RIKSDAGENS PROTOKOLL

ProtokollRiksdagens protokoll 1920:22

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1920. Andra kammaren. Nr 22.

Lördagen den 28 februari.

Kl. 11 f. m.

§ I Fö

red ropos var för sig Kungl. Maj:ts å kammarens bord vilande
propositioner; och hänvisades därvid

till bankoutskottet propositionen, nr 125, angående registratorn
E. Rahmns uppförande å allmänna indragningsstaten;

till statsutskottet propositionen, nr 129, angående anskaffning
av en brandautomobil för Karlskrona varv och fästning m. m.;

till bankoutskottet propositionen, nr 121, angående livränta m. m.
åt godsägaren J. N. Gustafsson i Östersund och hans hustru; samt

till jordbruksutskottet propositionerna:

nr 122, angående utbyte av mark mellan kronan och Stora Kopparbergs
bergslags aktiebolag;

nr 123, angående tillskott till dyrtidstillägg för lantbruksingenjörer;
och

nr 124, angående tillskott till dyrtidstillägg för vissa lantmätare.

§ 2.

Vidare föredrogs och remitterades till jordbruksutskottet herr
Alvins på kammarens bord liggande motion nr 330.

Härpå föredrogos var för sig motionerna nr 331 av herrar
Hage och Lovén, nr 332 av herr Bärg rn. fl., nr 333 av herr Eriksson
i Stockholm samt nr 334 av herrar Thore och Bölcelund; och hänvisades
dessa motioner, såvitt .de rörde pensions- och inaragningsstaterna,
till bankoutskottet, i vad de avsåge jordbruksärenden, till jordbruksutskottet
och i övrigt till statsutskottet.

Vid härpå skedd föredragning av motionen nr 335 av herr Björck
i Jönköping överlämnades nämnda motion, i vad den avsage jordbruksärenden,
till jordbruksutskottet och i övrigt till statsutskottet.

Slutligen föredrogs motionen nr 336 av herr Nyländer; och hänvisades
denna motion, i vad den anginge pensions- och indragnings Andra

kammarens protokoll 1920. Nr 22. 1

Nr 22. 2

Lördagen den 28 februari.

staterna, till bankoutskottet, såvitt den rörde jordbruksärenden, till
jordbruksutskottet samt i övrigt till statsutskottet.

§ 3.

Härefter föredrogs statsutskottets utlåtande, nr 25, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande för Kungl.
Maj:t att vid verkställande av utav riksdagen medgivet fastighetsbyte
med danska staten lämna annat än ursprungligen avsett vederlag
m. m.; och blev utskottets däri gjorda hemställan av kammaren
bifallen.

§ 4.

Justerades protokollsutdrag angående det i nästföregående paragraf
omförmälda ärendet.

§ 5.

Bevillningsutskottets nu föredragna betänkanden nr 4 och 5 bordlädes
åter.

§ 6.

Föredrogs och lädes till handlingarna bevillningsutskottets memorial,
nr 6, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om
bevillningsutskottets betänkande nr 3 rörande väckt motion om ändring
av 55 § 2 mom. i förordningen angående försäljning av rusdrycker.

§ 7.

Vidare föredrogos, men blevo ånyo lagda på bordet bevillningsutskottets
betänkande nr 7 och 8, bankoutskottets utlåtanden nr 13
och 14, första lagutskottets utlåtanden nr 9, 11 och 12, andra lagutskottets
utlåtanden nr 11 och 12, andra kammarens tredje tillfälliga
utskotts utlåtande nr 1 samt andra kammarens femte tillfälliga
utskotts utlåtande nr 1.

§ 8.

Ang. ändring Till avgörande förelåg nu konstitutionsutskottets utlåtande, nr
''£££&3’1 anl&dnin? av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag om
styrelse i stad. ändrad lydelse av §§ 54 och 56 i förordningen om kommunalstyrelse
i stad den 21 mars 1862, jämte två inom riksdagen väckta motioner.

Till konstitutionsutskottets handläggning hade kamrarna hänvisat
en av Kungl. Maj:t till riksdagen avlåten proposition, nr 12,
däri Kungl. Maj:t, under åberopande av bifogat utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden den 19 december 1919, föreslagit
riksdagen antaga ett propositionen bilagt förslag till lag om ändrad
lydelse av §§ 54 och 56 i förordningen om kommunalstyrelse i stad
den 21 mars 1862.

Lördagen den 28 februari.

3 Nr 22.

Vid propositionen funnos vidare fogade förslag till reglementen a

i förordningen

1) För stadsstyrelse med kommunalborgmästare; omkommunai 2)

för stadsstyrelse utan kommunalborgmästare; samt styrelse t stad.

3) för stadsstyrelse med kommunalborgmästare och lagfaren (Forts-)
kommunalrådman.

I sammanhang med denna proposition hade utskottet jämväl
till behandling förehaft en inom första kammaren väckt motion, nr 181,
av herrar Träff och Almkvist, samt en inom andra kammaren väckt
motion, nr 276, av herrar Björklund och Vennerström med instämmande
i vissa delar av herr Johanson i Huskvarna, vilka motioner väckts i
anledning av Kungl. Maj:ts omförmälda proposition samt blivit till
utskottet hänvisade.

Utskottet hemställde,

a) att riksdagen måtte antaga det av Kungl. Maj:t framlagda
förslaget till lag om ändrad lydelse av §§ 54 ecb 56 i förordningen
om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862;

b) att riksdagen ville för sin del antaga ett i momentet intaget
förslag till lag om ändrad lydelse av § 1 i Kungl. Maj :ts stadga om
proportionellt valsätt vid vissa val inom landsting och stadsfullmäktige
m. m. den 13 juni 1913;

c) att riksdagen måtte förklara sig icke hava andra erinringar
att göra mot de till Kungl. Ma:ts proposition nr 12 fogade förslagen
till reglementen för olika stadsstyrelser än som framginge av vid utlåtandet
fogade bilagor;

<d) att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det
täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa utredning av frågan, huruvida
och i vilken mån bidrag till kommunalborgmästares avlöning skulle
kunna beedas av statsmedel, samt därest utredningen därtill skulle
giva anledning, för riksdagen framlägga förslag i frågan; samt

e) att ovanberörda motioner måtte anses besvarade genom vad
utskottet under a)—d) hemställt.

Vid utlåtandet var emellertid fogad reservation av herrar Magnusson
i Tumhult, Jansson i Edsbäcken, Henrikson, Leander och Kahlström,
vilka yrkat avslag å utskottets hemställan under mom. d).

Mom. a).

Utskottets hemställan bifölls.

