RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1919:68)

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1919. Andra kammaren. Nr 68.

Fredagen den 6 juni.

Kl. 10 f. m.

§ 1.

Justerades de vid kammarens sammanträde den 31 nästlidna maj
förda protokollen.

§ 2.

Sedan riksdagens båda kamrar förehaft och godkänt de uti bankoutskottets
memorial nr 60, nr 61 punkterna 1—3 samt nr 63 punkterna
1 och 2, statsutskottets memorial nr 193, bevillningsutskottets
memorial nr 53 och 54, statsutskottets memorial nr 192 punkterna 1
och 2 samt nr 199, bevillningsutskottets memorial nr 57 och 58, bankoutskottets
memorial nr 78, statsutskottets memorial nr 203 ävensom
jordbruksutskottets memorial nr 107 föreslagna voteringspropositioner
rörande åtskilliga frågor, i vilka kamrarna fattat stridiga beslut, samt
bestämt blivit, att vederbörliga omröstningar över de olika besluten
skulle denna dag äga rum, så anställdes nu omröstningar enligt nedan
intagna voteringspropositioner i följande ordning, nämligen:

Första omröstningen:

(enligt bankoutskottets memorial nr 60).

»Den, som i likhet med första kammaren vill bifalla utskottets
hemställan, att motionen II: 62 angående årligt understöd från allmänna
indragningsstaten å 300 kronor åt avlidna förrådsbiträdet K.
AV. Rudbergs änka icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har riksdagen i likhet med andra kammaren medgivit,
att avlidna förrådsbiträdet K. AV. Rudbergs änka Anna Rudberg,
född Olsson, må från och med den 1 januari 1919 under sin återstående
livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å all Andra

kammarens protokoll \U1U Sr 68.

Gemensamma
omröstningar.

Sr 68. 2

Fredagen den 6 juni.

Gemensamma

omröstningar.

(Forte.'')

manna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 300 kronor.
»

Sedan voteringssedlarna blivit avlämDade samt en sedel avlagd
och förseglad ävensom underrättelse från första kammaren ingått,
att voteringssedlarna för den omröstning, varom här vore fråga, jämväl
därstädes avgivits, företogs sedlarnas öppnande och uppräkning,
och befanns att omröstningen utfallit med 52 Ja och 117 Nej.

Den omröstning över ovanintagna voteringsproposition, som, enligt
ankommet och nu uppläst protokoll, blivit av första kammaren
samtidigt anställd, hade utfallit med 75 Ja och 44 Nej,
vadan, då därtill lädes andra kammarens

röster eller.............. 52 Ja och 117 Nej,

sammanräkningen visade.......... 127 Ja och 161 Nej

och hade alltså beslut i denna fråga blivit av riksdagen fattat i
överensstämmelse med nej-propositionens innehåll.

Andra omröstningen:

(enligt bankoutskottets memorial nr 61. punkt 1).

»Den, som i likhet med första kammaren vill avslå utskottets
hemställan om ett årligt understöd av 300 kronor åt förre postköraren
Carl Gustaf Johansson, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har riksdagen i likhet med andra kammaren bifallit
utskottets hemställan med den ändring att ordet ''Huskvarna’ utbytts
mot ''Jönköping’ och således medgivit, att förre postköraren Carl
Gustaf Johansson i Jönköping må från och med den 1 januari 1919
under sin återstående livstid uppbära ett årligt understöd av trehundra
kronor, att utgå av det å postverkets stat för driftkostnader
upptagna anslaget till understöd m. m. åt personer, som äro eller varit
anställda vid postverket eller anlitats i dess ärenden.»

Sedan voteringssedlarna blivit avlämnade samt en sedel avlagd
och förseglad ävensom underrättelse från första kammaren ingått,
att voteringssedlarna för den omröstning, varom här vore fråga, jämväl
därstädes avgivits, företogs sedlarnas öppnande och uppräkning,
och befanns att omröstningen utfallit med 35 Ja och 133 Nej.

Den omröstning över ovanintagna voteringsproposition, som, en -

fredagen den 6 juni.

3 Nr 68.

ligt ankommet och nu uppläst protokoll, blivit av första kammaren
samtidigt anställd, hade utfallit med 78 Ja och 42 Nej,
vadan, då därtill lades andra kammarens

röster eller.............. 85 Ja och 133 Nej,

sammanräkningen visade.........113 Ja och 175 Nej,

och hade alltså beslut i denna fråga blivit av riksdag !! fattat i
överensstämmelse med nej-propositionens innehåll.

Tredje omröstningen:

(enligt bankoutskottets memorial nr 61. punkt 2).

'' »Den, som i likhet med första kammaren vill bifalla utskottets
hemställan, att förre stationskarlen Nils Månsson må utöver honom
redan tillerkänd pension från och med den 1 januari 1919 under sin
återstående livstid åtnjuta en årlig tilläggspension av trehundratrettiotre
kronor att utgå av trafikmedel, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har riksdagen i likhet med andra kammaren bifallit
den i ämnet väckta motionen och således medgivit, att förre stationskarlen
Nils Månsson må utöver honom redan tillerkänd pension från
och med den 1 januari 1919 under sin återstående livstid åtnjuta en
årlig tilläggspension av fyrahundraåtta kronor att utgå av trafikmedel.
»

Den omröstning över ovanintagna voteringsproposition, som, enligt
ankommet och nu uppläst protokoll, blivit av första kammaren
samtidigt anställd, hade utfallit med 79 Ja och 37 Nej.
vadan, då därtill lades andra kammarens

röster eller.............. 49 Ja och 126 Nej.

sammanräkningen visade.........128 Ja och 163 Nej,

och både alltså beslut i denna fråga blivit av riksdagen fattat i överensstämmelse
med nej-propositionens innehåll.

Fjärde omröstningen:

(enligt bankoutskottets memorial nr 61, punkt 3).

»Den, som i likhet med första kammaren vill bifalla utskottets
hemställan, att motionen II: 60 angående understöd åt änkorna Märta

GemevsaYnvui

omröstningar.

(Fort*.)

Nr 68. 4

Fredagen den 6 juni.

Gemensamma Brita Eriksson och Anna Maria Hallgren samt deras minderåriga
omröstningar. |jarn måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda, röstar

(Port*.)

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Hej;

Vinner Nej, har riksdagen, i likhet med andra kammaren, med
avslag å utskottets hemställan bifallit den vid punkten fogade reservationen
och således medgivit, att änkorna Märta Brita Eriksson och
Anna Maria Hallgren, båda i Östersund, samt vart och ett av deras
minderåriga barn må från och med den 1 januari 1919 av telegrafverkets
medel uppbära årliga understöd, änkorna under deras återstående
livstid, så länge de förbliva i sitt nuvarande änkestånd, med
300 kronor vardera, samt vart och ett av änkan Erikssons två och
änkan Hallgrens tre minderåriga barn till och med det år, varunder
det fyller 18 år, med 75 kronor, samtliga understöd att utbetalas i
den ordning, som gäller för fyllnadspensioner från telegrafverket.»

Den omröstning över ovanintagna voteringsproposition, som, enligt
ankommet och nu uppläst protokoll, blivit av första kammaren
samtidigt anställd, hade utfallit med 70 Ja och 43 Nej,

vadan, då därtill lades andra kammarens

röster eller.............. 32 Ja och 140 Nej,

sammanräkningen visade..........108 Ja och 183 Nej,

och både alltså beslut i denna fråga blivit av riksdagen fattat i överensstämmelse
med nej-propositionens innehåll.

Femte omröstningen:

(enligt bankoutskottets memorial nr 63, punkt 1).

»Den, som i likhet med första kammaren vill bifalla vad utskottet
i utlåtande nr 53 punkt A. mom. 2:o) hemställt, eller att inom
riksgäldskontorets kansli må inrättas en notarietjänst med de för
andra lönegraden i riksgäldskontorets stat bestämda avlöningsförmåner,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har riksdagen i likhet med andra kammaren bifallit

Fredagen den 6 juni.

5 >''r 68.

den av herrar Kristensson och Edbom avgivna, vid utlåtandet fogade
reservationen och sålunda beslutit, att i stället för den föreslagna nya
tjänsten i andra graden å riksgäldskontorets kansliavdelning må inrättas
eu ny tjänst i första graden på förordnande tills vidare.»

Sedan voteringssedlarna blivit avlämnade samt eu sedel avlagd
och förseglad ävensom underrättelse från första kammaren ingått,
att voteringssedlarna för den omröstning, varom här vore fråga, jämväl
därstädes avgivits, företogs sedlarnas öppnande och uppräkning,
och befanns att omröstningen utfallit med 74 Ja och 101 Nej.

Den omröstning över ovanintagna voteringsproposition, (som,
enligt ankommet och nu uppläst protokoll, blivit av första kammaren
samtidigt anställd, hade utfallit med 106 Ja och 18 Nej,
vadan, då därtill lades andra kammarens

röster eller............. . 74 Ja och 101 Nej

sammanräkningen visade..........180 Ja och 110 Nej

och hade alltså beslut i denna fråga blivit av riksdagen fattat i
överensstämmelse med ja-propositionens innehåll.

Sjätte omröstningen:

(enligt bankoutskottets memorial nr 63. punkt 2).

»Den, som i likhet med första kammaren vill bifalla vad utskottet
i utlåtande nr 53 punkt C. mom. l:o) hemställt, eller att riksdagen
må besluta, att innehavaren av den nuvarande registrator- och
kanslisttjänsten H. N. Ekedahl må berättigas att omedelbart efter det
han tillträtt befattningen såsom sekreterare uppbära ett ålderstillägg
inom tredje lönegraden i avlöningsstaten för riksgäldskoiitoret. röstar

Ja;

Den, det ej vill. röstar

Nej;

Vinner Nej, har riksdagen i likhet med andra kammaren bifallit
den av herrar Kristensson och Edbom avgivna reservationen och
sålunda beslutit, att förslaget, i vad det avser rätt för den nuvarande
innehavaren av 2:a gradstjänsten å riksgäldskontorets kansliavdelning
att vid uppflyttning i 3:e graden omedelbart komma i åtnjutande
av ett ålderstillägg i denna grad, icke må av riksdagen bifallas.
»

Den omröstning över ovanintagna voteringsproposition, som,

Gemensamma

omröstningar.

(Forte.)

Sr 88. (5

Fredagen den 6 juni.

Gemensamma

omröstningar

(Korta.)

enligt ankommet och nu uppläst protokoll, blivit av första kammaren
samtidigt anställd, hade utfallit med 107 Ja och 18 Nej,
vadan, då därtill lades andra kammarens

röster eller............^ 68 Ja och 109 Nej,

sammanräkningen visade..........170 Ja och 127 Nej,

och hade alltså beslut i denna fråga blivit av riksdagen fattat i
överensstämmelse med ja-propositionens innehåll.

Sjunde omröstningen:

(enligt statsutskottets memorial nr 193).

»Den, som i likhet med första kammaren vill, att riksdagen må
till åtgärder för prisreglering å ved under bränsleåret 1918—1919,
i enlighet med vad i statsrådsprotokollet över finansärenden den 9
januari 1919 närmare utvecklats, å tilläggsstat för år 1919 under
sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag, högst, 18,500,000 kronor,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har riksdagen, i likhet med andra kammaren, beslutat
att till åtgärder för prisreglering å ved under bränsleåret 1918
—1919, i enlighet med vad i statsrådsprotokollet över finansärenden
den 9 januari 1919 närmare utvecklats, å tilläggsstat för år 1919
under sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag, högst, 19,000,000
kronor.»

Den omröstning över övanintagna voteringsproposition, som, enligt
ankommet och nu uppläst protokoll, blivit av första kammaren
samtidigt anställd, hade utfallit med 92 Ja och 29 Nej,
vadan, då därtill lades andra kammarens

röster eller.............._97 Ja och 76 Ne'',

sammanräkningen visade..........189 Ja och 105 Nej,

och hade alltså beslut i denna fråga blivit av riksdagen fattat i överensstämmelse
med ja-propositionens innehåll.

Åttonde omröstningen:

(enligt bevillningsutskottets memorial nr 53).

»Den, som i likhet med första kammaren vill. att Kungl. Maj:ts

Fredagen den 6 joni.

7 Jfr 68.

proposition nr 222, med förslag angående ändrade grunder för beskattning
av kooperativa föreningar, icke skall av riksdagen bifallas,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, bar riksdagen i likhet med andra kammaren beslutat
bifalla Kungl. Maj:ts proposition nr 222 med den jämkning,

att 9 § 1 mom. punkt e) av förordningen den 28 oktober 1910
angående bevillning av fast egendom samt av inkomst erhåller följande
lydelse:

e) i fråga om andra skattskyldiga än föreningar för ekonomisk
verksamhet vinstutdelning å insatser i sådan förening;

samt att 7 § av förordningen den 28 oktober 1910 om inkomstoeh
förmögenhetsskatt. 2:o), punkt d) erhåller följande lydelse:

d) i fråga om andra skattskyldiga än föreningar för ekonomisk
verksamhet vinstutdelning å insatser i sådan förening.»

Den omröstning över ovanintagna voteringsproposition, som, icnligt
ankommet och nu uppläst protokoll, blivit av första kammaren
samtidigt anställd, hade utfallit med 92 Ja och 27 Nej,

vadan, då därtill lades andra kammarens

röster eller..............72 Ja och 101 Nej,

sammanräkningen visade..........164 Ja och 128 Nej,

och hade alltså beslut i denna fråga blivit av riksdagen fattat i
överensstämmelse med ja-propositionens innehåll.

Nionde omröstningen:

(enligt bevillningsutskottets memorial nr 54).

»Den, som i likhet med första kammaren vill, att de av lagtima
riksdagen 1918 beslutade tilläggen till resp. punkt 3:o i de vid förordningen
den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt
fogade särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen och 3 § avmotsvarande
anvisningar vid bevillningsförordningen: ’Har näringsidkare
till någon--1 — icke vidtagits’, skola ur författningarna

utgå, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Qcmensamma

omrärtniru/o-.

[Fart*.)

Nr 68. 8

Fredagen den 6 juni

Gemensamma Vinner Nej, har riksdagen, i. likhet med andra kammaren, be omröstningar.

s]utat,

(Fort».) 1) att 3 § i de vid gällande bevillningsförordning fogade »Sär skilda

anvisningar till ledning vid taxeringen» skall erhålla följande
ändrade lydelse:

3 §•

Med avseende å----som taxeringsmännen finna skälig.

Har näringsidkare till någon, som är ekonomiskt intresserad i
hans näringsföretag eller kan öva inflytande på företagets ledning,
försålt varor till lägre pris eller av honom köpt varor till högre pris
än de i allmänhet gällande eller vidtagit andra liknande åtgärder,
och har. uppenbarligen i följd härav, inkomsten av företage? blivit
avsevärt lägre, än den eljest skolat bliva, skall inkomsten av företaget
beräknas till det belopp, vartill den kan antagas hava uppgått,
därest sådana åtgärder icke vidtagits; skolande detsamma i tillämpliga
delar gälla, då fråga är om särskilda näringsföretag av samma
näringsidkare;

2) att punkt 3:o) i de vid förordningen den 28 oktober 1910 om
inkomst- och förmögenhetsskatt fogade ''Särskilda anvisningar till
ledning vid taxeringen’ skall hava följande ändrade lydelse:

3:o) Övriga inkomster av arbete.

Härunder upptagas:

----jordbruk eller skogsbruk.

Har näringsidkare till någon, som är ekonomiskt intresserad i
hans näringsföretag eller kan öva inflytande på företagets ledning,
försålt varor till lägre pris eller av honom köpt varor till högre pris
än de i allmänhet gällande eller vidtagit andra liknande åtgärder,
och har, uppenbarligen i följd härav, inkomsten av företaget blivit
avsevärt lägre, än den eljest skolat bliva, skall inkomsten av företaget
beräknas till det belopp, vartill den kan antagas hava uppgått,
därest sådana åtgärder icke vidtagits; skolande detsamma i tillämpliga
delar gälla, då fråga är om särskilda näringsföretag av samma
näringsidkare;

3) att 31 § 1 mom. i) i förordningen om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering skall erhålla följande ändrade avfattning: 31

§.

7 mom. i)

i) att å deklaration---— om skälen därför; skolande, då av vikelsen

beror på tillämpning av sista stycket i 3 § i de vid gällande
bevillningsförordning fogade ’Särskilda anvisninagr till ledning vid
taxeringen eller sista stycket i punkt 3:o) i de vid förordningen om
inkomst- och förmögenhetsskatt fogade ’Särskilda anvisningar till
ledning vid taxeringen , motsvarande underrättelse tillställas jämväl
annan här i riket skattskyldig, som, på sätt i berörda stadganden avses,
är ekonomiskt intresserad i vederbörande näringsföretag eller kan

Fredagen den 6 juni.

9 Jir 68..

öva inflytande på företagets ledning, ävensom, där denne har annan
beskattningsort, ordföranden i taxeringsnämnden å denna ort;

samt

4) att under 1)—-3) omhandlade stadganden i sin ändrade lydelse
skola träda i kraft den 1 januari 1920.»

Den omröstning över ovanintagna voteringsproposition, som, enligt
ankommet och nu uppläst protokoll, blivit av första kammaren
samtidigt anställd, hade utfallit med 101 Ja och 22 Nej,
vadan, då därtill lades andra kammarens

röster eller............_.__.__52 Ja och 123 Nej,

sammanräkningen visade..........153 Ja och 145 Nej,

och hade alltså beslut i denna fråga blivit av riksdagen faftat i
överensstämmelse med ja-propositionens innehåll.

Tionde omröstningen:

(enligt statsutskottets memorial nr 192, punkt 1).

»Den. som i likhet med första kammaren vill, att riksdagen godkänner
följande ordinarie avlöningsstat för utrikesdepartementet att
tillämpas från och med den 1 oktober 1919: 1 * * * * 6

	Tjänst-
	gö-	Orts-	Ar- vode.
Lön.	rings- pen- ning-	till- lägg.	Summa.
	ar.
5,400	2,500			7,900	Efter 5 år kan lönen
					höjas med 600 kro-nor och efter 10 år med ytterligare 600
27,000	12,500	—	—	39,500)	kronor.
			’		(Efter 3 år kan lönen
3,600	1,600	—	—	5,200 j	I höjas med 400 kro-1 nor, efter 6 år med
				31,2001	ytterligare 400 kro-nor och efter 9 år
21,600	9,600				med ytterligare 400 kronor.
104,000	70,100	6,700	32,000''278,800 !

1 förste legationssek reterare

eller konsul
(chef för byrå) . .

5 förste legationssek reterare

eller konsuler
(chefer för byråer)
.......

1 andre legationssekreterare
eller vice
konsul ......

6 andre legationssek reterare

eller vice
konsuler.....

Gemensamma

omröstningar.

(Fort*.)

Nr <58. 10

Fredagen den 8 juni.

Gemensamma röstar
omröstningar,

(Forts.)

Ja;

Den, Jet ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har riksdagen i likhet med andra kammaren godkänt
följande ordinarie avlöningsstat för utrikesdepartementet att tillämpas
från och med den 1 oktober 1919:

		Tjänst-
		go-	Orts-	Ar- vode.
	Lön.	rings- pen- ning-	till- lägg.	Summa.
		ar.
1 förste '' legationssek-				—
reterare eller konsul (chef för byrå) . .	5,400	2,500	i . > •	—	7,900	[Efter 5 år kan lönen
4 förste legationssek-						1 höjas med 600 kro-
reterare eller kon-		..	•			[ hot och efter 10 år
suler (chefer för bv-	21,600					I med ytterligare 600
råer) ....... 1 förste legationssek-	10,000			31,600]	( kronor.

reterare eller konsul (chef för pressbyrån) 1 andre legationssek-			~	7,900	7,900	(Efter 3 år kan lönen
reterare eller vice
konsul ...... 5 andre legationssek-	3,600	1,600	,	—	5,200 j	höjas med 400 kro-I nor, efter 6 år med l ytterligare 400 kro-
reterare eller vice	18,000				I	nor och efter 9 år
konsuler.....	8,000	—	—	26,0(X)J	med ytterligare 400
1 andre legationssek-						( kronor.
reterare eller vice	—	—	—	5,200	5,200
Summa kronor	155,000	72,000	6,700	45,100 278,800

Den omröstning över ovanintagna voteringsproposition, som, en -

Fredagen den G juni.

11 Nr ös.

ligt ankommet och nu uppläst protokoll, blivit av första kammaren
samtidigt anställd, hade utfallit med 97 Ja och 24 Nej,
vadan, då därtill lades andra kammarens

röster eller............. • 95 Ja och SO Nej,

sammanräkningen visade..........192 Ja och 104 Nej,

och hade alltså beslut i denna fråga blivit av riksdagen fattat i
överensstämmelse med ja-propositionens innehåll.

El vte omröstningen:

(enligt statsutskottets memorial nr 192, punkt 2).

»Den, som i likhet med första kammaren vill. att riksdagen till
sociala attachéer anvisat såsom reservationsanslag dels på extra stat
för år 1920 ett belopp av 50,000 kronor, dels ock på tilläggsstat för
år 1919 ett belopp av 12,500 kronor, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har riksdagen i likhet med andra kammaren till
sociala attachéer anvisat såsom reservationsanslag dels på extra stat
för år 1920 ett belopp av 60,000 kronor, dels och på tilläggsstat för
år 1919 ett belopp av 15,000 kronor.»

Den omröstning över ovanintagna voteringsproposition, som, enligt
ankommet och nu uppläst protokoll, blivit av första kammaren
samtidigt anställd, hade utfallit med 90 Ja och 30 Nej.
vadan, då därtill lades andra kammarens

röster eller............. ■ 77 Ja och__97 Nej,

sammanräkningen visade..........167 Ja och 127 Nej,

och hade alltså beslut i denna fråga blivit av riksdagen fattat i
överensstämmelse med ja-propositionens innehåll.

Tolvte omröstningen:

(enligt statsutskottets memorial nr 199).

»Den, som i likhet med första kammaren vill,
att riksdagen må

a) för beredande av semester åt vid lantförsvaret anställda arbe -

Gemensamma

omröstningar.

fForti.)

N r 68. 12

Fredagen den 6 juni.

Gemensamma tara å extra stat för år 1920 anvisa ett förslagsanslag av 100,000

omröstningar kronor!

(Fort».) b) för beredande av semester åt vid lantförsvaret anställda arbe tare

å tilläggsstat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag av 100,000
kronor,

c) för beredande av semester åt vid sjöförsvaret anställda arbetare
på extra stat för år 1920 bevilja ett förslagsanslag av 115,000
kronor,

d) för beredande av semester åt vid sjöförsvaret anställda arbetare
på tilläggsstat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag av 115,000
kronor, röstar

Ja;

Den. det ej vill, röstar

Nej;

Sinner Nej, har riksdagen i likhet med andra kammaren beslutat
att med bifall till Ivungl. Maj:ts förslag i ämnet

a) för beredande av semester åt vid lantförsvaret anställda arbetare
å extra stat för år 1920 anvisa ett förslagsanslag av 125,000
kronor,

b) för beredande av semester åt vid lantförsvaret anställda arbetare
å tilläggsstat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag av 125,000
kronor,

c) för beredande av semester åt vid sjöförsvaret anställda arbetare
på extra stat för år 1920 bevilja ett förslagsanslag av 151,000
kronor,

d) för beredande av semester åt vid sjöförsvaret anställda arbetare
på tilläggsstat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag av 151,000
kronor.»

