RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1919:50)

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1919. Andra kammaren. Nr 50.

Lördagen den 17 maj, e. in.

Kl. 7 e. m.

Fortsattes det på förmiddagen började sammanträdet.

§ 1.

Herr statsrådet Thorsson avlämnade Kungl. Maj:ts propositioner: nr

403, med förslag till förordning om rätt för Konnngen att i
visst fall åsätta särskild tullavgift;

nr 404, med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § 17 :o) i
lagen den 26 maj 1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt; och

nr 399, med förslag till lag om ändrad lydelse av 35 § i lagen den
17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 2.

Till avgörande förelåg först statsutskottets utlåtande, nr 100, i Ang. dyrtidsanledning
av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelse och

med allmänna grunder för dyrtidstillägg och dyrtidshjälp åt befatt- ^befattnings
ningshavare i statens tjänst m. m. jämte i ämnet väckta motioner. hatare >

Uti en till riksdagen den 14 mars 1919 avlåten proposition, nr slai^JJanet
225, hade Kungl. Maj :t framlagt förslag till kungörelse med allmänna
grunder för dyrtidstillägg och dyrtidshjälp åt befattningshavare i
statens tjänst m. m.

I sammanhang med förevarande proposition, som hänvisats till
statsutskottet utom i vad den avsåge pensions- och indragningsstaterna
samt jordbruksärenden, hade utskottet till behandling förehaft följande,
inom andra kammaren väckta motioner, nämligen nr 406, av
herr Thore, nr 410, av herr Hage, nr 417, av herrar Bärg och von
Sneidern, nr 420, av herrar Eriksson i Stockholm och Bäcklund, nr
422, av herr Kjellberg samt nr 423, av herr Leo.

Utskottet hemställde, att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts
förevarande proposition samt ovanberörda av herrar Bärg och von

Andra kammarens protokoll 1919. Nr 50. 1

Nr 50. 2

Lördagen den 17 maj, e. m.

Ang. dyrtidstillägg
och
dyrtidshjälp
åt befattningshavare
i
statens tjänst
m. m.
(Forts.)

Sneidern, herr Thore samt herr Kjellberg väckta motioner ävensom
med avslag å de av herr Hage, herrar Eriksson i Stockholm och Bäcklund
samt herr Leo i ämnet väckta motionerna måtte

1) godkänna vid utlåtandet fogat förslag till kungörelse med
allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens
tjänst (bilaga A), med undantag dock i vad anginge dels de under
jordbruksdepartementet hörande befattningshavare, dels ock befattningshavare
vid flottans pensionskassa och folkskollärarnas pensionsinrättning; 2)

i avseende å dyrtidstillägget för år 1919

a) medgiva, att till befattningshavare vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar, statens vattenfallsverk och postsparbanken
dyrtidstillägg finge utgå av de medel, av vilka verkets eller institutionens
omkostnader i övrigt bestredes;

b) för bestridande av kostnaderna för dyrtidstillägg åt befattningshavare
vid nedannämnda verk och institutioner å tilläggsstat för
år 1919 anvisa

under sjätte huvudtiteln:

för försäkringsinspektionen ett reservationsanslag å kronor
34,900,

att av bidrag till försäkringsinspektionen direkt utgå;
för statens biografbyrå ett reservationsanslag å kronor 16,900,

att av avgifter för granskning av biografbilder direkt utgå;

under sjunde huvudtiteln:

för mynt- och justeringsverket ett reservationsanslag å kronor
62,200,

att av inkomst av myntning och justering direkt utgå;
för patent- och registreringsverket ett reservationsanslag å kronor
313,200,

att av patent- och varumärkes- samt registreringsavgifters medel
direkt utgå; samt

för bankinspektionen ett reservationsanslag å kronor 22,900,
att av bidrag till bankinspektionen direkt utgå;

c) till bestridande av kostnaderna för dyrtidstillägg åt befattningshavare
vid verk och institutioner, som icke ovan särskilt angivits,
å tilläggsstat för år 1919 såsom förslagsanslag anvisa

under andra huvudtiteln

» tredje *

> fjärde s

» femte »

» sjätte *

» sjunde 5

» åttonde »

kronor 3.595,000
» 528,000

» 28.400,000

» 18,695.000

» 10,250.000

» 11,250.000

» 11,770,000;

3) i avseende å dyrtidstillägget för år 1920

a) till bestridande av kostnaderna för nämnda förmån åt statens

Lördagen den 17 maj, e. m.

3 Nr 5a

befattningshavare och pensionärer m. fl. vid sidan av huvudtitlarna Ang._dyrtidssåsom
avsättning å 1920 års riksstat anvisa ett förslagsanslag, högst
kronor 116,000,000, . . _ ålbefaUmr^,-

b) förklara, att under år 1920 tills vidare och intill dess defini- hatare i
tivt beslut fattats rörande de medel, av vilka för sagda år kostnaderna
för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst skulle bestridas,
härför erforderliga belopp skulle utgå

beträffande befattningshavare vid postverket, telegrafverket, sta -

statens tjärn
nu m.
(Fort*.)

tens järnvägar, statens vattenfallsverk, postsparbanken, försäkringsinspektionen,
statens biografbyrå, mynt- och justeringsverket, patentoch
registreringsverket samt bankinspektionen av de medel, av vilka
verkets eller institutionens omkostnader i övrigt bestredes, samt

beträffande befattningshavare vid övriga verk och institutioner
av det under mom. a) ovan omförmälda anslag.

Den i punkten 1) åberopade bilagan var av följande lydelse:

Förslag

till

kungörelse

med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens
tjänst.

§ 1.

Mom. 1. Befattningshavare i statens tjänst, vilkas avlöning blivit
av Konung och riksdag till siffran bestämd eller eljest utgår efter
av riksdagen prövade grunder, äga, där ej i samband med reglering av
avlöningsförmånerna annorlunda må varda bestämt, med nedan i denna
författning angivna begränsningar och undantag uppbära dyrtidstillägg
å följande i avlöningen ingående slag av kontanta förmåner,
nämligen:

lön och lönetillägg;
tjänstgöringspenningar;

ortstillägg, dyrortstillägg och kallortstillägg;
arvode;

ålderstillägg och därmed jämförlig avlöningsförhöjning;
ersättning för bostad, bränsle, lyse, inkvartering och beklädnad;
inkvarterings- och servisbidrag;

dagavlöning och dagavlöningstillägg vid armén och marinen samt
portionsersättning för underofficerare vid flottan, beräknad efter 62
öre per dag;
krigslön;

docentstipendium vid statens högskolor;
extra lönetillägg;
provisoriskt avlöningstillägg;
ti’lfällig löneförbättring;
tillfälligt lönetillägg;

häradsskrivares och landsfiskals förvaltningsbidrag;

Jfr 50. 4

Lördagen den 17 maj, e. m.

A ng. dyrtidstillägg
och
dyrtidshjälp
åt befattningshavare,
i
statens tjänst
m. m.
(Forts.)

uppmuntringspenningar åt lotsar, kvarstående på gammal stat;

samt

appbördsprovision vid telegrafverket, beräknad efter den för
nästföregående år utgående provisionen, dock högst å så stort belopp,
som svarar mot de tjänstgöringspenningar, vederbörande tjänsteman
skolat uppbära, om han i enlighet med härför i gällande avlöningsTeglemente
givna bestämmelser hänförts till den mot hans lön svarande
avlöningsklassen i avlöningsskalan för icke provisionsavlönade
tjänstemän, samt lägst å stadgat minimibelopp av uppbördsprovision.

Mom. 2. Åtnjuter befattningshavare, som i mom. 1 omförmäles,
i och för tjänsten efter vederbörande myndighets bestämmande^beklädnadsersättning
eller annan kontant ersättning, må jämväl å sådan ersättning
dyrtidstillägg utgå, om och i den mån myndigheten, med
hänsyn .särskilt till efter ingången av augusti månad 1914 till följd
av stegringen i levnadskostnaderna beviljad förhöjning av ersättningen,
prövar sådant av omständigheterna påkallat.

§ 2.

Dyrtidstillägget utgår, i enlighet med vad i § 3 närmare stadgas,
i visst förhållande till ett grundtal, som av Kungl. Maj :t.fastställes.

Grundtalet bestämmes sålunda, att sedan, med ledning av genom
socialstyrelsens försorg verkställda beräkningar rörande den efter ingången
av augusti månad 1914 inträdda ökningen i levnadskostnader,
av Kungl. Maj :t fastställts det tal, som skall anses motsvara levnadskostnadsökningen,
nämnda tal minskas med en niondel därav, varvid
för det fall att det sålunda erhållna talet icke är jämnt delbart med
3, detsamma, därest det med högst 1 V, understiger närmast högre med
3 jämnt delbara tal, höjes till sistnämnda tal, men eljest sänkes till
närmast lägre med 3 jämnt delbara tal.

Allt efter som inträffade förändringar i levnadskostnadernas allmänna
läge därtill giva anledning, fastställer Kungl. Maj:t, med ledning
av de av socialstyrelsen senast verkställda beräkningar rörande
ökningen i levnadskostnader, nytt grundtal att äga tillämpning från
och med den månad, under vilken Kungl. Maj :ts beslut kungjorts, till
den månad, under vilken Kungl. Maj:t må komma att på grund av
ånyo inträdd förändring fastställa anhat grundtal.

Närmare föreskrifter angående de beräkningar rörande ökningen
av levnadskostnader, som skola av socialstyrelsen verkställas, meddelas
av Kungl. Maj:t.

§ 3.

Dyrtidstillägget utgår å avlöningsförmåner, som icke överstiga
100 kronor för månad, efter ett procenttal, som motsvarar grundtalet.

Överstiga avlöningsförmånerna 100 kronor för månad, utgår dyrtidstillägg
för den del därav, som utgör 100 kronor för månad, på sätt
nyss sagts, samt för den del, som överstiger 100 kronor men icke 600
kronor för månad, efter ett procenttal, som motsvarar en tredjedel av

Lördagen den 17 maj, e. m.

5 Nr 50.

grundtalet. Å del, som överstiger 600 kronor för månad, utgår icke
dyrtidstillägg.

§ 4.

Dyrtidstillägg beräknas endast å avlöningsförmåner, som utgå
av statsmedel. Där avlöning bestrides dels av statsmedel och
dels av andra medel, beräknas dyrtidstillägg endast å den
del därav, som utgår av statsmedel; dock att dels dyrtidstillägg
åt befattningshavare vid universiteten, de allmänna läroverken och
navigationsskolorna beräknas å hela det belopp, vartill i § 1 angivna
slags avlöningsförmåner författningsenligt uppgå, utan avseende därå
att till bestridande av nämnda läroanstalters utgifter användas jämväl
andra medel än statsmedel, dels beträffande biträdande lärare vid
musikaliska akademien, till vilkens avlönande akademien lämnar tillskott
av egna medel, dyrtidstillägg beräknas jämväl å sådant tillskott,
i den mån ersättningen icke utgår efter högre belopp än 175 kronor
för undervisningstimme i veckan, dels ock till förste notarie i domsaga,
vikarie för förste notarie och den, som förordnats att förvalta
häradshövdingämbete, dyrtidstillägg bestrides av statsmedel även i
den del av utgående arvode, som gottgöres statsverket genom avdrag å
häradshövdingens avlöningsmedel.

Om häradshövdings avlöningsförmåner av de i § 1 mom. 1 angivna
slag icke uppgå till det belopp, varå dyrtidstillägg högst må
beräknas, likställes med avseende å dyrtidstillägg så stor del av hans
övriga inkomster i tjänsten, som motsvarar skillnaden, med berörda
slags avlöningsförmåner, och äger han att jämväl därå uppbära djTtidstillägg
av statsmedel.

Dyrtidstillägg beräknas även å författningsenligt utgående inkvarterings-
och servisbidrag, som gäldas av andra medel än statsmedel.

Befattningshavare vid allmänt läroverk och vid högre lärarinneseminariet
åtnjuta dock icke dyrtidstillägg å hyresersättning.

§ 5.

Befattningshavare, som är tjänstledig för offentligt uppdrag eller
för sjukdom eller som åtnjuter ferier, semester eller därmed jämförlig
tjänstledighet, äger att utan hinder av sådan ledighet uppbära
det dyrtidstillägg, som eljest skolat tillkomma honom. För den, som
har tjänstledighet av annan anledning, minskas dyrtidstillägget i samma
proportion som förhållandet mellan den under ledigheten uppburna
avlöningen och den avlöning, som skolat utgå, därest befattningshavaren
icke åtnjutit dylik ledighet.

§ 6.

Till befattningshavare i statens tjänst, vilkas avlöning till siffran
bestämts av Kungl. Maj:t, utbetalas dyrtidstillägg under iakttagande
i tillämpliga delar av de i §§ 1—5 meddelade bestämmelserna.

Ang. dyrtidstiUägg
och
dyrtidshjälp
åt befattningshatare
i
statens tjänst
m. nu
(Forts.)

Nr 50. 6

Lördagen den 17 maj, e. m.

Ang. dyrtidstillägg
och
dyrtidshjälp
åt befattningshavare
i
statens tjänst
ro. ro.
(Forts.)

§ 7.

Till innehavare av sådan befattning i statens tjänst, för vilken
avlöningen icke till siffran bestämts av Konung och riksdag eller av
Kungl. Maj :t och ej heller utgår efter av riksdagen prövade grunder,
skall den myndighet, som äger bestämma avlöningen, lämna dyrtidstillägg,
därest och i den mån myndigheten, med hänsyn särskilt till
efter ingången av augusti månad 1914 till följd av ökningen i levnadskostnader
beviljad avlöningsförhöjning, anser sådant av omständigheterna
påkallat, därvid de i §§ 1—5 meddelade bestämmelserna
skola äga motsvarande tillämpning med iakttagande tillika, att till
sådana icke ordinarie befattningshavare, som för sitt arbete i statens
tjänst åtnjuta så kallade gratifikationer eller flitpenningar, dyrtidstillägg
må utgå med högst hälften av vad dyrtidstillägg å dem tilldelade
belopp enligt berörda bestämmelser skolat utgöra.

§ 8.

För befattningshavare, som av statens medel åtnjuter lön eller
arvode för två eller flera befattningar, beräknas dyrtidstillägget å de
sammanlagda avlöningsförmånerna och utbetalas vid den befattning,
som medför högsta avlöningen eller, därest avlöningarna äro lika, vid
den befattning, till vilken han först blivit befordrad.

§ 9.

Mom. 1. Från åtnjutande av dyrtidstillägg undantagas:

l:o) arbetarpersonalen vid telegrafverkets linjedistrikt;

2:o) arbetarpersonalen vid statens järnvägars byggnadsarbeten
för nya linjer, dubbelspårsanläggningar och därmed jämförliga företag;
samt

3:o) arbetarpersonalen vid statens vattenfallsverk.

Mom. 2. Avlöning på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet
medför icke rätt till dyrtidstillägg enligt denna kungörelse.

§ 10.

Befattningshavare vid tekniska skolan i Stockholm och vid tekniska
skolan i Eskilstuna må tilldelas dyrtidstillägg efter de grunder,
som i denna kungörelse äro fastställda; dock med iakttagande att dyrtidstillägg
skall beräknas ej blott å de avlöningsförmåner, som äro
för vederbörande befattningshavare å stat uppförda, utan även å den
höjning i avlöningen, som i form av provisorisk lönereglering eller
tillfällig löneförbättring tillerkänts dem genom bidrag av stat och
kommun eller från enskild donation, samt under villkor, att halva
kostnaden för dyrtidstillägg bestrides av vederbörande kommun.

§ 11.

Med befattningshavare i statens tjänst likställas i avseende å rätt
till dyrtidstillägg befattningshavare vid flottans pensionskassa och

Lördagen den 17 maj, e. m.

7 Nr 50.

folkskollärarnas pensionsinrättning samt indelt manskap vid krigsmakten.

§ 12.

Om befattningshavare under året avlidit, innan honom tillkommande
dyrtidstillägg till fullo utbetalts, övergår hans rätt härutinnan
till stärbhuset.

§ 13.

Till hjälp vid dyrtidstilläggets uträkning utfärdar Kungl. Haj:t
nödiga tabeller.

§ 14.

Dyrtidstillägget utbetalas månadsvis i den ordning, som
av Kungl. Maj:t bestämmes.

Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen,
enligt därå meddelad uppgift, utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
samt gäller till och med den 30 juni 1920; dock
att enligt de i kungörelsen meddelade bestämmelser dyrtidstillägg
skall utgå även för den del av år 1919, som förflutit innan kungörelsens
ikraftträdande, varjämte skall iakttagas, att för de två första
kvartalen av samma år det i § 2 omförmälda grundtal skall vara 147.

Vid utlåtandet voro emellertid fogade reservationer:

av herrar C. G. Ekman, Waldén, Bengtsson i Norup, Nilsson i
Landeryd, Erlansson och Mossberg, vilka ansett, att utskottet bort
hemställa, att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
proposition samt ovanberörda av herrar Thore och Kjellberg väckta
motioner ävensom med avslag å de av herrar Bärg och von Sneidern,
herr Hage, herrar Eriksson i Stockholm och Bäcklund samt herr Leo
i ämnet väckta motioner måtte

1) godkänna vid reservationen fogat förslag till kungörelse med

allmänna grunder för dyrtidstillägg och dyrtidshjälp åt befattningshavare
i statens tjänst (bilaga 1), med undantag---pensionsin rättning; 2)

i avseende å dyrtidstillägget och dyrtidshjälpen för år 1919

a) medgiva, att — — •—■ dyrtidstillägg och dyrtidshjälp må utgå
----i övrigt bestredes;

b) för bestridande av kostnaderna för dyrtidstillägg och dyrtidshjälp
---bankinspektionen direkt utgå;

c) till bestridande av kostnaderna för dyrtidstillägg och dyrtidshjälp
åt befattningshavare--- 11,770,000;

3) i avseende å dyrtidstillägget och dyrtidshjälpen för år

1920

b) förklara---kostnaderna för dyrtidstillägg och dyrtidshjälp
åt befattningshavare--— omförmälda anslag; samt

Ang. dyrtidstillägg
och
dyrtidshjälp
åt befattningshavare
i
statens tjänst

771. 771.

(Forts.''

Nr 5a 8

Lördagen den 17 maj, e. m.

Ang. dyrtids- av herr Wrangel, som förklarat att han icke kunnat biträda utdyrtidshjälp
skottets hemställan beträffande grundtalets storlek, utan ansett, att
åt befattnings- grundtalet borde beräknas efter fyra femtedelar (i stället för åtta
hamn i niondelar) av talet för kostnadsökningen samt att gxundtalet för närstatens
tjänst varande borde bestämmas till .135, varigenom en besparing av omkring
(Forts) ^ miljoner kronor skulle uppstått.

Det av herr C. G. Ekman m. fl. reservationsvis framlagda kungörelseförslaget
lydde sålunda:

§ 1.

Lika med utskottets förslag.

§ 2.

Dyrtidstillägget utgår---fastställes.

Grundtalet bestämmes---minskas med en sjättedel därav,

---delbara tal.

Allt efter —--av Kungl. Maj:t.

§§ 3—7.

Lika med utskottets förslag.

§8.

Dyrtidshjälp, beräknad dels för befattningshavares hustru, om
han vid årets ingång var gift, dels för husföreståndarinna, vid samma
tidpunkt anställd hos befattningshavare, som var änkling, änka eller
frånskild och underhöll barn under 15 års ålder, och dels för barn
under 15 års ålder, vilka befattningshavare vid samma tidpunkt underhöll,
utgår, med här nedan angivna undantag och förbehåll,

till befattningshavare i statens tjänst, som vid årets ingång innehade
ordinarie anställning, samt

till sådana i statens tjänst anställda icke ordinarie befattningshavare,
arméns och marinens manskap inbegripet, som vid årets ingång
innehade anställning med en daglig arbetstid, i medeltal — oavsett
ferier, semester och därmed jämförlig ledighet — icke understigande
vad som för den ordinarie personalen vid samma eller jämförlig
statsinstitution är såsom minimum i allmänhet stadgat.

Dyrtidshjälp för barn, vars föräldrar vid nämnda tidpunkt båda
innehade anställning som nu är sagd, utgår endast till fadern, eller, om
föräldrarna icke sammanleva, till den av dem, som har vårdnaden
om barnet. För hustru, som själv åtnjuter dyrtidstillägg såsom befattningshavare,
samt för husföreståndarinna eller barn, som själv åtnjuter
dyrtidstillägg såsom befattningshavare eller pensionär, utgår
icke dyrtidshjälp.

Dyrtidshjälp får tillgodonjutas för samma tid, för vilken rätt till
dyrtidstillägg äger rum, dock att för tid, under vilken befattningshavare
på grund av inkallelse till militär tjänstgöring är förhindrad

Lördagen den 17 maj, e. m.

9 Nr oQ.

uppehålla befattningen, dyrtidshjälp utgår, även om dyrtids tillägg dyr tid*-

i," -i • -i o miuyy uvf»

därunder icke ma uppbäras. dyrtidshjälp

åt befattnings §

9. havart »

statens tjänst

Dyrtidshjälpen utgår, för år räknat, så länge det i § 2 om- m. m.
förmälda grundtal överstiger 125, med följande belopp, nämligen: fForts.)

då det beräknade belopp, för vilket befattningshavaren under
närmast föregående år haft att erlägga skatt enligt förordningen om
inkomst- och förmögenhetsskatt (äkta makars taxeringar sammanräknade),
utgör

högst 1,000 kronor: med 225 kronor för hustru eller husföreståndarinna
och med 112 kronor 50 öre för varje barn;

från 1,000 till och med 2,000 kronor: med 180 kronor för hustru
eller husföreståndarinna och med 90 kronor för varje barn;

från 2,000 till och med 3,000 kronor: med 135 kronor för hustru
eller husföreståndarinna och med 67 kronor 50 öre för varje barn;
samt

från 3,000 till och med 6,000 kronor: med 90 kronor för hustru
eller husföreståndarinna och med 45 kronor för varje barn.

Befattningshavare, som under närmast föregående år enligt
nämnda förordning haft att erlägga skatt för beräknat belopp av mera
än 6,000 kronor (äkta makars taxeringar sammanräknade), äger icke
tillgodonjuta dyrtidshjälp.

Nedgår grundtalet till 125 men icke till 50, skall dyrtidshjälpen
utgå

vid ett grundtal av 125 intill 100 med tre fjärdedelar,

» » » » 100 » 75 » hälften samt

t » » » 75 » 50 » en fjärdedel,

allt av ovan angivna belopp.

Nedgår grundtalet till 50 eller därunder, skall dyrtidshjälp icke
utgå.

Nytt grundtal äger tillämpning från och med det kvartal, under
vilket Kungl. Maj:ts beslut därom kungjorts, till det kvartal, under
vilket Kungl. Maj:t må komma att fastställa annat grundtal.

§ 10.

För befattningshavare, som av statens medel åtnjuter lön eller
arvode för två eller flera befattningar, beräknas dyTtidstil lägget å de
sammanlagda avlöningsförmånerna och utbetalas vid den befattnmg,
som medför högsta avlöningen eller, därest avlöningarna äro lika,
vid den befattning, till vilken han först blivit befordrad. Dyrtidshjälp
utgår endast för en av befattningarna, nämligen den, vid vilken
dyrtidstillägget utbetalas.

Sammanlagda beloppet av dyrtidstillägg och dyrtidshjälp enligt
denna kungörelse må icke i något fall överstiga det belopp, vartill
dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst högst får uppgå.

Nr 50. 10

Lördagen den 17 maj, e. m

Ang. dyrtids- § jQ.

tillägg och

dyrtidshjälp Mom. 1. Från åtnjutande av såväl dyrtidstillägg som dyrtidsåt
befattnings- .hjälp undantagas:

statens7tjänst 1:0) arbetarpersonalen vid telegrafverkets linjedistrikt;

m. m. 2 :o) arbetarpersonalen vid statens järnvägars byggnadsarbeten

(Forts.) för nya linjer, dubbelspårsanläggningar och därmed jämförliga företag;
samt

3:o) arbetarpersonalen vid statens vattenfallsverk.

Mom. 2. Avlöning på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet
medför icke rätt till dyrtidstillägg eller dyrtidshjälp enligt
denna kungörelse.

§ 12.

Befattningshavare vid tekniska skolan i Stockholm och vid tekniska
skolan i Eskilstuna må tilldelas dyrtidstillägg och dyrtidshjälp
efter de grunder, som i denna kungörelse äro fastställda; dook med
iakttagande att dyrtidstillägg skall beräknas ej blott å de avlöningsförmåner,
som äro för vederbörande befattningshavare å stat uppförda,
utan även å den höjning i avlöningen, som i form av provisorisk
lönereglering eller tillfällig löneförbättring tillerkänts dem genom bidrag
av stat och kommun, eller från enskild donation, samt under
villkor, att halva kostnaden för dyrtidstillägg och dyrtidshjälp bestrides
av vederbörande kommun.

§ 13.

Med befattningshavare i statens tjänst likställas i avseende å rätt
till dyrtidstillägg och dyrtidshjälp befattningshavare vid flottans pensionskassa
och folkskollärarnas pensions inrättning samt indelt manskap
vid krigsmakten.

§ 14.

Om befattningshavare under året avlidit, innan honom tillkommande
dyrtidstillägg och dyrtidshjälp till fullo utbetalts, övergår
hans rätt härutinnan till stärbhuset.

§ 15.

_ Till hjälp vid dyrtidstilläggets uträkning utfärdar Kungl. Maj:t
nödiga tabeller.

§ 16.

Dyrtidstillägget utbetalas månadsvis och dyrtidshjälpen kvartalsvis
i den ordning, som av Kungl. Maj :t bestämmes.

11 Nr 50.

Lördagen den 17 maj, e. in.

dyrtidshjälp skola utgå även för den del av år 1919, som förflutit
innan kungörelsens ikraftträdande, varjämte skall iakttagas, att ior dy^idshjSlp
de två första kvartalen av samma år det i § 2 omförmälda grundtal & befattningsskall
vara 138. Wrc *

Efter föredragning av utskottets hemställan yttrade:

statens tjänst
fn. m.

Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet Thorsson:
Herr talman, mina herrar! Det ärende, som herrarna nu gå att pröva,
är ju av den beskaffenhet, att utgången av detsamma måste
väcka ett livligt intresse hos statens befattningshavare.

Tyvärr ha ännu icke dyrtidsförhållandena i någon kännbar grad
släppt efter, utan fortfarande ha vi att dras med en prisbildning,
som icke kan bekämpas eller rättare sagt övervinnas utav befattningshavarna
på annat sätt, än att statsverket maste även i fortsättningen
träda till. Innan jag går närmare in på prövningen av det
föreliggande förslaget tillåter jag mig med ett par ord omnämna
detta ärendes tidigare behandling i riksdagen. Redan 1916 visade
riksdagen sitt intresse för denna sak; visserligen anvisades då endast
4 miljoner kronor, men redan 1917 beviljades 30 miljoner kr. för
detta ändamål, och 1918 vid lagtima riksdagen beviljades 105 miljoner
kr.

Under 1918 inträdde emellertid så brydsamma förhallanden, att
regeringen ansåg sig böra sammankalla en urtima riksdag för att vid
denna upptaga ärendet till förnyad omprövning, och vi veta, att då
beslöts ett ytterligare anslag på 60 miljoner kr. till krigstidstillägg
och krigstidshjälp. ... „ „

Det är ganska naturligt, att när man blev tvungen att ga sa
vitt i fråga om extra anslag, och det inte såg ut till att bli någon
lindring i förhållandena, så påkallade detta, att man vidtog åtgärder,
varigenom man kunde få en grund efter vilken dyrtids- eller
kristidsanslagen skulle utgå.

Det har särskilt från befattningshavarna riktats åtskilliga anmärkningar
mot det sätt, varpå det utav 1918 års riksdag beslutade
tillägget utgick, därför att man klagar över, dels att den s. k. grundplåten
icke tillkom alla befattningshavare, såsom de hade rätt att påräkna,
dels att denna grundplåt verkade så, att en befattningshavare,
som var i statens tjänst under de första dagarna av år 1918, kunde
lyfta denna grundplåt och sedan lämna sin befattning, under det jlen,
som sedermera inträdde för att fullgöra hans funktion under återstående
delen av året, blev i avsaknad av denna grundplåt.

Det blev snart klart för mig, att lag, för att få någon rätsida
på denna fråga, måste tillkalla särskilda sakkunniga. Jag tillät
mig därför tillkalla särskilda sakkunniga, för att utarbeta de grunder
efter vilka dessa dyrtidstillägg skulle utgå. Men det hade också
framträtt allt tydligare och tydligare behovet av att man finge en
jämförelse mellan de lönevillkor, under vilka statens befattningshavare
utövade sin gärning, och de lönevillkor, efter vilka de i privat
tjänst anställda utövade sin gärning. Detta var så mycket mera

Nr 50. 12

Lördagen den 17 maj, e. m.

Äng.j..åyrtid*- nödvändigt, som ifrån statstjänarnas sida den uppfattningen hävdadyHidshjälp
^es’ a^’*i staten dittills hade i så ringa grad tillgodosett deras intresåt
befattnings- seni att det rent av var en fara för statsmaskineriet, om icke krattare
» tiga och hastiga åtgärder vidtogos i syfte att jämställa statens be■statens
tjänst fattningshavare med befattningshavarna i den privata näringsverkJ
™'' samheten.

ors.) Den ^redning, som genom socialstyrelsen utfördes, gav dock till

resultat, att innan urtima riksdagen hade fattat sitt beslut, så kunde
staten såga, att den stod i främsta linjen i fråga om att tillgodose
sina befattningshavares anspråk.

Emellertid har ju fortfarande dyrtidstryoket varit sådant, att
man även i fortsättningen måste vidtaga åtgärder, varigenom staten
icke allenast hävdar sin ställning, utan, också hävdar den så, att statens
befattningshavare icke ha det sämre ställt, än vad befattningshavarna
ha i den enskilda företagarverksamheten.

Yad som under diskussionen utgjort den springande punkten,
pär man nu skulle övergå till att efter nya grunder tilldela befattningshavarna
kristidstillägg, har varit: antingen om man fortfarande
skulle tillämpa ett fixt system, där den ena riksdagen bestämde
de belopp, som utan några förändringar skulle utgå tills nästa riksdag
hunnit fatta position i samma ärende, eller om man skulle tillämpa
en glidande skala, så lagd, att den kunde ansluta sig till prisfluktuationerna
ute i den allmänna livsmedelsmarknaden och därigenom,
så att säga, automatiskt hålla uppe en utfyllnad i de ordinarie
lönerna, tills vi hunnit in i sådana ekonomiska förhållanden, att det
var möjligt att säga, att man kunde reglera över hela linjen.

De sakkunniga ha haft att ta ställning till dessa frågor, och de
sakkunniga ha då inför detta problem stannat vid förordandet av den
glidande skalan och räknat ut ett grundtal, efter vilket man skulle
tilldela befattningshavarna kristidstillägg, så lagt, att för de första
hundra kronorna per månad, som befattningshavarna lyft i form av
lön eller inkomst i övrigt, skulle utgå ett dyrtidstillägg, beräknat efter
150 procents ökning av lönen eller inkomsten, och att i fråga om
de belopp, som ligoa mellan 100 och 550 kronor, skulle utgå 60 procent
av lönen eller inkomsten.

Det är alldeles tydligt, att det skulle uppresa sig vissa invändningar
mot att övergå till ett så okänt system som den glidande skalan.
Emellertid har redan Stockholms stad tillämpat systemet för
någon tid under 1918. och man har lagt det indextal, som socialstyrelsen
med vissa mellanrum låter offentliggöra, till grund för bedömandet
av de tilläggsbelopp, som skola utgå.

Då jag hade att ta ställning till detta spörsmål, så var det åtskilligt
vanskligare för mig att ta ställning till detsamma, än vad
det exempelvis varit för dem, som hade att lägga fram ett förslag
avseende endast Stockholms stad. Stockholms stad har nämligen icke
sedan är 1914 vare sig i det ena eller andra avseendet vidtagit några
reg]eringar^ eller omorganisationer, som kunde ha något egentligt inflytande
på befattningshavarnas inkomst, men däremot har" staten
vidtagit åtskilliga åtgärder, som så till vida förändrat ställningen,

Lördagen den 17 maj, e. m.

13 Nr 50.

att vi icke i dag kunna räkna med samma löner, med vilka vi räknade
1914, utan jas skulle tro, att frän och med detta års ingång så
har det kommit att skjutas till de gamla lönerna i runt tal mellan
40 och 50 miljoner kronor.

Det är ju naturligt, att om man under sådana omständigheter
tar ett indextal 1914, som ansluter sig till de levnadskostnader, som
då existerade, men har att räkna med ett helt annat lönebelopp för
befattningshavarna, än man hade 1914, så blir det vanskligt att bedöma,
i vilken utsträckning man skulle tillgodose befattningshavarnas
berättigade intressen och å andra sidan ta vederbörlig hänsyn till
statens intressen.

Emellertid syntes det mig, att den glidande skalan i själva sin
innebörd har så många fördelar, att man fick göra ett försök att
komma förbi den svårigheten, som låg i dessa olika utgångspunkter,
och jag tror, att det var en riktig åtgärd, när jag för min del tillmötesgick
båda intressena genom att i någon män sänka de grundtal,
som av kommitterade uträknats, vilket jag sedermera skall komma
till.

Hittills har, jag höll på att säga, alla, som behandlat detta ämne,
varit eniga om att införa den glidande skalan, men när det gällt
att bedöma, under vilka former tilläggsbeloppen skulle utgå till befattningshavarna,
ha skiljaktiga meningar framträtt, vilket särskilt
har blivit aktuellt nu av den anledningen, att både utskottet och första
kammaren tagit ställning till frågan.

Det har från vissa håll hävdats den uppfattningen, att dyrtidstillägget
icke får betraktas som något sorts understöd till befattningshavarna
för att de därmed skulle möta dyrtiden, utan tillägget
skulle betraktas helt enkelt såsom lön: det skulle vara ett belopp, som
borde inräknas i lönen som sådan. Den uppfattningen har hittills
icke av riksdagen godkänts. Tvärtom har riksdagen för varje gång
den haft att taga ställning till denna fråga, hävdat en motsatt ståndpunkt.
År 1916, när det första anslaget utgick, intog riksdagen bestämt
den ståndpunkten, att vad som beviljades vore enbart kristidshjälp,
och att denna endast skulle utgå till familjeförsörjare. Man
ställde då såsom villkor för åtniutande av denna familiehiälp, att
befattningshavarna icke skulle skatta för en inkomst till staten av
över 2,000 kronor. År 1917 ansåg man sig böra höja detta belopp
och medtog då alla dem, som erlagt skatt för ett belopp av t. o. m.
3,000 kronor. Yid 1918 års ordinarie riksdag höjdes återigen detta
belopp från 3,000 till 4,000 kronor, och vid 1918 års urtima riksdag
ansåg man, att de sociala bekymren voro så tillspetsade, att man
måste besluta, att familjehjälp skulle utgå till alla sådana familjer,
vars målsman erlade skatt för eu inkomst av intill 5.000 kronor.

Riksdagen har som synes hittills varit mycket bestämd i sin uppfattning,
att olika, belopp skulle utgå å ena sidan till personer, som
icke grundat familj, och å andra sidan till personer, som äro familjeförsöriare.
Den av riksdagen hittills tillämpade principen synes
mig riktig därför att den lämnar det största bidraget till sådana befattningshavare
som äro i det största behovet av understöd. Emel -

Ang. dyrtid* -tillägg och
dyrtidshjälp
åt befattningshavare
i
statens tjänst
in. m.
(Forts.)

Sr 50. 14

Lördagen den 17 maj, e. m.

Ang. dyrtids- lertid har sakkunniga gått en annan väg och föreslå att till varje
durrdsh°C''l befattningshavare skall utgå ett tillägg uträknat efter vissa grunder
åt ^befattnings - oberoende av om han har familj att underhålla eller icke. Denna
hörare i kristidsreglering berör i runt tal 100,000 befattningshavare, och av
statens tjänst dessa ha omkring 20,000 en inkomst, som understiger 1,000 kronor
m. m. per ar_ Dessa senare befattningshavare äro att söka bland arméns och
(Korta) marinens stamanställda manskap; vilka dock utöver den kontanta
lönen ha kost och logis i kronans hus. Dessutom äro en del av dem
anställda vid rikets hospital. Vi ha vidare en hel del yngre personer
inom telegrafverket, såsom telegrambud in. fl. Och slutligen finnes
bland denna grupp ett avsevärt antal, som endast ha ett litet
uppdrag för statsverkets räkning för vilka detta lönebelopp räknas
såsom biinkomst, i övrigt ha de sin utkomst av annan verksamhet.

Jag har nu utgått ifrån, att man icke kan jämställa de nu berörda
kategorierna med sådana statens befattningshavare, på vilka det
vilar eu hårdare och tyngre försörjningsplikt. Därför har .lag ansett,
att det är riktigt för dessa att lägga grundtalet efter en lägre skala
och genom den besparing, som därigenom uppstår, kunna disponera
över ett belopp, medelst vilket jag kan ge ett visst bidrag till dem,
som ha att underhålla familj, ett bidrag, som utgår i anslutning till
familjens storlek.

Nu har det sagts, att även om detta förslag innehåller vissa
förtjänster, så kan emot detsamma framhållas, att de personer,
vilka skola uppbära familjehjälpen, ej själva vilja
emottaga densamma. Ja, mina herrar, jag är inte så
säker på att detta spörsmål är riktigt korrekt uppfattat. Jag har ju
också stått i kontakt med dem det vederbör. Jag har fått en massa
telegram rörande denna fråga. Jag skall villigt erkänna, att de
flesta av dessa telegram gå i riktningen: bort.med familjehjälpen
och hit med tillägget. Det bör dock icke förgätas att samtliga dessa
uttalanden varit åtföljda av kravet på att grundtalet ej finge understiga
J50 % och det vill jag säga att kan man åstadkomma tillräckliga
medel, så skadar det naturligtvis icke familjeförsörjarnas intressen
om de ogifta befattningshavarna erhålla ett något högre tillägg.
Men det finnes också andra till mig gjorda framställningar, som givit
ett uttryck för den uppfattningen, att då en befattningshavare i
lägre grad konsumerar ända till 90 % av sin lön för att upphålla sig
och sin familj så bör han komma i besittning av något större tillägg.

Mot den invändningen, att familjehjälpen skulle stå hindrande
i vägen för en slutlig avveckling av kristidstilläggen, vill jag anmärka.
att jag vidtagit den åtgärd i propositionen att familjehjälpen
skulle, liksom tilläggen enligt den glidande skalan förminskas i samma
mån som prisindexen sjunker, familjehjälpen skulle försvinna
på ett så tidigt stadium av detta system, att den icke skulle finnas
kvar vid en tidnunkt, då man finner sig böra inarbeta större eller
mindre del av-d°t utgående tillfälliga tillägget i den beståndande lönen.
Jag har därför den bestämda unpfattningen, att TCungl. Maj:ts
förslag är med hänsyn till de tillgångar, vi ha att röra oss med och
med hänsyn till befattningshavarnas intressen väl avvägt.

Lördagen den 17 maj, e. in.

15 Nr 5a

Emellertid liu såsom jag redan antytt målsmännen för befattningshavarna
ingivit framställningar om att det förslag, som av
Kungl. Maj :t framlagts, icke skulle godkännas, utan har man krävt,
att sakkunnigas förslag skulle tillämpas med en grundpenning av
150 %. Medan på ett tidigt stadium av sakkunnigas arbete kände
jag mig skyldig att meddela dessa, huru stort belopp Kungl. Maj:t
kunde anse sig disponera uti budgeten för krigstidstillägg. Detta
var jag tvungen till av två anledningar, dels därlör att statsverkspropositionen
måste föreläggas riksdagen, innan de sakkunniga voro
färdiga med sitt yttrande, och dels ur den synpunkten att regeringen
måste taga ställning till frågan om de ekonomiska konsekvenserna.
Vi beräknade då, att i budgeten skulle för detta ändamål kunna disponeras
högst 225 miljoner kronor för år 1919. Av dessa 225. miljoner
skulle omkring 10 miljoner disponeras på åttonde huvudtiteln,
de återstående medlen skulle utav sakkunniga fördelas mellan övriga
befattningshavare. Kommitterade räknade då ut, att med den glidande
skalan, och med det grundtal, de stannat för, skulle kostanderna
för krigstidstillägget för år 1919 under förutsättning att indexen
hölle sig kvar under hela 1919, bli omkring 210 miljoner kronor
för befattningshavare och omkring 17 miljoner kronor för f. d.
befattningshavare m. fl. Genom dessa beräkningar skulle således
sakkunniga komma 10 miljoner kronor över det belopp, Kungl. Maj:t
beräknat, att man kunde disponera. Men då tröstade sakkunniga
sig med att indexen under senare delen av 1919 skulle sjunka, varigenom
man skulle kunna bibehålla de 150 procenten i grundtal.

Då jag emottag sakkunnigas betänkande, voro vi ett stycke in
i januari månad detta år. Jag hade därför liksom på känn, att de
personaluppgifter, kommitterade lagt till grund för sina kalkyler, icke
kunde hålla streck, icke därför att kommitterade icke räknat riktigt
och korrekt — det är min plikt, och jag känner det såsom en mycket
kär plikt, att kunna säga, att kommitterades arbete är synnerligen
samvetsgrant och ur alla synpunkter förtjänstfullt utfört —
utan därför att sakkunniga måst räkna med en del obekanta faktorer.
När man talar om krigstidstilläggen gäller det att icke enbart
räkna med på stat anställda personer, utan det gäller att räkna med
samtliga befattningshavare, som ha något uppdrag i statstjänst, och
kommitterades beräkningar vila till viss del på den av statsutskottets
under urtima riksdagen verkställda uträkning och dels på riksdagens
beslut i fråga om provisorisk lönereglering för vissa verk
och inrättningar. Men i de beräkningar som ligga till grund för den
provisoriska regleringen hade man icke räknat med den extra personalen.
som naturligtvis måste i viss mån beröras av en provisorisk
lönereglering av sådan omafttning som den, vilken genomfördes under
förra året. Det är nämligen otänkbart att göra en så avsevärd
löneökning åt den ordinarie personalen utan att även i någon mån få
öka lönerna till den extra personalen.

Ganska tidigt blev det därför klart för mig. att särskilt vid
statens iärnvägar skulle icke de beräkningar hålla streck, som av
kommitterade gjorts, och detta på den grund, att det vid järnvägarna

.471#. dyrtidst
iltåg g och
dyrtidshjälp
åt befattningshavare
i
statens tjänst
m. m.
(Forts.)

Nr 50. 16

Lördagen den 17 maj, e. in.

Ang. dyrtids- anställts eu del ny personal. Riksdagen räknade med att den providwt^dsh’1
sorlriiia löneregleringen lör statens järuvugar skulle för år 1919 kosta
åt befattnings- 5,78U,(JUU kr., men av uppgilter, som jag inhämtat under lekman
hörare i månad i år, iramgår, att flen provisoriska löneregleringen ,iamce perstatens
tjänst sonaiöknmgen vid statens järnvägar ökar dess utgifter med i runt tal
m'' ”*• 14 miljoner kronor under är 1919 i stället för beräknade b,8 miljo (Forts.

) ner, liärav följer automatiskt eu ökning av de belopp, som erford ras

för krigstidstiilägg. Då jag erfor detta, ansag jag skäligt att
även göra förfrågningar hos två andra verk, som biancLsin personal
hava ett avsevärt antal extra befattningshavare. Av de svar jag erhöll
frän telegrafverket och postverket räknade jag ut: att ökningen
under är 1919 kunde vid postverket beräknas till 4,4(10,000 kronor i
stället för av sakkunniga beräknade 2,400,000 kronor, och att telegrafverkets
ökning, som av sakkunniga beräknats i stället till
2,450,000 kronor, borde upptagas till 8,947,000 kronor. Denna senare
avsevärda ökning har framkallats därav, att telegrafverket vid
innevarande års ingång övertagit personalen vid Stockholmstelefon.

När jag höll på med mina beräkningar för att fastställa propositionens
slutsiffra, hade jag liksom på känn, att det skulle behövas
nagra miljoner kronor för att täcka vad som skulle komma från
dessa okända håll. Jag ansåg mig därför böra sänka grundtalet från
150 till 135 %. Genom denna anordning erhöll jag förutom 14 miljoner
kronor till familjehjälp ytterligare ett belopp av 6 miljoner
kronor allt under förutsättning, att den av sakkunniga tänkta sänkningen
av prisindexen inträffade; med dessa 6 miljoner räknade
jag att täcka de då okända utgifterna utan att behöva besvära riksdagen
om ökat anslag. Sedan emellertid propositionen avlämnats till
riksdagen erhöll jag såsom redan nämnts uppgifter från telegrafverket
och postverket, vilka ökade utgifterna med ytterligare omkring
4 miljoner kronor. Det är bland annat dessa 4 miljoner kronor, som
föranlett såväl utskottet som reservanterna att genom en omläggning
av skalorna söka nå vissa besparingar i syfte att hålla tilläggen inom
ramen för anslagskravet.

Jag har velat lämna denna lilla redogörelse, därför att jag befarar
att denna sak annars kan ge anledning till en onödig diskussion.
Vid behandlingen av detta ärende har jag känt det som en plikt
att gå fram till riksdagen med ett förslag om dyrtidshjälp så tilltaget,
att det skulle tillfredsställa ganska långt gående anspråk från
statens befattningshavares sida. Om jag icke lyckats häri är det
icke brist på god vilja att av tillgängliga medel åstadkomma det
bästa möjliga resultat.

Jag vill nu ändock säga några ord till slut om den rent ekonomiska
sidan av saken. Jag känner detta såsom en bjudande plikt,
därför att jag såsom gammal fackföreningsmän, såsom gammal lönereglerare
har kommit i en mången gång skev ställning på grund av
det uppdrag jag har att å ena sidan tillfredsställa befattningshavarnas
krav och å andra sidan vända mig till skattedragarna med anhållan
om medel för att kunna vidtaga dessa regleringar. Det är
ganska naturligt, att vid avvägningen av dessa intressen ingen av

Lördagen den IT maj, e. in.

IT Nr 50.

parterna blir glad, ty den som skall få tillägg tycker, att man är eu
■orimlig snålvarg, som inte släpper till medel ordentligt, och den som
skall ge säger i alla möjliga tonarter: det är ingen hejd i anspråken.

