RIKSDAGENS PROTOKOLL

ProtokollRiksdagens protokoll 1918:11

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

IBIS. Ändra kammaren. Nr II.

Onsdagen den 21 november, e. Klia
7 e. m.

Fortsattes det på förmiddagen började sammanträdet.

§ 1.

Föredriogte första särskilda utskottets utlåtande, nr 1, i anledning Ang. extra
av Kungl. Maj :ts proposition angående extra krigstidstillägg för seHare
halvåret av 1918 och tills vidare under år 1919 åt befattnings- krigstidshjalp
havare i statens tjänst jämte i ärendet väckta motioner. åt befattnings havare

i

Härvid yttrade:

statens tjänst.

Herr Eriksson i Grängesberg: Jag tillåter mig att till herr
statsrådet göra den vördsamma hemställan, att regeringen ser till,
att befattningshavare i statens tjänst med dagavlöning, extra anställda,
som ej alls beröras av den förevarande propositionen,
i fall, där det kan anses att de hava för låga avlöningar, komma
med, så att de också få avlöningarna höjda. Jag tänker närmast på ,
vissa befattningshavare, civila arbetare vid arméns krutbruk och
vid vissa andra arméns inrättningar. Jag- gör denna vördsamma
hemställan.

Jag begärde ordet, herr talman, närmast för att framställa ett
yrkande om ändring av motiveringen på sid. 14. Efter första stycket
bör där komma in ett litet förtydligande. Det kräves nämligen
ett klarare uttalande av riksdagen beträffande vad riksdagen i det
stycket menar. Beräkningen av den utgående grundplåten är alldeles
klar i vad gäller ordinarie befattningshavare, men för dem,
vilkas ersättning utgår i dagavlöning eller timlön kan det vara
tvekan om den skall utgå för varje arbetsdag eller för samtliga dagar
av perioden. Det är tydligen klart, att den skall göra det för
hela perioden. Därför har utskottets ordförande i första kammaren
framställt det yrkandet, att efter första stycket på den angivna sidan
skall tillkomma följande: »För sådan personal, som åtnjuter avlöning
i form av dag- eller timlön, lärer man vid beräknandet av det
extra krigstidstillägget höra utgå ifrån den sammanlagda avlöningen
för den tid, månad, vecka o. s. v., för vilken avlöningen utbetalas».

Andra hammarens protokoll vid urtima riksdagen 1918. Nr 11. 1

Nr 11. 2

Onssdagen den 27 november, e. m.

Ang^eatn, Jag tillåter mig nu yrka bifall till den ändringen och för övrigt
tillägg och ^ utskottets hemställan. Första kammaren har tagit det.
hrigstidshjälp

åt befattnings- Herr Hage: Herr talman, mina herrar! Det nu föreliggandehavare
t utskottsförslaget innebär ju en betydlig förbättring av det förslag,.
statens tjänst. gom kom fr^n regeringen. I>et kostar visserligen betydligt mera
ortsd penningar, men det har ju visat sig, att denna kassaregleringsfond,
från vilken man tänker taga medel till dessa anslag, under denna
tid vuxit. Det har också visat sig riktigt det påstående, som bl. a.
från min sida gjorts, att det skulle vara möjligt att ekonomiskt ordna
denna sak på sådant sätt, att statstjänarna, speciellt de lägre,
skulle kunna få större tillskott än med det förslag som gjorts av
regeringen. Under sådana omständigheter skall jag naturligtvis
icke tillåta mig att gorå något yrkande med avseende å här föreliggande
förslag.

Jag skall endast be att i två punkter få göra några små erinringar,
särskilt med tanke på att denna fråga kommer före nästa år.
Det kan då vara ganska fördelaktigt att ha någonting att påyrka,
som man velat men icke kunnat föra fram denna gång och vilket
kommande år kan vinna beaktande. I den av mig väckta motionen
har jag påyrkat, att utskottet och riksdagen borde något betona
detta, som även herr Bernhard Eriksson var inne på, att de icke
ordinarie befattningshavarna borde få större garanti för att verkligen
få detta krigstidstillägg fullt och helt, som det nu är fråga om.
(Med avseende å de krigstidstillägg, som beslutades i våras, var det,
som alla herrarna veta, så bestämt, att beträffande icke ordinarie?
befattningshavare vederbörande verk och styrelser skulle hava rättighet
att utbetala krigstidstillägg efter ungefär samma grunder,
som voro gällande för den ordinarie personalen. Denna bestämmelse
* har på många punkter icke tillämpats. På vissa håll hava befattningshavarna
haft ett oerhört arbete för att genomdriva, att riksdagens
vilja i de avseendena verkligen skulle respekteras. På^ eu
plats, för vilken jag känner till förhållandena, har man ännu icke
fått ut grundplåten, och först nu framåt julen har vederbörande befäl
uttalat, att denna grundplåt skulle kunna utbetalas. Jag skullekunna
räkna upp en hel del sådana fall från verk och styrelser, där
man icke underordnat sig de direktiv riksdagen gav, då den i våras
beslutade om krigstidstillägg åt statstjänare. Nu är det fara för
att även beträffande detta supplementtillägg det kan uppstå sådana
förhållanden, och det är därför jag i min motion påyrkat, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t skulle såsom ett alldeles bestämt
krav på dessa verk och styrelser uttala, att dessa i förevarande avseende
underordna sig och se till vad riksdagen verkligen beslutat
ifråga om denna grundplåt till statstjänarna.

Jag skall emellertid, som jag redan förut sagt, icke göra något
yrkande på den punkten. Däremot skulle jag ha mycket god lust att
göra ett yrkande på en annan punkt, nämligen med avseende a dett
av mig väckta motionen nr 31. I det i våras fattade beslutet kom
det in bland annat en undantagsbestämmelse, som har verkat syn -

Onsdagen den 27 november, e. in.

3 Nr 11.

nerligen orättvist. Den undantagsbestämmelsen bar tillämpats på An9■ extra
det sättet, att sådana befattningshavare, som haft tjänstledighet för tur^o h
fullgörande^ av värnplikt från början av januari månad och in i krigstfdshjälp
februari månad innevarande år, oaktat de varit fast anställda, i åt befattningsvissa
fall till och med ordinarie, icke fått grundplåten. Sedan har havare i
emellertid inträffat det förhållandet att till och med nyantagenslate™ tjänst.
personal vid statens järnvägar tillerkänts ett tillägg av en krona om (Forts-)
dagen, motsvarande just denna grundplåt, som icke tillerkänts befattningshavare
med till och med ordinarie anställning, vilka under
fullgörande av värnplikt varit i statens tjänst. Man måste väl ändå
säga, att det är något orättvist i detta, att ,en person, när han senare
på året börjar sin anställning vid ett statens verk, erhåller ett sådant
tillägg av en krona per dag, under det att däremot från en
person med fast anställning, som går ut att fullgöra sin värnplikt,
undandrages detta tillägg. Var och en som ser på denna sak måste
erkänna, att det ovillkorligen är någonting orättvist. Så har detta
också uppfattats på alla håll, där man haft att syssla med denna
sak, både bland de lägre befattningshavarna och befälet, som skolat
utanordna denna krona och i vissa fall kanske gjort det. För att
åstadkomma en ändring i detta förhållande väckte jag en motion,
n:r 31 i andra kammaren, i vilken jag påyrkat, att man vid fastställandet
av det extra krigstidstillägget skulle utöka detta för sådana
befattningshavare med ett belopp motsvarande den summa
dessa befattningshavare, enligt vad jag angivit, förlorat, icke fått ut
av grundplåten. Detta förslag innebär visserligen en retuschering av
riksdagens beslut i våras, men det är en retuschering, som är fullt
möjlig att göra på det sätt jag föreslagit. Under sådana förhållanden
måste jag tycka, att utskottets förklaring, att man nu icke bör
rubba på det som beslöts i våras, verkar synnerligen formalistisk.

Den utgår från den uppfattningen att, därför att man nu vid denna
riksdag icke behandlar det egentliga krigstidstillägget, man ej bör
kunna få göra. ,en ändring av ett beslut, som faktiskt alla erkänna
vara oriktigt och orättvist. För min del skulle jag däremot vilja
säga, att inom riksdagen den uppfattningen borde få göra sig gällande,
att om man erkänner och förstår att ett beslut är oriktigt, är
inkonsekvent och olämpligt och, såsom här, är i alla avseenden
orättvist mot den personal det gäller, så borde det vara riksdagens
skyldighet att söka så fort som möjligt åstadkomma en ändring i
detta beslut. Från denna punkt har jag för min del gått ut, när jag
påyrkat, att de personer vilka, på sätt jag omnämnt, faktiskt blivit
orättvist behandlade, nu skulle få en utökning av sitt extra krigstidstillägg,
varigenom de skulle av denna urtima riksdag få ersättning
för den förlust de lidit.