Den omröstning över ovanintagna voteringsproposition, som, enligt
ankommet och nu uppläst protokoll, blivit av'' första kammaren
samtidigt anställd, hade utfallit med 100 Ja och 19 Nej,
vadan, då därtill lades andra kammarens

röster eller............. . 78 Ja och 98 Nej,

sammanräkningen visade..........178 Ja och 117 Nej,

och hade alltså beslut i denna fråga blivit av riksdagen fattat i
överensstämmelse med ja-propositionens innehåll.

Fredagen den 6 juni.

13 Jfr 68.

Trettonde omröstningen:

Gemensamma

omröstningar.

(Forts.)

(enligt bevillningsutskottets memorial nr 57).

»Den, som i likhet med första kammaren vill,
att tullsatserna skola utgöra för
kaffe, obränt, 30 öre per kg.,

kaffe, bränt eller rostat, även målet, samt kaffesurrogat alla
slag, 50 öre per kg., samt vid bifall till vad sålunda föreslagits,

att de sålunda beslutade förhöjda tullsatserna skola tillämpas
även innevarande år från dag, som Kungl. Maj:t bestämmer;

ävensom att riksdagen skall, med anmälan om sina sålunda fattade
beslut, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
ville förordna om den ifrågavarande tullförhöjningens ikraftträdande
snarast möjligt, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har riksdagen i likhet med andra kammaren beslutat,
att motionen I; 57 av herr Trygger m. fl. om höjning av tullen
å kaffe och kaffesurrogat icke skall föranleda någon riksdagens åtgärd.
»

Den omröstning över ovanintagna voteringsproposition, som, enligt
ankommet och nu uppläst protokoll, blivit av första kammaren
samtidigt anställd, hade utfallit med 92 Ja och 26 Nej,
vadan, då därtill lades andra kammarens

röster eller.............. 45 Ja och 133 Nej,

sammanräkningen visade..........137 Ja och 159 Nej.

och hade alltså beslut i denna fråga blivit av riksdagen fattat i
överensstämmelse med nej-propositionens innehåll.

»Den, som i likhet med första kammaren vill, att Kungl. Majrts
proposition, nr 251, med förslag till förordning om utgörande av en
särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket
av pärlor med flera lyxvaror icke skall av riksdagen bifallas,
röstar

Fjortonde omröstningen:

(enligt bevillningsutskottets memorial nr 58).

Ja;

Nr €8. 14

Fredagen den 6 jnnii

Gemensamma Den, det ej vill, röstar
omröstningar.

(Fort».) Nej;

Vinner Nej, har riksdagen i likhet med andra kammaren, med
förklarande att Kung!. Maj:ts med propositionen nr 251 framlagda
författningsförslag icke kunnat oförändrat bifallas, antagit det vid
bevillningsutskottets betänkande nr 46 fogade omarbetade förslaget
till förordning om utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall
vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror.»

Den omröstning över ovanintagna voteringsproposition, som, enligt
ankommet och nu uppläst protokoll, blivit av första kammaren
samtidigt anställd, hade utfallit med 74 Ja och 48 Nej,
vadan, då därtill lades andra kammarens

röster eller.............^ 30 Ja och 139 Nej,

sammanräkningen visade..........104 Ja och 187 Nej,

och hade alltså beslut i denna fråga blivit av riksdagen fattat i
överensstämmelse med nej-propositionens innehåll.

Femtonde omröstningen:

(enligt bankoutskottets memorial nr 78).

»Den, som i likhet med första kammaren vill bifalla ett i kammaren
framställt yrkande att riksdagen med anledning av justitieombudsmannens
framställning må medgiva, att den nuvarande registrator-
och kanslisttjänsten å justitieombudsmansexpeditionen må
från och med den 1 januari 1920 ombildas till en registrator- och
biträdande sekreterartjänst med en avlöning av 4,500 kronor, därav
1,600 kronor skola anses utgöra tjänstgöringspenningar, vilken avlöning
må till den del, som ej utgör tjänstgöringspenningar, kunna
höjas efter 5 år med 500 kronor, efter 10 år med 500 kronor och
efter 15 år med ytterligare 500 kronor, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har riksdagen i likhet med andra kammaren bifallit
utskottets hemställan med den ändring, att den tidpunkt, från
vilken avlöningen för den ifrågavarande sekreterar- och registratorstjänsten
skulle utgå, bestämts till den 1 januari 1920 och således
medgivit, dels att den nuvarande registrator- och kanslisttjänsten å

Predageu den G juni.

15 Nr 68*

justitieombudsmansexpeditiouen må ombildas till en sekreterar- och
registratorstjänst med en avlöning av (1,000 kronor, därav 1,800 kronor
skola anses utgöra tjänstgöringspenningar, vilken avlöning må
till den del, som ej utgör tjänstgöringspenningar, kunna höjas efter
5 år med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare 500 kronor, dels
ock att denna avlöning må utgå från och med den 1 januari 1920.»

Den omröstning över ovanintagna voteringsproposition, som, enligt
ankommet och nu uppläst protokoll, blivit av första kammaren
samtidigt anställd, hade utfallit med 93 Ja och 30 Nej
vadan, då därtill lades andra kammarens

röster eller............___72 Ja och 103 Nej,

sammanräkningen visade .........165 Ja och 133 Nej,

och hade alltså beslut i denna fråga blivit av riksdagen fattat i
överensstämmelse med ja-propositionens innehåll.

Sextonde omröstningen:

(enligt statsutskottets memorial nr 203).

»Den, som i likhet med första kammaren vill. att riksdagen må
avslå herr Erikssons i Grängesberg in. fl. motion nr 137. röstar

Ja;

Den, det ej vill. röstar

Nej;

Vinner Nej, har riksdagen i likhet med andra kammaren dels
beslutat bevilja alla dem, som förvärvat eller under innevarande år
förvärva rätt enligt lagen om allmän pensionsförsäkring till pensionstillägg
eller understöd eller till ökning därav ett dyrtidstillägg för år
1920 till sådant belopp, att pensionstillägget eller understödet jämte
dyrtidstillägget uppgår till i nämnda lag stadgat normalbelopp; dels
ock till täckande av kostnaden härför beviljat för år 1920 ett förslagsanslag
på 12,300,000 kronor.»

Den omröstning över ovanintagna voteringsproposition, som, en -

Getnenmmma

omrögtningar.

(Forts.)

Nr 68. 16

Fredagen den 6 juli.

Gemensamma, ligt ankommet och nu uppläst protokoll, blivit av första kamomrostmngar.
majeij samtidigt anställd, både utfallit med 105 Ja och 17 Nej,
(Fort*.) vadan, då därtill lades andra kammarens

röster eller.............. 85 Ja och 86 Nej,

sammanräkningen visade..........190 Ja och 103 Nej,

och hade alltså beslut i denna fråga blivit av riksdagen fattat i
överensstämmelse med ja-propositionens innehåll.

Sjuttonde omröstningen:

(enligt jordbruksutskottets memorial nr 107).

»Den, som i likhet med första kammaren vill, att riksdagen må
bifalla vad jordbruksutskottet i dess utlåtande nr 103 hemställt,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har riksdagen

l:o

dels godkänt det i herr Öbergs m. fl. vid jordbruksutskottets
utlåtande nr 103 fogade reservation intagna förslaget till stat för
den lantmäteripersonal, som sysselsättes med utförande av lantmäteriförrättningar,
att tillämpas från och med år 1920;

dels förklarat, att för åtnjutande av de å denna stat för distriktslantmätare
uppförda avlöningar skola gälla de villkor och bestämmelser,
som föreskrivits beträffande avlöning till distriktslantmätare
å nu gällande stat, dock med tillägg att ortstillägg skall, där
sådant förekommer, följa samma bestämmelser som lönen;

dels medgivit, att distriktslantmätare må för rätt till ålderstillägg
enligt den nya staten tillgodoräknas tjänstetid såsom sådan, innan
nämnda stat trätt i tillämpning;

dels och å ordinarie stat under nionde huvudtiteln uppfört ett
anslag av 690,000 kronor till lantmäteripersonal, som sysselsättes
med utförande av lantmäteriförrättningar, enligt följande uppställning: avlöningar,

bestämt anslag .................... kronor 670,000

ersättning för publik renovation, förslagsarvslag.... ''» 20,000

Summa kronor 690,000.
2:o

a) dels godkänt det i herr Öbergs m. fl. vid jordbruksutskottets
utlåtande nr 103 fogade reservation intagna förslag till stat för
lantmäterikontoren i länen, att tillämpas från och med år 1920,
ävensom de i samma reservation intagna villkor och bestämmelser

Fredagenden 6 juni.

17 Nr 68.

för åtnjutande av å samma stat för ordinarie befattningshavare upptagna
avlöningar;
dels förklarat,

att envar, som med eller efter ingången av år 1920 tillträder
ordinarie befattning å lantmäterikontor, skall vara pliktig att underkasta
sig ovanberörda villkor och bestämmelser; samt

att förstelantmätare, som icke före viss av Kungl. Maj:t bestämd
dag anmäler, att han vill övergå till den nya avlöningsstaten
samt underkasta sig de för avlöningens åtnjutande stadgade villkor
och bestämmelser, och som icke lagligen kan därtill förbindas,
skall varda bibehållen vid de för honom i nu gällande stat upptagna
avlöningsförmåner, ävensom, i den mån ej annat föranledes av bestämmelserna
i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension,
vid den rätt till pension, som dittills tillkommit honom;

dels ock å ordinarie stat under nionde huvudtiteln uppfört ett
anslag av 309,200 kronor till lantmäterikontoren i länen, enligt följande
uppställning:

avlöningar, bestämt anslag .................... kronor 305,200

renovation av kartor för lantmäterikontoren i länen,

reservationsanslag .................... »_4,000

Gemensamma
omröstningaru
(Forts.)

Summa kronor 309,200;

b) å extra stat för år 1920 under nionde huvudtiteln anvisat till
extra arbetskrafter å lantmäterikontoren i länen ett reservationsanslag
av 59,000 kronor.

3:o

ur riksstaten uteslutit det nuvarande ordinarie anslaget å
463,400 kronor till lantmäteristaten i orterna.

4:o

. dels å ordinarie stat under nionde huvudtiteln uppfört såsom
bidrag till jordavsöndringar och ägostyckningar, att utgå i huvudsaklig
överensstämmelse med de av chefen för jordbruksdepartementet
förordade grunder, ett förslagsanslag av 50,000 kronor;

dels å ordinarie stat under samma huvudtitel uppfört såsom
bidrag till skiften och hemmansklyvningar, att utgå i huvudsaklig
överensstämmelse med de av chefen för jordbruksdepartementet förordade
grunder, ett förslagsanslag av 150,000 kronor;

dels beslutat, att det nuvarande ordinarie förslagsanslaget till
skiften och avvittringar skall från och med år 1920 benämnas allenast
''avvittringar'', ävensom minskat detta anslag från 100,000 kronor
med 10,000 kronor till 90,000 kronor;

dels ock upptagit det nuvarande ordinarie förslagsanslaget till
utflyttningshjälp efter skiften under förändrad benämning ''bidrag
till utflyttnings- och väganläggningskostnader i sammanhang med
skiften och hemmansklyvningar’, att utgå i huvudsaklig överensstämmelse
med de av chefen för jordbruksdepartementet förordade
grunder, samt ökat detta anslag från 50,000 kronor med 50,000 kronor
till 100,000 kronor;

Andra kammarens protokoll 1019. Nr 68.

Nr 68. 18

Fredagen den 6 juni.

Gemensamma

omröstningar.

(Forts.)

5:o

dels godkänt det i herr Öbergs m. fl. vid jordbruksutskottets utlåtande
nr 103 fogade reservation intagna förslag till stat för lantmäteristyrelsen,
att tillämpas från och med år 1920, ävensom i reservationen
intagna villkor och bestämmelser för åtnjutande
av å samma stat för ordinarie befattningshavare upptagna avlöningar; dels

förklarat,

att envar, som med eller efter den 1 januari 1920 tillträder
ordinarie befattning i lantmäteristyrelsen, skall vara pliktig att underkasta
sig ovanberörda villkor och bestämmelser; samt

att förutvarande innehavare av ordinarie befattning i nämnda
styrelse, vilken icke före viss av Kung!. Maj:t bestämd dag anmäler,
att han vill övergå till den nya avlöningsstaten och underkasta
sig de för avlöningens åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser,
och som icke lagligen kan därtill förbindas, skall varda
bibehållen vid de honom enligt dittills gällande avlöningsstat
tillkommande avlöningsförmåner ävensom, i den mån ej annat föranledes
av bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit
honom;

dels och höjt ordinarie anslaget till lantmäteristyrelsen från
73,000 kronor med 76,800 kronor till 149,800 kronor.

6:o

till förstärkning av lantmäteristyrelsens arbetskrafter under senare
halvåret 1919 å tilläggsstat för samma år anvisat ett förslagsanslag,
högst, 6,000 kronor.

7 :o

dels höjt nionde huvudtitelns ordinarie förslagsanslag till ålderstillägg
från 140,000 kronor med 110,000 kronor till 250,000 kronor,

dels och höjt samma huvudtitels ordinarie förslagsanslag till
rese- och traktamentspenningar från 650,000 kronor med 400,000
kronor till 1,050,000 kronor.

8:o

för bestridande av utgifter vid lantmäteristyrelsens reproduktionsanstalt,
att av Kung], Maj:t i mån av behov användas, å extra
stat för år 1920 anvisat ett reservationsanslag av 6,000 kronor.

9:o

till lantmäteriundervisningens ordnande och bedrivande å extra
stat för år 1920 anvisat ett reservationsanslag av 41,500 kronor.

10:o

till inbindning av handlingar i lantmäterikontoren i länen å
extra stat för år 1920 anvisat ett reservationsanslag av 5,000 kronor.

ll:o

för anskaffande för lantmäterikontoret i Karlstad av kopior av

Fredagen den 6 jnni.

19 Nr 68.

vissa kartor med tillhörande handlingar å extra stat för år 1920
anvisat ett reservationsanslag av 10,000 kronor.

12 :o

för anskaffande för lantmäterikontorens i länen räkning av
kopior av kartor m. m. angående statens järnvägars jordområden å
extra stat för år 1920 anvisat ett reservationsanslag av 10.400
kronor.

13:o

för tilläggsavvittring i vissa delar av Västerbottens läns lappmark
å extra stat för år 1920 anvisat ett förslagsanslag av 30,000
kronor.»

Den omröstning över ovanintagna voteringsproposition, som,
enligt ankommet och nu uppläst protokoll, blivit av första kammaren
samtidigt anställd, hade utfallit med 92 Ja och 28 Nej,
vadan, då därtill lades andra kammarens

röster eller............. . 5(> Ja och 111 Nej,

sammanräkningen visade..........148 Ja och 139 Nej,

och hade alltså beslut i denna fråga blivit av riksdagen fattat i
överensstämmelse med ja-propositionens innehåll.

§ 3.

Herr talmannen meddelade, att herr statsrådet och chefen för
finansdepartementet tillkännagivit, att han vid kammarens sammanträde
den 11 i denna månad ämnade besvara herr Lithanders
interpellation i anledning av rådande monopolisering av vinhandelsnä
ringen.

§ 4.

Föredrogos vart för sig och lades till handlingarna tredje sammansatta
.stats- och första lagutskottets memorial:

nr 6, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande dels
Kungl. Majris proposition med förslag till lag angående befrielse
för värnpliktiga av 1918 års klass från fullgörande av viss värnpliktstjänstgöring
i fredstid m. m., dels ock i ämnet väckta motioner;
och

nr 7, med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga
om sammansatta stats- och första lagutskottets utlåtande nr 2 i anledning
av Kung], Maj ris proposition med förslag till lag om befrielse
för vissa värnpliktiga från skyldighet att fullgöra reservtruppövning
ävensom i ämnet väckta motioner.

Gemensamma

omrjstningar

(Forte.)

Nr.68. 20

Fredagen den 6 juni.

§ 5.

Vidare föredrogos vart efter annat statsutskottets utlåtanden:

nr 204, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avsättning
å 1920 års riksstat för tillfällig lönereglering under år 1920
för vissa befattningshavare å ordinarie stat inom den civila statsförvaltningen
ävensom för förstärkning av de till avlönande av vissa
extra befattningshavare inom samma förvaltning samt till vikariatsersättningar
m. m. anvisade medel;

nr 205, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning om anvisande av anslag till riksdags- och revisionskostnader; nr

206, i anledning av Kungl. Ma,j:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning om anvisande av anslag till räntor å statsskulden;
-i

nr 207, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning om anvisande för år 1920 av anslag för avbetalning
å statsskulden; och

nr 208, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning om ställande
till Kungl. Maj:ts förfogande av medel att i fall av behov tagas
i anspråk å tid, då till följd av riksdagens fortvaro de i 63 § regeringsformen
omförmälda kreditiv icke få lyftas.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.

§ 6.

Vid nu skedd föredragning av bankoutskottets memorial, nr 82,
angående användande av riksbankens vinst för år 1918 begärdes
ordet av ; : i- ;

Herr Bogren, som yttrade: Herr talman! Jag har, som
herrarna finna, tillsammans med två kamrater inom utskottet vid
detta memorial fogat en blank reservation. Den innebär endast, att
vi känt oss mindre tillfredsställda med utskottets motivering, som vi
skulle önskat en smula fylligare. Omständigheterna förbjuda mig
emellertid att här gå in på några detaljer, varför jag endast velat
ha detta yttrande till protokollet.

Vidare anfördes'' ej. Utskottets hemställan bifölls.

§ 7.

Härefter föredrogos vart för sig bankoutskottets memorial:

nr 83, angående instruktion för nästa riksdags bankoutskott;
och

nr 84, angående ersättning åt av utskottet vid handläggning av
vissa ärenden anlitade biträden.

Utskottets i dessa memorial gjorda framställningar blevo av
kammaren bifallna.

21 Nr 68.

.. Fredagen den 6 juni.

§ 8.

Till bordläggning anmäldes:

tredje sammansatta stats- och första lagutskottets memorial,
nr 8, med hemställan om anvisande av ersättning åt utskottets tjänstemän
och vaktbetjäning; och

andra särskilda utskottets memorial, nr 9, angående avlöning åt
dess tjänstemän och vaktbetjäning.

§ 9.

Justerades protokollsutdrag.

§ 10.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Larsson i Kroken
under 5 dagar från och med den 7 juni.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 1.20 e. m.

In fidem
Ver Cronvall.

Nr 68. 22

Onsdagen deu 11 juni.

Onsdagen den II juni.

Kl. 2 e. m.

§ 1.

Justerades protokollen för den 2, den 3 och den 4 innevarande juni.

Chefen för finansdepartementet herr statsrådet Thorsson, som
anförde: Ledamoten av riksdagens andra kammare, herr Lithander,
har med kammarens tillstånd till mig, efter att hava anmärkt på
vissa förhållanden inom partihandeln med vin och spritdrycker,
riktat följande fyra frågor:

1) Anser herr statsrådet, att anmärkta förhållande står i god
överensstämmelse med svensk lag och författning?

2) Ämnar herr statsrådet medverka till att svenska medborgare
få sina i förordningen nr 340 av 14 juni 1917 tillförsäkrade
rättigheter i verkligheten tryggade ävensom den näringsfrihet, som
riksdagen avsett skola härvidlag råda?

3) Anser herr statsrådet, att anmärkta förhållande är i överensstämmelse
med utländska handelstraktater?

4) _ Ämnar herr statsrådet tillse, att de personer eller firmor,
som gjort ekonomisk förlust på grund av den skedda monopoliseringen,
erhålla full ersättning av statsmedel, då staten enligt herr
statsrådets anförande i första kammaren drager ekonomisk fördel
av densamma?

Den avfattning, interpellanten givit sina spörsmål, nödgar mig
att i allt väsentligt återgiva även den närmare utveckling av frågornas
innebörd, som innehålles i interpellantens motivering.

Däri åberopas först ett uttalande av interpellanten vid årets
remissdebatt den 16 januari. Den del därav, som herr Lithander
nu önskat återupprepa, är av följande lydelse:

*En sak, som jag också funnit rätt anmärkningsvärd, är, att
en fråga, som förut varit så dominerande inom riksdagen och alldeles
särskilt inom denna kammare, nämligen nykterhetsfrågan, i
ett avseende borde hava berörts men blivit alldeles utesluten. Förhållandet
är nämligen det, att det under sistförflutna år ägt rum
en monopolisering, varom vi icke hört ett enda ord från regerings -

Svar å
interpellation.

§ 2.

Herr talmannen gav härefter ordet till

Onsdagen den 11 juni.

23 Sr 68.

håll. Hela den fria partihandeln har på detta sätt blivit försatt Svar å
ur funktion utan att risdagen tillfrågats, och utan att den vetat interpellation.
om det. Enligt mitt förmenande är detta i uppenbar strid mot (Forts.)
förordningen nr 340 av den 14 juni 1917, där fri näringsutövning
förbehålles partihandeln enligt §§ 10, 13, 14 och 98. Det riksdagsbeslut,
som låg till grund för denna förordning, föregicks av nykterhetskommitténs
utredning, och häri säga de sakkunniga rörande
partihandelns utövare, att de äro väl skickade att efter minuthandelns
avveckling ägna sig åt denna greu av en under decenniers
mognade erfarenhet omhänderhavd verksamhet.

Monopoliseringen har emellertid skett genom den press, som
pris- och inköpsnämnden jämte kontrollstyrelsen med stöd av spritcentralen
kunnat utöva på näringsidkarne, och varigenom skapats
ett tvångsläge dess bättre enastående i vårt land och okänt för
övrigt, sedan näringsfrihetsförordningen infördes. Vederbörande
ha med utnyttjande av varje möjlighet kunnat bringa sina planer
till fullbordan, och de firmor, som varit utsatta för deras påtryckning,
ha inför den ovissa framtiden, och när myndigheterna tagit
saken om hand på detta sätt, av omsorg om sin personal till slut
fallit till föga. Men för mig har detta stått som ett bestämt bevis
för, att det på detta område har rått en rättslöshet som på intet
annat inom svenskt näringsliv. Och jag kan inti neka till att den
saken måste uppröra var och en, som hyser den uppfattningen, att
lagar och förordningar äro till för att efter sin ordalydelse och
anda följas, och att myndigheterna skola stå som stöd för dessa
lagar och förordningar, och att icke ett motsatt förhållande skall
vara rådande. Det har icke saknats varnande röster i detta fall.

Jag vill erinra om, att det var just för att få ersättning för de
indragna detalj handelsrättigheterna, som partihandeln skulle få utövas.
Nu har detta kringgåtts, och man har tvingats till försäljning
För närvarande existerar i detta land faktisk ett rusdrycksmonopol
icke blott utan stöd av riksdagens beslut utan i
strid mot vad riksdagen föreskrivit skola gälla. All makt ligger
i några få personers händer, stödda av den tillämpning, som man
givit lagen i strid mot vad som varit riksdagens mening med det
hela. Jag skulle vilja fråga, om det är med herr finansministerns
vetskap och vilja, som det skett. Om så icke är förhållandet, vill
jag vädja till herr statsrådet att skrida in och ändra förhållandena,
så att de komma i överensstämmelse med de beslut, som riksdagen
tillförne fattat. Jag vill mana till att man giver partihandelsrättigheter
åt enskilda svenska medborgare, såsom lagen föreskriver,
och att man ser till att icke agenter berövas sina utkomstmöjligheter,
att man vidare ser till att den svenska allmänheten
icke exploateras av ett monopol. Jag vill erinra om att början
till godtyckliga åtgärder redan är gjord så till vida, att detta monopol
har föreskrivit, att de inköp, som enskilda svenska medborgare
hava gjort i utlandet av viner, påläggas av detta monopol
ett godtyckligt tillägg av 20 %. Jag vill fråga, var finns ett stöd
för den åtgärden? Yem har föreskrivit denna extra beskattning?

