RIKSDAGENS PROTOKOLL

ProtokollRiksdagens protokoll 1919:19

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1919. Andra kammaren. Nr 19.

Onsdagen den 26 februari.

KI. 11 f. m.

§ 1.

Herr talmannen gav på begäran ordet till

Chefen för jordbruksdepartementet, herr statsrådet Petersson,
som anförde: Herr talman! Med kammarens tillstånd har herr
Magnusson i Skövde till mig framställt följande spörsmål:

l) Är herr statsrådet villig att snarast möjligt och helst omedelbart
föranstalta om ett fullständigt upphävande av osttillverkningsförbudet
eller åtminstone föreskriva sådana lättnader i förbudet,
att här påpekade svårigheter och orättvisor vid dess tillämpning undanrödjas? 2)

År herr statsrådet villig att med hänsyn till osthandelns nuvarande
otillfredsställande läge och omöjligheter för mejerierna att
kunna tillfredsställande lägra osten snarast föranstalta om osthandelns
fullständiga frigivande?

De svårigheter och orättvisor, som sålunda enligt interpellantens
mening skulle hava framkallats av de vidtagna åtgärderna med avseende
å osttillverkningens och osthandelns reglering, hava av honom
i motiveringen närmare angivits.

Då han därvid närmast riktat sig mot det anordnade licensieringsystemet
ifråga om osttillverkningen, torde det vara nödvändigt
att till eu början ingå på dettas tillämpning och verkningar.

Interpellanten har själv erinrat om den av honom den 12 maj
1917 till dåvarande departementschefen riktade förfrågan, huruvida
denne vore villig föranstalta om upphävande av det då nyss genomförda
ystnings förbudet eller, om så ej ansåges kunna ske, åtminstone
tillse, att tillverkningslicenserna icke gjordes så snäva, att osttillverkningen
försvårades eller omöjliggjordes.

I sitt den 11 juni 1917 avgivna svar redogjorde bemälde departementschef
ingående för mjölkfrågans utveckling och läge samt för
de enligt hans mening tvingande skäl. som föranlett ystningsförbudets
genomförande. Departementschefen förklarade emellertid också,
att han i likhet med statens livsmedelskommission och interpellan Andra

kammarens protokoll 1919. Nr 19. 1

Svar å

interpellation.

Nr 19. 2

Onsdagen den 26 februari.

Hvar å
i nlerpellation.
(Forts. 1

ten vore fullt övertygad därom, att detta förbud måste tillämpas på
ett sådant sätt, att icke allvarligare skada tillfogades den produktion,
som därav berördes.

Av detta yttrande framgår, att man redan då hade klart för sig,
att vissa svårigheter i de särskilda fallen kunde uppstå, vilka borde
föranleda lindringar i ystningsförbudets tillämpning. För sådant ändamål
hade också anordnats ett licensieringssystem, vars handhavande
uppdrogs åt dåvarande smörbyrån inom livsmedelskommissionen,
numera folkhushållningskommissionens me.jeriavdelning, som väsentligen
för detta ändamål sammansattes av mejeriteknici, praktiska
jordbrukare och representanter för kännedom om de mindre bemedlades
levnadsförhållanden. De grunder, som vid lioensieringen tillämpades,
angåvos av departementschefen sålunda:

»Vid beviljandet av tillstånd att tillverka ost har man i största
möjliga utsträckning tagit hänsyn till sådana mejerier, vilka sedan
gammalt tillverkat företrädesvis helfet ost. Endast i sällsynta undantagsfall
har man, då dylikt mejeri är så beläget, att mjölk därifrån
lämpligen kan disponeras för direkt konsumtion å närliggande
orter, varest mjölkbrist råder, föreskrivit begränsning i ystningen till
förmån för mjölkkonsumtionen. Därjämte har nödig hänsyn även
tagits till de mejerier, vilka tillverka välkända märken av helfet ost.
samt till mejeriskolor och dylikt, där ostberedningen i viss utsträckning
är nödvändig för undervisningens upprätthållande.

De mejerier, som ligga utan lämplig kommunikation med orter,
där mjölkbrist förekommer, hava erhållit tillverkningslicens för full
produktion. Sådana mejerier åter vilka äro belägna intill större konsumtionsorter,
hava erhållit licens allenast för viss mindre kvantitet,
motsvarande i regel omkring 1/3 eller V2 av normalproduktionen. För
erhållande av sådan tillverkningsrätt har mejeriet likväl ålagts att
leverera vissa i tillståndsbeviset närmare angivna kvantiteter söt
mjölk att ställas till förfogande för viss livsmedelsnämnd inom orten.

Vad slutligen angår ansökningar om tillverkningslicens från
sådana mejerier, vilka först under senare åren börjat tillverkning av
ost och därjämte äro belägna i närheten av större samhällen, så hava
de behandlats enligt följande grunder:

Därest mjölkbristen i det angränsande samhället befunnits vara
betydande, har begärt tillstånd till ostproduktionen icke givits. T
andra fall åter har mejeriet erhållit tillstånd att använda en viss
mindre kvantitet mjölk för tillverkning av ost, under det att den
övervägande mjölkmängden ställts till kommissionens förfogande.
Ehuru man varit tveksam, huruvida ens ett sådant medgivande borde
göras åt de mejerier, som först nyligen upptagit ostberedningen, har
man likväl ansett sig böra förfara på sätt nu angivits, enär man icke
trott sig kunna i annan ordning tillförbinda mejeriet skyldighet att
leverera mjölk till viss ort.

Samtliga tillstånd att producera ost hava av kommissionen förenats
med föreskrifter om vissa pris å den producerade varan.»

Dessa av dåvarande departementschefen angivna grunder tillämpades
under den första licensperioden, omfattande tre månader eller

Ousdagen flen 2^ februari

Nr 10.

tiden 21/=—21/s 1917. Den till ystning medgivna kvantiteten mjölk
var då bestämd till ett visst medeltal per dag för kela perioden.

Med andra perioden eller tiden 21/s 1917—21/e 1918 inträdde deri
förändringen, att medeltalssiffran skulle beräknas för kalendermånad.
Denna jämkning tillkom i syfte att vid varje tidpunkt bättre överblicka
produktionens omfattning och i samband därmed mera rationellt
reglera kompensationskvantiteterna, d. v. s. de kvantiteter söt
mjölk, som ett mejeri hade att ställa till den direkta konsumtionens
förfogande. Med ledning av den närmare kännedom, som härigenom
vanns rörande mjölktillgången, blev det också möjligt att efter hand
utöka åtskilliga mejeriers skyldighet att leverera kompensationsmjölk.

Vid ingången av den nu löpande perioden, tiden från den *''/«
1918, trädde en mera avsevärd förändring i tillämpning. I tiliståndsbevisen
inrycktes nämligen då den bestämmelsen, att den t:''lverkade
osten skulle, i den mån folkhushållningskommissionen det
påfordrade, ställas till kommissionens förfogande. Denna bestämmelse
bringades i tillämpning genom ett folkhushållningskommission.ms
cirkulär den 26 september 1918, samtidigt med att kommissionen i
skrivelse till Kung]. Maj:t hemställde om utfärdande av en föror 1-ning med närmare bestämmelser om sättet för uttagande av sålunda
beslagtagen ost. I denna sin framställning erinrade kommissionen
om, att enligt gällande bestämmelser innehavare av smör, för vilka
varan icke vore oundgängligen erforderlig, vore skyldig avstå densamma
till kommissionen för att tillföras den allmänna regleringen.
.På grund av bristande motsvarande bestämmelser beträffande ost
hade emellertid osthandeln råkat i sådant lägn, att ost till gällande
maximipris näppeligen stode att uppdriva, medan avsevärda kvantiteter
syntes tillhandahållas till pris som väsentligen överstege maximiprisen.
Visserligen hade kommissionen i de licenser, som utfärdats
till vissa mejerier för tillstånd att ysta, stadgat skyldighet för
mejerierna att, därest så påfordrades, ställa den tillverkade osten till
kommissionens förfogande, men detta stadgande syntes icke enbart
trygga möjligheten att på ett tillfredsställande sätt ordna osthandeln.

För att motverka den illojala handeln med ost och för att söka
åstadkomma en rättvisare fördelning av varan ansåg kommissionen
önskvärt erhålla bestämmelser, som garanterade kommissionen kontroll
över tillverkad ost och som jämväl skänkte möjlighet att därest
vederbörande mejerier vägrade ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,
som kunde komma att meddelas av kommissionen, omhändertaga
varan för det allmännas räkning.

Då som bekant förhållandena på ostmarknaden hade utvecklat
sig på sätt kommissionen angivit och bristen på även övriga fettämnen
gjorde sig alltmera kännbar, fann regeringen sig föranlåten
att bifalla den gjorda framställningen och den 18 oktober 1918 utfärda
förordning i ämnet.

Såsom förut anförts hade med tillverknings- och försäljningstillstånd
redan från början förknippats föreskrifter om vissa pris
å den tillverkade osten. Dessa föreskrifter inneburo, att producent
och återförsäljare icke ägde rätt att vid handel med varan över -

Svar u

interpellation.
Forts.;

Nr 11).

4

(Jnsdageu de» 26 febrtmri.

Svar å
i nferpellatiow.
(Forts.

skrida vissa i tillståndsbeviset angivna pris. Då emellertid detta
sätt att reglera ostpriset loke visade s.g effektivt, övergick man till
att i föriattningsväg åsätta maximipris å varan, första gången
genom förordning den “/u 1917, vilken sedermera undergått successiva
förändringar med hänsyn till den allmänna prisutvecklingen
och andra på saken inverkande omständigheter.

Såsom interpeilanten anfört hava alltså efter hand åtgärder
vidtagits, som vant ägnade att skärpa och utvidga ostregleringen.
Att dessa åtgärder i vissa fall kommit att medföra svårigheter för
mjölkproduoenterna och mejerierna, har icke kunnat undvikas. Del
är därför mycket förklarligt, att bekymmer upipstått och klagomål
framförts från dessa håll.

Å andra sidan hava, såsom torde vara allmänt bekant, icke
saknats röster i motsatt riktning, nämligen frän håll, där man ansett,
att statsåtgärderna icke varit tillräckligt långt gående samt att
myndigheterna vid licensgivningen tagit allt för stor hänsyn till
producent- och mejeriintressena. Dylika uttalanden hava framförts
icke minst från ortsmyndigheter inom det län, som interpellanten
repregenterar. Sålunda fäste livsmedelsnämnderna inom Skaraborgs
läns städer i ett å möte i Falköping gjort uttalande Kungl. Maj:ts
uppmärksamhet på att osttillverkningsförbudet genom folkhushållningskommissionens
mejeriavdelnings licenspolitik så gott som helt
strukits från listan på de regleringsåtgärder, som avsetts tillförsäkra,
så långt möjligt, de nödvändiga livsmedeln samt att denna licenspolitik
vore förfelad och för åtminstone deras samhällen ödesdiger.
Nämnderna hemställde därför, att en inskränkande reglering i fråga
om osttillverkningen snarast måtte vidtagas, helst en tids fullständigt
förbud för tillverkningen av sötmjölksost för att därigenom
säkerställa städernas behov av mjölk och delvis även av smör.

I den skrivelse, som länets hushållningssällskap med anledning
härav ingav, förklarade sällskapet, att mjölkbrist tyvärr visserligen
vore rådande i städer och större samhällen, men att det begärda
förbudet icke i någon avsevärd grad skulle kunna avhjälpa densamma,
men däremot medföra minskad mjölkproduktion i de delar
av ifrågavarande län, där mjölken ej på annat sätt kunde för folknäringen
tillgodoses än genom dess beredning till ost. I huvudsaklig
anslutning 111 dessa synpunkter hemställde folkhushållningskommissionén,
att livsmedelsnämndernas ifrågavarande framställning icke
måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd, vilket också blev Kung].
Maj:ts beslut.

Den ovanberörda utökningen av komipensationsskyldigheten åsyftade,
såsom nämnts, att stö11 a mera mjölk till förfogande för den
direkta konsumtionen. Verkställd utredning av folkhushållningskömmissionen
utvisar, att kvantiteterna kompensationsmjölk utökats
från första perioden till den tredje
för Skaraborgs län .... från 17,700 1. till 43,475 liter

» övriga län......» 27,5^0» » 37,925 »

samt sålunda för hela riket » 45,200 » » 81,400 » allt per dag.

'' Härav torde med all tydlighet framgå, att skärpningen av yst -

Onsdagen deu 26 febraari.

Nr 1!>.

ningsfönbudet medfört åsyftad verkan. Det torde också stå klart,
att den vidtagna åtgärden var oundviklig i det överhängande nödläge,
vari en stor del av landets befolkning då befann sig.

Infcarpellanten anior bl. a., att det icke varit sällsynt, att mejerier,
som ålagts skyldighet att lämna kompensationsmjölk, tillfölje
av uraktlåtenhet från mottagares sida att tillhandahålla nödiga transportkärl
varit hänvisade att låta mjölken förfaras i stället för att
tillvarataga densamma i folknäringens intresse, för så vitt de ville
undgå åtal.

Kommissionen har mled anledning härav erinrat, att kommissionen
i förekommande fall och senast genom cirkulär den 12 juni
1918 medgivit mejerierna rätt att utan särskilt tillstånd för osttillverkning
använda den kompensationsmjölk, som av en eller annan
anledning icke kunnat av vederbörande livsmedelsnämnd mottagas.

I fråga om de olägenheter, som skulle hava föranletts av förbudet
att sälja osten till annan än av folkhushållningskommissionen
godkänd köpare har interpellanten anfört, dels att det åsätta maximipriset
icke täcker tillverkningskostnaderna med nu rådande mjölkpris,
dels att mejerierna nödgats utan ersättning lägra osten under
lång tid, vilket — i krist på lämpliga lokaler — föranlett risk för
förstöring av hetydande ostpartier, dels slutligen att mejerierna förhindrats
att igenom snabb omsättning av osten få medel att betala
mjölken allt eftersom den levererats.

„ ^ nu ''först angår prisfrågan har denna varit föremål för

ingående utredning av folkhushållningskommissionens prissättningskommitté.
Med ledu ng av dess betänkande och nå hemställan av
folkhushållningskommissionen fastställde Kungl. Maj:t i november
1918 ändrade maximipris å mjölk och ost, så avvägda att mjölkens
användning till ostberedning skulle bliva mindre lönande än dess
försäljande till direkt förbrukning. Denna princip, som tillfyllest
motiverats av den svåra bristen på konsumtionsrnjölk, lärer icke
kunna uppgivas, så länge regleringen av mejerivaror äger bestånd.
Förnekas kan ju icke, att olägenheter härigenom tillskyndas en del
mejerier, särskilt dem. som på .grund ay sin belägenhet och utrustning
äro uteslutande hänvisade att tillverka ost — detta galler
företrädesvis en del norrlandsmejerier. Å andra sidan hör icke förbises,
att dessa mejerier under normala förhållanden i många fall
haft ätt räkna med lägre mjölkpriser än de mera välbelägna mjölkdistribuerande
mejerierna.

Att vissa ostnartier lönt fara att förstöras lärer icke, såsom
intermellanten velat gorå gällande, vara beroende på den föreskrivna
lagringstiden, som efter ingående nndersökrvngar av fackmän fastställdes
till 2 månader för helhet. 1 1L månad för halv- och kvartsfet
samt 1 månad för skumm,iölksost. Dessa lagringstider kunna ingalunda.
såsom intern spanien velat göra gällande, anses oskäligt långa.

Att osten i något fall kommit att kvarligga utöver den bestämda
tiden, lärer — om man undantager det dröjsmål, som föranleddes
av konflikt mellan Stockholms 1''vemodelsnämnd och vissa mejerier
— icke hava berott på vederbörande myndigheter, enär dessa på

Svar (i
interpellation
(Korts.

Sr 1». 6

Onsdagen den 26 februari.

Svar å
interpellation.
(Forts.)

grund av den stora ostbristen varit synnerligen angelägna att så
snart som möjligt utbeordra ostpartierna.

Emellertid ligger det i sakens natur, att, när den centrala fördelningen
av osten första gången skedde, ett visst dröjsmål måste
uppkomma, detta väsentligen beroende på försenade eller ofullständiga
deklarationer från ett antal mejerier.

Att mejerier skulle på grund av brist på lokalutrymme vara
förhindrade att på ett tillfredsställande sätt lagra sin tillverkning,
lärer väl icke behöva befaras. Så korta som lagringstiderna bestämts
och med den begränsning, som genomförts i fråga om ystningskvantiteterna,
kunna lagren icke gärna någonstädes bliva så
stora, att icke erforderliga och lämpliga utrymmen kunna disponeras
— naturligtvis under föutsättning, att mejerierna äro anordnade
som ostmejerier.

Det lärer vara ostridigt, att, såsom interpellanten påpekat, åtal
för överträdelse av gällande förordning angående ystningsförbud i
avsevärd omfattning förekommit inom Skaraborgs län. Redan under
sistlidne höst lät folkhushållningskommissionen på förekommen anledning
verkställa utredning för utrönande, huruvida dessa atal kunde
anses ha varit befogade. Resultatet av denna utredning blev, att
någon anmärkning i detta hänseende med fog icke kunde framställas.
Såvitt kommissionen hade sig bekant, hade icke heller eljest något
obehörigt tjänstenit förekommit vid beivrande av förseelser mot
ifrågavarande förordning. Nämnda utrednnig gav för övrigt vid
handen, att i åtskilliga av de fall, där åtal för överskridande av
meddelad ystningslicens anhängiggjorts, den tillåtna mjölkmängden
överskridits i synnerligen stor utsträckning, samt att åtal ej ägt
rum i något fall, där ej överskridandet uppgått till minst femton
procent. Genom kungörelse den 31 december 1918 har Kungl. Maj:t.
förordnat om sådant tillägg till 3 § i förordningen angående ystningsförbud,
att vid fall av synnerligen förmildrande omständigheter
straff för förseelse emot förordningen må nedsättas till böter

av tio kronor.

Som svar å interpellantens första fråga vill jag meddela, att,
så snart tillförseln av det oundgängliga behovet av mjölk för direkt
konsumtion i städerna och de tätt bebyggda samhällena kan anses
någorlunda tryggat utan de nuvarande regleringsbestämmelsernas bibehållande.
jag har för avsikt att hemställa om ystningsförbudets
upphävande. Om tidpunkten, d. v. s. veckan eller dagen härför,
kan jag ännu icke med bestämdhet yttra mig. Enligt min mening
kan den nämnda mjölktillförseln anses relativt säkerställd så snart
vi få säker utsikt till en jämn tilldelning av kraftfoder, och detta
är i sin ordning beroende av dan väntade importen av oljekakor.

På den andra frågan vill jag svara, att jag icke anser tillräckliga
skäl föreligga för ett frigivande av handeln med ost, så länge
icke även ystningen kan frigivas, och det så mycket mCT._ som
man kan hava skäl att hoppas, att den tiden, när även ystningen
kan frigivas, ligger mycket, mycket nära.

Onsdagen den 26 febrnari.

7 Nr 19.

Härpå yttrade:

Herr Magnusson i Skövde: Jag .skall be att få framföra ett
tack till herr statsrådet för det lämnade svaret, på samma gång som
jag måste beklaga, att han icke kunde ställa i utsikt ett mycket snart
frigivande av osttillverkningen — eller får jag verkligen — såsom jag
hör herr statsrådet nu ytterligare pointerar —- tolka herr statsrådets
uttalande så, att detta frigivande kommer att mycket snart äga rum,
så skall jag vara den förste att betyga min stora tacksamhet för det
svar, som avgivits.

Såsom det torde vara en och annan bekant och såsom jag påvisade
i dan av mig i maj månad 1917 framställda interpellationen förhåller
det sig så, att osttillverkningen är lokalt mycket begränsad inom
laindet. Het är i .synnerhet Skaraborgs län och i viss mån Västerbottens
och Jämtlands län, som bedriva en mera avsevärd osttillverkning,
och jag ber att få erinra om, att enligt dan senaste mejeristatistiken
från normala tider tillverkades mer än hälften av all helhet
ost inom landet enbart i Skaraborgs län. Härav följer, att en
krisförordning som den här påtalade måste drabba synnerligen ojämnt
och särskilt hårt drabba de landsdelar, där en mera utbredd osttillverkning
äger rum och där mejeriskötseln sedan mycket lång tid tillbaka
har inriktats speciellt på osttillverkning. Jag kan i förbigående
nämna, att berättande Skaraborgs län osttillverkningen sträcker ig
mycket långt tillbaka i tiden, innan vi ännu hade någon egentligt,
ordinad mejeridrift. Het är givet, att detta osttillverkningsförbud
måste kännas mycket mera tryckande och betungande för dessa landsdelar,
och man måste givetvis reagera så mycket starkare emot det.
därför att det icke träffar lika över hela landet utan enskilda samhällsgrupper
och vissa orter drabbas hårdare därav. Bet är ganska
förklarligt, att man skulle finna sig lättare i förbudet, om det drabbade
lika över hela landet, än när det som här berör enskilda orter och
enskilda näringsgrupper mer än. andra. Het är också givet, att det
med hänsyn till mjölkhushållningens framtid är av vikt, att förbudet
icke får fortfara så länge, att det kommer att förrycka den ställning,
som mejerihanteringen har i ifrågavarande landsdelar. Bär har man
sedan, länge specialiserat sig på osttillverkniingen och kommit långt
i detta avseende, och det är då lätt att förstå, att det är av vikt, att
denna gren av mejerirörelsen icke blir spolierad, så att. vi sedan, när
vi komma in i normala tider, få svårt att arbeta upp den igen. Het
föreligger verkligen fara för att, om detta förbud länge får fortfara
en hel mängd mejerier nödgas sluta med sin tillverkning och att det
uppstår stora svårigheter och vanskligheter för dem att börja igen.

Jag fäste mig särskilt vid ett uttalande, som herr statsrådet här
gjorde, nämligen att det har gjorts en utredning av mejeriavdelningen
inom folkhushållningskommission en angående det påpekade förhållandet.
att osttillverkningsförbudet medfört en hel mängd obefogade
åtal, och mejeriavdelningen hade, såvitt jag fattade rätt, kommit till
den slutsatsen, att det fauns icke något fog för det påståendet, att tillverknings
förbud et medfört obefogade åtal. Jag ber emellertid att

Svar å

interpellation.

(rörte.''

\r 1». 3

Onsdagen den 2G febrnari.

Hvar å
rUerjtellation.

Fart*.t

få erinra om, att i detta fall är det icke blott en mycket allmän och
grundad mening bland den allmänhet, som beröres av förbudet, utan
jag tror även, att var och en som opartiskt tar del av hithörande handlingar
— varvid jag emellertid icke kan tillerkänna mejeriavdeliningen
att ha varit opartisk — måste erkänna, att osttillverkningsförbudet
medfört många och obefogade åtal. Jag ber att få erinra om hur fallet
t. ex. var med en mejerist, som befann sig i den belägenheten att
han fått mera mjölk än vad lian hade rätt till enligt licensen att ysta.
Det är nämligen som bekant icke möjligt att få mjölktillförseln alldeles
konstant och hade mejeristen därför ingen annan utväg för mjölkens
tillvaratagande än att ysta mer, än licensen medgav. Inspektören anmärkte
härpå och inför mejeristens fråga, vad han skulle gjort med
mjölken, då han fått in mer, än licensen avsåg, svarade inspektören
helt cyniskt: ni kunde ju ha slagit ut den; därpå är det inga böter.
Nu gjorde han icke detta, och därför åtalades han på grunder, som
jag i min interpellation gjort anmärkning mot.

Jag ber att få upptaga tiden med att här ur ett rättegångsprotokoll
citera ett typiskt fall, där det väl är svårt att
påstå, att det icke varit obefogat åtal: »Mejeristen S. i W. erhöll
licens (för vilken han fick erlägga en avgift av kr. 10: 50) att för
tiden 25 maj till den 21 augusti 1917 för ystning ''använde i medeltal
per dag 100 liter oskummad mjölk’ och den 16 augusti 1917 beviljades
(mot erläggande av ytterligare 10: 50) att intill 25 juni 1918
’i medeltal per dag under kalenderåret använda 90 liter oskummad
mjölk’. Den 15 maj 1918 inställde sig inspektören, varvid han fann
av mejerijournalem, att till mejeriet inkommit under tiden 25 maj intill
21 augusti 1,591 liter mera mjölk, än vad S. haft rätt att ysta.
För tiden 21—31 augusti hade inkommit till mejeriet 1,627 liter,
under september 4,222 och under oktober 3,404 liter. Under nämnda
månader hade S. erhållit rätt att ysta blott respektive 990 liter, 2,700
liter och 2,790 liter. På grund härav anmäldes han nu hos allmänna
åklagaren för åtal. Inför häradsrätten påvisade dan. tilltalade, att:
han av dan till mejeriet inkomna mjölken dels direkt försålt en del
och dels använt en annan del för sitt eget hushåll, så att han endast
under september månad, då till följd av dein. till stor lycka för hela
orten varande väderleken, betet förbättrats och mjölktillgången ökats,
han för nämnda månad använt 424 liter mera än han haft rätt till.
Han hade dock levat i den tron, att han icke brutit mot bestämmelsen,
då han icke överskridit medeltalet per dag i perioden och antagit att
villkoren i den andra licensen vore lika med den i den första, vari han
erhöll rätt att ysta en bestämd kvantitet i medeltal per dag för hela
den tid licensen avsåg, metn som i den andra licensen hade ändrats
att gälla i medeltal per dag under kalendermånad. Härför skulle
han nu dömas att ersätta dessa 424 liter med böter som utgå med 4
gånger mjölkens värde, alltså flera hundra kronor. Det både för honom
varit en jämförelsevis obetydlig förlust, om han till ingen nytta
låtit dessa 424 liter bortrinna, då ingen amnan användning än ystning
förefanns. I stället lämnar han nära 40 kg. ost, och därför uppmuntras
han — med böter.» Detta är ett fall bland, många, som val

Onsdagen den 26 februari.