Sedan mom. b) härpå föredragits anförde:

Herr Sommelius: Herr talman, mina herrar! Jag har icke
hunnit att något vidare sätta mig in i detta ärende, men jag vill dock
i allra största korthet säga ett par ord i frågan. Det är för mig
icke angenämt att vara med om ett beslut i frågan i år, då detsamma
i fjol utan vidare — ja, icke utan vidare, utan efter en ganska häf -

Nr 22. 4

Lördagen den 28 februari.

Ang. ändring
i förordningen
omkommunalstyrdse
i stad.

''Forts.)

tig debatt här i kammaren — avslogs. Denna historia påminner om
den gamla historien om galten Särimner, som varje afton slaktades i
gudarnas Valhall och varje morgon åter var frisk och kry. Så är det
med denna fråga, som ena året avslås av kammaren och det andra året
kommer igen. Jag har icke släppt mitt intresse för ärendet, ty jag
fruktar, att det blir en inkörsport för åstadkommande av byråkratiska
ämbetsverk även i våra större och medelstora stadskommuner. Liksom
staten i allmänhet över allt bildar nya ämbetsverk och inrättningar,
försöker man nu också föra in samma system i kommunerna. Det gamla
redbara oavlönade arbetet i kommunens tjänst skattas icke längre
högt, utan nu skall allt arbete honoreras och betalas kontant, ty man
vill icke uträtta det gratis, och här vill man att i stadskommunerna
under landsrätt åstadkomma dylika ämbetsverk. Jag förstår väl, att
det kan finnas viss anledning till detta, men jag kan icke annat än
beklaga, att så är fallet. Jag vill dock erinra om, att, när det är fråga
om att från statens sida honorera kommunala tjänstemän, får man väl
också tänka på att man därmed också inleder ett system, som har till
uppgift, att andra städer, som icke stå under landsrätt utan ha egen
jurisdiktion kräva även de statsbidrag för det arbete av statlig natur,
som de utöva.

Herr talman, jag skall icke för närvarande framföra ett yrkande.
Jag känner med mig, att opinionen är så väl förberedd i frågan, att
man i år med nöje och glädje tar ett förslag, som man i fjol avslog.
Och jag vet och förstår, att om ett ärende det ena året avslås och nästa
år ånyo tages upp och man blott har tillräcklig energi och kraft samt
bearbetar opinionen och oavbrutet kämpar för sitt förslag, så faller
oppositionen mer och mer undan, tills slutligen resultatet blir en mogen
frukt.

Herr talman, jag har icke något yrkande.

Herr Larssoni Västerås: Herr talman! Det är förvånande, att
den ärade talaren har yttrat sig just i denna punkt, som gäller stadganden
om det proportionella valsättet. Huvudbestämmelserna i detta
ärende äro ju redan antagna. Då talaren icke vid denna punkt gjort
något yrkande, ber jag, herr talman, att få yrka bifall till det föreliggande
förslaget.

Herr Som radius: Ja, herr talman, det var för mig omöjligt
att här uppe i bänken uppfatta, när sekreteraren föredrog den första
punkten. Därför nödgades jag anlita min rätt att säga ett par ord
senare, och jag tar med nöje emot den tillrättavisning, den siste ärade
talaren givit mig och erkänner själv villigt att jag placerade mitt anförande
på felaktig plats.

Vidare yttrades ej. Kammaren biföll utskottets hemställan.

Mom. c).

Utskottets hemställan bifölls.

Lördagen den 28 februari.

5 Nr 22.

Vid härefter skedd föredragning av mom d), begärdes ordet av

- » om kommunal Herr

L e a n d e r, som yttrade: Herr talman! Utskottet söker pa styrelse i stad.
sidan 5 i betänkandet ange de skäl, varpå det vill granda sin hemstäl- (Korts.)
lan under punkt d) om en skrivelse till Kungl. Maj:t angående .utredning
av frågan, huruvida och i vilken mån bidrag till kommunalborgmästares
avlöning må kunna beredas av statsmedel.. Det är dock
det egendomliga med utskottets motivering, att den gar stick i stav mot
utskottets yrkande och pekar på avslag på vad utskottet ända till slut
förordar. Utskottet säger nämligen, att det bör erinras om att »de ifrågavarande
samhällena genom erhållandet av stadsrättighecer i ekonomiskt
hänseende i jämförelse med landskommunerna uppnå vissa fördelar,
vilka måhända kunna anses rättfärdiga att hela administations kostnaden

lägges på staden». ...

Detta är ju också riktigt. Dessa samhallen erhålla, sedan de övergått
till städer,-i främsta rummet befrielse från vägskatt och vagbesväret.
Detta är väl just anledningen till att dessa samhällen i vara
dagar i så stor utsträckning söka stadsrättigheter. Vidare erinrar utskottet
om att »vissa av landskommunernas tjänstemän utföra statliga
funktioner utan att statsbidrag till deras avlönande lämnas». Så är

t. ex. fallet med fjärdingsmannen.

Till sist tillägger utskottet: »I brist på närmare utredning i denna
fråga anser sig utskottet icke kunna förorda bifall till motionärernas
förslag om ändring i reglementet.»

Där tycker man, att det kunnat vara punkt och slut. Icke förty
begär dock utskottet sedan en utredning och säger härom i motiveringen,
att det ansett, att »en allsidig och förutsättningslös utredning av
hithörande frågor är motiverad».

På detta skulle man ju hava kunnat vänta, att utskottet hemställt
om att utredning skulle verkställas rörande samtliga kommunala
tjänstemän, som utöva statliga funktioner, för att undersöka, om icke
alla dessa borde avlönas av statsmedel. Detta är emellertid icke fallet,
ty i klämmen begär utskottet endast utredning rörande kommunalborg -

mästares avlöning.

Vi reservanter ha icke kunnat finna några skäl föreligga, varför
dessa fögderi- eller landsrättsstäder skulle erhålla en gynnad ställning
framför alla andra samhällen. Utskottet säger visserligen, att utredningen
skall vara förutsättningslös, och det menar väl därmed, att
det icke är sagt, att dessa samhällen skola erhålla statsbidrag för avlöning
av sina tjänstemän, även om en utredning därom kommer till
stånd. Det kan dock icke hjälpas, att, om riksdagen skriver i ämnet,
den också givit på hand, att dessa landsrättsstäder skola kunna erhålla
bidrag för avlöning av sin kommunalborgmästare.

Det torde ändå icke vara skäl i att rent av locka en del samhällen
att begära stadsrättigheter därigenom, att man nu ställer i utsikt
för dem, att de icke blott skola befrias från vägskatt utan även erhålla
andra förmåner. Dessa samhällen, som övergå till städer, fylla
sannerligen icke bättre sin uppgift inom statslivet eller bliva landet

Nr 22. 6

Lördagen den 28 februari.

iZnrdvtiZ tiU bättre n.ytta darför att de bliva städer. De bliva icke därigenom
om kommunal- mera vinstgivande så att säga för landet än vad de förut varit, då de
styrelse i stad. voro köpingar,^ municipalsamhällen eller stationssamhällen. Vi kunna
(Forts.) här i landet få alltför många, jag skulle vilja säga rent av mindervärdiga
städer.