Nr (58. 24

Onsdagen den 11 juui.

Svar å
interpellation.

(Forts.)

På vilken lagparagraf grundar sig eu sådan åtgärd, som svenska
medborgare nu måste finna sig i utan att kunna med lagens hjälp
komma därifrån, för så vitt icke herr statsrådet hjälper oss till
att få riksdagens vilja respekterad? Jag skulle vilja fråga, vem
som beslutat den beskattning, vilket bevillningsutskott och vilken
andra kammare som bestämt däröver. Yem förfogar över denna
påtvungna tribut, som utkräves? Man kan verkligen fråga sig,
om rätten redan är på avskrivning i vårt land. Man kan verkligen
fråga sig, hur detta överensstämmer med våra utländska
traktater.

Det enda, som i längden står sig, är givetvis den enskilda
konkurrensen, där tävlan i viss mån gör sig gällande, varigenom
nian givetvis får fram det, som är riktigt och bra. Jag skall nu
icke trötta med att läsa upp § 50, men de, som äro intresserade av
frågan, kunna studera den och finna, att enligt nuvarande förhållanden
det icke finnes någon möjlighet för en svensk medborgare
att få sina i § 50 tryggade rättigheter gällande.

Vidare kan man fråga, om det är regeringens mening att inlösa
monopolbolaget, eller om den enskilda trusten, tillkommen i
strid mot förordningen, skall få fortsätta, eller om den skall i någon
man neutraliseras därigenom, att partihandlarne återbördas sitt
lagenliga näringsfång medelst regeringens bistånd. Härpå skall
jag vördsamt be att få herr statsrådets svar.

Kan^ herr statsrådet vidare upplysa, hur de i samband med
denna fråga tillsatta 1917 års ersättningssakkunnige skilt sig från
sin uppgift, huruvida de genom detta ökade antalet arbetslösa blivit
gottgjorda, ty det bör väl finnas en viss likhet inför lagen;
vidare hur de sakkunniga och herr statsrådet tänkt sig ersättning
till minuthandlare, som härigenom vållas förfång, ävenså om socialstyrelsens
och kommerskollegii framställningar i ärendet blivit
beaktade. Allt detta är frågor av intresse vida utöver den krets,
som alldeles direkt beröras av dessa ekonomiska spörsmål.»

Efter att ha återgivit nu citerade yttranden från januari av
herr Lithander, framhåller interpellanten, att han icke då erhöll
något svar från min sida, samt att frågan ej heller senare varit
föremål för behandling inom riksdagen.

Interpellanten anför vidare, att jag yttrat mig i första kammaren
på förmiddagen den 16 januari vid behandlingen av samma
fråga. Ur detta mitt yttrande återgiver herr Lithandt-r följande:

»Sedan jag tillträdde mitt ämbete såsom finansminister, har
denna fråga icke varit uppe till behandling inom regeringen. Den
uppgörelse, som är träffad mellan å ena sidan spritcentralen och å
andra sidan enskilda vinfirmor, är uppgjord utan regeringens direkta
medverkan, men jag får säga, att jag i rak strid motklen nämnde
ärade talaren alls icke finner det vara något ledsamt, att hela denna
fråga kommit in under och behandlats av ett organ, i all synnerhet
som statsverket genom det sätt, varpå detta organ är bildat och
fungerar bär att påräkna de miljoninkomster, som denna rörelse
skall giva därigenom, att bolagen ha försäkrat sig vara nöjda med

Onsdagen den 11 juni.

25 3*r OS.

7 % ränta på nedlagt kapital ock alla övriga inkomster på grund
av bolagens bestämmelser komma att tillfalla statsverket.»

Herr Lithander anser härav framgå, att, även om ingen direkt
medverkan genom regeringshandling skett, jag dock icke ogärna
sett den utveckling sakerna tagit, och anför härefter till sist:

»Sålunda skapas emellertid statsinkomster utan regeringens
eller riksdagens medverkan, och i strid mot grundlagens föreskrift
att svenska folket skall sig själv beskatta överlämnas åt ett enskilt
bolag att avgöra storleken av den tribut, som avfordras enskilda
svenska medborgare.

Vidare har riksdagen ej prövat ersättningsfrågan till de personer,
som genom denna monopolisering blivit berövade sina försälj
ningsmöjligketer.x

Såsom av det nu lämnade referatet framgår, innebär interpellantens
framställning i sak ett återupprepande av vad han i ämnet
anfört vid remissdebatten. Utöver det kortfattade meddelande, jag
lämnade i första kammaren under denna debatt, om den befattning,
jag tagit med ifrågavarande spörsmål, ansåg jag mig då icke
ha anledning att närmare ingå på ämnet. Interpellantens önskan
om en mera uttömmande framställning skall jag i stället nu söka
tillmötesgå.

Herr Lithander har i sitt numera återupprepade yttrande om
förhållandena iuom vin- och sprithandeln framställt allvarliga anmärkningar
mot statsmyndigheternas ställning i saken och särskilt
mot det ämbetsverk, som närmast har att tillvarataga de allmänna
intressena på förevarande område, nämligen kontrollstyrelsen.

Jag har i anledning därav anmodat chefen för kontrollstyrelsen
att avgiva det yttrande, vartill innehållet i interpellationen
kunde giva anledning.

Kontrollstyrelsens chef framhåller till en början i sitt yttrande,
att åtskilliga av de frågor, som herr Lithander framställer, blivit
vid flera tillfällen utförligt besvarade och erinrar om, att herr
Lithander redan våren 1917 fått del av en utförlig redogörelse för
hithörande spörsmål inför dåvarande finansministern, vilket för
övrigt blivit offentligt konstaterat i en bilaga till bevillningsutskottets
betänkande nr 47 år 1918.

»Herr Lithander väckte vidare, anför sedan kontrollstyrelsens
chef, vid 1918 års riksdag en motion nr 137, vars huvudsyfte väsentligen
sammanfaller med den nu ifrågavarande interpellationen
— i båda angriper herr Lithander den trustifiering, som under de
senaste åren ägt rum beträffande partihandeln med spritdrycker
och viner. I sitt betänkande nr 47 ställde sig emellertid bevillningsutskottet
fullständigt avvisande mot herr Lithanders förslag.
Med stöd av ett till betänkandet fogat yttrande av kontrollstyrelsen
ansåg sig utskottet böra uttala, att herr Lithanders framställning
i övervägande grad vore överdriven och vilade på missuppfattning.
Utskottet ansåg det icke vara möjligt att förhindra den
koncentration, som äger rum på vin- och spirituosahandelns om -

Svar å
interpellation.
(Forts.)

Nr 68.

Onsdagen den 11 juni.

r Svar å
interpellation.
(Korts.)

rade, och utskottet var ej heller övertygat om,, att det vore lämpligt
eller önskvärt, att några hinder lades i vägen för den utveckling,
som faktiskt ägde rum. En minoritet inom utskottet ställde
sig i sak på samma ståndpunkt och uttalade, dels att, såvitt något
obehörigt tvång ej utövades gentemot de enskilda handlandena, det
ej i och för sig vore något att anmärka mot koncentrationen, dels
att erfarenheten ej heller visat, att några verkliga olägenheter vore
förknippade med en sådan koncentration, dels ock att, om förväntningarna
beträffande tillgodoseendet av den konsumerande allmänhetens
berättigade anspråk icke bleve uppfyllda, kontrollstyrelsen
skulle åvägabringa erforderlig rättelse, bland annat, genom att
lämna nya medgivande till partihandel. Andra kammaren biföll
utskottets förslag, under det första kammaren antog den motivering
för avslag å motionen, som minoriteten påyrkat. Tilläggas bör,
att, enligt vad bevillningsutskottets betänkande giver vid handen,
herr Litkander deltagit i behandlingen av ärendet. Erinras må
ock, att utskottet i sin motivering återgivit ett offentliggjort utdrag
ur statsrådsprotokollet den 31 december 1917, varav inhämtades,
biand annat, att dåvarande statsrådet och chefen för finansdepartementet
lämnat särskilda sakkunnige för ersättningsfrågor,
som stode i samband med rusdrycksförsäljningsförordningens genomförande,
i uppdrag att undersöka, huruvida möjlighet förefunnes
för frivillig överenskommelse mellan vin- och spritcentralen och
övriga återstående enskilda vin- och spirituosahandlande, om förvärvande
av nämnda firmors lager m. m. och övertagande av deras
personal, allt för det nämnda bolagets räkning.)

Härefter yttrar chefen för kontrollstyrelsen i den till mig ingivna
skrivelsen:

»Såsom framgår av vad jag ovan anf#rt, har sålunda trustifieringen
av partihandeln med spritdrycker och vin varit föremål
för noggrant övervägande såväl frän Kungl. Maj:ts som riksdagens
sida, och jag har därvid dock icke omnämnt det förhållande, som
väl även för herr Lithander torde vara bekant, nämligen att år
1917, då det egentliga grundläggandet av den nuvarande trusten
för partihandel med spritdrycker och vin utfördes, detta ägde rum
med den dåvarande finansministerns medgivande.

Inför dessa fakta torde vad herr Lithander anfört om »eu
monopolisering, varom vi icke hört ett enda ord från regeringshåll»
eller om att den fria partihandeln försatts ur funktion »utan
att riksdagen tillfrågats och utan att den vetat om det» med mera
dylikt, vara reducerat till sina rätta proportioner. Den som tagit
del av förlidet års bevillningsutskotts nyss omnämnda betänkande
nr 47, torde kunna instämma med utskottet, att herr Lithanders
framställning vilar på missuppfattning, då herr Lithander påstår,
att kontrollstyrelsen och dess pris- och inköpsnämnd utövat någon
press på näringsidkare i syfte att förmå dem att sälja sina affärer
till aktiebolaget vin- och spritcentralen. Enligt vad bolagets verkställande
direktör för mig uppgivit har ej heller bolaget utövat
någon påtryckning; -enligt av bolaget tillämpad kutym har initia -

O ii sd iige ii den 11 juni.

27 Sr GS.

tivet till försäljning alltid måst tagas av den säljande parten.
Vad herr Lithander anfört om tvång, påtryckning och dylikt torde
därför ej vara med verkligheten överensstämmande.

Herr Lithander synes hysa den uppfattningen, att partihandeln
med rusdrycker skulle vara fri. Ej heller detta är riktigt. Enligt
rusdrycksförsäljningsförordningen äro alla partihandlare, som icke
äro tillverkare av rusdrycker eller innehavare av reningsverk, koncessionerade.
Då kontrollstyrelsen har att bevilja tillstånd till
partihandel, har kontrollstyrelsen givetvis att tillse, om det föreligger
ett behov av partihandlare utöver dem, som redan finnas.
Tilläggas bör, att, enligt vad till kontrollstyrelsen inkomna ansökningar
om rättighet till partihandel giva vid handen, aktiebolaget
Vin- och spritcentralen uppköpt alla de enskilda partihandelsaffärer,
som med hänsyn till sin tidigare rörelse kunnat komma i fråga
till erhållande av partihandel. Det som herr Lithander förutsätter,
liämligen att partihandlarna skola »återbördas sitt lagenliga näringsfång
medelst regeringens bistånd» kan således icke äga rum; de
torde nämligen icke kunna »återbördas» vad de redan frivilligt och
affärsmässigt försålt. Vad särskilt beträffar agenterna i spritdrycker
och viner, vill jag allenast erinra om innehållet av 7 § i
rusdrycksförsäljningsförordningen, i följd varav agentverksamhet
hos andra än återförsäljare torde vara utesluten. Någon inskränkning
i agenternas rätt att sälja till återförsäljare lärer däremot
icke föreligga.

Vidkommande herr Lithanders påstående att monopolet, varmed
herr Lithander torde avse aktiebolaget Vin- och spritcentralen,
skulle pålägga de inköp, som enskilda svenska medborgare verkställt
i utlandet av viner, ett godtyckligt tillägg av 20 %, torde
jämväl detta vara beroende på missuppfattning. Det verkliga förhållandet
torde vara, att bolaget utlovat bemedling åt de enskilda
personer, som vilja anlita bolaget, att införa de av dessa personer
i utlandet inköpta vinerna och såsom ersättning härför tager en
avgift av 3 % k fakturan. Det finnes intet tvång för någon enskild
att anlita bolaget, och det är icke fråga om någon beskattning.
Någon konflikt med »utländska traktater» lärer en dylik enskild
affärstransaktion näppeligen åstadkomma.

Vad så till sist vidkommer frågan om ersättning till dem, som
uti sin näring beröras av rusdrycksförsäljningsförordningen, torde
denna fråga ännu få anses vara beroende på Kungl. 3Iaj:ts prövning.
^ Att frågan är av beskaffenhet att böra föreläggas riksdagen,
framgår bland annat därav, att riksdagen i sin skrivelse nr 212
den 1 juli 1917 därom gjort anhållan. Emellertid är ämnet av den
vidlyftiga och även tilldels ovissa natur, att proposition icke kunnat
föreläggas årets riksdag. Enligt vad som framgår av mig föreliggande
upplysningar, kunna ersättningsfrågorna för vin- och
spirituosahandlare och deras personal, för agenter och handelsresande
samt för innnehavare av äldre vin- och ölutskänkningsrättigheter
emellertid anses vara i stort sett lösta. Såsom jag
förut nämnt, äro alla vin- och spirituosahandlare, som kunna

Svar å
interpellation.
(Forts.)

Nr 68. 28

Onsdagen den 11 juni.

Svar å komma i fråga, inköpta av aktiebolaget Vin- och spritcentralen.
interpellation, j köpeavtalet bär aktiebolaget förbundit sig att sörja för dessa
1''0rts''1 handlandes personal; frågorna om ersättning till personalen behandlas
av en särskild nämnd. Ersättningarna till innehavare av
äldre vin- och ölrättigheter har reglerats genom Kungl. Maj:ts beslut
den 14 februari 1919, varigenom i ersättning till dessa personer
för år räknat utgår ett belopp av 43,830 kronor.

Frågan om ersättning till andra grupper av näringsidkare än
de bär ovan nämnda torde ej förrän ytterligare erfarenhet vunnits,
kunna upptagas till prövning.»

Med den av mig nu i väsentliga delar återgivna skrivelsen
har kontrollstyrelsens chef vidare till mig överlämnat en av aktiebolaget
Vin- och spritcentralen på anmodan avgiven promemoria.
Denna torde jag nu få återgiva i dess helhet. Den lyder sålunda

»1. Vin- och spritcentralens inlösnings fö rf ar a ndc.

Vid tillsättandet den 31 december 1917 av särskilda sakkunniga
för att verkställa den utredning i vissa ersättningsfrågor, varom

1917 års riksdag anhållit med anledning av antagandet av ny rusdryckslagstiftning,
uttalade chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet
den farhågan, att den nya försäljningsförordningen
i sin tillämpning kunde komma att bereda åtskilliga svårigheter
på grund av den för enskilda firmor kvarstående rätten till idkande
av partihandel. Då en konflikt mellan det allmännas intressen
och det enskilda förvärvsintresset här näppeligen kunde
undvikas, hade finansministern under övervägande ett förslag om
en sådan organisation av partihandeln, att jämväl denna komme
att handhavas av organ, som i sitt förhållande till det allmänna
mer eller mindre bleve jämnställda med detaljhandelsbolagen.
Sedan det nu visat sig, att ett stort bolag, aktiebolaget Vin- och
spritcentralen, som vid nämnda tidpunkt representerade en betydande
del av reningsverksainheten och övriga partihandeln av
vin och spirituösa inom riket, redan vore bildat och att ledningen
och avkastningen av detsamma erbjudits statsmakterna, meddelade
finansministern nyssnämnda sakkunniga särskilt uppdrag att jämväl
undersöka, huruvida möjlighet förefunnes för uppnående av
framtida överenskommelse mellan aktiebolaget Vin- och spritcentralen
samt sådana handlande och firmor, vilka åsyftats i 98 § av
försäljningsförordningen, om förvärvande av nämnda firmors lager
m. in. och övertagandet av deras personal, allt för nämnda bolags
räkning.

Med anledning härav meddelade sakkunniga i sitt den 14 maj

1918 avgivna utlåtande i ämnet, att de hos Vin- och spritcentralens
ledning inhämtat, att detta företag eller de av detta bolag
kontrollerade firmorna vid denna tid med sig införlivat dels samtliga
reningsverk inom riket, dels ock vin- och spirituosahandelsfirmor
representerande den allra största delen av dittills varande
omsättning inom branschen. Vidare meddelade de sakkunnige att
de frän Vin- och spritcentralen mottagit tvenne skrivelser, vari

29 Nr 68.

Onsdagen den 11 juni.

bolaget dels förklarat sig villigt att verkställa inlösen av samtliga
da ännu inom riket verksamma vin- samt vin- och spirituosaliandeisfirmor
enligt i huvudsak analoga grunder som dem, vilka
tillämpats vid de hittills skedda inköpen av motsvarande art varvid
särskilt framställts vissa minimivillkor, som bolaget i ''vane
fall vore berett att bjuda, dels ock erbjudit sig att beträffande de
^rundel, som komme att gälla för saväl övertagandet som anställandet
av inlösta firmornas personal som för ersättning till sådana
hos andra firmor inom branschen anställda personer ävensom de
handelsresande i viner, agenter och deras personal, vilka med 1919
ars ingång eventuellt bleve utan anställning, låta sitt beslut inom
skäliga gränser bestämmas av vissa av Kungl. Makt särskilt för
ändamalet utsedda opartiska personers votum.

De sakkunniga anmälde slutligen, att, sedan de tagit ingående
de! av de villkor, på vilka dittills varande övertagande från Viuoch
spritcentralens sida av ifrågakommande firmor och deras per i

/kött, och därvid kommit till den allmänna uppfattningen
att befogade erinringar icke kunde göras mot innehållet av nämnda
överenskommelse samt Vin- och spritcentralen dessutom förklarat
sig beredd att vid underhandling om övertagandet av ännu oinlösta
farmor ej tillämpa mindre gynnsamma grunder samt särskilt bundit
sig vid vissa preciserade miniinivilikor, de sakkunniga funno
slu kunna uttala, att eventuellt senare inlösningsanspråk
tran företagens sida gent emot statsverket knappast kunde förväntas
bil prövade efter för företagen fördelaktigare grunder.

bedan detta utlåtande avgivits, har Vin- och spritcentralen
tortsatt sin lnlösningsverksamhet enligt samma grunder, och är
situationen för dagen den, att så gott som samtliga de vinhandelsti
r in or, vilka bedrivit verksamhet i riket vid utgången av år 1918,
och deras personal numera blivit föremål för här berörda inlösnings-
och ersättningsförfarande. De firmor, med vilka för da^en
ännu icke uppgörelse träffats, äro, så vitt kännedom om delas
förekomst kunnat vinnas, allenast fyra och pågå med samtliga
dessa underhandlingar, vilka inom kort torde leda till definitivt
resultat.

, ägentfirmorna och de enskilda agenterna för utländska

hus beträffar, så har det visat sig, att ett stort antal av dessa
torttarande med fördel kunna bedriva sin verksamhet och icke i
något hänseende härvid hindras av den nya lagstiftningen. De
farmor av detta slag, vilka emellertid så önskat, ha efter°hänvändetse
till Vin- och spritcentralen blivit föremål för inläsning och
ersättning, och är centralen i enlighet med sin till 1917 års ersättningssakkunniga
givna utfästelse alltjämt beredd att jämväl beträffande
farmor av detta slag verkställa denna inlösen och utgiva
den ersättning till innehavare och personal, om vilken överenskommelse
kan träffas.

bill ytterligare bedömande av skäligheten av de inlösnings,
er ersättningssummor, som till vinhandels- och agentfirmor sålunda
utgivits, tillåter sig Vin- och spritcentralen utom till ovan

Svar å

interpellation.
(Forts.)

Nr 68. BO

Svar a
interpellation.

(Fort».)

Onsdagen den 11 juni.

återgivna yttrande av 1017 års ersättningsakkuniga hänvisa jämväl
till ett senare uttalande från samma sakkunniga.^ I underdånigt
utlåtande den 31 sistlidne januari pa grund av nådig remiss
å kommerskollegiets och socialstyrelsens gemensamma utlåtande
över det av de sakkunniga den 14 maj 1918 avgivna, här ovan
åberopade betänkandet uttala nämligen de sakkunniga, att de efter
frågans prövning kommit till den bestämda uppfattningen, att den
för alla parter, statens såväl som enskilda, gynnsammaste lösningen
av hela det här föreliggande ersättningsspörsmålet vore ett framgående
på den av finansministern anvisade vägen i den tillämpning
den genom Vin- och spritcentralens inlösnings- och ersättningsförfarande
erhållit. Gent emot de bada ämbetsverkens uttalade
åsikt därom, att frågan om ersättning från statens sida för innehavare
av näringsverksamhet måste bedömas ur helt olikartade
synpunkter än frågan om rimligheten i de villkor, under vilka
ett ekonomiskt starkt företag söker slå under sig ett konkurrerande
företag, framhålla de sakkunniga i samma utlåtande, att, då .de
uttryckligen förklarat sig hava undersökt de villkor, på vilka Vinoch
spritcentralen inlöst ifrågavarande firmor, en dylik prövning
givetvis tagit hänsyn bland annat just till den synpunkt, som av
ämbetsverken framhållits.

2. Provision och den enskilda importen.

Med avseende på den ersättning, som Vin- och spritcentralen
tillgodogör sig vid import för de enskildas räkning för av dem i
utlandet inköpta varupartier, tillåter sig bolaget meddela, att denna
beräknas med 3 % å varans fakturavärde. Denna ersättning, vaken
icke fullt täcker ens bolagets egna, speditionskostnader för denna
gren av rörelsen, torde sålunda icke kunna ur någon synpunkt
betraktas såsom oskälig.»

Med de nu kammaren meddelade aktstycken torde herr liithandeis
anmärkningar till väsentliga delar redan vara ställda i vederbörlig
belysning. Då det emellertid, även frånsett angelägenheten av
att interpellantens spörsmål bliva på ett uttömmande sätt behandlade,
kan vara ur olika synpunkter av vikt att full klarhet åstadkommes
över hur det nuvarande läget på vin- och spritmarknaden
tillkommit, anser jag mig böra lämna en sammanfattande redogörelse
för de sista årens utveckling på området. Det skall därav
framgå, att företeelserna följts med intresserad uppmärksamhet av
vederbörande statsorgan, även där icke något direkt statsingripande
ifrågakomma.