9 Mr 1».

ändå visar, att då man från mejeriavdelningens sida säger, att det icke
finns fog för påståendet, att osttillverkmingsförbudet föranlett obefogade
åtal, man är betänkligt på sidan om det verkliga förhållandet.

Emellertid erkänner jag mycket villigt, som herr statsrådet påpekade,
att en av de väsentligen drivande och bärande orsakerna till
detta förbud har varit, att man ville åstadkomma tillförsel av mjölk
till städer och till industriställen, och jag har tidigare medgivit, att
det kan finnas fog för att beakta en sådan sak. Men då det framkommit
klagomål från konsumenthållet, att man fick för litet mjölk
och då av statsrådet åberopats att det varit sådana klagomål även från
livsmedelsnämnderna i det län, som jag har äran att repr esentera, så
vill jag säga, att jag tror, att svårigheterna varit betydligt mindre
där än på många andra håll och att det visserligen varit vissa svårigheter
att få mjölk, men att de icke varit oöverkomliga. Jag kan
påvisa fall, såsom jag gjort i min interpellation, att man krävt av
en mejerst, som enligt lieensvillkoren skulle leverera en viss mjölkmängd
till en livsmedelsnämnd i nämnda län, att han skulle åtaga "ig
besväret att köpa och hämta denna mjölk hos producenterna och leverera
den hos livsmedelsnämnden med en vinstmarginal av blott ett öre
mer, än han haft att betala till producenten, Under sådana förhållanden
kan man icke begära, att det skall bli någon leverans utav, utan
följden blir att mejeristen nedlägger hela rörelsen och producenterna
ofta få fördela och använda mjölken själva. Att det då måste uppstå
eu viss brist, som man icke böi skylla på andra förhållanden utan
på livsmedelsnämnden själv, det tror jag, var och en kan förstå.

Nu är det givetvis ett något svävande uttryck, då man talar om
att osttillverkningsförbudet skall upphävas, så snart det finnes möjlighet
eller utsikt att någorlunda tillräcklig mjölkmängd kan föras
till städer och liknande samhällen. Det är givet, att med den nedgång,
som ägt ram i fråga om mjölkdjuren, man icke kan påräkna så
alldeles .snart att komma tillbaka i normala förhållanden. Jag skall
icke upptaga tiden med att närmare ingå på den frågan, men man
får väl ändå hoppas, att man icke må bedöma den saken alltför snävt
■och därvidlag tänka sig att komma tillbaka till fullt normala tider,
utan man får väl se förhållandena sådana de äro. så att när någon
förbättring inträder i mjölktillgången man då också anser tiden inne
att utan vidare skrida till ett upphävande av osttillverkningsförbudet.

Beträffande försäljning,sförbudet vill jag dock påpeka en sak.
Det är väl ändå så, att vi stå inför vissa lättnader ifråga om livsmedelstillförselin.
Jag har fått den uppfattningen, att, sedan försäljniingsförbudet
trätt i kraft, ostförsäljningen icke pågått i samma tempo
som förut utan att osten fått lagras längre tid och att sålunda förråden
av ost nu äro större än när försäljningsförbudet inträdde. Det
synes mig då icke vara klokt eller riktigt att ytterligare lagra ost intill
en tidpunkt, då livsmedelstillgången blir större, utan det är riktigare
att släppa nt detta livsmedel under en tid, då tillgången på övriga
livsmedel är tämligen knapp.

Beträffande vidare det påståendet, att lagringsfnrhållandeiu:
skulle väsentligen bero på mejerierna själva och att de skulle hava till -

Svar a

i nier petto f ujt,.
(Forts.

Nr 19. 10

O q 8dagen den 26 febrnori.

Svar ä
interpellation
(Forts.)

rackling lagringslokaler, så vill .jas icke säga, att så nog icke alltid är
förhållandet. Det är ofantligt många mejerier, som ha mycket små
lokaler, och de ha endast lagrat osten mycket kort tid och sålt den i
färskt tillstånd till grossister, som skött lagringen, vilket nu är omöjliggjort.
Jag tror således, att även om det i viss män varit fackmännens
benägenhet att i eget intresse överdriva saken, som föranlett
klagomålen, så är dock dessa klagomål vis å vis lagringen icke obefogade.

Jag vill vidare påpeka en annan omständighet, nämligen att man
icke må ställa det så, att man låter mejerierna hopa lager under avsevärd
tid och sedan utan vidare släpper lös dem, varigenom det kan
uppstå svårigheter för mejeristerna att få avsättning för sina varor
till rimliga produktionskostnaderna täckande priser.

Emellertid ber jag slutligen att få taga fasta på herr statsrådets
löfte, att det icke skall dröja en dag längre, än absolut nödvändigt är,
med förbudets upphävande, att detta enligt hans upprepande här må
ske mycket snart.

Herr Tengdahl: Jag förstår mig icke på osttillverknings förbudet,

liksom jag också många gånger förgäves försökt att förstå
herr Magnusson i Skövde. Jag kan alltså icke beträffande osttillverkningsförbudet
vittna och giva till känna vad jag vet i denna sak
hänt och sant vara. Däremot skall jag be att få vittna, att jag, och
förmodligen många av kamraterna i kammaren, har en stigande
känsla av att vi genom de många interpellationerna i denna kammare
äro på väg att draga ned själva interpellationsinstitutet. Förr
i världen var en interpellation ett evenemang, en händelse, som man i
bästa fall talade om ännu många år efteråt. Nu synes det, som om
ofta nog interpellationer framställdes om saker, som vederbörande
kunnat lika bra få reda på genom besök hos vederbörande statsråd
på dennes ämbetsrum.

Jag har naturligtvis icke något yrkande, om det icke i så fall
skulle vara en vädjan till alla dem, som plågas av någon samvetsnöd,
som kan tänkas resultera i en interpellation, om de icke i första
hand åtminstone ville reflektera på det av mig rekommenderade enklare
medlet att få önskade upplysningar.

Herr Magnusson i Skövde: Jag väntar icke att som före gående

talare få några bravorop i anledning av vad jag nu tänker
säga, men jag vill endast med avseende på vad herr Tengdahl sade
erinra om, att saker och ting ändra sig så ofantligt här i världen.
Den synpunkt han här gjort gällande var ungefär vad som för åtskilliga
år sedan anfördes från konservativt håll. Nu har förhållandena
vänt sig, det må räknas den ena eller andra till last om man
talar därefter. Om herr Tengdahl vill göra gällande, att jag med
min interpellation skulle ha missbrukat interpellationsförfarandet, må
det stå för hans räkning, och jag vill icke förmena herrarna att i
detta avseende ha vad mening de vilja. Men den sak, som jag här
vidrört, är dock — det tror jag var och en. som känner förhållandena.

Onsdagen den 26 februari.

1!

Nr 1».

måste medgiva — av så pass allvarlig och ingripande natur för störa .
landsdelar, att det sannerligen icke kan anses vara en okynnesinterpellation,
om man velat föra denna fråga på tal. Herr Tengdahl
känner ovillkorligen förhållandena tillräckligt för att veta, att det
är dock en liten skillnad — jag skall icke här analysera, var skillnaden
ligger — om man går till vederbörande statsråd och får svar
under hand av honom eller väljer interpellationsvägen. Om en fråga
dragée fram genom interpellation, kan den icke avfärdas pa samma
lättvindiga sätt som eljest. Svaret måste läggas fram inför hela offentligheten
och sålunda avvägas på ett helt annat ^sätt; det måste
motiveras på ett sätt, som näppeligen är fallet, om frågan framställes
under hand. Jag vill gärna giva herr Tengdahl rätt i mångt och
mycket, men jag vill bestämt säga, att jag tycker, att han kunde ha
valt ett annat tillfälle att framkomma med denna anmärkning, ty
bra mycket okynnigare interpellationer än den jag här tillåtit mig
framställa ha säkerligen framkommit, icke minst från håll, som ligger
herr Tengdahl närmare.

§ 2.

Herr statsrådet Petersson avlämnade Kungl. Maj:ts propositioner: nr

117, med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § och 18 § 11,
43, 55 och 56 punkterna i lagen om val till riksdagen den 26 mai 1909:
och

, nr 118, med förslag till lag om fri rättegång m. m.

Dessa propositioner bordlädes på begäran.

§ 3.

Föredrogois var för sig Kungl. Maj:ts å kammarens bord vilande
propositioner; och hänvisades därvid

till jordbruksutskottet propositionen, nr 111, angående försäljning
av den kronan tillhöriga holmem Malepert invid Marstrand;

till behandling av lagutskott propositionerna:

nr 114, med förslag till lag om fondkommissionsrörelse och fondbörs
verksamhet samt till lag om ändring i lagen den 22 juni 1911 om
bankrörelse; och

rar 115, med förslag till lag med vissa bestämmelser om rätt att
förfoga över annan tillhöriga fondpapper; samt

till statsutskottet propositionen, nr 110, angående anslag till understödjande
av biblioteksverksamheten för underbefäl och manskap
vid marinen.

§ 4

Vidare föredrogos, var efter annan de på kammarens bord liggande
motionerna; och remitterades därvid

Svar å

hterpellatwr.
(Forte.1

Nr 1». 12

Onsdagen deu 26 febrnari.

till bevillningsutskottet motionerna:

nr 332, av herr Karlsson i Yätö; och

nr 333, av herrar Brännström och Nilsson i A utnäs; samt

till hajnkoutskottet motionen nr 334, av herr Liibeck.

§ 5.

Ang. den Till avgörande förelåg först andra lagutskottets utlåtande nr 7.

V bonde- * 1 anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl Maj :t angående
befolkningens effektiva åtgärder för den självägande bondebefolkningens bevarande
bevarande vid vid jordbruket.
jordbruket.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion,
nr 71, vilken behandlats av andra lagutskottet, hade herr Olsson
i Kullenbergstorp m. fl. hemställt, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, att en allsidig utredning måtte verkställas
rörande effektiva åtgärder för den självägande bondebefolkningens
bevarande vid jordbruket, innefattande bland annat frågan om en revision
av den s. k. norrländska förbudslagen av 1906, ävensom frågan
om lämpligheten av en lagstiftning om arvskifte av besuttna bondehemman,
vilken främjade hemmanens bevarande i släkternas ägo och
minskade faran av skuldsättning och spekulation, och att Kuingl,
Maj:t måtte för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen
kunde giva anledning.

Utskottet hemställde, att förevarande motion icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

Sedan utskottets hemställan blivit uppläst, gav herr talmannen
på begäran ordet till

Herr Olsson i Kullenbergstorp, som yttrade: Herr talman,

mina herrar! Det föreliggande utskottsutlåtandet avhandlar en del
av en motion, som jordbrukarnes representanter här i kammaren
tillåtit sig väcka, omfattande spörsmålet om jordbrukets ställning i
vårt land, kan man gärna säga. Denna motion eller, som det nu blev.
dessa motioner ha en gemensam motivering och utgöra ett sammanhängande
helt. Till följd av de formella bestämmelser, som gälla,
måste en uppdelning äga rum på sex olika motioner. De här tre delarna
ha nu av andra lagutskottet behandlats och föreligga här till
avgörande, och jag skall be att med herr talmannens tillåtelse få
se dessa tre delar i ett sammanhang, då de i grund och botten äro
ett sammanhängande helt.

Den fråga, som det här gäller, är i första rummet för jordbrukets
utövare i vårt land av en sådan genomgripande betydelse spm
knappast någon annan fråga, och medelbart inverkar den nog på alla
samhällets medlemmar. Det har också av utskottet erkänts, att frågan
är av synnerligen stor betydelse.

Utskottet har nu. när det gått till behandling av ärendet, utta -

Onsdagen den 20 februari.

13 Nr 1«.

lat, att den fråga, som det gäller i det första betänkandet, redan är
föremål för jordkommissionens verksamhet och dess utredning. Utskottet
har också angivit tidpunkten, då denna kommission tillsattes,
nämligen den 10 januari. Det är alldeles rätt; den tidpunkten
var det. Men som jag själv har äran att vara ledamot av kommissionen
ifråga, kan jag intyga, att de officiella meddelandena om både
utseendet av dessa medlemmar och de uppgifter, kommissionen skulle
hava, kommo mig tillhanda först en dag i den sista veckan av januari,
följaktligen långt efter det den ordinarie motionstiden var slut. Det
var också alldeles omöjligt att på förhand kunna avgöra, hur omfattande
kommissionens uppgift skulle vara enligt diktamen till statsrådsprotokollet.
Här föreligger också en parallell med en annan
motion. Det var nämligen så, att herr Jönsson i Slätåker och jag
väckte en motion rörande en allsidig utredning om kyrkojordarnas
avlösning. Den väcktes sista dagen inom den tillåtna motionstiden.
Vi hade då icke klart för oss, huruvida jordkommissionens uppgift
omfattade även dylika jordar, men nu, sedan man fått det officiella
meddelandet, att så icke är förhållandet, är det naturligt, att man för
att så att säga trygga sig väckte motionen ifråga, så att det åtminstone
skulle givas tillfälle för riksdagen att en liten smula uttala sig i
ämnet, för den händelse de -saker, som motionen innehåller, icke
skulle bli föremål för jordkommissionens övervägande och förslag.
Det är naturligtvis med stor tillfredsställelse jag har sett. att så blir
förhållandet med de två första av dessa frågor, nämligen de, som
behandlas i andra lagutskottets utlåtanden nr 7 och 8. Men jag
har också på samma gång velat här klargöra, att det icke var möjligt
för motionärerna att kunna avgöra detta redan den 10 januari,
såsom man möjligen indirekt skulle kunna utläsa ur utskottets utlåtande.

Beträffande dessa två första delar har utskottet på ett mycket tillmötesgående
sätt uttalat sig i själva saken, så långt som utskottet gjort
några uttalanden. Det är icke synnerligen mycket. Jag vet också
alltför väl, att det brukar vara den vanliga metoden att. när en fråga
blivit föremål för utredning, går man icke så djupt in på den. Det
kan vara en fördel, men det kan också ha sina nackdelar. Men då
utskottet synes avböja någon saklig diskussion på detta stadium av
de avhandlade frågornas utredning, har jag naturligtvis såsom -motionär
icke anledning att riva upp en sådan, det får lag säga, helst
då jag kan ha tillfälle att diskutera om detta så mycket jag vill inom
jordkommissionen.

Går jag så över till den fråga, som det gäller i det tredje utlåtandet
eller det. som bär nr 9 — det gäller trustbildningarna inom
livsmedelsbranschen och faran för dem — -så har utskottets svar
där blivit en liten smula annorlunda. Utskottet har visserligen ställt
sig lika välvilligt till själva saken och till den åskådning, som motionärerna
framfört, men det har åtminstone icke i detta fall kunnat
hänvisa till jordkommissionen, då den icke har med detta att göra.
Utskottet bär nu erinrat om den s. k. trustkommittén av år 1911.
Ja, denna trustkommitté kände också motionärerna till, men i likhet

Ang. de k
själ vägare)
bondebefolkning•

bevarande t
jordbrukrf
(Forts.

Nr 19. 14

Onsdagen dcu 26 februari.

.Uui: den mecj utskottet voro icke motionärerna riktigt på det. klara med. om
*bwi£dC denna kommitté var död eller om den blott var förpuppad i så måtto.
befolkningens att om den politiska solen sken upp igen, den kunde väckas till liv.
bevarande rid Det. senare tycks utskottet egentligen icke tro på. lag kan åtminstone
jordbruket. igga utskottets utlåtande på annat sätt. Utskottet har dock

ForM.i qölrt på ett annat sätt klara upp frågan genom att erinra om de sak kunniga,

som nu i februari tillsatts för utredning rörande — lag
skulle nästan villa kalla det livsmedelsfrågans bringande i normala
gängor. Härvidlag blir det störa svårigheter. Enligt vad som uttalats
i statsrådsprotokollet, skulle kanske till denna utredning kunna
knytas även denna fråga om trusterna, vad beträffar livsmedelsbranschen.
Det är möjligt. att så kan ske; lag skall icke polemisera
däremot, men dock hade det nog varit i alla avseenden bäst, om man
tagit den s. k. trustfrågan i sin helhet såsom en fråga, som verkligen
kräver utredning inom alla branscher. Om man isolerar en viss
punkt av en stor fråga, får den i regel icke den lösning, som fordras;
och man nödgas kanske att sedan taga upp hela frågan, då
det gäller ett betydligt större område. Jag tvekar e.i att uttala, att
det hade varit synnerligen önskvärt, att denna fråga tagits upp i
dess stora, omfattande bemärkelse på många områden. Men man
får ,ju icke alltid det man önskar, och får man det blott så uppfyllt
som utskottet här tycks förutsätta, få nog motionärerna vara nö.ida.
Man har åtminstone icke skäl att säga, att utskottet på något sätt
ställt sig avvisande till tanken, då utskottet rent av på allt sätt uttalat
sin anslutning till densamma.

Ser lag då på de delar av vår motion, som nu kommit fram. får
lag verkligen säga, att andra lagutskottet har haft en utomordentligt
stor tur. Det har blott kunnat peka på att en kommission av sakkunniga
tillsatts och sluppit svara på något. Motionärerna ha ju
fått precis vad de i sin motion önskat, och detta så fort, att det är
nästan ovanligt, att så sker i vårt land. Eljest får ju en motionär
vara mycket glad, om han får en vacker motivering och sedan avslag.
Då tröstar han sig, och ännu gladare blir han naturligtvis,
när han får en hemställan om en skrivelse till Kungl. Maj:t. Här
är det så, att man omedelbart kommit till det mål, man önskat. Åtskilliga,
som i politiskt hänseende äro jordbrukargruppernas vänner,
ha gjort ett stort nummer av att vi fått avslag på det här, och att
en av motionärerna suttit med i utskottet, vilket varit enigt om detta
avslag. Jag lyckönskar emellertid alla motionärer, som få ett så
beskaffat avslag, som vi fått. Det tycker jag sannerligen, att man
kan vara nöjd med och mer än nöjd. Och skulle det hända, att jag
oftare får ett sådant avslag som detta på mina motioner, skall jag
verkligen tacka utskottet.

Därför, herr talman, skall jag be att få göra en sak, som väl
icke förekommit i andra kammarens annaler. Jag skall helt enkelt
be att få yrka bifall till utskottets hemställan och med ännu
större tacksamhet yrka bifall till utskottets resp. motiveringar.

Vidare anförde:

Herr von Snei dem: Detta är onekligen en egendomlig

Onsdageu den Ji(i februari.

Nr 19.

16

situation efter avslag å en motion, och jag får tacka motionären
för de ytterst erkännsamma ord, som han haft till utskottet, och för
den hemställan om bifall till utskottets kläm, som han gjort. I ett
fall riktade han emellertid en anmärkning mot utskottets sätt att
gå till väga, och det rörer den tredje motionen. Han tycktes framföra
en anmärkning mot utskottet för att icke utskottet upptagit
trustfrågan i hela dess omfattning och däruti gjort någon framställning.
Denna anmärkning borde i detta fäll icke ha riktats mot
utskottet utan mot motionärerna själva. Ty det är dessa, som icke
upptagit trustfrågan i hela dess omfattning utan vänt sig mot denna
allenast såvitt den rör sig på livsmedelshandelns och livsmedelsproduktionens
område. Det förelåg ingen anledning för utskottet
att upptaga frågan i någon vidsträcktare omfattning än som motionärerna
själva inriktat sig på. Då nu en kommission blivit
tillsatt, som även fått till uppgift att ha sin uppmärksamhet riktad
på vad just motionärerna påpekat, fanns ingen anledning för oss att
gå längre utan besvara motionen med hänvisning härtill.

Jag skall be att få säga ytterligare några ord och detta med
anledning av att herr Olsson lyckönskade utskottet till att ha råd
dats ifrån denna farliga motion genom den kommission av sakkunniga,
som tillsatts för utredning av de spörsmål, som av motionärerna
framställts. Jag tror nog, att, även om detta icke inträffat,
svaret blivit ungefär på samma sätt, ty även om nu icke kommissionen
blivit tillsatt, voro ju nästan alla de spörsmål, som här framförts,
förut framställda om icke från riksdagens så åtminstone från
denna kammares sida.

Den ärade talaren yttrade, att denna motion var framförd av
»jordbrukarnas representanter» inom denna kammare. Jag undrar.
om det icke varit riktigare, ifall han sagt, att den var framförd
från »jordbrukare-representanter» inom denna kammare, ty det finns
väl även andra representanter för jordbruket än de, som framfört
denna motion. Saken är den, att ungefär samma frågor, som framförts
från de ärade motionärernas sida, förut behandlats i denna
kammare och lett till framställningar och förslag om skrivelser till
Kungl. Maj:t, även om dessa skrivelser icke alltid fått första kammarens
bifall. Frågorna ha emellertid förelegat från denna kammares
sida och ha endast väntat på ett ingripande från en regerings
sida, som varit intresserad för jordbruksfrågorna, sådana de framförts
från denna kammare, och så har nu skett till allmän belåtenhet
för såväl motionärerna, som de jordbruksintresserade, vilka förut
framfört ungefär liknande önskningar.

Jag ber med anledning av vad jag här yttrat att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Herr Olsson i Kullenbergstorp: Herr talman! Den senaste
ärade talaren måtte ha grundligt missuppfattat mig eller också ha
mina ord fallit så, att de kunnat missuppfattas så mycket. Det
var nämligen visst icke min mening att uttala något klander mot
utskottet, för att detta icke kunnat taga upp trustfrågan i hela dess

ing. den
självägande
bonde befolkni

ngen*
bevarande vid
jordbruk* t.
Forts.:

Nr 19. It)

Onsdagen deu 26 februari.

/!/«/. d<m vidd, utan blott att uttala att det efter min mening vant lämpiigast,
om trustkommittén kunnat komina i verksamhet, och om utskottet
befolkningens -sa att saga kunnat uttala sig för att denna kommitté haft utsikt att
bevarande, vid åter upptaga sin verksamhet. Eljest är det naturligt att i vad det
jordbruket, galler detta område utskottet ju icke heller kunde svara något annat
(Forte.) än som skett.

Pa det övriga, som den ärade talaren hade att anföra, skall
jag icke i detta sammanhang ge något svar. Jag tror icke, att det
på något sätt gagnar saken, och framför allt tror jag, att personliga
polemiker icke gagna. De stora frågor, som här beröras, komma helt
säkert mycket snart igen till kammarens avgörande. Det vore då
väl, om vi kunde mötas från utskottets och även från kammarens
sida med så mycken förståelse som denna motion fatt mota. Det
är en jätteuppgift, som fordrar mycket tillmötesgående från alla, och
att nu riva upp personliga strider, när man är sä att säga uti inkörsporten,
anser jag synnerligen oklokt.

Herr Nilsson i Lander.yd: Herr talman! Jag hade icke tänkt
att taga till ordet i denna fråga, da utskottet hemställt om avslag
på motionärernas framställning. Men då herr Olsson i KuLenbergstorp
här i kammaren erinrat om att han själv är medlem av jordkommissionen,
och då man ser av utskottets föreliggande ut. ätande,
att man förväntar utredning och förslag i denna fråga just från
jordkommissionen, måste man ställa sig ganska betänksam inför de!
resultat, som väntas från denna kommission, särskilt då sådana synpunkter
framhållits från jordbrukarehåll inom kommissionen, som
framkommit i den föreliggande motionen. Här kritiseras bland annat
det förhållandet, att barn till jordbrukare, när de skola övertaga
fastigheten, ha att konkurrera med den allmänna marknaden
beträffande fastighetens värde, varigenom dessa fastigheter komma
upp i oskäliga pris, vilket gör att jordbrukarna bli skuldsatta från
första början och därigenom få svårt att framdeles utöva sin näring.
Det är alldeles givet, att så är förhållandet. Men å andra sidan
måste man också betänka, att inom de flesta familjer det endast
är ett av barnen, som kan övertaga fastigheten, och de övriga barnen
få flytta ut och söka sin näring på annat håll. Det är väl icke
rätt och rimligt att från nuvarande rättsuppfattning beträffande arvsrätt
gå tillbaka till förhållanden, som existerat i långliga tider tillbaka,
då alla syskon icke ärvde lika efter föräldrar. Jag åsyftar
på de tider, då kvinnan ärvde mindre jämfört med mannen. Här
skulle alla övriga syskonen få ärva mindre än den som övertager
fast:gheten. Såsom gammal boutredningsman kan jag intyga, atr
det mest pinsamma jag vid utövandet av denna verksamhet känt.
varit att i många fall nödgas se. hurusom ett barn fått köpa fastigheten
av föräldrarna för halva värdet, under det att de övriga sys
konen fått gå ifrån alltsammans kanske helt och hållet utan ekonomisk
hjälp från hemmet. Här framhålles i motiveringen till den
nu föreliggande motionen, hurusom förr hemmanens värden upptogos
»efter en lägre beräkningsgrund än det fulla handelsvärdet, så att

Onsdagen den 26 februari.