1 varje^ fall hava vi reservanter ansett, att om en utredning rörande
denna fråga skall komma till stånd, bör den avse alla de kommunala
tjänstemän både i stads- och landskommuner, som utöva statliga funktioner.

På grund härav ber jag, herr talman, att få yrka, att den förevarande
punkten d) måtte utgå. Såsom en följd av detta yrkande bör
också en mening i motiveringen strykas, nämligen den, som börjar på
nedersta raden på sidan 5 med »emellertid», och som slutar med styckets
slut överst sid 6. Jag anhaller alltså, att även denna mening
må utgå.

Jag kanske även bör tillägga, att det icke sker någon rubbning i
Kung]. Maj:ts förslag genom ett bifall till reservationen. Utskottets
hemställan i denna punkt grundar sig nämligen endast på enskilda
motioner. Själva huvudfrågan är ju redan avgjord genom vad kammaren
nyss beslutat under föregående punkter,
må utgå.

I detta anförande instämde herrar Magnusson i Törnhult. Henrikson,
Jeppsson, Kahlström och Torgen.

Vidare yttrade:

Herr J ansson i Edsbäcken: Herr talman! Den föregående talaren
har redan sagd åtskilligt av vad jag ämnade säga, och jag skall
icke tillåta mig att upprepa det. Jag kan emellertid icke underlåta att
påpeka, att detta ärende förelegat förut till riksdagens behandling och
varit utarbetat av särskilda kommitterade och överarbetat samt framkommit
från Kungl. Maj :t, men ingen av dessa vederbörande ha tänkt
sig ett beslut i den riktning, som utskottet här kommit med. Jag finne1,
det synnerligen anmärkningsvärt, särskilt av det skälet, att, då
vi för nagra dagar sedan behandlade frågan om statsbidrag till fjärdingsmännen,
talade det utskott, som behandlade den frågan, så välvilligt
för det i motiveringen, att man skulle väntat, att de skulle hemställt
om bifall. Men utskottet slutade med att yrka avslag.

Här har konstitutionsutskottet gått en helt annan väg. Det har
talat mot bifall i motiveringen, men stannat vid att förorda bifall till
ett skrivelseförslag. Jag säger nu som den föregående talaren, att jag
icke vill inlåta mig på frågan, huruvida dessa tjänster skola avlönas
av statsmedel, men så mycket vill jag säga, att skola vi företaga en
utredning, bör^den omfatta alla de funktioner, som utövas för fyllande
av statsändamal. Det är ju givet, att dessa städer, som utbrutit sig från
landsbygden, gjort det uteslutande för att vinna fördelar. De slippa
därigenom väghållningsbesväret, vägskatten m. m. Det har varit med
deras egen fördel förenligt att utbryta sig från landskommunerna;
skola de därtill sedan få ersättning av statsmedel till sina tjänstemän?

Lördagen den 28 februari.

7 Nr 22.

Yi ha en i det avseendet, motsvarande kategori på landet nämligen
fjärdingsmannen. Den jämförelsevis bila kommun jag tillhör ar in- om kommunaldelad
i icke mindre än fem fjärdingsmannadistrikt, och i gar erhöll jag styrelse i staden
skrivelse från Konungens befallningshavande, vari meddelades, att (Forts.)
en av fjärdingsmännen begärt att Konungens befallningshavande skulle
förständiga oss att höja hans avlöning med 50 från 1,200 till
1,800 kronor, och det var bara en av de fyra fjärdingsman, vi^ha.

Kommunen är nämligen indelad i lem distrikt, men den bär erhållit
dispens, så att vi f. n. icke ha mer än fyra. Det är väl icke rimligt,
att man skulle besluta en skrivelse med begäran om statsbidiag åt
städerna, då landskommunernas funktionärer få utföra uppdrag för
mera statliga ändamål än dessa funktionärer äro avsedda att utföra.

Jag skall alltså, herr talman, kort och gott be att få instämma i
den föregående talarens yrkande om avslag å den föreliggande punkten
och att även de ord i motiveringen, han nämnde, måtte utgå.

Med herr Jansson i Edsbäcken förenade sig herr Perssort i Björsbyholm.

Herr Larsson i Västerås: Herr talman! Reservanterna ha anfört
som skäl för avslag på den skrivelse, utskottet tillstyrkt, att ^utredningen
är för litet omfattande. Om det skall ske en utredning, halla
reservanterna före, bör den omfatta alla tjänstemän i kommunerna, som
i större eller mindre grad kunna anses utöva statsfunktioner. Utskottet
har emellertid för sin del icke haft anledning, att taga upp hela den
frågan, t. ex. frågan om vissa tjänstemän i landskommunerna, fjärdingsmannen
m. fl., då utskottet här, som herrarna se, haft att^ behandla
ett ärende, som rör nuvarande fögderistäder och blivande sådana.
Utskottet har därför ansett sig böra hålla sig inom den ram, den
kungl. propositionen och motionen anvisat, och har då förordat att
Kungl. Maj :t skulle undersöka i vad mån det kan vara riktigt, att de
nu ifrågavarande tjänstemännen, kommunalborgmästarna, böra erhålla
bidrag till sin lön av statsmedel.

Herr Leander ansåg, att utskottets motivering mera gick ut på
avslag på det av motionärerna framställda yrkandet än ett bifall. Ja,
det är så, att utskottet i sin motivering anfört de skäl, som kunna anses
tala mot att lämna statsbidrag till avlöningen av kommunalborgmästarna,
men utskottet har också anfört de skäl, som kunna anses tala
för en sådan åtgärd. Härigenom har utskottet velat markera, att det
för sin del icke i sakens nuvarande läge velat taga någon bestämd
ståndpunkt till själva saken utan ansett att det vore lämpligast att
verkställa en utredning för att utröna, huruvida och i vad mån en
sådan åtgärd skulle kunna befinnas lämplig. _

Jag vill dock fästa uppmärksamheten vid att i våra städer med
egen jurisdiktion ha borgmästarna rätt avsevärda inkomster av expeditionslösen.
Denna expeditionslösen torde få anses vara av den natur,
att den, om den icke utginge till vederbörande befattningshavare, rätteligen
borde inflyta till statskassan. Man kan sålunda säga, att borg -

Nr 22. 8

Lördagen den 28 febroari.

ffaordniwZ ''ta™a 1 dessa städer ha ett väsentligt bidrag i sin lön av statsme omkommunal-

d.®, „essa expeditionslösensavgifter kunna ju i en del städer gå upp
styrelse i stad. till rätt avsevärda belopp, mången gång dubbelt emot den fasta lön,
‘''Forte.) borgmästaren har.