Jag skulle som sagt ha stor lust att göra ett yrkande i den
riktningen, därför att jag finner det vara synnerligen riktigt och
korrekt att riksdagen i detta fall gör en ändring, då jag föreställer
mig, att riksdagens beslut i den punkten kanske har fattats rent av
av ett slags förbiseende och att, om man kunnat överblicka konsekvenserna
av beslutet, man icke — därom är jag övertygad — skulle

Nr 11, 4

Onsdagen den 27 november, e. m

Ang. extra ha fattat ett sådant beslut som man faktiskt gjorde. Då jag emeltilläStidoch
herr talman, icke tror det finnes någon möjlighet att genom krigstidshjälp

driva ett beslut i den riktning jag angivit, och då jag vet, att man
åt befattnings- i första kammaren har avslagit motionen och fattat beslut i överenshavarej
stämmelse med utskottets utlåtande, skall jag för närvarande instatens
tjänst. g|»:rän]ia mfo- till att yrka bifall till utskottets här föreliggande be(1’oris-)
tänkande.

Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet Thorsson:
Herr talman, mina herrar! Herr Bernhard Eriksson hemställde, att
Kungl. Maj :t skulle vid den närmare utformningen av riksdagsskrivelsen
taga hänsyn till sådana befattninghavare, särskilt vid arméns
krutbruk m. fl. inrättningar, sam icke blivit särskilt omnämnda
uti -det nu för sliggande utlåtandet. Det är en ingalunda lätt uppgift
s-orn härmed skulle påvil-a Kung!. Maj:t. Det finns nämligen
flera tusendel). som kunna ha precis samma rätt soim de av herr
Eriksson nämnda befattningshavarna. Hela det sist gångna årets
erfarenheter på detta område visa, hurusom otydligt formulerade
riksdagsbeslut kunnat leda till de mest märkvärdiga kon-s-ekvenser.
Här bär nu herr Hage gjort eu råd anmärkningar mot tillämpningen
av årets lagtima riksdags beslut angående krigstids tillägg m. m.
Jag vill dock till vederbörande myndigheters försvar gent-em-ot beskyllningar
om oginhet mot befattningshavarna be att få anföra det,
att -de Illa något som heter kammarrätten öv-er -sig, och denna myndighet
granskar gj-orda utbetalningar efter de riktlinjer, som närmare
utformats i verkets instruktioner. Den redogörare, som enligt
kammarrättens uppfattning oriktigt verkställt utbe täln inge i ådömes
helt enkelt återbetalmngsfskyldighet, t. o. m. av egna medel. Under
sådana oanständigheter är det inget att förvånas över om en otydlig
eller svårf-attlig bestämmelse leld-er till trakasserier för både redogörare
och den eller -de befattningshavare, s-om beröras av dessa ''bestämmelser.
Riksdagens beslut böra -därför vara så formulerade,
att vare .sig Eéungl. Ma-j:t eller någon annan skall kunna tumma på
dem. Detta är det viktiga, -och från den utgångspunkten synes det
mig icke lyckligt, att även denna gång beslutet är svävande och vitt
famnande, vilket gör, att det naturligtvis kommer att vålla Kung].
Maj:t en miäigd extrarbeate under den arbetstyngd» tid, s-o-m föreligger
intill slutet av detta år. Emellertid vill jag försäkra, att
vad på -finansdepartementet ankommer, skola vi gorå allt för att
det skall skipa-s -största möjliga rättvisa åt de befattningshavare, som
i -ett eller annat hänseende kunna ber-öras av riksdagens beslut.

Jag nödgas aäga ett par ord med anledning av herr Ha-ges antydan
om, att harr strängt taget hade rätt, när han vid remissen av
propositionen angående extra krågstidstillägg pålstod att jag då målade
allt för svart, och att jag sköt öv-er målet då. när ja-g betonade
de ekonomiska svårigheter, s-om regeringen hade käft att räkna
med vid utarbetande,!, av berörd» proposition. De svårigheterna äro,
herr Hage, inte överkomna ännu. Här utskottets ordförande besökte
mig för att överl-äggä om den ekonomiska konsekvensen av

Onsdagen deo 27 november, c. in.

ö Kr 11.

beslutet i fråga, så sade jag, att det viktigaste vore, att de genom
beslutet okade kraven anskaffades genom tillfällig upplåning. Det är
egentligen det enda rätta sättet ätt finansiera detta beslut, ty ett faktum
är, att kassafonden saknar medel vid det tillfälle, då dessa medel
skola utbetalas. Men kassafonden kan påräkna kassa medel vid årsskiftet,
beroende på att inkomst- ock förmögenhetsskatten jämte, krigm
kionjunkturskattei i ger några miljoner mer, än vad Kungl. Maj :t
räknat med såsom tillgång i budgeten. Men det ar dock säkert, att
dessa miljoner icke komma dit oavkortade, ty det finns något, som
heter överskridande av anslag, cell mer an någonsin ha anslagen i
budgeten under detta år överskridits, .it a-so,fonden kan av Pert naturliga
skal inte tillföras några överskott, som kanna ånsponeras för
de beslut, 00m riksdagen nu skall fatta, såvitt inte de första utgifterna
äro tänkta, som kassafonden har att av sina tillgångar täcka.
Kassafonden består ju av överskott på regleringar och disponeras av
statskontoret som rörelsekapital tillsammans med de fonder, som av
statskontoret förvaltas, det är dessa medel, som statskontoret använder
siom »handkassa». Såsom belysande för det ekonomiska läget
under året vill jag meddela, att i går eller den 26 november både
statskontoret såsom kassa,försträckning bos ri toga biskontoret lyfta!
305 miljoner kronor, vilket belopp statskontoret är skyldigt återbetala
till riksgäldskontor et, så snart medel inflyta. Under så,dana omständigheter
tiar jag, att jag både skäl för vad jag uttalade sist,
att vi redan då både botte, aska a pat uti statskassan.

Jag vill nu ytterligare understryka detta därför, att under den
tid, Siom förflutit sedan! den debatten, bär man på vise» båll velat
framhålla, att jag utan giltig anledning skulle ha motsatt mig, att
statstjänarna erhålla ett rimligt tillskott i sin bekymmersamma
• ställning. Jag både fullt grundade skäl för den ställning jag då
intog. Om nu riksdagen fattade det beslut, som utskottet tillstyrker,
få vi hjälpas åt litet var att ordna om ekonomien. Jag anser
mig tvungen att till nästa riksdag inkomma med krav på ökade
skatter, ty kassafonden kan icke lämna tillräckliga medel både till
täckande av nu äskade medel och till nödigt rörelsekapital, följaktligen
måste vi gå direkt till dkattbdragarua för att i eu . eller annan
form kräva in ett motsvarande belopp. Lägges härtill'', att det
beslut, som vi nu stå i färd att fatta, kommer att grundlägga _ en
utgift på omkring 200 miljoner kr. i krigstidstillägg och krigstidshjälp
under nästkommande år, så förstå herrarna litet var, att vi

Ang. extra
krigstidstillägg
och
krig stidshjälp
åt befattningshavare
i
statens tjänst.

(Forts.)

inte befinna oss uti någon gynnsam situation.

I samband med detta och särskilt med hänsyn till'' de många
mycket skarpa resolutioner, som ha avfattats av såväl högre som
lägre befattningshavare, där man ansett, att statsverket och enkannerligen
regeringen icke tillgodosett statstjänarnas behöriga intressen,
kan jag inte uraktlåta att fästa herrarnas uppmärksamhet
på den tabell, som är införd på sidan 30 i utskottsutlåtandet.
Särskilt uti en av de framställningar, som ingivits till Kungi.
Maj:t om ökning av statstjänarnas krigstidstillägg, framhölls det,
att uti våra grannländer både vederbörande med betydligt större

Nr 11. 6

Onsdagen den 27 november, e. in.

krigstids* tlllmötesgående beaktat de behövandes ställning-; bär liade vi därtillägg
och visat rent av en anmärkningsvärd likgiltighet mot befatt krigstidshjälp

mngshavarna, Med anledning härav har jag hos socialstyrelsen
åt befattnings- begärt en undersökning om huru det förhöll sig med den saken;
statens tjänst. ^ resul|jatet föreligger uti ovannämnda tabell. Det framgår av
(Ports.) denna tabell att redan genom det krigstidstillägg och den krigstidshjälp
som beslöts av årets ordinarie riksdag erhålla de svenska
stats tjänarna _ ett. högre penningetillskott än både Danmark och
iNorge givit till sina befattningshavare, och med det krigstidstillägg
som nu föreslagits av Kungl. Maj:t med utskottets ökning komma
ju de flesta befattningshavarna här i landet att få mer än dubbelt
så mycket i krigstidstillägg, som deras jämlikar i Norge —■ och
det måste framhållas, att Norge i dyrtidshänseende måste likställas
med vårt land. Det gläder mig, ända in i själen, att vi kunna stå
i ^främsta linjen på detta område. Jag missunnar inte någon, att
få ett ordentligt tillägg, men då bär man också rätt att fordra, att
uti den agitation, som sättes in, det skall vara ett erkännande av
att vi så att säga ligger åtskilliga hästlängder framför grannländerna.
Ett erkännande att statsmakterna verkligen sökt vidtaga
åtgärder i syfte att lindra besvärligheterna. Härigenom skulle det
skapas ett betydligt bättre förhållande mellan statsmakterna å ena
sådan och dess befattningshavare å andra sidan.

