RIKSDAGENS PROTOKOLL
ProtokollRiksdagens protokoll 1920:38
,i> • /
RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1920. Andra kammaren. Nr 38.
Lördagen den 10 april.
Kl. 11 f. in.
§ 1.
nr i It™ ^ta^VTiirlet TfwrssPn avlämnade Kungl. Maj;ts skrivelse,
or 412, med tillkännagivande att bebådade framställningar till riksdagen
angående anslag å 1920 års tillägg&stat och 1921 åis riks.
stat till uppehållande av verksamheten vid en statens tryokeriexpeclition
icke komma, att föreläggas riksdagen.
Denna skrivelse bordlädes på begäran.
§ 2.
i öredrogos var för sig följande på kammiarens bord liggande
motioner; och hänvisades därvid
till statsutskottet motionerna:
nr 373. av herr Nilsson i Landeryd m. fl.:
nr 374, av herr Berggren m. fl.;
nr 375, av herrar Röing och Hamrin; och
nr 376, av herr Björck i Jönköping.
Vidare föredrogs motionen nr 377 av herr Björck i Jönköpingj
överlämnades densamma, i vad den anginge pensions- och indragmngssta
ter na, till hank outskottet, såvitt den rörde jordbruksarenden,
till jordbruksutskottet och i övrigt till statsutskottet.
Härefter föredragos och remitterades till statsutskottet motionerna: -
nr 378, av herr Björck i Jönköping m. fl.; och
nr 379, av herrar Jungnell och Berggren.
V,kl °u »ked,rl föredragning av motionen nr 380 av herrar Jensen
och Kjellberg hänvisades densamma, i vad den avsåge jordbruksarenden,
till jordbruksutskottet och i övrigt till statsutskottet.
Slutligen föredrogos- Övriga pa- bordet liggande motioner; och
överlämnades därvid:
Andra kammarens protokoll 1920. Nr 38. i
Kr 2
Lördagen den 10 april.
till bevillningsutskottet motionerna:
in- 381, av herr Nyländer m. fl; och
nr 382, av herr Jönsson i Boa in. fl:
till ibankoutskottet motionerna:
nr 383 och 384 av herr Bäcklund ni. fl;
nr 385 av herr Eriksson i StockoMm m. fl:
nr 386. av herr Kant m. fl: och
nr 387, av herr Pettersson i Södertälje;
till behandling av lagutskott motionen nr 388 av herr Hammarskjöld;
till
jordbruksutskottet motionerna:
nr 389, av herr Liibeck m. fl;
nr 390, av herr Molin i Dombäcksmark;
nr 391, av herr Nilsson i Landeryd in. fl: och
nr 392, av herr Bäckman m. fl;
till andra särskilda utskottet, motionerna:
nr 393, av lien- Eden m. fl;
nr 394, av herr Hamrin;
nr 395, av herr Lindman m. fl;
nr 396,_404, av herrar Lindman och Nilsson i Bonarp;
■ nr 405, av herrar Hage och Alvin;
nr 406, av herrar Andersson i Grimbo och Ericson i Obergad
nr 407, av herr Forssell m. fl;
nr 408, av herr Sköld:
nr 409, av herr Karlsson i Gasabäck;
nT 410. av herr Osberg; och
nr 411. av herr Ljungkvist;
till jordbruksutskottet motionen nr 412, av herr Norman m. fl.;
samt
till bankoutskotfaet motionerna nr 413 och 414 av herraT Thore
och Bökehtnd.
§ 3.
Första lagutskottets utlåtande nr 24, som nu föredrogs, bordlädes
åter.
förfil#™ Och 10 april.
3 \>HK.
§ 4.
m Jl€n'' statsrådet Z/anssoM avlämnade Kung], Ma.j:ts proposition,
nr Hd angående tillfällig löneförbättring under nr 1021 för viss
personal vid armén.
Nämnda proposition bordlädes.
§ u.
a/,1''1-1 avgörande förelåg först konstitutionsutskottets utlåtande,
i anledning av vackt motion angående första kammarens avsicailanae
och införande av enkammarsystem.
, ,} e? inom andra kammaren vackt och till konstitutionsiitskot
tethanvisad
motion, nr 148, hade herr Hage m. fl. hemställt, att riksdagen
ville principiellt uttala sig för första kammarens avskaffande
och införande av ett enkammarsystem samt hos Kung], Maj:t be-m
‘
- I» « ** U*
n^n riÄ»^5rieftonllreV,ran<fe Ä «,!
Sedan utskottets hemställan blivit uppläst, yttrade:
Herr Hage: Herr talman, mina herrar. Det är ju icke myckel
roligt att uppträda i kammaren i eu sådan fråga som denna* där
utsikterna aro sa små att vinna något. Jag skall därför ej besvära
kammaren med ett längre försvar för motionen. Jag anser likväl
ft h- tr°tSrdel ati« utskottet enhälligt har förklarat att motionen
ad i TiksdaSfS Paig,rUKd nr!’ att Mgan så nyligen är behand•
Vi •• . — det bor tillåtas mig att säga några ord Och
Sfrk " t* sal''skll,t »^ hänsyn till det förhållandet, att i Danmark
vart södra grannland, har ju just nu i dessa dagar det social
rSbliktlSkT«Pa?etfram
med.den Parollen: enkammarsystem,
deÄl\ tf restallf11-18''- att m{ör ett sadant faktum kunde
det åtminstone finnas anledning att man skulle kunna här i den svenska
Jt- fran de högersocialistiska medlemmarna gå med på
ett tillstyrkande av motionen, när man kan påvisa det faktum att
P‘‘ ta och kommer i valSe»
^system. k '' 86 fram pa dessa & fram för enkam
vet
Ja8'' visserligen, att det finns många, som säga att den
ÄrK T dCt Här är ?åga -°m att bortoperera, den är icke
deri ramla forsta kammaren. För ram del vill jag dock saga att
hnSE of* T •Jiaan oetyga’ ,att denna första kammare solk vi
a har pa andra sidan gången, den är den gamla första kammaren
Awj. införande.
av enkamwarsysteril.
Nr 38. 4
Ang. införande
av enkammarsystem.
(Forts.)
Lördagen den 10 april.
Det är iu givet, att genom vissa bestämmelser, som kommit till stånd
har naturligtvis sammansättningen av denna kammare blivit något
annorlunda, än vad den varit förut. Men i stort sett kan man dock
fortfarande påstå, att denna kammares karakter av bromsipstitutioip
den existerar dock fortfarande. Och fortfarande maste man wk
konstatera det förhållandet, att denna kammare dock ar sedan ocn
det på grund av det sätt, varpa den kommit till, att den giver en
ökad representatation åt vissa medborgare i samhallet Den giver
alltså icke samma representation åt alla medborgare utan just dai
igenom att det finns vissa bestämmelser om medelbara val genom
landstingen, vidare bestämmelsen om 27 ars ålder för val till lands
tingen och censusbestämmelserna och slutligen dangenom att skattestrecket
icke fullständigt borttagits vid kommunala val och alltea
icke heller vid landstingsval, så maste man konstatera d
faktum, att denna första kammare fortfarande ar en representation
för de mera burgna samhällslagren, en mer representation «
givit vissa samhällslager utöver den man vill ge andra samhalls
kategoner.
utgångspunkt och utan att förlänga diskussionen
skall jag för min dfl be att få yrka bifall till den av mig vackla
motionen.
Herr Larsson i Västerås: Herr talman# Det tjänar icke
någonting till att taga upp till saklig diskussion forstakammarproblemet
med hänsyn till det läge, vari frågan befinner sig i riksdagen.
Jag hänvisar endast till det förhållandet, som utskottet tilL
låtit sig anföra såsom skäl för avslag pa motionen, nämligen att de
bär frås-an ingick i överenskommelsen 1918. .
Herr Hage erinrade om att det socialdemokratiska partiet i Danmark
på sitt program tagit upp enkammarsystemet och nu amnar ga
fram för det. Jag vill då till herr Hage saga, att jag ar förvissad,
att det socialdemokratiska arbetarpartiet i Svengcnogkemmex åt
taga upp förstakammarproblemet, nar den aden kommer
Herr talman! Under hänvisning till vad utskottet anfört s
utlåtande, hemställer jag om bifall till utskottets förslag.
Vidare anfördes ej. Efter av herr talmannen givna proposdtioner
dels på bifall till utskottets hemställan, dels ock pa avslag dåra
samt bifall i stället till den i ämnet väckta motionen blev utskottet,
hemställan av kammaren bifallen.
§ 6.
Vid härpå skedd föredragning av konstitutionsutskottets: utlå,
r1fl nr 91 i anledning av väckt motion om ändring av vissa, panter
i riksdagsordningen biföll kammaren utskottets däri gjorda
hemställan.
Lördagen den 10 april.
0 Nr 88.
§ 7.
A föredragningslistan fanns härefter upptaget konstitutionsutskottets
utlåtande, nr 22, i anledning av väckt motion om ändrad
lydelse av § 9 riksdagsordningen.
I en inom andra kammaren väckt och till konstitutionsutskottet
hänvisad motion, nr 35, både herr Vennerström hemställt, att riksdagen
ville som vilande till vidare grundlagsenlig behandling antaga
följande ändrade lydelse av § 9 riksdagsordningen:
Till ledamot i första kammaren kunna endast väljas i kommunernas
allmänna angelägenheter röstberättigade män och kvinnor,
som uppnått 35 års ålder.
Utskottet hemställde, att förevarande motion icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
: Efter föredragning av utskottets hemställan anförde:
Herr Venner ström: I denna motion har jag hemställt
om avskaffande av bestämmelsen om 3,000 kronors inkomst eller
äganderätt till fastighet, värd 50,000 kronor, såsom villkor för valbarhet
till första kammaren. Utskottet har för avslag anfört samma
motivering som beträffande herr Hages motion. Jag kan förstå, att utskottet
i det senare fallet anför den motiveringen, att man skulle
rubba den senast antagna, synnerligen stora författningsreformen,
ty första kammaren är ju därvidlag ett av de viktigaste kardinalproblemen,
men jag kali absolut icke gilla, att man genom denna
reform skall vara urståndsatt att förändra tämligen obetydliga detaljer,
som ingå i den gamla nu gällande författningen. Jag anser,
att denna fråga är en detaljfråga, som bör ses ur praktisk synpunkt,
och här föreligga synnerligen stora, rent praktiska skäl för att avskaffa
de föreskrivna villkoren för valbarhet till första kammaren.
Vi känna från valet förlidet år, hurusom de vållade olika partier
mycket stora olägenheter. Det gäller de socialdemokratiska partierna,
och det gäller även bondegrupperna, för vilka det uppstod
vissa förtretligheter, sa att de i en de! fall icke erhöllo den representation,
d. v. s. de personer, som de ansågo vara lämpliga för inval
till första kammaren.
Ur rent. praktisk synpunkt, och då det förefaller mig, att man
icke av enbart partipolitiska skäl hör avslå denna motion, tillåter
jag mig yrka bifall till densamma.
Herr Larsson, i Västerås: Ja, herr talman! För min del
kan jag instämma med motionären däri, att de ifrågavarande bestämmelserna
äro olämpliga och att de böra fortast möjligt undanröjas.
Som jag tidigare påpekat, kan man dock för närvarande ingenting
gorå åt den saken; men även den torde, förmodar jag, komma upp
i sinom tid.
Ang. valbarhet
till riksdagens
första
kammare.
Nr 38. 6
Lördagen den 10 april.
Ang. valbarhet Jag anhåller att under hänvisning till utskottets utlåtande få
till riksdagens yrka kilajll till vad utskottet hemställt.
första
i((Forts.) Sedan överläggningen härmed förklarats avslutad samt herr
talmannen givit propositioner dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på avslag därå samt bifall i stället till den i ämnet
väckta motionen, blev utskottets hemställan av kammaren bifallen.
§ 8.
Konstitutionsutskottets utlåtande, nr 23, i anledning av väckta
motioner om ändringar i § 16 av förordningen om kommunalstyrelse
på landet och § 12 i förordningen om kyrkostämma m. m. föredrogis
härpå; och biföll kammaren därvid utskottets hemställan.
§ 9.
Ang. ändring Vidare förekom till behandling konstitutionsutskottet» utlåtani
kommunal- nr 24, i anledning av väckt motion om ändring i vissa hänlagarna.
av gällande kommunallagar.
I eu inom första kammaren väckt, till konstitutionsutskottet
hänvisad motion, nr 150, hade herr Lindhagen hemställt, att riksdagen
— för främjande av bostadsfrågan, skogshushållningen och
andra viktiga ändamål — ville för sin del besluta eller bos regeringen
begära förslag till sådana ändringar i gällande kommunallagar,
att ''kvalificerad majoritet icke vidare skulle erfordras för beslut om
inköp av fast egendom, även där inköpet ej avsåge genomförande av
fastställd stadsplan eller tomtindelning, samt att för sådant fall
finge med vanlig majoritet beviljas anslag för ändamålet, även om
medel därtill skulle anskaffas genom upplåning.
Utskottet hemställde, att förevarande motion icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Vid utlåtandet var emellertid fogad reservation av herrar Schlyter,
Thulin, Ljunggren, Larsén, Hallén, Zander, Hansson i Gärda,
Leander och Hansson i Sölvesborg, som, ansett, att utskottet i anledning
av förevarande motion bart hemställa, att riksdagen — för
främjande av bostadsproduktionen, skogshushållningen och andra viktiga
''ändamål — ville för sin del besluta att hos Kungl. Maj:t begära
förslag till sådana ändringar i gällande kommunallagar, att kvalificerad
majoritet icke vidare skulle erfordras för beslut inom kommunal-,
municipal- och stadsfullmäktige om inköp av fast egendom,
även där inköpet ej avsåge genomförande av fastställd stadsplan eller
tomtindelning, samt att för sådant fall finge med vanlig majoritet
beviljas anslag för ändamålet, även om medel därtill skulle anskaffas
genom upplåning.
Utskottets hemställan upplästes, varefter ordet begärdes av
Lördagen den 10 april
\r 3H.
Herr H a 11 é n, som .yttrade: Herr talman, mina herrar! Det
föreliggande utskottsutlåtandet nr 24 behandlar, såsom kammaren
torde se, en motion av herr Lindhagen, i vilken han begär, att närmast
§ 21 i kommunalstämmoförordningen på landet och de därav
härledda bestämmelserna i motsvarande kommunalförordningar måtte
erhålla den ändring, att beslut med kvalificerad majoritet icke skall
erfordras, när det gäller fråga om inköp av fast. egendom, även där
köpet icke avser genomförandet av fastställd stadsplan eller tomtindelning,
utan det skall räcka med enkel majoritet, även om medlen
skola anskaffas genom upplåning.
Utskottet säger nu helt kort och gott, att det anser fortfarande
samma skäl som de förlidet år anförda tala emot i motionen föreslagna
åtgärder. Jag vill då taga mig friheten erinra kammaren
•om att man kan med samma formulering säga, att riksdagens andra
kammare bör i år ha samma skäl för att avslå utskottets utlåtande
och bifalla den till detsamma fogade reservationen, som förelågo för
. kammaren förlidet år: ty, såsom herrarna behagade erinra sig. var
det så, att andra kammaren i fjol godtog den reservation, som även
i år är fogad till utskottets utlåtande, och den gjorde det alldeles .säkert
på goda grunder. Man ansåg nämligen, att när vid 1907 års
reform av kommunallagarna införandet av den 40-gradiga skalan
verkställdes, så fanns det verkligen ett visst behov av att man i vissa
frågor av större ekonomisk betydelse hade garanti för, att det fanns
ett verkligt folkflertal inom kommunen, som stod på majoritetens
sida,. Det hade man då icke alltid genom röstsiffrorna, i ty att det
kunde hända, att även t. o. in. ganska höga röstetal uppburos av en
minoritet; men i och med detsamma den graderade röstskalan bortfallit,
är det klart, att den majoritet, som genom per capita-omröstningen
åstadkommes, är en verklig majoritet och icke en sådan, som
ofta var fallet under den 40-gradiga skalans herravälde. Därför är
kravet på kvalificerad majoritet i dessa fall icke längre aktuellt.
Och vidare är detta behov av större rörelsefrihet för kommunerna
■här alldeles uppenbart, just därför, såsom herr Lindhagen säger och
•reservanterna också anse. att icke blott stads- utan lika mycket landskommunerna
ha ett stort behov att kunna utan alltför stora svårigheter
förvärva erforderlig mark. Det kan man ju nu endast, när det
fäller stadsplan och tomtindelning. Men, låtom oss saga, att man
i ett stadssamhälle vill förvärva en större egendom, som icke ligger
inom stadsplanen, skall man då kanske på grund av mycket grundliga
motiv från en del motståndares sida vara tvungen samla två
-tredjedels majoritet inom stadsfullmäktige? Eller om vi tänka oss
ute på landet i en kommunalfullmäktigeförsamling, där man vill
inköpa en egendom, antåg t. ex. till ålderdomshem, eller'' man vill
inköpa en tomt till skoländamål eller sådant, skall man då vara
tvungen att här samla ihop till två tredjedels majoritet? Klart är,
att detta i sådana här frågor- är en särdeles tungrodd apparat. När
vi nu i stället kräva, att det skall vara tillräckligt med enkel majoritet,
så kan detta ingalunda sägas vara en lättsinnig åtgärd; ty det
förstår en och var, att icke faller det en kommuns ansvariga med
-
ändring
i kommunal -lagarna.
(Ko rta.)
Kr 38. 8
Lördagen den 10. april.
Ang.'' ändring lemmar ; iu ratt ,för ett kommunalt beslut på så päsfe lång räckvidd
''* tomviunal- ^ i^köp av- fast egendom på något sätt bara tänka på ögonblickets
n?°™T fördelar. Det .ligger ju i regel icke . en ögonblicklig fördel i ,ett
0 ‘ egendomsköp för en kommun, utan det är saker, som ligga på längre
sikt i framtiden. Sålunda, alla invändningar i den riktningen, att
plan på det sättet skulle låta tillfälliga majoriteter ledas av mycket
kortsynta och tillfälliga motiv, böra kunna lämnas ur räkningen.
\ i;..Jag vill också såsom ett sista argument för reservanternas ståndpunkt
erinra om att vi icke biträtt herr Lindhagens motion oförändrad,
utan i år liksom i fjol gjort den skillnaden, att denna befrielse
från kravet på två tredjedels majoritet skall endast gälla i representativa
församlingar, sålunda städs-, kommunal- och municipalfullmäktigeförsamlingar.
Man har alltså erinrat om att i en
vanlig kommunalstämmo- eller kyrkstämmoförsamling, där möjlighet
finnes för mycket skiftande sammansättning från den ena gången
till den andra, där kan ju tänkas, att tillfälliga majoriteter skulle .
kunna förrycka en kommuns ekonomiska struktur eller allmänna utveckling;
men förhållandet blir helt annorlunda i en representativ
församling. Där finnes garanti för en ständig kontinuitet i ärendenas
handläggning, och naturligtvis äro också den största ansvarskänslan
och sakkunskapen där tillfinnandes. Jag anser just denna
ändring i herr Lindhagens motion vara en garanti av så pass värdefull
natur, att den bör kunna säkerställa vår ståndpunkt i frågan.
Jag vädjar därför till kammaren att nu liksom i fjol biträda
reservanternas förslag, till vilket jag, herr talman, ber att få yrka
bifall.
Herr Molin i Dombäcksmark instämde häruti.
Vidare anförde:
Herr Persson i Tofta: Herr talman! Jag skall i motsats
till den föregående ärade talaren be att få yrka bifall till utskottets
förslag.
Det var icke längre sedan än år 1918, vid dess urtima riksdag,
man hade anledning att taga närmare ståndpunkt till dessa spörsmål.
Vid detta tillfälle beslöt man icke allenast att bibehålla bestämmelserna
om kvalificerad majoritet för de ärenden, varför tidigare
sådan majoritet varit föreskriven, utan man beslöt även att utsträcka
och vidga kraven i detta avseende. På tal om det av Kungl. Maj :t
föreslagna kravet på utsträckt kvalificerad majoritet säger tredje
särskilda utskottet, »att det i huvudsak har funnit de av Kungl.
Maj:t framlagda ändringsförslagen välgrundade och ägnade att i
sin mån skapa betingelser för en sund och besinningstid! verksamhet
på det kommunala området.» Då utskottet säger »i huvudsak», avses
därmed det undantag, som gällde utsträckningen av området för
kommunalfullmäktigeinstitutionen.
Lördagen den 10 april.
V iNr 88.
Det förefaller mig. som om vi hade för litet erfarenhet på detta
område för att redan genomföra ändringar. Jag hade väntat av herr
Hallén, att han skulle framdragit exempel på nagla särskilda olägenheter
som följa med kravet på. kvalificerad majoritet, men det
gjorde han icke. Han rörde sig egentligen endast med tänkta olägenheter
och rena konstruktioner.
När utskottet för övrigt behandlar en liknande fråga i sitt utlåtande
n:r 25, föreligger där icke många reservationer, utan flertalet
av reservanterna vid detta betänkande (nr 24) ha. gått med på
utskottets ståndpunkt i betänkandet nr 25. Det säges där, att 1918
års riksdag väsentligen utsträckt användningen av kvalificerad majoritet
vid beslut angående kommunala utgifter, och då konstitutionsutskottet
finner de år 1918 till stöd för denna utsträckning anförda
skäl fortfarande äga giltighet, anser sig utskottet icke kunna tillstyrka
ett förslag, som skulle gå i direkt motsatt riktning. Jag
tycker, att dessa skäl tala även för bifall till konstitutionsutskottets
utlåtande nr 24.
Jag tror, att det är skäl att vara en smula försiktig härvidlag.
Jag tycker mig nämligen förmärka en viss tendens av de kommunala
beslutande organisationerna att numera icke vara så försiktiga,
när det gäller att belasta framtiden med lån som de varit tidigare.
Förr voro verkligen de kommunala myndigheterna rädda för skuldsättning,
men så är icke alltid fallet nu.
Det är också någonting annat, som jag på sina håll tyckt mig
förmärka: det förefinnes en viss övertro på fördelen för eu kommun
av att .skaffa sig fastigheter.
När herr Hallén säger, att det icke gärna kan falla de ansvariga
beslutande in att av kortsynta motiv inköpa fastigheter, kan det
med samma skäl sägas, att det av dessa beslutande myndigheter
också kan förväntas, att man icke av kortsynta bevekelsegrunder
motsatte:'' sig behövliga fastighetsköp. Förhåller det sig verkligen
så, att ett trängande behov föreligger, då behöver det icke vara så
ofantligt svårt att skaffa kvalificerad majoritet för sådana beslut.
Jag anser som sagt, att man ännu så länge hör iakttaga viss försiktighet
på detta, område, och skall därför, herr talman, be att få
yrka. bifall till utskottets förslag.
Herr Larsson i Västerås: Herr talman! Oaktat jag icke
varit i tillfälle att deltaga i behandlingen inom utskottet av detta
ärende och icke heller i det nästföljande, som behandlar ungefär
enahanda ämne, skall jag ändå be att få säga ett par ord.
Enligt min uppfattning är tillämpningen av bestämmelserna
om kvalificerad majoritet ett tveeggat svärd. Någon gång kan det
kanske vara motiverat att kräva dylik majoritet för ett visst beslut,
men jag vågar påstå, att dessa bestämmelser i allmänhet torde vara
mera till skada än till gagn för kommunen. Det ar val icke riktigt,
att en minoritet inom en beslutande församling, stadsfullmäktige
eller kommunalfullmäktige t, ex., skall kunna ställa sig rent av
hindrande i vägen för den kommunala utvecklingen. I det fall, som
5 iuf. ändring
•i ko/nmUnalUigarna.
(Fort*.)
Jfr 88. 10
Lördagen den 10 april.
Av#, ändring här närmast föreligger, då det gäller att tillgodose bostadsproduk1
hoarwTa? tionen, skogshushållningen och andra, viktiga ändamål, tror jag, det
(Forts) kan vara S^a^ * försöka få bort den kvalificerade majoriteten, då
dessa angelägenheter äro av så stor vikt för kommunens medlemmar,
att det bör vara tillräckligt med enkel majoritet. En minoritet bör
som sagt icke kunna få ställa sig hindrande i vägen för vidtagande
av åtgärder på detta område.
Jag anhåller, herr talman, att få ansluta mig till reservanternas
uppfattning och yrkar sålunda bifall till reservationen.
HeiT Henrikson: Herr talman''. Jag erinrar om att be
stämmelserna
om kvalificerad majoritet fastställdes, sådana de nu
äro, så sent som år 1918. Under den korta tid, som förflutit sedan
dess, ha vi icke haft tillfälle att få tillräcklig erfarenhet om dessa
bestämmelsers verkningar. Jag hade väntat mig, att några av talarna
skulle prestera ett försök att påvisa därav härflytande olägenheter,
men sådana tycks icke ha förefunnits; och icke heller från
annat håll har jag hört. att några olägenheter försports. Denna
fråga har ju för övrigt både under förra året och året därförut bli
vit grundligt diskuterad och skälen för kvalificerad majoritet så
kraftigt framhållna, att jag icke anser mig behöva vidare motivera
min ståndpunkt, utan jag ber kort och gott att få yrka avslag på
reservationen och bifall till utskottets hemställan.
Med herr Henriksson förenade sig herr Runefors.
Härmed var överläggningen slutad. Herr talmannen framställde
propositioner dels på bifall till utskottets hemställan, dels ook på
avslag därå samt bifall i stället till den vid utlåtandet fogade reservationen;
och förklarade herr talmannen sig anse svaren hava utfallit
med övervägande ja för den senare propositionen. Votering
begärdes likväl, i anledning varav nu uppsattes, justerades och anslogs
följande voteringsproposition:
Den, som vill, att kammaren, med avslag å konstitutionsutskottets
hemställan i utskottets förevarande utlåtande nr 24, bifaller den
vid utlåtandet fogade reservationen, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit utskottets berönda hemställan.
Omröstningen utföll med 87 ja, men 104 nej; och hade kammaren
alltså bifallit utskottets hemställan.
Lördtgen den 10 april.
11 Ur Si.
§ 10.
Härefter förelåg till avgörande konstitutionsutskottets utlåtande,
nr 25, i anledning av väckt motion om ändring av kommunallagarnas
bestämmelser rörande sättet för fattande av beslut om beviljande
av anslag till nya ändamål im. m.