17 Nr 19.

den arvinge, som övertog hemmanet, fick detsamma efter en rimlig
^broder- och systertaxa’ och kunde börja sin bana som självständig
jordbrukare utan allt för stor skuldsättning till medar vingarna».
Det framgår av motiveringen, att man ansett detta vara ett synnerligen
gott förhållande, och man vill återgå till ungefär samma förhållanden
nu. Då tänker man sig olika vägar bland andra den
vägen, att man skulle kunna tänka sig att utomstående, icke-släktingar,
skulle betala högre stämpelskatt än de som äro avlägsna
släktingar. Detta förhindrar natur.igtvis icke att priset på fastigheten
syskonen emellan icke kan bli lika högt, därför att konkurrensen
syskonen emellan är i alla fall lika öppen, därigenom vinnes
icke vad man skulle vilja vinna, man vinner ett utestängande av
övriga spekulanter men avstyr icke konkurrens syskonen emellan.
Sedan framhålles i samma stycke såsom en annan utväg att tänka
på »en lagstiftning om arvskifte av besuttna bondehemman, enligt
vilken den som vid arv övertager ett sådant hemman, skulle äga
rätt att tillösa sig hemmanet efter ett värderingsvärde, som star :
relation till hemmanets nettoavkastning vid rationell jordbruksdrift
och uthålligt skogsbruk». Detta innebär naturligtvis, såsom jag
nyss nämnde, att det skulle försäljas efter helt andra grunder än
det verkliga värdet. Detta är emellertid någonting, som åtminstone
jag för min del på det allra livligaste måste reagera emot, och jag
hemställer till herr Olsson i Kullenbergstorp, att han vid sin verksamhet
i. jordkommissionen närmare överväger denna fråga, innan
han går in på den väg, som i motionen föreslås.

På grund härav ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr M a g n u s s o n i Skövde: Herr talman! Blott ett par ord.
Man har i det föreliggande spörsmålet såväl från utskottet som från
motionärernas talesman här i kammaren hänvisat till att spörsmålen
överlämnats till utredning av den utav Kungl. Maj:t tillsatta jordkommissionen
och den nyssnämnde talaren har uttalat sin tillfredsställelse
härmed. Jag vill dock säga att man icke får tolka detta såsom
att man på jordbrukarehåll mer eller mindre reservationslöst skulle
allmänt gå med på det förslag, som en gång kan komma att föreligga
från jordkommissionen, som arbetar efter direktiv, vilka den
erhållit av den nu sittande regeringen, och härutinnan tror jag mig
uttala mångas känslor. Från många håll vill och måste man redan
nu tydligt och klart säga ifrån, att man förbehåller sig fullständig
frihet, när det gäller att taga ståndpunkt till de förslag som kommissionen
kommer att framföra, och man borde icke på sätt som skett,
pa förhand uttala sin odelade tillfredsställelse med dessa frågors
hänskjutande till denna kommission, som icke fått sina direktiv av
kammaren eller motionärerna utan av nuvarande Kungl. Maj:t. Jag
anser det nödvändigt att nu säga ifrån, att många inom jordbruksnäringen
förbehålla sig fullkomlig handlingsfrihet till de förslag,
som kommissionen i sinom tid framlägger.

Andra hammarens protokoll 1919. Nr 19. 2

Ang. den
självägande
bonde befolkningens

bevarande vid
jordbruket.

(Forte.)

Nr 19. 18

Onsdagen den 26 febrnari.

Ang. den Herr Olsson i Kullenbergstorp: Eftersom vad speciellt herr

^bemde?* Nilsson i Landeryd anförde hänför sig till utskottets utlåtande nr
befolkningens 10, tror jag det vara riktigare att diskutera den frågan på den punkbevarande
vid ten, som ju fått ett särskilt utlåtande. Jag skall därför uppskjuta
jordbruket. SVar, till dess man föredrar andra lagutskottets utlåtande nr 10.

(Forts.)

Herr Nilsson i Tånga: Herr talman, jag skall endast säga
ett par ord. Herr Olsson i Kullenbergstorp och hans medmotionärer
hava fört fram ett helt komplex av motioner, av vilka de flesta nu
föreligga till behandling. En har kommit till bevillningsutskottet,
och en hamnat hos jordbruksutskottet. Syftemålet med dessa motioner
— jag vill gärna tro, att det bakom dem ligger mer än valpolitiska
motiv — är ju värt allt erkännande. De gå ut på att bevara
bondeklassen vid jorden, och det är sannerligen en stor uppgift. Det
skulle dock icke skada, om motionärerna kunde se en liten smula
mera vidsynt på de frågor, som de syssla med. i vad det rör jordproblemet.
Man kan icke få något annat intryck, när man läser motiveringen
till motionerna, än att för motionärerna existerar platt
intet annat i detta land än den svenska bondeklassen, allting rör
sig omkring den som kring en axel. Till och med statares och torpares
ställning skall ordnas med hänsyn till den besuttna bondeklassen.
Jag lämnar allt erkännande åt alla strävanden, som gå ut
på att stärka den svenska bondeklassens ställning, men det bör ändå
sägas ifrån, att det finns dock andra medborgare i vårt land, som
hava anspråk på uppmärksamhet från statens sida. Det finns tiotusentals
medborgare som längta till jorden, men som icke bava eu
fotsbredd att sätta plog eller spade i. Det vore önskvärt, om motionärerna
ägnade också dessa grupper en smula uppmärksamhet. Nu
har emellertid motionären, herr Olof Olsson i Kullenbergstorp, ställts
ansikte mot ansikte mot dessa problem, och det är med en viss nyfikenhet,
som jag väntar på att få se, vilken ställning herr Olsson
skall intaga till dessa frågors lösning i den stora jordkommissionen.
Hans närmaste politiska frände, Magnusson i Skövde, har ju redan
uttalat en förhandsreservation mot vad jordkommissionen kan komma
med. Det vore beklagligt, om herr Olsson i Kullenbergstorp
skulle komma att se lika trångsynt på dessa frågor som Magnusson
i Skövde.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Nilsson i Landeryd: Herr talman! Jag begärde ordet
i anledning av herr Olssons i Kullenbergstorp uttalande, att det anförande,
som jag höll, egentligen skulle hållits vid jordbruksutskottets
utlåtande nr 10, och icke hörde till den fråga, som här föreligger.
Med anledning härav skall jag be att ur klämmen till den
motion, som här föreligger få uppläsa följande: Där begäres, »att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,, att en allsidig

Onsdagen den 26 februari.

19 Nr 19.

utredning verkställes rörande effektiva åtgärder för den självägande Ang._ den
bondebefolkningens bevarande vid jordbruket, innefattande bland
annat frågan om en revision av den s. k. norrländska förbudslagen befolkningens
av 1906, ävensom frågan om lämpligheten av en lagstiftning om arv- bevarande vid
skifte av besuttna bondehemman, vilken främjar hemmanens beva- jordbruket.
rande i släkternas ägo och minskar faran av skuldsättning och spe- CForte.)
kulation.» etc. Då man läser denna kläm, får man ovillkorligen det
intrycket, och jag tror. att det är det rätta, att den frågan, som jag
berörde, hänför sig till detta utskottsutlåtande. I den motion, som
hänför sig till andra lagutskottets utlåtande nr 10, hemställes däremot,
»att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj:t anhålla om
skyndsam utredning rörande återinförande i lämplig form och i viss
utsträckning med retroaktiv verkan av rättigheten att i börd lösa
såld, bortskiftad, pantsatt eller genom gåva eller testamente bortgiven
fastighet eller del därav å landet.» Det är således enligt min
uppfattning en helt annan fråga. Jag tror därför, att mitt anförande
varit på den rätta platsen.

Herr Osberg: Herr talman, mina herrar! Jag kan icke

underlåta, att i detta sammanhang, då det varit tal om bördsrätt och
särskilt när herr Nilsson i Landeryd påpekade, att det gällde en återgång
till något, som man i forna tider strävade att komma ifrån,
säga ett par ord. Jag kan i detta ämne tala med en viss sakkunskap.

Jag är nämligen född på ett åbohemman. Min far var åbo till ett
hemman, tillhörande Huitfeldtska stipendieinrättningen. Denna inrättning
hade i Bohuslän 158 hemman, vill jag minnas, och där
strävade dessa åbor i åratal mer eller mindre för att komma ifrån
den orättvisa, som blev en följd av systemet. Jag känner väl till
förhållandet. Det kunde vara en familj, som hade fem, sex barn.

När den äldste blev så pass gammal, att han kunde ge sig ut, reste
han ut i världen som sjöman — det var mycket vanligt i Bohuslän
—■ och vistades ute kanske till 40 års ålder, medan de yngre syskonen
stannade hemma hos sina föräldrar och hjälpte dem fram. Det
kunde vara en åbo, som satt i rätt god ekonomisk besittning. Han
kunde hava t. ex. ett hemman, som var värt 8- å 10,000 kr., hava
lösegendom, som var värd 3- å 4,000 kr. eller något i den stilen och
på samma gång en skuld på ett par tusen kronor. Rätt vad det var
så dog fadern. Då först kom den äldste sonen hem och gjorde anspråk
på gården. Då skulle skulden först betalas av den lösegendom,
som fanns, och var det då eu liten del över, skulle den delas bland
syskonen, men den äldste pojken, som kanhända gjort minst för att
hålla familjen samman, tog hela fastigheten, och de andra syskonen
fingo gå därifrån. Dessa barn, som kanhända mest bidragit till
föräldrarnas välfärd, fingo gå, som om de icke tillhörde hemmet.

Går man tillbaka till sådana synpunkter, beklagar jag den väg, de
herrar slagit in på, som här varit med på dessa motioner.

Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan bifölls.

Nr 19. 20

Onsdagen den 26 februari.

Ang. bördsrätt
till fastighet
å landet.

Ang. indragning
till
staten av vissa
krigstidsvinster.

§ 6.

Härefter föredrogos vart för sig andra lagutskottets utlåtanden:

nr 8, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:c
angående åvägabringande av en ny arrendelag m. m.; och

nr 9, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kumgl. Maj:t
angående åvägabringande av lagbestämmelser till förhindrande att
truster inom livsmedelshandeln och livsmedelsindustrien slå under sig
jordbrukarnas berättigade vinst av jordbruket.

Kammaren biföll vad utskottet i des.sa utlåtanden hemställt.

§ 7.

Vid nu skedd föredragning av andra lagutskottets utlåtande, nr
10, i anledning av väckt motion angående återinförande av bördsrätt
till fastighet å landet begärdes ordet av

Herr Olsson i Kullenbergstorp, som anförde: Herr talman,
mina herrar! Det är blott ett par ord, som jag vill säga. Jag ger
mitt fulla erkännande åt utskottet, då det säger, att det är en mycket
omtvistad fråga. Det är tydligt, att ser man den uteslutande
från den ena eller andra synpunkten — den ena synpunkten är, att
jorden skall bevaras i släkten, och den andra, att arvingarna skola
hava det mesta möjliga — är det en olöslig fråga. Det är alldeles
klart. Jag tror också, att, om jag skulle säga min innersta tanke,
går det helt säkert icke att återinföra den gamla bördsrätten, åtminstone
icke i den form. som den hade förut. Den tiden tror jag
är försutten. Det låter sig icke göra. I alla fall har min erfarenhet
också sagt mig, att skall det över huvud taget vara möjligt för
jordbrukarens barn att övertaga fädernegården, är det mången gång
alldeles nödvändigt, att den, som skall göra det, erhåller gården
billigare än den gäller i allmänna marknaden, eljest försvinner gården
ur släkten. Det är min erfarenhet. Jag tror därför, att det
skulle vara till gagn att försöka, om man icke skulle kunna komma
fram med fakultativ bördsrätt, nämligen så att ägaren skulle på något
sätt kunna avgöra, huruvida hans gård skulle vara föremål för
bördsrätt eller icke, och en kommande ägare skulle äga rätt att återkalla
en dylik bestämmelse. Jag vill icke här gå in för att säga,
att så bör det vara, men jag har velat säga, att jag sympatiserar med
den tanke, som ligger till grund för detta förslag. Jag tror dock,
att frågan är av den stora betydelse, att den gott förtjänar att ingående
både utredas och behandlas.

Vidare yttrades ej. Utskottets hemställan bifölls.

§ 8.

Å föredragningslistan fanns härefter upptaget andra lagutskottets
utlåtande, nr 11, i anledning av väckt motion om indragning till
staten av vissa krigstidsvinster å handel med fastighet.

Onsdagen den 26 februari.

21 Jfr 19.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott häinvisad motion,
nr 164, vilken behandlats av andra lagutskottet, hade herr Sjölander
hemställt, att riksdagen måtte besluta att till staten indraga
oskäliga krigstidsvinster, som mellanhänder och s. k. jobbare vunnit
genom handel med såväl jordbruksfastigheter som annan fastighet under
åren 1915—1919.

Utskottet hemställde, att förevarande motion icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

Reservationer hade likväl avgivits:

av herr Jacob Larsson mot viss del av motiveringen; samt

av herrar Magnusson i Kalmar, Hagman i Stockholm och Johansson
i Sollefteå, som ansett, att viss del av utskottets yttrande
bort hava annan i reservationen angiven lydelse.

Efter föredragning av utskottets hemställan yttrade:

Herr Hagman i Stockholm: Herr talman, mina herrar!

Som herrarna behagade finna, har undertecknad i lagutskottet vid
behandlingen av denna motion tillsammans med tvenne andra ledamöter
anfört reservation mot den motivering, som utskottet anfört
för sitt avslagsyrkande. Utskottet har nämligen sagt, att det finner
»en lagstiftning i den riktning, som motionären velat hava till
stånd, ur rättslig synpunkt synnerligen betänklig». Jag har för
min del icke kunnat vara med om detta uttryck i motiveringen, utan
jag har velat få till stånd en annan motivering. Jag tillåter mig,
herr talman, att i korthet få hemställa om bifall till den reservation
beträffande motiveringen, som finnes vidfogad utskottets betänkande.

Herr Månsson i Hagaström: Jag har med förvåning tagit
del av den knapphändiga och ganska utmanande motivering, som utskottet
givit. Det sägs, att ett indragande till staten av vinster på
t. ex. affärer med jordbruksfastigheter och andra fastigheter under
kriget, skulle vara synnerligen betänklig och i många fall verka
obillig. Herr taman, jag har däremot den uppfattningen, att, om
något är synnerligen betänkligt och synnerligen obilligt, är det det
nu rådande systemet, genom vilket staten med stöd av riksdag och
regering år från år tolererat, att fastigheter gå ur hand i hand,
utan att man gör något för att förbättra fastigheten. Yad innebär
det, att man köper en fastighet och avhänder den 100,000 kronors
vinst eller mera utan att lägga ned något som helst arbete eller någon
förbättring på densamma? Man köper fastigheten, hugger av
den skog, som finnes, och sedan säljer man den för högre pris. Det
innebär icke något annat än analogt ur handelssynpunkt om jag
skriver en växel på 100,000 kr., och den blir betald av en annan.
Det innebär ingenting annat än att man lyfter 100,000 kr. i förskott
av en annan människa, vars äganderätt till egendomen sedan

Ang. indragning
till
staten av vissa
krigstidsvinster.

(Forte.)

Nr 19. 22

Onsdagen den 26 februari.

Ang. indragning
till
staten av vissa
krigslidsvinster.

(Forts.)

är belastad med 100,000 kr. större bypoteksskuld. Det kan icke
anses vara ett civiliserat .samhälle, där sådant opåtalt får fortgå undan
för undan. Det kan icke anses vara obilligt, om jnan vill ingripa
mot en sådan förfalskning av värden.

I Tyskland har man nu i den skattelagstiftning, som ligger på
nationalförsamlingens bord, vidtagit sådana åtgärder, icke endast
beträffande vinster å handel med fastigheter, utan även beträffande
övriga vinster, att där, om jag t. ex. under hela kriget haft 500,000
mark i inkomst, skulle jag få betala hela denna inkomst så när som
på 199,500 mark. Resten av min vinst under åren skall oavkortad
inlevereras till statskassan. Nu är det ju icke tal om sådant förfarande
här, som ju i viss man kan kallas obilligt och ogörligt, men
man måste i viss mån skilja mellan vinster uppkomna på annat
sätt och vinster uppkomna genom fastighetshandel. Riksdagen kan
icke i längden stå till svars inför Sveriges folk med att tolerera ett
sådant system som det här påtalade.

Jag skall be att få yrka bifall till motionen.

Herr Sjölander: Herr talman, mina herrar! För min del

blev även jag synnerligen förvånad, då jag såg den knapphändiga
motivering, som utskottets majoritet ägnat min motion och avslagsyrkandet.
Därav kunde man frestas att draga den slutsatsen _—-med rätt eller orätt — att utskottet har behandlat denna motion
mindre välvilligt.

Jobberiet med såväl jordbruksfastigheter som stadsfastigheter
är så känt, att jag icke behöver vidare orda därom. De lagstiftningsåtgärder,
som vidtogos vid fjolårets lagtima riksdag, hava visat
sig icke vara fullt effektiva, utan de hava kringgåtts i många
fall. Ingen torde kunna förneka, att detta oförsynta jobberi har
varit till stor skada för samhället. Jordbruket som modernäring
har i hög grad lidit på detta jobberi både direkt och indirekt, och
denna illojala handel har säkerligen haft en mycket större omfattning
än man i allmänhet är böjd för att tro. Det är miljoner^ och
åter miljoner, isom hava dragits ifrån jordbruket utan att, i någon
nämnvärd grad hava kommit jordbruket åter till godo. Ändamålet
med min motion var dels att genom statens medverkan söka att i
någon mån återbörda till jordbruket de tillgångar och de stora värden,
som dragits från detsamma och som. icke j någon form förut
blivit återbördade.''dels ock att injaga en tillbörlig skräck hos dessa
smarta herrar affärsmän. Vad ©om här sagts om jobberiet med
jordbruksfastigheter gäller i samma grad liknande handel med bostadsfastigheter.
Genom jobberiet med bostadsfastigheter har helt
säkert läget på bostadsmarknaden blivit ännu sämre. än förut, och
''det har bidragit till att höja hyrorna. Jag är icke blind för de oerhörda
praktiska och rättsliga svårigheter, som skulle bliva följden
av den föreslagna lagstiftningen, men att grundligt klämma efter
den illojala handeln med bostads- och jordbruksfastigheter kan icke
anses för obilligt. Utskottet anför, att mycket vunnits i motionens
syfte genom de beskattningsåtgärder, som redan vidtagits. Jag

Onsdagen den 26 februari.

23 Nr 19.

tillåter mig dock betvivla detta av den orsaken, att många av dessa
jobbare hava undandragit sig att deklarera för den inkomst de haft etaten av visso
av fastighetshandeln. Därpå finnas otaliga exempel. Naturligtvis krigstidshava
socialdemokraterna i utskottet rätt, då de påpeka, att en reduk- vinster.
tion även borde tillämpas på alla de områden, där oskäliga kristids- (Forts.)
vinster vunnits. Dock .synes tiden ännu icke vara mogen för en
verklig radikal lagstiftning, där man resolut griper till operationskniven
gentemot sådana kräftsår å samhället. Jag hoppas emellertid,
att den tiden snart skall komma med en Karl den elftes anda.,
så att framför allt den enskildes smarta privata intressen må stå
i sista rummet och samhällets i första.

Då herr Månsson i Hagaström yrkat bifall till motionen, skall
jag be att få instämma med honom.

Herr von Sneidern: Herr talman, mina herrar! Jag

tror, att vi samtliga här med motionären kunna instämma i den indignation,
som kommer till synes i motionen, och som även låtit sig
höras i ett par anföranden, över de jobberier som ägt rum här i landet
såväl med fastigheter som på andra områden. Jag tror även,
att vi kunna komma överens om, att vi här till övervägande grad
äro villiga att gå med på lagstiftningsåtgärder, som göra allt vad
göras kan, för att motarbeta dessa verkliga kräftsår, som man har
kallat det, på samhället. Men att därav draga den_slutsatsen, att
man bör införa eu retroaktiv lagstiftning, är dock icke detsamma.

Jag tror, att rättssäkerheten såväl till person som egendom är en. så
pass stor dj^rbarhet för varje samhälle, att man har stor anledning
att försöka bevara den och icke tillgripa sådana åtgärder, sorn verkligen
skulle kunna sätta densamma i fara. Herr Fabian Månsson
yttrade, att man skulle följa Tysklands exempel, där man gått fram
på dessa vägar. Såvitt jag fattade hans siffror rätt — och min
uppfattning bekräftades av en annan ledamot av kammaren — så
skulle det vara så, att den som haft en inkomst på 500,000 mark
skulle få betala allt utöver 199,500 mark. Ja, men en sådan kristidsbeskattning
hava vi redan i vissa fall här i landet. Vår krigskonjunkturskatt
i förening med alla andra skatter går redan i vissa
fall till denna summa och däröver, så att i sådana fall skulle
den beskattning, som redan finnes, gå utöver den som nu föreslås
för Tyskland med dess, som vi få erkänna, utomordentligt svårare
finansiella läge än det vi hava här i landet. Jag tror därför, att det
finnes mycket starka skäl för utskottets hemställan om avslag på
motionen, på samma gång man väl förstår de känslor, som ligga till
grund för densamma.

Sedan kommer frågan om motiveringen. Såsom det framgår
av utskottsutlåtandet, är jag icke personligen ansvarig för den motivering,
som här finnes. Men även om den är kort, tror jag dock
icke man kan säga, att den är av den beskaffenhet, att den bort
kunna stöta, som den gjort på en del håll. Att verkligen en lagstiftning
av denna innebörd kan vara ur rättslig synpunkt betänklig,
får man dock medgiva. Motionären själv erkände nyss, att en

Nr 19. 24

Onsdagen den 26 februari.

dmqninq^till 1 <*enna riktning erbjuder oerhörda praktiska och rätts staten

av vissa svårigheter. Häri t rån och till det uttalande, som utskottet
krigstids- gjort i sin korta motivering, torde steget vara mycket kort. Man
vimter. har även fäst sig vid, att utskottet sagt, att- i mycket vidsträckt
(Forte.) grad har vunnits vad motionären åsyftar genom de beskattningsåtgärder,
som redan äro vidtagna. Ja, naturligtvis får man säga, att
så har skett, men naturligtvis får man icke uppfatta detta uttryck
så, som att utskottet anser, att de som verkligen gjort sig skyldiga
till dessa moraliskt förkastliga jobberier hava träffats i den utsträckning,
som kunnat vara önskvärt. Men man kan dock icke lagstifta
för det enskilda fallet, utan man får säga, att de beskattningsåtgärder,
som över huvud hava träffat kristidsvinsterna, hava varit
ganska kraftiga och ansenliga och därför i vidsträckt grad kunnat
tillmötesgå motionärens önskan.

Jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Herr Månsson i Hagaström: Herr talman, mina herrar! Beträffande
vad herr von Sneidern sade angående krigskonjunkturskatten,
nämligen att densamma vore så högt tilltagen, att den här är
uppe lika högt eller högre än i Tyskland, så ber jag få erinra om,
att jag sade, att när den sammanlagda vinsten under dessa fyra krigsår
i Tyskland uppgår till 500,000 mark, skall allt, som överskjuter
199,500 mark — även för de Kruppska verken och övriga stora
krigsindustrier — alltsammans skall utan avkortning inlevereras till
statskassan.

Beträffande krigstidsbeskattningen här i landet så har jag säkerligen
en något avvikande mening mot många av kammarens ledamöter.
Jag menar, att denna faktiskt på vissa områden blivit så högt
tilltagen, som den någonsin tål, och t. o. m. högre, men på andra områden
däremot har man icke drivit den så långt, som man bort göra.
Man bör val ändå, när det talas om krigskonjunkturskatt, skilja mellan
exempelvis ett industribolag, som på grund av för handen varande
prisförhållanden kommit att inhösta tämligen stora vinster,
men vilket bolag på grund av penningvärdets fall naturligtvis måste
röra sig med något större belopp i sin rörelse för framtiden, än det
gjort förut — man måste, säger jag, dock skilja mellan beskattning
av krigstidsvinster för industribolag och därmed jämförliga företag
och skatt på sådana här historier, där det gäller att köpa och sälja
fastigheter. Här gäller det. herr talman, ingenting annat än en ren
t.iuvnad, som har blivit förbisedd i strafflagen. Het är precis, vad
det här är fråga om. Dessa fasoner, att köpa en jordbruksfastighet
och låta den gå ur hand i hand, för att därmed driva upp priset undan
för undan, ehuru man vet, att på en sådan fastighet icke kan
växa ett dugg mera råg eller vete, fastän kostnaden drivits upp med
100,000 kronor, fastän den icke därmed kan föda en ko mera än
förut, detta innebär ingenting annat säger jag. än att man formligen
stjäl 100,000 kronor från den kommande jordbrukaren på gården.

Onsdagen den 26 februari.

25 Nr 19.

Man måste skilja på inkomster och inkomster, inkomster av produktivt
arbete och sådana här s. k. affärer, som alldeles inga affärer äro.