Redan under den tid, då finansdepartementet förestods av
statsrådet Vennersten, närmare bestämt i slutet av år 1916, korn
frågan om en inlösning av de enskilda vin- och spirituosahandelsrättigheterna
upp till övervägande. Överdirektören /etheliu.g och
förste aktuarie!! Thulin erhöllo i början av december manad
1916 av dåvarande statsrådet och chefen för finansdepartementet
ett underhandsuppdrag att undersöka möjligheterna för utarbetanae
av ett nytt förslag till förordning avgående försäljning av alkohol -

31 Nr 68.

Onsdagen den 11 juni.

haltiga drycker m. m., varvid bland annat skulle utredas, huruvida Svar «
icke de enskilda vin- och spirituosahandelsrättigheterna skulle interpellation.
kunna erhålla en viss inlösningssumma i stället för en garanterad
övergångstid, såsom det föreslagits i propositionen nr 242 vid 1914
ars senare riksdag. Sedan Kungl. Makt genom beslut den 30
januari 1917 officiellt uppdragit åt Zethelius och Thulin »att på
grundvalen av den för 1914 års senare riksdag framlagda proposition
med förslag till förordning angående försäljning av alkoholhaltiga
drycker m. in. samt sedennera vunnen erfarenhet utarbeta och till
Kungl. . Maj:t inkomma med förslag till ny lagstiftning angående
försäljning av alkoholhaltiga drycker», uppdrogs åt direktören Ebbe
Wennerberg att verkställa undersökning, huruledes de enskilda
spirituosahandlandena ställde sig till frågan om en inlösning. Härvid
visade det sig att åtskilliga av dessa handlande ställde sig
gynnsamt till det ifrågasatta inlösningsförfarandet och avgåvo för"
klaringar att de accepterade detsamma (samtliga handlande i Karlskrona,
samt en majoritet bland handlandena i Stockholm och Göteborg).
I början av mars hade förhandlingarna fortskridit så långt,
att det ansågs erforderligt att framlägga resultatet av desamma
för finansministern för att inhämta hans mening. Emellertid mellankom
ministerkrisen, varigenom förhandlingarna fingo undanskjutas,
feedan riksdagen i maj månad antagit förordningen angående försäljning
av rusdrycker, avbrötos förhandlingarna, och, då förordningen
promulgerats i svensk författningssamling, återkallades
uppdraget^ till Zethelius och Thulin.

Jag får härnäst, nämna vissa av aktiebolaget Stockholmssystemet
vidtagna inlösningsåtgärder.

. Under sin verksamhet har Aktiebolaget Stockholmssystemet
indragit några spirituosaaffärer i anledning av innehavarens död,
nämligen Hugo Adamssons vin handel, Weslienska vinaffären, Dahlheim
& Engström, och K. A. Nydahls vinhandel. Av annan anledning
har bolaget icke utlämnat rättighet till A.-U. Gustaf Gummesson,
. Lindquister & C:o, Modins vinhandel och Ahlbom & C:o. I
åtskilliga fall har frivillig överenskommelse träffats med innehavaren
om nedläggande av en spirituosautminuteringsrättighet,
mot det att Stockholmssystemet övertagit varulager, hyreskontrakt,
inventarier och personal. Dessa firmor äro: Emil Eklunds vinhantlel,
Stockholms vinhandelsaktiebolag, Knut Höök, Reukner &

Björk, Tvselius & C:o, John Högstedt, Carl Wallin, J. L. Lundberg,
Didnk Engström, Fredrik Blomberg, F. Haglind & C:o,

Leffler & C:o, Lindstedt & C:o, Gustaf Wahlström & C:o samt Vinimportaktiebolaget.
Sammanlagda antalet av Stockholmssystemet
indragna eller övertagna privata spirituosaaffärer utgör alltså 23
stycken.

I slutet av ar 1910 slog emellertid Stockholmssystemet in på
annan väg. Sedan den ene av innehavarna av firman J. 1). Grönstedt
& C:o under sommaren 1916 avlidit, uppkom frågan huruledes
det skulle forfaras med denna rättighet, och föreslog Stockholm
ssystemets direktör i en B. M. till bolagets styrelse, att ett

Nr 68. 32

Onsdagen den 11 juni.

Svar å aktiebolag borde bildas, som utlöste innehavarna och övertoge firman.
interpellation, j anledning härav avslöts ett avtal mellan den kvarlevande inne(Forts.
l havaren i firman och kassadirektören i Stockholmssystemet, enligt
vilket avtal köparen övertog varulagret till fakturapris plus omkostnader,
inventarier till anskaffningspris med avdrag för slitage,
utestående fordringar i den mån de voro säkra, samt bokförda
skulder. Köparen skulle såsom good-will erlägga till den kvarlevande
innehavaren 115,000 kronor. Köpeavtalet överläts på ett
under bildning varande aktiebolag, Aktiebolaget J. D. Grönstedt

6 C:o, enligt vars nu gällande bolagsordning följande bestämmelser
gälla:

1) aktiekapitalet är lägst 450,000, högst 1,350,000 kronor, och
aktierna lyda å 1,000 kronor;

2) aktierna utgöra dels stamaktier, dels preferensaktier;

3) preferensaktierna, som skola kunna utgivas till högst 1
miljon kronor skola framför stamaktierna medföra företrädesrätt
till årlig utdelning av vinsten intill 7 % ävensom rätt att, därest
sådan utdelning under ett eller flera år ej kunnat lämnas, av följande
års vinst bekomma vad däri brustit, innan utdelning av
stamaktierna må äga rum; därutöver medföra preferensaktierna
icke rätt till utdelning av vinsten;

4) preferensaktie berättigar till en röst, stamaktie till fem
röster;

5) bolaget äger inlösa preferensaktier enligt bolagsstämmas
bestämmande;

6) vid bolagsstämma må envar röstberättigad rösta för fulla
antalet av honom ägande aktier utan reduktion i det antal röster,
vartill dessa aktier berättiga.

Aktiekapitalet i bolaget utgjorde ursprungligen 100,000 kronor
stamaktier, tecknade av StocKholmssystemet, och 250,000 kronor
preferensaktier, varav Stockholmssystemet tecknade 50,000
kronor och enskilda 200,000 kronor. Sedan aktiebolaget Grönstedt
förvärvat vinhandelsfirmorna Löfberg & C:o och Forsgren & Wilcken
m. fl. ökades aktiekapitalet till 900,000 kronor, varav Stockhoimssystemet
tecknade ytterligare 100,000 kronor stamaktier. Stockholmssystemet
innehar alltså 200,000 kronor stam- och 50,000 kronor
preferensaktier hos aktiebolaget J. D. Grönstedt & C:o.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen innehar Stockholmssystemet
majoritet i aktiebolaget J. D. Grönstedt & C:o, tillsätter
på grund härav dess styrelse, revisorer m. m. och erhåller
hela den vinst, som uppstår, sedan preferensaktieägarna bekommit

7 % utdelning.

Aktiebolaget J. D. Grönstedt omfattar för närvarande följande
sju förutvarande enskilda spirituösa- och vinaffärer, nämligen
Grönstedt & C:o, Löfberg & C:o, aktiebolaget Forsgren &
AVilcken, Carl Rabén, Carl Aspenberg, aktiebolaget Helleberg &
C:o samt C. A. Wising.

I mars månad 1917 träffades avtal med Karlshamns punschfabriksaktiebolag
om inköp av detta bolags rörelse och fastigheter

Onsdagen den 11 juni.

för ett särskilt aktiebolags räkning. Detta aktiebolag bildades på
samma sätt som aktiebolaget J. D. Grönstedt & C:o, d. v. s. Stockholmssystemet
tecknade stamaktiekapitalet 50,000 kronor och enskilda
personer preferensaktiekapitalet å 550,000 kronor. Bestämmelserna
om stam- och preferensaktierna äro desamma som gälla
för aktiebolaget J. D. Grönstedt & C:o med undantag av att 1
stamaktie medför 20 röster.

Good-will till det inköpta bolaget uppgick till 395,000 kronor
(recepter, varumärken och affärsrörelse). Dessutom erlades för
fastigheter och inventarier 205,000 kronor. Härtill kommo värdena
för förbrukningsartiklar och lager.

Sedan under sensommaren 1917 Karlshamns punschfabriksaktiebolag
inköpt firman J. N. von Bergen & Son för 450,000
kronor, ökades bolagets preferensaktiekapital med 300,000 kronor.

I början av juli 1917 inköptes för ett nytt aktiebolag den av
firman J. Cederlund i Stockholm bedrivna vin- och spirituösahandelsrörelsen.
Såsom ersättning erlades i good-will 650,000 kronor.
Vidare övertogs inventarier till ett pris av 50,000 kronor
samt förbrukningsartiklar och varulager i allmänhet till fakturapris
med tillägg i vissa fall för omkostnader jämte 25 %.

För det nya aktiebolaget, A.-B. J. Cederlunds eftr., gälla
samma bestämmelser som för A. B. Grönstedt & C:o. Aktiekapitalet
utgöres av 100,000 kronor stamaktier, tecknade av Stockholmssystemet,
och 600,000 kronor preferensaktier tecknade av enskilda.

A.-B. J. Cederlunds eftr. omfattar tre förutvarande enskilda
firmor nämligen firman ,J. Cederlunds Söner, A.-B. Carlssons vinhandelsaktiebolag
samt vinhandels- A.-B. Bengtsson & C:o.

Frågan om sammanslagning i ännu större skala inom sprirituosabranschen
blev aktuell mot mitten av år 1917. En av direktören
för kontrollstyrelsens pris- och inköpsnämnd Wennerberg till
Kontrollstyrelsens chef ingiven P. H. om inlösen av de privata
spirituosarättigheterna överlämnades till dåvarande chefen för
finansdepartementet, som inhämtade yttrande av kontrollstyrelsens
chef och kontrollrådet däröver. Jag skall ur den föreliggande
samlingen av aktstycken relatera följande om uppfattningen inom
kontrollrådet.

Inom kontrollrådet gjorde sig två meningar gällande, den
ena omfattad av herrar Bergqvist, Bratt och Hedenlund. den andra
av herrar Kvarnzelius och Bernhard Eriksson.

De förstnämnda ledamöterna tillstyrkte det ifrågasatta avvecklingsförfarandet.
Därmed vunnes en anordning, så att dels
nödig kontroll vunnes över varornas användning för lagligt ändamål
liksom ock över deras härkomst och beskaffenhet samt vidare
behandling inom landet, dels svårigheter av ekonomisk natur avlägsnades
eller förekommes. En svårlöst ersättningsfråga skulle
också vinna en tillfredsställande lösning, utan att staten ekonomiskt
betungades. Genom direkt ombildning och sammanslagning
av bestående firmor skulle den största utsikt föreligga att på

Andra hammarens protokoll 1910. Nr 68. 3

Sr 8*.

Svar d
interpellation.
(Forts.''

Nr 68. 34

Onsdagen den 11 juni.

Svar ä bästa sätt tillvarataga såväl statens som den hos dessa firmor aninterpellation.
ställda personalens intressen.

(Forte.) Herrar Kvarnzelius och Bernhard Eriksson anförde, att en er sättning,

som i början av år 1917 ansågs vid frivillig överlåtelse
rimlig, och som en del vinhandlare förklarat sig godtaga, måste,
sedan den nya lagstiftningen kommit till stånd, anses orimlig. 1
den mån och* i de fäll ersättning kunde vara berättigad borde desamma
utgå i blygsammare omfattning. Allvarliga betänkligheter
kunde anföras mot att under Kung!. Maj:ts och kontrollstyrelsens
direkta eller indirekta medverkan ersättningsfrågan ordnades
Titan riksdagens hörande. Därest det ifrågasatta inlösningsförfarandet
förordades, vore det nödvändigt, att det eller de bolag,
som bildades, finge i bolagsordningen infört klara bestämmelser,
som garanterade att aktieägarna icke erhölle mer än en begränsad
ränta å aktiekapitalet, att vid bolags upphörande alla tillgångar
utöver aktiekapital och ränta tillfölle statsverket, liksom ock årligen
uppkommen vinst utöver den fixerade räntan årligen skulle
ingå till statsverket, sedan nödiga avsättningar till fonder ägt
rum, att inga oskäliga löner eller höga administrationsomkostnader
tillätes, samt att kontrollstyrelsen finge befogenhet att öva kontroll
över verksamheten så att inga enskilda av de .samma direkt
eller indirekt kunde förskaffa sig oberättigade fördelar.

I juli månad 1917 uppdrog statsrådet Carleson åt doktor Bratt
och direktör Wennerberg att träda i förhandling med Reymersholms
gamla spritförädlingsaktiebolag om inköp av detta bolags
affärsrörelser. Erinras må att doktor Bratt tillsammans med herrar
Kvarnzelius och Bernhard Eriksson tidigare innehaft uppdrag av
statsrådet Vennersten att förhandla med nyssnämnda bolag, men
att dessa förhandlingar icke lett till något resultat.

I början av augusti träffades under statsrådet Carlesons medverkan
ett preliminärt avtal mellan å ena sidan Reymersholms
gamla spritförädlingsaktiebolag — som strax dessförinnan inköpt
A.-B. O. P. Andersson & son i Göteborg och Neumanns spritfabriksaktiebolag
i Kristianstad — och å den andra doktor Bratt,
såsom representant för ett tillämnat nytt bolag, benämnt aktiebolaget
spritcentralen, om överlåtande till centralen av den spritför
ädlings- och spritförsäljningsrörelse, som Reymersholm dels övertagit
från A.-B. O. P. Andersson & Son samt Neumanns spritfabriksaktiebolag
dels själv bedrivit vid sina fabriker å Reymersholm samt i
Åhus, Ödåkra, Göteborg, Hjo och Karlshamn, samt om försäljande
av fabriksfastigheterna med därtill hörande maskiner, apparater,
cisterner, inventarier m. m. allt för 12,458,868 kronor. Utöver

denna köpeskilling skulle centralen betala:

för andel i Ödåkra elektricitetsförening.......kr. 800

ersättning till vissa tjänstemän och arbetare . . . . » 115,500

för befrielse från pensionsskyldighet, som åligger

Reymersholm..................=> 300,000

O. P. Anderssons nederlagsfastighet i Göteborg ...» 165,000

Skånska spritförädlingsaktiebolaget.........» 700,000

Kronor 1,281,300

Onsdagen den 11 juni.

35 > r «S.

Hela köpesumman betingade alltså 13,740,168 kronor. Härtill
kommo kostnaderna för övertagande av Reymersholms förbrukningsartiklar
och varulager. Köpeavtalet blev definitivt den 21 augusti
1917.

I en till statsrådet och chefen för finansdepartementet ställd,
den 15 augusti 1917 dagtecknad skrivelse lämnade Stockholmssystemet
meddelande om sin hittillsvarande verksamhet i fråga
om inlösen av vin- och spirituosahandelsrättigheter samt beträffande
köpeavtalet med Reymersholm, och förklarade sig Stnckholmssvstemet
hava för avsikt att icke frånhända sig stamaktierna i A.-B.
Grönstedt & C:o, Karlshamns punschfabriks A.-B., A.-B. J. Cederlunds
eftr. eller A.-B. vin- och spritcentralen. Stockholmssystemets
styrelse förklarade sig villiga antingen att, när så påfördrades,
överlämna samtliga ifrågavarande stamaktier till statsverket till
parikurs, eller det pris, som bolaget erlagt, eller ock att, därest
tillstånd därtill meddelades, under enahanda villkor i samband
med inlevererandet av bolagets vinst och såsom vinstmedel överlämna
aktierna ifråga.

Hev 17 september 1917 inlämnades till registrering stiftelseurkund
för A.-B. vin- och spritcentralen, med bestämmmelser analoga
med dem, som gällde för A.-B. J. 1). Grönstedt. Stamaktierna
tecknades av Stockholmssystemet till ett belopp av 225.000
kronor och preferensaktierna till ett belopp av 11,000,000 kronor
av enskilda. Varje stamaktie medför 50 röster.

I en den 1 augusti 1917 dagtecknad skrivelse till doktor Bratt
tillstyrkte statsrådet Carleson, att doktor Bratt och direktör Wennerberg
måtte fortsätta med uppköp och ombildning av ännu icke inlösta
vinaffärer, varvid noga borde tillses, att köpevillkoren icke i
för statsintresset ogynnsam riktning nämnvärt avveke från de villkor,
på vilka en del firmor enligt lämnad uppgift i sin tur blivit
inlösta av A.-B. J. D. Grönstedt och Karlshamns punschfabriks-A.-B.

Det sålunda genom bildandet av aktiebolaget Vin- och spriteentralen
iscensatta inlösningsförfarandet är numera praktiskt taget
fullbordat. Redan i slutet av år il 917 hade det fortskridit så långt,
att det nya faktiska läget inom spritmarknaden kunde tagas till utgångspunkt
vid meddelandet av direktiven för de ersättningsakkunniga,
vilka tillkallades den 31 december 1917 av min närmaste företrädare
i ämbetet. Såsom redan relaterats i den av mig föredragna
promemorian av Vin- och spritcentralen, anvisades nämligen åt sakkunniga,
vid prövningen av partihandelns ersättningsfrågor att undersöka,
huruvida överenskommelse kunde ske mellan Vin- och spritoentralen
och kvarstående innehavare, av (partihandelsrättigheter.

På grund av de antydningar, som interpellanten gjort därom,
att något slags hemlighetsmakeri förekommit från vederböra.ndes sida
i dessa angelägenheter, ser jag mig nödsakad att föredraga en del
av min företrädares yttrande till statsrådsprotokollet i detta ärende.

Enligt offentliggjort utdrag av protokollet över finansärenden
den 31 december 1917 bär statsrådet och chefen för finansdepartementet
— samtidigt som han anmälde, att han utsett särskilda sak -

.SYor a
i nterpeUation
(Forte.)

Nr 68, 36

Onsdagen den 11 juni.

Svar å
interpellation.
(Forte.)

kunniga för verkställande av utredning, i vad mån ersättning borde
utgå till dem, som berördes av [genomförandet av den nya rusdrycksförsäljningslagstiftningen
— velat fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet
på vikten därav, att frågan om omorganisation av partihandeln
med viner och spritdrycker bleve föremål för närmare övervägande.
Dop a rtem ent es ohe fen yttrade fortsättningsvis:

»Enligt den nyantagna förordningen äga icke blott detaljhandelsbolagen
rätt att importera, lägra och förskära eller på annat sätt
behandla dylika drycker, jämväl enskilda kunna av kontrollstyrelsen
tillerkännas sådan s. k. partihandelsrätt, och enligt lagens 98:de
§ äga de handlande, som vid den nya lagens ikraftträdande äga att
till allmänheten försälja antingen brännvin och vin eller ock vin
utan samband med annan handel, efter anmälan hos kontrollstyrelsen,
rätt att under en tid av 3 år utan särskilt tillstånd idka partihandel.

[Såsom förhållandena under senare tid utvecklat sig, kommer
emellertid tillämpningen av författningen i denna del uppenbarligen
att medföra vissa svårigheter. Det torde även vara obestridligt, att
såväl ur nykterhetssympunkt som med hänsyn till det allmännas ekonomiska
intresse undvikande av privata mellanhänder vore önskvärt.
En intressekonflikt mellan det allmännas intresse och det enskilda
förvärvsintres.set torde här svårligen kunna undvikas. På grund
härav har jag under övervägande ett förslag om en sådan organiseringav
partihandeln, att jämväl denna komma att handhavas av organ,
som i sitt förhållande till det allmänna mer eller mindre bleve jämställt
med detaljhandelsbolagen.

f denna fråga hava den 18 augusti och den 5 december år 1917
till chefen för finansdepartementet inkommit skrivelser från aktiebolaget
Stockholmssystemets styrelse, av vilka följande i huvuddrag
inhämtas:

afl fyra aktiebolag på Stockholmssystemets initiativ nybildats,
nämligen Vin- och spritcentralen, J. D. Grönstedt & C:o, J. Cederlunds
Eftr. och Karlshamns punschfabriksaktiebolag;

<lf samtliga dessa bolag äro så bildade, att ägarne av stamaktierna
dels äga majoritet å bolagsstämman, dels ock äro berättigade
till all uppstånden vinst, sedan ägarne av preferensaktierna erhållit
en högsta utdelning intill 7 % å insatt kapital;

alt Vin- och sprit-centralen innehar samtliga stamaktier i de tre
övriga ibolagen, samt att aktiebolaget Stockholmssystemet innehar
stamaktierna i Vin- och spritcentralen. Det inbetalda aktiekapitalet
i samtliga bolagen uppgår till 13,725.000 kronor;

att de nämnda bolagen med sig införlivat dels reningsverk, vilka
hittills verkställt mer än 90 % av inom landet förekommande rening av
brännvin, dels och ett avsevärt antal av de vin- och spirituosahandelsfirmor,
vilka under år 1916 och 1917 försålt viner och spirituösa.
Tillsammans med de vinhandelsfiTmor, vilka av Stockholmssystemet
direkt övertagits, representera sålunda inlösta vinhandelsfirmor
mer än 60 % av hittillsvarande omsättning inom branschen;
och

alt Stockholmssystemets styrelse, under framhållande av de be -

Onsdagen den 11 juni.

37 » 68.

tydande fördelar, som på olika sätt ur det allmännas synpunkt vore
att vinna, erbjuder statsverket att inköpa stamaktierna i Vin- och spritcentralen
till parti eller ock, om tillstånd därtill lämnades, inleverera
aktierna i form av vinstmedel. Härigenom skulle statsverket få
hela ledningen av bolagen i sin hand och vara berättigat till desammas
avkastning.

Vid det förhållandet, att sålunda ett stort bolag, representerande
en betydande del av reningsverksamheten och övrig partihandel med
viner och sprituosa inom landet, redan är bildat, och att ledningen
och avkastningen av detsamma blivit erbjudna statsmakterna, synas
skäl föreligga, att åt de sakkunniga, som fått i uppdrag att undersöka,
huruvida och i vilken utsträckning ersättning bör tillerkännas
enskilda med anledning av den nya lagstiftningen rörande
försäljning av rusdrycker, jämväl bör lämnas uppdrag att undersöka,
huruvida möjlighet förefinnes för frivillig överenskommelse
mellan Vin- och spritcentralen och övriga återstående handlande
och firmor, vilka åsyftas i 98:de § av Kung], Maj:ts nådiga förordning
anslående försäljning av rusdrycker, om förvärvande av nämndi
firmors lager m. m. och övertagande av deras personal, allt för det
nämnda bolagets räkning. En dylik överenskommelse skulle nämligen
tvivelsutan utöva inflytande på_ de sakkunnigas uppgift i övrigt
och jämväl föranleda övervägande, huruvida viss ändring i den
nya lagstiftningen härav borde bliva en följd.

Skulle emellertid dylik överenskommelse ej kunna åvägabringas,
torde senare böra tagas under övervägande, huruvida åtgärder
av lagstiftningsnatur äro erforderliga för att på detta område av
rusdryckshandel)! tillgodose det allmännas intresse».

Detta offentliggörande av statsrådsprotokollet torde väl tillräckligt
ådagalägga, att från Kungl. Maj :ts sida icke förefunnits någon
som helst avsikt att hålla allmänheten i okunnighet om vad som
inom partihandeln försiggick och hur det av regeringen bedömdes.

Men därtill kommer nu, att hela denna av mig föredragna delen
av statsrådsprotokollet finnes; intagen i bevillningsutskottets betänkande
nr 47 vid förra årets riksdag i anledning av en motion utav
herr Lithander. Utskottet har därefter tillagt:

»Enligt vad utskottet inhämtat har sedermera under innevarande
år ytterligare ett antal vin- och spirituosahanddsfirmor inköpts av
aktiebolaget Vin- och spritcentralen eller av med detta samverkande
aktiebolag. Vidare torde numera samtliga reningsverk innehavas av
förstnämnda bolag».

