RIKSDAGENS PROTOKOLL

ProtokollRiksdagens protokoll 1918:64

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1918. Andra kammaren. Nr 64.

Onsdagen den 29 maj, e. in.

Kl. 7 e. m.

Fortsattes det på förmiddagen började sammanträdet; och leddes
förhandlingarna till en början av herr vice talmannen.

§ 1.

Herr vice talmannen anmälde till fortsatt behandling konstitutionsutskottets
memorial, nr 15, angående fullbordad granskning av
de i statsrådet förda protokoll; och lämnades därvid, enligt förut
skedd anteckning,, ordet till

Herr R ä f, som yttrade: Herr vice talman! Jag ber till att
börja med få återtaga det yrkande jag gjorde i mitt föregående anförande,
på samma gång som jag vidhåller det yttrande jag då hade.

Jag har blivit så mycket mer styrkt i riktigheten av detta som
jag sedan hört, att herr statsministern icke kunde vederlägga detsamma
på något ställe. Herr statsministern är visserligen icke nu
närvarande i kammaren, men jag ber i alla fall att få säga hans excellens
herr statsministern, att jag icke låter kommendera mig av
något som helst parti till att yttra vare sig det ena eller det andra
i riksdagen, men jag låter ej heller återhålla mig från att göra ett
yttrande ens om det är en minister, som begär att jag skall göra
det. Jag har kommit till riksdagen för att i avseende å övertygelse
vara min egen trogen. Det protesterar jag bestämt emot, att jagskulle
vara framförd vare sig av det ena eller det andra partiet
att tala i denna fråga.

Vidare skall jag be att till protokollet få meddelat, att min ställning
i avseende å dessa utrikesförhållanden inom utskottet har varit
den, att jag verkligen icke önskade, att vi bär skulle göra någon
anmärkning i något avseende, varken i avseende å ullen, den Luxburgska
telegramaffären eller den fråga, som nu ligger före. liksom
icke heller någon annan. Det var min personliga ställning,_ detta
med hänsyn till det nuvarande tidsläget. Någon uppmaning ! detta
avseende hade herr statsministern således icke behövt giva mig. På
den ståndpunkten stod jag ursprungligen. .Nu vill jag emellertid
säga, att det var vänsterpartierna i konstitutionsutskottet, som ovillkorligen
framdrevo dessa anmärkningar beträffande ullen och Lux Andra

hammarens protokoll 1918. Nr 6-4. 1

Ang. fullbordad

granskning
av statsrådsprotokollen.

(Forts.)

Nr (54. 2 ODsdagen den 29 maj, e. m.

Ang. full- burgsaffären. När de började på att med nödvändighet framdriva
granskning dessa, tänkte jag som så, att då måste vi också gå fram på det satan
statsråds- tet, synnerligast som vänstern förmenade, att de, s anmärkningar i
protokollen, avseende å ullaffären och Luxburgsaffären skulle verka synnerligen
(Forts.) välgörande beträffande våra utrikesangelägenheter.

Nu ber jag att vidare få erinra om, att när det är fråga om ministerstyrelse
och den så mycket har kommit på tal i dag, så skulle
det vara just med hänsyn till önskvärdheten att hålla ministerstyrelse
borta som vänstern gjorde sina anmärkningar. Gång efter annan hörde
vi i kammaren talet om ministerstyrelse. Men kan man säga detta
beträffande de i vänsterns anmärkningar framförda spörsmålen, så
kan man väl med mycket större berättigande säga det om de saker
vi här andragit, nämligen i avseende å Finlandsfrågan och Ålandsaffären.

Nu säger herr statsministern, att i Finlandsfrågan allt är gjort
i samråd med alla övriga ministrar och Konungen. Ja, hur vet jag
det? Jo, herr statsministern har sagt det. Skall det bli tillräckligt
hädanefter, att statsministern står upp i kammaren och säger detta
och detta om en sak, och att sedan allt beträffande denna är väl beställt?
Är det tillräckligt för riksdagens protokoll, att en minister,
under vars handläggning ett ärende faller, uppstår och säger, att så
och så är det? Nu menar någon, att jag misstror herr statsministern.
Visst icke, men jag frågar, om det ur riksdagens synpunkt kan vara
tillräckligt i detta avseende. Då får man i riksdagen ge sig in på
den linjen att tro utan att se.

Betraktar man det svar, som kom från Finland, så kan man
visst icke upptäcka någonting annat än att det varit en ganska allvarlig
förhandling mellan finska regeringen och svenska regeringen.
Nu säger man, att den gått på muntlig väg. Ja, men det
heter dock i papperen, att statsministern talat å regeringens vägnar.
Vem har befullmäktigat honom att tala i Finlandsfrågan å regeringens
vägnar? Finns det protokoll på det? Nej, vi hava icke fått
något sådant. Tänk bara, hur angelägen vänstern varit ända sedan
jag kom in i riksdagen att i alla frågor, i synnerhet rörmde utr.kesangelägenheter,
papperen skola ligga klara och blanka på bordet. Vad
ha herrarna nu egentligen för klara och blanka papper att draga
fram? Platt intet. Det är det hela. Det finns icke några protokoll
förda i den sak jag vidrört, oaktat saken väcktes till liv, ända från
de sista dagarna i januari och till den 5 mars. Fjorton dagar efter
det anhållan om vapen kom in fick denna fråga ligga utan att något
som helst protokoll fördes över densamma ända till den 5 mars.

Nu säger herr statsministern, att högern vill tala om ministerstyrelse,
då man icke vet vad man önskat skola ha skett. Vi önska,
det framgår ur de reservationer, som vi tala om, att protokoll skola
föras i alla mål, som regeringen har att gorå med. I avseende å
utrikesangelägenheterna föras särskilda protokoll, som icke behöva
vara lika offentliga som de allmänna protokollen. Då vänta vi, att
vi skola ha sådana särskilda protokoll att granska i konstitutionsutskottet.
Vad skall hela konstitutionsutskottets granskning tjäna

Onsdagen den J49 raiij, e. m.

3 Nr «4.

till, om vi icke få in do protokoll, som borde ha varit förda i de och
de sakerna? Om regeringen säger: Vi föra inga protokoll i utnkesangelägenheter,
så svarar jag: Då behöva vi icke granska utrikesangelägenheterna
heller. Vad tjänar det då till, att konstitutionsutskottet
sitter och granskar? Tag då bort alla utrikesangelägenheter
från konstitutionsutskottets granskning''. Tro herrarna, att det
blir bättre på den vägen? Ja, det förtjänar tämligen starka uttryck
allt detta, men det kan hända, att dessa saker komma att granskas
ytterligare i afton av någon talare.

Man säger, att det i Ålandsfrågan var så brådskande, att man
icke hann föra protokoll. Jag tror dock, att man i denna fråga hade
haft tid —- man hade, som jag sade, fjorton dagar på sig och mera
från första början — att hålla regeringssammanträden och föra protokoll
i saken. Vad veta vi nu beträffande vad som inträffat under
tiden? Vi hava icke fått någonting i konstitutionsutskottet
om saken mer än 5 mars-protokollet. Då frågar man: vad vill nu
högern, som man kallas här, att den svenska regeringen skulle ha
gjort? Jo, jag skall säga, vad jag anser, att den svenska regeringen
skulle gjort, och det har jag för övrigt uttalat förut. Den skulle
hava uppträtt utan sådant vankelmod, som den på snart sagt varenda
punkt lagt i dagen ett vankelmod, som är otillåtligt redan
i det privata livet och i privata affärer, och ännu mera, när det
gäller så att säga att min grannes byggnad fattat eld i alla fyra
hörnen. När det gäller, att en regering inkommit genom sitt ombud
med en begäran, så skall den också få svar: nej eller ja. Ja,
säger man, det hastade väl icke. Visst hastade det för ett land i
det läge, vari Finland befann sig. När hastar det eljest?

Vidare vill jag säga. att i en sådan allvarlig situation, vari Finland
och Sverige befunno sig i förhållande till varandra, hade man
kunnat från Sveriges sida åtminstone visa litet välvilja, och icke endast
i ord, utan även i handling. Jag håller alldeles bestämt före, att
man hade kunnat tillåta ett successivt utförande av dessa 2,000 gevär,
dessa 100,000 patroner och dessa 10 kulsprutor. Jag vet nog, vad
som hänger tillsammans med detta, vad som ligger så att säga bakom
kulisserna, och vad som kommit fram i konstitutionsutskottet så
där man och man emellan. Men det anser jag mig icke berättigad
att framdraga i kammaren. Jag väntade, att det skulle komma antydningar
från något håll rörande den saken, och då skulle jag ha
kastat mig över dessa antydningar. Nej, det var svaghet alltigenom,
som lade hinder i vägen för utförande av dessa små vapenpartier, en
svaghet, som för mig kändes mycket upprörande, då jag hörde antydningarna
däruppe i konstitutionsutskottet.

Man frågar vad vi vilja, att man skulle hava gjort. För min
ringa del — och jag talar icke, framskickad av något parti — anser
jag, att det icke varit farligt för Sverige att den gången inträda
med materiell hjälp till en grad, som varit något så när tillfredsställande
för saken i fråga.

Nu säger man, att vapenförsäljningsförbudet, som regeringen utfärdade
ungefär samtidigt, icke avsåg dessa vapen, som man för Fin -

Ang, fullbordad

granskning
av statsrådsprotokollen.

(Forte.)

Nr 64. 4

Onsdagen den 29 maj, e. m.

Ang. fullbordad

granskning
av statsrådsprotokollen.

(Forts.)

lands räkning önskade inköpa. Därom skall jag icke yttra mig. Jag
tror herr statsministern, och därmed jämnt. Men nog har det sett
underligt ut i Finlands ögon, att dessa två saker inträffade alldeles
precis samtidigt. Det måste ovillkorligen ha verkat beklämmande.
Och jag kan icke förstå annat, än att det inom regeringen är
så ställt, att den vänstra handen icke vet, vad den högra gör. I annat
fall skulle man säkert ha kunnat reglera det litet bättre i detta
avseende. Som sagt, intrycket blev icke fördelaktigt.

Då jag sålunda uttalar, att jag anser, att en materiell hjälp
ingalunda hade varit farlig att lämna, så tror jag också, att man i
närvarande stund måste inse, att om vi lämnat någonting sådant, så
hade vi därmed ingalunda skadat oss själva, utan alldeles tvärtom.
Vad inträffade i anledning av att ingen hjälp kunde erhållas? Jo,
naturligtvis det, som man visste på förhand skulle inträffa, att finnarna
måste vända sig åt annat håll, till Tyskland, för att få hjälp.
Hade vi däremot sänt materiell hjälp, så hade det behövts bra liten
insats, för att finnarna själva skulle reda upp saken. Vidare är att
märka, att finnarna egentligen endast begärde att tillfälligt få låna
några vapen och erbjödo sig att med detsamma beställa motsvarande
partier i Bofors, så att där skulle tillverkas lika stora kvantiteter
som de som finnarna behövde. Hade det varit någon fara i detta?
Jag kan icke förstå, att vi därigenom skulle kommit i krigstillstånd
med någon människa i världen. Men däremot skulle vi stått i vänskapligt
förhållande på ett helt annat sätt till Finland, än vi göra
det i närvarande stund. Jag säger därför icke, att vi stå i ett sådant
förhållande, att det icke kan upprättas så småningom. Men
helt säkert skulle förhållandet hava varit ljusare, om vi handlat på
detta sätt än såsom vi gjorde. Man säger, att det där skulle ha betytt
krig. Tror någon människa, att vi skulle kommit i krig, tror
någon människa det i närvarande stund, om vi lämnat materiell försträckning
åt Finland eller åtminstone alldeles fritt tillåtit utförsel
av dessa 2,000 gevär, 100,000 patroner och 10 kulsprutor, d. v. s.
tillåtit en successiv utförsel av dessa vapenpartier? Jag tror det icke.

Vidare anförde:

Herr Lövgren i Nyborg: Herr vice talman, mina herrar! Jag
förstår, att det är hopplöst att göra någon invändning mot herr Räf
för hans första anförande, lika hopplöst som att slå medicin i en död.
Men jag skall ändå draga fram några argument, som framkommit
under den senaste tiden i Finlandsfrågan, några skildringar, som framkommit
från svenska gardister, som deltagit på de vitas sida i Finland.

Det är en korrespondens till Stockholms-Tidningen för ett par
veckor sedan, som lyder så här: »Genom frånvaro av dén stränga
manstukt, soim vi svenskar äro vana vid, blev besorgningen faktiskt
satt i system av en del element. I viss grad legimiterades t. o. m.
tillvägagångssättet, då det t. ex. faktiskt givits order om att beröva
alla stupade deras fotbeklädnad. Denna order utsträcktes emeller -

Onsdagen den 29 maj, e. in.

5 Nr VA.

lid självtaget av de enskilda soldaterna att gälla även Övriga till- \lir(iad
tillhörigheter lios stupade. Likplundring, som i alla tider ansetts som grans/cning
ett hyenadrag hos en krigare, har i detta ohyggliga krig vant en till" av statsrådsdaglig
sak.» — Märk det, herr Rät'', likplundring har varit eu alldag- protokollen.
lig sak och legaliserats av de vita! — »Att vittja en stupad fiendes (Korts.)
fickor på pengar och värdeföremål var så naturligt, att ingen fäste
sig därvid. Och när en gång en svensk officer till vederbörande överlämnade
100,000 mark, som han ''hittat’ i en fallen rödgardists fickor,
så ryckte man litet föraktligt på axlarna över hans ärlighet att
lämna pengarna ifrån sig. Tråkigt nog måste det sägas, att besorgningsoskicket
från jägarna smittade av sig även på en del av svenskarna
i den finska armén. Man tog vad man kom över och behöll
det. Det var ju bara att ''besorga’, begreppet stöld var borteliminerat.
Ibland gick det emellertid för långt. Sålunda bedrev i Tammerfors
en svensk major vid artilleriet — hemma ''rullad'' karlbergare
—■ besorgningen så öppet, att han till slut av sin chef, greve Adolf
Hamilton, och sina kamrater fick en ''vink'' om att på .en timme ha
sin avskedsansökan klar och vara på väg hem till Sverige igen.»

Det är skona kulturförsvarare, herr Räf har. däröver i Finland
från svenska sidan. Och det är också sköna partier i Finland, som
göra sig skyldiga till saker, som komma en svensk brigadist att
skriva följande till Nya Dagligt Allehanda:

»Arkebuseringar en masse efter mer än summariska förhör ha
hört till ordningen för dagen under denna tid; men det tyckes vara
meningen, att vi svenskar skola slippa medverka i denna form av de
två finska rasernas slutuppgörelse.» — Märk det,^där säger man: de
två fin: ka rasernas slutuppgörelse. Man delar således upp folket i
arbetarklassen, som är den ena rasen, och borgarklassen, som är den
andra rasen. —- »Och väl är det. Ty även den vita terrorn har för
svensk uppfattning något obeskrivligt frånstötande i sin kallblodiga
metod att skära allt över en kärn, i en hänsynslöshet, som understundom
verkar ren cynism.

Det är en frisk, solig vårmorgon, då jag skriver detta från en
herrgård någonstädes nära Yesijärvi. På vägen framför herrgården
stå. i två. led ett trettiotal nyinkomna röda fångar, som tagits under
natten. Några av dem bära nog brottslingsmärket tydligt nog i sina
fysionomier, andra se ut som vanliga, godmodiga bönder, nå<rra äro

bara pojkar, och sist i ledet stå--två flickor i 15-årsåldern med

fläta på ryggen. Fn finsk trupp har fört in dem, och deras officer
begär skrattande, att svenska brigaden skall taga hand om dem;
han och hans trupp ha för bråttom. Yi betacka oss, äro fåtaliga
och ha en annan uppgift i vakthållningen utefter en lång skogslinje.

''Åh, de där äro väl fort expedierade’, skrattar finnen och gör en
gest åt, skogen till, vars mening de trettio fångarna mer än val förstå.
Hopplöshet och dödsskräck lysa ur deras ögon, och för mig åtminstone
är denna scen obeskrivligt hemsk. Några ordentliga förhör,
värda detta namn, förekomma ej — bara exekution.» — Märk
det, herr Räf, några ordentliga förhör förekomma ej. — »Och dock
är det ju ej säkert, att alla dessa äro lika brottsliga---den

Nr 64. 6

Onsdagen den 29 maj, e. in.

Ang. fult- vite finnen bryr sig e,i om sådant. »Inte kunna vi spara dem», har
bordad jag hört högt bildade finska både män och kvinnor helt lugnt föravTtatsråds-
klara om fångarna.

protokollen. Korrespondenten sammanfattar sina intryck i följande vältaliga

(Forte.) OTd: »Kriget är slut. Människojakten har börjat.»

Och sedan kommer man till Sveriges folk allt fortfarande, efter
allt som hänt i Finland, och vill, att Sveriges folk fortfarande skall ha
sympati för de banditligor, som nu husera i Finland och som redan
1914 gjorde en orientering åt Tyskland till för att rusta sig till kampen
mot den finska arbetarklassen. Märk det, herr Räf! Ni erinrade
i ert första anförande om en petition, där det fanns bönder med
bland undertecknarna, och ni menade väl, att ni därmed hade ett mycket
demokratiskt argument att komma med. Men bönderna i Finland
äro Finlands medelklass. Det råder ju helt andra förhållanden i
Finland, förhållanden, som icke ha sin motsvarighet här. Man delar
ju icke ett hemman i Finland, utan det skall vara helt. så att om det
är fem söner, så gå fyra till Amerika eller till industrien och den
femte stannar på hemmanet. Man har från tre till sextio torpare
per hemman i Finland. Denna egendomsfördelning finns ju för övrigt
också i svenska Tornedalen, vilket medfört, att Tornedalens jord,
den bördigaste jorden i Sverige, är den sämst skötta i hela vårt avlånga
land.

Så säger herr Räf, att det var en massa brottslingar och banditer,
och han talar om 20-tusentals vallarbetare, som jämställas med
lösdrivare. Men om den finska kulturen är av en sådan kvalitet, att
den medfört, att halva befolkningen är banditer och huliganer, är
det då en kultur, som är värd att försvara?

Det synes mig, som om, efter vad som hänt på den senaste tiden,
ögonen skulle kunna gå upp till och med på en representant för det
mörkaste Småland, så att han borde inse, att det icke är såsom man
gjort gällande i Allehanda-pressen, att hälften av Finlands folk är
brottslingar och mördare. Bästa beviset för att förhållandena i Finland
äro olidliga är, att om man nu tar fatt på en finsk borgerlig
tidning, så skall man se, att det är torparfrågan, som är bland de förnämsta.
Efter det landet nyss genomgått eu revolution och håller på
att rekonstruera författningen, så tränger sig torparfrågan likväl
överst. Vad betyder det? Jo. det betyder, att de otillfredsställande
förhållandena på detta område skyndsamt måste avhjälpas. Ooh om
den finska borgarklassen hade visat litet mer tillmötesgående mot de
finska arbetarna och torparna, så skulle man ha sluppit ifrån det
elände, som nu övergått landet.

Märk också, herr Räf, att i Finland har det varit så, att de finska
borgarna, med undantag av en del kulturradikala, gott kunnat
förlika sig med det ryska väldet. Eliten i den trupp, som kämpat
för Einlands frihet, har varit arbetarnas kompakta block från 1905
. och framåt. Finlands demokratiska författning, som man här gråtit
krokodiltårar över, var just orsaken till att Finlands borgare först orienterade
sig åt Ryssland och sedan, när den ryska Kerenskiregeringen
föll och det kom en ny regering i Ryssland, skyndade sig att ori -

Onsdagen den 29 maj, e. in.

7 Nr 64.

liniera sig åt Tyskland för atl i alla lull för framtiden vara säker om
att få utsuga den tinska arbetarklassen och tor park lassen på samma
sätt, som man gjort förut. .

Men jag skall icke uppehålla mig längre med herr Rät, ty .lag
förstår, att det är fullkomligt hopplöst. Jag lämnar honom tillsammans
med dem, som legaliserat likplundringarna i Finland. Jag skall
i stället vända mig mot några av de förhållanden, sådana de utvecklats
här i Sverige under den finska striden. Regeringen förklarade ju
vid den finska stridens utbrott, att den skulle stå neutral till den
finska striden, en ståndpunkt, som jag tog vara på, och som jag hade
tillfälle att under Vennerströmska interpellationsdebatten uttrycka min
tacksamhet för. Men nu framgår det av handlingarna i detta betänkande,
att det inte var så helt med neutraliteten. Det framgar,^ att man
verkligen beviljat licenser för export av vapen till Finland. Vidare har
det framgått under tiden att svenska myndigheter gott ha kunnat
fraternisera och samarbeta med finska myndigheter, d. v. s. när det gällt
de vita. Men när en röd kommit över gränsen, så har han blivit .jagad
som ett villebråd. Och man har t. o. m. en gång med bajonetterna
iöst tillbaka fem stycken. ryska soldater, som lyckats flykta över till
det svenska landet. Om man åtminstone hade internerat dem, det
kunde ju ha varit en försvarlig åtgärd. När man fraternisera!- med
de vita, så borde man åtminstone visa de röda en människovärdig behandling.
En annan sak, som också bidragit till att få kammen att
svälla på de här vita brigadisterna, som varit över i Finland, är
t. ex. en sådan omständighet, som jag häromdagen på järnvägen blev
vittne till, då tre, fyra brigadister skröto med att de hade så^stora
sympatier hos myndigheterna, så de fingo åka i andra klass på statens
järnvägar, ehuru de endast hade tredje klass biljetter, och till pa
köpet göra livet surt för andra resande, som verkligen hade betalt
biljett till den klass de åkte i. När man ser sådant, så förstår man,
att det icke varit utan, att regeringen haft en ståndpunkt, som närmast
kan sammanfattas i de orden, att den gärna sett, att yxan gått
mot Finlands arbetare, men varit för feg för att själv hålla i skaftet.

Med dessa ord skulle jag vilja förklara den ståndpunkt jag har
till det finska äventyret. Som en ytterligare förklaring därtill skulle
jag vilja dessutom säga, att i Finland har det aldrig varit så som
här i Sverige, utan Finlands folk har alltid levat i ett djupt förtryck.
De fattigaste klasserna ha alltid haft det svårt, men när de
kommo från det svenska förtrycket och till det ryska, lyckades de få
det litet bättre, ty faktiskt är, att finska arbetare saga, att de under
tiden från Alexanders ryska regering upp till tiden då Bobrikoff
kom hade det bättre under Ryssland, än de förut haft under Sverige.
Och när nu de finska borgerliga tidningarna tala om att tiotusentils
barn varje år icke bli i tillfälle att få någon skolunderbyggnad i Finland,
är det då så märkvärdigt, att de finska arbetarna låtit komma
sig till last åtskilliga grymheter, när de haft mot sig det mest förbenat
reaktionära block, som något land i Europa hatt? Det förundrar
mig då ej alls, att det hänt, som har hänt i Finland.. Men det
är en sak, som jag vill påpeka, och det är, att de röda i Finland

Ang. fullbordad

granskning
av statsrådsprotokollen.

(Forte.)

Sr 04. 8

Onsdagen den 29 maj, e. m.

Ang. fullbordad

granskning
av statsrådsprotokollen.

(Forts.)

ha respekterat sina överenskommelser och löften. När de lovat sina
fångar att få leva, så ha de fått leva. Men de vita tyckas icke alls ha
någon respekt för människoliv, utan det är icke annat än avrättningar
på avrättningar. Jag har skildringar, sonn äro så fruktansvärt upprörande,
men jag skall icke upptaga kammarens tid med att relatera
dem. Det må vara nog med vad jag nu sagt. Och när t. o. m. de
svenska vita, som farit över till Finland för att deltaga i kampen där,
desavouera de finska elementen, så borde det väl vara ett memento
för herr Räf och hans partivänner att få upp ögonen, så att han ser,
vilken galen ståndpunkt han gått in för.

Herr Hildebrand: Herr vice talman, mina herrar! Jag
uppkallades att begära ordet av herr statsministerns anförande här,
vars innehåll delvis syntes mig vara synnerligen förbluffande. När
han här sökte upplysa riksdagens andra kammare om i vilka fall
utrikespolitiska frågor borde förekomma i konselj och när de icke
borde förekomma där, så tror jag, att vi hade skäl att bli förvånade
litet var. Det påminte mig om allt vad han, herr Palmstierna
och herr Rydén åren 1916 och 1917 här i kammaren uttalat
om ett starkare samarbete mellan regering och riksdag i utrikespolitiska
frågor och om ett större mått av kontroll från riksdagens
sida. Det är ju alldeles självklart, att den första förutsättningen
för att någon effektiv kontroll från riksdagens sida skall
kunna utövas är, att viktigare beslut bli protokollförda. Om man
icke har protokoll på sådana beslut, huru skall man då i längden
kunna tänka sig att ha en effektiv riksdagskontroll?

Nu erkänner jag gärna, att den nya regeringens män måtte se
på dessa saker rätt olika mot vad samma herrar sago på dem, när
de utgjorde opposition. Om man utgår från allt klander, som riktades
mot föregående regeringar för bristande samarbete med riksdagen,
så borde man ju haft skäl att taga detta klander såsom löften,
när den nya regeringen bildades. Men icke har jag kunnat
märka under innevarande riksdag, att samarbetet mellan regering
och riksdag i utrikespolitiska frågor stärkts, och nog hade det varit
anledning att hålla flera sammanträden för att informera riksdagsmännen
om en hel del förhållanden på det utrikespolitiska området.

Om man nu tänker på detta, att förutsättningen för riksdagens
kontroll måste vara protokollförda beslut, då verkar det egendomligt,
att herr statsministern försvarar, att den betslande förändringen
den 14 februari beträffande programmet för den svenska Ålandsexpeditionen
icke grundar sig på något beslut av Kungl. Maj:t i
statsrådet. I vår reservation ha vi påpekat, att den svenska expeditionen
till Åland under loppet av den 14 februari förändrades från
en expedition, uteslutande avsedd att hemföra flyktingar, till ett
företag, åsyftande att åvägabringa medling mellan olika parter, av
vilka flera voro starkt beväpnade. Nu har herr statsministern förnekat,
att någon verklig ändring skedde i expeditionens program,
och han förklarade som sagt, att någonting icke hade bort förekomma
i konselj i samband med denna förändring. Jag undrar, om

Onsdagen den 29 maj, e. in.

9 Nr <>4.

det är mänga inom kammaren, som genomgår dessa handlingar pell

som kunna godtaga detta, att icke en högst betydande förändring granskning

kommit till stånd den 14 februari eller från den 14 februari, bonit av statsråds var

det in en expedition, som skickades över till Aland för att hämta protokollen.

svenskar och ålänningar, som önskade lämna ögruppen, som ön- (Forte.)

skade komma ifrån de ryska soldaterna härjningar. ^ Från och med

den 14 februari är det en expedition, vars chefer få i uppdrag att

söka medla mellan parterna. Då gjorde herr statsministern ett till lägg,

som jag får bekänna, att jag icke förstod. Han förklarade,

att om saken hade förekommit i konselj, blivit föremal för Kungl.

Maj:ts beslut, så skulle Sverige ha indragits på ett helt annat sätt.

Jag har grubblat över meningen i detta efteråt, och jag tror, att
det" skulle" vara rätt så nyttigt att få ett klargörande ord i den saken.

Om saken sålunda blivit föremål för Kungl. Maj:ts beslut, så skulle
Sverige ha kunnat indragas mera. År det verkligen den^memngen
i dessa ord, att om ett eller ett par statsråd göra detta på eget bevåg,
så kan Kungl. Maj:t, om det börjar osa hett, desavouera dessa
statsråd, och att sålunda icke deras _ åtgörande på alla sätt och _ i
varje situation skulle kunna binda Kungl. Maj :t? Då har man ju
oansvarigheten här satt i ett fullständigt system. _

Om man nu tänker på konsekvenserna av den här ändringen,
så är det ju först klart, att bara det att skicka över ^en expedition
innebar en viss risk. Det såg man, när en svensk båt skulle från
Finland hämta svenska flyktingar och de enligt en tidningsuppgift
vid ett tillfälle fingo göra i ordning en kulspruta och rikta den mot
stranden. Men det är klart, att denna risk växer med ökade förpliktelser
och att den makt, som under så svåra förhållanden genom
ombud söker medla, kan komma i den situationen, att förpliktelserna
växa och därmed även riskerna. Detta förutsågs_även, enär den It
februari på morgonen avskickades ett telegram från sjöministern till
kommendörkapten Starck av innehåll, att han endast i yttersta_ nödfall
och såvitt möjligt först sedan order inhämtats från sjöministern
skulle få använda våld. D. v. s. man hade risken så pass klar för
sig att man ansåg, att våld skulle kunna komma att behöva användas,
men våld fick användas först endast i yttersta nödfall och såvitt
möjligt endast sedan order inhämtats. Men om icke order hann
inhämtas, ägde kommendörkapten Starck dock rätt att använda vald.

Och det synes som sagt klart, att riskerna ökades med att man atog

sig att medla här. , „ . ,, , . , ,, , .

Ku har herr statsministern också förklarat det, att naturligtvis
höll regeringen Konungen underkunnig om allt detta. Jag är naturligtvis
övertvgad om att detta är fullt riktigt, och det är natuiligtvis
fullt korrekt. Men om detta prejudikat godtages av riksdagen,
att en ändring, som faktiskt ökade riskerna för Sverige och
kunde ha lett till svåra komplikationer icke skall bb föremål
för beslut av Kungl. Maj:t. vad skall då bli föremal för
ett beslut av Kungl. Maj:t? Och att nu denna gång Konungen
hållits underkunnig om detta, vad ligger däri för garanti, att han
vid ett annat tillfälle verkligen underrättas om sadana åtgärder i

Kr 64. 10

Onsdagen den 29 maj, e. m.

Ang. full- Man är här inne, såvitt jag kan förstå, på en synnerligen farlig vä"-

ransknin en sa(*al1’ ®om herr statsministern anvisade.
av statsråds- nu sri tillbaka och se på de här förhandlingarna i riks protokoiien.

dagen om ett starkare samarbete mellan regering och riksdag och

(Forte.) tänka på, att riksdagens kontroll ju är absolut beroende av att
viktigare beslut protokollföras, så kan jag icke underlåta att här
påminna om ett uttalande, som herr Palmstierna hade vid 1916 års
riksdag. Han frågade då: »Hur är det i själva verket med den konstitutionella
granskningen av vad regeringen gjort på ett tidigare
stadium? Ja, den är i stor utsträckning av noll och intet värde.
Sådana äro ju dock nu bestämmelserna att, när ryktesvis det har
komnrt fram spörsmål, som kanske blivit allmänt kända, utskottet kan
peka på dem, uppge dem, utforma dem, så får man del av vissa
protokoll, därest regeringen medgiver det.» Så tillägger han: »För
övrigt, hur mycket av det viktigaste en regering handlägger får icke
handbrevets form? Jag tror, mina herrar, att om vi hade erfarenhet
om huru många av de mest betydelsefulla förhandlingar inledas programatiskt
från vår egen regering, så skulle vi finna, att handbrevet
som icke är åtkomligt av något konstitutionsutskott, här spelar eu
mycket betydande roll.» Och när han sedan sammanfattade och
ville bemöta en invändning, att bifall till lians motion då skulle kunna
upptagas ^som ett misstroendevotum mot regeringen i dess utrikespolitik,
så fingo hans ord följande synnerligen allvarliga och koncentrerade
form »att här få inga oansvariga i denna tid fingra på
statsstyrelsen».. Med oansvariga i det sammanhanget menar han
tydligen regeringsmedlemmar, som icke äro konstitutionellt ansvara,
på grund av att de icke varit närvarande vid fattandet av
Kungl. Maj ds beslut och där tagit på sig konstitutionellt ansvar.
Men det är just detta, som herr Palmstierna nu gjort som minister,
och det är detta, som försvaras av herr statsministern, en av de
varmaste anhängarna förut av en på grund av konstitutionellt ansvar
ökad riksdagskontroll.

Och om man granskar närmare denna debatt i dag och jämför
ullaffären, Luxburgsaffären och Ålandsaffären, så finner man, att
anmärkningen i ullaffären innebär, att konstitutionsutskottets flertal
höll före, att den fragan med nödvändighet borde ha förevarit i
konselj. Sedan finner man rörande Luxburgsaffären, att konstitutionsutskottets
flertal ansåg, att frågan om kommun:kén och andra
åtgärder i den saken borde ha varit före i konselj. Men när man
sedan kommer till Ålandsfrågan och alla dessa åtgärder i samband
med. att expeditionen skulle taga befattning med medling med alla
möjliga konsekvenser och risker därav, då ha medlemmarna av denna
majoritet i utskottet icke haft någonting att säga om att det borde
ha förekommit i konselj. Jag tillåter mig nu fråga kammarens ledamöter,
vilket som är viktigast för landet, att Kungl. Maj ris beslut
fattats beträffande ullaffären, beträffande kommunikén eller beträffande
medlingsprogrammet på Åland, och jag undrar, om någon, som
verki’gen på allvar vill tänka sig in i dessa frågor, vågar säga här
och kan anföra skäl för den meningen, att ullaffären och kommu -

Ousdagen den 2‘j nmj, e. in.

11 Nr H4.

nikén voro viktigare frågor än medlingen på Åland, att det var större
risk med denna ullaffär och denna kommunikéaffär och att det därför
var nödvändigt, att just de två frågorna skulle vara före i konselj,
men att det var absolut onödigt, att Ålandsfrågan och medlingen
skulle vara föremål för Kungl. Maj:ts beslut i konselj. Det
är någonting fullkomligt oerhört ur kontrollsynpunkt detta att göra
den skillnad, som här dragits, och att man från regeringens främste
man får ett försvar för att konseljbeslut totalt felas.

Till detta ber jag att i största korthet fä precisera min uppfattning
— och son .lag tror mina in edreservanters — i särskilt Ålandsfrågan.
Den finska frågan har ju redan berörts här från reservanthåll.
Jag vill då först säga, att den omständigheten, att en expedition
avsändes för att bispringa och skydda Ålands befolkning,
finna både jag och mina medreservanter alldeles riktig och enbart
berömvärd. Det kan ej falla oss in att angripa och kritisera den
saken. Sedan denna gamla svenska befolkning nämligen givit oss
ett så bestämt uttryck av sin önskan, att ögruppen måtte förenas med
Sverige, gick genom vårt land en våg av varm sympati för ålänningarna,
och när ovädret drog sig samman över deras huvuden,
kände säkerligen litet var av oss inom allra största delen av vårt
folk en livlig önskan, att något skulle göras för att bispringa Hem.
Regeringens ingripande genom att skicka över eu expedition hälsades
därför med allmän tillfredsställelse, och denna tillfredsställelse
är allt framgent beståndande. Det är ingen av oss. som vill ändra
något beträffande den. Det är endast mot vissa moment i utförandet
som reservanterna ansett, att utskottet bort rikta en anmärkning. ^

Först och främst synes det mig vara tydligt, att regeringen från
början varit på det oklara med, vad den ämnade göra, när den
skickade över expeditionen. Att expeditionens program utvidgades
och ändrades endast efter ett par dagar, visar jn detta tämligen
tydligt.

Sedan ha vi detta, att icke frågan om det utvidgade programmet
för expeditionen blev föremål för Kungl. Maj:ts beslut i statsråd.
Detta är en sak, som vi anse synnerligen betänklig, synnerligen
uppseendeväckande, på grund av att här gäller det ändå en
för kela landet mvcket viktigare fråga än frågorna om ullen och
om kommunikén och en fråga, där någon tvekan icke borde ha funnits,
att Kungl. Maj ds beslut påfordrades.

Men därnäst vTja vi anmärka, att, när nu programmet ivtvidgades
med ty utfällande ökade risker, så tvekade tydligen regeringen
att taga konsekvensen därav. Här har statsministern uttalat,
att det hade verkat provocerande att på Åkermarks begäran skicka
en skyddsvakt till Mariehamn, och han undrade, vad sota hade
vunnits därmed. Jag vill säga, att. vad som vunnits, hade vant,
att man visat, att här fanns intresse i Sverige för att lämna Åkermark
en skvddsvakt där borta, och att sålunda ett förfördelande av
Våra, ombud kunde dra o-a med sig ledsamma konsekvenser. Och
gent emot herr statsministerns påstående, att det hade verkat provocerande,
tillåter jag mig rikta den frågan till herr .statsministern:

Ang. Julibordad

granskning
av statsrådsprotokollen.

