RIKSDAGENS PROTOKOLL

ProtokollRiksdagens protokoll 1921:47

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1921. Första kammaren. Nr 47.

Lördagen den 11 juni e. m.

Kammaren sammanträdde kl. 8 e. m.

Anmäldes och bordlädes bevillningsutskottets memorial:
nr 59. angående ersättning åt av utskottet vid behandling av vissa
ärenden anlitade biträden; och

nr 6o, angående särskild ersättning åt tjänstemän hos utskottet.

^ Föredrogs anyo statsutskottets utlåtande nr 204, i anledning av Anslag för
Kungl. Maj :ts proposition angående ytterligare anslag för bekämpande bekämpande
av ar,bets lösheten samt lindrande av nöd jämte i ämnet väckta motioner.ö^^w*^^

I en till riksdagen den 20 maj 1921 avlåten proposition, nr 362,
vilken överlämnats till statsutskottets förberedande behandling, hade
Kungl. Maj :t, under åberopande av statsrådsprotokollet över socialärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att för bekämpande av arbetslösheten
och lindrande av nöd i huvudsaklig överensstämmelse med
av departementschefen i statsrådsprotokollet angivna grunder anvisa,
utöver det förut beviljade anslaget å 11 miljoner kronor, dels på tillläggsstat
för år 1921 ett reservationsanslag å 23,5 miljoner kronor och
dels på extra stat för år 1922 ett förslagsanslag, högst, å 3 miljoner
kronor.

I samband med förevarande proposition hade till statsutskottet jämväl
överlämnats följande motioner, nämligen

nr 240 i första kammaren av herr A. O. Frdndén, som hemställt,
att riksdagen måtte besluta, att av det i Kungl. Maj :ts proposition nr 362
begärda anslaget 23,5 miljoner kronor för bekämpande av arbetslösheten
och lindrande av nöd ett belopp av minst 8 miljoner kronor måtte
stallas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande för statsunderstödda
vägbyggnader och vägförbättringar att av styrelsen handhavas på
samma sätt som stadgades för statsbidrag till väganläggningar och väg Första

kammarens protokoll 1921. Nr 47.

1

Nr 47.

Lördagen den II juni e. m.

Anslag för
bekämpande
av arbetslösheten
m. m.

(Forts.)

förbättringar, bro- och hamnbyggnader samt upprensning av åar och farleder
;

nr 373 i andra kammaren av herr E. Johanson i Stockholm m. fl.,
däri hemställts, att riksdagen måtte besluta,

dels att för bekämpande av arbetslösheten samt lindrande av nöd
anvisa på tilläggsstat för år 1921 ett belopp av 31 miljoner kronor och
på extra stat för år 1922 ett belopp av 5 miljoner kronor,

dels att dessa belopp beviljades som förslagsanslag, utan begränsningen
”högst”,

dels att någon nedsättning av hittills utgående nödhjälpslöner eller
understödsbelopp ej för närvarande borde företagas,

dels ock att alla ofrivilligt arbetslösa likställdes och att någon indragning
för vissa yrken av rätten till hjälp från det allmännas sida
icke skulle äga rum, samt

nr 374 i andra kammaren av herrar A. Lindgren och E. Lithander,
som hemställt, att riksdagen vid bifall till Kungl. Maj :ts proposition nr
362 ville besluta att meddela enahanda bemyndigande, som kunde komma
att utfärdas rörande anordnande av nödhjälpsarbeten å Ostkustbanan,
även beträffande anordnande av nödhjälpsarbeten å Dals—Västra Värmlands
järnväg.

Utskottet hade i det föreliggande utlåtandet på åberopade grunder
hemställt, att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande proposition
och herrar Lindgrens och Lithanders i ämnet väckta motion
II: 374 och med avslag å herr Frändéns samt herr Johansons i Stockholm
m. fl. berörda motioner 1: 240 och II: 373, måtte för bekämpande
av arbetslösheten och lindrande av nöd i huvudsaklig överensstämmelse
med av departementschefen i statsrådsprotokollet över socialärenden den
20 maj 1921 angivna grunder anvisa, utöver det förut beviljade anslaget
å 11,000,000 kronor,

a) på tilläggsstat för år 1921 ett reservationsanslag av 23,500,000
kronor,

b) på extra stat för år 1922 ett förslagsanslag, högst, 3,000,000
kronor.

Reservationer hade avgivits

dels av herrar O. U. B. Olsson, C. I. Asplund, J. Nilsson i Malmö,
F. L. Lindqvist, A. Anderson i Råstock, O. H. Waldén, C. R. Jansson i
Falun och L. J. Carlsson-Frosterud, vilka ansett att utskottets yttrande
och förslag bort hava den ändrade lydelse, reservationen utvisade, och att
utskottet bort hemställa, att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition och herr Johansons i Stockholm m. fris motion II: 373 samt
med bifall till den av herrar Lindgren och Lithander i ämnet väckta
motionen II: 374 ävensom med avslag å herr Frändéns berörda motion
1: 240, måtte för bekämpande av arbetslösheten och lindrande av
nöd anvisa utöver det förut beviljade anslaget å 11 miljoner kronor

Lördagen den n juni e. m.

3 Nr 47.

a) på tilläggsstat för år 1921 ett förslagsanslag av 31 miljoner Anslag för

kronor; bekämpande

b) på extra stat för år 1922 ett förslagsanslag av 5 miljoner kronor ''^hetenm^

dels ock av herr /. Olofsson, vilken ansett, att utskottets yttrande (Forts.)

och förslag bort hava följande lydelse:

”Av den i propositionen---sida äga rum.

Herr Frändén har i väckt motion hemställt att av arbetslöshetsanslaget---upprensning
av åar och farleder.

Med hänsyn till de särskilt inom Norrland men även i andra trakter
av landet föreliggande störa behoven av bättre vägförbindelser och
av statsunderstöd för samma ändamål, vilka behov under rådande statsfinansiella
läge icke i vanlig ordning kunnat tillgodoses i den utsträckning,
som eljest varit önsklig, synes det utskottet skäligt, att av de betydande
belopp, som nu skulle beviljas till bekämpande av arbetslösheten,
en mindre del, vilken utskottet ansett kunna bestämmas till 4 miljoner
kronor — att utgå från innevarande års anslag — ställes till vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens förfogande för att efter i huvudsak samma
grunder som gälla beträffande allmänna väganslaget och andra liknande
anslag och under samarbete med arbetslöshetskommissionen komma till
användning för anläggning av nya vägar och andra dylika arbeten.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet
hemställa,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande proposition
och. herrar Lindgrens och Lithanders i ämnet väckta motion II: 374 och
i anledning av herr Frändéns förenämnda motion 1: 240 ävensom med
avslag å herr Johansons i Stockholm m. fl. ovanberörda motion II: 373,
må för bekämpande av arbetslösheten och lindrande av nöd i huvudsaklig
överensstämmelse med ovan angivna grunder

I) anvisa, utöver det förut beviljade anslaget å 11 miljoner kronor,

a) på tilläggsstat för år 1921 ett reservationsanslag av 23,5 miljoner
kronor,

b) på extra stat för år 1922 ett förslagsanslag, högst 3 miljoner
kronor,

II) medgiva att av ovannämnda på tilläggsstat anvisade anslag av
23>5 miljoner kronor ett belopp av 4 miljoner kronor må genom vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens försorg och efter i huvudsak samma grunder,
som gälla för användningen av motsvarande till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
förfogande redan förut ställda anslag, komma till
användning för utförande av vägarbeten.”

Herr Asplund: Herr greve och talman! Som kammarens ledamöter
behagade finna, är vid detta utlåtande fogad en reservation av
utskottets socialdemokratiska ledamöter. Vi ha icke kunnat godkänna
departementschefens nedsättning av det utav arbetslöshetskommissionen
äskade beloppet på 31 miljoner kronor för år 1921 och 5 miljoner kronor
för 1922 att användas för arbetslöshetens bekämpande. Och på grund

Nr 47. 4

Lördagen den II juni e. m.

Anslag för
bekämpande
av arbetslösheten
m. m.

(Forts.)

av den stora utsträckning, som arbetslösheten bär tagit och väntas ytterligare
taga, ha vi även ansett, att arbetslöshetskommissionens framställning,
att detta anslag måtte givas förslagsanslags natur, borde av
riksdagen bifallas. I avseende på sättet för de nedprutningar, som departementschefen
har företagit sig, sa ha vi i tva avseenden intagit en
avvikande ställning.

Departementschefen har ansett sig kunna nedbringa bruttokostnaden
per dag och nödhjälpsarbetare, från ett belopp, vilket av arbetslöshetskommissicvnen
beräknats till io kronor, till ett belopp av 8: 50
kronor. I denna kostnad innefattas emellertid icke blott själva arbetslönen
utan även material- och administrationskostnader. Men då vi
icke ha kunnat finna, att någon avsevärd sänkning av dessa senare kostnader
kunnat utlovas, med undantag möjligen dock för den sänkning
av marketenterikostnaderna, som departementschefen har ställt i utsikt,
så ha vi funnit det klart, att sänkningen måste gå ut över lönerna,
och vill man nu bibehålla den förut såsom lämplig ansedda differensen
dels mellan dagsverkslönerna och ackordlönerna, och dels mellan dessa
löner och understödet, så betyder departementschefens nedprutning i
det närmaste även en sänkning av minimiarbetslönerna ifrån 5 kronor
till 3: 5°-

Vid frågans föregående behandling här i kammaren den 27 maj
hade jag för min del tillfälle att utveckla min syn på saken, att de dagsverkslöner,
som då bestämdes, lågo ungefär vid svältgränsen. Reservanterna
ha icke ansett sig nu kunna vidhålla sitt då gjorda yrkande
om en höjning av maximigränsen för arbetslönerna, på grund av att riksdagen
redan fattat beslut i frågan. Men då, som jag vid förra tillfället
påvisade, de redan små dagsverksminimilönerna hålla sig i nivå med
och delvis under existensgränsen, kunna vi omöjligt godkänna de av
departementschefen föreslagna nedsättningarna. Vi ha således anslutit
oss till den av herr Johanson i Stockholm m. fl. avgivna motionen, nr
373 i andra kammaren, och hans där gjorda yrkande, att ingen nedsättning
av nu utgående understödsbelopp bör företagas.

Vidare har departementschefen här ansett sig kunna göra en inbesparing
på det av arbetslöshetskommissionen begärda anslaget, genom
att avstänga byggnadsarbetare och vissa andra säsongarbetare från såväl
nödhjälpsarbeten som direkta understöd.

Reservanterna ha med stöd därav, att arbetslöshetskommissionen
icke ansett sig kunna förorda sådana åtgärder, som även enligt kommissionens
uppfattning skulle kunna vara omöjliga att genomföra, ansett
sig böra bestämt avråda från ett sådant, även ur andra sociala synpunkter
mycket förhatligt ingripande från statens sida till arbetsgivarnas
förmån i pågående arbetskonflikter utan hänsyn till vederbörande
arbetslösas individuella hjälpbehov eller till löneläget i respektive hemorter.

Vad slutligen beträffar frågan om storleken och naturen av de ifrågasätta
anslagen, så har departementschefen medgivit, att han icke kan

Lördagen den n juni e. m.

5 Nr 47.

förneka möjligheten av att arbetslösheten kan komma att ytterligare Anslag för

växa i sådan grad, att förhållandena i övrigt kunna utveckla sig på

sådant sätt, att därigenom det anslag, som nu beviljats, blir otillräckligtheten m ni

att fylla ens det mest trängande behovet intill början av nästa lagtima (Forts.)

riksdag.

Nu vill jag påminna om riksdagens beslut att helt avslå de tullsatser,
som av regeringen ha ifrågasatts för att uppehålla industrien. Vidare
har, om riksdagen kommer att följa första kammarens beslut ifråga om
att anvisa anslag på io miljoner för nedsättning av järnvägstaxorna
för sådana industrier, vilka icke utan en sådan nedsättning kunna fortsätta
sitt arbete, så bär därigenom första kammaren tagit på sitt ansvar
en ytterligare ökad arbetslöshet, och i enlighet därmed anser jag det
vara första kammarens plikt att lägga dessa inbesparade io miljoner
till utökning av arbetslöshetsanslaget. För resten så är det endast på
j/imiljon, reservanterna skilja sig ifrån utskottet. I fråga om herr
Olofssons i Digemäs reservation med förslag om att avsätta 4 miljoner
av det beviljade anslaget till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande
till användning för utförande av vägarbeten, ha vi lika litet som
utskottets majoritet kunnat gå med på ett sådant avskiljande, då det
ytterligare skulle inskränka de redan knappa medel, som stå till arbetslöshetskommissionens
förfogande att användas på det sätt, som det bäst
behöves utan hänsyn till vilka vägbyggnadsarbeten, som kunna komma
att av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen erhålla anslag.

Jag hemställer sålunda om bifall till den av herr O. U. B. Olsson
m. fl. avgivna reservationen.

Herr F r ä n d é n: Herr greve och talman! Med åberopande av
motiveringen i min motion ber jag att få yrka bifall till den av herr
Olofsson avgivna reservationen.

Herr förste vice talmannen: Jag skall till en början taga
upp till bemötande den siste ärade talarens yrkande, det är ett yrkande
som kom fram redan den gång, då vi tidigare behandlade frågan om anslag
för bekämpande av arbetslösheten. Det har blivit framställt av en ärad
motionär, att ett visst belopp av det anslag, som nu är fråga om, skulle
ställas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande för att komma
till användning för utförandet av vägar. Man får då lov att ha klart
för sig, vad det här gäller.

Det gäller här arbetslöshetens bekämpande i första rummet. Och
då man icke uteslutande vill gå på arbetslöshetsunderstöd, så har man
använt medlen på det sätt, att man har tänkt anordna s. k. nödhjälpsarbeten,
som då skulle sysselsätta de arbetslösa. Det är ju på det sättet,
att den arbetslöse är tvungen att vända sig till arbetsförmedlingen,
och denna anvisar honom då ett arbete, som passar för honom. Då gäller
det ju huvudsakligen sådana arbeten, varmed kunna göras det mesta
ut ur det här anslaget, d. v. s. där arbetsprestationen är det större och
materialkostnaden det mindre. Bland sådana arbeten äro även vägar -

Nr 47.

Anslag för
bekämpande
av arbetslösheten
m. m.

(Forts.)

6 Lördagen den II juni e. m.

beten i stor omfattning. Nu är ju det hela så organiserat, att man måste
centralisera arbetet hos en myndighet, nämligen arbetslo shet skommissionen,
för att kunna få systemet genomifört i dess helhet. Arbetslöshetskommissionen
går ju så till väga att den arbetar i samförstånd
med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, så att när arbetslöshetskommissionen
börjar ett sådant vägföretag, och kommissionen då är
säker på att det är väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som har uppgjort
förslaget till väganläggning, då är den också säker på att då kunna antaga
det som det är. Den står i intim kontakt med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
som naturligtvis å sin sida även måste ge kommissionen
alla de upplysningar, som den behöver. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
har ju också sagt, att den finner de anordningar,
som nu gjorts, särskilt lämpliga, och att den för sin del icke anser
sig ha den kvalifikation som behövs, när det är fråga om att med utgångspunkt
från arbetslösheten vidtaga dessa arbeten.

Frågan har blivit så ingående dryftad inom den avdelning, som
har förberedande behandlat den, att vi haft uppe den förnämste representanten
för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen angående detta vägbyggande
och rådfrågat honom angående de här arbetena och konfronterat
honom med de ledande männen i arbetslöshetskommissionen.
Och å båda sidor har man varit av den uppfattningen, att man icke bör
splittra den här saken på tvenne myndigheter, utan det skulle vara
arbetslöshetskommissionen, som skulle ha den centrala ledningen av
detta, och som nu måste, när det är fråga om byggandet av vägar, på
detta sätt ha det avgörande ordet.

Vad nu särskilt beträffar Norrland, som jag förmodar intresserar
den ärade motionären, så har det ju hittills icke förelegat anledning
för arbetslöshetskommissionen att vidtaga, några vägarbeten där, men
nu är meningen att utsträcka dem dit, och också i den mån, som man
nu kan påräkna biträde av de distriktstjänstemän i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
som äro stationerade i Norrland, använda dem, när
det gäller.

Dessa tjänstemän göra ju alla de beräkningar, som behövas, och
om de inte ha själva tillsynen över arbetet, beror det till stor del därpå,
att de hellre föredraga att förtjäna på de beräkningar de göra än att
ha själva tillsynen över saken.

Man har också sagt mig, att arbetslöshetskommissionen har icke
så lätt att kunna skaffa lämpliga personer för denna tillsyn, och att den
därför med största tillfredsställelse skulle mottaga de personer, som
rekommenderas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, och vilka tjänstgöra
för dess räkning i vanliga fall. Jag förstår icke, varför man
skulle splittra saken på det sättet att man å ena sidan ger ett större
anslag till arbetslöshetskommissionen för byggandet av vägar, för att
den skulle samarbeta med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och å andra
sidan taga undan några miljoner som skulle disponeras av styrelsen
under samarbete med arbetslöshetskommissionen.

Lördagen den n juni e. m.

7 Nr 47.

Det blir ju på så sätt en splittring i själva centraliseringen i de här Anslag för

företagen, som icke är tjänlig för de syftemål, man vill ernå. Ej heller bekämpande
, ö ’ o , j, 1 ö .. o J ovarbetslos kan

man anses åstadkomma mer an man skulle lämna gorå pa av pro- ^eten m m

positionen föreslaget sätt, ifall man gick den väg, som anvisats av herr (Forts.)
Frändén och som betonas i herr Olofssons reservation. Vi ha också
som den förste ärade talaren sade, varit fullkomligt eniga i bägge alternativ
med hänsyn till den frågan, och därom rådde ingen skiljaktighet
uti utskottet.

Däremot har ju majoriteten av utskottet icke kunnat anse sig gå
med på arbetslöshetskommissionens ursprungliga förslag i andra avseenden
utan funnit det lämpligt att följa Kungl. Maj :t i det avseendet.

Det är en reduktion gjord av det belopp, som blivit begärt av arbetslöshetskommissionen,
och synpunkten är naturligtvis den, att Kungl.

Maj :t finner, att med den växande nöd, som råder inom arbetsmarknaden,
det är tvunget försöka hålla anslagen inom måttliga gränser och
inom dessa söka åstadkomma det mesta möjliga. Därför har det gjorts
en omräkning av Kungl. Maj :t, som har måst reducera totalbeloppen,
utgående från en beräkning i runt tal av när det gäller nödhjälpsarbeten
ett från io kronor per person och dag till 8:50 kronor nedsatt
belopp. Nu får man naturligtvis också i någon mån taga hänsyn till
att själva arbetslöshetsunderstödet sättes i någon relation till arbetskostnaden.

Nu veta vi alla, att på många håll och kanter i landet ha arbetslönerna
gått ned betydligt, och här är naturligtvis nödvändigt för arbetslöshetskommissionen
att taga hänsyn till detta och differentiera med
hänsyn till de olika platser, där man förlägger sin verksamhet. När
man nu i reservationen säger det, att därigenom skulle arbetslönerna
nedsättas från 5 kronor till 3 : 50 kronor, så är det verkligen, får jag fråga,
den uppfattning som Kungl. Maj :t har haft. Kungl Maj :t har naturligtvis
icke räknat på det sättet, utan Kungl. Maj :t har gjort ett grovt
överslag över det hela.

Reservanterna resonera på det här sättet, att eftersom arbetslönen
hittills i allmänhet har varit 5 kronor för nödhjälpsarbeten, så skulle
man med en nedsättning på 1150 kronor överallt drabba arbetslönerna,
och då skulle man komma ned till 3 150 kronor. Men så lär verkligen
icke förhållandet vara, ty dels är det på det sättet, att arbetslönen av
5 kronor är något, som betalas endast vid en arbetares början, men arbeten
utföras ju i allmänhet under beting och på ackord. I det fallet
är det tämligen olika belopp, man kan komma till. Det är naturligtvis
beroende på hur laget arbetar, i vad mån det kan komma upp till en
förtjänst utöver dagsavlöningen.

Jag tror, att man inte får dra konsekvensen så strikt, som den blivit
dragen i reservanternas framställning.

Så är det en annan sak, ätt Kungl. Maj :t har begärt ett reservationsanslag
och har föreslagit, pengarna skulle tagas ur rusdrycksmedejsfonden.
Reservanterna föreslå, att man skall giva ett obegrän -

Nr 47. 8

Lördagen den n juni e. m.

Anslag för
bekämpande
av arbetslösheten
m. m.
(Forts.)

sat förslagsanslag. Gäller det en fond, får man se till, att man fixerar
ett belopp, och jag tror, att de belopp, som Kungl. Maj :t har begärt,
äro lämpliga och skäliga.

Med hänsyn till vad jag sålunda har sagt, så ber jag att få yrka
bifall till utskottets hemställan.

Greve Lagerbjelke: Herr greve och talman! Jag vill börja
med att uttala den uppfattningen, att svenska statens arbetslöshetskommission
har utfört sitt uppdrag på ett mycket förtjänstfullt sätt, och att
de anslag som stått till dess förfogande kommit till bättre användning,
än vad anslag för dylika ändamål har gjort i utlandet. Nu är det emellertid
så, att inom landet råder, såsom den föregående talaren har
sagt, en växande nöd. Efter min uppfattning och efter, vad jag tror,
de flestas, som ha sysselsatt sig med vårt ekonomiska läge, så kommer
denna nöd att ytterligare ökas i en fruktansvärd grad, och arbetslösheten
kommer att taga en betydligt ökad omfattning särskilt i höst och i
vinter.

Vi veta ju, att en stor del av industrien arbetar med, snart sagt, nödfa
jälpsarbeten, den har varit i gång med förluster för sina arbetares skull.
Detta kan inte pågå i längden, och icke heller får man frånse, att industrien
har satt sitt hopp till åtskilliga lindringar från statens sida, vilka
kommit på skam. Jag anser, att under dessa förhållanden är det fullständigt
omöjligt att hålla på med samma system som hittills ifråga om
nödhjälpsarbeten och arbetslöshetsunderstöd.

Departementschefen har också varit inne å denna väg, då han framställde
till övervägande den av arbetslöshetskommissionen redan antydda
möjligheten att begränsa antalet hjälpberättigade arbetslösa efter vissa
objektiva grunder före vidtagandet av den individuella behovsprövning,
som ligger till grund för det offentliga hjälpförfarandet. Efter en närmare
motivering påvisas av kommissionen, att i så fall främst borde
ifrågakomma att utestänga byggnadsarbetarna och möjligen vissa andra
säsongarbetarekategorier från såväl nödhjälpsarbeten som direkta understöd,
och ett sådant bemyndigande bör lämnas arbetslöshetskommissionen.

Jag vill för min del uttala den uppfattningen, att ett sådant uteslutande
av byggnadsarbetarna är både nödvändigt och även av omständigheterna
påkallat. Våra byggnadsarbetare måste nöja sig med avlöningsförmåner,
som stå i rimligt förhållande till de arbetslöner, som eljest
i regel utgå till vårt lands arbetare, och om de ville avhålla sig ifrån
en hel del onödiga arbetskonflikter, så är det åtminstone min mening,
att med det behov av bostadsproduktion, som råder i landet, inga byggnadsarbetare
skulle, trots det svåra ekonomiska läget, behöva gå arbetslösa.

Jag vill här omnämna ett par förhållanden ifrån det län, jag här
representerar, nämligen Stockholms län. Det finns ett länslasarett under
uppförande vid Stocksund, i närheten av Stockholm. Murarehant -

Lördagen den ii juni e. m.

9 Nr 47.

langarna ha efter sista avräkningsnotorna haft en förtjänst av 10,85 ^nslug för
kronor per timme. Nu är emellertid en konflikt där under uppsegling,^^’”^”^
dessa samma arbetare äro icke nöjda med de grunder, efter vilka betal- hetcnm m
ningen utgår, utan fordra en ändring till sin förmån, enligt vilken deras (Forts.)"
timbetalning skall utgå med ett belopp av 13 kronor! Nu vet jag väl
och erkänner villigt, att en sådan betalning som denna är undantag, men
de vanliga förmånerna vid ackordsbetalning utgå dock efter ett prisläge,
som samhället icke kan komma ut med. Den vanliga betalningen
här i Stockholm vid ackord till byggnadsarbetare lär väl belöpa sig till
minst 4 kronor i timmen, men i regel ökas den till 5 å 6 kronor.

Det är känt, att vid ett större skolbygge uti Brännkyrka, som utföres
av Stockholms stad, har medelförtjänsten per timme för byggnadsarbetare
varit 5,87 kronor. Nu har det visserligen varit en del arbeten,
som där skola utföras efter timpenning av 2,20 å 2,25 kronor. Arbetarna
ha emellertid nekat att utföra detta arbete efter denna timbetalning, utan
ha fordrat ackord för varje särskilt tillfälle, så att de bekommit vanlig
ackordsbetalning.

Det är vidare under uppförande ett länslasarett vid Hammarby, vid
Väsby i Stockholms län. Där råder för närvarande blockad sedan slutet
av februari månad av den anledningen, att direktionen där väl är
villig att betala samma löneförmåner, som utgå efter det byggnadsavtal,
som gäller här i Stockholm, dock med ett undantag, och det är angående
den s. k. gångtiden. Här i Stockholm skall som bekant i vissa fall betalningen
erläggas för beräknad tid, som åtgår att komma till och från
bygget. Nu är det några arbetare, som ha en väg dit på 20 minuter;
nu kräva de, att i betalning för denna gångtid skall betalas 4 kronor
dit och 4 kronor för att komma tillbaka hem, sålunda 8 kronor om dagen.

Detta synes, efter vad det förefaller mig, med skäl vara orimligt, då i
alla fall arbetarna skola få efter nu angivna beräkningsgrund per ackord
4a 5 kronor och därutöver per timme. Emellertid råder där nu blockad.

Arbetarna själva uppgivas vara villiga att återgå till arbetet, men de få
icke medgivande därtill av sin förtroendeman.

Det har uppgivits, att lotsstyrelsen skulle ha ett bygge här i Stockholm,
där blockad råder. Det har uti pressen oemotsagt framkommit, att
anledning till denna blockad skulle vara, att lotsstyrelsen icke vill betala
retroaktiv avgift efter nu gällande byggnadsavtal.

Det synes mig vara ett synnerligen stort allmänt intresse, att det
stora byggnadsavtalet blir ändrat så, att produktionen åter kan komma
igång. Jag vill gärna medge, att det är mycket svårt, att när arbetsgivare
och arbetare en gång ha träffat ett avtal, detta icke hålles under
avtalstiden, som utgår den 1 april nästa år, men det synes mig dock
även här ligga i arbetarnas intresse, att de få arbeta för en lägre förmån
än att till så stor del gå arbetslösa; och det lärer väl vara ofrånkomligt,
att, när det sista byggnadsarbetareavtalet slöts, detta skedde huvudsakligen
av sociala skäl och även under påtryckning ifrån ganska högtstående
håll.

Nr 47. io

Lördagen den n juni c. m.

Anslag för
bekämpande
av arbetslösheten
m. m.

(Forts.)

Beträffande vidare den betalning, som har utgått vid nödhjälpsarbeten,
har detta berörts av den siste talaren; jag får i allo instämma
med vad han sagt.

Jag vill tillägga, att hos en del kommuner utgår nog fortfarande
genom kommunernas bidrag en betalning som är ganska oskälig. En
person, för vilken jag har förtroende, har meddelat, att i ett grannsamhälle
i Stockholm — jag kan gärna säga, att det är Sundbyberg —
utföres för närvarande nödhjälpsarbete bestående i att rensa bort ogräs
mellan gatstenarna. För detta arbete betalas för närvarande efter denna
persons uppgift x: 60 kronor i timmen. Det är ju ett högt pris, vida
högre än det, som eljest i allmänhet betalas till grovarbetare, och detta
blir därigenom ett direkt hinder för dessas anställande vid arbeten inom
det enskilda näringslivet. Dessutom hindrar en sådan betalning det sänkande
av den allmänna prisnivån för en del arbetare, vilket väl dock
lärer vara nödvändigt för att näringslivet skall kunna hållas i gång.

Jag vill här till sist framhålla, att, då arbetslöshetsunderstödet ändå
icke skall utgå i det fall, där ”ett lämpligt arbete” anvisas och den arbetslöse
icke vill antaga det, så bör detta uttryck ”lämpligt arbete” tolkas
på ett sådant sätt, att en tillfällig blockad kan anses göra arbetet till
”icke lämpligt” sådant.

Jag vill gärna medgiva att det kan vara svårt, grannlaga och många
gånger omöjligt att bestämt avgöra för arbetslöshetskommissionen, om
ett arbete är blockerat med rätt eller ej. Men under de ofantligt svåra
tider, som nu råda, får man nog se till, att blockader så litet som möjligt
förekomma, och att de arbeten som stå till buds verkligen komma
till användande.

Jag får, herr greve och talman, yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Olofsson: Herr talman! Då jag har den uppfattningen,
att allt vad kristids- och nödhjälpskommissioner heter utföra ett alldeles
för dyrbart arbete, och i många fall bringa till ett rent slöseri med
statens medel, ber jag att i korthet få yrka bifall till min reservation,
som i någon mån åtminstone skulle kunna hejda det slöseri med pengar,
som jag tror eljest komme att ske.

Herr Nilsson, Johan, i Malmö : Herr talman, mina herrar!
Arbetslöshetskommissionens uppgift är ju att utbetala understöd och
igångsätta arbete för att lindra den nöd, som uppstått nu under kristiden.
Man kan dock knappast värja sig för den uppfattningen, att
kommissionen i vissa fall gör mera för att fråntaga arbetslösa understöd
än förhjälpa dem till att få sådant. Vidare förefaller det mig, att arbetslöshetskommissionen
icke lägger den neutralitet i dagen, då det gäller
konflikter mellan arbetare och arbetsgivare, som en statens institution
bör göra. Jag anser det därtill vara alldeles oriktigt, att kommissionen
t. ex. tar bort understödet för ett visst helt facks arbetare därför, att
en liten grupp inom facket ifråga är i konflikt. Kommissionen hand -

Lördagen den ii juni e. m.

n Nr 47.

lade enligt min mening oriktigt i samband med den nyligen avslutade ,A*slag J0''
betkonflikten nere i Skåne. Jag har för övrigt aldrig sett en konflikt,^arbetslösdär
alla parter ha så enigt sammanfört okloka gärningar som i den. År- hcten m m
betarne handlade i viss mån oklokt, det medgives, men slutligen kom (Forts.)
socialstyrelsen och handlade ännu oklokare, i det att den lade sig i
konflikten i det ögonblick, då den annars hade varit lätt att bringa ur
världen genom en överenskommelse. Då ingrep nämligen styrelsen och
förklarade utan vidare, att här förelåg ett avtalsbrott. Det förefaller
mig som om den saken var alltför dunkel och alltså alltför svårt att
göra ett bestämt uttalande därom. Jag vill visst ej anföra några detaljer
i det sammanhanget, men jag tror, att det skulle hava varit klokt
för arbetsfreden och för båda dessa parter förmånligt, om socialstyrelsen
hade hållit sig borta ännu några dagar.

Ja, jag har med detta, herr talman, icke velat på något sätt bidraga
till att här få den långa debatt, som man haft om denna sak inne i
andra kammaren. Jag har endast velat uttala den förhoppningen, att
arbetslöshetskommissionen måtte iakttaga den neutralitet då det gäller
arbetskonflikter, som är värdig en statens institution, och att den måtte,
men mera mjukt, tillämpa, eller kanske, om jag får använda det uttrycket,
mera rättvist tillämpa de bestämmelser, som finnas just för bedrivandet
av den verksamhet, som kommissionen har.

Greve Lagerbjelke yttrade nyss om ett avtal, att det var mindre
lämpligt. Det skulle ligga i arbetarnas intresse, om det avtalet bleve
upphävt. Därmed kunde man få ett arbete igång. Det kunna vi ju här
kanske tycka allesammans. Vi tyckte det säkerligen också 19x4, då det
gällde att bevilja dyrtidstillägg. Priserna stego oavbrutet. Arbetarna
anhöllo om dyrtidstillägg, men .arbetsgivareföreningarna i landet •—

Svenska arbetsgivareföreningen också, och herr von Sydow kan kanske
bekräfta det — kastade ut ett cirkulär av innehåll, att här är avtal gällande
och de skola gälla intill den tid då de kunna uppsägas. Förr än
den tiden har gått, skulle ej alls några förhöjningar komma ifråga. Här
ha vi nu ett liknande förhållande. Arbetarne blevo den gången, 1914
och de närmast följande åren, hårt pressade. De fingo nöja sig med
den lilla inkomst de hade, oaktat inkomsterna stego i svindlande
hast på arbetsgivaresidan. De fingo nöja sig med att vara bundna
av avtalen, de fingo ingen förhöjning. Nu se vi ett motsatt förhållande.

Nu ha arbetarne träffat ett avtal, som ej är ställt på så lång tid som det
avtal, som gällde 1914, och nu fordra de, att man skall hålla fast därvid,
att avtalet alltså följes. Man kan ju från andra sidan önska, att
avtalen bli ändrade, men man bör dock ej förvåna sig, om arbetarne
vilja följa det avtal, som är ställt på till och med kortare tid än det, som
gällde 1914. Ja, med dessa ord, herr talman, ber jag att få yrka bifall
till reservationen.

Herr statsrådet Elmquist: Herr greve och talman, mina her rar!

Med anledning av det påpekande, som här är gjort av herr Jo -

Nr 47. 12

Lördagen den ii juni e. m.