Herr von Sneidern ville icke tro, att jag aktade rättssäkerheten
till person och egendom. Den spelar naturligtvis i ett civiliserat
samhälle en ganska avsevärd roll, men här är icke fråga om att hota
någon som helst persons rätt till hans egendom. Här är tvärt om
från min sida fråga om att bidraga till att skydda människor från
att bliva lurade på vad de äga. Ty om under högkonjunkturtiden
förslagna spekulanter narrade enfaldiga människor att tro, att dessa
högkonjunkturer och orimliga priser skulle vara i evighet, så innebär
detta ett hot mot respektive köpares rättssäkerhet och icke tvärt om.
Det är jag, som. därvidlag vill skydda denna rättssäkerhet, och icke
utskottets majoritet.

Härmed var överläggningen slutad. Herr talmannen framställde
propositioner på l:o) bifall till utskottets hemställan, 2:o) bifall
till samma hemställan med den ändring i motiveringen, som föreslagits
i den av herr Magnusson i Kalmar m. fl. avgivna, vid utlåtandet
fogade reservationen samt 3:o) avslag å utskottets hemställan
och bifall i stället till den i ämnet väckta motionen; och förklarade
herr talmannen sig anse svaren hava utfallit med övervägande ja för
den förstnämnda propositionen. Votering begärdes likväl, i anl -ilning
varav och sedan till kontraproposition antagits den under 3:o)
upptagna propositionen, nu uppsattes, justerades och anslogs följande
voteringsproposition:

Den, som vill, att kammaren bifaller andra lagutskottets hemställan
i utskottets förevarande utlåtande nr 11, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Hej;

Vinner Nej, har kammaren, med avslag å utskottets berörda hemställan,
bifallit den i ämnet väckta motionen.

Omröstningen utföll med 95 ja mot 52 nej; och hade kammaren
alltså bifallit utskottets hemställan.

§ 9.

Herr statsrådet Palmstierna avlämnade Kungl. Maj:ts proposition,
.nr 113, angående ytterligare ainslag för anläggande av en
örlogsdepå vid Härnösand.

Ifrågavarande proposition bordlädes.

§ 10.

Vidare förekom till behandling jordbruksutskottets utlåtande, nr
10, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss garanti
åt de svenska sockerfabriksaktiebolagen.

Ang. indragning
till
staten av vissa
krig stids -vinster.
(Forts.)

Ang. viss
garanti åt
de svenska
sockerfabriksaktiebolagen.

Jfr 19. 26

Oosdagen den 26 februari.

Atu,r. viss I en till riksdagen den 14 februari 1919 avlåten, till jordbruks garanh

åt utskottets förberedande behandling hänvisad proposition, nr 88, hade
sockerfabriks- Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotoaktiebolagen.
kollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

(Forte.)

medgiva,

att — under förutsättning att svenska sockerfabriksaktiebolaget
och mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag förbunde sig att till
odlare av sockerbetor för deras räkning under år 1919 utbetala ersättning
i huvudsaklig överensstämmelse med av chefen för jordbruksdepartementet
i nämnda protokoll förordade grunder — staten
finge gent emot bemälda bolag ikläda sig garanti för sådana av
Kungl. Maj:t godkända kostnader för inköp av 1919 års betskörd och
dennas förädling, som möjligen icke täcktes av härför av vederbörande
bolag på förhand mot. redovisningsskyldighet uppburna medel, däri
inbegripen den särskilda skattelindring för tiden intill den 1 november
1919, som riksdagen kunde komma att besluta, och som icke
heller kunde uttagas vid det framställda sockrets försäljning.

Utskottet hemställde, att förevarande proposition måtte av riksdagen
bifallas.

Utskottets hemställan upplästes.

Därefter yttrade:

Herr Johansson i Uppmälby: Herr talman, mina herrar!
Jag har inom utskottet varit mycket tveksam om, vilken ställning
jag skulle inta till denna fråga. Jag skall endast be att med några
ord få angiva, varför jag trots denna tveksamhet icke reserverat mig
vare sig mot utskottets förslag eller dess motivering.

Men innan jag berör själva sakfrågan, skall jag be att med
några ord få beröra denna frågas föregående behandling inom utskottet.
Först uppstod frågan om, huruvida här omhandlade kungl.
proposition och den därmed sammanhängande propositionen skulle
behandlas av jordbruksutskottet ensamt eller av ett sammansatt jordbruks-
och bevillningsutskott. Jag hörde till dem inom utskottet, som
stödde och röstade för förslaget, att det borde vara ett sammansatt
utskott, och detta av det skälet, att jag ansåg, att den kungl. propositionen
nr 89 var en ren bevillningsfråga, som borde höra till bevillningsutskottet,
och då motiveringen till denna kungl. proposition
var intagen i propositionen nr 88. som är en ren jordbruksfråga,
borde dessa propositioner enligt min mening behandlas av ett sammansatt
jordbruks- och bevillningsutskott.

Emellertid blev det vid omröstningen inom utskottet åtta röster
mot åtta. Lotten gjorde, att frågan kom att behandlas av jordbruksutskottet.
Motivet hos de utskottets medlemmar, som röstade för att
frågan skulle behandlas inom jordbruksutskottet, tycktes mig vara
det, att frågan skulle ägnas eu mera grundlig handläggning inom
jordbruksutskottet än som skulle komma den till del, ifall den komme
till ett sammansatt jordbruks- och bevillningsutskott.

Onsdagen den 26 februari.

27 Nr 19.

Ja, mina herrar, frågan liar också inom jordbruksutskottet fått
en grundlig behandling, och därom behöver jag ingalunda vittna. Ty
det kunna ju herrarna se på den uttömmande motiveringen, vilken
innehåller icke mindre än fyra och en h.ilv rader, en motivering så
avfattad, att man rimligtvis icke kan få fram någon reservation mot
den motiveringen. Icke heller kan jag ha anledning klaga över,, att
icke utskottet nog snabbt behandlat den här ifrågavarande propositionen.
Ty propositionen är dagtecknad den 14 februari, den 18 var det,
som vi i utskottet förde debatten om, varest den skulle höra hemma,
den 20 var utskottet färdigt att justera sitt betänkande, och i dag
den 26 ha vi detta på kammarens bord. Blir behandlingen lika snabb
för övriga frågor i allmänhet, torde nog riksdagen i år vara avslutad
i laga tid, och i så fall bleve herr Forssells under gårdagen uttalade
farhågor alldeles ogrundade.

Jag vill så övergå till att med några ord beröra själva sakfrågan.
Jag har ställt mig mycket tveksam särskilt mot de beräkningar,
som äro gjorda av herr Nanneson angående produktionskostnaden för
betodlingen. Jag tror, man kan säga, vad som i fjol sades i en reservation,
då det gällde minimiprisen, nämligen att de nått högsta toppen
av vad man kunde åstadkomma. Detta är min ujpfattning. Men
det är ju omöjligt för en enskild riksdagsman — åtminstone har det
varit omöjligt för mig — att åstadkomma någon utredning på den
korta tid, som stått till förfogande inom utskottet.

Om nu frågan legat så, att man hade kunnat lita på möjligheten
av import av socker i så stor utsträckning, som behovet för konsumtionen
krävde, skulle jag icke ett ögonblick tvekat att yrka avslag.
Yi hade då naturligtvis, ifall man släppt lös sockerprisen, fått bereda
oss på högre sockerpris i början. Men allt eftersom importen kunnat
komma till stånd, så hade naturligtvis dessa priser kommit att gå ned.
Men just det skälet, att importen är så osäker, trots det att kriget
upphört, har gjort, att jag icke vågat taga på mig ansvaret för ett avslagsyrkande.

Till sist vill jag säga några ord till betodlarne och jordbrukarne
i allmänhet. Jag tror icke. att det är någon fördel, att vi från jordbrukarhåll
spänna bågen alltför högt, därför att landet befinner sig
i ett nödläge. Ty det kommer en tid, då det icke går att med konstlade
medel uppehålla de höga priserna på de förnödenheter, som jordbruket
producerar, det må vara spannmål eller betor. Ju högre man
skruvar upp detta nu, ju större och skarpare blir nederlaget. Det
blir ännu svårare naturligtvis, då man inrättat sig efter de förhållanden,
som man nu under dessa kristider blivit van vid. Det går
icke i längden att på detta sätt försöka komma fram. Man ser t. ex.
detta nu, när det gäller sockerfrågan. Jordbruksministern bär i den
kungl. propositionen ■— och utskottet har gått med därpå — fastställt
betpriset till 7 kronor 50 öre för höstleverans och 8 kronor för vinterleverans,
men enligt vad som upplyses i propositionen är det icke alls
säkert, att de skånska betodlarna nöja sig med ens detta pris, som
dock så betydligt överstiger fjolårets betpris. Man tycks på det hållet
vilja spänna bågen ännu högre. Jag har väl i alla fall ingen

Ang. viss
garanti åt
d-e svenska
sockerfabriksaktiebolagen.

(Forts

Nr 19. 28

Onsdagen den 26 februari.

Ang. viss anledning att tro, att de skånska betodlarna skulle draga sig för att
dlfsvenska mec^ detta pris, som Kungl. Maj:t föreslagit och utskottet gått med
sockerfabriks- på, odla betor i tillräcklig mängd. Om det skulle bliva någon avaktiebolagen.
knäppning, kan det väl icke vara så farligt, ty det finns väl i alla
(Forts.) fall någon möjlighet till import av socker. Men nog har väl den
svenska allmänheten tänkt sig, att den högsta priskurvan skulle vara
uppnådd under 1918 och att vi skulle börja med att sänka priserna
och komma åter till normala förhållanden. Men så blir ingalunda
fallet vad sockret beträffar under det kommande året. Visserligen
utlovades det, att man icke skulle höja sockerpriserna, men för att
täcka det belopp, som erfordrades, måste staten nedsätta sockerskatten.

Det är just inga glädjande utsikter, som den svenska allmänheten
ställes inför, och det är nästan beklämmande, att man befinner
sig i det nödläget att icke ha något annat att göra, då man icke kan
taga på sig det ansvar och den risk, som kan ligga i ett rent avslagsyrkande
just på den grund, att man icke vet, huru det kan komma
att ställa sig med importen.

Jag har, herr talman, med dessa ord velat angiva den ställning,
som jag intagit i utskottet. Jag har gått med på utskottets utlåtande
av den anledningen, att jag icke vågar taga på mig ansvaret att yrka
avslag. Då jag vet, att Sveriges folk behöver socker, en förnödenhetsvara,
som man under dessa kristider fått lida brist på, har jag
icke vågat att med min röst motsätta mig detta förslag, ehuru jag
måste bekänna, att det varit ett av de svåraste ögonblick, jag haft
under den tid, jag varit i riksdagen, då jag gått med på detta utskottsutlåtande.
Jag skulle härom kunna anföra biskop Brasks ord:
härtill har jag varit nödd och tvungen.

Herr vice talmannen Hamilton: Herr talman! Även jag

hör till den del av utskottet, som röstade för, att föreliggande kungl.
proposition jämte tvänne andra propositioner i hithörande ämne
borde behandlas av sammansatt utskott, men jag måste bekänna, att
den del av utskottet, som med den förseglade sedelns hjälp bildade
majoritet, hade nog skäl för sitt yrkande, att denna fråga skulle
prövas av jordbruksutskottet. Vid förlidet års riksdag förelågo propositioner
av ungefär lika innehåll, och då intog kammaren den ställningen
till frågan, att den hänvisade dessa kungl. propositioner till
behandling av sistnämnda utskott.

Vad beträffar den andra anmärkningen, som blivit framställd
av den siste ärade talaren, nämligen att frågan blivit behandlad med
stor snabbhet av utskottet, så har detta berott därpå, att den nu gällande
lagen rörande lösenavgiften för visst socker äger bestånd endast
till den 1 mars, och därför är det av vikt, att detta ärende, som
beröres i jordbruksutskottets utlåtande nr 11, blir fortast möjligt
behandlat av riksdagen, och detta kan endast ske i samband med
den fråga, som vi nu debattera.

Vad slutligen angår den tredje anmärkningen, att utskottets
motivering icke är uttömmande, så anslöt sig utskottet till fullo till

Oasdagen den 26 februari.

29 Nr 19.

det uttalande, som statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet A^arJ^
gjort till statsrådsprotokollet, då ärendet föredrogs inför regeringen, dTsveLka
och då fann utskottet, att det icke var något skäl att återupprepa vad sockerfabriks -som stod i den kungl. propositionen. Emellertid yrkades av mig aktiebolagen.
inom utskottet, att frågan skulle bordläggas, ifall någon tveksamhet (Forts.)
rådde hos utskottets ledamöter i frågan, men ingen anslöt sig till
yrkandet om ärendets bordläggning, och därför kunde frågan ju behandlas
som nu skett.

Utskottet delade den uppfattningen, som jordbruksministern uttalat,
att staten svårligen kunde undgå att vidtaga åtgärder för att
söka tillförsäkra vårt folk dess oundgängliga behov av socker, och
det är också meningen, att den garanti, som staten iklätt sig, endast
skall omfatta det verkliga behovet eller det behov, som genom ransonering
blivit under det förflutna året tillfredsställt. Utskottet delade
också den mening, som herr jordbruksministern i propositionen
uttalat, att ett pris av 7 kronor 50 öre per deciton betor, som enligt
de sakkunniges uttalande motsvarade fodervärdet för betorna, skulle
vara tillräckligt, att utskottet hade också den uppfattningen, att man
kunde åstadkomma tillräckligt med betor för detta pris, eller med
andra ord, att jordbrukarna skulle vara villiga att i tillräcklig omfattning
eller på 32,000 hektar låta denna odling försiggå till nämnda
pris.

Jag förmodar, att jag icke är den ende bland kammarens ledamöter,
som under det förflutna året erfarit, att missnöje rått inom landet
mot riksdagen, då man förmenat, att riksdagen icke tillräckligt under
nämnda år underlättat betodlingen och att därigenom ransoneringen
av socker blivit för knapp. Detta missnöje härledde sig från konsumenterna
och icke minst från stugornas fattiga innevånare. De förklarade,
att nog kunde de betala något mera för sockret, om de bara
finge mera därav till kaffet, som ju är deras huvudsakliga njutningsmedel.
Och skulle man ställa det spörsmålet till konsumenterna:
vilja ni vara med om att öka priset på socker med t. ex. ett öre
för dagsportionen och därigenom få tillräckligt av denna vara, så är
jag säker på att alla med en mun skulle svara: vi bestå gärna detta
öre, blott vi få så mycket socker, som vi behöva. Det pris, som
regeringen fastställde i januari på socker och som enligt, förslaget
skall bibehållas, innebär nämligen en förhöjning från föregående år
med 27 öre per kilogram, och lägger man till grund för beräkningen,
att behovet för varje person är 13 kilogram per år. så blir denna merutgift
ungefär ett öre om dagen. Nu kan man invända, att genom
import kan skaffas billigare socker, och det är nog riktigt. Men finnes
säkerhet för att tillräckligt med socker kan importeras, och kan
man icke trygga landets behov genom import, så får man se till att
så sker genom ökad produktion inom landet.

Såsom frågan nu föreligger, vågar jag icke — i likhet med den
föregående talaren — taga på mitt ansvar att tillbakavisa en åtgärd,
som har till mål att under nuvarande vanskliga förhållanden trygga
landets behov av socker och därför ber jag, herr talman, att få yrka
bifall till utskottets förslag.

Nr 19. 30

Onsdagen den 26 februari.

Ang. viss Herr Månsson i Hagaström: Herr talman! Emot ett en de

svenska Malligt utskott och i en församling, som nu är en av Europas agrarsockerfabriics-
reaktionäraste, lönar det sig knappast att göra något uttalande eller
aktiebolagen, ingå på några detaljer av denna fråga, utan jag skall endast nöja
(Forts.) mig med att för kammaren berätta en lärorik liten saga. Det var
för några år sedan, då det, efter en tysk tidnings påstående, en
månljus natt hände sig på Rhenflodens strand, där Hhen kröker
sig nere vid Bingen och där de gamla rovriddarborgarna sedan 800-,
900-, 1000- eller 1100-talet torna sig emot himlen på klipporna,
att där sutto två av de gamla rövare, som grundlagt ett par av slotten
en gång för tusen år sedan, och pratade om vad ''de sett på sina
vandringar genom det moderna Tyskland. Till sist sade den ene:
tänk ändå, vad civilisationen gått framåt och vilken bra inrättning
den är. Se bara på vårt yrke! Kommer du ihåg för tusen år sedan,
när vi bodde där uppe och skulle röva? Yi fingo fara ned på
floden och slå ihjäl människor och fingo armar och ben avslagna,
och ibland fingo vi något och ibland ingenting. Och nu sitta vara
arvingar på slottet däruppe och fara aldrig ner och äro rika ändå.
De ha gjort något, som de kalla för riksdag, sam rövar åt dem, så
att de behöva icke fara ner själva!

Jag vet ingen bättre historia att omtala, när jag skall uttrycka
mina känslor inför denna proposition och behandlingen av densamma
inom utskottet. Konsumenterna, arbetare och tjänstemän, som
skola uppehålla Sveriges industri och övriga näringar bredvid jordbruket,
dem tänker i denna stund knappt någon människa på. Här
häri kammaren under tre vintrar jämrats och sjungits agrariska klagovisor
i allt högre och högre tonarter, och under tiden kunna vi se,
vilken ofantlig förskjutning det har varit i vårt ekonomiska liv. Industrien
har fått betala dubbla lönei, ibland däröver, men den har
endast varit kassör för agrarintressena, vilka inhöstat de vinster,
som uppkommit genom kriget och de högre löner, som denna industri
fått betala ut. .

Jag har här i min hand en tablå, som visar Sveriges skörd under
åren 1913 och 1918 av de skilda slagen. Jag skall icke ingå på
några detaljer, bara erinra er om, att året före kriget taxerades
Sveriges skörd av spannmål, potatis, foderbetor, sockerbetor, hö och
halm, rubb och stubb till 845 miljoner kronor och nu i fjol till
2,360 miljoner kronor. .

Om ni vill se på endast en sådan detalj som inlånmgssummorna
i bankerna, skall man finna, att vissa med handel och industri
lierade banker sett inlåningen ganska betydligt inskränkt. Återigen,
jag vet t. ex. småbanker i landet, som i fjol stått med en ökad
inlåningssumma av 40 milj. kronor. Detta har varit, som jag nämnde,
bondebanker ute i bygderna — jag skulle kunna nämna namn

_ där det visar sig, vilken ofantlig förskjutning, som ägt rum i

hela vårt näringsliv. De, som i våra fabriker tillverka våra betalningsmedel
till utlandet, _ stå faktiskt . rättslösa gent emot den utplundring,
som ägt rum, i det man höjer och höjer priserna pa allt

Onsdagen den 26 februari.

31 Nr 19.

i matvaruväg och t. o. m. nu söker att stoppa och kväva införseln,
•där det skulle vara möjligt att få billiga varor.

Jag har här ännu en tablå, som jag också nämnde om i remissdebatten.
Där visar det sig, att när vi under den s. k. Hammarskjöldska
hungerregeringen, som somliga då kallade den, drogos
med ett sockerpris av 67 öre per kg. för sockerraffinad, så få vi nu
betala 115 öre per kg. När vi då betalte 67 öre för kristallsocker
i små bitar, så få vi nu betala 124 öre, alltså 57 öres ökning. För
bitsocker, stora bitar, betalades då 67 öre och nu 124 öre, eller 57
öres ökning, allt under det att i London, trots det att fraktpriserna
varit så fabulösa som 375 shillings per ton för frakt från Indien
till det förenade konungariket, sockret den 11 januari i år noterades
till ett pris, svarande mot kr. 57: 88 per 100 kg. För raffinad,
det finaste socker, som finnes, noterades kr. 69:37 per 100 kg. i
svenskt mynt utan tull. Sedan dess ha frakterna sjunkit, så att
t. ex. frakten från Argentina till England den 11 januari i år var,
vill jag minnas, 65 sh. 5 pence mot över 200 shillings för något
år sedan, när ångare användes för befraktningen och 50 shillings
vid fraktning å seglare. Frakten från Indien till England har
sjunkit med icke mindre än 80 procent, från 375 till 75 shillings
per ton. Under det frakterna sjunkit så ute i världen och till följd
därav priserna bort falla, så se vi nu, att vi få dras med så ofantliga
sockerpris och hotas med ännu högre. Den sockerbetsskörd, vilken
sockerbolaget år 1915 betalade med 18,550,000 kr., betalade det
i fjol med 42,824,000 kr.

Det är på tiden, att det nu tages någon hänsyn även till andra
medborgare. Det är på tiden, att, när man ordar så mycket här
att respektera personers rättigheter och egendomsrättigheter, man
icke utlämnar somliga personers knappa egendom till fullständig
skövling åt andra. Det är på tiden, att varje person eller sammanslutning
i fred för tullar och andra ehikaner och skattepålagor får
ta sina varor i världen, där de äntligen kunna uppdrivas till rimliga
pris, och socker har under denna tid varit billigt ute i världen.
Javas plantageägare, som varit förtvivlade över sina hopade sockerlager,
ha bildat föreningar och sänt ombud till London, som utbjudit
sockret till grosshandlare därstädes för 24 öre per kg. Det är
sålunda, säger jag, icke omöjligt att erhålla billigt socker från
världsmarknaden. Men det är ju så, mina herrar, med de moderna
regeringarna, vilka regeringar som än sitta och vilken färg de än
ha, att de äro faktiskt i händerna på »sakkunniga» och andra, som
springa i trapporna, som tigga och gräla till sig fördelar. Man har
icke kraft och energi nog att, som Karl IX. vara brysk och tala om
samhällets rätt och icke bara om den enskildes rätt.

Som sagt, jag finner det icke lönt att ingå i ett vidlyftigare
bemötande rörande denna sak inför ett enhälligt utskott, som icke
ens vågar sig på att resonera om saken. Jag har endast velat lata
denna protest komma fram och här gälla vad den kan.

Herr Nilsson i Tånga: Herr talman! Herr vice talman -

Ang. viss
garanti åt
de svensk
socker jabi iksaktiebolagen

(Forts.)

Nr 19. 32

ODsdagen den 26 febraari.

Ang. visa neri har ju redan bemött en del av de invändningar som herr Jo''dTsvenska
^ansson i Uppmälby gjorde beträffande den rent formella behanfdsoclcerfabrilcs-
lingen av ärendet, och jag har därför föga att i den delen tillägga.
aktiebolagen. Man ansåg inom utskottet, att när själva huvudfrågan i den
(Fort».) kungl. propositionen var en ren jordbruksfråga, så borde den behandlas
av jordbruksutskottet. Den kungl. propositionen om sänkning
av sockerskatten kunde behandlas fullt oberoende av proposition
nr 88. I denna proposition var det endast fråga om att godkänna,
att staten lämnade en så och så stor garanti för av Kungl.
Maj:t godkända kostnader för inköp och förädling av 1919 års betskörd.
Bifölles detta, så var det en sekundär fråga, på vad sätt
medlen skulle anskaffas. Propositionen om sänkning av sockerskatten
har visserligen samband med proposition nr 88, dock icke ett
oskiljaktigt sammanhang, den kunde behandlas alldeles fristående.
I fråga om den korta motivering, som utskottet lämnat, förhåller
det sig ju på det sättet, att faktiskt gjordes icke någon saklig anmärkning
inom utskottet mot förslaget såsom sådant; och vad skulle
det då tjäna till, att utskottet, när det i den delen var enigt och
ingen anmärkning gjorts, skulle skriva en del, som i alla händelser
icke blivit något annat än ett konstaterande, ett upprepande av vad
Kungl. Maj :t har sagt och den föregående utredningen givit vid
handen.

Nu säger herr Johansson i Uppmälby, att han icke har kunnat
granska de uppgjorda kostnadskalkylerna för betodlingen. Han
säger, att för eu enskild riksdagsman har detta varit omöjligt; men
det borde väl icke vara omöjligt för herr Johansson i Uppmälby
även om han icke är betodlare att i egenskap av jordbrukare kunna
granska dessa kalkyler. För min del har jag sökt sa omsorgsfullt,
sam varit möjligt, granska dem och kommit till det resultat, att man
inte kan göra några egentligen vägande invändningar mot desamma.
Det kan göras anmärkningar i vissa punkter, men de anmärkningar,
som jag för min del kunnat framställa, ha dock, när man
tar hänsyn till vissa an!dra kostnader, icke kunnat förändra slutsumman
i kalkylerna. Man kan göra anmärkning mot och peka
på en sådan siffra som ariftledarlön, som upptages till 125 kronor
per hektar. Jag ansåg för min del en sådan post vara oberättigad,
då betodlingen är en odling, som bedrives i huvudsak vid mindre
och medelstora jordbruk. Men å andra sidan har man räknat alltför
lågt i fråga om kostnaderna för skötseln av betorna och betupptagningen,
och jag är övertygad om, att denna siffra icke kommer att
motsvara verkligheten. '' Men då ansåg jag för min del, att när
slutsumman icke förändrades, så kunde kalkylerna passera utan an marknmg^iii

gärna att det är icke me(l något särdeles

glatt mod, som man skrider till en åtgärd, varigenom ett for folkets
behov synnerligen viktigt livsmedel, nämligen, sockret, pressas upp
i pris. Men här befinner man sig ju faktiskt i ett tvångsläge. Jag
har för min del icke velat ta på mitt ansvar att icke ha medverkat
till, att en så viktig förbrukningsartikel som socker — jag vill fasta

Onsdagen den 26 februari.