(Forts.)

-Nr Öl. 12

Onsdagen den 29 maj, e. m.

A7''td'' det ^ykte’ lSOm åtminstone jag hört, att en skyddsvakt kade

gräfling skickats till vår generalkonsul i Hälsingfors sista tiden, då kan var
av statsråds- kvar i denna stad, om det ryktet är riktigt, om det kunde anprotokoiien.
ses lämpligt och riktigt att skicka en skyddsvakt till Hälsingfors,
(Forts.) till generalkonsuln, mkt under alla oroligheter, varlor hade det varit
uteslutande provocerande att skicka en skyddsvakt till Mariehamn?
Och jag vill bestämt från min sida förklara, att det icke är riktigt,
att vi ansett, att skyddsvakten skulle verka provocerande och
på det sättet, vara önskvärd för att få fram en väpnad intervention.
För väpnad intervention kar man ej uttalat sig från ledande högerhåll,
och jag tror, att det är en allmän känsla av, att man icke borde
ha gått till en sådan.

Men sedan och slutligen anmärka vi det, att en del åtgärder
''iåtagits eller, rättare sagt, icke vidtagits och framför allt förhalats
på sådant sätt, att det varit ägnat att väcka stark förstämning hos den
lagliga finska regeringen. Jag erkänner gärna riktigheten av vad
statsministern nämnde, att man ej bör tala så mycket om dessa saker,
men de ha dragits fram i utlåtandet ock i debatten i dag, och det
kan därför ej göra något att helt kort sammanfatta, vad det är
fråga om.

Då ha vi uppmärksammat, att Finlands chargé d’affaires i Stockholm,
ej varit tillräckligt underrättad om de åtgärder, som svenska
regeringen vidtog beträffande Åland och ålänningarna.

. Vidare ha vi uppmärksammat, att den omständigheten, att regeringen
ej ville utdraga konsekvensen av sitt medlingsuppdrag åt
expeditionen till Åland, medförde denna uppgörelse beträffande vita
gardet, som verkligen var ägnad att väcka förstämning även här
inom Sverige.

Och slutligen har man den besynnerliga åtgärden, att icke Mannerheims
telegram vidarebefordrades.

Se vi sedan på de finska frågorna, erkänner jag, att det ställt
sig kinkigt att uppfylla alla finska krav, i synnerhet när en dag
begärdes licens för 2,000 gevär och ett par dagar efteråt för 20,000!
Men jag vill särskilt framhålla att det beror så mycket på sinnelaget,
så mycket på, att sympati visas en regering och ett folk i nöd,
och att det sätt, varpa svenska regeringen förfor, snarare pekade
åt det hållet, att svenska regeringen drog sig för att visa någon
sympati till den av svenska regeringen erkända Vasaregeringen.

Om vi se på licensen för 2,000 gevär, förbands den med villkor,
att alltsammans skulle skickas av på en gång. Och det har
för ett par dagar sedan i herr Brantings tidning med stor belåtenhet
konstaterats, att ett sådant parti kunde helt enkelt icke avsändas
från Sverige till Finland. Då var ju licensens lämnande av
intet värde och var mera en gest än något annat. Man förstår icke.
att icke tillräckligt stark kontroll skulle kunna anordnas, om ett
par hundra gevär fått avgå. stötvis, allt efter det de anskaffats. Och
när det blev så många missförstånd och slitningar här, hur kan
det då förklaras, att icke svenska regeringen tidigare ordnat så.
att den fatt ett ombud, en chargé d’affaires, hos Vasaregeringen?

Onsdag0» den 29 maj, e. in.

13 Nr 64.

Det var först på ett mycket sent stadium, som minister Westman
skickades ut. Det hade väl ändå kunnat mycket väl försvaras och
förklaras, om vår generalkonsul stannat i Hälsingfors, där han behövdes,
och en representant dessutom skickats Juli Vasa. Goda diplomatiska
former för den saken hade utan svårighet kunnat finnas.

Sammanfattar man nu allt detta, lar man en beklämmande
känsla av tvekan och underlåtenhet att något mer hastigt och på tillfredsställande
sätt göra, vad regeringen dock slutligen gjorde. Det
hade alldeles givet gjort ett mycket bättre intryck och antagligen
bespnrat regeringen många bekymmersamma småuppgifter och förtretligheter,
om den förfarit pa annat sätt. Att sa icke skett, anse
vi vara bekymmersamt och för Sverige skadligt, icke därför, att
vi skulle se saken ur de vita finnarnas, den finska Vasaregeringens
synpunkt, utan därför, att vi anse, att detta gör Sverige skada. Sverio-e
måste komma i goda och intima förbindelser med finska staten
under framtiden, och vi ha därför med stigande ledsnad och
bekymmer iakttagit, vad jag här påpekat Nu hoppas jag kunna
tolka herr statsministerns ord här i dag så, att en ändring inträtt
härvidlag, och att ett mera förtroendefullt,, mera sympatifullt bemötande
visas den finska regeringen. Jag gläder mig däråt och
hoppas, att många svårigheter på det viset skola kunna avfärdas,
och att därför möjlighet skall finnas till ett ständigt förbättrat förhållande
mellan vår svenska regering och den finska regeringen. Men
att vi haft fog för att anse, att utskottet bort komma med anmärkning
här, därom känner jag mig fullt förvissad.

Herr talmannen, som under herr Hildebrands 3’ttrande inträtt
■och övertagit ledningen av förhandlingarna, gav nu ordet till

Herr vice talmannen Hamilton, som anförde: Herr talman!
På mig åtmistone har den debatt, som förts här av reservanterna^ vid
de senare punkterna i betänkandet, framstått såsom något trångsynt.
Man har fäst sig vid de små detaljerna men ej sett det störa
hela. Man har icke sett på de vunna resultaten. Man har anmärkt,
att regeringen icke tillmötesgått finnarnas begäran, deras anspråk
på hjälp. Herr statsministern har nyss framhållit i sitt anförande,
att vad finnarna hade begärt var för dem av föga gagn. Men vi
hade genom ett bifall till deras anhållan tagit ett första steg, som
sedan krävt andra steg. Och om Finland skulle ha fått någon ^ffektiv
hjälp från Sverige, hade nog överförandet av en armékar till
Finland varit enda sättet att lämna den verkliga hjälpen. Hade sa
skett, hade vi också kommit ut i den stora virveln, då hade vi brutit
vår neutralitet och gått .ifrån den ställning, som vi alltid strävat
efter, eller att få stå utom de europeiska striderna. _ Jag_ tror icke
heller, att Sveriges inflytande genom en aktiv politik blivit större
i Finland, än det även nu kan bli för framtiden, ty den makt, som
nu befäst sitt inflytande därstädes, hade nog behållit det i varje
fall. Dess inflytande grundar sig icke på de senare månadernas händelser
utan på" händelser, som ligga längre tillbaka i tiden.

Ant/, fullbordad

granskning
av statsrådsprotokollen.

(Forts.)

Nr 64. 14

Onsdagen den 29 maj, e. m.

Ang. fullbordad

granskning
av statsrådsprotokollen.

(Forts.)

Vad Ålandsspörsmålet beträffar, så förmenar jag, att vi alla
böra vara tacksamma mot regeringen för de åtgärder, som den bar
vidtagit. Åtgärder, som uteslutande hade humanitärt syfte. Det
lyckades att befria ålänningarna från det blodbad och de plundringar
som man kunde förutse förestod för dem. Det lyckades val,
utan att en droppe blod behövde utgjutas. Det länder till heder för
Sverige, för regeringen och för de svenska officerare, som på Åland
utförde regeringens befallningar därvidlag. Vad regeringen gjort i
Ålandsfrågan har vunnit gillande landet runt bland folket även i
de djupa lagren. Jag tror därför, att det är mindre lämpligt att i
en fråga, där regeringen lyckats så väl, och där den utfört ett värv
till heder för Sverige, nu frambära några småsinta anmärkningar
mot den. För min egen del skall jag be att få tacka regeringen för
den utrikespolitik, som den hittills fört, och som medfört, att vårt
land i stort sett blivit oberörd av de europeiska striderna. Och jag
ber även att få tacka regeringen för det sätt, varpå den fullgjort
det värv, som Sverige åtagit sig på Åland. Jag tror också, att denna
min tacksamhet och min uppfattning av regeringens åtgärder
delas åtminstone av mina meningsfränder, icke allenast i denna kammare
utan även ute i landet.

Härpå yttrade:

Herr Vennerström: Herr talman! Jag har anhållit, om
ordet för att lämna en liten replik till vad herr statsministern har
yttrat. Herr statsministern har med sin långvariga konstitutionella
träning och sin kända dialektiska förmåga sökt göra svart till vitt,
och den siste ärade talarens, vice talmannen, anförande vittnar också
om, att statsministern har atmistone inför många av kammarens ledamöter
lyckats i sitt syfte. Jag kan emellertid för min del icke
instämma i eller gilla de konstitutionella kortkonster, med vilka herr
statsministern enligt mitt förmenande sökt blanda bort korten.

Herr statsministern gjorde gällande, att behandlingen i statsråd
av frågan om expeditionens utvidgning till att gälla mer, än den
från början, åsyftade, icke skulle vara nödvändig. Jag djärves att
mot statsministern, trots hans långa konstitutionella praxis, ändåhävda
en rent motsatt uppfattning. Jag ställer mig på den ståndpunkten,
att det i frågan om utsändande av en hjälpexpedition av
rent humanitär läggning och av en rent fredlig karaktär var mindre
nödvändigt att fa saken behandlad i statsrådet och att i densamma
erhålla ett fullständigt och fullgiltigt regeringsbeslut, ty detta utsändande
kan enligt min bestämda övertygelse på intet sätt ha
bringat. Sveriges verkligt legitima intressen i fara. Men då denna
expedition utvidgas till att omfatta något mera, nämligen först medling,
sedan utrymmande och evakuering av ålands trupperna och avvisning
av desamma, då kommer denna expedition att framstå på
sadant sätt, att faran för krigiska förvecklingar ligger synnerligen
nära. och Sveriges legitima intressen och hela vårt folks välfärd^
alltså kunnat raka i fara av cn sådan utvidgning’. Om jag sGr sakGn

Onsdagen den 29 maj, e. in. K»

ur rent svensk synpunkt, djärves jas; alltjämt att gentemot statsministern
hävda, att det är mindre betydelsefullt att få den förra ransknmy
handlingen, alltså beslutet om hjälpexpeditionens avsändande, in- av statsrådsskriven
i statsrådsprotokollet, än att få den senare handlingen, protokollen.
d. v. s. beslutet om expeditionens utvidning till något annat, inskri- (Forts.)
ven i vederbörande protokoll.

Sedan sade statsministern, att min ställning berodde på missförstånd,
på okunnighet och oerfarenhet dels om praxis för dessa
frågors handläggning, dels angående frågornas verkliga natur. Ja,
är det verkligen så, då vill jag i denna sak med glädje ställa mig
på missförståndets och okunnighetens ståndpunkt, ty den är säkrare
för Sveriges folk. Om man med sin ställning på denna okunnighetens
grundval hävdar, att frågorna böra handläggas i statsrådet, så
är dock denna ställning för Sveriges folk mera tryggande och mindre
riskabel än den, som statsministern intagit, då han ställt sig på
kunskapens och erfarenhetens ståndpunkt under förmenande, att.
dessa frågor av för Sverige så vital natur icke behöva handläggas
inom statsrådet.

Sedan sade statsministern, att under frågornas handläggning
har i alla fall privatim full kontakt upprätthållits mellan det ansvariga
statsrådet, sjöministern, och de övriga av regeringens ledamöter.
Ja, jag förmodar för min del, att så är. Men man kunde ju
inte ur rent konstitutionell synpunkt få någon visshet därom förrän
vid dagens debatt, när vi nu sett, hur ministärens samtliga ledamöter
suttit fulltaligt samlade här på bänkarna och alltså anslutit sig till
.statsministerns uttalande, genom vilket kammaren för första gången
får visshet om att regeringen som helhet verkligen står solidarisk
med de förut i dessa frågor på sjöministerns ansvar fattade besluten.

Det är visserligen glädjande att nu se denna allmänna uppmönstring
på regeringsbänken utav en solidariskt enhetlig ministär, men jag
vill ur demokratisk synpunkt ha dessa frågor klara till protokollet.

Därigenom göres kontrollgranskning möjligt. Och ställer man sig på
demokratisk grundval — det vill jag alltjämt säga mot herr statsministern
-— är det bättre att få besluten omedelbart fattade i statsråd
och inskrivna i protokollen än att någon gång långt efteråt, månader
senare, få dem framlagda här från regeringsbänken?

Vidare sade herr statsministern, att det skulle kunna sägas, att
andra kammaren vid sitt beslut att bevilja penningmedel till utsändande
av militär till Åland hade haft tillfälle till kontroll och
granskning och att alltså i viss mån andra kammaren, och även
första kammaren, redan skulle ha lämnat regeringen vederbörlig
absolution för eventuella snedsprång. Jag erkänner, att formellt har
statsministern fullkomligt rätt. Men vi böra kanske något närmare
erinra oss, huru frågan realiter lag före, när andra och första kammaren
fattade deja beslut. Jag vill minnas, att Ivungl. Maj:ts proposition
inkom till riksdagen en fredag, vid sammanträdet klockan 3.
Omedelbart efteråt sammanträdde utskottet. Därpå kom ett extra
plenum på kvällen för frågans bordläggning, och nästa morgon, på
lördagen, förelåg frågan för slutligt avgörande, utan att många av

Nr VA.

Ang. fullburdad -

Nr 64. 16

Onsdagen den 29 maj, e. m.

Ang. fullbordad

granskning
<lv statsrådsprotokollen.

(Forts.)

kammarens ledamöter kunnat taga del av densamma; de visste formligen
icke vad som egentligen förelåg. Jag vill säga, att med en
sådan granskning, om man skall på sådant sätt hetsa igenom frågorna,
får man inte full garanti för att besluten fattas av riksdagen
med full vetskap om vad som egentligen föreligger och varom man
egentligen skall. besluta. Det synes mig, som om detta fall är ett
synnerligen typiskt, ehuru icke synnerligen trevligt, exempel på den
allmänna praxis, som vi ha sett vara gällande ute i de krigförande
staterna, när kriget föddes. Man ser här, hur genom händelsernas
egen gång, hur genom den hetsande taktiken de ansvariga ministrarna
praktiskt taget kunna göras oansvariga. Besluten forceras fram
på sådant sätt, att absolution lämnas, innan de beslutande egentligen
veta, vad de realiter beslutat om och vad besluten innebära.

Jag vidhåller alltså min ståndpunkt från rent demokratisk
synpunkt, och då herr vice talmannen i egenskap av ordförande för
det liberala regeringspartiet överlämnade en vacker blomsterbukett,
sin skyldighet likmätigt, till regeringen för alla dess handlingar,
vill jag för min del instämma i att man kan behjärta syftemålet
med regeringens handling här, nämligen att hjälpa ålänningarna,
men jag vill icke. var med om att lämna denna blomsterkvast, om
i hy.llingen skall inbegripas ett gillande av det minst sagt antidemokratiska
sätt, varpå dessa frågor behandlats inom regeringen.

Herr Branting: Jag ber herr Hildebrand vara övertygad
om, att ifall det förelåge någon som helst anledning att antaga, att
det förfaringssätt, som här debatterats, skulle vara ägnat att försvara
samarbetet mellan regeringen och riksdag och förminska möjligheterna
till en kontroll ifrån riksdagen över regeringens mest
landsviktiga handlingar, skulle ingen personlig sympati hindra mig
från att ställa mig pa den standpunkten, att det borde varnas mot
sådana förfaringssätt som kunde vara ägnade att i detta avseende
verka skadligt för framtiden. Men jag tror. att herr Hildebrand
själv under sin kritik över vad som förekommit, och likaså hela det
högerparti, vars talesman han i viss mån har varit, här ha kommit
in på en förväxling av konstitutionsutskottets vanliga senkommande
kontroll över vad som passerat med den kontroll, som ligger uti ett
verkligt förtroligt samarbete mellan riksdagsmajoriteten och den ur
densamma framgångna regeringen. Det är ju mycket lätt att stanna
vid att säga, att konstitutionsutskottet genom sina anmärkningar
över vad som kar förekommit inom statsrådet skall vara den institution,
som a folkets vägnar sa att säga haller tummen på ögat på
regeringen. Men jag tror, att man får icke glömma, att förhållandena
själva under sin utveckling ha gjort denna vanligen senkommande
kontroll till en mera formell, medan däremot den verkliga
garantien, som folket har för att få styrelsen lagd i överensstämmelse
med sina önskningar, den ligger uti det parlamentariska samarbete
som etableras och som. ger en god garanti härför, försåvitt regeringen
verkligen stöder sig på en majoritet inom representationen
och. inom vårt folk, under det att man däremot icke har samma
utgångspunkt för bedömande av en regerings handlingar, ifall den

Onsdagen den 99 maj, e. m.

försöker styra emot folkmeningen ocli emot majoriteten uti riksdagen.

Det är detta förbiseende, denna ensidiga syn på frågan, som
har synts mig vara betecknande för den kritik, ,som här har riktats
av reservanterna emot regeringens uppträdande. Man glömmer, när
man utbreder sig om och förer i förgrunden, att först i ett protokoll
av den 5 mars 1918 omnämnas en del händelser, som hade passerat
under februari, att förut ha vi här uti denna kammare haft en stor
Finlandsdebatt — jag tror det var den 20 februari — då de verkliga
riktlinjerna för den svenska politiken i avseende å de finländska frågorna
under en livlig strid lades udp här i kammaren, varvid regeringen
på intet sätt dolde, vilken dess ståndpunkt var, utan tvärtom
med erkännansvärd öppenhet säde ifrån, hur den för sin del såg
dessa frågor och varför den för sin del ansåg, att den mera aktiva
politik, som förordades av dess motståndare, skulle kunna bli för
Sverige i högsta grad farlig och ödesdiger genom att driva oss bort
från den neutralitetspolitik, som vi under hela det långa världskriget
hade iakttagit. Det var vid det tillfället möjligt för de olika
skiftande meningarna uti Finlandsfrågan att göra sin talan hörd,
och högern begagnade sig ju flitigt utav de uppjagade känslostämningar,
som helt naturligt vid den tiden gjorde sig gällande på ett
annat sätt än nu, någon månad därefter.

Det är under sådana förhållanden rätt så begripligt, att det
parti, som då engagerade sig så djupt i en aktiv politik från Sveriges
sida i fråga om Finland, icke velat låta heller detta tillfälle gå
förbi utan att vi nu skulle få en ny Finlandsdebatt. Detta är, säger
jag, psykologiskt begripl gt, men, jag måste tillägga, jag anser det
vara politiskt föga försvarligt, att man från den sidan nu, sedan
verkligen händelserna ha utvecklat sig så, som de gjort, ändå varit
så angelägen om att riva upp denna fråga på nytt. Vad är det man
säger uti denna reservation, under vilken hela högerflygeln uti konstitutionsutskottet
satt sitt namn? Jo, man vill, att Sverige ej skulle
»neka Finlands folk hjälp ... så långt Sverige kunde giva den med
bibehållande av sin under världskriget intagna neutrala ställning».
På samma sätt talar man om att »man bort lyssna till sådana Finlands
böner om hjälp, vilka kunnat uppfyllas utan någon fara för
Sveriges neutralitet»; och att så inte har skett, har enligt underskrivarnas
mening »länt riket till allvarligt men». Ja, det är ständigt
samma oklarhet i avseende på vad man egentligen hade velat,
som högern här kommer med på nytt. Man gör eu framstöt, man
säger, att vi hade bort gå fram med en aktiv politik, stödjande och
hjälpande den lagliga finska regeringen, åtminstone med något. Men
samtidigt gör man sitt förbehåll och förklarar, att man vill icke
vara med så långt, att det skulle kunna bringa vår neutrala ställning
uti fara. Detta är i själva verket, att man ger med ena handen
och sedan åter tar bort, vad man givit, med den andra. Nu efteråt
om icke förr, sedan det visat sig, vilka starka krater som voro i
rörelse pa den röda sidan i Finland, sedan hela den teori, som här
drogs då i februaridagarna om att man endast hade att göra med

Andra kammarens protokoll 1918. Nr 64. 2

Nr 04.

Ang. fullbordad

granskning
av statsrådsprotokollen.

(Forts.)

Nr (>4. 18

Onsdagen den 29 maj, e. m.

Ang. fullbordad

granskning
av statsrådsprotokollen.

(Forts.)

några skaror huliganer ock banditer, måst falla inför fakta och
inför de många tiotusen, som kämpat på den röda sidan i Finland
—• eftersom ju uppenbart endast den rena fanatismen kan våga påstå,
att bland Finlands arbetare det finnes tiotusentals banditer och
rövare — är det ju i alla fall uppenbart, att bär hade, såsom framhållits
många gånger, denna hjäln med en eller annan liten vapentransport
varit betydelselös i realiteten. Men den skulle ändå ha
placerat oss på ena sidan på ett sätt, som hade varit ganska svårt att
förena med verkligt opartisk neutralitet. Och framför allt, hade man
givit det första lilla fingret, så är det ju uppenbart, att med fördubblad
och mångdubblad styrka hade sedan ropen höjts på att man
skulle fortsätta, att när man engagerat sig ett stycke, så måste man
också taga konsekvenserna och göra mera. Och när det visat sig, att
det lilla man börjat med icke räckte, då hade vi kommit fram till
den situation, vari vi icke ville komma, vari den stora massan av
svenska folket alldeles bestämt icke ville komma, den situation då
vi skulle ha tvingats till att med vapenmakt inskrida i det finska
inbördeskriget och därigenom kommit konsekvent och med nödvändighet
att operera samtidigt på den ena sidan i det stora världskriget.

Det är ju uppenbart, att den regering, som i ett tidigt skede
klart såg vådorna och farorna av att giva efter i det fallet, kunde
icke följa med på en sådan politik. Och jag är övertygad om att det
svenska folket håller den regeringen räkning för att den, utan att
akta på den störtskur av smädelser för feghet, som östes över densamma,
den tiden ändå höll oss utanför och tog emot dessa brottsjöar
hellre än att giva efter på det sätt man begärt från högerhåll
och som nu fått sin genklang i denna reservation. Vart den politiken
skulle ha lett, ser man ju nu. Den redan förut, sedan åratal från
finsk sida så fruktansvärt starkt knutna orienteringen åt den tyska
sidan har ju lett till, att man där även officiellt sökte det stöd, som
man förut mera i tysthet hade sökt, och det har lett till den militära
aktion, som satt sitt insegel under de överenskommelser, vilka ägt
rum mellan Tyskland och Finland och vilka göra, att man väl i
största delen av världen icke kan annat än betrakta det nuvarande
Finland såsom i hög grad ett tyskt lydrike.

Den situationen stå vi nu inför. Och ifall vi haft några trasor
med i den byken, så skulle vi icke kunnat vara på något sätt tillräckligt
starka för att gentemot möjliga komplikationer i detta
Ryssland, där allt är möjligt, för finnarnas del ersätta det militära
stödet från tysk sida. Men vi hade icke heller med säkerhet ens
varit så starka, att vi kunnat förebygga den tyska aktiva invasionen
där för att bekämpa ryssarna, utan resultatet hade blivit, att vi
stått en vacker dag sida vid sida med tyska trupper i kamp mot deras
motståndare. Ooh resultatet hade blivit att vi genom detta dragits
in i själva den fruktansvärda konflikt mellan de stora makterna,
som förhärjar vår världsdel sedan snart fyra år. På det sättet
lag verkligen situationen, och det är icke hjälpt med att högerpartiet
bär återigen följer sin gamla taktik, att säga att man hade bort

Onsdagen den 29 maj, e. in. 19

iriva. effektiv hjälp åt det lagliga Finland in en sedan Kora det förbehållet,
att man naturligtvis icke ville frångå sin neutrala stallning.
Dessa bägge ting utesluta i verkligheten varandra. Och när
så är förhållandet, då har regeringen efter mitt sätt att so — och
jag vet, att jag därvidlag talar på så många av mina politiska meningsfränders
vägnar — icke halt någon annan möjlighet i detta
fall än att so till Sveriges vitala intresse och, så länge icke Sveriges
rätt och direkta intressen bli sårade på våldsammaste sätt, bibehålla
Sveriges neutralitet under den pågående världsbranden.

När detta varit syftemålet med regeringens hela politik, då synes
det mig, att man verkligen bör i denna sak se till realiteten i törsta
rummet och se till, att tack vare den politiken har det lyckats för
vårt folk att stå utanför dessa bittra finska stridigheter, i vilka
det hade behövts så ofantligt litet för att vi skulle ha blivit indragna
långt mera än man förespeglat oss skulle ha blivit lallet, om
vi bara gjort den lilla början. Jag kan gärna erkänna gentemot herr
Vennerström, som talade om den saken, att det visade sig, att redan
den expedition till Åland, som kom till stånd, innebar vådor. Från
regeringsbänken har det ju också uttryckligen erkänts, att det måste
vara en risk förenad med varje sådan aktion. Vi sago ju, huru själva
hjälpexpeditionen till Mäntyluoto kunde ha medfört vissa konsekvenser
i avseende på att bli indragna mycket mera än vi önskade.
Men lyckligtvis kunde vi kamma därifrån utan äventyr. Däremot
kan jag icke se, att man bar rätt att göra en så ofantligt stor skillnad
mellan hjälpexpeditionens till Åland olika skeden, som herr Vennerström
här särskilt understrukit och som herr Hildebrand ur helt
andra synpunkter också understrukit.

Jag tror, att när vi alla voro överens om att i rent humanitärt
syfte en lijälpexpedition borde sändas till Åland för att rädda undan
ålänningar, ifall det så skulle erfordras, från do faror, som hotade dem
från den ryska soldatesken, då var väl steget därifrån ofantligt nära
liggande till att, när man väl kom till Åland och fick se, huru förhållandena
voro, man då försökte utan anlitande av våld i alla fall
gorå Sveriges auktoritet i viss mån gällande gentemot de olika stridande
parterna för att försöka åstadkomma den hjälp åt ålänningarna,
som vi alla i Sverige av hjärtat unnade dem, nämligen att de skulle
slippa att få sin ö härjad obh bränd och bli föremål för krigets_ förödelse
på grund av strider, med vilka de egentligen ingenting direkt
hade att skaffa. Det ligger väl då så nära till hands, att — på samma
gång som expeditionen ligger där och väntar på att kunna åstadkomma
hjälp genom överförande i si,sta hand till Sverige, om ingenting
annat återstår ■—• man också försöker åstadkomma en uppgörelse,
varigenom faran för detta brännande och mördande och härjande på
Åland blir avvärjd och man kan lyckas vinna allt det göda resultat,
som hela Sverige av hjärtat önskade denna expedition. Jag kan icke
förstå, att detta skulle vara en så för mycket tilltagsen utvidgning av
detta program, att man bär anledning att för det klandra regeringen.
Men val skulle så ha varit, ifall man gått ifrån det humanitära syftet
med expeditionen och använt svenska maktmedel på Åland, kommit

Nr «4.

Ang. fullbordad

granskning
av statsrådsprotokollen.

(Forts.)

Nr 64. 20

Onsdagen den 29 maj, e. m.

Ang. fullbordad

granskning
av statsrådsprotokollen.

(Forts.)

dit med svensk styrka för att från början göra gällande: nu är det
vi som kommendera här, och ni andra ha endast att efter vår vilja
. Tätta och packa eder. Så förfor icke regeringen. Så kunde den enligt
hela sin politik icke förfara, ty det hade varit att på den punkten
giva sig in i äventyr och på den punkten riskera stora utsikter att
bränna fingrarna och få taga konsekvenser, som svenska folket icke
ville vara med om.

Nu förfor man i stället så, att det humanitära syftet aldrig ett
ögonblick släpptes ur sikte, men i stället lyckades man åstadkomma en
uppgörelse, och därigenom komma ifrån de olika faror, för vilka
Ålandsbefolkningen varit utsatt, utan att den behövde lämna
hus och hem, eu uppgörelse som var långt ifrån idealisk, men
som hade ur svensk synpunkt den ofantligt stora förtjänsten, att
den kunde vinnas utan anlitande av våld och maktmedel, endast genom
ett klokt och förståndigt användande av övertalningsmedel och
genom tillgodoseende av de berättigade synpunkter, som man från
olika håll ansåg sig icke kunna släppa. Genom hela den taktik, som
användes där, har den svenska regeringen helt visst gjort sig förtjänt
av svenska folkets tacksamhet, liksom jag är övertygad om att den
åländska befolkningen är djupt tacksam för den räddning, som kom den
till del genom en sådan förståndigt planlagd humanitär expedition.
De misstämningar, som sedan kommit, de förhållanden, som gjort att
man i Finland Bett snett på denna expedition, förstår man ju så väl.
Men man får väl hoppas, att allt eftersom tiden går, skall ett rättvisare
bedömande även från olika finska sidor komma den goda vilja
till del, som visade sig så tydligt i den svenska Ålandsexpedltionen.

Således står det för mig så uppenbart som möjligt, att genom
hela den politik, som regeringen sannerligen icke på något sätt stuckit
under stol med, utan som den givit under upprepade interpellationsdebatter
riksdagen del av och som således riksdagens majoritet,
alla dess olika partier och för övrigt alla i landet haft tillfälle att
säga sin mening om — genom den politiken bar regeringen i allo fall
kunnat åstadkomma det resultat, att vi ha lyckats i avseende på Åland
att förhindra de fruktansvärda faror, som ett ögonblick syntes hota detsamma,
just när den svenska expeditionen höll på att anlända dit.
Och det har ju sedermera även yppat sig utsikter till, att den rent
svenska intressefråga, som ligger i att Åland hålles obefäst, skall
ha kommit något steg närmare sin lösning.

Under sådana förhållanden och när man till på köpet ser — en
synpunkt som jag icke vill förbigå —- vad som passerat i Finland under
den här allra sista tiden, när man ser, huru segrarne ha missbruka^
sitt övertag genom att på intet vis lyssna till de röster om försoning,
som ha ljudit till dem över Bottenhavet, ser hur de först på
det mest hänsynslösa sätt avvisat den svenska regeringsframställningen
om att söka en utjämning, innan inbördeskriget ännu både anJagit
så störa dimensioner, och sedan konsekvent fullfölja taktiken att
slå ned den finska arbetarklassen i sb''11 et för att försöka vinna densamma
för en gemensam samling av den finska nationen — när man
ser huru allt detta utvecklat sig, då kan jag för min del endast

Onsdagen den 21) maj, e. in.

21 Nr <S4

ytterligare lyckönska vårt folk till att vi hade en regering, som besparade
oss att ha det allra minsta medansvar för de reaktionär åt- IJTawskning
gärder som nu dag efter dug inrapporteras från t inland, flitter de av atuisrå<isstora
massakrerna på fångar, vilka även högertidningar nödgats in- protokoll**.
registrera, höra vi nu ytterligare huru yttrande- och tryckfrihet gar (Forts.)
till spillo, huru denna halva representation som finnes lagstiftar, som
om den vore fullständigt en hel representation! Ja, i ett så bedrövligt
sakernas tillstånd är nu lyckligtvis tack vare den svenska vänsterregeringens
politik Sverige utan varje ansvar. Vi ha icke käft något
som helst gendarmgöra där, på något sätt som kunnat påvisa hur
man villigt åtagit sig att gorå tjänst från den störa militärstaten söder
om Östersjön.

Jag tror därför, att Sveriges folk är tacksamt mot regeringen,
för att den besparat oss en sådan situation, och för att den fört en
sådan Finlandspolitik som den gjort. Naturligtvis kan i så svåra tider
varje politik i enstaka detaljer bli föremål för skiftande meningar
och omdömen, men denna politiks stora linjer, sådan som regeringen
fört den, äro, såvitt jag kan se, ingalunda präglade av något vankelmod,
som man här försökt påstå, utan regeringen har vetat precis
vad den ville och icke ville och jag är övertygad om att massorna
av svenska folket äro regeringen tacksamma, för att den besparat oss
att komma in i den häxdans, som pågår även i Finland, och för att
den gjort sitt bästa att för framtiden möjliggöra bättre förhållanden
mellan det Skandinavien som kommer och det finska folket, när det
en gång kommit ut ur den nuvarande olyckliga kamp på kniven, som
föres där mellan samhällsklasserna, och när lugnare förhållanden börjat
återinträda.

I detta anförande instämde herrar Möller, Engberg, Kropp, Waidén,
Strid, Lovén, Jensen, Törnkvist, Björck, Sjöström, Kristensson,
Berg i Munkfors, Helger, Flognfält, länder, Larsson i Västerås,

Ericsson i Arboga, Jansson i Falun. O. Nilsson i Örebro, Uddenberg,

Hedström, Ingvarson, Billqvist, Magnusson i Kalmar, Svanberg,

Fast. Tengdahl. Johansson i TJppmälbv../ohan sson i KulWsta, Bärg
i Katrineholm, Wahlstedt, Hansson i Gårda, Carlson i Karlshamn och
Anderson i Råstock.

Herr Lindman: Herr talman! Nu har ju debatten pågått
i denna fråga ganska länge, och man har haft tillfälle att bär få höra
nttalanden från olika håll. Vi ha sålunda från regeringsbänken,
från hans excellens herr statsministern fått ett uttalande, som var
mycket uttömmande, mycket utförligt och — jag vill ge det erkännandet
-—- även mycket skickligt lagt, från den ärade talarens egen
ståndounkt sett naturligtvis. Det var ett försvar för alla de åtgärder
som blivit vidtagna i denna fråga såväl beträffande Finland som
beträffande Åland. Jag säger, att det var skickligt lagt, därför att
det var ''en stor förmåga som där utvecklades att kunna gå förbi allting,
som kunde vara komprometterande för regeringen och dess åtgörande,
under det att det var ett starkt framhållande av sådant som

Nr 64. 22

Onsdagen den 29 maj, e. m.

Ang. full- kunde verka fördelaktigt. Jag skall emellertid be att få komma till
rZsknin en granskning, eu liten kritik av vissa saker i herr statsministerns
av statsråds- anförande, därför att, trots all den skicklighet med vilken det var
protokollen, framfört eller rättare sagt utformat, var det dock åts killiga saker, som
(forts.) jag tror ganska lätt och med stort berättigande kunde göras till föremål
för anmärkningar, om man vill utöva någon starkare kritik.

Sedan ha vi hört herr vice talmannen, som sjungit regeringens
lov över allt vad den gjort. Något vidare innehöll egentligen icke
hans anförande, än att allt var utomordentligt bra.

Slutligen har herr Branting talat på sitt partis vägnar, och vi ha
hört, att han slutade med att tacka regeringen, för att den icke gjort
något alls i denna Finlandsfråga, varigenom vi besparats faran och
otrevnaden av att på något sätt bliva inblandade i den. Här kom från
det hållet ett erkännande till regeringen, för att den ingenting gjort,
och det framfördes på svenska folkets vägnar till och med. Men herr
Branting får ursäkta, att jag tager avstånd i alla fall, även fastän
jag räknar mig till det. Då jag har en annan uppfattning av regeringens
ståndpunkt i detta fall, nämligen att de åtgärder som regeringen
vidtagit i denna fråga icke äro präglade av vare sig följdriktighet
eller planmässighet, så skall jag be att få komma med den kritik
som jag i början av mitt anförande sade att jag ville komma med.