Det är på grundvalen av vad sålunda inför riksdagen konstaterats
om den faktiska utvecklingen, som bevillningsutskottet sedan
uttalat, att utskottet icke vore övertygat om att det vore lämpligt
eller önskvärt, att några hinder lades i vägen för den utveckling,
som faktiskt ägde rum.

Härmed torde tillräcklig belysning ha lämnats åt interpellantens
uppgift därom, att i saken icke »hörts ett enda ord från regeringshåll»
och att »hela den fria partihandeln satts ur funktion
utan att riksdagen tillfrågats och utan att den vetat om det».

Svar å

interpellation.

(Forts.)

Jfr 88. Sb

Onsdagen den 11 juni.

Svar å
interpellation.
(Forts.)

Om ersättningsfrågans vidare behandling, i den mån den äger
samband med de av interpellanten berörda spörsmålen, kan jag fatta
mig kort.

Ersättningssakkunniga hava följt det direktiv, som meddelades
dom den 31 december 1917, vilket direktiv riksdagen fått del av och,
såvitt av bevillningsutskottets nyssnämnda betänkande framgår, lämnat
utan erinran. De sakkunniga hava, efter att ha tagit kännedom
om det genom Vin- och spritcentralens bildande uppkomna nya läget,
ansett, ersättningsfrågan avvecklad i fråga om de förutvarande numera
inlösta partihandelsrättigheterna.

Sakkunnigas betänkande har för yttrande remitterats till kommerskollegium
och socialstyrelsen, vilka ansett ny prövning böra
genom en centralkommission företagas. Sedan de sakkunniga däröver
beretts tillfälle att yttra sig, är frågan nu beroende på Kungl.
Maj:ts prövning.

För bedömandet av det sätt, på vilket inlösnings- och ersättningsförfarandet
av Vin- och spritcentralen ordnats, torde det för
kammaren vara av intresse att taga del av det uttalande, bolagets
revisorer nyligen gjort. Revisorer äro herrar Lund och Vikland,
Bernh. Eriksson och Kvarnzelius. Dessa uttala i saken följande:

»Vi hava tagit del av de vid styrelsens sammanträden förda
protokoll med tillhörande bilagor, ävensom samtliga kontrakt angående
av bolaget under räkenskapsåret inköpta reningsverk samt
vin- och spirituös ahandelsrörelser. Beträffande dessa inköp bemärka
vi, att inlösningsbeloppen i en del fall varit mycket höga och i varje
fall högre än dessa med all sannolikhet kunde tänkas hava blivit,
om inlösningen hade verkställts med statsmedel. Genom dessa bolagets
förvärv av reningsverksamheten samt av all partihandel med
viner och spirituösa hava emellertid ostridigt vunnits betydande fördelar.
Den nya lagstiftningens syfte att i största möjliga mån eliminera
de privata intressen, som varit förbundna med framställningen
och försäljningen av spritdrycker och viner, har tillgodosetts,
och möjligheten för allmänheten att erhålla salubjuden vara
under fullt lojal och hederlig benämning har betryggats.

Genom överlåtelsekontrakten med respektive vin- och spirituösahandlare
har bolaget i fråga om anställd personal i allmänhet förbundit
sig att gentemot denna åtaga sig samma moraliska förpliktelser,
som kunde anses påvila säljaren. Detta åtagande har styrelsen
fullgjort på så sätt, att personalen, så långt detta varit möjligt,
beretts'' fortsatt anställning, samt att övriga efter mycket noggrann
och individuell prövning genom ett av styrelsen tillsatt utskott erhållit
ersättning, som synes oss skälig och väl avvägd.»

Sedan jag lämnat denna redogörelse för utvecklingen på förevarande
område, vill jag i korthet ange min egen ställning till frågan.

Som kammaren torde finna av vad jag redan nämnt, är jag den
fjärde finansministern, som fått taga befattning med frågan om statens
ställning till partihandeln med vin och spritdrycker. Förutsättningarna
för den faktiska utveckling, som nu föreligger avslutad,
hava tillkommit före mitt tillträde till ämbetet. Jag önskar emellertid
härvid förklara, att jag delar mina närmaste företrädares

Onsdagen den 11 juni.

39 Är 68.

uppfattning om det önskvärda i partihandelns organiserande. För
fullföljande av nykterhetsreformen av år 1917 anser jag det vara
betydelsefullt och fördelaktigt, att särskilt genom Vin- och spritcentralens
tillkomst en koncentration skett inom branschen.

I>et framgår av vad jag nämnt, att garantier föreligga för att
de allmänna intressena skola bli vederbörligen tillvaratagna uti Vinoch
spritcentralens verksamhet. Riktigast torde det oaktat vara, att
riksdagen beredes tillfälle att pröva huruvida statsverkets kontrollerande
ställning till detta bolag bör, på annat sätt än nu sker,
komma till uttryck. Därvid bör riksdagen givetvis och fn tillfälle
att fatta beslut angående de frågor, som beröra partihandelns organisation.
Såvitt på mina åtgöranden kan bero, skola förberedelser
träffas för att hela frågan må kunna föreläggas nästa års riksdag.

Intill dess riksdagen tagit ställning till frågan om partihandelns
framtida organisation, bör det enligt min mening icke ifrågakomma,
att det nuvarade faktiska läget förändras genom att nya partihandelsrättigheter
meddelas. Jag kan följaktligen icke tillstyrka bifall hos
Kung! Maj :t till sådana ansökningar.

Till nästa års riksdag bör ock enligt min mening framläggas
förslag i ersättningsfrågan. Ärendet befinner sig icke nu i det
skick, att jag kan närmare angiva innebörden i dessa förslag. Jag
anser mig emellertid böra tillkännagiva min ståndpunkt i två avseenden.
Jag betraktar den utredning, vilken verkställts genom ersättningssakkunniga
såsom tillräcklig grundval för proposition i
ämnet. Någon ny utredning finner jag mig icke ha anledning att
ifrågasätta. Jag måste vidare betrakta det som uteslutet, att nya
ersättningar av statsmedel skulle ifrågakomma för personer eller
firmor, som blivit genom Vin- och spritcentralen utlösta. På detta
område betraktar jag ersättningsfrågan såsom avgjord.

En detaljanmärkning av herr Lithander vill jag sist upptaga,
nämligen farhågan att den nya ordningen inom partihandeln skulle
vållas svårigheter med hänsyn till utländska traktater. Härtill vill
jag betona, att partihandelns omorganisation långt ifrån att föranleda
svårigheter i våra kommersiella förbindelser utåt tvärtom
redan visat sig innebära möjligheter att utan några som helst nykterhetspolitiska
eftergifter avlägsna vissa friktionsanledningar. Även
ur denna synpunkt kommer jag alltså till en annan uppfattning än
herr Lithander.

Vad interpellanten antytt därom, att svensk lag och författning
icke iakttagits vid behandling av de frågor, herr Lithander bragt
på tal, föranleder från min sida intet annat uttalande än det. att jag
finner bevillningsutskottets omdöme 1918 om herr Lithanders dåvarande
framställning såsom i övervägande grad överdriven eller
vilande på missuppfattning äga sin fulla giltighet jämväl för nu
föreliggande interpellation.

Med vad jag nu anfört torde de av interpellanten framställda
spörsmålen få anses besvarade.

Vidare yttrade:

Herr Lithander: Herr talman! Jag ber att till herr stats -

Stxlt d

ijiterpeUation.

(Forts.’

Nr 68. 40

Onsdagen den 11 juni.

Svar å rådet och chefen för finansdepartementet få framföra mitt tack för
inJerpellation. ^ svar) }ian ]ämnat på min interpellation. Han har såsom synes

(Forts.) tagit sig en mycket lång funderare vid avfattandet av sitt svar på

de frågor, som framställdes den 16 januari, och som upprepades
den 14 april. Det är alltså inemot 5 månader, och jag är honom
tacksam, för att han, trots att riksdagen faktiskt är avslutad, i
alla fall ville så här »en famille» svara på mina frågor och gjort
det så utförligt som här skett. Men jag kan i alla fall icke säga

herr statsrådet annat än att jag givetvis icke kan vara nöjd med

den tolkning, som herr statsrådet ville ge åt saker och ting, eller
kan ansluta mig till den uppfattning om vad som i dessa frågor
är rätt eller icke, som kom till synas i herr statsrådets svar.

Herr statsrådet nämnde, att jag framställt allvarliga anmärkningar
mot vederbörande ämbetsverk, och att dessa skulle på sin
tid blivit av chefen för kontrollstyrelsen och hans närmaste man
bemötta inför den dåvarande finansministern. Jag får för min
del lov att säga, att jag ingalunda vid det tillfället ansåg den redogörelse,
som då lämnades av chefen för kontrollstyrelsen, utgöra
ett nöjaktigt svar på mina frågor, och jag fick heller icke utförliga
eller belysande svar på en del frågor, som jag då framställde.
Det var för övrigt så, att den saken icke blev protokollförd, och
det är därför, som jag vid olika tillfällen i riksdagens andra kammare
dragit fram dessa frågor för att få såväl frågorna som även
svaret till protokollet, så att även utanför riksdagen stående personer,
som ha grepp på och insikt i dessa frågor, skola vara i tillfälle
att bilda sig ett omdöme om och fälla en dom över vad som
är rätt eller icke. Jag är för min del fullkomligt viss om, att,
även om herr statsrådet för sin del ogillar en hel del av vad jag
sagt, finns här någonting, som heter den allmänna meningen ute
i landet, och jag är övertygad om att herr statsrådet får ingalunda
den med sig i mångt och mycket av det svar, som från regeringsbänken
framställts. Man har åberopat bevillningsutskottets utlåtande
beträffande min motion. Jag anser det vara ett ganska
klent skäl att såsom motiv mot vad jag nu framställt åberopa att
. bevillningsutskottet uttalat sig om ett yrkande på en detalj, som

berördes i min motion. Det förringar icke betydelsen av den anmärkning,
jag gjort, nämligen att hela det anmärkta förhållandet
i alla fall dessförinnan tillkommit, utan att riksdagen varit hörd
i frågan, och man kan icke åberopa ett bevillningsutskottsbetänkande
såsom skäl för handlingar, som tillkommit, innan det betänkandet
ens var skrivet.

Herr finansministern åberopar de ersättningssakkunniga och
att förtrustningar ägt rum med dåvarande finansministerns vetskap.
Det förringar icke det påstående, jag gjort, att detta skett
utan att riksdagen för sin del på förhand varit hörd. Av herr
finansministerns anförande här framgår tydligt och klart, att
herrar Zethelius och Thulin erhöllo underhandsuppdrag att verkställa
utredning, men de fingo icke i uppdrag att verkställa eu
»fait accompli». Vidare gavs uppdrag till chefen för vin- och

Onsdagen den 11 juni.

41 Nr 68.

spritcentralen att undersöka, huru handlandena ställde sig till eu
inlösen. Det är verkligen så, att det är upprörande, att herr statsrådet
vill göra gällande,- att frivillighet ägt rum, för var och en
som vet, huru litet frivillighet härvidlag i varje fall varit rådande.
Herr finansministern säger, att någon påtryckning icke ägt ruin
på dessa köpmän, och att initiativet kommit endast från den säljande
parten. Jag vill göra gällande — och jag vill åberopa personer
ute i bygderna, som känna till förhållandena — huruvida
detta icke är så direkt i strid mot vad som ägt rum, som någonting
gärna kan vara.

Ja, herr statsrådet kom .slutligen fram till att inga partihandelsrättigheter
skulle lämnas, octi att vad man på frivillighetens
väg avstått ifrån, icke torde kunna återbördas. Jag skall snart
återkomma till den frågan och tydligt och klart bevisa, att någon
frivillighet icke ägt rum utan tvärtom. Jag finner även denna
sak ganska anmärkningsvärd och detta påstående från ansvarigt
håll ganska upprörande.

Herr statsrådet redogjorde för den alltjämt fortgående förtrustningen,
och huru dotterbolag bildas o. s. v. Då är det väl i
alla fall så mycket mera anmärkningsvärt, att detta alltjämt sker
utan att dessa frågor varit föremål för .riksdagens prövning över
de verkningar, som detta kan ha, och huruvida svenska folket vill
vara med om att bolagen .skola* ha rätt att bestämma den avgift,
som svenska folket skall betala, eller ej. Det är så mycket mera
anmärkningsvärt, som grundlagen föreskriver, att icke ens Konungen
må monopolier instifta, men här anser man sig vara i sin fulla
rätt, då så sker, om ock med så mycket gillande som helst från
enskilda personer, men utan att saken ännu, mina herrar, passerat
det enda vederbörliga forum, som heter riksdagens båda kamrar
och Kungl. Maj:t gemensamt.

Revisorerna hava anmärkt, att inlösningssummorna varit stora.
Jag vill göra gällande, att Vin- och spritcentralen till låga priser
inlöst men till höga priser till den svenska allmänheten försålt sådana
varulager, som de ingalunda på frivillighetens väg utan i
många fall med tvång förskaffat sig av dessa köpmän, som med
aktgivande på varubehovet vid ett tidigt skede skaffat sig lager
både här i landet och i utlandet men helt enkelt tvingats att avstå
därifrån.

Herr statsrådet sade, att det varit frivilligt. Det har dock
till regeringen kommit skrivelser från ett 40-tal firmor, som ha
framhållit, att »det avtal, som träffats mellan oss och aktiebolaget
Vin- och spritcentralen, föranletts av det tvång, som köparen genom
sin privilegierade ställning emot oss kunnat utöva. Kagon
frivillig överenskommelse av den natur, som förutsågs vid tillsättandet
av 1917 års ersättningssakkunniga, har sålunda enligt vår
mening icke ägt rum.» Må det uttalandet från de personer, det
gäller, stå såsom en gensaga mot herr statsrådets yttrande, att det
skett frivilligt.

Det är även en annan sak, som är anmärkningsvärd, och det

Svar å

interpellation.
(Pörte.)

Är 68. 42

Onsdagen den 11 juni.

Svar å
i nterpellation.

(Forts.)

är, att ansökningar av sådana firmor, som icke alls undertecknat
någon förbindelse att för framtiden icke driva partihandel, icke
ha beviljats av kontrollstyrelsen. Sådana därjämte, som jag nyss
åberopade, icke heller. Kontrollstyrelsen meddelar dock partihandelsrätfcigheter
åt Vin- och spritcentralens egna dotterbolag, och de
få utöva denna rättighet. Den rättighet och den ställning, som
alltså utåt ter sig som om det förefanns en viss tävlan och en viss
konkurrens, utövas endast av dem, som äro delar av det hela, men
de, som äro fristående och kunna utöva den tävlan, som är förutsedd
och önskad genom den lagstiftning, som på detta område i
alla fall för närvarande äger gällande kraft, nämligen § 50, och
som för övrigt står i överensstämmelse med vad nykterhetskommittén
på sin tid anfört, få inga rättigheter!

Då herr statsrådet talade om att revisorerna ansett, att de
klagande fått bra betalt, vill jag direkt till herr statsrådet rikta
den anhållan, att herr statsrådet genom kontrollstyrelsen ville införskaffa
uppgifter på de nettoförtjänster, som vin- och spritcentralen
berett sig just vid försäljningen av dessa billigt inköpta och,
som de saga, väl ersatta lager. Då, men först då, kan man: gorå
sig ett rätt begrepp om i vad mån rättvisa skett vederbörande
eller ej. Jag ber att i rak motsats till, vad herr statsrådet förklarade
sig vilja göra, uttrycka den förhoppningen och den förväntan,
att herr statsrådet skall visa sig vara en väktare över att honom
underlydande myndigheter icke få uraktlåta att giva partihandelsrättigheter
åt sådana svenska firmor, som ansöka därom, och som
hava alla kvalifikationer därtill, och att alltså denna tilldelning,
långt ifrån att icke äga rum, skall och bör äga rum, och att den
må ske från kontrollstyrelsens sida utan ringaste mannamån. Jag
ber alltså, att herr statsrådet tager den saken under förnyad prövning
och icke dröjer med att giva kontrollstyrelsen denna erinran
om att i det fallet följa lag och förordning och icke följa vissa
önskemål, från vilket håll de än må komma.

Man har sagt, att det icke här har varit fråga om annat än
frivilliga överlåtelser. Däremot vill jag göra gällande, att om sådana
metoder hade tillämpats inom enskild affärsverksamhet för
att tillskansa sig ett monopol, det må vara vilket som helst, hade
det tillvägagångssättet med användande av dessa maktmedel, som
en tillfällig politisk makt kunnat ge, icke ansetts vara i överensstämmelse
med god affärskutym eller över huvud med vad man
haft att vänta från personer, som äro ansvariga för vad de gorå
och låta. Jag vill på det allra bestämdaste reagera emot, att kontrollstyrelsen
tilldelar dessa rättigheter åt vin- och spritcentralens
egna dotterbolag men vägrar samtidigt detta åt andra svenska medborgare,
ty så länge sådant kan äga rum, då förefinnes icke den
likhet inför lagen, som vi i alla fall sedan urminnes tider varit
vana vid här i landet.

Jag fick i går kväll ett telegram från en framstående sakkunnig
på detta område. Det är icke långt, men belyser en mans syn på
denna sak. Han säger som så: »Det är konl roll styrelsen som dels

Onsdagen den 11 juni.

Sr 68.

icke beviljat i behörig tid före 1918 års utgång inkomna ansökningar
från förutvarande enskilda firmor deras lagliga rätt till partihandel
och dels .genom sin pris- och inköpsnämnd sedan lång tid tillbaka hell;
frankt vägrat godkänna någon som helst offert från enskilda firmor
och därigenom på omvägar och med uppenbart våld tvingat dessa
till ekonomisk ruin eller att underkasta sig Bratts av statsmakterna
icke auktoriserade monopol, utan att finansministern häri som sig
bör ingripit. Önskar staten taga ut större vinst av sprithandeln än
som skedde före kriget, kan detta ske på ett lagligt sätt genom
systembolagens detaljhandel, tillverkningsskatt på brännvin och
tull men icke genom själ vigj orda monopol.»

Jag kan säga, att det varit eu ganska allmän förväntan nte i
landet i vidsträckta kretsar på, huru herr finansministern i detta fall
skulle komma att formulej-a sitt svar, icke enbart på grund av att
det gällde denna näring, m-en därför att det gällde en rättsprincip och
därför att det gällde för svenska näringsidkare att få veta., vad de
hava att motse i en framtid, veta, huruvida detta tillvägagångs-
sätt, som man har använt emot dem i en näring, i eu framtid måhända
komme att drabba långt flera eller långt vidare. För min del
skulle jag vilja uttrycka den förhoppningen, att linjerna måtte klarna,
så att näringsidkarna i landet framdeles bättre veta, vad de hava
att rätta sig efter, än vad de -säkerligen kunna med direkt slutledning
av det svar, vi i dag hava hört. Herr finansministern nämnde,
att centralen var beredd alltjämt att inlösa flera firmor, för att sä
småningom omfatta dem alla. Men just därigenom bortelimineras
än ytterligare den konkurrens och den tävlan, som i alla fall är tryggad
genom § 50. Herr statsrådet nämnde, att han var den fjärde
finansministern som haft att göra med denna fråga. För min del får
det vara huru många finansministrar som helst och de må hava tillhört;
vilken politisk uppfattning som helst, det är icke det jag fäst
mig vid, utan vad jag fäst mig vid är, huruvida det sker efter linjer,
som jag för min del och många med mig anse vara de riktiga i detta
fall, eller icke. Jag betvivlar ingalunda, att det för samtliga halföre!egat
önskan att skaffa statsverket inkomster, och det är tyvärr
en finansministers uppgift; men vi kunna vara av skilda meningar
om vilka vägar, som böra användas.

Ja® vill fästa uppmärksamheten på, att man vid avfattandet
bland annat av bestämmelserna i förra årets förordning, som handlade
om beslagtagande och som rörde andra än sådana som hade vin
till försäljning, gjort dem sådana, att det vid tillämpningen av dem
icke förefunnits den likhet inför lagen, som varit önskvärd.

Herr statsrådet nämnde, att ersättningsanspråken i stort sett hava.
lösts. Jag gör .gällande, att det kvarstår dock en hel del. Jag
bär bär med mig en hel del brev från personer, som ingalunda för sin
del .hava fått sina angelägenheter avhjälpta. Jag vill villigt och öppet
erkänna, att herr statsrådet helt nyligen personligen raskt och
beslutsamt grep in för att avhjälpa verklig nöd på en punkt, och jagvill
uttrycka den förhoppningen, att -herr statsrådet vill fortsätta på
den vägen och bär i alla fall, trots vad som nu blivit sagt om att mai

Svar d

interpellation.

(Forte.)

Sr 6& 44

Onsdagen den 11 juni.

Svar å
interpellation.

(Vört».)

anser, att allt skulle vara slut, icke vara okänslig för det bekymmer
och den nöd, varmed i alla fall många av dessa näringsidkare se
framtiden an.

De sakkunniga både funnit, att de uppgjorda villkoren om ersättning
voro tillfredsställande. Men meningarna om den saken äro
nog delade, och i alla fall hyses den icke av mänga av dem, som i
detta fall blivit avkopplade från såll verksamhet. Här finnes eu
hel kår av resande, som i hela sitt liv hava ägnat sig åt denna verksamhet,
men som i och med monopoliserandet blevo satta ur funktion,
och diet är icke rätt att behandla dem så, som i alla fall i många hänseenden
därvidlag skett. Det gäller för övrigt icke endast affärsanställda
utan många affärsinnehavare också. Det är många agenter,
som ägnat sitt liv åt att skapa sjg en klientel, och gom nu stå utan
inkomst. Jag har (bl. a. ett brev från en, som i 28 år bedrivit lönande
affärer, och som nu är i det närmaste 60 år, som ser framtiden
(ganska mörk. En annan har förlorat 3000 kronor per år, som han hade
i provision som ombud för franska och svenska firmor, och många
äro i liknande ställning. Det är nog så, att om herr statsrådet vill gå
in på de frågorna, finns det allt fall, där det kräves, att rättvisa
göres, och enligt min mening hör man härvidlag gorå rättvisa utan
undantag för någon, .lag vill vidare ge uttryck åt den uppfattningen,
att det icke är mer än rimligt och rätt, att det bland dessa ersättningssakkunniga
beredes rum för någon representant för dem, som
i detta fall blivit förfördelade, det må gälla enskilda personer eller enskilda
firmor, detaljhandlare och andra, som förlorat på denna näring.
Staten kan i alla fall aldrig förlora på att gorå rätt emot människor,
men snarare på motsatsen. Jag vill alltså hemställa om, att ifall
den kommitté, som nu tillsatts för ersättningarnas (beviljande, icke
räcker till, vi fä i någon form en överkommitté eller någon utökning
av den som kan fylla uppgifter på ett annat och bättre vis.