Den nu föreliggande frågan berör i runt tal 100,000 befattningshavare,
varav vid de affärsdrivande verken äro anställda ungefär
50,000. Dessa senare ha ofta framhållit att de ha rätt att fordra,
att kommunikationsverken så anpassa sina taxor och i övrigt så
ordna sin affärsverksamhet, att de kunna utan tillskott av staten betala
de ersättningar, som de hos dem anställda befattningshavarna äga
berättigad anledning att kräva. Jag är den förste att erkänna, att
så både bör och måste ske under normala förhållanden. Men jag
tvivlar på att vi nu ytterligare kunna, öka taxorna vare sig vid statens
järnvägar eller inom post- eller telegrafväsendet, åtminstone icke
i någon avsevärd mån, i syfte att genom denna ökning i inkomsterna
täcka de ökade behoven. När jag såg, att kristidstillägget för år
1919 vid statens järnvägar skulle enligt sakkunnigas beräkningar
betinga en kostnad av 76 miljoner kronor, ansåg jag mig skyldig att
fråga statens järnvägars förvaltning, om man med tillgängliga taxor
kunde bära de ökade utgifter, som här vore i fråga. Jag erhöll da
det svaret, att till följd av de vikande konjunkturerna statens järnvägar
icke kunde bära dessa ökade utgifter. Järnvägsstyrelsen betonade
dessutom att verket av samma anledning ej heller kunde bära
de utgifter, som föranleddes av urtima riksdagens beslut angående
krigstidstillägg för senare delen av 1918. Styrelsen ifrågasatte därför
att jag genom en proposition till riksdagen skulle begära, att
dessa 100 miljoner kronor täcktes av skattemedel. Det är uppenbart,
att om man för behovens fyllande inte allenast måste vända sig till
den stora allmänheten med ökade taxor utan kommer med direkta
skattedebetsedlar, blir spörsmålet av ännu mera delikat natur. Det
är mot bakgrund av denna ekonomiska situation, som jag har haft
att pröva det förslag, jag nu har framlagt till riksdagens behandling.
Detsamma har, som jag tillät mig säga, ej vunnit statsutskottets
anslutning, utan dettas majoritet har ansett, att den mening,
som företräddes av sakkunniga, nämligen att dyrtidstillägget
skulle utgå utan familjebidrag, är den mest bärande.

Jag har nu här för kammaren angivit de synpunkter, som varit
för mig vägledande. I ekonomiskt hänseende är det statsverket
likgiltigt, vare sig andra kammaren skulle biträda utskottets eller
den skulle biträda reservanternas förslag. Sålunda: ur rent statsfinansiell
synpunkt är detta likgiltigt. Då återstår att finna vilket
förslag, som anars kan vara det lämpligaste att ställa mot första kammarens
beslut, ty, som herrarna kanske behagat finna, har första
kammaren på det sättet behandlat frågan, att den anslutit sig till
general Wrangels reservation. Det synes mig. att riksdagen icke
kan skilja sig ifrån denna fråga genom att giva ett mindre belopp
till statens befattningshavare än det, som är beräknat uti endera utskottsmajoritetens
eller reservanternas, Carl Ekmans m. fl., förslag.
Det förhåller sig visserligen så, att största kontingenten av befatt Andra

kammarens ■protokoll 1919. Nr 50, 2

Ang. d>/rti(Intill
äg g och
dyrtidshjäJp
åt befaitningshörare
i
statens tjänst
m. m.
(Forts.''

Nr 50. 18

Lördagen den 17 maj, e. m.

Ang. dyrtids- ningsliavarna med innevarande år erhållit ett provisoriskt lönetillägg.

tillägg och men a]]a statens befattningshavare ha icke fått tillträda ökade löner,
iu''befattnings- och vid sådant förhållande skulle måhända beloppet bli för litet till
haoare i dessa, som ej ha fått vare sig någon reglering av sin lön eller tillstatens
tjänst fylligt tillägg därå.

m- m■ Jag skall inte uttala mig om vilket av de två föreliggande för ,

*ort8'') slagen, som kan vara det lämpligaste att antaga. Jag förmodar, att
den saken klarera herrarna bättre utan mina råd och anvisningar.
Jag har ändock känt ett behov att inför kammaren lägga fram förhållandena,
sådana som de ha utvecklat sig under behandlingen, och
nu få herrarna besluta så, som det är mest tjänligt lör dem, till vars
förmån förslaget är framlagt.

Herr Bengtsson i Norup: Herr talman! Vi ha ju på förmiddagen
haft både många och långa tal, och jag är övertygad om
att man icke gagnar själva saken och framför allt icke de många
ärendens behandling som vi ha kvar på föredragningslistan genom
att fortsätta med långa anföranden. Jag skall därför yttra mig kort
och särskilt bara angiva de huvudskäl, som föranlett mig att reservera
mig mot utskottets utlåtande.

När den avdelning inom utskottet, som behandlat denna fråga,
framlade de synpunkter, från vilka man utgått vid prövningen av
den kungliga propositionen, så väckte det genast ett visst uppseende,
att familjetillägget var struket. Detta är för oss reservanter huvudskälet
varför vi icke kunnat ansluta oss till utskottsbetänkande!.

Vi tilläto oss i vår reservation framlägga en tabell över den inverkan,
som, om utskottets förslag ginge igenom, detsamma skulle få
dels för de gifta och dels för de ogifta. Som kammarens ledamöter
behagade finna, får enligt utskottets förslag en ordinarie befattningshavare
med 1,000 kronors fast lön genom det dyrtidstillägg, som här
är föreslaget, jämfört med förhållandet under år 1918. en ökning av
396:67 kronor, under det att en familjeförsörjare med tre barn, vilken
har samma inkomst, får en minskning av 168: 83 kronor. En
ogift person med 1,500 kronor får jämfört med ställningen under
1918 en ökning av 541 kronor, medan en befattningshavare, som har
hustru och tre”barn, erhåller endast 90 kronors ökning-. Då man nu
vet, att denna proposition upptager en ökning av inte mindre än 80
miljoner kronor för löneändamål, då finner man, att summan icke
lian vara rätt fördelad, då man nämligen icke vill tilldela familjeförsörjaren
ett förtjänt tillägg och därigenom bereda honom större
hjälp än en ogift person. Statsrådet har ju nyss betonat och i detalj
påvisat den inverkan, som utskottets förslag skulle få, och för
oss framlagt sin syn på saken i detta fall. Då man nu därtill lägger,
att familjeförsörjare med stora familjer oftast ha svårt att skaffa
bostadslägenheter och naturligtvis få betala högre hyra, än vad
ogifta gorå, kan jag inte fatta, varför man då icke försöker hjälpa,
där det bäst behöves.

Vi ha alltså icke kunnat förorda utskottets förslag, utan vi
måste yrka. att man bibehåller familjetillägget. Men vi ha inte

Lördagen den 17 maj, e. m.

19 Nr 50.

heller kunnat tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag oförändrat, utan vi
ha ansett, att man borde vidtaga en viss begränsning däri, särskilt
med hänsyn till de lönetagaré, som äga de större inkomsterna. Jag
kan icke underlåta nämna, att det finns befattningshavare, vilka ej
äro med i den grupp det här gäller, som skulle behöva få litet mera
hjälp, än vad man tänkt giva dem, och det är med hänsyn både till
detta förhållande och med hänsyn till att man så litet tänkt pa familjeförsörjarna
i utskottets förslag, som vi ha framställt den här
föreliggande reservationen.

Jag skall, herr talman, be att med dessa ord få yrka bifall till
den av mig m. fl. vid betänkandet fogade reservationen.

Herr Eriksson i Grängesberg: Herr talman! Jag skall villigt
erkänna, att om man ser på de siffror, som reservanterna och
Kungl. Maj:t framfört, vilka belysa skillnaden mellan den hjälp, det
dyrtidsbidrag, som en befattningshavare med stor familj fick under
den sista delen av fjolåret, å ena sidan, och det som nu skall bli honom
tillmätt, å andra sidan, maste man ju säga, att saken nog är
ordnad till dylika befattningshavares nackdel. Det kan ju inte bestridas,
att så är förhållandet.

Här vi inom statsutskottets avdelning togo itu med dessa snörsmål,
hade jag en ganska varm känsla eller åtminstone en viss sympati
för Kungl. Maj :ts förslag, och då jag i fjol höstas i urtima riksdagen
var med i det särskilda utskott, som då var tillsatt för dessa
frågor, kände jag även sympati för familjetilläggens princip. Men
sedan jag i år har behandlat saken och försökt att tränga in i spörsmålet
och se efter, hur det hela ligger till, har jag kommit till den
uppfattningen, att man under de förändrade förhållanden, som nu
inträtt, kan anföra goda skäl för det förslag, som utskottet kommit
till.

Så länge som dyrtidstillägget håller sig på en. nivå, som väsentligt
understiger den dyrtid, som har inträtt, då är det helt naturligt,
att statsmakterna, kommuner och enskilda — vem det än är, som
är arbetsgivare^—måste hjälpa de svagast ställda bland befattningshavarna.
Da far icke dyrtidstillägget formen av en löneförhöjning
utan formen av en hjälp. Men det är ju lika naturligt, att om dyrtidstillägget
kommer att närma sig den verkliga ökningen i levnadskostnaderna
och ju mer det närmar sig den gränsen, ju mer oberättigat
blir familjetillägget.

Mu vill jag icke påstå, att det förslag, som utskottets majoritet
enat sig om, helt täcker de ökade levnadskostnaderna. Det har
beräknats, att levnadskostnaderna stegrats med 167 %, och utskottets
förslag stannar ju vid 147 ^ för de första 1,200 kronorna och
sedan vid 49 %. Det är således alldeles klart, att det icke uppväger
den ökniiig av levnadskostnaderna, som har inträtt. Men det närmar
sig i alla fall denna ökning på ett annat sätt, än som skett
förut. Vid sådant förhållande har det förefallit mig, att de skäl.
som anförts för familjetillägg, icke ha samma bärkraft som förut.

Om det är så, att det dyrtidstillagg, som lämnas, om icke all -

Ang. dgrtidstillägy
och
dyrtidshjäip
åt befattningshavare
i
statens tjänst
in. in.
(Forte.)

Sr 50. 20 Lördagen den 17 maj, e. m.

Ang. dyrtids- deles uppväger, så dock närmar sig att uppväga dyrtidens tryck, och
tillägg och man ^ skall bibehålla familjetiilägg därutöver, så förrycker man
åt befattnings- den löneprincip, som tillämpas inom statsförvaltningen. Då komma
havan i vi att närma oss principen lön efter behov i stället för lön efter
statens tjänst förtjänst. Nu kan man naturligtvis anföra goda skäl för principen
m'' m- lön efter behov. Men alldeles säkert är, att skall man gå in för den
(Forts.) principen, så skall man gorå det med öppna ögon.

Således rent principiellt förefaller det mig, att kommittén haft
göda skäl för sitt alternativ I, d. v. s. att det dyrtidstillägg, som nu
lämnas, skall bestämmas i förhållande till inkomsten, oavsett om befattningshavaren
är gift eller ogift, ar familjeförsörjare eller icke.

Om vi se litet framåt, se på det här året och på nästkommande
er. så är det väl ingen i denna kammare, som vågar hoppas eller antager,
att den dyrtid, som vi nu lida av, skall komma att försvinna
eller ens så mycket förminskas under detta år. Säkert är, att den
dyrtid, vi nu ha, kommer att hålla i sig rätt så länge, och kanske den
aldrig helt försvinner. Men då är det lika uppenbart, att man icke
kan begära, att statstjänarna skola gå tillbaka till det utgångsläge,
som var före dyrtiden, utan det blir på visst sätt en lönereglering,
som nu sker. Om dyrtidstillägget skall under kommande år bil procentuellt
detsamma som nu i förhållande till dyrtiden, beror ju, på
statens ekonomiska förhållanden. Men visst är, att staten maste
lämna dyrtidstillägg till sina befattningshavare, så länge dyrtiden
är väsentligt tryckande.

Under sådana förhållanden förefaller det mig, att man icke kan
måhända i flera år framåt bibehålla principen om familjetillägg. Ty
gör man det, då går man över till principen lön efter behov i stället
för lön efter förtjänst, som nu är gällande. Det har även synts mig
nr dessa synpunkter vara det principiellt och praktiskt riktiga att
nu taga steget ut och gå över till den princip, som efter mitt förmenande
skall bli* den senare gällande. Stockholms stad har gjort på
samma sätt. Stockholms stadsfullmäktige beslöto redan i fjol höst
att övergiva principen om familjetillägg och övergå till principen om
fasta dyrtidstillägg lika för alla i samma befattning.

Men oavsett dessa rent principiella utgångspunkter har det förefallit
mig, att den praktiska tillämpningen av familjetilläggsprincipen
erbjuder så många invändningar och giver anledning till så
allvarlig kritik, att man har svårt att kunna upprätthålla den anordning
för familjetilläggets utmätande, som hittills har tillämpats.
Skulle man bibehålla familjetillägget, har det förefallit mig, att man
får lov att finna någon annan form för att bestämma familj etillägget
än den, som hittills använts. Vi skola komma ihåg för det första,
att hittills har familjetillägget utmätts i förhållande till befattningshavarens
beskattade inkomst, icke efter den faktiska Jön han
uppburit för tjänsten. Det har varit i förhållande till hans.Inkomst,
sådan den sett ut efter inkomsttaxeringen. Och nu veta vi å andra
sidan, att inkomsttaxeringens resultat föreligger, när man skall beräkna
dyrtidshjälpen, två år efteråt. Med bifall till Kungl. Maj:ts
eller reservanternas förslag kommer det sålunda att inträffa, att de

Lördagen den 17 rnaj, e. in.

21 Kr SO.

befattningshavare, som i år få familjetillägg, få icke detta på den in- -ing-dyrtuUkomst
de ha i år och icke på den inkomst de hade 1918. utan det beräk- d''/r^£hjäl‘p
nas efter 1917 års inkomst. Det blir sålunda två år efteråt, och (''jf befattningsförrycker
ju hela den tankegång, som ligger bakom. Såvitt jag kan be- hatare i
döma, är det en så allvarlig invändning mot själva förfarandet i till- statens tjänst
lämpningen, så man kan icke bibehålla ett sådant system. Jag skall /por^''\

visa för herrarna, hur det kommer att ställa sig för detta och näst- or
kommande är.

Reservanternas ståndpunkt har ju framförts i första kammaren,
och jag tänker, att även efter mig kommer någon talare, som förfäktar
denna ståndpunkt med större styrka, än herr Bengtsson i
Norup gjorde. Vidhåller man nu den uppfattningen, att så länge
dyrtidens tryck är så stort, som det för närvarande är, det skall vara
särskilt tillägg för familjer, då förefaller det mig, att man måste
frånträda Kungl. Maj:ts uppfattning. Ty Kungl. Maj:t har ju
ställt dyrtidshjälpen på avskrivning. Enligt Kungl. Maj:ts förslag
skulle dyrtidshjälpen nästa år bli mycket ringa, i de flesta fall
kanske helt försvinna. Och det beror ju på, att nästkommande år
skall till grund för familjehjälpen läggas icke inkomsten 1919 eller
1920 utan inkomsten 1918. Under 1918 fingo ju befattningshavarna
både krigstidstillägg och krigstidshjälp, vilket gör. att de komma
till så väsentligt höga taxerade belopp, att deras familjehjälp reduceras
i högst väsentlig grad. Skulle dyrtiden då vara lika tryckande
som nu, så skulle konsekvensen bliva, icke att författningen bibel! älles,
utan att man under nästkommande år ökar dyrtidshjälpen och
lägger en annan grund än taxeringen för dess beräkning. Det bevisar
också, det absurda i den grund, som nu är lagd, nämligen att det
skall vara taxeringen till inkomstskatt av inkomsten för två år sedan,
efter vilken dyrtidshjälpen skall utgå.

Men det är även andra invändningar, som kunna göras mot den
praktiska tillämpningen. Här ha vi t. ex. eu gift befattningshavare
med hustru och tre barn. Hustrun är frisk, och barnen äro friska
och sunda. Det är icke några egentliga svårigheter i hemmet, utom
att det är några fler munnar att mätta. Men så ha vi en befattningshavare,
som är gift och har hustru och ingå barn. Den förstnämnde
får familjetillägg för hustrun och de tre barnen. I det senare
fallet blir det familjetillägg för hustru. Xu kan det hända i
det senare fallet, där det icke finns några barn. att hustrun är sjuk.
kanske sängliggande, så att hon kräver läkarvård och sådan skötsel,
som går till väsentligt mer än underhåll av tre barn. Ja, skall man
utgå från principen lön efter behov, så är det klart, att den befattningshavare,
som har en sjuk hustru, också bör ha tillägg i förhållande
till det tryck, som vilar över honom. På samma sätt kan man
draga upp flera paralleller och visa, huru i det enskilda fallet icke
blir den rättvisa, som man tycker sig ha åstadkommit med detta
system.

Jag skulle kunna taga fram flere synpunkter, men i likhet med
herr Bengtsson i Korup anser jag, att vi böra begränsa diskussionen
så mycket som möjligt.

Xr 50.

Lördagen den 17 maj, e. m.

Ang. dyrtidstillägg
och
dyrtidshjälp
åt befattningshavare
i
statens tjänst
ra. ra.
(Forte.)

Med övervägande av alla dessa skäl liar jag i likhet med utskottsmajoriteten
kommit till den uppfattningen, att det har bjudits
skäl av kommittén och av motionärerna i andra kammaren för kommitténs
alternativ I, som ha övertygat mig om att det är en bättre
och sundare princip att nu konsekvent gå över till dyrtidstiliägg
utan familjetillägg.

Beträffande kostnaderna har ju herr statsrådet här upplyst, att
om kammaren tager utskottets hemställan eller reservanternas hemställan,
så betyder det för statskassan samma utgiftsbelopp i bägge
fallen.

Nu har ju första kammaren redan fattat sitt beslut, och första
kammaren har icke biträtt vare sig utskottets hemställan eller den
reservation, som är avgiven av herr Ekman m. fl., utan den har
stannat för bifall till den reservation, som är avgiven av general
Wrangel. Nu innebär det beslut, som första kammaren har fattat,
att första kammaren har tagit Kungl. Maj:ts förslag till ''dyrtids1
illägg, men strukit familjehjälpen. Och därmed har första kammaren
väsentligt försämrat förhållandena för den lägre tjänstepersonalen
vid statens verk.

Vid sådant förhållande kan man göra sig den frågan: vad bör
andra kammaren fatta för beslut, för att det icke för statstjänarna
skall bli så ofördelaktigt, som första kammarens beslut innebär?
»lag tror, att många av dem, som ha samma uppfattning som jag
om behövligheten av att här räcka statstjänarna en ordentligt hjälpande
hand, dela min mening, att det är bäst, att kammaren även
ur den synpunkten — således icke blott ur saklig synpunkt utan
även ur taktisk synpunkt — följer utskottet i dess hemställan. Jag
befarar annars, om kammaren skulle följa reservanterna, att många
av dem. som rösta för utskottets hemställan, skulle gå över till
första kammarens beslut, därför att de icke kunna gilla principen
om familjetillägg, och därmed skulle det också vara större utsikt
till att första kammarens beslut går igenom, än om voteringen kommer
att stå mellan utskottets förslag och första kammarens beslut.

Herr talman! På de skäl, jag bär anfört, tillåter jag mig yrka
bifall till utskottets hemställan.

Herr Branting instämde häruti.

Herr Olsson i Kullenbergstorp: Herr talman, mina herrar!

Då det icke är mer än 5 månader sedan vi sist behandlade denna
fråga, så är det verkligen med stor förvåning, jag hörde den siste
ärade talaren. Han har nu en diametralt motsatt åsikt mot vad han
hade i det utskott och den delegation, som den gången förberedande
behandlade frågan. Ty även där voro vi ju inne på den tanken, att
vi skulle stanna vid, som det då hette, blott krigstidstillägg. Men då
vi diskuterade det, så tror jag det var den ärade talaren och en
annan ledamot av delegationen, som ytterst kraftigt framhöllo, att
det var absolut -nödvändigt för oss att lämna krigstidshjälp åt
statstjänare med stora familjer. Och jag kan icke neka till, att jag

Lördagen den 1/ maj, c. in.

23 >r .">0.

kände mig övertygad av vad de hade att säga. Synnerligast när man
,tog i betraktande, att de tillgängliga penningmedlen icke voro obegränsade
och man framför allt ville hjälpa, där det verkligen var
av behovet i denna kritiska tid, sa nadde man bättre detta sj fte
med att hjälpa särskilt de statstjänare, som hade stora familjer.

Jag är lika stor anhängare som den siste ärade talaren av den
åsikten, att statstjänare skola ha betalt efter sitt arbete och icke
efter behovsprincipen under normala tider. Men det har icke v ant
normala tider. Utan det har varit för att hjälpa statstjänarna
fram under dessa kritiska tider, som vi fått gå till dessa åtgärder.
Och jag kan icke förstå, varför man nu skulle i elfte timmen kasta
om och taga en helt ny princip för denna hjälp. Såväl Kungl. Maj :t
som reservanterna ha ju ställt sig på den princip, soin hittills vant
godkänd, och sannerligen jag har kunnat finna vare sig i den siste
årade talarens anförande eller i utskottsutlatandet några bärande
skäl, varför man skulle kasta om. Det förefaller mig också, som
om det vore några andra saker, som ligga under. Ty eljest kan
jag icke förstå, att det icke skall vara lika kinkigt nu för statstjänare
med stora familjer, som det alltjämt vant under kristiden.

Jag skall icke förlänga diskussionen nu. Men då jag nödgades
så ingående behandla denna fråga vid urtima riksdagen i fjol. så
att jag måste t. o. m. vika från de åsikter, som jag både, när jag började
denna behandling, just därför att det var omöjligt att komma
fram då, och jag tror det är lika omöjligt att komma fram nu, om
man vill hjälpa, där det verkligen behövs, utan att man lämnar
familjetillägg, så skall jag be att fa yrka avslag på utskottets hemställan
och bifall till herr Ekmans m. fl. reservation.

Herr Thore: Herr talman, mina herrar! Detta utskottsbetänkande
är, vågar jag säga, det första metodiska förslaget att reglera
dyrtidshjälpen till statstjänarna efter en skala, som rättar sig
efter prisindexen. I så måtto är förslaget värt allt erkännande. Den
föregående regleringen av dessa tillskott, denna dyrtidshjälp. har ju
skett efter olika grunder. Och har detta varit till stor olägenhet
för statstjänarna. Man har icke vetat egentligen, huru det skulle
komma att bli, och därigenom ha de kanske haft större ekonomiska
bekymmer, än eljest skulle varit förhållandet.

Det hade emellertid varit önskligt, om utskottet kunnat komma
till något högre siffror i fråga om detta dyrtidstillägg, än vad det
gjort. Det är ju bekant, att krigstidstilläggen till statstjänarna
inträdde först åtskilligt senare än prisökningen. Statstjänarna kommo
väsentligen i akterhand. De började först 1916, och då var det
endast ett bidrag av 4 miljoner, som lämnades till familjeförsörjare
med särskilt låg inkomst. Under 1917 lämnades det ett bidrag av
30 miljoner kronor. Men det blev högst 800 kronor per person, och
vid den tidpunkten hade vi dock, vill jag minnas, en prisindex av
omkring 70. Först under fjolåret kan man säga, att det togs något
så när hänsyn till prisökningen, därigenom att anslaget väsentligt

Ang. dyrtidstillägg
och
dyrtidshjälp
it befattningshavare
i
taten-s tjänst
in. in.
(Forts.

Nr 50.

Lurdagen den 17 maj, e. m.

Ang. dyrtids- höjdes. Men man kom dock icke på långa vägar när till en summa,
tillägg och som motsvarade dyrtiden.

åt befattnings- ''Ini man nu ser i ar pa de iorslag, som iramkommit, sa kan man
kapare i ju saga, att de äro lika på det sättet, att för inkomster under 1,200
statens tjänst kronor liar man tagit hänsyn till största delen av prisökningen, i
m~ m- det att man där har velat lämna ett tillägg, som ligger mellan 4/n och
(Forte.) 9/10 av prisjnc}eXi Men när det sedan berör inkomster över 1,200 kronor,
så är det väsentlig skillnad på de olika förslagen. I kommittéförslaget
har man för den del av inkomsten som ligger mellan 1,200
och cirka 7,000 kronor, satt tillägget till 0,9 av 0,4, d. v. s. 36 % av
indextalet. I Kungl. Maj:ts förslag har man avprutat, så att man
tagit 4/tj av 0,4 eller 32 % av indextalet. Men därtill bär man lagt en
dyrtidshjälp. I utskottets förslag har man tagit s/» av Va av indextalet,
och tillägget alltså minskats till ungeför 30 % av prisföhöjningen.
I herr Ekmans reservation har man gått ännu längre ned?
nämligen till 27,8 %. Men därtill kommer dyrtidshjälp. Och slutligen
ha vi det Wrangelska förslaget, där det är V5 av lU eller
26 2A % av indextalet. Och där är det ingen dyrtidshjälp.

Nu säges det av herr statsrådet och chefen för finansdepartementet
och likaså av herr Eriksson i Grängesberg, att det Wrangelska
förslaget skulle vara detsamma som Kungl. Maj:ts förslag med borttagande
av dyrtidshjälpen. Men jag kan icke finna, att de äro precis
överensstämmande, utan det Wrangelska förslaget är även i det avseendet
sämre, att det har en lägre procentsiffra. Kungl. Maj:t föreslår
32 % jämte dyrtidshjälp, och Wrangel föreslår 26 ~lz % utan
dyrtidshjälp. Ett sådant förslag som det Wrangelska, vilket är antaget
av första kammaren, skulle, om det antogs av denna kammare,,
väcka mycket stor förstämning bland statstjänarna. Därom kan ej
tvekan råda.

Nu föreligga här i kammaren tills vidare åtminstone endast två
förslag, utskottets och den Ekmanska reservationen. Vi ha hört herr
statsrådet och chefen för finansdepartementet stryka under, att ur
statsfinansiell synpunkt är det likgiltigt, om kammaren tager utskottets
förslag eller herr Ekmans av två föregående talare understödda
reservation. Och han framhåller, att kammaren bör lägga de
synpunkter på frågan, som den finner lämpligt. När man skall anlägga
dessa synpunkter, så anser jag att stor hänsyn får tagas till
statstjänarnas uttalade önskemål. Det är ju så, att när grupper av
befattningshavare komma fram med vissa önskemål, så tager man
från statens sida mycket stor hänsyn till det. När det nu här gäller
ett hundratusental befattningshavare, så är det alldeles givet, att
man bör fästa stort avseende vid. om de uttala sig för det ena eller
det andra förslaget. Nu veta vi ju, att de så gott som på alla håll
uttalat sig för den princip som innehålles i utskottets förslag. Och
då synes det mig, att kammaren också skulle kunna gå med på detsamma.

Nu framhölls särskilt av föregående talare — och herr statsrådet
och chefen för finansdepartementet var också inne på den saken
— att riksdagen icke hade erkänt den principen, att dessa dyrtids -

Lördagen den 21 maj. e. m.

25 Nr 50.

bidrag skulle vara någon slags ersättning för prisökningen, utan det Ang- dyrtuUskulle
betraktas som en nödhjälp. Det kan ju hända, att man far
lov att anlägga den syn på saken, ifall det varit ett tillfälligt anslag, åt befatta ngsmen
sä varaktiga som dessa anslag nu synes bli, kan man absolut havare i
icke vidhålla nämnda ståndpunkt. Särskilt nu när man lagt gran- statens tjänst
derna för hela utbetalningen på det sätt man gjort, nämligen att (por^
man går efter prisindextalet och låter bidraget falla i proportion med
detta, så är det ju alldeles klart, att man med eller mot sin vilja far
lägga den synpunkten, att det skall vara ersättning för penningvärdets
fall.

Jag kan alltså icke finna annat än att det skulle vara skäl för
kammaren att antaga utskottets förslag, och jag vill, herr talman, ansluta
mig till detsamma.

Herr Bärg: Herr talman! Då jag tillsammans med en av

kammarens övriga ledamöter väckt en motion i denna fråga, så skall
jag be att ett ögonblick få taga uppmärksamheten i anspråk.

Det har från åtskilliga håll uttalats stor förundran över att
jag, som förut i mitt arbete på detta område har förfäktat principen
om krigstidshjälp, har anslutit mig till en linje, där krigstidshjälp
icke längre förekommer som ett tillskott till statstjänarnas löner under
dyrtiden. Jag vill då ha sagt, att det är icke på grand av någon
vidare stark principiell motvilja emot själva krigstidshjälpen
eller den metoden, som jag lämnat denna linje, utan det är av ren
hänsyn till statstjänarnas eget intresse i det här fallet. Jag har
nämligen den uppfattningen, att det skulle vara en lycka för statstjänarna
och dessutom en förmån även för riksdagen och statsmakterna,
om man kunde ordna ett krigstidstillägg för statstjänarna.
som bleve lagt efter sådana linjer, att man icke årligen för att icke
säga två gånger om året nödgades riva upp denna historia. Den
oro, som rått ute bland statstjänarna, och det missnöje, som därav
följt, liksom ock den oro, som därav skapats även för statsmakterna
vid vissa tillfällen, är icke av godo. Jag tror det skulle vara synnerligen
lyckligt, om man kunde så att säga avfärda denna historia
för någon tid framåt och slippa syssla med densamma.

Om man då skall finna ut någon metod, där man slipper denna
olägenhet och skapar en känsla av större trygghet för statstjänarkåren,
så kan det svårligen gå på annat sätt än genom att anknyta
bidragen till prisfluktuationerna. Det har ju såväl de sakkunniga
som Kung!. Maj:t tänkt sig. Men Kungl. Maj:t har gått på en annan
linje och utbyggt det med krigstidshjälp. Då meningen är, att
denna skall utgå med fixa belopp, så vill jag säga, att det är svårt
att anpassa. det på sådant sätt, att det icke blir orsak till ett upprivande
vid varje riksdag, så att denna fråga kommer under ny omprövning
och det måste .diskuteras, vad som kan anses lämpligt vid
det eller det tillfället. Det har synts mig, att det av dessa rent praktiska
skäl bör ordnas på det sättet, att man finner ut en linje som
tillfredsställer statstjänarna så pass mycket, att de kunna få något

Nr 50.

Lördagen den 17 maj, e. m.

A''tiir dyrtoh'' r0 0C^ ^tsmakterna besparas detta ideliga arbete med krigs dyrtu&hjälp

tidetillägg och krigstidshjälp. Denna rent praktiska synpunkt liar
åt befattnings- gjort, att jag något avvikit från den uppfattning som jag förut förvarare
» fäktat beträffande krigstidshjälpen.
statens tjänst Dessutom är det eu annan synpunkt. Jag tycker, att de av
(Forts) herrarna som åtskilliga gånger förebrått mig och de med mig liktänkande,
att vi vore hårdhjärtade mot försörjare av stora familjer,
därför att vi icke i fortsättningen vilja fasthålla vid krigstidshjälpen,
dock borde förstå de synpunkter som varit bestämmande för oss
i detta fall, synpunkter, som i stor utsträckning även gjort sig gällande
inom statstjänarkåren, till och med bland dem som äro synnerligen
nära berörda av detta.

Statstjänarna ■—- jag tänker närmast på de lägre tjänsteinnehavarna,
vilkas förhållanden jag mest känner till och tror mig känna
ganska väl till inom rätt vida och stora grupper — hava nämligen
den uppfattningen, att de vilja ha sin lön av statsmakterna i
form av ersättning för sitt arbete och icke i form av hjälp eller allmosa.
Under den tid som nu gått har läget varit så exceptionellt,
att statstjänarna fått hålla till godo med, på vilket sätt ''man än
kunnat bispringa dem under denna tid. Det har gällt att taga sig
fram så att säga för dagen utan att hålla på några särskilda principer.
Men om man nu skall lägga det hela så, att det skall vara
beståndande för någon längre tid, tvingas man in på den tanken,
att det är .mycket obehagligt att i stället för ett reellt vederlag för
arbetet få en hjälp. Och man kan icke riktigt komma ifrån, att förhållandet
är på det sättet, att genom penningvärdets tall med nu
utgående löner icke kan upprätthållas den levnadsstandard som
gällde före kristiden. Den som förut hade en lön på 1,000 kronor
har nu i realiteten endast en lön av mellan 3- och 400 kronor. Man
kan icke komma ifrån det faktum, att så är ''förhållandet. Om man
sedan nödgas ersätta något av denna penningvärdets försämring genom
s. k. hjälp, bör den väl ändock betraktas som ersättning för
utfört arbete och icke som en allmosa. När dessutom förhållandet
är sådant, att man från Kungl. Maj:ts sida har ansett sig böra säga,
att här står ett visst belopp till disposition och får fördelas på befattningshavarna
—- av finansiella skäl har man icke kunnat taga
till det så stort, att det täcker kristidens fördyring utan endast en
del därav — så blir följden av om man tlyttar över en del av detta
belopp, som är avsett att utgöra vederlag för det egna arbetet, till
att betalas såsom en hjälp eller allmosa, att detta oftast icke verkar
väl befattningshavarna emellan.

Och -det bör icke vara svårt att förstå denna synpunkt. Den
som tager emot denna hjälp känner det obehagligt att uppbära icke
en lön efter måttet av utfört arbete utan efter barnskarans storlek,
och rom då, såsom naturligt förekommer även inom statstjänarnas
led, den som uppbär sin lön efter denna måttstock får en och
annan gliring av kamraterna för det, må man säga, att det bör vara
begripligt, om det icke blir större förtjusning över den metoden.

Lördagen den 17 maj, e. m,.

27 >’r 50.

Detta tiar gjort, att jag för min del varit benägen att söka finna ut
någon metod, genom vilken man kunde komma ifrån dessa saker
ävensom de olägenheter som herr Eriksson i Grängesberg påpekat
och som i den av herr von Sneidern och mig väckta motionen ytterligare
erinrats om.

Det förslag som de sakkunniga framfört i alternativ 1 syntes
oss vara sådant, att det något så när täckte såväl en familjeförsörjares
som naturligtvis i än högre grad en icke familjeförsörjares rimliga
krav på ersättning för dyrtidens stegring. Hade detta förslag
kunnat accepteras, hade man fått ett förslag, som kunnat betraktas
som tillfredsställande, tills en lönereglering framdeles kunnat företagas,
när vi kommit till ett stabiliserat prisläge- När nu i varje
fall så icke är förhållandet utan lvu agb Maj:t ansett sig böra gå
på en linje som skall medföra mindre kostnader för statsverket och
utskottet, fastän det i huvudsak accepterat de sakkunnigas alternativ
1, likväl velat minska på kostnaderna härför, så får man foga
sig häri, och jag ämnar icke jämra mig så mycket över den prutning
som har skett. Men jag vill dock säga, att jag tror, att det skulle
väckt bra mycket större tillfredsställelse bland tjänstemännen, om
man kunnat sträcka sig till vad de sakkunniga i alternativ 1 föreslagit,
kring vilket förslag etatstjänarna i stort sett enhälligt slutit
upp.

Jag vill också säga, att de varmhjärtade herrar kamrater i kammaren,
som talat för denna dyrtidshjälp, som den kallas här, i syfte
att hjälpa de stora familjerna, de glömma oftast bort, att detta
syfte icke nås i den grad som de själva tro, genom att man biträder
herr Ekmans reservation. Om så vöre förhållandet, att man nådde
detta syfte, skulle jag icke vara betänksam mot att gå den vägen,
även om den i åtskilligt förefaller vara mindre smaklig. Men när
herr Bengtsson i Norup erinrade om de större belopp^ som skulle
tillkomma befattningshavare med små inkomster, så bör man se
efter, hur skalan verkligen ligger. Är det verkligen så, att i Kung!.
Maj:ts förslag likaväl som i herr Ekmans reservation uppförda
större hjäipbelopp komma att utgå i någon större utsträckning? Om
man ser efter, hurudant inkomstlaget är eller rättare sagt måste bli
bland den stora mängden av befattningshavare, sedan 1918 års löner,
krigstidstillägg och krigstidshjälp kommit att läggas till grund för
inkomsttaxeringen, så finns det praktiskt taget knappast några familjeförsörjare
som komma så lågt ned på inkomstskalan, d. v. s.
under 1,000 kronors inkomst, att de bli delaktiga av de högre beloppen,
möjligtvis med enstaka undantag, som i detta fall icke få vara
avgörande. Således kommer i regel aldrig detta belopp av 225 kronor
för hustru eller husföreståndarinna och 112:50 för barn att
utgå. Det är blott på papperet man räknar med dessa siffror, men
i verkligheten finnas de icke. Om jag tager ett exempel från det
största verk som det här gäller, statens järnvägar, där avgjort största
antalet befattningshavare finnas som ha största intresse av att få
en tillfredsställande dyrtidshjälp, så finner jag, att t. ex. i Stock -

Ang. d yrt i ds -* tillägg och
dyrtidshjälp
it befattningshavare
i
statens tjänst
m. m.
(Forts. )

Jfr 50. 28

Lördagen den 17 maj, e. m.

Ang. dyrtidstillägg
och
dyrt idxhjäl])
åt befattningshavare
i
statens tjänst
m. m.
(Forts.)

holm åtnjuter från och med innevarande år en befattningshavare
inom den lägsta lönegruppen eu ingångslön, d. v. s. en lägsta fast.
lön, av 1,756 kronor och en högsta lön, d. v. s. efter uppnådda 12.
tjänsteår, av 2,128 kronor. När jag talar om lägsta befattningshavargruppen,
så är det stationskarlar, banvakter, vagns- och stallkarlar.
Det är sålunda inga högre tjänstemän jag talar om, utan
det är verkligen den stora mängden av befattningshavare som det
här gäller. Om jag nu räknar ut det krigstidstillägg och krigstidshjälp
som utgått på dessa belopp år 1918 och lägger tillsammans
dem med lönebeloppen, så får jag de belopp, som skulle bli grundläggande
för dyrtidshjälpen enligt reservanternas förslag för nästa
år — det är nämligen meningen att detta förslag även skall tilläm.-pas nästa år. Jag finner då, att de allra flesta ha fått sina inkomster
så höjda, att det aldrig blir tal om dessa 225 kronor för
hustru och husföreståndarinna och 112:50 för barn eller ens om
respektive 180 och 90 kronor, ja, knappast om 135:67 och 67:50,
utan de komma upp i den högsta inkomstklassen, där den minsta
hjälpen utgår, d. v. s. de som ha över 3,000 kronors inkomst. De
få alltså blott 90 kronor för hustru eller husföreståndarinna och 45
kronor för barn. Om de herrar som nu känna så varmt för de stora
familjerna vilja räkna med dessa belopp, så skola de finna, att försämringen
av den procent, med vilken dyrtidstillägget i övrigt skall
utgå enligt reservationen, kommer att medföra, att inkomsterna för
dessa familjeförsörjare bli mindre enligt reservationen än enligt utskottets
förslag. Och då når man ju på intet sätt det syfte, som
man bär velat vinna. Som herrarna finna av reservanternas förslag,
skall dyrtidshjälpen utgå med 90 kronor för hustru och husföreståndarinna
och 45 kronor för barn åt befattningshavare med en taxerad
inkomst av mellan 3- och 6,000 kronor. En befattningshavare i
de av mig nämnda lönegrupperna kommer emellertid över 3,000 kronor.
En stationskarl. som har den högsta avlöningen eller liknande
befattningshavare, kommer upp inemot 4,000 kronor i inkomst. Det
blir således icke tal om annat, än att han skall få dessa mindre belopp.
Därtill kommer ett annat faktum av stor betydelse, nämligen
att dyrtidshjälpen är föreslagen att utgå efter glidande skala. Jag
har icke gjort någon särskild kalkyl över hur det ställer sig enligt
herr Ekmans reservation, men den sammanfaller så nära med Kungl.
Maj:ts förslag, ntt man gott kan tillämpa samma beräkningsmetod,
och den giver ändock ett nog så säkert utslag. Det visar sig då, att
om priserna sjunka med fattiga 8 procent under de nuvarande, så
ramlar len fjärdedel av dyrtidshjälpen bort. Vid nuvarande prisläge,
167 procents fördyring, utgår verkligen hela beloppet av den
föreslagna dyrtidshjälpen. — Jag erinrar nu om dessa mindre belopp
90 och 45 kronor. Givetvis komma de större beloppen också
att utgå i enstaka fall, men det blir ingalunda det normala. — När
alltså en fjärdedel ramlar bort i detta fall, återstår blott kronor
67:50 för hustru och 33: 75 för barn. Om sedan prisnivån sjunker
ned till 128 procent från nuvarande 167 — och det skola vi hoppas,

Lördagen den 17 maj, e. in.

29 >''r 50.

att den gör — så faller den andra fjärdedelen bort, och då återstår Al^^yr^''
endast hälften. Vid 97 procent ramlar den tredje fjärdedelen och
vid 65 procent, då ändå så avsevärd del av dyrtiden kvarstår, är befattningshela
dyrtidshjälpen borta. Då återstår endast den försämrade ska- bärare i
lan. Vill herrarna tänka sig in i vart det bär, om man vill hjälpa st t”*^a
de större familjerna efter den linjen, så skola även de som ömma /Forts_)
för familjeförgörjare med stora familjer finna, att man icke gagnar
saken mycket med detta.

När departementschefen utarbetade denna proposition, förstår
jag så väl de varmhjärtade känslor, som besjälade honom, att komma
de större familjerna till hjälp, men syftet att nå detta mål är
väsentligen förfelat. Detta har gjort, att vi. min medmotionär och
jag, som sysslat mod denna sak inom sakkunnige., hava känt oss
övertygade om att i de flesta fall gagnar man de större familjerna
bäst genom att följa den linje, som sakkunnige i alternativ I föreslå
och som utskottets förslag nära sammanfaller med.

.Tåg har med dessa ord velat gorå klart, att jag icke i princip
är så emot metoden med dyrtidshjälp, att jag därför skulle vilja
vedervåga det bästa för kamrater i min egen ställning, som så väl
behöva denna hjälp under dessa hårda tider; det kan aldrig falla
mig in, utan det är i den övertygelsen, att jag gagnar deras sak och
gagnar en rättvis sak, som jag övergått till denna linje. .Visserligen
han det inträffa, att en och annan person med stor familj kommer
att förlora på detta, men jag ser saken i stort, och jag måste dä
erkänna, att jag finner, att de flesta hava gagn av utskottets förslag.
Jag är också i det nuvarande läget tacksam mot herr finansministern,
för att lian icke höll kraftigare på det förslag, som
Kungl. Maj:t framfört, än han gjorde. Jag tror, att även han är
‘ villig att, för att gorå .det bästa möjliga, slå in på den metod, som
utskottet här är inne på.

Herr talman, jag vill med dessa ord hava klarlagt min ställning
till denna fråga såväl här inför kammaren som även i någon
mån utåt. Jag har nämligen fått uppbära förebråelser av personer,
som icke äro inne i dessa förhållanden, därför att jag övergått till
en linje, där man ansetts hava gått fram pa ett omänskligt sätt emot
de större familjeförsörjarna för att bereda ytterligare hjälp åt dem,
som icke behöva det.

Jag är övertygad om att de av kammarens ledamöter, som vilja
gagna denna saliggöra det på bästa sättet genom att biträda utskottets
föreliggande hemställan, till vilken jag, herr talman, ber att
få yrka bifall.

Mod herr Bärg förenande sig herrar von Sudderi) och Andersson
i Gävle.

Herr Sommelius: Det är väl knappast någon i denna kammare,
som icke i en så stor och viktig fråga som denna har fullkomligt
klart för sig, vart han vill hän. Det kan alltså icke vara nöd -

Nr 50. 30 Lördagen den 17 maj, e. in.

^Tiilä vandigt att hålla några långa anföranden över detta ärende och

dödshjälp upptaga, en sä sen timme på dagen. Jag skall därför helt enkelt be
åt''befattnings- att få uttala, att jag visserligen icke är okänslig för de skäl och
bavare i framställningar, som av reservanterna blivit framförda, men att jag
desto mindre anser, att det ur rent taktisk synpunkt för närfFortn)
varande och särskilt med anledning av första kammarens beslut är
klokt av andra kammaren att gå med på utskottets hemställan, till
vilken jag ansluter mig.

Herr Eriksson i Grängesberg: Jag begärde ordet endast
för att rätta en felsägning i mitt förra anförande. Jag uppgav i
mitt förra anförande, att första kammarens beslut innebar KungL
Maj:ts förslag med slopande av familjetillägget. Så är icke förhållandet.
Herr Wrangels reservation, som biträtts av första kammaren,
innebär även en sänkning av tilläggsprocenten. Kungl. Maj:t
har föreslagit, att på den inkomst, som uppgår till 1,200 kronor per
år, skulle utgå ett dyrtidstillägg av 135 procent och att på det, som
överstiger 1,200 kronor till och med 7,200 kronor, skulle utgå ett
tillägg av 54 procent. Första kammarens beslut innebär åter, att
för de första 1,200 kronorna per år skulle det, i likhet med vad
Ivungl. Maj:t föreslagit, vara 135 procent, men för den del av avlöningen,
som överstiger 1,200 kronor till och med 7.200 kronor,
skulle det vara en tredjedel av 135 eller 45 procent. Beslutet är
således väsentligt sämre än Kungl. Maj:ts förslag, när det gäller
tilläggsprocenten, och dessutom är ju familjetillägget struket.

Jag har endast velat göra denna rättelse, för att ingen skall
av mitt anförande draga en oriktig slutsats.

Herr Lindman: Det är en stor och viktig fråga det här ‘
gäller för en stor mängd av människor, nämligen befattningshavare
i statens tjänst, och det gäller därför att nu söka taga ståndpunkt
till denna fråga på det klokaste sättet och så, att det må bliva för
dem fördelaktigast. Såvitt jag förstår, gäller det här egentligen att
välja mellan utskottets förslag och reservanternas förslag, eller med
andra ord frågan om familjehjälp eller icke, ty slutsummorna i de
båda förslagen bli, såsom vi hört, lika stora. För min del vill jag
öppet bekänna, att jag förut lutat mycket åt detta familjebidrag.
Jag har ansett, att det var rättvisa och billighet i att ett familjebidrag
utginge till dem, som hade stor familj. Det var nog så mera
förr, när det gällde att bereda ersättning för att övervinna dyrtidens
värsta svårigheter. Då betalades icke så stora bidrag. Dessa kommo
förts under fjolåret. Men i den mån som dyrtidstill äggen ha kommit
upp till så pass höga belopp, att de må kunna anses verkligen
utgöra en motsvarighet mot prisökningen —• ty som herrarna se, är
det ju meningen att giva 147 procent av lönen, under det att prisindex
är 165 procent, så att det närmar sig ganska mycket den
verkliga prisökningen — i samma mån synes det mig också ligga
något förnuftigt i att lämna principen om familjebidrag för att

Lördagen den 17 maj, e. m.