Innan dess skall jag emellertid be att få göra några anmärkningar
och det endast i förbigående i frågan, varför det kali vara anledning
att göra anmärkning mot en eller flera av statsrådets ledamöter, för
att icke protokoll blivit fört. Jag fäste mig liksom en annan talare
vid ett uttalande av herr statsministern, vilket i varje fall måste undantagas
från det omdöme jag nyss fällde, att det var skickligt lagt,
ty det var för mig fullkomligt oförståeligt. Herr statsministern uttalade,
att i fall omläggningen av planen för expeditionen dragits
inför en konselj för att där avgöras, då först hade man infört frågan
i sådana former, att det kunde vara till Sveriges skada. Vad detta
betyder, det är fullkomligt omöjligt för mig att förstå. Har det varit
ett beslut eller har det icke varit det? Har det varit ett beslut, är
det val fullkomligt likgiltigt för bedömandet från finsk sida, om det
varit fattat i konselj eller av ett enskilt statsråd. Det framföres till
vederbörande minister, men det talas därvid icke om, huruvida beslutet
varit föremål för avgörande i konselj, utan det talas blott om att
så och så är det beslutat. Jag kan icke förstå annat, än att i detta ligger
ett ganska starkt erkännande av att det i alla fall varit ett beslut.
Men man har icke fattat det i en konselj, ty då kunde det ha blivit
ganska farligt, utan man har föredragit att låta det avgöras av ett
statsråd. Jag är glad, att jag icke i förmiddags framförde ett sådant
argument, ty jag är ganska säker på att jag icke fått konstititutionsutskottets
majoritet med mig. Men den är något beskedligare
nu. Dessutom vill jag påpeka en annan sak, som jag är säker
på att jag icke på förmiddagen fått konstitutionsutskottets vänstermajoritet
med mig på, och det var när statsministern drog fram denna
för mig fullkomligt förbluffande invändning, då han sade, att ett
beslut som fattats av ministern för utrikes ärendena är något helt

Onsdagen den 29 maj, e. in.

23 Nr VA.

annat än ett beslut fattat av ett annat statsråd. Om jag sagt detta
på förmiddagen, är jag säker på att då först skulle jag fått riktigt
grundligt hett om öronen. Jag frågar, var står det i grundlagen,
att utrikesministern har rätt att fatta beslut pa ett annat sätt än ett
annat statsråd, att lian skulle kunna fatta beslut på ett sätt som gör,
att det icke skulle behöva dragas inför konseljen utan kunna avgöras
av honom själv? b „

När man hör hela detta försvar från statsministerns sida, så
skulle man vilja gå tillbaka till det som förekommit på förmiddagen
och saga, att nog var det ändå beträffande den åländska historien
fråga om en omläggning av planen för expeditionen. ^Men det anmärkte
man icke på, utan det anmärktes på såsom något ytterligt
högviktigt, att ett annat statsråd utfärdade en kommuniké i en fråga
om kända angelägenheter, som mångfaldiga statsråd före honom gjort,
säkerligen även bland den nu sittande regeringens medlemmar, utan
att den varit föredragen i konselj. ^ o

När man ser på hela denna fråga, så förstår jag, att man ifrån
många synpunkter skulle kunnat säga, som herr statsministern började
sitt anförande med och som även herr Branting var inne på.
att det vore kanske mest önskvärt att låta bil att tala om alltihop.
Herr statsministern sade, att han icke hade något ansvar för det
utan att det var reservanterna i konstitutionsutskottet som bure det.
Jag skulle vilja säga, att i detta fall är det regeringens gärningar
som föranlett vad som blivit resultatet beträffande vårt förhållande
till det andra lar.det, det är regeringens gärningar och fakta och
icke den omständigheten, om man talar om det här eller icke. Jag
tror, att det är rätt så gott, att vi en gång få säga ifrån vår uppfattning
i denna sak. Även om vi gjort det pa ett tidigare stadium,
skadar det icke Sverige på något håll, om det talas om det nu, ty
det kan vara nyttigt nog att även på andra håll klargöra, hur olika
svenska synpunkter göra sig gällande.

Yad var det som inträffade, vad var det märkligaste som hände
under detta olyckliga krig i fråga om Sverige och våra förhållanden,
om icke just att tack vare revolutionen och omstörtningarna i Hyssland
det stora världsriket föll sönder och upphörde att vara en stormakt-,
att dess gränsländer rycktes bort det ena efter det andra, att
Finland, Polen, Ukrajna och de andra gjorde sig självständiga och
bröto sig ut. Särskilt den omständigheten, -att Finland, Estland, Finland
och Kurland gjorde sig självständiga var av oerhörd vikt och
betydelse för Sverige och har en stor inverkan på vårt förhållande.
Förut hade vi levat inför detta ryska tryck, som. säga vad man
vill, i alla fall existerat för de flesta svenskar. Det var en viss
obestämd fara för något stort och fruktansvärt, som hotade från
det världsrike som sträckte sig alldeles inpå oss. Det var som eu
mara, som låg över oss, da man hade att frukta, att detta ryska
välde skulle sträva fram till västerhavet och vi därigenom komma
i en stark konflikt med detta rike. När denna mara försvann och när
detta hot åtminstone för en längre tid framåt upphörde att gorå
sig gällande mot oss, när förhållandena förändrades, sa att Fin -

Ant), fullbordad

granskning
iv statsrådsprotokollen.

(Forte.)

Nr 64. 24

Onsdagen den 29 maj, e. m.

Ang. fullbordad

granskning
av statsrådsprotokollen.

(Forts.)

land inträdde i de självständiga staternas led, liggande mellan oss
och det förutvarande och för framtiden kanske än en gång mäktiga
ryska väldet, så var detta en händelse för statsmän att iakttaga
och observera, och det gällde då att se klart på den frågan, hur allt
detta skulle komma att inverka på Sveriges ställning. En sak var
klar och det var, att till detta vårt nya grannland, Finland, borde
vi försöka intaga en vänskaplig ställning. Vi borde försöka komma
i ett vänskapligt förhållande till denna granne liksom till grannar
i allmänhet och såsom vi väl äro det i förhållande till våra grannar
Norge och Danmark. Vi borde åtminstone se till att vi icke
genom några åtgärder komme i ett spänt och otrevligt förhållande
till vår nya grannstat. Vår strävan skulle vara, att Finland skulle
bliva liksom vi andra en medlem av de skandinaviska staterna, om
jag så får säga, av den skandinaviska familjen. Men om så skulle
ske, måste också från de skandinaviska ländernas sida, enkannerligen
från Sverige såsom det största och närmast liggande, visas
för Finlands folk prov på tillmötesgående och vänskap. Den nya
staten måste känna, att den hade att påräkna stöd och hjälp från
svensk sida och att vi ville betrakta den som en medlem av Skandinavien.

Jag frågar mig nu: hur har regeringen uppfattat hela detta
viktiga problem? Har den visat sig handlägga frågorna så, att den
kan stå sig inför historiens domstol? Med andra ord: har den sett
hela denna sak i sitt historiska sammanhang? Att jag upptager
denna fråga nu till yttrande från min sida, beror därpå, att jag
icke kunnat tyst låta denna sak gå förbi. Jag kan icke under
tystnad lata en utveckling fortgå, som efter min mening för framtiden
skulle komma att lända till skada för Sveriges folk och Sveriges
land. Det är därför, som jag yttrar mig i saken.

Men jag går vidare. Efter den självständighetsförklaring, om
vilken jag nyss talade, inträffade det, som vi säkert alla anse, mycket
beklagliga förhållandet i Finland, att det finländska upproret bröt
ut. Det sätt, varpå regeringen bedömde och behandlade detta uppror,
utgör enligt, min mening en alldeles avgörande måttstock på
regeringens handlingar och åsikter. I det anförande, som herr statsministern
hade i en interpellationsdebatt den 20 februari i denna
kammare, upprepade han icke en utan två gånger, att det var ett
inbördeskrig, icke ett uppror. Det är detta ord, inbördeskriget i
Finland, som lagts till grund, för hela det politiska förfarande, som
regeringen latit komma sig till last i Fmlandsfrågan. Regeringen
felbedömde helt och hållet situationen, eller om den bedömde den
rätt, ville den icke nämna saken med dess rätta namn. Därför kallade
den allt detta för inbördeskrig. Redan detta måste naturligtvis
vara en förolämpning mot den lagliga regeringen, som stred för
det lagliga väldet i Finland. När lag strider mot olag och rätt
mot orätt, måste de, som stå på den lagliga sidan, känna, att det
låg en kränkning i detta uttalande. Sedermera följdes detta av den
beryktade medlingen mellan de båda efter herr statsministerns uppfattning
alltjämt inbördes stridande parterna, en åtgärd, vilken na -

Onsdagen den 29 maj, e. in.

25 > r 64.

turligtvis på den lagliga sidan i Finland väckte mycket stor ovilja

ock berättigad sådan. _ , granskning

Framställningar om hjälp kommo, och vi hava dem här iramlör av statsrådsoss
i detta utskottsbetänkande. De kommo i bevekande ordalag om protokollen.
att få hjälp med det ena och med det andra. Det står att läsa här (Forte.)
i dessa aktstycken: mycket .sympati har uttalats för oss från regeringens
sida, och vi äro naturligtvis tacksamma för det, men vi
kunna icke vara betjänta med att endast erhålla den svenska regeringens
sympati. Men regeringen ville icke på något sätt hjälpa.

Det är där skillnaden ligger mellan den uppfattning, för vilken jag
gjort mig till tolk, och den uppfattning, som hyllades av regeringen.
Regeringen ville icke hjälpa, och det, som den gjorde, gjorde den
motvilligt. Motviljan visade sig på flera olika sätt, icke minst i
fördröjandet av svaren på framställda frågor, såsom synes i svaret
av den 5 mars. Jag kan icke underlåta att säga, att det hade varit
synnerligen lyckligt, om detta svar av den 5 mars icke hade kommit
just den dagen utan dröjt litet längre, så att det icke kommit
dagen efter den ominösa dag, då man beslöt förbud emot att uppköpa
vapen. Nu är jag naturligtvis fullkomligt beredd att tro vad
herr statsministern säger, att det var en tillfällighet, att så skedde,
men även tillfälligheter kunna leda till förvecklingar och obehag,
och man bör se till, att även sådana tillfälligheter undvikas. Det
kunde icke för dem, som erhöllo detta svar, te sig på annat sätt, än
att förbudet trädde i kraft den ena dagen och svaret på framställningen
från Finland kom den andra dagen.

Huru ha vi icke litet var under detta krig varit stolta och glada
över att söka hiälpa varandra i de skandinaviska länderna? Vi hava
till exempel sedan något över ett år tillbaka etablerat ett intensivt
samarbete mellan Sverige, Norge och Danmark, och vi känna tillfredsställelse
och glädje över att kunna hjälpa våra grannar och
emottaga hjälp från dem. Mången gång emottaga vi från Danmark
en hjälp, som det är förenat med stora svårigheter för detta
land att lämna, liksom vi giva Danmark varor, som kunna för oss
vara svåra att avvara. Men när det gällde denna nykomling, detta
nya land, ville man icke hjälpa, och man hjälpte icke heller, ty det
blev ingen reell hjälp, den som man lämnade.

Jag har den uppfattningen, att man här skulle hava förfarit
på ett annat sätt, att man borde hava sökt verkligen visa allt det
tillmötesgående, som man kunde, jag upprepar det, allt, som varit
förenligt med Sveriges neutrala ställning. Det är en ganska betydande
skillnad på uppfattningar i detta fall. Man kan göra mycket
genom att icke blott uttala sympati utan även visa den och göra
det så långt, som det är möjligt. För att nämna ett exempel hade
Sverige icke under en lång tid hos den lagliga regeringen i Finland
något sändebud anställt, som kunde för den lagliga regeringen framhålla
och förklara, varför den svenska regeringen gjorde så och
så, ingen, som kunde giva något besked om att den svenska regeringen
handlade på det sättet, intog den ståndpunkten, därför
att den hade de och de skälen till att göra så. Någon sådan mini -

Nl* 64. 26 Onsdagen den 29 maj. e. m.

Ang. full- ster fanns icke. Politiken kar efter min mening varit oklar, och
bordad (jen |c]ce haft något klart mål i ögonsikte. Se till exempel på
av "statsråds- dessa omtalade s. k. smugglingar. Jag vet icke, i vilken utsträckprotokollen.
ning det förekommit, att varor fått utföras under hand emot exports.
) portförbudet, men det går rykten om att sådant skett. Yad är
detta, om icke oklarhet, att hjälpa liten smula under hand och giva
litet, när man kan komma åt, i strid emot den .officiella politik, som
man för? Beträffande denna export- av kappor, mössor och filtar
m. m. visade man tillmötesgående, men i andra frågor kröp man
bakom detta, att varorna fingo utföras, om de utfördes på en gång,
ehuru man visste, att det icke kunde åstadkommas. Därigenom
blev det icke något bevänt med ett sådant löfte. Aldrig kunde
man giva ett principelit svar på frågan, hur man över huvud taget
ställde sig till frågan om export och transitering, aldrig något klart
uttalande, som gjorde, att detta grannlands regering visste vad den
hade att rätta sig efter. Här uttalade till exempel herr statsministern,
att frågan om transitering aldrig praktiskt förelegat och att
någon begäran om transitering icke förekommit i mer än ett fall,
och så tilläde herr statsministern, att transitering från ett krigförande
land kunde icke komma i fråga; det hade Sverige aldrig
medgivit förut. Eftersom denna sak aldrig varit på tal här i kammaren
förut, tillåter jag mig fråga: är det något hinder att transitera
vapen från ett krigförande land genom Sverige till ett neutralt
land, och var finnes detta hinder? Om man icke vill göra
det, gör man det naturligtvis icke, det begriper jag nog, men vad är
det, folkrättsligt sett, som hindrar, a-t-t man gör det? Absolut
ingenting. Och för övrigt, vad är det för skillnad mellan att låta
transitera genom Sverige från krigförande land och att skicka konvoj,
som följer med fartygen och ser till, att de icke taga skada?
Skillnaden är icke så stor, men det är en oklarhet, som vilar över
det hela.

Jag har fäst mig vid några yttrande, som kunna vara av ganska
stort intresse att i detta sammanhang belysa. I herr statsministerns
anförande av den 20 februari förklarade han, att transitering
icke behövde förekomma, därför att transport kunde ske
till sjöss, och det har han sedan upprepat. Den 19 februari inkom
till regeringen en skrivelse, i vilken Finlands chargé d’affaires här i
Stockholm framhöll, att transport sjöledes icke läte sig gorå på
grund av betydande; faror och svårighet att med erforderlig skyndsamhet
verkställa transporten. Dagen därefter förklarar herr
statsministern, att transitering icke behöver äga rum. Vid samma
tillfälle förklarade herr statsministern, att regeringen
icke hade för avsikt att upphäva förbudet mot transitering
och export, och att några licenser icke förekommit, men att
om sådana frågor skulle uppkomma, skulle de av regeringen
prövas efter de av herr statsministern tidigare i hans anförande
angivna grunder. Dagen förut hade dock statsrådet Gripenberg
begärt transitering och export av varor. Nej, det är på
det sättet, att som frågan blivit behandlad, har man gjort rätt

Onsdagen den 29 mnj, e. in.

mycket för att försvära och förstöra samförståndet med h inland.
Detta går ut över även andra saker, och jag vågar påstå, att om
herrarna också nu säga till mig i dag, att jag överdriver och att det
kan botas och bli bättre, skola herrarna få se, att det kommer att
bli för Sverige ganska svåra olägenheter av att man löriarit på
det sätt, som man gjort i vårt förhållande till Finland. Det kommer
alldeles säkert att visa sig särskilt beträffande en annan omständighet,
nämligen i fråga om Sveriges kommersiella förbindelser
österut. Därvidlag kommer en stor olägenhet säkerligen att för
oss göra sig märkbar, emedan vi icke aktgivit på förhållandenas
utveckling. Jag skulle vilja säga, att den ryska och finska marknaden,
i synnerhet den rj^ska, är för Sveriges industri av oerhört
stor betydelse, och jag tror mig kunna påstå, att för framtiden hava
nu stora svårigheter lagts i vägen för Sveriges industriella utveckling
österut. Det är andra, som komma att taga hand om den
saken. Jag hade tillfälle att uttala i en debatt tidigare i början av
denna riksdag, att när Sverige ställt sig ovilligt på det sätt det här
gjort, hade man att befara, att ett annat land skulle komma i
stället, som skulle hjälpa Finland och som skulle skörda de frukter,
som kunde vara förenade härmed.

Ja, jag skulle vilja säga ett ord till i anledning av herr Brantings
yttrande beträffande vår förmåga att förebygga, tyskarnas
inträngande i Finland. lian säger, att om vi nu haft några finger
med i detta, hade vi stått vid tyskarnas sida i Finland, och kanske
kommit att operera tillsammans med dem, och han utvecklade här
på ett sätt, som ryckte en stor del av kammaren med sig, att om
man gör det ena lilla, kommer det andra sedan, och jså kommer det
tredje, och ett, tu, tre har han målat upp det hela på det sättet, att
det var nästan, som om vi intervenerat och gjort allt möjligt i Finland
och stodo som kämpar vid Finlands sida i kriget mot Ryssland.
Så starkt framhölls saken, och så målades den upp här, att det tedde
sig så för mig och säkerligen för många av kammarens ledamöter. Men
vad tjänar det till att utveckla och framställa sådana overkliga bilder?
Kan icke Sverige vara vän med Finland, kan icke Sveriges regering
och folk vara vän med finska staten och finska folket, även om
tyskarna gjort de åtgärder de gjort i Finland, om det varit nödvändigt
att anropa dem och erhålla hjälp av dem i det förtryckta läge
Finland befann sig? Är det icke tvärtom en stark ytterligare anledning
för Sverige just detta att än mera arbeta på att försöka skapa
ett gott förhållande till Finland? Det är den uppfattning, som jag
åtmistone fått härvidlag.

Men jag har ett ord att säga även beträffande den andra sidan
av frågan, nämligen Ålandsfrågan. Jag har Sällat mig otvetydigt
till dem, som ställt sig på den ståndpunkten, att de gilla de åtgöranden,
som regeringen vidtog genom sitt första ingripande på
Åland. Jag är utav den uppfattningen, att regeringen där handlade
alldeles riktigt och handlade klokt, och jag tror, att jag uttalat det
någon gång förut, och säkerligen finnas inte heller så många,
som inte dela denna uppfattning. Men vad jag här vill framhålla

Nr (it.

Ant), fullbordad

(jranskninq
av statsrådsprotokollen.

(Forts.)

Nr 64. 28

Onsdagen den 29 maj, e. m.

Ang. fullbordad

granskning
av statsrådsprotokollen.

(Forts.)

är, att även över hela denna åländska fråga vilar en ganska stor
oklarhet. Yad ville regeringen där egentligen? Man har lagt märke
till dessa omläggningar av programmet. Regeringen överlämnade
till sjöministern att i någon sorts egenskap av utrikesminister sköta
hela denna åländska fråga, och där har man fått fram hela denna
långa massa av telegram, som kammaren haft tillfälle att taga del
av i den blå boken och nu i konstitutionsutskottets betänkande. Jag
vill inte inlåta mig på denna historia och hela denna långa rad av
telegram, men jag vill säga, att när man läser igenom detta, får
man verkligen som svensk en ganska beklämmande känsla, när man
ser, hur dessa angelägenheter blivit skötta. Det förekommer på sina
håll härvidlag en ganska stor brist på öppenhet, det är löften om
befordran av telegram, som ha blivit infriade på ett sätt, som absolut
inte kan gillas, det har varit denna fråga om ett ultimatum, som
visserligen hans excellens herj statsministern på förmiddagen icke
kallade för något ultimatum men som likväl står kvar som ett starkt
hot, och jag skulle dock fortfarande vilja säga som ett ultimatum,
mot den finländska skyddskåren, under det att något sådant icke
fick riktas åt det andra hållet. Man ville ge sig sken utav att handla
i samförstånd med befälhavaren för den finska armén, när man meddelade
sig med denna Nystads skyddskår på Åland. Men framför
allt -— det, som efter min uppfattning är det mest betänkliga i denna
sak -— även om man gillar, att regeringen vidtog denna åtgärd, är
man därför inte skyldig att gilla det sätt, på vilket det gjordes, och
det, som där framför allt framträder som något klandervärt, var,
att denna åtgärd genomfördes uti ett främmande land, utan att man
på något sätt hade åstadkommit ett samförstånd med det landets
egen lagliga regering, utan man sökt uppnå att åstadkomma en förbindelse
mellan den svenska regeringen och den finska regeringen
uti denna sak. Ingenting gjordes i den vägen, utan ingripandet skedde
på sådant sätt, att det måste kännas kränkande för den, som betraktade
sig som laglig herre i det land, till vilket ögruppen hörde. Det
är en av de många åtgärder, som äro klandervärda härvidlag.

Jag skall nu strax sluta. Jag har endast några ord att ytterligare
tillägga, och det är, att jag skulle vilja framhålla, att man uti hela
denna fråga, som vi ha sett upprullad här, i vår omedelbara närhet,
alldeles inpå oss här invid Östersjön, måste tänka, att här är verkligen
ett stort problem, uti vilket Sverig-e borde vara mycket intresserat
och till vars goda lösning vi borde medverka. Det finnes ett
Östersjöproblem, och det är kanske mera aktuellt nu än någonsin
förut, och det är en skyldighet från svensk sida att försöka taga
till vara de intressen, som Sverige har att bevaka i Östersjön. Till
dessa räknar jag framför allt att söka undvika inbördes rivningar och
slitningar mellan östersjöfolken. Regeringen har genom sina åtgöranden
bidragit att försvaga det svenska elementet och att på sätt och
vis undergräva dess ställning uti Finland, vilket icke har varit till
någon nytta, och det har regeringen gjort, genom att den icke ville
hjälpa den finska lagliga regeringen.

Nu ha vi i dag hört utav statsministern, att man hoppas, att

Onsdagen den 29 maj, e. m.

29 Nr (tf.

dessa frågor må komma att bli lösta på allra bästa sätt i fortsättningen.
Jag instämmer av allt hjärta uti den förhoppningen. Jag skulle
härtill blott vilja säga: måtte det ske med något litet mer framsynthet
och planmässighet i utförandet, än fallet varit hittills. Det går inte
an att skärpa motsatserna mellan de folk, som ligga kring Östersjön
och som ha sina förbindelser med varandra över detta jämförelsevis
obetydliga hav. Det går icke an att skärpa motsatserna här, utan
man skall i stället försöka skapa band, som binda dem närmare samman.
Alla friktionsämnen måste man söka undvika, och därvidlag
gäller framför allt att söka i den åländska frågan åstadkomma en
sådan lösning, som kan för framtiden undvika friktion, en lösning,
som går i överensstämmelse med den åländska befolkningens egen
önskan. Utan någon sådan bestämd lösning komma svårigheter för
framtiden att uppstå, och ju starkare motsättningarna bli, dess mera
minskas Sveriges kulturella och kommersiella inflytande. Det är en
sak, som man kan känna sig ganska övertygad om. Jag har, herr
talman, velat begagna detta tillfälle att framföra mina synpunkter
på denna sak. Regeringen bör efter min uppfattning hädanefter
slå in på eu väg, som tar klart sikte på det stora målet, nämligen
att skapa samförstånd mellan staterna i Norden och samförstånd
mellan de folk, som ligga på båda sidor av Östersjön.

Med herr Lindman förenade sig herrar Liibeck, Nyländer, Pettersson
i Bjälbo, Sundling, Söderhielm, Hammarskjöld, Magnusson i
Tumhult, Svensson i Kompersmåla, Andersson i Knäppinge, Svensson
i Betingetorp, Andersson i Skivarp, Winkler, Olsson i Berg, Olsson
i Broberg, Sundberg, Lithander, Thore, Odgvist, Vennersten,
Magnusson i Skövde, Welin, Svensson i Långelanda och Lidström.

Hans excellens, herr statsministern Edén: Herr talman! Jag
föranleddes att begära ordet med anledning av en passus i början
av herr Lindmans anförande. Han hade den artigheten att uttala,
att vad jag hade sagt på förmiddagen kunde betraktas som skickligt,
men han tilläde, att det dock för honom i vissa punkter varit
oförståeligt. Det skulle ha varit mig kärt att erkänna, att denna
oförstaelighet berott på att vitsordet om skicklighet från min sida
var allt för artigt — jag gör icke anspråk därpå. Men jag nödgas
i stället, såvitt jag kan döma etter mitt göda minne utav vad
som sades på förmiddagen, anse, att ofni ståeligheten har berott på
något annat, som icke kommer mig till last, nämligen därpå, att
herr Lindman uppkallat och återgivit mitt anförande i denna del
på ett fullkomligt oriktigt sätt. När så skett, kan ju ingen undra
på att han icke förstått det.

Herr Lindman anförde nämligen, att jag skulle ha gjort en
skillnad mellan ett förfarande i konselj och ett förfarande utom
konselj på det sättet, att han sedan fortsatte med en fråga: vad
är det för en skillnad, då besluten i alla fall skola framföras till
finländska myndigheter utav vederbörande minister? Herr Lindman
tycks inte ha lagt märke till att den distinktion, som han

Avg. fullbordad

granskning
av statsrådsprotokollen.

(Forts.)

Nr 64. 30

Onsdagen den 29 maj, e. m.

Ang. fullbordad

granskning
av statsrådsprotokollen.

(Forts.)

syftade på, inte rörde Fini andsfrågan, utan den rörde en annan
fråga, den rörde nämligen en viss punkt av frågan om medlingen
på Åland, såsom herr Hildebrand mycket riktigt har påpekat.
Därvidlag var ju intet tal om något beslut att framföra till finländska
myndigheter, såvitt jag vet. Det var fråga om huruvida
man skulle i form av konselj beslut instruera de svenska officerarna,
när de fingo stå till tjänst vid herr Vorovskys förhandling på
Åland, och ingenting annat. I alla fall: herr Lindman och herr
Hildebrand synas mena, att det skulle icke ha varit någon skillnad,
om vi fattat ett beslut i konselj om denna sak, i jämförelse med
när vi nu läto det gå till på det sätt som skedde, att officerarna
fingo anmäla sig som biträdande vid förhandlingarna mellan herr
Vorovsky och den åländska befolkningen. För mig ligger inte
någon synnerlig vikt på distinktionen, men eu skillnad är det i
alla fall, ty hade man i konselj tagit upp denna fråga, hade man
naturligtvis haft att närmare angiva hela regeringens stallning
till denna Vorovskys mission och till vad som skulle ske på Älaod,
man hade fatt lov att ge officerarna en bestämd instruktion om
det syftemål, till vilket medlingen skulle leda, man hade sålunda
i varje fall därmed kunnat komma att bli indragen på ett sådant
sätt, som man nu inte behövde bli indragen och faktiskt inte heller
blev. Det hela gick ju, som jag förut framhållit, så till, att herr
Vorovsky reste dit på egen risk, om ock hans resa skedde efter
samtal med utrikesministern, och att därefter de svenska officerarna
verkade som förmedlare, som biträdande vid förhandlingarna, men
voro strängeligen ålagda att icke på något sätt uppträda såsom
part. Därmed stod svenska regeringen betydligt mera fri till utvecklingen
av det hela än fallet hade blivit, om den i konselj
skulle hava sökt fixera på förhand medlingens gång och eventuella
resultat.

Herr Lindman kunde inte heller fatta vad jag hade att säga
om utrikesministerns särskilda ställning uti det svenska statsrådet.
Det förvånade mig, med tanke på att herr Lindman nyss har lämnat
detta ämbete, men det förvånade mig inte, då jag hörde, att
han tolkade mina ord så, att beslut, fattade av ministern för utrikesärendena,
skulle vara någonting helt annat än beslut av andra
statsråd. Så har jag naturligtvis icke sagt. Det borde inte behöva
framhållas för en förutvarande stats- och utrikesminister,
vilken skillnaden här är. Jag sade, att den ligger redan i ordet
minister. Herr Lindman kan blott slå upp någon av de konstitutionella
handböcker som han fordom brukade åberopa — jag vill minnas,
att han tyckte om gamle Rydin förr i världen. Där skall han
finna, att det är en verklig skillnad på grund av att eu utrikesminister,
såsom herr Lindman själv, alltid måste vid sina förhandlingar
med främmande makter göra en hel mängd saker personligen,
utfärda instruktioner, besvara brev och förfrågningar m. m.,
som enligt min mening en annan ledamot av statsrådet icke gör
på samma sätt och i samma utsträckning. Detta var hela innebörden
av den distinktionen.

Onsdagen den 21) maj, e. in.

31 Hr <J4.

Det gläder mig, att herr Lindman icke haft flera anmärk- Anu- fullningar
mot det formella, än som kommit fram i de två punkterna. t>or<lad
De torde icke ha mycket stor betydelse, åtminstone icke tor mig. av 8tat8råds Viktigare

var naturligtvis vad herr Lindman haft att säga an- protokollen.
gående den sakliga behandlingen av de utav oss nu debatterade (Forte.)
frågorna. Det skulle vara mycket frestande att punkt för punkt
följa detta anförande i dess mångahanda språng — jag höll på
att säga ystra språng — mellan olika synpunkter och olika detaljer.
Jag skall emellertid söka att stanna vid några av de viktigaste
punkterna. Jag framhåller då fstör och främst, att det
förefaller mig mer än förvånande, när herr Lindman på kapitlet
om svensk hjälp till Finland kunnat föra in något ordande om
smugglerier. Är det herr Lindmans mening att antyda, att den
svenska regeringen på något sätt haft något att skaffa med dessa
smugglingsaffärer? Det är icke tillbörligt att draga in det momentet.
Om här skett överträdelser vid utförsel från Sverige, har
det naturligtvis skett1 utan regeringens vetskap, mot förbud och
mot de åtgärder, som vederbörande myndigheter vidtagit. Den
hjälp, som vi lämnat, har lämnats öppet utan att dölja det. Den
export av kappor, filtar och mössor, som herr Lindman också
nämnde — han kunde gärna ha tillagt en hel del andra saker —
har icke dolts, och det har icke heller varit meningen att dölja
den. Det är icke något, som regeringen stuckit under stol med,
tvärtom. Om man överhuvudtaget icke talat mycket om den saken,
så beror det ej på oss, utan på dem som vid den tiden ansågo
att detta var så obetydligt, att det endast skulle tigas ihjäl, i
jämförelse med den vapenhjälp, som begärdes och som ej kunde
givas.

Herr Lindman uttalade vidare, att den hjälp, som Sverige borde
ha givit Finland, var så mycket mera nödvändig, som ju Sverige
under de föregående åren kommit i så livlig förbindelse och så
gott samarbete med de övriga nordiska länderna. Liksom de tre
övriga nordiska länderna hade hjälpt varandra under dessa år,
borde ock Sverige nu hjälpa Finland. Ja, i det, som är jämförligt
med hjälpen mellan dessa tre länder, bar Sverige gjort det lilla,
det kunnat. Men den hjälp, som Finland begärde, var av helt
annan beskaffenhet än den inbördes hjälp mellan Sverige, Danmark
och Norge som herr Lindman talade om och herr Lindman
vet mycket väl, att det var en sådan mycket stor skillnad. När
denna anhållan om hjälp — hjälp genom intervention eller vapensändning,
som skulle ha lett till intervention —- kom från Finland,
fanns för svenska regeringen icke någon annan möjlighet än
att under djupaste ansvar överväga, huruvida det var möjligt och
riktigt för både Sveriges och Finlands skull att giva denna vapenhjälp
eller icke. Vi kommo till det resultatet, att det icke var
möjligt och icke heller riktigt. Vi kunde därför icke ge den på
det sätt, som Finland begärde. Det ha vi sagt förut. Det är icke
något nytt. Det är en ståndpunkt, vars berättigande enligt min
mening framgått av hela den följande utvecklingen.

Nr 64. 32

Onsdagen den 29 maj, e. ro.

Ang. fullbordad

granskning
av statsrådsprotokollen.

(Forts.)

Herr Lindman återkommer på nytt till det sammanträffande
av data för behandlingen av statsrådet Gfripenbergs licensansökan
och förbudet mot försäljning av vapen för export, som redan herr
Räf utnyttjat. Vad menar herr Lindman med att upprepa detta?
Är det icke nog, när det är förklarat, att detta var eu tillfällighet,
som icke kunde hjälpas? Eu utrikesminister har förut uti
frågor av denna art aldrig brukat behöva särskilt begära lojalitet
från den andra sidan vid behandlingen av ömtåliga ämnen. Nu
synes det verkligen, att man behöver framställa en sådan begäran,
och det till det mest oväntade håll—just till en förutvarande utrikesminister.

å.v samma art är herr Lindmans antydan om vår ställning
till frågan om telegrammen mellan general Mannerheim och den
nyländska skyddskåren på Åland. Herr Lindman insinuerade eller
rättare sade rent ut, att vi skulle under förhandlingarna på
Åland »givit oss sken av att vara i samförstånd med general
Mannerheim. »Det är icke sant — det finns intet annat svar. Den
enda gång, som general Mannerheims namn över huvud taget
nämnts från vår sida, var i det telegram, som ingår i blå boken
och i vilket vi icke sade någonting om att vi fått några underrättelser
om general Mannerheims ställning till ifrågavarande sak
— Nystads skyddskårs bortförande — utan endast sade, att vi förmodade,
att general Mannerheim icke skulle ha något emot att
den nyländska skyddskåren hemfördes, enär man under föregående
vecka, såsom det måste antagas å hans vägnar, hade hos oss framfört
en anhållan genom statsrådet (fripenberg, att denna samma
kyddskår skulle av svenska fartyg räddas hem till Sverige för att föras
över till Finland. Det är det enda, som från svensk sida sagts.
Det kan icke undgå att väcka min överraskning, att huvudmannen
för denna kammares högerparti och den förutvarande utrikesministern
icke aktar för rov att på sadant vilseledande sätt i debatten
även indraga detta moment. Fn sådan taktik är sannerligen
icke ägnad att förbättra förhållandena mellan Sverige och
Finland och ställa den svenska expeditionen till Åland i en rätt
dager inför uppfattningen i Finland.

Det som i alla fall sknlle ha varit det mest intressanta hade
varit att få ett svar på den fråga, som jag ställde på förmidda fen.

Huru var det man ville, att vi skulle ha gjort, och huru var
et man ville, att vi icke skulle ha gjort? Få det har herr Lindman
nu i afton svarat med att utföra en hel rad av broderingar
på följande tema: regeringens ställning är präglad av fullständig
oklarhet. Det vilar oklarhet över det hela, vad de vilja och vilket
mai de ha framför sig. Det som är alldeles nödvändigt är, att
man har fullt klart för sig vad man vill försöka uträtta, och det
bör vara detta: att bevara det goda förhållandet till Finland och
över huvud taget utveckla det göda förhållandet till samtliga Östersjöländer.
Jag skulle tacka lör dessa satser, om det vore något
reellt i dem. Men om de gi undsatserna trodde jag verkligen, att
vi voro fukt överens. Det finns något, som kallas truism också i

Onsdagen den 29 mnj, e. in.

33 Nr VA.

politiken. Det är en viktig uppgift för svensk politik att både
bevara och utveckla ett gott samförstånd med Finland och likaså
bevara och utveckla ett gott förhållande till övriga Östersjömakter.
— Den saken är sä solklar för litet var, att den måste karakteriseras
som en truism, den säger icke mera än vad som ligger i
öppen dag. Men medlen! Vilka medel skola användas i detta syfte,
vad är det som skall göras? Och vad är det som icke har blivit
gjort? Vad är det som herr Lindman skulle ha gjort i stället?
Härom hade herr Lindman ej ett ord.

Jag har under förmiddagen anfört alldeles tillräckligt om
de olika faserna av anhållan om hjälp från Finland för att icke
nu behöva återkomma därtill. Jag har visat, — och jag tror, att det
icke kan vederläggas, — att allt detta tal om transiteringen och exporten
icke är annat än ett tal, utan betydelse för realiteterna.
Herr Lindman skall icke nu komma ifrån detta genom att däremot
ställa den omständigheten att de finska ombuden i sin inlaga
förklarat, att transport till sjöss ginge för långsamt och att man
hellre ville ha transport till lands. I samma dagar, när detta
uttalande skedde, pågick som bäst transporten till sjöss från Tyskland
till Finland, och den har pågått också sedan; det är mycket
sant, att det skett med svårighet och besvärligheter på grund av
isförhållandena, men den hav dock gått tydligen tillfredsställande,
och den svenska regeringen hade fullt tillräckliga bevis för att så
var förhållendet, när den fattade sin ståndpunkt till den frågan.