I eu inom första kammaren vackt, till konstitutionsutskottet
hänvisad motion, nr 151, hade herr Lindhagen hemställt, att riksdagen
— för möjliggörande av nyskapningar i kommunalpolitiken —
ville antingen för sin del besluta eller ock hos- regeringen begära
förslag till sådana ändringar i gällande kommunallagar, att kvalificerad
majoritet icke vidare erfordrades för beviljande av anslag till
nya ändamål eller behov, samt att för sådant fall finge med vanlig
majoritet beviljas anslag, även om medlen skulle anskaffas genom
upplåning.
Utskottet hemställde, att förevarande motion icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Häremot hade herrar Thulin och Ljunggren reserverat sig.
Sedan utskottets hemställan föredragits, yttrade:
Herr Hage: Herr talman, mina herrar! Vid detta utlåtande
-finnas ju endast antecknade tvenne reservanter, nämligen herrar
.Thulin och Ljunggren. För min del tycker jag, att de herrar, som
reserverat sig mot utskottets utlåtande n:r 24, bort käft anledning
att även reservera sig mot utlåtandet n:r 25. Jag tycker icke, det
.finnes någon anledning, varför man ovillkorligen skall gå med på
bestämmelsen om kvalificerad majoritet i detta fallet, då man i
reservation till utlåtandet n:r 24 påyrkat borttagande av denna bestämmelse.
Man torde kunna våga det påståendet, att dylika bestämmelser
utgöra ett försök att på bakvägar återvända till den 40-gradiga skalan.
Man har gått med på, att det skall bli per capita-röstning
men nu finner man, huru man tager tillbaka med ena handen, vad
man givit med den andra, då det gäller avgörandet av vissa frågor.
Detta leder därtill, att det blir en minoritet, som kommer att av<göra
frågorna om vissa anslag, och vidare får man synnerligen
tillkrånglade bestämmelser. Man måste nämligen erkänna, att dessa
bestämmelser på sådan 2 i utlåtandet, nämligen att för höjande
av vissa anslag skall förefinnas två tredjedelars majoritet, om
höjningen skulle utgöra mera än 25 % i kommun, där högsta kommunalskatten
överstiger 9 men ej 12 kronor per bevillningskrojia
jo. s. v., dessa bestämmmelser äro. menar jag, synnerligen invecklade
och tillkrånglade.
Hela denna åskådning, som ligger bakom kravet på kvalificerad
majoritet, grundar sig ju för övrigt på den enligt min mening
Aiuj. sättet för
fattande av
vissa kommunala
beslut.
N* 38i 12
Lördagen den 10 april<
Ang. sätta för fullkomligt falska uppf attningen, att småfolket, arbetareklassen,.
vissa korn- ’0C''h över huvud taget folk med små inkomster skulle vara hänsyn smunala
beslut, lösare ..att genomdriva störa anslag och icke hesitera för anslag,
(Forte.) ,som.skulle betunga.kommunerna och höja kommunalskatten, Jag
tror icke, att man i allmänhet kommit till den uppfattningen inom.
kommunerna, att det förhåller sig på det sättet, utan jag tror
tvärtom, lätt man kan konstatera, att när det gäller att besluta
tanslag, äro dessä personer med små inkomster lika ansvarskän.
nande, som någonsin personer med större inkomster, vilka fått sig
.pålagda en större skattebörda.
För övrigt föreligger det ju nu förslag till utjämning ay
kommunalskatten, så att om en kommun blir särskilt hårt bet ungad,
ar det ju meningen .att inskrida med vissa åtgärder för att nedbringa
kommunalskatten.
Jag föreställer mig alltså, att man har all anledning att hälla
på denna motion av herr Lindhagen, och i likhet med vad jag kali
förstå, att de två reservauterna. tänkt sig, ämnar, jag yrka bifall
till motionen.
Jag skall dock be att få gorå ett litet ändringsyrkande i själva
klämmen. Herr Lindhagen bär ju där fört in en mellansats: »för
möjliggörande av nyskapningar i kommunalpolitiken», och dessutom
bär han strax därefter ett uttryck: »antingen för sin del
besluta eller ock».
Dessa satser vill jag ha bort och ber därför att — i likhet
med vad herr Lindhagen själv kommer att gorå i första kammaren
i— få hemställa-, att riksdagen ville hos regeringen begära förslagtill
sådana ändringar i gällande kommunallagar, att kvalificerad
majoritet icke vidare erfordras för beviljande av anslag till nya
ändamål eller behov, samt att för sådant fall må med vanlig
majoritet beviljas anslag, även om medlen skola anskaffas genom
upplåning.
Herr H allén: Herr talman! Bara i korthet ett litet genmäle
till herr Hage.
Såvitt jag bann höra början av hans anförande — jag förut1
sätter åtminstone, att han påpekade det — menar han väl, att det
är en inkonsekvens av oss reservanter, när vi icke i detta fall såsom
vid det föregående utlåtandet yrkat bifall till herr Lindhagens
motion. Men här är dock den skillnaden, och det var ju också
den jag sökte betona såsom skäl för mitt ståndpunktstagande till
den förra motionen, att då gällde det ju inköp av fast egendom,
d. v. s. kommunala beslut, som både längre sikt på framtiden,
och där man ansåg, att själva beslutets natur var sådan, att varje
lättsinnigt eller tanklöst beslutande från kommunens sida kunde
anses uteslutet. När det däremot gäller en sådan sak söm ätt bevilja
anslag till nya ändamål och behov, så kän män naturligtvis
icke i sanningens namn neka till, att dét, särskilt med den form,
Lördagen den 10 april.
13 N r 88-
<som ''borr Lindhagen föreslagit, kan bända, att till och med på en
•vanlig kommunalstämma en tillfälligt boptrummad majoritet kan
.genomdriva ett fullkomligt nytt anslag, om vars nytta och lämplighet
mycket delade meningar kunna råda. Det kan till och (med
<gå så långt, att man för ett sådant där rent tillfälligt ändamål,
•till vilket man saknar pengar, med enkel majoritet kan .besluta om
anskaffande av medel genom upplåning. Jag menar, att när det
gäller ärenden av sådan art som anslag till nya ändamål eller
.behov, vilka, det ligger i sakens natur, kunna vara av mycket tillfällig
art, kan det naturligtvis tänkas leda till äventyrliga ■ konsekvenser
om anslag kunna beviljas utan ringaste restriktioner.
Det är därför vi ansett oss böra göra denna lilla åtskillnad.
Jag skall icke taga upp den debatt, som herr Hage tydligen
■ville ha till stånd rörande behovet över huvud taget av restriktio,
ner .och inskränkningar i beslutanderätten, mot vilka han p.ölemi.
serade. Jag tror bara han gör sig skyldig till ett missförstånd»
när han menar, att dessa skärpta- bestämmelser riktade sig enbart
mot arbetarna och småfolket. Här bär utskottet, som herrarna
torde finna, tryckt av étt stycke av § 21 i kamin unalstämmoför/ordningen,
varav man kan se, hur rörelsefriheten begränsas1, ju
mer man kommer in i kommuner med växande och större, skatte;-tryck. En sådan åtgärd är ju en form av kommunal självkontroll,
som icke riktar sig speciellt mot någon viss inkomstgrupp, låt vara
■att åtgärden beslöts, -rent historiskt sett, i sammanhang med att de
lägre inkomstgrupperna . fingo ökat. inflytande. Därav kan man
emellertid icke draga den slutsatsen, att det är mot dessa grupper,
som detta riktar sig. Om herr Hage vore i eu landskommun,
,skulle han kanske finna, att det mycket väl kunde hända, att det
icke vore de minsta inkomstgrupperna, som ville genomdriva ett
beslut, som herr Hage på goda grunder kanske ville bekämpa.- Det.
,kan vara helt andra- personer, som stå i helt annan ekonomisk ställning,
och dessa bestämmelser äro sålunda endast att anse som
en kommunal självkontroll, som icke på minsta sätt riktar -sin; udd
mot vare sig den ena eller andra inkomsttagaren.
Herr Hage undrade, vad det var, som föresvävade de två reservanterna
i första kammaren, och jag kan då upplysa honom om,
-att de reserverade sig för en linje, som riksdagen säkert icke är
villig att reflektera på, nämligen att den kommunala självkontrollen
skulle utbytas mot en anordning, som hittills varit tilldämpad
i Norge, där man lågt avgörandet i Kung!. Majits hand.
Detta bär dock visat sig mycket olyckligt där; det bär blivit1 eu
rent formell prövning, som gjort, att massor av norska. kommuner
råkat in i ett olidligt ekonomiskt betryck. De ha nämligen saknat
-det organ för kommunal självkontroll, som vi äga. Det är detta,
.söm reservanterna, funderat-på, ehuru de icke närmare ingått på
.frågan, hur man i stället skulle utvidga Kungl. Ma:ts gransknings•och
prövningsrätt. Jag tror verkligen det är en linje, som kammaren
icke vill reflektera, på. . -
Ang. tältet för
fattande av
vitsa kommunala
bedut.
(Forte.)
Bil- 38. 14
Lördugen den 10 april.
Alu), sättet för
fattande av
irista kommunala
beslut.
(Kort».)
Herr talman! Jag ,ber att få ynka bifall till utskottets hemställan.
Herr Ven ner ström: Herr talman! Den föregående ta
laren
ansåg, att denna bestämmelses bibehållande vore nödvändig
för att hindra överilade beslut i kommunala angelägenheter. Jagundrar
dock, om icke nu gällande kommunalförfattning bär synnerligen
betryggande garantier mot tillfälliga överrumplingar av den
natur, som herr Hallén avsåg. Vi ha ju infört kommunalfullmäktigerepresentation,
vi ha ''utsträckt de proportionella valen, vi ha
bestämmelser om en ökad förutgående beredning, och vi ha som
bekant även möjlighet att uppskjuta avgörandet med en ''frågas
behandling. Jag tror, att samtliga dessa, garantier äro fullt tillräckliga,
så att vi icke alls behöva denna kvalificerade majoritet
för att förhindra en överrumpling av den natur, herr Hallén talade
om.
Då herr Hallén anförde, att denna kvalificerade majoritet ickekunde
drabba beslut, som toge sikte på eu längre framtid, så
vill jag gent emot honom genmäla, att vi ha kommunaliseringsfrågor,
som just äro tagna på lång sikt och som dock blivit omöjliggjorde
genom bestämmelsen om två tredjedelars majoritet. Vi ha
till exempel Stockholms spårvägsfråga, »om genom denna bestämmelse
blivit föremål för en .synnerligen långvarig försumpning..
Vidare hade vi nyligen i Stockholms stadsfullmäktige en annan
fråga, nämligen om ett kommunalt tegelbruk, och även den frågan
,var lagd på lång sikt men stjälptes genom bestämmelsen om två
tredjedelars majoritet.
Då herr Hallén tycktes ha den föreställningen, att denna kvalificerade
majoritet var nödvändig för att hindra de nya maktägarna
från ett ekonomiskt ansvarslöst lättsinne, så undrar jag,
om denna föreställning baserar sig på praktiska skäl eller om den
icke fastmer huvudsakligen är av teoretisk art. Jag tror, att den
gångna, visserligen rätt korta tid, som förflutit, sedan den nya
kommunalförordningen kom till, dock visat, att de nya maktägarna
icke begagna den nya makten till ekonomiskt lättsinne utan tvärtom
handhava densamma fullkomligt lika ansvarsfullt, som någonsin
de förutvarande maktägarna gjorde.
Jag tror således, att denna bestämmelse är alldeles onödigNär
kommunalskatten är så hög som nu just för de nya maktägarna,
och när därjämte kommunalskattens omläggning, när den
en gång kommer till stånd, säkert kommer att drabba även de nya
maktägarna d. v. s. löntagare och arbetare synnerligen bart, så
tror jag, att faran för ekonomiskt lättsinne vid handhavande av
de kommunala frågorna är fullkomligt Obefogad.
Jag ber ur den synpunkten att få yrka bifall till herr Lindhagens
förslag med den formulering herr Hage givit detsamma.
Efter härmed slutad överläggning gav herr talmannen proposi -
l.ördageu den 10 april.
K> Nr 88,
tioner först på bifall till utskottets hemställan samt vidare på bifall
till det av herr Hage under överläggningen framställda yrkandet;
och blev utskottets hemställan av kammaren bifallen.
§ 11.
Konstitutionsutskottets uu föredragna utlåtande, nr 26, i anledning
av väckt motion angående skrivelse till Konungen i fråga om
tryckfrihetsförordningens omdaning blev av ''kammaren godkänt.
§ 12.
Därnäst i ordningen var å föredragningslistan uppfört konstitutionsutskottets
utlutande, nr 27, i anledning av väckt motion om
vidtagande av åtgärder, i syfte att lappbefolkningen må bliva representerad
i riksdagen.
I en inom första kammaren väckt motion, nr 209, hade herr
Lindhagen hemställt, att riksdagen ville hos regeringen begära
skyndsamt förslag till sådan ändring i grundlagarna, att lappbefolkningen
eller samefolket berättigades att, oavsett represe n ta tio nssättet
i övrigt, insätta en represenant i vardera kammaren eller åtminstone
en representant i andra kammaren, ävensom till de övriga föreskrifter
i grundlag eller särskild författning, som för ändamålet
kunde finnas erforderliga.
Utskottet hemställde, att förevarande motion icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda..
Reservation både likväl avgivits av herrar Schlyter, Ljunggren
och Zander, vilka ansett, att utskottet i anledning av förevarande
motion bort hemställa, att riksdagen måtte hos Kung!. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning, huruvida och
i vad mån lappbefolkningen skulle kunna berättigas att inom riksdagen
erhålla egen representation, ävensom till riksdagen inkomma
mled därutav föranledda förslag.
Efter uppläsandet av utskottets hemställan yttrade;
Herr Zander; Herr talman, mina herrar! I denna motion
har herr Lindhagen fört fram ett spörsmål, som mig veterlig! icke
förut förelegat till riksdagens handläggning. Han bär ifrågasatt,
huruvida det icke vane lämpligt att låta den lappbefolkning, som
finns i vårt land, få en särskild representation. Den känsla, som
här besjälar herr Lindhagen, är jag övertygad om, bär sitt sammanhang
tiden. Vi ha ju genom författningsändringen försökt taga bort de
skiljaktigheter, som förut förefunnos mellan olika klasser i vårt
folk, för att på så vis utjämna dessa skilda klasser och bättre låta
människovärdet komma till sin rätt. Det finns emellertid en kute
-
A ih\f. sälle! författande.
av
vissa korn>n
it/hala beslut.
(Fort».)
Ang. lappbyfollcningem
representertmdei
riksdagen.
Nr 38. lfi
Lördagen den 10? april
Ang~ lappby -falkningerhs
representerande:
i riksdagen.
(Forts-.)
giori av landets invånare, &om i stort-sett hava blivit, oberörda''1 äv
dessa förändringar, nämligen- lappbefolkningen.. Den har visserligen
icke varit oberörd på det sattet, att dten har blivit förvägrad
den medborgarrätt, som de andra medborgarna ha lätt. men lapparna
äro på grund därav, att de dels utgöra ett fåtal, jämfört med
landets övriga befolkning och dels äro spridda inom flera provinser,
urståndsätta att genom tillämpning av den rösträtt, som eljest gäller,
på något sätt bliva representerade.
De säregna förhållanden, varunder dessa lappar existera, utgöra
emellertid en anledning, som man gott kan finna innebära skäl
nog för att pröva, huruvida icke denna, del av befolkningen skulle
kunna få en särskild representation på ett -eller annat sätt. Det sägs
häremot, att detta skulle vara en sak, som på ett otillbörligt sätt
innebure ett avsteg från de numeriska principer, som förut äro
grundläggande för vår riksdag. På grund hämta v skulle det ■ icke
vara lämpligt att införa någon särskild representation för lapparna.
Jag tror emellertid icke, att en sådan sak som antalet ledamöter i
riksförsamlingen på minsta sätt kan få vara avgörande för frågan,
buravida man i detta fall skall beakta det krav, som också bar kommit
från lapparna själva och bär framförts av herr Lindhagen. Del,;
vore givetvis mycket lätt att ordna saken, även om man ville behålla
numerären av 230 ledamöter i andra kammaren, men likväl i detta
antal inrymma en representant för lapparna. Därför kan detta skäl
enligt mitt förmenande icke vara nog. ;
Utskottet anför dessutom den omständigheten, att lappbelölkningens
antal är så litet i förhållande till det antal, som kommer
på varje ledamot, att detta, minimiantal icke på minsta sätt skulle
kunna ge ett berättigande till en särskild representation för lapparna.
De skulle härigenom bliva överrepresenterade,'' och detta skulle
innebära ett betänkligt avsteg från iden förut lagda grunden, eller,
som utskottet självt anför, att bakom eu ändrakammiarledamot står
nu i huvudsak ungefär 25,000 invånare, medan lappbefolkningens
antal icke överstiger 7,000 personer, och att lapparna på denna grund
skulle bliva överrepresenterade, om det medgives dem eu särskild
representation.
Icke ens denna synpunkt anser jag vara hållbar för ett avslagsyrkande.
Yi veta ju. att om man också inom varje valkrets delar
upp befolkningen på varje representant, och om -det då står 25,000
pejrsoner bakom- varje kammarledamot, är idet icke därmed sagt, att
att det är de fåtaligast representerade partierna, som ha det största
många gånger minoriteter, som representeras. Det är ju ett faktum,
att -det är de fåtaligaste representerade partierna, som ha det största
antalet valmän bakom sig, medan majoritetspartiet har ett mindre
antal bakom sig. I ännu högre girad gäller detta, om man tillämpar
den proportionella valmetoden, och man vet. att det mänga gånger
kan inträffa, att en representant kan bli våld. som representerar
eu mycket, liten minoritet. Man betraktar dock icke en sådan person
som mindervärdig, därför att lian bakom .sig har ett mindre antal
personer, utan han får personligen sätta in sin kraft utan hän
-
Lördagen den 10 april.
17 Nr JK
syn till antalet av dem, som stå bakom honom. Man kan säga detsamma
om en lapprepresentant, om det skulle komma någon till
riksdagen. Det är naturligtvis icke antalet som'' sådant, som han
skall representera, utan de säregna förhållanden, under vilka lapparna
existera och vilka, som sagt, skilja sig från landets övriga
befolknings levnadsförhållanden, äro givetvis av den art, att de
böra uppmärksammas.
Lagstiftningen har förut tagit mycken hänsyn härtill, och vi
veta alltför väl, att vår lagstiftning rörande lapparna är mycket omständlig
och komplicerad, och att riksdagen mycket ofta stått inför
viktiga problem, då den haft att lösa sådana frågor. I det syftet
bär man en särskild lappkommission, som skall ägna dessa frågor
sin uppmärksamhet och givetvis på ett förberedande stadium få fram
även lappbefolkningens synpunkter. Jag är övertygad om att en
representant. för lapparna i riksdagen skulle vara till god hjälp i
det lagstiftningsarbete, som riksdagen måste utöva emot även dessa
befolkningsgrupper. Därför anser jag, att det icke är nog med att
hänvisa till lapparnas fåtal och såga, att de icke höra representeras,
ty man kan gott säga, att deras levnadsförhållanden så väsentligt
avvika från landets övriga befolknings, att de därför kunna vara
berättigade att få en särskild representant.
Utskottet invänder nu vidare, att det också finns andra speciella
intressegrupper, som kunna ställa samma krav som lapparna på en
särskild representation. Ja, jag skulle icke säga nej därtill, om sådana
intressegrupper funnes i landet, som med samma rätt skulle
kunna gorå anspråk på en representation, som jag anser, att lappbefolkningen
kan göra. Jag anser emiellertid icke, att några sådana
befolkningsgrupper med så speciellt avskilda intressen från landets
övriga befolknings finnas, att det kan ifrågasättas att medge dem
en särskild representation. Man talar om finnarna i vårt land. Det
är sant, att de ju ha ett särskilt språk och icke alltid tala svenska,
men, om man bortser från språket, leva de i övrigt under alldeles
samma förhallanden som svenskarna, och man kan icke gärna tala
om något speciellt finskt intresse i vårt lands övriga angelägenheter.
Pa den grund sätter jag i tvivelsmål, om det kunde ifrågasättas att
ge en särskild repesentation för de finnar, som finnas i landet, men,
om så skulle visa sig nödvändigt, tror jag icke, att detta skulle innebära
någon sa stor fara. Detsamma kan sägas om övrigä intressegrupper,
som kunna finnas i landet. De äro för spridda och för oorganiskt
samlade för att man skall kunna tala om en särskild representation
för dem. Det finns ingen befolkningsgrupp, som motsvarar
lappbefolkningen, och därför kan man gott, menar jag, även
med hänsyn till de konsekvenser, som reservanterna förespå, begära
en utredning rörande en särskild representation för lappbefolkningen.
Det är ju också så, att det. är en väsentlig fördel för ett land.
att dess invånare såvitt möjligt överallt representeras, så att deras
olika synpunkter kunna framföras och deras intressen bliva beaktade.
Det blir då bättre samklang i verksamheten i ett land.
Andra kammarens protokoll 1920. Nr 38. 2
Ang. lappbe
folkningens
representera*
de i riksdagen
(Forts.)
Kr 38. 18
Äng. lappbefolkningens
representerande
» riksdagen.
(Forts.)
Lördagen den 10 april.
\tt bakom denna motion finns ett livligt intresse från lapparnas
egen sida, ber jag att få bekräfta med att föredraga Hägra telegram?
som äro ställda till herr Lindhagen såsom motionär i den
B
Yi ha ett telegram, undertecknat av flera lappar från Vilhelmina-
och Åsel ©tråk terna. Dessa lapphr skriva fogande: o
»Undertecknade lappar i Mittadalens lappby uttrycka pa detta
sätt vår tacksamhet för herr borgmästarens senaste motion i toppfrågan,
vilka motioner vi anse fullkomligt rättfärdiga och stödja
pa a^t9^trt''lmt|ertecknat av sex lappar från denna trakt. Ett annat
^^Frostvikens lappförening uttalar sin utomordentliga tacksamhet
till borgmästare Lindhagen för den framburna motionen i riksdagen
om representationsrätt i lagstiftande församlingen vilken motion
vi på det kraftigaste understödja. Högaktningsfullt Jonas
Åhrén, föreningens ordförande.»
Ett tredje telegram lyder: . . . , ...
»Anarisets och Tossås lappbyar hava i dag ^gemensamt mete
fattat följande beslut att till herr Lindhagen framföra ett djupt tack
för vid nu pågående riksdag väckta motioner om representationsrätt,
som vi med glädje instämma uti och anse dem fullt rättfärdiga enligt
våra önskningar.» . m i i t
Det är undertecknat av Per LaTsson och Torkel Jonasson
Vidare föreligger ett telegram från Vilhelmina-Asele lappning,
som på extra föreningsmöte i Asele den 16 mars resolverat
följä »Fö reni ngen g-n utomordentliga tacksamhet och till
fredsställelse
över den av borgmästare Lindhagen i riksdagen i ar
framburna motionen om rätt för lapparna att deltaga i var lagstiftande
församling, vilken motion vi på det kraftigaste understödja.
På mötet närvarande föreningsmedlemmar.»
Under finnas en mängd namn på de lappar, som sålunda delto
o-o
i detta f öreni ngssammanträde. , ,.
Då vi höra detta, förstå vi också, att bakom denna motion ligga
lapparnas egna intressen och önskningar. Helt naturligt ar de. icke
oväsentligt, att man tillmötesgår sådana synpunkt, som kunna finnas
hos olika befolkningslager. Då dessutom detta krav icke pa något
sätt, skulle man vilja säga, överstiger mattet av riksdagens förmåga
att tillmötesgå, anser jag, att man borde kunna ^tillmötesgå
det"krav, som ligger i reservationen, där man yrkar pa utredning
aV Cl<Med ^etTanförda ber jag, herr talman, att få yrka bifall till
reservationen.
Herr Kristensson: Herr talman! Jag skall be att fa yrka
bifall till utskottets förslag, men med en något annan motivering, an
utskottet har kommit till. . c,.in.i ianlipt
Här i riksdagen betrakta vt lapparna som en fullkomlig enhet,
men tränger man litet närmare in i deras vanor och levnadssätt och in -
Lördagen den 10 april.
1(J Nr 88.
tressen, finner man, att det icke alls existerar en sådan enhet. T. o. m.
språkfrågan lägger hinder i vägen för lapparna att bilda en dylik enhet.
Lapparna i Västerbotten förstå icke lapparnas språk längre norrut.
Karesuando- och Vilhelminalapparna, vilka senare vi nyss hörde telegram
ifrån, kunna helt enkelt icke tala med varandra på lappska. Endast
av den anledningen torde det förefinnas svårighet för dem att
kunna enas om en gemensam representant i riksdagen.
Emellertid förefinnas även andra skäl, nämligen att det föreligger
ännu större svårighet för dem att kunna organisera val o. d. Då
man vet, hur de befinna sig pa flyttningar, än i Korge, än i Sverige,
torde det praktiskt taget vara alldeles omöjligt för dem att kunna
driva någon egentlig valrörelse och få fram den allmänna folkmening,
som de kunna ha.
Vidare finns det en annan omständighet, nämligen att lappstammen
sinsemellan är delad i två intressegrupper, som stå stick i stäv emot
varandra. De nomadiserande lapparnas intressen gå rakt emot de bosatta
lapparnas intressen. De senare ha ungefär enahanda intressen som
den bosatta svenska befolkningen. Detta förhållande medför, att om
man skulle^ ha en särskild representation i riksdagen för lapparna,
finge man åtminstone dela upp det så, att de nomadiserande lapparna
skulle ha en representant och de andra en annan.
Nu har ju, som bekant, den svenska lagstiftningen under århundraden
i många stycken varit synnerligen tillmötesgående och välvillig
emot lapparna. Vi ha här i Sverige drivit en helt annan politik,
än som exempelvis gjort sig gällande i fråga om den norska lagstiftningen,
där man icke velat bibehålla lapparna vid deras egenart och
kultur. Men jag tror dock, att det ännu finns åtskilligt, som brister
i detta hänseende. Och jag skall tillåta mig att här kasta fram en
liten tanke, som, om den bleve realiserad, skulle gagna lapparna ofantligt
mycket mera, än om de finge en riksdagsman i denna kammare
eller medkammaren.