Jag skall, herr talman, inte längre upptaga kammarens tid
utan vill blott säga det, att vi få försöka ordna det så, ''att statsverket
skall kunna härå de utgifter, som bli en följd av det beslut
riksdagen nu går att fatta. Jag kan dock icke lämna ordet denna
gång utan att även understryka, att detta beslut förpliktigar riksdagen
till att även anvisa avsevärda anslag, som måste användas i
prisreglerande syften för sådana medborgare i landet, som kunna
ha anspråk på statsverket, sådana som icke varit i tillfälle att få
någon tillökning uti sina knappa inkomster under de brydsam ma. •
tider de nu nödgas genomkämpa. Det är därför, som vi måste
som ett komplement till detta påtaga, oss avsevärda bördor i prisreglerande
syfte, när nästkommande ordinarie riksdag sammanträder.

Herr Eriksson i Grängesberg: Utskottet har ingalunda bestritt,
att det finns andra befattningshavare än de, som den 1 januari
åtnjöto tjänstledighet på grund av att de fullgjorde värnpiiktsövningar,
som kommit i eu missgynnad ställning, utan det är en
hel del^ andra befattningshavare, som äro i samma belägenhet. Inlör
utskottet har det berättats från olika tjänstemannahåll om än
,®n ena locn an ^en andra gruppen, som genom formuleringen av
riksdagens beslut icke kunnat få ut fullt krigstidstillägg. Nu ha
vi i alla fall, då det här gällt att vid urtima riksdagen lämna ett
extra tillskott, icke kunnat taga upp till reglering bestämmelser,
som den ordinarie riksdagen beslutat. Är det så, att det skall bil
eu reglering där eller ett tillskott i efterhand för att rätta till det
som blivit oriktigt, då blir det nästkommande riksdags sak att göra

7 Nr 11.

Onsdagen den 27 november, e. m.

det på förslag antingen av Kungl. Maj:t eller lav enskild motionär. Å^(g3^a
Döt är den tankegång, som kommit fram i utskottet, och sålunda tillägg och
lar det icke varit, såsom framgått av herr Hages framställning, krigstiäshjålp
någon direkt motvilja mot det syfte, som ligger bakom hans motion, åt befattmrys,
Jag har velat lämna den uppå snmgen. statens tjänst.

(Forts.)

Herr Carlström: Herr talman, mina herrar! Fastän: jag har
en livlig känsla av att jag kommer att bli missförstådd av många av
kammarens ledamöter på grund av vad jag nu ämnar säga här, och
fastän jag vet, att det tär en viss risk att framföra en avvikande mening
mot utskottets i denna fråga, så skall jag ändå be att få säga
några ord, helst som herr finansministerns nyss gjorda yttrande kommer
mig att än mera tro, ätt vad jag har aitt andraga är berättigat.

Jag är den första att erkänna, att den tid vi leva i berättigar
litet var att få ökade inkomster och sålunda även tjänstemännen att
få ökade löner, och jag skulle gärna se, att vi litet var här i landet
finge större inkomster för att kunna leva litet drägligare. Men jag
kärn ändå icke neka till, när jäg ser det förslag utskottet kommit med,
att jag får den uppfattningen, att utskottet gått val långt. ^

Yi måste besinna, att vi redan under den lagtima riksdagen i år
offrat bortåt 100 miljoner till denna tjänstemannakår, och vi måste
besinna, som herr finansministern nyss yttrade, att det finns bär i
landet icke bara 100,000 statstjänstemän, som lida av dyrtidens tryck,
utan kanske två gånger 100,000 andra personer, som lida av. detta
tryck i samma utsträckning, men som icke ha den ringaste möjlighet
att få någon statshjälp och icke heller kunna uppbringa någon hjälp
från annat håll. Jag känner ganska många arbetare, t. o. m. industriarbetare,
som icke lyckats höja sin lön under kristiden med ens
25 %, och jag känner många statare och torpare som lia haft det synnerligen
svårt under denna kristid och nu gå omkring fullständigt
trådslitna och som kanske icke ha haft råd ätt köpa ett par nya skor
på de sista två åren. Jag känner bland jordbrukets pensionärer sådana,
som ha ett litet kapital att leva av, men som icke klimat höja
sin inkomst med knappa 2 %. .

Det är märkvärdigt att finna, att då det gäller dyrtidsinllägg åt
statstjänare, så är det inga partiband, då är linjen obruten ifrån herr
dosera till herr Ström och från herr Thore till herr Yennerström.

Men jag får säga, att fastän'' man gärna skulle önska ga med ^ på. att
■giva så mycket som möjligt, så är det väl ändå så, att man får talga
någon hänsyn till statskassan också. Utskottet tycks i detta fall resonera
ungefär som bonden, som körde till skogen för att hämta gärdesgårdsstör.
Under det han lade på lasset den ena stören efter den''
andra, sprakade han med sina slutar slom så: orkar ni den, så enkår
ni iden, och orkar ni den, så orkar ni den. Men när han: hållit på
med det där eu stund, så märkte han, att han icke fick lasset ur fläcken,
och ha,n fick då börja på andra viset och lasta av den ena stören
efter den! andra: orkar ni inte den, så orkar ni inte den, och orkar
sii inte den, så orkar ni inte den o. s. v. Det kanske kan komma den

Nr 11. 8

Onsdagen den 27 november, e. m

,as''’ då vi fä börJä räkna på det senare sättet också här i riks tillägg

och ^,aS''e:!k- .

krigstidshjälp Jag erinrar mig. då vid lagtima riksdagen allmänna ajvdikningsåt
befattnings- anslaget var före, och det förelåg motion från lantmannahåll om
statens*tjänst, f.^rle obidrag från staten. Då fann sig finansministern liksom nu.

(Forts.) föranlåten att peka på .stafekaissan, och då fick han kammarens öra.

Och det är att märka, att icke bara bönderna hade haft nytta av det då
ifrågavarande förslaget utan landet i sin stelhet. Men nu har jag härmed
helt ofrivilligt kommit in på böndernas område och då menar man naturligtvis
att jag kört ohjälpligen fast. Jag vill erkänna, att under den
tid, vi nu leva, kanske bönderna varit »mest gynnad nation» och jag
vill även erkänna, ''att tyvärr många lantbrukare under krisen uppfört
sig så, att det icke väckt samförstånd och förståelse på den andra
sidan. Många ha kanske utnyttjat kristiden på ett oberättigat sätt.
Men man behöver icke vara stor människokännare för att förstå
detta, då man vet, hurudana förhållandena varit före kristiden. Vem
reglerade böndernais löner har i landet då i Månne riksdagen? Nej,
det gjorde vår Herre och världsmarknaden. Under denna tid ha
statsmakterna trätt till och reglerat, men för bönderna har idet alltid
reglerats nedåt, och industrien bär också hjälpt till att reglera nedåt
genom att sätta så höga pris. som möjligt på de produkter, som lantmännen
behövt köpa. Vi minnas förhållandena på landsbygden före
1914. Hurudana voro löneförhållandena då, när mjölken kostade 10
öre litern och när eu kalv på två år kostade 150 kronor? Det var
icke så höga löner bönderna både den tiden. Man kan verkligen förstå
och även förlåta, om ibönderna i denna tid något vilja försöka taga
igen sig och höja sina löner. Men jag fasthålla, vad jag förut sagt,
att många lantmän nog ha uppträtt så, att det verkat ovilja mot oss
för framtiden.. Och det är framtiden jag kinker på i detta fall. Ty
när denna kristid barn gått över och världsmarknaden kommer igen,
huru går det da? Vi ha val nu nått toppen, vad beträffar prisförhöjningar
och lönetillägg, men snart börjar det väl gå nedåt vad
priserna, på produkter beträffar. Kan man också hoppas att arbetsprisen
följer med? Och om det t. ex. blir missväxt ett år i vårt land,

, kunna, vi då tänka oss, att frågan kommer upp om en urtima riksdag
då bönderna å »höjt lönetillägg»? Ty det drabbar ju huvudsakligen
bönderna. Kunna vi tänka, att de skola få extra lönetillägg eller
extra missväxttilfäglg? Och män.re då statstjänstemännen gå med på
att pruta av 33 % på sina löner för att jämna ut det hela"? Man
■ säger väl da som alltid, att bönderna ha det så bra; det- växer melis
de sover och de ha allting oköpandes o. s. v. Men, mina herrar! Det
ar också något annat, som växer fast kanhända inte under sömnen —
och. det ^är landsbygclsungdomens olust att hålla kvar vid jorden. Det
är ju så, lätt då det gäller jordbruket och bönderna, så säger folk i
allmänhet, att de öro ett så duktigt folk och de ha ett iså härligt
lantliv — man: tänker på sommarnöjet förstås. Men när det verkligen
gäller, sa är det pa det sättet, att Sveriges folk drar sig för det
där tunga arbetet med jorden och den långa arbetstiden. Och den
landsbygdens avfolkning som man klagat över före krisen, kommer nog

Onsdagen den 27 november, e. m.