•n kan man Ju såga, att även dessa kommunalborgmästare få rätt
till expeditionslösen. Ja, det är sant, men deras verksamhetsområde blir
sa begränsat, att den inkomst de kunna erhålla genom expeditioner
och dylikt blir så liten, att den icke kan vara någonting att räkna med
i lönehänseende. Härtill kommer också den omständigheten, att en
del kommuner, son anse sig böra ansöka om stadsrättigheter, mången
gång stanna tvekande inför utgifterna. Om det däremot skulle befinnas
lämpligt att lämna bidrag av statsmedel till kommunalborgmästarnas
avlöning, så är det uppenbart att detta i sin mån skulle
underlätta för även sadana samhällen att kunna skaffa sig en bättre
organisation genom sökande och erhållande av stadsrättigheter och de
möjligheter som därigenom skapades.

Herr Leander gjorde gällande, att man genom en sådan här åtgärd
skulle sa att säga locka en del samhällen att i onödan begära stadsrättigheter.
Det tror jag icke skulle komma att bli fallet. Det är nog
sa, att, när samhällena utvecklat sig till en viss grad, tränger sig behovet
fram att få en fastare och bättre organisation för de kommunala
angelägenheternas handläggning och den kommunala förvaltningen
överhuvud taget. Det är enligt min mening detta som blir avgörande
da de söka sig fram till någon av de här föreslagna anordningarna
som kammaren nyss fattade beslut om.

Jag skall lör min del stanna vid vad jag nu anfört. Utskottet har
som sagt, funnit, att saken är av den beskaffenhet, att den kan vara
värd att undersökas. Som herrarna finna är såväl motiveringen som
skrivelsen ganska försiktigt avfattade och icke bindande åt något håll.

Ja? l5er därför’ herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan
i denna punkt. Jag vill även säga till dem, som här anse, att
man bort gå längre med utredningen, att, om de verkligen önska en
utveckling i denna riktning, borde de kunna gå med på utskottets skrivelseförslag,
ty om frågan nu skulle tagas upp i den omfattning
reservanterna önska, tror jag för min del, att herrarna få vänta länge
pa något som helst resultat av en sådan utredning. Sålunda borde
även de, som ha den uppfattningen, att en del tjänstemän ute på landsbygden
borde komma i åtnjutande av statsbidrag, kunna med gott samvete
ga med på den här föreslagna utredningen, som på intet sätt motverkar
utan i stället främjar de längre gående önskemålen.

Häruti instämde herr Janson i Kungsör.

Herr Henrikson: Herr talman, mina herrar! Jag har ju redan
instämt med herr Leander i hans anförande och sålunda givit till
känna min. ståndpunkt i denna fråga. Jag begärde emellertid ordet
med anledning av den föregående ärade talarens anförande. Han tycktes
vilja framhålla, att denna fråga, då det endast gäller kommunal -

2 Nr

Lördngen den 28 februari.

borgmästarna, är av skäligen underordnad betydelse. Och det kan ju dny. ändring

hända att så är fallet; det tror jag möjligen också. Men jag vill dock

betona, att detta är en fråga av ofantligt stor principiell innebörd. styrelse i stad.

Jag vill visst icke vara med om att riva upp någon strid mellan (Korts.)
stad och land. Och jag skall icke inlåta mig på frågan, huruvida det
är riktigt att staten engagerar sig i avlöning av kommunala tjänstemän
i allmänhet. Men jag vill erinra om, vad en föregående talare
på Värmlandsbänken redan varit inne på, nämligen att vi härom dagen
hade till behandling en motion, i vilken begärdes anslag till avlöning
av fjärdingsmän på landsbygden. Den motionen blev avslagen i denna
kammare. Och jag kan icke finna annat än att dessa två frågor äro
ganska lika. Det är givet, att om man går med på en sådan ensidig
utredning, som här föreslås, så kommer detta att få mycket stora
konsekvenser.

Jag ber därför för min del att få förena mig med herr Leander i
hans yrkande om avslag på utskottets hemställan i denna punkt.

I detta yttrande instämde herr Johanson i Huskvarna.

Härmed var överläggningen slutad. Herr talmannen gav propropositioner
först på bifall till utskottets hemställan i förevarande
» imoment samt vidare på bifall till det av herr Leander under överläggningen
framställda yrkandet; och fattade kammaren beslut i enlighet
: ned innehållet i sistnämnda proposition.

Mom. e).

Utskottets hemställan bifölls.

§ 9.

Föredrogos vart för sig statsutskottets utlåtanden:

nr 23, i anledning av Kungl. Ma:jts proposition angående uppskattning
av rustnings- och roteringsbesvärens värde vid vissa truppförband
under år 1920; och

nr 24, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillstånd
för tygförvaltaren C. A. F. Almquist att för rätt att åtnjuta
ålderstillägg tillgodoräkna sig viss tjänstgöring.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.

§ 10.

Till ''behandling upptogs härefter bankoutskottets utlåtande, nr
9, angående verkställd granskning av riksgäldskontorets styrelse och
förvaltning.

Punkten 1.

Lädes till handlingarna.

Nr 22. 10

Lördagen den 28 februari

Punkten 2.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 3 och 4.

Lades till handlingarna.

Punkten 5.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 11.

Vid nu skedd föredragning av bankoutskottets utlåtande, nr 10,
angående verkställd granskning av riksdagsbibliotekets styrelse och
förvaltning biföll kammaren utskottets däri gjorda hemställan.

'' § 12.

Slutligen föredrogs andra kammarens andra tillfälliga utskotts
utlåtande, nr 4, om skrivelse till Kungl. Maj :t i fråga om åstadkommande
genom statens ingripande av bättre anordningar för transport
å landsbygden av sjuka till och från sjukhus; och blev utskottets i
nämnda utlåtande gjorda hemställan av kammaren bifallen.

Jämlikt § 63 riksdagsordningen skulle detta beslut genom utdrag
av protokollet delgivas första kammaren

§ 13.

nterpcUation. Ordet lämnades härefter på begäran till

Herr Bengtssoni Norup, som anförde: Herr talman, mina herrar!
I tidningen Dagens Nyheter den 24 februari i år stod att läsa
under rubriken: »Pest och kolera har nu spritt sig över hela jorden»,
en kungörelse från kommerskollegium, upptagande namn på en massa
städer och länder, där pest och kolera rasa bland folken.