För närvarande lyda lappärendena under fyra olika departement,
nämligen justitiedepartementet, jordbruksdepartementet, civildepartementet
och slutligen ecklesiastikdepartementet. Här finnas olika föredragande
i alla dessa departement, och det finns för närvarande
icke något som helst samarbete i fråga om avgörandet av lappangelägenheterna.
Vidare äro lapparna fördelade över icke mindre än tre olika
lön och länsstyrelser. Om man kunde på det administrativa förvaltningsområdet
få en enhet till stånd, om man kunde ordna det så, att det
bleve en högre tjänsteman i Stockholm, som vore inom de olika departementen
föredragande för lapparnas angelägenheter, oavsett huruvida
det händelsevis rörde en vattenfallsfråga, en jordfråga eller en lagstiftningsfråga,
och om vidare länsstyrelserna samt lappfogdarna och
de andra tjänstemännen, som finnas för ombesörjande av lapparnas angelägenheter
kunde, så långt görligt är, sortera under denna myndighet
har, sa skulle mycket vara vunnet. Jag talar inte om att inrätta
ett stort lappämbetsverk; det vore alldeles tillräckligt med en enda tredje
gradens tjänsteman, som kunde handhava dessa saker. Därest så bleve
Ang. lappbe$
(Åkning ens
representerande,
i riksdagen.
(Forts.)
Nr 38. 20
Ang. lappbefolkningens
representerande
i riksdagen.
(Forts.)
Lördagen den 10 april.
p.. , .1, 1 f ;a£r övertygad, att lapparnas rättmätiga intressen skal
Klf
“vakade på ett betydligt bättre sätt ta genom forverkl.gande
•” 1ASÄS Ät jas ktaner * varmt » Upparna,
som jag yrkar avslag a motionen.
TTprr H a 11 é n- Herr talman! Det kunde tyckas, som om det vore
egt
Lindhagenska motion
to "S Irgeta^ptaCeZSttabT och politisk lagstiftning
S ÄÄSSS mnÄMer, såsom
1 ^Jaguar inte den Tingaste kännedom om lapparna. Såsom en
typisk representant för de sydligare delarna av iandetoch^Ht annat
än norrlänning känner jag liksom manga andra |"senDet
mer av lapparna, än vad jag kunnat studera mig till pa bkanson. ue
är alltså inte med ett uns av sakkunskap i de speciella lappforhallan
Sena tg Slån Men jag vill saga, att hur illa det än ma vara sta t
för lanoarna_ och att deras intressen behova bil mycket bättre t
o-odosedda än vadnu är fallet, betvivlar jag icke - så kan jag dock
feke förstå, hur någon människa kunnat komma pa en sa °.riS''neh
idé som att därför draga in nomader här i riksdagen. ^ y vi
dock säga oss, att dessa olägenheter kunna avhjalpas pa annat satt.
Jag betvivlar inte. att alla möjliga ämbetsverk och institutioner plottra
med de stackars lapparnas angelägenheter odi komma ine l det^ a
•nrnipkt.pt
kan avhjälpas på annat sätt, antingen genom att ge lapparna representativa
församlingar för de olika länen eller f ^ o^kn MU
pff visst veto mot varjehanda byrakratiska beslut tran olika nai
Tipt Hr saker som en utomstående inte tan bedöma. Men sa mycket
handla de komplicerade modärna samhällssporsmal, som m ha att gc
Lördagen den 10 april
21 Nr «K.
med. Det skulle vara roligt att höra, vad herr Lindhagen har att
saga om den saken. När man skall behandla invecklade ekonomiska
och sociala spörsmål eller tilltrasslade familjerättsproblem eller tekniska
frågor, sådana som om man skall använda det eller det materialet
till undervattensbåtar, så skola då dessa arma nomader också taga
del däri och ge sig in på bedömandet av sådana saker? Det är naturligtvis
fullständigt orimligt. Därför förvånar det mig, att en så klok
och förståndig man som herr Zander gjort detsamma, som de där människorna
uppe i lappbyarna, vilka med förtjusning anammat herr Lindhagens
förslag och skrivit så vänligt till honom.
Jag tycker som sagt, att denna motion är en typisk yttring av
just donna övertro på att snart sagt alla tillvarons angelägenheter skola
handläggas på lagstiftningens väg. Det är alldeles orimligt, det är
en överdrift. Lapparna behöva nog få sina förhållanden tillrättalagda
på ett bättre sätt än nu, men det finns naturligtvis helt andra former
för att tillgodose detta behov än att låta dem komma hit till
riksdagen. Låt oss få lappfrågorna avkopplade från riksdagen, skaffa
nya former för dessa frågors behandling, lagfäst lapparnas inflytande
och medbestämmanderätt genom lappting, lappkongresser, referendum
eller veto i vissa frågor etc. Med andra ord: det finns många andra,
mer praktiska och mer effektiva former för att ge lapparna rätten till
medbestämmande i sina egna angelägenheter än genom att anlita den
opraktiska väg, som motionen anvisar.
Herr Yenner ström: Herr talman! När jag hörde vår nye
lappspecialist, herr Kristensson, så drog jag mig till minnes den
gamla sentensen, att den som gör en resa, lär sig alltid någonting. Herr
Kristensson har under påskhelgen gjort en resa till lappmarkerna, och
under denna har han uppenbarligen lärt sig ett och annat. Det är visserligen
gott och väl, att vi inom riksdagen uppfostra några sådana
lappspecialister som våra synnerligen värderade kamrater herrar
Kristensson och Lindley, och vi få vara mycket tacksamma för deras
stora sakkunskap. Men personligen skulle jag vara ännu mera tacksam,
om andra kammaren erhöll verkliga upplysningar om läget från
en infödd lappman och inte från en pedagog av herr Kristenssons art.
Då herr Kristensson särskilt anförde som ett argument mot motionen,
att lapparna inte förstå varandra, så får jag säga, att detta är ett argument
till förmån för motionen och inte till förmån för herr Kristenssons
sakkunskap som surrogat för lapparnas egen sakkunskap. Ty
det är tämligen bekant, även för herr Kristensson, att lapparna, ehuru
de ha ett eget språk, på samma gång även tala och förstå svenska.
De kunna alltså synnerligen väl kommunicera. Vi ha haft lappkongresser,
senast i Östersund, för både Norrbottens och Västerbottens samt
Jämtlands och Härjedalens lappar, och de ha förstått varandra lika
bra, som någonsin herr Kristensson kan förstå lapparna.
Då sedan vännen Hallén anförde, att han begrep lapparna endast
genom att han studerat lappfrågan på Skansen, så är även detta ett
synnerligen förträfligt argument för att komplettera denna sakkun
-
Ang. lappbeJolleningens
representerande
i riksdagen.
(Korta.)
Nr 88. 22
Lördagen den 10 april.
Ang. lappbefolkningens
representerande
i riksdagen.
(Forte.)
skap i kammaren genom att lapparna själva få tillfälle att här en
smula korrigera de föreställningar, som de ärade svenska representanterna
få vid sina besök på Skansen. Jag har sett och studerat
lapparna på något närmare håll än på Skansen, men jag känner ett
verkligt behov av att vid avgörandet av lappfrågor, såsom renbetesfrågan
och skolfrågan, få verkliga lappar inom riksdagen, vilka kunna
klargöra frågorna, så att inte deras synpunkter bli fullkomligt förbisedda.
Det förefaller mig, som om herrarna inom utskottsmajonteten skulle
vara synnerligen rädda för att lapparna skulle bli numeriskt överrepresenterade
i andra kammaren. Ja, om vi finge en lappman bland
230 renhåriga svenskar, skulle vi vara rädda för det, skulle vi vara
sådana harkrankar, att vi inte skulle våga oss på det? Jag tror inte,
att en enda lapp skulle kunna göra sådant ogagn, att det svenska
samhället skulle darra i sina grundvalar.
Vidare hotar utskotts majoriteten med de förfärliga konsekvenserna.
Här skulle komma andra liknande medborgargrupper och kräva
även de sin representation. Ja, få vi in här i andra kammaren också
en finne — jag darrar inte heller för det. Och jag hoppas, att inte
heller herrarna av utskottsmajonteten äro så synnerligen rädda för att
få in också en finne vid sidan av en lapp i riksdagens andra kammare.
Sedan finns det väl för övrigt endast den konsekvensen att frukta, att
även judarna eventuellt skulle begära en särrepresentation. Men de
äro som bekant synnerligen starka utom-parlamentariskt sett. Och då
de kommit så långt, att de besatt vice talmansstolen i första kammaren,
så tror jag inte, att från den sidan äro att befara några särskilt
svårartade konsekvenser.
Mot vännen Hallén skulle jag också vilja säga, att jag inte tror,
att det här är fråga om en av herr Lindhagens så kallade fixa idéer.
Det är ändå en rättsfråga. Om herr Hallén vore lapp själv, skulle
han då icke känna på annat sätt? Dessa människor tillhöra dock en ras,
som är på retur, som är trängd av svenskarna mot gränsen, som är
i avdöende. När de känna sig stå mot en mur av oförstående även inom
riksdagens andra och första kammare, så tror jag, att den känslan är
så starkt befogad, att den bör föranleda till det resultatet, att herr
Lindhagens förslag vinner anslutning.
Jag ber för min del att synnerligen bestämt få yrka bifall till
reservationen.
Herr H allén: Herr talman! Jag måste gentemot herr Ven
nerström
säga, att först och främst kunde han inte låta bli att, sin
betänkliga vana trogen, fullständigt förvränga ett yttrande av mig.
Jag påstod aldrig, att jag studerat lappfrågan på Skansen, utan jag
framhöll tvärt om min totala brist på sakkunskap ifråga om lapparnas
förhållanden genom att säga, att jag i likhet med så många
i sydsverige inte känner mera till dem än genom den lilla skymt
jag sett av dem på Skansen.
Jag vill även påpeka för kammaren, hur även herr Venner -
Lördag eu den 10 april.
23 Är 3&
ström låter suggerera sig till att ansluta sig till det bakvända förslag,
som det här är fråga om. Ty här är det inte strid om, huruvida
lapparna och speciellt nomadlapparna böra få det ställt på bästa
sätt, utan det är fråga om det lent tekniska sättet att ordna detta.
Och jag kunde aldrig tro, att någon människa i hela riksdagen utom
herr Lindhagen kunde komma på en sådan idé som denna, det vill
säga, att förhållandena skulle bli bättre för dem, om de bleve särskilt
representerade i riksdagen. Ty det finns väl ändå andra och bättre
sätt.
Herr Yennerström frågade, huruvida inte jag, om jag vore
lapp, skulle vilja komma till riksdagen. Nej, bevare mig väl för
att komma hit till riksdagen, om jag vore lapp. Riksdagen är väl
något annat än en lappinstitution, och den har väl andra frågor att
avgöra än lapp frågor. Därför att lapparnas skolfråga och renbetesfråga
icke äro klarade, är det väl inte meningen, att riksdagen i åratal
skulle hålla på med dessa frågor. Åtminstone 99 procent av de
spörsmål, som behandlas i riksdagen, äro väl sådana, som i regeln
Sveriges nomader icke ha någon kunskap om och antagligen icke
skulle komma att sätta sig in i. Om också till representant för Samefolket
helt naturligt utsåges en man med allmänbildning, komma
väl denna allmänbildning icke att vara så stor, att representanten
kunde deltaga i behandlingen av alla de andra komplicerade moderna
spörsmål som här föreligga. Jag tillåter mig betvivla. Detta
vore alltså ett bakvänt sätt att tillmötesgå lappbefolkningens rimliga
krav.
Nu är det betecknande, att då herr Lindhagen kommer med
välmenande men opraktiska uppslag, det är en del människor, som
nappa på kroken. Till slut börjar val herr Lindhagen att motionera
om välmenta åtgärder från riksdagen, för att människorna skola
vara vänliga mot varandra eller framlägga andra sådana där allmänt
lagda önskemål, som ligga alldeles hinsides det parlamentariska
lagstiftningsarbetet. Nu vill jag icke påstå, att lapp förhållandena
äro sådana frågor, som inte böra lösas genom lagstiftning, men
jag har sagt, att man borde ge lapparna en representation och se till,
att t. ex. de norrländska landstingen få något specifikt organ för tillgodoseendet
av lapparnas behov. Det skulle kunna anordnas lapp
kongresser och stadgas veto för dem gent emot oförstående beslut
från annat håll. Allt nog, man skulle låta lapparna själva på klokaste
sätt ordna dessa förhållanden. Det finns väl ändå andra tänkbara
möjligheter än att reservera en plats på Norrlandsbänken för
lappbefolkningen. Den befogenheten kan ges dem inom lagstiftningens
ram på annat sätt.
Herr Larsson i Västerås: Herr talman! Jag skall icke
mycket förlänga debatten, men kan ej uraktlåta säga ett par ord i
den föreliggande frågan.
Det är icke något tvivel om, att det är en behjärtansvärd tanke,
som ligger bakom herr Lindhagens motion. Men då det gäller att
utforma denna tanke och söka föra den fram till ett praktiskt re
-
Ang. lappby
folkningens
representeran
de i riksdagen
(Förta.)
>r 38. 24
Lördagen den 10 april.
Ang. Uipjibefolkningens
representerande
i riksdagen.
(Forts.)
sultat, så är det inte så lätt som vad en del herrar tyckas vilja göra
gällande.
Vi hava inom utskottet ägnat denna motion ganska stor uppmärksamhet,
men vi ha lika litet som motionären och — jag betonar
det — även reservanterna lyckats påvisa några verkliga riktlinjer,
efter vilka denna fråga skulle kunna lösas. Det är icke nog med
att säga, att lapparna skola hava en representant i första kammaren,
eventuellt också i andra kammaren, utan man måste även tänka sig:
hur skall saken ordnas? Lapparna äro ju delade på minst tre län,
och vidare hava vi hört, att meningarna bland lapparna beträffande
deras egna intressen — det var ju dessa som här skulle tillgodoses —
också äro delade, detta helt naturligt, föreställer jag mig, liksom
bland andra befolkningsgrupper.
Vidare är frågan den: hur stort inflytande skulle den lapprepresentanten
eller dessa lapprepresentanter få i riksdagen? Herr
Vennerström framhöll, att här gällde det särskilt renbetesfrågan
och skolfrågan. Men är det då meningen, att dessa representanter
här i riksdagen skulle bevaka endast dessa frågor och andra frågor,
som eventuellt beröra lappbefolkningens intresse? Jag föreställer
mig, att om lapparna skulle få en särskild representant här i riksdagen,
man väl måste ordna det så, att deras representation skulle
få inflytande på alla frågor, som behandlas här i riksdagen. Jag
kan icke tänka mig, att man skulle kunna lägga saken på något
annat sätt.
Herr Vennerström menade, att det gör ingenting, om en utav
kammarens 230 ledamöter skulle vara lapp. Ja, hur är det med den
saken; är det inte så mången gång, att även en röst i denna kammare
kan bli avgörande för ganska viktiga frågor? Det är också en synpunkt,
som jag tycker, att man i detta sammanhang bör taga upp.
Vidare kan man väl alldeles lämna ur räkningen de konsekvenser,
som måste följa av en dylik särrepresentation. Herrarna hava
själva här talat om finnarna. Om man nu går in för detta system,
kan jag för min del icke se annat, än att man naturligtvis inte heller
kan neka finnarna att få en särrepresentation här i riksdagen. Man
skulle måhända även kunna leta upp andra befolkningsgrupper, visserligen
icke med så säregna levnadsförhållanden som lapparna, men
som ändå kunde förete skiljaktigheter från det stora flertalets av
landets befolkning levnadsförhållanden. Man kommer ut på ett
gungfly här enligt min mening, och jag tror, att kammaren bör betänka
sig mer än en gång innan den beträder den väg reservationen
anvisar. Jag är viss om att hela denna kammare är livligt besjälad
att söka, så långt görligt är, tillgodose lappbefolkningens intressen,
men jag tror icke för min del, att det här föreslagna sättet är det
lämpligaste därvidlag.
Jag anhåller, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Herr Vennerström: Herr talman! Jag vill gentemot
herr Hallén säga, att så länge som synnerligen viktiga frågor före -
Lördagen den 10 april.
25 Nr >18.
ligga, dill- ilven lapparnas synpunkter böra komma fram, exempelvis
som jag nämnde, deras skolfråga och renbetesfrågan, är det också
sakligt sett befogat, att man resonerar om, huruvida ej just denna
specialsakkunskap och detta speciella intresse böra vid frågornas
avgörande inom riksdagen få sina synpunkter framförda. Ty den
behandling andra kammaren eller den första underkastar de frågorna
blir antingen ensidig eller i varje fall fullkomligt osakkunnig. Vi
lagstifta i dessa fall om frågor, som ingen förstår, åtminstone äro
de obegripliga för de allra flesta. Då kunde det vara av värde att
inom riksdagen verkligen hava talesmän, som kunna se en sådan
fråga från den sida, som den bör ses, och lämna nödvändiga sakupplysningar.
. Man bör kunna förstå detta utan att, som herr Hallén
gjorde, draga in den saken fullständigt ovidkommande synpunkten
om herr Lindhagens fixa idé.
Förödet, andra vill jag till herr Hallén säga, att då han gav
uttryck åt sin uppfattning att lapparna voro medborgare, .som voro
fullständigt bakom flötet, så är det ett vittnesbörd om att hans studier
i denna fråga varit förlagda huvudsakligen till Skansen. Det finns
lappar, som tagit folkskollärareexamen och hava samma medborgarekunskap
som folkskollärarna i andra kammaren. Det finns lappar,
som äro juris kandidater. Jag tror att om en sådan lapp komme in i
första eller andra kammaren, han skulle komma att duga som medborgare
och som sakkunnig expert då det gäller lappfrågor.
Jag vill ur dessa synpunkter än en gång yrka bifall till reservationen.
Herr Z ander: Herr talman! Det torde icke behövas ytter
ligare
vidlyftig diskussion. Här har emellertid yttrats åtskilligt,
som jag ber att få upptaga till bemötande. Dessförinnan skulle
jag vilja kraftigt betona, att den förevarande frågan i varje fall
icke får betraktas som en partifråga, allra minst en partifråga mellan
de socialdemokratiska partierna, varför den icke heller torde kunna
få anses vara en vänstersocialisternas särskilda sak.
Här har nu framförst skäl, vilka av dem, som framställt desamma,
anses tala mot ett bifall till reservationen. Herr Kristensson
anförde bland annat språket som hinder för en lapparnas enhetliga
representation. Jag tror icke denna sak är sådan, att den kan
tillmätas avgörande betydelse, när det gäller taga ställning till spörsmålet.
. Lika litet är det förhållandet, att lappbefolkningen är uppdelad
i två intressegrupper, i nomadiserande och bofasta lappar, av
den beskaffenhet, att det kan verka avskräckande för igångsättandet
av en utredning. Jag anser istället just den omständigheten, att det
finns, olika slag av lappar, nomadiserande och bofasta — de senare
ha givetvis utgått från de förra i stort sett — böra föranleda, att
lapparna här få sin gemensamma representation. Lapparna äro icke
varandra så främmande, om också bland dem dessa intressegrupper
finnas.
Jag tror för övrigt icke, att uppdelningen i intressegrupper är
gjord efter dessa linjer utan snarare efter andra. Vi ha även bland
Ang. lappbefolkningens
representerande
i riksdagen.
(Fortat
Nr 38.
Ang. lappbefolkningens
representerande
i riksdagen.
(Forts.)
26
Lördagen den 10 april.
lapparna att räkna med husbonde och dräng och i betraktande bör
tagas lapparnas ställning till lappfogden. Denna andra intressegruppering
är mycket mera åtskiljande än den förra.
Herr Hallén ville göra denna framställning till en typisk Lindhagens-motion
och på den grunden avslå den. Detta motiv för avslag
finner jag icke tillräckligt bärande. Jag ber att få saga, att även
om motionen kommer från herr Lindhagen, så böra vi pröva den,
och finns det sakskäl för framställningen, bör den bifallas. Jag
skulle vilja säga, att det kommer mycket göda. korn från herr
Lindhagen, även om projekten icke alltid äro så lagda, att de kunna
omedelbart handläggas av riksdagen.
Här hava reservanterna ställt sig på utredningslinjen. Genom
denna utredning skulle man skapa en fast grund för lagstiftningen.
Herr Hallén vände sig mot den kolartro, som han sade, att genom
parlamentarismen allt skall kunna bli gott här i världen. Jag
för min del vill säga, att denna kolartro spelar en roll även här.
Jag tycker det icke är så förkastligt, att folk, allra minst då folk
från kyrkan, tror på att en sak skall kunna förverkligas.^ Jag tror,
att i det fallet tron har en stor betydelse, som inte får förbises.
Då nu den omständigheten föreligger, att lapparna känna sig förbisedda,
så kunde de gärna få bli representerade med eu man, ^och
strax skulle man då genom denna kolartro skapa ett lugnare tillstånd.
Därigenom skulle på deras sida uppstå en känsla av ökad samhörighet
med det övriga landet, och den sidan av saken är icke av så
oväsentlig betydelse.
Herr Larsson anförde några omständigheter, som han ansåg
ligga hindrande i vägen för lagstiftningen. Det är detta spörsmål
vi begära utredning om, på vilket sätt lapparna skulle bli representerade
o. s. v., och den utredningen bör kunna etableras. Jag anser
inte de anmärkningar, som herr Larsson gjorde, vara av den art, att
man av hänsyn till dem bör avslå reservationen. Det kommer naturligtvis
att framgå av utredningen, vad man härvidlag kan åstadkomma.
Jag ber, herr talman, att få vidhålla mitt yrkande om bifall
till den av herr Schlyter in. fl. avgivna och vid betänkandet fogade
reservationen.
Sedan överläggningen härmed förklarats avslutad, gav herr talmannen
propositioner dels på bifall till utskottets hemställan, dels
ock på avslag därå samt bifall i stället till den vid utlåtandet fogade
reservationen; och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja (besvarad. Då votering emellertid begärdes,
blev nu uppsatt, justerad och anslagen en så lydande omröstningsproposition:
Den,
som vill, att kammaren bifaller konstitutionsutskottets
hemställan i utskottets förevarande utlåtande nr 27, röstar
Lflrdngcn den 10 april.
27 Nr 38.
Den, det ed vill, röstar
Nej;
A ng. lappbefolkningens
representerande
i riksdagen.
Vinner Nej, har kammaren, med a v,slag å utskottets berörda
hemställan, bifallit den vid utlåtandet fogade reservationen.
(Forts.)
Voteringen utvisade 172 ja mot 27 nej, vadan kammaren bifallit
utskottets hemställan.
§ 13.
Herr statsrådet Eriksson avlämnade Kung! Maj:ts proposition,
nr 414, angående tillfällig löneförbättring under år 1921 för viss
personal vid marinen.
Denna proposition blev på begäran bordlagd.
§ 14.
Föredrogos vart för sig statsutskottets utlåtanden:
nr 52, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående tjänstårsberäkning
för professorerna C. O. Lagercrantz och B. I. Ilesselman
med avseende å deras rätt till ålderstillägg;
nr 53, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering
för överståthållarämbetets kansli m. m.;
nr 54, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående tänkande
av vissa förskott;
nr 55, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande
av kronans rätt till danaarv efter änkan Kristina Fredrika
Andersson, född Korman, från Hedemora m. fl.; och
nr 56, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse
för kronofogden C. O. Helmer att gälda visst honom ådömt
belopp.
Kammaren biföll vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.
§ 15.
Till avgörande förelåg nu bankoutskottets memorial, nr 24, an- Amj.
gående gottgörelse för förlust å restaurangrörelsen i riksdagshuset. gottgöreUe för
förlust å re
I
anledning av en utav fullmäktige i riksgäldskontoret hos staurangrörelbankoutskottet
gjord framställning i ämnet hemställde utskottet
att riksdagen måtte anvisa ett belopp av 25,000 kronor såsom gott- ^ "
görelse till källarmästaren Olof Jönsson för den förlust, han under
åren 1918 och 1919 lidit å restaurangrörelsen i riksdagshuset,
samt bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att av anslaget till
riksdags- och revisionskostnader samt kostnader för riksdagens hus
till Jönsson utbetala nämnda belopp.
Nr 38. 28
Lördagen den 10 april.
Ang. Vid utlåtandet var emellertid fogad reservation av herrar Borr/.
gottgöreUe för Bäcklund och Andersson i Milsmaden, vilka yrkat, att fullmäktiges
!%umn“rörd- förevarande framställning icke måtte föranleda någon åtgärd.
sen i riks
dagshusd.
Utskottets hemställan föredrogs. Därvid yttrade:
(Torts.)
Herr Borg: Herr talman! Då jag befinner mig bland re
servanterna
i föreliggande ärende, skall jag be att få säga några ord.
Som herrarna finna, är det icke första gången, som riksgäldsfullmäktige
begära ersättning åt källarmästare Jönsson för lidna
förluster. Eedan i april månad i fjol inkommo fullmäktige till bankoutskottet
med begäran om ersättning med 15,000 kronor för en då
liden förlust å källarmästare Jönssons rörelse i riksdagsrestaurangen
å 22,011: 64 kronor. Det vill säga, där begärde riksgäldsfullmäktige
15,000 kronor för att täcka en förlust, som Jönsson mente sig
ha haft på rörelsen under år 1918 och som belöpte sig till 22,011: 64
kronor. Då detta ärende behandlades inom bankoutskottet 1919,
fann utskottet inga skäl föreligga att tillstyrka bifall till framställningen.
På grund härav förekom heller icke ärendet inom kamrarna.
Nu återkomma riksgäldsfullmäktige och framhålla, att Jönsson
gjort en ytterligare förlust på 16,428 kronor under lagtiman 1919
och att det således under dessa två år 1918 och 1919 skulle ha blivit
en sammanlagd förlust på 38,439 kronor. Och riksgäldfullmäktige
begära, att riksdagen måtte lämna 25,000 kronor såsom en
ringa ersättning för denna stora förlust, han lidit på rörelsen här
nere. Jag och mina medreservanter hava icke kunnat finna, att det
i år mer än i fjol funnits anledning för utskottet att tillstyrka bifall
till en sådan framställning. Enligt vår mening finnes det också
mycket svaga bevis, för att Jönsson skulle ha lidit denna förlust.