Herr statsrådet sade, att mitt påstående om, att 20 % skulle
avfordras av Vin- och spritcentralen, skulle bero på någon missuppfattning.
Jag tror, att statsrådet vid närmare granskning av
hithörande saker skall finna, att missuppfattningen härvidlag nog
ligger på ett annat håll. Vin- och spritcentralen talar om 3 men
den talar icke ett ord om de 20 ä 30 %, som understundom avfordras
svenska medborgare. Jag har här en lång skrivelse — den finnes
förresten hos kontrollstyrelsen, så att den kan gå till sina egna papper
och titta — från en framstående ledamot av svenska riksdagen, som
fått krav från den på vida över 3 %, ty det rörde sig om 20 % och
däröver, så att i det fallet får den nog justera sina uppgifter. Den
säger, att avgiften, de tre procenten, som avfordras, är frivillig och
icke någon beskattning. Ja, det är icke mycket med frivilligheten,
när det överhuvud icke finnes någon annan möjlighet att få in de
varorna, än att man går via dessa systembolag, och förhållandet
är i alla fall, att då det bestämmes en godtycklig procentsats, ett
godtyckligt utdrygande av priset, som kan röra sig om Va å 1U av
varans värde, så hava vi här en form av beskattning. Det bar ju
varit en massa protester från olika håll, som tydligt och klart hava

Onsdagen den 11 juni.

45 Nr 88.

visat, att här finnes ingalunda den belåtenhet med saken, i alla fall Svar d
icke ute i landet, om det också är i ämbetsverken i Stockholm, som det irUerPeaationframgår
av statsrådets svar. (Fort».)

En hel grupp av näringsidkare, som har det ganska bekymmersamt
nu, är Sveriges gästgivare. De hava blivit berövade sina rättigheter;
de hava förut haft inkomster som till hälften åtminstone
hava ersatt dem för skjutsarna. Nu har följden blivit den, att allmänheten
är utan kommunikationer och gästgivarna äro i många fall
utan levebröd. Det är en sak som jag skall be herr statsrådet ägna
sin uppmärksamhet åt.

Belåtenheten med rådande förhållanden är ingalunda stor i
många avseenden. Jag har haft brev från fiskare i Bohuslän, som
varit synnerligen missbelåtna med det opraktiska sätt, varpå kontrollstyrelsen
förrättat tilldelningen av motorsprit. Jag bad dem
.skicka det till kontrollstyrelsen för att få rättelse. Jag har icke
hört hur det gått efteråt, men jag hoppas, att en sådan detalj kan
rättas. Jag har i Stockholm haft besök av bl. a. en person, en gammal
hedersman, som relaterade antalet gånger han ringt och fått
göra personliga besök för att komma till rätta med saker och ting
på detta område. Allt är således icke som det bör vara. Här säger
Vin- och spritcentralen att den begär 3 % i avgift. Jag känner ett
fall, även här en ledamot av riksdagen, som för en låda vin, som
han fått i present, måst lämna 60 kronor i ersättning för deras
besvär. Det kan icke vara riktigt med sådana förhållanden. Partihanc^arna
få, även när de få avslag, vänta orimligt länge på sina
svar, fyra månader, och så håller kontrollstyrelsen på deras skrivelser.

Hur detta griper omkring sig, framgår av att Vin- och spritcentralen
icke har nöjt sig enbart med att söka inköpa fristående
firmor, som drivit affärer förut, utan det har även gått ut över
agenternas arbetsfält. Även där vill man monopolisera. Jag anser
för min del icke att det är riktigt.

Den avkastning, som nu har redovisats till statsverket för det
passerade dref, är till mycket stor del grundad på att man har
tvingat sig. till lager och på grund av de inköpen kunnat redovisa
mera än eljest skulle varit förhållandet.

Nu skulle jag vilja ställa en fråga till herr statsrådet, och det
är. Huru ställer det sig egentligen med frågan om det enskilda
intressets avkopplande från rusdrycksnäringen, som på sin tid har
varit en sådan dominerande fråga här? Vad är skillnaden emellan
förutvarande innehavare av vinhandelsrättigheter och den nuvarande
Vin- och spritcentralens monopol? Jag kan icke se, att det är någon
skillnad till det bättre utan snarare till det sämre. Vidare skulle
jag vilja veta, om herr statsrådet anser, att denna sak, som nu har
ägt rum, om detta fait accompli är ett statsmonopol eller är eu enskild
verksamhet. Är det så, att herr statsrådet anser, att det icke
är ett statsmonopol, som har tillkommit utan att vi beslutat om
det, så måste det vara ett enskilt företag, och varför kunna i så fall
icke andra enskilda få rättigheter, som tilldelas denna or -

Jir 68. 46

Onsdagen den 11 jnni.

S var å
interpellation.
(Forts.)

ganisation, för såvitt den betraktas som och är en enskild rörelse.
Jag finner i alla fall den omsorg märklig, som herr statsrådet och
även nykterhetsgruppen nu ägnar en organisation av ett monopol
för handel med vin och sådana drycker, när man förut har reagerat
emot, att riksdagen och staten skulle hava några inkomster därav.
Att stoppa all partihandel med vin är enligt min mening att frångå
nykterhetskommitténs uttalande att partihandeln skulle vara fri, och
i och med detsamma kan jag icke se annat än, att herr statsrådet frångått
den ståndpunkten, utan att underkasta den saken ny prövning.
Här har åberopats förutvarande finansministrar, och jag vill säga,
att när denna sak vid ett tillfälle var före, nämligen när herr Branting
var finansminister, hade han ett yttrande till statsrådsprotokollet
den 31 december 1917. Det rörde sig om, huruvida möjlighet
fanns för frivillig överenskommelse mellan Vin- och spritcentralen
och övriga återstående handlande och firmor. Det framgår tydligt
och klart, att här hava vederbörande, om man så må säga, överskridit
sin befogenhet, man har fått ett fullbordat faktum, man har genom
den press, som med vett och vilja utövats på enskilda firmor, kommit
fram till detta resultat, och jag säger ännu en gång, att det är dess
bättre enastående i vårt land, att något sådant kunnat äga rum med
myndigheternas vetskap och i varje fall utan deras ogillande. Herr
Branting har intagit en helt annan ståndpunkt, än vad herr statsrådet
gjort nu. Han säger längre ned, att »skulle emellertid sådan
överenskommelse ej kunna åvägabringas, torde senare böra tagas
under övervägande, vilka åtgärder, som äro erforderliga på detta
område för att tillgodose det allmännas intresse.» Men det har
herr statsrådet alldeles sett bort från. Här är i alla fall en intervall,
där man gått fram på linjer, som man möjligen tänkt besluta
om, men som för närvarande icke äro i överensstämmelse med i
Sverige nu gällande lag och förordning. Jag tror icke det är önskvärda
linjer, att man går fram på sätt som här skett.

Åven om något sådant icke existerar för närvarande, även om
den nuvarande ledningen är stående fullkomligt utanför sådant —
jag vill betona, att jag har icke någon anledning att därför göra
några påståenden — så kan man tänka sig, om man skapar ett
monopol, där det ligger i några få personers händer att göra samtliga
inköp, vilka skola ske från stora firmor i utlandet, att den saken till
slut icke sker på samma samvetsgranna sätt som under öppen och fri
tävlan. Man kan komma till förhållanden, som i en framtid icke
äro önskvärda.

Jag har även blivit uppmärksamgjord på en annan sak, som jag
finner var anmärkningsvärd. Det är, att när här under spanska
sjukans tid fanns tillfälle att få in i landet partier av vin och annat,
som kunde vara av oerhört stor betydelse för breda lager av vårt
folk, så ställde sig vederbörande fullkomligt oförstående för detta.
Man gick till och med så långt, att man icke tillät importörer att
från tullen uttaga partier, som voro inkomna och angivna till förtullning
i behörig tid — i varje fall före årets utgång — utan vederbörande
blevo i stället bötfällda därför att partierna lågo kvar.

OnsJagen den 11 juni.

47 .Nr 6S.

Det är så bortom all rättvisa med mångt och mycket här, att man
sannerligen står undrande och spörjande. När saken sedan drivits
därhän, att vederbörande icke fingo göra vare sig det ena eller det
andra, så kom Vin- och spritcentralen och bjöd 3 kronor för en
vara, som i inköp kostade 11 kronor. Mig upprör sådant. För att
nu icke tala om de tillfällen, då offerter icke kunnat utnyttjas så,
som kunnat ske vid enskild drift. Det finnes även i utlandet av
svenska medborgare för avsevärda belopp inköpta poster, som man
icke har någon möjlighet att omsätta i pengar på grund av vederbörandes
oförståelse i saker och ting härvidlag.

Herr statsrådet ville göra gällande, att detta icke står i strid
mot gällande traktater. För min del vill jag uttrycka en alldeles
bestämt motsatt uppfattning. I den traktat med Frankrike, som
uppgjordes år 1908, står det i artikel I att »nedan uppräknade alster
av franskt ursprung må införas till Sverige på följande villkor».
Där finnes sedan exempelvis taxa 605, icke musserande vin
av 14 procents alkoholhalt och därunder — till för 1 kg. 34 öre
o. s. v. Med de anordningar, som nu äro träffade, förhindrar man
i många fall att franskt vin kommer in i landet. Det är sant, att
det kan komma in, därest man lyckats göra en överenskommelse
med Vin- och spritcentralen eller systembolagen. Men, mina herrar,
det finnes väl i landet flera firmor, som äro intresserade i den saken,
än de, som kunna vara i tillfälle att göra upp med ovannämnda.
Och för alla dessa finnes icke någon möjlighet att kunna få in
viner. Det finnes likaså ingen möjlighet för svenska köpare att
här jämlikt bestämmelsen i § 50 kunna välja de sorter, som de vilja
hava eller stå i förbindelse med sina egna förutvarande leverantörer.

Att det var förutsett, att man härigenom skulle kunna komma
i delo med främmande makter, framgår av ett yttrande av herr Ericsson
i Ovanmyra, när detta ärende var före. Han säger: »Vi ha
därmed fastslagit, att när det gäller att lagstifta särskilt på nykterhetens
område, så kunna utlänningarna blanda sig in och gorå sin
mening gällande.»

Jag skall be att få fästa herr statsrådets uppmärksamhet på,
att i ett av de sista numren av finska Huvudstadsbladet, nämligen
det för lördagen den 31 maj 1919, står relaterat, huru den franska
staten hade erbjudit sig att inköpa finska trävaror för tjugu miljoner
francs. Men då man i Finland gick fram med en oförståndig
nykterhetslagstiftning — någonting i samma väg som här — annullerade
franska staten detta erbjudande. Den tar nu icke
emot finska trävaror. Man har dessutom vägrat att notera
finska statspapper på franska börsen. Det är icke önskvärt
att vi framkalla något liknande, även om vi kunna få annan
avsättning för våra trävaror. För oss gäller det icke bara trävaror,
det gäller pappersmassa och mycket annat — även statspapper.
Det är icke önskvärt att vi utifrån skola få någon erinran
i den vägen liksom finska staten fått. Är det icke mycket bättre,
att man lyssnar till den hemställan, som gjorts, att vi följa de lagar

r Svar å
interpellation.
(Korts.!

Nr 68. 48

Onsdagen den 11 juni.

Svar å
nterpellation.
(Forts.)

och förordningar, vi hava, till anda och bokstav? Då undviker man
sådant.

Vi hava för övrigt sett, att man i utlandet icke är ouppmärksam
för vad vi nu hålla på att diskutera. Jag fick för några dagar
sedan av en förstakammarledamot en fransk tiding — jag har för
övrigt fått den själv senare — där på halvannan spalt utvecklas
deras intresse av sin vinexport på andra länder. Artikeln börjar i
svensk översättning så: »Var och en vet, huru stor del av vår
nationalrikedom, som ligger i just vinodlingen. Den är så mycket
viktigare som den är den naturliga produkten av vår egen jord.»
Sedan följer eu längre relation av saken, varefter man slutligen
kommer till just de frågor, jag här framställt till herr statsrådet.
Artikeln avslutas med följande ord: »Om, såsom ofta är fallet, monopolen
utgöra inkomstkällor för ett fåtal, är det alltid undantagslöst
den störa allmänheten, som blir lidande på saken.» De hava
enligt min mening alldeles rätt i detta sitt resonemang, och jag ber
att få fästa herr statsrådets uppmärksamhet på denna artikel. —
Den innehåller en felaktig uppgift, nämligen att jag skulle tillhöra
det liberala partiet, och det ber jag att få protestera emot.

Jag vill också fästa uppmärksamheten på, att även i Danmark
har man insett, vilka konsekvenser den uppfattning, som herr statsrådet
här förfäktat, skulle leda till och reagerat däremot genom att
genom sin beskickning göra en framställning hos oss. Jag tycker,
att man enbart av dessa skäl skulle söka undvika att framkalla
tvister.

Nu bär utlandet varit vant att skicka till oss en viss kvantitet
vin. Om man nu skall gå enligt herr statsrådets linjer, är det då
för Vin- och spritcentralen möjligt att garantera, att en nöjaktig
kvantitet kommer in? Är det icke bättre att införseln får söka sig
fram efter samma linje som förut? Det uppstår då ingen anledning
till friktion, som det blir, då vissa få exportera men andra icke.

Jag vill begagna detta tillfälle för att fästa både herr statsrådets
och även kammarens uppmärksamhet på en sak, den nämligen,
att det kräves verkligen beträffande den frihamnsförordning, som
vi nu i år antagit, vid tillämpningen av § 16 —- det står där, att
särskilda föreskrifter, som av Konungen meddelas, skola gälla, vilka
då skola röra vin liggande på frilager — att den blir tillämpad med
hänsynstagande till § 10 och § 13 jämförda med § 50 i gällande förordning.
Man kommer då icke i delo med några berättigade intressen,
men går man efter den linje och med dess mannamån i avseende å
tillämpningen, isom kontrollstyrelsen hittills följt, så komma vi,
herr statsråd, ofelaktigt i konflikt med andra parter, något som
icke är önskvärt.

Herr statsrådet har givit en relatering här av förhållandena,
som jag har sagt att jag icke kan vara nöjd med såsom ett svar på
mina frågor. Jag är principiellt emot allt vad statsmonopol heter,
därför att jag har den uppfattningen, att staten icke kan på nöjaktigt
sätt driva sina affärer. När jag har kännedom om att i
alla fall detta monopol — detta halvofficiella eller trekvartsoffici -

Onsdagen den 11 juni.

49 jfr 08.

elda monopol — .har tvångsförskaffat sig1 andras lager, när jag Svar å
vidare beträffande det andra monopolet, tobaksmonopolet, vet, att lnlerPdiai''ondet
importerat mera humle än bryggerierna tillsammans och har fört ^''orte-)
ut det till den svenska allmänheten (beräknas inom tobaksmonopolet
tantieme även på dylikt?), och säkerligen inom monopolen
sådana kutymer tillämpas även beträffande andra saker, så skall
jag be herr statsrådet att med uppmärksamhet följa affärsmetoderna
inom dessa hel- eller halvofficiella svenska monopol och försöka att
hålla dem inom marginalen såväl i det ena avseendet som i det andra.

Jag har alltså, herr talman, med vad jag nu har yttrat för
min del velat klart och tydligt giva tillkänna, att jag icke anser,
att det svar, jag bär fått, innebär en nöjakig förklaring på anmärkta
förhållanden. Om man ej kan få någon rättelse på annat viss, om
det nu är olika meningar ifråga om vad som är rätt eller orätt beträffande
följandet eller icke följandet av dessa paragrafer, så anser
jag verkligen, att det blir en sak som justitieombudsmannen Ibör
ha sin uppmärksamhet fästad vid. Ty det är, mina herrar, av oerhört
stor vikt, att vi här i vårt land finna, att så länge i alla fall eu
lag består den också följes till alla delar, och att man icke spekulerar
in uti framtiden och i de önskemål, som då i en eller annan riktning
kunna göra sig gällande.

Herr Eriksson i Grängesberg: Herr talman! Tiden är

långt framskriden, men jag vill ändå säga några få ord. Jag bar
varit i tillfälle deltaga i denna frågas behandling, jag kan säga
från dess första ntredningsstadium tills nu. Jag har då bildat mig
en bestämd mening, och den meningen bär jag uttalat vid. skilda tillfällen.
Den har ju också herr finansministern här refererat.

Jag vill i alla fall uttala, att då nu interpellanten anser sig
vara ett uttryck för den allmänna meningen och icke finansministern,
så är det nog alldeles säkert, att interpellanten är på fel väg. Det
är omöjligt,, att man kan få en annan känsla än att han är ett uttryck
för- handlareintresset och kanske främst för vinhandlareintresset.
Ty när man hör hela hans långa utveckling till ett så klart
och bestämt givet inerpellationssvar, som det herr finansministern
givit, ett svar, som så uttömmande behandlar saken, så förstår jag
icke, hur man kan, såsom interpellanten gjort, bestrida vad som
faktiskt är riktigt.

Nu är det så, att ett 40-tal vinhandlare ingått till Ivungl. Haj:t
med ansökan att få mera betalt för sina till Vin- och spritcentralen
överlåtna rättigheter. Nu vet jag icke i vad mån dessa 40
vinhandlare äro vägledda av andra. Jag vill icke påstå, att interpellanten
stött på Jern, men det finns väl andra vänner i viken, som
kunna förespegla dem, att de skulle få ytterligare ersättning. Jag
vet icke, bur härmed förhåller sig, men min bestämda uppfattning
är, att hjälp från utanför stående tillskyndan kommit dem till det.

Jag kunde icke tänka mig, att det bland dessa 40 vinhandlare skulle
finnas en enda en, som ursprungligen kommit på idén om mera
ersättning. Var och en av dessa herrar har ju skrivit under, och

Andra kammarens protokoll 1919. Nr 68. 4

Nr 68.

Onsdagen den 11 juni.

Svar å avstått från sina lager och handelsrättigheter, och detta har gjorts
interpellation, frivilligt, hln vinhandlare, som underskrivit sådant och fatt betalt
(Forts.) kontant men som sedan inbillar sig, alt Kungi Maj:t eller riksdagen
skall giva större ersättning, måste vara antingen uppviglad
av andra eller mer ii* skäligt enfaldig — förlåt jag säger det.''—-

Såsom skäl för donna framställning anger interpellanten att
vinhandlarna blivit tvingade. Jag har tittat i papperen. Jag
liar varit revisor i Vin- och spritcentralen sedan dess begynnelse
och noggrant gatt igenom kontrakten. Jag har bildat mig en
bestämd mening, och jag har fått den farhåga, som jag hade 1917.
i mycket hög grad ibestyfkt, deri farhågan nämligen, att det bolag,
som skulle taga itu med saken, skulle få förfärligt svårt att klara
upp densamma. Varför? Jo, därför att det ej haft maktmedlen
på sin sida. De andra hava haft handelsrättigheter och lager och
en köplysten allmänhet, som tiggt och bett att få vin ur deras lager
till vilka priser som helst. Vinhandlarna hava erhållit en ersättning,
som enligt mitt förmenande — jag är därvidlag icke ensam utan
andra hysa samma mening — aldrig skulle kunna komma på frågan,
i fall staten skulle ha reglerat saken.

Nu säger interpellanten, att dessa vinhandlare fått avstå sina
lager och att Vin- och spritcentralen gjort sig vinst på dem. Ja,
inte kan man väl anse, såsom interpellanten tycks göra, att vinhandlare
äro sådana finansiellt okunniga människor, att de icke veta,
vad de själva gorå. När de sålt sina lager, hava de val beräknat
en större vinst igenom att sälja på eu gång mot att stå och utminutera.
Åtminstone är det min uppfattning, att de själva ansett att de på
det sättet .gjort vinst. Hur bär ersättningen lämnats? I regeln har
först och främst lämnats full ersättning för lagret efter inköpsvärdet,
och vidare hava de fått ett betydande belopp som good-will. På
de lager, som de haft i utlandet och som av Vin- och spritcentralen
övertagits, hava de i allmänhet fått räkna 25 % vinst, om lagren kommit
hem. Jag får verkligen säga, att sådana uppgörelser kunna icke
andra handelsmän betinga sig.

Så skola vi komma ihåg en sak till vid denna överlåtelse. Det
är ju så att dessa äldre vinhandelsfirmor genom överlåtelsen befriats
från alla sina förpliktelser mot sin personal. Jag kan väl ändå
inte gärna tänka mig, att om det blivit en förbudslag, som jag
för min del önskar, eller också en annan lagstiftning, som utan
vidare tagit bort dessa rättigheter, sagt ifrån att dessa rättigheter
• skola upphöra, därför att inga rättigheter ha varit lämnade för
livstid, icke ens för viss tid utan endast tills vidare, dessa vinhandlare,
av vilka de flesta hava varit synnerligen förmögna män, som
förtjänat kolossala pengar på .sin rörelse, fått lämna sin personal
vind för våg. Nog ha de val fått se till sin personal, som varit
anställd i 15—80 år och ännu mer i deras tjänst. Detta hava de
emellertid sluppit ifrån. Vin- och spritcentralen har i regel övertagit
dessa förpliktelser. Det finns en del undantag, där vissa tjänstemän
fått direkt ersättning, vilket då står omförmält i avtalet. Regln
är, som jag sade, den, att Vin- och spritcentralen har över -

Onsdagen den 11 juni.

51 Nr 6%

tagit personalen. Det belopp vinhandlarna fått för överlåtandet av
sin näring'' lia de fått rent och og-raverat i kontanta pengar.

Jag kan omöjligen förstå, att det kan vara sådan jämmer från
det hållet som det är. Därför ber jag att få rent och klart tacka
herr statsrådet för det han så ibestämt idag tagit ståndpunkt till
den saken, att han så tydligt sagt ifrån, att någon ersättning utöver
vad Vin- och spritcentralen lämnat kan han för sin del icke medverka
till. Skulle ett annat svar hava lämnats, är jag bestämt förvissad
om, att de av Sveriges folk, som någorlunda följt med denna affär,
skulle kännt sig synnerligen besvikna. Det svar, som bär lämnats,
tillfredsställer rättskänslan alldeles säkert långt mer än ett annat
svar skulle ha gjort.

Så är det fråga om personer, som icke hava handelsrätt, agenter
och anställda. Interpellanten har nu uppvisat en hel dossier, som
han haft med sig, framställningar, brev och skrivelser om och från
sådana sam äro missnöjda. Ja, kära herr Lithander, missnöjda
människor finnas överallt. Jag är förvissad om, att det kan komma
flera sådana brev. Nu är det så, att människor hava den uppfattningen:
jag har val stjert skäl för ersättning när en annan anses
hava gjort rätt för det. — Jag skall be att få nämna bara ett par
exempel, som jag hört berättas. En dag för icke länge sedan inkom
till Vin- och spritcentralen en framställning från en man i eu
landsortsstad. Mannen ville hava ersättning av Vin- och spritcentralen.
Varför? Jo därför, att han haft anställning i ett försäljningsbolag,
i ett av våra systembolag men blivit avskedad därifrån
för olämpligt förfarande för tre å fyra år sedan. Bolaget har
fortfarande sin verksamhet, men ändå ansåg han, att han skulle
hava ersättning av Vin- och spritcentralen.— En kvinna i 40-årsåiLdern -blev erbjuden att få plats på ett av bolagets kontor, men
hon förklarade helt enkelt: någon plats tager .jag icke emot, vi
skola alla hava ersättning.— Alla människor tyckes hava fått klart
för sig, att man skall få mycket pengar. Nog kan man plocka fram.
sådana brev. Jag har också fått sådana. Framställningarna hava
kommit till Vin- och spritcentralen från sådana, som vid sidan av eu
stor affär såsom birörelse haft en agentur. De hava tyckt, att
när en annan fått en summa pengar, så skola väl också de ha
(ersättning. Sådana framställningar äro, .''såsom jag ''nämnt, alls
icke ovanliga. Därmed bär jag icke sagt annat än att det kan
finnas behjärtansvärda och fullt befogade krav i några av de fall
herr Lithander anfört, men jag är bestämt förvissad om att Vinoeh
spritcentralen kommer att reglera- dem. Revisorerna äro icke
alla absolutister; ingen skall tro, att vi alla äro godtemplare, fabrikör
Lund bär. nog andra åsikter än jag såväl i politiken som i
nykterhetsfrågan. Vii hava fall för fall gått igenom alla ersättningar
som lämnats, och vi hava kommit till den uppfattningen, att ersättningarna
äro skäliga. Detta har alltså- prövats. Då jag har sett,
att under den gångna tiden gått så till, är jag också förvissad, att i de

Svar d
interpellation.
(Forts.)