.Nej, transiteringen spelade icke någon större roll. Kvar står
alltjämt vad häradshövding Castrén öppen hjärtligt uttryckte i sin
inlaga, när han sade: transitering och export är icke vad vi vilja ha:
de hjälpa oss icke efter vår mening. Vad man ville, näst en intervention
var en direkt utlämning av vapen ur svenska kronans förråd.
D. v. s. ett engagerade av svenska statsmakten. Jag har
redan förut i den första interpellationsdebatten frågat herr Lindman,
huru han ställde sig till den saken. Han svarade med tystnadens
vältalighet. Nu tjänar det icke till att göra om den frågan,
tv nu är det hela över, och då är det så lätt att säga, att det icke
hade varit farligt. Då vågade i alla händelser icke herr Lindman
eller någon i denna kammare säga, att det kunde ske utan att vi
därigenom kunnat bliva indragna i kriget. Den, som icke har
mera att säga om vad som borde ha uträttats, har icke någon rätt
att bär upphäva sig till domare över den politik som regeringen
fört. Snarare skulle jag anse mig kunna ha skäl att hävda, att
han blottar, huru ihåligt i själva verket detta tal är om andra och
bättre vägar som man bort följa. Man har icke kunnat visa ens
början av en sådan väg, än mindre visat vart en sådan väg skulle
ha lett.

Till sist en enda synpunkt till! Herr Lindman betonade, som
jag nämnt, huru nödvändigt det vore, att vi skulle befordra samförstånd
mellan folken på olika sidor om Östersjön, han inskärpte,
att det icke går an att skärpa motsatserna mellan de folk,
som bo på Östersjöns olika sidor; vi måste undvika friktioner,

Andra kammarens protokoll 1918. Nr 6j. 3

Ang. fullbordad

granskning
av statsrådsprotokollen.

(Forts.)

Nr «4. 34

Onsdagen den 29 maj, e. m.

Ang. full- säde han. Vi få försöka att föra folken tillsammans. Det arbetet
bordad ar, såsom herr Lindman väl vet, redan i gång. Men jag frågar:
granskning £r()r j|err Lindman att det arbetet befordras av det sätt, varpå man
protokollen, nu i denna reservation i denna kammare och från en man i herr
(Forts.) Lindmans ställning misstolkar och groft misskänner den svenska
regeringens avsikter i förhållande till Finland? Tror herr Lindman
verkligen, att det är på det-sättet, som man hjälper det goda
samförståndet mellan Sverige och Finland och eventuellt det svenska
folkelementets ställning i Finland? Då har han verkligen politiska
metoder, som förefalla mig vara minst sagt icke rekommendabla.
I en situation sådan som denna synes det mig, att det kan
vara tid på att, när vi nu en gång haft vår uppgörelse om regeringens
finska politik och det i icke blott en utan flera debatter,
man då skulle kunna försöka enas om att icke lägga ytterligare
stenar i vägen för just det mål, som han säger sig sträva efter.
Det målet vinnes sannerligen icke genom att orättfärdigt misstänkliggöra
den stämning i förhållande till Finland, som besjälar den
nuvarande regeringen. Även om det skulle lyckas herr Lindman
att i detta avseende med dagens debatt inför svensk opinion vinna
någon framgång, vilket jag betvivlar, nödgas jag säga, att för det
mål, som han framstälier såsom så viktigt, och som borde vara
det mycket viktiga för oss här, nämligen det goda förhållandet
mellan Sverige och Finland, kan ingenting vara mindre lyckosamt
än det sätt, varpå han i spetsen för sitt parti i dag behandlat
finska frågan.

Herr Månsson i Hagaström: Herr talman! När Ålandsfrågan
och finska frågan, särskilt den senare, voro på tal här för en
tid sedan, hade jag tillfälle att säga min mening om desamma.
Jag skulle nu icke ha begärt ordet, om icke ett yttrande av herr
Branting hade uppkallat mig. Jag vill inte låta detta yttrande
stå oemotsagt, enär en punkt, som berördes i detta yttrande i förbigående,
för mig är av mycket stor betydelse. Om jag ej hörde
alltför mycket fel, gick yttrandet ungefär ut på, att när man har
en regering, som handlar i samförstånd med folkets majoritet, så
skulle det inte vara så noga med iakttagandet av formerna, här
de konstitutionella, medan det skulle vara annorlunda, om man
hade en regering, som icke handlar i samförstånd med folkets
majoritet. Detta var herr Brantings ord, om jag fattade hans
yttrande rätt, eljest ber jag om ursäkt. Jag vill nu blott i förbigående
nämna, att på så lösa grunder vill jag sannerligen icke
vara med och ha samhället byggt och fotat som detta, att t. ex.
en partiledare eller en mera framskjuten riksdagsman eller eu
regeringsmedlem förklarar: ja, det här gör ingenting, därför att
regeringen handlar i samförstånd med folkets majoritet.

Beträffande Ålandsfrågan är jag alldeles säker om, att därest
Sveriges folk fått rösta vid tiden för detta äventyrs början, skulle
det ha blivit eu alldeles övervägande majoritet för att man icke
skulle ge sig in på äventyret. Det är ju ytterst svårt att avgöra,

Onsdagen den 29 maj, e. m.

35 Nr Ö4.

när en regering i en fråga kan anses handla i samförstånd med
folkets majoritet. Den, som känner något så när praxis i de folkliga
rörelserna och som även hör andra tala om, huru det går till
i de rörelser, som icke avse att vara folkliga, vet, hurusom det
inom dessa rörelser, folkliga eller icke, uppkommer ett fatalsvälde,
som under allehanda förevändningar och förespeglingar av att
handla i folkets namn och i folkets intresse kan hitta på en hel
del saker, som äro stick i stäv med samma folks bästa.

Jag ångrar i dag, att jag inte den lördagsmorgon vi behandlade
frågan om suspendering av den lag, som förbjuder utförandet
av krigsfolk ur landet, gick närmare in på det sätt, varpå detta
ärende förelagts riksdagen och som herr Vennerström har här i
dag i någon mån vidrört. Jag skall aldrig glömma den känsla
jag erfor, när jag kom hit och fick veta, att proposition i frågan,
utan att något vare sig i tidningar eller annorledes hade blivit
sagt därom, framlades här på fredagen vid ett bordläggningssammanträde
och hänsköts till utskottsbehandling omedelbart på eftermiddagen,
samt hurusom man här hade bordläggningssammanträde
klockan 8 på kvällen; och framför allt, vad som på mig
gjorde det djupaste intrycket, var, att jag fann ärendet uppfört
under de ärenden på den avdelning av listan, där man eljest plägar
ha bordläggningsärenden. Jag skall aldrig glömma den dagen
och den historien. Men, som sagt, det smakar alltför mycket knep
på _ fackföreningskongresser, där man söker mota en bångstyrig
majoritet för att få den mening antagen, som man vill ha igenom.
Men om det hette förr i världen, att Sverige icke skall få vara
något prästagäll och icke styras efter prästerliga fasoner, så må
det sägas en gång för alla, att Sverige icke är någon fackförening
och kommer aldrig utan min protest att behandlas efter några
fackföreningsmetoder, det kan ni vara säkra om.

Formerna i grundlagen äro icke fastslagna för ro skull och
för att man blott skall ha en sådan här bok att läsa i, utan formerna
äro fastslagna, paragraferna äro skrivna, därför att de
män, som skrivit dem, en gång hade genom sin historiska beläsenhet,
_ genom sin överblick över gångna tiders och folks öden, lärt
sig inse formernas betydelse, enär de inse, att man icke kan bygga
på en sådan lös fras, som att jag handlar i samförstånd med folket.
Jag handlar enligt de en gång för alla givna formerna till
dess de formerna ändras. Sveriges folk kan icke vila tryggt,
det visar Ålandsfrågans och Finlandsfrågans behandling alldeles
tillräckligt, bakom en försäkran om, att jag eller herr Larsson
eller herr Branting eller herr Edén behagar handla i folkets intresse.
Svenska folket kan endast vila tryggt och andas tryggt,
när de veta, att formerna i denna bok följas; då kan folket vila
tryggt, men icke bakom mina eller herrar Brantings, Edens eller
Lindmans försäkringar. Därför har man grundlagen, därför har
man formerna, och därför måste man noga hålla på, att formerna
följas, vare sig det är herr Lindman som är minister eller herr
Edén är det.

Ang. f ullbordad,

granskning
av statsrådsprotokollen.

(Forts.)

Nr 64. 86

Onsdagen den 29 maj, e. m.

Ang. fullbordad

granskning
av statsrådsprotokollen.

(Forts.)

Men det tiar blivit så, sorgligt nog, att bär i riksdagen se vi
partisinnets ogräs frodas på det ohyggligaste sätt. Herr Vennerström
berörde den saken i sitt anförande på förmiddagen. Det är
efter min och mina kamraters enstämmiga mening nödigt, att vi,
och icke blott vi, utan alla, som vilja en verklig folkrepresentation,
försöka att riva upp detta partisinne med rötterna. Det är
ju nu så, som det har sagts, att när en vänsterregering sitter vid
makten, söker man med ljus och lykta på högerhåll att komma
åt densamma, och när en högerregering sitter inne och expedierar
ärendena, så söker man på andra hållet med ljus och lykta efter
anmärkningar mot denna regering. Anmärkningar skola göras,
när man överträder grundlagens former, göras oblidkeligt, rättrådigt
och omutligt, vilken sida det än är, som sitter och handhar
ärendenas gång. Men vi måste undan för undan söka komma ifrån
detta partisinne och komma fram till det verkligt demokratiska
tillstånd, där vi icke längre i regeringsbänken räkna med vänstermän
eller högermän och se regeringens medlemmar som sådana,
utan blott kräva redliga, öppna och ärliga män. Jag vill icke
därmed säga, att icke i den gamla regeringen och i den nuvarande
suttit eller sitta sådana män, men vi måste lära oss att mera
se dem såsom regeringsmedlemmar och mindre såsom principiella
högermän eller principiella vänstermän.

Medan jag ännu har ordet, skall jag be att få säga ett par
ord till herr Lindman. Det rör grannförhållandet till Finland.
Herr Lindman tryckte så starkt på, att vi borde se till, att vi
kunde få grannsämja; överallt där man har en granne, bör man
se till, att man har grannsämja med denne. Ja, men man må
verkligen se till, att grannsämjan och vänskapen med den nye
grannen växa i förhållande till den nye grannens uppförande. Jag
kommer ihåg en historia för några veckor sedan, samma vecka
för övrigt som Sverige erkände Finland för självständig stat; då
innehöll Finska Huvudstadsbladet en synnerligen märklig artikel,
vari man, halvt hotande, nästan fordrade, att Norge skulle utlämna
norska Finnmarken till Finland med den motivering, att Finland
måste ha rätt till naturliga gränser vid Ishavet. Såsom vi minnas,
väckte artikeln också uppmärksamhet och var föremål för en
debatt i norska stortinget. Jag må säga, att en granne, som börjar
med sådana fasoner, är jag inte angelägen att i onödan komma
i intim förbindelse med. — Jag vill säga, att om jag hemma i
min by har en granne och med honom vill komma i intimare förbindelse
och stå på vänskaplig fot med honom, så väntar jag, att
han uppför sig emot mig såsom de andra grannarna i byn, och
även, herr Lindman, om han vill locka mig t. ex. till häststöld
eller något sådant, så må jag betacka mig för att hålla någon
grannsämja med honom eller sä att jag följer honom på alla hans
vägar.

Som sagt, jag har ju i denna kammare yttrat min mening i
Ålandsfrågan och finska frågan och skall nu inte närmare gå in
på desamma. Jag har emellertid av hela denna debatt i dag yt

Onsdagen den 29 maj, e. in.

37 Nr (tf.

terligare fatt ett intryck av den djupa oreda, och jag höll på att
säga oredlighet, varunder vi leva. Hela denna kamp om vårt deltagande
i den finska oron har, såsom vi veta, pressats fram av en
hynsynslös agitation i några, jag ber om förlåtelse att jag kallar
dem högerblad; över huvud skulle ingen människa vilja ha med
dessa tidningar att göra. Vi veta, vilken ohyggligt lögnaktig form,
som denna agitation antog, och huru den pressades fram. Men det
synes mig vara klart, att många högerelement, om än inte alla,
gärna sage, att man här kunde fä tillfälle att vara med i svängen,
när man icke kunde komma med för tre, fyra, fem är sedan.
Man säge gärna, att under denna hets regeringen pressades
ned på den hala isen för att där klara sig bäst den kunde. Situationen
har varit den, att av en ovederhäftig, lögnaktig agitation,
delvis en agitation från det land, som här närmast berörts, har
regeringen så att säga knuffats ut på isen, och där har den farit
av och an och nätt och jämnt hållit sig på benen. Så synes mig
intrycket av det hela vara. Regeringen har, åtminstone förefaller
det mig och många av mina kamrater så, gärna velat se, att yxan
gått mot Finlands arbetare, men den har icke själv velat hålla i
skaftet.

Men om jag frågar mig, varom striden står här i dag och
varemot man här vänt sig, kan jag icke undgå att finna, art en
del av högerreservanternas framställning och en del av deras yttranden
här i dag mindre äro anmärkningar mot regeringen än förberedelser
för kommande tider, för den händelse den nya grannen
skulle komma att locka oss med ut på farliga vägar.

Ang. fullbordad

granskning
av statsrådsprotokollnt.

(Forts.)

Herr Werner: Herr talman! Trots den sena timmen skall jag
likväl be att här få yttra några ord i den förevarande frågan.
Man kunde ju ha förutsett, att frågan om vapenexport och vapenlicenser
skulle komma upp i denna debatt, och så har ju även
skett, då dessa saker bär berörts av de två nästföregående talarna.
Då jag för ett par månader sedan framställde en interpellation i
just dessa frågor, vilken interpellation ännu icke blivit besvarad,
har jag ju en särskild anledning att här säga några ord.

När man läst det statsrådsprotokoll, som reservanterna här
anfört och av vilket de draga den slutsatsen, att regeringen icke
skulle ha gjort något för att hjälpa den s. k. lagliga sidan i Finland,
da förstår man, varför denna interpellation icke blivit besvarad.
Det har nu under debatten här i dag genom vad som
sagts från högerns sida fastslagits, att anledningen till den Finlandspolitik,
som man igångsatte under vårdagarna, icke var någon
annan än önskan att få en intervention till stånd; man ville ha
oss med i kriget.

Jag är visst icke nöjd med vad regeringen gjort, men jag
måste erkänna, att därigenom att folket fick den tron, att regeringen
i enlighet med sina utfästelser vid ett flertal olika tillfällen
företrädde en neutral ståndpunkt i den finska klasskampen, lyckades
regeringen avvärja den storm, som förvisso icke var så långt

Nr 04. 38

Onsdagen den 29 maj, e. m.

Ang. fullbordad

granskning
av statsrådsprotokollen.

(Forts.)

avlägsen i vårt land just i marsdagarna, något som högern nu förbiser,
sedan den faran väl är över. Men jag beklagar, att denna
hittills deklarerade neutralitet dock i själva verket måhända kan
synas såsom ett partitagande, åtminstone från vår synpunkt sett,
för den ena parten, nämligen den finska regeringen. Uet är så
mycket sorgligare att konstatera detta, som det trots herr Räf
och andra högertalare icke längre går att förneka, att kampen i
Finland varit en klasskamp och eu klasstrid. Man behöver endast
peka på den finska lantdagen, där socialdemokraterna för något år
sedan likväl voro i majoritet, men där de för närvarande nästan
sakna hemort-mätt. Man kan hänvisa till vad herr Branting här
framhöll i sitt anförande, nämligen att tryckfrihet och församlingsfrihet
numera icke kan räknas såsom några friheter i Finland.
Att lagar och förordningar, såsom t. ex. lagen om åtta timmars
arbetsdag m m., inhiberats eller ändrats, är tillräckligt bevis för,
att det är reaktionen, som nu fört sin kamp mot Finlands arbetarklass.
•

Men när högern här i dag genom att peka på, att regeringen
formellt avslagit en ansökan om licens för utförsel av vapen till
Finland, försöker att få fram eu anmärkning mot regeringen, är
detta enligt mitt förmenande endast ett spegelfäkteri, ty helt säkert
ha högermännen lika litet som jag den tron, att de vapen
som finnarna i vårt land kunnat inköpa, stannat kvar i Sverige,
utan de ha gått över gränsen till Finland med eller utan licens.

Jag är tacksam för herr statsministerns kategoriska förklaring
i hans senaste anförande, däri han säger, att det icke lämnats
några dylika licenser och att vapensmugglingarna till Finland
skett utan regeringens vilja. Att de skett, är dock ett faktum,
som man kan konstatera. Det är ett sorgligt faktum, att de vitas
seger delvis köpts med svenska vapen, förda av lejda svenska armar.
Mot påståendet, att regeringen icke ger den sidan sitt understöd,
vill jag påpeka, hurusom man här tolererat rena olagligheter,
icke blott i fråga om vapentransporter, utan kanske mera
framträdande på annat sätt. Jag tänker härvid på den värvning,
som ägt rum till svenska brigaden. Det finnes en lag, som förbjuder
värvning av krigsfolk i vårt land, och den har tillämpats
även när det gällt försök att värva arbetskrafter till andra länder,
där eventuellt bättre arbetsförhållanden erbjudits. Men här
har man tillåtit och tolererat, att en värvningsorganisation fått
starta och utveckla sig. Eta faktum är, att denna värvning har
inriktat sig på underbefäl och stamanställda, och jag anser, att
jag här bör i rättvisans intresse uti riksdagsprotokollen närmare
belysa denna sak. Jag skall nämligen be att, på uppmaning av
den person, som emottagit en skrivelse från den s. k. värvningskommittén,
få meddela innehållet i denna skrivelse. Den lyder
sålunda: »---Före avresan till Finland erhåller Ni fullstän dig

ekipering, fri resa och kmnor 50: — kontant samt som dagtraktamente
kr. 30: — eller tillsammans kr. 80: —, som utbetalas till
Eder före avresan. — Eder avlöning som frivillig är 300 mark per

Onsdagen den 2‘J maj, e. m.

3‘J Nr CA.

månad och fritt vivre samt dessutom kr. 75: — per månad, som
antingen utbetalas till Edra anhöriga bär i Sverige eller insattes
i bank för Eder räkning. Vidare erhåller Ni vid fullständig invaliditet
kr. 10,000:—, och vid eventuellt dödsfall utbetalas till
Edra anhöriga kr. 5,(El):—. hör den händelse Ni önskar deltaga
som frivillig, ar det första Ni har att göi’a att skaffa Eder pass,
och när Ni erhållit detta, så har Ni att uppvakta doktor Hallström,
Einlands vänner, Birger Jarisgatan 8IV, Stockholm, som ombestyr
och utrustar Eder för resan. —- Det vore mig synnerligen
kärt, att genast Ni erhåller denna min skrivelse, Ni vidtager åtgärder
för att anskaffa pass, då Ni göres uppmärksam på, att Ni
har frejdbetyg och tre passfotogratier med Eder. Det gäller att
handla snabbt, då snar hjälp är dubbel hjälp. — På förhand hälsande
Eder välkommen till den svenska brigaden, tecknar med
högaktning, Carl A. Wallner. Linnégatan 65, n. b. Stockholm
den 27/3 1918.»

Stora annonser i de dagliga tidningarna angående denna värvning
ha opåtalt fått införas. Jag hade verkligen tänkt, att jag i
sammanhang med besvarandet av min här förut omnämnda interpellation
skulle få tillfälle att. rörande denna sak framställa en
fråga till vederbörande, men något svar å denna interpellation har
ju, som sagt, aldrig kommit. Jag har vid ett tillfälle personligen
framställt den frågan till herr statsministern''^ varför iingo dessa
olagligheter pågå, och vad gjordes för att förhindra denna landsskadliga
trafik? I stället för att några dylika åtgärder vidtagits,
är det nu tvärtom så, att vi i morgon dag helt säkert komma att
få bevittna, hurusom de, vilka fallit offer för denna värvning och
gjort tjänst där ute åt de vita, skola komma att här hemma officiellt
hyllas; det är åtminstone något, som jag för min del tror.

Jag har härmed velat konstatera, att svensk materiel, svenska
gevär och svensk ammunition m. in. liksom även lejda svenska
armar fått hjälpa till att förgöra demokratin i det enda land, där
socialdemokraterna voro i majoritet. Man har säkert räknat med,
att man här i vårt land skulle få ett handtag tillbaka, då socialdemokratin
även hos oss kommer i majoritet, d. v. s. kunde bliva
farlig, och man har velat skapa ett preventiv däremot. Att man
verkligen gjort denna beräkning, har tydligen utsagts bland annat
av heir ''irygger i den interpellationsdebatt, som hölls i första
kammaren den 27 sistlidne februari.

Herr talman! Jag har intet yrkande att härvidlag framställa,
utan har endast velat påpeka detta faktum, och jag kan på den
grund tyvärr icke vara med om de blommor, som här från socialdemokratiskt
håll kastats över regeringen. Jag tror icke, att den
i allo fyllt sin plikt, åtminstone icke de medlemmar av regeringen,
som äro socialdemokrater. Tack så mycket!

Ang. fullbordad

granskning
av statsrådsprotokollen

(Forts.)

Herr Hansson i Stockholm: Jag har här begärt ordet närmast
för att till protokollet fästa ett uttalande av ålänningar i

Nr G4. 40

Oi sd Egen den 29 maj, e. m.

Ang. fullbordad

granskning
av statsrådsprotokollen.

(Forts.)

en punkt, av vilken högern vid drivande av Ålandsagitationen
gjort ett stort nummer.

Jag vill emellertid dessförinnan begagna tillfället att interpellera
milla vänner vänstersocialisterna om deras verkliga ställning
till Älandsexpeditionen. Här ha i dag angivits icke mindre
än två ståndpunkter från deras håll. Herr Vennerström förklarade
i det anförande, som han här tidigt i dag höll, att han icke hade
någon anmärkning att göra mot den hjälp, som lämnades Åland;
hans anmärkning inskränkte sig till sättet för denna hjälps utgörande.
Ä andra sidan har herr Månsson nu i kväll förklarat,
att om han hade kunnat vara mera förutseende, när detta äventyr,
som han kallade det, började, skulle han för sin del mycket starkt
ha reagerat mot detsamma, och han var i motsats till herr Vennerström
övertygad om, att därest det bland folket skulle ha kommit
att arrangeras en omröstning rörande denna sak, skulle det
ha drivits upp en majoritet emot förslaget om att lämna en hjälp
till Aland av det åsyftade slaget. Jag tror för min del, att herr
Vennerströms uppfattning är deno riktiga, och att när vår svenska
regering inskred för att skydda Alandsbefolkningen, handlade den
med gillande av ett folk kanske mera enigt än vid många andra
tillfällen.

Beträffande sättet för hjälpens utgörande vill jag icke un dandölja,
att man naturligtvis töljt vad som hänt vår svenska expedition
till Äland med en viss oro och när man nu studerar telegrammen
angående denna expedition, kan man icke undgå att
finna, att denna oro varit i mänga avseenden berättigad. Att det
sedan, såsom herr^ Vennerström ansåg, att man borde göra, skall
skrivas pa Guds försyn, att de tillfällen till konflikter, som förelågo,
icke ledde till sammanstötningar av allvarligt slag, kan jag
för min del icke utan vidare anse vara riktigt, men jag kan vara
med om den mera vida tolkningen, att det vid utförandet av denna
expedition varit av värde att själva handläggningen av frågorna
handhafts av män, som så kallt bedömt situationen, att även själva
vanskligheterna i utförandet av uppgiften kunnat övervinnas.

Nu har ^är från högerns sida gjorts den formella anmärkningen
mot Älandsexpeditionen, att den förändring, som den undergått,
icke varit föremål för föredragning i statsrådet. Dessutom
har man anmärkt pa, att, såsom det heter i den första högerreservationen,
Sveriges ord lades i vågskålen för att förmå den
finska skyddskåren till en uppgörelse, som för densamma var oförmånligare,
än som eljest behövt bliva fallet. I herr K. J. Ekm.
^ns ore®ervaJion har det vidare angivits, att orsaken till denna
oförmånliga uppgörelse skulle vara vad han kallar ett svenskt ultimatum
till skyddskåren. Här går alltså i högerns reservation
igen, vad som hela tiden drivits i högerns press, att svenska regeringen
genom påtryckningar på skyddskåren tvingat denna att gå
in på villkor, som den under andra förhållanden icke nödvändigtvis
hade behövt acceptera. Det är med hänsyn härtill av ett visst
värde att till kammarens protokoll över en av dessa debatter få kny -

Onsdagen den 21) maj, e. in.

41 Nr M.

ta ett uttalande rörande denna sak från åländskt håll. Det liar
i Sverige publicerats en förklaring, undertecknad i Mariehamn den
12 maj av Arthur Ekman, bankdirektör, Carl Björkman, ordförande
i ordningsrätten, Torsten Roth berg, vice häradshövding, samt
Otto Tamelander, bankdirektör. I denna förklaring yttrades bland
annat om skyddskårens ställning:

»Man tanke sig situationen — å ena sidan c:a 500 vita, av
vilka dock ett avsevärt antal föga lämpade sig för verklig strid,
visserligen nu rustade med ett tillräckligt antal gevär och kulsprutor
jämte några från 1870-talet härstammande gamla och svårhanterliga
fältkanoner, samt å andra sidan ryssarna, fyra gånger
överlägsna i antal, med krigsmateriel i överflöd — ett fyratiotal
kulsprutor, ett batteri med moderna snabbskjutande fältkanoner
utom de grova positionskanonerna å forten i Sålis, Frebbenby,
Torp, Kungsö, Korsö, Herrö och Storklobb, handgranater i oändlig
mängd, giftiga gaser m. m. Därjämte skyddade av starka
fältpositioner på en mängd strategiskt viktiga punkter och segervissa
på förhand genom kännedom, att starka röda styrkor voro
på väg till Åland från Åbo (redan samma natt anlände C:a 200,
och några dagar senare ytterligare 700- å 800, som av svenskarna
tvungos att retirera samma väg de kommit) samt fullkomligt
underrättade om skyddskårens resurser.

Kan man verkligen ett ögonblick betvivla utgången — åtminstone
gjorde de enda verkligt sakkunniga, de svenska militärerna,
det ej, och ej heller ålänningarna, då man ju här klart
insåg, att fortsatta förstärkningar från fasta landet i en aldrig
sinande ström kunde med »Murtaja» och »Baltic» kastas över hit.
Vad en sådan strid på liv och död skulle medfört för landsdelen
och huru de röda banditerna skulle farit fram här, sedan de med
ryssarnas tillhjälp gjort sig till herrar på Åland, borde ju ej vara
alltför svårt alt tänka sig, och gent emot det ohyggliga öde, som
i ty fall blivit landsdelens lott, väger väl den finske överbefälhavarens
i det bekanta telegrammet av den 2% uttalade mening
därom, att han ansåg det vara en hederssak för Finlands unga
armé att med egna krafter befria Åland — om priset nämnes
ingenting — ganske litet. Att skyddskåren även till fullo, och
även efter de följande två stridsdagarna. insåg det ohållbara uti
sin ställning, framgår ej mindre av det ovanciterade telegrammet
från dess stab, än även på ett övertygande vis därav, att densamma
ingick på ryssarnas i fördraget av den 20 formulerade
villkor.»

Jag kan inom parentes meddela, att telegrammet i fråga var
av följande lydelse: »Representanter för Nystads skyddskår anlända
till Mariehamn. Befrielsen av Åland endast genomförbar
ifall från Sverige utom vapen minst fyrahundra man avsändas
till Eckerö Torp. Telegrafera huru härmed förhåller sig och om
frivilliga eller reguljära trupper samt antalet gevär.»

Vidare heter det i den förut citerade skrivelsen: »Det allmänt
hörda påståendet, att kåren tvungits härtill av de svenska med -

Ang. fullbordad

granskning
av statsrådsprotokollen.

(Fort».)

Nr G4. 42

Onsdagen den 29 maj, e. m.

Ang. fullbordad

granskning
ao statsrådsprotokollen.

(Forte.)

lama, lian ju icke vara med sanningen överensstämmande, eftersom
dessa endast förklarade, att de, i händelse fredsslut ej komme
till stånd, ej vidare kunde ställa sina fartyg till förfogande för
transport till norra fronten. Och då ju å ena sidan skyddskåren
genom sina befullmäktigade parlamentärer högtidligt försäkrat, att
densamma ej i något fall komme att lämna irland utan kvarbliva
som dess garnison, och om å andra sidan kårens ställning och
utsikter voro så goda, som man efteråt varit angelägen om att
framställa dem, så förlorade ju de svenska medlarnas förklaring
all betydelse! Men tyvärr var skyddskårens ställning allt annat
än lysande, och under ett samtal, som en av undertecknarna så
sent som den ti d:s hade med en jurist, som medföljde kåren ända
från Nystad till norra fronten, medgav denne även öppet, att enda
räddningen för kåren låg i dess överförande till den verkliga
fronten, på samma gång han förmodade, att detta aldrig skulle
av politiska skäl officiellt medgivas.»

Efter ett sådant uttalande av dem, som hade anledning att
med allra största intresse följa händelserna på ögruppen, borde det
åtminstone här i riksdagen och i dess förhandlingar bli slut på
försöken att framställa saken så som om manogenom åtgärder från
svensk sida hade tvingat skyddskåren på Aland till en neslig
kapitulation. Det framgår tydligt, att man därute hade samma
uppfattning som tidigare hävdats här, att det varit nödvändigt, ur
skyddskårens egen synpunkt också, att söka åstadkomma den fredliga
uppgörelse, som genom den svenska förmedlingen kom till
stånd.

I den reservation, som föreligger ifråga om Finland har det
gjorts den anmärkningen, som ytterligare utförts av herr Lindman,
att den svenska regeringen över huvud taget icke ville hjälpa. Det
har emellertid här omnämnts en licens, som har beviljats av regeringen.
Jag vill icke underlåta att använda tillfället att uttala,
att jag skulle helst ha sett, att den licensen icke hade beviljats.
Beviljandet kan ha fattats som en eftergift till den sidan, som
yrkat på partitagandet från svenskt håll i den finska partikampen,
och det är mig en särskild tillfredsställelse att här kunna konstatera,
att de varor, som denna licens avsåg, aldrig kunnat från landet
utföras.

Slutligen skulle jag endast vilja ge uttryck åt en liten reflexion,
som jag gjort, här i dag, då jag hört högerns representanter uppträda.
Det är ju icke märkvärdigt numera, att herr Räf uppträder
såsom första representant för högern i viktiga ting. Men det är
öven för mig ganska märkvärdigt att höra herr Räf tala icke
svenska utan finska. Det är det märkvärdiga med högern i allmänhet,
när den uppträder i Finlandsfrågan att den, såvitt jag
kan döma, alldeles förlorar de svenska synpunkterna, och vad herr
Räf presterade i dag var icke annat än renodlad advokatyr för
den finska regeringen. Yad finnarna gjort var alldeles förträffligt
och det bestods ett ganska utförligt referat därav. Herr Räf konsterade
dessutom med tydlig tillfredsställelse, att när svenska rege -

Onsdagen den 529 maj, e. in.

43 Nr M.

ringen gjoit en antydan om villighet att medla mellan de stridande
i Finland — enligt min mening det bästa tecken på villighet att
hjälpa Finland ur dess nöd —, så hade den från den finska regeringen
fatt ett »duktigt, präktigt och riktigt svar». Jag tror, att
när man iakttar ett sådant uppträdande, har man anledning säga
att de som så totalt engagerat sig för den finska regeringen mot
den svenska, de upphört att se svenskt på denna sak. De representera
icke längre någon svenskhet. I varje fall skulle man kunna
säga, med försök till en ordlek, att det är eu mycket kastrerad
svensket de representera.

Det har nu påståtts av herr Lindman, att regeringens hållning
har i hög grad bidraget till att försvaga det svenska elementets
ställning i Finland. Jag tror för min del att högerns uppträdande
i Finlandsfrågan här hemma icke kan vara ägnat att stärka den
kamp, som tydligen måste föras borta i Finland för svenskheten.
Om man i Finland får det budskapet, att ungefär allt vad man
företar sig för att undertrycka svenskheten — och starka krafter
äro ju i rörelse för det ändamålet — kan i viss mån försvaras av den
hållning den svenska regeringen intagit. Tror man verkligen, att
sådant skall stärka svenskarnas kamp i Finland? xi.r det icke troligare,
att man på det sättet ger ytterligere luft under vingarna
åt de finska nationalister, som ana, att deras tid kommit och som
tydligen hänsynslöst utnyttja sin maktställning icke blott för att
krossa demokratien utan även för att om möjligt krossa svenskheten
inom Finlands gränser?

Herr Lindman: Herr talman! Jag vill endast uttala några
ord ganska kort med anledning av det anförande, som hölls av
statsministern, när han bemötte mitt tidigare anförande. Jag vill
säga i förbigående, att något bemötande av den konstitutionella
sidan av saken förekom ju icke. Men när man lägger sitt anförande
så som statsministern gjorde, då kommer man vart som helst.
Så säger han, att det och det har man icke rätt att uttala, det
går icke an att uttala sig om det, det är oriktigt, man skall för
allt i världen icke säga något. Ja, då blir allt bemötande omöjligt.
Vad föreligger nu här? Jo en reservation i konstitutionsutskottets
betänkande. Där ligga alla fakta och handlingar, i den
mån det icke redan tidigare blivit redogjort för dem av regeringen
i den blåa boken. År det då farligt att tala om dessa saker, som
finnas i aktstycken, som varje människa kan läsa och tala om, och
vad tjänar det till att göra som statsministern att så där uppifrån
och ned behandla motståndare och säga, att det är tabu, det
är farligt att tala om det, och det kan skada vårt folk? Det är
regeringens handlingar eller brist på handlingar, som avgöra, hur
förhållandena till Finland kommer att bli; icke beror det så mycket
på vad den ene eller andra säger, utan det är fakta som
tala.

Nu har emellertid på grund av reservationen uppkommit en
debatt, och herr statsministern har deltagit i den och jag har också

Ang. fullbordad

granakning
av statsrådsprotokollen

(Korts.)

Nr ÖL 44

Ang. fullbordad

g r önskning
av statsrådsprotokollen.

(Forts.)

Onsdagen den 29 maj, e. m.

deltagit i den, och jag tror, att jag inlåtit mig i den ganska sakligt
och uttalat mig om de olika saker, som förekommit. Stats.
ministern säger t. ex., när jag uttalade mig om general Mannerheims
telegram, att herr Lindman icke aktar för rov att tala om
det. Telegrammet står i den blåa boken på sid. 21, bil. 20. Varje
människa kan läsa det, men när jag talar om det, skall det heta
att jag icke aktar för rov att tala om det. Det är ett sätt att
vilseleda åhörarna.

Beträffande frågan om den mycket omtalade licensen, så står
det talat om den i en tidning, som brukar kallas regeringsorganet
och som heter Socialdemokraten. Där står det i ett nummer, som
jag har här, att det gjorda förbehållet av Kungl. Maj:t gjort det

omöjligt för finnarna att utnyttja denna licens. Det står i tidningen.
Då säger man, att den, som talar om det och vill framställa
saken fullständigt, handlar oriktigt. Jag tror icke, att det

är så farligt att tala om det, därför att människorna kunna nog
läsa vad som är tryckt både i konstitutionsutskottets betänkande^,
i den blåa boken och i tidningarna.

Så vill jag framhålla, att jag tycker, att .statsministern går
nästan litet långt — jag skulle vilja säga tar saken litet förmätet
— när statsministern säger, att det eller det behövdes icke, transiteringen
behövdes icke. Allt detta visste regeringen i Sverige
mycket bättre än finnarna själva. Dessa begärde transitering därför
att det var omöjligt att komma fram på sjön. Nej, säger statsministern,
det behövdes icke, det förstår han bättre än de, och
sjöministern nickar bifall. Ja, jag begriper, att han förstår det så
utmärkt bra, men finnarna förstå det icke. Jag tycker i alla fåll
att detta är nonchalant och det är litet förmätet att taga saker
och ting på det sättet.