9 Nr 11.

att fortsätta älvan efter densamma. _ Då det __ gäll ersatt höja stats- A^gJ^a
tjänstemännens löner, resonerar man ju ofta så: vi få lov att betala, mlgg och
så att vi få ''dugligt, folk. Ja, jag är med på det, men det behövs dug- hrigstidshjälp
ligt folk på landsbygden också, Det beihövs människor därute, som åt befattningsvilja
och förmå arbeta 10 till 12 timmar om dagen, som icke behöva J^tjämt.
sommarsemester, som kunna undvara städernas nöjen, dess biografer, (Forte,
teatrar och allehanda festligheter. Kanske det blir litet långsamt lbland,
men de måste kunna undvara detta och även vara villiga att
hugga i det tunga arbetet med egna båda händer även då arbetsblusen
bär spår av jordens mull. .

\ii kanske någon vill invända: vad hör detta till de löneiörhailanden,
som vi nu gå att besluta om. Jag vill då såga,, att dei har
betydelse, därför att vi få icke se bara på den’ dag som i dag är,
utan vi måste ha litet längre sikt. Det har vant felet hela kristiden,
att vi (haft för kort sikt på förhållandena. Det är ju tydligt, att vi icke
kunna tänka oss komma ifrån lönregleringar efter kristidens slut
heller. Vi veta säkert, att de komma den ena efter den andra. Men
om vi fortsätta på denna väg, och bevilja, vad som på det hållet anses
nödvändigt, så kan det hända, ätt folie får den uppfattningen, ad
statstjänärna ändå äro en privilegierad klass, som, bara den ligger i ordentligt,
får vad den vill ha. Hur går det elå i bygderna med våra
pojkar och flickor? Månne icke också de då skola försöka kravla sig
in’ till städerna, skolorna och universiteten för att kunna bli siatstjänare? Det

kan synas oberättigat att nu orda. om de dåliga löneförhållandena
på landsbygden, då en bonddräng bär 1,000 kronor i lön och
en jungfru, som vill mjölka kor, far 600 kronor. Men när man nu
lian betala: så bra, varför gå då icke städernas pojkar ut på landsbygden
och tjäna som bonddrängar, och varför gå icke alla dessa fröknar,
som sitta på kontoren i städerna, och alla dessa gå-frun-tibhanda-fröknar
ut på laindsbygden och mjölka kor och plocka potatis? Det
är ju så härligt på landet, och de ha det ju så bra! Det år ju nästan
nödvändigt att ha bröd, och mjölken smakar så bra. Nåja, det luktar
ladugård att mjölka kor och det gör ont i ryggen, att ta tipp säd,
och man blir så ful om händerna, när man plockar potatis.^ Det ar
väl där skon klämmer. Men fastän man1 vill Infalla dessa förnödenheter,
så är det i alla fall bönderna, samt få skaffa, fram dem.

Om vi nu gå med på, som jag sade förut, att- våra. stats tjänare
behöva ökade löner, så vill jag säga, att jag skulle gärna vara med
på det, om vi kunde få upp samma prisnivå för landsbygdens befolkning.
Då vore det icke alls något ont i det. ^ Men jag anser icke
att det lyckas, utan hålla vi på med denna väg, så kommer strömmen,
som gått från landsbygden till städerna i man,ga ar, att fortsätta, och
det är icke lyckligt för Sveriges land.

Det har icke varit angenämt att säga detta i dag. Jag Kanske
står ensak! i kammaren. Men jag måste gorå det, därför ätt det är
min plikt som bonde.

Utskottets motivering för den här förhöjningen är icke så synnerligen
lång. Man säger, att den är oundgängligen nödvändig. Med

Nr 11. 10

Oiisdaen den 27 november, e. in.

SOm herr finaiisministern redan påpekat, om vi betrakta förhållandenal
tillägg och ^ vara grannländer .Norge och Danmark, så äro vi ändå en bra bäst.
krigstidshjälp längd före, och jag undrar, om det kan var lyckligt att slå in på

Äm«rdenna Vä?; Ja“ sade 1 börJ''an av mitt anförande, att jag kanske
^tjänst. .^förstas men trots detta vill jag, lierr talmän, på nu

(Forts.) aV mi? berörda skäl yrka bifall till Kuigl. Maj:ts förslag och avslag
pa utskottets förslag.

Herr Olsson i Kullenbersgtorp: Herr talman, mina herrar1
l)a jag erhöll Kungl. Maj:ts proposition i det förevarande ärendet,
så får jag erkänna, att jag tyckte den var synnerligen väl motiverad
och att man icke borde vika från den utan synnerligen tungt vägande
skäl. Under frågans behandling i utskottet och måhända ännu
mer i dep delegation, som utskottet utsåg, när vi skulle verkligen
riktigt tränga in i ämnet, så kunde vi icke komma förbi, att såsom
propositionen var lagd — synmerligast med hänsyn till en del andra
propositioner, som hade framlagts från ecklesiastikdepartementet
— fanns det betydliga avvikelser från de principer, som lagtima
riksdagen redan både godkänt och som det särskilda utskottet då
enhälligt hade samlat sig kring. Det är alldeles tydligt, att när man
för några månader sedan har gått fram på en viss linje, som ett
enhälligt utskott och båda kamrarna godkänt, då är det svårt att
samma år, da det rör ett tillägg’ till detta beslut, komma in på eu
annan linje. Nå, om jag icke riktigt kunde gå förbi det där skälet,
utan det tvärtom både mycket stor betydelse för mig, så är det givet,
när idet naturligtvis i en delegation med olika uppfattningar är
tvunget att det blir en kompromiss, att man kan komma litet längre
i slutresultat, än man avsett. Jag förstod mycket väl, att det bland
andra kammarens ledamöter skulle finnas många, som saga:, går Ni
längre än Kungl. Maj:ts förslag, då går Ni för långt; det blir för
ekonomiskt betungande. Å andra sidan får jag säga, då herr statsrådet
och chefen för finansdepartementet särskilt betonar, att det
skull le ha uttryckts, att han icke hade det intresse för istatstjänarne,
som jag antar .lam menar att utskottet skulle ha, att jag
icke hört en enda i utskottet, som ifrågasatt någonting dylikt. Nej,
visst icke. Vi erkänna fullkomligt och ha i utskottet erkänt den
mycket tunga och besvärliga ställning, som finansministern har under
dessa förhåna oden.

Men sa gäller det också den fråga, som den föregående talanen
var inne på.. Han tyckes frukta, vad som skulle komma i framtiden.
. Ja, men jag vill da framlalla, att em del av de utökningar.
s?ra yi i Nungl. Maj :ts’ förslag, nämligen beträffande krigs tid

skjäl nen, peka val på en sak. som icke kan prejudicera för framtiden.
Det är ju så. tydligt, att det är det rena nödläget för sfatstiänare
med .störa familier, som gjorde, att man icke kunde riktigt
sia dövörat till, oaktat man inom sig icke gärna ville gå med på den
bogan. Det är dock skillnad mellan en ogift person eller en person,
som icke har några barn, och en som sitter med en familj på

Onsdagen den 27 november, e. m.

U Nr 11.

fem, sex barn, när det är nödtider, kritiska tider. Det kan mai
icke komma förbi. Och just genom idet att riksdagen hade så enbak ^itgoch
ligt fattat sitt beslut för några månader sedan, så ansåg jag mig krigstidshjälp
icke kunna reservera mig mot den kompromissen, men det drev mig åt befattningsi
totalsumman längre än jag önskade och egentligen ville. Det tvekar *

jag icke att uttala. Och herrarna förstå val, att när Kungl. Maj:ts“e!^
föreslagit 33 Vs %, så kunde man verkligen icke komma djupare.

Den ena -saken har drivit den andra fram. Och man skall också
komma ihåg, att i -de prejudicerande propositionerna från ecklesiastikdepartementet
var man redan uppe i hälften av vad som redan
bifallits för hela året. För att då få en fast punkt, där jag icke
skulle flyta alldeles bort, gällde det att taga ståndpunkt till det
beslut, som fattades vid lagtima riksdagen och såvitt möjligt stanna
där. Det är det jag har gjort liksom utskottet i övrigt. Vi ha stannat
vid hälften av >det för hela åiret beslutade tillägget, d. v. s. för
senare halvåret -skulle istatstjäna-rn-a erhålla dubbelt så stort dyrtidstill-ägg
s.om för första halvåret.