31 Nr 50.

övergå till den rena löneförhöjningen, om jag så får säga, som ^nS- ''ö/rfirf-?-ligger i utskottets förslag. Man trodde förut, att detta icke skulle
räcka så länge, och därför betraktade man det såsom en tillfällig åt befaUningssak.
Nu föres frågan in på en annan bog. Nu vill man bestämma hamn i
dessa tillägg så, att de kunna anses svara mot den prisindex, som statens tjänst
för närvarande gäller, och sedan få de sjunka, i samma mån som rp0T\&\
prisindex går ned på grund av att priserna falla.

Det synes mig då vara rimligt, att man övergår till det, som
utskottet här föreslagit. Det är emellertid mellan dessa båda förslag,
som vi ha att välja, och nu ha vi hört, att man i första kammaren
antagit ett förslag, som icke är någotdera av dessa båda och
som är framställt i en annan reservation. Denna har icke upptagit
något familjebidrag. Om nu kammaren här går på utskottets förslag,
vill jag påpeka, att då uppkommer det mellan denna kammares
beslut och det beslut, som fattats i första kammaren, endast eu
skiljaktighet, nämligen i fråga om den summa pengar, som det
kommer att kosta. Men om kammaren följer reservanternas förslag,
blir det skiljaktigheter mellan de båda kamrarnas beslut i två
avseenden, nämligen dels i fråga om familjebidraget och dels i fråga
om själva summan av hela det utgående anslaget. Jag skulle föreställa
mig, att det vore klokare att gå på utskottets förslag och
därigenom inskränka sig till att få endast en skiljaktighet mellan
de båda kamrarnas beslut, och man skulle därigenom ha större
utsikt att vinna det mål, som jag också anser, att man skall söka
vinna.

Det är en sak, som jag ytterligare skulle vilja påpeka, sedan
jag sagt detta, och det är en liten passus i utskottets betänkande pa
sid. 14, där utskottet säger, att det »velat framhålla nödvändigheten
av att en noggrann undersökning vidtages rörande de åtgärder, som
böra träffas för ernående av i möjligaste mån korrekta beräkningar
rörande prisnivåns förändringar». När man lägger hela dvrtidstillägget
på det sätt, som här gjorts, d. v. s. ställer det i ett visst
förhållande till prisindex, och denna är beroende på priset av en hel
mängd olika förnödenheter och varor, är det klart, att det kommer
att ligga en betydande makt uppå, att denna uträkning göres på
ett riktigt sätt. Det är därför som det synes mig, att det är mycket
viktigt, att utskottet har gjort detta påpekande, och att Kung!.

Maj:t även kommer att vaka över att utskottets önskan blir uppfylld.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr vice talmannen Ha milton: Jag ber blott att få yrka
bifall till utskottets förslag. Uppriktigt sagt skulle det hava tilltalat
mig mera att ansluta mig till reservanterna, enär familjeförsörjarna
därigenom skulle komma i en bättre ställning, och de hava
svårast att draga sig fram under den nuvarande tiden._ Men av
taktiska skäl och för att hindra, att vid gemensam votering första
kammaren skulle få sin vilja fram, tror jag, att det är riktigast att

Är 50.

Lördagen den 17 maj, e. m.

Ang. dyrtidstillägg
och
dyrtidshjälp
åt befattningshavare
i
statens tjänst
ra. m.
(Forts.)

Ang. tillfällig
lönereglering
för vissa
befattningshavare
ra. ra

liär antaga utskottets förslag. Ett bifall till den av herr Wrangel
avgivna reservationen vid gemensam votering skulle vara ett hårt
slag för alla dem, som beröras av denna fråga.

Jag ber således, herr talman, att få yrka bifall till utskottets
förslag.

Härmed var överläggningen slutad. Herr talmannen framställde
propositioner först på bifall till utskottets hemställan samt vidare på
bifall till den av herr C. G. Ekman m. fl. avgivna, vid utlåtandet
fogade reservationen; och blev utskottets hemställan av kammaren
bifallen.

§ 3.

■ Å föredragningslistan fanns vidare uppfört statsutskottets utlåtande,
nr 101. i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfällig
lönereglering under år 1919 för vissa befattningshavare å ordinarie
stat inom den civila statsförvaltningen ävensom angående förstärkning
av de till avlönande av vissa extra befattningshavare inom
samma förvaltning samt till vikariatsersättningar m. m. anvisade medel
jämte i ämnet väckta motioner.

Uti en den 14 mars 1919 till riksdagen avlåten proposition, nr
326, hade Kungl. Maj:t framlagt förslag till tillfällig lönereglering
under år 1919 för vissa befattningshavare å ordinarie stat inom den
civila statsförvaltningen m. m.

I sammanhang med denna proposition, som hänvisats till statsutskottet
utom i vad den anginge pensions- och indragningsstatema
samt jordbruksärenden, hade utskottet till behandling förehaft följande
i ämnet väckta motioner, nämligen inom första kammaren nr
174 av herr Hedenström, nr 185 av herr Bergqvist, nr 186 av herr
Rooth, nr 187 av herr Bellinder in. fl., nr 188 av herr Alexanderson
m. fl. och nr 189 av herr Alexanderson samt inom andra kammaren
nr 384, av herr Nilsson i Kabbarp m. fl., nr 391 av herrar Olsson i
Ramsta och Runefors, nr 411 av herr Jönsson i Revinge, nr 412 av
herr Böhelund, nr 429 av herr Karlsson i Surte, nr 431 av herr Tengdahl
m. fl. och nr 436 av herr Eriksson i Grängesberg.

Utskottet hemställde, att riksdagen i anledning av Kungl.
Maj:ts förevarande proposition samt herr Alexandersons motion nr
189 och herr Erikssons i Grängesberg motion samt med avslag å herrar
Hedenströms, Bergqvists, Rooths, Bellinders m. fl., Alexandersons
m. fl., Nilssons i Kabbarp m. fl., Olssons i Ramsta och Runefors,
Jönssons i Revinge, Bökelunds, Karlssons i Surte samt Tengdahls
m. fl. motioner måtte i vad anginge befattningshavare, tillhörande
de under andra t. o. m. åttonde huvudtitlarna uppförda verk
och myndigheter,

A) medgiva,

1) att tillfällig löneförbättring finge under år 1919 utgå vid

Lördagen den 17 maj, e. ra.

33 Nr 50.

vissa befattningar å ordinarie stat inom den civila statsförvaltningen
enligt bilagt »förslag rörande tillfällig löneförbättring- för olika grupper
av befattningshavare år 1919» (Bilaga A); dock

att, beträffande befattningshavare å gammal stat, med undantag
av den i nämnda förslag upptagna, å äldre stat kvarstående auditören
vid flottans station i Karlskrona, den tillfälliga löneförbättringen
finge utgå med belopp, som av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall bestämdes
i-huvudsaklig överensstämmelse med de i statsrådsprotokollet
över finansärenden den 14 mars 1919 angivna allmänna grunderna
för ifrågavarande löneförbättring,

att avlöningstillä-gg till häradshövding ej finge utgå med högre
belopp än att avlöningstillägget och den behållna inkomsten å tjänsten,
beräknad enligt i statsrådsprotokollet angivna grunder, uppginge till
sammanlagt högst 10,000 kronor,

att avlöningstillägg till lots ej finge utgå -med högre belopp, än
att avlöningstillägget tillsammans med inkomsten av lotspenningar,
beräknade enligt i statsrådsprotokollet angivna grunder, uppginge till
högst 1,000 kronor,

att av löningstillägg till teologie professor, som innehade prebendepastorat
eller eljest åtnjöte naturaförmåner eller inkomst från
enskild donation, ej -finge utgå med högre belopp, än att hans sammanlagda
inkomst av statsmedel och av prebende!, naturaförmånerna
eller donationen, beräknad enligt i statsrådsprotokollet angivna grunder,
uppginge till högst 9,700 kronor,

och skulle, -där på grund av sålunda föreskriven begränsning avlöningstillägget
skulle utgå med avkortat belopp, avdrag å tillägget
i män av behov göras först å den del, som vore att hänföra till lönen,
och därefter a den del, som vore att hänföra till tjänstgöringspenningarna; 2)

att ett provisoriskt tredje al-derstillägg å 200 kronor, varav
100 kronor skulle anses motsvara lön och 100 kronor motsvara tjänstgöringspenningar,
finge under år 1919 utgå till kvinnliga biträden
och likställda befattningshavare, som avså-ges i förslaget rörande
tillfällig löneförbättring, efter femton års tjänstgöring under enahanda
villkor, som gällde rörande rätt för sådana biträden till förut stadgade
ålderstillägg;

3) att tillfällig löneförbättring finge under år 1919 utgå till de
lots- och fyrväsendet tillhörande befattningshavare å övergångs- och
indragningsstat, vilka Kungl. Maj:t prövade skäligt tillägga sådan
förmån, med belopp^ som i varje särskilt fall bestämdes av Kungl.
Maj :t i skäligt förhållande till -den löneförbättring av ifrågavarande
slag, som tillkomme övrig personal vid lots- och fyrväsendet; samt

4) att den extra personalen vid de förvaltningsgrenar, beträffande
_ vilka tillfällig löneförbättring föreslagits för ordinarie personal,
finge under år 1919 åtnjuta löneförbättring, enligt vad Kungl.
Maj:t, i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder chefen för finansdepartementet
i statsrådsprotokollet över finansärenden den 14
mars 1919 angivit, bestämde;

Andra kammarens protokoll 1919. Nr 50. 3

Ang. tillfällig
lönereglering
för visso
befattningshavare
m. in.

(Forts.

Nr 50. 34

Lördagen den 17 maj, e. m.

Ang. tillfällig B) för ovannämnda ändamål bevilja å tilläggsstat för år 1919
lönereglering sg,som förslagsanslag

befattnings- till tillfällig lönereglering för vissa befattningshavare å ordinarie

hamre m. m. stat inom den civila statsförvaltningen

(Forts.)

å andra huvudtiteln
» tredje »

» fjärde »

» femte

» sjätte *

» sjunde »

» åttonde »

kronor 515,000: —

» 24,000: —

» 65,000: —

» 240,000: —

» 570,000: —

» 219,000: —

» 438,000: —; och

till förstärkning av de till avlönande av vissa extra befattningshavare
inom den civila statsförvaltningen samt till vikariatersättningar
m. om. anvisade medel

å andra huvudtiteln .
» tredje »

» fjärde »

» femte »

» sjätte »

» sjunde *

» åttonde »

kronor 180,000: —

» 4,000: —

» 15,000: —

» 100,000: —

» 350,000: —

» 230,000: —

» 125,000: —;samt

C) förklara, att kostnaderna för ifrågavarande löneförbättring, i
vad den avsåge personal, såväl ordinarie som extra, hos försäkringsinspektionen,
mynt- och justeringsverket samt patent- och registreringsverket,
skulle utgå av de medel, av vilka vederbörande verks omkostnader
i övrigt bestredes.

Reservationer hade likväl avgivits:

av herrar Bergqvist, Widell, Hallin, Nilsson i Kabbarp, Waidén,
Bengtsson i Norup, Jönsson i Slätåker, O. Nilsson i Örebro och
Björck, vilka ansett, att utskottet bort hemställa, att riksdagen, i anledning
av Kungi. Maj:ts förevarande proposition samt herr Alexandersons
motion nr 189, herrar Erikssons i Grängesberg, Bellinders m.
fl., Alexandersons m. fl. och Nilssons i Kabbarp m. fl. motioner, samt
med avslag å herrar Hedenströms, Bergqvists, Rooths, Olssons i Ramsta
och Runefors, Jönssons i Revinge, Bökelunds, Karlssons i Surte
och Tengdahls m. fl. motioner, måtte i vad anginge befattningshavare,
tillhörande de under andra t. o. m. åttonde huvudtitlarna uppförda
verk och myndigheter,

A) medgiva,

1) att---—

2) att--— —

3) att----

4) att — ----

5) att tillfällig löneförbättring finge under år 1919 utgå till i momentet
omförmälda ordinarie befattningshavare vid de allmänna läro -

Lördagen den IT maj, e. m.

35 >'' r 59.

Ang. tillfällig
lönereglering
för visso
befattningshavare
in. in.
fForts.)

å åttonde huvudtiteln ..........kronor 1,415,000: —; samt

till förstärkning av de till avlönande av vissa extra befattningshavare
inom den civila statsförvaltningen samt till vikariatersättningar
im. m. anvisade medel________________

å åttonde huvudtiteln .......... kronor 246,000:_;

C) förklara ----------»; gara^

av herr Booth, vilken dels beträffande lärarepersonalen vid de
allmänna läroverken in. fl. läroanstalter instämt i herr Bergqvists
m. fl. reservation,, dels ook ansett, att utskottet bort tillstyrka tilltällig
löneförbättring för fögderiförvaltningens tjänstemän i enlighet
med de av reservanten och herr Bökelund i ämnet väckta motioner.

Utskottets hemställan föredrogs. Därefter yttrade:

Herr Xilsson i Kabbarp: Den proposition, som här föreligger
tillstyrkt av statsutskottet, har föranletts av förra årets riksdagsbeslut
i fråga om kommunikationsverken, då dessa erhöllo provisorisk
lönereglering. Syftet med denna proposition är att ställa
tonerna för de övriga befattningshavarna, de som äro anställda i de
centrala ämbetsverken och de med dem jämförliga, i samma proportion
till tonerna vid kommunikationsverken, som de förut hade.

i denna proposition ha emellertid vissa grupper av statstjänare

verken, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarierna, de tekniska
elementarskolorna, de tekniska fackskolorna och de tekniska gymnasierna
med vissa angivna belopp och enligt i momentet intagna grunder,
med rätt för Kungl. Maj:t att utfärda de närmare föreskrifter,
som för tillämpning av dessa grunder kunde befinnas erforderliga;

6) att till övningslärare vid någon av ovannämnda läroanstalter,
som bestrede undervisning* utöver den mot den ordinarie lönen svarande
undervisningstiden, tillfällig löneförbättring finge utgå med
ett belopp av för manlig befattningshavare 20 kronor och för kvinnlig
befattningshavare 18 kronor för veckotimme; dock att den tillfälliga
löneförbättringen icke finge utgå med högre belopp för ordinarie och
extra tjänstgöring än sammanlagt 530 kronor för manlig och 500 kronor
för kvinnlig övningslärare;

7) att tillfällig löneförbättring finge under år 1919 utgå till extra
ordinarie och vikarierande lärare vid de under mom. 5) omnämnda
läroanstalter med 15 procent å nuvarande avlöningsbelopp; dock att
den tillfälliga löneförbättringen finge uppgå till högst 470 kronor
för manlig och 420 kronor för kvinnlig sådan lärare med rätt för
Kungl. Maj:t att utfärda de närmare föreskrifter, som härutinnan
kunde befinnas erforderliga;

B) för ovannämnda ändamål bevilja å tilläggsstat för år 1919
såsom förslagsanslag

till tillfällig lönereglering för vissa befattningshavare å ordinarie
stat inom den civila statsförvaltningen

Nr 50. 36

Lördagen den 17 maj, e, m.

Ang. tillfällig
lönereglering
för visea
befattningshavare
m. m.

(Forts.)

icke kommit med. Sålunda lia alla sådana grupper av befattningshavare,
som genom föregående riksdagsbeslut fått tillfällig löneförbättring,
uteslutits. Men vid sidan av dem ha även lärarna vid
våra läroverk, vid seminarier, tekniska skolor och några därtill
blivit uteslutna från denna lönereglering. Och detta enligt min
mening med fullkomlig orätt. Ty meningen har varit, att alla
befattningshavare, som fått sina löner reglerade fr. o. m. år 1907 i
överensstämmelse med den s. k. statskontorstypen, nu skulle erhålla
tillfällig löneförbättring, och en sådan lönereglering har jämväl
företagits med dessa lärare.

Vid den s. k. definitiva lönereglering, som beslöts av fjolårets
riksdag i fråga om dessa lärare, jämställdes läroverkslektorer och
seminarielektorer direkt med andra gradens tjänstemän. De erhöllo
alldeles samma avlöning som andra gradens tjänstemän här i Stockholm.
Då är det en given sak, att, om man icke vill lä derå. rättvisan,
måste dessa befattningshavare komma med, och naturligtvis
icke blott lektorer utan även adjunkter, vilka vid fjolårets lönereglering
ställdes i samma förhållande till lektorerna, som de alltid
hava innehaft, nämligen så att de erhöllo 1,000 kronor mindre avlöning
än lektorerna.

Den omständigheten, att dessa tjänstemän lönereglerades så
sent som i fjol, har utan tvivel bidragit till att de icke medtagits
i propositionen. Men detta argument kan naturligtvis lika sa gärna
omkastas, och man kan säga, att den omständigheten, att dessa
läraregrupper fått vänta så förförligt länge på en rationell lönereglering
i överensstämmelse med andra jämförliga grupper av
befattningshavare, bör snarare tala för att de i främsta rummet
borde ihågkoanmas vid denna tillfälliga lönereglering, än för att de
skulle uteslutas.

Det har i utskottets utlåtande anförts vissa andra smärre skäl,
varför lärarna icke skulle medtagas. Jag dristar mig att stämpla
dem som svepskäl. Åtminstone är det svepskäl, för så vitt man på
grund av dem vill helt utesluta lärarna från att komma i åtnjutande
av denna tillfälliga löneförbättring. Eljest kan nog dessa argument
innehålla beaktansvärda synpunkter, och dessa ha också beaktats i
vår reservation, där vi skänkt dem den hänsyn, som de kunna vara
förtjänta av.

Nej, det starkaste och verkliga skälet för det steg. som Kungl.
Maj :t har tagit, är naturligtvis de statsfinansiella förhållandena.
Det är icke ecklesiastikministern, som varit föredragande i denna
fråga, ty om så varit fallet, hade lärarna säkerligen kommit med
— utan det är finansministern, och för honom spelar naturligtvis
hänsynen till budgeten den största rollen. Men om man nu skall
tillmäta de statsfinansiella skälen hänsynen en så stor vikt, att man
måste bortse från det krav, som rättvisa och billighet ställer, och
således i detta fall undantaga dessa grupper av befattningshavare,
synes det mig vara mera tilltalande, att man sagt direkt ifrån, att
svenska staten är så fattig, att den icke kan iakttaga rättvisans

Lördagen den 17 maj. e. in.

37 Nr 50.

krav, när den vill lagstifta i fråga om sina befattningshavares löne- tillfällig

n„ -t •» ii -i lOTMZTtQltr1710

forhällanden.

min del, att de statsfinansiella skälen icke
sådan orätt mot dessa befattningshavare.

Nu tror jag för
tvinga oss att begå en
Vi hava under riksdagens lopp gjort så många och så stora besparingar,
att det torde vara möjligt för kammaren att tillmötesgå
det krav, som framställts i den av herr Bergqvist m. fl. avgivna
reservationen till förmån för dessa lärare, och därför skall jag
drista mig till, herr talman, att uttala den förhoppningen, att andra
kammaren måtte biträda det beslut, som redan har fattats av första
kammaren, nämligen att bifalla den av herr Bergqvist m. fl. avgivna
reservationen, till vilken jag härmed yrkar bifall.

för vissa
befattningshavare
m. fn.
(Forte.)

I detta anförande instämde herrar Liibeck, Kant, Swartling, Nilsson
i Bonarp, Pehrsson i Bramstorp, Lindvall, Lindman, Nilsson i
Malmö, Nilsson i Kristianstad, Andersson i Fiskebäckskil, Thore,
Larsson i Kroken, Waidén, Hammarskjöld och Sommelius.

Herr Bökelund: Herr talman! Het är en stor grupp av
statstjänarna, som enligt utskottets förslag icke skulle bli delaktig
av den löneförbättring, varom här är fråga. Jag syftar på fögderiförvaltningens
personal, landsfogdar, häradsskrivare och landsfiskaler.
Jag har i en motion yrkat, att jämväl dessa tjänstemän
skulle inbegripas i denna tillfälliga lönereglering, men utskottet har
icke funnit sig kunna tillstyrka motionen.

Med hänsyn till den utgång, som denna fråga fått i första
kammaren, vill jag icke nu göra något yrkande om bifall till min
motion. Jag ber emellertid, att få understryka, att statsutskottet
ansett, att jämväl frågan om dessa tjänstemäns delaktighet i en
fortsatt tillfällig löneförbättring bör tagas under förnyat övervägande,
och jag ber därjämte att få uttala den förhoppningen, att
denna avlöningsfråga måtte vinna sin lösning redan vid nästa års
riksdag, ty den ojämnhet i avlöningsförhållandena inom landsstaten,
som uppkommer genom bifall till utskottets förslag, anser jag vara
synnerligen angeläget att snarast möjligt få avlägsnad.

Herr Eriksson i Grängesberg: Herr talman! Sedan nu

första kammaren tagit reservationen, och så många instämmanden
skett i den förste ärade talarens anförande, förstår jag ju, att det
är rätt så förhoppningslöst att få utskottets mening genomförd i
andra kammaren. Då jag emellertid anser, att det finns goda skäl
för utskottets mening, och att den är riktig, kan jag icke uraktlåta
att ange några av de synpunkter, som jag liar beträffande
denna fråga.

Det har som ett huvudskäl för bifall anförts i reservationen, i
tidningspressen och här i kväll, att det är rättvisans oundgängliga
krav, som är så starkt, att det ovillkorligen påkallar, att reserva -

Nr 50. 38

Lördagen den 17 maj, e. m.

“e^er’ att deTt finns rättvisa i kravet, och
för vissa 1. ® heller utskottet bestritt. Utskottet liar ju i motiverin befattnings-

gen för sin del bestämt uttalat, att vid framläggande nästa år av
basare ro. ro. den provisoriska lönereglering, som då kan komma till stånd —
fForts.) den kanske blir definitiv, något, som utskottet naturligtvis icke kan

yttra sig om, men endera blir det väl — bör det tagas under bestämt
och allvarligt beaktande, att läroverkslärarna icke glömmas
ute. ti tskottet, och .jag delar fullt och helt dess mening, har icke
ansett, att rättvisans krav har en så tvingande makt, att det skulle
vara absolut nödvändigt att läroverkslärarna redan i år skulle få
det tillskott, som har begärts.

o ^ur är nu det faktiska läget? Jo, det faktiska läget är, att vid
fjolårets riksdag beslöts eu lönereglering för lärarna vid läroverken,
folkskolorna, de kommunala mellanskolorna och vid högre folkskolor
m. fl. Av dessa grupper, som då fått sina löner reglerade,
är det endast en grupp, som nu är uttagen, och det är elementarlärarna.
De hava blivit ihågkomna i en motion. Jag kan icke förstå,
att det är så stora bärande skäl för att man skall taga ut denna
grupp ensamt, därför att andra befattningshavare, som i lönehänseende
aro ungefär jämställda, få ett lönetillägg även för i år.

Då utskottets majoritet har behandlat denna sak, ha vi frågat
oss: Hur kommer ett provisoriskt lönetillägg att verka på andra
lönegrupper, för t. ex. de kommunala mellanskolornas lärarkår
och för de högre folkskolornas? Dessa lärare hava också universitetsbildning,
men de få intet lönetillägg. Hur kommer det att verka
för dem? Hur kommer det att kännas för dem, att läroverkslärarna
nu skulle få lönetillägg, som dessa andra lärare icke få, och ändå
äro de högre folkskolornas och de kommunala mellanskolornas lärare
sämre avlönande än vad elementarlärarna äro. Yi ha icke kunnat
ge svar på den frågan.

Det är emellertid även några andra synpunkter, som ha gjort
sig gällande. Den förste ärade talaren ansåg ju, att det är bagatellartade
synpunkter. Ja, jag får säga, att jag tycker, att det är egendomligt,
att eu ledamot av löneregleringskommittén, som så benhårt
håller fast vid alla löneregleringens principer och finesser, anser,
att det är bagatellartade synpunkter. Vi ha pekat på ortstilläggen,
och vi anse, att vid en framtida lönereglering måste man tänka
på ortstillägg även för elementarlärare. Den saken är icke utredd.
Inom kommittén har han varit den enda reservanten för ett provisoriskt
lönetillägg. Kungl. Maj:t har avböjt reservationen och gått
fram med löneregleringskommitténs hemställan, d. v. s. ait icke
taga läroverkslärarna med. Ku har motionären ansett, att kammaren
borde iakttaga de påpekanden, som utskottet har gjort, och
sålunda har han minskat beloppet i sitt yrkande med ett belopp,
så pass stort, att det kan motsvara ett kommande ortstillägg. Sålunda
är det, som utskottet gjort, ingalunda obefogat.

Jag har vidare frågat mig, om det är behovet som motiverar
detta krav. Det var en rektor, som sade mig att det främsta här -

39 Nr 50.

Lördagen den 17 maj, e. in.

vidlag icke var penningarna, utan att de skulle vara jämnställda med
andra tjänstemän. Således, om icke de andra tjänstemännen fått
något lönetillägg, då hade också läroverkslärarna varit nöjda och
belåtna, men nu, då de andra fått, då måste de också komma med
sina anspråk.

Jag vill icke bestrida, att lönen måhända är otillräcklig, men
jag måste säga, att i jämförelse med andra befattningshavare är det
icke något nödtillstånd, som föreligger. Lektorslönen med det dyrtidstillägg,
som andra kammaren nyss beslutat, blir i första lönegraden
9,818 kronor och i högsta lönegraden 11,308 kronor, och
med en lön av 11,300 kronor måste jag säga mig, att det icke föreligger
sådana tvingande skäl, att man ovillkorligen maste ge ett
extra lönetillägg på en i år nyreglerad lön. Det är något sällsynt,
att riksdagen gör på så sätt. Detta är den synpunkt, som tett sig
för mig såsom den avgörande. En adjunkt bär i första lönegraden
7,583 kronor och i högsta lönegraden 9,848 kronor.

Jag vill ärligt säga ifrån, att det, som påverkat mig mest, ändå
är de statsfinansiella skälen, och jag tror det är det, som påverkat
regeringen. Nu säger den förste ärade talaren i debatten, att vi ha
sparat så mycket på andra anslagskrav, att vi mycket väl kunnat
bevilja detta, men det skall bli mycket intressant att höra om några
dagar, när vi komma med andra hjärtefrågor för andra befolkningsgrupper,
huru kammaren då ställer sig. Under denna motion är det
en hel del namn, och det är många som rösta med motionärerna i
kväll, som jag då säkert får till bestämda motståndare. Jag har
nu den uppfattningen, att man får so till, att andra medborgare
även kunna få hjälp, och då är det frågan om att fa statens finanser
att räcka till. Jag bär tillåtit mig väcka eu motion, där jag
föreslagit att höja den pension, som pensionärerna i folkpensioneringen
få, jag har ansett, att de åtminstone borde få 150 kronor per
år. Det skall bli intressant att se, om man kan få ihop pengar till
att bifalla ett sådant krav. Det är fattiga människor, och det finns
icks så många talesmän för deras sak. När det gäller folk, som åro
högre upp på löneskalan, då finns det nog talesmän.

Det är sålunda främst de statsfinansiella skälen, som gjort, att
jag icke kan annat än följa utskottsmajoriteten, och jag vill bestämt
säga ifrån, att det icke på något sätt är någon ovilja mot
lärarkåren. Jag anser, att de böra ha sina löner fullt och helt,
men de ha fått en lönereglering för i år, och då har jag ansett, att
man borde kunna låta det anstå i år och bifalla detta krav först
nästa år.

Jag ber, herr talman, att fä yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Branting: Herr talman! Vid den förra punkten stod
jag på samma sida som herr Eriksson i Grängesberg, men den här
gången kan jag icke följa honom. Det förefaller mig, som när han
själv erkände, att det var rättvisa i den framställning, som här är

Ang. tillfällig
lönereglering
för trissa
befattningshavare
fn. m.
(Forts.)

ti t 50. 40

Lördagen den 17 maj, e, in.

Ai/mer?lllringav I''eservantcrna> han därmed givit ett betyg, som bör vara
"förvissa9 Afförande för, bur kammaren bör ställa sig i denna sak. Om verkbefattning-
ligen denna åtgärd, som här föreslås i avseende på löneförbättring
hatare m. m för elementarlärarna, är rättvis, så bör man väl icke skjuta upp ett
(Forts.) år med att införa denna rättvisa. Är det däremot oberättigat, då bör
man icke bevilja det nästa år heller. Jag tror emellertid, att vi alla
kunna enas med herr Bernhard Eriksson om, att det är rättvist, att
de få denna löneförhöjning. Den statstjänarkår, som fått vänta så
ofantligt länge i jämförelse med alla andra, och som först i fjol ryckt
upp till den position, de intaga, bör verkligen icke ytterligare få
vänta och dröja, för att kunna få den löneförbättring, som dyrtiden
kräver.

Jag kan likaväl som någonsin min ärade vän på Dalabänken sentera
de statsfinansiella skäl, som gorå, att han är betänksam emot
alla slags utgifter, som på något sätt kunna inbesparas, men man
måste dock å andra sidan se till, att vi icke ställa det så, att det blir
fullkomligt orättvist emot vissa grupper av statstjänare, när vi gå
att i någon mån lindra dyrtidens tryck för andra grupper.

När vi komma till de pensionärer, om vilka han talade, vet herr
Eriksson, att han kan räkna på min röst för den saken. Det blir ju
en utgift, som blir stor, men som just därför, att den rör de fattigaste
och svagaste i samhället, ändå är så synnerligen behjärtansvärd. Den
grupp, det bär gäller, står naturligtvis på en helt annan social nivå
än den, med vilken han sökte denna jämförelse, men å andra sidan
bär, soin jag erinrade, dröjsmålet med förbättring av lärarnas ställning
varit så långvarigt, att det icke lian vara rimligt, att de nu
ytterligare skola ställas åt sidan och tröstas med, att deras sak nästa
år skall tagas under förnyad omprövning. Lektorernas och adjunkternas
löner ställdes i alla fall i fjol av riksdagen i bestämd relation
till de fastställda arvodena i första och andra normalgraderna. Låt
det då förbli så.

Det är således här, synes det mig, en så klar situaton som möjligt.
Första kammaren har redan gått med på reservanternas hemställan
och jag hoppas, att andra kammaren icke i detta fall skall
desavouera de talrika reservanter av alla partier, som här också ställt
sig på denna ståndpunkt.

Med herr Bränning förenade sig herrar Kjellberg, Bengtsson i
Norup, Versson i Fritorp och Rune.

Herr vice talmannen Hamilton: Herr talman! Så vitt jag
förstår, kommer ett bifall till utskottets utlåtande att verka orättvist
mot en grupp av statstjänarna, och detta är en grupp, som har ett
mycket uppslitande och ansvarsfullt arbete, nämligen fostrandet av
det uppväxande släktet. Jag kan heller icke finna, att de skäl för
avslag, som utskottet har anfört, äro bärande. Jag hänvisar till reservationen
och skall icke trötta kammaren med att upprepa dess
innehåll.

Jag ber att få yrka bifall till reservationen.

Lördagen den 17 maj, e. m.

41 >r OM.

Herr Nilssoni Landeryd: Herr talman! Det har ju från olika A”9- tillfällig
håll här framhållits, att det skulle vara en sådan orättvisa just emot reglering
dessa statstjänare om de icke skulle få denna tillfälliga lönereglering, befattning*-som föreslagits. Jag vill då än en gång erinra om vad den förste hatare ni. m
ärade talaren i denna debatt framhöll, nämligen att just dessa tjän- (Forte.,
stemannagrupper ha tillträtt en ny lönereglering med ingången av
detta år. Till denna definitiva lönereglering skulle då komma denna
tillfälliga lönereglering och så dessutom det dyrtidstillägg, som
riksdagen nyss beslutat. Det förefaller mig, att deras ställning därigenom
blir över hövan väl tillgodosedd. Jag tror, att när de från
och med detta år fått en definitiv lönereglering och dessutom dyrtidstillägg,
borde de känna sig ganska tacksamma i detta avseende.

Dessutom vill jag framhålla, att det ju icke enbart är dessa
statstjänare, som äro i denna ställning. Yi ha ju lärarna vid folkoch
småskolorna, som fått sina löner reglerade från och med detta
år, och när man framhåller som skäl just för det nu föreliggande
förslaget att läroverkslärarna fått vänta så länge på lönereglering,
kan naturligtvis det skälet med kanske ännu större skärpa framhållas
beträffande lärarna vid folk- och småskolorna. Dessutom ha vi
fögderiförvaltningens tjänstemän, som nyss en motionär uppträdde
och talade om. Dessa tjänstemän ha visserligen sportelinkomster,
men, om man skall se på den rena lönen, så är konsekvensen densamma
som beträffande läroverkslärarna. Yi ha dessutom lärargrupperna
vid hospital och asyler, som icke komma med i denna lönereglering.

När dessutom utskottet begär en utredning, som skulle komma
fram till nästa års riksdag, förefaller det mig, att det skulle vara
rimligt, om kammaren i detta fall stannade vid utskottets förslag.

Det är ju också det förslag, vartill löneregleringskommitténs majoritet
och Kungl. Maj:t kommit.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan
och avslag på reservationen.

Herr Lindman: Herr talman! Jag har visserligen förut instämt
med en talare, som yrkade bifall till reservationen, men jag
skall be att något närmare få motivera detta yrkande.

Det har framhållits här, att det är vissa andra kategorier av
tjänstemän, beträffande vilka man skulle kunna åberopa samma skäl
för förhöjningar, men det är dock den skillnaden, att den kategori
av tjänstemän, som det nu är fråga om, nämligen lektorer och läroverksadjunkter,
dock äro de enda av dessa, som äro statsanställda i
verkligheten. Detta torde väl vara ett skäl för att jämka på deras
löner.

Vidare är det ju förhållandet, att endast om vi följa reservanternas
förslag, kommer denna grupp av statstjänare upp i den ställning
i lönehänseende, som de enligt riksdagens egen mening borde ha.

Denna mening uttalade nämligen riksdagen i fiol.

Slutligen vill jag säga att den omständigheten, att det dröjt
mycket länge, innan de finge sin lönereglering, val om något borde

Nr ä(). 42

Lördagen den 17 maj, e. m.

Ang. tillfällig
lönereglering
för vissa
befattningshavare
m. m.

(Forts.)

Ang. ytterligare
tillfällig
löneförbättring
åt statens folkskölinspehtörcr.

våga till förmån för dem. Ju längre dyrtiden varar, desto svårare
har det naturligtvis blivit för en mängd av statstjänarna. Yi kunna
ju säga, att de tillgångar, de haft i penningar, kläder eller annat
dylikt, blivit utnötta, förslitna och uppätna. Därför är det för dem
mycket angeläget, att de verkligen få denna lönereglering.

Jag anser, herr talman, att det är rättvist, att de verkligen få
denna löneförbättring, och jag yrkar alltså bifall till reservanternas
förslag.

Sedan överläggningen härmed förklarats avslutad samt herr talmannen
givit propositioner dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till den av herr Bergqvist m. fl. avgivna, vid utlåtandet
fogade reservationen, fattade kammaren beslut i enlighet
med innehållet i sistnämnda proposition.

§ 4.

Föredrogos vart för sig statsutskottets utlåtanden:

nr 102, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående docentinstitutionen
vid universiteten i Uppsala och Luna samt karolinska
mediko-kirurgiska institutet;

nr 103, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående arvoden
åt lektorerna i tyska, franska och engelska språken vid universiteten
i Uppsala och Lund;

nr 104, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående arvoden
åt lärare i slaviska språk och i statistik vid universitetet i Lund;''

nr 105, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående den
medicinska undervisningen vid universitetet i Lund; och

nr 106, i anledning dels av Kungl. Maj:ts under punkt 45 i
åttonde huvudtiteln av statsverkspropositionen framställda förslag
angående anslag till domkapitlens expeditioner, dels ock av
Kungl. Maj ds proposition, nr 221, angående provisorisk löneregleringåt
tjänstemän vid de ecklesiastika konsistorierna.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.

§ 5.

Vid nu skedd föredragning av statsutskottets utlåtande, nr 107,
i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående beredande föT år
1919 av ytterligare tillfällig löneförbättring åt statens folkskolinspektörer
jämte en i ämnet väckt motion anförde

Herr Björck: Herr talman, mina herrar! Blott ett par ord!
Som herrarna finna av utskottets betänkande, har utskottet ansett
sig böra avstyrka Kungl. Maj ds föreliggande framställning. Jag
får säga, att jag för min del biträtt denna mening under mycket
stor självövervinnelse och endast på grund av att det inom utskottet
gjorts gällande, att man här måste hävda en princip, som utskottet

Lördagen den 17 maj, e. m.

43 Nr !*0.

lika väl som riksdagen städse hållit synnerligen starkt på. Det
gäller nämligen, huruvida riksdagen skall medgiva att till ett provisoriskt
lönetillägg skall få läggas ytterligare ett provisoriskt tillägg
för samma år. Ett sådant medgivande har riksdagen icke tidigare
ansett sig kunna lämna. Vid det nyss behandlade ärendet om tillfällig
lönereglering åt befattningshavare inom den civila statsförvaltningen
har också denna grundsats obrottsligen upprätthållits.
Under sådana förhållanden har jag funnit mig förhindrad hemställa
om bifall till föreliggande proposition. Men redan nu bär jag velat
tillkännagiva, efter samråd med kamrater på den avdelning, som
varit nödsakad att i första hand avstyrka Kungl- Maj:ts proposition,
att då det om några dagar gäller att taga ståndpunkt till en alldeles
likartad framställning på en annan huvudtitel, bjuder konsekvensen
att även på den punkten samma betraktelsesätt som bär tillämpas.

Med dessa ord ber jag, herr talman, att få yrka bifall till utskottets
förslag.

Vidare yttrades ej. Utskottets hemställan bifölls.

§ 6.

Härefter förekom till behandling statsutskottets utlåtande, nr
114, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till
undervisnings- och upplysningsverksamhet för nykterhetens främjande
jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 11 mars 1919 till riksdagen avlåten till statsutskottet
hänvisad proposition, nr 262, hade Kungl. Maj:t gjort framställning
om anvisande av anslag till undervisnings- och upplysningsverksamhet
för nykterhetens främjande.

I samband härmed hade utskottet till ''behandling förehaft

dels motionen nr 173 inom första kammaren av herr O. Olsson; dels

de likalydande motionerna nr 95 inom första kammaren av
herr Modig m. fl. och nr 211 inom andra kammaren av herr Janson
i Kungsör m. fl.;

dels ock slutligen motionen nr 379 inom andra kammaren av
herrar Norman och Andersson i Knäppinge.

I sistnämnda motion hade yrkats, att riksdagen måtte besluta,
att de i propositionen nr 262 begärda anslagen måtte sättas till samma
belopp, som beslutats av 1918 års riksdag, och att några nya anslag
för ifrågavarande ändamål icke måtte av riksdagen beviljas.

Utskottet hemställde,

I) att riksdagen måtte med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och
med avslag å herrar Kormans och Anderssons i Knäppinge ovanberörda
motion

a) till undervisnings- och upplysningsverksamhet för nykterhe -

Ang. ytterligare
tillfällig
löneförbättri rg
åt statens folkL
skolinspek,
tärer.
(Forts.

Ang.

andag för
[nykterhet r in
främjande.

Nr «0.

Ang.

anslag för
nyklerhetens
främjande.

fForts.)

44 Lördagen den 17 maj, e. m.

tens främjande anvisa under åttonde huvudtiteln på extra stat för
år 1920

ej mindre ett förslagsanslag, högst, 105,950 kronor att under
de villkor, som av Kungl. Maj :t prövades lämpliga, utgå till uti momentet
omförmälda ändamål med vissa angivna belopp;

än även till föreläsnings- och instruktionsverksamhet för nykterhetens
främjande i enlighet med de bestämmelser, Kungl. Maj:t kunde
finna lämpligt fastställa, ett reservationsanslag å 18,000 kronor;

b) till utarbetande och utgivande av ej mindre en handbok i nykterhetsfrågan
än även en för lärare i nykterhetsfrågan avsedd handledning
anvisa under åttonde huvudtiteln på extra stat för år 1920 ett
reservationsanslag av 20,000 kronor; och

c) medgiva, att uppkommande besparingar å anslagen till anordnande
av en social fortbildningskurs för lärare m. fl. samt av en s. k.
allmän utbildningskurs finge enligt Kungl. Maj:ts bestämmande användas
till anskaffande och revision av materiel för nykterhetsundervisningen; II)

att herr O. Olssons ovanberörda motion icke måtte av riksdagen
bifallas; samt

III) att herrar Modigs m. fl. och Jansons i Kungsör m. fl. ovannämnda
motioner ej heller måtte vinna riksdagens bifall.

Vid utlåtandet voro likväl fogade reservationer:

av herrar Kvarnzelius, C. G. Ekman, Eriksson i Grängesberg och
Olofsson i Digernäs, vilka ansett, att utskottets motivering bort hava
annan i reservationen angiven lydelse; samt

av herr W rang el, som ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall
till den av herrar Norman och Andersson i Knäppinge i ämnet väckta
motionen.

Sedan utskottets hemställan föredragits, anförde:

Herr Eriksson i Grängesberg: Herr talman! Vid detta

betänkande har jag låtit anteckna mig som reservant. Jag kan icke
dela det uttalande, som utskottets majoritet har gjort på sidan 4 här.
Det är så, att Kungl. Maj:t föreslagit och statsutskottet tillstyrkt,
att det skulle lämnas ett anslag på 18,000 kronor till förpläsningsoch
instruktionsverksamhet för nykterhetens främjande. Nu har
det varit någon tvist om, vem som skall ordna med detta, om det
skall vara skolöverstyrelsen, som skall hava hand om anslaget, eller
föreläsningsbyråerna. Socialstyrelsen har ansett, att det borde vara
föreläsningsbyråerna — det är tre sådana i vårt land — som skulle
hava hand därom, och återigen Kungl. Maj:t har ansett, att det
skulle vara skolöverstyrelsen. Utskottet har för sin del gått emot
Kungl. Maj:t och förordat, att det skulle läggas under föreläsningsbyråerna.
Jag har icke kunnat dela den meningen, utan ansett att
det borde läggas under skolöverstyrelsen.

Lördagen den 17 maj, e. in.

45 N r *0.

Då jag emellertid, herr talman, har föga utsikt här i kväll att
vinna något med ett yrkande, vill jag icke framställa något sådant.

Herr Welin: Herr talman! Den fråga, som här föreligger,

anser jag vara så pass viktig, att oaktat den av reservanterna, som
nu yttrat sig, icke gjort något yrkande, jag dock finner mig föranlåten
att göra ett sådant. Jag anser nämligen, att den ordning som
statsutskottet här har föreslagit för ordnandet av nykterhetsföreläsningarna
är sådan, att den kommer att verka mindre fördelaktigt.
Som den föregående talaren antydde, är det föreslaget först av de
sakkunniga, så av skolöverstyrelsen och, slutligen av Kungl- Haj:t,
att fördelningen av de 18,000 kronor, som skola användas till populärvetenskapliga
föreläsningar på nykterhetsverksamhetens område,
skulle handhavas av centralförbundet för nykterhetsundervisning.
Socialstyrelsen har å andra sidan föreslagit, att föreläsningsbyråerna,
som äro tre till antalet i riket, skulle hava hand om distribueringen
av föreläsningarna och följaktligen också av de medel, som
skulle användas för ändamålet. Statsutskottet har ställt sig på socialstyrelsens
sida, och sålunda för sin del föreslagit, att de tre föreläsningsbyråerna
skulle hava hand om saken. Reservanterna återigen
hava gått på Kungl. Maj :ts förslag. Såvitt jag kan finna, är
statsutskottets förslag mycket otillfredsställande. De sakkunniga
säga alldeles uppenbart, att det bör råda centralisering i fråga om
ledningen av denna föreläsningsverksamhet. De sakkunnigas yttrande
är refererat i den kungliga propositionen på sid. 39 och följande.
Även socialstyrelsen säger alldeles bestämt enligt referatet
på sid. 43, att denna föreläsningsverksamhet bör centraliseras, men
icke dess mindre kommer socialstyrelsen för sin del till det egendomliga
slutet, att denna verksamhet bör överlämnas åt de tre föreläsningsbyråerna.
Det blir således ingen centralisering. Den enda
centralisering, som enligt förslaget skulle kunna komma i fråga,
vore att centralförbundet för nykterhetsundervisning finge vara eu
mellanhand, att den finge vara enbart en hjälp åt föreläsningsbyråerna,
men då förefaller det högst egendomligt, att om centralförbundet
för nykterhetsundervisning skulle kunna yttra sig om
ärendena eller om ärendena skulle gå igenom detta, att det icke får
ordna med själva föreläsningarna, utan att dessa sedermera skulle
distribueras ut till de tre byråerna och dessa sedermera skulle ordna
föreläsningarna. Det blir motsatsen till centralisation, det blir att
riva sönder det hela.

Jag kan icke finna annat, än att skolöverstyrelsens, de sakkunnigas
och Kungl. Maj:ts förslag i fråga om praktisk anordning går
vida utöver socialstyrelsens och utskottets, och ur denna synpunkt
ber jag. herr talman att få yrka bifall till utskottets kläm men till
herr Kvarnzelius’ m. fl. reservation i fråga om motiveringen.

Herr Björck: Herr talman! Jag tror att den siste ärade

talaren icke riktigt klart uppfattat, vad denna sak gäller. Efter

'' Ang.
anslag for
nykterheten <
främjande.

(Forte.

Nr SO. 4(5

Lördagen den 17 maj, e. m.