Så säger statsministern, att den som icke har mera att säga
har icke rätt att upphäva sig till domare. Nu har jag emellertid
i mitt anförande, som jag tycker vara rätt utförligt, uttalat rätt
många saker, som Jag tycker regeringen borde ha gjort i detta
ärende. Men det går statsministern icke in på närmare, ingenting.
Jag skulle kunna upprepa vad jag sagt, men det vore ju rent förskräckligt,
om jag skulle upprepa allt vad jag tycker, att regeringen
borde ha gjort men underlåtit att göra, så att det skall
jag icke besvära kammaren med. Men det är så bekvämt att skylla
pa andra och säga, att det och det är skadligt, det får ni icke
gorå och det får ni icke tala om. Jag upprepar, att det är regeringens
handlingar, som äro avgörande i denna fråga. Har regeringen
handlat klokt och riktigt och bra mot Finland, då, det vågar
jag såga, blir det ett gott förhållande gent emot Finland, och
då kan regeringen åberopa detta och säga: det och det ha vi gjort,
se vad vi gjort för er, ni böra sentera det och därför hysa vänskap
mot oss. Har regeringen själv den uppfattningen, att dess handlingar
äro ägnade att leda till ett gott samförstånd med Finland,
da kan regeringen trots alla debatter här i kammaren också skapa

Onsdagon den ’J‘J maj, e. in.

45 Nr <>4.

ett sådant, .lag har tillåtit mig att framhålla, att så icke är
fallet.

Till sist tillåter jag mig säga, att när eu talare i kammaren
bemödar sig om att tala i sak, lät vara att han går in på att göra
anmärkningar mot den ene eller andre, så borde han förskonas för
att utsättas för att bli bemött så som jag blev i statsministerns
anförande både i ton och uttalande. Yi behöva icke uppträda såsom
skolmästare mot varandra.

Ang. fullbordad

granskning
av statsrådsprotokolUn».

(Fort*.)

Herr Engberg: Herr talman! Jag kunde icke underlåta att
begära ordet, när jag hörde herr Lindman med ganska stor självbelåtenhet
åberopa den saklighet, med vilken han riktade sina anmärkningar
mot regeringens Einlandspolitik. Som herrarna erinra
sig, var den röda och genomgående tråden i hans anförande,
att regeringen hade icke handlat som den bort handla, och i
motsats därtill framställde han i sin ordning sin och sitt partis
politik som den rfttlinjiga politiken i detta avseende. Man
har då att efterlysa, vad som är herr Lindmans och högerns politik
i den här ""frågan. Herrarna från högerkanten ha gjort
gällande, att här skulle bragts hjälp åt Finland, effektiv hjälp.
Vad menas då med effektiv hjälp?'' Vi ha fått svaret frän herr
Castréns sida. Det har sagts ifrån, att man krävt, åtminstone
att det skulle ske en utlämning av vapen från kronans förråd.
Men huru ha herrarna från högern ställt sig till detta? Det
har redan erinrats, att herr Lindman på en direkt förfrågan,
huruvida han ville vara med om utlämnande av vapen från kronans
förråd, vägrade att giva klart besked, och han vidhåller fortfarande
denna sin vägran. I första kammaren fingo vi från herr
Tryggers sida ett annat besked. Där kom det fram, att man ville
utlämna vapen från kronans förråd. Herr Hildebrand i denna
kammare uppträdde i den förra Finlandsdebatten och gjorde gällande,
att han icke ville utlämna vapen från kronans förråd, och
vad herr Hildebrand i dag beträffar, så fick man höra, att vad
som borde lämnas var sympatibevis. Men när herr Lindman fick
ordet efter detta, klandrade han regeringen därför, att den stannat
vid sympatibevis. Här slå herrarna ihjäl varandra. Kommer man
till herr Räf, så finner man, att han anser, att man bort slå till
med detsamma-, här brinner det i grannens bus o. s. v. Men när
han slutligen skulle formulera, vari denna hjälp borde bestå, då
förekommo endast dunkla, orakelmässiga antydningar om att det
skall vara »materiell hjälp». Ja, herr Räf må ha sinne för det
materiella, men om man däri skall finna förklaringsgrunden till
denna formulering vill jag lämna därhän. Men en sak är säker,
och det är att, när man kastar en blick på de linjer, som högern
presterat, det icke förhåller sig så, som herr Lindman flera gånger
i denna debatt uttalat, att det varit en klar politik, som han och
hans partikamrater förfäktat, under det att det varit oklarhetens,
som regeringen företräder. Herr Lindman uppehöll sig exempelvis
vid frågan, att här förelegat förslag om transitering av vapen

Nr 64. 46

Onsdagen den 39 maj, e. m.

Ar>b''td'' neutra^ Lind, och han förklarade här bland annat, att tran granskning

sitering av vapen genom Sverige från ett krigförande till ett neutralt
av statsråds- land väl icke vore något som helst farligt uti. Men var då Finland
protokollen, neutralt land? Huru kan man fortfarande vilja upprätthålla den fik(Forts.
) tionen, ati man kunde betrakta Finland som ett neutralt land? Herr
Lindman beskyllde visserligen statsministern för att han här skulle
gjort en förväxling mellan inbördes krig och uppror. Herr Lindman
menade, att vad som förelegat i Finland var uppror, och förklarade
det som eu förolämpning mot Finlands lagliga regering att
ens ett ögonblick vilja göra gällande, att det var inbördes krig.
Men jag vill säga, att det är att rida på ord in i det befängda,
om man förnekar, att oriktigheterna där borta i Finland framstått
för oss såsom ett ganska typiskt inbördes krig med starka
klassmotsättningar som bakgrund, och att det icke alls varit fråga
om uppror eller upplopp i vanlig mening. Att under sådana förhållanden
betrakta Finland såsom ett neutralt land kan naturligtvis
icke gå för sig. Och när herr Lindman upprepar det
klandret mot regeringen, att svaret fördröjts till den 5 mars, då
må jag säga, att detta är underligt, sedan herr Lindman i denna
kammare (len 20 februari — två dagar efter den 18 februari —
själv deltagit i debatten, varunder från statsministerns sida hade
givits en fullständigt uttömmande förklaring, vari också den principiella
grunden för regeringens Finlands-politik är angiven. Nej,
saken är nog i. själva, verket den, att högern inför ett ganska
glänsande fiasko i sin Finlandspolitik nu försöker att under ett bombardemang
täcka reträtten och inbilla allmänheten, att den fört
den klarhetens politik, över vilken herr Lindman skryter, under
det att i själva verket det förelegat från högerns sida en politik
i. oklarhetens tecken, vare sig signalerna kommit från partichefen
själv eller från hans närmaste undersatrap, herr Räf!

§ 2.

kostnader "för , o £ föredragningslistan fanns härefter upptaget statsutskottets utförsvaret.
lodande, nr 153, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning angående engångskostnader för försvaret.

•. I överensstämmelse med vad Kungl. Maj:t föreslagit i den till
riksdagen den 14 januari 1918 avlåtna propositionen angående statsverkets
tillstånd och behov under rubrik »Engångskostnader för försvaret»
hemställde statsutskottet uti förevarande utlåtande, att riksdagen
måtte

I. a) utav det av 1914 års senare riksdag till bestridande av
kostnader för övning vid armén av årsklassen 1914 yngre beviljade
anslaget. 11,098.186 kronor, för år 1919 anv;sa 107,756 kronor:

b) för anskaffande av intendenturmateriel för år 1919 bevilja
ett anslag av 875,000 kronor;

c) för anskaffande av artillerimateriel för år 1919 bevilja ett anslag
av 100,000 kronor;

Onsdagen den 29 maj, e. in.

47 Nr VA.

d) för bestridande av uppkommande merkostnader för anskaf- AnJ>-

fande av viss ingenjörmateriel för år 1919 bevilja ett anslag av jörsvnret,
580,000 kronor; _ (Forte.)

e) för bestridande av uppkommande. merkostnad för vissa arbeten
å Bodens fästning för år 1919 bevilja ett anslag av 359,000
kronor; och

f) bestämma, att samtliga här omnämnda belopp, vilka såsom
engångskostnader för lantförsvaret skulle anvisas och beviljas för år
1919, skulle i riksstaten uppföras såsom ett gemensamt reservationsanslag; IT.

a) till nyanläggningar och nyanskaffningar för stärkande av
det fasta kustförsvaret, med undantag av Fårösunds fästning, av det
beviljade anslaget av 13,748,690 kronor för år 1919 anvisa ett belopp
av 2,748,690 kronor;

b) till anskaffning av artilleriammunition för kustfästningarna
för år 1919 bevilja ett anslag av 500,000 kronor; och

c) bestämma, att sist omnämnda två belopp, vilka skulle anvisas
och beviljas såsom engångskostnader för sjöförsvaret för år 1919,
skulle i riksstaten uppföras såsom ett gemensamt reservationsanslag;
samt

III. medgiva, att för täckande av ifrågavarande utgifter finge
av statsverkets värnskattefond tagas i anspråk ett belopp av 5,270,446
kronor.

Vid utlåtandet var likväl fogad reservation av herrar Eriksson i
Grängesberg, Nilsson i Kabb.arp, W (liden, Ingvar son, Jansson i Falun
och Nilsson i Malmö, vilka ansett, att punkt II. b) bort ur utskottets
förslag utgå samt att i följd härav anslagets slutsumma, 5,270,446
kronor, bort nedsättas med 500,000 kronor till 4,770,446 kronor.

Sedan utskottets hemställan föredragits, yttrade:

Herr Ingvarson: Herr talman! Som herrarna finna ha jag

och mina meningsfränder inom utskottet icke i allo kunnat ansluta
oss till utskottets framställning, och jag skall därför be att i all
korthet med hänsyn till den ganska sena timmen få angiva skälen
härför.

Kungl. Maj:t har bland annat på denna rubrik »Engångskostnader
för försvaret» begärt 500,000 kronor till ammunition för kustbefästningarnas
grova artilleribestyckning. Med den saken förhåller
det sig så, att 1914 års riksdag anvisade något över 13 miljoner
kronor till förstärkande av det fasta kust förs varet. Senare har
riksdagen gjort ett par ytterligare anvisningar för samma ändamål,
nämligen dels 1915 på 180,000 kronor till eldledningsanordningar
och dels 1917 på 906,000 kronor till merkostnader för artilleriet.

Nu begär departementschefen ytterligare 500,000 kronor till ammunition.
Emellertid har Kungl. Maj:t uppdragit åt den så kallade
kustbefästningskommissionen att dels avgiva yttrande vilka kostnader
det skulle medföra efter de inträffade prisstegringarna att

Nr (A. 48

Onsdagen den 29 maj e. m.

Ang. engångs- fullt genomföra 1914 års program, dels också att framlägga förslag
”‘försvar^''tiU begränsningar av detta program, så att det skulle kunna hål(Forts)
inom den beräknade kostnadsramen. Kustbefästningskommis sionen

bar i anledning härav den 15 augusti 1917 avgivit det utlåtandet,
att ett fullständigt genomförande av 1914 års program
skulle medföra en merkostnad av något över 8 miljoner kronor.
Vidare har kommissionen verkställt vissa utredningar rörande vilka
arbeten och anskaffningar, som skulle kunna eftersättas, och vilka
som vore mera nödvändiga för att man skulle kunna hålla kostnaderna
inom den ram, som beräknades 1914. Nu har kommissionen
funnit, att för en kostnad av något över 14 miljoner kronor
eller för en kostnad, lika stor som den, vilken redan är beviljad,
skulle^ kunna realiseras 1914 års program i dess väsentliga delar,
och så har kommissionen föreslagit en begränsning, bland annat
då en begränsning av ammunitionen. Emellertid har departementschefen
funnit, att kommissionen gått för långt i sin begränsning,
och begär utöver vad av kommissionen ansetts oundgängligen nödvändigt
en halv miljon till ammunition. Detta motiverar departementschefen
så:

»Bland de av kustbefästningskommissionen angivna inskränkningarna
i 1914 års plan för det fasta kustförsvarets stärkande
ingår även en väsentlig begränsning av ammunitionsförrådet särskilt
till vissa redan beställda grövre artilleripjäser. Då det kan
befaras, att ändamålet med anskaffningen av omförmälda pjäser
skulle genom en sådan begränsning väsentligen förfelas, har jag
ansett mig höra undersöka, huruvida ej medel skulle kunnas beredas
för att, åtminstone i viss omfattning, kunna tillgodose ifrågavarande
behov.»

På grund av detta uttalande har departementschefen gjort en
undersökning, huru medel skulle kunna anskaffas, och därvid funnit,
att man skulle kunna verkställa ytterligare begränsning på
andra områden, varigenom skulle kunna inbesparas 266,000 kronor,
som skulle kunna användas till ammunition. Men detta har departementschefen
icke ansett tillräckligt utan dessutom begärt

500,000 kronor, det sista som finnes kvar av värnskattemedlen, till
anskaffande av dylik ammunition.

Vid behandlingen av detta ärende i utskottet ha vi sålunda
haft att välja mellan att taga ställning till den framställning, som
departementschefen gjort, eller stödja oss på det yttrande, som
kustbefästningskommissionen avgivit. Vi ha endast haft att hålla
oss till de handlingar, som äro avgivna till utskottet, och vi ha
då ansett, att om kustbefästningskommissionen kunnat i sitt förslag
utgå från, att en besparing av ammunition kunde verkställas på
sätt kommissionen föreslagit, så skulle vi för vår del icke vara
nödsakade att gå längre. Därför ha vi funnit nödvändigt att yrka
avslag på Kungl. Maj:ts förslag i denna punkt.

På denna grund ha vi sålunda reserverat oss, med stöd av
kustbefästningskommissionens utlåtande, mot beviljandet av dessa

Onsdagen den 29 maj, e. in.

49 Nr 04.

500,000 kronor, och jag ber, borr talman, att med dessa ord ik^ny. enyåny*
hemställa om biiäll till reservationen. kostnader för

försvaret.

Chefen för sjöförsvarsdepartementet herr statsrådet Palm- lPorts)
stierna: Herr talman! Jag har blivit överraskad av den reser vation,

som här är angiven, och jag har blivit överraskad även
av den motivering, som har blivit given. Och jag må säga, att
det skulle varit särdeles lyckligt, om omständigheterna varit sådana,
att jag haft tillfälle, såsom ofta plägar ske, att samråda med
vederbörande inom utskottet, ty vad som särskilt i motiveringen
framhalles visar, att man tydligen icke haft full klarhet om huru
situationen verkligen förelegat.

Hen innan jag belyser denna punkt, vilket jag är viss om
kommer att medföra, att reservanterna få en helt annan bild av
situationen, vill jag på det allra bestämdaste förklara, att vad här
föreslagits icke är något som helst frångående av 1914 års beslut.

Det är nämligen sä, att det är värnskattemedel, som det här gäller
och som riksdagen besluta skola utgå för försvarsändamål. De
skola alltså disponeras för försvarsändamål. Vill man nu icke, att
de skola användas för kustbefästningarna, nåväl till andra försvarsändamål
måste de i varje fall gå. Nu är emellertid situationen
sådan, att vissa övetskottsmedel, som kvarstå, kunna av årets
riksdag disponeras. Då frågar man sig: är det särskilt angeläget,
då man plockar bland olika försvarsändamål, att man giver anslag
just till dessa kanoner och kustbefästningar? Då svarar jag: ja,
det föreligger mycket vägande skäl för detta, och skälet är bland
annat, att de kanoner,''för vilka ammunition skulle anskaffas, äro
samtliga beställda, finnas delvis. Det kan ju inte vara i imligt,
att riksdagen beslutar anskaffande av kanoner, som sedan ställas
upp på, fastniogarna, och det sedan icke finnes tillräckligt med
ammunition. Det säger sig ju självt, och jag har också velat bespara
riksdagen att komma i en sådan belägenhet. Ingen departementschef
kan undgå att komma till riksdagen och säga: Här

har ni beslutat kanoner, men ammunitionen? Kanonerna kunna
icke användas.

Nåväl, är nu förhållandet sådant, så kommer jag till den oklara
punkten. Jag förstår herr Ingvarson, när han säger, att utskottet
av de tillgängliga handlingarna icke kunnat komma till annat resultat
än att departementschefen begärt mera ammunition än vad
kustbefastuingskommissionen talar om i silf utlåtande. Ja, för all
del, om man lägger handlingarna sida vid sida kan det sä synas, men
rätta förhållandet är, att när jag i det vällovliga intresset att få
det hela att även till penningbeloppet om möjligt hålla sig inom
ramen av 1914 års försvarsbeslut, så befanns detta vara synnerligen
svårt. Vi skola tänka på vad priserna på alla dessa byggnads-
och betongarbeten o d. stegrats under den tid, som förflutit
sedan dess. Kustbefästningskommissionen har uppfört ett anslag
av 8,7 miljoner kronor och detta anslag har jag försökt eskamotera
bort, men då befinnes det, att den reduktion, som kommissionen

Andra kammarens protokoll 1918. Nr 64.

4

Sr 64. 50

Onsdagen den 29 maj, e. m.

Ang. engångs- gjort, väsentligen går ut över ammunitionen. Följden härav är,
kostnader för jag förr e|]er senare skulle komma i en svår situation: Här

ftmivaret. nu visserligen kanonerna, men efter några år måste det be 0

'' gäras medel till ammunition.

Detta vill jag icke vara med om, utan därför säger jag på en
gång ut precis hurudan situationen är och försöker att finna
ett belopp, som icke är något nytt belopp, som icke fordrar nya
skatter, utan redan är av riksdagen anvisat för försvarsändamål,
nämligen värnskattemedlen. — Med denna förklaring vill jag hop fias,

att även reservanterna skola finna, att saken ligger fullkomigt
klar. Jag skall blott ytterligare tillägga ett ord.

Av samtliga anslag under femte huvu titeln finnes det intet,
som vållar mig så mycket bekymmer som anslaget till kustbefästningarna.
Det säger sig självt, att skall man i en tid, då alla arbetskostnader
stegrats så oerhört, söka pressa in dessa anslag inom
den ram, som riksdagen beslöt 1914, så beböves det som jag
nämnde 8,7 miljoner kronor bara för detta anslag. Att göra detta
utan att försvarsplanen rubbas och rubbas i väsentliga delar, det
är ett problem, som möter stora svårigheter och vållar stola bekymmer,
om det skall kunna lösas på ett tillfredsställande sätt.
Att då, som reservanterna vilja göra, just på den punkten reducera
anslaget med 500,000 kronor, när det icke gäller nagla njm
skatter eller anslag, det hemställer jag, att denna kammare icke
måtte vara med om och således ej heller följa reservanternas förslag.

Herr Hamrin: Herr talman! Efter det anförande, som nu hållits
av herr statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet, skall
jag inskränka mig till att yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Ingvarson: Det kan ju icke nekas till, att det var ett
ganska överraskande anförande, som herr statsrådet nu höll. Det
är alldeles självfailet, att utskottet liksom alltid måste hålla sig
till de handlingar, som utskottet har att röra sig med, och vi ha
i detta fall haft kustbefästningskommissionens förslag att gå efter.
Kommissionen består ju av militära fackmän, men om jag nu uppfattat
herr statsrådet räit, skulle det praktiskt taget icke bli någon
ammunition till kustfästningsartilleriet enligt kustbefästningskommissionens
förslag. För min del har jag aldrig kunnat föreställa
mig något dylikt. Jag har självfallet utgått ifrån, att
denna kommission varit ytterligt mån om att tillgodose kustförsvarets
behov, och när då departementschefen funnit sig kunna på
annan väg anskaffa ytterligare 2öfi,0o0 kronor för ändamalet, har
jag givetvis trott, att härvidlag allt vore väl beställt.

Det kan icke förnekas, att de upplysningar, som herr statsrådet
lämnade, ställa saken i delvis annan belysning, men varken
jag eller någon annan utskottsledamot kan hjälpa, om vi av de
ofullständiga upplysningarna i de handlingar, som ställts till utskottets
förfogande, hava bibragts en uppfattning, som icke är i

Onsdagen den 29 maj, e. in.

Öl Nr 64.

allo överensstämmande med verkligheten,
säga detta.

Jag har endast velat Ang. engångs kostnader

för

Chefen för sjöförsvarsdepartementet herr statsrådet Palmstierna:
Jag vill icke, att det här skall kvarstå någon oklarhet,
så att man till äventyrs tror, att vederbörande kommission icke
skulle velat lämna någon ammunition alls. Det vore orätt av mig
att framlägga procenttalet, men konklusionen av vad jag nu framhållit
i dag står sig dock, och om statsutskottets ärade ledamöter
hade sett procenttalet, vilket med största nöje skulle hava ställts
till deras förfogande, hade utskottet självt kunnat konstatera riktigheten
av vad jag nu sagt.

Härmed var överläggningen slutad. Efter av herr talmannen
givna propositioner först på bifall till utskottets hemställan samt
vidare på bifall till samma hemställan med den ändring däri, som
inefattades i den vid utlåtandet fogade reservationen, biföll kammaren
utskottets hemställan.

försvaret.
(Forts.)

§ 3.

Vidare förekom till behandling statsutskottets utlåtande, nr 154, Angående
i anledning av väckt motion om anslag till stärkande av Göteborgs stärkande av

försvar mot sjösidan. Göteborgs för svar.

Uti eu inom första kammaren väckt, till statsutskottet hänvisad
motion, nr 28, hade herr W rang el föreslagit, att riksdagen till förstärkande
av Älvsborgs fästning ville på extra stat bevilja ett anslag
av 3,130,000 kronor och därav för år 1919 anvisa hälften eller

1,565,000 kronor, ävensom bemyndiga Kungl. Maj:t att under loppet
av innevarande år av sistnämnda belopp förskottera erforderliga
medel för arbetets påbörjande snarast möjligt.

Utskottet hemställde, att förevarande motion icke måtte av riksdagen
bifallas.

Reservation hade likväl avgivits av herrar Strömberg, Nilsson i
Skottlandshus, Bergqvist, Wrangel, Modell, greve Posse, Boman, Andersson
i Skivarp, Persson i Stallerhult och Odqvist, vilka ansett, att
utskottets motivering bort hava annan, i reservationen angiven lydelse.

Efter föredragning av utskottets hemställan yttrade

Herr Lithander: Herr talman! Av det föreliggande utskottsbetänkandet
framgår, att delta försvarskrav icke kunde tillgodoses
i 1914 års^ försvarsproposition på grund av den stora besparing,
som man då måste göra. Nu har emellertid herr Wrangel sökt få
detta rättat genom sin motion, och jag kan icke se annat, än att
den motivering, han förebragt, är mycket bra. Han pekar däri på

Nr 64. 52

Onsdagen den 29 maj, e. m.

Angående
stärkande av
Göteborgs försvar.

(Forte.)

Ang. ersättning
till ingenjören
G. Ericsson
för viss förlust.

1907 års försvarskommitté, som ansett sig böra »framhålla angelägenheten
av att Göteborg, som för landets ekonomiska liv har
stor betydelse, beredes ett kraftigare skydd mot beskjutning från
sjösidan, än de nuvarande befästningarna lämna».

Vi ba även hört, hurusom herr sjöministern nämnt, att intet
vållat honom så störa bekymmer som kustbefästningarna. Jag vill
då hemställa — och det har också framhållits —, huruvida det
verkligen kan vara klokt, att lämna ett samhälle så litet skyddat,
när dock kostnaderna för detta skydd icke kunna anses besvärande
i jämförelse med de värden, det gäller att skydda. Jag vill endast
erinra om de stora skatter, som årligen komma från detta samhälle,
de stora industrier, som där bedrivas, och överhuvud taget
den viktiga funktion, som staden Göteborg har att fylla såväl
under normala förhållanden som, icke minst, om vi skulle komma
i krig. Jag tror, att den utgift på 1919 års stat, som det här
gäller, eller 1,565,000 kronor, är synnerligen väl motiverad, om
man tänker på vad det här gäller att bevara och rädda. — Med
dessa fä ord ber jag få yrka bifall till herr AVrangels motion.

Vidare anfördes ej. Sedan herr talmannen framställt proposition
dels på bifall till utskottets hemställan, dels ock på avslag därå
samt bifall i stället till den i ärendet väckta motionen, blev utskottets
hemställan av kammaren bifallen.

§ 4.

Härefter förelåg till avgörande statsutskottets utlåtande, nr 155,
i anledning av väckta motioner om ersättning åt ingenjören G. Ericsson
för liden förlust vid uppförande av kasernetablissemang för Västgöta
regemente.

Uti tvenne i huvudsak likalydande, till statsutskottet hänvisade
motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr 29, av herr Carl
Magnusson m. fl. och den andra inom andra kammaren, nr 29, av
herr Carlson i Herrljunga m. fl., hade hemställts, att riksdagen ville
bevilja medel för ersättande av den förlust, kronor 223,209: 98, som
byggnadsentreprenören vid kasernetablissemanget för Västgöta regemente
ingenjören Gideon Ericsson, till följd av rådande kristid, lidit
genom uppkommen merkostnad utöver den kontrakterade entreprenadsumman
för ifrågavarande arbeten.

Ut kottet hemställde, att riksdagen måtte med anledning av förevarande
motioner

a) i skrivelse til Kungl. Maj :t anhålla, det täcktes Kungl. Maj :t
efter verkställd utredning taga under förnyat övervägande, huruvida
och med vilket belopp ersättning skulle kunna tilldelas ingenjören
Gideon Ericsson för förlust, som han lidit vid uppförande av
Västgöta regementes kasernetablissemang; och

b) medgiva, att för bestridande av sådan ersättning finge av de

O lind agen den 29 maj, e. in.

j3 Nr M.

för uppförande av kasernetablissemang för femton infanteriregemen ten

beviljade medel tagas i anspråk ett belopp av högst 1 (>7,407 kro- G Erictt<m

nor 49 öre. för viss för lust.

Vid utlåtandet voro emellertid fogade reservationer: (Korta.)

I av herrar Johan Nilsson, C. G. Ekman, Wrangel, Persson i
Stallerhult, Odqvist och Hamrin, vilka ansett, att utskottet bort hemställa,
att ifrågavarande motioner icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda; samt

av herr Lamm.

Utskottets hemställan upplästes, varefter ordet begärdes av

Herr Hamrin, som yttrade: Herr talman! Som herrarna behagade
finna, har jag jämte tvenne andra ledamöter av denna
kammare ansett mig nödsakad att avgiva en reservation vid detta
utskottsutlåtande. Anledningen till denna reservation, som också
biträtts av ett par ledamöter från första kammaren, är den, att vi
ansett de konsekvenser, som kunna följa av ett bifall till statsutskottets
berörda utlåtande, lör närvarande icke kunna överblickas.

Det är nämligen uppenbart för var och en, som något reflekterar
över tidsförbåillandena, sådana de för närvarande äro och sådana
de gestaltat sig under de gångna åren efter krigsutbrottet, att en
mängd personer, som haft att utföra arbeten och leveranser för
statens räkning och även för enskild räkning, fått vidkännas förluster
i ett och annat avseende. Det är icke blott denne entrenör,
utan helt säkert många andra entreprenörer, som fått vidkännas
sådana förluster, och fast jag här icke kan angiva några
siffror, torde det vara bekant att till såväl lantförsvarsdepartementet
som till en del av de övriga departementena ingått ansökningar
om erhållande av sådan gottgörelse, som här ifrågasatts
att giva åt denne byggnadsentreprenör.

Men slår man in på denna bog och beviljar ersättning till
entreprenörer, kan jag för min del icke finna, att det kan angivas
någon sådan skillnad mellan statens entreprenörer och statens leverantörer,
att icke även de senare kunna komma fram med ersättningsanspråk
av nu ifrågavarande slag. Och vart tro herrarna
det skall taga vägen, om samtliga dessa, såväl entreprenörer som
leverantörer, skola genom ett bifall till denna utskottets hemställan
uppmuntras till att inkomma med ersättningsanspråk eller på
andra vägar söka vinna gottgörelse för lidna förluster. Går man
att pröva dessa olika ansökningar, undrar jag, om det icke blir
mycket svårt, ja omöjligt, att uppdraga några som helst gränslinjer
mellan vad som kan anses vara skäligt och vad som är
orimligt och oriktigt.

Nu har ju i detta fall entreprenören på sin tid inlämnat ansökan
till Kung!. Maj:t om ersättning. Denna ansökan har varit
remitterad till myndigheterna för yttrande, och Kungl. Maj:t har

Nr 64. 54

Onsdagen den 29 maj, e. m.

Ang.ersättning prövat saken och avvisat anspråken på ersättning. Nu har emel*G
"mJsZT ^ert^ denne ingenjör Ericsson funnit åtskilliga välvilliga motiofor
viss för- närer i riksdagen, såväl i första som i andra kammaren, vilka
lust. motionsvis framlagt hans ersättningskrav, och statsutskottets leda(Ports.
) möter hava ansett sig kunna tillstyrka riksdagen att i viss män
åtminstone bevilja honom ersättning för den förlust, han uppger
sig hava lidit på denna av honom uppförda byggnad.

Går man emellertid till statsutskottets motivering, så kan
åtminstone jag för min del icke finna, att några som helst skäl
blivit förebragta, varför denne entreprenör skulle vara den ende,
som kunde tänkas ifrågakomma, när det gäller att vinna gottgörelse
ur statskassan. Det enda utskottet härutinnan säger är, att
»särskilt tuhgt vägande skäl» möjligen kunna anses föreligga här.
Vill man söka några skäl till denna framställning, så måste man därför
vända sig till motionärernas motivering. Där anfördes ju visserligen
en del skäl, men enligt min uppfattning äro de icke av den
* beskaffenhet, att de sätta denna person i någon särskild ställning,

som gör honom mera berättigad till ersättning och gottgörelse än
en mångfald andra personer, som, såsom jag redan förut papekat,
lidit förluster under den gångna tiden. Nu säges det i en av de
bilagor, som åtfölja motionen, att mannen ifråga skulle kunnat
åberopa vad man menar med den gängse termen force majeure
och därför kunnat göra anspråk på ersättning. Ja, mina herrar,
det tror jag i viss mån kan vara riktigt, att man under de gångna
tiderna i särskilt hög grad kunnat åberopa vad man menar med
den termen, men det är att märka, att det avtal, som nu är ifråga,
är avslutat efter krigsutbrottet, ja sex, sju månader efter krigsutbrottet.
Man kan med skäl åberopa force majeureklausulen för
sådana kontrakt, som avslutats före krigsutbrottet, ty detta var
en händelse, som det icke stod i mänsklig makt att taga med i
beräkningen, men bär hade krigsutbrottet redan ägt rum, och de nu
rådande förhållandena hade dä redan börjat gestalta sig. Personen
ifråga kan således icke, såvitt jag förstår, åberopa den anledningen
för sin framställning.

Vidare anföra motionärerna som motiv för att lämna ingenjör
Ericsson någon ersättning rättvisans och billighetens krav, och
detta är kanske det motiv, som i själva verket lett statsutskottets
majoritet. Ja, jag för min del vill vara den förste att erkänna,
att nog kan man åberopa åtminstone billigheten, även om man
icke kan åberopa rättvisan, när det gäller dylika krav, men med
precis samma motivering kan man också understödja framställningar
om vilka krav som helst från samma eller liknande håll,
då det gäller att skaffa gottgörelse för uppkomna förluster. Vill
man skaffa rättvisa och taga hänsyn till billigheten, när det gäller
den ena entreprenören, måste man också taga konsekvensen av
detta och visa rättvisa även mot andra, ty annars blir det i själva
verket så, att man visar rättvisa mot en enda, men samtidigt
orättvisa mot alla andra, som befinna sig i samma predikament,
men dock få avslag på sina framställningar om gottgörelse. Och

Onsdugen den 29 maj, e. m.

55 Nr 64.

vad frågan’ om rättvisa beträffar, kan jag icke finna, att stats- Ay. ersättning
utskottet ställt sig på den linjen, då statsutskottets majoritet till- ^
styrkt Kungl. Maj:t att efter undersökning utbetala intill Tå pro- jö''r viss jör.
cent av den förlust entreprenören uppger sig hava lidit. År det lust.
rättvist, att mannen ifråga icke skall göra några förluster, så är (Forts.)
det också uppenbart, att det är orättvist, att han skall lida de 25
procenten, som statsutskottets majoritet anser, att han bör vidkännas.

Härmed må nu vara hur som helst. Jag återkommer ännu en
gång till vad jag började med, då jag påpekade att. om riksdagen
vill biträda det förslag, som här föreligger, måste riksdagen också
taga konsekvenserna av ett sådant beslut. Jag har personlig erfarenhet
från en hel del affärsmän, som under de gångna åren
tecknat leveranskontrakt med statsmyndigheterna och gjort betydande
förluster, men som ännu icke ifrågasatt att få ersättning
för dessa förluster.

Klart är emellertid, att går det så lätt som att på detta sätt
vända sig till enskilda ledamöter av riksdagen och få dem att
vä< ka motioner, så tror jag alldeles säkert, att riksdagen under
kommande år skall få sysselsätta sig med frågor, sådana som
denna, i betydligt stor omfattning och det är för att bespara dessa
synnerligen besvärliga och svårbehandlade frågor som jag, herr
talman, ber att få yrka avslag på utskottets hemställan och bifall
till reservationen.

Vidare anförde:

Herr Andersson i Skivarp: Herr talman, mina herrar!

Jag vill instämma med herr Hamrin däri, att ett bifall här naturligtvis
får sina följder, i det att liknande framställningar nog
komma att göras till riksdagen. Men det är nog skillnad på framställningar
och framställningar. Jag har liksom herr Hamrin mig
bekant, att det lär ligga inne ett 30-tal ansökningar i arméförvaltningen
om ersättning för liden förlust, men det lär också vara
ostridigt, att varken arméförvaltningen eller kasernbyggnadsnämnden
kunnat tillstyrka någon enda av dessa ansökningar mer
än just den ifrågavarande. Kasernbyggnadsnämnden har liksom
arméförvaltningen granskat alla handlingar och ansett, att genom
de intyg, som bifogats detta betänkande, det blivit styrkt, att
mannen gjort dessa förluster. Utom vad som står i handlingarna
är det ju bekant, att denne byggmästare vände sig till kasernbyggnadsnämnden
och sade ifrån, att han inte kunde fullfölja detta
arbete. Herr Hamrin säger, att han kunde icke åberopa fbrce
majeure. Jag tror, att han skulle kunnat göra det, åtminstone så
långt, att han skulle kunnat uppskjuta bygget till normala tider
inträtt. Men, mina herrar, om han icke hade kunnat åberopa
detta, så hade han möjligen måst göra konkurs tillika med sina
borgensmän, och vad hade då följden blivit? Jo, följden hade blivit
att kasernbyggnadsnämnden hade fått taga bygget om hand och

Nr 64. 56

lust.

(Forts.)

Onsdagen den 29 maj, e. m.

m Ägöra dlfc färdigt’ och det då skulle ha kostat betydligt mycket
g. Ericsson ?nera for staten än den här ifrågavarande ersättningen, lär väl
för viss för- ingen människa vilja förneka.

n Nu aberopar man sa starkt konsekvenserna. Vi ha redan en
gång i år behandlat ett likadant ärende, nämligen i fråga om en
byggmästare i Kalmar län, som gjort förlust på en byggnad, och
när denna framställning kom till riksdagen, sade riksdagen icke
ett ord, utan han fick sin ersättning. Konsekvenserna hava vi
sålunda att vänta i alla fall.

Jag vågar hemställa till herr Harmun, om, därest någon privat
byggherre hade haft en byggmästare, som gjort sådan förlust som
denne, byggherren verkligen skulle kunnat neka att ersätta eu del
av den förlusten.

. Nu är det sant, att han ingav anbudet under kriget, men.
mina herrar, vi känna ju förhållandena. När kriget utbröt, föll
priset på allt material, i synnerhet timmer, därför att man icke
kunde frakta timmer från Göteborg västerut, och trodde att exporten
där var slut. Men innan denne man kunde ackordera om
timmer eller kunde få i gång arbetet, var priset redan uppe och
sjöfarten i gång och det fanns intet timmer för denne byggmästare
att köpa i trakten däromkring, utan han måste hämta allt
timmer från Norrland. Detta skall man också taga i betraktande
och då ligger det nog rättvisa i att han får ersättning i detra fall.
Om icke staten beviljar detta, är ju mannen ruinerad, och om han
icke fortsatt bygget, hade han naturligtvis också blivit ruinerad
men då hade staten för att få bygget färdigt fått betala betydligt
mer än staten enligt delta förslag skulle få betala, oavsett de
obehag, som de värnpliktige och andra till regementet hörande
fått vidkännas under den tid, kasernbyggnadsarbetet legat nere.

dao okan .under sådana förhållanden icke finna annat än att
det är både billigt och rättvist, att mannen i år denna ersättning.
Att icke statsutskottet varit med om att föreslå full ersättning,
tycker jag är ganska förklarligt, när man icke vill inbjuda folk
att komma med ansökningar och säga: så och så är det, vi ha
lidit den och den förlusten. Ty det kan föreligga en felräkning,
så att staten riskerar att fä ersätta mer än den verkliga förlusten.’
Det kan icke vara fallet här, ty alla dessa kostnader äro granskade
och godkända av kasernbyggnadsnämnden, så att det icke
kan föreligga något underslev. För övrigt kan man inte säga att
han har räknat fel. Hans anbud var visserligen 2,000 kr. billigare
än det förslag, som kasernbyggnadsnämnden gjort upp, men
på ett anslag på 1,300,000 kronor spelar 2.000 kronor inaen roll.
Den missräkningen är förlåtlig, och det föreligger således icke
något slarv från byggmästarens sida i det fallet. Däremot var
det högsta anbudet, som avgavs, 400,000 kronor högre, om jag icke
misstager mig, än denne åtog sig att uppföra byggnaden för.