Jag är icke blind för att beträffande de mindre lönerna man
ha-r kommit procentuellt sett högre än vad socialstyrelsens beräkningar
över den procent, varmed dyrtiden bringat upp priserna i
vårt land, skulle motivera. Men det är -med -dessa beräkningar som
med kommissionernas, när de -räkna för oss jordbrukare. De räkna
som iså: det råämnet kostar -så mycket per vikt, det så mycket och
det så mycket o. s. v.; och så k-o-mm-er man till slutresultatet, att den
produkten producerar ni för så och så mycket. Men man tänker
aldrig: har man de där -råämnena i den- proportion, -som behofs för
att komma till slutresultatet? Det är så i allmänhet, att den köpande
-allmänheten i städerna och även på landsbygden^ icke har
dessa råämnen, eller det som ingår i denna statistik, _ i så tillräcklig''
mängd, att de kunna disponera det rationellt. Så i verkligheten
får jag erkänna, att dyrtidens tryck har för statstjänarne i grund
och botten varit större, än dessa siffror visa. Och det år klart, att
detta dyrtidens tryck då blir hårdast för dem, -som ha de barnrikaste
familjerna och de lägsta lönerna. Och när utskottet ställt sig
på den ståndpunkten, att mani skulle gorå en utökning på Kungl.

Maj:ts förslag, och därvid ökat lika mycket på den nedre gränsen
som på den övre. så tror jag, att utskottet intagit en ståndpunkt som
för alla statstjäna-r-e skulle kunna te sig som rättvis, skälig och

billig. . . .

Den föregående ärade talaren säde vrss-erligen — och det kan ju
liga ett visst berättigande — att det finn- så mån,ga människor, svin
icke är-o statstjäna-re. Men man kan väl icke kommun förbi diet enkla
faktum, att staten som arbetsgivare skall ha litet särskilt mera förbindelser
gentemot sina direkta tjänstemän än mot (len störa allmänheten.
De arbeta ju direkt för staten. Varje arbetsgivare står
väl närmre isina tjänare än allmänheten. Det kan man icke komma
förbi. Ku yttrade herr statsrådet, att -det beslut, sam utskottet bär
föreslår, att riksdagen- skall fatta, prejudicerar för nästa år en mycket

Nr 11. 12

Onsdagen den 27 november, e. in.

Ang. extra
krigstidstillägg
och
krigstidshjälp
åt befattningshavare
i
statens tjänst.
(Forts.)

stor summa i lönetillägg. Ja, jag tror nog, att samman blir avsevärt
stor. men ingen tiar val klart för isig, att det hela nästa år skall bil
ten sådan förskräcklig dyrtid, smil varit uet sista kalvaret, dag''
tror nog, att . vintermånaderna under det kom mande året bil det, men
man skall, val .koppas, att om fred islutes, senare hälften av nästa
år skall (bil billigare. Men det är som sagt en förhoppning. Det veta
vi ingenting om.

Så yttrade herr statsrådet också, att lian ansåg det vara följdriktigt,
att detta skulle föra med sig rysligt stora summor för den
allmänna regleringen av prisnivån. Jag kar mina tvivel i det avseendet,
om det verkligen är så alldeles avgjort, att ''det tvunget skallföra
den konsekvensen med sdg. Jag tror, att de där frågorna äro
något fristående. Ty -även där fa vi väl :se på vad Jag nyss yttraide,.
nämligen den stora skillnaden imellan dem, som omedelbart ögna kela
sin tjänst åt staten, ock den störa allmänheten. Mad man kan göra
i prisregferande syfte för allmänheten, det tror jag bör råtta sig mycket
efter vad våra finanser tillåta, mera än då det gäller statstjä•narne.
Ty det förefinnes ändå eu risk, att statstjänarne, om de få
sa dåligt betalt, att de anse isig icke ha någon möjlighet på den balk8:11’
övergiva den. Och det kan bli betänkligt nog, om vakanserna
(bil alltför många. Jag tror, att på visst område äro vakanserna redan
tämligen allvarsamma. Det är även en punkt, som man bör taga i
betraktande och som icke går att alldeles ignorera. Och det är icke
minst med det perspektivet, som jag gått så långt Slom jag gjort i
utskottet.

Jag skall också be att få, understryka, att gä vi alltför njuggt
flarn mot statst jän arno under dessa förhållanden, när kommissionerna,
betala (sina tiänstemän iså grundligt, då är det icke riktigt klokt gjort
av oss. som sä ofta ha klandrat kommissionsväsendct. Vi lia nog fält
lura giss.nu att gi-va de ordinarie stats tjänarna större erkännande, än vi
förut gjort. ° Vi träffa visserligen byråkrater bland dem också, men
dock icke så allmänt som vi träffa dem i kommissionerna. Det är
även därför jag icke vill ställa statens ordinarie tjänstemän på så rysligt
mycket lägre plan än kommissionerna (skällt sina, slom jag gick
kanske någon tum längre än jag ämnat. Och jag vill också till den
äraae talare, som yttrade sig nyss, och till barns meningsfränder saga,
ah jag tror ändå, att vi mötas alla på den punkten, att vi vilja, att
vart land ''skall styras, vad beträffar statens verk och inrättningar,
^;0''Minarie Ifänstemän och icke med kom;m i s s ionstjans temän. Men
cla få vi icke visa oss alltför smått gnidiga mot dessa istatstjänare, när
ae andra kunna betalas huru mycket som helst, utan att vi höras
därom det minsta. Jag säger det- är oklokt av oss att så göra och
jag vill icke .bidraga till detsamma. Då tager jag hellre klandret av
mana kommittenter att ha gatt för långt. Det må vara hänt.

har kanske också en särskild anledning* från den tid jag förut
fallhörde denna kammare att gå en liten smula längre, än jag velat.
Da talade man så mycket om att man skulle ha eu förhandlingsordning
för alla statens tjänare eller åtminstone en avsevärd del av
dem. Jag trodde icke det var någon lycklig idé. Men jag är överty -

Onsdagen den 27 november, e. in,

13 Kr 11.

jgad om, att om man ställer ''det alltför knappt för statst,jänarna, så Ang. extra
kan det hända att den tvingar sig fram ändå. Se statstjänarne, att
det är obehövligt, att man verkligen från riksdagens sida tillmötes- jJigstidshjälp
går rimliga anspråk, då tror jag möjligen den saken kan hållas till- åt befattningsbaka.
Den skulle bestämt d sitt släptåg ha haft sådana följder, som havare i
vore allt annat än tilltalande. Jag skulle således även på den punk- state™ *
ten vilja offra en smula för att icke komma in i ohållbara och olidliga '' or
förhållanden.

Jag har här endast velat motivera, varför jag* har samlat mig till
denna kompromiss. Jag står ju som suppleant i utskottet men kar
•även varit inkallad som ledamot. I verkligheten bär jag ju suttit
-där hela tiden. Och jag ber dem, som äro med mig liktänkande, att
■om möjligt söka på alla punkter följa utskottet, ty det är sannerligen
så väl avvägt, som har stått i vår förmåga. Jag vill också med anledning
av vad herr statsrådet yttrat om att utlåtandet är oklart
eller mindre klart skrivet, saga, att detta är nog sant, och jag beklagar
mycket att det är oklart på åtskilliga punkter. Men skulle vi
ha behärskat detta stora ämne och trängt in i detalj på alla punkter,
då hade vi nog inte blivit färdiga förrän på nyåret. Och jag är övertygad
om att med den. möjlighet Kung!. Maj :t har att kunna verkligen
fatta, vad utskottet föreslagit och riksdagen beslutat, så skall Kung!.

Maj:t göra det bästa sam göras kan av riksdagens beslut.

På grund av vad jag här yttrat, herr talman, hem jag att få yrka
bifall till iden föreliggande punkten.

Herr Sämst rom: Herr talman! Den näst föregående tala rens,

herr Carlströms, anförande, har jag för min del litet svårt att
förstå. Jag trodde icke, då vi i kväll skulle behandla ett betänkande
■om (statstjänarnais ''dyrlidistillägg, ätt vi skulle återigen behöva höra
-de där tonerna om hur -svårt jordbrukarn© käft det i alla tider och
fortfarande ha det. Vi hörde herr Olsson, i Kullenbergstorp siå än
■en annan ton. Jag* vill icke säga, att det kanske beror därpå, att lian
suttit med i utskottet och hört, hurudan iställningen varit. Men jag
vill säga harr Carlström det, att när de! nu är fråga om att bevilja
detta extra krigstidetillägg till ''statistjänarna, så höra vi komma ihåg,

■att bönderna i dessa tider, kan man saga, haft ett ordinarie krigstidstillägg.
Och de ha fått det under hela tiden. Jag tycker, att det
bör icke vara missunnat vad som här kommer att utbetalas till statstjänarne.
För övrigt är det ju så, som herr Olsson i Kullenbergstorp
framhållit, att dessa befattningshavare stå i statens tjänst, och det är
riksdag in som bestämmer deras löner.