Ang.

anslag för
nykterhetens
främjande.
(Forts.)

moget övervägande har jag biträtt utskottsmajoritetens uppfattning.,
och jag har därvidlag uteslutande letts av rent praktiska synpunkter.
Grundtanken i hela detta förslag till nykterhetsundervisning,
som riksdagen nu har att taga ståndpunkt till, är att så mycket som
möjligt frigöra denna undervisning från att utgöra något speciellt
kursparti inom skolan och i stället söka inordna den organiskt i den
övriga undervisningen. Det är denna grundtanke, som ligger bakom
även den av utskottet vidtagna förändringen i den kungliga propositionen.
Det är sålunda alls icke i syfte att tillkrångla förmedlingen
av föreläsningar, utan tvärtom för att förenkla deras distribuering,
som förändringen kommit till stånd. Saken är nämligen den.
att staten bär skall lämna avsevärda bidrag till föreläsarnas resekostnader,
och har man då en byrå uteslutande i Stockholm, som
har monopol på förmedlingen, så komma utan tvivel de rekvirerande
anstalterna att i viss grad bortse från om föreläsaren bor i Kiruna
eller i Malmö. Om man däremot anknyter dessa föreläsningar till
de tre byråer, som förmedla föreläsningar till de vanliga föreläsningsanstalterna,
så kan man förvänta eu lokalisation av föreläsarna,
så att de skånska och sydsvenska föreningarna företrädesvis
välja föreläsare från den sydsvenska byrån, de västsvenska från den
västsvenska byrån och de nord- och mellansvenska från folkbildningsförbundet
här i Stockholm. Utskottsförslaget hävdar sålunda
icke endast konsekvent den princip som genomgår hela Kungl.
Maj:ts förslag. Utskottet hyser också eu bestämd övertygelse, att
man på den förordade vägen skall på för staten billigaste och bästa
sätt kunna tillgodose vederbörande anstalter med de föreläsningar,
som det här gäller. Det är uteslutande i detta syfte, som vi hemställt
om, att de populära nykterhetsföreläsningarna skulle kunna
erhållas hos olika centrala förmedlingsanstalter, varigenom resekostnaderna
kunde nedbringas på ett sätt som icke är möjligt, därest
hela denna verksamhet vore koncentrerad till Stockholm.

Det bör också bemärkas, att det är med åtskillig tveksamhet
som departementschefen här frångått socialstyrelsens förslag. Det
heter nämligen i propositionen: »Socialstyrelsens erinran beträf fande

olämpligheten att upprätthålla två byråer med väsentligen
samma uppgift kan utan tvivel hava ett berättigande. Emellertid
synes mig de sakkunnigas förslag innebära vissa praktiska fördelar,
som kunna anses uppväga de olägenheter, som måhända kunna vållas
av detsamma, och den något ökade kostnad, som nyssnämnda förslag
medför.»

Jag ber att på angivna grunder få hemställa om bifall till utskottets
förslag.

Herr Pettersson i Södertälje: Herr talman! Jag be tvivlar

visst icke, att statsutskottet har haft en mycket god uträkning
med sitt förslag, i det att utskottet trott sig därmed kunna
åstadkomma ett bättre inordnande av dessa föreläsningar i den allmänna
föreläsningsverksamheten. Men jag undrar, om icke stats -

Lördagen den 17 maj, e. m.

Nr :* i.

utskottet härvid i någon män förbisett betydelsen av att centralförbundet
för nykterhetsundervisning sedan gammalt står i förbindelse
med nykterhetsföreningarna landet runt och kan tillgodogöra sig
denna förbindelse vid anordnande av ifrågavarande föreläsningar.
Det lär väl i alla fall icke kunna förnekas, att det ligger någonting
i den invändning, som herr Welin redan framfört mot statsutskottets
förslag, att om man vill en centralisering, så når man en sådan
i högre grad genom att överlämna verksamheten till en byrå än om
man överlämnar den till tre byråer. Det är alldeles givet, föreställer
jag mig, att när centralbyrån för nykterhetsundervisning skall
förmedla föreläsningar till landsorten, den ingalunda skall bortse
från kostnaden för de resor föreläsningarna kunna medföra, utan
även den måste naturligtvis taga hänsyn till den saken. Och ehuru
jag naturligtvis icke vill förringa det intresse för verksamheten,
som förefinnes hos folkbildningsförbundet och hos dess byråer, så
menar jag, att centralförbundet för nykterhetsundervisning under
sin hittillsvarande verksamhet dokumenterat ett sådant intresse för
denna sak, att det icke är riktigt påkallat att skilja förbundet därifrån.
Mig synes därför, att de sakkunnigas och regeringens förslag
stödes av starkare skäl än statsutskottets, och jag tillåter mig
därför instämma i yrkandet på bifall till reservationen.

Herr Kjellberg: Herr talman! Jag kunde nöja mig med

att instämma i herr Hjörcks yttrande, men jag vill dock tillägga
något med anledning av den siste talarens anförande. Det är nämligen
på det sättet, att man här i fråga om centralisation ovillkorligen
vinner betydliga fördelar, därest man överlämnar omhänderhavandet
av dessa föreläsningar till de tre statsunderstödda byråerna.
Om man ser på statistiken över de föreläsningar, som under åren?
lopp anordnats genom dessa byråer, så finner man ju där en mängd
nykterhetsföreläsningar. Och de olika lokala nykterhetsföreningarna
använda redan nu dessa byråer i betydlig utsträckning. Man
vinner den fördelen, om man följer utskottets förslag, att man då
lämnar omhänderhavandet av dessa föreläsningar till tre byråer, som
hava en mångårig och synnerligen vittomfattande erfarenhet på
detta område och som hava en synnerligen stor kännedom om förhållandena
runt om i landet i detta avseende.

Jag ber att få fästa uppmärksamheten på, att folkhushållningskommissionen
förra året" anordnade en kurs för föreläsare. Och
dessa föreläsare hava sedan under 1918 på olika platser hållit föreläsningar
till ett antal av omkring 350. Dessa föreläsningar hava
anordnats genom folkbildningsförbundets föreläsningsbyrå just på
grund av dess kännedom om förhållandena i landet. Likaså har
föreningen röda korset genom folkbildningsförbundets byrå låtit anordna
över 100 föreläsningar rörande reda korsets verksamhet. I
båda dessa fall har såväl folkhushållningskommissionen som röda
korset bekostat arvode för själva föredraget på samma sätt som här
skulle ske. Det är alldeles givet så, som herr Björck framhållit.

.4 ng.
anslag j<
nykterhet*
fråmjajid
(Tori*.

Sr 50. 48

Lördagen ilen 17 maj, e. m.

Ant).

anslag för
nykterhetens
främjande.
(Forts.)

att just i fråga om anordnandet av föreläsarnas rundresor hava
dessa tre byråer en mångårig och synnerligen betydelsefull erfarenhet
om, huru det bör tillgå. Jag hoppas verkligen, att herrarna
icke tro, att jag talar i egen sak. Men jag kan icke neka till, att
jag efter många års befattning med hithörande ting måste uttala den
uppfattningen, att det bästa sättet i detta fall är att använda de tre
statsunderstödda föreläsningsbyråerna.

För någon tid sedan förekom här fråga om särskilt föreläsningsanslag
till arbetarnas bildningsförbund. Och kammaren beslöt
då, att detta anslag skulle inrangeras under samma rubrik som övriga
anslag för föreläsningsverksamhet. Jag tror också, att det är
olämpligt att gång på gång starta nya centrala apparater för denna
omfattande verksamhet. Jag tror, att när staten sedan länge understödjer
tre centrala byråer, så bör hela denna omfattande och mångsidiga
föreläsningsverksamhet överlämnas just åt dem, till deras
arbetskraft och till deras verkligt värdefulla erfarenhet.

Jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet Rydén:
Herr talman, mina herrar! Det har ju under årens lopp riktats
många anmärkningar mot det sätt, på vilket nykterhetsundervisningen
bedrivits, och ett förslag utarbetades på sin tid av sakkunniga
samt framlades för riksdagen. Detta förslag behäftades enligt min
uppfattning av en ensidighet, som gjorde, att jag icke ansåg mig
kunna lägga det till grund för den framställning till riksdagen, som
jag faun mig böra föreslå. Jag tillkallade därför andra sakkunniga,
som sago denna sak mera ur skolans och undervisningens synpunkt.
Det förslag, som av dessa senare sakkunniga framlades, har befunnits
efter min uppfattning vara synnerligen klokt och väl avvägt, och
det har därför kunnat i allt väsentligt läggas till grund för föreliggande
proposition.

Emellertid har det ju av de myndigheter, som hörts — och
framför allt har det varit fallet med socialstyrelsen — framlagts
en hel råd av ändringsförslag och ändringsyrkanden. Till en del
av dessa har jag tagit hänsyn vid utarbetandet av propositionen, därför
att jag funnit dem hava sakligt berättigande. Men jag kan icke
neka till, att när jag fick den samlade bilden av socialstyrelsens
anmärkningsdossier mot centralförbundet för nykterhetsundervisnmg,
så har det synts mig, som om man gått från den
ena ytterligheten till den andra från den ensidighet, som varit
och litet för långt åt andra hållet. Och det har gjort, att jag icke
kunnat följa socialstyrelsen i åtskilliga stycken. Så har exempelvis
ena ytterligheten till den andra från den ensidighet, som varit,
att man, om man följer socialstyrelsens förslag, kan vinna någon
liten besparing och i någon liten mån kan förenkla administrationen
av föreläsningsverksamheten, såsom professor Kjellberg nyss framhöll.
Jag är på det klara med detta. Men det! som föranlett mig
att i denna punkt ändock icke följa socialstyrelsens framställning.

Lördagen den 17 maj, e. m.

49 Nr 5a

är det, att styrelsen synes mig ej tillräckligt kava beaktat betydelsen
av det personliga intresset för själva den sak, som denna undervisning
skall beröra. På detta område bör man enligt min uppfattning
icke gå därhän, att man avskär eller rubbar förbindelsen med
nykterhetsfolket och anknytningen till det intresse, som här finnes
för saken. Det är visserligen sant, att vi hava förtroende för de
andra föreläsningsbyråerna, men det torde vara uppenbart, att centralförbundet
har knutit förbindelser med njAterhetsorganisationerna
och att dess verksamhet uppbäres av ett intresse från dessa organisationers
sida, som betyder mera än den inbesparing av kostnaderna,
som kan vinnas genom ytterligare centralisering av förmodligen
av föreläsningarna.

De farhågor, man haft för att centralförbundet skulle gå till
överdrift och ensidighet, synas mig vara undanröjda genom det förslag,
Kungl. Maj:t framlagt. Det är ju så, att först och främst
ställes nu hela denna verksamhet under statlig kontroll därigenom
att den kommer under skolöverstyrelsens överinseende. Därigenom
bliva de rent pedagogiska synpunkterna och folkbildningssynpunkterna
övervakade av den högsta myndighet, vi på det området hava
i riket. Centralförbundet har vidare icke fria händer att handhava
förmedlingen huru som helst, utan det skall göras upp en förteckning
över föreläsningarna och föreläsningsämnena, så att det blir,
om jag så får säga, fullt solventa föreläsare och lämpliga ämnen.
Jag tror, man kan gå ut ifrån, att det bör bliva goda föreläsningar,
som på det sättet komma att bjudas. Jag tror också, man kan våga
antaga, att i och med att centralförbundet knytes an till en statlig
myndighet, så komma helt säkert under samarbetet vissa ensidigheter,
som möjligen varit till finnandes, att bortarbetas.

Då jag känner mig övertygad om, att man med den organisation,
som är föreslagen, har garanti emot de ensidigheter, som även
efter min övertygelse i viss mån hava vidlått den hittillsvarande
föreläsningsverksamheten på detta område, har jag icke velat vara
med om att avkoppla den viktiga framåtdrivande faktor, som man
har i centralförbundets kontakt med nykterhetsrörelsen. Det är ur
den synpunkten, jag icke ansett mig böra följa socialstyrelsen i denna
fråga. Och jag tror för min personliga del — ehuru jag icke anser
det vara en så värst riksviktig fråga — jag tror ändå, att det vore
klokt, om kammaren gåve Kungl. Maj:t fria händer att i detta fall
handla så som efter förnyat övervägande, innan definitiva kungörelser
och föreskrifter i ämnet utfärdas, prövas lämpligast.

Ang.

anslag för
nykterhetens
främjande.
(Fort».)

Herr Andersson i Knäppinge: Herr talman! De åtgärder,
utskottet föreslagit beträffande undervisnings- och upplysningsverksamhet
för nykterhetens främjande, finner jag ingen anledning att
motsätta mig utan anser dem vara fullt befogade och berättigade så
som utskottet föreslår.

Men jag kan icke finna några talande skäl för den utökning av
anslagsbelÖppet för denna undervisning till nykterhetens främjande,
som utskottet kommit till, nämligen femtio procents ökning från förra
Andra kammarens •protokoll 1919. Nr 50. 4

Nr 50. 50

Lördagen den 17 maj, e. m.

Ang.

anslag för
nykterhetens
främjande.
(Forts.)

året. Ingå egentliga skäl tala för, att denna ökning av utgifterna
är behövligt. Tvärt om skulle man av allmänt kända skäl kunnat
anse, att undervisning på detta område vore mindre behövlig nu än
den var under förra året. Och det är endast av detta skäl, herr talman,
som jag ber att få yrka bifall till den av herr Wrangel avgivna
reservationen, vilken innefattar bifall till den av herr Norman
och mig avgivna motionen i ärendet. Ett anslag lika stort som det,
som utgick förra året, anser jag vara fullt tillräckligt och motsvara,
vad som behövs i detta hänseende.

Jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall till herr Wrangels
reservation.

Herr Pettersson i Södertälje: Herr talman! Blott ett par

ord till svar på herr Kjellbergs anförande.

Såvitt jag kan finna har herr Kjellberg yrkat bifall till statsutskottets
förslag huvudsakligen av två skäl. Det ena skälet var,
att det vore bättre att överlämna denna verksamhet till redan existerande
byråer än att förlägga den till en ny organisation. Det andra
skälet var, att folkbildningsförbundets byrå redan hade en på mångårig
verksamhet stödd erfarenhet i saken och att förbundet under
den tid som gått skött sin sak bra. Det är alldeles riktigt, men
man kan icke säga, att detta kan åberopas emot reservanternas förslag,
ty icke heller centralförbundets för nykterhetsundervisning byrå
är någon ny organisation, utan dess verksamhet på området har pågått
sedan 1907, den har upprättat och spritt förteckningar över föreläsare
och lektionshållare samt förmedlat föreläsningar. Den har på
det hela taget, tror jag, skött sin uppgift på ett lyckligt sätt och har
även den en mångårig erfarenhet på området.

För övrigt tror jag, i anslutning till vad herr ecklesiastikministern
yttrade, att man ej får förbise betydelsen av att denna föreläsningsverksamhet
hålles i nära kontakt med folkets intresse för
saken. Det förefaller mig vara märkvärdigt, om andra kammaren
skulle vilja vara med om att nu avkoppla den från detta intresse.

Alt herr Andersson i Knäppinge anser, att det är slöseri med
statens medel att anslå det belopp, om vilket statsutskottet enat sig,
är ej ägnat att förvåna. Herr Andersson har ju vid flera tillfällen
förut visat sitt varma intresse för sparsamhet på detta område. Jag
föreställer mig dock, att med det utlåtande, som föreligger från statsutskottet.
vädjan till sparsamhetsnitet denna gång icke skall medföra
åsyftad verkan.

Jag vidhåller mitt yrkande om bifall till reservationen.

Herr Welin: Herr talman! Herr Björck yttrade, att jag icke
skulle ha förstått, vad han sade, men jag tror att, även om det skulle
vara enstaka detaljer, som undgått mig, jag dock förstått honom synnerligen
väl.

Jag förstår också mycket väl, att det ej kan bli någon särskilt
billigare anordning att överlämna saken åt de tre särskilda byråer -

Lördagen den 17 maj, e. m.

51 Nr 50.

na, än om en byrå bär hand om den. Jag kan icke förstå, att arbetet
skall bliva större, och därför också kostsammare, för att det
lämnas åt en byrå, än om det lämnas åt tre byråer. Det är
väl så, att om det blir så pass mycket ökat arbete, att det kräves ny
arbetskraft, så iar den ersättas på något sätt. Kräves icke ny arbetskraft,
kommer det icke att bli ökad kostnad på något håll. Vad
resorna angår, blir det väl i alla fall så, att de talare som anslitas huvudsakligen
komma att tillhöra den bygd de skola uppträda i, vare
sig de skickas ut av de tre byråerna eller av den enda. Jag kan
sålunda icke på något sätt förstå, att det''skulle bli billigare i ena
eller andra avseendet genom den anordning, som av utskottet är föreslagen.

Å andra sidan kan det ej förnekas, att det med tre byråer blir
ett sönderbrytande av ordningen i det hela. Jag vill påpeka, att utskottet
självt säger på sidan 4: »I allt fall kunde denna byrå, i den
mån så befunnes önskvärt, förmedla de till densamma anslutna organisationernas
förbindelser med föreläsningsbyråerna och föreläsningskonsulenten».

Vad skall det tjäna till med denna anordning? Skall nu centralförbundet
för nykterhetsundervisning anlitas, kan det väl få lov
att förmedla själva föreläsningarna. Icke skall den stå bara som en
maktlös mellanhand mellan de olika organisationer, som hava med
saken att gorå. Det förefaller mig i högsta grad olämpligt med en
sådan anordning som den, vilken här är föreslagen, just ur organisatorisk
synpunkt.

För övrigt vill jag gent emot herr Kjellberg säga, att då han
talade om, att det vore skäl i att överlämna saken till redan statsunderstödda
byråer, centralförbundet för nykterhetsundervisning också
är statsunderstött. Det är sålunda i det fallet ingen skillnad. Jag
vill dessutom påpeka, att det är avsett, att nykterhetsverksamhet
skulle bedrivas även på annat sätt än genom populärvetenskapliga
föreläsningar. Det skall sålunda t. ex. hållas kurser. Dessa kurser
skall centalförbundet få lov att taga hand om och ordna, men det
skall inte få ordna. föreläsningarna. Detta är också ett sönderbrytande
av organisationen.

Det står vidare i de sakkunnigas förslag, att det skall givas ut
en katalog. Det står alldeles särskilt talat om »katalogen» — sålunda
en katalog. Då är det väl lämpligt, att den utgives av en
enda central myndighet, och icke att tre byråer giva ut var sin katalog
på detta område. Skall det i alla fall utgivas en gemensam katalog,
vilket än tänkbart, varför skall då inte den katalogen kunna
utgivas^av en central anstalt, som har hand om det hela?

I de sakkunnigas förslag ingår för övrigt, att det finnes andra
uppgifter också för den ifrågasatta byrån. Det står icke närmare
utvecklat, vilka dessa uppgifter äro, men jag ber att ur kungl. propositionen
sid. 41 fa läsa upp det lilla stycke, som rör den saken: det
heter: »Jämväl i fråga om byråns förmedling av föreläsningar hava
de saivkunniga uttalat åtskilliga önskemal och angivit vissa riktlinjer,
därvid de sakkunniga bland annat anfört, att vid vissa slag av

Ang.

anslag för
nykterhetens
främjande.
(Forts.)

Nr 50. 52

Lördagen den 17 maj, e. m.

Ang.

anslag för
nykterhetens
främjande.
(Forts.)

möten ett och annat av de i katalogen upptagna föredragen borde
kunna inpassas, eventuellt i form av en mindre föredragsserie».

Det är sålunda åtskilliga uppgifter på nykter hetsområdet, som
byrån eller byråerna, vilket det nu blir, skola få, men då är det också
självklart, att en central ledning bäst kan utföra detta och så, att
det blir enhet i det hela. Man kan vara alldeles övertygad om, att
om tre föreläsningsbyråer skola var och en på sitt sätt söka ordna
detta, det icke blir samma reda och enhetlighet, som när en enda
byrå, vilken har det till sin speciella uppgift att sköta om denna sak,
också sköter om den. ''

För övrigt instämmer jag uti vad som herr Pettersson i Södertälje
sade, att det naturligtvis är av vikt, att det är en institution,
som alldeles särskilt arbetar på nykterhetsområdet, som får denna
sak om hand. Våra föreläsningsbyråer ha en mera omfattande verksamhet,
en verksamhet som går ut i flera olika riktningar, och kunna
icke ägna denna speciella sak den uppmärksamhet, som är önskvärd.

Jag vill också säga, att om man av någon anledning hyser betänkligheter
mot att överlämna denna verksamliet åt centralförbundet,
så skall man observera, såsom också herr statsrådet och chefen
för ecklesiastikdepartementet påpekat, att förbundet i fråga om handhavandet
av statens nykterhetsupplysning skall sortera under överstyrelsen.
Däruti har man en säkerhet för att centralförbundet kommer
att på riktigt sätt sköta sin verksamhet.

Herr talman! Jag vidhåller mitt yrkande om bifall till den
av herr Kvaruzelius m. fl. avgivna reservationen.

Herr Björck: Herr talman! Jag beklagar, att jag skall behöva
uttala mig med större utförlighet för att göra mig fullt förstådd
av herr Welin.

Saken är den, såsom jag i korthet angav i mitt förra anförande,
att här inte alls ifrågasattes, att det nuvarande centralförbundet
för nykterhetsundervisning skulle göras till föremål för klander för
överdrift eller ensidighet. Jag ser denna sak uteslutande ur rent
praktisk synpunkt. Yi hava å ena sidan tre byråer, som hava eu
mångårig erfarenhet om en alldeles likartad verksamhet. Vi hava
å andra sidan centralförbundet för nykterhetsundervisning, som i
ytterligt ringa utsträckning bedrivit förmedling av just enstaka
föreläsningar. Nu syftar man åt att komma fram till en mera vidsynt
nykterhetsundervisning, om vilken folket i bygderna icke skall
kunna saga: det är en nykterhetstalare, den bry vi oss inte om att
höra — eller från motsatta sidan: detta är en nykterhetstalare, den
vilja vi gärna höra. Man åsyftar sålunda större objektivitet både
i fråga om valet av föreläsare och valet av ämne.

Då enskilda föreningar önska föreläsare å nykterhetsområdet,
skola de enligt reservanternas förslag vara nödsakade att vända sig
hit till Stockholm, till centralförbundets byrå. Det ligger då i sakens
natur, att man alltför lätt kan lockas att se. bort ifrån var föreläsaren
bor. Kirunaborna kunna med största tillfredsställelse taga

Lördagen den 17 maj, e. m.

53 Nr 50.

föreläsare från Lund, ty staten bestrider resekostnaderna. Ha vi
däremot tre centralbyråer, en i Lund, en i Göteborg och en i Stockholm,
torde det vara lika klart, att om man i Kjävlinge vill ba en
föreläsare i nykterhet, så går man inte till Stockholm eller till Kiruna
för att hämta honom utan rekvirerar honom från Lund. Det
är dessa avgjorda praktiska fördelar, den uppenbara förenkling av
administrationen och den obestridliga besparing, som därigenom vinnes
och som också av herr statsrådet nyss oförbehållsamt medgavs,
statsutskottet velat åstadkomma genom sitt förslag.

Nu säger man, att vi skola ha centralisering. Ja, men centraliseringen
ligger i skolöverstyrelsen. De populärvetenskapliga föreläsningarna,
de olika byråerna i Stockholm, Göteborg och Lund även
de falla under skolöverstyrelsen och under föreläsningskonsulenten.
Enda skillnaden är, såvitt jag kan se, den, att enligt utskottets förslag
det är föreläsningskonsulenten, som kontrollerar föreläsningsverksamheten,
medan kontrollen enligt reservanternas förslag skall
tillkomma den nye nykterhetskonsulenten. Men ytterst ligger kontrollen
och ledningen i skolöverstyrelsen, vilken väg man än väljer.

Det är icke alls någon risk för att man skulle avkoppla det
personliga intresset. Det förefaller mig, som om nykterhetsföreningarna
i bygderna ej skulle visa mindre intresse, därest de äro hänvisade
att vända sig till professor Kjellbergs byrå, än om de vände
sig till direktör Ljunggrens byrå. Hela denna sak är något så periferiskt,
att det verkligen förvånar mig, att man på denna lilla punkt
velat resa så energiskt motstånd. Någon fruktan att centralförbundets
verksamhet skall bliva allvarsamt beskuren genom den vidtagna
förändringen har jag aldrig hyst. Jag är tvärtom övertygad om.
att centralförbundet för nykterhetsundervisning skall få än större
uppgifter än nu. -Det framgår av den proposition, vi behandla, att
förbundets verksamhetsområde på många punkter kommer att väsentligt
utvidgas. Helt visst erhåller centralförbundet tillräckligt
utrymme för sin verksamhetslust, även om kammaren, som jag hoppas,
bifaller utskottets förslag.

Herr Bengtsson i Norup: Herr talman! Då jag icke i

utskottet deltagit uti behandlingen av detta ärende, ber jag att nu
med några ord få ange min ställning i frågan Hade

jag deltagit i ärendets behandling, hade mitt namn kommit
att sta bland reservanterna. De skäl, som här framkommit till
försvar för utskottets förslag, behöva kanske synas litet närmare.
Då herr Kjellberg säger, att det här gäller att få en centralisering
av denna verksamhet, ber jag att få säga, att reservanternas förslag
är mycket mera centralisation än herr Kjellbergs, då han förordar,
att verksamheten skall läggas på tre byråer, ty vi som försvara
reservationen, önska, att den skall förläggas till centralförbundets
för nykterhetsundervisning byrå, som bara är en och omfattar
hela landet.

Nu säger herr Björck, att det gäller att få, som han uttryckte

Ang.

anslag för
nykterhetens
främjande.
(Forte.)

Jfr 50. 54

Lördagen den 17 maj, e. m.

Ang.

anslag för
nykterhetens
främjande.
(Forte.)

sig, »vidsynta» föreläsare. Ja, vi känna till det där. Det är ungefär
samma synpunkt som bevillningsutskottet bar, då det erinrar
om, hur man där försöker se vidsynt på förhållandena, när det gäller
att mer och mer kringskära nykterhetsintresset.

Nu säger herr Björck vidare, att det är litet egendomligt, om
man i Skåne vill ha en föreläsare, man rekvirerar honom från Stockholm
eller Kiruna eller ock tvärtom. Jag förstår icke vad meningen
är med sådant tal. Centralförbundet för nykterhetsund ervisning
har föreläsare spridda över hela landet, och ett brev. på posten till
Stockholm kostar icke mera än från närmaste poststation.

Det tyckes vara mycket angeläget för herr Björck att få utskottets
förslag igenom, och man kan ju förstå skälet härtill. Men
då han talar å utskottets vägnar — som han i visst fall kan ha rätt
att göra — så kan han väl icke påstå, att utskottets majoritet lagt
den synpunkt på frågan, som herr Björck här gjort.

Med dessa ord ber jag, herr talman, att få yrka bifall till den
av herr Kvarnzelius m. fl. avgivna reservationen.

Herr Engberg: Herr talman, mina herrar! Jag har eu

känsla av, att den argumentering, som förebragts till förmån för utskottets
utlåtande, icke kan betraktas som bärande. Jag har en
känsla av att det huvudsakliga här är det, varpå också herr statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet tryckte, nämligen att
man har en organisatorisk förbindelse bevarad med nykterhetsorganisationerna
i landet, med den organiserade nykterhetsrörelsen- Yi
få icke glömma bort, att nykterhets folket ju uppfattar denna verksamhet
såsom mer eller mindre stående i dess egen tjänst, såsom
mer eller mindre dess egen, och att det därför från nykterhetsfolkets
sida otvivelaktigt känts såsom-ett intresse att här se till att denna
verksamhet står i intimaste kontakt med nykterhetsfolkets egna organisationer.
Skulle man nu gå den väg, som här anvisats av statsutskottet,
då skulle följden bliva den, att man bröte sönder denna
verksamhet, splittrade den på olika linjer. Jag vill särskilt fästa
uppmärksamheten också därpå, att nykterhetskurserna ju fortfarande
skola handhavas och distribueras av detta centralförbund. Då skulle
man sålunda lägga dessa föreläsningar på annat håll än där anordnandet
av kurserna ligger. Detta förefaller mig i högsta grad betänkligt,
detta därför att på detta område bör det vara, såsom herr
Kjellberg också framhöll, en centralisering, men just centraliseringen
synes mig kräva, att man i samma hand här lägger föreläsningsverksamheten
och den verksamhet, som skulle anordna dessa
kurser.

Det synes mig därför som om nykterhetsvännerna i denna kammare
böra betänka sig mer än en gång, innan de giva sin röst för
statsutskottets utlåtande. Enligt mitt sätt att se skulle detta otvivelaktigt
leda därhän, att denna verksamhet allt mer och mer skulle
fjärma sig från nykterhetsfolkets intressen och linjer och möjligen
slå in på vägar, där nykterhetsfolket kanske icke längre skulle känna

55 Nr 50.

Lördagen den 17 maj, e. m.

sig riktigt solidariskt. Och när det nu har framhållits, att den ekonomiska
skillnaden dock icke kan bliva något nämnvärd och det
vidare obestridligen är på det sättet, att denna splittring på olika
linjer kommer att vålla åtskilliga praktiska svårigheter, då synes
det som alldeles självklart, att man har all anledning^ världen att
här avvisa statsutskottets hemställan och ställa sig på reservanternas
sida.

Det är därför, herr talman, jag ber att få yrka bifall till reservationen.

Herr Nilsson i Kristianstad: Herr talman! Med anled ning

av ett yttrande av herr Bengtsson i Norup skall jag bo att få
säga några ord. Såsom ett av skälen, varför man borde ställa sig
på reservanternas ståndpunkt framhöll han nämligen bevillningsutskottet
såsom ett varnande exempel. Jag tror, att herr Bengtsson
bör rikta dylika ord i stället mot det utskott, vari han själv sitter.
Jag anser det vara mindre passande att i en debatt uttala sig på
detta sätt, och det kan vara olika meningar om huru bevillningsutskottet
sköter sina saker.

För min del har jag icke någon invändning mot ett bifall till
reservationen, jag har endast velat inlägga en gensaga mot försöket
att göra bevillningsutskottet till en strykpojke, ett försök som gjorts
även vid föregående tillfällen.

Herr Björck: Herr talman! Med anledning av de invänd ningar,

som under diskussionen framkommit, ber jag att endast få
lämna ett par sakliga upplysningar. Jag erinrar då om att centralförbundets
för nykterhetsundervisning verksamhet såsom förmedlare
av föreläsningar hittills varit ytterligt obetydlig- Betecknande är
att dess sista föreläsningsförteckning daterar sig från år 1912. ^ På
de sista sju åren har ifrån centralförbundet icke utkommit någon
katalog på föreläsare. Detta vittnar väl om att det icke utvecklar
någon särskilt storartad verksamhet på detta område. Vidare vill
jag framhålla, att de tre så att säga »profana» centralbyråerna i
slutet på varje katalog lämna ett särskilt register, vilket upptager
nykterhetsföreläsare och nykterhetssaken berörande ämnen. Och
slutligen skulle jag vilja säga, att jag icke i likhet med herr Engberg
kan se, att man »bryter sönder en verksamhet», därigenom att
man låter nykterhetsföreningarna rekvirera professor Henschen eller
lektor Bergman genom någon av de tre stora byråerna, eller därigenom
att man rekvirerar de föreläsare, som stå upptagna i dessa kataloger,
i stället för att rekvirera samma föreläsare genom en byrå,
som kallar sig centralförbundet för nykterhetsundervisning. Många
föreläsare upptagas dock i samtliga kataloger, och jag kan med vetskap
härom omöjligen förstå, att man riskerar att bryta sönder nykterhetsverksamheten,
om man anlitar förmedlingsanstalter som sysselsätta
sig med nykterhet jämsides med annan föreläsningsverksamhet.

Ang.

anslag för
nykterhetens
främjande.
(Forts.)

5lr 60. 56

Lördagen den 17 maj, e. m.

Ang.

anslag för
nykterhetens
främjande.
(Forts.)

Ang. tvångsuppfostran
åt
minderåriga
manliga förbrytare
m. m.

Efter härmed slutad överläggning gav herr talmannen propositioner
på l:o) bifall till utskottets hemställan, 2:o) bifall till det av
herr Welin under överläggningen framställda yrkandet samt 3:o)
bifall till den av herr Wrangel avgivna, vid utlåtandet fogade reservationen
; och fattade kammaren beslut i enlighet med innehållet i den
under 2:o) angivna propositionen.

§ 7.

Statsutskottets nu föredragna utlåtande, nr 115, i anledning ar
Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av vissa löneförhållanden
inom hovrätterna och nedre justitierevisionen m. m. jämte en i
ämnet väckt motion blev av kammaren godkänt.

§ 8.

Föredrogs statsutskottets utlåtande, nr 116, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition om anvisande av medel till beredande av
tvångsuppfostran å!t minderåriga manliga förbrytare m. m.; och anförde
därvid:

Chefen för justitiedepartementet herr statsrådet Löfgren:
Herr talman! 1 denna sena timme skall jag icke upptaga kammarens
tid med att försöka utveckla de skäl, som ligga till grund för
Kungl. Maj:ts proposition. I det stora hela får jag uttrycka min
tillfredsställelse över att statsutskottet tillstyrkt Kungl. Majrts
förslag. Det är bara i en punkt men i en viktig punkt, där utskottet
har haft en annan mening än Kungl. Maj:t och åtmistone för
närvarande icke ansett sig kunna biträda dess förslag. Den gäller
frågan om övertagandet av kronoegendomen Bäckaskog i Skåne och
göra den till anstalt för vård a''- minderåriga manliga förbrytare.

Det är så, att det nuvarande behovet av ökat utrymme för
mottagande av dylika ungdomar motsvarar, kan man säga, ett antal
av hundra stycken. För att avhjälpa detta behov har man i propositionen
tänkt sig två alternativa utvägar. Och i fråga om det utrymme,
som motsvarar ett antal av 70, är statsutskottet överens
med Kungl. Maj:t, huru det skall anordnas. Det skall ordnas så,
att på Yenngarn åstadkommas provisoriska anstalter för detta ändamål.
Däremot är man av olika mening, huru utrymme skall
kunna beredas för de resterande c:a 30. Kungl. Maj:t har för sin
del föreslagit två olika vägar att välja på: antingen att man uppförde
ett gymnastikhus i Bona, som då tills vidare icke skulle användas
som gymnastikhus utan som logement för dessa 30 pojkar,
eller att man övertoge kronoegendomen Bäckaskog, varest man
kunde få till stånd provisoriska åtgärder för mottagande av ett
något större antal elever. Där kan inom kort göras anordningar för
att taga mot en del av dessa ynglingar, till ett. antal av mellan 30
och 40.

Lördagen den 17 maj, e. m.

57 Nr 50.

Nu säger statsutskottet, att detta senare förslag icke bör an- Anfftagas
utan att det föredrager förslaget att använda gymnastikhuset ^minderåriga
på Bona för ändamålet. Det säger, att detta förslag blir billigare, manliga föroch
det är sant. Det säger vidare, att man kan få in pojkarna på brytare m. m.
Bona något tidigare, och detta är kanske också sant. Allt detta må (Fort*.)
vara riktigt, om man ser saken så, att det här endast gäller att
vidtaga provisoriska åtgärder. Men om man ser saken vidare och
tänker på framtiden, då ställer sig frågan på ett annat sätt. Kungl.

Maj:t har nämligen ett dubbelt syfte med förslaget om övertagandet
av Bäckaskog. Det är icke bara för att avhjälpa ett nuvarande
behov utan för att på ett för framtiden tillfredsställande sätt lösa
frågan, som Kungl. Maj:t kommit med förslaget att visserligen för
betydande kostnad övertaga denna egendom. Därigenom skulle
man också göra det möjligt att sätta i verket den lag av 1917, varigenom
det beslöts, att tvångsuppfostran skulle användas gent emot
minderåriga förbrytare i ett större antal fall än tidigare. Denna
lag, som antogs för två år sedan av riksdagen och regeringen gemensamt,
har icke av Kungl. Maj:t kunnat sättas i verket just på
den grund, att några anstalter icke funnits att mottaga ett ökat
antal ungdomsbrottslingar. Och det får man väl säga, att det varken
är riksdagen eller över huvud statsmakterna värdigt att antaga
en lag, genom vilken man beslutar, att vissa sociala syften och
ändamål skola förverkligas men att man icke vidtager de anstalter,
som äro erforderliga för att fylla dessa ändamål.

Emellertid förstår jag mycket väl, att för ögonblicket statsfinansiella
hänsyn tala emot att gå in på vidlyftiga planer. Man
vill gärna se tiden an och skjuter därför upp saken. Jag kan också
respektera statsutskottets åsikt därom, att Bäckaskog skulle betalas
väl dyrt och att man möjligen kan få en annan egendom till billigare
pris. Jag böjer mig för dessa skäl, men vill på samma gång
starkt poängtera nödvändigheten av att man med det allra snaraste
inrättar anstalter för att möta det ökade behovet av åtgärder mot
brottsligheten på detta område, så att man i större utsträckning
kan ersätta fängelset, då det giiller de unga, med lämpliga uppfostringsanstalter.
Lagstiftningens tendens går i den riktningen,
att tvångsuppfostran utan allt tvivel kommer att användas i långt
större grad än förut. Här går utvecklingen icke tillbaka utan
framåt i riktning mot tvångsuppfostran. Det är icke fråga allenast
om att sätta i verket 1917 års lag, utan i framtiden gäller det att
få till stånd uppfostringsformer i stället för fängelser beträffande
unga brottslingar i allmänhet. Och vill man i något så när god
tid få härför erforderliga anstalter i fullt färdigt skick, så bör man
någon gång, och det så fort som möjligt, göra en början.

Herr Nilsson i Kabbarp: Herr talman! När statsutskottet
har dristat sig att avstyrka den del av den föreliggande propositionen,
som innebär, att staten skulle för ungefär 110,000 kronor lösa
till sig dispositionsrätten till kungsgården Bäckaskog, så har det

Jfr 50. 58

Lördagen den 17 maj, e. m.

Ang. tvångsuppfostran
åi
minderåriga
manliga förbrytare
m. m.
(Forts.)

skett av olika skäl men icke minst av det skälet, "att vi nu äntligen
tyckas stå inför en glädjande minskning av kriminaliteten. Antalet
förbrytare tycks vara i avtagande. Det hade stigit ofantligt under
krigsåren, men nu tyckes man kunna hoppas på ett bättre tillstånd
i det avseendet.

Jag skall anföra några få siffror. Den 1 oktober 1918 utgjorde
hela antalet fångar, med undantag av tvångsarbetarna, 4,303 personer.
Den 1 januari 1919 hade detta antal sjunkit till 3,977 och
nu, den 1 maj 1919, till 3,490. Det är således en jämn och stark
minskning av antalet på fängelserna intagna förbrytare.

Nu kan man kanske undra om en sådan minskning av kriminaliteten,
som dessa siffror angiva, även har inträtt ifråga om ungdomsförbrytelserna,
som nu intressera oss. Jag har inhämtat, att
detta är fallet. Den 1 oktober 1918 utgjorde hela antalet av minderåriga
straffarbets- och fängelsefångar 693, men den 1 januari 1919
hade detta antal sjunkit till 596 och den 1 maj 1919 till 487. När
antalet av ungdomsförbrytelser avtagit så starkt, får man väl också
antaga, att det skall bli ett minskat behov av sådana vårdanstalter,
som det här är fråga om.

Ett annat skäl att nu avslå förslaget om Bäckaskog har varit
detta, att det givetvis är bättre, billigare och mera rationellt att
fullt utnyttja de två anstalter, vi nu ha: Bona och Venngarn, än
att lägga till en tredje anstalt och icke utnyttja någon av dessa
helt och fullt.

Alldeles säker kan man emellertid inte vara. Det kan hända,
att den nyss åberopade minskningen av antalet förbrytelser icke
fortsätter utan att det ändå visar sig ett behov av ytterligare vårdplatser,
så att det, om man vill låta 1917 års lagstiftning träda i
kraft, kommer att behövas en tredje anstalt. Gestaltar det sig så
under de närmaste åren, så önska naturligtvis vi i'' statsutskottet
ingenting hellre, än att regeringen fortfarande har blicken fästad
på Bäckaskog, som jag tror är den lämpligaste platsen för en tredje
vårdanstalt. Då komma vi ju också närmare den tidpunkt, då det
arrendekontrakt, som den nuvarande innehavaren har, ullöper Det
utlöper nämligen om 6 år, och då kunna vi disponera kungsgården,
utan att betala något särskilt för denna dispositionsrätt.

Det torde vara dessa omständigheter, som i främsta rummet
lett statsutskottet till dess förslag, till vilket jag, herr talman, ber
att få yrka bifall. 1

Chefen för justitiedepartementet, herr statsrådet Löfgren:
Herr talman! Med anledning av den siste ärade talarens yttrande
ber jag endast, att få göra ett par erinringar. Naturligtvis är det
alldeles riktigt, att brottsligheten i allmänhet har minskats under
den sista tiden jämfört med den alldeles abnorma ökningen under
kristiden, och jag vill visst icke heller bestrida, att samma förhållande
gör sig gällande även inom den särskilda kategori av brottslingar,
som man benämner ungdomsbrottslingar. Emellertid

Lördagen den 17 maj, e. in.

59 Nr 50.

bär även brottsligheten sina säsonger, ock man får icke Å1V3- tvångsutan
vidare gå ut ifrån de siffror som herr Nilsson nämn-“2*?Vi
de, utan att jämföra dem med siffrorna från flera föregående år manuga för.
och ifrån skilda tidsperioder under ett och samma år. Men vad jag brytare m. n.
särskilt vill poängtera, det är, att hur man än kalkylerar med hän- (Port».)
syn till kriminalitetens avtagande eller ökning, förefinnes icke desto
mindre ett behov av ökade anstalter, emedan man icke kan tänka
sig, att kriminaliteten minskas i den grad, att — därest 1917 års
lag träder i kraft och därest man till på köpet utsträcker användningen
av tvångsuppfostran till nya former och ytterligare arter
av ungdomskriminalitet — de nuvarande anstalterna då skulle vara
på långt när tillräckliga.

Herr Nilsson i Kabbarp sade, att det även för de mera permanenta
behoven i första hand gällde att begagna utrymmet på
de redan befintliga anstalterna Bona och Venngran. Yad Bona angår,
torde det emellertid vara absolut utnyttjat till sin yttersta gräns,
åtminstone sedan man fått de nu påbörjade byggningarna färdiga.

Vad Venngarn beträffar, är det icke omöjligt, att ytterligare anstalter
där kunna anbringas för mottagande av säg ett 75-, 100-tal
elever. Men detta räcker ändå icke, ifall vi se på de närmaste årens
behov. Man får heller icke glömma, att anstalter av denna beskaffenhet
icke få vara för stora, därest de skola kunna fylla sitt ändamål
och lämplig differentiering vid behandlingen av olika slag av
ungdomsbrottslingar skall kunna äga rum. Det är ju tvärtom ett
länge närt önskemål, att man skall kunna få olika typer av anstalter:
de abnorma skulle intagas på en anstalt, de svåraste brottslingarna
på en annan men däremot de bästa elementen vårdas för sig.

En sådan plan kan man icke utföra, utan att man har tillgång till
ett flertal anstalter.

Nu är det emellertid icke värt att i år diskutera den saken.

Den är för tillfället redan fälld. Men jag ber att få uttrycka regeringens
försäkran om, att den naturligtvis även för framtiden skall
ha sin uppmärksamhet fästad på detta ämne, och icke av riksdagens
beslut nu skall känna sig på något sätt förhindrad, att till ett kommande
år framlägga de förslag, som regeringen finner nödvändiga
för att fylla de behov, som på förevarande område obestridligen
ännu äro ouppfyllda.

Vidare yttrades ej. Kammaren biföll utskottets hemställan.

§ 9.

Härpå föredrogos vart efter annat

statsutskottets utlåtanden:

nr 118, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation
av försäkringsinspektionen m. m.;

nr 119, i anledning av vissa av Kungl. Maj:t under andra huvudtiteln
av statsverkspropositionen och propositionen om tilläggsstat

Jir 50.

Lördagen den 17 maj, e. m.

Ang. vissa
egiwhemsväsendet
berörande
frågor

för år 1919 gjorda framställningar angående anslag för beredande
av tillfällig förstärkning av Göta hovrätt samt hovrättens över Skåne
och Blekinge arbetskrafter;

nr 120, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande
av anslag a tilläggsstat för år 1919 under andra huvudtiteln
för täckande av vissa förskott;

nr 121, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förhöjt
statsbidrag till vissa alkoholistanstalter;

nr 122, i anledning .av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare
statsbidrag till driftkostnaderna under år 1918 vid erkända
alkoholistanstalten hemmet Gunnarskog;

nr 123, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag
till täckande av förlust å föreningens för bistånd åt vanföra
i Skåne verksamhet; och

nr 124, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till täckande av kostnader för kol och olja, som åtgått för fri
bogsering genom Falsterboleden; samt

bankoutskcttets utlåtande, nr 49. i anledning av fullmäktiges i
riksgäldskontoret förslag angående Helgeandsholmens slutliga ordnande.

Utskottens i nämnda utlåtanden gjorda framställningar biföllos
av kammaren.

§ 10.

Vid nu skedd föredragning av jordbruksutskottets utlåtande, nr
81, i anledning av Kungl. Ma,j:ts proposition angående vissa egnabemsväsendet
berörande frågor jämte sex i ämnet väckta motioner begärdes
ordet av

Herr Magnusson i Skövde, som anförde: Herr talman, mina
herrar! Jag. beklagar, att denna synnerligen viktiga fråga — jag
skulle för min del vilja säga den viktigaste, vi i dag haft före —
förekommer vid en så sen tidpunkt på dagen, att ett flertal av kammarens
ledamöter redan avläsnat sig och i övrigt intresset för de föreliggande
spörsmålen är statt i en betydande avmattning.

Jag skall emellertid tillåta mig att yttra några ord i frågan,
och jag måste då saga, att den proposition, som här föreligger och som
utskottet tillstyrkt, icke synes mig fylla måttet av, vad man kunde
vänta och fordra i detta viktiga spörsmål allra minst av en sig reformvänlig
kallande regering.

Departementschefen säger i sin proposition bland annat följande:
»Ser man egnahemsfrågan i hela dess vidd och i dess olika skiftningar,
av vilka blott några, om än de viktigaste, nu antytts, växer den
ut till en central fråga för hela vårt samfundsliv, en av de viktigaste
den nuvarande generationen har att möta. Den är därför väl värd, att
statsmakterna ägna den en oavlåtlig och omsorgsfull uppmärksamhet.
Denna omsorg får dock icke verka därhän, att den framdrives på

Lördagen den 17 maj, e. m.

61 Nr 50.

konstlat sätt, så att resultatet icke blir livskraftigt i sig självt utan
bär på inre sjukdomsanlag och svagheter. Egnahemsrörelsen måste
vara fast rotad i vår jord och vårt folk samt få en sund utveckling
ur denna grund.» Det kan väl ändå knappast bestridas, att den organisation,
vårt egnahemslåneväsende haft, fortfarande har och
efter föreliggande förslags genomförande får, just är av det
slag, departementschefen här påtalat, nämligen konstlad och icke i
sig själv tillräckligt livskraftig.

När man nu har en femtonårig erfarenhet att stödja sig på, har
det väl ändå visat sig, att även om åtskilligt erkännansvärt kunnat
uträttas genom den hittills bedrivna egnahemslåneverksamheten, har
denna dock icke varit så organiserad, att den kunnat bli tillräckligt
omfattande, och ej heller tillräckligt fylla det stora syfte och mål, den
borde fylla. Orsakerna härtill äro ju flera, men främst enligt mitt
förmenande den bristfälliga organisation, som från början vidlått
denna rörelse, som fortfarande vidlåder densamma och som, även om
utskottets förslag, som antagligen blir fallet, blir antaget, fortfarande
kommer att vidlåda denna rörelse.