Onsdagen den 11 juni.

Sir C8. &2

Svar å fall, som äro kvar, Vin- och spritcentralen skall ordna allt till belåinterpellation.
penhet mellan bolaget och vederbörande part.

(Koru.) Herr Litliander blandade in vårt förhållande till utlandet med

utgångspunkt därifrån, att det här skulle bli en monopolställning, jag
skall senare komma till den saken. Han vädjade till herr finansministern,
att finansminstern skulle medverka till, att partihandelsrätt
skulle lämnas åt flera vinhandlare i vårt land. .lag ber att även i
detta avseende få tacka herr statsrådet, nämligen för hans bestämda
förklaring, att han för sin del icke vill medverka till att flera personer
erhålla handelsrättighet, förrän lagstiftningen, riksdagen fått
taga slutgiltig ståndpunkt till hur partihandelsfrågan inom vin- och
sprithandeln skall ordnas. .Talg bär den uppfattningen, att det skulle
vara synnerligen olyckligt, om kontrollstyrelsen eller Kungl. Maj:t
för närvarande skulle lämna ut flera vinhandelsrättigheter.

Nu är det så, att de vinhandlare här i landet, vilkas rättigheter
blivit inlösta, ha fått ersättning för de förluster, som de lidit. Om
detta nya bolag skall kallas statsmonopol eller halvstatsmonopol är
en smaksak. Detta bolag har tre dotterbolag. Herr Lithander tycker,
att detta är så förfärligt ledsamt, men i stort sett är det samma
affär, och det är eu lämplighetsfråga, om rörelsen skall överlämnas
åt ett bolag eller liera.

Om man skulle lämna partihandelsrättigheterna till flera, huru
skulle det då ställa sig? De gamla vinhandlarna ha inga som helst
anspråk att göra gällande; de ha fått kontant ersättning för sina
förluster. Vilka skulle det då bliva? Antingen skulle dessa gamla
få sådana rättigheter trots det att de förut fått ersättning. Det kan
staten göra. Om det är lämpligt, är en sak för sig. Eller också
skulle man kunna låta andra personer få dessa rättigheter. Men
vilketdera förfarandet man än väljer, förstår var och en, att det
skulle bliva en synnerligen lukrativ affär. Icke kunna statsmakterna
med den nykterhetslagstiftning, som vi ha, säga: nu skola vi ordna
det så, att vi få 50, 100 eller 200 partihandlande inom vinbranschen,
vilkas verksamhet sedan återigen skulle inlösas. Det är meningslöst.
Men om vi skulle låta en 5, 0 stycken — en i Stockholm, en
i Malmö, en i Göteborg, eu i Gävle o. s. v. — få dessa vinhandelsrättigheter,
så skulle man säga, att detta vore ännu vansinnigare.
Ty det skulle därigenom beredas dem möjlighet att förtjäna enormt
med penningar. Det finnes intet mer upprörande för rättskänslan
än om ett fåtal enskilda personer erhålla monopolställning. Skall
det därför vara så, att vinhandeln icke monopoliseras i vårt land,
då finnes ingen annan utväg än att låta ett stort antal och icke några
få erhålla ifrågavarande rättigheter. Ty att ett litet antal personer
skulle få dessa vinhandelsrättigheter, det kan väl icke herr Lithander
önska? Men att å andra sidan utlämna dem till ett större flertal,
det förbjuder enligt min uppfattning hela den utveckling, som
nykterhetslagstiftningen tagit i vårt land. När vi gjort så störa
ansträngningar för att få ett verkligt grepp om denna handel, så
höra vi icke släppa det.

Det är enligt mitt förmenande lyckligt, som det nu är, att stats -

Ousdagen den 11 juni.

53 Nr 68.

makterna stå fria och obundna beträffande denna fråga. Nu kunna Svar «
de överlämna åt kommande riksdagar att bestämma, huru det skall >nierPet,ai,unanordnas
med partihandelsrättigheterna för framtiden. (Furu.)

Det var en del andra saker, som herr Lithander här också
gick in på, och bland dessa skall jag endast be att få säga ett par
ord om ställningen till utlandet. Det är klart, att jag icke är mannen
att bedöma, huru nykterhetspolitiken verkat på t. ex. våra förbindelser
med Frankrike. Men jag sätter verkligen ett stort frågetecken
efter alla dessa artiklar i den franska tidningspressen, författade
— som en lekman tycker — på svensk beställning. Jag vill
därmed icke säga, att herr Lithander skulle ha beställt några sådana
artiklar, men jag har tidigare sett sådana artiklar, översatta från
franska, som varit ett direkt eko från svenska vinhandlare; deras
synpunkter ha fullständigt gått igenom dem. Det har varit skrämskott,
som hörts här i riksdagen, från denna närings målsman, skrämskott
och ingenting annat.

Det uttalande, som i dag citeras från franska tidningar, ger mig
anledning att tänka på detta eko från målsmännen för en viss svensk
näring, för en viss rörelse. De ha tyckt, att deras intressen blivit
tillbakasätta, och de ha känt med sig, att här finnes en möjlighet
att förtjäna pengar. Men. säga de, vi kunna icke detta, tack vare
detta vinhandelsmonopol, dessa nykterister och socialister och samhällsomstörtare,
och så skicka de över artiklar till franska tidningar,
och dessa artiklar tagas in och citeras sedan i Sverige såsom ett eko
av vad som tänkes i Frankrike. Jag har blivit immun mot alla
dessa artiklar, som emanera från Frankrike, jag tror icke, att ställningen
är så farlig. Är det så, att svenska folket och svenska staten
vill slå in på en förbudspolitik här i landet eller att vinförsäljningen
skall ske genom monopol eller man vill ordna denna fråga på något
annat sätt, så blir detta i längden eu svensk angelägenhet. Och
vilja sedan fransmännen ha trävaror av oss, så komma de att köpa
dem av oss, även om vi ordna vår vinhandel på sätt som synes
oss bäst.

Herr talman, det är dessa reflexioner, som jag icke kunnat
komma ifrån. Innan jag slutar, skall jag dock be att få beröra ännu
eu sak.

Herr Kvarnzelius och jag gjorde ett uttalande i kontrollstyrelsen
1917, då vi voro mycket betänksamma mot att Vin- och spritcentralen
skulle bildas och överta den verksamhet, som den sedan har bedrivit.

Det är så vitt jag vet första gången detta uttalande offeutliggöres.

Sedan vi gjort detta uttalande, träffade jag en tid efteråt finansminister
Carleson, som säde, att han med mycket stort intresse hade tagit
del .av vårt uttalande men ansåg, att majoritetens mening hade mera
bärighet, varför han givit doktor Bratt och direktör Wennerberg i
uppdrag att träffa överenskommelse med Rej-mersholmsbolaget för
att bilda ett bolag, Vin- och spritcentralen som det sedan blev. Det
var .sålunda på finansministerns tillskyndan som denna kom till stånd.

»Tåg ber att nu efteråt få saga. att jag är glad över att den uppfattning,
som jag då hade, visat sig i viss mån vara oriktig. Farhågan

Nr 68 54

Onsdagen den 11 juni.

Svar å för den stora ersättning, som skulle lämnas, tiar visat sig grundad.
interpellation. Ersättningen har nämligen blivit rätt så betydande, det kan icke för(Forts.
) nekas._ Men det är i alla fall troligt, att vi på denna väg kommit
bättre fram än på en annan väg; jag vill erkänna det nu efteråt. Oeli
jag vill för min del till de män, som ställt sig i spetsen för detta,
uttala ett varmt erkännande för det oegennyttiga arbete, som de nedlagt
på denna sak. Jag gör det trots min ställning i övrigt till allt vad
spritdrycker heter. Jag bär den uppfattningen, att det är en betydande
fördel för nykterhetsförhållandena, huru man än vill ordna
dem, att man får bort det privatekonomiska intresset och att vi kommit
därhän, att vinhandeln på detta .sätt blivit inlöst. Den ersättning,
som vinhandlarna fått för att de nedlagt sin rörelse, har erlagts av
dem, som under dessa krisår velat köpa deras varor, så att detta bolag
kan överlämna till staten — eller hur man vill ordna det — sin verksamhet
utan att det behövt inrättas någon tyngande fond, en fond
som skulle gått till ersättning åt dessa privata vinhandlare. Och det
är, så vitt jag kan förstå, all anledning både för dem, som ha samma
uppfattning som jag i nykterhetsfrågan, som även för andra att vara
tacksamma mot dem, som här ställt sig i spetsen, och för att de lyckats
så bra som de gjort.

Chefen för finansdepartementet herr statsrådet Thorsson:
Herr talman, mina herrar! Jag ber att få säga ett par ord med anledning
av interpellantens erinran om att svaret på interpellationen
kommit så sent.

Det är riktigt, att interpellanten berörde detta spörsmål i remissdebatten,
men hittills har aldrig ett enskilt uttalande till riksdagsprotokollet
ålagt ett statsråd att upptaga en sådan fråga till en
alldeles särskild omprövning vid ett senare tillfälle. Vid det tillfället,
när herr Lithander hade detta anförande, var det sent på
kvällen — om jag icke missminner mig — och alla önskade slut på
dagens debatt. Detta var nog anledningen, att jag då icke ansåg mig
böra giva herr Lithander svar på tal. Jag hade ju förut under dagens
lopp berört denna fråga i medkammaren.

Emellertid vill jag säga, att denna fråga just då var föremål
för myndigheternas behandling, och vid det tillfälle, när remissdebatten
fördes här i riksdagen, låg detta ärende på remiss. Den 10
december inkommo nämligen ämbetsverken med sina yttranden över
de sakkunnigas utlåtande, och detta remitterades den 18 i samma månad
till de sakkunniga. Då ämbetsverken hade ställt sig på en annan
ståndpunkt än de sakkunniga, ansåg jag det vara min skyldighet att
låta de sakkunniga taga del av ämbetsverkens yttranden och de sakkunnigas
yttrande återkom sedan icke förrän den 8 februari.

Sedan interpellationen framställdes, har det varit full sysselsättning
både i riksdagen och departementet. Jag vill betona, att
det icke varit obenägenhet att besvara detta ärende, utan det är ärendets
stora omfattning i samband med den mängd av andra riksdagsärender!,
som föranlett, att det kommit till besvarande så sent.

I själva sakfrågan vill jag säga, att herr Lithander och jag helt

Onsdagen den 11 juni.

55 Sr 68.

enkelt icke kunna enas i denna fråga, vi stå så långt ifrån varandra
att vi egentligen icke kunna mötas.

När herr Lithander emellertid vill söka göra gällande, att jag
framfört en annan uppfattning än min företrädare i ämbetet givit
uttryck åt, när han tillsatte de sakkunniga, så vill jag tro, att herr
Lithander något missuppfattat endera innebörden av mitt yttrande
eller också innebörden av det förra statsrådets yttrande. Ty hans
yttrande gick ju ut på, att de sakkunniga skulle medverka till att
det träffades överenskommelse och om icke överenskommelse träffades,
skulle man vidtaga andra åtgärder. Enligt den relation, jag
givit i dag av händelseförloppet är ju i stort sett överenskommelse
träffad i de spörsmål, som mest intresserar herr Lithander, låt vara
att denna överenskommelse icke träffats så, att den tillfredsställer
herr Lithanders anspråk, men uppgörelsen är i varje fall träffad.
Och vid sådant förhållande har jag icke känt någon anledning att
påkalla ytterligare åtgärder. Den utredning, som förekommit
i ärendet, har, som jag tillkännagav i interpellationssvaret, befunnits
vara av den innebörd, att ärendet enligt min uppfattning nu
kan föras fram till riksdagens omprövning.

Vad slutligen beträffar herr Lithanders farhåga för, att en
åtgärd som den vidtagna skulle försvåra våra affärsförbindelser med
utlandet, så vill jag icke erkänna det. Ty det är naturligtvis icke
för fransmännen avgörande, huruvida herr Lithander eller herr Pettersson
eller herr Björklund köpa vin i Frankrike, utan det avgörande
för den franska vinmarknaden är, huru mycket franskt vin de få
sälja till Sverige samt framför allt att deras vinsorter oförfalskade
tillhandahållas den svenska allmänheten. A7id sådant förhållande kan
det ju icke i och för sig betyda något, om inköpsorganen äro flera
eller färre.

Det synes mig därför, att vi saklöst kunna avföra hela denna
diskussion från våra förhandlingar. Jag har den uppfattningen, att
vare sig det är en, två eller tre uppköpare av varor från utlandet, så
blir den mängd, som uppköpes, icke beroende på antalet uppköpare
utan på den konsumtion, som förefinnes i landet.

Herr Nyländer: Herr talman! Utan att ingå på frågan i sin
helhet vill jag taga fasta på en passus i herr statsrådets första anförande,
vilken återkom i det sista och förövrigt närmare underströks
av herr Eriksson i Grängesberg, nämligen denna frågas förhållande
till våra förbindelser med utlandet.

När man hörde herr statsrådets första anförande, kunde man få
den uppfattningen, att monopoliseringen vore ägnad att rent av understödja
de kommersiella förbindelserna med utlandet och främja
dem, att med ett ord utlandet, d. v. s. i detta fall de vinpraducerande
länderna skulle med stor tillfredsställelse se denna monopolisering i
vårt land. Med den erfarenhet jag har på detta område vill jag icke
allenast betvivla utan även bestrida de påståenden, som sålunda framförts
dels från statsrådsbänken och dels från herr Eriksson i Grängesberg.

Svar d
liderpellatioh
(Forts.)

Nr <58. 56

Onsdagen den 11 juni.

Svar å
interpellation.
CForts.)

Herr Eriksson i Grängesberg nämnde, att dessa meddelanden,
dessa artiklar etc., som funnits i den utländska tidningspresssen i
dessa frågor, i många fall endast vore ett eko av de önskemål, som
gjort sig gällande hos de svenska vinhandlarne. Jag känner icke till,
huruvida initiativet till dessa artiklar någon gång tagits från svenskt
vinhandlarehål], men om också detta skulle vara förhållandet, så är
jag å andra sidan övertygad om, att i en hel del fall initiativet kommit
direkt från Frankrike och andra vinproducerande länder. Jag
har desto större anledning att framhålla detta, som jag anser mig
kunna bekräfta saken igenom de rapporter och meddelanden, som jag
personligen erhållit från vinproducerande länder, och genom samtal,
som jag haft med deras representanter och med representanter
för handelshus inom länderna ifråga. Av dessa
muntliga och skriftliga meddelanden har tydligen framgått,
att Frankrike, Italien och övriga vinproducerande länder icke
kunna med blida ögon betrakta denna monopolisering här i landet.
Det är ju också lätt att förstå, om man något känner till förhållandena
i länderna ifråga. Om herr Eriksson i Grängesberg exempelvis
hade rest i den franska landsorten och besökt dessa vinodlare
och talat vid dem, så skulle han snart fått klart för sig, vilket intresse
även de minsta av dem ha för sitt lands export av viner. Herr
Eriksson borde tillskriva någon av sina partivänner exempelvis i
franska parlamentet, så skulle han nog få klart besked om, att stämningen
där för en sådan monopolisering, som det bär gäller, icke är
så gynnsam som man här vill göra gällande. Jag bär ingå siffror
tillhands, som visa vilken procent den franska vinexporten utgör i
förhållande till landets totalexport, men alla veta ju att den är mycket
hög. Jag tager endast Frankrike såsom exempel, men samma sak
gäller många andra länder. Med kännedom om dessa länders kommersiella
förhållanden i övrigt, förstår man, att det är nödvändigt
för dem att se till, att landets avsättning icke beredes några svårigheter.
Om vi tänka på hurudana förhållandena äro hos oss. så
bruka vi ju alltid från svenskt håll vidtaga åtgärder, då vi se svårigheter
i utlandet beredas för vår export. Man kan icke såsom herr
finansministern gjorde, säga, att det här bara gäller kvantiteten,
och att det icke spelar någon roll vem som köper. Jag vill erinra
om, att vi här i Sverige alltid sökt bekämpa sådana monopoliseringstendenser
i utlandet, då det gällt svenska exportvaror, och det är
klart, att vi från exports.vnpunkt helst vilja se handeln i andra länder
fri och gäller även utlandet vis å vis oss. Den saken är självklar.

Härmed är naturligtvis icke sagt, att vi skola på något sätt
frångå vår självständighet på grund av ett främmande lands maktspråk
mot oss i fråga om tullar eller andra förhållanden. Detta är
icke alls min mening, ty jag håller på självständighet i kommersiellt
hänseende .såväl som i politiskt. Men jag vill framhålla, att redan
nu och kanske ännu mera efter kriget, när de internationella handelsförbindelserna
skola återknytas, kommer den av kriget föranledda
ekonomiska spänningen inom och emellan de olika länderna att bli

OnsdageD den 11 juni.

57 Nr 68.

so. stor, att man måste förutsätta en intensiv kamp för att erhålla
reciprok^ lättnader i exporthänseende. Även om hittills under nuvarande
förhållanden icke några direkta svårigheter lagts i vägen
för oss, så kunna vi dock nu riskera sådana, ty man måste betänka att
flera av dessa vinproducerande länder lidit kanske mer än de flesta
andra länder av krigets förbannelse, och för dem gäller det alltså
att göra särskilt stora ansträngningar för att uppbygga sitt land
och restaurera sina finanser. De bli alltså ännu mera tvingade att
so till, att inga hinder resas för deras export, så att avsättningen
av deras viktigaste produkter kan försiggå utan några svårigheter
från vederbörande avsättningslands sida och därigenom medel inbringas.

Nu sade herr Eriksson visserligen, att han icke trodde på detta,
och att han blivit immun mot dylika påståenden om handelspolitiska
motåtgärder. Jag djärves emellertid att komma fram med dem igen,
särskilt på grund av en rapport, som jag visserligen icke har här
tillgänglig, men som jag nyligen fått från Frankrike, och där de
av mig framförda synpunkterna med skärpa framhållas.

Jag vill ännu en gång understryka, att det icke får tillvitas
mig, att jag skulle vilja, att landet handlade på kommando utifrån,
men här gäller det ett kommersiellt utbyte, och då kan icke ena
parten, åtminstone då denna är ett litet land som Sverige, ensam bestämma,
utan detta måste såsom vid all handel ske genom ömsesidiga
överenskommelser och medgivanden.

Jag har icke kunnat underlåta att göra dessa reflexioner och
uttalanden, och vill för övrigt sluta med att säga, att jag anser det
vore lämpligt, om statsmakterna med större iver mera än hittills
koncentrerade sitt arbete på att borteliminera de privata spritintressen,
som man ser förekomma exempelvis i staden mellan broarna,
än på att motarbeta partihandeln, ty utgår man icke från de statsfinansiella
synpunkterna utan från nykterhetssynpunkterna, så spelar
icke partihandeln en sådan roll, som exempelvis bluddervinstrafiken
här i staden och annorstädes.

Herr Lithander: Herr talman! Jag skall endast be att gent
emot herr Eriksson i Grängesberg få säga det, att hans uppfattning,
att alla partihandlare skrivit under överenskommelsen med Vin- och
spritcentralen icke är riktig, ty det finnes handlande, som icke underskrivit
denna förbindelse.

Jag vill vidare säga, att enligt § 50 är det icke fråga om något
slags skråväsende, utan denna paragraf avser att trygga rättigheten
för vilken svensk medborgare det vara må att fritt utöva sin näring
utan att hindras däri av kontrollstyrelsen.

Het har talats om vinhandlarnas, systembolagens rättighet till
partihandel — det gäller alltså icke detaljhandeln, som de skulle tillförsäkras
— utan det gäller att trygga, att dessa systembolag skola
ha flera att välja på än en enda trust, som till skit dikterar allting.
Det är därför, fri tävlan skall råda till gagn för hela landet och den

Svar å
interpellai lön.

(Forts.)

Nr 68» 58 Onsdagen den 11 juni.

Svar å allmänhet, som konsumerar vin, och dit räknas ju i alla fall en hel

interpellation. del ay yåjt folk.

(lorte.) Nu säde herr Eriksson i Grängesberg, att det är målsmän för de

enskilda intressen, som vilja förtjäna på detta, som tala för denna
sak. Jag vill då göra gällande, att varje målsman för den fria handeln
har rätt att uttala en sådan uppfattning. I varje fall vill jag
säga honom, att den uppfattning, som här är uttalad, den kan man
ha utan att vare sig driva handel med viner eller skriva i franska
tidningar, och jag tror, det kan vara överflödigt, att jag säger herr
Eriksson att jag för min del icke gör någotdera.

Herr statsrådet sade, att han icke funnit anledning att besvara
enskilda uttalanden i remissdebatten. Men det är ju i alla fall icke
ovanligt, att statsråden svara i remissdebatten. Hela remissdebatten
är ju en kritik över, vad regeringen gjort, och det är för att svara,
som statsråden äro närvarande, det må sedan vara tidigt eller sent.
1 alla händelser är det ju icke ovanligt, att man får svar, då man
framställer en fråga, och det var därför, och därför att den nuvarande
finansministern, som stod några meter ifrån mig, icke upptog frågan
till svar, som jag formligen framställde min interpellation.

Herr statsrådet säger, att det endast är kvantiteten av det vin,
som kommer in, som har någon betydelse för utlandet. Herr Nyländer
har ju redan påvisat, att det ingalunda är detta, som är det vitala,
utan att man icke vill vara beroende av en enda avnämare.
Man vill ha flera möjligheter. Det förstår man; det vilja vi allesammans,
när vi handla med utlandet.

Vidare sade herr statsrådet, att jag hade uttalat mig rörande
hans uppfattning av de sakkunniga. Det var icke det, jag gjorde eu
erinran emot. Den skillnad, jag anmärkte på mellan den nuvarande
finansministerns uppfattning och den finansministers, som den 31 december
1017 skrev i denna sak, bestod däri, att den dåvarande finansministern
ansåg, att om underhandlingarna slogo fel, skulle man
söka gå fram lagstiftningsvägen, under det att den nuvarande finansministern
icke har ansett sig behöva gå lagstiftningsvägen. Han
anser sig kunna handla i alla fall. Det är mot detta, jag har velat
reagera. Jag har velat, att man skulle följa gällande förordningar,
efter deras fulla innebörd, efter deras anda och mening.

Herr Vennersten: Herr talman! Det var ett uttalande i
interpellationssvaret, som gav mig anledning att begära ordet.

Det uppdrag, vilket på den tid, då jag var statsråd, gavs: åt två
herrar i kontrollstyrelsen, har medfört vissa åtgärder. Jag vill endast
säga, att så vitt jag kunnat finna, hade det varit önskvärt, att återgivandet
av detta förhållande lagts på annat sätt, ty som det nu skett,
förefaller det mig, som om man sökt visa. att vissa under utredningsarbetet
företagna förberedande åtgärder kunde finna eu tillfredsställande
motivering i det uppdrag, som givits vederbörande. Enligt mitt
förmenande gingo vissa av dessa åtgärder så långt, att det hade varit
önskvärt, om de personer, åt vilka uppdraget gavs, tidigare, än som
synes ha varit avsikten, meddelat sig med uppdragsgivaren.