33 Sr 1».

uppmärksamheten på, att denna vara numera icke är en lyxvara Ang. vist
utan ett viktigt folknäringsmedel — icke finnes tillgänglig inom garanti åt
landet i nöjaktig utsträckning. Då det å andra sidan icke finnes e0cict''rfab!iks.
garanti för att genom import kunna fylla behovet, finnes ju ingen- aktiebolagen.
ting annat att göra än böja sig för vad som är ett faktum. Jag (Korn.)
skull? vilja fråga herr Fabian Månsson: vad glädje ha vi av det
billiga sockret i England, kan herr Månsson icke garantera för att
vi få hit det, då har svenska folket icke mycken glädje därav. Herr
Fabian Månssons anförande i övrigt skall jag icke närmare försöka
bemöta. Han skjuter i vanliga fall högt över målet, och han gjorde
det i synnerhet denna gång. Jag skulle vilja säga herr Fabian
Månsson, att man har icke lov att se så oerhört enkelt pa problemen,
som herr Månsson gör. Herr Månsson har en viss benägenhet att
se sådana saker som dessa helt och hållet ifrån skattes.vnpunkt: så
och så mycket kostar det att producera en vara inom landet, och
till det priset kan jag köpa varan utifrån, skillnaden blir en skattepålaga
för svenska folket; men så enkel är icke saken. Man får
väl i någon mån ta i betraktande den betydelse, som en viss industri
eller ett visst företag har för folkets utkomstmöjligheter, för
dess försörjning över huvud taget. Det är naturligtvis riktigt, att
under normala förhållanden kan man importera socker till ett betydligt
billigare pris, än det kan produceras till inom landet. Men
man får våga nackdelar och fördelar, ställa debet och kredit mot
varandra. Jag kan icke alldeles förbise den andra sidan av saken,
nämligen de fördelar i form av arbetstillfälle m. m., som en viss
industri, ett visst företag bereder landets folk, och jag skall här
nämna några siffror, vilka jag tycker ändå borde hava en viss betydelse.
Det beräknas, att det antal personer, som sysselsättas vid
betodlingen, uppgår till i runt tal 40,000 personer. År 1912 beräknade
den s. k. trustkommittén, att det belopp, som utbetalades till
personer, som voro sysselsatta med betskötsel och upptagning, uppgick
till omkring 4 miljoner kr. Sedan dess ha arbetskostnaderna
stegrats med minst 100 %. Man kan således beräkna, att det utbetalas
till dessa arbetare i runt tal 8 miljoner kr. Under år 1918
utbetalades det i avlöningar vid mellersta Sveriges sockerfabriker
1.078,769 kr. och vid svenska sockerfnbriksaktiebolagets råsockerfabriker
och raffinad fabriker 14,765,829 kronor.

De skånska järnvägarnas inkomster av bettransporter, betmassa,
slamkalk m. m. beräknas med nuvarande frakter uppgå till i
runt tal 12,000,000 kronor. Man kan dock icke alldeles undgå att
taga även sådant i betraktande, då man beklagar sig — och många
gånger med rätta — över de höga priser, som vi ha här i landet på
vissa produkter. Men nu är det ju icke tullpoliliken. som är orsaken
till prisstegringen. Det är uppenbart, att sockerindustrien och
hetodlingen lika litet som annan industri och andra företag kunna
undgå att påverkas av de oerhört stegrade produktionskostnaderna.

Herr Fabian Månsson tycktes ha den meningen, att hela det stora
belopp, för vilket staten nu skall ikläda sig garanti, går till betodlarna.
Jag vill då säga, att den höjning i betpriset, som nu före Andra

kammarens protokoll 1919. Nr 19. 3

Nr 19. 34

Onsdagen den 26 februari.

Ang. viss slås, motsvarar en höjning av 15 å 16 öre på sockerpriset, beroende
garanti åt pa viJken sockerplätt i betorna, man räknar med, det övriga är mersockerfabriks-
kostnader för industrien, höjda kolpriser, arbetslöner med mera
aktiebolagen, dylikt. .

(Forts.) Jag har intet mera väsentligt att tillägga. Då det icke under

debatten såvitt jag kunnat finna gjorts några sakliga anmärkningar
mot kostnadskalkylerna för vare sig betodlingen eller fabriksdriften
såsom dessa föreligga i den kung!, propositionen ber jag att få
yrka bifall till utskottets förslag.

Herr vice talmannen, som under herr Nilssons i Tånga anförande
övertagit ledningen av kammarens förhandlingar, gav härpå ordet till

Herr Röing, som yttrade: Blott några få ord, mina herrar!
Herr Fabian Månsson ansåg, att detta utskottsbetänkande var ett
bev s för hur agrarismen rasar inom vår riksdag. Jag tror dock,
att herr Månsson måste medge, att jag för min enski da del under
de år jag tillhört denna kammare, aldrig visat den allra minsta
sympati för denna rörelse. Och jag har så mycket mindre hatt anledning
att göra detta, som jag är en av de få riksdagsmän i denna
kammare, bland vilkas väljare icke torde finnas en enda ,iordbrukare.
Jag tvekar dock icke på grund av erfarenheterna Iran mitt
föregående arbete i sockerfrågan såväl under detta år som under
många föregående, att yrka bifall till utskottets hemstäJan i den
föredragna punkten.

Det är vi själva, rama herrar, som äro skulden till, att vi nu
befinna oss i den situationen, att vi böra och måste ge vara roster
till förmån för det föreliggande utskottsförslaget. Jag instämmer
med den sista ärade talaren, då han yttrade att man icke kan
och får se detta problem så enkelt, som herr Fabian Månsson &or
Man får icke se betfrågan fristående, utan när man ska 1 ''behandla
och avgöra frågor om betpriset måste man också taga hänsyn bil
de priser på spannmål och potatis, som riksdagen rastställe ly v
man säkerställa landet med t llräckligt stor biodling sa maste man
naturligtvis se til, att priset på sockerbetorna sattes sa. att det
blir lika lönande att, odla dylka som att odla potatis och spannmål.

Det nr ur denna svnnunkt som ja?. herr talman, ansett m ?
kunna tillstyrka ett så högt pris på sockerbetor som .lag gick med
på då frågan behandlades av de t dika] ade sakkunniga. Jag vill
dock framhålla, att jag icke kunnat följa majoriteten bland de sakkunnma,
då den tillstyrkt ett pris av 8 kronor för hostbetor och 8. ÖU
kronor för vinterbetor, utan ansett, att 7 kr. 12 ore för hostbetoi
eller det prs, som motsvarar ett pris för potatis av 12 kronor pei
100 kilogram, varit val avvägt. Dock måste lag medgiva, att man
av,eu icke För förbise sockerbetornas fodervärde, och da kan ett belpris
av 7 kr. 50 öre pr kbm. försvaras Trots att .lag 1 kommittén
avg Nit en särskild reservation for detta lägre pris, kr. 7. 1 ,
tvekar lag dock i cfc* i frågans nuvarande läge att ge min rost till
förmån för det föreliggande förslaget.

Onsdagen den *.6 februari.

:iö >r 19.

Vad är det, om man frånser det högre betpriset, som utgör
anledningen t.il det förhöjda sockerprisetr Jo, nerr Månsson —
och detta är en sak, som icke får lämnas obeaktad — det ar, först
ocn rramst, att arhelsionerna inom muustnen och även inom jorubruket
st-git så ofantligt. Om herr Månsson hade haft lillfäl-e att
ga igenom de kalkyler, som stodo till de sakkunnigas förlösande.
skulle han fatt se, huru arbetslönerna i råsockerfabrikerna och raffinaderierna
sprungit upp med manga miljoner kronor, sedan normala
förhållanden voro rådande. Detta är den ena huvudan.edningen
til sockrets fördyring inom industrien.

Den andra huvudorsaken därtill är det avsevärt höjda priset pa
stenkol, vilken ariikel som bekant sedan världskrigets början st-git
i pris alldeles ofantligt. Visser-igen har regeringen i fjol påbjudit
nödialisraifinering, varigenom ett tiotusental ton stenkol besparats
inom sockerindustrien jämfört med vad eljest skulle varit fa.let, men
trots detta äro utgiiåsokn.ngarna för stenkol inom denna industri
utomordentligt stora.

Vid behandl ngen av detta ärende far icke heller förbises, att
denna industri kanske är den enda av de svenska industrierna, som
icke haft tillfälle att under världskriget på något sätt utnyttja situationen.
Statsmakterna ha ju under hela krigets gång h.ndrat
sockerindustrien att föra en prispol tik, som kunnat möjliggöra eu
större vinst än under normala förhållanden. Vinsten har, som neirarna
veta, varit sådan, att eu utdelning av fem procent kunnat äga
rum. Den i fjol beslutade utdelningen var visseragen sex procent,
men härav uttogs en procent ur fonderna. _

Jag vill dessutom stryka under vad den siste ärade talaren säd"
beträffande ett yttrande av herr Månsson. Herr Månsson yttradi
nu liksom under remissdebatten, att ruff nadsockret kostade under
den Hammarskjöldska regeringens första tid 63 och 64 öre. men nu
1 krona och 13 öre. Det låter precis, som om det vant den Hammarskjöldska
reger ngen, som lyckliggjort landet, och hade lortjansten
av att priset var så lågt, medan den Edénska regeringen vore
skulden ti l att sockerpriset nu är så mycket högre an «a. Skulle
man draga ut konsekvenserna av detta, sa skulle det bin Ml att vi
hade den Hammarskjöldska regeringen kvar, hade sockerpriset nu

varit nere i 63 öre. „

Men det förstår var och en, att sa ligger ''.eke fragan. Det a,
de ökade produktionskostnaderna, som äro förnämsta anledninsren
till det. höjda sockerpriset, och jag vill stryka under vad herr JSi sson
i Tåns-a yttrade: Vad tjänar det till att göra jämförelser med
den prispolitik, som kan föras i England, om man icke från England
eller något annat land kan erhålla tillräckliga kvantiteter av
denna för vår folknärino- oa v vi sliten nödvänd sra artikel. 1 ii-n^-land är det så — och det kan vara av intresse att erfara — åt,
admänheten icke ens får de sockerransoner, som vi ha hatt och nu
ha här i Sverige. Mig veterligen finnes det intet land i Europa
mer än Danmark, som under världskriget haft rikligare sockerransonering
än Sverige. Vi ha all anledning att vara synner gen

. 1 ng. viss
garanti åt
de svenska
sockerfabriks
aktiebolagen.
(Forts.)

Nr 19. 36

Onsdagen den 26 februari.

Ang. visa
garanti åt
de svenska
sockerfabriksaktiebolagen.

(Forts.)

nöjda med den lösning sockerfrågan fått såväl vid 1916 och 1917
som vid 1918 års riksdagar, liansonerna äro som sagt i England
mindre än hos oss, och då vi anse, att vi få så litet socker pa
restaurangerna — blott en b;t till varje kopp kalle eder te , sa
kan det vara intressant att veta, att man på de engelska restaurangerna
icke ens far detta, och att man dar uppmanar allmänheten
att ”konsumera socker i minsta möjliga grad. Jag vet knappt,^ om
det fmnes några officiella Londonnoteringar, som sträcka sig någon
längre tid tillbaka, men jag kan säga herrarna, att förhållandena
med socker i England äro sådana, att vi icke ha någon an.edning
att önska dem överflyttade till oss. _ o

Herr Fabian Jilånsson framhöll, att vi kunna vara säkra pa att
få importtillstånd av socker från utlandet. Någon säkerhet torde
ej förefinnas, men nog vore det mycket lyckligt, om vi kunde få
nämnda tillstånd under det kommande året. och jag hoppas, att så
måtte kunna ske.

En betodling på 82,000 hektar kan icke til fredsställa vad den
konsumerande allmänheten gärna önskar. Den tillfredsställer vad
det svenska folket oavvisl gen behöver, men en önskan att få till
sitt förfogande en vida större kvantitet socker än ^den, som nu är
ransonerad, är nog allmän både bland hög och lag, bland fattig
och rik. Men säkerställda äro vi icke, det vet herr Månsson lika
väl som jag, förrän importen av socker är tryggad i tillräcklig grad.
Det stora avtalet har tillförsäkrat oss exportlicens å en viss kvantitet,
men — och även detta torde herr Fabian Månsson veta lika väl
som jag — denna kvantitet har redan importerats ti''l landet och
dessutom ha vi fått vissa smärre kvantiteter från Danmark.

Trots att jag, herr talman, bland de sakkunniga reserverat mig
till förmån för ett lägre betpris än .7 kronor f>0 öre, ber jag dock,
såsom frågan nu ligger, att få yrka bifall 111 utskottets hemställan.

Vidare anförde:

Herr Andersson i Knäppinge: Herr talman, mina herrar!
Den föregående ärade talaren yttrade, att han vid bedömande av
sockerbetpriset utgått från, att det skulle vara en viss proportion
mellan priset på betor och priset på andra produktionsväxter såsom
potatis och brödsäd. Jag tror icke, att en dylik jämförelse håller
streck eller att över huvud taget en sådan uppfattning som den föregående
ärade talarens är grundad på fakta. Ty säkert är. att det
soekerbetpris, som nu är satt, icke motsvarar priserna på potatis och
spannmål på sådant sätt. att betodlarna kunna anse det vara lönande
att fortsätta med betodlingen. Men det oaktat vid jag icke neka
till, att med det av Kungl. Maj:t åsätta betpriset det finnes utsikter
till, att vi fortfarande kunna ha någon betodling kvar. Säkert_ är
dock i alla fall att, därför att de sakkunniges förslag icke blivit
följt helt och hållet, det i vissa trakter kommer att bli en väsentlig
minskning av sockerbetsodlingen, i synnerhet i de trakter, där man
icke kan upprätthålla den medelavkastning per hektar, som man kan

Onsdagen den 26 februari.

37 Sr 19,

få i de bördigaste delarna av landet, ty de sakkunniges förslag motsvarar
icke, som det står i propositionen, en medelskörd i de mindre
gynnsamt lottade trakterna, utan det motsvarar alldeles säkert en
medelskörd i do mera gynnsamt ställda orterna, åtminstone under
sådana år, då skörden blir medelmåttig.

Jag finner i den diskussion, som bär förts, en lycklig omständighet
däri, att en del talare trots sin underförstådda önskan att få
ner sockerprisen och betprisen dock säga, att de icke kunna taga
på sitt ansvar att nu yrka nedsättning i det hänseendet. Men detta
ansvar tyckes man icke känna så djupt, när vi höra, att det, under
förutsättning att det blir fullständig importmöjlighet, skall bli helt
annorlunda. Jag ser saken på annat sätt. Sockerproduktionen borde
i vårt land vara en så allmän angelägenhet att vi var och en skulle
tänka på det sättet, att man bör betala betodlingen så, att vi kunna
få tillräckligt med socker inom landet. Det har icke varit sa under
ransoneringstiden, och det är svårt att säga, om det snart kan bli
på det sättet, att var och en får förbruka så mycket socker, som
man kan behöva. Det är från sakkunnigt hall pavisat, att socker
äger ett näringsvärde, som är av ofantligt stor betydelse, och därför bör
man vara angelägen om, att odlingen skall kunna fortgå och utvecklas.
Detta står emellertid knappast i överensstämmelse med den motivering,
som departementschefen lämnat i propositionen, där han säger,
att vi få inskränka produktionen till det minsta möjliga eller till
det oundgängliga behovet, ty detta oundgängliga behov ha vi under
kristiden sett vara ganska minimalt -i förhållande till det verkliga
behovet. I sakens nuvarande läge är det dock icke möjligt, det förstår
man mycket väl, att kunna följa de sakkunniges förslag, som
väl ändå innebär ett minimum av vad man skulle önska, om sockerbetsodlingen
skulle ha någon utsikt att kunna utvidgas utan man
får naturligtvis finna sig i utskottets beslut i det hänseendet.

Jag skall emellertid begagna detta tillfälle att till herr statsrådet
och chefen för jordbruksdepartementet framföra en begäran,
som jag är övertygad om är ganska allmän inom betodlande distrikt,
och som, enligt vad jag har mig bekant, redan förut till herr statsrådet
framburits. nämligen att något borde åtgöras, för att det skulle
bli fria frakter för betodlarna, i det att det träffades en överenskommelse
mellan betodlarna och sockerfabrikerna, att varje odlare
finge lämna betorna fraktfritt. Detta vore en rättvis anordning,
som skulle bidraga till, att betodlingen bleve ökad, under förutsättningen
dock att betpriset motsvarar produklionskostnaden, att vi
kunde bli säkerställda för, att icke sockerbrist skulle råda i landet.
Det är denna begäran jag ber att få framföra till herr statsrådet i
förhoppning, att han måtte göra vad som är möjligt för att hjälpa
betodlarna i det avseendet. I annat fall är det min övertygelse, att
betodlarna i mellersta Sverige komma att övergå till annan odling
i ganska stor skala i stället för att fortsätta med den besvärliga och
kostsamma sockerbetsodlingen. Låt vara att detta är den odling,
som mest bidrager till att höja jordkulturen, så äro dock härmed
förenade så dryga omkostnader med hänsyn till den dyra arbets -

Ang. viss
garanti åt
de svenska
sockerfabriksaktiebolagen.

Forts.)

>r VX 38

Onsdagen den 26 februari.

Ang. iris#
garanti åt
de svenska
sockerfabrik saktiebolag
er.
(Forte ''

kraften och den myckna gödning som erfordras, varjämte det med
denna odling följer så många andra olägenheter i jämförelse med
annan odling, att om man icke får full betalning och det icke blir
tillräckligt bekvämt ordnat för att frakta betorna till sockerfabrikerna
och för att få tillbaka betavfallet, odlingen kommer att i väsentlig
mån minskas. Det är på grund härav, som jag gjort denna framställning
till herr statsrådet om att betodlarna skola få fria frakter,
så att de kunna fortsätta med odling av sockerbetor.

Under sådana förhållanden instämmer även jag uti utskottets
förslag.

Sedan herr talmannen nu återtagit ledningen av förhandlingarna,
yttrade:

Herr Olsson i Kullenbergstorp: Herr talman, mina herrar!

Då jag begärde ordet, hade jag ämnat något bemöta allas vår vän
Fabian Månssons uttalanden i denna fråga. Jag har emellertid blivit
förekommen av andra talare, vilka ingått på ett dylikt bemötande,
men jag ber dock att få rikta en uppmaning till herr Månsson,
när han verkar som vårt ekonomiska lexikon i kammaren. Att
han det gör, värderar jag honom mycket för, och jag vet, att hans
uppgifter äro sakliga och att han gör sig stort besvär med att få alla
sifferuppgifter så riktiga, som han tror sig kunna få dem. Jag skulle
nu bara vilja be herr Månsson att ägna sig något åt problemet, hur
lantbruksarbetarna skola kunna få någorlunda anständigt betalt, om
all vår diktan och traktan skall gå ut på att_ hålla livsmedelspriserna
så låga, som det är tänkbart. Jag har aldrig kunnat se, att de två
sakerna kunna förenas, och jag är övertygad om, att herr Månsson
intresserar sig för jordbruksarbetarna och att han vill bereda dem en
människovärdig tillvaro.

Herr Månsson talade om agrarerna och hurusom agrarsynpunkterna
jämt gjorde sig gällande. Detta påstående kan jag icke finna
vara befogat, ty odlarna av sockerbetor ha ju efter hand försvunnit
under kristiden. De ha icke hållit sig framme, de 1m blivit färre och
färre till antalet, och jag fruktar för. att de skola bli ännu fåtaligare
än hittills. Då böra de icke ha uppsträckning, när de gå vackert
undan, så fort de kunna.

Jag skall icke inlåta mig på frågan, om sockerbetspriset under
nuvarande förhållanden bör vara det ena eller det andra. Det ställer
sig betydligt olika för dem, som driva odlingen i smått med tillhjälp
av eget folk, och för dem, som driva den i stort och härför lega
arbetskraft. Jag tror icke. att de senare komma att trängas om att
få teckna sig för en viss areal, ty det är klart, att om man i Skåne
skall bedriva sockerbetsskötsel med helt och hållet legd arbetskraft,
kan det icke ske med de priser, som här äro beräknade. Dock är det
tydligt, att man på detta liksom på andra områden snart får känna
på den återgående rörelsen. Jag tillät mig i fjolårets remissdebatt
framhålla, att det då kommer att bli allvarligt, och det vi hittills
erfarit i det avseendet är blott vad jag betraktar som en förelöpare

Onsdagen den 26 februari.

39 >r 19.

till vad som komina skall. Det blir no* då allvarlig på många andra
områden än inom jordbruket och på livsmedelsområdet. * svenska

Ja<r kommer nu till den fråga, som egentligen giorde, att .lag sochcrfabribbegärde
ordet, och som jag skulle vilja uttala mig eu liten smula om. akuMage..
Det är så, att hur olika åsikter man än har om sockerpris och socker- (Kort».,
betsodling, önska alla, att ransoneringen skall upphöra iu torr des?
hellre. Den önskan tror jag är allmän. Jag har hört det i konsumentkretsar,
som man kallar de fattigaste jag har hört det bland
burget folk, jag har hört det från alla hall och kanter. Nar man
o-enomläser den kungl. propositionen, så erkänner .lag, att det nedlagts
synnerligen mycket arbete på att belysa de manga olika faktorer,
som äro bestämmande för, huruvida man skall kunna komma
till ett ekonomiskt hållbart resultat, så att staten vet. vad (ten skall
o-öra och offra. Man vill visst helst laga så. att odlingen kan bara
sig, utan att staten behöver ge direkta anslag för prisreglering^^

Jag ger mitt erkännande åt den synpunkten, men det är besvärligt
att komma dithän och det är litet motsägelser, som bil den oundvikliga
följden. För att få ett klart grepp på den ekonomiska sidan av saken
har man varit tvungen att sätta en maximigräns för odlingen
vid 32.000 hektar, när det gäller Svenska Sockerfabriksaktiebolaget.

För mellersta Sverige har man däremot icke gjort sa. Det ar litet
underligt, att man bestämt en sådan gräns, da alla önska, att det
skall bli mera socker här i landet. Man kan icke värna sig för. att
detta innebär en motsägelse, men jag; förstår mycket val. att man infört
ifrågavarande bestämmelse för att vara på den säkra sidan i
ekonomiskt hänseende. Nå, finns det med denna bestämmelse någon
större utsikt för. att man under det konsumtionsar, som bor.iar den
1 november, skall komma ifrån ransoneringen? Jag tror det knappast
Nu skall iag icke inlåta mig på frågan, om det finns utsikt,
att de 32 000 hektaren bli tecknade eller icke, utan lag räknar med
den gynnsammaste förutsättningen, nämligen att de bil tecknade etter
bestämda villkor. Låt oss då se, hur mycket socker kmsumorades,
när förbrukningen var fri. Under förbruknmgsaret 1913 åtgick
27 3 kg. råsocker per individ, år 1914 28.17 kg. och 191o - det
gista år konsumtionen var fri — 31,36 kg. _ Detta är genomsnittsförbrukningen
och häri inspår icke blott den direkta personliga konsumtionen
u^an även den sockerkvantitet. som använts av vissa industiier.
Då frågar man sig, hur mycket socker behövde finnas disponibelt,
för alt man skulle kunna låta ransoneringen bortfalla. Jag
talar icke om, att man skulle låta prisregleringen försvinna ubm blott
s:älva ransoneringen, då ju dessa saker kunna skilias åt. Den person,
som sylört upp kalkylerna och som är väl insatt i förhållandena,
går" ut ifrån, att man skulle behöva ha tillgänglig för nästa konsumtionsår
en råscekermängd av 34,5 kg. per person. Han erinrar, att
när en vara släpues fri, som marknaden är utpumpad pa, förbrukas
mera härav, än när ingen reglering förut skett, och jag tror. att detta
är riktigt. Hur mycket råsocker skulle då behövas inalles? Jo.

200,000 "ton. Hur mycket kan man komma till även under de gynnsammaste
förhållanden, vilka angivas i den kungl. propositionen?

Nr 19. 40

Ousdagen den 26 februari.

fannUåt 0l? man raknar “ed en ttenomsnittsskörd av betor och en genomse
svenska snittlig sockerhalt,^ får. man sätta råsockermängden per hektar till
sockerfabriks A ton. Man bär då tagit hänsyn till, att jorden är tämligen utsugen.
aktiebolagen. Det har stått mycket litet artificiell gödning till buds; nu häradet
(Forts.) börjat komma in mera sådan, men den är så dyr, att priset verkar
återhållande. Räknar man med, att det odlas 32,000 hektar och att
varje hektar ger 4 ton, är man uppe i 128,000 ton. Lägges härtill vad
man kan få från mellersta Sveriges sockerbolag, och tar man icke till
detta för n;uggt, utan räknar mad en avkastning härifrån på, låt
oss säga, 12,000 ton, sa blir det hela 140 000 ton. Det fattas sålunda.
60,000 ton, som skulle behöva bli tillgängliga för konsumtionsåret,
innan man kan släppa ransoneringen.