Anslag för han Nilsson i Malmö, att det var olämpligt, att arbetslöshetskommissionen
bekämpande jngrep på sätt som skedde i betkonflikten, ber jag att få giva en
°heten in °m redogörelse för denna fråga. Jag iber då att från början få förklara,
(Forts!) att jag väl har följt med densamma och att, enligt min bestämda uppfattning,
kommissionen har handlat fullt riktigt. Och jag är övertygad
om, att om herr Johan Nilsson vill taga reda på eller låta mig
, lämna honom en redogörelse för alla detaljer —• som här skulle föra
mig för långt — så skall det ej heller för honom råda någon tvekan.
Jag vill här blott i korthet meddela, att det till fullo konstaterats av kommissionen,
att det inför vederbörande förlikningsman hade träffats ett
definitivt avtal mellan parterna i konflikten under former, som ej lämnade
någon tvekan övrig ifråga därom, att det verkligen var ett definitivt
avtal. Det offentliggjordes också såväl genom annons som även
genom en redaktionell artikel i ”Lantarbetaren”, att avtal var träffat och
att blockaden var hävd. Några dagar därefter uppstod emellertid bland
arbetarne på sina håll missnöje med det träffade avtalet. Man sammankallade
ett möte och konstaterade, att arbetames underhandlingsdelegerade
överträtt sin befogenhet, att det följaktligen endast träffats
ett preliminärt avtal, och så gick man till att begära nya underhandlingar.
Förlikningsmannen förhörde sig om möjligheterna och fick från
arbetsgivarne definitiv förklaring om, att några nya förhandlingar ej
kunde förekomma, och man hänvisade till det träffade avtalet. Från
arbetarnes håll proklamerades emellertid ånyo blockad.

Jag ber att få säga, att det förvånar mig, att man från ansvarigt
arbetarehåll, där man med all iver och med en berömvärd iver håller på
respekten för ingångna avtal, kunnat göra erinringar mot kommissionens
uppträdande i detta fall. Det var enligt min uppfattning ingenting annat
än riktigt från kommissionens sida att handla som den gjorde, nämligen
att meddela, att det här var fråga om en avtalsstridig konflikt.
Här var alltså ett arbete, till vilket därtill lämpliga arbetare borde hänvisas,
och i konsekvens därmed borde de arbetare, som vägrade att taga
emot sådant arbete, vägras understöd. Jag har som sagt den alldeles
bestämda uppfattningen, att med den respekt, som man från arbetarehåll
har för ingångna avtal, man ej nu bör hava någon erinran att göra
mot kommissionens uppträdande i förevarande fall.

Då här av en föregående talare gjorts en antydan om, att det sista
avtalet inom byggnadsfacket skulle ha träffats efter påtryckning från,
som jag tror orden folio sig, nog så högtstående håll, och då jag har
anledning att misstänka, att det var mig, som han åsyftade, så vill iag
säga, att jag visserligen på ett tidigare stadium haft med dessa förhandlingar
att göra, men jag vill bestämt förklara, att någon sådan påtryckning,
som han talade om, ej förekommit. Jag beklagar lika högt
som den ärade talaren, att ett sådant avtal kom till stånd, som skedde.

Till sist vill jag i likhet med den ärade motionären samt reservanten,
som äskat, att en del av anslaget skulle frånskiljas för att avses till ordinarie
arbeten hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, samt i anslutning

Lördagen den n juni e. m.

13 Nr 47.

till vad herr förste vice talmannen här yttrat, påpeka, att anslaget ju Anslag för
på sådant sätt ej komme till den användning, som med detsamma åsyf-^ årbetslöstas.
Jag föreställer mig, att de ärade herrame dock kunna känna sig heUn m m
lugnade med avseende å det ändamål, som de vilja ha tillgodosett, om jag (Forts.)
lämnar dem den upplysningen, att på grund därav, att nödihjälpsarbeten i
ökad omfattning nu måste igångsättas, man delar upp statsarbetena sa,
att de arbeten, som skola utföras i Norrland, anförtros åt en särskild
avdelning för Norrlands statsarbeten, varom också Kungl. Maj -.t beslöt
i senaste konseljen, vilken avdelning skall förläggas till Umeå under
ordförandeskap av landshövding Schotte. Den närmaste ledningen kommer
att utövas av en erfaren väg- och vattenbyggnadsingenjör.

Vad till sist den farhågan beträffar, som uttalades om att denna
arbetslöshetskommission ”liksom övriga kristidskommissioner” skulle ha
slösat med statens medel, och att dessa skulle kunna komma ^till bättre
användning, så tror jag för min del att det talet och den farhågan innehåller
betydlig överdrift. Jag tror mig kunna påstå, att arbetslöshetskommissionens
och skogssällskapets användning av dessa medel till nödhjälpsarbeten
icke har visat något slöseri, utan att tvärtom de medlen i
regel blivit synnerligen väl använda.

Herr F r ä n d é n: Herr greve och talman! Endast ett par ord.

Herr vice talmannen sade till mig, att det gällde att sätta sig in i vad
frågan gällde. Ja, det har jag sökt att göra, och jag finner det icke
vara någon olycka i, att man anslår några tiotal miljoner till nödhjälpsarbeten,
men vad jag anser vara riktigt, det är, att man skall fordra,
att ett verkligt produktivt arbete utföres för miljonerna. Jag vidhåller
mitt yrkande.

Herr von Sydow: Herr greve och talman, mina herrar! Det

har yttrats här några ord om arbetsgivareföreningens ståndpunkt till
det kollektiva avtalet, särskilt under de mycket vanskliga förhållanden,
som ägde rum under kriget och vid krigets början. Då vill jag säga
herrarne, att när världskriget bröt ut i mitten av 1914, så blev det
en plötslig depression inom den industriella verksamheten. Den blev
emellertid, som vi veta, ganska kortvarig, men när den inträdde, hade
man stora farhågor för, att den skulle bli ganska långvarig och ganska
svår. Då uppstod frågan om, hur man skulle förfara med de kollektiva
avtalen, och huruvida de löner, som voro fastställda genom avtal
under andra förhållanden, också skulle gälla under krisen. Då måste
vi upptaga denna sak till avgörande och hade ett sammanträde inför
statens arbetslöshetskommission mellan arbetsgivarnes och arbetames
ledare, och där förklarades på arbetsgivarhåll, att de avtal, som voro ingångna,
skulle gälla. Ifall de ingåtts under andra förutsättningar
vore detta en sak för sig, men eftersom de voro ovillkorligd ingångna och
skriftligen befästade av organisationerna, så skulle dessa också stå för
dem. Den principen holk» vi också på, och jag vill säga, att det var

Nr 47. 14

Lördagen den 11 juni e. m.

Anslag för ganska mycken gensaga från en del av våra medlemmar, som på det
bekämpande vise(- blevo tvungna att betala högre löner än de behövt göra eljest. Men
“heten m °m m‘lste enligt min tanke göra det av principiella skäl, för att trygga
(Forts.) kollektivavtalets helgd. Men sedermera blev det andra förhållanden,
och under den långa kristiden kom det gång på gång anspråk från arbetarehåll,
att man skulle giva dem högre löner än man hade utfäst
i avtalen. Situationen hade alltså vänt sig till det motsatta. Det blev
fråga om högre löner i stället för lägre. Under hela kristiden medgåvo
vi på grund av förhållandena trots de avtalsfästade lönerna högst väsentliga
höjningar av dessa löner. Det ansågo vi vara nödvändigt, och
det gjorde vi.

I slutet av 1920 kom byggnadsavtalet till stånd. Detta kom till
stånd under särskilda förhållanden. Det var alldeles klart för oss på
arbetsgivarsidan, att de löner, som voro föreslagna av statens förlikningskommission,
tillsatt av de mest erfarne män i den branschen,
dock voro för höga, och att de skulle i högsta grad betunga byggnadsverksamheten
och därigenom vara till skada för allmänheten.
Men på grund av striden hade ibyggnadsverksamheten i stort sett
legat nere under ett halvt år, och från allmänhetens sida var
det den allra kraftigaste press på oss, att vi ej skulle hindra,
att byggnadsverksamheten åter kom i gång, så att folk kunde få
tak över huvudet, som ej hade det. Under denna situation, och ehuru
vi förstodo, att det skulle vara i stort sett till skada att gå med på avtalet,
så ansågo vi oss i alla fall böra göra det därför, att det ej skulle
kunna sägas, att det var arbetsgivarne, som satte sig emot det förslag,
som statens förlikningskommission hade framlagt, och därigenom togo
ansvaret för bostadsbristen på sig. På grund därav godkändes avtalet.
Hade man då haft en föreställning om, huru saken sedan skulle utveckla
sig, så hade avtalet ej alls blivit godkänt på arbetsgivaresidan. Som
bekant utvecklade sig förhållandena snart därhän, att dessa löner, som
fastställts i enlighet med kommissionens förslag, verkade fullkomligt
prohibitivt på byggnadsverksamheten. De verkade därhän, att i själva
verket byggnadsverksamheten låg nere lika mycket efter stridens slut
som när lockouten gällde. Då har naturligtvis den frågan uppstått:
skola i detta fall och med hänsyn till dessa förhållanden arbetarne gå
samma väg, som arbetsgivarne gjorde under krisen, nämligen att, trots
att de ha ett avtal, medgiva, att de däri fastställda lönerna efter de förändrade
förhållandena jämkas och ändras? Vi kunna ej formellt sett
framställa något krav härpå och ha ej heller gjort det, men jag tror,
att det vore mycket riktigare, om arbetarne själva insåge, att dessa fullkomligt
prohibitiva löner äro till skada för dem och hela samhället, och
själva ville vara med om en jämkning i lönerna. Det vore det riktiga,
och.jag hoppas, att det skall ske. Jag har efter herr statsrådets yttrande
den förhoppningen, att man inom regeringen tar under övervägande, ifall
det ej vore klokt att inleda några förhandlingar, som kunde lända till det
resultat, att man får byggnadsverksamheten åter igång. Ty det säger

Lördagen den n juni e. m.

15 Nr 47.

jag herrame, att så länge lönerna äro som de äro i byggnadsavtalet, så Anslag för
länge kommer det ej att bli någon egentlig privat byggnadsverksamhet bekampande

« *1 ■ 4 4 QJ QrYu£lSLOS~

bär 1 landet. heten m m

(Forts.)

Herr Olofsson: Jag yttrade i mitt förra anförande, att kommissionerna
i många fall rent av slösa med statens medel, men det
ville herr statsrådet ej gå in på. Jag vidhåller dock mitt påstående i
alla fall. Jag sade, att slöseriet den gången skedde inom bränslekommissionen,
och jag kan nu säga, att det sker även inom nödhjälpskommissionen,
när man t. ex. tar arbetskraft från en fabrik till jordbruket
eller man tar en textilarbetare och sätter honom till grovarbete. Tror
man, att man då får valuta för de pengar, han skall ha för sitt arbete?
Det är här jag menar, att slöseri förekommer. Man har ju i bränslekommissionen
tagit in den ena pojkspolingen efter den andra och givit
dem avlöningar, som de ej alls gjort rätt för. Jag håller alltså på riktigheten
av mitt påstående.

Herr Nilsson, Johan, i Malmö: Herr talman, mina herrar!

Statsrådet uttalade sin förvåning över, att jag erinrat om den sak, som
föranlett hans bemötande. Jag vill emellertid säga, att jag redan från
början uttalade, att på den punkten hade fyra parter sammanfört en hel
del okloka gärningar, som voro till och med ovanligt okloka. Jag tog
sålunda ej arbetarne fria för de fel, de ha begått i det sammanhanget,
men parterna ha felat allesammans. Jag vill därför ännu en gång säga,
att socialstyrelsens ingripande i det ögonblicket som skedde var högst
olämpligt. Om det ej hade skett, hade konflikten utan tvivel varit ur
världen.

Jag vill passa på tillfället och uttala mitt klander över, att socialstyrelsen
uraktlåtit att infordra utlåtande från sin förlikningsman i en
dylik fråga. Hade så varit fallet, är jag övertygad om, att han hade
varnat för ett ingripande just vid det tillfället.

Herr von Sydow uttalade en viss förhoppning om, att man borde
ändra ett visst avtal därför, att då komme det av honom nämnda arbetet
igång. Jag har ej anledning att gå in på den frågan. Givetvis har jag
för min personliga del ej något emot, att denna förändring sker, men
jag vill dock säga, att man ej bör förvåna sig över, att arbetareparten
ej vill vara med om en förändring, som den andra parten icke ville
vara med om när världskriget inträffade. Det förefaller mig som herr
von Sydow begär mera av den andra parten än av den part, som han
själv representerar.

Herr von Sydow: Ett par ord, herr greve och talman! Det

är alldeles motsatsen mot vad en ärad talare yttrade om arbetsgivarnes
lönepolitik under kriget. Vid världskrigets början framställdes från en
del arbetsgivare starka krav på, att arbetsgivareföreningen skulle verka
för att lönerna bleve nedsatta under de avtalade. Detta sade vi nej till

Nr 47. 16

Lördagen den ii juni e. m.

Anslag för
bekämpande
av arbetslösheten
m. m.

(Forts.)

och holk» på, att avtalen skulle gälla, och lönerna vara så, som
de blivit bestämda i avtalen. Men sedan, när situationen vände,
så var det arbetarne, som begärde höjning av lönerna. Då hade förhållandena
blivit sådana, att vi tyckte, att trots att vi hade avtal, så var
det billigt att gå med på höjning i lönenivån. Och vid detta förhållande
tyckes mig, att en viss reciprocitet skall gälla, så att nu, när förhållandena
äro sådana, att de lönesatser, som fastställdes för byggnadsindustrien i
november förra året, äro för höga för att kunna tillämpas, arbetarne
också böra ställa sig på den principiella ståndpunkt, som vi förut gjort,
alltså gå med på, att lönerna minskas, liksom vi medgåvo, att de ökades.

Herr Lindley: Herr talman! Jag skall be att gent emot herr

von Sydows framställning av läget vid världskrigets början få säga, att
det ju då visserligen blev en allmän stagnation på arbetsmarknaden, och
sjöfarten låg ju exempelvis alldeles stilla. Vid en sammankomst mellan
arbetare och arbetsgivare diskuterades, huruvida man skulle gå med på
en allmän lönereduktion för att kunna få arbetet i gång. Det blev ju
icke av, och man enades om att låta saken vara som förut. Men, märk
väl, det var arbetarna, som på grund av denna stagnation blevo den lidande
parten och fingo svälta sig fram under den perioden. När sedan
frakterna stego, vad gjorde då redarna för att hjälpa dem som fingo
svälta? Vid en bolagsstämma i ett bolag, där jag hade aktier, försökte
jag få igenom ett förslag att lägga undan åtminstone en liten slant för
dem. Men nej, det fanns inte minsta möjlighet att få någon förståelse
för ett sådant krav på den sidan!

Sedermera blev naturligtvis läget helt annorlunda, när levnadskostnaderna
stego med io, 15 % i taget. Då blev ju hela den grundval, på
vilken vi gjort upp avtalen, fullständigt undanryckt. Man hade gjort
upp sitt avtal om viss lön för att kunna existera på densamma. Man
räknade med levnadskostnadernas storlek, när man gjorde upp avtalet
med arbetsgivarna, och då grunden förrycktes genom levnadskostnadernas
stegring, blev hela avtalet värdelöst, därför att arbetarna icke kunde
existera på sina löner. Arbetarna vädjade då till arbetsgivarna om att
få förhöjningar, trots att avtalen voro gällande. I första början sade
man nej, men senare lämnade man en del familjebidrag, och småningom
fingo arbetarna några få procents tillägg, som dock icke alls svarade mot
stegringen i levnadskostnaderna.

Men hur är förhållandet nu? Herr von Sydow anser, att precis
samma eftergift skall göras i detta fall, så att arbetarna nu skola slå
ned sina löner, liksom arbetsgivarna då höjde allmänna dyrtidstihägget.
Men det är en väsentlig skillnad här, som man glömmer. Levnadskostnaderna
ha inte alls gått ned i motsvarande grad. De ha gått ned från
265 till 249 i socialstyrelsens index, men arbetsgivarna äro icke nöjda
med en sänkning motsvarande levnadskostnadernas fall, utan de vilja
gå betydligt längre för att få möjlighet att driva sin verksamhet och
förtjäna något på densamma. Jag får säga, att detta är den stora

Lördagen den ii juni e. ra.

17 Nr 47.

skillnaden mellan arbetarnas ståndpunkt under världskriget och arbets- Anslag för
givarnas i närvarande stund. Man bör ändå iakttaga en liten smula bekämpande
rättvisa vid bedömandet av dessa föreliggande fakta. uvarbetslös Nu

vill jag icke försvara exempelvis byggnadsarbetarnas löner, som ''''(Forts.)1
man anser äro för höga. Jag erkänner villigt, att det är ett fack, som
kanske mer än något annat kunnat tillgodose sina löneanspråk, och de
äro ganska ovilliga att nedsätta dessa anspråk i närvarande stund, framför
allt då man kan påvisa, att levnadskostnaderna icke sjunkit. Å
andra sidan är det ett faktum, som alla äro villiga att erkänna, att just
detta förhållande hindrar byggnadsverksamheten från att komma i gång.

Men man förfar sannerligen icke rättvist mot andra arbetare, som icke
fått sina lönevillkor förbättrade i samma grad, tv om man har några
möjligheter, far man ganska hårdhänt fram, när det gäller att nedsätta
deras löner.

Jag anser, att man bör försöka vara så rättvis som möjligt, och är
alldeles övertygad om att, ifall arbetarna kunde spåra en större rättvisa
på arbetsgivaresidan, skulle de säkerligen icke så envist motsätta sig en
reglering nedåt av lönerna till den nivå, som kan anses skälig.

Herr von Sydow: Jag skall be, herr greve och talman, att få
livligt instämma i den del av herr Lindleys yttrande, där han sade, att
man skall vara rättvis på båda sidor. Det tycker jag är i högsta grad
tilltalande, och jag hoppas att man skall tillämpa den principen.

Emellertid, då herr Lindley, så vitt jag förstod, riktade ett tämligen
skarpt angrepp mot mig för redareföreningens hållning gentemot sjömännen,
så förvånade det mig i någon mån, ty herr Lindley vet mycket
väl, att jag icke har ledningen av redar föreningen om hand, den handlar
oberoende av mig. Men jag vill också säga, att då herr Lindley yttrade
sig så bittert om redarföreningen, för att man inte skulle tagit någon
hänsyn till arbetarnas krav på löneförhöjning, föreföll det mig ändå
vara litet oriktigt; det föreföll mig som ett avsteg från den av herr
Lindley proklamerade principen. Efter vad jag hört var det vanligt
före kriget, att sjömännens hyra var ungefär 75 kronor i månaden, och
nu är den 300 kronor i månaden eller däromkring. Jag tycker att detta
ändå är en viss höjning, och jag tycker, att dessa obarmhärtiga redare
därmed i någon mån tagit hänsyn till levnadskostnadernas höjning, det
måste jag säga herr Lindley!

Vad nu beträffar de förhållanden, som herr Lindley och jag närmast
haft att syssla med tillsammans, nämligen frågan om lönerna för stuveriarbetarna
i hamnarna — en fråga, beträffande vilken herr Lindley och
jag i fjorton år haft ett träget samarbete och ofta blivit osams men
ofta kommit överens — så kan herr Lindley själv icke säga annat än
att dessa arbetare i själva verket fått en löneförhöjning, som väl motsvarar
levnadskostnadernas stegring. Jag vill icke säga, att deras Inkomster
i proportion till levnadskostnadernas stegring på alla håll äro
desamma som före kriget, men detta har berott därpå, att på grund

Första kammarens protokoll 1921. Nr 47.

2

Nr 47. 18

Lördagen den II juni e. m.

Anslag för
bekämpande
av arbetslösheten
m. m.
(Forts.)

av den allmänna stagnationen i sjöfarten de haft långt mindre arbete
än före kriget. Men lönerna, det vet herr Lindley, hava stigit väl i
proportion mot levnadskostnadernas höjning. o

Jag vågar också säga, att över huvud taget tror jag icke pa det
påståendet, att arbetslönerna för de organiserade industriarbetarna icke
skulle hava stigit i proportion mot levnadskostnaderna. Jag tror snarare
att de, som man också ser av socialstyrelsens beräkningar, väl hava
kommit därhän. Men det är alldeles klart, att vi nu äro vid den punkten,
där det måste slce ett sänkande av dem — det kan inte hjälpas
därför att näringarna icke kunna existera, ifall de skola hava samma utgifter
för löner och annat, som bestämdes på prisens allra högsta topppunkt.
Dessa omkostnader måste gå ned. Jag tror, att detta icke allénäst
för arbetsgivarna, utan också för arbetarna är fullkomligt nödvändigt,
och jag vågar säga, att jag hoppas och tror, att herr Lindley
en gång skall kunna ena sig med mig om den principen.

Herr talmannen: Jag har icke velat avbryta de sista ta larna,

ty det har ju varit mycket intressanta saker, som de behandlat,
och kammaren har också lyssnat till dem med stor uppmärksamhet ;
men jag ber att få fästa uppmärksamheten på att allt detta hör dock
bra litet till det ämne, som vi här avhandla, nämligen ytterligare anslag
för bekämpande av arbetslösheten.

Herr Svensson, Carl Emil: Herr talman, mina herrar! Det

är ju möjligt, att de få ord, som jag kommer att säga, också kunna karaktäriseras
som icke hörande till själva saken.

Emellertid begärde jag ordet med anledning av det anförande, som
här hölls av greve Lagerbjelke. Greve Lagerbjelke hade åtskilliga exempel
att andraga på fullständigt orimliga löner inom byggnadsindustrien.
Om jag icke missuppfattade honom, meddelade han, att vid något visst
bygge murerihantlangare hade förtjänat ända till över tio kronor per
timme och sedermera icke varit belåtna med detta, utan gjort strejk. Jag
vill icke på minsta sätt betvivla riktigheten av de uppgifter, som greve
Lagerbjelke lämnat, men jag vill för min del inlägga en gensaga mot en
annan sak. Jag tyckte, att han försökte generalisera detta, sa att de
exempel han nämnde skulle vara typiska för förhallandena inom bygg
nadsindustrien. Jag deltar i en utredning angående arbetsförhållandena
inom byggnadsindustrien sedan några månader tillbaka. Denna utredning
är icke färdig, men jag anser mig vara oförhindrad att säga, att
vi kunna konstatera pa ett mycket omfattande material, att inom bygg
nadsindustrien det intill den allra sista tiden generellt taget har vant
löneinkomster för där anställda arbetare, som hava understigit vad industriarbetare
i allmänhet hava haft i årsinkomst. Det skall visa sig,
när den utredningen blir färdig, att talet om att byggnadsarbetare sitta
med statsrådslöner hör till det slags dogmer, som på visst håll gärna
tros, men som sakna varje berättigat underlag. Det är detta jag har
velat säga såsom en protest mot försöken att generalisera ett eller annat

Lördagen den ii juni e. m.

19 Nr 47.

sådant fall, som här har blivit nämnt och vars förekomst på ett eller Anslag för
annat hall jag icke vill förneka. bekämpande

Jag vill tillägga med anledning av vad som yttrades av herr vona]''a,rbelslös~
bydow, att jag tror, att anledningen till att det inom byggnadsindustrien, (Förn.)"''
särskilt här i Stockholm, har uppstått ett kaotiskt förhållande, som år
synnei ligen beklagligt, torde vara att söka i arbetsgivarnas hårdnackade
vägran att under de första krigsåren taga någon hänsyn till de stegrade
levnadskostnaderna och arbetarnas krav på förändrade löneförhållanden.
Man intog en hållning, som i själva verket medförde, att de avtal
smässiga förhållandena på detta område sprängdes, och det blev detta
kaos, som arbetsgivarna och herr von Sydow sedan icke kunde bemästra.

Det hade kanske varit riktigt att förfara på det sätt, som herr von Sydow
bar bar sagt, att man i allmänhet gjorde, nämligen att erkänna det be1
ättigade i att de gamla avtalen icke kunde hållas och försöka modifiera
dem efter tidsförhållandena. Men det gjorde man icke, och då gick
det levande livet sin egen väg, och avtalet blev en död bokstav, som man
trampade under fotterna.

Herr L1 n d 1 e y: Jag har, herr talman, bara ett par små anmärkningar
att göra.

Den första är ett litet svar till herr von Sydow angående sjöfolkets
stora löner. Men det har ju sina ”randiga skäl och rutiga orsaker”. Det
beiodde ju helt enkelt pa att sjöfolket måste få en extra ersättning för
den oerhörda risk, som de löpte under världskriget, torpederings- och
minrisken. När sedermera sjöfarten fortsatte, var det helt naturligt, att
lönerna bibehöllos, och man har icke reducerat dem. Nu har ju minrisken
försvunnit, det erkärmes villigt, och redarna försöka åstadkomma
en reduktion av lönerna. Dessa sammanhänga emellertid med ett annat
fenomen än vad vi förut talat om.

Å andra sidan ber jag att få peka på en annan liten omständighet
- icke så liten för resten, utan tvärtom ganska stor och värd att ägna
en smula uppmärksamhet. Det har från statsmyndigheternas sida vidtagits
åtgärder för att avstänga arbetarna nere i Skåne från att komma
1 ^åtnjutande av arbetslöshetsunderstöd på grund av den konflikt, som
läder vid lantbruket, d. v. s. alla arbetare som man anser böra skickas
djt, avstängas från möjligheten att erhålla sådana understöd. Alltså
vill man där försöka upprätthålla det s. k. avtalets helgd. Nu vet jag
icke, hur det har tillgått vid avtalets träffande. Efter vad jag kan första
har man på arbetaresidan haft förhandlare, som icke förstått sin sak
liktigt ordentligt, vilka träffat ett avtal, oförsiktigt nog, utan att ens
hava vetskap om huruvida arbetarna ville sluta sig upp kring den uppgörelse,
som de träffat. Det är en oförsiktighet, som de nog icke komma
att gorå sig skyldiga till igen. Å andra sidan kanske detta kan vara
till skada för lantbruket i framtiden, därför att vederbörande komma att
vara rädda för att träffa uppgörelse, rädda för att ikläda sig risken av
att sätta in sin personliga auktoritet på att försöka få medlemmarna att

Nr 47. 20

Lördagen den ii juni e. m.

Anslag för
bekämpande
av arbetslösheten
m. m.
(Forts.)

anlägga en förståndig synpunkt på lönefrågorna. Jag tror veikligen,
att om man lägger så stor vikt vid detta, åstadkommer man en skada
för framtiden, som kanske kan drabba det svenska lantbruket kardare
än om man nu förfar mindre hårdhänt vid utdelningen av arbetsloshets I

det sistnämnda fallet vill man öva påtryckning för att upprätthålla
avtalet. Men här talar man å andra sidan om att åtgärder höra vidtagas
för att utestänga byggnadsarbetarna från att komma i ^åtnjutande av
arbetslöshetsunderstöd och därigenom förmå dem att frångå sitt avtal.
Detta är val, må jag säga, två motsättningar, som äro sa pass stola, att
man sannerligen bör uppmärksamma dem.

Greve Lagerbjelke: En talare på Sönnlandsbänken har emot

mig riktat en bestämd protest av den anledningen, att jag genom att anfora
ett exempel på överdrivna löneförmåner till byggnadsarbetare i enskilda
fall skulle haft för avsikt att generalisera dessa överdrivna loner
och därmed framkalla den föreställningen, att byggnadsarbetarna i allmänhet
skulle hava alldeles oskäligt betalt. Denna protest har han sedermera
till yttermera visso upprepat. Jag vill da saga, att jag har
mycket svårt att förstå anledningen till hans uppträdande, da jag u -tryckligen förklarat, att jag med dessa exempel icke både för avsikt att
på något sätt generalisera — jag använde det uttrycket — dessa exempe ,
och jag uttalade bestämt i det sammanhanget, att byggnadsarbetarnas
löner i allmänhet ingalunda uppgingo till dessa belopp, utan tvärtom med
tillämpning av nu gällande ackordsavtal stego till fyra, fem kronor och

rag°Jaga finner sålunda, att herr Svenssons uttalande endast kan bero
på att han icke hörde, vad jag sade.

Herr von Sydow: Herr greve och talman! I anledning av

herr Svenssons yttrande ber jag att få säga, att jag instämmer med greve
Lagerbjelke. Det kan icke förnekas, och det har icke heller herr Svensson
förnekat, att det finnes exempel på sådana oerhört uppdrivna och
orimliga löner för icke yrkeskunniga arbetare, som greve Lagerbjelke
dragit fram. Men naturligtvis får man därav icke draga den slutsatsen,
att byggnadsarbetarna i allmänhet, hantlangare och murenarbetare, sitta
med 12 15 å 20,000 kronors inkomst om året. Det gorå de icke. De
hava över huvud taget, såsom herr Svensson ganska riktigt framhöll,
icke högre inkomster än vad industriarbetarna hava. Men varför ha
de icke det? Jo, det är på grund av det oförnuftiga avtalet. Ifall man
kommer till ett avtal med löner, som äro sådana, att verksamheten avstannar,
är detta avtal till skada för arbetarna i stallet för till nytta.
Finge de arbeta fullt hela året om, skulle de hava kolossala förtjänster,
men det kunna de icke få, därför att byggnadsverksamheten avstannar,
och så blir deras arbetsförtjänst icke överlägsen en arbetares inom industrien,
som arbetar året om.

Lördagen den Ii juni e. m.

2i Nr 47.

Herr Svensson sade också några ord om att det var arbetsgivarna, Anslag för
som i början av kriget skulle hava vållat oreda på arbetsmarknaden inomg^rbeUlös
byggnadsfacket särskilt här i Stockholm. Jag ber då att få erinra om jleten m m
vad herr Svensson mycket väl vet, att i början av kriget denna industri (Forts.)
ännu icke var organiserad inom svenska arbetsgivarföreningen, så att
jag icke av egen erfarenhet kan säga, hur förhållandena då voro och vad
anledningen var till de kaotiska förhållanden, som onekligen då uppstodo.
Men nu har man kommit till en bättre ordning, nu är denna
verksamhet organiserad inom de stora organisationerna, landsorganisationen
på arbetarnas sida och svenska arbetsgivarföreningen på arbetsgivarsidan,
och då skola vi å ömse sidor sträva efter att de kaotiska förhållandena
skola upphöra, så att vi åter få ordning inom denna viktiga
näringsgren, och det första steget därtill är, att man genom en frivillig
överenskommelse får en rimlig lönenivå, så att verksamheten åter kan
komma i gång.

Herr P å 1 s s o n: Det är underligt, så olika betraktelsesätt man

från socialdemokratiskt håll måste anlägga på sådana företeelser som
betarbetstvisten i Skåne. Herrar Johan Nilsson och Lindley hava här
talat mycket lent om arbetarnas skuld i detta fall. Här finns dock ingen
annan skuld än betarbetarnas. Det var de och inga andra, som voro ds
avtalsbrytande. Det är då märkvärdigt, att man skall komma med de
hårdaste orden mot dem, som uppträtt gentemot dem, nämligen arbetslöshetskommissionen
och som Johan Nilsson sade, även socialstyrelsen,
och de lena mot avtalsbrytarna. Men det märkvärdigaste är, att
en förebråelse från herr Johan Nilssons sida drabbade även betodlarna
i Skåne. Dessa hava, därom kan ej tvivel råda, i denna fråga uppträtt
fullkomligt korrekt. De hava, som numera brukligt är, underhandlat
med arbetarna genom sina förtroendemän. Arbetarna hade sina förtroendemän
och betodlarna sina. Dessa förhandlade med varandra och
träffade en överenskommelse om ett arbetspris för säsongen. De skildes
sedan åt och tillkännagåvo var för sig, att man var överens och att konflikten
var löst. Man kan väl då icke göra någon anmärkning mot betodlarna
i detta fall, och jag är ganska säker på att om det kunde anställas
någon omröstning på grund av denna sak, skulle ett förtroendevotum
ges åt såväl arbetslöshetskommissionen som socialstyrelsen för vad de
gjort i denna fråga.

Det är ju att beklaga, att arbetslönerna vid nödhjälpsarbetena icke
kunna hållas uppe så högt som de varit. Herr Johan Nilsson får betänka,
att staten icke är så rik som Malmö stad, som ända tills dato
betalat arbetarna vid nödhjälpsarbetena med i krona 6o öre i timmen.

Tåg ber att få yrka bifall till utskottets förslag.

Sedan överläggningen förklarats härmed slutad, gjorde herr talmannen
enligt de yrkanden, som därunder framkommit, propositioner,
dels på bifall till vad utskottet i det nu föredragna utlåtandet hemställt,

Nr 47. 22

Lördagen den n juni e. m.

Anslag för
bekämpande
av arbetslösheten
m. m.

(Forts.)

Ang. den
kvantitet
spritdrycker,
som får utminuteras

för kalendermånad.

dels på antagande av det förslag, som innefattades i den av herr Asplund
m. fl. vid utlåtandet avgivna reservationen, dels ock på godkännande
av herr Olofssons vid utlåtandet fogade reservation; och förklarade
herr talmannen sig finna den första propositionen, vilken upprepades,
vara med övervägande ja besvarad.

Votering begärdes, i anledning varav och sedan till kontraproposition
därvid antagits godkännande av herr Asplunds m. fl. reservation,
uppsattes, justerades och anslogs en så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad statsutskottet hemställt i sitt utlåtande nr 204,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som innefattas i den av herr Asplund
m. fl. vid utlåtandet avgivna reservationen.

Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 66;
Nej — 45.