Departementschefen säger vidare: »Även om fog icke saknas för
deras mening, vilka gjort gällande, att de sakkunniga icke anlagt tillräckligt
stora synpunkter på frågan och icke lämnat den ingående
granskning och utredning av egnahemsfrågan i hela dess omfattning,
sam enligt departementschefens uttalande den 20 januari 1911 av dem
förväntades.» Och han fortsätter, att detta icke bör hindra, att »i betraktande
av frågans störa vikt det icke bör ifrågakomma, att icke
nu begagna de göda uppslag, som givits och som synas kunna leda
till omedelbart beslut utan att föregripa mer vittgående reformer, när
och i den män utredningen visar, att sådana böra vidtagas.»

Jag har, som en eller annan torde veta. tillåtit mig att i denna
fråga väcka en motion, där jag efter åtskillig kritik av den föreliggande
propositionen har yrkat på avslag av densamma. Jag har,
som av motiveringen framgår givetvis icke gjort detta yrkande därför,
att jag velat ha något avslag på verkliga förbättringar ifråga om
egnahemslåneverksamheten utan av det skälet, att all erfarenhet talar
för att just, vad departementschefen här säger, att man icke får låta
sig hindra eller dröja med att vidtaga en del partiella reformer och
förändringar därav, att man icke kan upptaga frågan i dess helhet,
är oriktigt. Jag har yrkat avslag, emedan all erfarenhet just visar,
att har man gjort en liten ändring i en fråga, vid en nära föregående
riksdag, så blir det sedan synnerligen svårt, att få fram något annat
djupgående ändringsförslag, om än så obefogat. Då heter det sedan
alltid: icke skola vi röra vid det, som så nyss är ändrat; vi skola
först avvakta verkningarna av den vidtagna förändringen.

Jag är övertygad, att om vi taga det förslag, som nu föreligger
och som enligt min mening icke är ägnat att väsentligen föra egnahemsfrågan
framåt, men väl i åtskilliga hänseenden innebär en bestämd
försämring av hittillsvarande lånereglemente, kommer det vid
följande riksdagar att heta: Icke bör man göra något åt den frågan,

Avg. vissa
egnahemsväsendei
berörande
frågor.

(Forts.)

Nr SO. 62

Lördagen den 17 maj, e. m.

Ang trissa.
tgnahemsvä*endet
berörande
frågor.
(Forts.)

då vi så nyligen ändrat. Vi måste först avvakta erfarenheterna av
den nyss skedda förändringen. Därför vore det enligt min meningbättre
att nu gå på den rena avslagslinjen och därigenom snart få
framlagt ett förslag, som verkligen vore ägnat att lösa den stora
egnahemsfrågan, vilket det föreliggande förslaget icke är ägnat att
göra.

Jag har i min motion påpekat åtskilliga brister, som vidlåda den
nuvarande egnahemslånerörelsen och som komma att vidlåda den,
även sedan föreliggande förslag blivit antaget. Jag har särskilt påvisat
bristerna i fråga om den centrala organisationen. Nu erkänner
departementschefen, att sådana brister finnas, men säger, att det »är
för tidigt att nu upptaga detta spörsmål i sin helhet». »Däremot
bör detta icke hindra, att man avhjälper de mest påfallande bristerna»,
och så kommer han som enda hjälp fram med förslaget om denna
särskilda byrå i jordbruksdepartementet, vilken skulle handhava
egnahemslåneverksamheten eller åtminstone i viss mån administrera
densamma.

Men vad får denna byrå för befogenhet? Den ändrar icke på något •
sätt de påtalade bristerna i fråga om den lokala organisationen överallt
i landet. Denna byrå kommer icke att få någon egentlig befogenhet
gentemot de lokala organisationerna. Den kommer såvitt jag kan
bedöma endast att få befogenhet att från de lokala egnanemslåneorganisationerna
och låneförmedlarna infordra en hel del uppgifter om än
det ena än det andra. Den kommer för dessa lokala institutioner sannolikt
att kännas blott som en tyngande pålaga, som en onödig och besvärlig
kontroll. Och denna kontroll kommer icke att vara till något vidare
stöd eller till någon nytta, utan det kan lätt gå därhän, att den i
stället för att stimulera, hjälpa, främja och stärka egnahemslåneverksamheten
kommer att verka hämmande på rörelsens utveckling. Och
detta är ju lätt att tänka sig, då egnahemslåneverksamheten mest
handhaves av våra hushållningssällskap, vilka ha denna verksamhet
som ett påbröd till sina övriga uppgifter och kanske mången gång
ha det rätt svårt att få organ att sköta densamma. Skall det nu bli
ytterligare besvär med en massa inspektioner utan egentligt stöd och
med att lämna sifferuppgifter till denna byrå i jordbruksdepartementet,
så blir följden den, att man för att undgå besväret kommer att så
långt som möjligt inskränka egnahemslåneverksamheten, men det är
väl icke dit man vill komma? — Denna centralledning kommer fortfarande
att sakna initiativrätt och större befogenhet gent emot de lokala
organisationerna och framför allt kommer den att sakna befogenhet
och möjligheter i fråga om det centrala av all egnahemsverksamhet,
nämligen att kunna göra något för en verklig jordförmedling.

_Se vi på egnahemslåneverksamheten sådan den hittills bedrivits,
så lider det visserligen intet tvivel att den icke hjälpt många förtjänta
och dugliga personer till erhållande av egnahem, och detta
är ju en sak, som man bör skänka sitt fulla erkännande och vara
glad åt. Men ser man det ur den synpunkten, huruvida rörelsen
varit ägnad att skapa verkligt nya egna hem, så måste man medge,

Lördagen den 17 maj, e. m.

63 Nr 50.

att resultatet är ganska ringa. Och varpå beror detta, om icke därpå,
att den viktigaste faktorn, då det gäller att anskaffa ett eget
hem, nämligen jordförmedlingen i stort sett totalt försummats. Så
länge det förefanns en strävan särskilt vid de större jordbruken inom
vårt land att frigöra sig från torpen, så länge de funnos till salu
för billigt pris, så länge var det icke heller några större svårigheter
för egnahemsspekulanter att få ett s. k. nybildat ställe. Men i
egentlig mening kunde icke en sådan lägenhet kallas nybildad. Så
länge gick det emellertid rätt bra att fylla de formella kraven på
att egnahemmen skulle vara nybildade, men det kan ju vara tvekan
om, huruvida det var så synnerligen mycket vunnet med detta.
Man skaffade visserligen nya jordbrukare, men icke i egentlig mening
nya jordbruk. Men efterhand som det blev ont om torp och
liknande lägenheter, blev det också rätt ont om nya brukningsdelar,
och så har följden på olika håll blivit den, att många egnahemsspekulanter,
mången för egnahemsjordbruket lämplig person
måst avstå från förvärvandet av ett eget hem av det enkla skälet att
icke något lämpligt ställe eller jordområde funnits att tillgå.

Det är här den offentliga, väl organiserade jordförmedlingen
skulle träda emellan, och det är här jag icke kan finna, att det
föreliggande förslaget för ens en hårsmån framåt. Jag vågar påstå,
att förslaget i ett hänseende kommer att försvåra skapandet av egnahem,
nämligen så till vida, att utnyttjandet av jordförmedlingsfonden
efter de nya bestämmelserna kommer att väsentligen försvåras.
Det må erkännas, att inrättandet av jordförmedlingsfonden innebar
en riktig tanke, ty härigenom understödde statsmyndigheterna styckningsföretag
och tillhandahållandet av jordlotter åt dem, som härav
vore i behov. Nu innehålla emellertid redan de nuvarande bestämmelserna
för jordförmedlingsfonden, att de, som fått lån ur denvsamma
skola återbetala dessa lån i mån som jordlotterna försålts.
Nu vet ju var och en, som sysslat med dylik försäljning, att detta
att hava sålt en jordlott icke alls är detsamma som att ha fått betalt.
Det är ju känt, att om man har att gorå med köpare av egnahemslåntagarnas
kategori, så måste man nöja sig med mycket obetydliga
handpenningar; det mesta måste innestå och regleras med egnahemslån.
Därav framgår, att det är rätt ringa värde med jordförmedlingslånen
redan nu, ty så snart en försäljning formellt ägt rum skall
lånet återbetalas, även om förmedlaren icke fått in köpeskillingen.
Men om nu därtill lägges, att man för att åtnjuta medel från jordförmedlingsfonden
skall underställa styckningsplanen vederbörande
byrå i departementet och icke skall ha rätt att försälja någon styckningsdel,
förrän denna styckningsplan blivit fastställd, så kan jag
icke se annat, än att detta fullkomligt omöjliggör ett utnyttjande av
jordförmedlingsfonden. Ty var och en som sysslat med styckningar,
vet, att det tager en rundlig tid innan man får styckningsplanen
fastställd, åtminstone om man förutsätter, att det skall ha skett vederbörlig
lantmäteriförrättning och fastställelse av styckningen vid
ägodelningsrätt. I bästa fall dröjer det åtskilliga månader, och ofta
kan det dröja både ett och två år. Skall man nu därtill lägga den
tid, som åtgår för granskning av ärendet i vederbörande byrå inom

Ang. vissa
egnakemsväsendci
bero- $
rande frågor.

(Fort*.)

Nr 50 64

Lördagen den 17 maj, e. m.

Ang. vissa jordbruksdepartementet, så kommer detta att försena och försumpa
jren<Lf&erö- ^le^a rörelsen, så att det är fara värt, att det icke alls blir någon
rande frågor, jordförmedling med stöd av denna fond. Ty skall det bli något
(Forts.) av med ett jordstyckningsföretag, så måste man se till att det blir
fart på försäljningen, ty det blir förlustbringande, om man skall
anordna tillfällig brukning av jorden. Härtill kommer, att, om
man får lia jorden länge osåld i sin hand, så får folk ofta den uppfattningen,
att jorden är alldeles olämplig för det avsedda ändamålet,
och då vill ingen köpa lotterna. Härtill måste ju ock läggas
rånte- och administrationskostnader under tiden.

Vidare anser jag det vara en avgjord försämring, då här föreslås,
att längre cirkulationstid skulle införas för lånen. Det är gott och väl,
att vederbörande kunna få dessa lån till låg och billig ränta. Jag skall
icke motsätta mig, att räntan höjes enligt utskottets förslag, då jag
tvivlar på om det från början var klokt att man satte räntan under
lägsta möjliga affärsränta. Men genom den låga räntan och den
långa cirkulationstiden blir följden den, att endast några få privilegierade
kunna erhålla egnahemslån. Man skapar icke på detta
sätt den kraftiga egnahemslåneverksamhet, som vi böra försöka komma
fram till, ty då måste man ha en kraftig cirkulation hos lånen,
så att de icke fastlåsas hos några få, utan komma flera till godo.
Det är uppenbart, att om vi ifrån en cirkulation omfattande 29 år
gå över till den av Kungl. Maj:t föreslagna cirkulationen, cirka
43 år, eller som utskottet föreslagit omkring 35 år, så följer ju
härav, att det med samma årliga anslag måste bli färre personer, som
kunna erhålla lån, eftersom mindre pengar kommer tillbaka till
fonden.

Jag vill tro, att om en person haft lånet ungefär 15 år, så bör
han om han överhuvud taget kan reda sig, ha fått sitt ställe i sådant
skick, att det är möjligt för honom att överflytta lånet till någon
annan penninginrättning, exempelvis en sparbank. Då kunde pengarna
frigöras och komma en annan tillgodo.

M*an skulle ju kunna tänka sig, att man visserligen hade goda
lånevillkor under första tiden, men icke utsträckte dem så länge,
som i det föreliggande förslaget. Man skulle då kunna åstadkomma
den kraftiga cirkulation, som jag bär och i min motion efterlyst,
och göra det möjligt att lånefonden kommer många fler till godo.

Skola vi vidare verkligen komma någonstädes med egnahemsrörelsen,
är det nödvändigt att icke lämna helt och hållet åt den
enskilde, om han lyckas komma över något lämpligt ställe eller icke.
Han behöver tillhandahållas jord genom en välordnad jordförmedling,
men härför kan jag icke se, att det föreliggande förslaget
råder någon bot. Vidare behöver egnahemsbyggaren hjälp och råd
med sina affärer, byggnader m. m. Visserligen kan man häremot
invända, att det skall nu läggas så, att under byrån i jordbruksdepartementet
skola jordbrukskonsulenterna sortera, och dessa skola
tilihandagå allmänheten med råd och upplysningar. Detta är nog
gott och väl, ehuru jag knappast tror på denna anordning, men fortfarande
finns det icke någon organisation, som verkligen kan taga

65 Nr 50.

Lördagen den 17 maj, e. m.

initiativ att verkställa jordförmedling, utan vilket det icke kommer
att bli någon verklig fart på vår egnahemslåneverksamhet.

Jag skall icke längre upptaga kammarens tid vid denna sena
timme. Jag vill slutligen blott uttala den förhoppningen, att, då
nu antagligen detta förslag kommer att av kammaren godkännas, det
likväl icke må gå så, att detta ställer sig hindrande i vägen för att
i en snar framtid få en slutgiltig och rationell lösning av vår synnerligen
viktiga egnahemsfråga.

Vidare yttrade:

Chefen för jordbruksdepartementet, herr statsrådet Petersson:
Herr talman! Då den siste ärade talaren slutade sitt anförande
utan att göra något yrkande, kan det icke vara skäl för mig
att inlåta mig i någon diskussion med honom eller polemisera mot
hans påståenden. Jag vill bara säga, att jag undrar, om de vägar,
han antydde, för att få, som han kallade det, en livskraftig egnahemsrörelse,
leda till det målet. Han sade bland annat, att det
skulle vara en kortare cirkulationstid, som han kallade det, för egnahemslånen.
Han glömde då, att, skall man ha en kort återbetalningstid
för lånen, kräver det mycket stora årliga annuiteter, och
jag undrar om de personer, som egnahemsrörelsen egentligen avser,
d. v. s. de mindre bemedlade, äro betjänta med att åläggas mycket
starka och stora annuiteter på lånen. Det är ju alldeles tydligt,
att en sådan anordning skulle betydligt försvåra eller rent av omöjliggöra
för en mindre bemedlad eller en i det närmaste obemedlad
person att lägga sig till med ett egnahemslån.

Vidare talade han om, att det finns icke möjlighet att nu få
någon jordfördelning, ty det är ingen som tager hand om den saken.
Han glömde då, att genom detta förslag har, utom de förutvarande
låneförmedlarna både beträffande egnahemslån och jordfördelningslån,
öppnats möjlighet för alla Sveriges kommuner att uppträda som
låneförmedlare och även att förmedla själva jorden.

Men det var egentligen icke för att säga detta, som jag begärde
ordet, utan det var för att här angiva några av de skäl, som ha föranlett
Kungl. Maj :t att föreslå en förhöjning av räntefoten för egnahemslånen
från nuvarande 3,6 % till 5 °/°. Jag har för min del, nät
jag föredragit detta ärende för Kungl. Maj:t, utgått ifrån, att staten
borde göra allt för att främja egnahemsrörelsen, men dock icke
gå den vägen, att staten lämnade direkt subvention. Ty det kan
starkt sättas i fråga, och det har redan på allvar satts i fråga, huruvida
en verkligt sund och för framtiden beståndande rörelse kan
vara att påräkna, om den skall uppehållas medelst statlig subvention.
Jag har däremot, beträffande själva egnahemsfrågan, utgått
ifrån, att staten skulle ställa sin egen kredit och sina egna möjligheter
att anskaffa pengar till förfogande och lämna dessa pengar
till en sådan räntefot, som åtminstone icke nämnvärt understiger,

Andra kammarens protokoll 1919. Nr 50. 5

Ang. visso
egnahemsväsendet
berörande
frågor.

(Forts.''''

Nr 50. 66

Lördagen den 17 maj, e. m.

Ang. vissa
egnahemsväsendet
berörande
frågor.

(Forts.)

vad staten själv får betala. Från den principen utgick man också,
då denna egnahemsrörelse började med understöd av statslån.

Sätter jag den räntefot, som då bestämdes, 3,6 tf, i förhållande
till den räntefot, som staten för sina statslån då fick betala, förhåller
sig proportionen ungefär på samma sätt, som den skulle göra, om
man nu bestämde sig för 5 % i stället för 3,6 %. Det blir nu till och
med något gynnsammare med avseende å egnahemslåneräntan i förhållande
till vad staten får betala, även om man bestämmer 5 %, än
vad det var då. Då kunde, enligt vad som framgår av handlingarna,
statslån upptagas till 3 s/4 eller som det hette, åtminstone icke
över 4 %. Då bestämde riksdagen, att räntan på egnahemslånen
skulle utgå med 3,6 %, och motiverade det beslutet med hänsyn till
fondens ändamål, varigenom landets ekonomiska bärkraft ökades,
och nya skatteobjekt skapades.

Det skapades ju redan då en liten differens mellan räntefoten
för statslånet och räntefoten för egnahemslånen, men den var dock
icke större än att man ansåg sig kunna låna för 3 s/4 °/°, då man satte
räntan till 3,6 % för egnahemslånen. Nu är förhållandet det, att
riksgäldsfullmäktige hava upplyst, att den effektiva räntan på 1918
års statslån är 5,258 %, och för ett nytt lån får man räkna med
5,5 %. Riksgäldsfullmäktige ha därför påyrkat, att egnahemslåneräntan
skulle sättas till 5,5 %.

Jag har velat anföra dessa synpunkter, och jag håller fortfarande
före, att det hade varit riktigast, om riksdagen denna gång liksom
förra gången hade satt räntefoten i ett riktigare förhållande
till den allmänna låneräntan, både statslåneräntan och den ränta, till
vilken pengar kunna upplånas i den allmänna marknaden.

Nu har emellertid utskottet föreslagit en nedsättning till 4 1/2
och jag kan icke se, att utskottet har anfört något annat skäl än att
det synes utskottet väl högt att höja räntan från 3,6 till 5 °/°, och att
det synes lämpligt att sätta den till 4 1/2 %. Det är det enda skäl,
som av utskottet anförts, såvitt jag kan finna. Det är givet, att
om riksdagen, som har finanserna och pungen i sin hand, vill vara
så pass generös, att den lämnar en så stor differens mellan den verkliga,
effektiva låneränta, som staten får betala, och egnahemslåneräntan,
kan jag för min del ju icke ha anledning att. gorå mycket
stora invändningar. Jag tror, att om herr finansministern varit
här — ja, jag ser att han verkligen sitter här bakom mig, det visste
jag icke om — skulle han kanske ännu kraftigare betonat nödvändigheten
av att hålla denna räntefot något så när i jämnhöjd med
den effektiva ränta, som staten får betala.

Jag skulle för min del, om jag hade rösträtt i denna kammare,
givetvis rösta för 5 % i stället för nu föreslagna. 41/2 %, och jag
skulle således mycket gärna se, om kammaren ville följa Kungl.
Maj:t i detta fall, så mycket mer som jag tror, att det i längden
kommer att gagna egnahemsrörelsen fullt ut lika mycket, om man
lägger den på denna fullt sunda basis.

Lördagen den 17 maj, e. m.

67 Nr 5a

Herr Magnusson i Skövde: Beträffande räntan skall jag

be att få erinra om, att i den motion, som jag avgivit i frågan, bar
jag just uttalat samma mening som departementschefen nu gav uttryck
åt, så att i det fallet skilja sig icke våra meningar. Då emellertid
herr statsrådet undrade, om de vägar, jag antydde, verkligen
skulle vara ägnade att främja saken, och då han exempelvis i fråga
om att jag ville ha en kortare cirkulation sade, att detta givetvis
skulle medföra högre annuiteter, ber jag blott att få erinra därom,
att jag påpekat, hurusom man dock efter viss tid, som jag yttrade,
exempelvis efter 15 år, då det egna hemmet borde ha vunnit ekonomisk
stadga, skulle kunna tänka sig en överflyttning av det kvarstående
lånet exempelvis i ett sparbankslån. Det är väl ändå en
framkomlig väg att göra på detta sätt, ty härav behöver ej följa
högre annuiteter. Med låga eller rimliga annuiteter under de första
åren, men med bestämmelse att efter en viss period lånet skall
vara slutbetalat, t. ex. efter 15 år, tror jag icke, att risken skulle
vara så förfärlig. Däremot må man väl ändå erkänna, att det är
något orimligt med den cirkulationstid, som föreslås och som jag
också påtalat i min motion. Då man får beräkna en lägsta ålder av
35 å 40 år då en person får lånet, skulle denne icke få sitt lån slutamorterat
förrän vid 80 års ålder. Jag vågar säga, att detta är en
onaturligt lång tid, och jag tror icke, att det är att föra egnahemslåneverksamheten
på sundare banor, när man utsträcker cirkulationstiden
från nuvarande 29 år till över 40.

Herr statsrådet säger vidare, att jag icke har observerat, att
nu har det blivit en utsträckning, så att alla Sveriges kommuner
bland annat skulle få bli låneförmedlare, och därigenom skulle en
vidgad väg ha anvisats. Jag vågar säga, att då man samtidigt
snört åt möjligheterna för utnyttjande av jordförmedlingsfonden,
vilken i första hand‘skulle kommit kommunerna ekonomiskt till
godo, lär det nog icke bli stora resultat av kommunerna som låneförmedlare.
Ty om man skulle tänka sig, att kommunerna skulle
uppträda som låneförmedlare, skulle det givetvis ske på den vägen,
att dessa kommuner på ett bekvämt sätt skulle kunna få anlita
exempelvis jordförmedlingsfonden för finansiering av sina styckningsföretag.
Icke lär det vara tänkbart att kommunerna själva
skulle anslå medel av sina begränsade tillgångar för att finansiera
styckningsföretagen. Det kan vara möjligt för en och annan stadskommun,
men i stort sett finnes knappast någon landskommun, som
kan göra detta.

Jag tror sålunda, att jag lugnt vågar säga, att här icke från
regeringen eller utskottet anvisats någon väg, som verkligen kommer
att i stort sett främja egnahemslånerörelsen, men jag vågar
också fråga, om det ändå icke är skäl i att taga under övervägande,
huruvida ett bättre och lämpligare utnyttjande av låneförmedlingsfonden,
huruvida icke genom en kraftigare cirkulation av lånen,
och huruvida icke genom en bättre lokal organisation man ändå
har utvägar att verkligt främja egnahemslånerörelsen.

Ang. vissa
egnahem&väsendet
berörande
frågor.

Forts.)

Nr BO. 68

Lördagen den 17 maj, e. m.

Ang. vissa
egnahemsväsendet
berörande
frågor.

(Forts.)

När jag nu har ordet, skall jag be att få nämna, hur långsamt
man nu på många håll arbetar. Jag har omnämnt detta i min motion,
ehuru det blivit ett tryckfel beträffande tiden, då jag omnämnt,
att det exempelvis hänt, att den, som köpt ett. ställe i april månad
ena året, först närmare två år därefter utfått sitt egnahemslån. Man
måste ändå medgiva, att detta icke är livsformer för rörelsen. Nu
skulle man ju kunna säga, att det är vederbörande låneförmedlare,
som skött sig så illa. Ja, det är sant, men man måste ändå söka
få former, genom vilka man tillhåller dessa laneförmedlare att ge
litet mera liv åt denna rörelse och icke sköta sig på det sättet. Det
är visserligen kanske möjligt, att Kungl. Maj:t genom särskilda, kungörelser
kan föreskriva för vederbörande att röra sig litet hastigare,
men åtminstone i propositionen är därvidlag intet åtgjort.

Herr Nilsson i Tånga: Herr talman! Ja, jag har ingå

egentliga anmärkningar att göra angående det föreliggande förslaget.
Det är ju icke heller några så synnerligen störa och vittomfattande
förändringar, som äro föreslagna, så att därvidlag kan det ju
icke vara så mycket att göra anmärkningar på. Det var dock en
detalj, räntesatserna, som herr statsrådet nyss var inne på; och som
jag vill säga ett par ord om. Jag var icke närvarande, när det. slutliga
avgörandet i utskottet skedde, i annat fall hade jag kommit atp
ställa mig på högerreservanternas ståndpunkt eller, om man sa
hellre vill, på Kungl. Maj:ts, vilket nu här är detsamma.

Jao- är för min del övertygad om, att Kungl. Maj:t här har halt
mycket goda och starka skäl för sig, då det föreslås en höjning av
räntesatsen från nuvarande 3,6 procent till 5 procent. Egentligen ar
det ju icke annat än att återföra förhållandena till vad de ^ursprungligen
ha varit, återföra dem till den relation, som var från början,
då räntesatsen var 3,6 procent. Då kunde staten upplåna medel ti
4 procent och därunder. Nu föreslås räntan till 5 procent, och enligt
riksgäldsfullmäktiges uppgift får staten för fasta lån nu betala 5 ''2
procent. Relationen blir då ungefär densamma. .

För övrigt vill jag för min del säga, att man i allmänhet synes
överskatta betydelsen av denna statens lånerörelse, i vad det rör de
billiga räntesatserna vis å vis egnahemsbildarnas ekonomi. Det ar
iu dock realiter så, att detta leder till ett uppdrivande av jordpriserna.
Det är en ganska enkel sak att räkna ut, att om jag inkoper
en lägenhet till ett pris av låt oss säga 6,000 kronor och .erhaller
egnahemslån därå till ett belopp av 5,000 kronor så far jag, om
jao- erlägger 6 procents ränta, ett räntebelopp av 300 kronor. Men
om jag betalar 3,6 procent kan jag betala 10,000 kronor för samma
lägenhet, erhålla egnahemslån på över 8,000 kronor utan att det
sammanlagda räntebeloppet i detta fall blir större. Den erfarenheten
har man gjort i Danmark, där man ju sedan länge har drivit
denna lånepolitik med billiga räntor, att detta har drivit upp jordpriserna
oupphörligt. I verkligheten blir det jordförsäljaren och
icke egnahemsinnehavaren, som får största vinsten av dessa billig!

Lördagen den 11 maj, e. m.

69 Nr 50.

lån. Huvudsaken för egnahemsinnehavaren är icke att han får en
mycket billig ränta på en del av sina lan, utan huvudsaken för honom
är, att han får tillräckligt med pengar till en skälig ränta och
på skäliga villkor. Nu går det pa- många hall till pa det sättet, att
egnahemsförmedlarna för att undgå risk undervärdera lägenheten
och i andra fall icke tillämpa lånemaximum. Resultatet blir, att
låntagaren nödgas anlita enskilda eller banker till ofta mycket höga
räntor. I verkligheten får egnahemsinnehavaren ingen egentlig
nytta av de billiga lånen. Jag är för min del övertygad om, att det
är fullkomligt ohållbart att stå kvar på den ståndpunkten. Egnahemsrörelsen
får ledas in pa andra banor. Vi fa intet egentligt hall
på denna fråga, förrän staten upplåter jord. Först därigenom kan
man hindra detta ständiga uppskruvande av jordpriserna, som berövar
egnahemsinnehavaren frukterna av hans arbete.

Jag ber för min del att få yrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag,
i vad det rör en räntesats på 5 procent, och avslag på utskottets
hemställan om räntefotens fastställande till 41/2 procent.

Herr Os ber g: Herr talman, mina herrar! Det var egentligen
jordbruksministern som uppkallade mig, när -han sade, att staten icke
skall subventionera medel till att främja egnahemsrörelsen-^ Ja, jag
vill härtill bara säga det, att den syn man fått på denna fråga angående
egnahemsrörelsens framåtskridande i vårt land är icke^annat än
sorglig, och man skall icke tro, att man skall kunna uträtta något storverk
på detta område, om man ideligen skall skruva upp räntan och
försöka fördyra dessa lån. Vi få väl ändå betrakta saken från en
något vidare synvinkel än hittills. Vad är det för resultat ute i bygderna
av egnahemsrörelsen, om man granskar det hela? Hur skall
man tänka sig att få någon fart i egnahemsrörelsen med sådana åtgärder
och så länge världen ligger öppen för våra bästa krafter? Tror
ni, mina herrar, att en medellös person går och tar ett lån och betalar
5 %, om han -kan bege sig till främmande land eller till industrien och
där få mycket bättre utkomst än på en sådan där liten jordlapp? Vi
skola ej tro, att vi kunna göra något, om vi ej ta i med kraftig hand
och söka uträtta något som verkligen kan få namn av hjälp. Jag har
tillåtit mig vid denna riksdag att väcka en motion om en statens fria
jordbruksegnahemsfond, jag vill emellertid icke ingå på den saken nu;
jordbruksutskottet har avstyrkt framställningen och synes ställa sig
oförstående för vad man -menar, när man vill ha fram en sak på ett
praktiskt sätt.

Det var egentligen detta jag ville ha sagt, att man kan icke tänka
sig att uträtta något, när man skall gå till väga med -hårklyveri, om
jag så får yttra mig, då man går till denna viktiga frågas lösning.
Ser man ej huru i bygderna avfolkningen fortgår, och det gäller vårt
präktigaste folk. De som nappa på dessa erbjudanden om egnahemslån
— ja, det är en erfarenhet som man kan göra — det är folk som
icke äga nog företagsamhet att ta itu med något annat, medan däremot
de som äro pigga och kunna uträtta något och besitta energi,

Ang. vissa
egnahemsväsendel
berörande
frågor.

(Forts.)

Nr 50. 70

Lördagen den 17 maj, e. m.

mwiheZlvä- ^ fprsvinna ocl1 de komma bort från landet. Nej, mina herrar, skola
senda bero- v* kinka oss att kunna gorå något i stor stil och något sådant som kan
rande frågor, lända till landets fromma, ''då få vi ej taga för lätt på denna sak,
(Forts.) utan gå till botten av det onda och söka få fram något, som verkligen
är att räkna med.

Jag har intet yrkande att göra på grund av det föreliggande förslaget,
utan skall inskränka mig till att säga, att det hade varit lyckligare,
om utskottet hade kunnat stå fast vid 3,6 procent i stället för
att nu höja räntan till 4,5 %. Men härom vill jag ej uttala mig något
närmare nu, utan låter det anstå till ett annat'' tillfälle. Jag kommer
åter, då min motion skall behandlas, vilket jag hoppas blir nästa onsdag,
och då kommer jag att framlägga ett nytt förslag, vilket, om det
vinner riksdagens beaktande, jag tror kommer att vid sidan av
det här föreliggande förslaget bli till nytta. Men enbart detta förslag
tror jag, mina herrar, icke kommer att främja egnahemsrörelsen
något avsevärt.

Chefen för. finansdepartementet, herr statsrådet Thorsson:
Herr talman, mina herrar! Jag lägger mig icke ofta i debatter om
jordbruksfrågor, och alldeles särskilt i detta fall så ha ju motionärerna,
som ifrågasatt vissa lindringar, kanske framför andra att
åberopa sig på, att här vill man göra någonting för att lyfta upp
en förvärvskälla. Men om billiga räntor skulle vara det avgörande
för höjandet av den svenska egnahemsrörelsen, så borde ju den sist?
talaren, som talade för den saken, icke ha anledning att åtminstone
klaga över det som har varit. Yi ha hittills haft en mycket billig räntefot,
3,6 procent, under en tid då staten själv fått betala 5 procent i
ränta på sina medel. Nu är det faktiskt så, att staten för sina
medel får lov att betala mellan 6 och 7 % ränta. Jag ifrågasätter,
om det kan vara en riktig politik, att under tider, då staten själv
ikläder sig en sådan ränta för upplånade medel, man då utan några
säkrare garantier för att egna hemmen skola stanna i händerna
på dem, som fått dessa lån, ger sig till att sätta en räntesats som här
blivit ifrågasatt.

Jag har ett exempel, som jag själv varit medverkande i, som
visar, vad företagsamt folk kan åstadkomma på det här området.
För något år sedan kom till mig en jordbruksarbetare och sade
att »jag har lyckats att skaffa mig ett eget hem och skulle önska
att få ett egnahemslån; kan icke riksdagsman hjälpa mig att få
saken ordnad?» — »Jo, för all del, jag skall försöka.» — Och
jag medverkade till att karlen fick ett egnahemslån till 3,6 procents
ränta. Ett år därefter kom han till mig och var själaglad, han hade
lyckats sälja sitt egnahem och fått 1,000 kr. mer än han gav, därför
att räntan var så billig. Yad innebär detta exempel? Jo, det innebär
naturligtvis, att den nye köparen av det egna hemmet hade påtagit
sig att förränta även dessa 1,000 kr., d. v. s. staten hade
skänkt den första innehavaren 1,000 kr. Mera invecklat ställer sig
icke spörsmålet, utan staten hade här utan att sätta några som helst
villkor för förskingring av fastigheten givit honom en sådan hand -

71 Sr 50.

Lördagen den 17 maj, e. m.

räckning och hiälp. Staten hade naturligtvis icke givit honom lånet
för att spekulera och sälja ett år efter, utan därför att han där skulle
hygga ett hem för sig och de sina. .... . . .

Så länge herrarna inte vilja gå in för principen att sätta in
några som helst stoppare för spekulationen på hithörande område,
då är det fullständigt lönlöst tala om, att man verkligen vill hjalpa
egnahemsrörelsen genom att utlämna penningar till 1 eller Pr°"
cents lägre ränta än vanligt. Det ena måste kräva det andra. Skall
man kräva något sådant såsom en direkt uppoffring från statsmakternas
sida, så måste man också vidtaga vissa åtgärder, som garantera,
att de, vilka med allmänna medel hjälpas i den allmänna
striden för tillvaron, få dessa egnahemslån ordnade på det sätt, att
de icke bli till en vanlig handelsvara.

Jag skulle därför anse, att det inte finnes någon som helst berättigad
anledning att sänka räntan på sätt här är föreslaget. Det
är en missriktad hjälp mot egnahemsbrukarna,^ och det är en hiälp,
som i så många fali följer med denne, om han går från det egna hemmet,
och den nye brukaren får betala den skillnad, som matematiskt
kan uträknas mellan den billigare räntan och den vanliga penningräntan.
‘

Jag kan för min del icke anse, att man skall beträda den väg,
som här ifrågasättes. Även om herrarna sätta fem procents ränta,
så blir det faktiskt på det viset, att staten åtminstone under de
närmaste åren får betala en eller två procent ändå i premie till den
som tar emot eller får dessa lan. Vi kunna icke under oen närmaste
tiden tänka oss, att vi skola få medel till upplåning för statsverkets
räkning till en sådan räntefot, att vi över huvud taget skola
kunna lämna ut lånen mot billigare ränta än 5 procent.

Om jag nu har denna övertygelse, så är klart, ^att den blir ännu
mera starkt understruken med hänsyn till de. förhållanden, som. här
hålla på att arbeta sig fram, och detta därtill i en tid, när vi ha
mycket, mycket svårare än annars att skaffa nödiga medel. Att
då gå till väga på det här sättet kan icke vara tillrådligt. Om jag
hade haft den övertygelsen, att detta i och för sig kunnat hjälpa
upp egnahemsrörelsen såsom sådan, givit den ett bestämt betryggande
handtag, kan man allvarligt diskutera,, om statsmakterna under
en exceptionell tid skulle vidtaga exceptionella åtgärder. Men
så länge man icke vidtagit nödig garanti mot spekulationen, så
gagnar man härmed icke egnahemsrörelsen, utan man gagnar
herrar jobbares intressen, och dessa tycka, att det är alldeles
utmärkt bra, om de i spekulationssyfte få inköpa en 5- ä
600 tunnland jord, som kunna sönderstyckas och efter alla
konstens regler till högt pris försäljas med egnahemslån. Så länge
den saken är fri, tror jag detta icke gagnar egnahemsrörelsen, och
därför anser jag, att det är alldeles oriktigt, såsom utskottsmajoriteten
här har föreslagit, utan jag håller före, att Kungl. Maj:ts förslag
nog står sig inför en välgrundad omprövning.

Jag ber därför, herr talman, att få hemställa om att kammaren
ville bifalla Kungl. Maj:ts förslag i föreliggande punkt.

Ang. vissa
egnahemsvåsendei
berörande
frågor.

(Forts.)

Nr 50. 72

Lördagen den 17 maj, e. m.

Ang vissa
egnahemsväsendet
berörande
frågor.

(Forts.)

Herr Larsson i Bondarve: Herr talman! Jag skall endast

be att få yrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag.

Herr Olsson i Kullenbergstorp: Herr talman, mina herrar!

Av åtskilliga jordbrukare här i kammaren väcktes i början av denna
riksdag en motion angående jordfrågan i rätt vidlyftig omfattning.
Av formella skäl blev denna motion uppdelad i sex olika motioner.
En av dessa, en mycket liten del av den ursprungliga motionen,
remitterades till jordbruksutskottet och besvaras i sammanhang
med den här föreliggande frågan.

Jag kan som motionär icke annat än erkänna att utskottet mycket
välvilligt behandlat den ifrågavarande delen av vår motion. Det
hade dock varit önskvärt, att utskottet så att säga trängt litet djupare
in i de frågor det gällt. Nu kan jag knappt säga att detta utlåtande
medför någon egentlig lösning av egnahemsfrågan. Det är,
så att säga, blott en tillfällig förbättring, som föreslås, ingenting
mera.

Ett av de önskemål vi uttalade var att man enligt vår åsikt icke
borde lägga så utomordentligt stor vikt vid boningshuset i detta
sammanhang, då detta konung att med de dyra byggnadskostnader,
som nu gälla, avsevärt förhindra egnahemsbyggandet. Om man
t. ex. å ena sidan bestämmer storleken av huset och å andra sidan
föreskriver, att allt måste vara. synnerligen propert utfört, blir det
hela redan från början bra dyrt. Enligt motionärernas åsikt kan
man något lätta på fordringarna i denna punkt utan att därmed
själva saken skadas.

Nu säger sig utskottet hava tillmötesgått oss motionärer härutinnan.
Ja, detta är nog ett visst tillmötesgående, men man har ej,
anser jag, träffat själva kärnfrågan. Det står ändå fast, att när
man ställer så stora fordringar på boningshusen, på smålägenheterna,
som man gör åtminstone nere i Malmöhus län beträffande vad man
skulle kunna kalla normalhusen, blir egnahemsbyggandet alltför
dyrt.

Även på några andra punkter har utskottet direkt besvarat vår
framställning. Det har nämligen ansett, att vi rönt tillmötesgående
i fråga om vårt önskemål att i detta sammanhang helt skilja bostadslägenheter
och jordbrukslägenheter åt. Jag måste säga att det
verkligen icke var ett lyckligt grepp att, som man gjorde vid början
av egnahemsverksamheten, taga dessa båda grenar så att säga över
en bank. Det gäller bär alltför olika saker, och säkert ha båda grenarna
lidit på att så förenas som skett. Alldeles särskilda synpunkter
måste läggas till grund vid bostadsbyggande, och jag tror, att
det varit lyckligare, om man redan från början starkt poängterat, att
industrien måste i hög grad på något sätt draga försorg om sina arbetare
genom anskaffande av boningshus till dem.

Här ha nu skarpa meningskiljaktigheter uppstått angående räntefoten
för lånen. Frågan bottnar ytterst i hur mycket man anser
staten egentligen bör offra på egnahemssaken; därpå hänger det hela.

Lördagen den 17 maj, e. in.

73 Nr 50.

Anser man frågan utomordentligt viktig, får staten giva ett mycket
stort bidrag; om icke, får detta ske i mindre mån.

Vad beträffar herr finansministerns uttalande om den person,
vilken, såsom han nämnde i sitt exempel, köpte in egnahemmet, föreställer
jag mig att om jorden såldes, måste pengarna redovisas och
staten slapp ligga ute med dem. Så skulle det bli en annan person i
samma ställning, som finge övertaga egnahemmet och då skulle därigenom
en annan person bliva hjälpt lika bra som den förste. Under
sådana förhållanden tycker jag ingen olycka är skedd.

Jag kan mycket väl förstå utskottets åsikt, att en höjning av
räntefoten med bortåt 1 Vs °/° i ett enda tag är tämligen avsevärd.
Jag tror dock i likhet med herr statsrådet, att denna synpunkt icke
bör bli avgörande. Jag anser, att en höjning av räntefoten till 5 %
låter sig göra utan att egnahemssaken tager skada.

Det var ett uttalande från den förste ärade talaren i denna
fråga, vilket jag fäste mig vid. Han ansåg det vara mycket hindrande,
att styckningsplan skulle fastställas av Kungl. Maj:t. Jag
erkänner visst att detta på grund av de långa tider, som måste åtgå,
kan verka hindrande och uppskjutande. Detta betyder dock icke
mycket, om man tager i betraktande, hurusom på många ställen
jordbitarna på ett olyckligt sätt blivit styckade, ofta utan minsta
hänsyn till det praktiskt kloka. Man har sett, att jorden blivit
delad i småbitar och dessa försålda till egnahem, utan att man
brytt sig om att tänka på huru jorden i varje fall var belägen, huru
den var beskaffad, t. ex, om den var för styv att bruka i småbruk
o. s. v. Nej, man har bara rivit itu jorden i högsta grad. Jag anser,
att denna prövning av Kungl. Maj:t är en av de bästa sakerna
i det föreliggande förslaget, förutsatt att densamma göres med
omsorg och verklig fackkunskap. Det är sannerligen på tiden, att
vi i vårt land bliva litet klokare i vår jordskiftningspolitik, så att
vi icke dela upp jorden på ett opraktiskt sätt i bitar nästan så små
som helst. Yi måste bliva förtrogna med den tanken, att vi på
jorddelningsområdet måste gå fram på ett klokare sätt än hittilldags
skett; eljest komma nog olyckliga följder att tämligen snart
visa sig.

Jag vill vidare säga att denna anordning med en prövning av
Kungl, Maj:t ter sig ännu lyckligare, om man förutsätter, att en
bättre ordning i detta avseende skall arbeta sig fram, även när det
gäller annan jord än precis egnahemsjorden. Jag antager, också,
att det här är fråga om endast ett övergångsstadgande, intill dess
man kan föreslå något bättre. Emellertid: vid valet att fortsätta
som hittills med att utan minsta hänsyn riva itu jorden och rubricera
jordstycken som egnahem, å ena sidan, och den i utskottsbetänkandet
föreslagna anordningen med en prövning från Kungl.
Maj:ts sida av styckningsplanen, å andra sidan, ger jag obetingat
det senare alternativet företräde.

I stort sett måste jordbruksutskottets förslag anses vara en
förbättring. Jag beklagar endast att man icke gått något grundligare
och mera djupt till väga vid behandlingen av denna fråga,

Ang. rusa
egnahemsväsendet
berörande
frågor.

(Forts.)

Nr 50. 74

Lördagen den 17 maj, e. in.

Ang. vissa
egnahemsväsendet
berörande
frågor.

(Forts.)

som ‘ju direkt berör många och vars lösning kan vara till gagn för
ännu flera.

Herr talman, jag har intet annat yrkande att göra än om bifall
till utskottets förslag. Om räntefoten för egnahemslånen blir
4 a/2 eller 5 % är mig på det hela taget indifferent.

Herr Andersson i Grimbo: Herr talman! Det framgår av
betänkandet, att utskottet står tämligen enigt i denna fråga; det är
egentligen endast räntefoten, varom det är diskussion. Denna har
förut varit 3,6 %, och i det kungliga förslaget föreslås den nu höjd
till 5 %.

Det är klart, att vi samtliga ömma för och vilja främja egnahemssaken.
Man förstår väl, att det för mången synes vara så att
säga ett hårt tag att höja räntefoten med 1,4 % på en gång. Det är
nog denna ömmande omständighet, som förestavat utskottet att
förorda en räntefot av 4,5 %.

Man tyckes ha rätt att fordra, att staten skall träda emellan
för att understödja en så god sak som det här är fråga om. Ja,
staten får också träda emellan i betydlig grad. Herr finansministern
erinrade om att man under de närmaste åren icke har möjlighet
att få lån för mindre ränta än 6 %. På grund härav får
staten direkt lägga emellan 1 % och sålunda göra ränteförlust under
den tid kapitalet är utlånat till egnahem sinnehavare, såsom vi alla
känna till. Dessutom har ju hittills utgått och skall framdeles utgå
''a °/° till låneförmedlaren som ersättning dels för hans besvär dels
för den risk han står gent emot staten. På detta sätt får staten i
allt fall icke mer än 4 1/2 % under utlåningstiden om än nu bestämmes
5 %.

Det må emellertid vara hur som helst med denna räntesats;
det är väl principerna, det här skulle gälla. Det är inte sagt, att
egnahemslånetagaren får fördel av den lägre räntesatsen, ty om
det kalkyleras riktigt, måste jordvärdet bli så mycket högre, som
räntan på lånet är lägre, och därigenom skulle det bli säljaren av
jorden, som skulle draga fördel av den lägre räntan.

Man måste över huvud se denna sak sä, att det icke får vara
meningen, att egnahemslånetagaren skall var en understödstagare.
När staten befrämjar egnahemsrörelsen genom att ställa medel till
dess förfogande och särskilt geuom hjälp medelst lån med sådana
fördelar för låntagaren som lång amorteringstid, 40 år efter vad
vederbörande tycks ha tänkt sig, bör man utgå ifrån, att jordbruket
skall bära sig självt utan något direkt statsunderstöd.

Även om man räknar med en räntefot på 5 %, är denna lägre
än den avkastningsprocent jordbruket beräknas lämna. I skatteförfattningarna
är det bestämt, att jordbruket beräknas lämna en inkomst
av 6 %, och vi ha i färskt minne, hurusom för några dagar
sedan en stor del av denna kammare ville ha en höjning av procenten
till 7 % genomförd. Varför skulle då egnahemsinnehavarens jord
icke lämna mer än 4 1/2 å 5 Det är något oegentligt, något ona -

Lördagen den 17 maj, e. m.

75 Nr 50.

turligt att slå in på andra principer, än att lian skall kunna reda
sig på sin jord och försörja sig genom sin fristående näringsutövning,
utan statsunderstöd. Om det är så galet ställt, att jordbruket
lämnar dålig avkastning på egnahemsjorden, måste saken ordnas på
annat sätt, så att arbetaren får betalt för sitt arbete och kan hålla
sig uppe i konkurrensen med andra näringsgrenar — genom försäljning
av egendomens produkter o. s. v.