Visserligen har man ju försökt att kontrollera, huru härmed
förhåller sig, i det att man 1919 anmodade auktoriserade revisorn
von Hofsten att genomgå räkenskaperna. Och han kommer till det
resultatet, att han antager, att Jönsson lidit en förlust på 19,372
kronor, alltså icke så stor förlust som Jönsson själv säger sig ha
lidit, nämligen 22,011 kronor. Men han tillägger, att det är mycket
svårt att utfinna, huru stor förlusten kan vara. Han säger, att
antagligen kan den vara 19,000 kronor, men han säger samtidigt,
såsom man kan utläsa mellan raderna, att räkenskaperna äro förda
så och ligga på sådant sätt, att man kan icke konstatera, huru stor
förlusten är. Samma ord framkomma också från riksgäldsfullmäktige.
De erkänna, att det är mycket svårt att kontrollera, huru
stor förlusten kan vara, men även de antaga, att det är en ganska
stor förlust. Dock tvivla de på, att den kan vara 38,000 kronor,
och därför komma de väl då till det resultatet, att 25,000 kronor må
vara tillräckligt.
Man anmodade senare en annan person att kontrollera dessa räkenskaper,
nämligen direktören för Stockholms allmänna restaurangaktiebolag,
d. v. s. samme man, som är chef för rörelsen här nere
Lördagen den 10 april.
Nr 88.
för närvarande. Ty det är ju det bolaget, som nu har rörelsen inom
riksdagsrestaurangen. Men han får icke fram några siffror alls,
utan han antager, att Jönsson lidit denna förlust och säger, att det
antagligen är riktigt, att han lidit denna förlust. Men några siffror
kan han icke få fram.
Allt tyder på, att räkenskaperna äro så illa förda och att de ha
legat på det sättet där nere, då Jönsson hade sin rörelse, så att det
står icke till för någon att verkligen säkert läsa fram, huru stor
förlusten har varit. Det svåraste problemet, då det gäller att finna,
huru stor förlusten varit, synes ligga däri, att man gått så tillväga
här, att det har tillåtits källarmästare Jönsson — vilket jag icke
skall klandra — att använda köket här nere för inkokning av frukt
och bär och även för kokning av mat, som sedan överburits till andra
affärer, som han haft ute i staden, förnämligast hotell Kung Carl
och Strömparterren här mitt emot. Det har även konstaterats, att
räkningarna för alla dessa varor, som ha burits från riksdagshusets
restaurang över till hans andra affärer, äro ställda på riksdagshusets
restaurang. Men det finnes icke möjlighet att få fram, huruvida man
har gjort motsvarande avdrag i räkenskaperna för dessa räkningar
varje gång man burit över ganska stora partier till hans övriga affärer.
Detta synes ha varit det allra kvistigaste problemet att utreda
för de revisorer, som haft att kontrollera hans räkenskaper. Det är
ju konstaterat, att man icke endast under det riksdagen pågick bar
matvaror och andra varor från riksdagshusets restaurang till hans
övriga affärer, utan man fortsatte även därmed, ändock att icke riksdagen
pågick. Det är ju förklarligt, ty restaurangen är på visst sätt
öppen även då för kommittéer, riksgäldskontorets personal och alla
andra, som arbeta här omkring. Men under den tiden bar man över
ganska stora partier till hans övriga affärer, och där synes, som
sagt, vi ha det svåraste problemet att lösa, då det gäller att konstatera,
huruvida Jönsson gjort denna förlust eller icke.
Vi reservanter kunna icke förstå, att denna rörelse vare sig tidigare
eller nu kan gå med förlust. Ty vi veta ju, att man får
maten och även kaffet ute på staden för billigare pris, än vad man
har kunnat och för närvarande kan få här på riksdagsrestaurangen.
Det är också känt, att många av de riksdagsmän, som befinna sig
i en ekonomisk mindre fördelaktig ställning nödgas ständigt gå ut
i staden och spisa för att ställa det billigare för sig. _ Man kan även
genom dessa få klart för sig, att de äta icke bara billigare utan även
få lika bra mat och lika mycket mat, som man får här nere. Därför
kunna de icke förstå, huru man kan komma till dessa resultat.
Vi ha även gjort en viss förfrågan, huruvida denne källaremästare
Jönsson gjort några vinster på sina andra affärer, och man har
fått det svaret — märk, att det finnes icke i räkenskaperna — att
han gjort avsevärda vinster på sin övriga rörelse. Det må icke tillkomma
mig att misstänka, att det har skett på riksdagsrestaurangens
bekostnad, men nog ser det litet besynnerligt ut, då man kunnat
erövra så stora vinster på de andra affärerna. Ty det finnes
även riksdagsmän, som ha prövat och konstaterat, att vid den tid,
Ang.
gottgörclse för
förlust å restaurangrörelsen
i riksdagshuset.
(Forte.)
Sr 3S. 30
Lördagen den 10 april.
Ang.
gottgörelse för
förlust å restaurangrörelsen
» riksdagshuset.
(Forts.)
då Jönsson — i all synnerhet år 1918 — hade riksdagsrestaurangen,
så fick man mycket mera och bättre mat på hotell Kung Carl för
samma pris, än vad man fick här nere. Då kan man icke förstå,
huru man kan gorå sådana förluster, som man vill låta påskina, att
man gjort på riksdagsrestaurangen.
Jag skall be att få tillägga, att jag också själv kan konstatera,
att man för närvarande spisar bättre ute på staden och får också
sitt kaffe billigare än på riksdagsrestaurangen. Och ändå går detta
bolag, som nu har tagit hand om rörelsen, med en ganska stor förlust.
Av utskottets utlåtande framgår, att Stockholms allmänna
restaurangbolag, som nu innehar rörelsen, gjorde en förlust under urtiman
på 15,042 kronor, d. v. s. under 3 ''■/s månaders tid. Då menar
man, att när de ha gjort denna förlust nu, så finns det all anledning
tro, att Jönsson även har gjort den förlust, han påstår sig
ha lidit där nere. Men nog är det väl en väsentlig skillnad mellan
urtiman och lagtiman, ty under urtiman ligger det ju på ett helt
annat sätt. Då är det mycket svårare att beräkna frekvensen där
nere och svårare att sköta om rörelsen, och därför kan det på visst sätt
förklaras, att bolaget lidit denna förlust. Då man gjorde upp med
detta Stockholms allmänna restaurangaktiebolag, så inskrevs ju i
kontraktet, att riksdagen eller staten skall stå för förlust, som hädanefter
kan uppstå. Hädanefter måste vi således ersätta den förlust,
som kan uppkomma, men jag hoppas, att det då åtminstone skall
visas säkra räkenskaper på, att bolaget verkligen gjort förlusten.
Jag hoppas det, så att vi icke skola behöva ersätta förluster, som
uppkomma hädanefter, på så lösa grunder, på vilka man här från
visst håll menar, att vi skola lämna ersättning.
Jag ber också att till sist få säga: vilka bliva konsekvenserna,
om vi nu bifalla detta? Till vilket resultat kan man komma, då det
gäller andra affärer mellan enskilda och staten? Jo, resultatet kan
ju bliva, att så snart man gjort upp ett kontrakt med t. ex. en byggmästare
och även många andra att utföra ett visst arbete för staten,
så har denne att beräkna, att han har möjlighet, för den händelse
han begär det, att få ytterligare en summa pengar av staten,
då arbetet är färdigt, därest han kan på något sätt framvisa, att han
lidit förlust.
Ja, konsekvenserna äro farliga i detta fall, och jag tror, att riksdagen
gör klokast i att icke bifalla riksgäldsfullmäktiges framställning,
som är tillstyrkt av bankoutskottet. Jag tror icke, att
det kan vara värdigt riksdagen att på så lösa grunder bortplottra
folkets pengar. Hade det kunnat visas säkra räkenskaper på, att
källarmästare Jönsson verkligen lidit denna förlust, då skulle det ha
varit någon mening med att lämna denna ersättning. Men nu kan man
icke genom räkenskaperna visa, att han lidit denna förlust, och därför
blir det så mycket betänkligare, om riksdagen bifaller framställningen.
På dessa grunder, herr talman, ber jag att få yrka avslag på
utskottets hemställan.
Lördagen dun 10 april.
o t Nr 88.
Ileir Kristensson: Herr talman! Inom utskottet sökte
jag för min del göra vad jag kunde, för att vi skulle kunna sammanjärnka
meningarna och slippa ha en debatt i denna grannlaga sak.
l)et lyckades emellertid icke, varför saken nu ligger som den gör,
nämligen så, att utskottet har tillstyrkt fullmäktiges framställning,
men ä andra sidan några reservanter ha yrkat avslag.
lfa frågan förra året var före inom utskottet, fanns icke majoritet
för avlåtande av ett memorial till riksdagen. I år har emellertid
frågan så tillvida kommit i ett annat läge, att det har förebringats
en sådan motivering, att utskottsmajoriteten känner sig helt och fullt
övertygad om att källarmästaren, som det här är fråga om, verkligen
har gjort en förlust av minst det belopp, som det här är fråga om
att ersätta.
diet har nämligen inträffat, att en annan källarmästare, efter
det Jönsson slutade med riksdagsrestaurangen, gjort en erfarenhet
liknande den, som Jönsson gjorde, då han innehade den. Stockholms
allmänna restaurangaktiebolag har haft en betydligt gynnsammare
position än vad källarmästare Jönsson hade. Bolaget har av riksgäldsfullmäktige
tillerkänts betydligt större förmåner, och priserna
hava vant högre, vartill kommer, att Jönsson innehade restaurangrörelsen
under den allra svaraste kristiden, då inköpspriserna stodo
allra högst. Då det ändå visat sig, att under det senaste året uppstått
en förlust av icke mindre än 15,000 kronor, har utskottet icke kunnat
anse annat än att vi böra bifalla vad fullmäktige hemställt om.
Jag ber också att få framhålla en annan sak, som varit en bidragande
orsak till att utskottet ansett sig böra inkomma till riksdagen
med detta memorial, och det är det förhållandet, att källarmästare
Jönsson icke sökte att få övertaga restaurangen, utan hall
kallades av fullmäktige. Enligt vad fullmäktige uppgivit inför
utskottet, rentav lockades han av fullmäktige att åtaga sig uppdraget.
Han begärde vid den uppgörelse, som ägde rum, att få taga
högre priser, men i fullmäktiges intresse låg naturligtvis, liksom
också i riksdagsmännens, att priserna höllos så låga som möjligt,
och pa fullmäktiges inrådan och med deras begivande sattes de prifer>
enligt vad vi alla känna till, hava varit gällande under de
ar källarmästare Jönsson innehaft restaurangrörelsen. På grund av
dessa omständigheter har det rentav blivit en honnörssak för fullmäktige,
att denne man, som de anmodat åtaga sig restaurangen och
som alltså genom deras förvållande fått lida en högst avsevärd förlust,
matte fa ersättning för denna förlust.
Jag är för min del, efter att hava tagit del av de handlingar
som föreligga, helt och fullt övertygad om att här har verkligen
den förlust uppstått, som uppgivits. Jag vill icke närmare gå in
pa detaljerna; jag tror emellertid, att jag skulle kunna lämna sådana
uppgifter inför kammaren, att kammaren också skulle kunna
Sw-jT6! y?d °-m d<Ta f5rlust verkligen uppstått. I mot
r£dalpn
V°rffare" arade1talarenr kan jag icke anse det värdigt
ksdagen att, da fragan nu ligger före på det sätt, som den gör,
Ang.
gottgörelse. för
förlust ä restaurångrör
elsen
i riksdagshusd.
(Forts.)
Nr 38. 32
Lördagen den 10 april.
Ang.
goltgörelse för
förlust å restaurangrörelsen
i riksdagshuset.
(Forts.)
avslå utskottets hemställan, varför jag ber att få yrka bifall till
densamma.
Herr Lindvall: Herr talman, mina herrar! Vid behandlingen
av fullmäktiges i Tiksgäldskontoret skrivelse i föreliggande
■fråga om ersättning till källarmästare Jönsson för den förlust, sotm
drabbat honom under de år han innehaft restaurangrörelsen i riksdagshuset,
åren 1918 och 1919, bär utskottet kommit till den upp.
fattningen, att fullmäktiges framställning borde av riksdagen bi.
fallas.
Hur står det nu till med ersättningen till dem, som innehaft
och nu innehava restaurangrörelsen? Jo, den person,, som innehade
denna rörelse före källarmästare Jönsson, fröken Hjelm, erhöll år
1914 av statsmedel ersättning för uppkommen förlust, och den,
,som efter källarmästare Jönsson innehaft och nu innehar restaurangrörelsen,
bär erhållit 15,042 kronor 89 öre såsom gottgörelse
för den förlust, som uppstod under urtima riksdagen i fjol. Med
all säkerhet kommer statskassan att drabbas av avsevärda utgifter
för den förlust, som under innevarande år kommer att visa
,sig bliva en följd av denna rörelse.
Då såväl den, vilken före källarmästare Jönsson innehade restaurangen
i riksdagshuset, som ock den, vilken efter honom atagit
sig densamma, bekommit ersättning för förluster, bör väl i rimlighetens
namn rättvisa skipas även gent emot källarmästare Jönsson,
så mycket mera som år 1918 var det allra svaraste aret under kristiden.
Riksgäldsfullmäktige hava, då de ansett det vara orättvist
handlat mot källarmästare Jönsson, själva upptagit frågan, så mycket
hellre som Jönsson aldrig själv sökt befattningen, vilket också
utskottets ärade ordförande för en kort . stund sedan omförmälde,
utan hava fullmäktige inlett underhandlingar med honom, och då
bör väl riksdagen taga hänsyn till fullmäktiges ställning som
.mellanpart. Skulle, som jag vill förmoda, riksdagen bifalla nksgäldsf.
ullmäktiges och utskottets hemställan och tillerkänna Jönsson
25,000 kronor, gör han lika fullt en avsevärd förlast, enär
förlustbeloppet uppgår till 38,439 kronor 52 öre.
Herr talman, jag yrkar bifall till bankoutskottets hemställan.
Herr Bäck lund: Herr talman, mina herrar! Det ser ut
nästan som om fullmäktige gjort till en hedersak för sig att på
något sätt driva igenom en ersättning till källarmästare Jönsson.
Det framgår av handlingarna, och herrarna hava hört talas om det
förut, att begäran från -det hållet förra året gjordes .om 15,000
kronor, och beloppet har nu utökats till 25,000. Förra aret var utskottet
så gott som enhälligt för avslagsyrkande, och frågan Korn
alltså icke till riksdagen. Nu har man nya skäl, säger man. Vilka
äro dessa skäl? Enligt min mening har icke något nytt tillkommit,
■som kan berättiga till att ånyo göra denna framställning om ersättning.
Ijördiigen den 10 april.
33 Sr -Ih.
, Man säger, att restaurangbolaget gatt .med förlust under urtima
riksdagen, och det är sant, men det var särskilt exceptionella
Förhållanden under den urtima riksdag, som hölls 1919. Det var
ja så, att riksdagen sällan var samlad, och det var icke många
riksdagsmän bär uppe. men restaurangen måste hållas öppen i alla
fall. Detta gjorde, att dessa störa förluster uppstodo. Några skinna
förhållanden existerade icke under den tid källarmästare Jönsson
innehade restaurangrörelsen.
Här gjordes gällande från en talare på motsatta sidan, att
restaurangbolaget också i år kotmimer att förlora penningar på denna
rörelse. Men det är icke bevisat, ty en styrelsemedlem i restaurangbolaget
har meddelat mig, att under -ten tid, som gått. i år, bär
ingen förlust uppstått. Han säde icke, om bolaget gjort någon
vinst, men ingen som helst förlust bär uppstått i år. Detta borde
väl ändå gälla mera som jämförelse än att peka på, att det gick
med förlust vid urtima riksdagen 1919. Härtill kommer, att riksdagen
genom riksgäldsfullmäktige åtagit sig vissa förpliktelser till
restaurangsbolaget, som icke funnos, när källarmästare Jönsson innehade
rörelsen. Dessutom är det så, att restaurangbolaget numera
betalar personalen månadslön, vilket icke förekom under källarmästare
Jönssons tid, utan i stället fick personalen lämna honom
ersättning i form av glaspenningar eller vad det kallas på restaurangspråket.
Vidare säger utskottet bär något, som icke är fullt riktigt,
även om det innehåller eu del sanning. Det säger: »Förluster, som
uppkommit å restaurationsr öreisen i riksdagshuset, hava för övrigt
åven vid andra tillfällen såväl innan Jönsson övertog rörelsen som
ook sedermera blivit av riksdagen ersatta.» Det är mycket litet
sanning i detta uttalande av utskottet. Här bär ingen ersättning,
enligt vad jag kunnat leta ut, betalts mer än en enda gång, och
det var med anledning av riksdagens upplösning 1914. Det berodde
på att personalen, i synnerhet kökspersonalen, blivit engagerad
för riksdagstiden, och det blev en hastig riksdagsupplösning.
Det är det enda tillfället, och det var föranlett av särskilda skäl.
Sådana skäl hava loke här förelegat. Det är därför något alldeles
barockt enligt min mening att rida upp just på detta förhållande
och att på grund därav göra gällande, att det här är något, som har
existerat förut, och att det är ingenting annat än att följa i de
gamla fotspåren.
Dessutom vill jag säga, att det finns personer i utskottet,
som nu sta pa utskottsmajoritetens sida eller åtminstone äro antecknade
därför, vilka ansågo det vara rent av ogrannlaga av fullmäktige
i riksgäldskontoret att ånyo komma med denna, framställning
trots det blanka avslaget från utskottets sida förra året. Men
då fullmäktige gjorde detta nästan till en hederssak, ville de, trots
sina betänkligheter och sin motvilja mot själva saken, icke gå emot
fullmäktige rent utav hänsyn till dem, men icke till källarmästare
Andra kammarens protokoll 1920. Nr 38, 3
Ang.
QoUqvrclne. Jöt
förlust u re
stanrangrörel
sen i riks
dagshu&et
(Förta.)
Nr 3K. 34
Lördagen den 10 april.
Aikj. Jönsson. Detta tiar yttrats av personer i utskottet, som nu stå
gougördse för antecknade på utskottsm ajoritetens sida.
lumumörd- Här föreligger dessutom en rent principiell sak, och den är
sen i riks- »för mig åtminstone avgörande. Det är icke precis de 25,000 kronor
dagshuset. na ^ källarmästare Jönsson, som jag är så förskräckligt rådd
(Forte ''. ,£ör jjen om det skulle bli i enlighet med vad fullmäktige nu före
■slagit, skulle varje entreprenör, som har kontrakt i likhet med
källarmästare Jönsson, så att han svarar för alla förluster och att
•ingen förlust skall täckas av staten, kunna komma och peka pa
att han fick 25,000 kronor, utan att ens kunna visa med sin bok
föring, att förlusten uppstått på riksdagsrestaurangen. Det för
håller sig verkligen så, att ingen kan taga på sitt ansvar och pasta,
lätt bokföringen här varit sådan, att det går att läsa ut ur den
samma, att källarmästare Jönsson har gjort dessa förluster. Då
är det tydligt, att vem som helst med dålig bokföring kan komma
■och säga: när staten ersätter denne entreprenör, bör jag naturligtvis
också även om det icke är klart, att jag gjort någon förlust, kunna
framställa krav på att få ersättning med ett visst belopp. Det ar
just där, som det farliga ligger. Dessutom göres bär gällande, att
de förutvarande restauranginnehavarna också gjort förluster. V-ar
för skola de icke få ersättning, om källarmästare Jönsson sk all erhålla
sådan? Det är för mig naturligt, att bevilja vi dessa 25,000
kronor, böra de också få ersättning, om de kunna visa pa en förlust,
och bokföringen bör ju icke vara grundläggande, utan det far räcka
med blott ett antagande, att förlust uppstått. Då är riksdagen enligt
mitt förmenande skyldig att bisträcka även dem for förluster,
.som de kunna göra gällande, att de haft.
På dessa grunder, herr talman, ber jag att fa yrka avslag pa
utskottets hemställan.
Herr Åkerlund: Herr talman! Då övriga källarmästare,
,som käft denna restaurang, gjort förluster på rörelsen, måste man
■anse konstaterat, att även denne lidit förlust. Det skulle förefalla
imig hö°"st besynnerligt, om, då så är förhållandet, den svenska
riksdagen skulle draga sig för att betala den förlust, som mannen
lidit för riksdagens skull. Jag kan aldrig tro, att sa skall bil
ifallet. Och vad beträffar den principfråga, sam man talat om -vad är det för principfråga? Man har ju ersatt de andra deras lörluster,
varför skall icke också lian fa ersättning. ,
Jag her att i rättfärdighetens namn få yrka bifall till utskottets
förslag, ty det är fullkomligt riktigt och rättvist.
Herr Kristensson: Herr talman! Jag vill icke förlänga
debatten, men jag nödgas säga ett par ord till den ärade ledamot
av banksutskottet som nyss både ordet. Han fällde ett mycket starkt
•uttryck, då lian till och med tror jag använde ordet osanning om
•en viss punkt i utskottsutlåtandet. Det kan jag icke låta sta
oemotsagt. Utskottet har sagd: »Förluster, som uppkommit a restau
-
35 Nr 3H.
Lördagen de» 10 april.
dationsrörelsen i riksdagshuset, hava för övrigt ilven vi<l undra till- A ny.
fallen såväl innan Jönsson övertog rörelsen »om ock .sedermera afWrd** för
1r.ik:sdaffGn fsatta.» Detta är fullkomligt med verkliga Z^Zlörhallanclet
överensstämmande. Riksdagen liar fattat särskilda be- sm i''riks
-
sint ifraga om ersättning till personer, »om drivit rörelsen ä riksdagsrestaurangen,
innan Jönsson överlog densamma. Jag vill ljl. a.
erinra om beslutet om ersättningen till fröken Hjelm. När vidare
urtima riksdagen lämnade utan anmärkning riksgäldsfullmäktiges
.redogörelse för det^ nya kontraktet, varigenom Stockholms restaurangbolag
skulle få ersättning, så får man anse, att riksdagen är
själv medansvarig för den utbetalning av 15,000 kronor, som ägt
rum, sedan källarmästare Jönsson lämnade restaurangrörelsen. Vad
utskottet skrivit, är allt,så med verkliga förhållandet överensstämmande.
(lagshuset.
(Forte.}
Herr Loven: Herr talman, mina herrar! Blott ett par ord
i denna fråga.
Det sades av herr Åkerlund, att den svenska riksdagen icke
borde draga sig för att ersätta en förlust, »om en källarmästare
lidit på riksdagsrestaurangen. Men, herr Åkerlund, det är icke bevisat,
att denna förlust gjorts å riksdagsrestaurangen. När en människa
har tre restauranger och gemensam bokföring, har det icke
kunnat bevisas, att förlusten gjort å restaurangen i riksdagshuset.
Det stod dessutom i det kontrakt, som Jönsson både med
riksgäldskontoret att han icke under några förhållanden
skulle få göra . sig räkning på att få täckta de förluster,
isom kunde uppstå. Det är ju, såsom förut av herr Bäcklund framhållits,
sa, att byggmästare, som byggt för statens verk och bevisligen
blivit genom skiljedom ålagda att betala högre arbetslöner än
dem, som gällde, när de började sitt arbete, och vilka förlorat
unycket större summor, än det bär är fråga om, icke kunnat få ut
ersättning därför, trots att det varit fullständigt force majeure och
trots att det kunnat bevisas, att de gjort förluster direkt på statens
verk. När man vidare bär sig bekant, att vi ute i staden kunnat äta
samma mat på restauranger med samma sorts kristids dricka, som
serverats bär, och till samma eller billigare priser, imen vilka restauranger
dock själva måst betala lokalhyra, värme och lyse, tre under
dessa år höga poster, då behöver man icke vara expert på området
för att förstå, att förlusterna icke kunnat göras uteslutande bär
nere.
Tills det blir visat, att riksdagsmännen ätit npp dessa 25,000
kronor för herr Jönsson, anser jag, att det är riksdagen lika värdigt
att icke betala dessa pengar, För mig är det nämligen klart,
att det icke är bevisat, att det förhåller sig så. och därför yrkar
jag avslag på utskottets hemställan.
Häruti instämde herrar Persson i Björsbyholm och Jonsson i
Gumhoda.
Vr JK
Ang.
riottgcreUc föi
förlust å restaurangfördsen
i T‘dc.s~
ilagshusd.
(Ports.!
3g Lördagen den 10 april.
Herr Åkerlund: Det är konstaterat, att föregående innehavare
av riksdagsrestaurangen lidit förlust <p& denna rörelse, ehuru
de haft den under bättre förhållanden. När de lidit sådana förluster
under bättre förhållanden än de, som voro rådande, när
Jönsson hade rörelsen, så må det väl också kunna anses konstaterat,
att han lidit denna förlust. Om han hade en rörelse bredvid,
sam vi veta, att han hade, så är det eu sak för sig, och att han
burit mat härifrån, är också en sak för sig. Men, som sagt, när
de andra lidit förluster under bättre förhållanden, då kan mao
taga för givet, att han under sämre förhållanden lidit väl så stora,
förluster som de och ännu större. Men det är nog som i andra
fall, att beloppet är för litet, annars ginge det nog ganska lätt.
Herr Borg: Herr talman, mina herrar! Jag har icke så
många orcl att säga. Jag skall endast be att fa säga herr Åkerlund,
att det icke är på det sättet, att Stockholms allmänna restaurangbolag,
som nu innehar rörelsen, arbetade under bättre förhållanden
under urtiman. Det arbetade naturligtvis under sämre förhållanden,
och lag kan på sätt och vis förstå, att det gjorde förluster under
urtiman 1919. Det är emellertid upplyst av herr Backlund, att detta
bolag icke gör någon förlust nu. Alltså är det icke något bevis
för att Jönsson gjort förlust, att restaurangbolaget, som nu innehar
rörelsen, gjorde förluster under urtiman.
Då utskottets ärade ordförande nämnde, att källarmästare Jonsson
arbetade under särskilt svåra förhållanden, så skall jag be att
iä .saga, att det icke bara var källarmästare Jönsson här i btoc.kholm,
som arbetade under svåra förhållanden och gjorde dyra inköp.