»Kommerskollegium har utfärdat en ny kungörelse rörande de
stater och städer, som äro smittade av pest och kolera», heter det i
artikeln. Och så fortsätter den: »Av denna framgår, att en stor del
av världen är pestsmittad och att den hemska farsoten nu även spritt
sig över de delar av Ryssland som icke förut varit hemsökta, så att
hela riket numera är angripet.

Pestsmittade äro sålunda:

Azorerna; Ryssland; Konstantinopel; Saloniki; Athen; Piraeus; ön
Syra; Smyrna, Magnésie, Phocée och Vourla i Mindre Asien; ön Chios;
Beyruth; Egypten; S:t Louis i Senegal; Oranjeprovinsen i Sydafrikanska
Unionen; New Orleans i Louisiana; ön Kuba; Rio de Janeiro; staterna
Bahia och Rio Grande do Sul i Brasilien; Peru; Ecuador; ham -

11 Nr 22.

Lördagen den 2K februari.

narna i Chile; provinserna Hedschas och Yemen i Arabien; Afeani- Interpellation.

- • i • i *1 i o _ t» — i- ^ i \ *. i-* • i! vi it i o bo i let. (r orts • j

x 1 VJJ11U; j Jjioviiioewiui --- ~--- . . ,.

stan; hamnarna vid Persiska viken och Schat-cl-Arab; Brittiska Ustindien
(fastlandet med Hinna och Straits Settlements); ön Ceylon;
Nederländska Ostindien; Manila å Luzon; ön Formosa; Hamn i lönkin;
Hongkong; Amoy, Kanton, Nankin och Shanghai i Kina.

Kolera-smittade äro: ... . T • i i

Europeiska Ryssland, däri ej inbegripet Estland, Liviand ocn
Kurland; ön Korfu; Europeiska och Asiatiska Turkiet; Persien; hamnarna
vid Röda havet; Brittiska Ostindien (fastlandet med Birma och
Straits Settlements); Nederländska Ostindien; Filippinerna; Cochinchina;
Tonkin; Kina; Japan; Marocko.

Känsö utanför Göteborg är tillsvidare bestämd som obsei\ationsoch
karantänsplats för pest och kolera samt Hälsingborg, Malmö, Gävle
och Sundsvall som observationsplats för pest och kolera.»

Vid genomläsandet av denna kungörelse kunde man ju med tanke
på faran för vårt land lugna sig med att vederbörande myndigheter
säkerligen vaka över, att nödiga matt och steg i god tid vidtagas

för att möta dessa hemska farsoter. _ . „

Det var därför med oro och en känsla av beklämning man i gårdagens
nummer av samma tidning tog del av en skrivelse till medicinalstyrelsen
från föreståndaren för statens bakteriologiska anstalt, docenten
Karl Kling. Såsom ansvarig för laboratoriets ai bete har han,
såsom framgår av skrivelsen fragat sig själv: Kan laboratoriet i detta
ögonblick anses rustat att fylla de stora krav, som komma att ställas
på detsamma? Denna fråga måste han besvara med nej och därpa
följer en beskrivning på de bedrövliga förhallanden, i vilka vi befinna
oss. Hans skrivelse är i något förkortad form av följande lydelse: »De
allvarligaste smittofaror hota för närvarande vårt land, såsom också
medicinalstyrelsens chef för pressen flera gånger framhållit. Det är
väl även under intrycket härav som regeringen föreslagit riksdagen beviljandet
av en miljon kronor som bidrag till svenska Röda korsets utländska
hjälpverksamhet att huvudsakligen användas^ till bekämpande
•av smittosamma sjukdomar i våra östra grannland. Då under närmaste
tiden samfärdseln med Ryssland och Östersjöprovinserna kan^ väntas
bli allt livligare, öppnas många möjligheter för österns smittor att
spränga den barriär som karantänsföreskrifter och övriga skyddsåtgärder
rest. ....

Statens bakteriologiska laboratorium tillkommer enligt instruktionen
»att vid hotande och utbruten epidemi utföra bakteriologiska undersökningar
för bestämmande av misstänkta sjukdomsfalls rätta art
och bereda bakteriologiska medel som användas i diagnostiskt och tera -

peutiskt syftös.

Såsom ansvarig för laboratoriets arbete har jag. varit skyldig att
fråga mig själv: Kan laboratoriet i detta ögonblick anses rustat
att fylla de stora krav som komma att ställas på detsamma? Tyvärr
kan jag icke besvara denna fråga med ja. Då det tillkommer mig att
hos medicinalstyrelsen »göra de framställningar som kunna påkallan av
hänsyn till laboratoriets vidmakthållande och förkovran», måste jag

Nr 22. 12

Lördagen den 28 februari.

Interpellation, rikta styrelsens uppmärksamhet på de brister, som finnas i laborato(Forts.
) Hets beredskap.

Pesten är på besök i Europa. Redan har den gjort visit i flera
Medelhavshamnar, och London har fått en varning. Även ha vi fått
mera direkta påminnelser om faran. För kort tid sedan ingingo tvenne
fartyg från pestsmiittad ort i Stockholms hamn, och då döda råttor påträffades
ombord, måste dessa undersökas. Ännu i saknad av pestlaboratorium
sågo vi oss nödsakade improvisera ett dylikt i våra trånga
lokaler, där samtidigt flera andra undersökningar måste utföras. Hittills
ha undersökningarna visserligen utfallit negativt och sålunda icke
givit anledning till någon fara. Men ankomsten till laboratoriet av ett
pestsmittat råttkadaver skulle givetvis innebära särdeles allvarsamma
risker, och inträffandet av en sådan situation motses därför med den
största oro.

Och huru skulle det gestalta sig, om pest nu utbröte i vårt land?
Vi ha kanske om några veckor hunnit få pestvaccin importerat från
Pasteurinstitutet i Paris för fem tusen personer och pestserum för
femtio sjuka. Men sedan detta är förbrukat? Vi kunna icke lita på utlandet.
Inför den allmänna pestfaran måste varje land i första hand
tänka på sig självt. Vi ha redan fått en förkänning av svårigheten
att importera pestserum och pestvaccin. Då framställning gjordes från
oss hos Pasteurinstitutet om ett parti pestserum, svarades att man icke
kunde leverera dylikt av brist på hästar. Nu erhölls visserligen löfte
om att 10 liter serum kunde erhållas från Schweiz, vilket land, ehuru
mindre än vårt, för snart 15 år sedan varit nog förutseende att skaffa
sig ett modernt utrustat institut för bekämpande av infektionssjukdomar.
klen snart är kanske även denna hjälpkälla utsinad och vi bli
hänvisade till oss själva. Pestvaccin och pestserum måste beredas. Fc::
närvarande kunna vi icke ens tillverka det förra.