Herr Osberg talade till förmån för den lägre procenten, d. v. s.
fortfarande 3,6 %. Jag känner mycket väl till herr Osbergs motion,
som går ut på upprättande av en slags donationsfond, vars avkastning
skulle utdelas till egnahemsbildande personer. Detta är en
stor tanke, och det ligger mycket i densamma. Jag ser dock saken
så, att om hans motion ginge igenom, och sålunda personer skulle
på detta sätt få ett understöd, eu dusör av donationens avkastning,
skulle endast sådana komma ifråga, som t. ex. odla ny jord eller
svårodlad sådan eller under särskilt svåra omständigheter bildat
egna hem eller annars på ett eller annat vis gjort sig särskilt förtjänte
i denna riktning. Skulle man åter avse att dela ut understöd
generellt, till alla egnahemsinnehavare, då vore motionens förverkligande
av intet värde, då skulle den få dödsstöten omedelbart.
— Det skulle behövas för stora belopp. En dylik tanke måste nog
herr Osberg överge.

Jag ömmar så mycket som någon för egnahemssaken, och jag
tror, att vi samtliga vilja främja densamma, men jag kan inte vara
med om att sätta ned räntesatsen till 4 1/2 %. Därför skall jag, herr
talman, be att få förena mig med dem, som yrka bifall till Kungl.
Maj:ts förslag om en räntefot av 5 %.

Herr vice talmannen H amilton: Herr talman! Herr finansministern
anförde, att orsaken varför Kungl. Maj :t förslagit den
högre räntesatsen, skulle vara, att skapa korrektiv mot jordvärdets
stegring. Detta blir emellertid ett dåligt korrektiv som icke hjälper,
utan den enda möjligheten härvidlag är, att låneförmedlaren
ser till, att inte låntagaren betalar det egna hemmet mer än skäligt.
Betalar han ett för högt pris, bör låneförmedlaren vägra att
bevilja lånet. Herr finansminstern framhöll också ett fall, därvid
egnahemslåntagaren sålt sitt egna hem med förtjänst och att hemmet
kommit i jobbarhänder. I ett sådant fall är det låneförmedlarens
skyldighet att indriva lånet och därigenom föranstalta om, att
jobbaren, som köpt egendomen, icke får fördel av den lägre ränta,
som staten lämnar. Men det är ju möjligt, att egnahemslåntagaren
har nedlagt en del arbete på förbättringar av sin jord, och att detta
är anledningen till att egna hemmet har stigit i värde, och under
sådana förhållanden är det fullt berättigat, att han får någon förtjänst
på detsamma.

Jag erkänner att jorden stigit i värde, huvudsakligen beroende
på, att penningvärdet fallit, och jag unnar verkligen egnahemstagaren,
som arbetar på sin egendom, om han härigenom kan få nå -

Ang. vissa
egnahemsvåsendet
berörande
frågor.

(Forte.)

Nr 50. 76

Lördagen den 17 maj, e. m.

Ang. vissa
egnahcmsvåsendet
hedrande
frågor.

(Forts.)

gon fördel. Om ni, mina herrar, se på fondbörsens kurser, så finna
ni, att varje papper stigit i pris, vore det då så stor skada, att även
ett eget hem kunde gå upp i värde och egnahemslåntagaren få någon
vinst?

Jag tror, att även om man anser, att jorden stigit i värde under
dessa tider, har den ändå icke stigit så högt som mycket annat, och
i varje fall icke stigit så högt som ett egna hem kan i närvarande
stund produceras till, men hänsyn till odlingskostnader och byggnadskostnader
m. m. Jag har nu berört det ena skälet för ett avslag
på utskottets förslag till lägre ränta.

Det andra skälet var, att staten skulle förlora härpå; och herr
finansministern framhöll, att den ränta, som staten i närvarande
stund betalar, är 6 å 7 procent. Men man får väl icke tro, att denna
höga ränta blir konstant, utan att den om några år, såsom den
gjort mången gång förut, kommer att falla; men lånet som lämnats
ut till egnahemslånetagaren skall räknas efter den fastställda räntan
åtskilliga år framåt.

Jag förmenar därför, att det icke är riktigt att såsom grund
för beräkning av räntan å egnahemslånet lägga den räntefot, som
gäller under nuvarande förhållanden, då medeltalet för räntan å
statens lån ju uppgår till mer än 5 procent.

I dag har beviljats avsevärda belopp till förmån för stora
grupper av vårt folk, åtgärden är fullt berättigat, och även jag har
lämnat min röst därtill. Förlidet år lämnade vi stora belopp också
för lösande av bostadsfrågan i våra städer. Då voro vi alla eniga,
men när det nu är fråga om hem på landet, för landsbygdens småbrukare,
då vill man iakttaga sparsamhet. Jag ber att få fästa
herrarnas uppmärksamhet på, vilka som äro berättigade att erhålla
egnahemslånen. Det är bland andra arbetare, med en liten sparad
penning, för vilken han kunnat köpa sig sina inventarier, men han
behöver lån till köpeskillingen för sitt egna hem. Här är det fråga
om sådana, som för sitt uppehälle måste arbeta i sitt anletes svett,
och om de skola kunna reda sig, är det nödvändigt, att räntan sättes
så lågt som möjligt, ty de kunna icke bära en högre ränta. Vill
man befordra egnahemsrörelsen, så duger det icke att fordra någon
hög ränta av dem.

Den förlust, som staten skulle åsamka sig eller den omdebatterade
halva procenten, är ju av inte så stor betydelse. Ty då det
belopp, som staten lämnar under ett år, skulle gå upp till 10 ''miljoner
kr., så utgör 1I2 procents ränta därå 50,000 kr., som sålunda
skulle vara statens årliga förlust. När man tänker sig, vilka belopp
staten för många ändamål lämnar ut, så synes mig detta anslag,
om jag får kalla det så, icke vara av någon större betydelse.

Jag vågar därför hemställa, att denna kammare av omsorg
om egnahemsrörelsen och med tanke på, vilka som skola låna dessa
penningar, icke sätter räntan så högt, som regeringen gjort utan
därvidlag följer utskottet.

Vissa talare ha i dag under debatten framhållit, att Kungl.

Lördagen den 17 maj, e. m.

>’r 50.

Maj:ts förslag, sådant det kommit fram i utskottsutlåtandet, icke
vore av någon vidare stor betydelse. Det är likväl rätt stora förändringar,
som förslaget innehåller, och dessa förändringar äro
säkerligen till det bättre och skulle gagna egnahemslånerörelsen i,
som jag tror, rätt stor omfattning.

Jag skall, då intet yrkande om ändring gjorts utom å räntesatsen,
icke vidare ingå på förslaget och ytterligare upptaga tiden
på denna sena timma, utan jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Chefen för finansdepartementet herr statsrådet Thorsson:
Herr talman! Jag måste ha yttrat mig något otydligt förra gången
jag hade ordet, ty herr Olsson i Kullenbergstorp uppfattade mitt
yttrande så, som att när en sådan affär gjorts av egnahemslånetagaren,
kommer den nye innehavaren till godo fördelen av egnahemslånet.

I det fall, som jag här relaterade, har, såvitt jag nu kan bedöma,
icke någon åtgärd vidtagits ifrån den, som avyttrade hemmanet,
utan affären gjordes med vetskap om att på detta lilla småhruk
var det ett egnahemslån, och det var en arbetare som köpte det. För
all del, jag vill icke förneka, att han var fullt berättigad att köpa
det och att båda två gjorde en fullt korrekt affär. Men den nye
köparen, han betalte för detta ställe så mycket, till så högt pris, att
han räknade icke med de 3,6 procentens ränta utan med vanlig penningränta
på hela värdet, vilket gjorde, att den, som förut hade
stället, fick en ren present. Nu vill jag icke misstycka, att dessa
två människor ha gjort en affär, med vilken de båda varit tillfredsställda.
Men då jag varit med om att lämna min medverkan till
att staten lämnade egnahemslån för denna lilla lägenhet, så var jag
som medverkande intresserad av att se, huru egentligen denna affär
kom till och huru den sköttes, och jag kom då till den bestämda uppfattningen,
att den nye ägaren fick helt enkelt åtaga sig att förränta
en högre köpeskilling med hänsyn till att den andra fått egnahemslånet
med billigare ränta; därför fick han högre köpeskilling,
när han sålde. I alla fall kan jag icke tänka mig, att vederböranie
långivare hade någon som helst anledning att taga lånet från den
nye ägaren, emedan han var en skötsam man också han.

Jag har bara anfört detta såsom ett exempel på att den billiga
räntan eller fördelarna därav icke alltid stanna hos egnahemsbesittaren,
när hemmet byter om ägare efter det att den förste erhållit
detta statsbidrag.

Nu sökte herr vice talmannen att föra fram några jämförelser
med vad som passerat i allmänhet och talade om den allmänna räntestegringen
och att det var orimligt att tänka sig, att icke egnahemsinnehavaren
skulle få del av denna allmänna räntestegring. Vem i
all rimlighets namn skulle förhindra honom från det? Men det är
ju icke den saken, vi nu diskutera, utan vad vi diskutera är, huruvida
räntan skall lämnas ut till 4 1/2 eller 5 procent till den, som

Ang. vissa
egnahemsva8endet
berörande
frågor.
(Fort».)

Nr 50. 78

Lördagen den 17 maj, e. m.

Ang. vissa
egnahemsväsendet
berörande
frågor

(Forts.)

vill förvärva ett eget hem. Om lian sedan på grund av den allmänna
höjningen av jordvärdet eller av andra omständigheter får något
med av den allmänna stegringen, så beröres ju detta icke av räntesatserna
utan det beror på andra omständigheter, som icke ha det
ringaste att göra med vad vi nu diskutera.

När jag föreslår 5 procent, så är det därför att jag är av den
bestämda uppfattningen, att det icke blir möjligt att inom överskådlig
tid framåt komma att få låna penningar för billigare ränta än
vad som någorlunda kommer att stå i förhållande till denna 5-procentsränta.
Yi komma nog en ganska lång tid framåt att för statens
räkning få betala högre räntesats än vi här tala om, eller 5
procent, varigenom vi med säkerhet komma att skänka egnahemsinnehavare
en procent. Men det vill förefalla mig, att om man i
detta fall verkligen ställer sig på ett rimligt förslags ståndpunkt, så
att man tillförsäkrar dessa innehavare en ränta, som ligger i underkanten
av vad staten själv kan förvärva, då har man väl i alla fall
uppfyllt altan rättfärdighet. Och jag vill då gent emot herr vice
talmannen säga, att om man får räntan till 4 1/2 eller 5 procent detta
icke är det avgörande, utan det avgörande är, huruvida statsverket
har medel att försträcka dessa människor och vidtaga åtgärder av
sådan beskaffenhet, att när de få ett eget hem, de icke vare sig av
den ena eller andra omständigheten förledas att i onödan göra sig
av med detta egna hem, så att det kommer ut i den allmänna spekulationen.
När vi vidtaga de åtgärderna, då spelar den omständigheten,
att de få betala en eller en halv procent mera icke någon
avgörande roll. Det avgörande är, huruvida statsverket kan genom
sitt ingripande tillförsäkra dem jorden såsom sådan och tillförsäkra
dem nödiga medel för att sätta upp sig och bygga sin stuga.

Nu sade herr greven, att det bara var fråga om 50.000 kronor
om året och att detta egentligen icke var mycket att fästa sig vid.
Nej, om jag vore övertygad om att dessa 50,000 kronor verkligen
kom me till det ändamål, som de voro avsedda för, så skulle jag icke
ett ögonblick hesitera att gå med. Men då jag vet, att de användas
i spekulationssyfte icke endast i det av mig relaterade fallet utan
i många andra fall, då kan jag icke vara villig att gå med.

Herr vice talmannen övertog nu ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr Magnusson i Skövde: Herr talman! Då herr finansministern
vidrörde det jobberi, som ägt rum med egnahem, så väntade
jag verkligen, att han då skulle vänt sig mot jordbruksministern
och just mot hans åtgärd att föreslå en längre cirkulationstid
för lånen. Ty jag undrar, om vi icke just i en förnuftigt ordnad,
kortare cirkulationstid ha ett ganska säkert korrektiv mot detta
jobberi och det fördyrande av de egna hemmen, som faktiskt äger
rum. Det är ju uppenbart, att om man, som jag skisserat, fastslår
låneterminen till en tid av högst 15 år, så föreligger det ju för- egna -

Lördagen den 17 maj, e. in.

79 Nr 50.

hemsgrundaren ett alldeles särskilt skäl att under dessa 15 år själv
utnyttja lånet. Om han sedan vill sälja stället, så befinner hans
ställe sig i samma läge som andra fastigheter, nämligen att vara beroende
av den vanliga krediten. Men det kan icke frånkommas,
att när vi ordna kreditförhållandena på en så orimligt lång tid som
40 år, så ligger just däri ett av skälen till att man får jobberi med
dessa egendomar. Lånet kan ju överflyttas på ny ägare. Och så
långt ifrån att herr finansministerns yttrande kan bli en invändning
mot de skäl, som jag anfört, är det ytterligare ett skäl till förmån
för vad jag anfört mot den orimligt långa cirkulationstiden.

Nu har ju frågan kommit att röra sig om räntefoten. Då jag
har uttalat, att jag icke har något mot en förnuftig affärsränta vid
den lägsta giänsen, har jag dock gjort detta under den uttryckliga
betingelsen, att övriga förmåner, som kompensera detta, skulle stå
att vinna för egnahemslåneinnehavaren. Men jag kan icke finna,
att genom det föreliggande förslaget detta blir fallet. Huru ställer
det sig nu såsom jordbruksutskottets förslag föreligger? Jo, herr
Nilsson i Tånga karakteriserade Kungl. Maj:ts proposition alldeles
förträffligt, då han sade, »att det icke var så mycket att tala om,
då det. bara var några små förändringar, som vidtagits». Ja, det
är riktigt, det är något smått, men vad innebära dessa förändringar?
Jag skall be att få säga, att de innebära ett fördjupande av räntan,
ett försvårande av åtkomsten av jordförmedlingslånen, ett försvårande
av styckningsförfarandet, en förlängd cirkulationstid och fortfarande
svag organisation. Är det då någon, som kan säga, att
något vinnes genom antagande av detta förslag? Och samtidigt
ställer man i utsikt ett undanskjutande av den slutliga organisationen.

Då jag här talar om ett försvårande av styckningsförfarandet
och herr Olsson i Kullenbergstorp varit inne på samma ämne, så
skall jag be att få såga, att jag ger herr Olsson i Kullenbergstorp
fullständigt rätt däri, att det vid manga tillfällen förfarits olämpligt
vid styckningen. Men det vill jag också säga, att Kungl. Maj:ts
förslag innebär icke någon som helst garanti härutinnan. Ty vem
garanterar, att den tjänsteman, som sitter i jordbruksdepartementet,
kommer att det ringaste begripa sig på styckningsförfarande. Jag
vill utan att kasta skugga på lantmätarkåren endast nämna, att en
vanlig kunnig och duglig lantmätare mången gång icke kan stycka
en gård, så att den blir lämplig för småbruk. Han sätter ofta ut
raka linjer utan hänsyn till markens beskaffenhet för brukning,
och vad han gör kan taga sig bra ut på kartor och i handlingarna,
men det är därför ej säkert att styckningen är lämplig. Jag vet
icke, vartill det skulle gagna att inrätta denna tjänstemannabefattning
inom jordbruksdepartementet för att få ett bättre styckningsförfarande.
Jag ger herr Olsson i Kullenbergstorp fullständigt rätt.
men jag har dock all anledning att ställa mig reserverad mot förslaget
att anställa en sådan tjänsteman inom jordbruksdepartementet.
Jag tror icke, att han skulle göra någon väsentlig nj''tta, men

Ang. vissa
egnahemsvasendet
berörande
frågor.

(Forte.)

Nr 60. 80

Lördagen den 17 maj, e. m.

Ang. vissa
egnahemsväsendet
berörande
frågor.

(Forte.)

lian skulle kunna göra skada genom att försinka och försena arbetet
på ett sätt, som skulle omöjliggöra styckningsförfarandet. Vem
garanterar att han förstår att bedöma styckningsplanen?

Emellertid ju mera vi diskutera dessa frågor, desto mera övertygad
blir jag, att detta förslag långt ifrån att vara ett framsteg
tvärtom innebär motsatsen. Jag skall icke framställa något avslagsyrkande,
men jag vill ännu en gång betona, att när frågan om
den slutliga organisationen, som jag hoppas, tränger sig fram, man
icke må komma med den invändningen, att man sa nyss gjort ändringar,
att man icke behöver ändra igen. Jag hoppas, att, regeringen
icke med sitt mycket ofullständiga förslag må ha lagt stenar i
vägen för vår viktiga egnahemsrörelse, men jag fruktar, att så är
fallet.

Herr Osberg: Herr talman! Sedan herr vice talmannen

och herr Olsson i Kullenbergstorp haft ordet, kunde jag gärna avstå
från att yttra mig. Jag vill endast säga några få ord till hen;
finansministern, att den räddhåga, han hyser beträffande jobberiet
med de små lotterna, tror jag icke, att man behöver tillmäta något
värde alls. Och jag vill också säga till herr Andersson i Grimho,
att jag tror icke, att efterfrågan på egnahemslotter kommer att reglera
jordvärdet i vårt land, utan det blir nog andra faktorer i det
fallet, som också herr finansministern vidrörde. Det var ju under
högkonjunkturernas tid, som denna efterfrågan var så stor, mer
herrarna kunna lugna sig ett par år: jorden blir nog icke så eftersökt,
som den varit.

Det värsta, mina herrar, beträffande sådana här frågor är, att
man ser allt i vårt land så smått. Varför icke taga hänsyn till förhållandena
i andra länder, varför icke taga hänsyn till förhållandena
i Förenta staterna, där man när landet behövde befolkas till
kolonister utlämnade arealer på 160 acres, motsvarande 135 tunnland,
vartill de själva efter 5 år blevo ägare under villkor att de
uppodla några acres av jorden och uppföra behjälpliga hus? Varför
gjorde Förenta staterna detta? Jo, därför att man visste, att när
jorden blev brukad och uppodlad, ?å blev den något värd. Men bär
räknar man bara på örena och säger: bevare oss, skola vi släppa till
så mycket! År det då bättre att folket går till Amerika eller till
industrien? Man har kommit under fund med att landsbygden avfolkas.
Vad är det vi skola leva på här i landet? Jo, på produktionen
i landet. Och då menar jag, att för produktionens skull hör
landsbygden vara väl befolkad. Där höra vi ha det arbetsdugligaste
och bästa folk, som vi kunna erhålla. Om vi icke ha sa förstklassiga
människor i Stockholm betyder icke så mycket, men i de produktiva
bygderna är det framför allt det bästa folket skall vara. Icke skall
man räkna med en halv procents ränta mer eller mindre i ett fall
som detta. Och icke hör man ställa det så, att det blir så besvärligt
för dem, att de icke kunna draga sig fram.

Lördagen den 17 maj, e. m.

81 N r 50.

Jag medger i
skola vi göra något,

bli.

likhet med
så skola vi göra

herr Olsson i Kullenbergstorp, att
det riktigt, eljest kunna vi låta

Herr Brännström: Herr vice talman, mina herrar! Jag
vill tillfullo instämma i det anförande, som herr vice talmannen i
denna fråga nyss höll, men jag kände mig uppkallad av ett par föregående
talare, som velat göra gällande, att den räntefot, som nu
varit gällande, och den, som av utskottet föreslagits, skulle vara
ett obehörigt premierande av dem, som skola bilda njm egna hem.

Jag ser denna fråga främst ur norrländsk synpunkt. Jag har
mångårig erfarenhet ifrån egnahemsnämnden inom det län, jag tillhör,
där egnahemsrörelsen har gått stadigt och kraftigt framåt och
hundratals verkligt nya egna hem bildats. Med den erfarenhet,
som jag har från detta län, vill jag alldeles bestämt inlägga eu gensaga
mot uppfattningen, att det är något obehörigt premierande av
dem, som skola bryta och bygga nya egna hem. Som bekant har
Norrland karakteriserats som framtidslandet, och där finnes tusentals
hektar av ännu outnyttjad, odlingsbar mark, som kunde möjliggöra
bildandet av många hundra självständiga mindre jordbruk och
egna hem, och för dem, som där skola bygga och bo och bryta bygd,
behöves verkligen det understöd som en billig ränta kan utgöra. Det
är från den synpunkten jag anser, att det skulle vara en olycka, om
räntefoten för egnahemslånen skulle höjas. Jag skulle vilja gå med
på att bibehålla den nuvarande räntefoten, 3,6 %, men då jag anser,
att jag icke kan vinna gehör för denna uppfattning, får jag
i denna punkt ansluta mig till utskottets förslag.

Det har av ett par föregående talare antytts, att man genom
den låga egnahemsräntan skulle gagna jordsäljarna, och att jordvärdet
skulle uppdrivas. Även i det fallet gäller det sagda icke
i Norrland, ty då det gäller odlingsmark, då betyder jordvärdet icke
så mycket, utan det arbete, som senare kommer att nedläggas på
jorden, är det väsentliga. Något jobberi behöver alltså icke förekomma,
när det gäller den verkliga nybildningen av egna hem och
kolonisationen. Om man ser denna fråga som en kolonisationsfråga för
Norrland, som skall hjälpas genom billiga lån, måste man ju också
finna, att det är något inkonsekvent handlat av riksdagen att nu
strama till villkoren. I den kolonisationsverksamhet på kronans
mark, som nu igångsatts, har riksdagen gått med på en räntefot
på de bidrag, som lämnas kolonisten, av för närvarande 3,6 % och
dessutom medger staten mycket förmånliga villkor vid friköpande
av dessa lägenheter. Om jag icke missminner mig, så är det högsta
värde, som kolonisten skall betala för odlingsmarken 50 kronor per
hektar och det högsta värdet för skogsmarken 20 kronor. Han får
dessutom rätt att från kronans mark taga virke, och virkespriserna
äro så låga som, om jag icke missminner mig, 75 öre till 3 kronor
per kubikmeter. De sakkunniga, som avgivit detta förslag, vilket
gillats av riksdagen, ha där ansett, att det för verklig kolonisation
där uppe behöves så kraftiga bidrag, och den kolonisation, som sker

Andra hammarens protokoll 1919. NröO. 6

Ang. ritsa
egnahemsväsandel
berörande
frågor.

(Forts.)

Nr 50. 82

Lördagen don 17 maj, e. in.

Ang. vissa
egnahemsväsendet
berörande
frågor
(Forte.)

genom utbildande av egna hem på enskild mark, är icke mindre värd
utan kan fullt jämnställas med den nu på kronans parker där uppe
igångsatta. Man skall icke här knussla och fråga, hur mycket man
vill offra. Med den lilla skillnad av räntesatsen, som staten får betala
för sina lån, betyder det icke så mycket. Jag vill påstå, att det
är ett statsintresse av stor nationalekonomisk betydelse, att det
skapas nya värden och bildas nya egna hem. I anledning av, vad
som här förut antytts av ett par talare, att, när man icke hade satt
någon stopp emot spekulationen, så var det föga bevänt med att
lämna billiga lånevillkor, så vill jag påpeka, att jag anser att denna
stopp redan finnes, då lånegivaren har rätt till prövning och rätt
att föranstalta om värdering, för att få fram det verkliga värdet på
den jord, varå den egnahemslånesökande begärde lån. Befinnes det
då, att detta värde är högre än det verkliga, så har låneförmedlaren
rätt att av denna anledning vägra honom lån. Jag anser alltså,
att dessa garantier åtminstone i viss mån redan finnas, så att man
utan tvekan kan gå med på att lämna dem, som skola bilda egna
hem, den hjälp, en låg ränta kan ge, och jag vill med anledning därav
yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Säv ström: Herr vice talman! Jag finner med anledning
av vad som nu förekommit under denna debatt, att det torde
vara lämpligt att erinra om, att de sakkunniga föreslagit, att räntan
skulle bibehållas vid 3,6 %. Sedan ha riksgäldsfullmäktige föreslagit
höjning ända upp till 5 a/2 /, och så kommer departementschefen
och föreslår 5 %. Vilken av dessa räntesatser skall nu vara
den riktigaste? Det kan vara svårt att välja; jag förmodar utskottets
uppfattning att stanna vid 4 1/2 % kan vara väl så riktig som
någon av de andra föreslagna räntesatserna. Då emellertid räntesatserna
1904 fastställdes, ansåg riksdagen, att de sociala synpunkterna
borde vara avgörande, och jag tycker 1919 års andra
kammare även borde kunna anse, att de sociala synpunkterna i det
här fallet borde vara avgörande.

Nu säges det. att det kan bedrivas jobberi på detta område,
men även om så är, att man kan påvisa, att i vissa fall jobberi kan
bedrivas, anser jag icke, att man därför bör höja räntan. Det blir
förlust för staten, säger man, om man sänker räntan. Vad betyder
det? Jo att ju flera egna hem vi få i landet, desto större blir förlusten
för staten. Ett sådant resonemang kan jag absolut icke vara
med på. Jag anser, att ju fler egna hem, vi få, dess bättre skall
det bli för staten.

Under den tid, som var före kriget, hade jag tillfälle att resa
till olika landsdelar, och jag hade många gånger logi hos sådana,
som fått egnahemslån. Jag tyckte då, att dessa människor fingo
slita oerhört ont. Om familjen var stor, fingo de arbeta ifrån tidigt
på morgonen till sena kvällen och hade icke råd att själva äta det
smör, de producerade, utan sålde det och köpte margarin. De hade
icke heller råd att äta de ägg, som producerades, utan sålde dem och
köpte i stället importerade ryska ägg. Sannerligen tyckte jag icke
många gånger, att staten borde ha givit dessa lån helt och hållet

Lördagen den 17 maj, e. in.

83 '' Nr 50.

räntefritt till dessa människor, som då, under det de arbetade så
hårt, fingo föda upp störa familjer och på det sättet bidraga till
samhällets välfärd. Jag anser icke nu, när vi kommit så här långt,
att det är riktigt, att vi skola driva upp räntesatserna, utan jag
ber, herr vice talman, att få yrka bifall till utskottets förslag om
att räntan sättes till 4 V2 %.

Herr Öberg: Herr vice talman! Olika tyckes den erfarenhet
vara, som uppkommer genom egnabemslåneverksamheten. Även jag
•bär en viss erfarenhet av denna egnahemslåneverksamhet, eftersom
jag en följd av år varit ledamot av den egnahemskommitté, som tillsatts
i Västernorrlands län, och sålunda varit i tillfälle att under en
lång tid och många, många gånger förhjälpa, mindre bemedlade personer
till erhållande av egnahemslån. Det bär varit mig en sann
glädje att få medverka därtill, då jag vet, hur ytterst viktigt det är
och vilken utomordentlig betydelse det har för den mindre bemedlade
att få ett billigt lån, och jag har under denna långa tid såsom ledamot
av denna egnahemskommitté aldrig någonsin nödgats göra den erfarenhet,
som en del talare här tyckas ha gjort, nämligen att egnahemslånet
skulle vara förnämligast en förmån för bolagen. Det har jag
alls icke erfarit och ej heller att egnahemslånen, som man här också
har velat göra gällande, ha kommit i händerna på jobbare, utan i de
flesta fall ha de egnahemslån, som utlämnats, gått i rätt riktning kill
dem, som verkligen behöva dem.

Gent emot de skäl, som anförts av finansministern och herr Nilsson
i Tånga, som ville göra gällande, att om räntan vore billigare, så
skulle egnahemslånetagaren betala så mycket mer för den jord, han
inköpte till egna hem, vill jag säga, att det ju i regel är så, att den
jord, som köpes för åstadkommande av egna hem, den köpes innan
lånet ibegäres och erhålles. Då .förfalla ju de skäl, som av desis a ärade
talare anförts, och böra sålunda enligt mitt förmenande icke tillmätas
någon avgörande betydelse.

Vad, som här är och bör vara avgörande, det är enligt mitt förmenande
det goda och stora syfte, som ligger till grund för dennalåneverksamhet.
Yad är då, mina herrar, syftet med denna låneverksamhet?
Jo, syftet är ju att söka förhjälpa de mindre bemedlade till
att så fort som möjligt komma under eget tak, och det syftet är stort,
det syftet är gott, och det sjrftet bör så mycket som möjligt befrämjas,
understödjas och utvecklas. Vill man förverkliga det syftet och
det mål, som denna låneverksamhet innerst avser, då skall man göra
villkoren så lindriga, som möjligt och räntan så billig, som den över
huvud taget göras kan. Jag håller före, att man handlar klokast, om
man nu följer utskottets förslag och sätter räntan till 4 1/2 %, ty då
kommer egnahemslånetagaren verkligen i åtnjutande av en god statshjälp.
Sättes räntan högre, då blir icke hjälpen så avsevärd, som den
bör vara, utan då motverkar man syftet mera, än om räntan blivit billigare.
Man kan, om räntan blir högre, icke åstadkomma så många
egna hem, som man borde försöka åstadkomma. Jag är varmt be -

Ang. vissa
cgnahevisvåsendet
berörande
frågor.

(Torts.)

Nr 50. 84

Lördagen den 17 maj, e. m.

Ang. vissa
egnahemsväsendet
berörande
frågor.

(Forte.)

själad av intresse för att egnahemsidéen utvecklas ock befrämjas i
största möjliga utsträckning, då jag kar riklig erfarenhet av, kur
egnahemslånen i stort sett verkat gagneligt ock förmånligt ooli hur
de, som kommit i åtnjutande av dessa egnahemslån, därigenom klivit
förnöjda ock försatta i en mycket bättre ställning, än de förut käft,
ekonomiskt sett. Därför är det ock klir det för mig en bjudande plikt
att biträda den åtgärd, som jag anser vara den kasta, ock det är enligt
min uppfattning utskottets förslag.

Jag ker, herr vice talman, att- få yrka bifall till detsamma.

Herr Johanson i Huskvarna: Herr talman! När vi nu

äro eniga att vi vilja gagna egnahemsverksamheten, då köra vi sätta
räntan på dessa lån så låg »om möjligt. Vi böra då icke gå längre än
vad utskottet föreslagit, 4 1/2 %, men jag för min del skulle annars
helst önskat, att vi kunnat stanna vid den räntefot, som vi ha för
närvarande, nämligen 3,6 %. Vi få besinna, att de mindre bemedlade,
som söka dessa lån, få till en början afbeta under mycket strävsamma
förhållanden. Och på samma gång få vi räkna med, att om staten nu
skulle göra en liten förlust på dessa lån, så skapas dock genom denna
rörelse nya. värden, nya hem ock därigenom också nya skatteobjekt.
Denna verksamhet kommer både såväl den enskilde som samhället
till godo.

Det bär sagts, att på grund av ''den låga räntan skulle dessa egnahem
sbyggare kunna sälja sina ställen på fördelaktiga villkor och därigenom
göra sig en förtjänst. Det kan ingen förhindra och förekommer
nog i mindre omfattning; i de flesta fall torde det vara så, att de,
som fått dessa lån och därmed byggt egna kem, bo kvar där och
därigenom söka försörja sig och de sina.

För sakens skull höra vi nu stanna vid den låga räntefoten. Detta
anser jag så mycket mer som jag kar rik erfarenket om denna
verksamhet från det samhälle, där jag själv bor, och de iakttagelser,
jag gjort där, ka icke varit annat än göda. Ty det har visat sig vara
till stor nytta såväl för den enskilde som för samhället.

Jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall till utskottets
förslag i denna punkt.

Under herr Johansons i Huskvarna anförande hade herr talmannen
återtagit ledningen av förhandlinglarna.

Herr Åkerlund: Herr talman! Ingen lär kunna misstänka
mig för att vilja lägga hinder i vägen för egnahemsfrågans utveckling
i vårt land. Men jag kan icke finna, att det kan vara riktigt
att behandla dessa egnahemslån, som om de skulle vara någon sorts
fattighjälp. Vill staten handla, som herr Sävström föreslår, och där
det är störa svårigheter att kilda egna hem i norrländska provinser
lämna direkta bidrag, så gärna för mig. Men beträffande de stora
egnahemslånen kan jag icke tänka mig, att det är lämpligt att sätta
räntan så låg, att staten förlorar på desamma. Och det tjänar heller
ingenting till. Det är icke den vägen man skall gå för att gynna

Lördagen den 17 maj, e. m.

85 >r 50.

egnahemsrörelsen, utan vägen är väl den, att staten, som man för
resten föreslagit och som för resten skett i vissa fall, av sin mark
upplåter jord till rimligt och billigt pris och att riksdagen hjälper
varje regering, :som vill sätta sig i spetsen för strävandena att hämma
det fördärvhringande jordjobberiet och bolagens beslagtagande av stora
massor av Sveriges jord, som skulle vara tillgänglig för Sveriges
folk i gemen. Det är den vägen vi skola gå för att få ned jordpriserna,
och det var den åtgärden, som justitieministern vidtcg i fjol och föreslagit
även i år. Jordpriset har ju också ,visat mycket god tendens
att sjunka åtminstone på vissa trakter, och jag är förvissad om, att,
trots" att man talar om penningvärdets fall, så komma jordpriserna att
sjunka några år framåt. Och om jordpriserna sjunka, vad spelar det
då för roll, om de betala 5 % eller 3,6 %? Under den nu gångna perioden,
då jordpriserna stigit högst väsentligt, ha de personer, som därunder
köpt sig en .liten jordbit till brukning eller en tomt till ett eget
hem, trots att de endast få betala 3,6 °» ränta, dock betalat mycket
mer än personer, som få köpa till det billigare pris, som kan förräntas
de kommande åren, och t. o. m. det pris, som råder no.

Jag säger ,oim igen, att den väg vi ha att gå är att bringa ned1
jordpriset, så att folk kan komma åt jord för billigt pris. Som herrarna
kanske minnas, föreslog, jag för några år sedan, att prästgårdarna,
som skulle dragas in från prästerskapet, skulle få upplåtas till
egna hem. Det är ju en massa sådana gårdar vi ha bär i landet. Men
det var från ett märkvärdigt håll, som motståndet häremot korn. Jag
tror det var från Daniel Persson i Tallberg. Dessa gårdar ha den
bästa jorden men de mest uppruttna husen, och det både därför varit
synnerligen lämpligt att få dem till detta ändamål. Men frågan föll.
Det finnes emellertid många åtgärder staten kan vidtaga, för att mera
jord och billigare jord skall bli tillgänglig. Den vägen vill jag vara
med om, men sannerligen jag anser, att man skall lämna fattighjälp
till dessa egnahem sbyggare. Det behövs icke.

Jag ber att få yrka bifall till förslaget, att räntefoten sättes
till 5 tf.

Herr Nilsson i Dänga: Herr talman! Endast ett par ord för
att förebygga missförstånd. Då ja-g förra gången både ordet uttalade
jag min anslutning till Kungl. Maj :ts förslag i dess helhet, däri låg
dock icke den meningen att jag skulle anse detta Kung]. Maj:ts förslag
vara något slags slutgiltig lösning av egnahemsfrågan. Tvärtom.
Egnahemsfrågan får nog tagas upp efter andra och betydligt
hredare linjer, än vad som är gjort här. När en del av de utredningar,
som pågå, bli slutförda, utredningen inom jordkommissionen, inom
den s. k. kronolägenhetskommittén o. s. v., då kan det vara tid att
taga nipp denna fråga och lägga den efter betydligt bredare linjer, än
här blivit gjort.

Men jag begärde närmast ordet med anledning av ett yttrande av
herr vice talmannen. Han yttrade, att man skall icke missunna en
fattig arbetare den hjälp, han kan få genom den låga räntan. Ja.

Ang vissa,
t gnahemsväsendet
berörande
frågor.
(Fort*.)

Nr 50. 86

Lördagen den 17 maj, e. in.

Ang. vissa
egnahemsväsendet
berörande
frågor.

(Forts.)

herr vice talman, saken ligger inte på det sättet. Jag är för min del
lika varm vän av egnahem som någon annan, men just därför att jag
är det, vill jag ha egnahemsbildandet in på sunda hanor. Jag vill
icke, att egnahemsrörelsen skall upprätthållas genom subventioner,
utan de egna hemmen skola göras ekonomiskt starka och bäriga. Men
det gör man icke på den vägen, att staten skänker pengar till egnahem.

Herr Sävström yttrade: ju flera egnahem desto bättre, och han
tilläde, att han hade tänkt, att staten kunde gott skänka hela det
där lånebeloppet. Ja, om herr Sävströan hade sagt, att staten skulle
skänka personer jord, då skulle jag ha kunnat instämma med honom.
Men det går icke att föra fram egnahemsrörelsen genom att staten
lämnar understöd, i form av billigare räntor.

Jag nämnde förut, att i Dammark bär man mycket rik erfarenhet,
vart det lett hän med de billiga lånen. Jorden har drivits upp alldeles
oerhört i pris. Och där håller man nu också på att helt lägga
om egnahemsrörelsen, lägga den efter andra linjer. Staten skall upplåta
jord. Det är det enda effektiva medlet för att hindra en stegring
av jordpriserna. Och man gagnar egnahemsrörelsen mycket mer,
om man lägger in den på den bogen, än om man skänker egnahemsbildare
pengar för ändamålet.

Herr vice talmannen Ha milton: Herr Åkerlund framhöll,
att man befordrade egnahemsrörelsen bäst genom att upplåta statens
egendomar och även prästgårdarna för ändamålet och att det är
främst den utvägen, som bör tillgripas, men att vi ha försummat
denna utväg. Men om herrarna vilja understödja egnahemsrörelsen,
så måste det ske icke endast på den vägen, utan man måste även
på annat sätt underlätta för arbetarna att förskaffa sig egen torva.
Jag förstår icke, huru detta skall kunna ske om icke på den vägen,
att staten lämnar billiga lån. Hittills har staten lämnat lån till
3,6 %, och nu är det föreslaget eu ökning till 4 1/2 %■ Det synes mig
vara ett rätt stort språng till nackdel för egnahemslånerörelsen.

Jag vill ytterligare betona, att man kan icke stävja stegringen
av prisen på egendomar genom en högre ränta, utan det måste ske
med andra medel. Och det ligger redan åtskillig möjlighet i låneförmedlarens
hand att stävja detta jobberi. I vissa fall hade det,
som ju också framhållits, då jobberi ägt rum, varit mycket lätt för
låneförmedlaren att säga till den, som köpt jordbiten: lånet blir
uppsagt, och ni får icke tillgodoräkna eder fördelarna av den låga
räntan.

Vill man som sagt understödja egnahemslånerörelsen, så måste
staten om icke på annat sätt åtminstone lämna billiga lån och
ådraga sig möjligtvis eu ränteförlust. Osäkert är, om denna ränteförlust
räcker så många år framåt. Ty jag förmodar, att räntan på
statens lån kommer , att falla. Det har alltid visat sig, att räntan
icke länge kan hålla sig högt uppe, och lånen äro ju givna på lång
sikt.

Lördagen den 17 maj, e. m.

87 Nr 50.

Denna kammare liar ju nu beviljat lönetillägg åt statens tjänstemän.
Det kallar man icke för nådemedel. Men när man lämnar
bidrag till egnaliemsbyggare, så får bidraget detta namn. När man
understödjer statstjänarna med stora anslag — och det ha vi ju
alla varit med om — varför skall man då vara så njugg, då det
galler att göra det möjligt för fattiga arbetare, som så önska, att
bilda egna hem?

Herr talman, jag vidhåller mitt yrkande om bifall till utskottets
förslag.

Härmed var överläggningen slutad. Herr talmannen gav propositioner
först på bifall till utskottets hemställan samt vidare på
bifall till samma hemställan med den ändring däri, som under överläggningen
föreslagits av herr Nilsson i Tånga; och förklarade herr
talmannen sig anse svaren hava utfallit med övervägande ja för den
förra propositionen. Votering begärdes likväl, i anledning varav nu
uppsattes, justerades och anslogs följande voteringsproposition:

Den, som vill, att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan
i utskottets förevarande utlåtande nr 81, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit utskottets berörda hemställan
med den ändring däri, som under överläggningen föreslagits av
herr Nilsson i Tånga.

Omröstningen utföll med 71 ja mot 51 nej; och hade kammaren
alltså bifallit utskottets hemställan.

§ 11.

Vidare föredrogos vart för sig jordbruksutskottets utlåtanden:

nr 82, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående driftkostnader
under år 1920 för statens domäner ävensom två i ämnet
väckta motioner; och

nr 83, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning angående kapitalökning för statens domäners
fond jämte en i ämnet väckt motion.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa utlåtanden föreslagit.

§ 12.

Jordbruksutskottets utlåtande, nr 84, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående anslag till åtgärder för skifteslagsindelning
i vissa delar av Kopparbergs län föredrogs nu; och yttrade
■därvid:

Ang. vissa
egnahemsväsendei
berörande
frågor.

(Forts.)

Ang. skifteslagsindelning

i vissa delar
av Kopparbergs
lön.

Nr 50. 88

Lördagen den 17 maj, e. in.

Ang. skifte#- Herr Olsson i Morastrand: Herr talman! Jag kommer att
i vissa delar yrka bifa11 til1 utskottets hemställan och skulle icke efter en 12 timmars
av Koppar- arbetsdag ha besvärat kammaren, om aet icke vore så, att det förebergs
län. liggande förslaget åsyftade tillskapandet av en ram, som senare skall
(Fort».) få sitt innehåll, och om jag icke ansett mig böra begagna tillfället att
något beröra detta innehåll, med andra ord att göra några erinringar
om skiftesförhållandena i Kopparbergs län.

Mer än en kammarledamot har frågat mig: Vad har ni för er där
uppe i Dalarna? Varför påkalla edra skiftesförhållanden särskild
statshjälp?

Jag skulle måhända kunna svara med att hänvisa till motiveringen
till Kungl. Maj:ts proposition n:r 38, där skiftesstadgekommittén vitsordar,
att skiftesförhållandena i Kopparbergs län i åtskilliga avseenden
förete avvikelser från de allmänna skiftesförhållandena i övriga delar
av landet och där domänstyrelsen och lantmäteristyrelsen uttala, att
till följd av den i orten i allmänhet förekommande uppdelningen av
jorden i ett stort antal små brukningsdelar skiftesförhållandena äro
särdeles otillfredsställande i det vida övervägande flertalet socknar
inom det s. k. övre Dalalaget.

Förhållandena belysas emellertid kanske bäst med några exempel.
Lantmäteristyrelsen överdriver inte, då den anför, att inom Leksands,
Rättviks, Mora och Våmhus socknar jordsplittringen gått därhän, att
hemmansägarna i dessa socknar i regel hava andel i 5—10 hemmanseller
besutenhetsnummer, samt ägorna fördelade i 8—15 åkerskiften,
2—8 ängsskiften och G—15 och ofta långt flera skogsskiften; att ett
stort antal jordbrukare har långt flera skiften; att flerstädes påträffas
skiften om 6, 8 å 10 meters bredd och ansenlig längd; och att jordstyckningen
på många ställen nått gränsen för vad som är möjligt med hänsyn
till brukningen.

Vid ett sammanträde inför skiftesstadgekommittén, som jag för
12 år sedan hade tillfälle att bevista, presenterades som något inte så
ovanligt en småbrukare från Sollerön, som hade åker på 30 ställen, 16
skogsskiften, del i 7 fäbodar och 22 hus att underhålla.

En Våmhusbo, som i fjol skildrade olägenheterna av den stora
ägosplittringen med särskilt understrykande av den arbetstid, som går
förlorad under flyttningarna från den ena ägan till den andra, yttrade
slående att »vi få ligga ute på vägarna som turister». Det låg också en
viss sanning i den bild, som en lantman i Mora använde i fråga om
bygdens jordförhållanden, då den nu förevarande frågan nyligen var
på tal. »Tåg ett ark papper», yttrade den odalmannen, »riv sönder det
■ och strö ut bitarna! Säg sen: skriv på detta papper! Det går, men
hur går det? Det går som att driva jordbruk i övre Dalarna.» Redan
nu ha vi kommit därhän, att den teoretiska delningen drives längre,
än det praktiska bruket av jorden kan följa med. Och om det fortgår
som hittills, skola vi efter ytterligare någon generation närma osa
kaos, och ungdomen, som skulle utveckla fädernearvet, skall se ned på
och fly ifrån jordbruket.

Den som tagit kännedom om hur det härvidlag står till i Dalarna
kan knappast undgå att liksom statsrådet och chefen för jordbruks -

Lördagen den IT maj, e. m.

89 Nr 50.

departementet få ett starkt intryck av att kraftiga åtgärder äro nödvändiga
för åstadkommande av ordning i de förvirrade jordbesittningsförbållandena
inom vidsträckta delar av Kopparbergs län. Vår landsända
har stora utvecklingsmöjligheter, men som det nu är, kan varken
jordbruk eller skogsbruk drivas fullt rationellt. Den saken vitsordades
även av den stora Daladeputation, som för femton år sedan uppvaktade
statsmakterna i den s. k. Norrlandsfrågan. Eu väsentlig arbetstid för
både folk och dragare går förlorad, och jordbrukets produktionskostnader
bli alldeles för höga. Intresset för jordförbättringar slappas,
och odlingsmöjligh eterna bli inte utnyttjade som önskligt vore. Härtill
kommer, att befolkningen belastas med orimliga kostnader för delning
av sina hemman och att på flera trakter inom länet själva jordäganderättsförhållandena
lämna mycket övrigt att önska, i det att vilande
lagfarter förekomma i mycket stor utsträckning. Det lär i övre Dalarna
finnas mellan 80 och 90 tusen fastigheter, som sakna klar lagfart.

Att snarast söka åstadkomma förbättrade förhållanden i dessa
hänseenden det måste, som också departementschefen uttalat, vara
en angelägenhet av stor vikt. Statsmakternas hjälp härtill skulle icke
utan fog kunna begäras redan med hänsyn till de senaste årens erfarenheter
om betydelsen av att främja vårt'' folks självförsörjning. Men
Dalarna begär ingen ynnest. Dalarna vill inte ha någon privilegierad
undantagsställning. Vi skulle skatta oss lyckliga, om vi hade våra
skiftesförhållanden så pass väl ordnade som andra landsändar. Att vi
inte ha den lyckan, det beror visserligen i någon män på en rättskänsla
hos befolkningen, som drivits för långt i sin praktiska tillämpning,
och en bundenhet vid torvan, som kanske inte räknat så ekonomiskt
men som dock varit ena sidan av en fosterlandskänsla, som i farans
stund varit beredd till de största offer. Men då statshjälp påkallas för
att åstadkomma förbättrade skiftesförhållanden inom Kopparbergs
län, kan det motiveras med andra och starkare skäl än en hänvisning
åt detta håll. Med allt fog kan lantmäteristvrelsen i Kungl. Maj:ts
proposition säga, att den utveckling förhållandena inom Kopparbergs
län tagit »icke enbart bör tillskrivas en inrotad sedvänja och säregna
egenskaper hos befolkningen utan även beror på den undantagsställning,
som Dalarna från äldre tider intagit i fråga om villkoren för jordens
delning, den osäkerhet, som rått i fråga om de bestämmelser,
vilka under särskilda tider gällde, samt bristande uppsikt över bestämmelsernas
efterlevnad. Åtskilligt torde även böra tillskrivas innehållet
i de bestämmelser, som sedermera meddelades för att råda bot för jordsplittringen.
» Att det sålunda öppet erkännes, att, som departementschefen
uttrycker saken, statens åtgöranden icke varit utan skuld till det
nu rådande oefterrättlighetstillståndet, det skall tacksamt annotera^.
Det förslag vartill detta erkännande lett och som nu föreligger till behandling
i kammaren är också till sitt syfte ägnat att hälsas med tillfredsställelse
och tacksamhet.