Man gjorde väl dyra inköp även inom hans Övriga affarer och
även inom andra liknande affärer,, som innehades av andra människor
här i Stockholm. Nu säger man, att det var föreskrivet, huv
höga priser Jönsson skulle få ta. Visserligen var detta inskrivet
i kontraktet, men vi veta också, att det icke dröjde sa längre,
förrän källarmästare Jönsson nödgades begära medgivande att fa
bryta kontraktet och vi fingo förhöjda priser härnere. Han nödgades
således i detta avseende gå till väga som andra gjorde.
Så säger utskottets ordförande, och det skulle vara en förmildrande
omständighet för Jönsson, att han icke sökte att få rörelsen
i fråga utan blev anmodad av vederbörande bland riksgiUdsfullmau
tige. Men detta är icke alldeles riktigt, utan det är kant, att kallarmästare
Jönsson icke blev anmodad, förrän det blev klart, att han
verkligen önskade övertaga restaurangen härnere. När det blev kant
av vederbörande, att lian ville ha den, då först vände man sig till
honom, så att man kan icke säga, att man narrade eller tubbade
honom. # ,
Jag har ingen anledning att frångå mitt torra yrkande.
Herr Lindman: Herr talman! Jag har hört på denna de
batt
under en lång stund och kan verkligen icke underlåta att besvära
herrarna en liten stund till med denna sak. Det kan synas, att
JS7 Nr .''t*.
Lördagen den 10 april.
film icke är sa .utomordentlig, viktig, men de» ler .si»'' i alln Juli för
miif soni eu fråga som man icke kan avfärda utan vidare. Den är
* viss man en rättfärdighetsfråga.
Man säger nu, alt mannen icke haft någon förlust eller, rättare
sagt, att det icke är bevisat, att lian halt någon förlust på. denna
rörelse. Ja, därom kan jag naturligtvis icke uttala mig i annan
mån, än att riksgäldsfullmäktige, som äro våra förtroendemän, förklarat,
att lian haft förluster. Riksgäldsfullmäktige hava undersökt
saken och kommit till det resultatet, att lian haft förluster, som
höra ersättas med 25,000 kronor. Detta är alldeles tillräckligt,,
för att jag skall känna mig övertygad om, att det är på det sättet.
Frågor'' man riksgäldsfullmäktige, så säga de, att mannen haft denne
förlust. Det äro de fullkomligt övertygade om. Nu får man icke
heller förbise, att allt talar för att det är på det sättet, ty det hav
förlorats pengar på restaurangen förut och av andra källarmästare
Jönsson. För närvarande finnes ett kontrakt med mycket gynnsammare
villkor, än den mannen hade. Detta kontrakt säger, att det
bolag, som nu innehar rörelsen, skall hava 1,000 kronor i månaden
och ränta på rörelsekapitalet samt ersättning för inköpta inventarier,
men därjämte är bolaget tryggat för förluster. Uppstå sådana, skola
de ersättas enligt det nuvarande kontraktet. Är det icke all sannolikhet
för att det verkligen också varit en förlust på rörelsen under
Jönssons tid?
När våra förtroendemän i riksgäldsfullmäktige komma och säga.
att mannen verkligen. haft förlust och bör ha ersättning med 25,000
kronoi, da ler sig fragan för mig pa följande sätt: skola riksdagsmännen
äta på, en enskild persons bekostnad eller på statens bekostnad
eller på sin egen bekostnad? Det är de tre alternativen. Jag
anser, att det första .av alternativen är det sämsta av alla, att äta nådebröd
på andra människors bekostnad. Därför är jag alldeles bestämt
av den åsikten, att liksdagen skall betala det nu ifrågasatta beloppet,
då utgiften redan är gjord. Och skulle det vara så, att riksgäldsfullmäktige
tagit fel och att förlusten icke är 25,000 krono)-utan kanske 20,000 kronor, så är jag hellre med om att betala 25,000
kronor med risk att giva honom för mycket än att betala ingenting,
med risk att han skall förlora för vår skull. Jag kan omöjligen få
i mitt huvud annat, än att när saken ligger så tillbaka i tiden, som
den nu gör, bör ersättning utgå. Beloppet är ju icke så förfärligt
halsbrytande.
Sedan blir nästa fråga, hur man skall ställa sig för framtiden.
om man skall fortsätta pa samma sätt. Nu är genom det kontrakt,
som fullmäktige uppgjort om riksdagsrestaurangen med den nuvarande
innehavaren, restaurangbolaget, detta tryggat för att icke eu sådan
förlust kan uppkomma för innehavaren, utan blir det förlust, så blir
förlusten statens. Jag skulle vilja taga steget längre ut, och säga.
att det bör icke vara på det sättet. Restaurangen skall bära sig med
de avgifter, man betalar för maten, som intages där. Gör den icke
det och finnes det icke tillräckligt intresse för att hålla rörelsen uppe,
skall den läggas ned. Men staten bör enligt min uppfattning icke
A ny.
gottgåréue för
förlust å rnstaurangrördsea
i riksdagshusd.
''Kort*.''
Yr 38.
Ang.
gottgördse för
förlust a restaurangrördu
sen i riksdagshuset.
(Forts.)
38 Lördagen den 10 april.
betala för riksdagsmännens förtäring på riksdagsrestaurangen. Allra
minst, det upprepar jag, böra vi ställa det på det sättet, att vi låta
enskilda personer betala för den mat,, som riksdagsmännen intaga
på riksdagsrestaurangen. Därför ber jag, herr talman, att få yrka
bifall till utskottets hemställan.
Med herr Lindman förenade sig herrar Engberg, Persson i Fritorp
och Nilsson i Bonarp.
Herr Andersson i Milsmaden: Herr talman! Jag har be
gärt
ordet i anledning av herr Lindmans yttrande. Jag tror bestämt,
att han gjorde sig skyldig till åtskilliga överdrifter i sitt anförande.
Jag har mycket noga följt med för att söka utröna, huruvida
det kunnat uppstå eu förlust på denna restaurang. Jag var närvarande
både i år och förlidet år, då frågan behandlades i bankoutskottet,
och jag har kommit till den fasta slutsatsen, att denna .förlust
icke gjorts på riksdagsrestaurangen, utan att den egentligen
har berott på restaurangen Kung Carl. Den mat, som serverades här,
vet jag, var fullkomligt ersatt med det som de spisande gästerna betalade.
Jag för min enskilda del har också rekognoscera ute på
resturangerna och funnit, att jag kan äta väl sa billigt åtminstone
och bättre mat på andra håll, än som bestods här på den tiden.
Jag är ju reservant, men hade icke tänkt yttra mig. Med anledning
av herr Lindmans bestämda påstående, att han vore fullt förvissad
om, att det uppstått förlust, vill jag emellertid giva tillkänna,
att jag är fullt och fast övertygad om, att icke någon förlust kunnat
uppstå på riksdagsrestaurangen. Jag är också av den meningen, att
jag icke vill äta nådebröd varken pa rikets bekostnad eller pa enskild
mans bekostnad, utan jag vill betala det jag får, och därmed
jämt.
Efter härmed slutad överläggning framställde herr talmannen
propositioner först på bifall till utskottets hemställan samt vidare
på avslag därå; och förklarade herr talmannen sig anse den förra
l>ropositionen hava flertalets mening för sig. Som votering likväl
begärdes, uppsattes, justerades och anslogs en voteringsproposition
av följande lydelse:
Den, som vill, att kammaren bifaller bankoutekottets hemställan
i utskottets förevarande memorial nr 24, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej. bär kammaren avslagit utskottets berörda hemställan.
Omröstningen utföll med 79 ja, men 116 nej; och hade kammaren
alltså avslagit utskottets hemställan.
Lördagen den 10 april.
39 iNr :EH,
§ 16.
Å föredragnings 1 istan fanns härefter upptaget bankoutskottets
utlåtande, nr 26. angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln,
innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.
Efter föredragning av punkten 1, angående livränta m. m. åt livränta
gårdsägaren J. N. Gustafsson i Östersund och hans hustru yttrade “/
Herr Torgen: Herr talman! Det är att beklaga, att jag hvaru. ''
icke har tillfälle att bär göra något särskilt yrkande. Jag vill dock
hava sagt, att föräldrarne till den avlidne observatorn Manne Hofling
innerst önskat att erhålla en summa en gång för alla utan att
behöva bli varje år påminda om dödsfallet, vilket här skulle bli
fallet. Någon möjlighet härtill torde icke förefinnas och icke ens
att få höjt ett anslag, som är påfallande litet, 240 kronor i begravningshjälp
och 600 kronor om året i livränta är ju ingenting. Om
man skulle utgå ifrån vad dessa föräldrar fått kosta på sin son,
skulle naturligtvis det tredubbla beloppet vara för litet, och utgår
man ifrån vanlig ersättning vid dödsfall, skulle man också finna
summan alldeles för liten.
Jag beklagar, att jag icke var så inne i ärendet, när propositionen
framlades, att jag genom en motion kunnat skapa mig tillfälle
att få göra ett yrkande. Jag har, herr talman, som sagt icke något
.yrkande att göra utan får endast beklaga, att ersättningen satts så
lågt som här skett.
Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan bifölls.
Punkterna 2—5.
Vad utskottet hemställt bifölls.
Härpå föredrogs punkten 6 angående pension åt förre faktoriarbeitaren
Axel Hellgren; och yttrade därvid
Herr Kristensson: Herr talman! Sedan utskottet före
tagit
till behandling denna motion, har Kungl. Maj:t avgivit en
proposition om pensionering av en del arbetare vid Karl Gustafs
stads gevärsfaktori. Härvidlag ha såväl samtliga myndigheter, på
vilkas utlåtande utskottet stött sig vid avgivandet av detta yttrande,
som även Kungl. Maj:t ändrat uppfattning i min principfråga. Vid
sådant förhållande får jag yrka på återremiss till utskottet, så att
utskottet måtte kunna företaga denna motion till behandling med
hänsyn till det ändrade läge, som sålunda uppkommit.
Jag ber sålunda, herr talman, att få yrka på återremiss av
ärendet.
Vidare anfördes ej. Kammaren beslöt att återförvisa punkten
till utskottet för ny behandling.
Nr 38. 40
Lördagen den 10 april.
■\ivj. ärligt
understöd åt
friherre Carl
Oederetröms
änka.
Punkten 7, angående årligt understöd åt friherre Carl Ceder
ströms änka.
Uti en inom andra kammaren väckt motion, nr 220, hade herr
Leander m. fl. hemställt, det riksdagen ville besluta, att avlidne friherre
Carl Cedeirströms änka, Minna Ceder,ström, född Poppius, finge
från och med den 1 januari 1920, så länge hon förbleve i sitt nuvarande
änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt,
understöd å 1,000 kronor.
Utskottet hemställde, att förevarande motion ej måtte av riksdagen
bifallas.
Efter föredragning av punkten yttrade:
Herr Leander: Herr talman! Vi bruka icke här i Sverige
i allmänhet uppskatta våra stora mäns förtjänster, så länge de leva,
men det är åtminstone ett vackert drag av oss att efter deras död
hedra deras minne och då liksom visa en viss stolthet över, att de
tillhört oss. Riksdagen har också vid fyrfaldiga tillfällen såsom en
erkänsla av den gärning, de utfört under sin livstid, tänkt på deras
efterlevande och beviljat dessa understöd till större eller mindre belopp
för att sålunda befria dem från en alltför bekymmersam tillvaro
och lätta deras ekonomiska betryck. Sålunda beslöt 1918 års riks
dag att tilldela tonsättaren J. É. 6. Sjögrens änka Berta Elisabet
Sjögren ett årligt understöd av 1,000 kronor som en gärd av offentligt
erkännande åt en högt förtjänt man, såsom det hette. Det är
att märka, att tonsättaren Sjögren icke varit anställd i statstjänst,
och att därför hans änka lika litet som friherrinnan Underström äger
någon rätt till pension, utan det skedde såsom sagt, därför att man
ville hedra denne mans minne.
Nu vill emellertid bankoutskottet avvika från denna vackra
tradition att på sådant sätt visa vår erkänsla mot dessa våra stora.
män. Det har nämligen här avstyrkt motionen om ett årligt under
stöd till änkan efter friherre Carl Cederström därmed att »några,
omständigheter icke anförts, vilka synas böra föranleda till beviljande
av understöd från statens sida». Jag vet icke, om utskottet
medvetet valt uttrycket »omständigheter» i stället för »skäl», så
att utskottet alltså ansett, att skäl skulle kunna föreligga, men att.
omständigheterna äro sådana, att utskottet icke vill gå med på att
tillstyrka motionen. Man styrkes i sin förmodan, att denna tolkning
är den riktiga, därigenom att utskottet litet längre ned säger, att
utskottet icke »funnit sig övertygat att något verkligt be
hov av understöd är för handen». Jag tror dock, att, om
utskottet litet närmare tagit reda på förhållandena hade ut
skottet kunnat komma till en annan uppfattning. Omständigheterna
äro nog sådana, att behov föreligger, och att ett understöd skulle
vara synnerligen välkommet för friherrinnan Cederström. Men om
vi motionärer också använt det gängse uttrycket understöd, ha vi
dock i främsta rummet velat på frågan anlägga synpunkten av en
nationalbelöning. Anser man, att flygkonsten har och kommer att.
Lördagen den 10 april.
41 Nr
få någon betydelse även för vårt land, nödgas man erkänna, att friherre
Cederström under sin livstid utfört en fosterländsk gärning.
Han var ändå eu banbrytare och en föregångsman på sitt gebit, som
vi i vår motion sökt påvisa. Det borde därför vara angeläget, att
riksdagen här erkände detta och på den grund beviljade ett understöd
till hans efterlevande änka för att på sådant sätt lägga i dagen,
att även vi här i riksdagen förstå att uppskatta flygkonsten och
den man, som var en banbrytare på detta område.
.tåg tillåter mig, herr talman, att på grund härav yrka avslag på
utskottets hemställan och bifall till den av mig m. fl. i ämnet väckta
motionen.
Med herr Leander förenade sig herrar Rökig, Kjellberg, Thore,
Hammarskjöld, Jönsson i Boa, J eggs sou, Andersson i Eliantorp,
Månsson i Erlandsro och Versson i Fritorp.
Herr Engberg: Ja, herr talman, jag skulle också ha kunnat
nöja mig med att kort och gott instämma med den föregående ärade
talaren. Men eftersom jag tecknat mig för ordet, kanske jag får tilllägga
en synpunkt utöver dem, man här framhållit.
Jag förstår mycket väl den ståndpunkt, som ligger bakom utskottets
hemställan, en ståndpunkt, som ju är vanlig och regelbunden i dylika
frågor. Men det förefaller mig, som om man den här gången, liksom
ibland förut, gjort sig skyldig till en schematisering av ståndpunkten,
eu schematisering, som leder ut i absurdum. Ty visserligen är det
sant, att friherre Cederström icke var i en ställning, som formellt berättigade
honom till den pension, varom hemställts av motionärerna för
hans efterkommandes räkning, meu man får ju dock icke förbise, att
det verkligen är en alldeles särskild omständighet, som föreligger, när
man har att göra med den man, som dock gick i spetsen för det svenska
flygväsendets skapande och utveckling, som — vilket också framhålles
av motionärerna — var den förste svensk, som fick flygarediplom,
som på detta område var den förste, som intresserade den
svenska allmänheten för denna nya samfärdsel, och som på allt sätt
främjade flygtrafiken i landet och därmed också en gren av kommunikationerna,
som givetvis i framtiden kommer att få stor betydelse.
Jag menar därför, att när man bär sådana här undantagsfall, får
man icke ifrån riksdagens sida rida alltför mycket på formalistiska
synpunkter. Jag tror, att det skulle verka nästan småaktigt, om man
skulle avslå den begäran, som här föreligger.
Det är icke beloppet, man här har att taga hänsyn till, utan det
är att taga hänsyn till att riksdagen genom att bevilja det anslag, varom
motionärerna hemställt, bör visa, att den å nationens vägnar hyser
en erkänsla för det arbete, som friherre Cederström under livstiden utförde.
Det är därför, herr talman, som jag vill yrka bifall till den hemställan,
som här gjordes av herr Leander, och alltså avslag på bankoutskottets
förelag.
Ang. ärligt
understöd åJ
friherre. Carl
Cederström*
änka.
(Forts.,
Nr ;{8. 42
Lördagen den 10 april.
Ang. årligt
understöd åt
friherre Carl
Cederströms
änka.
I Forte.''
Herr Sommelius: Herr talman• Jag liar icke kunnat vara
med om denna hemställan. Jag hör nämligen till dem, som icke
kunnat ansluta sig till syftet i den ifrågavarande motionen, enär jag
ansett, att de skäl, som förebragts, icke äro tillräckliga. Jag beklagar
djupt den förlust, som drabbat den dödes efterlämnade familj, men
jag har likväl icke kunnat handla mot min övertygelse.
Med herr talmannens välvilliga tillåtelse skall jag här tillåta
mig att säga några ord om vårt flygväsende i allmänhet.
Det synes mig, som om några bristfälligheter vidlåda vårt flygväsendes
utrustning, jag vet icke, om det är materialet, som är dåligt,
om det är utbildningen av flygare, som är ofullständig, om det
är maskinerna, som äro undermåliga eller vad det kan vara. Ständigt
säges att allt är i tillfredsställande skick att det skall bli bättre
och bättre, men man finner, i stället, sorgligt att säga, att allt flera
olyckshändelser inträffa. Det är åtminstone för mig oförklarligt, att så
inånga människoliv skulle behöva spillas. Vi äga många utländska
flygmaskiner i vårt land, och jag, som bor vid Öresund, har varje
dag sedan 1914 fått se minst en, ofta två, någon gång tre flygare
styra mot norr genom sundet upp till Kattegatt och återvända
senare på dagen med en absolut säkerhet och i ur och skur, oavsett
hurudan väderleken är, och man hör aldrig talas om någon
olyckshändelse på dessa färder. Här i Sverige äro förhållandena
helt annorlunda, och jag tror, att det är nödvändigt, att det ägnas
en allvarlig uppmärksamhet åt vårt flygväsende, om det skall utvecklas
på ett sunt och normalt sätt.
Jag har, herr talman, också velat påpeka en annan sak. Det
tyckes även i disciplinärt avseende finnas en brist med avseende å
flygväsendet. Sistliden höst hände det en dag'', att en officer från
flygskolan i Karlskrona flög till Helsingborg på en flottans maskin.
Han landade där och tog med sig en ung, framstående, skicklig och
omtyckt läkare på en färd på en kort stund, kanske en timme, och
råkade ut för olyckan att bringa passageraren om livet, men lyckades
rädda sig själv. Han tillät sig att göra flygkonster alldeles inpå ångfärjan
med den påföljd, att han icke kunde komma upp i luften igen
utan passageraren förolyckades och flygaren bragte stor och allmän
sorg och förtvivlan i samhället. Jag tillåter mig säga, att då officerare,
som ägnat sig åt flygkonsten, kunna tillåta sig att utföra
konstflygningar med statens aeroplan, på främmande orter, och då
som i detta fall det kan gälla människoliv, så bör åtminstone full
kontroll utövas, och nu vill jag öppet säga ifrån i kammaren att det
kräves sådan disciplin över unga flygare, att do icke kunna äventyra
medmänniskors liv.
Herr talman, jag har intet annat yrkande att göra än bifall till
utskottets hemställan.
Herr vice talmannen övertog nu ledningen av kammarens förhandlingar.
Herr S w ar flin g: Herr vice talman! Jag har redan in -
iiördugcu de» 10 april.
41! Sfr ;w..
tagit min ställning i donna sak genom de instämmanden, jag gjorde
i såväl herr Leanders som herr Engbergs yttranden i denna fråga
och sålunda därigenom framhållit, att jag har en annan åsikt
än den, som fått sitt uttryck i utskottets utlåtande. .Tåg skall icke
heller nu, då det förefaller mig, som om utsikterna för bifall till
motionen vore rätt störa, upptaga kammarens tid med ett upprepande
av vad bär förut sagts.
Jag vill emellertid, då jag nu bär ordet, begagna tillfället att
såga, att de anmärkningar, som av herr Sommelius nyss riktades
mot vårt flygväsende här i landet, de må ha sitt berättigande, och
jag tror verkligen, att så också är förhållandet, men jag förstår
icke alls, att de kunna ha något som helst sammanhang med den
fråga, vi nu ha att avgöra, eller kunna utöva något som helst ininflytande
på den.
Jag ber alltså, herr vice talman, att utan att längre upptaga
tiden få instämma med de herrar, som yrkat avslag på utskottets
hemställan och bifall till motionen.
Herr Ro in g: Herr vice talman! Jag är i huvudsak före
kommen
av den siste ärade talaren. Jag har redan instämt i det
anförande, som herr Leander nyss höll, och därav kunna kammarens
ledamöter finna, vilken ståndpunkt jag intar i denna fråga.
Jag begärde ordet med anledning av herr Sommelius’ anförande,
då han ansåg lämpligt, att nu, då ett förslag behandlades om
.pension till änkan efter en pioniär på flygväsendets område, använda
tillfället i stället för att göra det då ett avslagsyrkande föreligger
på vederbörande huvudtitel rörande vårt flygväsende, att utveckla
sina synpunkter rörande bristerna i materialet i våra flygmaskiner,
i den pedagogiska undervisningen o. s. v. Jag anser som
herr Swartling, att den frågan hör väl icke det allra minsta till den
föreliggande motionen, huruvida kammaren nu hör lämna en pension
till änkan efter pioniären på flygväsendets område, friherre
Cederström eller icke.
Jag förstår mycket val, att utskottets ledamöter av vissa rent
formella skäl kunna hava fog för sin ståndpunkt; men utan att på
något sätt vilja jämföra den livsgärning, som friherre Cederström
utfört, med till exempel den, som Emil Sjögren under sin levnad
atförde på tonkonstens område, så är det likväl icke mer än två
år, sedan andra kammaren beviljade en pension till hans änka. Det
gladde mig mycket, när det förslaget biträddes av andra kammaren.
Emil Sjögren var en man, till vilken nationen stod och står i stor
tacksamhetsskuld, och det var icke mer än rätt, att hans änka fick
röna denna erkänsla från riksdagens sida för sin mans livsgärning.
Jag vill ännu eu gång framhålla: jag vill icke framställa det livsverket
med vad en pioniär på flygväsendets område utfört, men det
må jag hava rätt att påstå, att friherre Cederström under sin levnad
utförde ett verk på flygväsendets område, för vilket nationen
står i stor tacksamhet. Jag anser nu liksom för två år sedan, då
Ang. ärligt
understöd, ål.
friherre Oart
Oedersiurfim-t
änka
'' ?''i>rr i.
Nr 3& 44
Lördagen den 10 april.
Any. årligt
■understöd åt
friherre Carl
Oederströrns
änka.
(Porto.)
en liknande fråga förekom, att riksdagen körde visa sin erkänsla
iför ett sådant livsverk, ocli det skulle glädja mig, om andra kammaren
nu liksom för två år sedan, då pension till Emil Sjögrens
länka var före, avsloge utskottets hemställan och bifölle motionen.
Jag ber, herr talman, att få förena mig i det yrkande, som herr
Leander framställt.
Herr Löfgren i Stockholm instämide häruti.
Herr Kristensson: Herr talman! Det har nu mobilise
rats
nästan all den vältalighet, som denna kammare kan prestera
till förmån för herr Leanders motion, och vid sådant förhållande
tjänar det kanske icke mycket till, att man från utskottets sida för
söker återföra herrarna till verkligheten.
Det är nog icke på det sättet, som herr Leander ville gorå gällande,
att utskottet liar vänt upp och ned på de principer, som varit
gällande i fråga om dessa pensioners beviljande, ty det är nog
så, att det tvärtom är motionärerna, som hava gått långt utöver de
principer, som hittills varit vanliga. Vad är det, om vi gå skalan
igenom, för några, åt vilkas efterlevande eller anhöriga riksdagen
förut beviljat pension under den motiveringen, att man velat hedra
en persons minne med en nationalbelöning? Jo det är först
och främst deltagarna i Vegafärden, vidare professor Sundbärgs
moder, vidare tonsättaren Sjögren, såsom nämndes. Jag kan icke
i detta ögonblick erinra mig liera fall, utom ett par fall som icke
k ro fullt analoga med detta, där det också gällde framstående vetenskapsmän
eller män, som hedrat landet vitt omkring och vunnit,
europeisk ryktbarhet. Det är fråga om de svenska män, som varit
anställda vid Pulk ov ainstitutet och för vilka ryska staten indragit
pensionerna. Åt dem bär svenska riksdagen lämnat ersättning.
Jag tror, att var och en av herrarna, som ville se detta ärende
sakligt och icke låta känslostämningar taga alltför stor överhand,
skall nödgas erkänna, att det dock är en himmelsvid skillnad mel
lan det fall, som nu föreligger, och de fall jag nyss erinrat om.
Om man bär släpper loss dammluckorna, kan jag icke se, var det
skall sluta. Jag kan icke se, varför icke borr Thulins änka i Landskrona
är fullt lika berättigad till pension som friherre Cederströms.
Även han var föregångare på sitt område inom flygkonsten. Och
jag förstår icke vhrför man skall stanna vid flygkonsten. Det finns
så många andra områden, till exempel där ingenjörs vetenskapen bryter
sig fram, eller där det kanske gällt rena sportbragder, vid vilka
det även kan tänkas sådana intressen. Jag förstår icke varför icke
även sådana fall skulle komma med, t. ex. om det gällde en person,
som gått i spetsen för användningen av ''kraftiga och snabba
automobiler och därvid gjort göda insatser och fört maskiner, som
uppvisat rekord i ett eller annat hänseende? Varför skola icke
också dessa föregångsmän vara berättigade till statspension? Man
Lördagen den 10 april.
45 Hr
kan taga eu massa andra exempel. Det är detta, som varit avgörande
inför utskottet. Vi hava ansett, att vi i detta fall såsom
utskottsledamöter icke kunnat gå ifrån detta och skapa ett prejudicerande
fall, som hittills ieke förekommit. Dessutom vill jag erinra
om, enligt vad utskottet också säger, att utskottet icke funnit
sig övertygad om, att verkligt behov av understöd är för handen
Det skriver icke utskottet, om det icke har tagit reda på de ekonomiska
omständigheter, som verkligen föreligga.
Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Herr Engberg: Herr vice talman! Jag kände mig upp
kallad
av herr Kristenssons yttrande. Detta är ju dock icke att
ge svar på de anmärkningar, som framställts. Det sätt att resonera,
som han använde, kommer en att tänka på det gamla danska
ordspråket, som säger: »Gudsfruktan, men med förstånd». Ty
■nog borde väl herr Kr is tens son ändå inse, att det där sättet, att
plocka fram både det ena och det andra och sedan fråga: varför
skola vi icke ge samma ersättning här? — det sättet är ju dock
att resonera ut i det rosenrasande. Vad som här föreligger är ju
''nämligen det, att man har att göra med föregångsmannen och banhrytaren
för svenskt flygväsende. Och man vill icke i första rummet
ge bara ekonomisk ersättning åt hans efterlevande, utan man
vill även, eftersom anledning på grund av en motion därtill föreligger,
giva uttryck åt den erkänsla, som nationen bör känna gent
emot en man, som uträttat, vad friherre Cederström uträttat. Fasthåller
man vid den synpunkten, då reduceras också herr Kristenssons
invändning till sitt rätta värde. Han framförde jn frågan:
varför skall man icke ge ersättning åt den och den? Ja, herr Kristensson,
den saken får man pröva i händelse det föreligger en hemställan
därom. Man får då pröva det särskilda fallet. Men att
man på grund av vissa skräckmålningar i fråga om konsekvenserna
på både det ena och det andra området på förhand skulle avskära
sig möjligheten att i ett dylikt fall visa den erkänsla, man bör
visa, det är detta, som jag icke kan förstå.
Jag her därför, herr talman, att få vidhålla mitt yrkande om
bifall till herr Leanders motion.
Sedan herr talmannen nu återtagit ledningen av förhandlingarna,
anförde:
Herr Borg: Då herr Engberg säde, att vi skulle .pröva varje
fall för sig, kunde jag icke låta bli att begära ordet. Herr Engberg
torde nämligen inse, att om vi bifalla denna motion, så blir
följden den, att sedan man sålunda konstaterat, att riksdagen lämaar
pension i dylika fall, kan man framkomma med krav på dylika
pensioner från flera andra håll rörande personer i ungefär samma
ställning som denne man. Därför'' är det en farlig princip vi slå
in på, om vi lämna pension i detta fall.
Ang. ärligt,
understöd åt
friherre (Jarl
C eder ström*
änka.
(Forte.)
Nr 46
Lördagen den 10 april.
Ang. årligt
understöd åt
friherre Carl
Cederströms
änka.
(Forte.)
Jag skall dessutom också be att få saga, att huru skall ett
bankoutskott kunna arbeta, om vi här frångå alla principer? Huru
iskola vi t. ex. gå till väga, då en arbetare, som på ett eller annat
sätt tjänat staten men icke är pensionsberättigad, kommer och so
iker pension, och man på grund av omständigheterna nödgas avslå
hans begäran? Blir det så, att vi börja bevilja pensioner undan
(för undan, då få vi också komma ihåg den ene så väl som den
andre. Och slår man in på att lämna pension till icke statstjänare,
då blir det alldeles säkert många, som komma att försöka få
pension i liknande fall som detta.
Herr Lithander: Herr talman! Den insats, som denne,
man gjort i utvecklingen av denna säregna verksamhet, anser jag
verkligen vara av den beskaffenhet, att den är förtjänt av en bättre
förståelse än den, som utskottet här synes hava haft. Den dödsstund
på detta område, som varit så beklagligt stor, borde också, synes det
mig, hava haft en annan inverkan på utskottet än den, som kommit
till synes i betänkandet.
Detta är ju saker, som man icke precis kan mäta med vanliga
mått. Hela denna fråga är ju så ny. Den insats, som göres, göres
ju så utan tanke på följderna för de efterlevande. Det ligger i sakens
natur, att där är livet en ständig insats. Där må vi, mina her
rar, icke heller för vår del väga eller mäta precis med vanliga mätt.
Och gör man i detta fall ett formellt fel, så är det bättre att gorå
ett fel åt det hållet, att det så att säga blir litet för mycket rättvisa
än att det blir för litet.
Jag vill beträffande herr utskottsordförandens yttrande och hans
jämförelse med sportsbragder bara säga, att det vittnar om, att utskottet
icke har haft den rätta förståelsen för vad hela denna sak gäller.
För mig framstår det helt enkelt som en gärd av rättvisa, om
man här går på bifall till motionen, i vilket yrkande jag, herr talman,
ber att få instämma.
Häruti instämde herr Larsson i Kroken.
överläggningen förklarades härmed avslutad. Herr talmannen
gav propositioner dels på bifall till utskottets hemställan i förevar
rande punkt, dels ock på avslag därå samt bifall i stället till den i ämnet
väckta motionen; och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja godkänd. Votering begärdes emellertid,
till följd varav nu uppsattes, justerades och anslogs denna omröstningsproposition:
Den,
som vill, att kammaren bifaller bankoutskottets hemställan
i punkten 7) av utskottets förevarande utlåtande nr 26, röstar
Ja;
Nej;
Den, det ej vill, röstar
Lördagen don 10 april.’
17 Sir 38.
Vinner Nej, liar kammaren, med avslag; å utskottets berörda Anfl- ärLl''t''
hemställan, bifallit den i ämnet väckta motionen. understöd åt
friherre Carl
Voteringen utvisade 97 ja mot 94 nej, vid vilken utgång; kam- Oederström*
maren således bifallit utskottets hemställan. änka
(Forte.)
Punkterna 8—23.
Vad utskottet hemställt bifölls.
§ 17.
Föredrogas vart för sig första lagutskottets utlåtanden:
nr 25, i anledning av Kung], Majrts proposition mled förslag
till lag om ändrad lydelse av 1 § utsökningslagen; och
nr 26, i anledning av Kung]. Maj:ts proposition med förslag till
lag om ändrad lydelse av 1, 4 och 5 §§ i lagen den 10 maj 1901
om inteckning i fartyg m. m.
Kammaren biföll vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.
§ 18.
Härefter förelåg till avgörande andra kammarens andra tillfäl- Ang.
liga utskotts utlåtande, nr 11, med anledning av första kammarens tttskänbiing
beslut rörande eu inom nämnda kammare väckt motion om utver- av''
kände av rättighet till utskänkning av Öl och vin i riksdagsrestau- restaurangen.
rangen.
I anledning av en inom första kammaren väckt motion, nr 199,
av herr H. M. Bäckström, hade nämnda kammare, på hemställan av
sitt andra tillfälliga utskott, för sin del besluta, att hinder från
riksdagens sida icke mötte mot att rättighet utverkades till utskänkning
inom riksdagshuset av Öl och vin.
Sedan detta beslut delgivits andra kammaren samt ärendet remitterats
till kammarens andra tillfälliga utskott, hemställde nu
sistnämnda utskott, att andra kammaren icke måtte biträda första
kammarens i förevarande ärende fattade beslut.
Utskottets hemställan upplästes. Därpå yttrade:
Herr Röing: Herr talman, mina herrar! Vilken åsikt man
än hyser i nykterhetsfrågan, man må vara förbudsvän eller icke
så borde man kunna enas om den uppfattningen, att den fråga, som
behandlas i det föreliggande utskottsbetänkandet, icke ur nykterhetssynpunkt
av reella skäl har någon som helst betydelse. Mången nykterhetsvän
anser däremot, att ett bifall till motionen skulle ur psykologisk
synpunkt verka ofördelaktigt och inom vidsträckta kretsar
bland de organiserade nykterhetsvännerna uppfattas på så sätt, att
\r :W. 48
Lördagen den 10 april.
Ang.
ntakänkning
av Öl och vin i
riksdagsrestaurangen.
(Forts.)
riksdagsmännen vore i behov av att på riksdags restaurangen oavvisligen
kunna erhålla Öl och vin. Jag tror likväl, att man icke bör _se
denna fråga ur denna synpunkt. Och man bör åtminstone se till,
huruvida man icke bör helt och hållet underkänna betydelsen av ett
sådant resonemang, när det gäller vissa av dessa drycker. Jag är den
förste, som medger, att ingen av oss kan våga påstå, att det föreligger
något större behov av, att här på riksdagsrestaurangen utskänkning
av viner äger ram. Jag tror, att det är högst få riksdagsmän, som i
vardagslag använda sig av dylika drycker, och om det någon gång
skulle hända, att en riksdagsman vid en födelsedag eller annan liten
festlighet skulle vilja bjuda några av sina kamrater och vänner
på ett glas vin, så kan ju vid ett sådant exceptionellt tillfälle mycket
väl en annan restaurang besökas. Men däremot kan jag icke tänka
mig, att någon kan ha något som helst intresse av, att en dryck icke får
serveras, som i vardagslag är lämplig såsom måltidsdryck, och utan
tvivel äro väl just de maltdrycker, som falla under andra klassen,
det s. k. pilsnerdrickat, en dylik måltidsdryck, som mången icke organiserad
nykterhetsvän önskar använda vid sina maltider i stället
för de maltdrycker av klass I, svagdricka o. d., som nu uteslutande
få serveras i riksdagsrestaurangen. Jag har hört utskottsledamöter
yttra, att i den händelse motionären hade önskat en sådan förändring,
att det endast gällde pilsnerdricka, så skulle de icke i utskottet ett
ögonblick ha Illiterat att giva sina röster till förmån för en dylik
hemställan. Läser man igenom första kammarens diskussionsprotokoll,
när detta ärende där behandlades för några veckor sedan, så
framgår det redan av den ärade motionärens anförande, att han närmast
hade tänkt sig eu sådan förändring, att maltdrycker av andra
klassen, de s. k. pilsnerdrickorna, finge utskänkas å riksdagsrestaurangen
och då naturligtvis närmast vid måltiderna. Jag dricker icke
gärna detta svagdricka, som nu serveras å denna restaurant och därför
intar jag såsom regel mina middagsmåltider på någon annan
restaurang ute i staden hellre än här i riksdagshuset, och jag vet,
att det är många med mig, med vilka, fallet är detsamma. Jag förstår
icke under sådana förhållanden, att någon av kammarens ledamöter
kan ha något som helst intresse av att i fortsättningen förhindra
riksdagsmännen att vid måltider här i riksdagshuset använda en så
oskyldig dryck, som pilsnerdricka faktiskt är.
Då jag anser, att man vinner, vad man egentligen önskar, genom
att begränsa motionärens hemställan till, att riksdagen såsom
sin åsikt uttalar, att riksdagen icke har något att invända mot, att
maltdrycker av andra klassen få serveras i riksdagsrestaurangen,
skall jag herr talman, tillåta mig att göra det yrkandet, att andra
kammaren måtte biträda första kammarens beslut med den skillnaden,
att istället för orden »av Öl och vin» må införas »av maltdrycker
av andra klassen». Därigenom begränsar man, som sagt, motionärens
hemställan till, att pilsnerdricka får serveras på riksdagsrestaurangen.
Herr Moberger: Herr talman, mina herrar! Man bör från
40 Jfr 38.
Lördageu dcu 10 april.
■olika sidor, synes mig, kunna medgiva, att detta icke är någon stor
truga. Den kor från praktisk synpunkt sett ganska liten betydelse.
Det erkände också de motionärer vid 1913 års riksdag, som
motionerade om borttagande av rusdrycksutskänkningen i riksdagsxestaurangen,
att frågan ur praktisk synpunkt icke i och för sig
ägde någon större betydelse. Och det får man erkänna, att även
tran motionärens synpunkt kan frågan ej ha någon större praktisk
betydelse, då° lian motionerar om beviljande av rätt att utskänka
ol och vin på riksdagsirestaurangen. Han har redan själv undantagit
spritdrycker, och Öl finnes icke att få i detta land f. n. Och
såsom den föregående talaren riktigt anmärkt, lärer icke något
större behov av vinservering där nere heller föreligga, varför naturligtvis
även från motionärens synpunkt frågan torde ha ganska
liten praktisk betydelse. Det kan från min synpunkt sett
väcka en viss förvåning, att lian under en sådan situation ansett sig
behöva komma med en motion om att införa servering av Öl och
vin på riksdagsrestaurangen.
Ser man saken från nykterhetssynpunkt, är det tydligt, att
man ej kan från nykterhetshall sätta sig emot denna motion ur
den synpunkten, att ett bifall skulle medföra några större olägenketer
i och för sig på riksdagsrestaurangen. Åtminstone har°jag
det förtroendet för riksdagsmännen, att något större missbruk av
den ena eller andra arten kan man ej ha att vänta där. Men det
är tydligt, att den egentliga anledningen till, att en gång denna
inskränkning infördes, var den, att riksdagen och speciellt andra
kammaren ville, såsom det heter i 1913 års motion, giva ett gott
exempel. Andra kammaren, som själv upprepade gånger uttalat
isig för rusdrycksförbud,_ ville själv för sin del ur sin restaurang
borttaga rusdryckerna för att såmedelst genom sitt exempel giva
ett handtag åt nykterhetssträvandena och nykterhetsfolket ute i
landet. Den synpunkten anser jag för min del fortfarande ha gällande
kraft, och det har också utskottet för sin del ansett och på
den grund avstyrkt bifall till motionen.
Den ekonomiska sidan av saken som var den, på vilken man läde
huvudvikten vid ärendets behandling i första kammaren, har av
den föregående ärade talaren icke alls berörts, och då synes det mig
icke nödvändigt att närmare gå in på den saken.
Herr Röing ville begränsa sitt yrkande till, att på restaurangen
skulle fa utskänkas maltdrycker av klass II, således vad
vi bruka kalla pilsnerdricka, eller de drycker, som lyda under pilsnerdricksförordningen.
Det är ju tydligt, att ställningen till ett sådant
förslag kan bli helt annorlunda än den ställning, man intager
till det beslut från första kammaren, som bär förelagts denna kammare.
Men jag vill påpeka, att utskottet för sin del icke haft någon
anledning att taga ställning till ett sådant yrkande, då ju första
kammarens beslut innebär införande av servering av Öl och vin
och icke av pilsnerdricka. Det är ju riktigt, vad den föregående
Andra kammarens protokoll 1920. Nr 38. 4
Ang.
utskärning
av Öl och vin
riksdagsrestaurangen
(Forts.)
Nr 38. 50
Lördagen den 10 april.
Ang.
utskänkning
av Öl och vin i
riksdagsrestaurangen.
(Forte.)
ärade talaren anförde, att motionären åtminstone i första rummet
egentligen åsyftat pilsnerdricka, men det synes mig då ganska
märkligt, att lian ej motionerat om införandet av pilsnerdricka på
restaurangen, utan i stället framställt yrkande om, att där skulle
införas servering av Öl och vin. Det är uppenbart, att om en sådan
(motion om införande av servering av pilsnerdricka både förelegat
till utskottets prövning, utskottet fått ingå i närmare behandling
av den frågan, och hur utskottet då skulle ha ställt sig, ar naturligtvis
omöjligt för mig att uttala mig om, då utskottet icke haft
den frågan att pröva. Utskottet har, som sagt, förehaft frågan om
införande av servering av Öl och vin, således om införande av
utskänkning av drycker enligt rus drycks för säl jnings för o rdnin ^en.
Då frågan nu ligger på detta sätt, anser jag, att jag icke kan
så här utan vidare ansluta mig till det av herr Röing framställda
yrkandet, utan jag anser mig för min del höra fasthålla vid utskottets
hemställan såsom svar på den fråga, som förelagts . utskottet,
varför jag, herr talman, ber att få yrka bifall till utskottets
hemställan.
Herrar Hellberg och Sjögren instämde häruti.
Herr Lindman: Beträffande det beslut, som fattades år
1913, vill jag säga, att jag var med om detta beslut och jag ansåg
då, att det borde bli det beslut, som då fattades. Det är ej alldeles
säkert, att jag hade samma skäl som alla andra. Jag hade nämligen
huvudsakligen det skälet, att jag tyckte, att det vore bra, att riksdagen
bleve sin egen näringsidkare på detta område, så att man skulle
få se, hur det skulle ställa sig att driva eu sådan verksamhet med de
inskränkningar, för vilka man beslutat sig. Riksdagen är ju pa satt
och vis en näringsidkare i detta fall, ty riksdagen sköter ju om denna
verksamhet. Och när icke penningarna räcka till, tager man av
statens medel eller också av enskildas, såsom vi nyss beslutat. Riksdagen
har alltid statens medel att tillgripa, om ej riksdagen vill vara
med om att taga av de enskilda. Emellertid tyckte jag för min del,
att det vore mycket bra, att man på nära håll finge se, hur detta
skulle verka. Och nu hava vi sett, hur det verkat. Det är sju ar
som det pågått. Vilka erfarenheter ha vi fått under denna tid.
Jo, jag tror, att man kan säga, att vi ha fått en mycket dålig restaurang.
Personligen besöker jag så gott som aldrig riksdagsrestaurangen, men
jag har gjort det en och annan gång, sa jag _vet, hur där är. Jag
tror, att man kan säga, att där är ganska dåligt. Det är resultatet,
och trots detta går det i alla fall icke ihop. Det visar sig tydligt.
Här skall enligt kontraktet, såsom jag nämnde i ett anförande. för
en stund sedan restauratören, d. v. s. restaurantbolaget få ersättning,
om: det uppstår förlust. Då skall denna helt enkelt ersättas, och det av
statsmedel. På det sättet går det lätt nog, men i varje fall visar det sig,
att såsom särskild verksamhet lönar sig rörelsen icke. JNu sager den,
som har denna rörelse, att han kan vara med om att stryka den
garanti han har emot förlust, om han far den rättighet, som häi
Lördagen den 10 april
Öl Nr 88.
påyrkas. Och då vill jug säga, att det kanske ej vore så tokigt att
efter dessa års experiment gå tillbaka och i likhet med första kammaren
biträda motionen. I)å vinna vi i alla fall det, att man ej
behöver med statsmedel garantera den där bristen, som kan uppkomma,
och vilken vi äro skyldiga att betala. För min del vill jag säga, att
det kanske vore klokt att göra det, därför att vi förr eller senare
komma därhän, att restauranten bär sig själv. Ty icke kan det vara
vår mening, mina herrar, att i längden fortsätta med, att riksdagsmännen
på restaurangen delvis äta på statens bekostnad. Jag undrar,
om de tänkt sig rätt in i detta, som ha en annan uppfattning. Utskottet
säger, att det är en principiell innebörd i denna fråga, som
gör, att här skall ej finnas någon sådan servering, som nu föreslås.
Men mina herrar, är det icke en mycket starkare principiell innebörd
i den saken, om det är meningen, att vi skola betala våra måltider
själva, eller om staten skall göra det? Jag tycker, att det är en kolossal
stark innebörd i detta, och jag undrar, vilket intryck folket
skall få om oss, ifall vi votera här för anslag att betala den mat vi
äta på riksdagsrestaurangen.. Låt vara, att det arvode, riksdagsmännen
ha, är lågt, men det är i grundlag fastslaget, hur högt det skall
vara, och tills det blir ändrat, är det sådant det är. Kan det då vara
rimligt, att man skall försöka taga åt sig några små fördelar, utöver
vad grundlagen säger, att man bär rätt till, på statens bekostnad. Jag
tror ej, att det går för sig att fortsätta på detta sätt, som, om jag så
får säga, nöter på vårt eget anseende.
För övrigt vill jag i själva sakfrågan säga, att om man tillåter
Öl- och vinservering i riksdaghusets restaurang, jag är övertygad om
att ingen riksdagsman skall taga någon skada därav. Jag är säker
om, att ingen skall missbruka detta. Och för övrigt kan ju varje riksdagsman
gå vart han behagar och få vad han vill ha. Varför skall
han då icke kunna få det på riksdagshusets restaurang? Och har
man över huvud en restaurang, så måste man väl se till, att den är
sa inrättad och sa pass tillfredsställande, att riksdagsmännen kunna
finna trevnad och behag i att gå och äta där, och framför allt, att
den går som affär för sig själv, utan att staten får släppa till medel
för att få den att bära sig.
Jag tror därför, herr talman, att den lämpliga tiden nu är inne
att bifalla detta förslag. Jag yrkar alltså, att kammaren ville instämma
i det beslut, som första kammaren fattat, och jag tror, att
detta är riktigare och bättre än att gå den väg, som herr Rökig föreslagit.
Herr Röings förslag leder kanske icke till det resultat, som
jag vill vinna, nämligen att vi komma ifrån garantin i fråga om kostnaderna.
Det vet man i varje fall icke. Men man vet, att detta
bolag sagt, _att far det rätt att utskänka Öl och vin, så kan man taga
bort garantin. Men det är icke säkert, att man vinner detta, om man
söker lösa frågan på den väg, som herr Röing föreslagit.
Jag ber, herr talman, att få yrka att kammaren måtte biträda
första kammarens beslut.
Herr Hamrin: Herr talman! Jag kan i långa stycken följa
Ang.
utskärning
av Öl och vin i
riksdagsrestaurangen.
(Forts.)
Nr 88. 52
Lördagen den 10 april.
Ang. _ ,det resonemang, som herr Lindman framfört hade vid detta tillfälle
utskänkning £.jr en g^un(j se(jan) då vi diskuterade en annan fråga, som står
aV riksdags'' * i samband med restamrangen där nere, men jag kan omöjligen komma
restaurangen, fram till den konklusion, som han drog ur detta resonemang. Jag
(Forte.) är ense med honom, att idet nuvarande tillståndet beträffande vår
restaurangfråga är alldeles ohållbart, ty man måste, som herr Lindman
framhöll, gå ut ifrån, att riksdagsmännen antingen betala sina
måltider själva eller skaffa sig grundlagsenlig rätt att intaga desamma
på statens bekostnad. Och det vill jag säga inom parentes,
att det förvånar mig, att bankoutskottet icke ägnat denna fråga en
större uppmärksamhet, då detta utskott år efter år haft att behandla
frågor, som stå i samband med denna rörelse, utan i stället kommit
fram med det yrkande, som vi för en stund sedan behandlade.
När det gäller det kontrakt, som existerar mellan det bolag,
.som driver denna rörelse, och riksgälds fullmäktige, så skulle, säger
herr Lindman, därest vi bifalla den motion, som föreligger, skyldigheten
bortfalla för statsverket att betala den förlust, som kan
uppkomma. Men detta påstående är icke riktigt, ty det förhåller
isig så, att restaurangbolaget åtnjuter subvention av Stockholmsisystemet
av bortåt en halv miljon eller vad det kan vara fråga om.
Följaktligen, om det uppstår förlust, så blir förlusten skenbar, ty
istatsverket får betala till restaurangbolaget i alla fall, och den minskade
inkomst, som Stockholmssystemet får, utgör i själva verket
en minskad statsintäkt. Förhållandet mellan ide båda bolagen gör,
■att här uppstår en utjämning av förlusten, så att förlusten är endast
skenbar. „ . . .
Nu säger herr Hornig, att det icke finnes något behov av en
vinutskänkning, och herr Höing anser naturligtvis detta. Jag talade
vid en ledamot av denna kammare vid denna debatts början,
och han menade, att den frågan icke var aktuell, huruvida det skulle
finnas vin- och ölservering, utan den aktuella frågan var, huruvida
man skulle få en snaps eller icke till maten. Far man intaga sina
måltider här, och man får en snaps till malen, så kommer var restaurang
att bliva livligare besökt. Ja, smaken är forskjellig. Herr
Köing har nämnt, att han aldrig dricker brännvin, och jag tror honom,
men det finns ledamöter, som anse, att det ar livets högsta
krydda att få en sup till middagen, och förrän de fatt förhållandena
så ordnade, känna de sig ieke tillfredsställda. . „
Huru man än ser saken, så blir det här en principfråga, d. v. s.
man skall taga avstånd från de nuvarande förhållandena, och som
riksdagen fastslagit 1913 och börja tänja på bestämmelserna och
övergå till andra. Det har sagts, att detta icke är någon stor fråga,
Ja" bryr mig icke om hur-vid a det är eu stor eller liten fråga.
Huvudfrågan är, huruvida riksdagen skall ändra pa de bestammeser,
som den själv fastslagit, och detta särskilt i dessa tider da
nvkterhetsfrågan säkerligen blir föremal för uppmärksamhet i valrörelsen
Herr Lindman kommer då alldeles säkert, sa_som han i
sådana fall brukar göra, att tala om nykterhet och sedlighet och
Lord (igen deri 10 april.
53 Nr 38.
allt möjligt sådant, och då tycker jag också, att lian hur i riksdagen
borde intaga en konsekvent och bestämd ställning. Men det
fjor man icke, om man går med på att upphäva de nuvarande bestämmelserna
om Öl och vin, vilket senare dock kan vara så starkt,
att det håller upp till 22 procent, där brännvinet sedan tager vid.
Vidare skulle jag vilja säga, att när riksdagens största parti
bär det rena och klara förbudet på sitt program, så förefaller det
imig märkvärdigt, om i denna kammare skulle kunna uppbringas
majoritet för en förändring av de nuvarande ''bestämmelserna Jag
kommer måhända, herr talman, att i denna kammare betraktas som
ien fanatiker på detta område, men jag tar gärna mot den beskyllningen.
Jag umgås både med sådana, som förtära dessa drycker
—• och som äro lika goda medborgare som andra — och med sådana,
som icke göra det. Här ställer jag mig på den bestämda ståndpunkten,
att då vi i 7 år kunnat reda oss med de förhållanden, som
nu råda, jag icke kan finna någon anledning att nu frånträda denna
ståndpunkt. Och skola vi slå in på den vägen att genom servering
av alkoholhaltiga eller rusgivande drycker förbättra vår ekonomi,
då äro vi inne på det sluttande planet, där vi aldrig veta, var det
kan komma att sluta.
Herr Ro ing: Herr talman! Herr Hamrin kom in på några
frågor, som jag knappast anser höra till det föreliggande spörsmålet.
Han tänkte på den kommande valrörelsen och ville beröra den föreliggande
frågan ur den synpunkten. Jag tror, att det är en mycket
dålig, start att ur den synpunkten behandla den föreliggande frågan
som icke på något sätt har med valrörelsen att göra. Han yttrade
något om förbudet. Jag antager att i denna kammare icke finnes en
enda förbudsvän, som anser, att denna fråga har med förbud eller
icke förbud att göra. Jag vet emellertid att i första kammaren finnes
en mycket ivrig, organiserad nykterhetsvän, som motiverat sitt
votum i clenna fråga pa följande sätt: »Herr Jacob Larsson sade,
att han icke ställde sig på den ena eller andra sidan, men herr
Larsson torde knappt vara omedveten om, att i Sveriges bygder ett
riksdagsbeslut i den riktning, herr Larsson förordar, skulle uppfattas
pa det sättet, att nu har riksdagen tagit parti mot nykterhetsfolket,
mot ett rusdrycksförbud här i landet. Det är det enda skälet
för .mig» — säger herr Oscar Olsson — »när jag avgiver mitt
votum i frågan.» Men jag vädjar till förbudsvännerna, om denna
lilla fråga har det minsta med förbud eller icke förbud att göra.