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets betänkande nr 51, i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition angående provisorisk förhöjning i vissa
fall av de tilläggstullar, som skola utgå vid förtullning från frihamn och
frilager m. m.

Utskottets hemställan bifölls.

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets memorial nr 52, i anledning av
kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om utskottets betänkande nr 42 i
anledning av väckta motioner angående minskning av den maximikvantitet
spritdrycker, som får utminuteras för kalendermånad.

Detta memorial lydde sålunda:

”1 anledning av de likalydande motionerna nr 123 i första kammaren
av herrar K. A. Nilson och Björkman, samt nr 194 i andra kammaren
av herr Jonsson i Hökhult jämte tolv andra ledamöter av kammaren,
hade bevillningsutskottet i avgivet betänkande nr 42 hemställt,
att riksdagen måtte, med bifall till motionerna besluta, att 48 § i kungl.
förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker skulle
erhålla följande förändrade lydelse:

''Spritdrycker må ej till någon utminuteras i större myckenhet än
två liter i kalendermånaden.

Lördagen den n juni e. m.

23 Nr 47.

Efter därom skriftligen gjord framställning äger dock bolag, om Ang. den
särskilda skäl föreligga, medgiva köpare rätt att för visst tillfälle inköpa
större myckenhet än sålunda stadgats.’ som utl

Enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag har första kam- minuteras
maren avslagit utskottets hemställan, varemot andra kammaren bifallitför kalendervad
utskottet i nämnda betänkande hemställt. wuwad

Då de olika meningar, i vilka kamrarna sålunda stannat, icke kunna '' or s''
sammanjämkas, och frågan icke heller kan bliva föremål för gemensam
omröstning, har densamma, enligt utskottets mening, för denna riksdag
förfallit, vilket utskottet härmed får för riksdagen anmäla.”

Herr K. A. Nilson hade anmält reservation mot motiveringen.

Herr Nilson, KarlAugust: Jag har vid detta utlåtande anmält
min reservation icke för att framställa något särskilt yrkande, men
för att anföra en avvikande mening mot utskottets kategoriska uttalande,
att föreliggande fråga icke kan upptagas till sammanjämkning. Jag kan
icke finna, att här föreligger ett sådant fall, då kamrarnas olika meningar
omöjligen kunna bli föremål för sammanjämkning. Väl kan jag förstå,
att utskottet i ett fall som detta icke kan hava skyldighet till sammanjämkning,
men jag tror för visso, att utskottet skulle kunna haft anledning
till en sådan sammanjämkning, och jag kan icke av grundlagen
finna, att ett sådant förfarande som att utskottet föreslagit en sammanjämkning
skulle hava varit grundlagsstridigt. Emellertid har jag också
för min del förstått, att en sammanjämkning i denna fråga för närvarande
icke skulle hava godkänts av första kammaren. Jag har dock
velat anmäla min reservation mot ett så bestämt uttalande för att vid
kommande liknande tillfällen detta uttalande icke skall kvarstå utan
gensaga från något håll och sålunda bliva prejudicerande.

Jag har, herr talman, intet yrkande.

Efter härmed slutad överläggning lades det förevarande memorialet
till handlingarna.

Föredrogos ånyo bevillningsutskottets betänkanden:

nr 53, i anledning av väckta motioner om tullrestitution eller befrielse
från tullavgift vid återutförsel av vissa fartygsmaterialier och
skeppsfömödenheter; samt

nr 54, angående ändrad lydelse av § 19 mom. 1 i förordningen om
frihamn den 15 november 1907.

Vad utskottet i dessa betänkanden hemställt bifölls.

Nr 47. 24

Lördagen den 11 juni e. m.

Föredrogs ånyo samt företogs punkt- och momentvis till avgörande
bevillningsutskottets betänkande nr 55, i anledning av dels Kungl. Maj :ts
proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen
den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt m. m.,
dels ock Kungl. Maj :ts proposition med förslag till förordning om ändring
i vissa delar av förordningen samma dag angående bevillning av
fast egendom samt av inkomst m. m., samt väckt motion angående ändrade
bestämmelser om taxering för barns inkomst.

Ändringar i Punkten I a).

förordningen i denna punkt hade utskottet hemställt, att riksdagen i anledning av
om inkomst- jjungl. Maj :ts proposition nr 213 måtte antaga det i betänkandet återgenhetsskatt.
%’vna förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen
den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt med den avvikelse,
att de i 7 § 3:0 c) 1) förekommande orden ”möjligen liden”
utginge.

Reservation både avgivits av herr Sandler, mot viss del av motiveringen.

Herr Sandler: Herr talman! Vid detta betänkande finnes fogad
en reservation av mig mot viss del av motiveringen. Jag har intet
att erinra ifråga om utskottets hemställan, som avser ett förtydligande
av bestämmelserna rörande beskattning av realisationsvinst. I utskottets
utlåtande förekommer emellertid ett uttalande, som jag för min del
icke har ansett mig kunna biträda. Det heter nämligen på sid. 18 i utskottsbetänkande!
— sedan utskottet anfört, att utskottet i sak icke har
något att erinra mot vad av Kungl. Maj :t föreslagits — på följande
sätt: ”De föreslagna bestämmelserna synas pa ett klargörande sätt framhäva
lagens mening.” Så fortsättes det: ”Då de, såsom redan påpekats,
frånsett viss detalj, icke innebära någon saklig förändring utan allenast
ett förtydligande av hithörande författningar, bör därav, enligt utskottets
mening, följa, att bestämmelserna utan vidare få återverkande kraft i så
måtto, att de bliva att beakta vid varje efter deras promulgerande följande
rättstillämpning.” Detta uttalande, vilket, om riksdagen gör det
till sitt, skulle innebära, att riksdagen giver kammarrätten och regeringsrätten
en lektion i hur lagen skall tillämpas, har jag för min del icke
velat biträda. Jag vågar icke säga, vilken räckvidd utskottet har åsyftat
att giva åt detta uttalande. Jag vågar däremot betvivla, att ett sådant
uttalande kan hava någon förbindande kraft ifråga om rättstillämpningen
på området, och jag finner det vara olämpligt att genom ett
sådant uttalande binda vederbörande överinstanser vid någon annan
tolkning av den gällande lagen än den som framgår av lagen själv. För
min del måste jag därför påyrka, att denna del av utskottets yttrande
måtte uteslutas. Därest riksdagen vill göra ett uttalande angående den
'' tidpunkt, då en rättsregel skall vinna tillämpning, sker det ju genom

Lördagen den n juni e. m.

25 Nr 47.

tiden för bestämmelsens ikraftträdande. Att på detta sätt införa några Andnngar.
uttalanden från riksdagens sida om återverkande kraft av de förän-^rdm^u
dringar, som man genomför i skattelagstiftningen, tror jag för min ochförmö.
del, att man bör akta sig för. Jag tillåter mig därför yrka, att den genhetsskatt.
av mig upplästa meningen på sid. 18 i betänkandet, börjande med or- (Forts.)
den ”Då de, såsom redan påpekats” och slutande med ordet ”rättstillämpning”
måtte utgå ur motiveringen.

Herr Nilsson, Gustaf: Herr talman! Orsaken till att denna
punkt ititagits i motiveringen är den, att det för närvarande i kammarrätten
ligger åtskilliga mål, som hänföra sig till ifrågavarande bestämmelser
angående beskattning av s. k. realisationsvinst. Enligt inkomstskatteförordningens
mening skulle ju en sådan realisationsvinst beskattas
på ett särskilt sätt, därest realisationen ägt rum för kortare tid än fem
år, sedan egendomen förvärvats. Nu har man emellertid under kriget
inom regeringsrätten kommit att tolka denna bestämmelse så vidsträckt,
att man upptagit till beskattning såsom realisationsvinst även den försäkringssumma,
som utbetalats på grund av att en båt torpederats eller
eljest gått under. Nu är det med hänsyn till regeringsrättens prejudikat
ovisst, hur dessa mål, som nu vila i kammarrätten, egentligen skola
komma att behandlas. Jag vill erinra om att det gäller avsevärda summor,
åtminstone för de enskilda och de företag, som det här gäller.

Då man således icke vet, huruvida kammarrätten och framför allt regeringsrätten,
som givit dessa prejudikat, vid nämnda måls avgörande
komma att tillämpa samma tolkning av den gamla lagen, efter vilken
överklagandet skett, eller tillämpa den nya lagen — ty det är en sak,
som man icke kan skriva ut i lagen — hava vi inom utskottet med motiveringen
i denna punkt avsett att giva stöd åt den tolkning, som riksdagen
en gång avsett med stadgandet, när realisationsvinstbeskattningen
infördes. Det är ur denna synpunkt, som denna punkt i motiveringen
tillkommit, och jag kan därför icke finna det vara önskvärt eller lyckligt,
att man stryker den.

Jag ber därför, herr talman, att få-yrka bifall till utskottets förslag
oförändrat.

Herr Trygger: Jag ber att i allo få instämma med den siste

ärade talaren. Innan regeringsrätten kom med de utslag, som här åberopats,
tror jag icke, att det fanns någon människa, som tänkte på möjligheten
av en sådan tolkning som den, vilken gjort sig gällande inom
regeringsrätten. Riksdagen själv har, innan dessa utslag gåvos, uttryckligen
uttalat, att enligt riksdagens uppfattning den tolkning, som nu
här fastslås, vore den riktiga. Vid sådant förhållande får jag säga, ^att
enligt min åsikt förefaller det synnerligen lämpligt, att man än en gårig
tydligt och klart uttalar, vad man menar, så att det icke blir nya svårigheter,
särskilt med avseende på de mål, som för närvarande äro vrider
handläggning. Ty det är väl ingen som anser, att man då här är

Nr 47. 26

Lördagen den 11 juni e. m.

Andringar i fråga om en lagförklaring och icke om en lagändring — icke bör i de
ominkomst-mål’ som nu äro anhängig^ oberoende av i vilken instans de för näroch
förmö- varande ligga, tillämpa denna tolkning, som alla med undantag av regeffCTi/u-i.
r.jéa/f.ringsrättens majoritet vid de ifrågavarande tillfällena äro eniga om vara
(Forts.) den enda riktiga. För min del kan jag icke tro annat än att regeringsrätten
var i okunnighet om riksdagens tidigare uttalande, då regeringsrätten
fattade sitt första beslut. I annat fall blir det för mig alldeles
oförklarligt, att ett dylikt domslut över huvud taget kunnat komma
ifråga.

Jag vill sålunda instämma i yrkandet, att motiveringen måtte oförändrad
godkännas.

Herr S andler:^ Jag skall icke insistera. Jag vill bara hava konstaterat,
att jiå man slår in på denna väg att skriva uttalanden i motiveringen
om återverkande kraft av vissa lagbestämmelser, kan det hava
sina konsekvenser.

Sedan överläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr talmannen,
att utom beträffande motiveringen, till vilken han ville återkomma
efteråt, hade i avseende å den föreliggande punkten endast yrkats
att utskottets hemställan skulle bifallas.

På därefter gjord proposition bifölls utskottets hemställan.

Vidkommande motiveringen, fortsatte herr talmannen, hade yrkats,
dels att utskottets uttalanden i motiveringen till punkten 1 a) skulle godkännas,
dels ock, av herr Sandler, att ifrågavarande uttalanden skulle
godkännas med utelämnande av den del av fjärde stycket å sid. 18 i det
tryckta utlåtandet, som började med orden ”Då de” och slutade med
”rättstillämpning”.

Sedermera gjordes propositioner enligt berörda yrkanden och förklarades
propositionen på godkännande av utskottets uttalanden i denna
del vara med övervägande ja besvarad.

Punkterna 1 b) och 1 c).

Vad utskottet hemställt bifölls.

Andringar i Punkten 2 a).
bevillnings förordningen.

I denna punkt hade utskottet hemställt, att riksdagen i anledning av
Kungl. Maj :ts propositioner nr 31 och nr 213 måtte antaga det i den
vid betänkandet fogade bilaga 2 upptagna förslag till förordning om
ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910 angående
bevillning av fast egendom samt av inkomst.

Herr statsrådet Beskow: Herr greve och talman, mina herrar!
Utskottet har ju i stort sett tillstyrkt Kungl. Maj :ts förslag, och de avvikelser,
som finnas, äro icke av den natur, att jag i allmänhet anser
mig hava anledning att taga någon ståndpunkt till dem. Det finns emel -

Lördagen den ii juni e. m.

27 Nr 47.

lertid en punkt, där jag tror, att det kudde vara skäl att göra ett på- Ändringar i
pekande. För att icke taga upp tiden längre än som är absolut nöd- bevillntngsvändigt
skall jag be att få läsa upp direkt ur Kungl. Maj :ts proposition^''^Forts.)**''
och ur utskottets utlåtande de punkter, som jag avser.

Det gäller de särskilda anvisningarna till ledning vid taxeringen.

I slutet av 3 § i Kungl. Maj :ts proposition står på följande sätt: ”Därest
olika skattskyldiga ägt, innehaft eller brukat samma fastighet under olika
delar av nästföregående år, skall avdraget fördelas emellan de skattskyldiga
i förhållande till den tid, en var av dem ägt, innehaft eller brukat
fastigheten. Har ägaren av en jordbruksfastighet själv brukat en
del av fastigheten och haft återstoden utarrenderad samt hava särskilda
taxeringsvärden icke varit åsätta de skilda brukningsdelarna, får fastighetens
taxeringsvärde uppdelas på brukningsdelarna och avdraget fördelas
mellan ägaren och arrendatorn i förhållande till de därvid erhållna
värdena.” Mot denna formulering och mot Kungl. Maj :ts motivering
för densamma har utskottet riktat en kritik. I stället för detta stadgande
har utskottet föreslagit, att ordalydelsen skulle bli den som återfinnes
på sidan 29 i bevillningsutskottets betänkande — det gäller alltså fortfarande
3 § i dessa anvisningar: ”Därest olika skattskyldiga ägt, innehaft
eller brukat samma fastighet under olika delar av nästföregående
år, skall avdraget tillkomma den som för det året påförts eller bort påföras
de efter taxeringsvärdet utgående kommunalutskylderna för fastigheten.
Detsamma skall gälla, där ägaren av en jordbruksfastighet själv
brukat en del av fastigheten och haft återstoden utarrenderad, eller
fastigheten eljest varit delad mellan olika brukare, samt särskilda taxeringsvärden
icke varit åsätta de skilda brukningsdelarna.”

Jag vill nu för min del gärna erkänna, att den kritik, som utskottet
har riktat mot den av Kungl. Maj :t föreslagna bestämmelsen, har varit
ganska berättigad i vad det gäller jordbruksfastigheter. Jag tror däremot
icke, att den är lika berättigad, när det gäller andra fastigheter.

I sådana fall kommer, därest utskottets anvisningar följas, en dubbelbeskattning
av betydande art till stånd, vilken säkerligen 1920 års riksdag
icke hade tänkt sig, då kommunalskattereformen genomfördes. Då
man vet, att taxeringssumman av andra fastigheter än jordbruksfastigheter
här i riket uppgår till 7 miljarder och taxeringssumman av jordbruksfastigheter
till 5,6 miljarder, måste man erkänna, att en paragraf,
som endast kan tillämpas för jordbruksfastigheter, men som för
andra fastigheter visar stora nackdelar, icke gärna bör antagas av riksdagen.

Jag skulle kunna lämna ett exempel, som anförts för mig, om hur
den av utskottet föreslagna formuleringen skulle verka för stadsfastigheter.
Vi antaga, att en stadsfastighet är taxerad till 400,000 kronor
och för enkelhetens skull att den är ograverad samt ger en nettohyresavkastning
av 24,000 kronor. Vidare antaga vi, att debiteringslängden
är klar den 28 december och att kommunalskatten utgår efter 8 procentOm
nu fastigheten hela året är i samma persons hand, men säljes den

Nr 47. 2S

Lördagen den n juni e. m.

Ändringar i i januari, -blir skatten följande: först skatt i förhållande till taxerings‘ITordnm^nv^rc^et>
® procent på 20,000 kronor, som gör 1,600 kronor; vidare 8
(Forts.) procent på den inkomst, som överstiger 20,000 kronor, d. v. s. 4,000
kronor, vilket blir 320 kronor. Hela skatten blir alltså 1,920 kronor,
vilket motsvarar 8 procent på den verkliga inkomsten, 24,000 kronor.
Nu kunna vi för enkelhetens skull i stället antaga, att fastigheten säljes
den 1 december — exemplet är ju något litet extremt. Köparen upptages
då som skattskyldig för fastigheten. Han får alltså betala skatt
för 20,000 kronor, d. v. s. 1,600 kronor. Hans inkomst av hyror för
en månad är 2,000 kronor, men denna inkomst blir fri från skatt på
grund av avdraget om 20,000 kronor. Säljaren åter har haft 22,000
kronors inkomst, men får intet avdrag och betalar därför skatt för hela
inkomsten med 1,760 kronor. Sammanlagt betalas alltså skatt för fastigheten
med 3,360 kronor, vilket motsvarar 8 procent på 42,000 kronor,
vilket återigen utgör 10,5 procent på taxeringsvärdet. På samma inkomst
blir alltså skatten i ena fallet 1,920 kronor och i andra fallet
3,360 kronor, beroende endast på om fastigheten säljes en månad tidigare
eller senare.

Med anledning av detta, som jag icke kan beteckna annat än som ett
missförhållande, undrar jag, om det icke vore klokt av kammaren att
förfara på samma sätt som andra kammaren redan gjort och taga bort
hela denna passus ur anvisningarna. Sker detta, hade jag tänkt mig, att
jag skulle remittera denna mycket invecklade fråga — jag erkänner
gärna, att Kungl. Maj :ts förslag på denna punkt är långt ifrån tillfredsställande,
om jag också samtidigt håller på att utskottets förslag icke
heller är tillfredsställande — jag skulle, säger jag, vilja remittera denna
fråga till kommunalskattekommittén, som sedan borde kunna under
hösten komma in med yttrande i ärendet, varefter frågan borde kunna
föreläggas riksdagen i början av nästa år. Följden borde kunna bliva
den, att de ifrågavarande bestämmelserna skulle kunna komma att tilllämpas
vid 1922 års taxering, det vill med andra ord säga, att detta icke
komme att medföra något verkligt uppskov med tillämpningen av bestämmelserna,
medan man i varje fall bör kunna få en något bättre
utredning. Man bör åtminstone få möjlighet att se, om det icke kan
åstadkommas någonting lyckligare än vad Kungl. Maj :t och utskottet
nu hava föreslagit.

Flen- Nilsson, Gustaf: Herr talman, mina herrar! I lik het

med vad herr statsrådet antydde skall jag erkänna, att denna proposition
både har varit synnerligen svårtydlig och föranlett mycket bekymmer
och besvär inom avdelningen och utskottet. De föreslagna bestämmelserna
i vad de gällde avdragsrätten vid jordbruksfastighet ansåg
sig emellertid utskottet icke kunna förorda, och därför ansåg utskottet
att det konsekvent riktigaste vore, att de personer, som betala kommunalskatt
för fastigheten, också finge åtnjuta här ifrågavarande avdrag.

För min del kan jag säga, att jag icke har någonting att invända

Lördagen den ii juni e. m.

29 Nr 47.

mot att denna del strykes ur anvisningarna, under förhoppning att tidigt Ändringar i
under riksdagen nästa år skall kunna framläggas ett förslag, som iöser^^"''^n
denna fråga på ett bättre sätt än det nu föreliggande förslaget. Jag vill''0^"''"^”''
dock framhålla, att det är ganska många olägenheter, som följa med dessa
ständiga förändringar såväl i taxeringsförordningarna som ifråga om
kommunalbeskattningen. Det hade varit önskvärt, om man hade kunnat
ordna alla dessa saker, som återstodo efter fjolårets kommunalskattebeslut,
på en gång. Då så icke synes kunna bliva fallet, få människorna
dragas med dessa besvärligheter att varje år få nya författningar ifråga
om deklaration och taxeringsförfarandet i övrigt. Det är att livligt beklaga,
att så skulle bli fallet. Men det tycks vara så, att efter det provisoriska
beslut i kommunalskattefrågan, som riksdagen i fjol fattade,
får man dragas med dessa svårigheter år efter år.

Jag har således för min del intet att erinra mot herr statsrådets förslag,
utan ber, herr talman, att få yrka, att ifrågavarande punkt utgår
ur anvisningarna.

Herr Sandler: Herr talman! Jag skall icke heller motsätta mig
detta yrkande. Det är tämligen likgiltigt, vad kammaren beslutar i
denna punkt, sedan andra kammaren vidtagit en strykning. lag föreställer
mig, att ingen kan tänka sig, att man här skulle försöka åstadkomma
en sammanjämkning, som eventuellt ännu mera skulle trassla
in bestämmelserna. Jag tror emellertid, att den kan vara nödvändigt att
säga ett par ord, så att kammarens ledamöter få en liten kännedom om
vad som här händer. Anledningen till det förslag, som här föreligger,
är ju den, att så fort man gick att tillämpa kommunalskattebeslutet i fjol,
fann man, att taxeringsmyndigheterna icke visste, huru de skulle bära
sig åt, om olika skatteskyldige ägt, innehaft eller brukat samma fastighet
under olika delar av näst föregående år. För att råda bot på detta missförhållande
framlade Kungl. Maj it ett förslag, som behandlats av bevillningsutskottet.
Majoriteten, så när som på en enda ledamot, har
kommit till en annan uppfattning än Kungl. Maj :t beträffande formuleringen
av bestämmelserna. Nu skulle slutresultatet bliva, att man
helt och håller stryker denna bestämmelse, som man ansett nödvändig,
därför att taxeringsmyndigheterna icke veta, huru de skulle bära sig åt
i detta avseende. Jag är fullständigt ense med statsrådet om, att den
av utskottet föreslagna formuleringen icke medför full rättvisa, och
jag är livligt övertygad om, att man skulle kunna plocka fram sådana
exempel, där det kan visas, att den medför obilliga verkningar, liksom
jag å andra sidan är lika övertygad om att man kan påvisa obilliga
verkningar av det förslag, som framlagts från Kungl. Maj :ts sida helt
enkelt av det skälet, att det är så beskaffat med hela detta avdragssystem,
att det visar sig vid varje prövning till den grad svårt att få det
lagt så, att man kan genomföra vad som ursprungligen var avsett med
detsamma. Man har alltså alltid att välja emellan en orättvisa och^en
annan orättvisa. Jag har tidigare tillåtit mig påpeka, hurusom det i fråga

Nr 47. 30

Lördagen den 11 juni e. m.

ar:r/Öril“ ™ellan ägare och arrendator är enahanda förhållande.
förordningenVn^T ,vlssa förhallanden utfaller det så, att den arrenderade jorden
(Forts.) aio “2-rdare skattetyngd än den icke utarrenderade och under andra förhållanden
tvärtom. Nu har utskottet på denna punkt försökt få reda
i tillämpningen genom föreskriften, att det under alla förhållanden skall
vara arrendatorn, som får rättighet att göra avdrag för de sex procenten,
därför att det är han, som betalar kommunalutskylderna. Bevillningsutskottet
har gått på den linje, som är föreslagen i utskottsutlåtandet,
därför att man ansåg sig böra fullfölja den tanke, som riksdagen
redan godkänt genom att också här ställa sig på den ståndpunkten, att
det vore naturligast och rimligast, att den, som betalar utskylderna, tillerkännes
avdragsrätt och att denna rätt icke uppdelas mellan olika personer,
då det är endast en, som betalar utskylderna. Om detta kan man
resonera fram och tillbaka länge och väl.

Det har hemställts från statsrådets sida, att man skulle gå den vägen
att lämna frågan olöst och vänta på ett nytt förslag till nästa riksdag.
Ja, det finns ju ingenting annat att göra, som läget är efter andra
kammarens beslut, men jag beklagar för min del detta förhållande.
Jag vill säga, att jag skulle hava föredragit Kungl.
Maj :ts . förslag framför en sådan lösning, som innebär, att man
först nästa riksdag har att motse ett nytt förslag, avsett att träda i
tillämpning under nästkommande år. Ty det är att märka, att de skattskyldiga,
som skola verkställa deklarationerna, skola ju verkställa dem
före den första mars. De äro oförhindrade att göra det när som helst
under februari månad. De böra ju då veta, hur det skall vara med avdragsrättens
tillämpning. Kommer det då ett nytt riksdagsbeslut med
nya bestämmelser 1 detta fall, befarar jag nytt trassel och ny oreda, så
att jag måste saga, att även om jag tycker, att bevillningsutskottets lösning
är bättre än Kungl. Maj :ts, så hade en lösning vid denna riksdag,
vilken som helst, varit att föredraga framför ingen lösning alls och ett
uppskov till nästa riksdag.

Till slut vill jag endast säga, då herr statsrådet meddelade, att den
tanken är uppe att sända detta ärende till den nyss tillsatta kommunalskattekommittén,
att jag kan tänka mig, att det kan vara för densamma
nyttigt att på detta sätt göra bekantskap med beskaffenheten av det
kommunalskattesystem, som för närvarande provisoriskt tillämpas. Men
jag skulle vilja tillägga och i all vördsamhet uttala den förhoppningen,
att oen nu tillsatta kommunalskattekommittén måtte få ägna sin huvudsakliga
tid, som jag dock tror blir ganska hårt anlitad, åt att få uppdraga
riktlinjerna för det nya kommunalskattesystemet och att i så liten
utsträckning som möjligt kommittén måtte belastas med det reparationsarbete
av fjolårets riksdagsbeslut, som må kunna befinnas erforderligt.

Efter det överläggningen förklarats härmed slutad, gjordes propositioner,
först på bifall till vad utskottet i den under behandling varande
punkten hemställt samt vidare, i enlighet med herr Gustaf Nils -

Lördagen den n juni e. m.

31 Nr 47.

sons yrkande, på bifall till utskottets hemställan med den ändring i bi- Ändringar i
laga 2, att den del, som å sid. 29 i det tryckta betänkandet började med bevillning*-orden ”Därest olika skattskyldiga” och slutade med ”de skilda brukningsdelarna”,
utelämnades; och förklarades den senare propositionen
vara med övervägande ja besvarad.

Punkten 2 b).

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2 c).

I denna punkt hade utskottet hemställt, att riksdagen i anledning Ändringar 1
av Kungl. Maj :ts propositioner nr 31 och nr 213 måtte antaga det \ t„axer''n?s~
den vid betänkandet fogade bilaga 2 upptagna förslag till förordning''0 r '' ’''

om ändring i vissa delar av förordningen samma dag om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering.

Vid denna punkt hade reservation anförts av herr Olsson i Kullenbergstorp,
som, med instämmande av herrar Wohlin och Åhlmans Olof
Olsson, yrkat, att andra stycket av 20 § i taxeringsförordningen skulle
utgå.

Herr W o h 1 i n: Herr talman! Vid denna punkt finnes en re servation,

till vilken jag anslutit mig och som jag ber att få tillstyrka.
I det förslag till ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober
1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering, som är
intaget i utskottets betänkande, föreslås vissa bötesstraff för den, som
lämnar oriktiga meddelanden mot bättre vetande och därigenom föranleder
antingen frihet från taxering eller alltför låg taxering. Mot denna
punkt är ingenting att säga, men i efterföljande stycke föreslås vissa bötesstraff
i sådana fall, då den oriktiga uppgiften icke lämnats mot bättre
vetande utan då den, som lämnat meddelandet, vid dess avgivande gjort
sig skyldig till ”grov vårdslöshet”. Nyss har herr finansministern med
rätta pekat på en punkt i skattelagstiftningen, som är synnerligen invecklad,
och jag tror, att var och en som har kännedom om, hur vårt
skattesystem utvecklats efter fjolårets beslut i kommunalskattefrågan,
måste säga sig, att det är utomordentligt tillkrånglat, ja, så beskaffat,
att t. o. m. åtskilliga av bevillningsutskottets ledamöter icke skulle vara
i stånd att på ett fullt korrekt sätt deklarera efter alla dessa olika författningar,
som delvis upphäva varandra och delvis ändra vad som tidigare
stadgats. Det kan icke vara för mycket begärt, att de skattskyldiga
här i landet åtminstone icke skola behöva straffas i sådana fall,
där de icke förstått att rätt tolka dessa tillkrånglade bestämmelser. Jag
ber alltså att få hemställa, att, i enlighet med vad som i reservationen
anförts, andra stycket i 20 § av det ifrågavarande författningsförslaget
måtte utgå.

Nr 47. 22

Lördagen den ii juni e. in.

Ändringar i Herr Nilsson, Gustaf, i Kristianstad: Herr talman, mina

förordnm enherrar! JaS ska11 be att fa yrka bifall tik utskottets förslag i denna
(Forts.) punkt. Den bestämmelse, som den föregående ärade talaren ville hava
struken, är tillkommen med hänsyn till att det i många fall faktiskt
förekommer deklarationer, som äro oriktigt uppgjorda på den grund,
att vederbörande göra ett försök att undandraga sig skatt. Om det lyckas,
är det ju över huvud taget alltid något att vinna. När vi i fjol
behandlade kommunalskattefrågan, betonades från dem, som voro med
om provisoriet, att man icke borde för hårt bedöma den oriktiga beskattningen.
Man borde i stället ordna saken så, att man mera effektivt
skulle tillhålla deklaranterna, så att vederbörandes verkliga inkomst
i alla fall bleve deklarerad. Detta förslag är ju tillkommet i syfte att
få fram riktiga deklarationer. Bestämmelsen utgör ett hot mot vederbörande
att deklarera riktigt och icke visa grov vårdslöshet vid deklarationernas
avgivande. Det förefaller mig som om det vore riktigt att
* även riksdagen godkände den lilla skärpning, som det här är fråga om.

Jag vill erinra om att risken för felaktigheter här icke är stor, ty det är
domstolarna, som komma att avkunna utslagen, om vederbörande visat
grov vårdslöshet eller icke, och de straff, som kunna följa, äro endast
böter, högst två gånger det undandragna skattebeloppet. Under sådana
förhållanden är det sörjt för att inga orättvisor komma att begås vid
tillämpningen av detta moment.

Jag skall därför be att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr W o h 1 i n: Man ”undandrager” icke några skattebelopp, om
man deklarerar oriktigt på grund av oförmåga att rätt tolka ett invecklat
skatteformulär.

Jag vidhåller mitt yrkande.

Herr T rygg er: För min del kan jag icke instämma med herr

Wohlin, utan jag anser, att vad som av utskottet föreslagits är riktigare.
Visserligen är det så, som herr Nilsson sade, att straffet endast är böter.
Detta är dock icke någon obetydlighet, ty att över huvud taget
bliva dömd i en sådan fråga är en mycket allvarlig sak, även om böterna
skulle stanna vid fem kronor. Det är således av stor vikt, att ingen
oförvitlig person blir utsatt för att bliva fälld i ett dylikt mål. Men
å andra sidan är grov vårdslöshet dock någonting, som står på gränsen
till ett handlande mot bättre vetande. Ofta är det synnerligen svårt att
få bevisning för att en person handlat mot bättre vetande, men däremot
kan man bevisa, att han handlat med grov vårdslöshet. Men i åtskilliga
av dessa fall är det nog så, att det har varit mot bättre vetande, som
handlingen skett. Man bör väl kunna fordra av en medborgare, att han
i beskattningssaker icke gör sig skyldig till grov vårdslöshet. Det står
för mycket på spel för staten, om man ser genom fingrarna med ett
handlingssätt, som kan karaktäriseras på det sättet.

För min del kan jag följaktligen icke finna annat än att det förslag,
som utskottet har framställt, är väl grundat.

Lördagen den n juni e. m.

33 Nr 47.

Herr Wohlin: Då riksdagsmajoriteten i fjol fattade sitt beslut Andringar i
i kommunalskattefrågan, gjorde den sig skyldig till en viss vårdslöshet, taxer''n9soch
det är konsekvenserna av detta beslut, som vi nu se i dessa inveck-^or<^m”^"''
lade författningar. Jag kan icke finna annat än att det är oriktigt att C °rtSJ
straffa dem, som lämna en uppgift, icke mot bättre vetande, utan därför
att de icke kunna tolka och icke förstå att tolka dessa invecklade
bestämmelser.

Herr Trygger: Det som herr Wohlin sade skulle väl vara riktat
mot oss, som voro i majoriteten vid beslutets fattande, men jag vill
säga herr Wohlin att ingen domstol kommer att tolka uttrycket ”grov
vårdslöshet” på det sätt, som herr Wohlin gjort gent emot oss. Därom
kan man vara övertygad.

Herr Wohlin: Herr Trygger är icke ojävisk domare, ty han är
part i målet.

Överläggningen förklarades härmed slutad, varefter enligt föreliggande
yrkande gjordes propositioner, först på bifall till vad utskottet
i den nu ifrågavarande punkten hemställt samt vidare på bifall till utskottets
hemställan med den ändring, som föranleddes av godkännande
av den vid punkten avgivna reservationen; och förklarades den förra
propositionen, vilken upprepades, vara med övervägande ja besvarad.

Punkten 3.

Utskottets hemställan bifölls.

Föredrogos ånyo bankoutskottets utlåtanden:

nr 56, i anledning av Kungl. Maj :ts propositioner dels med förslag
till lag om vissa ändringar i lagen den 11 oktober 1907 angående civila
tjänsteinnehavares rätt till pension, dels ock rörande vissa framställningar
angående det civila pensionsväsendet ;

nr 67, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till
kungörelse med bestämmelser för ordinarie diplomatiska och konsulära
tjänstemän i fråga om rätt till pension;

nr 68, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående lönereglering
för arméns och marinens personal m. m., i vad den avser pensionsförhållanden;
samt

nr 69, i anledning av väckt motion angående tillfälligt understöd åt
vaktmästaren J. N. Nilssons änka.

/Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

Första kammarens protokoll 1921. Nr 47.

Nr 47. 34

Lördagen den II juni e. m.

Löneregle- Föredrogs ånyo och företogs punktvis till avgörande bankoutskot ring

vid riks-ttts utlåtande nr 70, angående reglering av avlöningsförhållanden m. m.
dagens verk.^ riksdagens verk.

Punkten 1.

I denna punkt hade utskottet hemställt, att riksdagen måtte beträffande
befattningshavare vid riksdagens verk

a) godkänna det vid utlåtandet fogade förslag (bil. 1) till avlöningsreglemente
för befattningshavare vid riksdagens verk jämte vid sagda
reglemente fogad tjänsteförteckning;

b) godkänna det vid utlåtandet fogade förslag (bil. 2) till särskilda
bestämmelser angående tillämpning av avlöningsreglementet för befattningshavare
vid riksdagens verk;

c) godkänna det vid utlåtandet fogade förslag (bil. 3) till bestämmelser
i fråga om rätt till pension för ordinarie tjänstemän vid riksdagens
verk.

d) medgiva, att från och med år 1922 avlöningen till expeditionssekreterarna
vid justitie- och militieombudsmansexpeditionerna, benämnda
byråchefer, finge utgå med samma belopp och efter enahanda grunder,
som enligt omförmälda avlöningsreglemente gällde för befattningshavare
i 20:de lönegraden;

e) medgiva, att delegerade, som omförmäldes i 34 § av avlömngsreglementet
för befattningshavare vid riksdagens verk, finge, i huvudsaklig
överensstämmelse med de av löneregleringskommittén i dess
betänkande angående reglering av löneförhållanden m. m. vid riksdagens
verk angivna grunder, utfärda nödiga bestämmelser i fråga om övergång
på ny stat för de tjänstemän, å vilka avlöningsreglementet skulle
äga tillämpning;

f) besluta, att där tjänsteman, å vilken det föreslagna avlomngs rcglementet

skulle äga tillämpning, enligt dittills gällande avlöningsbestämmelser
ägt uppbära någon del av avlöningen — såväl i stat upptagen
avlöning som tillfällig löneförbättring — i förskott, skulle vid ingången
av januari månad 1922 till honom utbetalas ett belopp, motsvarande vad
tjänstemannen skulle hava i den befattning, han vid utgången av år
1921 innehade, i förskott uppburit för januari månad 1922, om de dittillsvarande
avlöningsbestämmelserna då fortfarande varit gäldande, vilket
belopp för tjänsteman, som utöver kontant avlöning åtnjöte fri bostad
jämte bränsle och belysning, men enligt de föreslagna nya bestämmelserna
för framtiden ej skulle åtnjuta dylik förmån, borde ökas med
värdet, enligt vederbörande myndighets uppskattning, av denna förmån
för en månad; .

g) medgiva att kostnaderna för senast berörda övergångsanordnmg
finge bestridas av de i vederbörande stater föreslagna anslagsposterna
till avlöning åt ordinarie tjänstemän;

h) medgiva, att kostnaderna för de förmåner, som omförmäldes
i 7 25, 26, 27, 28 och 31 §§ av förslaget till avlöningsreglemente, finge

Lördagen den ii juni e. m.

35 Nr 47.

bestridas i enlighet med de grunder, löneregleringskommittén i sitt förut
omförmälda betänkande angivit;

_ i) medgiva, att, därest delegerade, som omförmäldes i 34 § av avlöningsreglementet
för befattningshavare vid riksdagens verk, så funne
erforderligt, den i berörda reglemente omförmälda lönenämnden finge
träda i verksamhet redan under år 1921; och

j) ^fastställa stater för vederbörande verk i överensstämmelse med
vid utlåtandet fogade förslag (bil. 4).

I en vid utlåtandet fogad reservation hade herr Vindahl anfört:

”Då enligt min mening övertygande skäl icke anförts för en avvikelse
från löneregleringskommitténs förslag angående uppdelning av
nuvarande andra gradens tjänster på 13:0 och 14 :e lönegraderna, har
jag icke kunnat biträda utskottets förslag utan inom utskottet yrkat bifall
till kommitténs förslag oförändrat.”

Herr Vindahl: Herr talman, mina herrar! Då jag icke kunnat
dela utskottsfhajoritetens mening i en enda punkt i det föreliggande utlåtandet,
anhaller jag att fa säga ett par ord. Det rör sig nämligen om
Punkten A fogade bilagan 1 och den vid reglementet fogade
tjänsteförteckningen. Det gäller andra gradens tjänstemän i riksbanken,
som av utskottet blivit placerade i 14 ''de lönegraden. Löneregleringskommittén,
som tidigare utarbetat förslaget till denna lönereglering,
har efter ingående granskning funnit anledning uppdela denna
tjänstegrad på två lönegrader och grupperat en del i den 13 :de och en
del i den i4:de lönegraden. Skillnaden i detta är ju den, att den 13 :de
lönegradens begynnelselön är 6,420 kronor, då den I4:de lönegradens
motsvarande lönebelopp däremot är 6,816 kronor. Andra gradens tjänstemän
i riksbanken ha däremot en begynnelselön av 3,200 kronor i lön
och 1,600 kronor i tjänstgöringspengar, således tillhopa 4,800 kronor
plus tillfälligt lönetillägg. Det är givetvis ytterst svårt för utskottet att
kunna bilda sig en verkligt noggrann uppfattning om placeringen och vad
som skall vara det lämpligaste, men såvitt jag förstår ha icke på något
satt kunnat anföras några särskilda skäl, varför man skulle hava anledning
frångå det av löneregleringskommittén gjorda förslaget. Tåg
stöder min uppfattning så mycket hellre därpå, som i löneregleringskommitténs
arbete deltagit den andre deputerade i riksbanken, som handhar
vården av dess huvudkontor. Det förefaller mig som om han skulle vara
fullt inne i arbetets art och dess olika uppgifter, så att han skulle vara
mäktig att bedöma, i vilken grupp de olika tjänstemännen böra placeras.
Då han, som själv passerat graderna i riksbanken, har kommit till
den uppfattningen, att en uppdelning lämpligen bör och kan ske, har jag
icke funnit, att sådana skäl förebragts, att man har anledning att frångå
detta förslag.

Jag skall följaktligen, herr talman, be att få yrka, att i tjänsteförteckningen
följande förändringar måtte vidtagas: att för riksbankens

Lönereglering
vid riksdagens
verk.
(Forts.)

Nr 47. 3h

Lördagen den n juni c. m.

Löneregle- huvudkontor må uppföras i stället för föreslagna 50 tjänstemän i I4:de
ring vid riks-lönegraden 25 tjänstemän i I4:de och 25 i I3:de lönegraden; för avdagensverk.
,jelningSkontoret i Göteborg i stället för föreslagna 8 tjänstemän i I4:de
°rtS’ lönegraden 5 tjänstemän i I4:de och 3 i I3:de lönegraden; och för avdelningskontoret
i Malmö i stället för föreslagna 7 tjänstemän i i4:de
lönegraden 5 tjänstemän i I4:de och 2 tjänstemän i I3:de lönegraden;
samt beträffande riksgäldskontoret att de i I4:de lönegraden uppförda
2 revisorerna måtte uppföras i 13 -de lönegraden. — Detta angående
placeringen i de olika lönegraderna.

Därtill skall jag be att få påpeka, att i bilagan 3 på sidan 41 i § 14
ett korrekturfel har insmugit sig i det att den hänvisning, som göres till
35 §, i stället skall vara till § 37. 35 §, som det hänvisas till, avser deputerade
i riksbanken, men § 37 avser reglementets tillämplighet m. m.,
och den senare paragrafen avses tydligen med den hänvisning, som är
gjord i 14 §, fastän den där är felaktig, vadan rättelse däri påyrkas.

Herr Gustafsson: Herr vice talman! I detta utlåtande har
bankoutskottet försökt den löneprincipen att i de olika fallen komma till
bästa möjliga resultat. Vi hava haft en framställning från riksgäldsfullmäktige
och löneförslag från löneregleringskommittén, som vi försökt
att så grundligt som möjligt sätta oss in uti. Då det här är fråga
om lönereglering för riksdagens egna tjänstemän, så hava vi efter
bästa förmåga försökt att göra de små ändringar, som vi gjort. _ De
hava varit mycket små men välbefogade, och jag tror därför, att kammaren
kan med mycket lugn bifalla utskottets förslag i här föreliggande
punkt, till vilket jag, herr talman, ber att få yrka bifall.

Herr E k m a n, C a r 1 G u s t a f: Då jag haft tillfälle att deltaga
i detta ärendes förberedande behandling, anhåller jag att med några ord
få klarlägga de olikheter, som föreligga i det från bankoutskottet komna
utlåtandet gentemot det förslag, som löneregleringskommittén i denna
lönefråga framlagt.

Jag ber då först att allmänt och principiellt få säga, att man tidigare
både inom verken och inom riksdagen nog haft den uppfattningen,
att när det gällde befattningshavare hos riksdagen, borde dessa, frånsett
själva befattningarnas egen betydelse, stå något högre än befattningshavare
i allmänhet. Uttryck åt en sådan uppfattning kan man återfinna
både i kommittéutlåtanden, utskottsuttalanden och riksdagsbeslut.
När jag för min del hade att i år deltaga i behandlingen av detta löneregleringsärende,
kunde jag icke finna, att man numera borde med
skäl hävda en sådan mening. När man börjar lönereglera efter enhetliga
principer, förefaller det mig, som om denna enhetlighet bör göra sig
gällande ej blott beträffande statens befattningshavare inbördes utan
iämväl beträffande riksdagens befattningshavare. Jag betraktar dem
nämligen alla såsom statstjänare. För övrigt vill jag säga, att jag tror,
att det är riktigt och lämpligt, att befattningshavarna känna, att löne -

Lördagen den II juni e. m.

37 Nr 47.

regleringsfrågorna handhavas på det sätt, att även den mest avlägsna
befattningshavare — den som icke får tillfälle att konferera med utskottsledamöter
eller andra riksdagsledamöter, utan som har sin gärning
förlagd långt bort — får sin tjänst och sin uppgift bedömda med samma
opartiskhet och samma oväld och sina intressen tillvaratagna på samma
sätt som de, som kunna direkt påverka riksdagsmännen, på sätt riksdagens
egna verks tjänstemän gorå.

I detta avseende kan man säga, att löneregleringskommitténs förslag
i år något avvek från tidigare ståndpunkter. Dock erkänner givetvis
kommittén, att i den mån befattningarna i riksdagens verk i och
för sig på grund av sin egen betydelse böra högre värdesättas, skall och
bör naturligtvis en dylik värdesättning också ske. Redan denna allmänna
utgångspunkt innebär nog, att man kanske i bankoutskottet och
löneregleringskommittén haft i någon mån olika utgångspunkter vid
bedömandet av denna lönefråga.

För övrigt vill jag säga, att då jag nu går in på de detaljförändringar,
som utskottet åstadkommit i sitt förslag, jag haft svårt att på någon
punkt finna fullgoda skäl för de företagna förändringarna. Jag
skall så kort som möjligt beröra dessa förändringar.

Den första förändringen är den, som den föregående ärade talaren
berörde. Däri har utskottet återfört i en och samma lönegrupp ett
antal befattningshavare, som kommittén vid behandlingen av ärendet
fann skäligt och lämpligt att uppdela på två lönegrader. Tidigare var
det ju så, att man i hela statsförvaltningen rörde sig egentligen endast
med ett par, tre tjänstemannagrupper. Det nya lönesystem, som införts
för statsförvaltningen i allmänhet, är ju däremot konstruerat på
det sättet, att inom detsamma finnes inrymd en mängd lönegrader och
löneklasser, varigenom givetvis en differentering av tjänstemännen kan
ske på ett helt annat sätt än tidigare. Då så är fallet, har man också
inom löneregleringskommittén funnit sig böra tillvarataga det nya systemets
möjligheter och med objektivt bedömande av befattningarna
sökt inpassa de olika befattningshavarna i de lönegrader, som motsvara
deras ställning. Att gent emot det förfaringssätt, som man här har iakttagit,
åberopa den omständigheten, att vederbörande tidigare varit införd
i en annan lönegrupp, kan, såvitt jag förstår, icke tillmätas giltighet.
Det är uppenbart, att när man åstadkommer ett nytt lönesystem, bör
''detta systems egenskaper tillämpas på varje befattningsgrupp, oberoende
av dess tidigare ställning.

När det då gäller att bedöma den grupp av befattningshavare, som
det här är fråga om — ett 50-tal befattningshavare — fann löneregleringskommittén
för sin del, att en uppdelning dessa befattningshavare
emellan med skäl kunde ske. Det fanns uppenbarligen mellan dessa befattningshavare
så stora olikheter, att om man gick från den viktigaste
och mest betydelsefulla av dem ned till den lättaste, så var det ett så
stort avstånd, att det kunde vara skäl att inpassa dem i två olika lönegrupper.
När man kommer till mittlinjen, så är det svårt att säga var

Lönereglering
vid riksdagens
verk.
(Forts.)

Nr 47. 38

Lördagen den 11 juni e. m.

Löneregle- skillnaden skall gå, men i detta arbete hade kommittén vid sin prövning

ring vid ”^‘bistånd av dem, som i detta avseende hade tillfälle att göra de mest nogdelo
£Yis vevk ... . 0 . 0

(Forts) öranna undersökningar och vara mest förtrogna med detaljerna i de

olika avseenden, som kunde tänkas. Såsom följd därav framkom från
kommittén ett förslag, att dessa befattningshavare skulle uppdelas på
två olika lönegrader, den I3:de och den I4:de lönegraden.

Vad skulle detta komma att innebära? Jo, utskottet använder uttryckssättet
att säga, att därigenom vissa nu jämnställda befattningshavare
skulle ”få vidkännas en relativ löneminskning”. För den med
uttryckssättet litet mera ovane läsaren måste det naturligtvis kvarlämna
den uppfattningen, att här skulle tillfogas den ena gruppen en verklig
orätt. Så är givetvis icke fallet. Det förhåller sig nämligen i själva
verket så, att vid ifrågavarande lönereglering skulle de till 13 :de lönegraden
hänförda befattningshavarna, vilka förut samtliga haft en begynnelselön
av 4,800 kronor och dessutom på senare år 800 kronor
i provisoriskt lönetillägg, sålunda sammanlagt 5,600 kronor, i begynnelselön
få 6,420 kronor, och i slutlön, som för närvarande utgår
för samtliga med 6,600 kronor, skulle — förutom dyrtidstillägg naturligtvis
— de erhålla 7,668 kronor, sålunda en ökning av 1,068 kronor, under
det att de, som skulle flyttas upp i 14 :de lönegraden, skulle komma upp
i slutlön till 8,124 kronor, d. v. s. erhålla en ökning av 1,524 kronor.
Det är den praktiska betydelsen och innebörden av den lönereglering
som sker.

«Ev.

Nu säger utskottet, att utskottet har den uppfattningen, att en verklig
”godtycklighet” gjorts gällande i detta avseende. Jag ber att få
fråga, varpå utskottet grundar denna sin uppfattning. Har utskottet
på ett mera ingående sätt än löneregleringskommittén försökt bilda sig
sin uppfattning, och ha mera initierade krafter stått till utskottets förfogande
vid bedömandet av denna sak? Jag tror, att man på denna
fråga kan svara nej. Det går naturligtvis inte an, att i ett dylikt fall
enskilda utskottsledamöter resonera med intresserade tjänstemän och
därigenom försöka skapa sig en uppfattning och enbart därpå bygga
sitt votum. Jag vågar således göra gällande, herr talman, att om man
på denna punkt vill bedöma saken rättvist och riktigt och om man vill
tillgodogöra sig det nya systemets egenskaper, skall man här icke följa
bankoutskottet utan löneregleringskommittén.

Jag kommer nu över till nästa punkt, i vilken vissa avvikelser skett.
Det gäller endast en befattningshavare, en sekreterare. Denne sekreterare
har av löneregleringskommittén placerats i i6:de lönegraden. Utskottet
har för sin del sagt, att emot den placeringen har utskottet ingenting
att erinra. Själva tjänsten förefaller det mig alltså, som om man
jämväl efter utskottets mening i kommittén hade värdesatt riktigt. Men
nu föreslår utskottet, att den nuvarande innehavaren skall få avlöning
i enlighet med 17 lönegraden. Vad skulle skälet vara till detta? Jo,
man säger, att det är en befattningshavare, som länge innehaft sin befattning.
Ja, så länge kan det icke vara, då befattningen skapades i

Lördagen den ii juni e. m. 39

sitt nuvarande skick år 1917. Hur skulle det förresten bli, om man
först skulle värdesätta befattningarna över hela linjen och föra dem till
en viss lönegrupp, motsvarande en viss löneställning, men sedan säga:
denne befattningshavare skola vi i alla fall låta erhålla lön efter en
annan lönegrupp? Det skulle urarta till det rena kaos och naturligtvis
en rent subjektiv värdering av lönesättningen. Till denna punkt, som
jag senare under b) i klämmen kommer att framlägga särskilt yrkande
om, skall jag be att få återkomma.

Vidare har utskottet skilt sig från löneregleringskommittén beträffande
ett par bankokommissarier, som löneregleringskommittén ansett
sig böra skilja från övriga grupper och placera i i8:de lönegruppen,
under det utskottet placerat dem i 20:de. På denna punkt rådde, det
medger jag, stor tveksamhet inom kommittén, och det kan anföras skäl
både för det ena och det andra förfaringssättet. Jag skall emellertid
på denna punkt, särskilt med hänsyn till nödvändigheten av att koncentrera
sig, icke driva kommitténs mening, fastän jag tror, att man
för dess förslag kan anföra fullgoda skäl.

Så har utskottet uppfört ett större antal kvinnliga biträden på ordinarie
stat än kommittén för sin del medtagit. Kommittén uppförde
för riksbankens vidkommande 10 nya kvinnliga ordinarie befattningar,
utskottet lägger i detta avseende till ytterligare 5 nya. För riksgäldskontor
hade kommittén föreslagit 6 och utskottet lägger till ytterligare 3.
Ja, man kan naturligtvis säga, att jämväl det kvarstående antalet extra
är tillräckligt stort för att motivera en dylik uppflyttning, och det är en
sak, som man kan hysa både den ena och den andra uppfattningen om.
Jag skall emellertid icke heller i denna punkt göra annat yrkande än det,
som utskottet nu slutligen stannat vid. Jag tror emellertid, att om man
här förfore med samma betänksamhet som i andra fall på detta område,
hade även på denna punkt kommitténs förslag bort förefalla välgrundat.
Men så kommer utskottet och säger, att dessa böra betecknas
såsom kontorsbiträden. Det är, såvitt jag förstår, ett fullkomligt misstag.
Det kan inte vara fråga om annat än skrivbiträden och jag hör
också, att man från utskottets sida i andra kammaren försökt rätta
till saken och framställt förslag om rättelse, fastän andra kammaren
icke följt utskottet i övrigt utan anslutit sig till löneregleringskommittén
i de väsentliga punkterna av denna fråga.

Jag kommer slutligen till en annan sak, som icke är så betydelsefull,
men om vilken jag måste säga ett par tre ord. Det är så, att löneregleringskommittén
ansåg, att fullmakterna i riksbanken borde utbytas mot
konstitutorial. Utskottet säger nu, att det vill icke utskottet vara med
om, utan föreslår, att man alltjämt skall bibehålla fullmakterna för dessa
befattninghavare. Det förhåller sig med den saken så, att man vill behålla
en form, ett namn, ty det sakliga innehållet i den handling, som
man betecknar som fullmakt, motsvaras icke av verkliga förhållandet.
En fullmakt är ju beträffande tjänstemän en handling, som innebär,
att tjänstemannen icke kan skiljas från sin tjänst utan dom och rann -

Nr 47.

Lönereglering
vid riksdagens
verk.
(Forts.)

Nr 47. 40

Lördagen den 11 juni e. m.

Löneregle- saltning, under det konstitutorial ju är en handling, enligt vilken en
”^''tjänsteman på administrativ väg kan skiljas från sin befattning. Nu är
(Forts.) fiet s^, att för tjänstemännen i riksbanken gälla särbestämmelser, som
gå längre än konstitutorial i allmänhet gå, en bestämmelse som säger,
att tjänsteman i riksbanken kan ”på grund av fel eller försummelse i
tjänsten eller ovärdigt uppträdande i det allmänna levernet av fullmäktige
skiljas från tjänsten”. Det går således där lättare att skilja en
tjänsteman från tjänsten, än fallet brukar vara, då det gäller tjänstemän,
försedda med konstitutorial. Men oaktat detta vill utskottet vidhålla
beteckningen fullmakt, fastän dessa tjänstemäns ställning icke är de
befullmäktigades utan de med konstitutorial förseddas. Jag skall icke
driva min mening på den punkten eller göra något yrkande, utan har endast
velat visa, att utskottet i detta fall icke haft något verkligt skäl för
sitt ståndpunktstagande.

Ifråga om ett litet personligt tillägg har man också avvikit från
kommittén. Det gäller en funktionär, som tidigare haft sig tillerkänt
ett personligt lönetillägg. Han får nu genom löneregleringen en ökning
i lönen från 2,050 till 3,060 kr. Det personliga tillägget är 100 kr. Nu
är det ju så, att när man lönereglerar och ökar lönen, brukar det personliga
lönetillägget bortfalla, och så förfor kommittén också. Men utskottet
avviker, såvitt jag förstår, utan något verkligt skäl, därifrån.
Jag skall inte tvista om saken, men vill bara säga, att förfaringssättet
skiljer sig från vad som i allmänhet användes, och vad som kommer att
inträffa, om man följer utskottet, är endast, att man sedan kommer att
åberopa slikt förfaringssätt i en mängd andra fall, vilket kommer att
vålla skriverier och svårigheter.

Ifråga slutligen om pensionsåldern har man också avvikit, och det
är den sista punkt jag skall yttra mig om. Det återstår visserligen andra
smärre punkter, men dem skall jag icke ingå på. Vad pensionsåldern
beträffar föreslår löneregleringskommittén, att man skall som
pensionsgräns sätta 67 år, en gräns som i allmänhet gäller inom de centrala
verken. Men utskottet föreslår en pensionsålder av 65 år. Jag
måste fråga mig: finns det i detta avseende någon anledning att skilja
mellan tjänstemännen i riksbanken och riksgäldskontoret å ena sidan
och tjänstemännen i de centrala verken i allmänhet å den andra? Om
det är så, att chefen i ett verk, av vilken det kräves, att han är vid
full vigör och kan taga initiativ i olika avseenden och tillbörligen leda sitt
verk, kan sitta kvar till 67 år, varför skall då en befattningshavare i
riksbanken ha en pensionsålder av 65 år? Jag har den uppfattningen,
att vad som kräves — och kräves i mycket stor utsträckning — av befattningshavare
i riksbanken — vid högre ålder är noggrannhet och pålitlighet.
Dessa äro de där särskilt erforderliga egenskaperna, och det
är ju egenskaper, som man brukar återfinna särskilt hos äldre befattningshavare.
Men den rörlighet och initiativförmåga, som man å andra
håll måste kräva av befattninghavare, som få sitta kvar till 67 år, exempelvis
vid chefsposter, tror jag icke äro så erforderliga för befattnings -

Lördagen den it juni e. m.

41 Nr 47.

havare i riksbanken. Det vore lätt att på denna punkt åstadkomma ändring
— det ginge genom att endast ändra några siffror, men då man
icke gjort det i andra kammaren, skall jag icke här yrka på någon ändring.
Jag vill dock göra gällande, att sakskälen för utskottets förslag
i den punkten äro ytterst svaga, om ens några.

Såsom resultat av vad jag nu anfört vill jag således instämma i det
yrkande beträffande tjänstefördelningen, som framlades av herr Vindahl,
men jag vill dessutom beträffande det under punkt b) i klämmen
fogade förslaget till särskilda bestämmelser yrka, att det under 1: 4 gjorda
undantaget för andre bankosekreteraren Törnebladh måtte utgå, och
att i sammanhang därmed också strykes motiveringen för denna särskilda
bestämmelse, vilken motivering återfinnes å sid. 4 och 5. Därmed kommer,
såvitt jag förstår, beslutet i denna punkt att sammanfalla med
det beslut, som andra kammaren har fattat, om man därtill lägger, att de
nyuppförda, av utskottet så kallade kontorsbiträdena bli betecknade såsom
skrivbiträden.

Jag anhåller således, herr vice talman, att få yrka bifall till vad
jag här nu anfört i nyss berörda punkter.

Herr Wig forss: Herr talman, mina herrar! Jag antar, att

kammaren har en lika stark känsla som jag av hur farligt det är att
ge sig in i en debatt om löneregleringar med herr Ekman, och detta
icke blott därför att herr Ekman kan lägga in i meningsbytet sin oerhörda
auktoritet såsom medlem av löneregleringskommittén, utan också
därför att han förfogar över en så oerhörd säkerhet på, att löneregleringskommittén
lyckats placera in varje människa just i hennes riktiga
fack. Jag kan för min del icke vara säker därpå, och jag tror icke
heller, att bankoutskott^, då det försökt göra vissa ändringar, varit lika
säker på att man träffat just det rätta som herr Ekman. Men herr
Ekman kan vara säker på, att bankoutskottet, när det gjorde dessa
förändringar, gjorde dem i en mycket stai''k känsla av, att det skulle få
kämpa en mycket hård strid för att få igenom dem, och jag får säga,
att min personliga ställning var också densamma. Jag hyser nästan
oblandad beundran för löneregleringskommitténs förmåga att även när
det gäller ett relativt litet antal befattningshavare, såsom i riksbanken,
lyckas fylla ut nästan vartenda ett av dessa 20 hål med ett visst antal
av tjänstemän. Det är ju ett av de starka argument, som herr Ekman
använt, att när man har både I3:de och I4:de lönegraderna, varför
skall man då i all världen icke begagna sig av dem, och det har löneregleringskommittén
gjort på ett så utmärkt matematiskt sätt, att de 50 tjänstemän
det gäller ha klippts mitt itu i förhållande till sin olika utbildning,
tjänstgöring m. m., så att 25 av dem kommit i 13 :de lönegraden och 25 i
I4:de lönegraden. Det ser ut som något slags matematisk rättvisa, men
man kan ha anledning att misstänka, att den icke motsvarar den verkliga
rättvisan. Detta har givit bankoutskottet anledning att se efter, om
det funnits några reala skäl för löneregleringskommitténs förslag i den
punkten, och man har icke blott velat rätta sig efter kommitténs — det

Lönereglering
vid riksdagens
verk.
(Forts.)

Nr 47. 42

Lördagen den n juni e. m.

Löneregle- erkänner jag öppet — stora, på erfarenhet grundade auktoritet. Trots
ring vid riks-fei att herr Ekman betvivlat, att bankoutskottet gjort några försök att
(Forts.) ^ fram realskäl, så ha vi verkligen gjort det. Jag skall tala om bara
de två skäl, som bestämt mig och som jag tror även bestämt andra inom
utskottet. Vi ta ett sådant fall som det med ett antal kassörer i riksbanken,
av vilka hälften sitta i växlingskassan och hälften i huvudkassan.
Nu ha alla sakkunniga, som vi frågat och som känna till bankkassörsgöromål
och riksbankskassörernas göromål, förklarat, att det minst eftersträvansvärda,
det obehagligaste och riskablaste är att sitta vid växlingskassan,
under det det mera eftersträvansvärda är att sitta däruppe. Men
löneregleringskommittén föreslår, att just de, som ha de största riskerna,
skola placeras i I3:de lönegraden, under det att de, som sitta på mera
angenäma och eftersträvansvärda poster, skola få komma i I4:de. När
flera av bankoutskottets ledamöter, som ha erfarenhet, kunnat bestyrka
detta, gingo vi vidare och vände oss till dem, som närmast ha ansvaret
för, hur dessa olika grader skola placeras, alltså till avdelningscheferna
i riksbanken, till bankokommissarierna, och fingo från dem ett uttalande,
som jag här kan läsa upp några rader av. De säga där: ”Vi tillåta oss
uttala såsom vår bestämda övertygelse, att en dylik uppdelning” (av
riksbankens 2:a grad) ”ej kan vara till riksbankens gagn. En inbördes
gradering av tjänsterna i dessa grader är enligt vår mening så svår att
rättvist genomföra, att den alltid måste förefalla godtycklig och byggd
på en subjektiv värdesättning, varför den även måste leda till ständig
missbelåtenhet.” Jag tror, att det är den verkliga praktiska erfarenheten,
som här talar, och icke den matematiska rättvisa, som placerar 25
tjänstemän i den ena och 25 i den andra lönegruppen. Och härom rör
sig hela striden, ty man får lägga märke till, att lönereglerarna förneka
icke, att uppdelningen av dessa tjäntemän i I3:de och I4:de lönegrupperna
faktiskt innebär en sänkning av de gamla 2 :a-gradstjänstemännens
ställning. Detta erkännes och därom rör sig icke striden, utan frågan
är bara, om det finns tillräcklig anledning att flytta ner jämnt hälften
av dessa i I3:de lönegraden, i stället för att placera dem i i4:de, dit de
enligt löneregleringskommittén skulle höra, om man följde den gamla
ordningen. Löneregleringskommittén tycker, att det skall vara så som
den föreslagit, men bankoutskottet har försökt skaffa in upplysningar
och funnit, att det icke är tillräckliga skäl att frångå den gamla placeringen,
och därför kommit till den slutsatsen, att man icke behövt skilja
på dessa befattningshavare, då det icke finns direkt anledning därtill.
Detta har jag velat säga och jag tror, att alla praktiska skäl tala för
att gå på bankoutskottets linje. Jag tror därför, att kammaren, trots
det att andra kammaren med någon majoritet gått för löneregleringskommitténs
förslag, gör rätt i att i detta fall ge tjänstemännen den, jag
vill gärna säga, rättvisan att icke skilja på dem, som tidigare icke varit
skilda, isynnerhet som detta i ekonomiskt avseende praktiskt taget icke
betyder något.

Jag yrkar alltså bifall till utskottets hemställan.

Lördagen den II juni e. m. 43

Herr Gustafsson: Sedan den föregående ärade talaren bemött
herr Ekman, skall jag inskränka mig till att yttra mig angående ett par
punkter. Herr Ekman har yttrat, att det icke fanns skäl för utskottet
att göra någon ändring beträffande den fördelning av tjänstemännen
till 13 :de och I4:de lönegraderna, som löneregleringskommittén verkställt,
och herr Ekman anser, att utskottets ändringsbeslut varit godtyckligt.
Jag skall be att få läsa upp vad kommittén själv säger i motiveringen
till sitt förslag om denna delning efter den skala som kommittén
har uppgjort: ”Men vid den närmare gradering av olika tjänster,
vartill den nya löneplanen lämnar tillfälle, har kommittén ansett, att
vissa av ifrågavarande befattningar, med hänsyn till arbetets beskaffenhet
och därmed förenat tjänsteansvar, vid en fullt rättvis bedömning
böra kunna vidkännas någon relativ minskning i avseende på sin
löneställning och har kommittén därför stannat vid förslag att placera
dessa befattningar i I3:de lönegraden. Därigenom skulle de jämnställas
med de befattningar inom de centrala ämbetsverken, som förut
tillhört den s. k. normalgraden, notarier, aktuarier, kassörer, revisorer,
registratorer m. fl., för vilka i allmänhet fordras större kompetens än
för antagande av tjänsteman i riksbanken och i riksgäldskontoret.” Där
erkänner kommittén således tydligt, att denna placering av de 25 i 13 :de
lönegraden varit ett försök att få en minskning i de högre tjänstegraderna.

I övrigt hänvisar jag till vad den föregående ärade talaren sade och
skall endast be att få nämna något som motivering för vår förändring
med avseende på sekreterareplatserna. Herr Ekman sade, att vi i början
yttrat, att vi icke hade något emot, att. sekreteraren placerades i
i6:de graden, men att vi i alla fall placerat honom i iy:de. Men herr Ekman
torde observera, att samtidigt som kommittén nu satt honom i 16 :de
lönegraden har den degraderat honom med avseende på hans titel. För
bankoutskottet har det varit en angelägenhet att låta honom behålla
den titel han en gång fått och till vilken han på grund av sina juridiska
examina är berättigad, varför han av den anledningen måst flyttas upp
i I7:de lönegraden. Beträffande de tjänstemän, som vi velat bibehålla
med fullmakt, har herr Ekman sagt, att vår åtgärd är högst omotiverad,
då det i alla fall finns reglementariska föreskrifter, att fullmäktige ha
rätt att förflytta eller förändra tjänstemännen i deras ställning. Nej,
herr Ekman, så enkelt är icke detta system. Jag tror icke, att herr
Ekman trängt så mycket in i detta system med riksbankens göromål och
satt sig in i de olika befattningarna, att han vill ge sig in i öppen tvist
om dem. Det finns annars det skälet, att denna befattning är av den
natur, att dess innehavare i viss mån kan anses vara en domare över sina
överordnade, och därför skall jag be att få yrka, att placeringen fortfarande
blir sådan som bankoutskottet föreslagit den, så att vederbörande
får sitta med fullmakt, vilket verkligen är motiverat i detta fall. Vidare
bär herr Ekman sagt, att den av bankoutskottet föreslagna pensionsåldern
är för låg ooh velat ha en pensionsålder av 67 år såsom vid verken

Nr 47.

Lönereglering
vid riksdagens
verk.
(Forts.)

Nr 47. 44

Lördagen den II juni e. m.