Vi. känna icke, om handelsavtalet med ententemakterna lägger
hinder ivägen för import av socker eller huruvida man har hopp om,
att förhallandena skola förbättras för oss. eller om vi över huvud
ha utsikt att kunna köpa socker i utlandet — det är frågor, som
undandra sig en utomståendes bedömande. Då .lag emellertid tror,
att de approximativa beräkningar, jag här åberopat, i stort sett äro
så hållbara de kunna bli, vore det nog av största betydelse för hela
folket, om det kunde givas någon utväg, så att man komme fram något
längre än vad i den kungl. propositionen anges. Jag tycker, att
detta skulle kunna vara möjligt genom samarbete mellan cheferna
för jordbruks- och finansdepartementen, ty jag ber herrar statsråd
vara övertygade, att det är så, som herr vice talmannen yttrade,
att en köpare gärna skulle vilja ge litet mera än det fastställda maximi
priset för socker, blott man kunde få den efterträdda vara, det
här är fråga om. Om man de senaste åren fått köpa socker utanför
ransoneringen, har man ju nödgats betala oskäliga jobbarepriser. Att
komma från ransoneringen och det så snart som möjligt, detta anser
lag vara det stora, det centrala i frågan, och jag tror icke, att någon
motsäger mig härutinnan. Men jag erkänner, att härvid möta oerhört
störa, svårigheter, ty det är alldeles klart, att statens finanser icke
medgiva, att man utbetalar stora summor på alla håll och kanter,
där det i verkligheten kräves reglering. Det är dock så, att om man
genom att höja priset med exempelvis 10 öre pr kilogram, kunde
åstadkomma att teckning till större areal än 32,000 hektar kunde
emottagas. vore det helt säkert till utomordentligt stort gagn. och man
bleve välsignad av den ojämförligt största delen av svenska folket,

• v ''cke, om det är möjligt att realisera en sådan tanke, men

.lag har ansett det vara min plikt att yttra dessa ord idag till den
kraft och verkan, de möjligen kunna ha. Det är vida kretsar av
folket, som dela min uppfattning, men det är naturligtvis för mig
omöjligt att kunna säe-a. att denna tanke kan realiseras. Emellertid,
funnps möilighet härtill, så vore det en utomordentligt god sak.

HeLITnt1alm.an! Jasr liar icke något annat yrkande att framställa
än om bifall till utskottets föreliggande förslag.

Herr von Sneidern: Den föregående ärade talaren komplimentera.
de

Onidagen den 26 februari.

41 Nr 19.

han lämnade i debatten, och jag vill naturligtvis icke bestrida riktigheten
av de sil''1''ror, som han här anförde, men jag undrar, om
de äga så stort bevisvärde för det ändamål, han åsyftade. Han villo
påstå, att de svenska jordbrukarna hade skinnat den övriga befolkn
ngen under dessa tider, och såsom bevis därför framlade han vissa
siffror, som hänförde sig till den svenska skördens värde före och
under krisen. Men det är dock icke detta In uitjvärde, som utgur
en mätare på vad jordbrukarna kunna förtjäna, utan man får väl
ha uppgifter angående det verkliga nettot. I det avseendet ville
väl herr Fabian Månsson göra gällande, att de upplysningar han
lämnade beträffande de insättningar, som förekommit i olika bankinrättningar
å landsbygden, vore utslagsgivande. Men vi få icke
glömma, att en stor del av dessa insättningar i landsortsbankerna
kommer från annat håll än den jordbruksidkande befolkningen, och
inte heller får man glömma, att mycket av de''penninginsättningar,
som göras av de jordbruksidkande klasserna, härrör därav, att en
stor del av deras tillgångar på grund av realisation av det ena eller
andra värdeföremålet blivit likvida, varför det verkliga värdet av
den förtjänst, som inhöstats, icke är så stort, som det av siffrorna
att döma synes vara. Å andra sidan vill jag naturligtvis icke förneka,
utan anser i likhet med herr Fabian Månsson, att många
olämpliga yttringar framkommit från den krets, som han väl närmast
åsyftade med sitt ord »agrarismen».

Vad jag egentligen begärde ordet för var för att i rättvisans
namn göra några erinringar i anledning av det betpris, som nu
blivit fastställt. Det gick en underton genom det anförande, varmed
denna debatt öppnades, att man endast nödd och tvungen gått med
på fastställande av detta betpris, och att det över huvud var oskäligt
liksom även de betpris, som under föregående år blivit stipulerade.
Jag vill påpeka ett förfärande, som gör, att faktiskt de betpris. som
förut varit gällande, i jämförelse med prisen på andra jordbruksprodukter
icke varit så oskäliga som från en del håll gjorts gällande.
Jag vill erinra, att betprsen bliv:t bestämda under hösfer
året innan eJer på nyåret samma år, som betorna skördats, under det
att prisen på övriga jordbruksprodukter faststä''lts senare under sommaren
samma år dessa produkter inhöstats. Därav har följt, att då
den allmänna prisnivån ständigt varit stadd i stegring, betnrisel
kommit att i förhållande till andra priser ställa sig jämförelsevis
lågt.

Det är nu tredje gången, som vi genom riksdagens ingripande
fastställa betpriset. Första gången gäl’de det icke någon konkurrens
mellan obka odlingar. Det var då endast fråga om att av billighetshänsyn
medgiva en ökning av det pris, vart 11 betodlarna voro
kontraktsenligt bundna. Att denna höjning- icke blev så stor, som
från en del håll begärdes, var uppenbart riktigt, och jag kan endast
förvåna mig över och beklaga, att en del betodlare icke fullgjordrsina
skyldigheter enligt kontrakten, utan sveko den uppgift, som
de kunna anses ha åtagit s:g vid detta tillfälle. När betodlnrkontrakten
med år 1917 upphörde, inträdde en annan situation. Bet -

Ang. viss
garanti åt
de svenska
socker fabriks
aktiebolagen.
(Forts.)

Nr 19. 42

Onsdagen den 26 februari.

Avg. viss odlarna voro naturligtvis i den ställningen, att de hade att välja
d^svevJca me^a11 de olika kulturer, sona de strut, e sia sig på. Då framlade
sockerfabriks- de själva förslag till betpr.ser hösten 1917, och dessa priser, som av
aktiebolagen, betoaarna begarues, bevil.,aaes av riksdagen utan någon som helst
(Forte.) inskränkning. Jag tror därför, att, då jordbruksutskottets ärade
ordförande här yttrade, att man på sina håll i landet var missbelåten
med det satt, varpå r.ksdagen skött prissättn.ngen av betorna,
de, som lämnat honom dessa upplysningar, tagit fel. Dei.
föreligger icke något fel från riksdagens sida, ty riksdagen och
Kung!. Maj:t endast villforo de framställningar, som kommit från
betodlarna själva, men, som jag sade, när sedan dessa pris kommo
att tillämpas, hade det övriga prisläget blivit så förändrat, att jordbrukarna
förtjänade mera på andra odlingar, och därav kom ett
missnöje att uppstå. I närvarande stund är ju förhål andet något
helt annat. Betodlarna ha även nu framkomm.t med sina anspråk.
Y.d den tidpunkt, då detta skedde, var de sakkunnigas majoriet, till
vi.ken såväl herr Nilsson i Tånga som jag hörde, beredd att gå med
på det pris, soin begärdes, eller 8 kr. per deciton. Nu befinna vi
oss i ett annat läge, vi befinna oss icke nu längre i den ställningen,
att det är jämnt stigande pris även på jordbruksprodukter, utan det
är fallande pris och fallande läge, varav man har mer kännnig fur
varje månad som går, så att det pris, som vi möjligen kunde vard
beredda att betala och som vi voro beredda att t llmötesgå en tid
före jul, ställer sig nu så pass högt, att jag åtminstone för min del
anser, att det pris, som av regeringen föreslås, eller kr. 7: 50, är
fullt til räckligt och bör uppmuntra den odling av sockerbetor, som
man vill ha till stånd. Det har ju av flera talare förut påpekats,
att man befinner sig i en ställa''ng av osäkerhet, och denna osäkerhet
nödvänd ggör åtgärder för upprätthållande av odlingen även till
pris, som möjligen, då man kommer till betalningen av dem, befinnas
tämligen höga. Men då kan man till sin tröst säga, att under perioden
av stigande pris fingo betodlarna i jämförelse med andra
förtjäna litet. Om de nu i år skul e förtjäna litet mer än andra,
så kanske dessa förhållanden kunna anses utjämna varandra.

Herr Fabian Månsson vände sig mot de sockerpris vi ha och
anförde huru de förändrats. Ja, men herr Fab an Månsson kan väl
icke begära, att sockerprisen icke skola något så när följa den allmänna
kurvan. Och det är att märka att prisstegringen i fråga
om socker icke varit så stor som- beträffande andra varor. Vid början
av denna kristid var, om jag ej missnrnner mig, pr set på krossad
melis, som nu är den huvudsakliga art:keln, 52 öre pr kg., och nU
är det faststäl t 111 1 kr. — vi ha sålunda här en förhöjning, som,
märk väl, först är att räkna med från den 1 januari 1919, av nära
på 100 %. Jag tror vi kunna söo-a, att de flesta andra varor undergått
starkare prisförhöjning. TiFbakahållandet i fråga om sockerpriset
har man Ivckats åstadkomma genom åtgärder, som statsmakterna
var t i tillfälle att vidtaga genom den hand, som de haft om
hela sockerfabrikaticnen.

Med hänsyn till de omständigheter som nu föreligga kan jag

Oasdafjen den 26 februari.

43 Sr It».

icke finna annat, än att den framställning, som gjorts här av Kungl. ÄruJ- Vi<sf

Maj:t, och det tillstyrkande, som utskottet lämnat, bör av alla In fallas,

och jag ber därför att få förena mig i hemställan om ''bifall. sockerfabrike Jag

vill blott göra ett tillägg och det riktar sig mot herr Anders- aktiebolagen.
son i Knäppinge, som vände s.ig mot det pr.s, som blivit fastställt. (Forts.)
fastän han ej vågade yrka något annat, och påstod att detta icke
skulle vara bestämt med hänsyn till konkurrensen med andra odlingar.

Jo, det är just vad som skett, Om herr Andersson gär igenom
alla handlingar, så finner han, att just i jämförelse med andra
odlingar har man kommit till detta pris. Till det högre priset av
8 kr. kom man genom att lägga till eu extra fraktkostnad för att
eventuellt kunna föra ut betodlingen till områden, där den förut ej
funnits. Det allmänna läget med större möjlighet till import har
gjort att regeringen frånfalla denna möjlighet. Jag anser, att mai:
hör nöja sig med vad man får för detta pris, och jag tror även. att
detta i den situation, vari man nu befinner sig, är riktigt.

Chefen för jordbruksdepartementet, herr statsrådet Petersson:
Herr talman! Då intet formligt yrkande om avslag blivit
gjort, behövde jag ju icke förlänga debatten på något sätt. Men
herr Olsson i Kullenbergstorp formade åtminstone slutet av sitt
anförande på sådant sätt, att jag anser mig böra säga några ord med
anledning särskilt av hans yttrande.

Han rörde sig huvudsakligen omkring det spörsmålet: varför
har man gjort en begränsning i odlingsarealen, och kan man icke
med hänsyn till önskningarna bl. a. att få bort ransoneringen och
få en rikligare sockerproduktion inom landet söka få eu ändring till
stånd i detta förhållande? Jag uppfattade åtminstone herr Olssons
tankegång ungefär så.

Vad det första angår, frågan om begränsning av odlingsarealen,
så lär väl var och en, som närmare läst propositionen och tagit
del av innehållet i densamma, inse anledningarna till, att man ansett
sig böra föreslå en begränsning. I själva verket har ju problemet
legat på det sättet, att man icke har ansett sig kunna lämna
denna fråga om tryggandet av landets oundgängligaste sockerbehov
åt sitt eget öde, så att säga. Man har ansett, att importförhållandena
ännu äro så pass osäkra, att man icke kan lita på dem, i varje
fall icke lita enbart på dem, utan man måste tillse att det blir en
sockerproduktion inom landet. Denna sockerproduktion inom landet
kunde knappast komma till stånd med mindre, än att staten vidtog
vissa åtgärder, som gingo ut på utfästelser från statens sida.
utfästelser, som kunna leda till. att staten antingen nödgas uppehålla
de sockerpris och således betunga befolkningen i landet med
ett sockerpris, som kan komma att ligga mer eller mindre över det
sockerpris, som betingas på den allmänna världsmarknaden och till
vilket socker möjligen skulle kunna importera^ i landet, eller också
att staten finge sätta emellan med pengar för att bringa ned det
pris, som staten en gång gått in för.

I själva verket betyder alltså det beslut, som herrarna nu stå

Jir 19. 44

Onsdagen den 26 februari.

Ang. viss i begrepp att fatta, i realiteten detsamma som att utfästa ett misvenska
nimipris för sockerbetsodlingen inom landet, och detta minimipris
sockerfabriks- kan och kommer ovillkorligen att ådraga staten förpliktelser. Då
aktiebolagen, ligger det ju mycket nära till hands, det »ligger alldeles på hyllan»,
(Ports.) som man säger, att fråga sig: hur långt skall staten gå i dessa sina
förpliktelser, och vilka risker skall staten åtaga sig? På det vill
jag svara: staten får åtaga sig förpliktelser så långt, att man kan
med säkerhet få det oundgängliga sockerbehovet tryggat, men ioke
därutöver. Visst är önskvärt t. ex. att få så mycket, att man kan
slippa ransoneringen. Men härvidlag anser jag icke. att staten bör
utfästa sig för större förpliktelser, än som är nödigt d. v. s. stanna
vid att trygga det oundgängliga behovet. Därtill kan man ha rätt
att knyta den förhoppningen — och det finns åtminstone mycket
stora sannolikheter för, att så skall ske — att man genom import
skall få ett rätt väsentligt plus i den tillgång, som kan åstadkommas
genom inhemsk produktion. Lyckas det, kan man få en import
så pass stor, att den tillsammans med den inhemska produktionen,
som kan komma fram på grund av denna begränsning till
32,000 hektar plus den odling, som kan komma till stånd i mellersta
Sverige, så att det räcker till det beräknade behovet även med
fri ransonering, då anser jag, att man kan ha hopp om att bli av
med ransoneringen. Kan man däremot icke få så stor import till
stånd vid sidan av vad vi ha, ja, då stå vi ännu en tid inför nödvändigheten
att uppehålla denna ransonering.

Jag kan för min del således icke ge herr Olsson i Kullenbergstorp
någon förhoppning om någon förändring i de begränsningar och
de bestämmelser, som här blivit uppdragna och angivna i propositionen
och som nu, om herrarna godkänna förslaget, ju bli på sätt och
vis godkända av riksdagen. Jag kan icke ställa i utsikt, att någon
förändring i det fallet kan komma till stånd, och jag kan således
heller icke ställa i utsikt, att sådana önskemål bli tillgodosedda som
de, som framförts av representanten för Öland, herr Andersson i
Knäppinge, nämligen att betodlarna skulle få detta pris 7: 50 kr.,
men bli helt och hållet befriade från att deltaga i frakterna. Ty
där står bland detaljerna rörande de eventuella överenskommelserna
mellan sockerbolagen och betodlarna som ett särskilt moment
intagen även fraktfrågan, och jag tror icke, att sockerbolagen äro
benägna att gå längre, än dessa bestämmelser anvisa. Sockerbolagen
lära ioke vara benägna att betala hela frakten, när de enligt
överenskommelsen ha rätt att gå på den gamla vägen, således att
frakten skall delas mellan betodlarna och bruken.

Herr Nilsson i Tånga: Herr talman! Jag begärde egent ligen

ordet med anledning av herr Anderssons i Knäppinge yttrande.
Herr von Sneidern har nu förekommit mig och sagt en del
av vad jag ämnade säga.

Herr Andensson i Knäppinge befarade en minskad sockerbetsodling.
Ja, därom kan man naturligtvis ingenting med bestämdhet
säga. Men jag skulle vilja begagna detta tillfälle för att ge uttryck

Onsdagen den 26 febrnari.

45 Sr 19.

av beklagande över den, såsom det tycks, rent av organiserade agitation,
som bedrives inom vissa lantmannakretsar, i syfte att förhindra
användning av konstgödsel på grund av det höga priset. Ja,
det är beklagligt, att priset för konstgödsel skall vara så högt, som
det är. Men jag vill säga, att priset på sockerbetor fullkomligt
täcker det nuvarande priset på konstgödsel. Det är klart, att skulle
en sådan agitation komma att bära frukt, så komme följden att bli,
att det bleve en i hög grad minskad tillgång på socker. Ty det är
konstaterat, att full konstgödsel till sockerbetor ökar avkastningen
med i runt tal 50 decision pr hektar. Det fördyrar produktionskostnaderna
i hög grad, men man vinner vad man syftar till, nämligen
en ökad produktion.

Medan jag har ordet, vill jag beröra ytterligare ett par saker.
Det vore önskligt att odling av sockerbetor kunde i större utsträckning
än hittills ledas in på sådana banor, att det bleve småbrukarna,
d. v. s. de mindre och medelstora jordbruken, som bedreve denna
odling. Ty därigenom vunnes möjlighet att i ganska väsentlig mån
kunna bringa ned produktionskostnaderna. Och jag skall med några
siffror häl visa, att vi redan äro ganska långt inne på detta område.
Herr Fabian Månsson använde i sitt första anförande uttrycket
»storagrarer», men detta uttryck kan man icke — bortsett från få
undantag — tillämpa på betodlarna, ty betodlingen är en genuin
småbruksodling, bedriven på de mindre och medelstora jordbruken.
Jag skall, som sagt, nämna några siffror som visa detta. Antalet
betodlare tillhörande svenska sockerfabriksakticbolaget sistlidet år,
1918, utgjorde 16,121. Av dessa 16,121 odlare var det icke mindre
än 10,792, vilkas odlingsareal understeg 2,5 hektar, 2.720 odlare
med en areal av mellan 2,5 till 10 hektar och odlare utöver denna
areal, d. v. s över 10 hektar, uppgingo till ett antal av 310. Minskningen
i sockerbetsodlingen får i huvudsak skrivas på de större
jordbrukens konto. De mindre jordbruken och de medelstora ha
tämligen allmänt hållit sin odling uppe. Men minskningen har inträtt
å de större gårdarna, vartill bristen på arbetskraft i viss mån
medverkat. Det vore lyckligt om man kunde driva denna odling
in på de banor där den rätteligen hör hemma.

Herr Månsson i Hagaström: Herr talman! Jag skall an föra

endast ett par ord. — Herr Nilsson i Tånga ville framställa
mig, som om jag vore entrådig i huvudet och bara hade en enda
tanke beträffande sådana här saker, nämligen: vad kostar det i
skatt, hur mycket mera kostar det att köpa vederbörande vara från
utlandet?

Nu är det ju klart, att när vårt land är en del av det stora
världshushållet, vi icke kunna gå ifrån att beräkna: hur mycket ha
vi, om vi tillverka den varan, och hur mycket ha vi, om vi tillverka
den? Jag vill tvärtom säga. att de äro entrådiga i huvudet, som
räkna så: antingen odla vi betor, och då ha vi så och så mycket
till de och de omkostnaderna och bördorna, eller också upphör jorden
att existera eller det växer ingenting på den. Jag förmodar,

Ang. viss
garanti åt
de svenska
sockerfabriks
aktiebolagen.
(Fort».''.

Sr 1!). 46

Onsdagen den 26 februari.

Ang. viss
garanti åt
de svenska
sockerfabriksaktiebolagen.

(Forts.)

att det tiar vuxit vete och råg på den skånska jorlden från Odens
dagar och ändå längre tillbaka i tiden och fram till den tid, då man
började odla betor. Jag förmodar, att det växer fortfarande råg
och vete på den skånska joriden, om man inte odlar betor. Man
måste väl i varje fall räkna med, att det är skillnad mellan veteskörd
och sookerbetskörd eller mellan foderbetskörd och sockerbetskörd.
Jag är säker på, att om vi fråga oss, hur många hektar jord
odlas med betor och hur mycket betalas för dessa, och dividera den
betalade summan med antalet hektar — i förfjol 2: 40 kronor per
100 kilogram, i fjol ungefär 5: 30 kronor per 100 kilogram och i år

7:50_8 kronor per 100 kilogram — så skola vi komma underfund

med att en stegningsproportion gör sig gällande. Det blir en.kostnadsstegring
för det hela från 18,5 miljon kronor i förfjol till 70

_80 miljoner kronor i år, som icke kan anses vara anständig, och

minst av allt försvarlig inför människor, som räkna ekonomiskt.
Ingen av er skulle i sina affärer vilja vara med om. en liknande
historia, sam det bär är. Men att det far gå för sig, det tror jag
det, när man har en riksdag och en regering så barnsliga, att man
kan husera med dem efter behag, att man kan narra av dem sa
oerhörda summor på bekostnad av stora grupper i landet till förman
för en klick betodlare i Sydskåne, ja, när man har den störa lyckan
i ett av Gud så med dumhet utstyrt land och folk, varför inte använda
sig av denna dumhet? . o

Å nej, herr Nilsson i Tånga, jag är icke så entrådig i huvudet
i alla sådana saker. Det kan till och med tänkas sådana historier
som den, att jag stannar och gör följande beräkning: Nu hava vi

genom den härskande ekonomiska åskådningen^ genom lagstiftarnas
■missgrepp nedlagt avsevärda summor på att få upp t. ex. en viss
industri. Vad kostar den industrien i fortsatt understöd? Vaa
förlora vi, om vi slå ihjäl den? Det är icke uteslutet, att jag i ett
sådant fall till och med kan vara med om att fortfarande, bevilja
understöd, under villkor nämligen, att en förbättring intrader,. sa
att man kan avbryta hela systemet; men det innebär ej, att jag
går med på den uppenbaraste galenskap, och har är fråga om sä -

ljbar dragés det fram siffror: så och så många tusen arbetare
är det i den industrien. Man talar inte om att somliga av dessa
arbetare arbeta inom industrien tv a veckor, tre veckor, fem veckor
och blott cn vtterligt liten procent hela året om. Man talar om. att
så mycket hava järnvägarna i frakt. Ha inte Skånes järn'' ägor
frakter, om det växer vete på åkrarna? Så går hela resonemanget,
och jag säger, att de hjärnor torde vara mer entradiga än man, som

föra ett sådant resonemang. .. .. . ,

Ett vanligt resonemang ifrån herr Hoings sida, nar det galler
de här frågorna och särskilt denna sak är följande: Ja, herrarna ha
sio- själva att skylla; ni ha i er dumhet beviljat sadana ofan ga
tullar på socker en gång, och ni ha varit mei om att genom detta
tullbeviljande framlocka en olycklig industri har i landet. INu la ni
i fortsättningen bära följderna därav och vara med om att votera

Onsdagen den 26 februari.

47

Jfr 19.

i frågan från år till år, årtionde ut och årtionde in. Det är tankegången
i herr Röings resonemang. Det ligger ett gryn av rättvisa
i denna beskyllning, men den träffar ytterst få av er här, ty nii
voro icke närvarande i denna kammare, när dessa skatter beviljades
en gång i världen. Dessutom är det väl vaknanskåren obetaget
att i varje fall vart tredje år säga sin mening: Nu vilja vi ha det
så och så. Att riksdagen under en period bestämt en .sak är väl
icke en för en annan period vald riksdag tvungen att vidbliva; den
riksdagen är väl ej tvungen att följa i den andra riksdagens spår.
Tvärtom äro väl valmännen fullkomligt suveräna, och efter nyval
äro riksdagsmännen suveräna, när det gäller ändrad mening. Det
är i varje fall min uppfattning.

Man säger, att lönerna ha stigit så ofantligt. Ja, jordbrukets löner
hava stigit i Dalarna och Hälsingland och på några andra ställen.
Men det är ju rätt åt vederbörande där, för att nu använda eu skånsk
storbondes uttryck, vilken bonde en gång sade till mig, då jag förklarade,
att man uppe i Hälsingland och Dalarna kunde klara sig utan
jordbrukstullar: Ja, det tror jag, där växer ingenting. Man kan betala
höga löner i Dalarna och Hälsingland, »därför att där växer
ingenting»! Men i Skåne, det vet jag faktiskt, är del så ställt, att
den dag i dag är eller i somras fick folk gå på sommardags verken
för 4 kronor 50 öre, till och med mindre om dagen och föda sig själva
därpå. Det gäller här fullgod arbetskraft, som avlönas på det viset,
allt under det man betalar 10—12 kronor på andra ställen uppe i
landet. I Skåne, Sydskåne i synnerhet, ha jordbruksarbetarna fortfarande
den uslaste avlöning bär i landet. Det är bara ett upprepande
av den eviga, gamla läxan, att ju mer privilegierad ställning
en grupp har, desto mindre är den villig att betala tillräckliga arbetslöner.

Nu anfördes här stenkolsprisen som skäl till, att man återigen
måste svänga upp utgifterna för betorna med 30 miljoner kronor eller
i alla fall med 60—70 procent. Ja, men stenkolen för den betskörd,
varom nu är fråga, skola val icke användas förrän fram på nästa höst.
Och när frakterna kunna bliva reducerade med eu femtedel, bör väl
en reduktion av här beräknade frakter göras och följaktligen även
kolpriserna sjunka avsevärt till nästa höst.

