. Jag
vet, att den socialdemokratiska regeringen hade många angelägenheter
på hand, som den gärna ville få behandlade, och det fanns då ett
tillfälle att göra detta.

Jag hade tänkt mig, att den nu tillkomna regeringen möjligen
skulle vilja verkställa en sådan utredning, som jag begärt, men det
vill synas, som om denna regering hade tagit patent på att icke alls
IJLta utreda. Jag har visserligen varit uppe hos den nuvarande jordbruksministern
och fått besked om att ärendet remitterats till egnahemsbyrån,
men vad öde det nu kommer att röna far framtiden utvisa.
Jag får emellertid lov att säga, att jag icke hyser stora förhoppningar,
att den utredningen blir av stort värde.

Jag tror för min del, att vi, när vårt folk nu kommit i trångmål,
icke ha rätt att så att saga, slå dövörat till för allt. Jag anser det vara
rätta tiden att arbeta och arbeta på sådant, som man rätteligen bör sätta
in sin kraft på. Det gäller nämligen att se till, att de medel, som vi
offra, offras på produktiva företag, då torde de vinnas igen med ränta.
Om vi i tid tagit denna tanke under omprövning, anser jag, mina
herrar, att vi skulle sluppit t. ex. att under senare riksdagar anslå
medel till byggnader i städerna åt dem, som sakna bostad.

Vi ha kommit in på ett plan, som icke är alldeles riktigt utan
bör rättas till. Jag hoppas verkligen, att riksdagen i framtiden
kommer att så ägna sig åt sådana spörsmål, att man kan rätta det
hela. Det gäller att från början se till, att folk ej i onödan behöver
dragas ifrån de produktiva områdena. Jag skall nu icke
längre uppehålla mig vid den saken.

Det är emellertid en annan angelägenhet, som har tilldragit sig
min uppmärksamhet, nämligen frågan om fördelningen av rederilånen.
Under de senaste åren har det knappast kommit i fråga, att
ett mindre rederibolag fått något stöd i denna form. Lånen gå blott
till de större bolagen, och fonden är egentligen avsedd att gå till dessa.
Men, mina herrar, under sista tiden har det framkommit ansökningar
med berättigade krav från åtskilliga andra håll. Ansökningarna
ha avslagits med motivering, att instruktionen egentligen säger
ifrån, att lånen i huvudsak skola gå till de större bolagen.

Måndagen den 17 januari, e. in.

115 Xr 3.

Låt oss tänka på ett större rederibolag, om vi säga ett miljonbolag!
Det släpper ut sina aktier i marknaden och det bliver snart
en vanlig handelsvara, när konjunkturerna gå upp finns det säkerligen
framsynta aktieägare, som äro påpassliga nog att sälja sina
aktier, under det att, när lågkonjunkturerna komma och bolagets rörelse
går ned, det kanhända då är mindre bärkraftigt folk, som ha
kvar sina aktier i bolaget. Så går det i likvidation, och det bildas
ett nytt, som återigen kommer och begär lån ur rederilånefonden. Jag
anser att detta tillstånd icke är riktigt, att man nämligen stöder endast
de större bolagen. Man borde även tänka på att tillgodose de
berättigade kraven från de mindre. Ty de göra icke på det sättet:
de sköta vanligen sina fartyg och sin rörelse överhuvud på ett mera
anständigt sätt. Det är en mångfald av dessa små rederier, som
mycket väl behöva stöd, rederier, som göra stor nytta i kustfart, särskilt
i bohuslänska skärgården; de omhänderhava t. ex. befraktningar
av sten m. m. till Danmark, Tyskland och kringliggande länder.

Jag hoppas nu, att man vill beakta detta önskemålet, att även
smårederierna få sin andel av lånen. Jag har tänkt mig att till
innevarande riksdag väcka en motion med förslag om en sådan fördelning
av dessa belopp, att exempelvis 20 % av desamma gå till de
små och 80 % till de större rederierna. Och jag hoppas, att herrarna
i denna kammare ville beakta spörsmålet och giva det sitt väl
förtjänta stöd.

Som tiden nu var långt framskriden och många talare anmält
sig för yttrandes avgivande, beslöt kammaren, på hemställan av herr
talmannen, att uppskjuta den vidare debatten rörande förevarande
propositioner till plenum nästkommande dag kl. 11 f. m.. då enligt
utfärdat anslag detta plenum komme att fortsättas.

§ 3.

Herr Hansson i Stockholm avlämnade en motion med förslag
till lag om ändrad utbildningstid för värnpliktiga av 1921 års klass.

Denna motion, som erhöll ordningsnumret 18, bordlädes på
begäran.

§ 4.

Justerades protokollsutdrag.

§ 5.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Bärg under
den 18 januari.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 11,14 e. m.

In fidem
Per Cronvall.

Vid remiss av
statsverkspropositionen

m. m.
(Forts.)