Jag kan icke finna det.
Jag begärde ordet närmast till följd av herr Lindmans uttalande.
I det stora hela ställer jag mig på samma ståndpunkt som han,
och jag ser den ekonomiska sidan av frågan på samma sätt som
han. Herr Lindman har fullständigt rätt i en sak: jag kan icke
garantera, att. i den händelse andra kammaren bifaller mitt yrkande,
bolaget i fråga, som har riksdagsrestaurangen om hand, skulle
låta det villkoret falla, som finnes i kontraktet, att om utskänkning
Ang.
utskänkning
av Öl och vin i
riksdagsrc8taurancjen.
(Forts.)
Nr 38. 54
Lördagen den 10 april.
Ang.
utakänkning
av Öl och vin i
rikadagsrestaurangen.
(Forts.)
av Öl och vin får äga rum, så kommer det att själv stå risken av
en eventuell förlust. Men om man läser igenom första kammarens
protokoll, däri förekommer bland andra ett yttrande av förste
deputeraden i riksgäldskontoret, greve Lagerbjelke, så får man ett
starkt intryck av, att om man blott uppnår en viss omsättning å
restaurangen per dag, nämligen i genomsnitt 1,200 kronor, så skulle
restaurangrörelsen gå ihop. Då är frågan, huru man skall kunna
få en sådan omsättning till stånd i restaurangen. Når man det målet
bättre genom att tillåta, att vin får utskänkas i riksdagens restaurang
i framtiden? Nej, mina herrar, jag vågar påstå, att det knappast
skulle ha någon som helst ekonomisk betydelse, om vin får utskänkas
där eller icke. Det finner man av en statistik från den
tid, när vin och spiritousa fingo utskänkas på riksdagens restaurang.
Det gjordes en undersökning något år, innan det beslut, genomfördes,
att Öl, vin och spirituösa icke fingo utskänkas på riksdagsrestaurangen,
och vet Ni, mina herrar, vad man kom till för resultat?
Jo, att 1/s tesked spiritousa per riksdagsman och dag serverades
å restaurangen. Det kunna väl Ni, mina herrar icke anse ha
någon som helst ekonomisk betydelse, men vad som bär ekonomisk
betydelse det är, om riksdagen medger, att en måltidsdryck, som
tillfredsställer alla, får serveras, då skulle många riksdagsmän, som
nu besöka andra restauranger för att till måti derna erhålla ett glas
pilsnerdricka, i stället gå hit och äta sin middag och därigenom
medverka till, att den omsättning kom till stånd, som är avgörande
huruvida restaurangrörelsen går med förlust eller icke. Därför. anser
jag, att man har all anledning förutsätta, att den ekonomiska
frågan skall lösas på ett fullt tillfredsställande sätt, om det yrkande,
som jag tillåtit mig framställa, bitriNdes av andra kammaren. Och
skulle så vara fallet, så kommer utan tvivel en hemställan att göras
till första kammaren att biträda andra kammarens beslut, och
jag är övertygad om att, då till och med den ärade motionären i
''första kammaren uttalat, att han med sin motion närmast avsåg,
att pilsnerdricka skulle få serveras, intet motstånd skall resas i medkammaren
mot att biträda ett dylikt eventuellt beslut från andra
kammarens sida.
Då frågan rörande vin har så liten både reell och ekonomisk
betydelse, som jag här tillåtit mig framhålla, så förstår herr Lindman,
att jag huvudsakligen ur taktisk synpunkt med den sammansättning,
som andra kammaren har, tillåtit mig att framställa det
yrkande, som jag gjort. Jag tror, att om vi, som icke vilja biträda
utskottets hemställan, splittra oss, så är fara värt, att denna framställ
an kommer att biträdas av andra kammaren, och förhållandena
på restaurangen bliva då under det närmaste året desamma, som de
varit under de sistförflutna åren. Detta tror jag emellertid, att
varken herr Lindman eller jag önskar, utan vi vilja hellre med våra
röster biträda det förslag, som torde ha de största utsikterna att gå
igenom här i kammaren, och jag vågar ännu så länge förutsätta
såvida icke den kommande diskussionen övertygar mig om motsatsen,
att det förslag, som har de största utsikterna att segra över
Lördagen den 10 april.
55 Nr 88.
utskottets avslagsyrkande, är det, som jag tillåtit mig här framställa,
nämligen att maltdrycker av andra klass, pilsnerdricka, må serveras
i riksdagsrestaurangen.
Jag ber herr talman, få vidhålla mitt yrkande.
Ang.
uiskänkning
av Öl och vin i
riksdag»-restaurangen.
(Korts.)
Herr Engberg: Herr talman! När vi i denna kammare i
fjol diskuterade en då föreliggande motion angående förbud för
tillverkning och försäljning av maltdrycker, som innehöllo mera
än 21/i volymprocent alkohol, tillät jag mig göra några kätterska
uttalanden med avseende på den ståndpunkt, som företräddes i motionen.
Jag gjorde gällande, och den uppfattningen vidhåller jag,
att det icke var någonting annat än en fetischåskådning, som lag
bakom talet om de 2J/4 procenten, och att en gräns vid 3,6 procent
vore den naturliga och normala, samt att man skulle kunna lösa
ölfrågan, såsom jag framhöll, genom att göra en avskärning ovanför
den gränsen. I år har man accepterat denna ståndpunkt på det sättet,
att det i annat sammanhang föreligger en motion, som gör en
avskärning över 3,6 procentsgränsen. Jag får i anknytning därtill
säga, att huvudfrågan för mig är hävande av gällande bestämmelser
angående pilsnerdricka, ty jag har icke kunnat undgå att
göra den reflexionen, när jag hörde den polemik, som fördes mot
herr Röings anförande av herr Hamrin, att han betydligt överdriver
den ståndpunkt han företräder, ty sanningen är i själva verket,
att pilsnerdricka, klass II, som vi kalla den, har blivit mer och
mer en allmän måltidsdryck. Den användes allmänt på restauranger,
och såsom visats av undersökningar, verkställda av professor
Torsten Thunberg, som sannerligen icke kan misstänkas för
att vilja gå några alkoholintressenters ärenden, är dricka av den
beskaffenheten, använt som måltidsdryck, fullständigt ofarligt och
äger den förtjänsten, att det är bättre och smakligare än svagdricka.
När det förhållandet föreligger,.att man från nykterhetsintresserat
håll allt mera kommit på det klara med, att en gräns
uppåt till 3,6 procent, alltså en gräns, som innesluter klass II,
är att anbefalla, förstår jag icke, varför man hesitera^, då det gäller
att utvidga den nuvarande maltdrycksserveringen i riksdagsrestaurangen
på sätt herr Röing föreslagit. Den ärade motionären i första
kammaren har föreslagit att både vin och Öl skulle få serveras, men
jag må säga, att jag skulle förstått honom bättre, om han föreslagit
servering av exempelvis Öl och brännvin. Ty vad som torde
vara den kanske vanligaste anledningen, varför man lämnar riksdagsrestaurangen
och går ut på kvällarna, är, enligt en observation,
som jag och en del av mina kamrater gjort, att man vill ha snapsen
till maten. Jag tror därför, att motionären varit konsekventast i
sin ståndpunkt, om han lagt förslaget på den linjen, men därmed
hade frågan principiellt varit en annan. Jag förstår icke riktigt
nödvändigheten av att taga med vin, och enligt mitt sätt att se
har den frågan ingen aktualitet i detta sammanhang. Ty, såsom
Nr 38. 56
Lördagen den 10 aprii.
utskänkni ^err Röing med Tätta har påpekat, det är pilsnerdrickat, som tiar
av % och vin i är det aktuella och det man följaktligen bör inrikta sig på.
riksdags- Jag vill också begagna detta tillfälle till att ge uttryck åt
restaurangen. ett par andra reflexioner. Det sades av herr Röing, att man kanske
(Forts.) vine börja valrörelsen med denna fråga, och jag kan för min de!
icke neka till, att den olyckligaste och sämsta av alla ståndpunkter
i frågan vore, om man så gjorde och därvid anlade demagogiska
synpunkter i stället för rent sakliga. Jag minns, att jag satt på
läktaren och åhörde debatten 1913, och jag gick därifrån med den
känslan, att det beslut, som fattades av denna kammare, var ett
beslut i feghetens och humbugens tecken, därför att man mera hade
i åtanke effekten åt galleriet än de sakliga synpunkterna. Ty om
det gäller att gå före med gott exempel från riksdagens sida, blir
det också en plikt för riksdagsmännen att trots det att riksdagsrestaurangen
är torrlagd alltid frekventera densamma och där intaga
sina måltider. Icke tro herrarna, att det verkar som ett moraliskt
gott exempel, att samtliga de riksdagsmän, som icke äro belåtna
med de nuvarande förhållandena i riksdagsrestaurangen, gå
ut på andra stadens restauranger för att få alkohol. Då säger det
göda svenska folket, att med dylika moraliska föredömen kan
man vara färdig först som sist. Den synpunkten kunna vi därför
avföra, och vi göra klokast i att hålla oss till det rent sakliga och
fråga oss vad man vunnit på att, när det gäller pilsnerdricka, stanna
vid 2 V4 volymprocent och envist fasthålla vid densamma. Böra
vi icke hällre gå upp till en lika ofarlig gräns, som ger mölighet
för alla riksdagsmän, vilka önska få den här ifrågavarande måltidsdrycken,
att erhålla den på riksdagsrestaurangen, utan att sålunda
för den sakens skull, såsom här blivit rapporterat, behöva
lämna restaurangen.
En sak till. Riksdagsrestaurangen är icke någon offentlig restaurang,
utan den har närmast karaktär av ett riksdagsmännens
matlag, och jag undrar, om icke den synpunkten bör fasthålla®.
Jag erinrar mig, hurusom det under min studenttid, när man hade
»matlagsstämmor», var sed, att man från nykteristernas sida icke
ställde några krav, därför att man icke ville åstadkomma någon
sprängning av matlaget utan ville tillse, att man höll tillsammans
och hade det så gemytligt som möjligt. Samma regel följde
man i landskapen o. s v. Jag kan icke neka till, att det här råder
ungefär enahanda situation. Kunna vi genom ett tillmötesgående
i en så pass enkel punkt, som när det gäller pilsnerdricka, skapa
en större frekvens i besöken från riksdagsmännens sida på riksdagsrestaurangen
och därmed avlägsna en olägenhet, som här blivit
påvisad, tycker jag också, att vi böra stödja den ståndpunkten och
försöka föra den till seger. Jag är icke med på herr Lindmans
mening, att den reform vi skulle göra på detta område är av ekonomisk
betydelse, utan jag håller i det fallet med herr Röing, men
jag anser, att saken i och för sig själv är så obetydlig och den tjänst,
vi kunna göra restaurangen, om man ökar frekvensen av besöken
där, genom ett bifall till ''herr liöings förslag så stor, att jag icke
tvekar ett ögonblick att ansluta mig till det yrkande, som framställts
av herr Röing.
Herr Larsson i Kroken: Herr talman! Då jag anslutit mig
till den ståndpunkt, utskottet intagit i denna fråga, ber jag att få
yttra några ord.
Jag är så pass gammal och övertygad nykterhetsvän, att jag icke
garna går baklänges, och jag kan icke se annat än att detta vore att
ga ett steg bakåt, alldenstund 1913 ars riksdag enligt mm mening tog
ett steg i rätt riktning.
Nu kan jag mycket väl i fråga om den ekonomiska sidan av saken
erkänna, att herr Lindmans resonemang är riktigt, men både motionären
och första kammarens tillfälliga utskott ha sagt, att den ekonomiska
frågan icke får eller åtminstone icke bör vara avgörande, utan det
principiella beträffande nykterheten. Nu anser jag visserligen icke,
att det blir något spritmissbruk eller någon onykterhet i riksdagen,
även om vin och Öl få utskänkas, men jag ber att få nämna, att det
ute i landet bland vårt nykterhetsfolk, som uppoffrar tid, krafter och
pengar på nykterhetsarbetet, redan visat sig en viss ledsnad, därför
att rusdrycksfloden släppts lös alldeles för hastigt. Det är en nykterhetsrörelse,
som jag särskilt känner, nämligen blåbandsrörelsen, och
den vilar, som vi veta, på kristlig grund, samt är en sansad och nykter
nykterhetsrörelse. Det är i stort sett ungdomar från landsbygden,
som tillhöra denna organisation, och det är ett nöje att se och vara
tillsammans med dem på deras nykterhetsmöten och kaffefester. De
äro mycket intresserade för nykterhetssträvandena, men få de höra,
att riksdagens andra kammare gått ett steg tillbaka och infört det
gamla skicket igen i sin restaurang, bli de mycket ledsna, och det
undrar jag icke alls på.
Hade motionen varit lagd så, som herr Röing nu yrkat, då är
det möjligt, att utskottet kommit till annat resultat än vad nu blivit
fallet, men jag anser i alla händelser icke, att någon skada skett, om
fragan kommer åter ett annat år och det då endast gäller pilsnerdrickat.
Det är möjligt, att även jag kan vara med om ett förslag
i den riktningen, ifall jag då tillhör riksdagen, men för närvarande
ha vi icke, i utskottet haft att taga ställning till den saken, utan nu
var det fråga om Öl och vin.
Jag ber därför att få yrka bifall till utskottets förslag.
Herr S,ävström: Herr talman, mina herrar! Det har sagts
av en föregående talare att den frågan, som nu behandlas icke skulle
vara av större vikt eller av någon större praktisk betydelse. Men då
man finner, här, att den förste talaren i debatten är bevillningsutskottets
ordförande och att sedan högerpartiets ledare i kammaren och
t. o. m. nykterhetskommitténs förre sekreterare, herr Engberg, uppträtt
och talat i frågan, då ser det ändå ut, som om denna lilla fråga
verkligen skulle vara av en särskild vikt.
Ang.
utskärning
av Öl och vin
riksdagsrestaurangen
(Forte.)
Pir 38. 58
Lördagen den 10 april.
Ang. Nu begärde jag ordet just med anledning av det anförande, som
utskänkning hållits av herr Röing. Det är givet, att, om motionären inskränkt
aV riksdag™ * S1£ till att endast yrka, att pilsnerdricka skulle få serveras i restaurestaurangen.
rangen, så hade utskottets yttrande sett något annorlunda ut, än det
(Forts.) nu gör. Men när så icke är fallet, så är det givet, att man måste
se saken sådan den föreligger.
Nu säges här från herr Lindmans sida, att ett av skälen, varför
denna hemställan skulle av kammaren bifallas, är det, att restaurangen
har hittills under dessa år gått med förlust och att det behöves eu
ändring härutinnan. Nu förefaller det mig underligt, att man kan
tro, att man genom att föra in öl och vin skall göra det möjligt för
. affären att bli så lysande, att man skulle kunna täcka de störa för
luster,
som här varit på tal i dag. Jag tror icke det är möjligt att
kunna åstadkomma en sådan vinst genom att där skulle få utskänkas
Öl och vin. Det är därför underligt att höra herr Röing motivera sitt
yrkande därmed, att om man åter skulle få utskänka pilsnerdricka
nere på restaurangen, så skulle det bli en sådan omsättning, att rörelsen
i varje fall skulle komma att gå bra. Jag har aldrig förut hört någon
av våra motståndare haft en sådan kärlek till pilsnerdricka och att den
skulle var så särskilt dragande. Jag tror i varje fall icke, att man
här skulle komma så synnerligen långt endast genom att utskänka
denna dryck.
Och hur blir det, om kammaren bifaller herr Röings yrkande?
Jo, antagligen blir det sammanjämkning av kamrarnas beslut. Första
kammaren har gått med på Öl och vin och andra kammaren vill taga
pilsnerdricka. Följaktligen skulle man kanske ^ stryka vinet, och så
få pilsnerdricka och Öl. Nu säger man, att så skulle icke ske —•
jag hör, att herr Röing protesterar. Förmodligen menar han, att resultatet
blir, att första kammaren får lov att biträda andra kammarens
beslut. Ja, det har man icke sett ännu, och därför tror jag, att vi
böra hålla oss på den säkra sidan och icke låta inleda oss i någon slags
kompromiss. Jag tror, att de, som hålla fast vid den principen, att
vi skola åstadkomma torrläggning, skola, även om^ de befinna sig
i minoritet i dag, handla klokast genom att hålla på utskottets förslag,
och det är till detta, herr talman, som jag ber att få yrka
bifall. 1 . i
I detta anförande instämde herrar Xilsson i Yibberbo, Sandberg,
Hage, Vahlstedt och Bergström i Bäckland.
Herr Moberger: Herr talman! Jag är uppkallad närmast
av herr Lindmans anförande. Det är underligt att höra, att motivet
för honom, varför han 1913 biträdde beslutet om utestängande av rusdryckerna
från riksdagsrestaurangen, var att han hoppades, att affären
skulle komma att gå så dåligt, att man snart nog skulle bli hänvisad
till att införa rusdrycker igen. Det var ju ett ganska egendomligt
motiv, det måste jag säga, som chefen för högerpartiet hade för
sitt votum i frågan.
Herr Lindman uppehöll sig huvudsakligen vid kostnadsfrågan.
Lördagen den 10 april.
59 Nr 38.
Man menade, att om första kammarens beslut biträddes av andra kammaren,
så skulle den oegentligheten försvinna, att nu statsmedel i viss
utsträckning måste användas för att täcka det underskott, som uppstår
av restaurangrörelsen bär. Men jag vill då påpeka, att även enligt
det anbud, som restaurangbolaget gjort med hänsyn till motionen, så
måste dock riksgäldskontoret varje månad betala 500 kr. kontant, och
dessutom måste riksgäldskontoret förbinda sig att täcka den förlust
som på grund av minskad frekvens kunde uppkomma efter den 1 juni.
Således, om det blir urtima riksdag eller om riksdagen pågår efter den
1 juni t. ex. till fram emot midsommar, så måste riksgäldskontoret
täcka den förlust, som då kunde uppkomma. Även med ett bifall till
motionen befinner man sig alltså i fråga om själva principen på samma
ståndpunkt som förut, nämligen att riksgäldskontoret har att träda
emellan, då restaurangen går med förlust. Vägen ur den situation, i
vilken man befinner sig, går således icke genom motionen, utan det
gäller nog att försöka finna andra utvägar.
Herr Engberg framhöll, att han ansåg, att motionären icke gått
nog långt, utan att han bort, om han velat vara konsekvent, begära
att spriten också infördes, då det ju hade varit lämpligt, att de riksdagsmän,
som så velat, också skulle få snapsen till måltiden. Det
är ganska egendomligt, att man från håll, där man åtminstone förut
haft att påräkna understöd för nykterhetssträvandena efter bästa krafter,
anser sig behöva framhålla en sådan argumentering. Herr Engberg
erinrade om, att han förra året uppträtt mot nykterhetsvännerna,
när de begärde att maltdrycker över 2 14 % skulle förbjudas, och han
ansåg, att det inneburit ett kätteri från hans sida. Jag får säga, att
jag icke betraktar detta som något kätteri från herr Engbergs sida.
Ty med den ståndpunkt, som herr Engberg i senare tid intagit i nykterhets
frågan, så har jag icke väntat mig annat, än att han skulle
uppträda emot nykterhetsvännerna i den punkten. Men då nykterhetsvännerna,
som han säger, bedrivit en fetischdjukan med de 2 14
procenten, så vill jag påpeka, att han gör sig skyldig till fetischdyrkan
i fråga om de 3.6 procenten, ty i det ena som det andra fallet
är det lika störa skäl att tala om en sådan fetischdyrkan, eftersom
ju den ena gränsen är fullkomligt lika godtycklig som den andra.
Saken ligger ju så, att man måste dra en gräns någonstans, och lagstiftningen
har fastställt 2 14 % som gräns för svagdricka. Men denna
gräns är godtycklig; den kunde lika gärna ha dragits vid 3 % eller
något annat tal. Och vad pilsnerdricka angår, så är gränsen här,
3.6 %, naturligtvis lika godtycklig. Jag menar därför, att herr Engberg
icke i detta fall kan göra anspråk på någon särskild fördomsfrihet,
ty hans ståndpunkt är principiellt sett fullständigt analog med
nykterhetsvännernas, det är bara det, att han tar en högre gräns
uppåt än njdeterhetsvännerna.
Jag måste för min del, herr talman, be att få vidhålla mitt yrkande
om bifall till utskottets hemställan.
Herr Pettersson i Södertälje: Herr talman! Man lian
Ang.
uls kantning
a v Öl och vin i
rihadagsrestaurangen.
(Forts.)
Nr 38. 60
Lördagen deD 10 april.
Ang.
utskärning
av Öl och vin i
riksdagsrestaurangen.
(Forts.)
nog se olika på denna fråga, d. v. s. på frågan, vilken ställning representationen
skall intaga till spörsmålet om hela folkets torrläggning.
I ett par stater i Australien finnes lokalt veto, och i lagen
angående detta förekommer en klausul, som säger, att, om genom
användande av lokalt veto den stad, där parlamentet har sitt säte,
blivit torrlagd, så skall från torrläggningen undantagas parlamentets
buffet. Här i Sverige har man gått en alldeles motsatt väg; här
har man torrlagt riksdagsrestaurangen, innan torrläggningen av landet
i dess helhet blivit påbörjad.
För min del vill jag säga, att jag finner ingen av dessa vägar
riktigt tilltalande. Jag menar således att det beslut, som denna
riksdag fattade för några år sedan, icke var lyckligt. Jag kan säga
det, fastän jag vet, att denna kritik träffar också mig, som deltog
i torrläggningsbeslutet. Ty jag är villig att erkänna, att det var
ett icke fullt övertänkt steg man då tog. Här har visserligen i dag
en talare sagt, att han icke vill vara med om att taga ett steg tillhaka.
Det var ett stolt ord. För min del får jag säga, att erfarenheten
lärt mig, att om jag någon gång tagit ett steg, som sedan befinnes
ej vara välbetänkt, så får jag bekväma mig till att ta ett steg
tillbaka. Och så menar jag fallet är här.
Jag vill icke upprepa de argument, som redan äro framställda,
utan jag vill bara säga, hur saken ter sig för mig. Praktiskt sett
står valet mellan att tillåta eller icke tillåta införandet av pilsnerdricka
på riksdagsrestaurangen. Jag anser, att man bör tillåta serveringen
av pilsnerdricka. Och det avgörande skälet för mig är
detta: det är klart, att åtsiklliga av mina riksdagskamrater sätta
värde på att få ett bekvämt tillfälle att i detta hus intaga sina måltider,
men det strider mot deras vanor att intaga en måltid utan ett glas
lätt Öl till maten. På grund av den ordning, som nu råder, är denna
möjlighet berövad dem. Då anser jag det icke vara riktigt kamratligt,
att vi, som reda oss utan pilsnerdrickat, i detta fall endast tänka
på att tillgödose oss själva och alldeles bortse från våra kamraters
billiga önskningar. Jag menar, att ett vidhållande av det absoluta
alkoholförbud, som nu är gällande, kan få skenet av, att nykteristerna
vilja lägga beslag på riksdagsrestaurangen uteslutande försina
egna behov. Detta är naturligtvis icke deras avsikt, men torrläggningens
upprätthållande kan verkligen få detta förhatliga utseende.
Detta tilltalar ej mig, på samma gång som jag är bergfast
övertygad om, att varken riksdagens eller huvudstadens eller svenska
folkets nykterhet kommer att löpa någon fara, om man släpper in
pilsnerdrickat. Jag hyser således icke någon som helst betänklighet
mot att rösta för det förslag som ordföranden i bevillningsutskottet
framställt. Jag anser mig icke därigenom ha avsvurit mitt nykterhetsintresse,
och jag vill inlägga en gensaga emot var och en, som
påstår, att endast de äro nykterhetsvänner, som icke vilja, att pilsnerdricka
skall serveras..
Herr Carlström: Herr talman, mina herrar! Utskot
tets
ärade ordförande började sitt anförande med att göra gällande,
Lördagen den 10 april.
61 Nr :W.
alt denna fråga icke vore någon större fråga ur nykterhetssynpuiikt,
därför att lian ansåg, att även om förbudet komme att upphävas,
så skulle det icke ha några synnerligen menliga följder i vad
det gäller riksdagsmännen, och det tror jag litet var kan vala överens
med honom om, att fragan icke är av större betydelse ur praktisk
synpunkt, i vad det gäller riksdagsmännen här i kamrarna. Man
har också från annat håll sökt med styrka framhålla, att detta icke
vore något nykterhetspolitiskt spörsmål, d. v. s. att denna frågas
avgörande icke alls skulle kasta någon skugga framåt, då det gäller
att ta definitiv ståndpunkt till de större frågor, som eventuellt
inom den närmaste tiden kunna förekomma på nykterhetsområdet.
Ja, mina herrar, är det nu så alldeles säkert, att detta är förhållandet?
Det var någon talare som framhöll att man här borde taga
hänsyn till sådana riksdagsmän, som egentligen icke äro för, att man
har förbud i riksdagsrestaurangen. Jag vill då fråga, om icke detta
är en förbudsfraga i smått och om det icke kommer att ske på samma
sätt, då vi komma, till de stora frågor som härutinnan kunna uppstå.
Man skulle lika väl då kunna säga, att man måste taga hänsyn
till andra, som icke vilja ha inskränkningar eller förbud. Det
är alldeles tydligt, att frågan framdeles kommer att ligga på alldeles
samma linje även, då det gäller den stora förbudsfrågan, från det
hållet.