Nu säde min vän herr Rökig, att han ville karikera mitt yttrande
så, att jag antytt, att om vi haft Hammarskjöld kvar i regeringen,
vi icke skulle hava haft sådana höga sockerpriser som de, inför
vilka vi nu stå. Ja, herr Höing, i viss mån är det nog så, ty —
det kunna vi icke undgå att erkänna — när vänstern står i samlad
opposition, vågar eu högerregering icke på det viset utmana folket,
som folkets egna förtroendemän våga. Därför anser jag nå många
skal en anständig och hyfsad högerregering långt önskvärdare än
en vänsterregering. Det vill jag nu en gång för alla förkunna. Som
vänsterman och ur vänstersynpunkt måste jag önska eu högerregering,,
liksom herrarna av högern otvivelaktigt tacka Gud varenda kväll på
sina knän, att vi nu hava vänsterregering.

Nu är det en sak, som man icke kan unga, nämligen förhållan -

Ang. viss
garanti åt.’
de svenska
sockerfabriksaJctiebolagen.

(Forte.)

Nr l(f. 48

Onsdagen den 26 februari.

Ang. viss
garanti åt
de svenska
sockerfabriksaktiebolagen.

(Forts.)

denas makt, som varje regering i viss mån blir offer för. Man bör
därför icke hudflänga en regering över hövan, men det borde herrarna
av vänstern erinra sig, Bär vi nu återigen gå ut i valstriderna. Jag
minns, som jag sade i remissdebatten, när man stod i Folkets hus’
hall här i Stockholm och höll löftesfyllda valanföranden och både
solen i den ena västfickan och månen i den andra: bara man kom i
kanslihuset, ja då skulle alla få det bra. —■ Man skall vara rimlig
med sina löften. Då bl r det mindre oro och desillusion i landet.
Om man säger: Jag vill försöka vara landets ödmjuke tjänare så långt
jag kan — så har man sedan lättare att tillfredsställa landet; då begäres
det icke av en mera, än man kan göra. Men om man säger:
Jag skall taga ned hela Mohammeds paradis, om ni väljer mig —
så får man ursäkta, att folket vill ha en smula mer av verklighet, när
man kommer i kansl.huset. Det må vi en gång för alla skriva oss
bakom örat, att vi få fara varliga fram med löftena i valstriderna.

Herr von Sueideru säger, att jag visserligen här i mitt anförande
meddelat siffrorna för värdet av fem års bruttoskörd, men att jag å
andra sidan glömt meddela nettot. Då må väl emellertid herr von
Snedjern erkänna, att om man jämför skörden på viss jordareal med
den på den tredubbla, så måste väl, om arealen är tredubbelt så stor,
nettoskörden bli avsevärt mer än tredubblad. I vissa fall är det ju bär,
såsom påpekats i eu artikel i Aftonbladet i förrgår, tror jag, alt somliga
sädesslag äro avsevärt reducerade till area] och till skördemängd,
men att trots detta värdena på dem äro ofantligt höjda. Höskörden
på odlad jord var i fjol 2,1 miljoner ton mot 2,5 miljoner året förut.
Trots detta var värdeökningen, endast ökningen, 6 miljoner mot 3,82
miljoner året förut. Så är det också på flera håll. Omkostnaderna
hava icke på långt när hållit jämna steg med värdeökningan, och
nettot är mångdubbelt mot förut.

Herr Olsson i Kullenbergstorp: Herr talman! Endast ett par
ord! Efter det storpolitiska anförande, som nyss hölls, är det val
svårt för kammarens ledamöter att komma ned till de små realiteterna.

Jag vill först begagna tillfället att tacka herr statsrådet och
chefen för jordbruksdepartementet, för att jag fick omedelbart svar
på min framställning. Men jag förstår, att herr statsrådet något
missuppfattat mig. ty jag uttalade, att jag också ansåg, att staten
icke kunde sträcka sin prisreglering alldeles uti det oändliga. Det
bleve för tungt; staten tar för mycket på sina skuldror.

För att klargöra vad jag tänkte skulle kunna ligga inom möjligheternas
område, vill jag närmare utveckla min tankegång i detta
hänseende. Jag föreställde mig. att det var icke blott och bart på
importen, utan även på produktionen inom landet beräkningen var
gjord, och om det skulle kunna visa sig, att det kunde åstadkommas
teckning till större areal än de 32,000 hektar, lät oss säga, att den
kunde gå till 36.000 hektar eller något mera det släd e vara möjligt,
att man toge i övervägande, huruvida det icke vore skäl i att omedel -

Onsdagen den 26 februari. 49

bart medge en höjning av priset för socker till konsumenterna för att
ekonomiskt säkerställa den kvantitet, som man kunde komma fram
till på den vägen.

Jag ansåg nämligen, att konsumenten borde betala det där,
blott för att han skulle komma undan ransoneringen. Det är på det
sättet, som jag trodde, att någonting skulle kunna vinnas, men det
är solklar^ att om det visar sig, att teckningen till Svenska sockerfabriksaktiebolaget
icke blir högre än 32 000 hektar, då är ingenting
att göra. Det var under förutsättning, att det funnes flera, som
ville odla till det här ifrågavarande priset, soin jag bad herrar statsråden
taga den saken i övervägande, om man icke kunde finna någon
framkomlig väg. Och jag tror, att detta ligger inom möjligheternas
område, såsom jag förut antytt.

Herr Hansson i Stockholm: Herr talman! Det är med mycket
stor tvekan, jag tar till orda i en debatt som denna. Riksdagsarbetet
blir alltmera sådant, att man tvingas specialisera sig på ett
visst område, och man är alltid mer eller mindre osäker på alla de
andra områdena. Jag har emellertid försökt att med mycket intresse
följa denna debatt under förväntan, att jag därunder skulle
få svar på den fråga, jag gjort mig: varför skall staten kasta ut
dessa många miljoner till betodlare och sockerbolag? Jag måste bekänna,
att jag icke fått ett tillfredsställande svar på den frågan.
Man har från olika håll inom jordbruksutskottet trätt upp och förklarat,
att man har en hel massa invändningar att göra, och att man
icke känner sig på något sätt övertygad om. att den politik, som
genom beviljande av dessa anslag bedrives, är riktig, men att man
böjt sig av rädsla för att därest det göres obstruktion från betodlarnas
sida. det icke skulle kunna importeras eu tillräcklig mängd
socker. Nödd och tvungen har man gått med på Kungl. Maj:ts förslag.

Jag tror för min del, att det finns anledning att uttala den
meningen, att den politik, som kommer till uttryck i Kung], Maj:ts
proposition och i utskottets förslag, är en olycklig politik. Om vi
länge skola fortgå på den vägen, komma vi aldrig ur de svårigheter,
vari vi för närvarande befinna oss. Då komma vi under
många år framåt att bli tvingade att från statens sida utgiva stora
understödsbelopp åt håll, där man sannerligen borde kunna reda sig
utan understöd, och man kommer att kräva detta understöd på det
ena området med den motiveringen, att man givit sådant på det
andra, och att det måste upprätthållas en viss balans. Herr Röing
har ju också hävdat, att det är nödvändigt att på detta vis fastställa
minimipris för sockerbetsodlingen, därför att det finns minimipris
för potatis och spannmål, och man skall säkerligen icke underlåta,
när vi skola behandla frågan om spannmåls- och potatisprisen, att
åberopa detta minimipris för socker som argument för fortsatta minimipris
för potatis och spannmål — ty annars kan det hända, skall
man säga, att man icke vill odla spannmål och potatis utan föredrager
att odla betor, och då stå vi alltså inför den eventualiteten
att få leva på bara socker här i landet.

Andra hammarens protokoll 1919. Nr 19.

\r 19.

A ng. viss
garanti åt
de svenska
sockerfabri hsaktiebolagen.

(Forts.

4

Xr 1!).

Ang. viss
garanti åt
de svenska
sockerfabriksaktiebolagen.

(Korta.)

50 Onsdagen den 26 februari.

Vi måste bryta med detta olyckliga system) vari vi av ganska
naturliga skäl kommit in under kristiden. Men även om man icke
. skulle vända sig mot systemet i och för sig, måste man säga, att
det i den form, vari det här framträder, är mer än vanligt osympatiskt.
Här har gjorts upp en kalkyl av en sakkunnig, och den har
prövats av andra sakkunniga. Det skall naturligtvis icke falla mig
in att söka bestrida riktigheten av dessa, sakkunniges beräkningar på
annat sätt än genom att säga, att jag vid ett föregående tillfälle haft
anledning att sitta med i en diskussion, där man prövat på samma
sätt uppgjorda kalkyler. Det gällde då också lantbruksprodukter, och
nog höllo sig beräkningarna uppe vid högsta kanten, och nog hade man
ett starkt intryck av, att de sålunda uppgjorda beräkningarna mycket
väl tålde vid ganska avsevärda reduktioner.

Det finns också ett par andra synpunkter, som jag skulle vilja
framdraga. I nu föreliggande beräkningar talas bl. a. om arbetslönerna,
och det räknas med en viss daglön, som skall betalas till
de arbetare, vilka sysselsättas vid betodlingen. Men det finns icke
någon som helst garanti för, att denna arbetslön verkligen betalas.
Den ingår i kalkylerna, men det enda, soin verkligen fastslås, är
att odlaren skall ha så och så mycket för sina betor och att staten
skall genom inköpsplikt garantera detta pris. Om arbetsgivaren
betalar den angivna arbetslönen, vet man icke. Det kan mycket väl
hända, att den icke går till arbetaren utan bidrager till att öka
vinsten. Det har heller icke i detta sammanhang framkastats någon
tanke på. att det möjligen vore skäl att kontrollera, om icke med de
sålunda fixerade minimiprisen det finns betodlare, som komma att
göra oskäliga vinster. Om staten skall garantera dessa betodlare mot
förluster genom att tillskjuta stora summor, borde dock staten ha
garanti för, att dessa tillskott och dessa fixerade priser icke betyda,
att man helt enkelt skapar möjlighet för vissa producenter att göra
sig oskäliga vinster.

Det finns en annan fråga, som också framställer sig här. Det
är: vad blir konsekvensen av denna politik? Staten har åtagit sig
inköpsplikt beträffande betodlingen, och delta har ansetts vara nödvändigt,
för att det skulle produceras tillräckligt med socker inom
landet. Men det finns en annan möjlighet att tillgodose vårt sockerbehov,
och det är genom import. Det kan tänkas, att det finns folk
i detta land, som är benäget att importera socker i så stor utsträckning
och till så billiga priser, att den inhemska sockerbetodlingen
icke vinner avsättning för sina dyrare produkter. Hur skall man
hindra detta? Jo, genom importförbud. Yi skola alltså resa upp
väggar mot import utifrån av billiga varor och på konstlad väg
hålla uppe höga priser inom landet för att gudbevars trygga vår
egen produktion.

Det finns en annan sak, som jag icke kan underlåta att beröra.
Herr Rökig talade vackra ord om hur blygsamt sockerbolaget var i
sina anspråk — det utdelar icke mera än 5 % av aktiekapitalet och
lägger icke beslag på mera än 7 millioner kronor i vinst. Det är
icke anledning att draga upp hela historien om sockertrustens till -

Onsdagen den 26 februari.

51 Nr 1H.

komst ,japr vill blott erinra, hurusom dess kapital är urvattnat,
varför dessa 5 % i själva verket representera en åtskilligt större
procentsiffra. Men det kunde ju finnas anledning, när staten skall
taga hand om sockerproduktionen, att också tänka på, om icke staten
borde effektivt taga hand om åtminstone sockerdistribueringen och
förädlingen av sockret genom att införa en socialisering av sockertrusten.
Jag kan icke underlåta att framhålla detta, även med risk,
att herr Fabian Månsson skall säga, att detta kommer att stå oss
mycket dyrare. Saken tål väl i varje fall en undersökning.

När jag är inne på det kapitlet, måste jag också saga, att jag
förgäves väntat på att i dag få höra den fria företagsamhetens män.
som annars vid alla tillfällen stå upp och deklamera om, att det
privata initiativet, den fria företagsamheten skall rädda oss, skall
ge oss tillräckligt med produkter och tillräckligt billiga produkter.
Detta hör man alltid, när staten vill kontrollera en verksamhet, men
när det gäller att få understöd av staten, tiga vederbörande stilla,
då kryper man undan för tillfället, ty det passar illa i stil med det
beprisade privata initiativet att göra en stor del av våra producenter
till statens understödstagare.

Jag har den uppfattningen, att den politik, som funnit uttryck
i den kungl. propositionen, är för vårt land och dess framtid så
olycklig, att jag för min del icke kan taga på mitt ansvar att med
min röst bidraga till stödjande av en sådan politik, och jag anhåller
därför, herr talman, att få yrka avslag å utskottets förslag.

Herr Vennersten: Med anledning av ett yttrande av den senaste
ärade talaren skall jag be att få lämna kammaren en upplysning,
som ställer frågan om möjligheten att få till stånd tillräcklig
import i god belysning. Jag var över i England för kort tid sedan
och tillbragte en vecka i London. Under denna tid fann jag, att man
där, såsom herr Ilning förut sagt, icke hade så stor sockerranson, som
vi ha. Man hade ett halvt engelskt skålpund per vecka, det är 226
gram. För fyra veckor gör det icke mera än 9 hektogram, alltså
mindre än vi ha per månad. Nu lär denna ranson komma att höjas
med 50 %, så att man får per vecka i stället för 226 gram 340 gram.
På restauranger och dylika platser får man icke socker, utan engelsmännen
få dricka sitt té utan socker, om de icke föra med sig av sin
egen hushållsranson. och i det avseendet tror jag icke, att någon förändring
inträtt. Vidare har chefen för sockerransoneringen i England,
såsom man kan se av Times, låtit tillkännagiva, att man icke
hade att vänta sig någon särskild tilldelning för syltningssäsongen,
vilken i England spelar en betydligt större roll. som herrarna veta.
än vad den till och med gör i vårt land, utan han har rått allmänheten
att av den normala veckoransonen spara så mycket, att man
hade ett förråd, när den tiden kommer.

Detta är belysande för frågan om den möjlighet man kan ha
att importera socker i tillräckliga kvantiteter. Jag har ansett mig
böra lämna denna upplysning, ty här gäller det ju att trygga vårt
oundgängliga behov av socker, och jag tror. att man med sådana fakta

A ng. viss
garanti åt
de svenska
sockerfabriks -aktiebolagen.
(Forts.

Nr IN.

Onsdagen den 26 februari.

Ang. viss
garanti åt
de svenska
sockerfabriks
aktiebolagen.
(Forts.)

52

för ögonen icke skall våga lita på, att vårt sockerbehov skall bli tillgodosett,
om man icke sörjer för produktionen i vårt eget land.

Herr Månsson i Hagaström: Herr talman! Jag begärde ordet
i anledning av, att det nyss i ett anförande här uttalades ett önskemål
om socialisering av sockerindustrien. Jag skulle ej ha begärt ordet,
om ej detta tal om socialisering av det och socialisering av det
blivit på senare tiden ideligen upprepat i kammarens klubbrum och
korridorer och samtalsrum, och var vi annars äro. Jag måste saga.
att jag känner mig skyldig att, innan någon som helst debatt om socialisering
upptages, säga, att jag till mitt sista andetag obrottsligen
skall vara en oförsonlig fiende till värjo försök att socialisera sockerindustrien.
Vi kunna tänka oss, att vi för t. ex. 150, 160 eller
170 miljoner kronor förvärva denna industri, tillkommen för 40 miljoner
kronor. När vi väl fått den, vad kommer då att ske? Jo, då
kommer det att sägas i Skåne: »Var och en, som vill ha fem kronor
mera för betorna, bör rösta på oss». Staten står fastlåst med 150,
160 eller 170 miljoner kronor. Man kan använda betstrejk eller vad
medel man vill för att pressa staten, och vi få varken något socker
eller våra pengar igen. Nog få vi socialisera lämpligare objekt än
sockerindustrien.

Herr Nilsson i Tånga: Herr talman! Endast ett par ord med
anledning av herr Hanssons yttrande. Han frågade, varför staten
skall ikläda sig denna garanti. Svaret ligger uti den kungl. propositionen.
Gå hem, herr Hansson, i sin kammare och läs denna! Då
får herr Hansson svar på frågan, varför staten skall ikläda sig denna
garanti. Hur är det verkliga läget nu? do, situationen är denna:
dels på grund av stegrade kostnader för betodlingen och dels på
grund av konkurrens med annan odling har sockerbetodlingen blivit
oräntabel, produktionskostnaderna måste täckas och betodlingen göras
lika räntabel som annan odling om sockerbehovet skall fyllas. Herr
Hansson kan icke ikläda sig garanti för. att vi från utlandet kunna
få in så mycket socker, att vi kunna tillnärmelsevis fylla det behov,
som föreligger. Sådan är situationen i Verkligheten.

Jag beklagar för min del att vi under i övrigt fallande konjunkturer
nödgas skruva upp priset på en viktig livsförnödenhet. Även
från jordbrukaresynpunkt beklagar jag detta, ty, ju högre man
kommer upp, desto svårare blir det att komma ned igen, och vi måste
en gång få ned priserna. Men vi måste dock taga situationen sådan
den är, om man vill trygga tillgången på detta livsmedel. Möjligheterna
för import äro icke allt för ljusa då hela världen är en kokande
gryta. I den närvarande situationen tror jag vi handla klokt om vi
så långt som möjligt även om det medför ökade kostnader, bygga på
den inhemska produktionen. Och jag tror, att, hade vi nu haft samma
situation, som vi hade i fjol vid denna tid, så hade mycket av
vad som nu sagts icke blivit yttrat.

Jag skall be att få säga några ord om eu detalj, som herr Hansson
rörde vid. Han nämnde om arbetslönerna vid betodlingen, och

Onsdagen den 26 februari.

\r 19.

frågade om det fanns någon garanti för att de arbetslöner man räknat
med komma att utbetalas. Jag skall hänvisa till vad socn inträffade
i fjol. Då hade man räknat med ett visst pris för skötseln och upptagningen
av betorna. Det räckte ej på långt när, stegringen blev
väsentlig, och betodlarna måste betala högst betydligt mera, än man
räknat med. I ett föregående anförande gav jag uttryck åt. att detta
kommer att inträffa även nu. Priserna komma icke att hålla sig, och
man behöver ej befara, att de komma att tryckas ned under de beräknade
beloppen, därom är jag livligt övertygad. Om någon garanti från
statsmakternas sida härvidlag varit möjlig därom vill jag icke yttra
mig. Man får hoppas, att lantarbetarna och de. vilka det gäller, skola
genom sina organisationer veta att hävda sina berättigade intressen.

Chefen för jordbruksdepartementet, herr statsrådet Petersson:
Herr talman, mina herrar! På grund av det avslagsyrkande,

som nu framkommit från herr Albin Hansson i Stockholm, anser jag
mig icke kunna underlåta att ställa inför herrarnas ögon. huru allvarlig
i själva verket denna fråga är. Och jag kan ej heller underlåta
att säga, att det var med rätt stor förvåning, som jag hörde herr
Albin Hansson yrka avslag på föreliggande proposition.

Det lät nästan på herr Hanssons anförande, som om han hade
den uppfattningen, att motivet för regeringens förslag i detta fall
närmast skulle ha varit att tillgodose och tillmötesgå ett intressekrav
från betodlarna och ''socker!)olagen. att det alltså hade sin grund däruti.
Mot en sådan föreställning och en sådan uppfattning ber jag
att få alldeles bestämt protestera. Motivet till detta regeringens förslag
är rätt och slätt det, att man ansett nödvändigt att säkerställa
det oundgängliga behovet av socker ännu eu tid framåt. Regeringen
kan icke och för min egen personliga del vågar jag absolut icke tillstyrka
Kungl. Maj:t att sitta med armarna i kors och se på. vad som
inträffar. Om den politiken skall föras i detta fall. så är det min
bestämda tro, att vi i varje fall icke ha att påräkna någon väsentlig
produktion av socker inom landet. Huru. vi komma att få det med
importen utifrån, därom kan jag ej med visshet yttra mig. Det
kan hända, att vi kunna få en avsevärd import, men lika väl, att vi
få stå där utan. Och nu har man under de senare årens lopp många
gånger med styrka och allvar hävdat, att det är av synnerlig betydelse,
att vi utnyttja de resurser vi äga. Det är under sådana förhållanden,
som jag skulle beteckna såsom en olycka för landet i närvarande
situation, om kammaren här skulle bifalla ett avslagsyrkande.
Jag kan ej underlåta att säga detta.

»Vi skola någon gång bryta med detta system», sade herr Hansson,
»som trängt sig in under kristiden». Ja, visst skola vi bryta
med det, och vi inse väl litet var vikten av att bryta därmed så snart
som möjligt, att få bort dessa garanterade minimipriser, ett system,
varom vi ej äro ensamma, utan som, så vitt jag vet. har inaugurerats så
gott som över hela världen, detta system med minimipriser och garantier
från statens sida. I England t. ex., detta land, som behärskar
stora delar av exportländerna och handelsvägarna, även där har

A ruj. ciss
yaratUi åt
de svenska
sockerfabrik
aktiebolagen
(Forts.")

Sr 19. 54

Onsdagen den 26 februari.

Ang. viss
garanti åt
de svenska
sockerfabriksaktiebolagen.

(Forts.)

man garanterade minimipriser t. ex. för spannmål, som räcka till år
1922, om jag ej är illa underrättad. Visst skola vi bryta med systemet
och avkoppla dessa minimipriser, men jag tror, att det vore
synnerligen farligt och olyckligt att nu vidtaga en sådan åtgärd beträffande
sockerfrågan. Vad potatisfrågan beträffar, tror jag, att
förhållandet är ett annat, och jag ämnar icke hemställa om minimipris
på potatis. Men ifråga om socker tror jag ej, att det går an
att nu koppla av alltsammans.

»Vad blir konsekvensen av detta beslut»? frågade herr Hansson.
Konsekvensen kan bli, att staten nödgas genom importförbud
eller bestämmande av ensamrätt till importen eller andra åtgärder
uppehålla ett sockerpris i landet, som överstiger det pris, vartill man
kunde importera socker. Resultatet kan bli detta, eller också att
staten låter priset sjunka i nivå med världsmarknadens pris men
själv betalar fiolerna d. v. s. träder emellan med penningar för att
fullgöra de förbindelser, som staten åtagit sig. Så kan det bli, och
det skola vi se i ögonen från början. Men konsekvensen av att ingenting
göra kan bli den, att vi stå utan socker för ett halvt eller
ett helt år, och jag vill se den man, som vill bära ansvaret inför den
svenska folkopinionen, om vi stå utan socker under hela eller en
del av nästa konsumtionsår.

»Den fria företagsamheten prisar man», sade herr Hansson, »och
den vill man hålla på.» Ja, jag vet ej, åt vilket håll detta yttrande
var adresserat. Jag för min del håller nog på den fria företagsamheten
och anser den böra bibehållas och att den har synnerligen stort
värde. Men här tyckte jag, att detta tal icke var placerat på riktigt
rätt ställe. Jag har ingen anledning att stå här som taleman t. ex.
för de svenska sockerbolagen. Men det får man ändå i rättvisans
namn medge, att den fria företagsamheten ha de varit berövade under
hela denna kristid. De ha faktiskt stått under statens kontroll hela
tiden, och varje utgiftssiffra har lagts under statens kontrollerande
ögon. Och där stå de ännu. Då kan jag ej neka till, att, om de ha
gjort det under konjunkturer, vilka, om de fått utnyttja dem, kunde
ha givit dem snart sagt vilka möjligheter som helst att beskatta den
svenska allmänheten — det har ju varit uteslutet att låta det gå så —
sa, kan jag ej so annat, än att det är en viss logisk rättvisa i. att, om
vi nu stå inför en helt annan situation, helt andra konjunkturer, så
att det kan bli ett ganska väsentligt prisfall, staten ställer sig som
garant mot förluster på den skörd, om vilken det här är fråga. Det
gäller endast den. som nu skall plantas och odlas i år och förädlas till
hösten. Det är den garantien det gäller, de skola bli skyddade mot
förlust på denna skörd och få ersättning för sådana utgifter för förädlingen
av skörden, som kunna av Kungl. Maj :t godkännas.

Jag hemställer till kammaren om bifall till utskottets förslag.

Herr vice talmannen övertog nu åter ledningen av kammarens
förhandlingar.

Herr Osberg: Herr talman, mina herrar! Hade man nu

Onsdagen den 26 februari.

Öl)

Nr 19.

stått inför den situationen, att världen kommit i normala gängor
igen, så skulle man möjligen kunnat vara med om det resonemang,
som förts här i dag. Men när det i dag icke är säkrare än för tre
eller fyra år sedan, hur det kommer att ställa sig i framtiden, så
kan man verkligen spörja, hur ansvariga personer kunna tala så
som några här gjort. Vad beträffar herr Fabian Månsson så tror
jag icke, att han menar så illa som han säger ibland. Men när
herr Hansson stod och yttrade sådana ord, som han här gjorde, så
föreföll det mig ganska märkvärdigt. Herr Månsson säger, att
därest man icke kan odla betor, så kan man ju odla vete i stället.
Men hur resonerar herr Månsson, när det är fråga om att odla vete?
Jo, då är han inne på samma vägar beträffande den saken; det kunna
vi också köpa och så mycket billigare utifrån. Men ingen vet
ju, om vi kunna få tillräckligt utifrån.