Löneregle- i övrigt. Ja, men, herr Ekman, i bankerna i övrigt ha de mycket korring
vid riks-^are tjänstetid än vid riksdagens verk och pensionsåldern är vanligen
(Forts*) ''6° år. Vi ha icke velat gå dit utan stannat vid 65 år. Om herr Ekman
ger akt på detta, torde han för övrigt finna, att rätt är medgiven fullmäktige
i varje särskilt fall besluta om pensionsåldern, och finns det en
tjänsteman, som lämpar sig och är kvalificerad, kan han få sitta kvar
till 70 år, så att det är ingen absolut nödvändighet att gå vid 65 år. Anse
fullmäktige, att han är lämplig, så har bankoutskottet i detta fall lämnat
möjlighet för fullmäktige att själva kunna döma och besluta i denna
fråga, och jag tror, att riksdagen här gjorde klokt i att följa bankoutskottets
förslag.

Vidare har herr Ekman sagt, att det är absolut nödvändigt att se
till, att sedan vi fått en ny lönereglering för de olika andra verken, vi
få likhet mellan dessa verk och riksdagens egna verk. Ja, så långt det
är möjligt, är jag med därom, men jag tror mig, såsom den föregående
ärade talaren, icke säga för mycket, om jag säger, att vi icke överallt
i riksdagen äro så säkra på att den långkatekes, som är tillskapad av
1902 års lönekommitté i fråga om löneskalor med ett 20-tal olika lönegrader,
är så lätt eller nödvändig att tillämpa ifrån början. Vi kunna
komma dit med tiden. Men jag tror, att herr Ekman själv kanske måste
medge, att han icke precis är fullkomlig. Vi hade ett sådant fall för
ej länge sedan, löneregleringen för vårt försvarsväsen, då jag tror att
även själva statsutskottet fick i någon mån se, att i de arbeten, som både
herr Ekman och kommitterade i övrigt mycket väl äro inne i, till och
med för dem insmugit sig vissa små fel, som genom andras påpekande
fingo rättas.

Jag tror, att i detta fall bankoutskottet efter grundlig prövning
verkligen gjort sitt bästa, och att kammaren med lugn tillförsikt i detta
fall kan bifalla bankoutskottets förslag.

Herr Ekman, Carl Gustaf: Herr greve och talman! Till

herr Wigforss vill jag säga, att om herr Wigforss både studerat detta
ärende litet närmare, så skulle han hava kommit underfund med att det
icke är 50 platser i förutvarande andra graden, som fördelats lika på
I3:de och I4:de lönegraderna, utan att av de 25 platserna i den undre
gruppen 19 platser kommit från förutvarande andra graden och 6 uppflyttats
ifrån den lägre första graden. Hur ställer det sig då med de
lönebelopp, som man där föreslår å ömse sidor? Det är så, att deras
nuvarande löneställning är 4,000 kronor och med två ålderstillägg sammanlagt
5,000 kronor. För 4,000-kronorsmännen ansåg kommittén, att
en begynnelselön av 6,420 kronor, d. v. s. en ökning av 2,420 kronor, och
en slutlön av 7,688 kronor, d. v. s. en ökning på 2,688 kronor, vore tillräckliga,
men utskottet anser, att därför kräves en ökning i begynnelselönen
av 2,815 kronor och i slutlönen av 3,824 kronor. Det gäller här befattningar,
som hittills ha skötts även av tjänstemän i lägre grad. Det är

Lördagen den ii juni e. m.

45 Nr 47.

sålunda 19 av de förutvarande tjänstemännen i andra graden, som efter Löneregleprövning
från fall till fall ansetts höra sättas i lägre löneklass, och 6, som r^agens verh
skulle flyttas upp från första graden. På det sättet blev det 25. (Forts.)

Jag vill bara säga ett par ord till, nämligen till herr Gustafsson.

Han frågade, när det gällde fullmakterna: om jag visste, hurudana göromålen
voro i riksbanken. Det har icke ett spår att gorå med frågan,
huruvida tjänstemännen skola hava fullmakt eller konstitutorial. Därvid
är fråga om på vilket sätt tjänstemännen böra fäs las vid det verk och
den befattning, som de inneha, och det är ju sa, att riksbankstjänstemännens
anställning icke är någon fullmaktsanställning, därför att det, som
förut anförts, finns en del bestämmelser, som göra, att sakinnehållet
i en fullmakt icke kan tillämpas på dem. .

Herr Gustafsson sade slutligen, att det lönesystem, som kommittén
utarbetat, icke är lätt att tillämpa. Men bankoutskottet förordar ju tilllämpning
av systemet också på dessa tjänstemän, liksom det förut förordats
till införande för lönegrupp efter lönegrupp. När man sålunda
förordar tillämpning av detsamma, så skall man väl utnyttja det så långt
som möjligt är i överensstämmelse med systemets egen innebörd och
icke på ett annat sätt, så att det blir felaktigt tillämpat. Det kan omöjligen
vara lämpligt att förfara på det sättet.

Jag tillåter mig alltjämt, herr vice talman, att hemställa om bifall
till det yrkande, som jag tidigare framställt.

Herr Julin: Herr talman, mina herrar! När riksbankens löne reglering

var uppe senast, år 19141 sa sattes riksbankens tjänstemäns
avlöning i viss relation till den avlöning, som tillerkändes de centrala
ämbetsverken, och då ordnade man det, efter noggranna undersökningar,
på det sättet, att riksbankens andragradstjänstemän placerades i ett
löneläge, som låg emellan de centrala ämbetsverkens första och andra
lönegrad. Nu förhåller det sig så att i riksbanken har man fyra lönegrader.
Den första lönegraden omfattar nykomlingarna, de som skola
läras upp, den andra omfattar de utlärda, de som skola komma till användning
på de mera krävande platserna, och den tredje och den fjärde
lönegraden är då cheferna. Om vi tänka på riksbanken här i Stockholm,
där vi hava det största antalet riksbankstjänstemän, där alla äro
samlade på ett enda stort kontor, och där riksbankens löpande arbete
utföres av tjänstemän i andra lönegraden, så se vi, att arbetet är rätt
skiftande, däri får jag giva herr Ekman rätt, men det är alldeles klart,
att det icke är så ordnat, att en och samma tjänsteman alltid sitter på
en och samma plats i ett stort kontor. Det är lätt att inse, att på ett
stort kontor ideligen omflyttningar måste ske. Ena dagen kan tjänstemannen
få utföra ett sådant arbete, som herr Ekman utan tvekan vill
medge vara mycket kvalificerat, och den andra dagen kan han få förrätta
mindre kvalificerade göromål, men så måste det vara på ett stort
kontor. Icke ens en professor kan syssla med den högre matematiken

Nr 47. 40

Lördagen den 11 juni e. m.

Laneregle- jämnt, även han måste någon gång syssla med elementen. Nu är det
XÄ''alldeles klart’ att om man sk„ulle tiUmötesgå herr Vindahls yrkande, i
(Forts.) vilket herr Ekman instämt, så blir det så, att vederbörande chefer för
att få använda sin personal på kontoret bliva nödsakade att se till, att det
utdelas formliga förordnanden till dem, som flyttas till mera kvalificerade
göromål, under det att det nu går så enkelt till, att en chef säger
till en tjänsteman: gå och sköt det där göromålet. Det är alldeles givet,
att man måste taga hänsyn till sådana omständigheter, och när herr Wigforss
till stöd för sin mening, som är densamma som min, åberopade
en auktoritet, tror jag, att den auktoriteten är väl så god, som den herr
Vindahl åberopade. När herr Ekman gjorde sig litet lustig över, att
man talade om en relativ löneförbättring — jag minns icke, hur orden
folio, men det var relationen, som han skämtade över — så undvek han
att nämna några siffror, som skulle klargöra, vad man egentligen skulle
mena med det uttrycket. Det är naturligtvis så, att om man vid den
sista löneregleringen vid de centrala ämbetsverken har flyttat en del
gamla första gradens tjänstemän in i I3:de och I4:de lönegraderna, kan
man icke rimligtvis begära, att riksbankens andra lönegrad, som helt
och hållet ligger ovanför centrala ämbetsverkens förutvarande förstagradstjänst,
skall komma i I3:de. De skola i stället komma någonstans
ovanför denna grad, och det är en rätt blygsam begäran, att de skola
komma i I4:de lönegraden. Vad relativiteten angår, framgår den enklast,
om man ser efter, huru mycket i procent de centrala ämbetsverkens
tjänstemäns avlöningar ökas, när de från första graden flyttas upp
till 13 :de och I4:de lönegraden. Det är cirka 22 %. Huru mycket
ökas riksbankens tjänstemäns avlöning, när de flyttas från andra graden
in i I4:de? Om vi taga Malmö, blir det icke mer än 5,3 %, och
om vi hålla oss till Stockholm, som vi böra taga till jämförelse med de
centrala ämbetsverken, är det 12,6 %. Jag tror, att siffrorna äro alldeles
tillräckligt tydliga för att angiva, vad man vill säga.

Tiden är långt framskriden, och ehuru det kunde vara mycket mera
att tillägga i denna sak, skall jag sluta med att yrka bifall till utskottets
hemställan.

Herr Ö h n g r e n: Herr Ekman har försvarat sitt skötebarn löneregleringskommittén,
men jag hoppas, att denna kammare åtminstone
icke tager intryck av sådana åtgärder, som skilja olika lönegrader åt,
t. ex. en kassör i en växelkassa från en kassör i huvudkassan, ehuru
de hava likartade göromål sig tilldelade och sannolikt stundom måste
ersätta varandra.

Jag ber, herr vice talman, att få hemställa om bifall till utskottets
förslag, då det i alla avseenden genom intyg av cheferna själva bestyrkts,
att göromålen äro likartade. Det får sålunda icke på något sätt komma
i fråga en alldeles oberättigad skilsmässa i olika lönegrader, som ovillkorligen
skulle väcka en del misstämningar inom själva tjänstemannakåren
och med så gott som ingen ekonomisk skillnad.

Lördagen den n juni e. m.

47 Nr 47.

Herr Bäckström: Som kammaren kan finna i betänkandet, Löneregle sid.

47 och 48, finnes där bankofullmäktiges yttrande i föreliggande frå- r^9^sverk''
ga infört, så att kammaren lätt kan se, att fullmäktige hava varit på (Forts.)
samma linje som löneregleringskommittén i de bägge punkter, som del
nu är tal om.

Herr Ekman, Carl Gustaf: Jag skall endast be att få uttala
den personliga uppfattningen, att växelkassorna borde kunna skötas av
kvinnliga befattningshavare.

Till herr Wigforss vill jag på hans yttrande, att det ju icke gäller
några större belopp, säga, att den av utskottet föreslagna ökningen plus
dyrtidstillägg dock rör sig på mer än 500 kr. per styck för 25 tjänstemän,
och det är ju också pengar, särskilt om, som i detta fall är tänkbart,
vissa konsekvenser kunna komma att uppstå.

Herr andre vice talmannen: Det var en talare, som nyss
uttryckte sin beundran över löneregleringskommittén, som har kunnat
bygga upp detta stora lönesystem med de många gluggarna och sedan
så väl kunnat fylla varenda glugg. Jag vill för min del uttrycka min
beundran för bankoutskottet, som kunnat på några få, 3 å 4, dagar i
väsentliga delar förstöra vad löneregleringskommittén behövt ett par
tre månader för att kunna utarbeta, och dock deltogo då i kommitténs
arbete icke blott de vanliga stackars lönereglerarna utan där voro även
adjungerade experter från riksbanken och övriga riksdagens verk, så
vi ansågo oss hava goda auktoriteter att stödja oss på •— även vi.

Jag skall be att få tillstyrka bifall till de av herrar Vindahl och
Ekman gjorda yrkandena.

Herr Julin: Då man sagt, att experter biträtt lönereglerings kommitténs

förslag, är det att märka, att dessa experter hava reserverat
sig mot förslaget — på en punkt åtminstone.

Herr Wigforss: Endast ett par ord till förklaring! Jag ut talade

icke min beundran över att löneregleringskommittén förmått att
göra upp detta stora system. Jag erkänner nämligen dess förtjänster.

Men jag uttalade min beundran för den säkerhet, varmed kommittén anser
sig ha placerat varje man på rätt plats i detta system. Och det är
en helt annan sak.

Överläggningen förklarades härmed slutad, varefter herr förste
vice talmannen, som för en stund övertagit ledningen av kammarens förhandlingar,
yttrade, att i avseende på den under behandling varande punkten
framkommit följande yrkanden:

1 :o), av herr Gustafsson, att vad utskottet hemställt skulle bifallas
med rättelse av ett tryckfel å sid. 41 rad 7 i utlåtandet, där paragrafnumret
”35” skulle utbytas mot ”37”;

Nr 47. 4S

Lördagen den ii juni e. m.

Löneregle- 2:0), av herr Vindahl, att vad utskottet hemställt skulle bifallas

ring vid riks-med nämnda rättelse och med följande förändringar i den till avlöningsaaaens
vbyk o o

(Forts.) reglementet hörande tjänsteförteckningen:

Under rubriken ”Riksbanken, Huvudkontoret” skulle i stället för
föreslagna 50 tjänstemän i 14 lönegraden uppföras:

25 tjänstemän (1 aktuarie, 1 kontrollant å utrikesavdelningen,

1 arkivarie, 2 registratorer, 3 revisorer, 4 kassörer, 1 förestån -

dare för sedelräkningsavdelningen, 1 korrespondent och 11

bokhållare) ......................................... A 14

25 tjänstemän (1 revisor, 4 kassörer, en föreståndare för mynt räkningsavdelningen,

1 korrespondent och 18 bokhållare) .. A 13

Under rubriken ”Riksbanken, Avdelningskontoret i Göteborg” skulle
i stället för föreslagna 8 tjänstemän i 14 lönegraden upptagas:

5 tjänstemän (1 revisor, 1 registrator, 1 korrespondent och 2 kas -

sörer) ............................................... A 14

3 tjänstemän (1 kassör, 2 bokhållare) ...................... A 13

Under rubriken ”Riksbanken, Avdelningskontoret i Malmö” skulle

1 stället för föreslagna 7 tjänstemän i 14 lönegraden uppföras:

5 tjänstemän (1 revisor, 1 registrator, 1 korrespondent, 2 kassörer) A 14

2 tjänstemän (bokhållare) ................................. A 13

Under rubriken ”Riksgäldskontor” skulle de i 14 lönegraden uppförda
två revisorerna i stället uppföras i 13 lönegraden;

3:0), av herr Ekman, Carl Gustaf, lika med herr Vindahl, dock
att utöver vad denne yrkat skulle vidtagas följande ändringar, nämligen
dels i förenämnda tjänsteförteckning, där å sid. 33 rad 3 nedifrån
i det tryckta utlåtandet benämningen ”kontorsbiträden” skulle utbytas
mot ”skrivbiträden”, i sammanhang varmed skulle göras motsvarande
ändring i motiveringen å sid. 6 rad 9 uppifrån;

dels ock i förslaget till särskilda bestämmelser angående tillämpning
av avlöningsreglementet för befattningshavare vid riksdagens verk
(Bilaga 2), där punkten I mom. 4 skulle uteslutas och nummerbeteckningen
i påföljande moment undergå därav påkallad jämkning, varjämte
utskottets härmed sammanhängande yttrande beträffande i6:de lönegraden
å sid. 4 och 5 i utlåtandet skulle utelämnas.

Sedermera gjorde herr förste vice talmannen propositioner, först
på bifall till vad utskottet hemställt samt vidare enligt berörda yrkanden
; och förklarade herr förste vice talmannen sig anse propositionen
på bifall till herr Gustafssons yrkande vara med övervägande ja besvarad.

Herr Ekman, Carl Gustaf, begärde votering, i anledning varav och

Lördagen den ii juni e. m.

49 Nr 47.

sedan till kontraproposition därvid antagits bifall till dennes yrkande
uppsattes, justerades och anslogs en så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad bankoutskottet hemställt i sitt utlåtande nr
70 punkten 1 med den av herr Gustafsson angivna rättelse av ett tryckfel
å sid. 41, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, godkännes nämnda punkt med de av herr Ekman, Carl
Gustaf, under överläggningen föreslagna ändringar.

Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 61;

Nej — 51.

Punkten 2.

Ifrågavarande motion förklarades besvarad genom kammarens föregående
beslut

Föredrogos ånyo bankoutskottets utlåtanden:
nr 71, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående tillfällig
löneförbättring under år 1921 för viss personal inom den civila statsförvaltningen
ävensom angående förstärkning av de till avlönande av
vissa extra befattningshavare inom samma förvaltning samt till vikariatsersättningar
m. m. anvisade medel, allt i vad avser pensions- och indragningsstatema
;

nr 72, angående tillfällig löneförbättring under år 1921 för vissa
befattningshavare hos riksdagens verk och myndigheter; samt

nr 73, i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning beträffande
avlöningsförmåner för skolläraren vid Tumba bruk m. m.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

Föredrogos ånyo jordbruksutskottets utlåtanden:
nr 72, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående anslag
till rese- och traktamentspenningar m. m.; samt

nr 73, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående tillfällig
löneförbättring under år 1921 för viss personal inom den civila statsförvaltningen
ävensom angående förstärkning av de till avlönande av vissa
extra befattningshavare inom samma förvaltning samt till vikariatser Första

kammarens protokoll 1921. Nr 47. 4

Lönereglering
vid riksdagens
verk.
(Forts.)

Nr 47. 50

Lördagen den 11 juni e. m.

Om anslag
till främjande
av en jordreform.

sättningar m. m. anvisade medel jämte två i ämnet väckta motioner, allt
i vad rör jordbruksärenden.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

Föredrogs ånyo jordbruksutskottets utlåtande nr 74, i anledning av
väckt motion om anslag till främjande av en jordreform.

I en inom första kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad
motion, nr 83, hade herr Lindhagen hemställt, att riksdagen ville — för
att den genom expropriations- och ensittarlagarna inledda jordreformen
för frigörelse av jordbruks- och bostadslägenheterna i landet med egna
hus å annans grund måtte bli effektiv — bland annat:

x) å tilläggsstat för år 1921 anvisa ett förslagsanslag av tre miljoner
kronor;

2) å extra stat för år 1922 uppföra ett förslagsanslag å tre miljoner
kronor;samt

3) uppdraga åt regeringen att närmare organisera dessa medels användning
för att förskottera expropriations- och lösningsförfarandets
utgifter samt lämna erforderliga förskottslån på ändamålsenliga villkor
för gäldande av jordlösen m. m., med rätt för regeringen att av anslagen
även bestrida sådana oundgängliga utgifter för denna verksamhet, som
ansåges icke böra uttagas av lägenhetsinnehavarna.

Utskottet hade i det nu föredragna utlåtandet på anförda skäl hemställt,
att förevarande av herr Lindhagen väckta motion 1: 83 ej måtte
till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Herr Lindhagen: Under förmiddagen behandlade kammaren

ett lagutskottsutlåtande, som rörde den jordreform, som kallas rätt för
ägare av egna hus på annans mark att komma i besittning av själva marken.
I den motion, som nu föreligger, har också erinrats om nödvändigheten
av att denna jordreform, som begynts med expropriations- och
ensittarlagarna, någon gång också finansierades av statsverket, och för
det ändamålet har yrkats anslag både för nästkommande år och
på tilläggsstaten för innevarande år för de mest brådskande fallen av
denna jordlösen.

Denna motion har remitterats till jordbruksutskottet och kommer
här nu tillbaka. Nu säger jordbruksutskottet först endast det, att, eftersom
lagutskottet har avstyrkt den stora motionen, så följer därav att
också jordbruksutskottet måste avstyrka denna tilläggsmotion. Mot
detta vill jag anmärka, att man brukar vänta, tills kamrarna avgjort den
första frågan, innan man sedan kommer med ett utlåtande, vari hemställes,
att den andra saken bör förkastas. Nu har ju emellertid första
kammaren i dag bifallit lagutskottets hemställan, som ju i själva verket
icke är ett ''bestämt avslag, då i motiven uttalats en förhoppning att saken

Lör Jagen den ii juni e. in.

Si Nr 47.

matte komma igen nästa ar. Vid sadant förhållande har ju ändå jord- Om anslag
bruksutskottet fått utan egen förtjänst mera fog för sitt påstående. till främjan Emellertid

borde denna sak enligt min mening hava behandlats axde ™ i°rd''
sammansatt lag- och jordbruksutskott, sa att även jordbruksutskottet (Forts*)
fått komma i tillfälle att ingå i prövning av själva saken. Hade jordbruksutskottet
fått det, hade icke det stora förbiseende, som det nu
förekommit, da det förklaras, att enär motionen nr 82 behandlats
av andra lagutskottet, som avstyrkt den, så följer därav att också motionen
nr 83, som är väckt 1 anslutning till motion nr 82, också bör avstyrkas.
Det är icke alls sa förhållandet. Även om icke ett enda yrkande
i motionen nr 82 hade bifallits eller denna motion icke ens väckts,
så^kvarstår i alla fall motionen nr 83 såsom en fullständigt fristående
fråga, beroende därpå att även den jordreform, som redan är pa begynt
och det framhålles i motionen nr 83 — behöver en finansiering, oavsett
de utvidgningar i förslaget, som kunnat förekomma i anledning av
andra framställningar.

Då nu mitt förslag nr 82 icke vid denna riksdag lett till positiva resultat,
kan motionen nr 83 icke föranleda något annat yrkande än om
anslag till den redan inledda jordreformens finansiering för trängande
fall och att det i motionen begärda anslaget något minskas. Utskottet
har emellertid helt och habit underlåtit att inga i provning av själva frågan,
som i sak icke bär något sammanhang med motion nr 82 annat än
i avseende å själva beloppets storlek. Och då således utskottet icke i
denna punkt följt grundlagens föreskrift att yttra sig om den väckta
motionen, får jag, herr talman, yrka återremiss till jordbruksutskottet
för motionens laglikmätiga behandling.

Efter det överläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr talmannen,
att i avseende på det under behandling varande utlåtandet annat
yrkande ej förekommit, än, av herr Lindhagen, att utlåtandet skulle
visas åter till utskottet.

Sedermera gjordes propositioner, först på bifall till utskottets hemställan
samt vidare på återremiss; och förklarades den förra propositionen,
vilken upprepades, vara med övervägande ja besvarad.

Herr Lindhagen erhöll på begäran ordet och yttrade: Herr

talman! Jag vill bara i anledning av detta beslut tillägga, att detta tydligen
skett i trötthetens tecken, ty mitt yrkande är riktigt, herr talman.

Föredrogs anyo statsutskottets utlåtande nr 205, i anledning av DyrtidstiUdels
Kungl. Maj :ts proposition med förslag till kungörelse med allmänna lä9gåtbegrunder
för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst jämte i havareist
ämnet väckta motioner dels ock Kungl. Maj :ts proposition angående tens tjänst.
kostnaderna för sådant dyrtidstillägg m. m.

Nr 47. 52

Lördagen den n juni e. m.

Dyrtidstilllägg
åt befattningshavare
i statens
tjänst.
(Forts.)

I detta utlåtande hade utskottet på anförda skäl hemställt, att riksdagen
i anledning av Kungl. Maj :ts propositioner nr 326 och 363 samt
med avslag å följande i ämnet väckta motioner, nämligen 1: 213, av
herrar T. Julin och E. J:son Thulin, samt II: 315, av herr P. E. Lindström
i Mörby m. fl., II: 316, av herr Hage m. fl., och II: 317, av herr
H. Hallén, måtte

1) godkänna utlåtandet bilagda förslag till kungörelse med allmänna
grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst (bilaga
A), med undantag dock i vad anginge dels de under jordbruksdepartementet
hörande befattningshavare, dels ock befattningshavare vid flottans
pensionskassa och statens anstalt för pensionering av folkskollärare
m. fl;

2) i avseende å dyrtidstillägg för år 1921 till befattningshavare i
statens tjänst

a) medgiva, att till befattningshavare vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk dyrtidstillägg finge utgå
av de medel, av vilka verkets eller institutionens omkostnader i övrigt
bestredes;

b) för bestridande av kostnaderna för dyrtidstillägg åt befattningshavare
vid nedannämnda verk och institutioner å tilläggsstat för år
1921 anvisa

under sjunde huvudtiteln:

för mynt- och justeringsverket ett reservationsanslag å 120,000 kronor,
att av inkomst av myntning och justering direkt utgå;

för bank- och fondinspektionen ett förslagsanslag å 80,000 kronor,
att utgå i första hand av bidrag till bankinspektionen och av bidrag till
fondinspektionen;

för postsparbanken ett förslagsanslag å 450,000 kronor, att utgå i
första hand av inkomster av postsparbanksrörelsen;

för kontrollstyrelsens avdelning för ärenden angående skattefri sprit
m. m. ett reservationsanslag å 50,000 kronor, att av denatureringsavgifter
direkt utgå;

under åttonde huvudtiteln:

för statens biografbyrå ett reservationsanslag å 27,000 kronor, att
av avgifter för granskning av biografbilder direkt utgå;

under tionde huvudtiteln:

för patent- och registreringsverket ett reservationsanslag å 600,000
kronor, att av patent- och varumärkes- samt registreringsavgifters medel
direkt utgå;

för försäkringsinspektionen ett reservationsanslag å 60,000 kronor,
att av bidrag till försäkringsinspektionen direkt utgå;

c) till bestridande av kostnaderna för dyrtidstillägg åt befattningshavare
vid verk och institutioner, som icke förut i utlåtandet särskilt
angivits, å tilläggsstat för år 1921 såsom förslagsanslag anvisa

Lördagen den il juni e. m.

53 Nr 47.

under andra huvudtiteln

,, tredje

„ fjärde

,, femte „

„ sjätte

„ sjunde „

„ åttonde „

„ tionde „

3) i avseende å dyrtidstillägg för år 1922

a) till bestridande av kostnaderna för dylik förmån åt statens befattningshavare
och pensionärer rri. fl. vid sidan av huvudtitlarna såsom
avsättning å 1922 års riksstat anvisa ett förslagsanslag, högst, 132,000,000
kronor;

b) förklara, att under år 1922 tillsvidare och intill dess definitivt beslut
fattats rörande de medel, av vilka för sagda år kostnaderna för dyrtidstillägg
åt befattningshavare i statens tjänst m. fl. skulle bestridas,
härför erforderliga belopp skulle utgå

beträffande befattningshavare vid postverket, telegrafverket, statens
järnvägar, statens vattenfallsverk, mynt- och justerings verket, bank- och
fondinspektionen, postsparbanken, kontrollstyrelsens avdelning för ärenden
angående skattefri sprit m. m., statens biografbyrå, patent- och registreringsverket
samt försäkringsinspektionen av de medel, av vilka
verkets eller institutionens omkostnader i övrigt bestredes, samt

beträffande befattningshavare vid övriga verk och institutioner av
det under mom. a) omförmälda anslag.

Reservationer hade anförts

A) av herrar O. U. B. Olsson, C. I. Asplund, J. Nilsson i Malmö,
F. L. Lindqvist, A. Anderson i Råstock, O. H. W aidén, C. R. Jansson
i Falun och A. E. Ljungberg, vilka ansett, att utskottets yttrande och
förslag bort hava den lydelse, reservationen utvisade;

B) av herrar O Ilas A. Ericsson, A. Wiklund, P. Nilsson i Bonarp,
P. B. Nilsson i Landeryd och K. A. Westman, vilka ansett, att utskottets
yttrande och förslag bort lyda så, som i denna reservation angivits;

C) av herr S. E. J. Liibeck, vilken med instämmande av herr O.
Bergqvist, förordat viss ändrad lydelse av § 4 i förslaget till kungörelse.

Herr förste vice talmannen: Ehuru jag icke är reservant
utan tillhör den s. k. majoriteten inom utskottet, skall jag likväl be att få
redan i början av diskussionen yttra några ord för att liksom klarlägga
skillnaderna mellan de tre huvudriktningar, som göra sig gällande i
detta utskottsbetänkande.

Kungl. Maj :t har i år lagt dyrtidstillägget på det sättet, att detta i
likhet med förra året skall följa index. Denna index har gjorts tili en
kompensationsindex, så att grundtalet bestämmes på följande sätt. På
grundtalet, som är skillnaden mellan index och 100, göres ett av -

kronor 6,500,000 Dyrtidstill 1,

3 50,000 J&ff åt be>03
fattmngs 43.

500.000 ,;az.are?sta_

16.000. 000 tens tjänst.
700,000 (Forts.)

11.500.000

15.000. 000
3,000,000

Nr 47. 51

Lördagen den II juni e. m.

Dyrtidstilllägg
åt befattningshavare
i statens
tjänst.
(Forts.)

drag av i/io, så att, om alltså index är 240, grundtalet blir först 140,
varpå göres ett avdrag av 1/10. Det blir således 126.

Dessutom har Kungl. Maj :t föreslagit, att det skall göras en skillnad
mellan familjeförsörjare och icke familjeförsörjare på så sätt att en
familjeförsörjare skall få efter det fulla grundtalet, men en icke familjeförsörjare,
d. v. s. en person som icke har familjemedlem att försörja,
skall få avdrag av 1/10, för såvitt han är över 25 år; om han
är under 25 år, får han ytterligare ett avdrag av 1/10. Själva beloppen
fastställas efter de normer, som voro redan förra året gällande: att på
ett belopp av 80 kronor i månaden det skall vara fullt grundtal, att på vad
däröver kommer skall vara 55 procent, och att för varje barn skall ytterligare
tillkomma 15 kronor, på vilket skall utgå fullt grundtal.

Dessutom är det ju den skillnaden mellan reglerade och oreglerade
verk att då de reglerade verken få detta dyrtidstillägg, som jag nyss
nämnde, skall för de nyreglerade verken dels grundtalet sättas ned med
ytterligare 16 enheter och dels vederbörande äga att endast på 85 procent
av lönen få uppbära dyrtidstillägg. Vid behandlingen av detta ärende
ha olika riktningar gjort sig gällande och då den företagna nyregleringen
icke — med undantag av några vissa nya klassificeringar — avsåg att
vara en löneförbättring utan naturligtvis med hänsyn tagen till dyrtidstillägget
en lönereglering, så är det ju riktigt, att vederbörande befattningshavare
skola, då de tillhöra de nyreglerade verken, med sina dyrtidstillägg
komma ungefär på samma punkt som de voro, då de voro
oreglerade med högre dyrtidstillägg.

Vid behandlingen av detta ärende har man dock funnit, att det är
väsentliga skillnader på denna punkt inom en del grupper, och den riktning,
jag företräder, har därför ansett, att man för de reglerade verken
kunnat nedsätta de 85 proc. till 80 proc. och öka avdragen av enheter
från 16 till 20. Det är den linje, som utskottet går fram på och till
vilken olika medlemmar i statsutskottet anslutit sig.

Dessutom finnes det en reservation, som jag skulle vilja kalla den
socialdemokratiska reservationen, som helt och hållet ställer sig på
Kungl. Maj :ts förslag; och så finns det ytterligare en reservation, som
företrädes av herr Ollas Ericsson m. fl. Dessa senare gå längre med
avseende å nedsättningar än vad utskottet velat göra och de säga, att
de gå med på ett avdrag av 1/10 på grundtalet för det senare halvåret
av 1921, men från och med första januari 1922 vilja de ytterligare avdraga
1/10 av grundtalet, alltså 1/5 av grundtalet. Detta hava vi, som
representera utskottets hemställan, icke kunnat vara med om; vi ha
ansett att, då i det hela taget det för tjänstemännen blivit ställt i utsikt,
att de skulle få ett dyrtidstillägg, som i det hela taget följer index’ skiftningar,
efter de avdrag som redan nu här blivit gjorda av Kungl.
Maj :t och den ytterligare nedsättning för de reglerade verken, som
vi gjort för att mera utjämna skillnaden mellan de oreglerade och nyreglerade
verken, är det för kraftigt och skär för djupt ned att nu
redan bestämma, att fr. o. m. den r januari en ytterligare beskärning

Lördagen den ii juni e. m.

55 Nr 47.

skall äga rum. Det är ju möjligt att förhållandena så kunna utveckla
sig, att man vid en kommande riksdag får taga i övervägande, huruvida
staten är i stånd att kunna fortfarande betala de dyrtidstillägg, som
det nu är fråga om; men vi anse detta vara en öppen fråga, som man i
sinom tid får taga under övervägande. Vi hava också i en punkt —
icke någon så väsentlig punkt — gjort en avvikelse ifrån Kungl. Maj :ts
förslag och ifrån den socialdemokratiska reservationen därutinnan att
vi ansett, att vid sjukdom skulle dyrtidstillägg å tjänstgöringspenningama
bortfalla. Det är ju på det sättet att de bestämmelser, som nu
gälla, antagligen genom ett förbiseende kommit att innehålla, att även
då under sjukdom tjänstgöringspenningama ej utgå, hela dyrtidstillägget
skall betalas ut till vederbörande tjänsteinnehavare. Det är ju för
det första en teknisk oriktighet, ty det är klart, att man under sjukdom
skall hava dyrtidstillägg på den avlöning man har, men då man icke
under sjukdomen har tjänstgöringspenningar, så bär man icke någon
anledning att giva dyrtidstillägg på det. Det har visat sig, efter vad man
sagt, att inom vissa tjänstemannagrupper denna bestämmelse torde hava
givit anledning till att det inträffat kanske flera sjukdomsfall än annars
skulle hava varit förhållandet. Denna förändrade bestämmelse upptages
såväl i utskottets hemställan som i den reservation, som har avgivits
av herr Ollas Ericsson m. fl., men i den socialdemokratiska reservationen
bibehålies bestämmelsen sådan den återfinnes i Kungl. Maj :ts
förslag.