Jag finner det under sådana förhållanden skäligt att bevilja
detta belopp och ber därför att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Onsdagen den 29 maj, e. in.

57 Nr 64.

Herr Jönsson i Itevinge: Herr talman, mina herrar! Utöver
de skäl, som av den föregående ärade talaren anfördes för
bifall till utskottets hemställan, skall jag be att fä angiva ytterligare
några sådana.

Kasernbyggnadsnämnden säger i sitt utlåtande att, till följd
av att detta avtal var ingånget efter krigsutbrottet, ingenjören
Eriksson näppeligen skulle kunnat åberopa force majeure i så måtto,
att ban skulle kunnat få kontraktet upphävt, men han skulle kunnat
vinna så mycket, att ban kunnat få uppskov med bygget. Ett
sådant uppskov, som, därest det hade begärts, icke både kunnat
förvägras, skulle för detta till Vänersborg förlagda truppförband
och staten ha betytt, att man under flera är framåt, allraminst så
länge världskriget varar och kanske ytterligare en god tid därutöver,
nödgats byra byggnader, för inlogerande av regementet.
Det är ju alldeles klart, att denna förhyrning skulle dragit med
sig högst betydliga kostnader, som måhända skulle uppgått till
större belopp än vad som nu bär är ifragasatt att utbetalas till
entreprenören.

Vidare ba vi ju en viss erfarenhet av att entreprenörer, när det
av en eller annan anledning blir förlustbringande för dem att fullgöra
ett ingånget kontrakt, alltid söka och finna möjlighet att
svänga sig ifrån kontraktets bestämmelser. Vi ha ett sådant fall
i fråga om brobyggnaden för statens järnvägar över Södertälje
kanal. Där bar byggmästaren helt enkelt ordnat förhållandet på
det sättet, att det bär blivit strejk vid bygget, till följd av att
ban icke kommit överens med sina arbetare om arbetslönen. På
grund av denna strejk ligger arbetet nere och bar så legat en
ganska lång tid, och det är ingen människa som vet, när det skall
komma i gång på nytt.

Något sådant bar alls icke försökts från denne byggmästares
sida. Han har enligt vitsord av kasern byggnadsnämnden utfört
sitt åtagna arbete enligt kontraktet till punkt och pricka, och på
ett i allo förtjänstfullt sätt. Detta är ett av skälen, förmodar jag
att, såsom herr Hans Andersson nämnde, av ett 30-tal ansökningar,
till Kungl. Maj:t om gottgörelse för lidna förluster, det
endast är denna, som blivit av såväl kasernbyggnadsnämnden som
arméförvaltningen tillstyrkt. Detta synes mig vara en vägande
omständighet, som talar för att staten just i detta fäll bör låta
billighetshänsynen tala och bevilja ingenjör Eriksson de 75 procent
av förlusten, om vilka bär är fråga.

Vad så konsekvenserna beträffar, så är det ju alldeles klart,
att det framdeles kan komma krav från entreprenörers sida på
statsmakterna om gottgörelse för liknande förluster, därest kommunen
nu bifaller utskottsförslaget men det är å andra sidan likaledes
självklart, att dessa ansökningar komma att prövas och
granskas i varje särskilt fall för sig av de särskilda myndigheterna,
och under sådana omständigheter kan det säkerligen inte
bli alltför många fall, i vilka man, med utgångspunkt från dagens,
skulle ha att utbetala ersättning. • Alldeles säkert är, som herr

Ang. ersättning
till ingenjören
G.. Ericsson
för viss förlust.

(Forts.)

Ir 64. 58

Onsdagen den 29 maj, e. m.

er sättning Andersson nyss säde, att eu enskild, åt vilken en byggmästare
till vngevjoren un(jer Hånande förhållanden fullgjort ett arbete på ett förtjänstf*r
visTffr- fullt sätt, skulle av biilighetsskäl ha utbetalat till honom, därest
lutt. han varit i stånd att göra detsamma, åtminstone en del av förkorta.
) lusten, i all synnerhet om den varit så betydande, som just här
varit fallet. Arméns kasernbyggnadsnämnd har vitsordat, att det
beror icke på något som helst slarv från entreprenörens sida eller
på någon försumlighet att i tid täcka sig genom leveranskontrakt,
utan han har gjort allt vad han kunnat för att gardera sig mot
eventuella förluster. Och därför har ju också förlusten blivit så
pass måttlig i förhållande till företagets storlek, i det att den
stannat vid 223.000 kronor, trots att det hela gick löst på närmare
P/2 miljon kronor.

Pa dessa skäl, herr talman, ber jag att få instämma i yrkandet
om bifall till utskottets förslag.

Herr Hamrin: Ja, herr talman, i denna sena timma vill jag
inte draga ut på debatten mer än alldeles nödvändigt för behandlingen
av detta ärende.

Bada de föregående talarna ha ju starkt betonat, att det skulle
föreligga eu särskild anledning för riksdagen att här träda emellan,
därför att de hörda myndigheterna särskilt tillstyrka beviljandet
av ersättning. Men taga herrarna fram statsutskottets utlåtande
nr 155 och se på de utlåtanden från kasernbyggnadsnämnden och
jämväl frän arméförvaltningen, som där finnas avtryckta, skola ni
finna, att där märker man åtminstone inte något starkt betonande
av att denne person bör få den ersättning, som det här är fråga
om. Först och främst betonar kasernbyggnadsnämnden, att någon
laglig rätt för honom i d^tta avsende icke finnes. Men den säger
jo, och det är det allra högsta den kan säga, att »det skulle vara
högeligen behjärtansvärt och med billigheten överenstämmande,
om ersättning i någon form kunde beredas Ericsson» o. s. v. Vad
arméförvaltningen beträffar, så tillstryker den inte alls saken utan
säger endast, att »därest Eders Kungl. Majrt skulle finna skäl bifalla
framställningen, torde ersättningsbeloppet böra, eventuellt efter
riksdagens hörande, utgå från anslaget till uppförande av kasernetablissemang
för 15 infanteriregementen». Den sätter alltså visserligen
ifråga att bevilja ersättning men tillstyker det alls inte, som
herrarna ha velat göra gällande.

Gentemot herr Anderssons i Skivarp uttalande att staten i
detta fall hade kunnat fä betala mera, om vederbörande hade slutat
upp med att fullgöra sitt åliggande och staten själv måst ingripa,
vill jag säga, att det för all del är mycket möjligt, men det kan
man säga på alla möjliga områden, att det blir mycket dyrare,
om staten skulle träda till, då den enskilde, som har laglig skyldighet
att fullgöra det åtagande han kontrakterat om, vägrar
eller icke kan fullgöra det. Men hela förhållandet mellan byggherren
och entreprenören står alldeles på huvudet, ifall man drar ut
sådana konsekvenser, och i varje kontrakt, varje affärsavtal, varje

Onsdagen den 29 maj, e. m.

59 Nr G4.

uppgörelse mellan två kontrahenter på (let ekonomiska området,
när det gäller sådana fall som detta, ligger det ett moment av
spekulation, och det föreligger naturligtvis en risk, som vederbörande
i varje fäll måste taga med i beräkningen. Härutinnan var
det för övrigt betydligt bättre ställt för denne man än för mångfaldiga
andra, som både entreprenadkontrakt löpande för den tid
det här är fråga om, ty samtliga de. som tecknat kontrakt före
krigsutbrottet, möttes av dessa fullständigt förändrade förhållanden,
som inträtt i och med krigsutbrottet, under det denne man, —
och jag har betonat det i ett föregående anförande — undertecknade
kontraktet vid en tidpunkt, då världskriget redan både rasat
i sex månader och däröver.

När den siste talaren, herr Jönsson i Revinge, bär nämnde
om att personen i fråga skulle kunna åberopa sig på force mnjeure,
ber jag få erinra om att den paragraf i gällande förordning om
statens upphandlings- och entreprenadväsende, som talar härom
och på vilken han skulle kunna åberopa sig, lyder på följande
sätt: »Har den, som åtagit sig leverans eller arbete för statens
räkning, blivit genom naturhinder, olyckshändelse eller av annan
anledning, vilken han ej kunnat förekomma eller undanröja, urståndsatt
att sitt åtagande fullgöra inom föreskriven tid och varder
sådant hos vederbörande myndighet ofördröjligen anmält och
styrkt, må leverantören eller entreprenören, därest han, om borgen
blivit ställd för avtalets fullgörande, företer löftesmännens förklaring,
att deras borgensansvårighet kvarstår jämväl för den tid,
varunder anstånd med fullgörandet kan varda beviljat, på begäran
njuta det anstånd, som myndigheten prövar kunna medgivas.» Ett
åberopande utav force majeure här kan sålunda icke leda till annat
än ett uppskov med arbetets fortsättande för den tid, som
myndigheterna medgiva och anse vara skäligt. Några utav de
omständigheter, som skulle föreligga, för att han skulle åtnjuta
denna förmän, kan jag emellertid inte alls finna ha förelegat i
detta fall, och när man för övrigt vänder sig till den nya förordning,
som sakkunnige nu utarbetat efter mera moderna principer
för entreprenadväsendet, så är den visserligen ännu inte
fastslagen, men det är ganska intressant att där finna, hurusom
denna möjlighet att åberopa force majeure är ännu mer snävt tilltagen
än i den förordning, som för närvarande är gällande. Likaså
är i en annan lagstiftning, som vi ha för att reglera hithörande
förhållande, nämligen lagen om köp och byte, lämnat mycket,
mycket litet spelrum, när det gäller att åberopa force majeure.
Men det må vara hur som helst med den saken. Jag säger ännu
en gång, att konsekvenserna av ett bifall till detta statsutskottsutlätande
bli verkligen sådana, att vi för närvarande icke alls
kunna överblicka desamma. Det är inte nog med, herr Jönsson i
Revmge, att inom lantförsvarsdepartementet finnes en mängd ansökningar,
som dels redan äro avslagna, dels äro under behandling,
utan det finnes sådana jämväl inom andra departement. Särskilt
hos ett sådant har jag i dag blivit upplyst om, att där ligger

Ang. ersättning
till ingenjörm
G. Ericsson
för viss Jirlust.

(Korta.)

Nr 64. 60

Onsdagen den 29 maj, e. m.

é»g. ersättning åtminstone ett tjog ansökningar, som röra just byggnadsentrepreG.
''"IriiZTnader liknande denna. Även om herrarna lika litet som jag i
f«r viss för- statsutskottet undersökt, i vilken mån dessa tall äro likvärdiga,
lust. skulle man nästan likväl kunna tänka sig, att det finnes fall, som

(Torts.) äro ännu mer behjärtansvärda än detta, och det blir förhållandet
med alla dem, som hade kontrakt tecknade före krigsutbrottet och
som sökt fullgöra sina åtaganden i det längsta.

Nu vill man här skjuta frågan till Kungl. Maj:t. Ja, vad
skall Kungl. Majits undersökning innebära? Kungl. Maj:t hade
papperen på bordet förra gången Kungl. Majrt hade frågan till
omprövning och resultatet känna vi. Nu skall''Kungl. Maj:t ytterligare
taga saken under omprövning, och vad skall Kungl. Majrt
då kunna göra vidare? Jo, se på papperen ännu en gång och se
på de kalkyler och de tabeller, som äro upprättade, och sedan står
Kungl. Majrt i samma predikament som statsutskottet gjort, då
det icke velat taga ståndpunkt till själva frågan utan avvisat den
på detta lättvindiga sätt. Det kan inte hjälpas, att man tycker
det är synd — för att använda ett vulgärt uttryck — om denne
man, som förlorat dessa pengar, men sådana förluster ha vi affärsmän
litet var fått vidkännas under den tid, som nu gatt. Det
är sä, att när en person på ett åtagande av en leverans eller en
entreprenad till statsverket gör en god förtjänst, så anses han inte
alls na någon anledning att säga: »här ber jag att fä återbära en
summa pengar, då jag på denna leverans förtjänat så bra»,
utan han tager emot sin vinst och är glad över densamma. Spekulerar
man däremot fel såsom vid detta tillfälle, anser jag, att man
också far taga konsekvenserna av en sådan felspekulation. Det är
en erfarenhet, som varje affärsman gör; också den person det här
gäller, måste taga det med i beräkningen och finna sig däri.

Jag ber, herr talman, att få vidhålla mitt yrkande om
avslag.

Herr Tengdahl: Jag vill påpeka i anledning av ett yttrande

av herr Hamrin, att det inte alls är ovanligt, att man betalar
tillägg till entreprenören för verkliga eller befarade förluster, även
då kontraktet är tecknat efter krigets utbrott. För någon tid sedan
begärde byggnadsarbetarna här i Stockholm, och jag vill minnas
även på andra orter i landet, ett tillägg av 20 öre i timmen,
vilket ur deras synpunkt var väl motiverat. Vederbörande förlikningsman
förklarade detta välbefogat, men gjorde samtidigt det
principuttalandet, att vederbörande beställare borde betala detta.
Vid ett större bygge här i Stockholm, som jag haft att göra med,
ha vi på denna grund utbetalat eller åtminstone beslutat successivt
utbetala en summa av infe mindre än 100,000 kronor, till vilken
summa detta tillägg av 20 öre i timmen sprang upp till följd av
de många arbetare, som ifrågavarande entreprenör sysselsatte. Det
är sålunda inte alls ovanligt, och det är nog dera byggherrar än
Stockholms stad, som ha fatt göra sådana utbetalningar. Det är
för övrigt så mycket mindre risk att besluta i enlighet med ut -

Onsdagen den 29 maj, e. in.

61 Nr <M.

skottets förslag, som saken skall hänskjutas till Kungl. Maj:t för An>r. ersättning
att återigen !>Ji grundligt prövad, och endast under förutsättning **J
att Kungl. Maj:t prövar skäligt att bevilja ersättning, ställer riks- j-ör f6r.
dagen pengar till förfogande. lust.

Vad entreprenadförordningen beträffar, vet var och en, att den (Forts.)
är en ovanligt möglig lag och i ovanligt hög grad i behov av en
revidering. Nu föreligger ju också ett förslag till revidering, men
detta revideringsförslag har tyvärr ännu icke blivit upphöjt
till lag.

Jag skulle vilja hemställa till herrar Hamrin och andra, huruvida
man kan upprätthålla entreprenadsystemet i hela dess glans
i dessa tider, när det förekommer, att en så stor beställare som
Stockholms stad får mottaga anbud från anbudsgivare, som förklara,
att de icke kunna stå för sitt anbud mer än ett halvt

dygn Herr

Ingvarson: Herr Hamrin gjorde gällande, att en en treprenör.

som utför arbete för statens räkning, själv bör stå sin
risk. Detta är nog i allmänhet riktigt, men det kan tänkas
undantagsfall, som man måste taga särskild hänsyn till, och detta
är ett sådant. Jag skall icke upprepa de skäl, som anförts härför.
Det är tillräckligt att säga, att vid den prövning av ärendet,
som ägt rum i utskottet, har jag liksom utskottets majoritet
blivit övertygad om, att här föreligger ett sådant fall, dar man
har rätt och skyldighet att taga hänsyn till de speciella omständigheterna,
och vi anse, att man kan bevilja en viss ersättning
utan fara för några svårartade konsekvenser. Så har jag sett
denna sak, och jag är livligt övertygad om, att jag kan stå till
svars därmed.

Jag kan kort och gott instämma i vad herr Tengdahl nyss
anförde. Det är icke minst ur byggnadsarbetarnas synpunkt denna
fråga är betydelsefull. Entreprenören har fullgjort sitt arbete på
ett för staten även ekonomiskt synnerligen gott sätt. Han bär
ordnat saken så, att arbetarna icke blivit särskilt lidande, men
han har drabbats av svårigheter, som trots all förtänksam het och
all försiktighet icke kunnat undvikas, och nu hemställer utskottet,
att Kungl. Maj:t efter ytterligare prövning av ärendet skall kunna
bevilja honom ersättning av upp till 75 % av den förlust han lidit.

Häri inräknas då icke vad han kunde göra anspråk på för eget
arbete under den långa tid han varit sysselsatt med dessa byggnader.

Här föreligga fullgoda skäl för ett bifall, och jag hemställer
därför, att kammaren måtte bifalla utskottets förslag.

Herr Hamrin: Jag skall endast be att få replikera herr
Ingvarson. När han påstod, att i detta fall ersättning borde utgå
vill jag fråga honom, mot vilka andra fall han prövat det nu
förevarande. Jag har deltagit i ärendets behandling såväl på avdelningen
som i utskottet, men vi ha icke prövat ett enda fall av

Kr 84. 62

Onsdagen den 29 maj, e. m.

Ang. ersättning de andra, som vi hört talas om inom avdelningen. Det har uppunder
hand> såsom JaS förut nämnt, att ett 30-tal sådana
för viss för- ansökningar blivit behandlade inom lantförsvarsdepartementet, och
lust. det har meddelats mig i eftermiddag, att det är ett betydligt

(Forts.) större antal, som där blivit anmälda, men vi ha icke prövat ett

enda av dessa låt oss säga till ett 40-tal uppgående ersättningsanspråk,
som inkommit. Inom ett annat departement lär det Beröra
eller ha avgjorts ett 20-tal dylika ärenden, men icke ett enda0av
dessa har statsutskottet eller avdelningen haft under behandling.
Och ändå säger herr Ingvarson, att detta är ett sådant fall, (få
ersättning skall utgå. Jag säger icke för mycket, om jag påstår,
att det finns fall, då det i juridiskt och moraliskt avseende är
mera berättigat, att ersättning lämnas, och då det principiellt icke
är så farligt som i delta fall; men vi ha icke alls undersökt de
fallen. Man har här endast letts av sitt goda hjärta och tillstyrkt
framställningen.

Det är ett underligt sätt för övrigt, på vilket detta tillstyrkande
har skett, då det betonats gång på gång inom avdelningen
och i utskottet, att anledningen, varför man ansett att ingenjör
Ericsson skulle ha ersättning, är den tillstyrkan, som gjorts av
kasernbyggnadsnämnden och arméförvaltningen. Men när man
laser handlingarna, finner man. att denna tillstyrkan icke är mycket
värd.

Herr Bengtsson: Herr talman! Jag har icke deltagit i behandlingen
inom utskottet av detta ärende, men om jag gjort det,
skulle jag ställt mig på reservanternas sida. Jag kan icke förstå,
hur majoriteten i detta fall resonerar. Statsutskottet brukar ju
i allmänhet följa den principen att gå försiktigt fram, men här
skall man utan vidare bevilja hundra tusentals kronor på enskilda
motionärers begäran. Det skulle förvåna mig, om andra kammaren
ginge med på ett sådant krav. Konsekvenserna härav ha
redan förut framhållits, varför jag icke skall upptaga tiden därmed,
men jag vill bestämt varna för att slå in på denna väg, ty följderna
torde icke utebli, om vi gå med på vad utskottet i detta
utlåtande föreslår. Jag ber att få yrka bifall till reservationen.

Herr Carlson i Herrljunga: Jag vill blott säga herr Hamrin,
att om det föreligger 30 eller 40 ansökningar liknande den nu förevarande,
så är jag för min del beredd att gå med på bifall till
dessa framställningar också, därför att jag finner synnerligen starka
skal såväl ur billighets- som rättfärdighetssynpunkt tala för bifall
till den framställning, som nu är i fråga. Entreprenören har ju
råkat ut för förhållanden, över vilka han icke kunnat råda. Han
hade därför enligt mitt förmenande varit i sin goda rätt, om han
gjort ansökan om att få inställa arbetet, tills normala tider återigen
brutit in. Men det har han inte gjort, detta kanske på den
grund, att han av någon person, som står nära de här angivna
myndigheterna, har så gott som fått på hand, att han skall hallas

Onsdagen den 29 inaj, e. in.

63 Nr

skadeslös för eventuella förluster. Detta har gjort, att han fort- -ing-er matning
satt arbetet och fullbordat det på den bestämda tiden. Han har(''w
också utfört detta arbete på ett synnerligen förtjänstfullt sätt, men viss förlian
har som sagt råkat ut för denna oerhörda förlust på bort emot lutt.

300,000 kronor, häri icke inberäknad någon ersättning för (Pörte.)

hans eget arbete under den tid, som han varit sysselsatt vid byggnadsföretaget.
Det skulle, som man också erinrat om här, blivit
betydligt dyrare för staten, om entreprenören inställt sitt arbete
under en viss tid. För övrigt skulle jag vilja säga, att det väl
ändå är staten mindre värdigt att låta en enskild person sitta
emellan på detta sätt.

Under sadana förhållanden kan jag icke finna annat än att
fullgoda skäl tala för bifall till framställningen. Och jag anser,
att jag med gott samvete skulle kunna yrka bifall till motionen,
men det är naturligtvis lönlöst, som frågan ligger, varför jag tillåter
mig, herr talman, att yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Andersson i Skivarp: Det invändes av herr Harmun,
att därest entreprenören ingått överenskommelse före kriget, skulle
han möjligen kunnat åberopa force majeure. Men, mina herrar,
som jag nämnde, var det under den tid, då han inlämnade sin ansökan,
billiga priser, billigare än då kriget bröt ut, men innan
han fick kontrakt, hade situationen helt och hållet förändrats. Han
lämnade nämligen in sitt anbud i december 1914 och kontraktet
skrevs under den 15 februari 1915. Han kunde antagligen icke
göra några förberedelser för arbetet förrän i slutet av mars månad
eller början av april, således under den dyraste tiden, vilket inverkat
ofantligt mycket under dessa förhållanden.

Det är en sak, som här talats om mycket, och det är konsekvenserna
av ett bifall till den ifrågavarande framställningen. Men
de konsekvenserna ha vi redan tagit. Herr Bengtsson har själv
varit med om sådana konsekvenser, när vi för en tid sedan beviljade
anslag till en byggmästare, som gjort förlust. Då sade herr
Bengtsson icke ett ord om saken. I det fallet gällde det en förlust
på några tusen kronor, men här är det ju fråga om en mycket
stor förlust, och det är därför så mycket angelägnare, att den
blir betäckt. Jag kan därför icke annat än hemställa om bifall
till det förut gjorda yrkandet.

Efter härmed slutad överläggning framställde herr talmannen
propositioner först på bifall till utskottets hemställan samt vidare på
avslag å såväl berörda hemställan som de i ämnet väckta motionerna;
och förklarade herr talmannen sig anse den förra propositionen hava
flertalets mening för sig. Som votering likväl begärdes, blev nu
uppsatt, justerad och anslagen en voteringsproposition av följande
lydelse:

Den, som vill, att kammaren bifaller statsutskottets hemställan
i utskottets förevarande utlåtande nr 155, röstar

Ja;

Kr 64

Onsdagen den 29 maj, e. m.

Aug.ersättning Deri, det ej vill, röstar

Hll ingenjören

G. Ericsson y . _

för viss förlust.

(Fort*.) Vinner Nej, har kammaren avslagit såväl utskottets berörda

hemställan som de i ämnet väckta motionerna.

Omröstningen utföll med 68 ja, men 81 nej; och hade kammaren
alltså avslagit såväl utskottets hemställan som de i ämnet väckta
motionerna.

§ 5.

Därnäst i ordningen var å föredragningslistan uppfört statsskottets
utlåtande, nr 156, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående anvisande av anslag å tilläggsstat för år 1918 för vissa ändamål
under åttonde huvudtiteln.

Punkterna 1—8.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Ang. nya de- _ Vid föredragning härefter av punkten 9, angående täckande av
skotlaZ^mZ 1 nya elementarskolans kassa m. m., begärdes ordet av

Herr Björck, som yttrade: Herr talman! I och med det beslut,
som kammaren nyss har fattat, har den nedsättning i terminsavgifterna
till ljus- och vedkassan, som av Kungl. Maj:t ifrågasatts
för innevarande år, varigenom dessa avgifter högst skola
komma att utgå med 15 kronor i terminen, bestämts gälla icke
hela detta år utan uteslutande höstterminen. Denna begränsning
har av utskottet föreslagits på den grund, att vårterminen är fullständigt
till ända, då beslutet fattas, och att följaktligen en återbetalning
av redan inbetalda avgifter skulle bii nödvändig. Detta
skulle emellertid säkerligen medföra ganska betydliga praktiska
svårigheter.

För nya elementarskolans vidkommande, den skola som omhandlas
i ifrågavarande punkt, ligga förhållandena så ti 11 vida annorlunda
än vid övriga läroverk, att denna skola är helt och hållet
statens, varför icke byggnadsskyldighet åligger kommunen.
Det finns på denna grund där, som herrarna finna i betänkandet,
en skolkassa och en byggnadskassa. Denna skolkassa motsvarar
såväl biblioteks- och materialkassan som ljus- och vedkassan vid
övriga läroverk. För att nu bli i tillfälle jämföra förhållandena
vid de olika anstalterna har man måst ingå på vissa kalkyler,
som jag icke skall upptaga kammarens tid med att här relatera.
Förhållandet är nu det, att Kungl. Maj:t redan har fattat beslut
om det belopp med vilket terminsavgiften till den s. k. skolkassan
skall utgå under vårterminen. Sedermera har det visat sig att
detta fastställda belopp icke är tillräckligt. Det föreligger en

Onsdagen den 29 maj, e. m.

65 Nr 64.

brist, och den bristen skall täckas på ett eller annat sätt. Någon
ytterligare uttaxering å eleverna är med hänsyn till det fattade
beslutet icke gärna tänkbar. Följaktligen skulle det icke kunna
undgås att täckningen av bristen sker med statsmedel. Den synpunkten
har icke tillräckligt beaktats av utskottsmajoriteten. Jag
linner detta i och för sig förklarligt, ty den skrivelse, varmed rektor
motiverat sitt yrkande på medel till bristens täckande, är avfattad
på sådant sätt, att icke ens den mest formuleringsskicklige
eller mest läskunnige kan av den få någon föreställning om, bur
ifrågavarande förhallan en verkligen gestalta sig. 1 utskottet har
man därför nödgats diskutera fram och tillbaka, och resultatet av
den diskussionen har slutligen blivit att i en reservation, som är
fogad i betänkandet av herrar Wrangel och Widell, yrkats att för
nya elementarskolan Kungl. Maj:ts förslag måtte godkännas. Det
är säkerligen ej heller någon annan utväg att komma ifrån den
svårighet, vari man befinner sig. Hela saken kan ordnas därigenom,
att denna kammare i likhet med vad som skett i medkarnmaren
i moment c) i klämmen vidtager en ändring så att momentet
far följande lydelse: -»dels och för täckande av de utgifter, som
under år 1918 skola bestridas av nya elementarskolans skolkassa
men som ej kunna utgöras medelst terminsavgifter för höstterminen
å högst 22 kronor av varje betalande lärjunge, ett förslagsanslag
av 5,500 kronor».

Kungl. Maj:t har begärt 11,000 kronor, om jag minns rätt. En
höjning till detta belopp är emellertid icke erforderlig, då anslaget
har karaktär av förslagsanslag. Jag skall alltså hemställa om bifall
till det yrkande, som i reservationen är framställt av herrar
Wrangel och Widell och som jag nyss närmare utformade, vilket
yrkande i realiteten innebär ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag i
denna punkt.

Vidare anfördes ej. Herr talmannen gav propositioner först på
bifall till utskottets hemställan samt vidare på bifall till samma hemställan
med den ändring, som föreslagits av herr Björck; och fattade
kammaren beslut i enlighet med innehållet i sistnämnda proposition.

Punkterna 10—16.

Utskottets förslag i dessa punkter biföllos.

§ 6.

Föredrogos vart för sig statsutskottets utlåtanden:

nr 157, i anledning av vissa i statsverkspropositionens åttonde
huvudtitel under punkterna 156-—159 gjorda framställningar angående
anslag till folkskolöverstyrelsen;

nr 158, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående till Andra

kammarens protokoll 1918. Nr 6-4. 5

Ang. nya elementarskolan4

skolkassa v%. m.
(Forts.)

Nr 64. 66

Onsdagen den 29 maj e. m.

Ang. vissa
av järnvägstjänstemän

erlag da pensionsavgifter.

stånd för förste kanslisekreteraren i finansdepartementet Folke Stuart
Linroth att för rätt att åtnjuta ålderstillägg tillgodoräkna sig viss

tjänstgöring; ock . .

nr 159, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande
för Kungl. Maj :t att under viss förutsättning för kronans
räkning inköpa fastigheten nr 2 i kvarteret Neptunus mindre i
Stockholm.

Kammaren hiföll vad utskottet i nämnda utlåtanden hemställt.

§ 7.

Härefter föredrogs och lades till handlingarna statsutskottets
memorial, nr 160, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
och i propositionen med förslag till tilläggsstat för år 1918 under
andra, tredje, fjärde, femte, sjätte, sjunde och åttonde huvudtitlarna
gjorda framställningar angående löneförbättring åt vaktmästare
och med dem jämförliga befattningshavare.

§ 8.

Vidare föredrogs bankoutskottets utlåtande, nr 17 B, angående
regleringen av utgifterna under tilläggsstatens för år 1918 tionde huvudtitel,
innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.

Punkterna 1—ö.

Lades till handlingarna.

Punkten 6.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 7.

Lades till handlingarna.

§ 9.

Härpå upptogs till behandling bankoutskottets utlåtande, nr 62.
angående vissa framställningar rörande tionde huvudtiteln, innefattande
anslagen till pensions- och indragningsstaterna.

Sedan punkten 1, angående dispositionen av vissa enligt lagen
den 4 juli 1910 angående rätt till pension för tjänstemän vid statens
järnvägar erlagda pensionsavgifter, föredragits, erhölls ordet av

Herr Lovén, som anförde: Herr talman! I den motion jag
väckt i detta ärende hemställer jag, att riksdagen måtte besluta
sådan ändring av lagen av den 4 juli 1910, angående rätt till

Onsdngen den 29 maj, c. m.

67 Nr 64.

pension för tjänstemän vid statens järnvägar, att tjänsteman, som
entledigas eller avgår från sin tjänst, må äga rätt åternekomma
erlagda pensionsavgifter eller, om detta icke kan vinna riksdagens
bifall, de av tjänstemannen erlagda avgifterna överföras till allmänna
folkpensioneringen enligt härför av Kungl. Maj:t närmare
utarbetade bestämmelser.

I det yttrande, som här särskilt av järnvägsstyrelsen avgivits,
tinner man, att ett betänkande i denna fråga eller någon liknande
redan avgivits, nämligen den 3 november 1917. Där har man
hemställt, att ett något annorlunda förfarande med avseende å
dessa tjänstemäns pensionsavgifter skulle kunna äga rum. Man
förutsätter nämligen, att det skulle kunna givas rätt till uppskjuten
tjänstepension, således att en person, som avgår ur tjänsten,
skulle kunna, när pensionsåldern inträder, fastän pensionstagaren
icke vore i tjänst, dock komma i åtnjutande av pension.

Enligt min mening är det en gammal orättvisa, som nu ser
ut att slutligen kunna få sin lösning. Man får besinna, att i
inånga andra pensionsinrättningar, liknande tjänstemännens vid
statens järnvägar, tjänstemännen vid avgång från tjänsten eller
från pensionskassan få viss del av sina medel tillbaka. Så är
nämligen fallet vid de enskilda järnvägarnas pensionskassa —
där man får igen tre fjärdedelar — och i många livförsäkringsbolag,
där man i några får tillbaka viss del av inbetalta medel
och i andra erhåller ett s. k. fribrev.

Detta är, som sagt, en gammal orättvisa, som nu ser ut att
bli avhulpen. Då utskottet ytterst välvilligt behandlat motionen
och säger, »att motionärens framställning är särdeles behjärtansvärd».
och då jag i finansdepartementet gjort mig förvissad om,
att det finns utsikter, att denna fråga skall kunna komma fram
till nästa års riksdag, så har jag icke reserverat mig i bankoutskottet,
och jag har heller icke, herr talman, något yrkande nu.
Jag vill endast uttala den förhoppningen, att man ville i finansdepartementet
bedriva arbetet så, att denna fråga om möjligt kan
fä sin lösning vid nästa års riksdag.

Vidare yttrades ej. Utskottets hemställan bifölls.

Härpå föredrogs punkten 2, angående ändrad lydelse av 10 §/
i reglementet för dövstumlärarnas pensionsanstalt; och yttrade
därvid

Herr Welin: Herr talman! Dövstumlärarnas pensionsreglemente
innehåller en bestämmelse, som kan bli mycket ogynnsam
för pensionstagarna. Det heter nämligen i § 10 av reglementet
bl. a.: »Hd pension utgår med 7ö procent av delaktighetsbeloppet;
dock att, för andra delägare i pensionsanstalten än dövstumlärare,
hel pension i intet fäll får utgå med eller beräknas till högre belopp
än 75 procent av vare sig delaktighetsbeloppet eller den lägsta
kontanta avlöning, som den pensionssökande, utöver värdet av bo -

Ang. rusa
av järnvägstjänstemän

erlagda pen
sionsavgi/ter
(Forte.)

Ang. ändring
i reglementet
jör dövstumläramas
pensionsanstalt.

Kr G4. 6»

Onsdagen den 29 maj, e. m.

Ang. ändring stad eller bränsle eller ersättning därför.^ åtnjutit under de före
i reglementet avskedstagandet senast förflutna tio tjänståren.»

för dövstum- är ,jet { denna bestämmelse en sak, som är uppenbar, näm ‘sionansudt

ligen att pensionen skall beräknas efter den lägsta lön, som veder(Forts.
) hörande åtnjutit under de tio sista åren. Vi antaga, att en lärare
haft 2,300 kronor i lön under det första året av dessa tio sist
gångna år, men att han under årens lopp kommit upp till eu lön
av 3,000 kronor. Då får han icke pension efter den högsta lönen,
såsom t. ex. sker i folkskollärarnas pensionskassa. Han får icke
heller pension efter medeltalet lönebelopp under de sista fem åren,
såsom sker i civilstatens pensionskassa. Utan han får pension
efter 2,300 kronor. Han får således en betydligt reducerad pension
i förhållande till den lön han haft och de avgifter, han följaktligen
betalt under årens lopp.

Men så är det en sak till, som är betänklig, och det är, att
det står, att pensionen skall beräknas efter den kontanta avlöningen
»utöver värdet av bostad och bränsle eller ersättning därför».
Denna bestämmelse tolkar nu jag för min del på det sätt, att man
vid pensionsbeloppets fastställande icke skall taga hänsyn till den
förmän, som pensionstagaren åtnjutit i form av bostad eller ersättning
härför, och jag har fullgoda skäl för denna tolkning.
Men direktionen tolkar (Ten på ett annat sätt, nämligen så, att det
belopp, som motsvarar hyra och bränsle, skall avdragas från lönen
vid pensionens bestämmande. Vi antaga således, att läraren ifråga,
som skulle få pension efter ett lönebelopp av 2,300 kronor, icke
har fri bostad. Då dragés t. ex. 300 kronor ifrån hans lönebelopp,
och han får således räkna pension endast efter ett lönebelopp av

2.000 kronor, ehuru han under senare åren suttit med en lön av

3.000 kronor och hela tiden betalt pensionsavgifter efter ett vida
högre belopp än 2,000 kronor. Detta är uppenbarligen en orättfärdighet,
och det är för att fä ändring härutinnan, som jag väckt
min motion.