De flesta lantbrukare, som här yttrat sig, äro mer eller mindre
intresserade i sockerbetsodling. För min del står jag däremot fullständigt
fri i sådant avseende, och jag vill därför också säga min
mening i denna sak. Huvudsaken är väl, att vi verkligen kunna
erhålla någonting''. Men om de, som nu talat emot detta, fått sin
vilja fram under de gångna åren, så undrar jag, huru det skulle ha
varit ställt för det svenska folket. Det är ^verkligen lättsinnigt att
stå och resonera så som man gör här vid många tillfällen. Jag har
aldrig från lantmannahåll hört någon protest mot skyddsåtgärder
till förmån för andra näringar. Dessa skyddsåtgärder äro i och för
sig icke att förorda. Men de ha icke kommit till på en dag eller en
vecka eller ett år eller ens på hundra år. Det ena landet har funnit
med sin fördel förenligt att sätta upp en skyddsmur mot vissa
saker, -som östs över det i för stort mått, och då har en annan nation
vidtagit liknande åtgärder för att skydda sig. Hela denna
sak har vuxit upp internationellt. Kan man lösgöra sig från allt
detta och införa allmän frihandel i hela världen, så skulle det vara
det allra lyckligaste. Men så länge sådana här skrankor finnas på
andra håll, så måste de finnas också i vårt eget land. Huvudsaken
är väl att vi få det så ställt, att vi kunna leva jämte andra nationer.
Om vi göra vårt land till en avstjälpningsplats för andra länders
produkter, så är det helt naturligt, att därav skulle följa eu
oerhörd lågkonjunktur, och det tror jag, att varken herr Albin Hansson
eller herr Fabian Månsson vilja vara med om. Lågkonjunktur
är nära nog det värsta man kan drabbas av. En högkonjunktur
däremot ger möjlighet både åt den ene och den andre. När det
varit fråga om att utjämna bördorna, har man icke varit obenägen
att anslå rätt så -störa belopp till förmån för dem, som haft det
sämst ställt för att möjliggöra för dem att erhålla det nödvändiga.
Under sådana förhållanden, som dem vi nu leva under, är väl, som
sagt, huvudsaken, att det finns någonting till vårt uppehälle. Det
är därför, herr talman, som jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr Hansson i Stockholm: Jag kunde, ju förutse, att

mitt rop efter eu förnuftigare ekonomisk politik skulle uppkalla de -

Ang. viss
garanti åt
de svenska
sockerfabriks
aktiebolagen.
(Forts.

Nr 19, 56 Onsdagen den 26 februari.

Ang. viss hatt. Jag skall emelertid icke mycket förlänga den. Jag tror icke,
de minska ,lae''^ e.n i°rts.att debatt kunna komma till annat resultat än

sockerfabriks- soin från början varit beräknat. Men jag måste replikera min partiaktiebolagen.
vän herr Nilsson i Tånga, att naturligtvis har jag läst Kungl. Maj:ts
(Forte.) proposition, och det var just därför att jag icke där funnit svaret
på min oroliga fråga, som jag väntade att finna det här i dag.

Beträffande vad som sedan anfördes av chefen för jordbruksdepartementet
inå svaras, att jag inte alls velat insinuera, att det
för regeringen har varit eu ledtråd att bereda bolagen och betodlarna
vinst. Jag tror alldeles visst att regeringen och även flertalet
av dem, som här tala för en annan ståndpunkt, än ''den jag förfäktar,
och alldeles särskilt då mina partivänner, som ha en annan uppfattning
än jag, kommit till sin ståndpunkt därför att de tro, alt
det är nödvändigt, såsom här sagts, att trygga tillgången på socker.
Men det kan ju vara så, att man för olika ståndpunkter har lika
ärliga motiv å ömse sidor, men att den ena parten icke kan tillägna
sig den andra partens uppfattning. En protest mot vad jag i det
stycket uttalade, var sålunda skäligen överflödig.

Nu har man sagt, att om inte staten på detta vis gör sockertrusten
och betodlarna till understödstagare, så få vi intet socker,
därför att det icke kan importeras. Det har emellertid icke upplysts,
huruvida den saken ens undersökts. Ty herrar Böing och
Vennersten få verkligen ursäkta, att jag icke kan såsom bevis pa
omöjligheten att importera socker till Sverige godtaga deras erfarenheter
från kaféerna i London, som för övrigt äro desamma som
jag själv gj-ort. Men det finns naturligtvis en annan utväg än import,
och det är en utväg, som det ropas på vid alla andra tillfällen,
nämligen att upphöra med regleringen och pröva, om inte jordbrukarna,
som nu hela tiden ha skrikit, att de vilja stå för sig själva,
kunna klara den här saken utan statstvång. Detta kan medföra,
höjda sockerpris. Men det nuvarande systemet är ju endast ett sätt
att lura folket. Ty här får folket visserligen köpa sitt socker så
och så mycket billigare, men det är dock folket självt som till sist
får betala sockret dyrare i form av den ökade skatt till, staten, som
blir en följd av understödssystemet. Folket tror, att det får köpa
sockret billigt, ehuru det i själva verket icke får det.

Nu har chefen för jordbruksdepartementet sagt, att vi skola
naturligtvis avveckla detta system, men vi skola icke börja ännu.
Jag vill dock påpeka, att beträffande sockret har det år från år
skett en stegring i detta system. I år är det icke en avveckling
från i fjol, utan det är tvärtom en stegring i avseende på de kostnader,
sam från statens sida skola tillskjutas, och utifrån de allmänna
synpunkter, som här anlagts, kan man mycket väl fortsätta
denna politik ett annat år, ett tredje år och ett fjärde år och säga.
att vi äro tvungna därtill för att trygga sockertillgången. Jag har
ansett det nödvändigt att så starkt som möjligt nu opponera mot
den politikens fortsättning och därigenom tvinga vederbörande, som
syssla med dessa saker, att verkligen mycket allvarligt taga i över -

Onsdagen deu 26 februari.

57

Nr 19.

vägande, om vi icke mycket snart måste bryta med den politiken
odh komma in på sundare ekonomiska banor.

Herr Lindman: Jag skulle icke ha begärt ordet, om jag
icke ''därtill föranletts av vad den siste ärade talaren yttrade dels
nu och dels i sitt föregående anförande.

Jag skulle vilja säga några ord om hur jag ser denna sak. Min
syn på saken är ganska olik den han bär. Jag har för min def
under den kristid som pågått, alltid haft den uppfattningen, att vi
snarare haft för liten sockerproduktion än för stor. Det synes mig,
att man har följt en alltför restriktiv politik i detta fall. I det avseendet
skiljer jag mig sålunda helt och hållet från den föregående
talaren. Det synes nämligen och har synts mig, att vi, om vi velat,
skulle kunnat ordna sockerproduktionen i landet, så att vi fått tillräckligt
med socker och icke behövt hava någon ransonering. Möjlighet
härtill finnes. Naturligtvis hade då priset blivit något högre.
Men jag är livligt övertygad, att jag talar i konsumentens intresse,
då jag säger, att det för honom skulle varit fördelaktigare med ett
några ören högre pris under denna tid, om han i stället fått det
socker han önskat få utan att bdiiöva underkasta sig någon ransonering.
När man talar om detta glömmer man också, att sockret
inte bara är ett njutningsmedel, utan det är ett verkligt födoämne
av mycket hög valör.

Yad skulle nu resultatet bli, om kammaren och riksdagen bifölle
herr Hanssons yrkande? Man får sätta sig in i detta. Ty det
får väl ändå inte betraktas bara, såsom han sade i sitt sista anförande,
som ett litet rop efter en förnuftigare ekonomisk politik,
d. v. s. som ett demonstrationsyrkande, utan det är väl verkligen
herr Hanssons mening med sitt yrkande, att han önskar, att kammaren
och riksdagen skola avslå utskottets förslag. Vad blir då
resultatet, om vi göra på detta sätt? Kan herr Hansson då svara
för, att vi få det socker, som vi behöva? Det är väl i alla fall av
ofantlig vikt, att befolkningen i landet får det socker den behöver,
även om det skall vara med ransonering —■ helst utan ransonering.
Kan man svara för det, om herr Hanssons yrkande går igenom? Det
kan man icke. Och herr Hansson kan själv aldrig taga ansvaret
härför, ty han kan säkerligen icke känna tillräckligt, hur det kommer
att utveckla sig. Kanske skulle, mina herrar, produktionen
komma att gå ned så, att vi bleve utan det behövliga sockret. Herr
Hansson säger, att vi möjligen skulle kunna repliera på importen
men att möjligheten ''därav icke är tillräckligt undersökt. Ja, då
är den väl icke tillräckligt undersökt, och för övrigt finns det ingen
som kan tillräckligt undersöka, huruvida vi genom import skulle kunna
få tillräckligt med socker. Det är nämligen okända faktorer, i vad
mån tillåtelse skulle ges till import, t. ex. på grund av handelsavtalet,
även om det eljest vore möjligt, samt i vad man världstillgången
blir sådan, att import blir möjlig. Allt detta veta vi icke.

Det är för övrigt ganska lättsinnigt att i detta sammanhang
kasta fram, att det skulle vara tämligen likgiltigt, om vi få vårt

Ang. viss
garanti åt
de svenska
sockerfabriks
aktiebolagen.
(Forts.

Nr 18. 58

Onsdagen den 26 februari.

Ang. viss
garanti åt
de svenska
sockerfabriks
aktiebolagen.
(Forts.)

socker genom import utifrån eller om det produceras inom landet.
Man förbiser då, att förhållandena nu äro långt ifrån normala utan
alldeles exceptionella, vilket icke står i människomakt att förändra.
Även om vi, kanhända till billigare pris, skulle lyckas importera
socker, så är det därför icke sagt, att det skulle vara önskvärt att
minska eller nedlägga sockerproduktionen i landet. Den finge väl
i alla fall en gång tagas upp igen. Och denna produktion är väl av
den nytta och betydelse för vårt land, att man icke bör lättsinnigt
säga, att det är likgiltigt, om den finns eller icke. Jag tror, att vi
skulle få anledning att djupt beklaga, om vi till följd av att import
kanhända tillfälligtvis möjliggjordes, även till billigare pris, skulle
låta förleda oss till att resonera så, att vi gärna kunna lägga ner
vår inhemska sockerproduktion.

Yad herr Hansson yttrade om den fria företagsamheten är icke
heller tillämpligt i detta fall. Ty den fria företagsamheten kan
man icke tala om på detta område. Förhållandena äro nämligen
även där onormala. Jag erinrar om att för sockerproduktionen behöves
import av två sådana saker som gödningsämnen och stenkol.
I vad mån får man dom, och till vad pris får man dem? Kan man
tala om att det pris sockerbetsodlarna och fabrikerna få är oskäligt,
då man vet, att de viktiga faktorerna, som gödningsämnena äro för
odlaren och stenkolen för själva sockerframställningen, spela så stor
roll och ha så högt pris, som de nu ha?

Herr talman, jag förmodar, att det icke skall behövas att ytterligare
understryka, av vilken oerhörd vikt det är att kammaren
icke bifaller herr Hanssons avslagsyrkande. Det är av tvenne skäl
nödvändigt, att hans yrkande icke blir bifallet. Det ena är det,
som jag förut nämnt, nämligen nödvändigheten av att vi hava tillgång
på socker för landets befolkning, och det andra är nödvändigheten
av att beslut fattas ganska snart, ty även detta är för dem,
som odla betorna, av synnerligen stor vikt.

Sedan överläggningen härmed förklarats avslutad samt herr
vice talmannen givit propositioner dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på avslag därå, blev utskottets hemställan av kammaren
bifallen.

§ 11.

Föredrogos vart för sig:

jordbruksutskottets utlåtande, nr 11, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående lösenavgift för godkännande av rekvisition av
socker för industriell tillverkning m. m.; och

bankoutskottets utlåtande, nr 9, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ökning av riksbankens sedelutgivningsrätt.

Kammaren biföll vad utskotten i nämnda utlåtanden hemställt.

Onsdagen den 26 februari.

59 Nr 19.

§ 12.

Justerades protokollsutdrag angående det i nästföregående paragraf
omförmälda ärendet rörande ökning av riksbankens sedelutgivningsrätt.

§ 13.

Föredrogs jordbruksutskottets utlåtande, nr 12, i anledning av Angående
väckt motion om förläggning av statens lantbruksskolor till lämpliga^Mens^lavt*
kronoegendomar; och yttrade därvid bruksskolor.

Herr Rune fors: Herr talman, mina herrar! Trots att utskottet
har avstyrkt denna motion angående förläggning av statens
lantbruksskolor till kronoegendomar, vill jag dock säga några ord.

Av de nio i södra och mellersta Sverige förlagda lantbruksskolorna
äro endast sju för närvarande i verksamhet, och av de
fyra lantbruksskolorna i Norrland äro tre i verksamhet. Av dessa
i verksamhet varande lantbruksskolor är det många, som under en
följd av år ha fört en tynande tillvaro. Hela denna anordning
att statens lantbruksskolor skola vara förlagda till enskilda egendomar
har också sina stora brister. Man kan ej frångå, att det
lätt kan inträffa — och det har också erfarenheten visat — att
skolans föreståndare och ägaren till den egendom, där skolan år
förlagd, komma i tvist med varandra angående skolans skötsel, med
den påföljd att skolan blir uppsagd av gårdens ägare. En annan
sak är också den, att egendomen, där skolan är förlagd, kan huru
många gånger som helst byta ägare under den tid, som skolan där
är förlagd. Detta måste ju helt naturligt verka hämmande på hela
undervisningen i skolan.

För mig ställer sig denna sak så, att därest dessa skolor i likhet
med alla andra skola kunna utvecklas, så måste här vidtagas åtgärder.
Och för mig står det klart, att då staten i varje län äger
passande egendomar, så kan intet vara lämpligare än att förlägga
statens lantbruksskolor till av staten bestämda lämpliga kronoegendomar.

Jag tror också, att detta skulle verka uppfriskande på kronoegendomarna.
Ty i regel måste man väl säga, att trots det låga
arrende, som staten får i inkomst från dessa egendomar, skötas de i
stort sett mindre väl. Ytterst sällan ser man, att på sådana gårdar
några större igrundförbättringar göras. Nog är här alltså ett område
och ett arbetsfält för lantbruksskolorna. Jag vet också, att
framstående och för lantbruksundervisningen mycket intresserade
män i vårt land äro eniga därom, att förr eller senare måste man
vidtaga några åtgärder härför. Men jag vet också, att denna kammare
icke för närvarande är hågad för att här vidtaga några åtgärder.
Jag vet därför också, att frågan faller, och jag ska 1 icke
begära någon votering. Men jag är övertygad om, att denna fråga
faller framåt, ty som sagt det måste nog förr eller senare vidtagas
några åtgärder här.

Nr 19. 60

Onsdagen den 26 februari.

Ang. tillägg
till 33 §
väglagen.

Herr Nilsson i Tånga: Herr vice talman! På de skäl, som
utskottet anfört, skall jag i korthet be att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan bifölls.

§ 14.

Härefter förelåg till avgörande jordbruksutskottets utlåtande,
nr 13, i anledning av väckt motion angående tillägg till 33 § i lagen
om väghållningsbesvärets utgörande på landet.

I en inom första kammaren väckt, till jordbruksutskottets förberedande
behandling hänvisad motion, nr 83, har herr Ernst A. Lindblad
hemställt, att riksdagen ville för sin del besluta följande tillägg
till § 33 i 1891 års lag om väghållningsbesvärets utgörande på landet:

Där vägstyrelse finner behövligt, att hämtning av grus till de
allmänna vägarnas underhåll från upplåtet grustag skyddas genom
särskilda bestämmelser, må framställning härom göras hos Konungens
befallningshavande, som föreskriver de närmare villkor, varunder
grushämtningen får ske. För förseelser mot sådana lagligen tillkomna
bestämmelser må vite från 10 till 100 kronor stadgas, och äger
Konungens befallningshavande på anmälan från vägstyrelse eller
landsfiskal förbjuda den, som gjort sig skyldig till upprepade förseelser
härutinnan, att använda visst grustag och i stället hänvisa honom
till annat sådant.

Utskottet hemställde, att förevarande motion ej måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

Reservation hade avgivits av herr Barthelson mot utskottets motivering.

Sedan utskottets hemställan föredragits, yttrade:

Herr Lindvall: Herr vice talman! Då första kammaren
efter en tämligen lång diskussion med 54 röster mot 39 beslutat
återremittera detta ärende för att sätta utskottet i tillfälle att framkomma
med ett formulerat förslag, så yrkar jag, herr vice talman,
att denna kammare också måtte besluta återremittera ärendet.

Herr Nilsson i Tånga: Herr vice talman! Jag känner ju

icke närmare till, vad som varit anledningen till att första kammaren
har fattat beslut om återremiss. Jag kan för min del icke finna,
att det föreligger något som helst skäl för en återremiss. Denna
fråga ligger ju på det sättet, att vi ha att den allra närmaste tiden
vänta från Kungl. Maj:t ett förslag till ny väglag, och detta förslag;
är, i vad man hunnit taga del av det, av den beskaffenhet, att det
med all sannolikhet kommer att råda bot på de missförhållanden.

Onsdagen den 26 februari.

61 Nr 19.

som motionären har dragit fram i sin motion. Det är nämligen på
det sättet, att enligt det nya väglagförslaget kommer vägunderhållet,
i vad det rör en hel massa vägunderhåll are, att falla bort. Deras
vägunderhåll in natura faller bort, och vägunderhållet kommer att
upplåtas på entreprenad. Det blir ju då ett högst litet antal personer,
som komma att ha att gorå med dessa grustäkter, och då
menar jag, har själva förutsättningen för de missförhållanden, som
motionären pekat på, bortfallit.

Under sådana förhållanden och då man under den allra när
maste tiden har att vänta, att det nya väglagförslasret kommer under
riksdagens prövning, så ber jag för min del att få yrka bifall till
utskottsutlåtande!.

Herr Sch i 11: Herr vice talman! Med anledning av den be
handling frågan fått i första kammaren och då jag har deltagit i
väigstyrelsens arbete med grustag och de frågor, som denna motion
inrymmer, så vill jag säga ett par ord.

Jag tager för givet, att beslutet inom utskottet stött sig på att
vägkommissionens förslag snart föreligger till behandling och att
utskottet haft tanken på det beslut, som därvid skall kunna komma
att fattas om att staten skall övertaga väghållningen. Men att döma
av den behandling, som vägkommissionsfrågor rönt i landstingen, där
man har varit i tillfälle att se, att de i stora delar blivit avstyrkta,
synes det ovisst, när statens övertagande av väghållningen kan
komma att träda i kraft. Och då det för närvarande är stora svårigheter,
i brist på bestämmelser, att hålla grustagen i ordentligt
skick, så anser jag, att utskottet gått litet för hastigt från ämnet.
Jag tror, att en återremiss icke skadar saken utan kali hava sin
nytta, och jag ber att få instämma i återremissyrkandet.

Efter härmed slutad överläggning framställde herr vice talmannen
propositioner först på bifall till utskottets hemställan samt vidare
på bifall till yrkandet om ärendets återförvisande till utskottet
för ny behandling; och förklarade herr vice talmannen sig anse den
förra propositionen hava flertalets mening för sig. Som votering
likväl begärdes, uppsattes, justerades och anslogs en voteringsproposition
av följande lydelse:

Den, som vill, att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan
i utskottets förevarande utlåtande nr 13, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Yinner Nej, har kammaren beslutit till utskottet för ny behandling
återförvisa ärendet.

Omröstningen utföll med 53 ia mot 42 nej; och hade kammaren
alltså bifallit utskottets hemställan.

Ang. tillägg
till 33 g''
väglagen.
(Forts.

Nr 19. 62

Onsdagen den 26 februari.

§ 15.

Vidare föredrogos andra kammarens andra tillfälliga utskotts
utlåtande, nr 1, i fråga om skrivelse till Kungl. Maj:t angående beviljande
av statsanslag till anordnande av läkaremottagningar i vissa
kommuner å landsbygden.

Utskottets hemställan bifölls; och skulle, jämlikt § 63 riksdagsordningen,
detta beslut genom utdrag av protokollet delgivas första
kammaren.

§ 16.

Slutligen föredrogs andra kammarens tredje tillfälliga utskotts
utlåtande, nr 1, i anledning av herr Anderssons i Grimbo motion nr
261 om skrivelse till Kungl. Maj:t angående tillsättande av en befattningshavare
med uppgift att övervaka kristidsinstitutionerna samt
beivra av dem begångna övergrepp och oegentligheter; och biföll
kammaren därvid utskottets hemställan.

§ 17.

Herr Nilsson i Kristianstad avlämnade två motioner, nämligen

nr 335, om höjning av den för jordbruksfastighet utgående bevillning;
och

inr 336, om höjning av den beräknade inkomst av jordbruksfastighet,
i förhållande vartill kommunälutskylder för sådan fastighet
utgöras.

Dessa motioner blevo på begäran bordlagda.

§ 18.

Till bordläggning anmäldes:

statsutskottets utlåtanden:

nr 13, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förhöjd
avlöning åt t. f. verkmästarna vid Åkers krutbruk C. A. Malmsten
och J. E. Eriksson;

nr 14, i anledning av Kung1, Majrts proposition angående tillstånd
för krigsarkivarien Severin Bergh att för rätt att åtnjuta ålderstillägg
tillgodoräkna sig viss tjänstgöring;

nr 15, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillstånd
för vaktmästaren vid artilleristaben Johan Richard P:son Ljung
att för rätt att åtnjuta ålderstillägg tillgodoräkna sig viss tjänstgöring; nr

16, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående personligt
ålderstillägg åt t. f. tjänstemannen i andra lönegraden i marinförvaltningen
Reinhold Casper Theodor Näsman;

nr 17, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående täc -

Onsdagen den 26 februari.

63 Nr It*.

kände av kostnader, som stå i samband med den under neutralitetsvakten
ökade förslitningen av flottans fartygsmateriel;

nr 18, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående täckande
av merkostnader för elektrisk installation, i sjökrigsskoian
in. m.;

nr 19, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beredande
av ökade medel för tandpolikliniken vid flottans station i
Stockholm;

■nr 20, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående sättet
för bestridande av kostnaderna för officerares och underofficerares
över stat samt officerares av reserven tjänstgöring vid flottan resp.
kustartilleriet samt för marinintendenturkåren i flottans reserv tillhörande
marinintendenters tjänstgöring vid flottan;

nr 21, i anledning av väckta motioner om ytterligare anslag för
år 1919 till remontering vid armén;

nr 22, i anledning av Kung], Maj:ts proposition angående tillstånd
för musikfanjunkarna, musikdirektörerna Ernst Emanuel N:son
Willners och Gustaf Emil Hessler att med bibehållande av viss befattning
åtnjuta tillfällig löneförbättring;

nr 23, i anledning av Kungl. Maj itp proposition angående beredande
av medel för färdigställandet av torpeder till jagarna Wrangel
och Wachtmeister;

nr 24, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående anslag
till nya anordningar för fyrbelysning och mistsignalering å fyrskeppet
Grepen;

nr 25, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändring
i villkoren för statsunderstöd åt föreläsnmgsanstalter och föreningar,
som anordna populärvetenskapliga föreläsningar;

nr 26, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående rätt
för två läroverkslärare att ingå på 1918 års avlöningsstat; och

nr 27, i anledning av Kungl. Maj:ts under sjunde huvudtiteln
av statsverkspropositionen och propositionen om tilläggsstat för år
1919 gjorda framställningar angående anslag till statskontoret;

bevillningsutskottets betänkande, nr 11, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående viss nedsättning av sockerskatten;

bankoutskottets utlåtanden:

nr 11, angående verkställd granskning av riksbankens styrelse
och förvaltning;

nr 12, angående verkställd granskning av riksgäidskontorets styrelse
och förvaltning; och

nr 13, angående verkställd granskning av riksdagsbibliotekets
styrelse och förvaltning; samt

första lagutskottets utlåtanden:

nr 5, i anledning av väckt motion om dödsstraffets avskaffande:
och

nr 6, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t

64 Onsdagen den 26 februari.

rörande vissa ändringar i lagen angående tillsättning av prästerliga
tjänster.

§ 19.

Anmäldes och godkändes följande förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen, nämligen

från första lagutskottet:

nr 28, i anledning av väckt motion med förslag till ändrad lydelse
av 10 § i lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9
december 1910; och

från bankoutskottet:

nr 31, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ökning
av riksbankens sedelutgivningsrätt.

§ 20.

.1 usterades protokollsutdrag.

§ 21.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:

herr Jonsson i Hökhult
» Svensson i Kompersmåla
* Lithander
» Nilsson i Antnäs
» Sandberg

Hansson i Sölvesborg
>- Odqvist
» Hallén

» Johansson i Sollefteå

under 3 dagar fr. o.

» 8 » »

» () 2> »

» 8 ^ »

» 3 » »

» 8 » »

4 »

» 3 »

•» 8 » »

. den 27 febr.,

» 27 »

» 27 »

» 1 mars,

» 27 febr.,

27 »

» 28 »

» 1 mars och

27 febr.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 3,67 e. m.

In fidem
Per Cronvall.

Stockholm 1919. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner. 191393