Jag vill därför påstå, att detta är en fråga, som är av en viss
betydelse. Och fastän herr Engberg här fastslagit, att det icke finge
förekomma, att man ginge ut i valpolitiskt hänseende och gjorde
detta till en stor fråga, så vill jag försäkra herr Engberg om, att folket
i bygderna kommer att taga en viss hänsyn till vad som i denna
fråga beslutas i andra kammaren i dag. Ty man kommer att uppfatta
saken sa, att ett eventuellt bifall till motionen innebär, att
nykterhetsintresset är ställt på avskrivning, och det är väl fråga
om, huruvida icke anledning föreligger att inlägga något av den betydelsen
i ett beslut i den riktningen.
Man har här sökt påvisa från herrar Lindmans och Röings sida,
att detta vore ett sätt att komma ifrån svårigheterna med att restaurangen
icke bär. sig. Herr Röing har själv sagt, att på den tiden
sprit serverades i riksdagsrestaurangen, så utskänktes det icke mer än
som om9tsvarade en femtedels tesked per dag och ledamot, och det var
en så liten kvantitet, att det icke alls var någon fara. Men nu sätter
han sitt hopp till pilsnerdrickat, vilket skall ha så pass kraftig verkan
som att kunna reparera riksdagsrestaurangens finanser. Kan
man förutsätta, att det verkligen är så starka och säkra skäl härför,
att man av den orsaken kan gå med på att där försöka få in pilsnerdrickat?
Herr
Engberg har också sökt betona nödvändigheten av att höja
sprithalten i de s. k. svagdrickorna. Har han sagt, att en gräns å
2 */« procent är ganska godtycklig och att 3,6 är en bättre gräns.
Det tror jag nog de tycka, som dricka åtskilligt; men är det så, att
3,6 procent nu skulle vara lämplig, så blir det nog så, att många
tycka det är ett gott dricka, bara det vore litet starkare, och så be
-
Arnj.
utakänkning
av Öl och vin i
ri kadaga -reataurangen.
(Forte.)
Nr 38. 62
Lördagen den 10 april.
Ang. gär mall snart t. ex. 6 procent. I den riktningen kommer det att gå,
uIskänkning förmodar jag. . . , .. ,
av mn 4 Herr Pettersson i Södertälje har här i sitt anförande erkant, att
rLtaurangen. man tar ett steg tillbaka med denna åtgärd. Jag vill bara fråga
(Forte) andra kammarens nykterhetsvänner, om de i dag äro villiga att ga
med på detta steg, och jag är övertygad om, att nykterhetsiolket ute
i landet i varje fall kommer att uppfatta ett sådant steg såsom olyckligt,
och jag är också övertygad om, att det skulle ha olyckliga
verkningar framåt, då det gäller att på allvar ta itu med förbuds
Jag
ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Häruti instämde herr Persson i Björsbyholm.
Herr Borg: Herr talman! Jag skall icke ingå på frågan om,
hur beslutet i denna sak kommer att inverka på den stora frågan, om
det skall vara förbud eller icke, utan må det vara nog, om jag säger,
att jag är anhängare av den torrläggning vi nu ha. Jag begärde
ordet endast för att litet grand beröra de ekonomiska förhållanden,
som rått där nere på vår riksdagsrestaurang. Man säger, att man
kan förbättra de ekonomiska förhållandena genom att. utsträcka
rättigheterna, och det är möjligt, att detta kommer att ske i viss man.
Men jag tror, att man är i stånd att förbättra de ekonomiska förhållandena
på annat sätt, nämligen genom att betala riksdagsmännen
ett sådant arvode, att de verkligen ha råd att spisa därnere; ty med
det arvode, som nu betalas de svenska risdagsmännen kunna dessa
icke betala de priser, som tagas där nere på riksdagsrestaurangen,
ändock att de icke äro så höga. Ty med ett arvode åt riksdagsmannen
av 16 kr. om dagen, såsom det steg till under lagtiman 1919 och
såsom det även synes bli under denna lagtima riksdag, måste icke
så få av dem, åtminstone från denna kammare, springa staden Tunt
och leta efter serveringsställen, där man kan spisa för billigare pris.
Jag tror det är nödvändigt, att vi tänka på den saken, nämligen att
lämna riksdagsmännen sådant arvode, att de verkligen kunna betala
maten och vad de dricka därnere; och pa det sättet skulle också
den, som innehar restaurangen, bli i stånd att ekonomisera hela företaget
såsom sådant. Ty att med 16 kr. om dagen leva ungkarl häi
i Stockholm, betala högre hyra än någon annan bär i staden och
ändå skicka hem penningar till familjen, det förstår var och en, att
det är ogörligt. Detta är ju ungefär den dagspenning, som arbetare
och grovarbetare för närvarande åtnjuta här i Stockholm och även
på många andra platser i landet. Jag tror, att vi böra tänka pa
denna sak då vi äro inne på dessa frågor och alltså redan nu undersöka,
huruvida man icke bör förbättra de ekonomiska förhallandena
på det sätt, att man låter riksdagsmännen få så högt betalt, att de
kunna bestå sig mat där nere på riksdagsrestaurangen. Därigenom
skulle vi sålunda slippa ifrån detta, att staten skall behova komma
emellan med tusentals kronor för att hjälpa upp restaurangens
ekonomi.
Lördagen den 10 april.
63 Nr 88.
Jag har endast velat påpeka denna synpunkt vid ett tillfälle
som detta, då man talar om, att det icke är möjligt att ekonomisera
företaget här nere under de förhållanden, som för närvarande råda.
Jag tror,. att detta kommer att lyckas, blott riksdagsmännen bli i
stånd att intaga sina måltider på restaurangen, och jag anser sålunda,
att även denna restaurang skall kunna bära sig, utan att man medger
densamma utsträckta rättigheter.
Härmed var överläggningen slutad. Herr talmannen gav propositioner
på l:o) bifall till utskottets hemställan, 2:o) avslag å berörda
hemställan samt bifall i stället till det av herr Ilning under
överläggningen gjorda yrkandet och 3:o) bifall till det yrkande, som
under överläggningen framställts av herr Lindman; och förklarade
herr talmannen sig anse den under 2:o) angivna propositionen vara
med övervägande ja godkänd. Votering begärdes emellertid, varför
herr talmannen för bestämmande av kontrapropositionen ånyo upptog
de återstående propositionerna-, av vilka herr talmannen fann den
under l:o) avgivna nu hava flertalets röster för sig. Men även
härom begärdes votering, i anledning varav först uppsattes, justerades
och anslogs en så lydande voteringsproposition:
Hen, som till kontraproposition i huvudvoteringen angående
andra tillfälliga utskottets utlåtande nr 11 antager yrkandet om bifall
till utskottets hemställan, röstar
Ja;
Hen, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition i nämnda volang
antagit det av herr Lindman under överläggningen framställda
yrkandet.
Omröstningen enligt denna voteringsproposition utvisade 108
ja mot 82 nej, vadan propositionen för huvudvoteringen erhöll följande
av kammaren nu godkända lydelse:
Hen, som vill, att kammaren, med avslag å andra tillfälliga
utskottets hemställan i utskottets förevarande utlåtande nr 11, bifaller
det av herr Röing under överläggningen framställda yrkandet,
röstar
Ja;
Hen, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit utskottets berörda hemställan.
Huvudvoteringen utföll med 79 ja, men 108 nej; och hade kammaren
alltså bifallit utskottets hemställan.
Ang.
utakänlcning
av Öl och vin i
rikadagsrestaurangen.
(Forts.)
Nr 38. 64
Lördagen den 10 april.
Ang.
restauration
av Leckö slott.
§ 19.
Slutligen upptogs till behandling andra kammarens andra tillfälliga
utskotts utlåtande, nr 12, om skrivelse till Kungl. Maj:t angående
restauration av Leckö slott.
Därvid yttrade:
Herr Sommelius: Herr talman! Jag skall be att ta yttra
några få ord i detta ärende, som intresserar mig mycket. Jag har
nämligen gjort besök vid Leckö och studerat en del litteratur om
det förfall, vari slottet befinner sig. Det synes, som om alla erkände,
att slottet råkat i förfall, men här antydes, att det yttre dock
är något så när i stånd, att väggar, golv och tak äro i stort sett i väl
bibehållet skick, under det däremot det inre är föremål för beklaglig
förstörelse.
Jag ber att få säga, att icke blott allmänheten har del i denna
förstörelse utan till och med svenska staten har sin stora skuld däri
på grund därav, att man anställt auktioner på inre lösbo och väggprydnader,
allt, som varit av värde, varvid det sålts till obetydliga
priser, som på sin tid icke ens betäckte auktionskostnaderna. Det är
i varje fall klart, att om det varit möjligt för allmänheten att tillintetgöra
slottet i sin helhet, och att tillintetgöra själva murarna, så
skulle det ha skett under de århundraden, som förflutit sedan slottet
byggdes, men den vandaliserande mänskligheten har stött huvudet
förgäves mot dessa kolossalt fasta murar.
Jag är emellertid tacksam såväl för utskottets välvilliga yttrande
som ock för byggnadsstyrelsens vackra ord om de estetiska
intressen, som besjälat mig och föranlett min motion. Det torde
också få anses ganska säkert, att byggnadsstyrelsen genom denna
motion fått en liten påstötning. Jag är rädd, att eljest det ena årtiondet
fått förflyta efter det andra, innan man ens tänkt på Leckö
slott. Det ligger dock bakom detta icke blott stora estetiska intressen,
utan framförallt mycket mäktig historisk bakgrund, och hade
jag varit ordförande i andra tillfälliga utskottet, skulle jag vågat
taga steget ut och trots byggnadsstyrelsens vackra ord likväl yrkat,
att riksdagen kulle besluta en skrivelse till Kungl. Maj:t i ärendet.
Man måste dock visa litet mod, även om man är ordförande i andra
kammarens andra tillfälliga utskott, men det anser jag icke, att
dess ordförande lagt i dagen. Det är naturligtvis ett mycket svårt
uppdrag att sitta som ordförande i detta utskott, och just därför hade
jag från början glatt mig åt, att min motion blivit förelagd en av
vårdarna av de ideella intressena. Jag trodde nämligen,, att herr
Moberger mycket raskare, än som skett,, och mycket modigare och
djärvare, än som blivit fallet under den tid av tre månader, som han
behövt, skulle kunnat klämma fram ett ordentligt tillstyrkande av
min motion. Men jag väntade förgäves. I stället ser jag, att han
lyckats åstadkomma knappa sex rader på tre månader eller med
andra ord två rader i månaden. I sanning ett ganska vackert resultat!
-
65 Nr 38.
Liirilugeri den 10 april.
Nu, herr talman, är det icke min mening att pa något sätt
Vika annat “i bifall till andra tillfälliga utskottets utlåtande nr 12.
Men jag ber att fa stryka under och stryka under med grova streck
i ,, .''s ttgiia ss yielsen i detta avseende uttalat, nämligen att den
för Leckösfotf1 SDT''°°h så.sna1rt fom "löjligt söka göra något
loi liecko slott. Det forvanar mig dock icke, om såväl byggnadsstyrelsen,
som utskottets ordförande varit tveksamma, ty de belopp
som hittills anvants för restaurering av Leckö slott, ha varit ganska
Äåtil 2 nfa lem^rCn ha dä.r nedlagts belopp, som i medelxai
uppgå till Öl kronor 41 ore om året.
Klor, Pei smärtar mi® dock, att se min gamle vän Larsson i Kroken
bland dem som vant med om detta avslag. Här gäller det dock
bviler °rlShkt TneSmäriei i Västei''götland. eu av de äldsta kulturom
O+I K'' -r°r miin d(dkoi?mer jas helt säkert, när det blir fråga
om att bevilja anslag till fortsatt restaurering av ett i utskottsordforandens
lodelsebygd beläget slott, jag syftar på det härliga
Kalmar slott - att rösta för bifall till dylikt anslag g
ställaa01 nal''Varande ber jag blott få yrka bifall till utskottets hem -
Herr Wel in: Herr talman! Jag skall be att få intyga vad
motionaren skrivit i sin motion och vad han bär i dag anfört dels
betrallande slottets värde som konstprodukt från vår storhetstid
och dels om det skick vari det nu befinner sig. När man kommer
tram till Leckö, blir man överväldigad av den skönhet, som finnes
har, och det storartade intryck, som man får av slottet. Detta
intryck forminsitas icke, då man genomvandrar de många rummen
och salarna, vilka enligt folksägnen lära uppgå till 365 men i
c igneten är,o åtskilligt färre. Leckö torde vara det till det
yttre bast brbehallna av alla slott från vår storhetstid; ja, man kan
saga,_ att det till det yttre är så gott som fullständigt och i minsta
detaljer bibehålla från den tid, då det uppfördes. Det enda som
skiljer det nya från det gamla och det gamla från det nya är just
det inre, dar en oerhörd vandalism försiggått, såsom också motionären
framhållit. I början på 1800-talet blev allt löst i slottet
bortauktionerat Det kom order från höga vederbörande, att allt
Sm 1 Saljas; -De" innehöll blott ett enda åläggande, nämligen att
allt skulle saljas till vad pris som helst. Det berättas, att en vac,
ker “alaiag’ föreställande Gustaf Adolfs död vid Liitzen, sålts
tor 36 skilling banko till en bonde, som använde den som matta
Vid en reparation ar 1827 togo arbetarna ned gamla vävnader från
vaggarna, och använde dessa till sängkläder, utan att någon anmärkning
gjordes från dem, som både med slottet att göra. På
detta satt blev nästan allt, som kunde bortföras eller förstöras
spolierat. Ett och annat finnes fortfarande kvar, som kan utsättas
lor vandalism, t. ex. ännu kvarsittamde väggmålrdngar, tapeter bildhuggenarbeten
i kyrkan och dylikt.
Da så är förhållandet, synes det mig, som om det vore ganska
Andra hammarens protoholl 1920. Nr 38. 5
Ang.
restauration
av Leckö slott.
(Forts.)
Jfr 88. 66
Lördagen den 10 april.
Ang.
restauration
av Leckö slott.
(Forts.)
behövligt, att det- snarast vidtoges åtgärder, icke så mycket lör
att återställa slottet i sitt forna skick eller för att hindra, att det
förfaller ytterligare, ty det sörjer man numera något så när för,
utan fastmer ''för att hindra allmänheten att för fritt få gå omkring
och plocka sönder eller taga bort vad som ytterligare möjligen kan
förstöras. Om intet annat för närvarande kan göras, så borde åtminstone
den åtgärden vidtagas, att allmänheten icke tillätes passera
utan sträng uppsikt över vad den företar sig.
Jag hoppas emellertid, att byggnadsstyrelsens Löfte att ägna saken
sin uppmärksamhet skall leda till, att åtgärder snarast vidtagas
i en eller annan riktning, så att detta synnerligen märkliga slott och
vad som där kan finnas kvar av värde må bli bevarat för framtiden
i ett skick, som påminner om vad det en gång varit och vad man
kunnat åstadkomma bär i Sverige. Jag tror, att .om denna motion
lyckats fästa uppmärksamheten vid det historiska och konstnärliga
värdet av Leckö slott, så har emotionen haft en stor uppgift att fylla,
och jag vill också hoppas, att den verkligen skall hava lyllt
den uppgiften.
X likhet med motionären har jag icke annat yrkande an oitai
till utskottets utlåtande.
Herr Kristensson: Herr talman! Inom statsrevisionen
satt jag på den avdelning, som bland annat hade att avge utlåtande
över revisorernas besök i Leckö. Detta ger mig anledning att
beriktiga ett par uppgifter, som den föregående talaren lämnade och,
som icke böra stå oemotsagda i kammarens protokoll.
Herr Welin talade med rätta om den vandalism, som slottet undergått,
men denna ligger 50 år tillbaka i tiden. Han har nog rätt i åtskilligt
av vad han yttrade, men då han sedan kommer tram och pastar,
att slottet fortfarande är utsatt för vandalism och att man bni!aran -de plockar till sig och river sönder gobelänger och väggmålning^, tror
jag det är en fullkomligt felaktig framställning, han därvid lämnade
om saken. Statsrevisorerna ha enhälligt fått en rakt motsatt upp^
fattning mot den, som den föregående talaren gav uttryck åt om vad
som nu äger rum beträffande detta minnesrika slott.
Såväl nu som för en 30 år sedan yttrade statsrevisorerna, att
man borde försöka utfinna något lämpligt statsändamål, vartill detta
slott kunde finna användning. Jag vill här understryka detta av
revisorerna två gånger gjorda uttalande. Det kan icke vara lämpligt,
att ett stort och till det yttre väl bibehållet slott som det har
ifrågavarande, med eu sådan kolossal massa ruin och salar, skall sta
fullkomligt obegagnat och icke användas för något ändamål. Den
undersökning, som här bör sättas i gång, bör framfor allt ga ut pa
att se till i dessa bostadsbristens dagar, huruvida icke detta slott borde
kunna få en användning, vilken på samma gång som den tjanade
statsnyttan också vore en sporre till att det bleve underhållet sa att
icke någon ytterligare försämring av detsamma kunde ifragakomm ..
Då nu emellertid byggnadsstyrelsen genom de uttalanden, som aro
Lördagen den 10 april.
67 Nr 88.
gjorda, fått sin uppmärksamhet riktad på saken och då motionären
här ytterligare väckt frågan till liv och fäst uppmärksamheten på densamma,
är det väl att antaga, att det blir en sådan undersökning angående
detta slott, att vi kunna hoppas, att de synpunkter, som här
gjort sig gällande, verkligen komma att bli beaktade.
Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Herr Moberg er: Herr talman! Då den ärade motionären
slutade med att yrka avslag på sin egen motion, d. v. s. bifall till
utskottets hemställan, kunde det ju vara tämligen onödigt att jag
uppträdde i denna debatt, men då han lade sitt anförande så, som
han gjorde, anser jag, att jag för min del bör inlägga en gensaga
mot det sätt att föra debatten, som han använde. Han yttrade sig
så, som om det varit jag, i egenskap av utskottets ordförande, som
svarade för detta betänkande. Han vet naturligtvis lika väl som jag,
att utskottets ledamöter, vilka äro antecknade här -— det är tio stycken
— dela ansvaret. Naturligtvis är det utskottet, som svarar för
betänkandet och icke den, som undertecknat det i egenskap av ordförande.
För övrigt ber jag att få uttala eu stilla förundran över, att
herr Sommelius, som verkligen kan vara rolig och som berett mig
många glada stunder här i kammaren, ansåg det lämpligt att försöka
vara rolig på det sätt, han gjorde i detta fall.
Herr talman! Jag ber att få yrka avslag på motionen och bifall
till utskottets hemställan.
Herr Fast instämde häruti.
Herr W e 1 i n, Med anledning av herr Kristenssons inlägg gent
emot vad jag sagt vill jag påpeka, att jag besökte Leckö senast för
fyra år sedan och då i ett större sällskap, och detta sällskap fick
vandra omkring ledsagat av en enda vaktmästare, som naturligtvis
icke kunde hålla uppsikt över hela sällskapet. Jag erinrar mig särskilt,
hur det i stora riddarsalen satt tavlor eller rättare på väv (eller
måhända papp) målade väggfyllningar, ungefär i brösthöjd, sålunda
icke alls högt från vilka det var bortrivet stora stycken och där vem,
som gick förbi, fortfarande kunde riva till sig stycken. Åtskilliga
av deltagarna i sällskapet uttryckte sin oerhörda förvåning över,
att sådana målningar kunde få sitta utsatta för allmänhetens åverkan,
och inte vara på något sätt skyddade mot klåfingrade personer eller
minnessamlare. Om gobelänger har jag icke alls talat i detta sammang.
Då nu herr Kristensson försäkrar, att någon vandalism icke
längre kan förekomma, kan jag icke annat än uttala min synnerligen
stora glädje över, att vederbörande myndighet vidtagit sådana åtgärder,
att en dylik förekommes, och tillika uttala min livliga förhoppning,
att dessa åtgärder skola visa sig effektiva och icke bestå i
blotta föreskrifter. Det är icke nog med, att en vaktmästare följer
Ang.
restauration
av Leckö slott.
(Forte.)
Nr 38. 6S
Lördagen den 10 april.
Ang.
restauration
av Leekö slott.
(Lorta. 1
ett femtiotal personer genom slottet; det behöver ses till, att det
verkligen blir ett effektivt skydd. Detta kan ske bl. a. därigenom
att allmänheten genom avstängning hålles på avstånd från ömtåliga
föremål.
Herr talman! Jag upprepar mitt yrkande om bifall till utskottets
hemställan.
Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan bifölls.
§ 20.
Avgåvos följande motioner, nämligen av:
herr Hamrin m. fl., nr 415, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 248, med förslag till lag om ändrad lydelse av 10 § i
lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910;
herr Bäckman, nr 416, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 275, angående Ihöjming av anslagen för tillsyn å enskildas
skogar;
Herrar Leander och Jeppsson, nr 417, i , anledning av Kungl.
Maj:ts proposition, nr 375, angående beredande av pensionsförbättring
och pensioner åt visst marinens manskap;
herrar Bäcklund och Werner, nr 418, i anledning av Kungl.
Maj :ts proposition, nr 267, angående dyrtidstillägg för år 1920 åt
pensionerade båtsmän och marinsoldater samt Vadstena krigsmanshuskassas
understödstagare;
herr Welin m. fl., nr 419, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 265, med förslag till kungörelse med allmänna grunder för
dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer
m. m.;
herr Anderson i Knapasjö, nr 420, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition, nr 398, med förslag till lag om ändring i vissa delar av
lagen den 29 juli 1892 angående sparbanker;
hem Jönsson i Revinge, nr 421, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition, nr 315, med förslag till förordning om Kyresvärdestegringsskatt;
herrar
Hage och Johansson i Sollefteå:
nr 422, i anledning av sistnämnda proposition; och
nr 423, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 314, angående
vissa anslag och lån till främjande av bostadsproduktionen
m. m.;
herrar Hage och Loven, nr 424, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition, nr 321, med förslag till kungörelse med särskilda gran
-
69 Nr 88.
Lördagen den 10 april.
der för dyrtidstillägg åt befattningshavare vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar och statens vatten fallsverk;
. JlerT Ben(ftsson i Norup m. fl., nr 425, i anledning av Kungl.
Ma.iits proposition, nr 392, angående dyrtidstillägg för år 1920 åt
lärare vid'' vissa statsunderstödda undervisningsanstalter;
herr Vennerström, nr 426, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 321, med förslag till kungörelse med särskilda grunder för
dyrtidstillägg åt befattningshavare vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk;
herr Bärg, nr 427, i anledning av Kungl. Maj:s proposition,
nr 334, angående partiell löneförbättring för häradshövdingarna
m. m.; samt
. herr Lithander, nr 428, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 314, angående vissa anslag och lån till främjande av bostadsproduktionen
m. m.
Ifrågavarande motioner bordlädes.
§ 21.
Anmäldes och godkändes följande förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:
från bevillningsutskottet:
nr 120, i anledning av väckta motioner om förbud att förtära
rusdrycker m. m. å utskänkningsställe, där utskänkning av pilsnerdricka
idkas utan samband med utskänkning av rusdrycker;
?.r 121, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande
för Kungl. Maj :t att besluta i fråga om vissa postavgifter;
nx
122, i anledning av väckt motion angående stiftelsens »Lars
.H.i er ta s minne» frikallande från taxering till bevillning samt inkomst-
och förmögenhetsskatt;
„nr 123, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordningar om ändrad lydelse av § 3 i förordningen om frihamn
den 15 november 1907 samt om ändrad lydelse av § 4 i förordningen
om frilager den 20 december 1912;
?r 1^1’ 1 anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående införselmonopol
å socker; och
p?r * anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om; uppskattning av mark i och för framdeles skeende
taxering till jordvärde- eller jordräntestegringsskatt m. m. ävensom
i ämnet väckta motioner; samt
från bankoutskottet:
nr 126, angående vissa pensioner och understöd.
Hr 88. 70
Lördageo den 10 april.
§ 22.
Till bordläggning anmäldes:
statsutskottets utlåtanden:
nr 57, i anledning av Kungl. Maj tis proposition med förslag
till ändtad lydelse av punkt 6 i övergångsbestämmelserna i gällande
avlönings reglemente för tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning
samt kust- och gränsbevakning; och
nr 58, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidraget
till uppförande av vissa byggnader vid kustsanatoriet Apelvdken;
bevillningsutskottets
betänkanden:
nr 20, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utsträckning
i särskilda fall av den i § 13 mom. 5 i gällande förordning
med tulltaxa för inkommande varor föreskrivna tidsfristen av
två år för utförsel eller uppläggning på restitutionsupplag av tullrestitutionsgods;
och
nr 21, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med’ förslag
till förordning om ändrad lydelse av § 13 mom. 1 i förordningen
den 9 juni 1911 med tulltaxa för inkommande varor; samt
jordbruksutskottets utlåtanden:
nr 42, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående överlåtelse
till Stockholms stad av äganderätten till vissa områden å
kungl. Djurgården;
nr 43, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående ändrade
bestämmelser för tilläggsbidrag till innehavare av odlingslägenheter
å kronomark i de sex nordligaste länen ävensom av nybyggeslägenheter
å Alträsks nybyggesområde jämte en i samma ämne
väckt motion;
nr 44. i anledning av Kungl. Maj:ts proposition^ nr 106, angående
försäljning av vissa kronoegendomar och upplåtande av lägenheter
från sådana egendomar, punkt 7;
nr 45, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående försäljning
av vissa kronoegendomar och upplåtande ■ av lägenheter
från sådana egendomar; . _
nr 46, i anledning av Kungl. Maj tis proposition angående överlåtande
till fångvården av ett invid straffäDgelset i Kristianstad beläget
område; och
nr 47, i anledning av Kungl. Maj tis proposition angående grunder
för bestämmelser i fråga om användande av sax för fångande av
djur jämte tre i ämnet väckta motioner.
§ 23.
Justerades protokollsutdrag.
Lördagen den 10 april.
71 Nr 88.
§ 24.
Ledighet från riksdagisgöromålen beviljade»:
herr Svensson i Betingetorp | under 3 dagar fr. o. m. | den 12 april, | |||
* | Johansson i Brånalt | » | 8 | » > | » 12 » |
» | Sandberg |
| 4 | » » | ^ 13 » |
1 | Lithander |
| 2 |
| » 12 » |
3 | Vennersten |
| 3 | » » | » 13 » |
3 | Jönsson i Revinge | » | o O | >'' » | » 12 » och |
3 | Zander |
| 2 |
| »12* |
| Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 4,57 | e. m. |
In fidem
Per Cronvall.