_ Skulle fläcktyfussmitta förmå vinna insteg hos oss, kunna vi ställas
inför önskvärdheten av att försöka en serumbehandling. Föregångsmannen
på flackt; Musforskningens område Charles Nicolle har framställt
ett serum pa häst, vilket han använt med en viss framgång. Vi
kunna bli nödsakade att följa hans exempel. Men för framställning av
detta serum fordras även isoleringsstallar. Om också skyddsympningen
mot fläcktyfus ännu icke hunnit över experimentstadiet, så måste
man dock vara beredd på att pröva denna metod. För fläcktyfusdiagnostiken
utgör djurexperimentet ett värdefullt hjälpmedel. Ett särskilt
ruin torde bli nödvändigt för arbetet med fläcktyfusmaterial. Jag vill
i.detta sammanhang framhålla att djurexperiment med mera farliga
sjukdomsalstrare överhuvud taget endast med en viss risk för smittospridning
kunna företagas å laboratoriet, då blott ett litet mörkt rum
finnes att disponera för såväl friska som använda djur. I det hus laboratoriet
nu är inhyst finns för närvarande ingen möjlighet att uppbringa
ännu ett rum.

Särskild lokal för koleraundersökningar saknas. För den serologiska
syfilisdiagnostiken fordras ökat utrymme. Särskilt kännbar är
saknaden av kylrum; varmvatten finns ej heller å laboratoriet.

13 Nr 22.

Lördagen den 28 februari.

När som helst kan laboratoriet fä i uppdrag att tillverka stom Interpellation.
mängder ympämnen. För närvarande göras förberedelser för att tillverka
ympämne mot influensakomplikationer för ifrågasatt massympning.
Laboratoriet äger endast ett ruin, 5,3X^,8 meter, för tillverkning
av behövliga vacciner, såsom mot tyfus, paratyfus, kolera, dysenteri,
meningit, influensa och andra, här måste också ofta samtidigt ditteritoxinberedning
äga rum och för övrigt en stor del av det löpande
arbetet på den serologiska avdelningen. . ...

Laboratoriets anordningar för framställning av animal vaccin aro
de enklast möjliga. Något rum för grundlig rengöring av kalvarna ture
ympningen, exempelvis genom bad eller dusch, linnés icke. ^ .

Laboratoriets serumframställning har under de senaste aren icke
kunnat göra de framsteg den bort göra. Orsaken härtill synes mig
till icke ringa del böra sökas i laboratoriets ofria stallning i förhållande
till medicinalstyrelsen. Några exempel äro nog för att visa vilka
olägenheter detta medfört. Då under krigsåret 1918 motto svårigheter
att erhålla föda åt laboratoriets hästar, anmodade medimcalstyrelsens
chef förutvarande föreståndaren, tvärt emot dennes bestämda avradan
och sakkunnigas uttalanden, att utfodra hästarna med cellulosa. Under
en kortare tid förekom knappast någon annan föda for dem an cellulosa
och melass. Följden blev att så gott som hela hästbestandet obotligt
skadades, så att de blevo odugliga till vidare serumberedmng. Nu
kan invändas att hästens förmåga att bilda antikroppar aven vid van ig
utfodring småningom sjunker, men här inträffade hos nästan a a
hästar samtidigt en hastig försämring, som knappast kan tillskrivas
någon annan orsak än den otjänliga födan. Att det inträffade skulle
menligt inverka på laboratoriets förmåga att leverera serum var att
vänta och så blev också förhållandet under lång tid framåt. Den 17
mars och 12 juni 1919 skrev föreståndaren till styrelsen med begäran
om att få sälja till serumbehandling ej längre tjänliga hästar — flera
av dem hade varit med under den svåra svältperioden — och att fa anskaffa
nya. Styrelsen svarade den 26 mars att fyra hästar skulle fa
försäljas, men beträffande frågan om anskaffande av nya skulle styrelsen
framdeles lämna besked. Först efter förnyade muntliga framställningar
av föreståndaren erhölls tillstånd att inköpa en del av de

begärda hästarna. .

I stället för att vidtaga åtgärder för att sätta laboratoriet bättre
i stånd att fylla landets behov av serum träffade medicinalstyrelsen
den 22 juli överenskommelse med privat serumföretag om leverans av
antidifteriserum och anmodade samtidigt föreståndaren att inkomma
med förslag till de inskränkningar och besparingar som kunde göras i
laboratoriets drift. Professor Pettersson sökte utfundera huru detta skulle
kunna gå till och föreslog försäljning av tvenne hästar och att man
skulle taga i övervägande huruvida reservstallet vid Höga tingshus
kunde avvaras. Själv biträdde jag under stor tvekan detta förslag under
framhållande av, att skulle någon smittosam sjukdom utbryta bland
hästarna, det i så fall icke kunde åstadkommas en isolering av eventuellt
misstänkta djur. Helt nyligen anmodades jag muntligen av hr

Nr 22 14

Lördagen den 28 februari.

Interpellation, generaldirektören att nedbringa difteriserumhästarnas antal till sex,
(Forts.) trots att det av inspektor föreslagna reservförrådet ännu icke på långt
när hunnit bli upplagt, då åtgången av difteriserum även under de senaste
månaderna varit stor.

Den senaste tiden har laboratoriets difteriserumproduktion befunnit
sig i en lycklig period. Då man ej kan veta hur länge en sådan
varar — vid många seruminstitut har gjorts den erfarenheten att serumframställningen
vissa tider går bra, andra tider sämre, utan att
man kunnat finna anledningen härtill — skulle föreståndaren, om han
haft fria händer, i stället för att minska hästantalet kunnat öka detsamma
inom möjligheternas gränser. Det hade varit en bättre ekonomi.
Att immunisera ett större antal hästar ställer sig relativt taget ej så
dyrt som ett mindre, och kostnaderna för inköp av hästar och foder
mer än uppvägas av den större mängd serum som kan avvinnas. Det
sagda må vara nog för att visa hur olämpligt det är att laboratoriets
ledare i tekniskt hänseende är beroende av medicinalstyrelsen. Jag är
icke ensam om denna uppfattning. Även den kommission, som hade att
behandla danska statens seruminstituts förhållanden har yttrat sig i
samma riktning. I dess betänkande heter det härom: »Derimod har

man onsket att fremhaeve, åt Ledelsen af Institutet i videnskabelig og
teknisk Henseende udelukkende tilkommer Direktoren, i det man har
anset det for utilraadeligt, att den indre Virksomhed i Institutet skulde
kunne udssettes for nogen Indgriben fra udenforstaandes Side.» Detta
blev också lag, som gäller ännu.