Utskottet har erhållit uttalanden av statskontoret och direktionen
för dövstu mlärarnas pensionsanstalt. och dessa myndigheter
erkänna, att det finns berättigande i motionen. Utskottet säger
med anledning av de erhållna utlåtandena, att det skulle innebära
eu väsentlig förenkling, ifall eu sådan ändring vidtoges, som i motionen
föreslagits, och att en sådan torde »få anses vara så mycket
mera önskvärd, som med den nuvarande tillämpningen av bestämmelserna
pension ej sällan lärer få beräknas på ett lägre belopp
än delaktighetsbeloppet». Oaktat detta avstyrker utskottet i alla
fall motionen, men utskottet gör det med hänvisning till, att frågan
om de statsunderstödda pensionsanstalternas centralisering
ligger under utredning, och att utskottet då icke vill föregripa
denna utredning. Jag vill uttrycka min tacksamhet mot utskottet
för att detta insett behovet av denna ändring och tryckt på att
en ändring bör ske. Men jag är mindre belåten med att utskottet
hänvisat till en kommande utredning, då man i alla fall icke vet,
när denna blir färdig eller i vilken riktning den går.

Onsdagen den 29 maj, c. in.

69 Nr <U.

Jag begär im icke, att kammaren .skall vidtaga någon ändring
i det utlåtande, som utskottet lämnat. Jag tiar endast begärt
ordet för att få till protokollet antecknat, att utskottet verkligen
behjäitat saken, och för att även uttala den förhoppningen, att när
ett slutgiltigt förslag angående de statsunderstödda pensionskassornas
centralisering framlägges, den sak, som jag i motionen
framdragit, också verkligen blir beaktad.

Herr talman, jag har intet yrkande att göra.

Vidare anfördes ej. På framställd proposition av herr vice talmannen,
som under herr Welins yttrande övertagit ledningen av
kammarens förhandlingar, blev utskottets hemställan av kammaren
bifallen.

Punkterna 3—8.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 9, angående pensioner åt tolv änkor efter arbetare vid
Karl Gustafs stads gevärsfaktori.

I en inom andra kammaren väckt motion, nr 142, hade herrar
Kropp och Bära i Katrineholm föreslagit, att riksdagen täcktes
medgiva, att från allmänna indragningsstaten finge från och med
den 1 januari 1918 årligen till envar iyv uti motionen angivna, tolv
änkor efter arbetare vid gevärsfaktoriet, så länge hon i sitt nuvarande
änkestånd förbleve, utbetalas pension av trehundra kronor.

Utskottet hemställde, att förevarande motion icke måtte till
någon riksdagens åtgärd föranleda.

Punkten föredrogs. Därvid yttrade:

Herr Kropp: Herr vice talman! Som man ser av detta betänkande
har utskottet efter en mycket välvillig motivering icke
kunnat bifalla den av mig jämte min partivän Bärg i Katrineholm
väckta motionen om pension till några änkor efter arbetare vid
gevärsfaktoriet. Utskottet stöder detta sitt avslagsyrkande på ett
yttrande av statskontoret, till vilket motionen varit hänvisad, i vilket
yttrande statskontoret bland annat som skäl för avslag framhåller
de vittgående konsekvenser, som ett bifall skulle medföra. Jag
skall visst icke förneka utan villigt erkänna, att då jag av dessa
gamla änkor blev ombedd att framlägga deras behjärtansvärda
fråga inför riksdagen, så var jag ej heller omedveten om att det
skulle komma att stöta på principiella motigheter. Men, mina
herrar, dels med tanke på den ytterst brydsamma ekonomiska ställning,
i vilken dessa änkor befinna sig, dels också med tanke på
den långa tid, som deras män ha arbetat i kronans tjänst och under
denna sin långa, arbetstid uppfört sig på sådant mönstergillt sätt,
att de därför blivit belönade med medalj för långvarig och trogen
tjänst, och då vidare till detta kommer, att de under sin långa lev -

Ang. ändring
i reglementet
för döosSumLdramas
pension
sanstalt.

(Korte.''

Ang. pensioner
åt tolv
änkor efter
arbetare vid
Karl Gustafs
stads gevärsfaktori.

Nr 64.

Ang. pensioner
åt tolv
änkor efter
arbetare vid
Karl Gustafs
stads gevärsfaktori.

(Forts.)

70 Onsdageu deu 29 maj, e. m.

nåd icke ha genom den största sparsamhet kunnat avsätta något,
för att deras änkor icke skulle befinna sig, som man säger, på bar
backe, då deras män falla ifrån, ja, med tanke på allt detta ansåg
jag det vara en oavvislig plikt för mig att framlägga denna sak
för riksdagen och låta riksdagen avgöra den.

Motionen har som sagt varit hänvisad till statskontoret, som
i sin ordning hänvisat den till arméförvaltningens artilleridepartement,
varunder gevärsfaktoriet sorterar, för avgivande av yttrande.
Av detta yttrande framgår alldeles oförtydbart, att artilleridepartementet
ställer sig fullt och helt på motionens sida. Departementet
visar också hän på ett fall, som är fullt analogt med de
fall, som förekomma i motionen, då nämligen på grund av en
kungl. proposition år 1916 pension tilldelades en änka efter en
besiktningsrustmästare.

Vad emellertid konsekvenserna beträffar, så kommer man naturligtvis
till sådana resultat som statskontoret, då man enbart
ser frågan ur teoretisk synpunkt, men om man ser den ur det verkliga
livets synpunkt sådant det gestaltar sig för de arbetare det
här gäller, så tror jag man kommer till helt andra resultat. Som
vi finna av motionen är det nu 68 år sedan den äldste av dessa
arbetare blev anställd vid gevärsfaktoriet. Under dessa 68 år ha
vid gevärsfaktoriet varit anställda flera tusental arbetare, och när
man sedan går att bland dessa tusentals arbetare söka få fram
dem, vilkas änkor skulle kunna tänkas bli delaktiga av en liten pension,
så får man fram endast dessa åtta. Det visar ju tydligt och
klart, att vad konsekvenserna betäffar kunna de icke för gevärsfaktoriets
arbetare vara av vittgående art. Det är jm så vid gevärsfaktoriet
att för varje ny gevärsmodell plockar man in 500 å 600 arbetare,
och när sedan arméns behov av gevär blivit tillfredsställt, så avskedas
de i massa. Därav följer, att det kan naturligtvis icke bli
många, vilkas änkor komma ifråga att få pension.

Ser man på den tid dessa arbetare varit anställda vid gevärsfaktoriet,
finner man, att de varit anställda tillsammans icke
mindre än 408 år. Kan det då vara för mycket, att änkorna
efter dessa arbetare skulle komma i åtnjutande av en liten pension,
som tillsammans för dem alla icke uppgår till mer än 8,600 kronor
och som naturligtvis snart nog skulle helt försvinna, då de flesta av
änkorna äro i en ålder av 70 och upp till 86 år?

Herr vice talman! Jag skall icke längre uppehålla tiden, utan
på grund av vad jag nu i korthet framhållit ber jag att få yrka
bifall till min motion och avslag på utskottets hemställan.

Herr talmannen återtog nu ledningen av förhandlingarna.

Herr Sommelius: Herr talman! Det har inom utskottet varit
föremål för lång diskussion, vad man skulle göra vid denna av
herrar Kropp och Bärg i Katrineholm framförda motion, då man
inom utskottet också hade samma uppfattning, som den siste ärade

Onwdagen deu 29 maj, e. m.

71 Ni G4.

talaren gjort sig till tolk för, att det var ett behov, som man knappast
kunde avvisa. Emellertid kunde utskottet icke vara blint för
de konsekvenser, som ett beslut i överensstämmelse med motionärernas
önskan skulle medföra, då det finns åtskilliga grupper av
arbetare vid statens järnvägar, telegrafverket och vattenfallsverket,
som ifall framställningen bifölles, skulle bli på sätt och vis tillbakasätta.
Därför har utskottet uttalat den förväntan, att de av
finansdepartementet tillsatta sakkunnigas förslag så snart det låter
sig göra skall i vederbörlig ordning upptagas till behandling och
framföras till riksdagen. Det är sålunda huvudsakligen konsekvenserna
av den orättvisa, som skulle ligga däri, att man blott toge
med en grupp, som gjort, att utskottet icke för närvarande anser
sig kunna tillstyrka bifall till framställningen.

Jag tillåter mig därför att hemställa om bifall till utskottets
hemställan.

Herr Bärg i Katrineholm: Herr talman! Jagskall bara yttra
ett par ord.

Om det hade gällt att föreslå något understöd åt änkor efter
med dessa jämnställda befattningshavare vid ett av de verk, som om''
fatta en mängd sådana tjänstehavare, så skulle jag visst icke ha
tillåtit mig att underteckna motionen. Ty det kan ju icke vara reson
i, att man plockar ut ett fåtal bland de många och beviljar dem en
förmån. Men här gäller det ju en så att säga strängt begränsad
och avskild krets. Det är endast fråga om några änkor efter befattningshavare
vid gevärsfaktoriet, och det kan ju icke gärna bli
av så prejudicierande betydelse, som man här från utskottet tycks
göra gällande, om man söker hjälpa dessa änkor med ett litet understöd
på gamla dagar.

Det är mycket gott och väl med den igångsatta utredningen om
centralisering av de statsunderstödda pensionskassorna och även i
sammanhang därmed utredning om änkepensionering, men ett avvaktande
av resultatet av denna utredning kan endast leda därtill,
att dessa gamla änkor till största delen bli alldeles ohjälpta under
sin livstid.

Jag kan verkligen icke finna, att man hade gjort något så
farligt med hänsyn till konsekvenserna, om man tillgodosett
dessa fattiga gamla gummor med en liten slant i deras livstid. Det
är länge nog de kämpat med de svårigheter, som följa med fattigdomen.

Med dessa synpunkter för ögonen, har jag, herr talman, ansett
mig oförhindrad underteckna ifrågavarande motion, och jag finner
mig icke övertygad av de skäl, som utskottet här förebragt för sitt
avslagsyrkande.

På samma gång jag ber att få instämma med herr Kropp, då
han yrkat bifall till motionen, vill jag även stryka under något
som jag i ett annat sammanhang här förut har pekat på. Det var
nämligen så, att vid behandlingen av frågan om krigstidstillägg för
statstjänare förelåg även förslag om att bisträcka änkor efter sadana

Ang. petitioner
åt tolv
änkor efter
arbetare vid
Karl Gustajs
stads gevärsfaktori.

(Fort*.

Nr M. 72

Onsdagen den 29 maj, e. m.

Ang. pen- statstjänare, som icke åtnjuta pension. Jag nödgades vid behandjio«er
åt tolv av detta förslag, sådant det förelåg, och då det gällde en så

årbZrevid ofantlig mängd sådana personer, ställa mig på avslagslinjen, men
Karl Gustafs underströk starkt behovet av att snarast möjligt en utredning utstads
gevärs- fördes så att man kunde komma till något resultat. Jag vill nu i
takton. detta sammanhang ytterligare betona, att det är nödvändigt, att
Forts.) detta ärende påskyndas och hjälp på annat sätt kan beredas, så att

de av kammarens ledamöter, som, liksom nu i fråga om dessa gamla,
hava ett varmt hjärta, slippa att av mera formella skäl ställa sig
på avslagslinjen, såsom herr Sommelius gjort i detta fall.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall motionen. Jag är
övertygad om. att kammaren icke kommer att i detta tall med hänsyn
till konsekvenserna ångra ett bifall till motionen.

Sedan överläggningen härmed förklarats avslutad samt herr
talmannen framställt propositioner dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på avslag därå och bifall i stället till den i ämnet
väckta motionen, biföll kammaren utskottets hemställan.

Punkterna JO och 11.

Utskottets i dessa punkter gjorda framställningar biföllos.

§ 10.

Till avgörade förelåg nu bankoutskottets utlåtande, nr 63, i
anledning av väckta motioner om vissa tilläggspensioner, avsedda att
utgå av trafikmedel.

Punkterna 1 och 2.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Ang. understöd Punkten 3, angående understöd åt arbetaren O. Nilssons änka
åt arbetaren 00h minderåriga barn.

O. Nilssons

anka och min- p en inom andra kammaren av herr Lövgren i Nyborg väckt
frångå barn moxjon nr 144^ hade hemställts, att riksdagen till arbetaren O car
Nilsson d. y:s änka och minderåriga barn i Grelsbyn, över Kalix
socken av Norrbottens län, måtte bevilja ett understöd i enlighet
med lagen om olycksfallsförsäkring av den 3 juni 1916.

Utskottet hemställde, att förevarande motion icke måtte till
någon riksdagens åtgärd föranleda.

Sedan punkten föredragits, yttrade:

Herr Lövgren i Nyborg: Herr talman! När jag läste detta
utskottsbetänkande så tänkte jag på sanningen i det gamla ordspråket:
Det är skillnad mellan människor och människor. Vi hade
ju för en tid sedan till behandling frågan om en pension till mo -

Onsdagen den 29 maj, c. in.

73 Nr «4.

dern till en vetenskapsman, vilken pension var på 1,000 kronor. Ans- understöd
I ett annat utskottsutlåtande föreslås en pension av 1,100 kronor ^^NiUton»
till änkan efter en löjtnant. Här gäller det en änka, som sitter änka och minmed
sju minderåriga barn och uppbär en pension på 300 kronor dernriga barn.
jämte det tillägg hon nu jämlikt beslut i år har rätt till. eller till- (Fort».)
sammans 52b kronor. Men jag vädjar, är det verkligen någonting
för en ensam kvinna med sju minderåriga barn att leva på?

Jag har här yrkat på att hon skulle äga uppbära ersättning
eller pension enligt lagen av den i! juni 1910, som trädde i kraft
den 1 januari innevarande år. Efter denna lag skulle hon få ett
belopp liggande mellan 1,000 och 1,200 kronor. Eller det belopp
vartill änkan skulle vara berättigad om den olyckshändelse, varigenom
hon berövades sin man, hade inträffat 0 månader senare. -Jag är icke säker på vad den avlidnes årliga inkomst utgjorde. -Därför att han nu emellertid genom olyckshändelse råkade do sex
månader innan lagen trädde i kraft, skulle nu änkan med de sju
barnen få dragas med fattigdom och nöd i alla sina dagar. Det
synes mig vara ett orimligt förhållande. Jag kan förstå, att bankoutskottet
ansett, att detta skulle vara något slags prejudikat på
detta område, som man fruktar för. Jag hoppas emellertid, trots
att utskottet är enhälligt för avslag å min motion, att andra kammaren
skall känna sig oförhindrad att gå på den linje jag i min
motion föreslagit. Jag anser, att denna fråga är så behjärtansvärd.
att jag även vågar begära votering, trots det att jag har ett
enhälligt bankoutskott emot mig.jgä

Herr Törn kvist: Herr Talman! Vi hava i är haft liera

ärenden av samma beskaffenhet som detta i bankoutskottet. Resultatet
har blivit ungefär enahanda, d. v. s. »att förevarande motion
icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda». Det betyder ju
emellertid icke, att motionärernas yrkanden i verkligheten blivit
avvisade. Såväl i det fall, som denna motion omfattar som i det
den första motionen i detta betänkande gäller, har riksdagen förut
på förslag av statsutskottet i anledning av en kungl. proposition
för några dagar sedan höjt livräntorna med 75 %. D. v. s., en sådan
livränta som omnämnes i herr Lövgrens motion och enligt 1901 års
lag utgår med 300 kronor, har genom ett beslut ökats med 225
kronor. — Det gäller samma sak i motionen nr 16 i första kammaren
av herr Berglund, som kammaren nyss avslog

Nu är det alldeles uppenbart, att 525 kronor icke är mycket
att leva på för en kvinna och sju barn. Jag vill tillägga, att det
är icke mycket att leva på för en ensam person. Den summan
räcker uppenbarligen icke till vare sig för en familj bestående av
en änka och sju barn eller till en ensam person. Det är naturligtvis
ett alldeles för litet belopp i båda fallen, mycket för litet.

Men man får taga hänsyn till de föreliggande omständigheterna.

Nu är det ju strängt taget så, att vi varit eniga om att icke
gå högre än till 75 % ökning av dessa livräntor. Om vi icke hade
varit eniga därvidlag, så hade man kunnat vänta motion om att dessa

Nr di 74

Oasdagen den 29 maj, e. m.

Ay. understöd livräntor, som utgå enligt 1901 års lag, skulle väsentligen förhöjas
% “rnfssunl utöver vad Kungl. Maj:t föreslagit, nämligen 50/1. Så skedde ju
anka och min- visserligen då i anledning av yrkande av enskild motionär statsderåriga
barn. utskottet höjde det föreslagna beloppet men stannade vid 75 / vilket
(Forts.) också blev riksdagens beslut. Det är en sak, som vi böra . taga i
betraktande vid behandlingen av ärenden sådana som detta. Åtminstone
har jag ansett, att man bör tänka på den. Jag vill erinra
därom, att när det hos enskild arbetsgivare inträffar fall sådant som
det föreliggande, att en familjeförsörjare genom olyckshändelse
ryckes från sin familj, så kunna de efterlämnade enligt 11*01 års
olycksfallsförsäkringslag icke komma i åtnjutande av den ökning i
livräntan, som riksdagen beviljat ståtstjänare efter samma lag. Det
finnes synnerligen många fall, där familjen är lika stor. Yi stå
fullkomligt maktlösa därvidlag. När vi höjt de till de efterlevande
utgående livräntorna till 75% över lag för personer, som arbeta i
statens tjänst, så synes det mig — så har det också synts utskottet
— att det icke för enskilda fall kan vara möjligt att gå utöver det
beslut, åtminstone icke nu, som riksdagen för några dagar sedan
fattat.

Det är här således icke fråga om något slags ovilja mot att
bevilja en sådan höjning, vilken skulle utgå enligt 1916 års lag,
utan det är rätt och slätt så, att det synts vara omöjligt att ordna
saken för alla, som vi väl måste, om vi nu göra ett undantag för
ett speciellt fall.

För övrigt vill jag säga, att det är önskvärt att flytta upp alla,
som åtnjuta ersättning efter tidigare bestämmelser, d. v. s. 1901 års
olycksfallsförsäkringslag, till att få ersättning efter den i år ikraftträdande
nya olycksfallförsäkringslagen. Men då bör det väl föreligga
ett yrkande, som avser åtminstone alla statstjänare. Ett sådant
yrkande föreligger icke nu. Man kan tydligen icke prejudicera en
sådan angelägenhet och som här komma fram med ett särskilt fall.
På grund av sakliga skäl har utskottet icke kunnat göra annat än
hålla sig till att det beslut, som fattats av riksdagen för några
dagar sedan, skall gälla för alla i liknande ställning, och utskottet
har därför yrkat avslag på motionen.

Jag hemställer, herr talman, om bifall till utskottets hemställan.

Överläggningen förklarades härmed avslutad. Herr talmannen
gav propositioner dels på bifall till utskottets hemställan, dels ock
på avslag därå samt bifall i stället till den i ämnet väckta motionen;
och fann herr talmannen den förra propositionen vara med
övervägande ja godkänd. Herr Lövgren i Nyborg begärde emellertid
votering, till följd varav nu uppsattes, justerades och anslogs
denna omröstningsproposition;

Den, som vill, att kammaren bifaller bankoutskottets hemställan
i punkten 3:o) av utskottets förevarande utlåtande nr 63, röstar

Onsdagen den 29 maj, e. in.

75 Nr 04.

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren med avslag å utskottets
hemställan, bifallit den i ämnet väckta motionen.

berörda

Ang. understöd
ut arbetaren
O. Nilssons
änka ock m*n
der&riga barn.
(Fort*.)

Voteringen utvisade 107 ja mot 36 nej, vid vilken utgång kammaren
således bifallit utskottets hemställan.

§ 11.

Föredrogos vart för sig:

bankoutskottets utlåtande, nr 68, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående vissa ändringar i avlöningsreglemetet för tjänstemän
vid statens järnvägar m. m.; och

jordbruksutskottets utlåtande, nr 107, i anledning av återremiss
från kamrarna i fråga om Kungl. Maj:ts dels under punkten 34 i
nionde huvudtiteln av årets statsverk spri) |)osit io n gjorda, framställning
rörande anslag till kemisk-växtbiologisk anstalt i Norrbottens
län för år 1919, dels under punkten 35 i samma huvudtitel gjorda
framställning om anslag till svenska mosskulturföreningen för samma
år.

Kammaren biföll vad utskotten i nämnda utlåtanden föreslagit.

§ 12.

A föredragningslistan fanns vidare upptaget andra kammarens Ang. sedlig och
första tillfälliga utskotts utlåtande, nr 15, i anledning av förstaden\a>Lkammarens
beslut i fråga om vidtagande av åtgärder för åstadkom-''puktiSa afsinande
av förbättrad sedlig och andlig vård för den värnpliktiga domen *». m.
ungdomen m. m.

I anledning av två inom första kammaren väckta motioner,
nämligen nr 9 av herr Gullberg och nr 53 av herr Meurlinn, hade
nämnda kammare, på hemställan av sitt första tillfälliga utskott,
för sin del beslutit att i skrivelse till Kungl. Maj:t skulle anhållas,
det Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning av frågan om
förbättrad andlig och sedlig vård för den värnpliktiga ungdomen
samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde
föranleda,

Mot utskottets motivering hade reservation avgivits av herr
Oscar Olsson.

Sedan ifrågavarande beslut delgivits andra kammaren samt
ärendet remitterats till kammarens första tillfälliga utskott, hemställde
nu sistnämnda utskott, med hänvisning till den motivering,
som av herr Oscar Olsson i ovanberörda reservation anförts, att an -

Nr 64. 76

Onsdagen den 29 maj, e. m.

Ang.jedlig och dra kammaren måtte för sin del besluta att i skrivelse till Kungl.

får den ”värn- Ma.l J anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning

pliktiga ung- av frågan om förbättrad andlig och sedlig vård för den värnpliktiga
domen m. m. ungdomen samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utred(Ferts.
) ningen kunde föranleda.

Vid utlåtandet voro emellertid fogade reservationer

av herrar Engberg, Viklund i Oviken, Svensson i Eggelstad

och Andersson i Stockholm, som ansett att utskottets hemställan,

vari de instämde, bort grundas på annan av dem angiven motivering;
samt

av herrar Welin, Gustafson i Kasenberg och Swartling, vilka
ansett, att utskottet bort hemställa, att andra kammaren måtte biträda
första kammarens i ärendet fattade beslut.

Efter uppläsandet av utskottets hemställan anförde:

Herr Engberg: Som herrarna torde finna, är vid detta utskottsbetänkande
fogad en reservation, avgiven av utskottets socialdemokratiska
ledamöter, liksom också en reservation avgiven av utskottets
högerledamöter. Jag ber att med ett par ord endast få motivera
den framställning, som vi tillåtit oss göra i vår reservation.

Det förhåller sig på det sättet, att utskottet har gått på en linje
som närmast sammanfaller med den reservation, som fanns avgiven
vid första kammarens första tillfälliga utskottsutlåtande av herr Oscar
Olsson. I denna reservation, till vilken utskottet i sitt utlåtande
närmast anslutit sig, har visserligen så tillvida den av första kammaren
beslutade linjen uppgivits, att man i huvudsak markerat
nödvändigheten av att lägga denna andliga och sedliga vård icke
uteslutande på det religiösa planet, utan också tagit hänsyn till
andra faktorer, vänja ungdomen vid en viss självverksamhet o. s. v.
Och det har också där hemställts, i anledning av den av herr Grullberg
i första kammaren väckta motionen, att man också skulle se
till, att de frikyrkliga bereddes möjlighet att utöva själavård och
sedlig vård vid regementena.

Vi socialdemokrater inom andra kammarens första tillfälliga utskott
ha hållit före, att det riktiga är, att man tager steget fullt
nt, och säger ifrån, att det måste bli slut med denna religiösa
tvångsfostran, som förekommer vid våra regementen. Vi ha uttalat
oss bestämt mot dessa kyrkparader, dessa tvångskommenderingar
till gudstjänster, vilkas nytta vi icke kunna inse. Vi ba också
uttalat oss mot korum, som otvivelaktigt oftast förvandlas till ett
gyckelspel, och vi ha i anslutning därtill uttalat oss för att lämpligast
torde vara att helt och hållet upphäva regementspastorsinsti- •
tutionen och överlåta denna vård, i män som den är religiös, åt
frivilligheten. Det finnes starka skäl för den uppfattningen, icke
minst när man ser, huru frän det motsatta lägret man här kommer
med trevande försök att bygga upp en ny kyrklig hierarki vid

Onsdagen den 2\) maj, e. m.

77 Nr <J4.

regementena genom inrättande av en hel mängd regementsprostar
och regementspräster av högre och lägre ordning.

.Det kan vara skäl i att taga sig en funderare och se till, om
det är den rätta vägen att slå in på. Ty ingen lär väl tvivla på,
att vi stå inför nödvändigheten att giva den värnpliktiga ungdomen,
särskilt nu sedan vinterlinjen införts, all den förströelse, som kan
på lämpligt sätt motverka de vådor, som ligga i den militära drillen
och som kasernlivet medför. Därför är det vår övertygelse, att vad
som är rätta greppet på denna fråga är icke, som man tänkt sig
där uppe i första kammaren och som högerreservanterna tänkt sig,
att här knyta ett ännu fastare band vid den av statskyrkan monopoliserade
religiösa vården. Och det är icke heller, att man bibehåller
den nuvarande ordningen med en religiös tvångsfostran
vid regementena, utan det är detta, som vi pekat på, att vad det
religiösa momentet beträffar, så överlåtes det åt frivilligheten, och
det blir icke längre ett monopol för statskyrkan, utan frikyrkan
har också rätt att i mån det är den möjligt nå den värnpliktiga
ungdomen, men att tyngdpunkten ligger därpå, att man skapar god
förströelse. Yi ha pekat på nödvändigheten att skapa goda bibliotek
vid regementena, bilda studiecirklar, anordna konserter och
kamrataftnar o- d. Det är min övertygelse, att genom att gå fram
på den linjen skall man här kunna åstadkomma åtskilligt, under
det att den linje, som företrädes av första kammarens beslut och
som högerreservanterna företräda, kommer att verka i motsatt riktning.
Och den linje, som företrädes av utskottet, har visserligen
tagit ett steg i rätt riktning, men såvitt jag kan se står där kvar
den väsentliga olägenheten, mot vilken vi riktat oss, nämligen att
tvånget praktiskt alltjämt skulle bibehållas på det religiösa området.

Med dessa erinringar, herr talman, ber jag att få yrka bifall
till den av mig och mina partivänner inom utskottet avgiva reservationen.

Herr Welin: Herr talman! Den andliga vården av ungdomen
under värnpliktstiden är naturligtvis av en utomordentligt stor vikt.
De unga mötas under sin excercistid av frestelser och andliga faror
i mångahanda former, och det gäller för dem, som på något sätt
nitälska för de ungas bästa, att förhjälpa de unga till, att de få de
bästa hjälpmedel i kampen mot alla de frestelser och svårigheter
de kunna komma uti. Och det är åtminstone efter min övertygelse
så, att ingenting så kan stålsätta de unga mot frestelser som just
det religiösa sinnelaget, det religiösa livet. Det är därför naturligtvis
också av utomordentligt stor vikt, att om man vill påverka de
unga i sådan riktning, att de skola kunna stå emot det onda, man
också använder religionen såsom ett hjälpmedel vid denna påverkan.

Nu avse de båda motioner, som väckts i Första kammaren i
denna fråga, särskilt den ena av dem, nämligen herr Meurlings, att
få en bättre ordning än den nuvarande i fråga om den rent religiösa
vården vid lägerplatserna, och han har därför också framlagt

Ang. sedlig och
andlig värd
för den v äril -pliktiga ungdomen
ti*, m
(Forte.)

Nr «4. 78

Onsdagen den 29 maj, e. ni.

Ang, sedlig och ett förslag, där lian dels angiver en hel del allmänna bestämmelser
fördden "värn- verksamheten och dels skisserar upp ett förslag till olika slags

pliktiga ting- prästerliga befattningar vid armén. Nu har det sagts, bland annat
domm m. m. av den föregående talaren, att här skulle vara fråga om en alldeles
i Fort».) ny hierarki och, som talarens ord folio, att vi skulle få en hel del

fältprostar. Nu är det på det sättet, att det i förslaget endast förekommer
en enda fältprost, nämligen den som skall leda hela denna
prästerliga verksamhet. Däremot finnes det inga andra överordnade
präster i annan form, än att några av regementspastorerna skulle
få vissa befattningar som fördelningspastorer. Men som sagt, den
enda rent överordnade präst, som förekommer här, och som väl då
skulle antyda den hierarki man talar om, är denne fältprost, som
skulle leda det hela. För övrigt är det min tro, att prästernas antal
blir mindre än det nu är. Men förslaget avser, att prästerna
skulle få så mycket mer att göra. De skulle bli enbart anställda
vid militärväsendet och få ägna daglig omsorg och omvårdnad åt
de värnpliktige. Yi veta, huru det är ställt nu. Vid varje regemente
finnes en präst, som kommer dit en gång i veckan och håller
en kort predikan, och så försvinner han, och man har naturligtvis
icke någon fördel av honom i övrigt. Det vore nu meningen
att helt och hållet lägga om den andliga omvårdnaden, så att denna
verkligen skulle bli så effektiv som någonsin är möjligt.

Men det är icke meningen, att denna andliga omvårdnad skulle
enhart stanna vid det religiösa. Jag vill erinra om vad första
kammarens första tillfälliga utskott säger i sitt betänkande i den
saken: »I soldathemmen bör med beaktande av de synpunkter, utskottet
ovan framhållit, så ofta tid och omständigheter det medgiva,
anordnas uppläsningar, föredrag, musikaftnar och dylikt. Ett med
omsorg valt bibliotek bör stå till de värnpliktiges förfogande. Undervisning
i yrkestekniska eller litterata ämnen bör anses fälla inom
ramen för ifrågavarande verksamhet.» Då det är på det sättet, så
är det rätt egendomligt, att man kan säga, att här uteslutande
åsyftas religiös verksamhet. Det är, som vi höra, icke på det sättet,
utan man avser även att giva de unga åtskilligt mera och detta
särskilt i samband med soldathemmen.

I fråga om soldathemmen har man tänkt sig, att dessa i första
rummet skulle vara inrättade av och stå under omedelbar ledning
av de militära myndigheterna, men man har också tänkt sig, att de
kunna vara upprättade av enskilda krafter, och då skulle naturligtvis
dessa, som upprättat fristående soldathem, också ha ledningen
av dem. Detta framgår visserligen icke av första kammarens första
tillfälliga utskotts betänkande, emedan det skett ett förbiseende här''
Men en av motionärerna, herr Meurling, påpekade själv under debatten
i första kammaren, att här förelåg ett förbiseende, och föreslog
ett tillägg, som skulle tydligt markera, att den fria religiösa
verksamheten också skulle ha hemortsrätt vid lägerplatserna. Med
anledning härav föreslog utskottets ordförande, att ett tillägg i detta
avseende skulle göras till utskottets betänkande. Utskottet säger
på ett ställe: »I styrelse för soldathem böra vederbörande regements -

Onsdagen den 29 maj, e. m.

79 Nr «4.

• iller kårchef, till eller Here officerare och underofficerare samt regementspastor
och ett antal representanter för manskapet äga säte och
stämma.»

Här föreslog ordföranden följande tillägg: Här icke till följd av
hemmens karaktär av enskilda företag eller andra förhållanden styrelsen
lämpligen bör erhålla annan sammansättning». Sålunda är
det lämnat utrymme åt den fria verksamheten också. Jag anser
det nödvändigt påpeka detta, emedan det under hand har antytts,
att man icke skulle vilja ha en sådan fri verksamhet.

Jag kan icke finna annat än att den anordning, som av första
kammarens första tillfälliga utskott föreslagits och vunnit första
kammarens godkännande med det tillägg som jag uppläst, är av
den beskaffenhet, att den förtjänar röna det mesta möjliga beaktande.
Och då jag finner, att det är den bästa och tillika den mest
verksamma formen av de olika här föreslagna, så ber jag, herr talman,
att få yrka bifall till den reservation, som är avgiven av mig
och herrar Gustafson och Swartling, eu reservation, som ansluter
sig just till det av första kammaren fattade beslutet.

Herr Berggren: Som framgår av första kammarens tillfälliga
utskotts utlåtande, är detta huvudsakligen byggt på en motion av
herr Meurling, och herr Meurling har i sin tur särskilt byggt på
ett förslag av regementspastor Malmberg och vissa tillkallade sakkunnige,
vilka ha gjort upp ett förslag till en stor prästerlig organisation.
Detta har ytterligare utformats av ärkebiskopen, och i
sitt uttalande yrkar han på »att på ordinarie stat måtte uppföras
erforderliga anslag till fältprost efter generalmajors avlöning, reseersättning
och dagtraktamente, till fem fördelningspastorer efter
överstelöjtnants avlöning, dagtraktamente och reseersättning, till tre
garnisonspastorer efter majors avlöning, till nio regementspastorer
efter 4,000 kronors lön, till tolv regementspastorer efter 3,000 kronors
lön, och till dagtraktamente och reseersättning för fältpräster
under den tid de äro inkallade till tjänstgöring-» Dessa skola
uteslutande ha till sysselsättning att ägna sig åt den religiösa vården
vid våra regementen.

Nu har utskottet icke ansett sig kunnat gå med på första kammarens
beslut eller på dessa uttalanden, enär första kammaren bygger
sitt betänkande på dessa uttalanden. Visserligen säges det inte
bestämt, att man vill ha hela denna prästerliga organisation, men
man antyder det, då det tydligen anges, att man vill, att »den
prästerliga personalorganisationen skall omsorgsfullt avvägas och
insiktsfullt inpassas i såväl den militära som den ecklesiastika organisationen.
»

Nu har utskottet icke velat så att säga på förhand binda sig
för en sådan stor organisation, och därvid har för utskottet varit
bestämmande, att denna organisation är av sådan omfattning, att
det nog kräves mycket noggrant övervägande, innan man så att
säga ger på hand, att man vill stanna vid en sådan. Utskottet har
också varit medvetet om att det behöves ett kraftigt ingripande be -

Ang. sedlig och
andlig vard
för den värnpliktiga
ungdomen
in. vt.

(Forts, )

Nr te. 80

Onsdagen den 29 maj, e. m.

Ang. sedlig och träffande de värnpliktigas vård i detta avseende. Genom det, jag
an<«ip vård vägar gagn, olyckliga beslut, som tillkom, då värnpliktsövningarna
^pliktiga förlagts huvudsakligen till vintern, komma de värnpliktiga att undomm
m. m. der de långa vinterkvällarna bli nära nog uteslutande hänvisade till
(Forts.) kasernlivet. Det är då ytterst viktigt, att de värnpliktige där kunna
få lämplig förströelse och att där beredes dem lämplig sysselsättning,
så att de avarter och avigsidor som kasernlivet eljest lätt
medför, kunna i högsta möjliga grad motverkas. Där kräves verkligen
inte bara en religiös vård utan framför allt personer, som äga
förutsättningar att kunna bereda de värnpliktige bildande förströelser
på olika sätt, så att de på ett nyttigt sätt kunna fylla ut den
tid, som eljest blir så illa använd under kasernlivet om aftnarna,
Nu tro vi inte precis, att dessa regementspastorer äro ensamma de
rätta att anordna dessa förströelser, som de värnpliktige behöva,
utan att där kunna behövas organisationer inom de värnpliktiga
själva, där man kan behöva tillvarataga de krafter, som till äventyrs
kunna finnas bland de värnpliktiga själva, och det kan hända
behöver anlitas krafter även utanför de värnpliktigas och officerarnas
led. Detta har nu av reservanten i första kammaren närmare
utvecklats, och han har lagt fram vissa riktlinjer för en sådan verksamhet.
Dessa riktlinjer överensstämma ju ganska mycket med de
riktlinjer, som framlagts av de socialdemokratiska reservanterna här
i denna kammare. Den enda skillnaden är egentligen, att under
det att andrakammarreservanterna velat alldeles ha bort all religionsverksamhet
bland de värnpliktiga, vilja avskaffa regementspastorsinstitutionen
o. s. v., eller med ett ord vilja ha bort den religiösa
verksamheten från regementena, har utskottet ansett, att denna borde
få vara kvar och att den behöves. Vi veta väl, att det finnes bland
de värnpliktiga många, som verkligen ha religiösa behov, och dessa
värnpliktiga höra också ha tillfälle att få dessa religiösa behov tillgodosedda"
Därför ha vi icke velat gå med reservanterna och taga
bort det organ, genom vilket dessa religiösa behov hittills blivit
tillgodosedda, men vi ha velat på samma gång poängtera, att vi
därjämte velat ha någonting mera, och vi ha i likhet med dessa
reservanter velat ha en verksamhet bredvid, som avser att bereda
bildande förströelser och sysselsättning för de värnpliktige.