Herr Bärg i Katrineholm: Herr talman! Såsom stats!jänare
på sätt och vis part i saken skall jag icke ingå i något närmare argumenterande
för utskottets förslag, men jag nödgas gentemot herr
Carlströms anförande, då han söker påvisa vilken fara just för
jordbrukarna det skulle ligga i att betala statstjänarne så höga löner
eller detta krigstidstillägg säga, att detta klagomål kommer just vid
den tidpunkten, när diet har synnerligen liten fog för sig. Utan att

Nr 11. 14

Onsdagen den 27 november, e. m.

Ahiqstidsa k?nna .säga att statstjänarna gå ifrån sin tjänst till jordbruket —
tillägg och, yilket l''aS känner och vilket jag knappast skulle tro hava skett
krigstidshjälp åtminstone i någon större utsträckning — är likväl förhållandet
åt befattnings- det, att flykten från statstjänsten är tämligen allmän. I varje ämstatensljänst
keteverk lika£a val som i de affär,sdrivande verkan ha vederbörande
(Forte) >ae allra största bekymmer att kunna rekrytera kåren, så att verkets
drift kan skötas på ett något så när tillfredsställande sätt. Det är*
icke blott bland de lägre tjänsteinnehavarne utan även bland de högre,
som denna flykt ur statstjänsten tagit sådana proportioner, att
det vållat vederbörande det allra största huvudbry.

Att nu vilja komma och påstå, att, strömmen går från landet
till statstjänst i denna tid, under detta och möjligen kommande år,
är en klagan, som är alldeles obefogad. .Man kan icke lösa problemet
om statstjänarnas löner, såvitt jag kan finna, på annat sätt än att
antingen lägga ned statsdriften och låta statstjänsterna stå vakanta
eller också betala så mycket att man får något så när hyggligt folk.
Och jag vill påstå, att bland dem som nu söka sig in som statstjänstemän
växer icke kvaliteten i dessa tider. Det ha vi de allra tydligaste
bevis på. Om man skall taga sikte på framtiden, som herr
Carlström så vackert talade om, även i fråga om statstjänsten, tror
jag, att det är av yttersta vikt att ,se till att man icke får in alltför
mycket av den sortens tjänsteinnehavare, som för framtiden icke
komma att göra varken staten eller statstjänstemannakåren någon
vidare heder, och vi ha gudi nog fått tillräckligt under dessa år av
sådana till följd av dessa löner.

Då herr Carlström klagade och jämrade sig över att statstjänarna
få så ohyggligt störa tillskott, under det att bönderna icke få
något, vill jag för min del säga, att han kan vara tämligen lugn för
att uppemot 90 % — och om detta kan påstås väl mycket tilltaget
— åtminstone eu ofantligt stor procent av dessa slantar komma att
hamna hos bönderna. Är det icke för livsuppehället som man nödgas
ge statstjänarne detta tillskott? Läget är sådant, att betalningen
för det som man skall ha att leva på knappast går till utlandet
utan stannar hos landets livsmedelsproducenter. Det hjälper icke,
att man visar på att kommissionerna och dylikt skapa högre priser.
De priser, som den officiella statistiken utvisar och på vilken man
särskilt stöder sig när man nu söker tillföra statstjänarna ett rimligt
tillägg, äro icke att tillfredsställande räkna med. Skulle jag
gå ut till en bonde och direkt utan förmedling av kommissioner av
honom köpa mina livsmedel förslå icke de pris, som den officiella,
statistiken visar. Icke får jag köpa potatis för 12 eller 16 kronor
pr 100 kg. utan 25 ä 30 kronor vill bonden ha för sin potatis likasom
då det gäller att förskaffa sig 1 kg. smör eller någon annan av
.de varor, som det är så oerhört svårt att komma över i dessa tider.
Jag tror, herr Carlström, ätt statstjänarna fått återbörda till producenterna
icke så litet, och jag är viss om, att större delen av de nu
ifrågasatta miljonerna komma att gå tämligen direkt tillbaka till
producenterna, just till dem för vilka herr Carlström för klagan,
därför att de äro så illa tillgodosedda i detta fall, så att även i före -

Onsdagen den 27 november, e. m.

15 Nr 11,

liggande fråga kan man säga, att det galler
tillskott även till lantbrukarne.

rätt väsentlig grad ett -4»?. extra

krigstidstillägg
och

T_ krigstidshjälp

Herr karlström: Jag fick det intrycket av den föregående åt befattningstalare
is anförande, att kan gått litet för långt. Det medgav han, havare i
men han ville icke ge sig, och därför lät han udda vara jämnt. statens tjänst.

Jag skall icke gå in på några långa repliker. Jag vet, att ovil- (Forts-)
jan mot mig skall bli större och större på grund av att man missförstår
mig. Man tror, jag vill spela bonde för att ha någon fördel av
detta. Men det är icke anledningen. Vad som ligger till grund för
vad jag sagt är att jag sett på framtiden och kommer ihåg den tid,
som varit. Man skall vara bra blind för att icke förstå, att när
världsmarknaden åter en gång kommer igång har man icke att vänta
av herrarna här i kammaren att de skola komma och reglera våra
löner. Men hur går det då med jordbrukarne och deras löneförhållanden?
Herr Sävström sade visserligen, att bönderna haft det bra
under dessa tider. Det har jag icke förnekat. Jag går till och med
med på att jordjobbarna, dessa s. k. jordbrukshyenor haft det mycket
för bra. Men småbrukarne, som lojalt följt maximiprisen och ha
sina små gårdar men icke haft vare sig hästar att sälja till Tyskland
eller något annat sådant att avyttra, hava icke haft så synnerligen
märkvärdigt stora inkomster under denna tid. De lantmän, som
haft skogar och försålt produkterna därifrån, skola vi icke räkna
med.

!Nu säde herr Bärg i Katrineholm, att vi ha att befara en flykt;
från statstjänsten. Jag sade i mitt första anförande, att man alltid
pekar på detta att vi skola se till att betala så, att de icke flyr
ur statstjänsten. Ja, men om människorna icke vilja arbeta på jordbruket
och icke heller vilja bliva i statstjänst, vad skola de då bli?

Skola de bli handlande allihopa? Då man säger, att det är farligt
att statstjänarna överge sin sysselsättning och att detta kommer att
ha vådliga följder för landet, frågar jag om man icke hojtat länge
med huru farligt det är att bönderna lämna sin jord, men ändå vill
man icke förstå varför de gjort det. Men det är farligt det också.

Det är en engelsk statsman, som en gång sagt att ett land utan bönder
är intet land. Vi måste arbeta på jorden för att få ur den något.
Därför tror jag att det prejudikat, som vi nu skapa, är farligt.

Det håller jag på ■— i synnerhet med hänsyn till de förklaringar,
som vi hört från herr finansministern.

Jag har här i min ficka en tidning, som kallas för Svensk kyrkotidning,
vilken utdelats här i kammaren och vi ha väl litet var
sett den. Jag antager, att det äT en prästman, som redigerat den.

Han räknar ut, att folkskollärarne nästa år skola i högsta lönegraden
i det allra lyckligaste fallet få 5,050 kronor, och då menar han, att
prästerna borde ha litet mera. Så mena nog allihop, och det är den
vägen, som jag anser vara farlig. Då en gång den gamla tiden kommer
igen och vi börja på att få lugn och då produktionen åter kommer
i gång och varorna komma mera ut i marknaden då få bönderna
åter sämre betalt. Jag vädjar då till herrarna som leva med på

Nr 11. 16

Onsdagen den 27 november, e. m.

Ang. extra den tiden och. händelsevis ^skulle sitta här i kammaren att vara med
tillägg och om reslera för bönderna. Vi skola väl också en gång ha rättig -krigstidshjälp het att fordra det.

åt befattnings- Det är mot denna bakgrund, som jag vågar att säga vad jag
hamn i sagt, fast jag vet, att jag härigenom måste få många fiender ibland
‘*tate** tJa^sU statstjäinarna; men det måste bero på att de i så fall missförstår
'' or mig, ty det är ytterst kärleken till jorden som varit motivet till vad
jag yttrat.

Herr Le a n d er: Det är märkvärdigt, vad det tycks gå lätt att
komma in på tal om fläsk och smör och mjölk och kalvar här i riksdagen
nu för tiden. Jag trodde annars, att sedan vi utrett de frågorna
på förmiddagen, vi skulle vara befriade från dem nu på eftermiddagen
åtminstone, när vi ha statstjänärnas tillägg att diskutera.
Det skall nu villigt erkännas — det kan man ge herr Carlström rätt
i — att mången får vara med om att bevilja statstjänarna denna
krigstidshjälp och detta krigstidstillägg, som det nu är fråga om, utan
att själva komma i åtnjutande av Samma förmån. Men det kan nu
icke hjälpas. Det är omöjligt att alla,över lag skola kunna bli tillgodosedda
så som önskligt vore. Nu bar dock herr .statsrådet och
chefen för finansdepartementet uttalat, att staten bör tillse, att
även en del andra grupper av medborgare få sina behov tillgodosedda,
och det tyckas framgå av hans anförande, att han ämnar
kamma med ett förslag i dylikt syfte till nästkommande års lagtima,
riksdag.