Detta tror jag är de huvudsakliga förändringar, som blivit gjorda i
Kungl. Maj :ts förslag, och de huvudsakliga förändringar, som skilja
de olika riktningarna åt; beträffande övriga differenser från det kungliga
förslaget tror jag, att de icke äro av den betydelse, att det kan vara
av intresse att här inför första kammaren redogöra för dem.

På grund av vad jag nu sagt och med hänvisning till att även utskottets
hemställan på sätt och vis är en kompromiss mellan olika riktningar,
ber jag att få för min del yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Er i ess o''n, Ollas: Herr (greve och Jtalman! För

andra gången under denna riksdag har jag den mindre angenäma lotten
att uppträda mot statsutskottets förslag angående tjänstemännens löner.
Jag vill då förklara, att mitt uppträdande för en längre gående
justering av tjänstemännens löner icke är dikterat av någon som helst
avoghet mot tjänstemännen. Mitt ögonmärke har endast varit den allmänna
samhällshushållningen och vad denna kräver i närvarande tid,
för att alla samhällsmedlemmar må se och känna, att deras intressen
äro beaktade i den utsträckning, som är möjligt. Det är nämligen så,
att vi hava icke blott att beakta, vad tjänstemännen önska och trakta
efter, utan vi hava även att se till, vad de som bära skatterna kunna
prestera. Vi hava under den senaste tiden både utskottsledamöter och
enskilda riksdagsmän blivit uppvaktade med framställningar från tjänstemän,
vilka vilja så att säga sitta i orubbat bo och icke ens vilja gå

Dyrtidstilllågg
åt befattningshavare
i statens
tjänst.

(Forts.)

Nr 47. St -

Lördagen den it juni e. m.

Dyrtidstill- med på vad Kungl. Maj :t föreslår, men det är lika bekant, att ute i
lägg åt be- bygderna har man en annan syn på denna fråga. Till mig hava skrihavarTista-ve^ser
inkommit från det hållet, och jag skulle kunna andraga en hel
tens tjänst, del, men vid denna sena timme skall jag icke göra det. Det är ganska
(Forts.) skarpa uttalanden med yrkanden om avsevärda nedsättningar, som från
det hållet framkommit, och det är enligt mitt förmenande förklarligt,
då tiderna för närvarande äro sådana, som de äro.

Nu har ju förste vice talmannen redogjort i stora drag för de
olika förslag, som nu föreligga; men då man talar om utskottets förslag,
så kan man icke i detta fall tala om någon utskottsmajoritet. Det
är icke mindre än fyra olika förslag, som föreligga, ehuru förste vice
talmannen endast nämnde tre, nämligen huvudförslagen, det finnes även
ett par andra reservanter, som gå på en fjärde linje. Sammanlagt är
det icke mindre än femton reservanter. Därav förstår kammaren, att
utskottets förslag uppbäres icke av någon vidare stark mening inom
statsutskottet. Det var till och med på det sättet, att det förslag, som
jag och medreservantema gått fram med, är utarbetat av den 5 :te avdelningen,
och vilken under fem veckors tid suttit och plitat på det. Det
framkom till utskottet så gott som enhälligt, ty det var endast en avvikande
mening antecknad, och den var framställd av förste vice talmannen,
som lyckades få sin mening till utskottets.

Skillnaden mellan utskottets förslag och det förslag, som jag och
medreservanter framställt, är, att vi föreslagit en ytterligare tiondels
beskärning av grundtalet fr. o. m. den 1 januari 1922, d. v. s. ett halvt
år framåt. Att en sänkning av grundtalet kräves, beror därpå, att
riksdagen varit så frikostig vid föregående riksdag, då den så väsentligt
gick utöver vad Kungl. Maj :t då föreslog. Jag vill i det sammanhanget
nämna, att det grundtal, som riksdagen då bestämde, gick vida
utöver vad Kungl. Maj :t föreslog, och som ett belysande exempel därpå
kan jag nämna, att för ett av de affärsdrivande verken betydde detta
en ökning av utgifterna med icke mindre än 40 millioner kronor utöver
vad vederbörande verks styrelse hade begärt och Kungl. Maj :t föreslagit.
Då det förhåller sig på det sättet, är det icke att undra på, om
man under den inträdda starka depressionstiden icke kan nöja sig med
att bara prisindex skall verka utan det är all anledning för riksdagen
att börja tänka på att sänka grundtalet, och det har nu regeringen också
delvis föreslagit, och utskottet accepterat. Jag och mina medreservanter
ha, som sagt, föreslagit ytterligare en beskärning av en tiondel från
den 1 januari 1922. Jag har då från många håll hört invändas, att detta
är en alltför stor beskärning. Men om herrarna titta på de tabeller, som
äro bifogade min reservation, så torde därav tydligt framgå att den
föreslagna reduceringen särskilt med hänsyn till tidsläget väl kan försvaras.
Jag skall bara draga fram ett exempel. Om vi se på vad en
stationskarl har i avlöning, så har han efter Kungl. Maj :ts förslag
5,082 kronor — det är nämligen här fråga om en stationskarl, som liar
en familjemedlem att försörja. Efter det förslag, som jag har fram -

Lördagen den ii juni e. m.

57 Nr 47.

ställt, skulle lian få 4,687 kronor i avlöning. Jag frågar herrarna: är Dyrhdshlldetta
för stor prutning under nu rådande förhållanden. Jag tror icke
det. Om man jämför hur övriga samhällsmedlemmar, vare sig de äro havare^staaffärsmän,
jordbrukare, industriidkare eller vad de månde vara utom tens tjänst.
tjänstemän, nu ha det, så få de nog under dessa tider lov att räkna med (Forts.)
långt större avprutningar på sina inkomster, än det här är fråga om.

Om jag nu fortsätter med att hålla mig till stationskarlarna, som erhållit
en befattning med sådan avlöning utan att hava behövt förskaffa
sig andra kunskaper än de, som de erhållit i folkskolan och med endast
en familjemedlem att försörja, så bör en sådan under nuvarande förhållanden
känna sig glad över att ha en avlöning av 4,687 kronor. Jag
tror, att detta förslag kan ur den synpunkten väl försvaras, och jag
gör det så mycket hellre, som det redan för länge sedan har väckt och
fortfarande väcker en stor uppmärksamhet och klander hos enskilda
tjänstemän, särskilt privatbanornas personal, då de jämföra sina avlöningar
med dem, som staten betalar. Man får ofta höra från det
hållet, att statsbanepersonalen i medeltal har cirka 1,000 kronor mera
pr man än vad privatbanornas personal har. Ett sådant system kan
icke i längden upprätthållas.

Jag skall vidare be att få erinra om en sak. Vid den diskussion,
som fördes i vintras angående löneregleringen för vissa statens verk och
institutioner sade de, som då försvarade utskottets förslag, att det icke
var lämpligt att neka den ifrågasatta regleringen, ty denna skulle skipa
rättvisa mellan de olika verken. Men det sades också, att när vi längre
fram skulle taga itu med dyrtidstilläggen, så skulle de vara med om att
beskära dessa ganska kraftigt. Ja, hur har det nu gått med de bragelöften,
som från det hållet gåvos vid den tiden? Jo, det har gått på det
sättet, att dessa män yrka på att ytterligare skjuta undan frågan. De
säga nu, att de skola invänta tiden för nästa riksdag och se, hur det
då förhåller sig, och om man då kan försöka att ytterligare beskära
någon del av grundtalet och uttala t. o. m. förmodan att tiderna då
kunna vara sådana att det kanske blir nödvändigt att långt kraftigare
än vad vi reservanter här föreslagit beskära dyrtidstillägget. Ja, det
kan vara möjligt, att det går på det sättet; men då tror jag, att det är
bättre, särskilt för tjänstemännen, om de på förhand fått veta, huru de
skola inrätta sig, och om man i sakta tempo tager deras lönereduceringar,
så att det icke blir så stora och svåra omkastningar, som det möjligtvis
kan bli, om vi vid nästa riksdag stå i en depressionstid, som är ännu svårare
än nu.

Jag skall icke vidare upptaga kammarens tid, utan på grund av de
motiv, som jag framfört, ber jag att få yrka bifall till den av mig m. fl.
vid betänkandet fogade reservationen.

Herr Olsson, Oscar: Den siste ärade talaren framförde en

synpunkt, som visserligen förut har framkommit under denna diskussion
fast med olika nyansering, nämligen den synpunkten, att stats -

Nr 47. 58

Lördagen den 11 juni e. m.

Dyrtidstill- tj änama nu kräva att få sitta i orubbat bo såsom han uttryckte sig, under
lägg åt be- (]et affärsman och andra näringsidkare få vidkännas stor inkomstreduhavare
fsta- ccrinS- Denna framställning brukar ofta uppfattas på det sättet —
tens tjänst, vilket jag hoppas icke var den ärade talarens mening — att statstjä(Forts.
) narna hade det ohemula kravet, att icke behöva vidkännas några lönereduceringar
alls under den depressionstid, som vi nu äro inne i, utan
fordrade att få behålla sina löneinkomster ograverade och oreducerade
helt och hållet. Att denna tanke kan framställas av folk utanför riksdagen,
det förstår jag på grund av den bitterhet, som depressionstiden
måste lämna efter sig i många sinnen. Men då en framställning förekommer
bär i riksdagen gång efter annan ungefär i liknande riktning,
blir man verkligen förvånad, ty svagare är icke fattningsgåvan och
större är icke okunnigheten hos de personer, som här framkomma med
sådana insinuationer, än att de mycket väl veta, att det icke så förhåller
sig eller har förhållit sig med statstjänarnas lönekrav under den svåra
tid, som gått och som vi nu äro inne uti. Då man åberopar, att näringsidkare
och lönearbetare i industri och jordbruk nu få vidkännas
lönereduceringar med 20, 30 och upp till 40 procent och jämför dem
med den lönereducering som Kungl. Maj :t och även de reservanter,
som gått längst ned, här framkommit med, så glömmer man vanligen
att tala om, att statstjänarnas löneinkomster minskas icke bara med
dessa summor; de minskas också med den summa, som beror på den
fallande indexen. Denna index är på den grafiska tabellen här framställd
rödstreckad och innebär således, som man kan se, en väsentligt
högre minskning än all den övriga minskningen tillsamimantagen. Man
glömmer också, att under den dyrtid, som inträffat efter 1913, statstjänarna
voro de sista som fingo någon som helst kompensation för den
ökade dyrtiden. Nöd och umbäranden, större än för någon annan
samhällsklass, drabbade statstjänarna, särskilt de lägst avlönade under
denna tid, och när deras kompensation kom, var det ställt på det sättet
med näringsidkare, företagare och lönearbetare i jordbruket och industriens
tjänst, att de da hade tillkämpat sig en lönestandard, varigenom
det fallande penningvärdet hade fullt kompenserats. Man kan anmärka
att många av landets arbetare icke kommit dithän, men många hade
kommit däröver och jag talar om medellinjen. När kompensation förra
riksdagen i nämnvärd grad gavs åt statst jänarna, kommo dessa icke så
högt upp. Med en prisindex av 270 borde en person med banvakts lön,
på ungefär 2,000 kronor, ha fått dyrtidstillägg av 3,400 kronor, men
han fick blott 2,700 kronor. Redan där ha vi således en nedprutning
på 700 kronor under det genomsnitt andra inkomsttagare hade kommit
upp till. Den fallande indexen sedan januari månad förra året medförde
för samma befattningshavare ytterligare ett sjunkande av penninglönen
med ungefär 700 kronor, och lägger man därtill den ytterligare
beskärning på 125 kronor, som Kungl. Maj :t vill göra, så ha vi
där en lönereducering från den penningelön, som denne befattningshavare
skulle haft, om han kommit upp lika högt, som andra inkomst -

Lördagen den ii juni e. m.

59 Nr 47.

tagare 1920, d. v. s. en lönereducering på över 33 procent. Jag tycker Dyrtidshllatt
det räcker. Såsom det nu är, blir denna lönereducering från vad
ifrågavarande statstjänare verkligen både i januari 1921, när vi komma havareistatill
den 1 januari 1922, med en prisindex, som är beräknad till 230, tens tjänst.
redan på grund av den fallande index 668 kronor, vartill kommer (Forts.)
ytterligare Kungl. Maj :ts beskärning med 124 kronor, d. v. s. det blir
åtminstone en beskärning med 17 proc. icke blott å dyrtidstillägget
utan en 17 procents beskärning å samtliga löneinkomster, både lön och
dyrtidstillägg. Nu pläderar herr Ollas Ericsson, utan att nämna dessa
siffror — vilket var ganska försiktigt gjort — för en högre beskärning
utöver den, som Kungl. Maj :t föreslår. När Kungl. Maj :t vill ha en
beskärning utöver den fallande index med 124 kr., vill herr Ollas Ericsson
och hans medreservanter hava en beskärning med 340, alltså nära
3 gånger så mycket som Kungl. Maj :t. Och proportionen är densamma
för tjänstemän med högre inkomster. För en tjänsteman med 4,000
kronors lön blir beskärningen enligt den fallande index 1,150 kronor,
vartill kommer enligt Kungl. Maj :ts förslag 196 kronor, således enligt
Kungl. Maj :ts förslag en sänkning på sammanlagt ungefär 1,350 kronor
för en sådan tjänsteman. Kungl. Maj :ts sänkning utöver vad indexen
betyder var, såsom jag sade, 196 kronor, och den sänkning som
herr Ollas Ericsson och medreservanter vilja ha uppgår till ungefär
550 kronor, således bortåt 3 gånger så mycket här också.

Nu anför herr Ollas Ericsson, att skattdragare här skola höras:
skattdragarna ha väl lika stor rättighet att få sin röst hörd i detta fall
som statstjänarna. Ja, för all del! Men vi skola väl ändå icke ställa
oss på det sättet -— såsom det tycktes framgå av herr Ollas Ericsson,
att hans citerade skattdragare göra — att vi skola anse, att staten såsom
arbetsgivare lämnar detta dyrtidstillägg av sin godhet, utan att ha skyldighet
att giva det. Det är en rätt så tråkig vanföreställning, synes det
mig, att staten icke har någon skyldighet att giva detta dyrtidstillägg,
utan rent av ger det såsom present på bekostnad av skattdragamas berättigade
intressen. Det är ett resonemang, som i sak betyder, att då
staten år 1913 gjort en överenskommelse med en statstjänare, att han
skulle få 2,000 kronor i lön, så, när dyrtiden kommer med en index av
270, skulle staten räcka en lönesumma till vederbörande tjänsteman och
säga: ”här står på detta papper att det gäller för 2,000 kronor; i själva
verket gäller det bara för 750 kronor, men eftersom det står, att det
gäller för 2,000 kronor, har staten fullgjort sin skyldighet.” Det kan
väl ändå icke vara meningen att förpliktelser få fullgöras på detta sätt
från statens sida.

Då staten äntligen år 1920 gav en nämnvärd kompensation för dyrtiden,
gick staten, såsom jag förut påvisat, icke upp till full kompensation,
utan staten höll sig avsevärt därunder. Staten vidtog ytterligare
-— och det hade statstjänama ingenting emot — den försiktighetsåtgärden
att inrätta kompensationen efter en glidande skala för dyrtidstillägget.
Jag frågar nu, om icke statstjänama varit i sin fulla rätt, då de

Nr 47. 60

Lördagen den ii juni e. m.

Dyrtidstill- kommit till följande resultat: denna kompensation har staten förklarat
lagg åt be- sjg skyldig att giva sina tjänare; genom den glidande skalan förbinder
havareista-s^g staten att uppehålla sina tjänare vid den levnadsstandard, som rikstens
tjänst, dagen här gått in på. Tack vare den glidande skalan, vilken statstjä(Forts.
) narna som sagt ingenting hade emot, hade staten tillfälle att allt efter
som levnadskostnaderna sjönko, få prisfallet avspeglat i de till statstjänarna
utbetalade lönerna.

Jag undrar, huru det nu går med det gamla talet om att statens
kaka är ”liten men säker”. Riksdagen har, under de år dyrtidstilläggsfrågan
behandlats, kastat sig från den ena ståndpunkten till den andra.
Om riksdagen denna gång skall gå ännu längre ned än vad Kungl.
Maj :t funnit lämpligt och tillrådligt, så är det icke att undra på, att
statstjänama betrakta denna statens sparsamhet såsom en sparsamhet
på statstjänamas bekostnad, såsom en sparsamhet av den art, att den
tager sig uttryck i expropriation och konfiskation av en del av de löneförmåner,
som enligt riksdagens 1920 uttalade mening borde vara skäliga
för statstjänama. För allt i världen! Jag har ingenting principiellt
emot konfiskation i nödtider för statens räkning. Är det nöd,
må det vara hänt; men då bör denna åtgärd gå ut över dem, som bäst
kunna bära den, och bör icke gå ut enbart över en grupp av medborgare
i ett land och allra minst över den grupp, som i största utsträckning
har de svagaste skuldrorna att bära en sådan reducering eller en sådan
konfiskation.

Det är nog ganska förklarligt, att här i riksdagen även från icke
statstjänarhåll framkommit motioner, som anse det nyttigast även från
statens synpunkt, att riksdagen icke viker från den ståndpunkt, som den
intog år 1920, utan verkligen handlar i överensstämmelse med den uppfattning,
åtminstone i stort sett, som statstjänama fått om att detta var dock
ett statens löfte, att denna lönestandard, den ämnade staten vidhålla.
Det var en motion i andra kammaren, undertecknad av 52 personer på
denna linje, det har varit motion även från denna kammare på samma
linje, och på den linjen hålla väl också i princip de flesta reservanter,
som1 anslutit sig till Kungl. Maj :ts förslag. De funno i utskottet ganska
snart, att för status quo-linjen var det omöjligt att vinna gehör, och då
gingo de till en diskussion omkring Kungl. Maj :ts linje för att se, vilken
förbättring som på den vägen kunde ernås utan höjande av statsutgifterna.

Det var en sak, som alla här, även de fiesta statstjänama, voro
överens om, nämligen nödvändigheten av en reglering på en punkt av
1920 års beslut. Åtskilliga under myndighetsåldern varande befattningshavare
hade genom dyrtidstillägget kommit upp till en sådan levnadsstandard,
att de voro för unga att bära upp den. Alla voro således
överens om, att på den punkten kunde det vara nyttigt att göra en viss
beskärning. Kungl. Maj :t både föreslagit en åldersgräns på 25 år. Nu
tycks emellertid statsutskottet, särskilt dess reservanter för det lägsta
beloppet, ha velat gå till den ytterligheten att vilja bestämma den gräns,

Lördagen den n juni e. m.

61 Nr 47.

som Kungl. Maj :t vill ha för de yngste, såsom norm för hela dyrtidsregleringen.

■Då de reservanter, som nu stå på Kungl. Maj :ts förslag, försökte
att i utskottet diskutera en förbättring av förslaget, var det egentligen
ingen som ville vara med därom. Den förbättring, som reservanterna
först och främst ville komma till, var bibehållande av en fast marginal
ifråga om sänkning av index, en fast marginal, som ställdes så, att
de icke reglerade gruppernas löner därigenom skulle vinna något litet,
under det att de reglerade verken, de flesta således, skulle förlora ett
litet grand, så att ökning och minskning åtminstone något så när skulle
taga ut varandra. Det var emellertid icke fråga om så många tiokronor
på varje håll i de olika grupperna. Denna förbättringstanke strandade
helt enkelt på följande resonemang hos motståndarna: försämringen för
de reglerade verken kunna vi vara med om, men ingen förbättring för
några som helst tjänstemän utöver vad Kungl. Maj :t föreslår. Den
andra förbättringen gällde bibehållandet av status quo ifråga om familj
ef örsörjarebegreppet. Vi ansågo det vara tämligen onödigt att i
år också gå med på en förändring av familjeförsörjarebegreppet. Vi
holk) på att personer, som voro gifta och icke hade barn, icke skulle få
mer i dyrtidstillägg än en ungkarl. Vi kunde icke gå med på, att en
person, som gift sig, skulle anses genom äktenskapet hava förskaffat sig
eii ekonomisk börda, för vilken någon sorts kompensation skulle utgå.
Den besparing, som härigenom skulle göras, vann icke heller utskottets
gillande, helt enkelt på grund av att denna besparing ville reservanterna
använda till andra förbättringar. De ville nämligen sänka 25-årsgränsen
till en lägre gräns. Helst hade vi gått ned till myndighetsåldern
21 år, men vi stannade vid 23 år och ansågo, att intill denna gräns skulle
ett extra avdrag kunna drabba statstjänstinnehavare. Den övriga delen,
som besparades genom det nu gällande familjeförsörjarebegreppets
bibehållande, ville vi lägga till för icke familjeförsörjare över 40
år, varvid vi utgingo från att en ungkarl, liksom gift person utan barn,
dock vid den åldern hade kommit i en ställning, som väl i allmänhet
motsvarade en familjeförsörjares genom de förpliktelser mot anhöriga,
som de flesta vid den tiden bruka ha. Det gick icke heller för sig. Då
det var omöjligt att i statsutskottet vinna gehör för dessa förbättringar,
vågade socialdemokraterna icke vidhålla sina förslag, utan folio tillbaka
på Kungl. Maj :ts linje, eftersom denna linje var den bästa, som hade
någon utsikt att gå igenom i kammaren, även om den i utskottet icke
kunde vinna gehör.

Dyrtidstilllägg
åt befattningshavare
i statens
tjänst.
(Forts.)

Dessa reservanter från socialdemokratiska gruppen ha en rätt så
tråkig erfarenhet av iönenedpressningshistorier på arbetsmarknaden.
Herr Ollas Ericsson var också inne på denna sak, då han påstod, att
tjänstemännen vid de privata banorna voro missnöjda över, att järnvägstjänstemännen
vid statens järnvägar hade, såsom han sade — och
det är kanske riktigt för vissa dyrorter — bortåt 1,000 kronor mer i
lön än privatbanornas tjänstemän. Nej, det är icke på det sättet! Miss -

Nr 47. 62

Lördagen den 11 juni e. m.

Dyrtidstill- nöjet bland privatbanornas tjänstemän beror därpå, att de ha mindre än
fattnili stats järn vägarnas tjänstemän, och det är en liten skillnad, särskilt i

havareista- lönenedpressningstider. Det är den skillnaden, att genom sänkande av
tens tjänst, lönerna för stats järnvägarnas tjänstemän en lönenedpressning också lät(Fort*.
) tare åstadkommes vid de privata järnvägarna. Genom en nedpressning
av lönerna för statens tjänstemän kan också en allmän lönenedpressning
på arbetsmarknaden påskyndas — och detta är en återverkan och en
växelverkan, som vi icke tycka om. Statstjänama hava förr vid dylika
lönenedpressningar sluppit vara med i denna circulus vitiosus, varvid
den ena gruppen pressar ned lönerna för den andra, runt om. Genom
den glidande löneskalans införande, varigenom statstjänarnas löner
sjunka i samma mån som levnadskostnaderna, trodde statstjänama —
och med fog — att de även för framtiden, trots dyrtidstilläggens tillfälliga
karaktär, skulle slippa vara med i denna cirkel.

Nu är det på det sättet, ungefär mitt emellan de lönesatser som äro
föreslagna av Kungl. Maj :t och dem, som föreslås i den reservation,
som har herr Ollas Ericsson till förespråkare, ligga de av utskottet föreslagna
lönesatserna, och mitt emellan Kungl. Maj :ts och utskottets förslag
ligger herr Liibecks. Det är således åtskilliga modifikationer, som
här förekomma i förslagen. Man kan säga, att den lönenedpressning
under Kungl. Maj :ts förslag, som utskottet förordar för de reglerade
verken, har åtskilligt som talar för sig när man jämför med de oreglerade
lönerna; det är nog möjligt, fast icke i den utsträckning som här
är fråga om. Man har sagt, att åtskilliga, särskilt de lägst avlönade,
fatt full kompensation genom den verkställda löneregleringen och genom
utgående dyrtidstillägg. Ja, visserligen! Och till och med över, nämligen
just t. ex. banvakterna, som herr Ollas Ericsson var inne på. Men
vi äro väl ändå överens om, att dessa banvakter före regleringen stodo
på svältgränsen, och att det icke är för mycket att de fått denna reglering.
Även från håll, där man sympatiserar med den längst gående
sänkningen ifråga om dyrtidstilläggen, har det allmänt erkänts, att banvakterna
och därmed jämnställd personals avlöning blev väl avvägd vid
regleringen. Det är således icke för mycket att nu göra på det sättet,
att de reglerade verkens tjänstemän få ut dyrtidstillägg i ungefär samma
proportion, som är uträknad för dyrtidstillägg vid de oreglerade verken.

En konsekvens av ett antagande av Kungl. Maj :ts förslag eller herr
Ollas Ericssons m. flis reservation sammanhänger med den militära
lönereglering, som vi för ett par dagar sedan beslöto. Vi få nämligen
en extra personlig lönereglering, som sannolikt icke kommer att göras
utan svårigheter, för 3,000 militärer, detta om vi taga den lägsta reservationen.
Det är nämligen så många av de utav den militära löneregleringen
berörda, som få lov att erhålla en personlig extra lönereglering
för att komma upp till de löner, som de hade före den militära lönereglering,
vilken riksdagen antog för ett par dagar sedan. Om kammaren
tager utskottets förslag, sjunker denna siffra från 3,000 befattningshavare
till x,ooo, men det blir således ändå 1,000 personliga löneregle -

Lördagen den il juni e. m.

63 Nr 47.

ringar utöver vad Kungl. Maj :t föreslagit, som på detta sätt bli nödvändiga
enbart bland militära befattningshavare.

Den sparsamhetssynpunkt som har anlagts i denna fråga är, såsom
jag redan antytt, en synpunkt av den art, att besparingar skola göras av
staten på statstjänarnas bekostnad. Statstjänarna, som förut haft
något så när garanti för sin levnadsstandard, komma att mista denn3
garanti. Det kan från det allmännas synpukt icke vara nyttigt, att
statstjänarna på det sättet få sin ställning underminerad och få en osäkrare
ställning än de redan ha.

Vidare är det ännu en sak — och jag skall sluta därmed -— och det
är, att den beskärning av löner och dyrtidstillägg, som Kungl. Maj :t
anser nödvändig, bör riksdagen, så vitt jag kan se, icke utan alldeles särskilt
tvingande skäl frångå genom att göra avdragen större, än vad Kungl.
Maj :t kommit ned till; Kungl. Maj :t måtte väl ändå, då Kungl. Maj :t
gör denna reglering av löner och dyrtidstillägg, hava den ansvarskänsla,
att Kungl. Maj :t icke på något sätt äventyrar landets intressen genom
att förutsättas skära av för litet. — På grund härav får jag, herr talman,
yrka bifall till Kungl. Maj :ts förslag.

Herr statsrådet Beskow: Det beslut, som 1920 års riksdag

fattade i dyrt i ds t illäggs frågan, gav ju icke statens tjänstemän i stort
sett någon full kompensation för dyrtiden. Särskilt gäller detta för de
icke lönereglerade verkens tjänstemän, och alldeles särskilt för de högre
löntagarna. Så vitt jag vet, kan det endast bli tal om att några grupper
av lägre tjänstemän inom de reglerade verken, särskilt kommunikationsverken,
kommit i åtnjutande av full kompensation. Tar man hänsyn
till hela den kristid vi nu genomgått, får man betänka, att dyrtidstillläggen
tidigare ha varit ännu lägre i förhållande till levnadskostnaderna
än de varit efter 1920 års riksdags beslut. Man kan således i stort sett
nog säga, att det ur dessa synpunkter sannerligen icke finnes någon anledning
för riksdagen att sänka dyrtidstilläggen, så mycket mindre som
man vid 1920 års riksdag införde den glidande skalan. Då Kungl.
Maj :t i alla fall har ansett sig böra komma fram till riksdagen med
förslag om reducering av dyrtidstilläggen utöver de naturliga reduceringar,
som ha sin grund i fallande levnadskostnadsindices, har detta sin
grund uteslutande i de stora statsfinansiella bekymmer vi ha att genomlida,
bekymmer, som bottna i svårigheten att få budgeten att gå ihop på
grund av att statens inkomster av inkomstskatten, av tullar, av järnvägar
m. m. bli avsevärt mindre, under det att statens utgifter icke på långt
när sjunka i samma proportion. Man har ju vid övervägandet av de
åtgärder, som det statsfinansiella läget kräver, icke kunnat undgå att
fästa sig vid den utomordentligt dryga kostnad, som dyrtidstillägget
medför för statsverket, och det har ju legat nära till hands att slå ner
på den punkten. Man har då också fäst sig vid att enskilda befattningshavare
i nuvarande läge i stort sett torde ha det sämre ställt än statens
tjänstemän ha. När det gäller det stora fleralet tjänstemän, böra vi

Dyrtidstilllägg
åt befattningshavare
i stålens
tjänst.
(Fort*.)

Wr 47. 64

Lördagen den 11 juni e. m.

Dyrtidstill- jämföra dem med våra arbetstagare. Se vi på dem, finna vi, att de på
lagg åt be- stora områden fått lönerna sänkta med 20 proc. och mera. Stora skaror
hauareista- utan arbete, ännu större skaror få sysselsättning under halv arbetstid,
tens tjänst, hälften av en vecka och mindre, varigenom deras förtjänster bli ytter(Forts.
) ligare väsentligt nedsatta. Jag vill emellertid säga, att detta senaste förhållande
icke varit något motiv i och för sig för Kungl. Maj :t att lägga
fram här ifrågavarande proposition. Men det kan inte hjälpas, att detta
förhållande underlättat för Kungl. Maj :t att komma fram med detta
förslag.

Den nedprutning på utgiftssidan, som åstadkommes genom Kungl.
Maj :ts förslag, uppgår, om man räknar med de indices, som av Kungl.
Maj :t ärö framlagda, till i det allra närmaste 30 millioner kronor. Man
kan inte säga, att detta belopp är så stort, att det kan anses representera
en alltför kraftig beskärning av dyrtidstillägget. Men å andra sidan
tror jag, att det budgetära läget för närvarande kan betecknas som sådant,
att det icke finnes någon direkt anledning eller någon absolut nödvändighet
att gå längre. Vad det budgetära läget beträffar, tror jag,
att man kan säga att den budget, som sammanställes av de inkomstberäkningar,
jag haft äran lägga fram för kammaren och av den utgiftsstat
som nu är av riksdagen så gott som helt genomgången, kan
anses ur soliditetssynpunkt någorlunda tillfredsställande. På inkomstsidan
har man räknat med inkomst- och förmögenhetsskatten, tullarna
och åtskilliga andra inkomster så pass lågt, att man torde kunna säga,
att inkomstberäkningarna äro tillräckligt försiktigt hållna. Jag har hela
den tid jag har sysslat med dessa frågor satt en ära i att försöka för
riksdagen framlägga en budget, i vilken man icke gjort större ingrepp i
kassafonden än min företrädare gjorde däri i den statsverksproposition,
han lade fram i januari. Detta har också lyckats mig, så att på ena
året, 1921, göres en så stor besparing i kassafonden, att den täcker det
belopp, som tages ur kassafonden 1922. Jag tror alltså, att man kan
säga, att budgetära hänsyn icke tvinga att vid fixerande av dyrtidstilläggen
gå längre i beskärningar, än vad Kungl. Maj :t har föreslagit.

Jag har därför med tillfredsställelse konstaterat, att utskottet i det
väsentliga, alltså så vitt det gäller själva grundtalet, så vitt det gäller
nedsättningen för ensamstående, 25-årsgränsen och över huvud taget
ifråga om alla grundlinjer i Kungl. Maj :ts förslag, velat förorda detsamma.
Och jag konstaterar också med stor tillfredsställelse, att åtta
reservanter helt och hållet velat tillstyrka Kungl. Maj :ts förslag.

Emellertid är det fem reservanter, som ha yrkat på en nedskärning
av grundtalet från den 1 januari 1922 med ytterligare en tiondedel,
så att minskningen för alla statens befattningshavare från och med den
1 januari skulle utgöra två tiondedelar i stället för som nu endast fem
å sex enheter. Jag vill säga, att jag skulle med stort beklagande se, om
detta skulle bli kammarens beslut.

Ser man däremot på utskottets förslag, finner man, att den enda
punkt, på vilken det föreligger någon reell skillnad i jämförelse med

Lördagen den il juni e. m.

65 Nr 47.

Kungl. Maj :ts förslag, är den, som gäller dyrtidstilläggen för kommu- Dyrtidstillnikationsverken
eller över huvud taget för de verk, som redan äro löne- ^e~

reglerade. Där föreslår utskottet dels att dyrtidstillägget skall beräk- ]lavare ,• sta_
nas på endast 80 procent av lönen, och dels att det avdrag i grundtalet, tens tjänst.
som Kungl. Maj :t har föreslagit skola utgöra 16, i stället bör utgöra (Forts.)
20. En granskning av den tablå, som är vidfogad utskottsutlåtandet,
ger vid handen, att för åtskilliga grupper av tjänstemän dyrtidstillägget
skäres ned så pass starkt, att dessa tjänstemän därefter komma i ett
sämre läge än före löneregleringen. Det gäller exempelvis begynnelselönen
för byråchefsgraden, begynnelse- och slutlönen för sekreteraregraden
och slutlönen för kvinnliga biträden av första och andra graden.