Jordbruksutskottet har emellertid fått känning av att Kungl.
Maj:ts förslag mött opposition uppe i Dalarna. Det är sant, att en sådan
opposition förekommit, men jag tvekar inte att säga, att åtskilliga av
dess yttringar grundats på bristande kännedom om innebörden i Kungl.

Ang. skifteslagsindelning

i vissa delar
av Kopparbergs
län.

(Forts.)

Hr SO. 90

Lurdagen den 17 maj, e. m.

Ang. skifteslagsi
uddni ng
i vissa delar
av Kopparbergs
län.

(Forte.)

Maj:ts förslag. Nu har det inte visats och av naturliga skäl knappast
kunnat visas, vad som står bakom denna opposition, men inte ens en
majoritet skulle upphäva vår rätt och plikt att pröva fritt och handla
efter bästa förstånd och samvete. Undfallenhet för det slags opposition
som utgår från oriktiga förutsättningar, skulle vara betydligt mindre
statsmannamässig än en tillämpning av den gamla bystadgans föreskrift,
att »om någon av byamännen uppfunnit något tjänligt eller
nödvändigt till byns och hemmanens förbättring och grannarna vägra
att gå med, kan han begära syn av utbyamän och någon landsbetjänt.
Gilla synemännen förslaget, få grannarna plikta, och arbetet företages
så, som de välmenande föreslagit.» Det har för övrigt hänt förr, att
det försports opposition i Dalarna, då en reglering av jordförhållandena
ifrågasatts. Numera lär det knappast finnas någon, som bestrider
storskiftets stora betydelse, men då detta skifte skulle påbörjas, hände
det i åtminstone ett par socknar, att militär måste rekvireras för att
dämpa oppositionen.

Till en del kan man emellertid väl förstå den opposition, som mött
Kungl. Maj:ts förslag. Man kan förstå dem som säga, att det varit
önskvärt, att innan skifteslagsindelningen beslutats, den nya skiftesstadgan
förelegat och att åtminstone huvuddragen kunnat utformas
till de särskilda bestämmelser som bli nödvändiga med hänsyn till
Dalarnas säregna förhållanden. Man kan förstå denna ståndpunkt,
även om man å andra sidan anser, att övervägande skäl tala för att
de förberedande åtgärder, varom här är fråga, företagas utan tidsutdräkt,
och även om det synes påtagligt, att erforderliga särstadganden
i avseende å skiftesförhållandena i Kopparbergs län inte kunna i förväg
utarbetas utan måste i stor utsträckning grundas på de erfarenheter,
som vinnas under skifteslagsindelningen. Man kan också mycket väl
förstå de farhågor, som uttalats för att en av jordägarnas egna beslut
oberoende skifteslagsindelning skulle automatiskt framtvinga ett laga
skifte, som med nuvarande bestämmelser skulle medföra ekonomisk
ruin för mindre bemedlade jordägare och snarare än att skapa bättre
förhållanden göra den sista villan värre än den första. Jordbruksutskottets
nu föreliggande förslag synes på ett lyckligt sätt ha undanröjt
denna farhåga och i allt väsentligt ha brutit udden av oppositionen.
Efter ett bifall till utskottets förslag kan skifteslagsindelningen utan
dröjsmål påbörjas i de kommuner, som redan äro på det klara med att
en sådan indelning måste anses förmånlig. De intresserade, som äro
övertygade, att denna uppfattning om skifteslagsindelningen skall bli
allmännare, i den mån förrättningens innebörd hinner bli känd, ha tillfälle
att propagera för sin mening. Men å andra sidan behöver ingen
överrumpling befaras, då det inte blir någon skifteslagsindelning av,
förrän vederbörande kommun förklarat sig inte ha något att däremot
erinra. Det är svårt att se, vad som efter detta kan vara att invända
mot den föreslagna skifteslagsindelningen.

Åtskilliga önskemål äro däremot att anknyta till det nu föreliggande
förslaget. Så må redan nu den tolkningen få göras av jordbruksutskottets
alternativa förslag om hur yttrande om skifteslagsindelning
skall avges, att därest sådant yttrande avges »genom beslut av kommu -

Lördagen den 17 maj, e. m.

91 >’r 50.

nalstämma» detta inte får anses innebära, att vid ärendets behandling
icke jordägare skola ha lika rösträtt som de jordägande utan att rösträtt
skall utövas enligt § 10 mom. 2 i förordningen om kommunalstyrelse
på landet, d. v. s. enbart av jordägarna. Tillämpas det andra
•alternativet, att vid yttrandets avgivande följes »annan av Kungl.
Maj:t föreskriven ordning», må det tillåtas att uttala den förhoppning,
att bestämmelserna härom inte bli så avfattade, att det blir möjligt
för ett miljonbolag, som förvärvat någon större del av fastigheterna
i en kommun, att förhindra eller genomdriva en skifteslagsindelning
mot de fattiga småböndernas vilja. Samma bestämda förhoppning
begagnar jag tillfället att uttala i avseende på skiftesvitsordet. Det
.skulle vara en stor olycka, om bolagsväldet här skulle få ett nytt grepp
om vår bondeklass, detta redan om det gäller att gentemot en allmännare
mening förhindra ett laga skifte, men än mer om det gäller att genomdriva
ett sådant mot en allmännare mening. I fråga om laga skiftet
vill man inte i Dalarna vara med om någon minoritetsdiktatur. Må
det därför redan nu varda fastslaget, inte blott att skifteslagsindelningen
ingenting föregriper i avseende på skiftesvitsordet utan också
att Dalarnas invecklade och ömtåliga jordförhållanden självfallet påkalla
undantagsbestämmelser härvidlag.

Detsamma gäller om utflyttning stvång et. I Kungl. Maj:ts proposition
citeras en lantmätare, vilken på 1880-talet som motiv för utflyttningar
i sammanhang med skiften anförde bland annat de sanitära
och sedliga förmåner, som sprängandet av de osunda byarna medförde.
Uttalandet röjer inte något förstående för den starka bondekultur,
som i det gamla bylivet har sina hjärtrötter. Och även om det rymde
någon sanning, vore det av andra skäl inte värt att följa. Gustav Sundbärgs
slagruta pekade nog rätt, när denne genialiske patriot i bysamhällenas
upplösning såg »en betydande orsak till våra dagars så mycket
omtalade och så mycket klandrade inflyttning till städerna», övre
Dalarna får inte i skifteshänseende behandlas som en vanlig jordbruksbygd.
Många av dess småbruk äro knappast att betrakta som jordbruk
i vanlig mening. Det är snarare egnahem med litet jord. Och hur viktigt
det än är att i största möjliga utsträckning skapa betingelser för
ett lönande jordbruk, så får det inte heller underlåtas att genom en
klok jordpolitik möjliggöra tillkomsten av nya egna hem för en bofast
befolkning. Inte minst gäller detta i fråga om de byar som redan blivit
i viss mån industrialiserade. Ett schematiskt utflyttningstvång skulle
här verka särdeles olyckligt. Men å andra sidan skulle ett sammanförande
av de små tegarna i hemmets närhet bli av stor betydelse icke
minst efter normalarbetsdagens införande, jag menar som ett led i
vad som nyligen här i kammaren kallades »de lediga stundernas kulturpolitik».

Jag skall nu icke gå närmare in på detta eller på önskvärdheten av
sämjedelningarnas legalisering, allt saker som lagstiftningen snart
nog får taga upp till prövning.

Jag vill sluta med att uttala den förhoppningen, att om riksdagen
nu beviljar anslag till en skifteslagsindelning inom Kopparbergs län,
förrättningen må verkställas med klok och måttfull hänsyn till Dalarnas

Ang. skifteslagsindelning

i vissa delar
av Kopparbergs
län.

(Forts.)

Nr 50. 92

Lördagen den 17 maj, e. m.

Ang skifteslagsindelning

i vissa delar,
av Kopparbergs
län.

(Forts.)

Ang. lönereglering
för provinsialläkare

in. ''in.

säregna förhållanden och under förtroendefullt samarbete mellan jordägarna
och förrättningsmännen. Jag vill hoppas, att den misstro som
på sina håll i Dalarna mött förslaget må ge vika för en anda, som
tänker ljust och stort om framtiden och sätter in verklig dådkraft för
att förverkliga sådana framtidstankar i stället för att fatalistiskt böja
sig för det som är och se storhetstiden blott i det förgångna. Jag vill
också hoppas, att statsmakterna skola möta en sådan anda med ett
erkännande i handling av att vad som i nu förevarande hänseende kräves
för att hjälpa en fattig och i avseende å jordbruket ogynnsamt ställd
landsända, det är något mer än ett provinsintresse.

Med dessa ord, herr talman, ber jag att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Herr Nilsson i Vibberbo instämde däruti.

Herr Hansson i Eättvik: Jag skall icke förlänga kammarens
arbetsdag alltför länge med detta spörsmål, utan jag ber helt
enkelt att få i det väsentliga instämma i vad den föregående talaren
här framhållit och sålunda stanna vid ett yrkande om bifall till utskottets
förslag.

Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan bifölls.

§ 13.

Vid härefter punktvis skedd föredragning av jordbruksutskottets
utlåtande, nr 85, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
ändringar i staten för veterinärhögskolan m. m. biföll kammaren
vad utskottet i detta utlåtande hemställt.

§ 14.

Vidare förelåg till avgörande statsutskottets utlåtande, nr 117,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av avlöningsförhållandena
för förste provinsialläkare och provinsialläkare
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Uti en den 11 februari 1919 dagtecknad proposition, nr 116,
vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, hade
Kungl. Maj:t framlagt förslag till reglering av avlöningsförhållandena
för förste provinsialläkare och provinsialläkare m. m.

I samband med förevarande proposition hade utskottet till behandling
förehaft följande inom riksdagen väckta motioner, nämligen: inom

första kammaren

nr 152 och 155, av herrar Almer och Kaijser; och

nr 156, av greve A. Wachtmeister; samt

Lördagen den 17 maj, e. m.

93 Nr .r 0.

inom andra kammaren

nr 36, av herr Berglund; och

nr 341, av herrar Osberg och Anderson i Råstocb.

Enligt det av Kung!. Maj:t framlagda förslaget skulle den årliga
avlöningen för provinsialläkare utgöra lön 3,500 kronor och
tjänstgöringspenningar 1,200 kronor, vartill komme ålderstillägg
samt för vissa distrikt ortstillägg och särskilda avlöningstillägg.

Herrar Almer och Kaijser hade i sin motion, nr 152, föreslagit,
att den årliga lönen för provinsialläkare måtte sättas till 4,000 kronor
och tjänstgöringspenningarna till 1,500 kronor förutom av
Kung!. Maj:t föreslagna ortstillägg och särskilda tillägg.

Utskottets hemställan innefattade,

I. att riksdagen måtte med avslag å den av herrar Almer och
Kaijser väckta motionen, nr 152, bifalla Kung!. Maj:ts förevarande
proposition;

II. att herrar Almers och Kaijsers motion, nr 155, icke måtte
av riksdagen bifallas;

III. att herr Berglunds motion icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda; samt

IY. att, i den mån greve Wachtmeisters samt herrar Osbergs
-och Andersons i Eåstock motioner icke blivit genom utskottets yttrande
besvarade, nämnda motioner icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Reservation hade likväl avgivits av herrar Kvarnselius och
Almer, vilka ansett, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande framställning
och herrar Almers och Kaijsers motion, nr 152. måtte godkänna
det av Kungl. Maj :t framlagda förslaget till avlöningsstat för
förste provinsalläkare och provinsialläkare med den ändring, att den
årliga lönen för provinsialläkare sattes till 4,000 kronor och tjänstgöringspenningarna
till 1,500 kronor förutom av Kungl. Maj:t föreslagna
ortstillägg och särskilda tillägg; samt

att riksdagen med anledning härav måtte från och med år 1920
höja det i riksstaten uppförda ordinarie anslaget till förste provinsialläkare
och provinsialläkare från av Kungl. Maj:t föreslagna
1,224,000 kronor med 169,600 kronor till 1.393,600 kronor.

Efter föredragning av utskottets hemställan yttrade:

Herr Kjellberg: Herr talman, mina herrar! Tiden är

långt framskriden, och mot utskottets hemställan har ingen av utskottets
ledamöter från denna kammare reserverat sig. Men jag vågar i
alla fall fästa uppmärksamheten på den reservation, som är fogad till
detta utlåtande och vill då först framhålla, att den fråga, som nu här
föreligger, är icke blott en löneregleringsfråga för en viss kategori av

A ng. lönereglering
för provinsialläkare

in. m.
Forts.:

Sr 50. 94

Lördagen den 17 maj, e. m.

Ang. lönereglering
för provinsialläkare

m m.
(Forts.'':

statens befattningshavare, utan det är framför allt en fråga om huru
den offentliga sjukvården inom stora områden av vårt land skall ordnas.

Det är herrarna väl bekant, vilket för övrigt också framhålles i
handlingarna, hur det för närvarande på många platser förhåller sig
med möjligheten att få provinsialläkare. Som ett exempel vill jag nämna,
att för några dagar sedan utgick ansökningstiden för 21 provinsialläkardistrikt.
Utav dessa distrikt söktes 10 av en och samma ende
sökande, och till 11 distrikt hade ingen sökande anmält sig. Det är
nu på det sättet, att en hel del av dessa distrikt upprepade gånger förklarats
lediga utan att någon sökande anmält sig. Det var ingalunda
blott fråga om norrländska distrikt utan även om flera distrikt i mellersta
Sverige. Det är givetvis av oerhört stor betydelse för vår landsbygd,
att åtgärder vidtagas för att bereda befolkningen tillfälle till läkarvård.

Nu kan man ju säga, att den ändring i utskottets hemställan,
som reservanterna bär föreslagit, kanske icke spelar så stor roll i avseende
å provinsialläkarkårens rekrytering. — Det gäller här ett tillägg
till avlöningsförmånerna av 800 kronor för varje provinsialläkare. —
Men å andra sidan förstå vi, att för denna stora kår och för de läkare,
som till äventyrs tänka sig in på denna bana, har det en psykologisk
betydelse, om riksdagen vill, som första kammaren redan gjort i afton,
tillerkänna dem, den av reservanterna föreslagna högre löneförmånen.
Första kammaren har för en stund sedan med 54 röster mot 29 godtagit
reservationen.

Man har nu möjligen trott, att i den mån antalet nyblivna läkare
ökas, dessa provinsialläkarebefattningar skulle bli mer eftersökta, men
jag skall be att få säga några ord härom.

För ett femtontal år tillbaka ungefär, kan man säga, att de flesta
läkartjänster i Sverige, både civila och militära, voro tillsatta, även de
sämst ställda extra provinsialläkartjänsterna. Jag vill nämna att sådana
distrikt som Tärna, Sorsele och Stensele i Västerbottens län, för
att blott nämna några, då ägde extra provinsialläkare, men några år
senare visade det sig omöjligt att besätta ifrågavarande tjänster, och
att såväl i den civila som den militära läkarkåren överhuvudtaget
allt flera och flera vakanser uppkommo. Det kan nu förklaras på det
sättet, att det inrättats en hel del nya befattningar, bland annat genom
hospitalsväsendets utveckling, sanatorieväsendets utveckling o. s. v.,
men å andra sidan måste man göra sig den frågan: hur kan det då komma
sig, att provinsialläkaretjänsterna, särskilt de ordinarie provinsialläkaretjänsterna
äro så litet eftersökta, som de för närvarande äro? Riksdagen
har ju två gånger under loppet av tio år reglerat provinsialläkaredistrikten,
första gången med 64 nya tjänster och andra gången (förra
året) med ytterligare 33 nya tjänster. Därigenom skulle då den bedrövliga
extra provinsialläkarefrågan vara löst, som man på sin tid
hörde mycket talas om. Vi hörde ju då gång på gång, hur svårt de extra
provinsialläkarna hade det, och för att bl. a. råda bot på deras svåra
läge har riksdagen Sålunda under tio år inrättat 97 nya provinsialläkaretjänster.

Om man ser efter, hur det varit med antalet nyblivna läkare under
den sista tiden, kan man finna, att deras antal ökats under vart och ett

Lördagen den 17 maj, e. m.

95 >''r 5(1.

av åren 1917 och 1918 till 73 nylegitimerade läkare. Året dessförinnan Ang. l&neregvar
siffran lägre, nämligen endast 56. Om man sedan går igenom 5-årsJ^mförproperioderna,
finner man, räknat från 1915 bakåt, medelsiffrorna 40, 50, vim^u^are
45, 60, tills man kommer tillbaka till 90-talet, då siffran var ungefär rForte .
lika hög som för de båda sista åren, nämligen 70. Kulmen nåddes året
1898, då 83 stycken nylegitimerade läkare anmäldes. Trots detta har
det visat sig, att de unga läkarna hellre synas taga risken att i större
samhällen, framför allt de stora städerna, slå sig ner som specialister
eller eljes leva på privat praktik framför att taga statliga tjänster, vilka
visat sig mindre lockande, trots löneförbättring.

Nu har emellertid trots dessa förhållanden, när det gäller provinsialläkarna,
oavsett vad medicinalstyrelsen övertygande och bevekande
framhållit i sin framställning till Kungl. Maj:t, regeringen och utskottet
likväl icke gått längre än till 3,500 kronor i grundlön och 1,200 kronor
i tjänstgöringspenningar. Det är alldeles givet, att om det skall rådas
bot på de bedrövliga förhållandena, i avseende å sjukvården i landet,
särskilt vad landsbygden vidkommer, så måste här något göras. Även
om kammaren skulle finna ett sådant tillägg, som av reservanterna
föreslagits, icke spela så stor roll, tror jag för min del, att det psykologiskt
inverkar på läkarnas uppfattning; jag tror, att det har sin betydelse.

Det är på grund av detta och vad jag för övrigt nu anfört jag,
trots den sena timmen och trots att inga reservanter finnas från denna
kammare, nu vågar lägga kammaren på hjärtat att gå med på reservationen.

Jag ber alltså, herr talman, att få hemställa om bifall till utskottets
förslag med den ändring, som innehålles i den vid betänkandet fogade
reservationen.

Herr Anderson i Råstock: Herr talman, mina herrar!

Det är klart, att det icke kan vara så synnerligen stort nöje att nu begära
ordet så sent på dygnet efter en så lång arbetsdag. Man kan
kanske mena, att denna fråga ej är sådan, att den i högre grad kan
intressera en landsbygdsrepresentant, men så är icke fallet, den intresserar
i hög grad.

Jag har föranletts att begära ordet i denna fråga dels av intresse
för saken, dels därav att jag är ledamot av den avdelning i statsutskottet,
som handlagt detta ärende, dels på grund av att jag haft förmånen
vara ledamot av den kommitté, som haft frågan om hand från början,
d. v. s. då den lades på utredningsbogen och det gällde försöka få någon
form på den. Det är i båda dessa egenskaper jag tillåtit mig begära
ordet, och jag skall be att i allra största korthet få ange, hur denna
fråga legat i kommittén och dess gång i fortsättningen.

Jag ber då först som sist få förklara, att jag har känt mig icke så
värst tilltalad av herrar Kaijsers och Almers motion, där de säga:

»Att vederbörande kommitté ej föreslagit större, är val beroende därpå,
att inom kommittén ej funnits någon representant för vare sig provinsial-
eller extra provinsialläkarkåren, vilken kunnat föra proviusialläkarnes
talan.» Nu frågar jag: med vad rätt göra motionärerna detta
påstående, när det dock kan ledas i bevis, att åtminstone en av kom -

Nr 50. %

Lördag?!! den IT maj, e. m.

Ang. lönereglering
för provinsialläkare

m. m.

(Forts.)

mittens ledamöter, nämligen förste provinsialläkaren Larsson samtidigt
är — om jag ej missminner mig — ledamot av provinsialläkareföreningens
styrelse, och en av nämnda förenings fullmäktige. I kommittén
satt ju också en representant för medicinalstyrelsen, som, det vågar
jag vitsorda, sannerligen icke försummade att lägga sitt tungt vägande
ord i vågskålen till förmån för läkarkåren. Härtill kommer att i kommittén
funnos representanter för landets alla olika delar med den mest
intima kännedom om svårigheten att få provinsialläkaredistrikten
besatta. Då förstå herrarna, att miljön, sammansättningen av kommittén
var av den beskaffenhet att det icke är så underligt, att resultatet
blev sådant, som jag här har full rätt att säga, nämligen att så
gott som hela den framställning, som gjordes från läkarehåll, kom att
bli godkänd av kommittén. Ärendet gick sedan till löneregleringskommittén,
och där gick det precis på samma sätt. Medicinalstyrelsen
har också uttalat sitt gillande av det förslag kommittén kom till. Då
kan man icke gärna behöva undra på, att Kungl. Maj:t kommit till
den uppfattningen, att det var ett förslag, som utan vidare borde kunna
läggas fram.

Här säger nu professor Kjellberg åtskilligt, som jag för min del
skall be att få understryka, om svårigheten att anskaffa läkare i åtskilliga
av distrikten. Då jag nyss sade, att man fick igenom precis
vad man begärt, skall jag be att få räkna upp något litet därav genom
att citera den kungl. propositionen, där det på sidan 4 heter: »Kommitténs
föreliggande förslag avsåg i främsta rummet en förbättring av
ifrågavarande läkares ställning genom ändring av gällande läkartaxa
samt nya avlöningsstater med höjda avlöningsbelopp för förste provinsialläkare
och provinsialläkare, i vilket sammanhang kommittén
föreslog dels särskilda förmåner för provinsialläkare i vissa mera svårbesatta
distrikt, dels förhöjd ersättning i vissa fall åt vikarier under
semester för förste provinsialläkare, dels ersättning i viss mån för tjänsteläkares
telefonavgifter, dels ock beredande av ökade möjligheter
för i statens, landstings eller kommuners tjänst anställda läkare att
kostnadsfritt fortsätta sin vetenskapliga utbildning.» Nåja, det är
icke så förfärligt mycket, hör jag någon säga. Men jag tillåter mig
samtidigt understryka att från läkarehåll — både förra gången, denna
fråga var före i riksdagen, och nu senare — med allt gevallt gjorts gällande,
något som enligt min uppfattning är rätt, att det var på taxan,
som det huvudsakligen berodde, att rekryteringen å provinsialläkarbanan
varit så dålig. Jag tillåter mig också erinra om det förslag,
som kommit från provinsialläkarkommittén, tillstyrkt av medicinalstyrelsen
och slutligen framlagt i form av en proposition från Kungl.
Maj:t beträffande läkartaxorna, som godkändes helt nyligen av riksdagen.
Herrarne må väl då icke förundra sig över att statsutskottet
säger, såsom det gör i sitt utlåtande: »Oaktat löneförbättringen i och
för sig icke kan anses stor, har utskottet, då någon kännedom ännu ej
vunnits, huru den nya läkartaxan inverkar på provinsialläkarnas
inkomstförhållanden, icke ansett sig böra gå utöver vad Kungl. Maj:t
föreslagit.» Nu frågar jag, om det är så synnerligen vanligt, att statsutskottet
för sin del gör ett sådant uttalande, som det här gör, och att

Lördagen den 17 maj, e. m.

97 Nr 50.

statsutskottet såsom sådant erkänner, att vad det gått med på kanske
är litet för lågt. Nu kanske någon invänder gent emot detta: Ja, om
statsutskottet erkänner det, varför då icke taga ett steg längre och
förbättra det hela? Då vi se, vilken bevisföring motionärerna åvägabragt
för sitt förslag, måste jag säga att fastän jag icke tillhör de äldste
i statsutskottet, jag dock varit med tillräckligt länge för att begripa,
att det är fullständigt riktigt, som sades härom dagen, att man icke
kan gå med på omogna och outredda saker. Det finns ingen möjlighet.
Bevisföringen som motionärerna haft, inskränker sig till vad det där
säges på två rader i motionen och har följande lydelse: »Vad däremot
löneförhöjningen av 700 kronor för provinsialläkarne beträffar, anser
jag denna alldeles för liten.» Herrarne skulle alltså då vara med om
att på en bevisföring, som innehåller ett påstående av en person — låt
vara sedan att han är läkare och samtidigt naturligtvis fullt sakkunnig
på området — att han anser att lönen är för liten, gå med på denna
förhöjning. Ni får ursäkta mig, om jag icke kan finna det synnerligen
lämpligt från statsutskotts håll att vara med om en sådan sakernas
ordning, som herrar Kaijser och Almer föreslagit.

Sedan man citerat löneregleringskommittén och Kungl. Maj:ts
i propositionen framlagda förslag erinras i motionen om att »vederbörande
ansett förste provinsialläkarne vara i behov av en löneförhöjning
av 2,000 kronor men provinsialläkarne endast av 700 kronor.»
Och heter det vidare »förhöjning av lönen för förste provinsialläkare
anser jag väl motiverad och fullt nödvändig.» Om vi nu gå ut ifrån att
det påståendet är riktigt, då vill jag fråga: vad inträffar då om motionen
bifalles? Jo, jag kommer till det resultatet, att man icke haft någon
möjlighet att överväga, huruvida den proportion, som blir emellan
avlöningarna för provinsialläkare och förste provinsialläkare, är riktig.
Brukar man icke göra det? Jag bara frågar. Vill man icke se litet
på papperen för att försöka övertyga sig på alla möjliga sätt om en
väl avvägd proportion mellan dessa tjänster? Detta har man i motionen
lämnat åsido och bara sagt, att man tycker, att det bort varit så
och så.

Jag skall icke upptaga tiden längre, men av vad jag sagt torde
framgå, att frågan icke är framlagd i det skick från reservanternas sida,
att jag kan, även om jag aldrig så gärna ville, vara med om att bifalla
reservanternas förslag. Då jag icke kan föreställa mig, att vi böra
frångå våra gamla utgångspunkter från 1914 års förhållanden och en utskottsmotivering,
som uttryckligen säger, att lönerna icke äro så synnerligen
stora, tror jag, att det är en björntjänst, vi göra pro vin siallä karkåren,
om vi nu med dessa två raders motivering av två herrar läkare,
som anse lönen för liten, gå att ge denna förhöjning, som sannerligen
icke enligt min mening spelar någon avsevärd roll för rekryteringen
av provinsialläkarkåren.

Jag tillåter mig, herr talman, att understryka dessa synpunkter,
jag lagt på frågan, och tillika förklara, att jag för min de! icke skall
komma att motarbeta en utredning och en klar framställning beträffande
rättmätigheten i detta krav även i fråga om kårens olika ledamöter
sins emellan. Men först bör ett förslag i den riktningen komma fram.

Andra hammarens protokoll 1919. Nr 50. 7

Ang. lönereglering
för j>rovinsialläkarc

m. in.

(Forts.

Nr SO. 98

Lördagen den 17 maj, e. m.

A ng. lönereglering
för provinsialläkare

m. m.
(Korts.)

Under nuvarande förhållanden har jag icke kunnat reflektera på reservationen,
vilket torde framgå av vad jag sagt, och jag får alltså yrka
bifall till utskottets förslag, f;

Herr von Sneidern: Herr talman, mina herrar! Den

föregående ärade talaren har tagit upp denna fråga såsom en löneregleringsfråga
för dessa befattningshavare och har häftigt reagerat mot de
uttryck i den motion, som legat till grund för den vid utskottets utlåtande
fogade reservationen. Han är missbelåten över, att man framfört
en kritik mot det kommittéutlåtande, som han varit med om att
tillskapa. Jag tror, att vi icke få se frågan från löneregleringssynpunkten.
Den har framkommit på grund av en motion av två läkare, och''jag
finner, att reservationen är avgiven av två stadsbor. Jag tror, att man
får vara tacksam mot såväl dessa två läkare, som motionerat, som de
två stadsbor, som reserverat sig, men faktiskt är detta en mycket viktig
fråga för landsbygden och dess befolkning. Det gäller att försöka
att på allt sätt, som är möjligt, få läkarvården förbättrad på landsbygden.
Det har framhållits med all önskvärd skärpa av den person,
som inledde debatten, huru svårt det är att på landsbygden få dessa
provinsialläkarplatser besatta. Detta gäller i första rummet Norrland,
men det gäller icke blott Norrland utan även andra stora delar av vårt
land. I den mån, som man får platserna besatta, leder, därest löneförmånerna
icke äro tillräckliga, detta till att kvaliteten av läkare, som
söka sig ut på landsbygden, visar tendens att bli sämre. Då har man
icke någon annan råd för att finna bot för dessa svårigheter än att söka
göra platserna mera lockande, och det måste naturligtvis ske genom att
löneförmånerna förbättras. Dels har detta redan skett men icke tillräckligt
genom att i någon mån höja taxan, vilket skedde förra året,
och dels har det skett genom framläggandet av detta kommitterades
förslag till löneförhöjning, och jag hoppas, att vi i en nära framtid även
få fram förslag om förbättrade bostadsförhållanden för provinsialläkarne.

Nu har emellertid den ökning, som föreslagits, sträckt sig till 700
kronor, men detta har av motionärerna och reservanterna icke ansetts
tillräckligt, utan man har velat taga 800 kronor till. Jag tror, att detta
är berättigat. Jag tror, att denna kammare i likhet med första kammaren
bör gå med på denna förhöjning, och om vi göra det, sker det icke
på grund av att blott två enskilda motionärer yrkat det, såsom den föregående
ärade talaren sade, utan det sker på grund av framställning
ifrån vår främsta medicinska auktoritet, medivinalstyrelsen. Förhållandet
är det, att kommittén framlade sitt betänkande den 1 december
1917 och medicinalstyrelsen yttrade sig däröver den 8 februari 1918
med ett tillstyrkande av förslaget. Vi kunna väl förstå, att vid den tidpunkten
detta förslag skulle av medicinalstyrelsen då anses tillräckligt,
men tiderna förändras ganska hastigt och på de ekonomiska förhållandena
ännu hastigare, och detta har föranlett, att medicinalstyrelsen ändrat
ståndpunkt. Den kungl. proposition, som vi nu behandla, är daterad
den 11 februari 1919, men nu har medicinalstyrelsen den 22 februari
i år ingått med en vidlyftig skrivelse till Kungl. Maj:t, i vilken medicinal -

Lördagen den 17 maj, e. m.

99 Nr oO.

styrelser! har behandlat de utomordentligt svåra förhållanden, som råda -ing. löneregpå
landsbygden beträffande läkarvården därstädes. Inför dessa utom-le*!
ordentliga svårigheter har medicinalstyrelsen ansett sig nödsakad att u”*''° m ''are
påkalla Kungl. Maj:ts uppmärksamhet för åtgärders vidtagande och (Forts.;
exceptionella åtgärders vidtagande för en förbättring av dessa förhållanden.
I denna ganska långa skrivelse berör medicinalstyrelsen även
den fråga, som vi nu behandla. Här säger styrelsen: »De ovan anförda
omständigheterna visa att lönerna måste höjas väsentligt om resultatet
skall bli det avsedda, nämligen att göra provinsialläkartjänsterna eftersträvade.
En höjning av de provisoriska avlöningstilläggen för vissa
tjänster i övre Norrland är i och för sig synnerligen behjärtansvärd och
bör icke underlåtas men är dock ingalunda tillräcklig för avhjälpande
av kårens rekryteringsmöjligketer.» Och vidare: »Under sådana förhållanden
anser sig styrelsen böra förorda, att samtliga provinsialläkares
löner väsentligt höjas, och att denna höjning kommer att omfatta
dels de av kommittén föreslagna 700 kronorna jämte bidraget till
telefonavgifterna dels semesterersättningen å 300 kronor dels ock det
ytterligare belopp, som kräves för att lönerna jämte dyrtidstillägget
komma att fullt motsvara de rådande ekonomiska förhållandena i landet
och den sociala ställning, provinsialläkare bör intaga. Övriga löner
å banan ävensom pensionsbeloppen böra höjas i förhållande härtill.»

Vi se således, vi, som önska en förbättrad ställning för provinsialläkarefrågan
icke närmast såsom en löneregleringsfråga för dem utan
såsom ett stort intresse för landsbygden och ha på vår sida medicinalstyrelsen
och detta utlåtande.

Jag tillåter mig därför, herr talman, att få yrka bifall till reservationen.
Jag vill även erinra kammaren om att, såsom det upplysts,
första kammaren redan bifallit densamma, så att vi, om vi gå samma
väg, undvika gemensam votering.

I detta anförande instämde herrar Welin och Gustafson i Ka sen -berg. s >v

Herr Anderson i Råstock: Herr talman! Då den siste

ärade talaren trodde, att jag förut begärt ordet, därför att det kommit
fram kritik mot kommitténs betänkande, bedrog han sig storligen. Det
är en sak, som jag för min del under andra omständigheter är mycket
van vid att få vara med om, så att det är icke alls ur den synpunkten,
jag tillåtit mig ingå i en polemik mot den förste talaren i denna fråga.

Med anledning av att jag nyss talade om läkaretaxan, skall jag be att
i någon mån få förtydliga det som sades av den siste talaren rörande
denna sida av saken. Han sade, att det var en obetvdlig höjning. Nåja.
det kan ju hända. Men jag vill dock stryka under, att det dock var ett
godkännande i princip av något, som läkarvärlden i många, många år
hållit på, att taxan skulle få bli glidande d. v. s. att läkarne skulle få
taga betalt efter vederbörande patients förmögenlietsvillkor. Det
sattes också ett särdeles stort värde på den saken, herr von Sneidern,
den gången, den frågan var före. Vidare är det så, att skillnaden mellan
gamla och nya taxan i detta fallet blir, att, där man förut fick nöja sig

Nr 50. 100

Lördagen den 17 maj, e. m.

Ang. lönereglering
för provinsialläkare

m. m.

(Forts.)

med 1 krona per rådfrågning, får man nu gå upp till 3 kronor och vid
särskilda specialslag av förfrågningar får man gå ännu längre. Det är
alltså en höjning över allt i fråga om taxorna med undantag för de allra
minst bemedlade, där det fortfarande är 1 krona.

Jag skall be att få stryka under just vad de sakkunniga beräknat,
att den nya taxan skulle komma att ge. De ha kommit till det resultatet
av den föreslagna förhöjningen i taxan, att denna i ett medelgott distrikt
beräknats till 1,100 kronor. Det är ju ändå icke så obetydligt,
när förhöjningen enbart beräknas ge detta. Då jag härtill lägger, att
man beträffande de distrikt, som varit särskilt svårbesatta, gått på
den linjen att ge särskilt avlöningstillägg, förstår man nog, att det
gjorts åtskilligt i alla fall. Det torde också vara en liten smula idé att
komma ihåg i detta fall att man först och främst fått en förhöjning i
den fasta lönen, och vidare att på denna förhöjning enligt nyss fattat
beslut dyrtidstillägg skulle utgå •— och man hoppas ju också, att det,
som andra kammren i detta avseende beslutat, skall bli hela riksdagens
beslut. Med hänsyn härtill kommer förslaget i alla fall icke att bli så
förskräckligt dåligt. Med utgångspunkt från 1914 års siffror kommer
man fram till en inkomst, som ju icke blir så illa enligt min mening,
enär man räknar med att dessa tjänster kunna i medeltal ge 8,400 kr.

Nu är det sant, att det icke skall utgå dyrtidstillägg på hela det
beloppet, men, om man räknar med att det grundbelopp, som herrarna
finna i utskottets betänkande, kommer att slås fast, därest kammaren
följer utskottets förslag, kommer man ändå att bli i stånd att räkna ut,
vad det gör för en läkare.

Beträffande bostadsfrågan ber jag för min del att få vitsorda, att
den är ytterst brännande, och jag skall be att också få tala om, om någon
icke skulle ha reda därpå, att vi från lekmannahåll för vår del alldeles
absolut hålla på att det göres någonting i bostadsfrågan. En förutvarande
ledamot av denna kammare har varit med om att föreslå åtgärder
och herr Osberg och undertecknad ha för vår del även tillåtit
oss föreslå, att staten skulle bidraga till bostadsfrågans lösning för
provinsialläkarkåren. Jag för min del är så övertygad om att det är
därpå, det hela hänger, och att det är i den omständigheten, att det är
nästan omöjligt för många provinsialläkare att få bostad, som vi ha
att söka de svåra rekryteringsförhållandena och de många vakanserna,
då det gäller besättande av provinsialläkardistrikt.

Jag tror, att, om vi toge kommitténs hela förslag, skulle det alldeles
säkert bli mycket svårt att kunna peka på att det icke finns möjlighet
att rekrytera. Men nu har det hela aldrig kunnat ordnas så, som
kommittén föreslog.

Nu har det emellertid varit en motion i år både i första kammaren
och i andra kammaren, och denna motion är från statsutskottets sida
avfärdad på det sättet, att motionärerna för sin del hava all anledning
att känna sig nöjda, emedan utskottet uttalar den förväntan, att Kungl.
Maj:t skall lägga fram förslag redan till nästa år.

Jag gav förut några exempel på att man icke håller sig till annat
än lösa påståenden. Nu skall jag be att få göra en fråga: anse herrar
motionärer, eller de, som föra motionärernas talan, att proportionen

Lördagen den 17 maj, e. m.

101 Nr 50.

mellan lönerna för provinsialläkare och förste provinsialläkare är avvägd
och väl avvägd, och, om herrarna anse detta, varpå grunda herrarna
denna sin uppfattning? Det finns ingenting angivet i motionen
om den saken. Vidare skall jag be att få fråga, om herrarna anse, att
proportionen är riktig mellan provinsialläkare och förste provinsialläkare,
som tillika är provinsialläkare, och hur ha herrarna kommit till
det resultatet? Jag skall be att få svar på de frågorna så pass klart det
går för sig. Jag hoppas, att det sedan skall bli möjligt för mig att säga
några ord i gengäld för den upplysningen.

Jag vidhåller, herr talman, mitt yrkande.

Herr von Sneidern: Herr talman! Jag vill endast konstatera,
att den föregående ärade talaren fortfarande ser denna fråga
uteslutande som en löneregleringsfråga. Av hans fråga rörande proportionen
i lönerna mellan provinsialläkarna och förste provinsialläkarna
framgår ju tydligt och klart, att han fortfarande endast ser
saken ur den synpunkten. Man får emellertid icke se saken ur den synpunkten,
utan den synpunkt, ur vilken frågan måste ses, är, att det
måste göras, vad göras kan, för att skaffa läkare på landsbygden. Det
är ett faktum, att det där finns vakanser, och att dessa ökas år efter år.

Herr fAnderson i Råstock: Ja, herr talman, jag anser

också, att man skall göra, vad man kan, men jag vill också, att man
skall se, vilka verkningar det har, som redan har gjorts.

Herr Kj ellberg: Herr talman! Jag her ännu eu gång

att få framhålla vad jag nämnde i mitt förra anförande, nämligen att
vi måste se denna fråga ifrån synpunkten av behovet av sjukvård på
landsbygden. Om nu herr Anderson i Råstock anser, att den frågan är
löst, därest vi bifalla utskottets hemställan, får ju den uppfattningen
stå för herr Andersons i Råstock egen räkning, men jag tror, att meningarna
äro minst sagt delade i den punkten.

Jag framhöll för en stund sedan, att här icke enbart eller ens i
främsta rummet är fråga om en lönereglering för en viss kategori av
statstjänare, utan här.är det fråga om att tillgodose ett synnerligen
viktigt behov för stora kretsar av vårt lands befolkning. År det nu
verkligen så, att vi här ha ett förslag till lönereglering, som räcker till
för att lösa den frågan är därmed saken klar. Om nu utskottets förslag
skulle segra och detta således bli gällande, komma vi då att få den sjukvård
på landsbygden, som så väl behöves. Jag kan icke förstå annat än
att vi skola göra, vad göras kan, och såvitt jag förstår av herr Andersons
i Råstock yttrande, är det endast formella betänkligheter, som han här
framhållit mot det, som reservanterna ha föreslagit. För mig är denna
fråga emellertid mycket mindre formell; den är i hög grad en realitetsfråga
av den allra största betydelse, vågar jag säga. Då det nu gäller
att skaffa läkare till landsbygden, går det väl icke an att blott säga, att
det kunna vi icke göra av vissa formella skäl, och med hänsyn till vissa
matematiska beräkningar, som herr Anderson i Råstock vill göra.
För mig är problemet enkelt: skola vi kunna göra något för att förbättra

Ang. lönereglering
för provi
nsiallälrare
m. m.

(Forts.)

Nr 50. 1)2

Lördageu den 17 maj, e. m.

Ang. lönereglering
för provinsialläkare

m. m.
(Kort».)

de förhållanden, som vi för närvarande beklaga, måste vi göra det.
Jag kan icke se, att det kan göras något effektivt på något annat sätt
än att följa reservanternas förslag, därvid alldeles bortseende ifrån dessa
formella och matematiska förhållanden, som herr Anderson i Eåstock
gång på gång kommit tillbaka till.

Jag tror, att vi göra klokt i att i likhet med den stora majoriteten
i första kammaren i denna fråga ställa oss på motionärernas och reservanternas
sida. Jag går så långt, att jag anser, att vi icke kunna taga
på vårt ansvar att avslå reservationen, när nu en sådan möjlighet
föreligger, som däri innebäres. Visserligen hör jag icke till dem, som tro,
att frågan ens är löst med vad reservanterna föreslå, men jag anser
dock, att den därigenom kommit något närmare sin lösning. Det är
icke endast på provinsialläkarnes bostadsfråga, som det hela hänger,
även om denna fråga har oerhört stor betydelse och snarast måste lösas,
när det gäller att locka sökande till provinsialläkaretjänsterna.

Jag tror, att andra kammaren gör klokt i att gå med på reservationen
i första rummet för att tillgodose det oerhörda behov av förbättrad
sjukvård på landsbygden, som för närvarande förefinnes.

Herr talman, jag vidhåller mitt yrkande.

Herr Anderson i Eåstock: Ja, det gick alldeles som jag

tänkte, herr talman, att det icke blev tal om de frågor, som jag framställde,
och förmodligen av det enkla skälet, att vederbörande icke voro
i stånd att svara på dem, en sak, som jag väl förstår, då det naturligtvis
icke går att göra detta på fri hand. Jag hade dock väntat, att motionärerna
åtminstone skulle ha åstadkommit något i den vägen.

Jag ämnade nu också framställa en fråga till professor Kjellberg,
men jag slipper göra detta, därför att han själv förklarat, att frågan
icke ens är löst med reservanternas förslag. Ja, huru vet då professor
Kjellberg, och hur veta motionärerna, att man kommer att främja
rekryteringen till provinsialläkarebanan, om man lägger till 800 kronor?
Den saken torde också återstå att besvara.

Då jag lägger samman allt, som kan anföras emot reservanternas
ståndpunkt, tror jag, att man beträffande sjukvården på landsbygden,
som jag ömmar för i minst lika hög grad som någon av motionärerna,
kommer fram till det för båda parterna mest tillfredsställande resultatet,
om man nöjer sig med den mycket välvilliga motivering, som statsutskottet
har förebragt, och som naturligtvis kommer att av Kungl.
Maj:t upptagas efter förtjänst. Jag skulle missräkna mig mycket, om
det icke skulle vara bättre att ha ett på verkligt sakliga grunder fotat
förslag, framlagt av Kungl. Maj:t.

Jag tror också, att man bör vänta och se, om taxehöj ningen gör
något, om dessa 700 kronor göra något, och om det dyrtidstillägg gör
något, varom provinsialläkarna svävat i lycklig okunnighet. Man bör
invänta och se, om alla dessa faktorer, som nu komma att bli kända,
göra något. Men, som man icke vet, om de inverka eller icke för rekryteringen
av provinsialläkarbanan, bör man icke nu gå längre.

Jag vidhåller fortfarande mitt yrkande.

103 Nr 50.

Lördagen den 17 maj, e. m.

Herr Kjellberg: Jag får påpeka, att jag framhöll, att

den föreliggande frågan ingalunda är slutgiltigt löst, om andra kamma- OT-)Mj0jmafe
ren bifaller reservationen, men jag tilläde också, att det är ett värdefullt m m
steg taget fram emot dess lösning, även om det är så, att dessa 800 kro- (Korn.
nor, som herr Anderson i Råstock själv framhållit, icke spela så oerhört
stor roll, rent ekonomiskt sett. Dessa 800 kronor ha, som jag tidigare
i kväll framhållit, en annan betydelse, en psykologisk betydelse, nämligen
att de unga läkarna i alla fall i ett sådant beslut se, att riksdagen
har omtanke om provinsialläkarkåren. Det betyder dock något för
-dessa läkare att so, att riksdagen med sympati omfattar deras verksamhet,
även om reservanternas förslag icke är tillräckligt och i ekonomiskt
avseende icke har en avgörande betydelse.

Herr Erlansson: Herr talman! Man måste ju medgiva,

att den löneförbättring, som av Kungl. Maj:t har föreslagits och av
utskottet godkänts, icke är hög, då den blott utgör 700 kronor. Nu har
det sagts av dem, som föra reservationens talan, att med blott dessa
700 kronor är det icke lockande för läkarna att antaga dessa platser,
men ökas det med 800 kronor till, är det stora utsikter att landsbygden
skall få de läkare, som behövas. De säga på samma gång, att det är
brist på läkare. Skulle man då få antaga, att det endast är på landsbygden,
som det är brist på läkare, och att det i städerna finns sådana,
som då de få lönen höjd, genast stå färdiga och äro villiga att komma ut
på landsbygden som läkare. Jag tror icke, att så är förhållandet, utan
dessa 800 kronor spela nog i så fall, som också sagts, en mycket liten
roll. Därför, då vi icke kunna anlägga den synpunkten på saken, anser
jag, att det är lika klokt för kammaren att gå på utskottets hemställan
som på reservationen.

Vi böra för övrigt taga någon hänsyn till vad som bär påpekats,
nämligen att man bör invänta vilken verkan taxehöjningen kommer
att ha liksom den avlöningsförhöjning, som här föreslagits. Vi ha också
att se till, att det blir läkarebostäder i en ganska snar framtid, och det
kan ju hända, att denna förändring, nämligen ordnade bostäder för
dem, kan ha en ganska stark dragningskraft, som nyss också sagts.