Nu vet man av gammalt, att det från visst håll anses, att dessa
många statstjäna.re och tjänstemän är o endast till besvär och tunga,
och det förefaller, som om man på sina håll tyckte, att man
kunde undvara dem. Men det lär ändå icke g’å för sig, om statsmaskineriet
skalf kunna hållas igång, utan de behövas _ nog,
och säkert är, att många av dem under donna, tid Ibefunnit sig
i verkligt nödläge. Jag tror inte heller, att staten vinner på
att allt för mycket knussla och låta dem leva nere vid svältgränsen,
ty då lära de icke kunna utföra det arbete, som är dem förelagt,
med samma energi och samma omsorg, som om de hade åtminstone
så pass mycket betalt, att de kunde leva ordentligt. Ifall nu
för övrigt bönderna någon gång komma i knipa för framtiden, som
man kan antaga, att de gorå, tror jag att rikligen skall visa sig
behjerta även deras önskemål och deras behov, och man får väl ändå
inte glömma, att riksdagen redan beviljat ganska avsevärda belopp
även till jordbrukets fromma och för att upphjälpa denna vår modernäring.
jag tror alltså, att herr Carlström kan vara lugn för att jordbrukarna
icke skola bli styvmoderligt behandlade den dag de verkligen
behöva hjälp utav staten.

Man kunde utläsa utav statsrådets anförande, att statstjänarna
uppträtt väl positivt, när de framställt sura krav, och jag är villig
att ge honom rätt uti ett dylikt påstående. De hade kunnat vara
litet mer milda i tonen och framställa sina önskemål i en bättre form
än många, utav dem gjort. Men när man känner magen skrika
kanske efter bröd, blir man lätt så där litet desperat rent av, och

Onsdagen den 27 november, e. m.

17 Nr 11.

då väser man inte sina ord, och just i den omständigheten far man
ttöI cnVa orsaken i deras mindre lämpliga uppträdande. ^ tillägg och

1 Ifall emcll rtid det föreliggande förslaget nu vinner aven denia MgMOMp
femåari Stil „th stola blir riksdag, besk,t, synte; - - KTT
iais kan finna, statst.iänanna vara ganska beläte kisa d -. statens tjänst.

samma för att riksdagen så har velat ga deras krav till motas. Ja» (Torta.)
an“mi- då jag själv är statstjänare, böra saga detta, och jag ska
rentav tillåta mig att å statstjänarnas vagnar hembära ett tack t
finansministern, till regeringen och till riksdagen för deras b ^

sående Jag tror. att staten därigenom skall fa ett bättre arbete
utS utav sina tjänare. Jag her, herr talman, att med dessa ord fa
yrka bifall till utskottets förslag.

Herr Fast: Endast några ord. Det har åtskilliga gånger^ här
hörts toner från smålandsbänken, som man åtminstone för en gangs
skull måste sä-a att man inte kan gilla, då det annars kunde tankas
att alla från det landskapet delade de uppfattningar vissa

mata. va mw» mak. f”‘f”t

Herr Carlström indrog denna fråga i eu debatt, dar jag ans..r åt
den icke hörde hemma Han talade om det oerhört tunga arbete som
man förrättar i jordbruk^ Jag tror, att man ^are^a^.
att statstjänarnas arbete många gånger ar lika tungt ocllikai mata
samt som någonsin jordbrukarnas. Jag anser mig kunna saga detta, da
i a g1 siälv icke är statstjänare. Jag är industriarbetare och jag vill
i detta sammanhang också ha isagt ifrån, att m rån mdustnaHjetar ’
håll icke missunna statstjänarna att fa ordentligt betalt. Vi an.
dpf tvärtom vara viktisrt, stt su skor. , . .

Här har tidigare betonats, att man icke kan se denna slak i störa
dra- och nr synpunkten av så att saga någon statens forsorjnmgsskvldighet
mot folket i dess helhet Här möta vi staten som arbetsgivare,
och den arbetsgivaren förstår icke sin uppgift, om han inte
har förtsånd att betala sina arbetare så. att han far duktigt folk.

Vi skola försöka rekrytera våra statstjänstemän pa sadant sa ,

Itl ,i få =S» och heder och nytta av dem. men do få v, .väta
os, betala dem orttoUist. Järn ten intyga att > »»''»fgSggj
mannahem rått en sådan näd under denna hd att tf V, ,

sett näsrot sådant ute på tsndfbynden, skulle harr ha Hytt alldeles
föidvivlad Jag vill inte här ingå på någon svartmalnm- utan vill
endast ha sagt ifrån, att nödläget verkligen nått eu gräns, som skulle
ha överskridits om inte detta tillägg beviljats. Jag har velat saga
detta, därför att det kanske är svårt för statst.janarnnsuilva aut sa a
ifrån och då jag tror att de toner som horts från herr CarLtroms sd ,
varit -anskri obefogade och ganska ovidkommande detta ärende J„g
Ikalf be, herr talman alt få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Carlström: Ja, jag förstår, att det blir svårare och
svårare för mig att gorå mig förstådd, men jag skall i alla tall b

att f^®^,^ sa^e ljlan(j ann,at, att man kan inte ge kngstids Andra

hammarens protoholl vid urtima riksdagen 1918. Nr 11.

Nr 11. 18

Onsdagen den 27 november, e. in.

i åt adla, här i landet, som behövde sådant. Det går inte, det

tillägg och iinns in®a möjligheter därtill.__ Nej, det kan man naturligtvis iså
hrigstidshjälp mydket mindre gorå, om man åt den man ger något ver desto rejädt
befattnings. Inre, under det att ds andra få vara utan, men dessa andra bli natur,
ligtvis inte hjälpta med det.

(Forts) • Uppriktigt sagt iiinnjeis någonting som man ''kan kalla för avund sjuka

eller beteckna med ett liknande uttryck, och det kan man inte
förhindra, att något sådan! gör sig gällande. När jag korn hem till
mina, bygder i varas under laidstingsmannavalen, träffade jag ihär
och där på sådana bär gamla pensionärer på jordbrukets område^ som
jag nämnde, statfolk och torpare, som sade: »Ja, ni sitta där uppe i
riksdagen och bevilja krigistidstillägg, och det går ju bra, men vad
fa vaf» Ja, vad skulle jag svara dem? Men man får väl tänka på
dessa också.

Nu klammer bär representanten från Nässjö och vill göra politik
och framställer sig själv såsom lian skulle vara den, som särskilt
tar statist jänarna i sin famn. Ja, jag gratulerar. Men jag vågar i
alla fall ha sagt, därför att jag anser diet rätt, jag missunnar inte
st&tstiän&ina vad isoim här är iföröslagct, men i on tid som denna,
när så många få, lida och när statskassan befinner sig'' i sådant läge,
får man yäl ändå hålla litet måtta. Jag skulle inte ha sagt ett ord
om regermgsfönslaget blivit godkänt, så som det förelåg. Jag säde
inte heller ett ord, då det avlämnades, ty jag tyckte att det°verkligen
var avvägt med måtta, men att kamma efteråt, och igeneröst
boja med ytterligare 20, 30 miljoner, tyckte jag allt var (bra märkvärdigt.
Herr Leander tycktes emellertid inte finna det märkvärPp’
''°°p ™''n ivar =tacksam mot .finansministern och riksdagen för
ätt de (tätt med på detta och han är tacksam, förmodar jäv, även
mot mg själv för att han varit med i utskottet och där lågt grunden
till detta. Det förundrar mig icke. Men då man här förut talat om
att man inte far var njugg emot sta Istjänarn a, framhåller jag ännu
eu gång, att man får inte vara njugg mot någon i Sveriges land
om man iskall vara demokrat, och försöka få jämlikhet, ty är man
det, blir diet mte demokrati utan en gruppering i olika klasser, där
vissa skola ha särskilda företrädesrättigheter, som de hålla på. Jäv
ar inte sa radikal, ått jag inte kan gå med på att även den. isom
bär i d t närmaste 10 tusen kronor? inkomst, skall få ett par tusen
. ’ fven °™ •la,£ far försöka dra mig fram på fjärdedelen av detta, men

jag tiar velat visa, att man i detta fall kan gå för långt, i synnerhet
med tanke pa framtiden och vad konsekvenser det bär just för
landsbygdens folk.

Härmed var överläggningen slutad. Herr talmannen framställde
propositioner pa Do) bifall till utskottets hemställan, 2:o) bifall till
samma hemställan med den''ändring i motiveringen, som under över-äggmngen
föreslagits av herr Eriksson i Grängesberg, samt 3:o) avslag
,a utskottets hemställan och bifall i stället till Kung!. Makts i
ämnet-avgivna proposition; och förklarad© herr talmannen sig anse
den under Do) upptagna propositionen vara med övervägande ja god -

Onsijagen den 27 november, e. in.