Onsdagen den 11 juni.

59 Nr 68.

iSaken kommer ju nu före inför riksdagen i annat sammanhang,
då historiken väl icke lär kunna utebli. Det blir väl då tillfälle att
korrigera uppgifterna så att de bättre återgiva vad som förevarit.

Herr Eriksson i Grängesberg: Herr talman! Endast ett
par ord.

Det har av interpellanten vid ett par tillfällen påpekats, att det
finnes vinhandlare, som icke gjort upp med Vin- och spritcentralen.
Det skulle sålunda råda oklarhet på denna punkt.

Såsom revisor är jag i tillfälle att konstatera, att så vitt jag känner
— och jag tror icke, det förbigått mig — är det ingen av de vinhandlare,
som bedrivit sin rörelse under år 1918, som icke underskrivit
förbindelse med Vin- och spritcentralen och överlåtit sina rättigheter
dit. Om det finnes några vinhandlare kvar, så är det sålunda
sådana, som haft sina rättigheter för några år sedan, men som upphört
före 1918.

Interpellanten tager vidare vid ett par tillfällen fram rusdrycksförordningens
§ 50. Ja, det kan man ju göra, men § 50 tillerkänner
den enskilde fri vinimport, och det har väl ändå icke bestritts. Låt
vara, att man kan säga, att det blir några procents pålägg för besväret,
men nog får väl herr Eithander och andra enskilda, som vilja
ha det, in sina varor direkt från utlandet.

Sedan endast ett par ord beträffande Vin- och spritcentralens
verksamhet. Jag vet ju icke, hur fransmännen betrakta Vin- och spritcentralens
verksamhet, men om jag vore fransman och visste, hur vinhandlarna
verkligen bedrivit sin rörelse här i landet förut, så. skulle
jag känna eu viss tacksamhet för, att någonting sådant som Vin- och
spritcentralen inrättats. Vi ha förut i vårt land haft ett flertal utomordentligt
samvetsgranna vinhandlare, som säkert sålt oförfalskad
vara, men också en hel del mindre samvetsgranna, som sålt en vara
under namn av vin, som varit den allra gräsligaste smörja, som innehållit
73 eller 1/4 äkta vin, medan resten varit vatten, socker, brännvin
och allt möjligt hoprört, och detta har sålts under namn av franska
viner till allmänhetens förvillande. Inte kan väl ändå en vinproducent
i Frankrike känna sig trakterad av att här uppe under hans
kanske gamla märke säljes ett vin, varav en liten del är av hans
märke och resten svensk vara, som emellertid den stora allmänheten
måste tro vara äkta. Om Vin- och spritcentralen har gjort många
synder, som tidningspressen i allmänhet påstår, att den har, så har
jag å andra sidan genom min erfarenhet av bolagets verksamhet fått
den bestämda uppfattningen, att det sista, de komma att göra, det är
att sälja en svensk blandning som äkta franskt vin, eller svenskt
brännvin som fransk konjak. Det tror jag aldrig, att de skulle göra,
och jag tycker, fransmännen borde kunna sentera den synpunkten.

Herr Eithander: Herr talman! Vad beträffar frågan om att
tillförsäkra utlandet avsättning av äkta viner här, så sannerligen man
behöver något monopol för den saken. Den kan tryggas på annat sätt.

Vad Vin- och spritcentralen sist kommer att göra, det vet jag

Svar å

interpellation.

(Forts.)

Kr 68. 60

Onsdagen den 11 juni.

inte, men jag vet, vad de började med: att släppa ut kända svenska
punschmärken i marknaden, med innehållet förändrat till oigenkännlighet;
så att någon garanti för att få äkta varor, det ha vi sannerligen
inte, herr Eriksson, under den nya regimen.

§ 3-

Föredrogos vart för sig:

tredje sammansatta stats- och första lagutskottets memorial,
nr 8, med hemställan om anvisande av ersättning åt utskottets
tjänstemän och vaktbetjäning; och

andra särskilda utskottets memorial, nr 9, angående avlöning
åt dess tjänstemän och vaktbetjäning.

Kammaren biföll vad utskotten i nämnda memorial hemställt.

§ 4.

Anmäldes och godkändes följande förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen, nämligen

från konstitutionsutskottet:

nr 307, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av §§ 54 och 5(5 i förordningen om
kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862, jämte en inom riksdagen
i ämnet väckt motion;

nr 308, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om anstånd i visst fall med upprättande av kommunal
röstlängd; och

nr 328, i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av
§21 riksdagsordningen;

från statsutskottet:

nr 4 A, angående regleringen av utgifterna under riksstatens
för år 1920 fjärde huvudtitel, innefattande anslagen till lantförsvarsdepartementet; nr

4 B, angående regleringen av utgifterna under tilläggsstatens
för år 1919 fjärde huvudtitel, innefattande anslagen till
lantförsvarsdepartementet;

nr 295, i anledning av Kungl. Maj:ts i propositionen om tillläggsstat
till riksstaten för år 1919 gjorda framställning om låneunderstöd
till svenska diakonisällskapet för uppförande å Yiebäck
av ett fjärde skyddshem;

nr 296, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
beredande av ytterligare rörelsekapital för bränslekommissionen;

nr 297, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning angående statsverkets kajntalökningsfond m. m.;

nr 298, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning om anslag för oförutsedda utgifter;

nr 299, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

Onsdagen den 11 juni. 61 \r

anslag för täckande av viss del av statens järnvägars driftförlust
under år 1918;

nr 302, i anledning av väckta motioner om restitution av
arvsskatt, som Stockholms högskola vid mottagande av Heckscherska
donationen erlagt; och

nr 303, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag till arbetslöshetens bekämpande;

från tredje sammansatta stats- och första lagutskottet:

nr 309, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående befrielse för värnpliktiga av 1918 års klass från
fullgörande av viss värnpliktstjänstgöring i fredstid m. m.;

nr 310, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om befrielse för vissa värnpliktiga från skyldighet att
fullgöra reservtruppövning;

nr 311, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad utbildningstid för vissa värnpliktiga av 1919
års klass m. m.; och

nr 312, i anledning av Kung!. Maj:ts proposition med förslag
till lag om överföring till hären av vissa marinen tilldelade värnpliktiga
av 1919 års klass;

från bankoutskott et:

nr 330, angående vissa pensioner och understöd;
från första lagutskottet:

nr 306, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändring i lagen om skiljemän den 28 oktober 1887; och
nr 326, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om fri rättegång in. in., såvitt propositionen innefattar
förslag till lag om ändrad lydelse av 16 kap. 10 § och

25 kap. 5 § rättegångsbalken, dels en i ämnet väckt motion;

från jordb ru kstt t skott et:

nr 300, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

tillskott till dyrtidstillägg för vissa lantmätare;

nr 301, i anledning av Kungl, Maj:ts proposition angående

tillskott till dyrtidstillägg för lantbruksingenjörer;

nr 314, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ny
stat för statens veterinärbakteriologiska anstalt m. m.,

nr 315, i anledning av vissa i nionde huvudtiteln av årets

statsverksproposition gjorda framställningar angående statens skogsförsöksanstalt
m. m.;

nr 316, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
användning av besparingar, som uppkommit å vissa, till styrelsens
för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt disposition
ställda anslag;

68,

Nr C8. 62

Onsdagen den 11 juni.

nr 317, i anledning av Kung!. Maj:ts proposition angående
disponerande av 1918 års avkastning av statens hästavel sfond;

nr 318, i anledning av Kung!. Maj:ts proposition angående
driftkostnader under år 1920 för egnahemSlånefonden;

nr 319, i anledning av Kungl. Maj;ts proposition angående
byggnadslån och odlingsbidrag till innehavare av vissa krononybyggen
i Norrbottens län;

nr 320 i anledning av utav Kungl. Makt gjorda framställningar
angående anslag till åtgärder för linodlingens befrämjande;

nr 321, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
ändring i tiden för återbetalning av ett aktiebolaget svenska linberedningssällskapet
tilldelat lån ävensom en i ämnet väckt motion;

nr 322, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
utbyte av den till länslasarettet i Västerås upplåtna mark mot
viss nämnda stad tillhörig donationsjord;

nr 323, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
driftkostnaderna under år 1920 för statens domäner ävensom två i
ämnet väckta motioner;

nr 324, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
tillägg till gällande grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdornäner;
och

nr 325, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
ändringar i gällande grunder för upplåtande av egnahemslägenheter
frän vissa kronoegendomar;

från andra särskilda utskottet:

nr 327, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om arbetstiden å svenska fartyg; samt

från riksdagens kansli:

nr 304, angående utredning huruvida och på vad sätt en förbättrad
allmän pensionering av sjömän skulle kunna åvägabringas;
och

nr 305, angående åvägabringande av utredning och förslag i
fråga om inrättande av professurer i nationalekonomi inom filosofiska
fakulteterna i Uppsala och Lund.

§ 5.

Vidare anmäldes och godkändes riksdagens kanslis förslag till
paragrafer i riksdagsbeslutet:

nr 92, angående förslag till ändrad lydelse av § 17 mom. 1
riksdagsordnin gen;

nr 93, angående förslag till ändrad lydelse av §§ 12, 54 och
105 regeringsformen, §§ 38, 50, 55, 50 och 74 riksdagsordningen
samt § 2 mom. 4 tryckfrihetsförordningen;

nr 94, angående förslag till ändrad lydelse av §§ 15 och 106
regeringsformen samt § 38 mom. 2 riksdagsordningen;

Onsdagen den 11 juni.

63 \> 68.

nr 95, angående förslag till ändrad lydelse av § 2 4:o tryckfrihetsförordningen
;

nr 96, angående förslag till ändrad lydelse av § 2 4:o tryckfrihetsförordningen
;

nr 97, angående förslag till ändrad lydelse av § 2 4:o tryckfrihetsförordningen
;

nr 98, angående lag om fortsatt tillämpning av lagen den 20
juni 1913 angående vård av enskildas skogar på Öland;

nr 99, angående förslag till lag om ändring i vissa delar av
vattenlagen m. m.;

nr 100, angående förslag till epidemilag;

nr 101, angående kreditivsummorna;

nr 102, angående dels förslag till ändrad lydelse av §§ 6, 7,
9, 16, 19, 21 och 24 riksdagsordningen och till övergångsstadgande
däri dels förslag till lag om val till riksdagen m. m.;

nr 103, angående bankovinsten;

nr 104, rörande lag om ändrad lydelse av 3, 4, 5 och 6 §§ i
lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt
till pension m. m.; och

nr 105, angående förslag till lag med vissa ändrade bestämmelser
mot oskälig hyresstegring m. m.

§ 6.

Upplästes första kammarens protokollsutdrag, nr 759, innefattande
delgivning av nämnda kammares beslut över dess andra
tillfälliga utskotts utlåtande nr 25 i anledning av andra kammarens
beslut över dess fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 8, i
anledning av dels väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående
utredning och förslag i lantarbetarefrågan, dels ock väckt
motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående fastställande av
maximalarbetstid för arbetare inom jordbruksyrket.

Detta protokollsutdrag bordlädes på begäran.

§ 7.

Till bordläggning anmäldes:

statsutskottets utlåtanden: nr 209, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående anvisande av anslag till täckande av
statens järnvägars driftförlust;

nr 210, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning om återbetalning
av tillfälliga lånemedel m. m.;

nr 211, i anledning av Kungl. Maj:ts i propositionen om tillläggsstat
för år 1919 gjorda framställning om avsättning till
statsverkets fond av rusdrycksmedel;

nr 212, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning angående avsättning för år 1920 till statsverkets
fond av rusdrycksmedel; och

Nr 68. 64

Onsdagen den 11 juni.

nr 213, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning om avsättning
på 1920 års riksstat av medel till en statsverkets kapitalökningsfond; andra

sammansatta stats- och första lagutskottets utlåtande,
nr 3, med hemställan om anvisande av ersättning åt sammansatta
stats- och första lagutskottets nr 2 kanslipersonal och vakthållning; bevillningsutskottets

memorial och betänkanden:

nr 65, angående ersättning åt av utskottet vid handläggning
av vissa ärenden anlitade biträden;

nr 66, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning angående statsverkets kapitalökningsfond m. m.;

nr 67, angående särskild ersättning åt tjänstemän hos bevillningsutskottet; nr

68, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande
utskottets betänkande nr 62 i anledning av väckt motion om
ändrad lydelse av 15 § 4 mom. i förordningen om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering;

nr 69, i anledning av Kung]. Maj:ts proposition nr 259, i vad
den innefattar förslag till ändrad lydelse av 32 § och 36 § 2 mom.
i förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid
taxering; och

nr 70, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 108, i vad
den avser ändrad lydelse av 8 § 1 inom. i förordningen den 28
oktober 1910 angående bevillning av fast egendom samt av inkomst;

bankoutskottets memorial, nr 85, med överlämnande av de utav
riksdagen fastställda bestämmelser angående avlöningen för de
vid lagtima riksdag hos kamrarna, de ständiga och tillfälliga utskotten
samt i riksdagens kansli anställda tjänstemän och vaktbetjänte; första

lagutskottets memorial:

nr 39, med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande
första lagutskottets utlåtande nr 38 i anledning av dels
Kungl. Maj:ts proposition med förslag till Jag om ändrad lydelse
av 1, 2, 9 och 37 §§ i lagen den 17 juni 1916 om försäkring för
olycksfall i arbete ävensom i ämnet väckta motioner, dels ock
Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse
av 35 § i nyssnämnda lag; och

nr 40, angående beviljande för innevarande års riksdag av
visst belopp till särskild ersättning åt sekreteraren hos första lagutskottet;
samt

andra särskilda utskottets utlåtanden:

nr 7, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till arbetsrådet m. m.; och

nr 8, i anledning av herr Lindhagens motion nr 214 inom
första kammaren angående begränsning av lantarbetarnas arbetstid

Torsdagen den 12 juni.

65 Nr BS.

§ 8.

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 4,59 e. m.

In fidem
Per Cronvall.

Torsdagen den 12 juni.

Kl. 2 e. m.

§ I Justerades

de vid kammarens sammanträde den 5 innevarande
juni förda protokollen.

§ 2.

Föredrogos vart för sig:
statsutskottets utlåtanden:

nr 209, i anledning av Kung! Maj:ts proposition angående
anvisande av anslag till täckande av statens järnvägars driftförlust; nr

210, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning om återbetalning
av tillfälliga lånemedel m. m.;

nr 211, i anledning av Kungl. Maj:ts i propositionen om tillläggsstat
för år 1919 gjorda framställning om avsättning till statsverkets
fond av rusdrycksmedel;

nr 212, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning angående avsättning för år 1920 till statsverkets
fond av rusdrycksmedel; och

nr 218, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning om avsättning
på 1920 års riksstat av medel till en statsverkets kapitalökningsfond; andra

bevillningsutskottets memorial och betänkande:
nr 65, angående ersättning åt av utskottet vid handläggning
av vissa ärenden anlitade biträden;

Andra hammarens protokoll 1919. Nr (1H. 5

Kr 88. 6*

Torsdagen den 12 juni.

nr 66, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nied förslag
till förordning angående statsverkets kapitalökningsfond m. m.;
och

nr 67, angående särskild ersättning åt tjänstemän hos bevillningsutskottet.

Kammaren biföll vad utskotten i nämnda utlåtanden, memorial
och betänkande hemställt.

§ 3.

Vidare föredrogs bevillningsutskottets memorial, nr 68 i anledning
av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande utskottets betänkande
nr 62 i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av 15
§ 4 mom. i förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet
vid taxering.

Den i detta memorial föreslagna voteringspropositionen godkändes.

§ 4.

Härefter föredrogos vart efter annat bevillningsutskottets betänkanden: nr

69, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 259, i vad
den innefattar förslag till ändrad lydelse av 32 § och 36 § 2 mom.
i förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering;
och

nr 70, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 108, i vad
den avser ändrad^ lydelse av 8 § 1 mom. i förordningen den 28
oktober 1910 angående bevillning av fast egendom samt av inkomst.

Utskottets i dessa betänkanden gjorda framställningar blevo
av kammaren bifallna.

§ 5.

Föredrogs och lades till handlingarna bankoutskottets memo
rial, nr 85, med överlämnande av de utav riksdagen fastställda
bestämmelser angående avlöningen för de vid lagtima riksdag hos
kamrarna, de ständiga och tillfälliga utskotten samt i riksdagens
kansli anställda tjänstemän och vaktbetjänte.

§ 6.

Härpå föredrogos vart för sig-:
första lagutskottets memorial:

nr 39, med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande
första lagutskottets utlutande nr 38 i anledning av dels

Torsdagen den 12 juni.

6? Sr *8

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse
av 1, 2 9 och 37 §§ i lagen den 17 juni 1916 om försäkring för
olycksfall i arbete ävensom i ämnet väckta motioner, dels ock
Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse
av 35 § i nyssnämnda lag; och

nr 40, angående beviljande för innevarande års riksdag av
visst belopp till särskild ersättning åt sekreteraren hos första lagutskottet;
samt

andra särskilda utskottets utlåtanden:

nr 7, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till arbetsrådet m. in.; och

nr 8, i anledning av herr Lindhagens motion nr 214 inom första
kammaren angående begränsning av lantarbetarnas arbetstid.

Vad utskottet i nämnda memorial och utlåtanden hemställt
bifölls av kammaren.

§ 7.

Slutligen föredrogs första kammarens protokollsutdrag, nr 759,
innefattande delgivning av nämnda kammares beslut över dess
andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 25 i anledning av andra
kammarens beslut över dess fjärde tillfälliga utskotts utlåtande
nr 8, i anledning av dels väckt motion om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående utredning och förslag i lantarbetarefrågan, dels
ock väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående fastställande
av maximalarbetstid för arbetare inom jordbruksyrket;
och yttrade därvid

Herr Möller: Detta ärende, som återremmitterats till andra

kammaren, emedan första kammaren fattat ett annat beslut än
det, andra kammaren på sin tid stannade vid i fråga om utredning
av lantarbetarfrågan, har det fjärde tillfälliga utskottet icke
haft tillfälle att behandla, då utskottet, redan innan denna remiss
kom till kammaren, upplöst sig och avslutat sina sammanträden.
Ingen annan av utskottets ledamöter utom undertecknad är nu
kvar i kammaren.

Jag vill emellertid påpeka, att det förstakammarbeslut, som
här föreligger, står i väsentlig överensstämmelse med en motion av
herr Lindman, som andra kammaren för sin del icke ville i den
formen godkänna, utan andra kammaren ville godkänna en utredning
i denna sak endast under förutsättning, att det även bleve
en utredning om arbetstiden jämte en undersökning, huruvida arbetstiden
inom jordbruket på något sätt skulle kunna begränsas.

Under sådana förhållanden tillåter jag mig, herr talman, yrka,
att andra kammaren vidhåller sitt förut fattade beslut, som innebar,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, det
Kung], Maj:t täcktes låta verkställa allsidig och sakkunnig utredning
av lantarbetarfrågan, varvid även borde verkställas under -

Sr 68. 68

Torsdagen den 12 juni.

sökning rörande längden av den nuvarande arbetstiden inom jordbruket
samt huruvida i vilken utsträckning och på vad sätt en
begränsning av denna arbetstid måtte kunna åstadkommas, samt
för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde
föranleda.

Jag yrkar, att kammaren måtte vidhålla detta sitt förut fattade
beslut.

Vidare anfördes ej. Med bifall till vad herr Möller sålunda
föreslagit beslöt kammaren vidhålla sitt i ärendet tidigare fattade
beslut.

§ 8.

Anmäldes och godkändes följande förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen, nämligen

från statsutskottet:

nr 2 A, angående regleringen av utgifterna under riksstatens
för år 1920 andra huvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet
;

nr 2 B, angående regleringen av utgifterna under tillägg3-statens för år 1919 andra huvudtitel, innefattande anslagen till
justitiedepartementet*

nr 7 A, angående regleringen av utgifterna under riksstatens
för år 1920 sjunde huvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet; nr

7 B, angående regleringen av utgifterna under tilläggsstatens
för år 1919 sjunde huvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet
;

nr 8 A, angående regleringen av utgifterna under riksstatens
för år 1920 åttonde huvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet
;

nr 8 B, angående regleringen av utgifterna under tilläggsstatens
för år 1919 åttonde huvudtitel, innefattande anslagen tilll
ecklesiastikdepartementet;

nr 287, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
gemensamt lönesystem samt lönereglering för postverket, telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk jämte i ämnet
väckta motioner;

nr 288, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
i fråga om antalet av vissa befattningar vid postverket m. m,;

nr 289, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
i fråga om antalet av vissa befattningar vid telegrafverket m. m.;

nr 290, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
i fråga om antalet av vissa befattningar vid statens järnvägar
m. m.; och

nr 291, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till omorganisation av vattenfallsstyrelsen samt i fråga om antalet
av vissa befattningar vid statens vattenfallsverk;

Torsdagen den 12 juni.

H9 Sr 08.

från jordbruksutskottet:

nr 9 A, angående regleringen av utgifterna under riksstatens
nionde huvudtitel, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet;
i

nr 9 B, angående regleringen av utgifterna under tilläggsstatens
för år 1919 nionde huvudtitel, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet
;

nr 334, i anledning av väckt motion om statsbidrag till riksföreningen
för landsbygdens elektrifiering u. p. a. för anställande
av sakkunnig personal;

nr 335, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

anslag för beredande av lindring i de mindre bemedlades levnadsvillkor; nr

336, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

anslag till åtgärder i prisreglerande syfte jämte i ämnet väckta
motioner;

nr 337, i anledning av Kungl. Haj:ts proposition angående

ändringar i staten för veterinärhögskolan m. m.;

nr 338, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

anslag till lantbruksskolor, lantmannaskolor och lanthushållsskolor;
och

nr 339, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

vissa egnahemsväsendet berörande frågor jämte i ämnet väckta
motioner;

från statsutskottet:

nr 313, i anledning av Kungl. Maj:ts under tjärde och femte
huvudtitlarna av statsverkspropositionen och propositionen om tillläggsstat
för år 1919 gjorda framställningar angående anslag för
beredande av semester åt vid lantförsvaret och sjöförsvaret anställda
arbetare; samt

från bevillningsutskottet:

nr 347, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordningar om ändrad lydelse av §§ 16, 17, 18, och 20 i
förordningen om frihamn den 15 november 1907 samt om ändrad
lydelse av § 19 mom. 1 i förordningen om frilager den 20 december
1912; och

nr 348, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om ändrad lydelse av 30, 31, 35 och 39 §§ i förordningen
den 1L oktober 1907 angående tillverkning av brännvin
m. m.

§ 9.

Till bordläggning anmäldes bevillningsutskottets betänkanden:

nr 71, angående beräkning av vissa bevillningar å tilläggsstat
för år 1919;

nr 72, angående beräkning av bevillningarna för år 1920; och

Nr «8. 70

Torsdagen den 12 juni.

nr 74, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ i förordningen
den 19 november 1914 angående stämpelavgiften.

§ 10.

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 2,2 7 e. m.

In fidem
Per Cronvall.

Tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag, Stockholm 1919. 193155.