Med dessa ord ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Sedan överläggningen härmed förklarats avslutad, gav herr
talmannen propositioner dels på bifall till utskottets hemställan, dels
ock på bifall till samma hemställan med de ändringar däri, som innefattades
i den vid utlåtandet fogade reservationen; och fann herr
talmannen den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.
Då votering emellertid begärdes, blev nu uppsatt, justerad och anslagen
en så lydande omröstningsproposition:

Den, som vill, att kammaren bifaller statsutskottets hemställan
i utskottets förevarande utlåtande nr 117, röstar

Ja;

Nr 5ft 104

Lördagen den 17 maj, e. in.

Ang. lönereglering
för provinsialläkare

m. m.

Den, det ej vill, röstar

Nej;

V mner Nej, har kammaren bifallit utskottets berörda hemställan
med de ändringar däri, som innefatas i den vid utlåtandet fogade
reservationen.

\ oteringen utvisade 53 ja, men 54 nej, vadan kammaren bifallit
utskottets hemställan med de ändringar däri, som föreslagits i den
vid utlåtandet fogade reservationen.

§ 15.

Härpå föredrogs bevillningsutskottets betänkande, nr 41, i ''anledning
av Kungl. Majds proposition med förslag till förordningar
om ändrad lydelse av §§ 16, 17, 18 och 20 i förordningen om frihamn
den 15 november 1907 samt om ändrad lydelse av § 19 mom. 1
i förordningen om frilager den 20 december 1912; och blev utskottets
i nämnda betänkande gjorda hemställan av kammaren bifallen.

§ 16.

Därnäst i ordningen var å föredragningslistan uppfört bankoutskottets
utlåtande, nr 46, i anledning av väckta motioner om pensioner
och understöd från allmänna indragningsstaten.

Punkterna 1—8.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Ang. under -stöd åt förrådsbiträdet

K. W. Budbergs
änka.

Punkten 9, angående understöd åt lorrådsbiträdet K. W. Rudbergs
änka.

I en inom andra kammaren väckt motion, nr 62, hade herr Leander
hemställt, att riksdagen ville tillerkänna förrådsbiträdet vid
Karlskrona kustartilleriregemente Karl Wilhelm Rydbergs änka,
Anna Rudberg, född Olsson, ett årligt understöd eller pension å 300
kronor att utgå från och med ingången av år 1919, så länge hon förbleve
i sitt änkestånd.

Utskottet hemställde, att förevarande motion icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

Häremot hade herrar Borggren och Bäcklund reserverat sig.

Punkten föredrogs. Därefter yttrade:

Herr Borg gren: Herr talman! Som kammaren finner av

betänkandet har vid denna punkt av mig och herr Bäcklund avgivits
en blank reservation. Vi hava nämligen icke kunnat biträda det beslut,

Lördagen den 17 maj, e. m.

105 Nr -VO.

vartill utskottet kommit i anledning av förevarande motion av herr
Leander.

Motionären hemställer om en pension på 300 kronor till förrådsbiträdet
Karl Wilhelm Rudbergs änka Anna Kudberg, född Olsson.
Denne Eudberg har varit anställd i statens tjänst under en tid av 25
år. Först var han anställd som artillerist och sedan som förrådsbiträde.
Om man jämför detta fall med det, som avses i den motion, som är
avlämnad av herr Hamrin under punkt 7 i detta betänkande, så fmner
man, att de äro ungefär likartade. Den person, vars änka tillerkändes
pension under punkt 7 i utskottets betänkande, har varit anställd först
såsom artillerist och sedan vid artilleriets skomakarverkstader, därav
under de sista 15 åren såsom verkstadsföreståndare. Då man jämför
dessa två motioner, så kan man säga, att fallen äro ungefär likartade,
och vi kunna från vår utgångspunkt icke anse annat, än att utskottet
även bort tillstyrka den motion, som här framlagts av herr Leander.

Nu befinner sig denna änka efter vad intygen visa i mycket små
omständigheter. Riksdagen brukar alltid, då det gäller sådana fall,
bevilja understöd till änkor, vars män varit anställda i statens tjänst.
Jag vill därför för min del, herr talman, be att få yrka bifall till den
motion, som är väckt av herr Leander. Det är naturligtvis icke roligt
för en sådan änka att på ålderns dagar vara hänvisad till att begära
understöd från fattigvården, då hennes man varit anställd i statens
tjänst under en tid av 25 år. Hon har då ingen annan utväg än att vända
sig till riksdagen.

Jag tillåter mig hemställa om avslag på utskottets förslag och
bifall till den i ämnet väckta motionen, d. v. s. att riksdagen i anledning
av förevarande motion II: 61 må medgiva, att avlidne förrådsbiträdet
Karl Wilhelm Rudbergs änka Anna Rudberg, född Olsson,
må från och med den 1 januari 1919 under sin återstående livstid, så
länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av tre hundra kronor.

Herr Bogren: Herr talman! Då utskottet icke ansett sig

i denna punkt kunna tillstyrka den avgivna motionen, så har detta
skett av skäl, som jag hoppas motionären mycket väl förstår. Motionären
vet alltför väl, att hela denna kår av före detta stamanställda
och daglönare vid flottan beklagligt nog saknar pensionsrätt. Det var
för några år sedan starkt på tal att vidtaga åtgärder för att åtminstone
de stamanställda vid marinen skulle beredas pensionsmöjligheter. Men
den då sittande regeringen upptog icke förslaget, och det blev därför
inga åtgärder av.

Denna daglönarkår rekryteras i allmänhet från förut stamanställda
vid flottan, och denna tjänstgöring vid varvets daglönarkår anses
såsom ett slags pensionering av förut stamanställda. Men då nu en
sådan daglönare som den här ifrågavarande faller ifrån och lämnar
änka och barn efter sig, sakna dessa varje rätt till gratial ur flottans
pensionskassa.

Jag är säker på, att herr Leander i Karlskrona har ett stort antal
personer i samma situation som denna, men ingen enda åtnjuter

Ang. understöd
åt förrådsbiirädei

K. W. Rudbergs
änka.

(Forts.)

Nr 50. 106

Lördagen den 17 maj, e. m.

statspension. Då denna änka tillhör en så stor kår och riksdagen ännu
icke har gått i författning om att lämna änkepension till denna kårs
efterlevande, så har utskottet icke tilltrott sig att här tillstyrka bifall
till motionen, vilket skulle medföra vittgående prejudicerande följder.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr B ä c k 1 u n d: Herr talman, mina herrar! Jag vill

endast påminna om, att riksdagen i år bifadit en motion av herr Bärg
i Katrineholm, där det gällde beviljandet av pension till tretton änkor
efter arbetare, som varit anställda vid Karl Gustafs stads gevärsfaktori.
Där har utskottet tillstyrkt och riksdagen beviljat de pensioner och
understöd, det var fråga om. Det är icke annorlunda i det här fallet
utan precis likadant. Det här fallet råkar vara i Karlskrona, och de
andra f. d. befattningshavarnas änkor funnos i Eskilstuna. Jag är av
den uppfattningen, att detta förhållande väl icke bör hava någon
betydelse. Då man kan bevilja dylikt understöd i det ena fallet, då det
gäller tretton änkor, borde man också kunna göra det i det här fallet,
vilket ligger absolut lika klart för bifall som det av mig nu anförda gjorde.

Jag ber av den anledningen, herr talman, få yrka bifall till det av
herr Borggren framställda yrkandet. 1 j jä

Herr L e a n d e r: Herr talman! Det må tacksamt erkännas,
att bankoutskottet med stor välvilja brukar behandla framställningar
om understöd åt änkor och barn. Så mycket mera oförklarligt är det,
att utskottet just avstyrkt denna motion, som jag här framlagt. Utskottet
har låtit påverka sig av direktionens över flottans pensionskassa
i Karlskrona yttrande. Denna direktion är känd för att vara mycket
försiktig, då det gäller att föreslå pensioner, och många anse, att denna
direktion till och med är en mycket byråkratisk inrättning. Därom
skall jag emedertid icke yttra mig.

Det har förut framhållits av de ärade reservanterna, att i punkt
7 av detta utlåtande föreligger ett fall, som är fullt analogt med detta.
Mannen till den änka, som där beviljades pension, var några år artillerist
vid Smålands artilleriregemente, och därefter blev han skomakare vid
regementet och hade som sådan timavlöning, så att man kunde kalla
honom för timlönare. Mannen till den änka, rörande vilken jag hemställer
om pension, var också under några år artillerist vid Karlskrona
kustartilleriregemente; sedan blev han förrådsbiträde. Det är därför
mycket svårt att förstå, vari skillnaden skulle bestå. Jag vet icke, om
det vällovliga skomakarämbetet inverkat så mycket därpå eller om
utskottet haft så mycken respekt för detta, att utskottet ansett, att
en änka efter en skomakare bör hava pension, men icke en änka efter
ett förrådsbiträde.

Nu nämnde herr Bogren, att det funnes många andra änkor, som
då skulle komma med framställningar om pension. Jag vill endast säga,
att här är det nu endast- fråga om änkan Rudberg och ingen annan,
och när de andra änkorna komma, få vi väl lov att expediera deras
framställningar, men här behöva vi icke tänka på någon annan än änkan
Rudberg.

Ang. understöd
åt förrådsbiträdet

K. W. Hudbergs
änka.

(Forts.)

Lördagen den 17 maj, e. in.

107 » aO.

För att icke bli långvarig vid denna sena timme vill jag endast
uttala min förhoppning om, att kammaren skall fasthålla vid sina traditioner
att bisträcka änkor och faderlösa barn och även bifalla denna
lilla pension till änkan Rudberg, som det är fråga om. Det är 300 kronor,
så det kan icke bliva alltför betungande för statskassan.

Jag ber, herr talman, att få förena mig i det yrkande, som framställdes
av herr Borggren.

Herr Bogren: Jag vill fästa kammarens uppmärksamhet

på den väsentliga skillnad, som föreligger mellan änkorna efter dessa
tygarbetare vid Karl Gustafs stads gevärsfaktori i Eskilstuna och den
här ifrågavarande. Dessa tygarbetare hava i en följd av år tillerkänts
pension av riksdagen. Dessa änkors män hade således varit berättigade
och en del av dem hade uppburit pension, men beklagligt nog hade dessa
tygarbetare ingen änke- och pupillkassa. Riksdagen brukar dock numera
tillämpa den regeln, att om mannen varit berättigad till pension
och dör, har riksdagen tillerkänt änkan, ifall hon är i mycket behövande
omständigheter, ett litet underhåll. Vad herr Leanders skomakare
beträffar, så torde herr Leander som gammal riksdagsman hava klart
för sig, att samtliga hantverkare anställda i statens tjänst också uppbära
pension liksom tygarbetarna vid faktorierna, alltså står man här
i precis samma ställning som beträffande de tretton änkorna från Eskilstuna,
men varken reservanterna eller motionären ha ännu kunnat angiva
ett enda exempel på, att en änka efter en daglönare än mindre
efter en stamanställd har tillerkänts pension. Väl har denna änka av
barmhärtighetsskäl fått ett och annat litet understöd, och det är ju
mycket roligt och gott att så skett, och det skulle vara synnerligen
behjärtansvärt, att statsmakterna snarast möjligt kunde träda i författning
om att sörja för att samtliga deras i statens tjänst anställda
arbetare, de må vara i vilken bransch som helst, bli tillförsäkrade
pension samt rätt till familjepension. Det bör dock icke gå för herr
Leander att komma med denna änka i år och så komma nästa år med
en hel massa, fastän han är så försiktig, att han presenterar endast en
i år.

Jag vidhåller, herr talman, mitt yrkande.

Herr Leander: Herr talman! Jag vill erinra min vän herr
Bogren om, att riksdagen har förut varit nog välvillig att bevilja änkor
efter daglönare pensioner eller understöd. Nu säger herr Bogren, att
daglönarna vid marinen icke hava pension såsom tyghantverkarna
vid regementena. Visst hava daglönarna pension liksom tyghantverkarna,
när de uppnått en viss ålder. Andersson var efter vissa tjänste-
och levnadsår tillförsäkrad pension, och så skulle fallet också varit
med Rudberg, om han levat tillräckligt länge för att få sig dylik medgiven.
Men icke hade skomakare Andersson erlagt några avgifter för
sin hustrus pensionering, lika litet som förrådsbiträdet Rudberg gjort
det för sin. Det är alldeles fullkomlig likställighet mellan dessa. Jag
kan icke finna den ringaste skillnad mellan dem, utan har den enes

Ang. understöd
åt förrådsbiträdbi

K. W. Budbergs
änka.

(Forte.)

Sr 50. 108

Lördagen den 17 maj, e. m.

Alu/, understöd
åt förrådsbiträdet

K. W. RudbergsTänka.

(Forts.)

änka fått pension, så fordrar konsekvensen, att den andres änka också
skall kava sådan.

Jag ber, kerr talman, att få vidhålla mitt yrkande.

Herr Kristensson: Herr talman! Jag har icke deltagit
i detta ärendes behandling i utskottet. Då herr Leander vill göra gällande,
att det är precis samma förhållande i denna fråga som vid den
punkt kammaren nyss beslutade, så vill jag erinra om att då det valfråga
om änkan efter skomakare Andersson, det förelåg den icke oväsentliga
skillnaden, att i förra fallet, då kammaren beviljade pension åt
änkan Andersson, förelågo sådana förhållanden, att det var antagligt
att mannen ådragit sig sjukdom i tjänsten. Utskottet har hittills följt
den principen att i dylika fall, då familjepension icke finnes, utskottet
brukar tillstyrka i alla de fall, då det kan antagas, att mannen i statens
tjänst ådragit sig den sjukdom, som kan hava föranlett dödsfallet.
Och även om det icke varit tillräckligt styrkt, att han fått den i tjänsten,
men det ändock varit antagligt att så skett, har utskottet brukat tillstyrka
pension. Jag har ingenting emot, att denna änka får pension,
men jag vill säga ifrån, att utskottets majoritet ställt sig på en principiellt
riktig ståndpunkt. Motionärens framställning går ut på en
högre pension än som för närvarande utgår till underofficerare, som
hela sitt liv fått inbetala pensionsavgifter själva, och ett bifall till
motionärens framställning i detta fall måste enligt mitt förmenande
leda till, att utskottet då, om det skulle följa kammaren, blir tvunget
att tillstyrka varenda änkepension, varom fråga väckes här i kammaren.

Överläggningen förklarades härmed avslutad. Herr talmannen
gav propositioner dels på bifall till utskottets hemställan, dels ock på
avslag därå samt bifall i stället till det av herr Borggren under överläggningen
framställda yrkandet; och fattade kammaren beslut i enlighet
med innehållet i den senare propositionen.

Punkt erna 10—14.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter föreslagit.

§ 17.

Härpå upptogs till behandling bankoutskottets utlåtande, nr 47,
i anledning av väckta motioner om pensioner och understöd.

Sedan punkten 1, angående årligt understöd åt förre postköraren
(J. Gr. Johansson, föredragits, begärdes ordet av

Herr Kristensson, som yttrade: Herr talman! Jag skall

be att få föreslå, att den ändringen göres i klämmen, att ordet
»Huskvarna» utbytes mot ordet »Jönköping». Det förra ordet har inkommit
genom ett skrivfel.

Vidare anfördes ej. Kammaren biföll utskottets hemställan med
den ändring däri, som föreslagits av herr Kristensson.

Lördagen den 17 maj, e. m.

109 Nr 51*.

Punkterna 2—5.

Utskottets i dessa punkter gjorda framställningar blevo av kammaren
bifallna.

Punkten 6, angående tilläggspension åt förre stationskarlen K’.
Månsson.

I en inom andra kammaren väckt motion, nr 37, både herr Jensen,
med instämmande i motionens syfte av sju andra av kammarens
ledamöter, föreslagit att riksdagen måtte bevilja förre stationskarlen
vid statens järnvägar Nils Månsson en årlig tilläggspension av fyrahundraåtta
kronor, att utgå av trafikmedel från och med den 1 januari
1919.

Utskottet hemställde, att riksdagen i anledning av förevarande
motion måtte besluta, att förre stationskarlen Nils Månsson skulle
utöver honom redan tillerkänd pension från och med den 1 januari
1919 under sin återstående livstid åtnjuta en årlig tilläggspension av
trehundratrettiotre kronor att utgå av trafikmedel.

Uti eu vid denna punkt avgiven reservation hade herrar Edbom,
Borggren, Bäcklund och Loven yrkat bifall till den i ämnet väckta
motionen.

Punkten föredrogs, varpå

Herr Jens en anförde: Herr talman! I den motion, som jag
väckt, hemställes, att en tilläggspension måtte utgå till stationskarlen
Nils Månsson, som skadades vid en vagnsväxiing den 3 juni
1875. På grund av de skador, som personen i fråga ådrog sig,
kunde han icke efter genomgången sjukhusvistelse vidare kvarstå i
järnvägens tjänst utan måste lämna denna sin befattning, då han
tillerkändes en årlig pension av 192 kronor. Denna pension har han
åtnjutit ända till nu. Under sin krafts dagar har mannen genom
tillverkning och försäljning av bleckslageriarbete och dylikt, nödtorftigt
kunnat försörja sig och sin familj. Nu är emellertid personen
i fråga över 70 år gammal och hans arbetskrafter fullständigt
nedsatta. Till denna nedsatta arbetskraft kommer, att Månsson är
fullständigt utblottad och medellös.

Jag har under sådana omständigheter ansett det vara statens
plikt och skyldighet att se till att den pension, som han blivit tilldelad
på grund av sin invaliditet, bleve utökad och att staten således
borde träda hjälpande emellan genom denna utökning.

Utskottet föreslår nu, att personen i fråga måtte få ett tillägg
av 333 kronor om året till den pension, 192 kronor, han förut innehar,
eller tillsammans 525 kronor om året. Man har beräknat denna
tilläggspension med ledning av en skrivelse från järnvägsstyrelsen,
däri man har utgått från bestämmelserna i 1901 års lag. Då emelletrid
denne person blev skadad innan såväl 1886 som 1901 års

Ang. tilläggspension
åt f.
stationskarlen
N. Månsson.

Nr SO. 110

Lördagen den 17 maj, e. m.

pension °tit. trädde i kraft, finner jag, att bestämmelserna i denna senare
stationskarlen icke i detta fall kunna tillämpas. Och jag har därför ansett
N. Månsson, mig höra hemställa om bifall till den vid utskottsutlåtandet fogade
(Forts.) reservationen, i vilken det yrkas bifall till motionen. Skillnaden
mellan den av mig begärda pensionen och den av utskottet föreslagna
utgör ett belopp av 75 kronor. För statens vidkommande
spela dessa 75 kronor en obetydlig roll, men för denne utfattige
man spela de den rollen, att hans understöd kan bliva avsevärt
utökat och _ han kan få en tryggare ställning, en ställning som
skulle möjliggöra för honom att icke anlita fattigvård.

Herr talman!^ Med dessa ord ber jag att få yrka bifall till den
vid utskottets utlåtande fogade reservationen.

Vidare yttrade:

Herr Bäck lund: Herr talman! Vid denna punkt finnes
det fyra reservanter inom bankoutskottet. Vi ha för vår del ansett
det rent av upprörande, att en person, som mist båda sina ben i
arbete, skall ända sedan 1875 få gå med en ersättning av 192 kronor
om året. Motionären har ju framhållit en del synpunkter, som
tala för att hans motion skulle kunna bifallas. Järnvägsstyrelsen har
också yttrat sig i frågan, och motionären har i sitt anförande något
erinrat om detta. Järnvägsstyrelsen har velat giva honom pension
enligt 1901 års olycksfallslag. Men denne person fördärvade sig
innan 1886 års olycksfallslag kom till, och nu ha vi åter en ny
olycksfallslag, som tillkommit efter 1901 års lag. Varför vill då
järnvägsstyrelsen göra 1901 års olycksfallslag tillämplig för denne
person och icke lagen av 1886 eller den som vi nu ha? Det är därför,
att det blir billigast efter 1901 års lag och att han efter den
får så litet som möjligt. Därför vill man, att denna lag skall tilllämpas
i detta fall och icke 1886 års lag eller nu gällande lag,
vilken skulle tillföra denne person något mera. Man tar således
1901 års olycksfallslag, ehuru den är utdömd av riksdagen och myndigheterna
för övrigt.

Det är detta, som gjort, att jag anser, att beträffande en person,
som fått gå så länge med en så liten ersättning som 192 kronor,
alla skäl borde tala för att riksdagen går med på att höja hans
pension enligt motionärens förslag, så att han sammanlagt skulle
erhålla 600 kronor om året. Vi få betänka, att personen icke bara
mist sina ben utan att han är 72 år gammal, och det vore väl därför
mycket behjärtansvärt, att vårt yrkande i reservationen i detta fall
bifölles. Jag hoppas, att andra kammaren skall gå med på detta som
en ren barmhärtighetsgärning. Jag anser icke någon lag vara tilllämplig
på detta fall, ty han fördärvade sig, innan någon lag tillkommit,
som reglerade frågorna om ersättning vid olycksfall inom
järnvägsdriften eller annan. drift.

Jag ber alltså, herr talman, att få yrka bifall till reservationen.

Herr Lindvall: Herr talman! Jag hemställer allenast om
bifall till utskottets förslag.

Lördagen den 17 maj, e. in.

in »so.

Herr Jonsson i Gu mbod a: Herr talman! Varför utskottet An0- tilläggs kommit

till detta beslut beror helt enkelt därpå, att den punkt, som ''Pension åi f.
utskottet nyss bifallit, eller den föregående punkten, handlar om V w^LnJs0^
ett precis liknande olycksfall. Den man, som där omnämnes, hade, i (Korts.;
likhet med nu ifrågavarande person, olyckan att förlora båda sina
ben: det ena krossades nedanför knät och det andra vid fotleden. När
denne person, som omnämnes i förra punkten, icke fått mera än
225 kronors tillägg till hans med 300 kr. utgående understöd, eller
tillsammans 525 kr., så ansåg utskottet principen fordra, att även
i det nu föreliggande fallet ersättningen icke borde utgå med högre
belopp än som utskottet här föreslagit. Utskottet har så att säga
velat giva lika till dessa båda krymplingar och därför icke ansett
sig kunna gå med på motionärens framställning.

Herr Jen sen: Herr talman! Jag ber att få erinra den föregående
ärade talaren om att den person, som omnämnes i punkt 5,
skadade sig 1912, alltså sedan lagen av 1901 trätt i kraft. Hen
då den person, som omnämnes i denna punkt 6, skadade sig, innan
denna lag trädde i kraft, finnes det alltså inga skäl till att denna
lag skulle tillämpas på honom.

Herr Bogren: Herr talman! Det är nog så, att det icke endast
är de fyra reservanterna av statsutskottets ledamöter, som beklaga
denne man för den olycka, han varit utsatt för. Men vi kunna
dock icke instämma i de hårda omdömen om myndigheternas
åtgöranden, som t. ex. en av reservanterna här nu begagnat. Vi
måste inom utskottet hålla oss till de lagar och förordningar, som
i sådana fall skola tillämpas, och då vi göra detta, så skiljer sig
utskottets förslag från reservanternas, som är detsamma som motionärens,
på 75 kronor. Nu säger motionären, att dessa 75 kronor
äro ett så litet belopp och att de icke spela någon roll för staten.

Vore det nu endast fråga om själva beloppet, så tror jag, att hans
resonemang vore alldeles riktigt, men frågan gäller, huruvida man
skall följa givna författningar eller gå utöver dem. Det är därför
saken har betydelse, ty går man i detta fall över givna författningar,
så måste man väl vara lika oförhindrad att göra det i andra
fall. Reservanten håller mycket styvt på, att det är oriktigt, att
denne krympling får ersättning efter 1901 års lag, men har själv
konstaterat, att olycksfallet skedde, innan denna lag gavs. Varför
myndigheterna åberopat 1901 års lag skall jag, herr talman, icke
försöka motivera utan håller mig till detta faktum, att så kärt det
än hade varit för utskottet att här gå längre, så har dock utskottet
icke med bibehållen aktning för det åsyftade lagrummet kunnat
göra detta.

Men det finnes en sak, som herrarna underlåtit att framhålla,
och det är, att denne man ,i likhet med andra pensionärer skall
åtnjuta kri stadstillägg på den föreslagna pensionen, och enligt det
beslut, som riksdagen har fattat i dag, skulle då hans sammanlagda
ersättning uppgå till över 1,000 kronor.

Nr 50. 112

Lördagen den 17 maj, e. in.

Ang. tilläggspension
åt f.
stationskarhn

Herr talman!
skottets förslag.

Jag vidhåller mitt yrkande om bifall till ut -

N. Månsson.

(Forts.) Herr Bäcklund: Herr talman! Den föregående ärade tala ren

förklarade, att utskottet bär hade hållit sig till gällande författningar
och lagar. Jag sade i mitt förra anförande så tydligt
som möjligt, tycker jag, att det finns ingen lag som är tillämplig
på den ifrågavarande mannen, därför att han skadade sig innan
någon av dessa här''anförda lagar kom till stånd. Varför då icke
begära, att 1886 års lag skulle tillämpas, då han skadades 1875, alltså
innan den lagen kom till? Nej, denne person har fått gå med
de 192 kronorna, och nu har en motionär upptäckt honom. Ja,
då skola vi hjälpa honom litet, säger man, och så föreslår man tilllämpning
av den lag, som ligger mitt emellan och som ger minst.
Skillnaden mellan vad av motionären föreslagits och vad utskottet
föreslår är ju bara 75 kronor. Det kan ju tjockas icke vara någonting
att stå och tala för i kammaren så här sent på natten, men för
den person, det här gäller, betyder det beloppet någonting; han ser
på dessa 75 kronor på helt annat sätt än någon av oss. Nu har han
ju under så många år fått gå med denna lilla ersättning. Han har
ju mist båda benen i statens tjänst och är 72 år gammal. Jåg
vädjar varmt till herrarna att biträda den avgivna reservationen.

Efter härmed slutad överläggning framställde herr talmannen
propositioner dels på bifall till utskottets hemställan, dels ock j>å bifall
till den i ämnet väckta motionen; och blev berörda motion av
kammaren bifallen.

Ang. årliga Punkten 7, angående årliga understöd åt linjearbetarna D. Eriks“Vänkor°och
sons 0<’B O. E. Hallgrens efterlämnade änkor och minderåriga barn.
minderåriga * I en inom andra kammaren väckt motion, nr 60, hade herr

b]iniearhltnra Hedlund hemställt att riksdagen ville besluta

att ett årligt understöd å 300 kronor skulle från och med den 1
januari 1919 utgå till änkan Märta Brita Eriksson, så länge hon i
sitt nuvarande änkestånd förbleve, ävensom 100 kronor årligen till
ett vart av hennes två minderåriga barn intill fyllda 18 år;

och att ett årligt understöd likaledes å 300 kronor skulle från
och med den 1 januari 1919 utgå till änkan Anna Maria Hallgren,
så länge hon i sitt nuvarande änkestånd förbleve, ävensom 100 kronor
årligen till ett vart av hennes tre barn intill fyllda 18 år.

Utskottet hemställde, att förevarande motion icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

■ Vid punkten var emellertid fogad reservation av herrar Edbom,
Borggren, Bäcklund och Hagman, vilka yrkat bifall till motionen med
den ändring, att understödet till vart och ett av barnen måtte bestämmas
till 75 kronor om året att utgå till och’ med det år, varunder
det fyllde 18 år, samt att de föreslagna understöden måtte utgå

Lördagen den 17 maj, e. m.

113 Nr 50.

av telegrafverkets medel, i den ordning som gällde för utbetalande av
fyllnadspensioner.

Sedan punkten föredragits, yttrade:

Herr Bäck lund: Herr talman! I denna punkt gäller det

pensioner åt änkor och barn efter tvenne telefonarbetare, som avlidit
i spanska sjukan. Utskottet har icke kunnat biträda motionen av
den anledning, att det ansett, att de ifrågavarande arbetarna varit
anställda för kort tid i statens tjänst. Om herrarna emellertid se
på det föregående utlåtandet, bankoutskottets nr 46, punkt 11, och
gorå en jämförelse mellan denna och den nu förevarande punkten,
skola herrarna finna, att utskottet där föreslagit att till efterlevande
änkor och barn till tvenne extra befattningshavare vid Vänersborgs
hospital skulle utgå 350 kronor för var och en av änkorna
och 75 kronor för varje barn tills det år de fyllt 18 år. Dessa arbetare
voro också extra och hade icke heller varit anställda någon
längre tid i statens tjänst.

Ifall nu någon från bankoutskottet här ämnar försvara utskottets
ställning, så vet jag, att han kommer att säga: vi hålla på principerna.
Jag ber då herrarna att verkligen se på hur det är med
principerna i dessa båda fall, bankoutskottets utlåtande nr 46, punkt
11 och den nu förevarande punkten. Herrarna se, att fallen äro
absolut analoga. Men i det ena fallet har utskottet tillstyrkt, i det
andra avstyrkt. Jag tycker för min del, att det skulle vara ganska
egendomligt om riksdagen i två sådana analoga fall skulle fatta
olika beslut. Hava vi kunnat bifalla framställningen under punkt
11 i utlåtandet nr 46, böra vi också vid den nu förevarande punkten
bifalla den avgivna reservationen, vilken innebär bifall till motionen
i vad gäller beloppet för änkorna; av principiella skäl är beloppet
för barnen nedsatt till 75 kronor att utgå till och med det år,
varunder barnet fyller 18 år.

Jag ber, herr. talman, att på grund av vad jag anfört få yrka
bifall till reservationen i denna punkt.

Vidare anfördes ej. Efter av herr talmannen givna propositioner
i ämnet avslog kammaren utskottets hemställan samt biföll i
stället den vid punkten fogade reservationen.

Punkten 8.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 18.

Slutligen förelåg till avgörande bankoutskottets utlåtande, nr
51, i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning om höjning
av missräkningspenningarna åt bankens kassörer.

I anledning av en utav fullmäktige i riksbanken hos bankout Andra

kammarens protokoll 1919. Nr 50. 8

Ang. årliga
understöd åt
änkor och
minderåriga
barn efter två
li njearbctare.
(Forts.''

Ang. höjning
av missräknings
penning
ar åt
riksbankens
kassörer.

Nr 60. 114

Lördagen den 17 maj, e. m.

av missräk
ningspenningar
åt
riksbanken
kassörer.

(Forts.)

Ang. höjning skottet gjord framställning i ämnet hemställde utskottet, att riksdagen,
med bifall till vad fullmäktige föreslagit, måtte besluta,
mmja. uu l:o) att missräkningspenningariia åt de tjänstemän i andra

riksbankens t jänstegraden vid riksbankens huvudkontor samt kontoren i Göteborg
'' (jph Malmö, vilka förordnades att utföra kassörsgöromål, skulle höjas

till 2,000 kronor för en var;

2:o) att missräkningspenningarna till kassörerna vid de mindre
avdelningskontoren skulle höjas till 1,000 kronor för en var; samt
3:o) att dessa nya bestämmelser finge tillämpas från och med
den 1 januari 1919.

Reservation hade likväl avgivits av herrar Kristensson, Edbom
och Bäcklund.

Utskottets hemställan föredrogs. Därefter yttrade:

Herr Edbom: Herr talman, mina herrar! Denna fråga har

framkommit på grund av en framställning från kassörerna vid riksbanken
om en höjning av deras missräkningspengar. Saken kan för
många anses som enbart en penningfråga, men den är på samma
gång en principfråga. Det gäller nämligen, om riksdagen skall vidbliva
den ordning och den reda, man nu lyckats få in i fråga om
lönestaten för riksbanken.

När denna fråga behandlades i utskottet, framfördes två skäl
för den gjorda framställningen, men jag anser, att dessa skäl fullständigt
slå ihjäl varandra. Man har då försökt framhålla, att denna
höjning av missräkningspenningarna ej skulle utgöra någon löneförhöjning
utan endast en högre assurans för de risker ^dessa kassörer
ha, men i samma andedrag har man också framhållit, att om
man ökar dessa till kassörerna utgående missräkningspengar, så
skulle deras löner höjas och dessa kassörer kunna bliva kvar i denna
lönegrad samt icke behöva söka sig upp i högre lönegrad. Man
har nämligen funnit, att när dessa kassörer länge, varit sysselsatta
med kassörsgöromål, det vore önskligt att fa bibehålla dem vid denna
tjänst. Då det här alltså gäller att genomföra en löneförhöjning
just genom att höja missräkningspengarna, vill Jag på det bestämdaste
varna kammaren för att gå med därpå, då icke. verket i dess
helhet regleras. Man bör hålla den princip, man fått in beträffande
riksbanken med avseende just å löneförhållandena.

Det föreligger enligt min mening inga som helst ömmande omständigheter,
ty en riksbankskassör har i lön 4,800 kronor och dessutom
två ålderstillägg om vardera 500 kronor samt i missräkningspengar
1,000 kronor. I dag hava vi också fattat ett beslut om en
provisorisk löneförbättring för ämbetsverken av statskontorstypen,
och jag förmodar, att som konsekvens dä,rav också följer, att riksbankstjänstemännen
fordra att få en provisorisk lönereglering. Dessa
kassörer skulle i så fall komma i. åtnjutande av ytterligare 1,000
kronor genom denna nya lönereglering, dessutom komma de ju i åtnjutande
av krigstidstillägg. De skulle sålunda komma upp till

Lördagen den 17 maj, e. m.

115 Nr 5*).

en inkomst av sammanlagt 10—11 tusen kronor. Det föreligger sålunda
enligt min mening ingen som helst anledning att av detta skäl
höja missräkningspengarna.

Anlägger man den först anförda synpunkten, nämligen att
detta skulle vara en högre assurans för den risk dessa kassörer ha
vid utväxlingen av pengar, så föreligger icke här några skäl att
höja dessa missräkningspengar. Vi hava inom utskottet fått uppgift
på, att under de 6 senaste åren vid huvudkontoret bortväxlats
i större poster omkring 32,000 kronor. Om man emellertid tänker
• sig, att en del mindre belopp bortväxlats och genast ersatts och sålunda
icke kommit att synas, så skulle man kunna runda upp summan
till 40,000 kronor. Vid riksbankens huvudkontor äro anställda
10 kassörer, av vilka var och en har 1,000 kronor i missräkningspengar.
Staten har således under de 6 åren utgivit i missräkningspengar
omkring 60,000 kronor, sålunda betydligt mer än vad som
hortväxlats. Det föreligger alltså även från den synpunkten ingen
som helst anledning att höja dessa missräkningspengar. När några
större belopp bortväxlats, har riksdagen sedermera ändå fått träda
hjälpande emellan. Vi hava som bekant ett par gånger varit med
om att täcka förluster, som dessa kassörer gjort.

Under sådana förhållanden anser jag, att dessa missräkningspengar
höra få bli vid sina nuvarande belopp, och jag får därför,
herr talman, yrka avslag å utskottets hemställan och bifall till reservationen.

Herr .Tonsson i Gumboda: Herr talman! Det bör väl

ändå vara en obestridlig sak, att när här ifrågavarande tjänstemäns
arbete så avsevärt ökats såsom fallet är, missräkningspengarna också
böra ökas, anpassas efter denna ökning.

Såsom framgår av det meddelande, som från bankofullmäktige
lämnats, utvisade kassarörelsen vid riksbankens kontor 1914 något
över 14 miljarder kronor, men hade sedan stigit så oerhört, att den
1918 var uppe i 41 miljarder kronor. Om nu kassörerna behövt en
viss summa i missräkningspengar för handhavandet av ett sådant
belopp som 14 miljarder kronor, så borde väl ovillkorligen missräkningspengarna
sättas högre när kassörsgöromålen kommit att omfatta
ett så oerhört stort belopp.

Ett skäl till att jag röstat för denna höjning av missräkningspengarna
är, att jag ansett den princip, riksdagen börjat slå in på,
nämligen att ersätta de förluster kassörerna göra, icke vara fullt riktig.
Jag anser, att riksdagen ej med bestämdhet kan avgöra, huruvida
dessa förluster äro verkliga eller simulerade. Jag anser, att
genom detta inslående på principen att kassörerna skola ersättas de
lidna förlusterna, kassörernas arbete slappas och deras iakttagelseförmåga
och försiktighet icke blir sådan, som den bör vara, i varje
fall icke sådan som den är, när vederbörande själv måste ersätta förlusten.
Det är huvudsakligen av denna anledning jag anser, att ut -

Ang. höjning
av missräkn
irespenningar
åt
riksbankens
kassörer.

^Forts.1

Nr 50. 116

Lördagen den 17 maj, e. m.

Atig. höjning skottets utlåtande är fullt berättigat. Jag ber därför, herr talman,
in missralc- yrka bifall till utskottets hemställan.

Tungspen- °

ningar åt

riksbankens Herr Lindvall: Herr talman! Från riksbankstjänstemän kassörer.

nens föreniug har ingått en skrivelse till bankofullmäktige med an(Forts.
) hållan om att få missräkningspenningarna något höjda.

Missräkningspenningarna utgå för närvarande vid huvudkontoret
samt vid avdelningskontoren i Göteborg och Malmö med 1,000
kronor, i 12 avdelningskontor med 700 kronor och i 11 med 500 kronor.
Nu hemställa tjänstemännen om höjning av dessa missräknings- .
pengar, för huvudkontoret samt kontoren i Göteborg och Malmö med
1,000 kronor till 2,000 kronor och för de övriga kontoren upp till
1,000 kronor. Denna framställning remitterades till bankoutskottet,
och utskottet har tillstyrkt densamma. Detta har utskottet gjort på
den grund att rörelsen, penningeomsättningen i mycket hög grad stigit,
sedan 1914 till 3—4 gånger beloppet för det året, och risken för
förlust vid behandlingen av de stora penningesummorna givetvis i
mycket hög grad ökats. Därför har utskottet tänkt sig, att, om dessa
felräkningspenningar höjdes såsom här begärts, man icke vidare skulle
behöva understödja vid handhavandet av kassarörelsen möjligen uppstående
förluster.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Borggren: Herr talman! Jag kunde nöja mig med att
instämma med den senaste ärade talaren, vilken yrkat bifall till utskottets
förslag, men jag vill dock tillfoga några ord.

Om herrarna se på första sidan i bankoutskottets utlåtande, så
se vi, vilka stora summor, som utgå varje år, och vilka under senare
åren betydligt ökats. Man finner av utlåtandet, huru riksdagen
vid flera tillfällen fått träda hjälpande emellan vid sådana tillfällen,
som då för kassörerna stora förluster uppstått. Därför är det
icke mer än rätt och skäligt, då man ser på dessa stora siffror och
huru de ökat sig, att man också höjer missräkningspenningarna vid utväxlingen
i riksbanken.

Man kan naturligtvis icke heller betrakta missräkningspenningarna
som någon sorts lön, utan lönen är en sak för sig, och missräkningspenningar
likaså. De användes till det ändamål de skola användas
till, och därför anser jag för min del sådana skäl föreligga, att
riksdagen bör gå med på vad fullmäktige hemställt, och höja missräkningspenningarna
för kassörerna.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets utlåtande.

Herr B rån t in g: Herr talman! Jag skall i likhet med den
siste ärade talaren be att få yrka bifall till utskottets hemställan. Jag
tror, såsom redan blivit åberopat, att den betydligt ökade omsättningen
och det väsentligt ökade arbetet i riksbanken motiverar en höjning
av detta ''belopp. Det är ingen ny princip, som man slår in på
med denna ökning av felräkningspenningarna. De ha ju redan förut
funnits, och det är ju endast så, att det belopp, som ställts till kas -

Lördagen den 17 maj, e. in.

117 Nr 50.

sönernas förfogande, bör stå en smula mera i proportion till de ökade
möjligheterna att räkna fel. När så är fallet, och när framställningar
hava gjorts från dem, som ha med detta arbete att göra och dessa
framställningar prövats av bankofullmäktige och sedan tillstyrkts
av de flesta ledamöterna i utskottet, så tror jag man har anledning
att anse denna lilla fråga tillräckligt förberedd. Det är möjligt, att
man i utskottet vid försvaret för denna begäran gjort sig skyldig till
det felet att man velat bevisa litet för mycket, det lät så på herr
Edboms anförande. Men det får val icke förleda kammaren att frångå
en ståndpunkt, som den annars skulle intagit. Jag tror icke, att
man med rätt kan påstå att det bär gäller en ökning av lönen, utan
här är det endast fråga om en större risk, som uppkommit genom den
ökade omfattningen av arbetet, och mot den risken behöves eu sådan
ökning av riskpremierna.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Sedan överläggningen härmed förklarats avslutad samt herr talmannen
framställt propositioner dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på avslag därå, blev berörda hemställan av kammaren
bifallen.

§ 19.

Herr talmannen meddelade, att herr statsrådet och chefen för
civildepartementet tillkännagivit, att han vid kammarens sammanträde
den 20 i denna månad ämnade besvara herr Hagmans i Stockholm
interpellation angående användningen av den apoteken tillkommande
extra expeditionsavgiften för recept, varå läkemedel utanordnas.

§ 20.

Anmäldes och godkändes följande förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen, nämligen:

från andra lagutskottet:

nr 195, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag innefattande ändring i 2 kap. 3 § lagen den 14 juni 1907 om
nyttjanderätt till fast egendom;

nr 196, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 28 juni 1918 med vissa
bestämmelser mot oskälig arrendestegring m. m.;

nr 197, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om inskränkning för viss tid i rätten att överlåta fast egendom:

nr 198, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om ändrad lydelse av 6 kap. 11 § i lagen den 12 maj 1917 om
fastighetsbildning i stad;

nr 199, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till hälsovårdsstadga m- m. dels ock två i anledning därav väckta
motioner;

Ang. höjning
av missräkning
spunning
ar åi
riksbankens
kassörer.
(Forte.)

Nr 50. 118

Lördagen den 17 maj, e. m.

nr 200, i anledning av Kung]. Maj:ts proposition med förslag
till epidemilag ävensom tre i ämnet väckta motioner; samt

från riksdagens kansli:

nr 201, angående val av en deputerad att jämlikt § 54 regeringsformen
och § 50 riksdagsordningen med Konungen överlägga.

§ 21.

Till bordläggning anmäldes:
konstitutionsutskottets utlåtanden:

nr 28, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om statsdepartementen; och

nr 29, i anledning av dels Kungl. Maj :ts proposition med förslag
till lag om ordning och villkor för ändring i kommunal och eklesiastik
indelning m. m., dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om ändrad lydelse av §§ 1, 8, 11, 21, 23 och 35 i förordningen
den 21 mars 1862 om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd, dels
ock en i anledning av förstnämnda proposition inom riksdagen väckt
motion;

statsutskottets utlåtanden och memorial:

nr 130, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående särskild
tjänstårsberäkning i fråga om tillfällig löneförbättring för vissa
underofficerare av 2:a graden vid kustartilleriet;

nr 131, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfällig
löneförbättring åt öververkmästaren J. F. Engblom;

nr 132, i anledning av Kungl. Maj:ts under riksstatens för år
1920 fjärde huvudtitel gjorda framställning angående fullföljande
av arbetena å kasernetablissemang för femton infanterieregementen;

nr 133, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fastställande
av ny avlöningsstat för läkar- och kontorspersonalen vid
statens hospital och asyler m. m.;

nr 134, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beredande
av dyrtidstillägg under år 1919 åt vissa extra provinsialläkare; nr

135, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande
av medel för utförande av vissa undersökningsarbeten å Malmöhus
slott;

nr 136, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående visst
undantag från det i åtskilliga fall stadgade förbud att med civil befattning
förena annan tjänst å rikets stat;

nr 137, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillläggsanslag
till fullbordande av arbetet med utläggning av ytterligare
ett järnvägsspår mellan Rönninge och Järna m. m.;

nr 138. i anledning av väckta motioner om inköp för statens
räkning av Höganäs—Mölle järnväg;

nr 139, i anledning av väckt motion om extra krigstidstillägg
för år 1918 åt å allmänna indragningsstaten uppförda kronofogdar;

Lördagen den 17 maj, e. in.

119 Nr 50.

nr 140, i anledning av väckt motion om krigstidstillägg och
extra krigstidstillägg för år 1918 åt f. d. läraren vid pedagogien i
Falkenberg Gustaf Hedén och f. d. läroverksadjunkten Adolf Henrik
Hallberg;

nr 141, om anvisande av de i regeringsformens 63 § föreskrivna
kreditivsummor; och

nr 142, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om
löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid folkhögskolor
m. m.;

bevillningsutskottets betänkanden:

nr 42, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag angående
ändrade grunder för beskattning av kooperativa föreningar;
och

nr 43, i anledning av väckt motion angående ändring i visst
hänseende av de vid förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt
fogade särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen m. m.;

bankoutskottets utlåtande och memorial:

nr 52, rörande lönereglering för befattningshavare, tillhörande
vaktpersonalen hos riksdagens verk och myndigheter;

nr 53, i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret framställning
angående vissa ändringar i avlöningsstaten för riksgäldskontoret
m. m.;

nr 54, angående avlöningsförbättring för de kvinnliga biträdena
vid riksdagens verk och myndigheter;

nr 55, i anledning av väckt motion om ändring i fastställda
grunder för resekostnadsersättning till riksdagens ledamöter för resa
till och från riksdagen; och

nr 56, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande
bankoutskottets utlåtande nr 48 i anledning av Kungl. Haj:ts proposition
angående personlig tjänst hos skolöverstyrelsen för extra biträdet
C. H. Nilsson; samt

andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtanden:

nr 9, i anledning av herr Normans m. fl. motion, nr 404, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition, nr 355, angående anslag till
lantmäteriväsendet m. m.; och

nr 10, i anledning av herr Roséns inom första kammaren väckta
motion nr 128 om åvägabringande av utredning beträffande åtgärder
för skapande av förbättrade kommunikationer med Tärna socken
och Vilhelmina sockens fjällbygd.

§ 22.

Justerades protokollsutdrag.

§ 23.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:

Nr 50. 120

Lördagen den 17 maj, e. m.

herr Lithander under 3 dagar fr. o. m. den 18 maj,

» Henrikson » 5 » » » 19 »

» Olsson i Broberg » 2 » » » 19 »

» Hammarskjöld » 2 » » » 19 »

» Sjölander » 4 » » » 21 »

» Magnusson i Skövde » 5 » » »23 » och

« Ericson i Funäsdalen » 12 » » » 19 » .

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 3,14 på natten.

In fidem
Per Cronvall.

Stockholm 1919. Kung!. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner. 192767