Jag vill i anledning av detta fästa uppmärksamheten på att utskottet i
denna punkt har gått ut ifrån dyrtidstilläggsförmånema för tjänstemän
på dyraste ort. Ser man däremot efter hur det ställer sig för tjänstemän
på andra orter, finner man, att förhållandena bli annorlunda. Der
visar sig, att det blir ännu flera tjänstemannagrupper som komma i det
läget, att de få det sämre ställt efter löneregleringen, om dessa dyrtidstilläggsbestämmelser
skola tillämpas, än förut, och att således för ett
stort antal tjänstemän personliga dyrtidstillägg måste ifrågakomma.

Det kan ju i och för sig icke vara lyckligt, att dylika personliga dyrtidstillägg
bli regel i stället för undantag. Och när man hör, att exempelvis
på det militära området, där lönereglering nu är beslutad, icke mindre
än 3,000 statstjänare komma i det läget, att de få lov att ha personligt lönetillägg,
blir man onekligen litet betänksam, huruvida utskottet på denna
punkt icke gått något för långt. En särskild hänsyn tror jag också man
har anledning att ta till den omständigheten, att vid de lönereglerade
verken, vad de nu allt heta, tj änstgöringstiden utsträckts från sex till
sju timmar. Det kunde då vara berättigat, att åtminstone dessa verks
personal finge någon förmån framför de andras.

Utöver utskottets förslag ha herrar Liibeck och Bergqvist kommit
med ett kompromissförslag, som, såvitt jag kunnat bedöma, erbjuder en
bestämd fördel framför utskottets förslag, därigenom att dyrtidstillägget
beräknats på 85 procent av grundlönen, såsom Kungl. Maj :t föreslår, i
stället för på 80 procent, som utskottet föreslår. Jag vill nämna, att
inom finansdepartementet utarbetats några utredningar, som just i dagarna
blivit färdiga, om hur löneregleringen har verkat vid kommunikationsverken,
utredningar, som varit av ganska besvärlig art och som
på vissa punkter icke äro så pass säkra, att jag för ögonblicket vill
lägga fram resultatet. Men på en punkt är resultatet, så vitt man kan
bedöma, alldeles säkert. Det visar sig nämligen, att löneregleringen
åtföljts av en förhöjning utav grundlönen med 20 procent. Räknar
man om det, finner man, att det tal, på vilket den del av lönen, varpå
dyrtidstillägget skulle beräknas, blir 83. Den siffran ligger således närmare
85 än 80. Jag anser sålunda för min del, att den Liibeckska reservationen
är alldeles bestämt att föredraga framför utskottets för Första

kammarens protokoll 1921. Nr 47.

5

Nr 47. 66

Lördagen den ii juni e. m.

Dyrtidstilllägg
åt befattningshavare
i statens
tjänst.
(Forts.)

slag, men jag kan inte neka till att den riktigaste lösningen synes mig
dock vara vad Kungl. Maj :t har föreslagit.

Herr Winberg: Jag vill redan från början saga, att jag icke

kommer att hålla något långt anförande, inte därför att det icke skulle
vara åtskilligt att säga i den fråga, som här föreligger till behandling,
utan snarare därför, att jag blivit fullkomligt övertygad, att inte ens de
mest solklara argument i världen skulle förmå att uträtta något i det
läge, vari riksdagen för närvarande befinner sig. Jag har nämligen
fått den bestämda uppfattningen, särskilt då det gäller anslagsfrågor och
allt, som kommer in på det statsfinansiella området, att argument, logik
och dylikt för ögonblicket tyckas vara suspenderade. Det är emellertid
ett par saker jag gärna skulle vilja framhålla, och det är detta, som
föranlett mig att begära ordet.

Det kan inte hjälpas, att man här gör sig den frågan: vad kan anledningen
närmast vara till att svenska staten för närvarande befinner
sig i en sådan förtvivlad belägenhet, att den på sätt och vis måste bryta
ord och avtal eller åtminstone bryta löften, som den tidigare givit beträffande
grundlinjerna för statstjänamas kompenserande för dyrtiden.
Jag skulle förstå den rent av panikartade stämning, som på vissa håll
här tyckes göra sig gällande, om vårt land i likhet med en del andra
hade tagit del i det stora världskriget, stode vid ruinens brant och sålunda
måste tillgripa de mest exceptionella åtgärder för att över huvud
taget hålla det hela flytande. Men så är väl ändå inte förhållandet här.
Ingen lär väl vilja förneka, att vårt land har förtjänat på kriget i stället
för att ha förlorat på det, och ändå befinna vi oss nu i ett sådant exceptionellt
läge som en hel del här vill göra gällande. Anledningen därtill
kan då inte vara någon annan än att staten antingen försummat under
den gångna tiden att taga ut de intäkter, som skäligen bort tillkomma
statskassan, eller också att den på något sätt misshushållat med de
medel den fått in.

Nu tyckes det emellertid vara så, att en hel del här äro mera
konungsliga än konungen själv, och av statsrådets anförande här nyss
framgick ju, att ställningen ändå inte är så förfärligt förtvivlad, att
man behöver vidtaga de långt gående åtgärder, som vissa reservanter
och utskottet föreslagit. När så är förhållandet, förefaller det mig verkligen
vara litet egendomligt, att man på det hållet ändå är lika ivrig.
När man fått klart för sig, att det egentligen inte är absolut nödvändigt
att tillgripa sådana åtgärder, kan jag inte förstå det på annat sätt
än att här föreligger ett utslag av den där vanliga föreställningen, att
statstjänarna i allmänhet ha för mycket betalt och att man, även om det
icke är nödvändigt för de statsfinansiella synpunkternas tillgodoseende,
måste göra nedprutningar här.

Herr von Sydow uttryckte här i dag i en annan debatt sitt beklagande
över, att arbetarna icke vilja gå med på att få lönerna nedsatta i
den mån som levnadskostnaderna sjunka. Det är en anklagelse, som

Lördagen den n juni e. m.

67 Nr 47.

man här inte kan rikta mot statstjänama, ty beträffande deras löneför- DyrtidstiUmåner
och dyrtidstillägg är det ju så, som redan så många gånger fram- lägg åt behållits,
att de automatiskt ansluta sig till prisförhållandena tack vare den havareTstaglidande
skalan. Visserligen är jag bland de siste det skulle tillkomma ‘tens tjänst.
att framhålla betydelsen av att icke riksdagen genom alltför godtyckligt (Forts.)
tillvägagångssätt fullständigt rycker bort det förtroende för riksdagens
saklighet vid behandlingen och prövningen av ärenden, som man i
vissa stora folklager hyser, men jag kan dock inte hjälpa, så liten anledning
jag än har att i detta avseende vara särskilt känslig, att jag
anser mig böra säga, att jag tror dock det är ganska farligt, om den
stora allmänheten och om den stora statstjänarkåren gång efter annan
får den bestämda övertygelsen, att det icke enbart är de sakliga skälen
och de hållbara grunderna, som äro avgörande, när riksdagen går att
fatta ställning till så pass betydelsefulla frågor som denna. Jag hade
tillfälle att vid fjolårets debatt erinra om, hurusom riksdagen har kastat
från den ena ståndpunkten och den ena linjen till den andra, det ena
året efter det andra. Sådant är sannerligen inte ägnat att skapa något
oinskränkt förtroende för riksdagens sätt att behandla frågor som dessa.

Nu skulle det ju vara åtskilligt att säga om innebörden av de olika
förslag, som här föreligga. Men jag skall inte gå in därpå. Redan i
Kungl. Maj :ts förslag har man, som redan framhållits, vidtagit betydande
nedsättningar. Man har där bland annat gjort en nedprutning
med en tiondedel, som egentligen inte motiverats med någonting annat
än att det är en slags förtvivlans åtgärd i besparingssyfte. Man har
vidare föreslagit nedsättning för dem, som icke äro familjeförsörjare,
och man har skapat till en alldeles ny klass, som man satt i en särställning,
nämligen dem, som icke uppnått 25 års ålder. Det skulle vara
åtskilligt att säga även i fråga om denna gradering, men jag skall inte
inlåta mig därpå. Men när herr Ollas Ericsson här säger, att han för
sin del anser, att det skulle vara klokt, om man toge i sakta tempo en
reducering av statstjänarnas löneinkomster, då måste jag säga mig, att
lära och leverne hos herr Ollas Ericsson stå i ganska stark kontrast till
varandra, ty om han vill, att man skall gå fram i något så när sakta
tempo i detta avseende, förefaller det mig, att herr Ollas Ericsson självfallet
borde ansluta sig till Kungl. Maj :ts förslag, ty där är en betydande
avprutning gjord, som redan den svårligen kan sakligt motiveras.

Men det kan i alla fall betecknas som ett något så när sakta tempo. Herr
Ollas Ericsson anser emellertid icke ens detta tempo vara tillräckligt
”sakta”, icke ens utskottets, som dock går längre, utan han vill ta ett
betydligt längre steg. Enligt min uppfattning kan det tempo, som herr
Ollas Ericsson föreslår, sannerligen icke sägas vara något vidare sakta
tempo.

Jag skulle också vilja ställa en fråga till en av statsutskottets ledamöter,
en fråga, som jag tycker skulle vara av intresse att få svar på.

Det är nämligen så, att jag tyckt mig finna, att det råder ganska stor
olikhet i uppfattningen hos herr Ekman, Carl Gustaf, årgången 1919,

Nr 47. <58

Lördagen den n juni e. m.

Dyrtidstill- och herr Ekman, Carl Gustaf, årgången 1921. Herr Ekman var nämlägg
åt be- jiggn ledamot av den löneregleringskommitté, som kom fram med förhavarTfsta-
slaS till lönereglering bland annat för de af färsdrivande verken. Denna
tens tjänst''kommitté sade först och främst, att den löneförbättring, som dess för(Forts.
) slag kunde medföra, icke i något avseende fick betraktas som en kompensation
för dyrtidens verkningar. Man konstaterade samtidigt, att
den löneförhöjning, som genom denna lönereglering tillfördes personalen
vid kommunikationsverken, uppskattades i genomsnitt till 16 procent.
Fördelningen var visserligen något ojämn, så att den för en grupp endast
uppgick till 8 proc., medan den för den största gruppen, stationskarlsgruppen,
uppgick till 17 proc.Nu är herr Ekman i år med om att i statsutskottet
föreslå att, på grund av denna lönereglering, som då skedde,
grundtalet för de reglerade verkens personal skall sänkas med 20 proc.
frånsett att dessutom en hel del andra avdrag ifrågakomma. Nu skulle det
vara mycket intressant att få veta, hur dessa båda herrar Ekman av
olika årgångar få denna sak att gå ihop, så att det blir någon rättvisa
i det. Antingen var det oriktigt, när man år 1919 beräknade, att löneregleringen
skulle medföra en merinkomst av 16 proc. för ifrågavarande
personal, eller också har man lämnat varje så kallat sakskäl och sunt
argument och menat, att siffran 20 är en mera jämn siffra än den man
fixerat förut, och därför tar man till den.

Ja, jag lovade, att jag inte skulle hålla på så länge, och jag skall
också hålla detta löfte. Skulle jag se denna fråga ur partipolitisk synpunkt,
skulle jag, det försäkrar jag herrarna, inte ha någon som helst
anledning att bli förtvivlad, om till exempel den reservation, som herr

0 Ilas Ericsson framlagt, skulle gå igenom, därför att jag tror, att det
skulle bli en signal till statstjänarna här i vårt land som skulle uträtta
mera än 10 agitatorer skulle kunna uträtta under ett års tid. Ur den
synpunkten skulle jag således ta det med jämnmod. Men det är
mig icke möjligt att se en fråga som denna enbart ur partipolitisk synpunkt,
och därför måste jag säga mig, att det skulle vara ganska olyckligt,
om det tempo, i vilket man nu skall nedskriva statstj änamas löneförmåner,
bleve alltför hastigt.

Av de här föreliggande förslag, som det nu kan bli fråga om ett
bifall till, kan jag svårligen yrka bifall till något, därför att jag anser
allesammans vara mer eller mindre orättvisa; och då jag nu så nyligen
fått bekräftelse på att det inte är ovillkorligen nödvändigt för att rädda
svenska statens finanser att göra sig skyldig till dylika orättvisor, är det
mig ännu mer omöjligt att direkt yrka bifall till något av de här föreliggande
förslagen. Jag föreställer mig, att det vid den slutliga voteringen

1 sista hand blir fråga om bifall till utskottets förslag eller till de åtta
socialdemokratiska reservanternas förslag, och det är klart, att jag vid
en dylik votering lägger min röst för den socialdemokratiska reservationen
— som ju innebär detsamma som Kungl. Maj :ts proposition —
därför att man av flera onda ting ju helt naturligt tar det minst onda.

Lördagen den II juni e. m.

69 Nr 47.

Herr Asplund: Herr talman! Då detta diagram, med herr tal- Dyrtidstillmannens
tillåtelse, sattes upp på väggen, skedde det i förhoppning, att ^äggåtbejag
därigenom i någon mån skulle klargöra för kammaren innebörden av i,Javare fsta.
de olika slag av dyrtidstillägg, varom förslag blivit framlagda. Efter den tens tjänst.
långa debatt, som bär försiggått, och då jag icke vill uppehålla tiden, (Forts.)
skall jag avstå från att ingå i en förklaring av diagrammet och hoppas,
att detsamma möjligen verkat något, enbart genom åskådande. Jag
måste i alla fall upptaga litet tid med en del repliker.

Herr Ollas Ericsson framhöll, att särskilt landets näringsidkare
för närvarande finge vidkännas långt större nedsättning i sina inkomster
än statstjänarna även enligt hans förslag skulle få göra och att de snarare
borde vara nöjda. Ja, det är icke märkvärdigt, om landets näringsidkare
nu måste vidkännas en så pass stark nedsättning. Om jag får
använda den gamla liknelsen, så få de, som under krigets första år gått
upp som en sol, nu finna sig i att falla desto djupare, om de icke samlat
något i ladorna under de goda åren.

Jag vill nu påpeka, att enligt de bevillningstaxeringar, som försiggått
på grund av deklarationer gällande för inkomsterna under åren 1914—

1919, har för inkomstgruppen ”rörelse och yrke eller eljest” inkomsterna
stegrats under de senare åren i förhållande till 1913 års inkomster. De
sjönko visserligen 1914 till 97,9 % men stegrades sedan årligen: således
under åren 1905—1919 till resp. 158,9, 269,9, 3OI,5, 3J7>9 och 313,8 %.

För inkomstgruppen ”arbetsanställning, tjänst eller pension” får jag följande
siffror för åren 1914—1919 resp.: 102,8, 113,4, 136,3 176,5, 256,5
och 359,0 %. För statstjänare vid de reglerade verken ha under samma
tid inkomsterna utgått med följande procentuella belopp: Under åren
1914 och 1915 ingen ökning, men under åren 1916—1920 uppgick ökningen
till 108, 125, 192,4, 205,6 och 240,7 %. För statstjänare med en
grundlön av 6,000 kronor förekom under åren 1914 till och med 1917
icke någon ökning, men under åren 1918—1920 utgjorde ökningen resp.:

151,3, 168,6 och 203,8 %. Så ligger saken. Om man nu betänker, att
stora grupper av löntagare i privat tjänst -— jag kan ju taga industriarbetare
till jämförelse — enligt socialstyrelsens utredning i slutet av år
1920 i genomsnitt hade full kompensation för den dyrtidsökning, som
alltsedan 1914 ägt rum, och sedan gör en jämförelse med vad statstjänarna
enligt nuvarande grunder och enligt de föreslagna förändrade grunderna
skulle få i lön plus dyrtidstillägg den 1 januari år 1922 räknat i procent
av vad de skulle haft i januari år 1921, d. v. s. ett år tidigare, ifall
de då hade haft full kompensation i likhet med industriarbetarna, så ställer
det sig så, att för en löntagare med en inkomst av 2,000 kronor per år
skulle enligt nuvarande bestämmelser nedgången på ett år bli 27 %, för
en löntagare med 4,000 kronors inkomst skulle nedgången bli 33 %, och
så minskas det vid ytterligare höjning av lönen, så att procenttalet vid
en inkomst av 10,000 kronor uppgår till 36 %, vid 15,000 kronor till
37 % och vid 18,000 kronor till 41 % av denna kompensation. Den
ytterligare minskning, som såväl Kungl. Maj :ts och utskottets förslag

Nr 47. 70

Lördagen den II juni e. m.

Dyrtidsiill- som ock socialdemokraternas och herr Liibecks reservation innebär gälTcigg
åtbe- ;er oreglerade verk, och vid dem skulle nedsättningen bli ytterligare
håmrTtsta-2 % på varje löneklass. Herr Ollas Ericsson däremot sätter ned
tens tjänst, procenthalten med 5 å 6 % från status quo. Herr Ollas Ericsson nämn(Forts.
) de, att enligt hans förslag skulle dyrtidstilläggen minskas i sakta tempo.
Jag måste göra kammaren uppmärksam på, att beträffande åtminstone
den grupp av statstjänare, som kommer att få de flesta avdragen, kommer
man genom att följa herr Ollas Ericssons reservation att avdraga
ungefär en femtedel av dyrtidskompensationen fem gånger. Det har
herr Ollas Ericsson nog icke räknat efter, men jag har räknat efter det,
och jag skall visa herrarna att så är fallet. Om man går ut ifrån förhållandena
i januari år 1920 och räknar med en index på 130, så drager
han först av 1/5, d. v. s. 26 enheter; sedan har han alltså 104 enheter
kvar. Sedan drager han av, på grund av att det gäller ett reglerat verk
1/5 från 104 enheter; detta är den andra femtedelen. Sedan går han
till lönen och drager av 20 % på den; det är den tredje femtedelen.
Så använder han den vanliga reduktionen av 55 % vid inkomst över
1,020 kronor om året; det gör för en löntagare med 2,500 kronor i årsinkomst
vid de reglerade verken något mer än x/5, och för högre löner gör
det åtskilligt mera; detta är den fjärde femtedelen. Om sedan denna inkomsttagare
är under 25 år och ogift, får han för femte gången ett avdrag
med 1/5. Det är enbart den omständigheten, att dessa avdrag alltid
göras på det som är kvar, som gör, att det finns något kvar. Detta
är herr Ollas Ericssons sakta tempo.

Herr Ollas Ericsson, framhöll skattedragamas intresse av att hålla
dyrtidstilläggen nere på en så låg nivå som möjligt. Ja, detta har även
gjorts gällande i statsutskottets femte avdelning. När herr Ollas Ericsson
säger, att femte avdelningen arbetat i fem veckor för att komma fram
till det förslag, som han sedan övertagit, så vill jag påpeka, att femte
avdelningen väntade i fem veckor med att taga ställning till huvudpropositionen
och sysselsatte sig med småsaker bredvid under denna tid
för att hinna få reda på den finansiella ställningen av herr statsrådet
och chefen för finansdepartementet. Herr statsrådet har ju nu upplyst
om hurudan den finansiella ställningen i själva verket är, men femte
avdelningens majoritet behagade icke tro på herr finansministerns framställning,
och det var just från skattedragarehåll, från skattebetalarnas
förening, som särskilt detta krav, som herr Ollas Ericsson så starkt betonade,
framkom. Det framhölls då, att statstjänarna skulle spara, men
för vilka sparades det?

Jag vill nämna, att det här diagrammet, som hänger på väggen och
är rätt så stort, har måst tagas till i denna storlek för att man skulle
få med massan av statstjänare, som ha sina löner varierande mellan

2.000 och 4,000 kronor om året, och på samma gång se differenserna
mellan de olika förslagen. Men då statstjänamas löneklass går upp till

18.000 kronor om året, måste det gå upp till den skalan, som jag här
har. Huru skulle det ha ställt sig, ifall vissa koryféer från skattebeta -

Lördagen den ii juni e. m.

71 Nr 47.

lamas förening haft sin inkomst i form av lön från statstjänst? Om D^Hdstälman
då utgår ifrån en årsinkomst av 600,000 kronor, skulle detta diagram,
som hänger här, såsom lindormen kring jungfruburen ha lindat 1iavare, sta.
sig runt om detta rum, vars omkrets är omkring 60 meter. Där kan tens tjänst.
man få ett begrepp om, huru dessa personer, vilkas inkomst representerar (Forts.)
mellan två och fyra decimeter i skalan, skulle få spara, icke för sig
själva, utan för dessa stora inkomsttagare, som skulle tryggas för en
ökad inkomst- och förmögenhetsskatt, därigenom, att riksdagen sparade
in 20—30 miljoner kronor utöver vad regeringen ansett nödvändigt. När
herr finansministern framhållit svårigheten beträffande de många personliga
lönetilläggen, så vill jag med ett exempel belysa, huru det kommer
att ställa sig, om man går på något av de förslag, som innefatta
en längre gående reduktion än Kungl. Maj :t föreslagit, d. v. s. där man
föreslår ett avdrag av 20 enheter i stället för 16 i de reglerade verken,
samt de 80 procenten i stället för 85 procent. Enligt en beräkning, som
verkställts av en tjänsteman vid järnvägsstyrelsen, skulle endast inom ett
Göteborgsdistrikt med 618 banvakter 157 få personliga lönetillägg, och
dessutom finnes det andra motsvarande fall inom andra lönegrader.

Denna järnvägstjänsteman ansåg, att åtminstone ett par tusen personer
inom statens järnvägar skulle få personligt lönetillägg; och vid posten
är det likaledes en mängd tjänstemän på de tre billigaste ortsklasserna,
som skulle nödgas få detta personliga tillägg. Räknar man även med de
tillägg, som bli behövliga vid de centrala ämbetsverken, torde hela summan
uppgå till 6,000 å 7,000; för alla dessa skall beräknas, vilket dvrtidstillägg
och vilken lön de skulle haft, om de kvarstått på den gamla
staten och där avancerat i normal takt, och detta skall jämföras med
den lön plus dyrtidstillägg, som tillkommer dem enligt de grunder, som
gälla för de reglerade verken. Det skulle beräknas individuellt för var
och en av dessa, och sedan skulle de som fått mindre genom att gå in
på den nya löneregleringen få sitt personliga tillägg. Därtill kommer
enligt det nya förslaget, att alla de ogifta statstjäname få först ett särskilt
avdrag. Det skulle naturligtvis vara svårt för dessa att förstå, varför
de, som få ett större avdrag än en gift tjänsteman, icke få något
personligt tillägg, i likhet med den gifte med sitt mindre avdrag.

Jag skall inte upptaga tiden längre med något ytterligare inlägg utan
ber, herr talman, att få yrka bifall till Kungl. Maj ds förslag, vilket är
detsamma som den socialdemokratiska reservationen.

Herr Ekman, Carl Gustaf: Jag ber först att få säga några
ord i allra största allmänhet om det ekonomiska läge, vari vi befinna oss.

Det är ett par talare, som sagt, att om vårt land varit med i det stora
kriget, skulle man förstå den betänksamhet, de snäva åtgärder, som föreslagits,
de yrkanden, som utskottet och ännu mera vissa reservanter
kommit med, men då så icke är fallet, och då Sverige förtjänat mycket
pengar under kriget, förstår man icke den hållning, som man nu här
på vissa håll anlagt. Om detta tal vill jag säga, att det förefaller mig,

Nr 47. 72

Lördagen den II juni e. m.

Dyrtidstilllägg
åt befattningshavare
i statens
tjänst.

(Forts.)

när man resonerar på det sättet, att man ser bort från vad det betyder
för oss alla, att världen utarmat sig på det sätt, som faktiskt har skett,
och att hela Europa blivit så oändligt mycket fattigare, än vad det exempelvis
var 1914. Vad hjälper det oss, om vi hava järn att sälja, om
Europa är för fattigt att köpa? Vad hjälper det oss, om vi hava trä
att sälja, om det ingenstädes i världen finnes någon köpkraft? Överallt
torde nog behov av dessa artiklar förefinnas, men fattigdomen är så
stor över hela linjen, att inga affärer kunna göras. Det är, synes det
mig, alldeles uppenbart, att hela världen kommer att få en känning av
denna depression, betydligt större, än vad man för ett par år sedan
kunde tänka sig. Det är min uppfattning av läget, och då man har den
uppfattningen — och jag tror, att den är vida spridd — måste man
givetvis taga hänsyn därtill vid prövning av frågor av den art, som här
föreligger. Det är så, att ett land icke kan isolera sig från andra; om
andra bliva fattiga, kommer detta också att med sina verkningar träffa
även oss.

Jag riktar dessa erinringar närmast mot det tal, som man får höra
på många håll och som särskilt gjort sig gällande i de många framställningar,
som inkommit till statsutskottet, däri man urgerat den meningen,
att allt, som tjänstemännen icke erhållit upp till full kompensation
för dyrtiden, har varit en dem med orätt berövad del. Man gör
sålunda gällande, att man bär ovillkorlig rätt att få full kompensation,
och att man icke fått det beror på, att de bestämmande använt våld mot
tjänstemännens oförytterliga rätt. Jag vill på det påståendet svara, att
ingen medborgargrupp kan undgå att bära sin del av de bördor, som i
ekonomiskt avseende föreligga. Det skulle endast bli tjänstemännen, som
skulle göra det, om man skulle utgå från, att den gruppen skulle få full
kompensation. Jag godkänner därför icke det tal, som herr Oscar Olsson
nyss förde, att varje försök att sänka dyrtidstilläggen innebär ett försök
till konfiskation.

Jag ber vidare att få säga några ord i detta sammanhang om herr
Winbergs fråga till mig, huru jag kan förena den ståndpunkt, jag intog
1919, med den ståndpunkt, som jag nu år 1921 intagit. Jag vill därtill
säga, att de ståndpunkterna äro väl förenliga. Som herr Winberg förstår,
så gäller det nu icke de ordinarie lönerna. De äro ju desamma nu
som de blevo satta till 1919. Det är icke i dem, som det ifrågasättes någon
rubbning, utan om dem gäller alltjämt, att de skola bestå. Diskussionen
måste naturligtvis hänföra sig till dyrtidstillägget, till den överbyggnad
på löneställningen, som dyrtidstillägget innebär. Efter den stora
allmänna lönereglering, som år 1919 genomfördes vid kommunikationsverken,
erhöll den kommitté, som utarbetat förslaget därtill, i uppdrag
att utarbeta ett förslag till dyrtidstillägg, så avpassat, att de nya lönerna
plus dyrtidstillägg skulle motsvara det allmänna dyrtidstillägget
och de lägre lönerna i de oreglerade verken. Ett sådant förslag utarbetades,
men när det inlämnades, påvisade man, att den linje, man uttalat
sig för, låg något högre och gav något mera än därmed avsetts åt dessa

Lördagen den II juni e. m.

73 Nr 47.

befattningshavare. I siffror uttryckt uppgick merbeloppet för det närmaste
året till något över 2 miljoner kronor mera, än om befattningshavarne
kvarstått i sina oreglerade beställningar. Då var det emellertid
en tid med uppgående priser. Index är sådan till sin konstruktion, att
i uppåtgående pristider verkar den därhän, att den visar ■—• det gör den
för övrigt ständigt — priserna för en redan förfluten tid. Det är ju
så, att index skapas genom att olika ortsombud insamla uppgifter ute i
landet. Dessa uppgifter bearbetas sedan för tillämpning på tjänstemännens
löneförhållanden. I en tid, när prisen ökas, är det en billigare
siffra, som index faktiskt visar hän på, än den som gäller då den tilllämpas,
och därav blir följden, att tjänstemännen faktiskt få mindre,
än vad de skulle ha. I en tid med sjunkande siffror åter är det på samma
sätt, men i motsatt riktning; då visar index ett högre kostnadstal, än vad
priserna i det ögonblicket äro, när prisindextalet skall tillämpas. Härav
följer, att tjänstemännen befinna sig i ett bättre läge, då man i en tid
med sjunkande priser på dem tillämpar dyrtidskalkylema. Den marginal,
som man vill inlägga mellan indextalet och det fastställda grundtalet,
kan man därför, om det är nödvändigt, tillämpa mera utvidgad än
i en tid med ökande priser. Därav följer, enligt mitt förmenande, att det
förslag, som utskottet framlagt för innevarande tid, motsvarar den kompensation
som lämnades år 1919. Dessutom var det då också så, att
man med allt fog kunde önska, att tjänstemännen skulle få det mesta
möjliga, därför att utöver det förhållandet, att index fastställde lägre
priser än de faktiskt gällande, tjänstemännen i avseende på lönerna under
lång tid innan dyrtidstilläggen erhöllos blivit efter och fått så oerhört
mycket mindre, än vad de stegrade levnadskostnaderna motiverade.
Då var det också så, att varje ny budget lämnade stora — överskott, och
det hela tedde sig ekonomiskt löftesrikt. Nu hava vi i stället att räkna
med betydande underskott, och det är synnerligen svårt att få budgeten
att gå ihop. Därför är det, enligt mitt förmenande, försvarbart, att man
nu försöker tillämpa en större marginal mellan grundtal och index.

Därmed tror jag mig hava besvarat herr Winbergs frågor och visat,
att det är sammanhang mellan mina ståndpunkter då och nu.

Jag kommer nu över till vad som anfördes av herr finansministern
till förmån för Kungl. Maj :ts förslag. Herr statsrådet gjorde gällande
med stor kraft, att det nuvarande budgetära läget är sådant, att det väl
tål ett längre gående förslag än utskottets. Jag måste säga, att det är
en nyans mellan det uttalandet å ena sidan och å andra sidan det uttalande
om vårt ekonomiska läge, herr statsrådet i egenskap av medlem
av det ekonomiska rådet gjort; och jag vill säga, att jag icke kan fullt
godkänna den ståndpunkt, som herr statsrådet nu intager. Då man i
början av en svår kris för att få budgetreglering till stånd finner sig
nödgad att i större omfattning för budgetregleringen tillgripa fonderade
medel, så vågar jag säga, att läget är långt ifrån lysande. Och jag finner
det vara anledning att fråga sig, om man icke kan göra budgeten
på andra vägar än enligt det föreliggande förslaget. Ty det är dock så,

Dyrtidstilllägg
åt befattningshavare
i statens
tjänst.
(Forts.)

Nr 47. 74

Lördagen den n juni e. m.

Dyrtidstilllägg
åt befattningshavare
i statens
tjänst.

(Forts.)

att det budgetförslag, som riksdagen bjudes på, innebär, att vid denna
början av krisen skall för budgetregleringen konsumeras fonderade besparingar.
Jag är övertygad, att de regeringar, som senare få uppgiften
att uppgöra följande stater, skola finna, att det legat åtskilligt i denna
min erinran.

I fråga om de olika förslag, som bär föreligga, har jag försökt så
långt som möjligt bilda mig en uppfattning om vad som är det riktiga,
och har jag därvid stannat för utskottets hemställan, och jag ber, herr
talman, att få yrka bifall till denna.

Herr P e t r é n: Herr talman! Endast ett par ord i anledning
av det yttrande, som fälldes av en av kammarens lantmän. Den åsyftade
talaren anförde, att landets jordbrukare i allmänhet icke både så
mycket att leva av som många statstjänare få, även med de reduceringar
i dyrtidstilläggen, som av honom med flera föreslagits. I anledning av
detta yttrande kan jag icke underlåta att framhålla, att det ju ligger i
sakens natur, att den lantman, som sitter på sitt ägande hemman, icke
skulle för sin existens på långt när behöva så mycket kontanta medel
som en statstjänare, vilken är nödsakad att bo i en stad, där han får
betala ända till några tusen kronor för även en ganska måttlig bostad
med uppvärmning. Detta är en skillnad, som man vid denna jämförelse
icke får glömma. Jag vill också tillägga, då jag nu har ordet, att när
man talar om, att de i privat tjänst anställda arbetaregrupperna allmänt
ha fått sina löner reducerade, man icke bör glömma att även statstjänarna
fått sina löner reducerade redan på grund av prisnivåns nedgång.
Men därtill kommer enligt Kungl. Maj :ts förslag ytterligare reducering
i löneinkomsterna, därigenom att grundtalet minskas med en tiondedel
av prisindex, medan det för närvarande endast minskas med 5 å 6
enheter. De minskningar i löneinkomsten, som Kungl. Maj :ts förslag
sålunda innebär, bli så väsentliga, att jag är övertygad om att särskilt
de många statstjänare, som stå lågt på löneskalan, skulle komma i en
verkligt svår ställning, om reduceringen av deras inkomster dreves ännu
längre.

Jag ber därför, herr talman, att få hemställa om bifall till herr Oscar
Olssons m. fl. reservation.

Herr statsrådet Beskow: Med anledning av herr Ekmans uttalande
vill jag för det första säga det, att det ekonomiska rådet icke
haft tillfälle att uttala sig om det stats finansiella läget. Det har icke
blivit tillfrågat om budgeten.

Vad frågan om tillgripandet av fonderade medel beträffar, så förmodar
jag, att herr Ekman syftade på den omständigheten, att rusdrycksfonden
tagits i anspråk dels för avbetalning av kommissionernas skulder
— det är ju belopp, som man hoppas icke skola återkomma under
den närmaste tiden — och dels för finansiering av arbetslösheten. Såvitt
jag förstår, är just rusdrycksfonden avsedd för sådana sociala ända -

Lördagen den n juni e. m.

75 Nr 47.

mål, och någon lämpligare användning för densamma kan väl inte finnas. DyrtidstillJag
har med detta lika litet som med vad jag tidigare anfört på något lägg åt besått
velat överdriva soliditeten i budgeten. Det statsfinansiella läget är
naturligtvis långt ifrån bekymmerfritt; jag har inte framställt det i nå- rens tjänst.
gon annan dager. Vad jag emellertid velat säga är, att detta läge nu (Forts.)
icke bör föranleda, att man går längre, än vad Kungl. Maj :t föreslagit.