19 Nr 11.

känd. Votering begärdes emellertid av herr Månsson i Backa, i anledning
varav herr talmannen ånyo upptog de båda återstående pno- tillägg och
positionerna, av vilka därvid den under 3 :o) avgivna antogs till kon- krigstidshjälp
^proposition. I överensstämmelse härmed uppsattes, justerades och åt befattnimgs anslogs

följande voteringsproposition: stötel tjänst.

Den, som vill, att kammaren bifaller första särskilda utskottets (Forte.)
hemställan i utskottets förevarande utlåtande nr 1 med den ändring
i motiveringen, som under överläggningen föreslagits av herr Eriksson
i Grängesberg,

röstar Ja;

Den, det ej vill,

röstar Nej;

Vinner Nej, har kammaren, med avslag å utskottets berörda
hemställan, bifallit Kungl. Maj:ts i ämnet avgivna proposition.

Omröstningen utföll med 122 ja mot 24 nej; och hade kammaren
alltså bifallit utskottets hemställan med den ändring i motiveringen,
som under överläggningen föreslagits av herr Eriksson i Grängesberg.

§ 2.

Vidare föredrogas vant för sig första särskilda utskottets utlåtanden
:

nr 2, i anledning av Kungl. Maj ris proposition angående extra
krigstidstillägg för senare halvåret av 1918 åt f. d. befattningshavare
i statens tjänst jämte i ärendet väckta motioner;

nr 3, i anledning av Kungl. Maj tis proposition angående extra
krigstidstillägg för senare halvåret av 1918 åt pensdonisberättigade
änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst jämte i ämnet
väckta motioner;

nr 4, i anledning av Kungl. Maj tis proposition angående extra
krigstidstillägg för senare halvåret av 1918 åt pensionerade båtsmän
och marinsoldater samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare; nr

5, i anledning av Kungl. Mai tis proposition angående extra
gratifikation till sådana befattningshavare i .statens tjänst, vilka i
sin nämnda egenskap icke kommit i åtnjutande av extra krigstidstillägg
för senare halvåret av 1918, jämte i ämnet väckta motioner;

nr G, i anledning av Kungl. Maj tis proposition angående extra
krigstidstillägg för senare halvåret av 1918 åt pensionerade lärare och
lärarinnor vid folk- och småskolor m. fl. jämte i ämnet väckta motioner; nr

7, i anledning av Kungl. Maj tis proposition angående extra
krigstidstillägg för senare halvåret av 1918 åt pensionsberättigade
änkor och barn efter delägare i folkskollärarnas änke- och pupillkassa
jämte i ärendet väckta motioner;

Nr 11. 20

Onsdagen den 27 november, e. m.

nr 8, i anledning av Kungi. Maj :ts proposition angående extra
krigstidstillägg för senare halvåret av 1918 åt pensionsberättigade
änkor och barn efter delägare i prästerskapets änke- och pupillkassa
jämte en i ärendet väckt motion,;

nr 9, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående extra
krigstidstillägg för senare halvåret av 1918 åt lärare vid egentliga
folkskolor odh småskolor jämte i ämnet väckta motioner;

nr 10, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående extra
krigstidstillägg för senare halvåret av 1918 åt lärare vid kommunala
mellanskolor jämte i ämnet väckta motioner;

nr 11, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående extra
krigstidstillägg för senare halvåret av 1918 åt lärare vid de av landsting
och av städer, som icke deltaga i landsting, underhållna småskoleseminarienna
jämte i ämnet väckta motioner;

nr 12, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående extra
krigstidstillägg för senare halvåret av 1918 åt vissa lärare vid högre
folkskolor jämte i ämnet väckta motioner;

nr 13, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående extra
krigstidstillägg åt vis-sa lärare vid statsunderstödda folkhögskolor
jämte i ämnet väckta motioner;

nr 14, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående extra
krigstidstillägg åt lärare vid statsunderstödda lantmannaskolor samt
lärarinnor vid statsunderstödda lanthushållsskolor, jämte i ämnet
väckta motioner;

nr 15, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående extra
krigstidstillägg för senare halvåret av 1918 åt lärarpersonalen vid
privatläroverken Jämte i ärendet väckta- motioner;

nr 16, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående extra
krigstidstillägg för senare halvåret av 1918 åt biskopen i Luleå stift
O. Bergqvist;

nr >7, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, angående utbetalande
av avlöningsförmåner till vissa lärare vid statens undervisningsanstalter
samt statsbidrag till statsunderstödda kommunala och
enskilda läroanstalter, altan, hinder av att undervisningen någon tid
måst inställas till följd av smittosam sjukdom;

nr 18, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillskott
till extra krigstidstillägg för lantbruksingenjörer och vissa lantmätare; nr

19, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, angående förskott
å krigstidstillägg för år 1919 åt vissa befattningshavare i statens
tjänst;

nr 20, i anledning av väckta motioner angående extra krigstidsunderstöd
åt vissa präster; och

nr 21, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till
förordning om ändrad lydelse av 3 § 1 och 2 mom. i förordningen
den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp
och byte av fondpapper.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.

1 Nr 11.

Onsdagen den 27 november,, e. m.

§ 3.

Herr Vennerström avlämnade en av honom m. fl. underteeknaa
motion, i anledning av Kung! Maj :ts proposition, nr 34, med förslag
till lag om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse
på landet den 21 mars 1862 m. m.

Denna motion, som erhöll ordningsnumret 51, blev på begäran
bordlagd.

§ 4.

Juster ades protokollsutdrag.

§ 5.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:

herr	Strid under	3 dagar	fr. o. m.	den	28	nov..
»	Andersson i Fiskebäckskil	»	10		»	»	29
	Danielsson	»	10			2>	29
»	Carlsson i Frosternd	»	10	»	»		28
	Hedström	»	10			»	28	»
2»	Andersson i Prästbol	»	10	»	»	»	28
»	Anderson i Knapasjö	»	9	»		»	30	>
	Karlsson i Karlsängen	»	12	»	»	»	29	»
	Hederstierna	»	14	»	»	»	28
»	Uddenberg	»	10		>		29	»
	Bergström i Bäckland	»	10	»			28	*
2>	Eliasson		10				28	•s.
	Bunefors	3>	10			2>	29	2>
	Gustafson i Kasenberg	»	10	»	>	2>	29	>
2>	Lidström		10	»	»	»	29	»
»	Borg		10	»	»		28	»
2>	Johansson i Sollefteå		10	»		»	28	»
2>	Olsson i Broberg	»	5	»	»	»	28
	Nilsson i Malmö	»	10	»	»		28
	Svensson i Kompersmåla		10	»		»	29	»
	Sävström		8		»	»	28	»
	Jeppsson	2>	10	»	»	»	29	»
>	Jönsson i Boa	»	8		»	»	29	»
	B ödeland	»	6	»	»	»	2	dec.,
	Holmström		10	»	»		29	nov.
2>	Nilsson i Bonarp	»	8			2>	29	»
	Berg i Staby	»	7			*	29	»
	Persson i Björsbyholm	»	10		2>	»	28	»
	Jansson i Edsbäcken		4	2»		2>	2	p- CD O
	Mossberg		8		»	2>	29	nov.
	Engberg	■»	10			*	28	:»
	Carlsson i Karlshamn		12				29
7>	Johansson i Trollhättan	»	4			»	28
	Wilclund i Brattfors	»	10				2	dec.

Nr 11. 22

Onsdagen den 27 november, e. m.

herr	Hellberg under	8 dagar	fr. o. m.	den 28	nerv.
	Andersson i Eliantorp	»	10			» 2	dec.,
	Berggren		10			* 29	nov.
	Carlson i Herrljunga	»	10	»	»	» 29	>
	Åhrberg	»	10	»		* 28	»
»	Lithander	»	14	»		» 1	dec.,
	Olofsson		8		»	» 29	nov..
»	Berglund	»	10	»		» 28	D
»	Norm		10	»	»	» 28	»
»	Larsson i Ängebäck	»	8	»		» 30
2>	Johansson i Olstorp	»	10	»		> 2	dec.,
»	Sommelius	»	6	»	»	» 2
»	Olsson i Kullenbergstorp	» .	8	»	»	» 30	nov.,
»	Andersson i Milsmaden		12	»	»	» 28	»
»	Vildand i Oviken	»	12	»		» 29	»
	Öberg	»	10	»	»	» 28	»
	Billqvist	»	10	»	»	» 28	»
2>	Lindley	»	10	»	»	» 28,	och
»	Schill	»	10	»		* 28	»

Kamin arens ledamöter åtskildes härefter kl. 9.1 e. m.

In fidam
Per Cronvail.

Stockholm 1918. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

18533.3