Då det visat sig att laboratoriets anslag äro för lågt tilltagna, så
förefaller det mig icke vara den rätta vägen att gorå inskränkningar
i laboratoriets drift, åtminstone e,i nu under hotande epidemitider, utan
att man i stället bör av staten söka få ökade och tillräckliga anslag.

Av vad som torde framgå av ovan sagda, kan laboratoriets nuvarande
yttre situation icke karakteriseras annat än som synnerligen
ogynnsam: ett alldeles otillräckligt laboratorium i ett affärshus vid Vasagatan
utan möjlighet till utveckling, kylrum i Centralsaluhallen och
ett^ bristfälligt stall vid Norrtull. Pestlaboratorium saknas men är
ifiagasatt att anordnas pa ett fjärde ställe i staden. Att denna splittring
av laboratoriets olika avdelningar skall menligt inverka på dess
arbetsprestation säger sig självt. Tillfredsställande bli förhållandena
aldrig förrän laboratoriet får en egen byggnad; därhän måste man sträva.
Den kommitté som sedan 1917 haft att behandla frågan om statsmedicinska
anstaltens omorganisation är, efter vad dess ordförande meddelat
mig, snart färdig med sitt betänkande. Om lösningen av frågan
sker efter de riktlinjer som kommittén med sannolikhet kommer att
framlägga, skulle det enligt min mening ur allmän hälsovårdssynpunkt
vara synnerligen olyckligt. Säkerligen kommer mycken strid att uppstå
härom och frågans lösning att draga ut på tiden.

Då så allvarliga brister för närvarande vidlåda laboratoriet att jag
icke anser mig kunna ansvara för att det vid starkare påfrestning nöjaktigt
kan fylla de krav som samhället har rätt att ställa på detsamma,
får jag anhålla att medicinalstyrelsen med det snaraste vidtager åtgär -

Lördagen den 28 februari.

15 Nr 22.

der för de värsta bristernas avhjälpande. Jag är fullt medveten om de Interpellation.
svårigheter som härmed äro förknippade. Mycket skulle dock vara vun- (Kort».)
net om laboratoriet inom ramen för gällande instruktion erhölle
friare ställning i tekniskt och vetenskapligt hänseende.»

Under förutsättning att dessa hans påståenden äro i överensstämmelse
med verkligheten vilar det ett tungt ansvar på den myndighet,
som kritiken gäller. Såväl den enskilde som den svenska allmänheten
äro i sin goda rätt att här kräva en fullt opartisk grundlig undersökning.
Chefens för medicinalstyrelsen påstående om »överdrift» i gårdagens
aftontidningar verkar ej tillräckligt lugnande utan får väl anses
som ett erkännande, att icke allt är bra som det är. Skulle olyckan
komma över oss, lär det väl ej heller hjälpa med uppgiften att en kungl.
kommitté finnes, som sedan år 1917 håller på med att utarbeta förslag
till omorganisation av anstalten. Det är dagsställningen på området,
som är bekymmersam och denna har säkerligen kommittén icke tagit
ställning till. Dithän saken nu kommit torde den allmänna opinionen
ej tillfredsställas med mindre än att något ofördröjligen göres.

För en icke sakkunnig är det ju svårt att bilda sig en rätt uppfattning
om förhållandet, men ett understrykande av vissa anmärkningar
i d:r Klings skrivelse kan en lekman våga sig på. Inför svårigheten
att importera pestserum och pestvaccin yttrar han: »Vi limma icke
lita på utlandet. Inför den allmänna pestfaran måste varje land i
första hand tänka på sig självt.t Vem vågar taga ansvaret på sig
att förfäkta en annan mening? Vårt land saknar möjlighet för dagen
att på detta område sörja för sig självt, och det är betänkligt. Av skrivelsen
framgår även, att anslagen äro för lågt tilltagna. Såvitt jag
kan erinra mig från statsutskottets och riksdagens behandling av anstaltens
ärenden under de senare åren, har icke riksdagen ställt sig
avvisande mot anslagskraven, och det är ju en tröst, att, om olyckan
skulle komma, ansvaret i detta fall icke kan läggas på riksdagen.

På grund av vad jag sålunda anfört, hemställer jag om kammarens
tillåtelse att till statsrådet och chefen för civildepartementet få framställa
följande spörsmål:

Har herr statsrådet sin uppmärksamhet riktad på den viktiga angelägenhet,
jag här ovan antytt, och är herr statsrådet villig att ofördröjligen
låta verkställa en grundlig undersökning på området och, om
förhållandena ej kunna anses tillfredsställande, vidtaga omedelbara,
betryggande åtgärder?

Ifrågavarande anhållan bifölls.

§ 14-

Herr statsrådet Thorsson avlämnade Kungl. Maj :ts propositioner:

nr 136, med förslag till förordning om punschskatt; och

nr 118, angående pension åt vårdarinnan vid institutet och förskolan
för blinda å Tomteboda Kristina Vilhelmina Petersson.

Nämnda propositioner bordlädes på begäran.

Nr 22. 16

Lördagen den 28 febraari.

§ 15.

Herr Vennerström avlämnade två motioner, nämligen:

nr 337, om ändring i 7 § Kungl. Maj:ts förslag till kungörelse
med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens
tjänst; och

nr 338, om förhöjt dyrtidstillägg åt arbetare vid Karl Gustavs
stads gevärsfaktori i Eskilstuna för tiden från och med den 1 iuli
1919.

Dessa motioner bordlädes.

§ 16.

Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till riksdagens
skrivelser till Konungen:

nr 38, i anledning av Kungl. Maj :ts i statsverkpropositionen under
sjätte huvudtiteln gjorda framställning om anslag till postavgifter
för tjänstebrev och dylika försändelser; samt

nr 39, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående bemyndigande
för Kungl. Maj:t att vid verkställande av utav riksdagen
medgivet fastighetsbyte med danska staten lämna annat än ursprungligen
avsett vederlag m. m.

§ 17.

Till bordläggning anmäldes andra kammarens femte tillfälliga
utskotts utlåtande, nr 2, i anledning av herr Hages motion, nr 303,
om skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om statsverksamhet för tillverkning
av konstgödsel.

§ 18.

Justerades protokollsutdrag.

§ 19.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Olsson i Golvvasta
under 2 dagar fr. o. m. den 1 mars.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 11.59 f. m.

In fidem
Per Cronvall.

M&u&igm dru 1 ninrrt.

17 Nr 22.

Måndagen den 1 mars

Kl. 7 e. in.

S 1.

Justerades protokollen för den 24 nästlidna februari.

§ 2.