Sedan överläggningen förklarats härmed slutad, gjorde herr talmannen
enligt ''de yrkanden, som därunder framkommit, propositioner,
dels på bifall till vad utskottet i det föreliggande utlåtandet hemställt,
dels på antagande av det förslag, som innefattades i den av herr Ollas
A. Ericsson m. fl. vid utlåtandet avgivna reservationen, dels ock på
godkännande av det förslag, som innehölls i den av herr O. U. B.
Olsson m. fl. vid utlåtandet anförda reservationen; och förklarade herr
talmannen, efter att hava upprepat propositionen på bifall till vad utskottet
hemställt, sig finna denna proposition vara med övervägande ja
besvarad.

Votering begärdes, i anledning varav herr talmannen upptog vartdera
av de båda återstående yrkandena med hemställan, huruvida kammaren
behagade antaga detsamma till kontraproposition i den förestående
omröstningen; och förklarade herr talmannen sig finna de härå
avgivna svaren hava utfallit med övervägande ja för deras mening, som
ville till kontraproposition antaga godkännande av herr O. U. B. Olssons
m. fl. reservation.

Jämväl om kontrapropositionens innehåll begärdes likväl votering.
Med anledning härav uppsattes, justerades och anslogs en så lydande
omröstningsproposition:

Den, som till kontraproposition i huvudvoteringen angående statsutskottets
utlåtande nr 205 antager godkännande av herr O. U. B. Olssons
m. fl. vid utlåtandet avgivna reservation, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har till kontraproposition i nämnda votering antagits
godkännande av herr Ollas A. Ericssons m. fl. vid utlåtandet fogade
reservation.

Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 54!

Nej — 50.

Nr 47. 76

Lördagen den 11 juni e. m.

Dyrtidstilllägg
åt befattningshavare
i statens
tjänst.

(Forts.)

Dyrtidstilllägg
åt vissa
lärarinnor
vid fackskolan
för huslig
ekonomi
i Uppsala.

På grund härav uppsattes, justerades och anslogs för huvudvoteringen
en omröstningsproposition av följande lydelse:

Den, som bifaller vad statsutskottet hemställt i sitt utlåtande nr
205, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som innefattas i den av herr O.
U. B. Olsson m. fl. vid utlåtandet avgivna reservationen.

Vid slutet av den häröver anställda omröstningen befunnos rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 62;

Nej — 3 7.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden:

nr 206, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till
kungörelse angående dyrtidstillägg åt diplomatiska och konsulära tjänstemän
;

nr 207, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till
kungörelse angående dyrtidstillägg åt fast anställt manskap vid armén
och marinen m. fl. ;

nr 208, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående dyrtidstillägg
åt biskoparna i Härnösands stift E. F. Lönegren, i Luleå stift
O. Bergqvist och i Växjö stift K. L. Lindberg;

nr 209, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående dyrtidstillägg
åt svenska sjömanspräster i vissa utländska hamnstäder;

nr 210, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående dyrtidstillägg
åt nordiska museets och livrustkammarens personal jämte en i
ämnet väckt motion; och

nr 211, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående dyrtidstillägg
åt befattningshavare vid vissa statsunderstödda anstalter för yrkesundervisning.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande nr 212, i anledning av
Kungl. Maj :ts proposition angående dyrtidstillägg åt vissa lärarinnor
vid fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala samt vid tre läroanstalter
för utbildande av lärarinnor i handarbete.

I detta utlåtande hade utskottet på anförda skäl hemställt, att riksdagen
i anledning av Kungl. Maj :ts förevarande proposition måtte

Lördagen den il juni e. m.

77 Nr 47.

a) medgiva, att åt vissa lärarinnor vid fackskolan för huslig eko- Dyrtidstillnomi
i Uppsala samt vid i utlåtandet nämnda tre statsunderstödda läro- ^j^innor3
anstalter för utbildande av lärarinnor i handarbete finge från och med vid fackskoår
1921 utgå dyrtidstillägg i huvudsaklig enlighet med de allmänna gran- lan för husder,
som gällde beträffande dyrtidstillägg åt övningslärare vid privatläro- lig ekonomi
verk, och jämlikt de närmare föreskrifter, som Kungl. Maj :t kunde för *
tillämpning av sagda grunder finna erforderliga; dock att för lärarinna

vid omförmälda fackskola dyrtidstillägg finge utgå allenast å hälften
av den för varje fall bestämda minimiavlöningen;

b) till bestridande av kostnaderna för dyrtidstillägg åt sagda lärarinnor
anvisa på tilläggstat för år 1921 ett förslagsanslag å 50,000 kronor;

c) förklara, att under år 1922 tillsvidare och intill dess beslut fattats
rörande de medel, av vilka för sagda år kostnaderna för dyrtidstillägg
åt här ifrågavarande lärarinnor skulle bestridas, härför erforderliga
belopp finge utgå av det anslag, som vid sidan av huvudtitlarna kunde
bliva av riksdagen beviljat såsom avsättning å 1922 års riksstat till bestridande
av kostnaderna för dyrtidstillägg åt statens befattningshavare
och pensionärer m. fl.

Herr Ingeström: Herr talman! I det föreliggande utlåtandet
föreslås dyrtidstillägg till vissa lärarinnor dels vid vissa seminarier, dels
ock till lärarinnor vid lanthushållningsseminariet vid Brogård. Då jordbruksutskottet
har att behandla ett liknande ärende beträffande lärarinnorna
vid lanthushållningsseminariet i Rim forsa, är det naturligtvis av
betydelse, att dessa lärarinnors avlöning ställas något så när lika. Kammaren
kommer senare att få behandla frågan om dyrtidstillägg till lärarinnorna
vid skolan i Rimforsa. Nu är det så, att om lärarinnorna vid
Brogård skulle få det dyrtidstillägg, som statsutskottet föreslagit, skulle
de komma att ställas i en avsevärt gynnsammare ställning än lärarinnorna
vid Rimforsa. Jag tillåter mig därför hemställa, att statsutskottets
förevarande hemställan bifalles på så sätt, att lärarinnorna vid Brogård
icke beviljas något dyrtidstillägg, då under sådant förhållande dessa lärarinnors
avlöningsförmåner komma att ungefär jämställas. Utskottets
utlåtande skulle i så fall resultera i en hemställan till riksdagen att medgiva,
att åt vissa lärarinnor vid högre lärarinneseminariet vid Maria
Nordenfelts kvinnliga yrkesskola i Göteborg, Andrea Eneroths handarbetsskola
och seminarium i Stockholm samt föreningen Handarbetets
vänners och Hulda Lundins högre slöjdseminarium i Stockholm för utbildande
av lärarinnor i handarbete må från och med år 1921 utgå dytidstillägg
i huvudsaklig enlighet med de allmänna grunder, som gälla
beträffande dyrtidstillägg åt övningslärarinnor vid privata läroverk,
och jämlikt de närmare föreskrifter, som Kungl. Maj :t kan för tilllämpning
av sagda grunder finna erforderliga.

Samma yrkande kommer att göras i andra kammaren.

Herr förste vice talmannen: Jag skall be helt enkelt att
få yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 47. 78

Lördagen den 11 juni e. m.

Dyrtidstill- (Efter det överläggningen ansetts härmed slutad, yttrade herr tall<läraritmora
raannen> att rörande det nu föredragna utlåtandet yrkats dels att utvid
facksko- £kott:€ts hemställan skulle bifallas, dels ock, av herr Ingeström, att utlan
för hus- skottets hemställan skulle bifallas med den ändring, att åt mom. a)
lig ekonomi gåves följande lydelse:

1 ^C¥ar4sA ”a) medgiva, att åt vissa lärarinnor vid högre arbetslärarinnesemi0
s'' nariet vid Maria Nordenfelts kvinnliga yrkesskola i Göteborg, Andrea
Eneroths handarbetsskola och seminarium i Stockholm samt föreningen
Handarbetets vänners och Hulda Lundins högre slöjdseminarium i Stockholm
för utbildande av lärarinnor i handarbete må från och med år 1921
utgå dyrtidstillägg i huvudsaklig enlighet med de allmänna grunder, som
gälla beträffande dyrtidstillägg åt övningslärare vid privatläroverk, och
jämlikt de närmare föreskrifter, som Kungl. Maj rt kan för tillämpning
av sagda grunder finna erforderliga”.

Sedermera gjorde herr talmannen propositioner enligt dessa yrkanden
samt förklarade sig anse propositionen på bifall till vad utskottet
hemställt vara med övervägande ja besvarad.

Herr Ingeström begärde votering, i anledning varav uppsatte?, justerades
och anslogs en så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad statsutskottet hemställt i sitt utlåtande nr
212, röstar

ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

''Vinner Nej, bifalles herr Ingeströms under överläggningen gjorda
yrkande.

Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 45:

Nej — 41.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden:

nr 213, i anledning av dels Kungl. Maj :ts proposition angående
dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda undervisningsanstalter
jämte i ämnet väckta motioner, dels ock Kungl. Maj :ts proposition angående
kostnaderna för sådant dyrtidstillägg;

nr 214, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till
grunder för tillfällig löneförbättring under ecklesiastikåret 1921—1922
åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt åt kontraktsprostar
och vissa extra ordinarie präster; ävensom

Lördagen den n juni e. m.

79 Nr 47.

nr 215, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till
grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1921—1922 åt dels
kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt åt kontraktsprostar
och vissa extra ordinarie präster, dels ock innehavare av prästerliga
emeritilöner jämte en i ämnet väckt motion.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

Vid förnyad, punktvis skedd föredragning av bevillningsutskottets
betänkande nr 56, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående
tillfällig höjning av postavgiftema ävensom i ämnet väckta motioner,
bifölls vad utskottet i detta betänkande hemställt.

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets betänkande nr 57, i anledning Ändringar i
av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till förordning om ändrad f°,flydelse
av 3 § 1 mom. i förordningen den 6 november 1908 angående ni,tgCn”.
en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper, m. m.

I detta betänkande både utskottet med föranledande av Kungl.
Maj :ts proposition nr 149 och en av styrelsen för Stockholms fondbörs
hos utskottet gjord framställning hemställt, att riksdagen måtte antaga
följande förslag till

förordning om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 6 november 1908
angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper.

Härigenom förordnas, att 3 § i förordningen den 6 november 1908
angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper skall
erhålla följande ändrade lydelse:

. 3 §•

1. Avräkningsnota, varom i 2 § förmäles, skall, där ej nedan annorlunda
stadgas, vid köp förses med stämpel till följande belopp, nämligen:

a) vid köp av aktier, lotter, andelsbevis och delaktighetsbevis 60
öre, då de överlåtna aktiernas, lotternas, andelsbevisens eller delaktighetsbevisens
sammanlagda värde icke överstiger 100 kronor, och därutöver
60 öre för varje påbörjat belopp av 100 kronor.

b) vid köp av obligationer 10 öre, då de överlåtna obligationernas
sammanlagda värde ej överstiger 100 kronor, och därutöver 10 öre för
varje påbörjat belopp av IOO kronor,

dock att, där den ene kontrahenten är fondhandlare och avtalet avslutas
icke för dennes räkning utan i kommission, avräkningsnotan skall
förses,

Nr 47. So

Lördagen den n juni e. m.

Ändringar i
"fondstämpelförordningen”.

(Forts.)

c) vid köp av aktier, lotter, andelsbevis och delaktighetsbevis med
stämpel av 30 öre, då de överlåtna aktiernas, lotternas, andelsbevisens
eller delaktighetsbevisens sammanlagda värde icke överstiger 100 kronor,
och därutöver 30 öre för varje påbörjat belopp av 100 kronor,
samt

d) vid köp av obligationer med stämpel av 5 öre, då de överlåtna
obligationernas sammanlagda värde ej överstiger 100 kronor, och därutöver
5 öre för varje påbörjat belopp av 100 kronor.

Ävenledes skall, där ej nedan annorlunda stadgas, avräkningsnota
vid byte förses med stämpel till följande belopp, nämligen:

e) vid byte av aktier, lotter, andelsbevis och delaktighetsbevis 30
öre, då det värde, som enligt 4 § 4 mom. skall i avräkningsnotan upptagas,
ej överstiger 100 kronor, och därutöver 30 öre för varje påbörjat
belopp av 100 kronor, samt

f) vid byte av obligationer 5 öre, då det värde, som enligt 4 § 4
mom. skall i avräkningsnotan upptagas, ej överstiger 100 kronor, och
därutöver 5 öre för varje påbörjat belopp av 100 kronor.

Med fondhandlare förstås i denna förordning solidariskt bankbolag,
bankaktiebolag och fondmäklare ävensom annan, som driver sådan rörelse
med fondpapper, att han på grund därav är pliktig föra handelsböcker.

4. ---

5. Slutes reportavtal, skall endast den avräkningsnota förses med
stämpel, som gäller den till beloppet större av de båda till reportavtalet
hörande affärerna; och skall stämpelavgiften utgå med femtedelen av
det belopp, som enligt 1 mom. eljest skolat utgöras, i varje fall dock
minst 5 öre.

Skall vid reportavtal icke särskild ersättning erläggas till den andre
kontrahenten i avtalet, äge stämpelplikt icke rum.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1921 och äger giltighet
till och med den 30 juni 1922 med rätt för Konungen att under förordningens
giltighetstid, om särskilda förhållanden det påkalla, förordna
om nedsättande av de i förordningen stadgade avgifter till lägst de belopp,
varmed avgifter i motsvarande fall utgingo enligt förordningen den
15 augusti 1913 om ändrad lydelse av 3 § i ovannämnda förordning den
6 november 1908; dock att de i 3 § 5 mom. meddelade föreskrifter
skola tillämpas först från och med dag, som Konungen efter särskild
prövning bestämmer.

Reservation hade avgivits av, utom annan, herrar K. A. Nilson,
Rosén, Olsson i Ramsta och A. Björkman, vilka ansett, att utskottet icke

Lördagen den n juni e. m.

81 Nr 4Z.

bort avgiva det förslag, som innefattades i 5 mom. av 3 § i utskottets Ändringar i
hemställan. fondstäm pelforord -

Herr Nilson, Karl August: Herr talman! Här är en ny (Forts.)
sak, som inledes med detta utskottsbetänkande. Det är fråga om, att
låta på fondbörsen i Stockholm införa terminsspekulationer i fondpapper.
Såsom av betänkandet synes ha herrar Rosén, Olsson i Ramsta,
Björkman och jag icke ansett oss för vår del kunna vara med om denna
nya princip. Vi utgå nämligen ifrån att den icke är av behovet påkallad.
Inga sådana skäl ha framlagts, vilka giva vid handen, att sådana
terminsspekulationer, varom här är fråga, kunna vara för samhället
lämpliga och nyttiga, och icke heller ha vi ansett, att själva principen
var av den art, att riksdagen bör understödja densamma.

Jag skall icke här ingå på någon längre utläggning vid denna sena
timme. Jag hemställer om avslag å förslaget i vad det rör 5 momentet
av 3 §• Jag tror, att riksdagen och landet äro mest betjänta med detta.

Här är fråga om, visserligen icke att riksdagen skulle stifta en
ny ordning för börshandeln, men att lämna åt Kungl. Maj :t att tillåta
en sådan under vissa förhållanden, om så skulle befinnas påfordrat.

Men då icke några närmare bestämmelser finnas angivna här eller någon
förordning utarbetad eller regler för dessa börsaffärer, utan allt
detta skall lämnas åt framtiden, och man icke vet någonting om huru
det kommer att se ut, ha vi för vår del, såsom jag nyss sade, ansett, att
det icke finnes anledning att bifalla det här föreliggande förslaget i vad
det gäller den av mig angivna punkten, och ber jag därför, herr talman,
att få yrka avslag.

Herr Stendahl: Den föregående ärade talaren har vänt sig mot
själva den princip, som ligger i terminsaffärers införande på effektbörsen,
d. v. s. aktiebörsen, i Stockholm, och han har sagt, att icke några
skäl anförts, som kunna visa, att det kan vara av behovet påkallat eller
nyttigt och på något sätt lämpligt att införa några sådana former för
affärer på fondbörsen. Jag skulle med all bestämdhet våga påstå, att
den ärade talaren därvidlag har uttryckt sig något för säkert. Om han
en liten smula hade studerat de affärer, som han yttrade sig om, hade
han, så vitt jag förstår, tämligen säkert kommit till en alldeles motsatt
uppfattning.

Tåg ber att få påminna kammarens ledamöter om den oerhört våldsamma
hausserörelse, som under krigsåren florerat i synnerhet på aktiemarknaden.
Fondbörsstyrelsen har icke kunnat stoppa denna hausse
på något upptänkligt sätt, ty något medel att stoppa den vilda, obefogade
haussen har icke funnits. Det enda medel, som vi i börsstyrelsen åtminstone
känna till, vore införandet av terminsaffärer, så att baissiärerna
genom terminsspekulationer kunde arbeta emot dem, som gå in för haussen,
och med mindre än att sådana terminsaffärer införas, kan åtminstone
inte jag — det är möjligt, att den föregående talaren kan ange

Första kammarens protokoll 1921. Nr 47.

6

Nr 47. 82

Lördagen den II juni e. m.

Ändringar ■
"fondstämpelförordningen”.

(Forts.)

något annat medel — finna någon möjlighet att operera på Stockholms
fondbörs emot sådana oresonliga haussespekulationer, som här förekommit.
Fondbörsstyrelsens medlemmar ha varit eniga om att den enda
möjliga utvägen är införandet av terminsaffärer, men för att terminsaffärer
över huvud taget skola kunna införas, måste reportaffärer möjliggöras,
och för att reportaffärer över huvud taget skola kunna försiggå,
måste stämpeln sättas ned. Det ligger således här i riksdagens
skön att bestämma, huruvida man verkligen skall kunna få ett medel i
händerna att vid en kommande hausseperiod i tid kunna hindra, att en
sådan kris — ty det är ju faktiskt en kris, som denna hausseperiod har
resulterat i — som den vi nu genomleva på aktiemarknaden, skall kunna
få upprepas.

I anledning av vad jag här anfört ber jag, herr greve och talman,
att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Örne: Herr talman, mina herrar! Jag skall inte alls in låta

mig på själva sakfrågan, huruvida sådana affärer äro lämpliga eller
icke. Jag är inte kompetent att bedöma den saken, och jag tror, att
utskottets flesta ledamöter, liksom de flesta av riksdagens ledamöter,
stå i precis samma position. Men det är ju inte riksdagen, som har att
avgöra i sakfrågan, utan det är Kungl. Maj :t, som skall göra det, och
jag för min del har resonerat som så, att om Kungl. Maj :t efter omsorgsfull
prövning av den föreliggande frågan finner, att terminsaffärer
för närvarande kunna vara nyttiga, så bör icke riksdagen genom
bibehållande av vissa bestämmelser i stämpelförordningen hindra Kungl.
Maj :t att medgiva sådana. Därför har jag gått med på denna sak. Det
finnes enligt min uppfattning absolut ingen anledning för riksdagen att
nu lägga sig i frågan om lämpligheten eller olämpligheten av terminsaffärer.
Den saken kunna vi lugnt överlämna åt Kungl. Maj :t.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Nilson, KarlAugust: Som kammaren behagade finna

av betänkandet, har något förslag i denna sak icke kommit från Kungl.
Maj :t, utan här föreligger en framställning direkt från bevillningsutskottet,
som stöder sin hemställan allenast på en promemoria från Stockholms
fondbörsstyrelse. Det är ett mycket egendomligt förhållande, att
utskottet på en så viktig och så pass vital punkt som denna tar initiativ
till att införa ett helt och hållet nytt system med terminsaffärer. I
själva denna promemoria, som inlämnats av ledningen för Stockholms
fondbörs, säges bland annat: ''”Ärendet är emellertid ännu icke i det
skick, att bestämmelser härom kunna utfärdas. Ett avgörande skäl att
icke nu meddela sådana föreskrifter synes för övrigt vara den omständigheten,
att nuvarande bestämmelser om fondstämpelavgiften torde
omöjliggöra införandet av reportaffärer”, d. v. s. fastän icke några närmare
bestämmelser äro utarbetade och fastän Kungl. Maj :t icke ansett
sig böra taga upp denna sak, skulle bevillningsutskottet dock gå fram med

Lördagen den il juni e. m.

83 Nr 4T.

detta ärende och ålägga Kungl. Maj :t att vidtaga åtgärder i detta av-Ändringar i

seende. lelförlld Det

är bestämt ingen brådska med denna sak, utan den kan säkert „i„gen.«

ligga till sig, tills Kungl. Maj :t fått överse saken och funnit lämpligt (Forts.)
att lägga fram den för riksdagen.

Jag ber att få vidhålla mitt yrkande.

Herr förste vice talmannen: I egenskap av utav Kungl.

Maj :t tillsatt ordförande i styrelsen för fondbörsen i Stockholm, skall
jag be att få yttra några ord.

Beträffande ärendets formella behandling förhåller det sig på så
sätt, att när denna fråga kom upp, hade bankinspektören redan avgivit
sitt förslag till ny förordning angående fondstämpeln. På grund av ett
missförstånd trodde han, att han i det förslag, som han avgivit, hade
föreslagit sådana bestämmelser, att han kunde tillmötesgå den framställning,
som gjordes från fondbörsstyrelsen. Då så icke var förhållandet,
var det nödvändigt för att få saken klar att gå den väg, som
man bär har gått. Den är ju formellt fullt riktig, och jag kan inte se,
att man av den anledningen skulle kunna ha något skäl att avslå bevillningsutskottets
framställning. Bevillningsutskottet har ju full rättighet
att begagna motionsrätt för att väcka förslag i ärendet.

Vad själva saken beträffar, tror jag nog, att de, som haft den om
hand, i någon mån kunna bedöma lämpligheten och nyttan av införandet
av terminsaffärer. Herr Stendahl har ju angivit vad som legat till
grund för framställningen. Man har försökt att genom terminsaffärer
för framtiden undvika dessa orimliga hausserörelser med sedan åtföljande
baisserörelser, som vi hava, och vi anse, att det skulle ligga ett
regulativ däri, att vi skulle få terminsaffärer. Nu står det i förordningen,
att terminsaffärer få införas på börsen. Det är endast Kungl.

Maj :t, som skall avgöra, när och hur det skall vara. Vad ärendet beträffar,
äro vi inom fondbörsstyrelsen alldeles på det klara med,
huru vi själva för vår del vilja hava organisationen, men de åtgärder,
som vi vilja vidtaga på fondbörsen, kunna vi icke vidtaga, förrän vi fått
besked från Kungl. Maj :t, och Kungl. Maj :t har icke hunnit avgiva
några föreskrifter härför före propositionstidens utgång.

Vad själva saken beträffar, påstår herr Nilson från Kristinehamn,
att det är alldeles onödigt, det är ingen brådska o. s. v. Ja, man har
nu hållit på med detta flera år, och nu bär man funnit, att förhållandena
äro sådana, att man borde på allvar taga itu med saken. Om herrarna
läsa de papper, som här föreligga, se herrarna, att vi haft fondbörschefen
ute för att studeta förhållandena på de utländska börserna, och han själv
är mycket försiktig, då det gäller att gå fram på denna väg. Det är
endast två terminsaffärer, som han tänkt på, nämligen report- och prolongationsaffärerna.
Prolongationsaffären är bara en vanlig prolongation.
Det är endast ett avtal, som förlänges — det är alltihop. Reportaffären
är en av de säkraste terminsaffärer, som man kan tänka sig.

Nr 47. 84

Lördagen den 11 juni e. m.

Ändringar i Jag vill taga ett exempel. Om A. köper i dag av B. Grängesbergsaktier,
”fondstäm- m}g säga, efter en kurs av 275 kr. med likvid ultimo juni, och priset
^ningen”" P;* dem då är 260 kronor, har A. sålunda gjort ett dåligt köp. Han har
(Ttfrts.j dock i alla fall tilltro till papperet och vill försöka bibehålla denna
chance. Då träder en tredje person emellan, låt oss kalla honom C.,
och köper A:s papper efter en kurs av 260 d. v. s. efter likvidationskursen
och satsar alltså pengarna, och C. säljer sedan papperen till
nästa termin till A till precis samma pris, som han köpt dem, med ett
tillägg, som ungefärligen motsvarar räntan, själva reporten. Låt oss
säga, att han åtager sig att betala 265. Detta är bland de säkraste affärer,
som man kan tänka sig, och de finnas på alla börser, och jag kan
icke se, varför man skall draga sig för att införa dem på Stockholms
fondbörs. Det är också en mycket försiktig början, men det har dock
en mycket stor betydelse, och enligt min uppfattning bidraga terminsaffärerna
att åt själva fondbörsen giva mera stadga, än vad tidigare
varit fallet.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Rosén: Det är ganska anmärkningsvärt, att oaktat fond börsstyrelsen

redan i början av mars månad ingick till Kungl. Maj :f
med begäran om den önskade ändringen, Kungl. Maj :t icke har förelagt
riksdagen denna fråga. Man hänvisar till, att propositionstiden
utgått, men så vitt jag kunnat finna, har Kungl. Maj :t inkommit med en
hel massa propositioner sedan dess.

Vi både inom utskottet en sakkunnig, som skulle upplysa om vad det
var för slags affärer, det här var fråga om, och han sade bl. a., att det
var en mycket invecklad historia, som man icke så lätt kunde sätta sig
in i. Han nämnde i förbigående att han i en detektivroman läst om
terminsaffärer på Newyorks fondbörs, men han tilläde, att i verkligheten
förekomma där inga sådana affärer. Nu skola de dock införas
i Stockholm. Det var en ledamot av utskottet, som sammanfattade sin
uppfattning om förslaget så, att det var meningen att bereda ”misslyckade
aktiejobbare en konstgjord andhämtning”. Jag tror, att den mannen
hade ganska rätt. Då det förhåller sig så, som herr Örne sade, att
de flesta icke förstå denna fråga, anser jag att det är klokast att kammaren
avslår utskottets hemställan.

Herr förste vice talmannen: Jag hoppas, att kammaren

icke på grund av att den lyssnat på sådant nonsens avslår bevillningsutskottets
hemställan. Herr Rosén talar bär om en sakkunnig i utskottet,
men jag vill såga, att det fanns ingen sådan sakkunnig. Jag hade lovat
att ställa börschefen till herrarnas inom bevillningsutskottet disposition,
men om man kallar en sådan person sakkunnig, som herr Rosén syftar
på, då förvånar det mig icke, att man kan få sådana förvirrade begrepp
om själva saken, som den ärade talaren ''tydligen har fått.

Lördagfeft den II juni e. m.

85 Nr 47.

Herr Stendahl: Det skall vara mig ett sant nöje att stå min Ändringar i

ärade kollega på norrlandsbänken till förfogande med en lektion i ter- "fondstämminsaffärer,
som säkert skall komma att ändra hans ståndpunkt. ^ningen" "

(Forts.)

Överläggningen förklarades härmed slutad, varefter i enlighet med
därunder framkomna yrkanden gjordes propositioner, först på bifall
till vad utskottet i det nu ifrågavarande betänkandet hemställt samt vidare
på bifall till utskottets hemställan med den ändring, som förordats
i den av herr K. A. Nilson m. fl. vid betänkandet avgivna reservationen;
och förklarades den förra propositionen, vilken förnyades, vara med
övervägande ja besvarad.

Föredrogos ånyo bankoutskottets utlåtanden:

nr 65, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till
kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst, i vad den angår pensions- och indragningsstatema,
jämte i ämnet väckta motioner m. m.; och

nr 66, i anledning av framställningar om dyrtidstillägg åt befattningshavare,
anställda hos riksdagen eller i dess verk.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

■Föredrogs ånyo jordbruksutskottets utlåtande nr 75, i anledning av DyrtidstillKungl.
Maj ds proposition med förslag till kungörelse med allmänna lägg åt jordgrunder
för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst jämte
i ämnet väckta motioner, allt i vad rör jordbruksärenden. derlydande

befattnings I

detta utlåtande hade utskottet yttrat: hörare ista ”Statsutskottet

har i utlåtande nr 205 i anledning av förevarande trns tjänst.
proposition och motioner avgivit förslag angående allmänna grunder för
dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst med undantag dock
bland annat i vad angår de under jordbruksdepartementet hörande befattningshavare.

Med anslutning beträffande under jordbruksdepartementet hörande
befattningshavare i statens tjänst i tillämpliga delar till vad statsutskottet
i sitt berörda utlåtande anfört och hemställt, får jordbruksutskottet
hemställa, att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj :ts förevarande
proposition och med avslag å ovanberörda i ämnet väckta motioner i vad
de hänvisats till jordbruksutskottet godkänna det vid statsutskottets ovanberörda
utlåtande nr 205 fogade förslag till kungörelse med allmänna
grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst, att i tilllämpliga
delar gälla jämväl under jordbruksdepartementet hörande befattningshavare.
”

Nr 47. 86

Lördagen den II juni e. m.

Dyrtidstilllägg
åt jordbruksdepartementet
underlydande

befattningshavare
i statens
tjänst.

(Forts.)

Herr Ingeström: Herr talman! Då andra kammaren icke

''fattat sitt beslut i överensstämmelse med statsutskottets utlåtande nr
205, tillåter jag mig hemställa, att i jordbruksutskottets utlåtande klämmen
måtte få följande lydelse:

att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj :ts förevarande proposition
och med avslag å ovanberörda i ämnet väckta motioner i vad de
hänvisats till jordbruksutskottet godkänna det förslag till kungörelse
med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens
tjänst, som av innevarande års riksdag må varda godkänt, att i tillämpliga
delar gälla jämväl under jordbruksdepartementet hörande befattningshavare.

1.

Efter härmed slutad överläggning gjordes propositioner, först på
■bifall till vad utskottet i det nu föredragna utlåtandet hemställt samt
vidare, i enlighet med herr Ingeströms yrkande, på bifall till utskottets
hemställan med de ändringar, att orden ”vid statsutskottets ovanberörda
Utlåtande nr 205 fogade” utelämnades och att näst efter orden ”statens
tjänst” inskötos orden ”sona av innevarande års riksdag må varda godkänt”
; och förklarades den senare propositionen vara med övervägande
ja besvarad.

Föredrogos ånyo jordbruksutskottets utlåtanden:
nr 76, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående kostnaderna
för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst, f. d. befattningshavare
i statens tjänst m. fl. pensionärer samt pensionsberättigade
änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst m. fl., i
vad rör jordbruksärenden;

nr 77, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående tillskott
till dyrtidstillägg för lantbruksingenjörer;

nr 78, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående tillskott
till dyrtidstillägg för vissa lantmätare;

nr 79, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående dyrtidstillägg
åt distriktsveterinärer;

nr 80, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående dyrtidstillägg
åt vissa lärare vid lantmannaskolor och lanthushållsskolor
samt lantbruksskolor ävensom en i ämnet väckt motion ;

nr 81, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående anslag
till Fredrika Bremerförbundets lanthushållningsseminarium å Rimforsa;
och

nr 82, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående dyrtidstillägg
åt lärarinnepersonalen vid Fredrika Bremerförbundets lanthushållningsseminarium
å Rimforsa.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

Söndagen den 12 juni.

87 Nr 47.

Justerades ytterligare protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens
sammanträde avslutades kl. 2,21 på natten.

In fidem

A. v. Krusenstjerna.

Söndagen den 12 juni.

Kammaren sammanträdde kl. 8 e. m.

Anmäldes och bordlädes statsutskottets utlåtanden och memorial:
nr 227, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående godkännande
av tullverkets utgiftsstater för är 1922 m. m. jämte i ämnet väckta
motioner;

nr 228, i anledning av Kuhgl. Maj :ts i statsverkspropositionen under
femte huvudtiteln gjorda framställning angående anslag för gäldande
av kostnader för tillämpningen av lagen om arbetstidens begränsning;

nr 229, i anledning av Kungl. Majts i statsverkspropositionen gjorda
framställning om anvisande av anslag till riksdags- och revisionskostnader; nr

230, i anledning av Kungl. Maj ds framställning om anslag till
återbetalning av vissa under titeln ”Förlag till statsverket” anvisade
medel ;

nr 231, i anledning av Kungl. Maj ds framställning angående avsättning
för år 1922 till statsverkets fond av rusdrycksmedel;

nr 232, i anledning av Kungl. Maj ds förslag om beredande av medel
ur statsverkets fond av rusdrycksmedel för bestridande av vissa utgifter
jämte i ämnet väckta motioner;

nr 233, i anledning av Kungl. Maj ds förslag om återbetalning av
vissa till rörelsekapital för statens kristidskommissioner anvisade anslag
jämte i ämnet väckta motioner;

nr 234, i anledning av väckt motion om utredning rörande möjligheterna
till uppskjutande av vissa statsutgifter; och

nr 235, angående beviljande för innevarande års riksdag av visst
belopp till gratifikationer åt tjänstemän hos statsutskottet.

Föredrogos statsutskottets memorial:

nr 217, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut angående ersättning
åt statens järnvägar för genom taxenedsättning förorsakad inkomstminskning.

Den föreslagna voteringspropositionen godkändes.

Nr «. 88

Söndagen den 12 juni.

nr 218, angående ersättning åt särskilt anlitade biträden hos statsutskottet.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Föredrogos, men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran statsutskottets
utlåtanden nr 219—226 samt bevillningsutskottets betänkande
nr 58.

Föredrogos bevillningsutskottets memorial:

nr 59, angående ersättning åt av utskottet vid behandling av vissa
ärenden anlitade biträden; och

nr 60, angående särskild ersättning åt tjänstemän hos utskottet.
Vad utskottet i dessa memorial hemställt bifölls.

Justerades protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens
sammanträde avslutades kl. 8,10 e. m.

In fidem

A. v. Krusenstjerna.

Stockholm 1921. Tryckeri A.-B. Thule.