Herr statsrådet Thorsson avlämnade Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 126, angående förhöjning av inackorderingsibidrag för vissa
skolpliktiga barn till befattningshavare vid lotsverket;

nr 138, angående upplåtande av vissa lokaler för metallografiska
forskningsinstitutet;

nr 127, angående pensioner åt fodermarsken K. V. Gustafsson
och räknebiträdet A. K. E. Borén samt årligt understöd åt änkan S.
V. Holmstedt och hennes dotter;

nr 134, angående lönereglering för länsveterinärer;
nr 135, med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen
den 24 juli 1903 angående vård av enskildes skogar;

nr 130, angående pension å allmänna indragningsstaten åt förre
portvakten C. E. Carlsson;

nr 131, angående pension å allmänna indragningsstaten åt fästningsbyggnadsarbetama
K. J. Lind, J. Karlsson och G. Pettersson;

nr 132, angående pension å allmänna indragningsstaten åt sömmerskan
Lovisa Margareta Johans dotter;

nr 133, angående pension å allmänna indragningsstaten åt arbeterskorna
vid ammunitionsfabriken Brita Olsson och Ebba Maria
Svensson; samt

nr 139, angående disponerande för arméns räkning av visst antal
sängplatser å länslasarettet i Umeå.

Samtliga dessa propositioner blevo på begäran bordlagda.

§ 3.

Eöredrogos var för sig Kungl. Maj:ts å kammarens bord vilande
propositioner; och hänvisades därvid

Andra hammarens protokoll 1920. Nr 22.

2

Nr 22. 18

Måndagen den 1 mars.

till bevillningsutskottet propositionen, nr 136, med förslag till
förordning om punschskatt; och

till bankoutskottet propositionen, nr 118, angående pension åt
vårdarinnan vid institutet och förskolan för blinda å Tomteboda, Kristina
Vilhelmina Petersson.

§ 4.

Vidare föredrogs herr Vemerströms på kammarens bord liggande
motion nr 337; och hänvisades densamma, i vad den anginge pensions-
och indragningssta terna, till bankoutskottet, såvitt den rörde
jordbruksärenden, till jordbruksutskottet samt i övrigt till statsutskottet.

Herr Vennerströms härefter föredragna motion nr 338 remitterades
till statsutskottet.

§ 5.

Härpå föredrogs, men bordlädes åter andra kammarens femte tillfälliga
utskotts utlåtande nr 2.

§ 6.

Herr Ericson i Funäsdalen avlämnade en motion, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition, nr 110, angående grunder för bestämmelser
i fråga om användande av sax för fångande av djur.

Nämnda motion, som erhöll ordningsnumret 339, bordlädes på
begäran.

§ 7.

Vid härpå skedd föredragning av ett från första kammaren överlämnat
protokollsntdrag, nr 270, innefattande delgivning av nämnda
kammares beslut över dess första tillfälliga utskotts utlåtande, nr 4,
i anledning av väckt motion om åvägabringande av utredning i fråga
om beredande åt den rättssökande allmänheten av vissa lättnader beträffande
handlingars inlämnande m. m.; beslöt andra kammaren hänvisa
detta ärende till sitt femte tillfälliga utskott.

§ 8.

Anmäldes och godkändes jordbruksutskottets förslag till riksdagens
skrivelser till Konungen:

nr 40, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtelse
av rätt till bearbetande av icke inmutningsbara mineralfyndigheter
å kronojord;

nr 41, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtelse
av kronan tillhörande jordägarandelar i gruvor;

nr 42, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående av -

M&ndagcn den 1 mars.

19 Nr 22.

stående i vissa fall av mark från kronoegeudomar eller upplåtande
av nyttjanderätt eller servitutsrätt till sådan mark;

nr 43, i anledning av Kungl. Ma.j:ts proposition angående utbetalande
av visst statslån från cgn ahemslå ne fonden till Kungsörs
egnahemsförening u. p. a.;

nr 44, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avsättande
till nationalpark av ett område vid berget Vaddetjåkko i närheten
av Torne träsk;

nr 45, i anledning av Kungl. Maj:s proposition angående försäljning
av vissa statens järnvägar tillhöriga markområden; och

nr 46, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtelse
av viss statens järnvägar tillhörig mark vid Tullinge hållplats
m. m.

Vidare anmäldes och godkändes riksdagens kanslis förslag till
dels skrivelser till Konungen:

nr 31, angående val av riksdagens justitieombudsman och hans
efterträdare; och

nr 34, angående val av riksdagens militieombudsman och hans
efterträdare;

dels ock förordnanden:

nr 32, för revisionssekreteraren m. m. B. N. B. Lilienberg att
vara riksdagens justitieombudsman;

nr 33, för hovrättsrådet m. m. E. A. Lindman att vara riksdagens
justitieombudsmans efterträdare;

nr 35, för hovrättsrådet m. m. G. F. Lindstedt att vara riksdagens
militieombudsman; och

nr 36, för hovrättsrådet J. A. Samuelson att vara riksdagens
tnilitie.ombudsmans efterträdare.

§ 9.

Till bordläggning anmäldes:
statsutskottets utlåtanden:

nr 1 A, angående regleringen av utgifterna under riksstatens för år
1921 första huvudtitel, innefattande anslagen till kungl. hov- och
slottsstaterna; _ _ .

nr 1 B, angående regleringen av utgifterna under tilläggsstatens
för år 1920 första huvudtitel, innefattande anslagen till kungl.
hov- och slottsstaterna;

nr 3 A, angående regleringen av utgifterna under riksstatens
för år 1921 tredje huvudtitel, innefattande anslagen till utrikesdeparmentet; nr

3 B, angående regleringen av utgifterna under tilläggsstatens
för år 1920 tredje huvudtitel, innefattande anslagen till utrikesdepartementet; -

Jfr 22. 20

Mandageu den 1 mars.

nr 26, i anledning av Kung], Maj:ts proposition angående medgivande
för landskanslisten K. H. Schöning att komma i åtnjutande
av de från och med år 1918 fastställda avlöningsförmåner för landsstaten
;

nr 27, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
av ytterligare två platser vid Västerviks hospital åt Kalmar
läns landsting; och

nr 28, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anläggande
av en kabel för riksledningar mellan Stockholm och Göteborg; jordbruksutskottets

utlåtanden:

nr 22, i anledning av Kungl. Haj:ts proposition, nr 11, angående
försäljning av vissa kronoegendomar och upplåtande av lägenheter
från sådana egendomar, punkterna 11 och 12; och

nr 23, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
av vissa Växjö hospital tillhöriga markområden;

särskilda utskottets utlåtande, nr 1, i anledning av Kungl..
Maj:ts proposition angående Sveriges anslutning till nationernas förbund;
samt

andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande, nr 1, i
anledning av väckt motion angående beredande av statsbidrag för
uppförande av allmänna samlingslokaler.

§ 10.

Justerades profokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 7.20 e. m.

In fidem
Per Cronvall.

Stockholm 1920. Kung! Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner,

2 OM»