När herr Engberg nyss anförde, att ett bifall till utskottets
förslag här skulle innebära ett bibehållande av det tvång, som för
närvarande råder i avseende å den religiösa verksamheten, så är det
inte alldeles så, ty om vi ge akt på vad förstakammarreservanten,
till vilken utskottet anslutit sig, säger i detta stycke på sid. 11,
finner man, att han anser, »att den religiösa vården bör lika litet
som den andliga vården överhuvud påtvingas någon. Endast otvunget
deltagande och frivillig medverkan kunna leda till verkliga resultat.5
Fian har sålunda inte heller förordat något sådant tvång, som herr
Engberg nyss ville låta påskina, utan även han har velat, att frivillighetens
väg härvidlag skulle anlitas. Jag tror sålunda, att vad
herrar reservanter i andra kammaren ha velat vinna, vinnes fullt
ut genom en anslutning till utskottsbetänkandet, men vi ha därmed

Onsdagen den 29 mitj, e. m.

81 Nr <W.

icke heller avvisat eller velat utesluta den religiösa vården, sem Ang. redlig och

också kan behövas och som givetvis har sin ur r gitt att fylla i detta tård

avseende. 11 J för de* ram tt

j i o t , . ,, pliktiga ung Herr

talman, pa grund av vad jag anfört ber jag att få yrka domen m. *.

bifall till utskottets hemställan med den motivering sem utskottet (Forts.)
föreslagit.

Herr Bengtsson: Sedan nu gällande värnpliktslag blivit an
tagen och de värnpliktiga skola tillbringa de långa vinterkvällarna
i kasern, är det otvivelaktigt ett viktigt krav, sem blivit framställt,
att dessa värnpliktiga skola få åtnjuta sedlig och andlig vård under
sin värnpliktstid. Nu har man försökt lösa denna fråga på
olika vägar. Den väg, som första kammaren härvidlag har gått
och som av högerreservanterna bär blivit rekommenderad, anser jag
icke lyckligt vald. Jag kan icke tänka mig, att en utökning av
antalet regementspastorer med åtföljande anordningar skall kunna
lösa denna fråga, ty det är nog känt för oss litet var, som tillbringat
en tid på lägerplatserna, att dessa regementspastorer komma
i bra liten kontakt med de värnpliktiga.

Herr Welin har sagt, att det är inte meningen, att man skall
ha flera regementspräster. Men jag förstår inte, hur han kan säga
det, då han har reserverat sig till förmån för förstakammarbeslutet,
och detta förslag har blivit refererat i utskottets utlåtande,
varur jag ber att få citera ett par rader: »Majoriteten inom nämnda
utskott anser emellertid, att för ordnandet och ledandet av denna
verksamhet erfordras en inom såväl den militära som den ecklesiastika
organisationen inpassad prästerlig organisation med ett
stort antal tältpräster, som skola uteslutande ägna sig åt denna
verksamhet.»

Detta strider ju emot herr Welins uttalande. Det kan icke förnekas,
att när man läser den socialdemokratiska reservationen finner
man många tänkvärda sanningar uttalade där. Även ur denna
reservation skall jag be att få anföra några rader. Reservanterna
säga här:

»Det ligger stor vikt däruppå, att såväl officerare som underofficerare
i afl sin handledning av ungdomen vinnlägga sig om
taktfullhet och försynthet och i handel och vandel utgöra ett moraliskt
gott föredöme. Så länge det brister i detta stycke, lär nog
en aldrig så välment särskild själavård i mycket hög grad motverkas.
Brutalitet och råhet i ord och handling från befälets sida
måste bannlysas.»

Dessa ord böra understrykas. Jag tror också liksom reservanterna,
att man med tvång på det religiösa området icke når det
syfte man avser. På samma sätt kan man ju också vidare citera
längre ned, där det står att »en välordnad biblioteks- och studieverksamhet
bör främjas vid våra regementen». Det är också mycket
viktigt, att man tillser, att biblioteket är fyllt med goda böcker.
Jag vill inte därmed säga, att det bör uteslutande bestå av

Andra kammarens protokoll 1918. Nr 6-4.

6

Nr Öl. 82

Onsdagen den 29 maj, e. m.

Ang. sedlig ocA religiös litteratur, utan det bär vara sådan god litteratur, som bildar
ändlig vård Qgh danar goda karaktärer och goda samhällsmedlemmar.

''fÖmiUa 117- Men det linnes också något i denna reservation, som jag för
d’nJn m. m. min del inte kan gå med på, nämligen då de socialdemokratiska
(Porto.) reservanterna tala om »manskapets egen medverkan i den organisation,
som skall omhänderha den andliga vården», ty jag förstår
inte, hurudant det egentligen skulle bli på de regementen, där dessa
ungdomar skulle taga hand om detta själva. Detta uttalande masta
bero på att reservanterna kanske inte ha kunnat fä fram ett förslag
till lämplig organisation, men alldeles säkert är, att det är
förkastligt att lägga denna sak helt och hållet uti militärernas och
ungdomarnas händer.

Likaså vill jag vända mig emot ett annat stycke av motiveringen,
där de säga, att »soldathemmen med sina bibliotek och läsrum
kund?, bli medelpunkten för detta bildnings- och sällskapsliv
på manskapets lediga timmar. Dessa soldathem borde i största utsträckning
vara av staten i stället för, som nu, av enskilda upprättade
och underhållna institutioner.» När staten underhåller dessa
kaserner, som ju på sätt och vis borde vara något slags hem under
värnpliktstiden — man vet ju också att man från visst hall
velat kalla denna skola för en fälthögskola, vilket drivits en tid
ganska kraftigt — så kan man undra, varför man då skall upprätta
och bygga sådana särskilda hem. Jag tror, att det syftemålet
bäst nås, om man överlåter både hemmen och verksamheten
under tillsyn helt och hållet åt frivilliga händer. Jag kan meddela,
att av de frikyrkliga organisationerna i landet äro upprättade
dylika hem vid de flesta regementen i vårt land, och dessa hem ha
blivit omfattade av de värnpliktiga med mycket stort förtroende,
och det ena hemmet har vuxit upp efter det andra på olika regementen
och fylla där eu stor uppgift. Här kunna de värnpliktiga
utan avgift få papper och kuvert för att skriva sina brev till anhöriga.
De få också goda böcker att läsa, och där hållas nykterhetsföredrag
och religiösa föredrag osu även populärvetenskapliga
föreläsningar i allmänbildande ämnen. Man bör taga all nödig
hänsyn till de soldathem, som finnas, och uppmuntra dem i. stället,
för att, som nu sker på många lägerplatser, man från kyrkligt håll
försöker att bannlysa dessa hem. Ja, det har till och med hänt,
att de värnpliktiga blivit förbjudna att utan särskild permission iä
besöka dessa soldathem.

Nu har det i alla fall icke så stor betydelse, vilken av de olika
motiveringarna man tager, såvida icke kammaren tager första kammarens
motivering, vilket jag anser icke skulle vara lyckligt. Men
som saken ligger och då jag icke kan helt godkänna, den socialdemokratiska
reservationen, skall jag be att få yrka bifall till utskottets
förslag, vars kläm är densamma som i den socialdemokratiska
reservationen.

Herr Berglund: Det förefaller mig, som om utskottet här begär
utredning om något, som för mig nära nog framstår som en

Onsdagen den 29 mnj, e. in.

93 Nr <14.

orimlighet. Därmed menar jag icke, att ej det sedliga och andliga An''J- sedlig och
tillståndet bland våra värnpliktiga skulle behöva förbättras, men vård

jag häller före, att en sådan förbättring icke är möjlig. Hela deÄ.V," ZZ~
militära systemet bygger på en idé, som, när den dagligen förkun- Jomen m. ,»
nas för de värnpliktiga, ingalunda är ägnad att lägga någon lämp- (Forts.)
lig grundval för ett högre andligt och sedligt liv. Den idé, som
militärväsendet bygger på, är det totala föraktet för ett människolivs
värde, bristen på respekt för andras liv, en respektlöshet, som
förefaller mig vara en bidragande orsak till den låga sedliga nivän
i allmänhet. En sedlig påverkan av beståndande värde är ej
tänkbar, där samtidigt ett arbete i rakt motsatt riktning pågår; det:
är ett sisyfusarbete. Hela den militära utbildningens syfte och innehåll,
den form, varunder detta innehåll bibringas, och hela kasernlivet
i allmänhet är ägnat att locka fram det sämsta hos de
värnpliktiga, och behandlingen från befälets sida verkar ofta i samma
riktning. Ja, vad kan man för övrigt begära av de värnpliktiga,
när deras ledare och förmän av olika grader i andligt och moraliskt
avseende ingalunda äro några lämpliga föredömen?

Ännu orimligare förefaller det mig vara att, som högerreservanterna
yrka, söka med religiös verksamhet nå denna förhöjda
sedliga och moraliska ståndpunkt. Den, som sett, på vad sätt den
religiösa verksamheten utövas på lägerplatserna, kan ej annat äm
häpna över att man ännu ytterligare vill utbygga och befästa denna
verksamhet. För de värnpliktiga själva och för en stor del av vårt
folk, icke minst de religiösa, är det klart, att militärväsendet och
kristendomen icke hava med varandra att skaffa, men för motionärerna
har det trots fyra års världskrig icke blivit klart, att så
är fallet.

Beträffande tanken att utöva en påverkan av de värnpliktiga i
sedligt avseende är jag av den åsikten, att man ej kommer att nä
dem, som man helst borde nå, eller tänker man fortfarande tillgripa
tvångsåtgärder, precis som nu är fallet i fråga om korum och
gudstjänster? Vad man än vinner därmed, icke vinner man respekt
för de religiösa värdena. Tänker man verkligen här på att vidtaga
andra tvångsåtgärder för att åstadkomma en "bättre sedlig och andlig
ståndpunkt, tror jag för min del, att man stänger de dörrar
man skulle gå igenom för att nå det mål man åsyftar. Eör övrigt
tycker jag, att det är orimligt, att här såväl i utskottsutlåtandet
som i den socialdemokratiska reservationen i klämmen endast talas
om behovet att förbättra den andliga och sedliga vården för den
värnpliktiga ungdomen. Jag anser att samtliga militärer och icke
blott de värnpliktiga äro i behov av andlig och sedlig fostran.

_ Om man ser saken något djupare, skall man finna, att så länge:
militärväsendet existerar, får man också dragas med den fara i moraliskt
och andligt avseende, som hotar från det hållet, och skola
vi någonsin kunna avvärja denna fara, måste vi taga bort militär-:
väsendet. Alla cle kostnader, som man nedlagt och fortfarande ämnar
nedlägga pa att få till stånd en bättre sedlig och andlig vård''
för de värnpliktiga, äro bortkastade penningar, som det vore bättre''

Nr «4. 84

Onsdagen den 29 maj, e. m.

Ang. sedlig och att nedlägga på arbeten mot hela militärväsendet. Skulle man geandiig
vård nom degga åtgärder, som utskottet och reservanterna yrka på, kunna
f%ktiaa komma därhän, att vi finge bättre förströelser för de värnpliktiga,
domen m. m. skulle jag icke sätta mig emot det, men att man på detta sätt
(Forte.) skulle nå en bättre religiös och andlig omvårdnad av de värnpliktiga,
tror jag är orimligt.

Jag har, herr talman, intet särskilt yrkande.

Herr Leander: Då de värnpliktiga enligt nu gällande ordning
äro bundna att vistas inom kasernerna, vore det rätt obarmhärtigt
att, såsom här ifrågasatts, lämna dem alldeles åt sig själva och icke
söka ägna dem någon vård. Den vård, som här är ifråga, har emellertid
under en lång tid ägnats de värnpliktiga av det religiösa
folket och i synnerhet av de frikyrkliga. Såsom herr Bengtsson i
Norup redan erinrat om, hava på flera av våra regementens gamla
förläggningsplatser upprättats soldathem, och i mån som dessa regementen
blivit förlagda till andra platser, hava även därmed ganska
stora uppoffringar upprättats nya hem. Då det, som sagt, är de
frikyrkliga, som upprättat dessa hem, är det klart, att de i sin
verksamhet sökt lägga synnerlig vikt vid det religiösa momentet
genom att anordna föredrag i kristliga ämnen för dessa unga soldater,
men man har icke inskränkt sin verksamhet uteslutande härtill
utan också rätt ofta anordnat föredrag i allmänbildande ämnen,
varvid icke sällan någon värnpliktig, som varit särskilt kvalificerad,
fått fungera som föredragshållare. Man har tillika anordnat musikaftnar,
där också soldaterna fått medverka. Dessa få inom hemmen
läsa böcker och tidningar gratis. De få också skriva sina brev
där, och därvid tillhandahålles åtminstone i de flesta hemmen papper
gratis. Allt detta, som nu ifrågasattes, är man således redan
i färd med att utöva vid dessa soldathem.

Nu ifrågasättes, att hemmen skola upprättas och underhållas
av staten. Visserligen har första kammaren härvidlag gjort en liten
modifikation, men man tycker sig ändå förstå, att tanken hos första
kammarens utskott och i första kammarens beslut är den, att kyrkan
skall övertaga hela verksamheten. Underligt nog äro även de
socialdemokratiska reservanterna inne på denna tanke och säga uttryckligen
ifrån, att hemmen böra upprättas och underhållas.av
staten. Jag får i förbigående säga, att jag tycker, att det är litet
underligt att just de, som vilja, att stat och kyrka ^skola skiljas åt
— en uppfattning, som jag även delar yrka på att dessa hem
skola bliva en statsinstitution. Jag tror icke, att detta vore riktigt
lyckligt eller nyttigt. Jag har själv varit med i ledningen av ett
sådant hem och vet, vilket ofantligt värde soldaterna sätta på att
inom dessa hem få röra sig fritt och rå sig själva utan att behöva
stå under någon uppsikt och någon kontroll, ty det få de nog göra
ändå. I och med att hemmen bleve statsinstitutioner, skulle soldaterna
säkerligen känna, att de icke längre hade denna frihet, och
därigenom skulle också den trevnad som de känna inom hemmen
delvis försvinna. Ty i dessa frivilliga institutioner få de en känsla

OiiBdtigeu den 21) mnj, e. in.

Kö Nr Cl.

av, att det verkligen är något av ett hem man vill bjuda dem, och »edlig och

da de nödgas att under sä lång tid vara borta från sina egna hem, *''"X ntgör

det ett slags ersättning för dem att hava dessa soldathem att’pnktiya ungvistas
i på lediga stunder. ämnen m. m

Vill nu staten understödja dessa hem pekuniärt, skulle det vara (Forts.)
så mycket bättre; det kan man icke hava något emot. Men anser
sig staten av en eller annan anledning hindrad att göra detta, begära
hemmen ingenting annat än att blott i fortsättningen som hittills
få fritt och otvunget utöva sin verksamhet, och de begära då
icke ett enda öres understöd av staten. Naturligtvis står det regementspastorerna
fritt att komma till dessa hem och deltaga i verksamheten,
men i allmänhet hava de hittills lyst med sin frånvaro
och mycket sällan besökt hemmen. Det linnés regementspastorer,
som aktat sig för att ens sätta fotterna inom hemmens trösklar.

Vill emellertid också kyrkan gripa sig an kraftigare än förut med
arbetet, är det så mycket bättre. Fältet är så stort, att det räcker
till både för de fria krafterna och för kyrkan, och om kyrkan eller
regementena själva också vilja upprätta hem, så kan naturligtvis
ingen hava något däremot, blott att man icke söker att kväva den
verksamhet som nu utövas av de fria krafterna. Men icke tror jag,
att det skulle bliva bättre resultat genom att införa fältprostinstitutionen
eller genom dessa fördelningspastorer och allt vad man kallar
dessa präster, som man tänkt sig skulle utöva verksamhet bland
soldaterna. I amiralitetsförsamlingen i Karlskrona till exempel äro
tre präster anställda, vilkas uteslutande uppgift är att sköta själavården
inom församlingen, som till största delen består av militärer.
Men så.vitt jag har mig bekant, hålla dessa präster förutom
de obligatoriska predikningarna på söndagarna icke ett enda föredrag,
så långt året är, och ännu mindre anordna de några studieaftnar
eller dylikt. Riksdagen nödgas till och med anslå medel,

{iå det att skeppsgossarna, som ju också tillhöra amiralitetsförsamingen,
skola fä undervisning i religion. Icke ens detta ombesörja
dessa tre präster. Med denna bild för ögonen undrar man verkligen.
om det bleve så mycket vunnet, även om man finge regementspastorer,
som uteslutande ägnade sig åt arbetet bland soldaterna.
Bättre synes mig vara, att kyrkan utskickade präster, som
vore lf mpliga därför — ty sådana finnas dess bättre — för att resa
omkring som soldatmissionärer. Likaväl som kyrkan skickar ut
dövstum spräster, så kan den också göra här och skicka ut präster,
som arbeta bland soldaterna och helt ägna sig åt denna verksamhet.

Detta skall nu emellertid utredningen komma att utvisa. För
min del får jag säga, att jag icke tror, att resultatet av den utredning,
som begäres, skall bli så synnerligen lysande. Det har pågått
utredning ganska länge, och man kanske icke kan komma med
några nya uppslag av synnerligt värde, men kan något vinnas,
har jag ingenting emot att gå med på utredningen.

Jag är ense med de socialdemokratiska reservanterna därom, att
intet tvång bör förekomma. När de nu på det obligatoriska korum

Nr 64. 86

Ousdagen den 29 maj, e. m.

Ang. sedlig och som förekommer använda benämningen gyckelspel, så är det nog
fö”dd9 ^rärn riktigt, ty hava vi varit med om ett dylikt korum, då veta vi ju,

Jpliktiga ™ng- hur det går till. Befäl ock soldater svära det värsta de kunna, när
domen m. ro. de ställa upp sig, och sedan Fader vår och välsignelsen äro lästa
(Forts.) samt den sedvanliga psalmversen sjungen, så svära de ånyo. På
det sättet blir det ingen aktning eller respekt för religionen och
kristendomen. Detta bör försvinna, det är också min tanke.

Däremot kan jag, som jag förut nämnt, icke instämma i de
socialdemokratiska reservanternas yrkande, att soldathemmen skulle
bliva statsinstitutioner. Icke heller kan jag nu vara med om högerreservanternas
yrkande, då de vilja, att kyrkan förnämligast skall
taga hand om denna verksamhet med utestängande av de fria krafterna.
Däremot kan jag instämma med högerreservanterna i att det
religiösa momentet bör ha en framskjuten plats vid denna verksamhet.

Nu betyder det icke så mycket, vilken motivering denna kammare
tar därvidlag, såvitt den icke går på första kammarens motivering,
vilket jag antar icke blir fallet, ty motiveringen bortfaller,
och klämmen är i alla fall densamma.

Då jag känner mig mest tilltalad av utskottets motivering, så
skall jag be att få yrka bifall till utskottets såväl motivering som
kläm.

Herr Hammarskjöld: Herr talman! Jag skall anhålla att

få rikta en bestämd gensaga mot det synnerligen hårda och orättvisa
omdöme som här fällts av en talare om den andliga och moraliska
ståndpunkten hos arméns och marinens befäl. Jag är nämligen
övertygad om att detta omdöme är både obefogat och orättvist.
Därest man verkligen önskar förbättra den andliga och sedliga
vården av de värnpliktiga under deras militärtjänstgöring, så
tror jag, att få saker kunna vara mindre ägnade att befrämja ett
sådant mål än att nedsätta befälets anseende och därigenom förminska
deras auktoritet och därmed även deras möjlighet att lösa
sin uppfostrande uppgift.

Herr Sköld: Herr talman, mina herrar! Jag skulle först kunna
rikta några ord till den siste ärade talaren, när han inlade denna
bestämda gensaga. Jag vill visserligen erkänna, att det tinnes mycket
befäl inom svenska armén och marinen, som kan anses skickat
att fylla eu viss uppfostrande uppgift. Men herr Hammarskjöld kan
nog aldrig komma ifrån, att det ännu florerar en ofantlig massa
råhet och brutalitet inom den svenska befälskåren. Jag har olyckligtvis
själv haft det tvivelaktiga nöjet att tillhöra underbefälskåren
och känner något till, hur det är ställt inom den. och därför tror
jag, att man kan mycket väl instämma med herr Berglund i vissa
av hans uttalanden.

Om man har den uppfattningen, att man ifråga om militarismen
vill komma därhän, att det blir en levande övertygelse hos allt
.Sveriges folk, att denna militarism är en fara, som bör undanröjas,
att man hos hela det svenska folket skall så fort som möjligt få

Oaudagcn den 29 maj, e. in.

*7 fir M.

undergrävd aktningen för militärt nu n, finnes det icke något bättre Ar"J’edl''Vc."
än att gå åstad och yrka bifall till högern servat i onen, därför att eärn

var och en som legat inne någon tid vid a åra regementen vet, att pin-tiga modell
andliga disciplinen, det tvång, scnr man nu utövar mot ung- domen M. ».
domen, verkar mer än något annat så, att folket hlir antimilitaris- .(Foits.)
tiskt. Därför skulle jag för min del från en sida sett icke ha något
emot, att man tog högerreservationen för att så mycket fortare
få genomfört en avskrivning av den svenska militarismen. Men å
andra sidan får man tänka på, att vår ungdom ändå är tvungen
att under ett helt år ligga inne i kasernerna, och därinne får denna
ungdom eu massa tid över, scm den icke kan begagna, och det hlir
fruktansvärda stunder, som då uppstå, en hemsk tomhet i deras liv.
som det måste vara vår plikt att utfylla på något sätt.. Därför
anser jag trots min antimilitaristiska uppfattning, att jag icke kan
gorå annat än yrka bifall till den socialdemokratiska reservationen,
den reservation, som verkligen vill söka utfylla det tomrum, som
finnes i de värnpliktigas liv.

Mot denna reservation hava herrar Bengtsson i Norup och klander
gjort ett par invändningar. A ena sidan ha de reagerat emot
att man skulle taga soldathemmen ur de enskildas händer och lägga
dem under staten. Det är fullkomligt säkert, att skall man nå det
syfte jag förut pekat på, nämligen att fylla ut tomrummet i de
Värnpliktigas liv, så måste man taga bort hela den andliga disciplinen.
Man måste genomföra fullständig frihet på detta område
och taga soldathemmen ur de enskildas händer och lägga dem
under staten. Nu är det ställt på det sättet, att det i de flesta fall
är de frireligiösa, som tagit dessa hem om hand. Den litteratur,
som finnes i biblioteken, och de tidningar, som man prenumererar
på för soldathemmens räkning, äro mer eller mindre ensidigt lärgade,
och det hlir under sådana förhållanden en prägel av tvång, som
vilar över detta, som vi böra söka taga bort.

Detsamma gäller den andra anmärkningen som riktades mot
denna reservation, nämligen mot manskapets egen medverkan till
åstadkommande av förströelse och andlig vård vid regementena.

Det är klart, att vi måste komma ifrån det system som hittills härskat.
Vi veta, att man vid de allra flesta regementena har sökt
lägga in litet förströelse och göra livet för de värnpliktiga omväxlande,
på det sättet att man skickat dit en och annan föreläsare.

Men då man vet, vilken uppfattning i politiska frågor vår officerskår
i allmänhet har, då förstår man också, hurudana föreläsningar
det hlir. Jag har hört många historiska föreläsningar, som jag nu
mycket väl skulle kunna höra utan att taga skada därav, eftersom
jag nu som motvikt kan läsa annan litteratur och höra andra föreläsningar,
men när ungdomen i den tid, då mannen egentligen
danas, prepareras med ensidiga framställningar som det ej gives
tillfälle att korrigera, då är det klart, att sådant verkar stötande
och här måste göras något och skaffas fram andra krafter, som
kunna motverka ensidigheten och medverka till att man tillgodoser
flera sidor av saken.

Nr 64.

Onsdagen den 29 maj, e. m.

Ang. sedlig och Jag ber att fa yrka bifall till den socialdemokratiska reserva ändlig

vard ti
för den värnpliktiga
ung ^7vJiaDm

Herr Engberg: Herr talman! Jag nödgas avgiva ett par re

(rara.) piller.

Då herr Berggren framkastade, att den socialdemokratiska reservationen
gick ut på att helt och hållet utesluta det religiösa
momentet, så må det dock framhållas, att det uttryckligen sagts
ifrån, att denna reservation utgår ifrån att åt frivilligheten överlåta
den religiösa vården, i stället för att den såsom nu skall vara
byggd på statskyrkans monopolställning. För det andra gjorde han
gällande, att med den socialdemokratiska reservationen vann man
icke något starkare uttalande mot tvånget, än om man anslöt sig
till utskottets uttalande. Detta är oriktigt. Så länge man bibehåller
regementspastorsinstitutionen, så bibehåller man också statskyrkans
monopolställning och därmed också det religiösa tvånget
vid armén. Den ståndpunkt, som intages av reservanterna, är därför
bestämdare och klarare än utskottets ståndpunkt.

Nu gjordes av herr Bengtsson i Norup och även av herr Le
ander ett par anmärkningar gentemot den socialdemokratiska reservationen.
Man anmärkte först på att den socialdemokratiska reservationen
ville, att organiserandet av den sedliga och andliga värde!)
skulle ske under medverkan av manskapet självt, och man anmärkte
för det andra på att dessa soldathem skulle upprättas och underhållas
av staten. Därför att man fann anledning att anmärka på
dessa två saker i reservationen, så bad man att få yrka bifall till
utskottets hemställan. Herr Bengtsson har egendomligt nog förbisett,
att precis detsamma säges med precis samma ord av utskottet
självt, ty reservanterna hava klippt ur utskottsbetänkande! den del
i vilsen de voro ense med utskottet, och följaktligen står herr Bengtsson
och argumenterar emot det utskottsbetänkande som han själv
yrkar bifall till. Det är lustigt, men det beror sannolikt på att
man icke läst igenom det utskottsutlåtande, som man yrkar bifall
till. Det är nämligen på det sättet, att utskottet uttryckligen säger
ifrån detta, som reservanterna säga, under hänvisning till den reservation,
som är avgiven av herr Oscar Olsson och som har samma
kläm. Tar man de två ställen, som det anmärktes på av herr
Bengtsson i Norup, så skall man finna, att det i reservationen på
, sid. 12 står ordagrant lika som i utskottsutlåtandet på sid. 8, så att
hela denna anmärkning förfaller alltså. Jag må därför säga, att
likaväl som herr Bengtsson på denna motivering yrkar avslag på
den socialdemokratiska reservationen, så skulle han ha kunnat
yrka avslag på utskottets hemställan, eftersom samma passus åter
finnes där.

Jag ber, herr talman, att fortfarande få vidhålla mitt yrkande
om bifall till den socialdemokratiska reservationen.

Herr Welin: Herr talman! Här har sagts ett par saker, som

Onsdagen den 29 mnj, e. m.

89 Nr CA.

jag anser in ip skyldig att taga upp för att i någon mån kunna A"9- »edlig och
undanröja befintliga missförstånd

Herr Bengtsson i Norup sade bland annat, att regements- plikt,ga ungprästerna
icke komma i kontakt med de värnpliktiga, och han an- domen m. m.
tydde, tror jag, att han hade erfarenhet om hur det går till. Men (Forts.1
det är nu fråga om alldeles nya anordningar, och första kammarens
första tillfälliga utskott har också uttryckligen sagt, hur det tänkt
sig saken. Det heter i dess utlåtande: »Regementspastor bör på ort
och ställe taga sig an de värnpliktiga och icke blott genom gudstjänster,
utan ock genom föreläsningar, undervisning, samqväm,
sjukbesök och vad eljest en på samma gång uppfinningsrik och
taktfull omsorg kan bringa till användning göra sin insats för manskapets
bästa till motverkande av dåliga inflytelser.» Det är just
meningen med denna nya förändrade form av den gamla institutionen,
att regementspastor skulle komma i närmare kontakt med
de värnpliktiga och därigenom också utöva det inflytande, som man
önskar.

Det är ett annat misstag, som jag också skulle vilja rikta mig
emot, nämligen att det här skulle inrättas en mängd nya regementspastorer.
Det är emellertid mycket ursäktligt, att herr Bengtsson
kommit med detta misstag. Jag märker nämligen, att andra kammarens
första tillfälliga utskott, såsom herr Bengtsson påpekat, sagt
något i den vägen. Utskottet säger på ett ställe:

»Majoriteten inom nämnda utskott anser emellertid, att för ordnandet
och ledandet av denna verksamhet erfordras en inom såväl
den militära som den ecklesiastika organisationen inpassad prästerlig
organisation med ett stort antal fältpräster.»

Vad utskottet fått detta ifrån, vet jag icke. I de föreliggande
förslagen förekommer åtminstone icke på något sätt antydan om,
att det skulle uppstå en stor mängd fältpräster. Yi ha ju redan i
allmänhet vid varje regemente en präst. Så vitt jag förstår, är det
meningen att inskränka antalet, så att när det på ett och samma
ställe finnes tre regementen, såsom t. ex. i Skövde, skall en präst
sköta om alltsammans. Det är således icke meningen, att här skall
utvecklas någon större hierarki i den riktningen. Jag observerar
nu en sak, som jag förut förbisett i första kammarens första tillfälliga
utskotts utlåtande, nämligen vad utskottet säger: »Beträffande
militärprästernas rangställning torde ingen ändring vara behövlig
i nuvarande bestämmelser». Då jag refererade något om anställandet
av fältprost och fördelningspastorer, så var detta hämtat
ur motionären Meurlings förslag. Nu har emellertid första kammarens
första tillfälliga utskott tagit avstånd från detta och vill
alls icke ha någon ändring uti de militära prästernas ställning.

Sålunda torde jag med det anförda ha förebyggt ett par missförstånd,
och med anledning av detta har jag så mycket större skäl
att yrka bifall till den av mig med flera framställda reservationen.

Herr Berglund: Jag anser mig hava ett gott stöd för min
ståndpunkt att det sedliga och andliga tillståndet är lika bland

Nr 64* 90

Ousdagen den 29 maj, e. m.

Ang. sedlig och
andlig vard
för den värnpliktiga
ungdomen
m. m.

(Ports.)

såväl manskap som befäl. Denna min uppfattning är grundad först
och främst pa egen erfarenhet från min \ ärnpliktstid, och jag kan
för övrigt hänvisa till många unga mäns erfarenhet från deras värn -pliktstid. Jag vill ytterligare gentemot herr Hammarskjöld framhålla,
att jag icke velat pricka officerarna såsom varande särskilt i
behov av andlig och sedlig vård, utan jag har skurit alla militärer
över en kam, likaväl befäl som menige. Det finns ock manskap,
där man icke behöver tala om behovet av eu bättre själavård.
Jag tror, att det är fullkomligt lika överallt, och jag uppfattar
herr Hammarskjölds protest också mera såsom avgiven på ämbetets
vägnar.

Härmed var överläggningen slutad. I överensstämmelse med de
yrkanden, som därunder förekommit, framställde herr talmannen
propositioner på l:o) bifall till utskottets hemställan. 2:o) bifall till
den av herr Engberg m. fl. avgivna, vid utlåtandet fogade reserv^
tionen samt 3:o) bifall till den reservation, som avgivits, av herr
Welin m. fl.; och fann herr talmannen den under 2:o) avgivna propositionen
hava flertalets röster för sig. Som votering emellertid
begärdes, upptog herr talmannen för bestämmande av kontrapropositionen
ånyo de båda återstående propositionerna, därvid herr talmannen
förklarade sig anse den under 3:o) avgivna nu vara med
övervägande ja godkänd. Men jämväl i fråga om kontrapropositions
äskades votering, i anledning varav först uppsattes, justerades och
anslogs följande voteringsproposition:

Den, som vill, att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen
angående första tillfälliga utskottets utlåtande nr 15 antager
yrkandet om bifall till den av herr Welin m. fl. avgivna r&servationen,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Hej;

Vinner nej, har kammaren till kontraproposition i nämnda votering
antagit yrkandet om bifall till utskottets hemställan.

Omröstningen enligt denna voteringsproposition utföll med 87
ja mot 45 nej; och blev följaktligen den av kammaren nu godkända
propositionen för huvudvoteringen så lydande:

Den. som vill, att kammaren hifaller den reservation, som vid
första tillfälliga utskottets förevarande utlåtande nr 15 avgivits av
herr Engberg m. fl., röstar

Ja;

Den, det ej vill. röstar

Nej;

Onsdagen den 29 inaj, e. m.

91 Nr HL

Vinner Ne.j, har kammaren bifall t den arv herr Welin in. il.
avffivna, vid utlåtandet fogade reservationen. för den ''värn

Huvudvoteringen utvisade 74 ja mot Öl nej; och hade kammaren
alltså bifallit den av herr Högberg m. fl. avgivna, vid uti titan- (ports.)

det fogade reservationen.

§ 13.

Vid nu skedd föredragning av konstitutionsutskottets memorial,
nr 16, i anledning av andra kammarens återremiss av konstitutionsutskottets
memorial nr 1, med uppgift å vilande förslag till ändringar
i grundlagarna, punkten 5 :o antog kammaren ifrågavarande
under punkten 5:o i memorialet nr 1 upptagna förslag.

§ 14.

Statsutskottets utlåtande, nr 163, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående främjande av manskapsrekryteringen vid armén
föredrogs härefter; och blev utskottets däri gjorda hemställan av
kammaren bifallen.

§ 15.

Föredrogs statsutskottets utlåtande, nr 164, i anledning av Ang. ritsa
Kungl. Maj:ts propos’tion angående täckande av överbetalning å det neutralitetspå
extra stat för år 1918 under femte huvudiiteln upptagna anslaget 0>tna
till egentliga neutralitetskostnader efter 1916 års utgång. Därvid
yttrade

Herr Ingvarson: Jag kan icke underlåta att till kammarens
protokoll understryka vad statsutskottet här sagt, då det uttalat,
att det finner det förfaringssätt som ligger bakom denna framställning
synnerligen anmärkningsvärt. Föregående års riksdag beviljade
till neutralitetskostnader för marinen 14,500,000 kronor och
uttalade därvid sin förväntan, att detta belopp skulle räcka jämväl
för en del av 1918. Nu finna vi i stället, att långt ifrån, att det
räckt in på 1918, bär det uppstått en brist utöver detta belopp på
3 miljoner kronor. Marinförvaltningen söker förklara detta därmed,
att det har uppstått en väsentlig kostnadsökning på kol och annan
materiel, men då man har kännedom om att, sedan den nuvarande
iregeringen tillträdde sina ämbeten, betydande inskränkningar i neutralitetsvakten
till sjöss ägt rum, kunde man ha anledning förmoda,
att detta skulle helt eller åtminstone i väsentlig mån motverka
prisstegringen och sålunda hålla kostnaderna nere inom den beräknade
ramen. Men man har anledning antaga, att utöver de skäl,
marinförvaltningen anfört, finnes ytterligare ett för att riksdagen
nu måste ut med en merkostnad. Det är nämligen så, att marinförvaltningen
synes ha handhaft sina räkenskaper på sådant sätt,
att man i regel icke förrän lång tid efteråt har kunnat förskaffa

Nr 61. 92

Onsdagen den 29 maj, e. m.

Ang. vissa,
neutral itetskostnader.

(Forte.)

*

Ang. beredande
av vissa
tjänst elokaler
i fastigheten
nr 1 i kvarteret
Sjöhästen.

sig kännedom om anslagets ställning. Sålunda har nuvarande chefen
för sjöförsvarsdepartementet enligt uppgifter i proposition ännu
så sent som den 30 november föregående år icke kunnat erhålla
fullt tillförlitliga uppgifter angående detta anslags ställning, och
först långt fram på vårsidan i år har marinförvaltningen kunnat
exakt ange, hur stora kostnaderna blivit och följaktligen också hur
stort överskridandet har blivit.

Jag skall inte gå närmare in på dessa saker utan ber endast
få understryka, att när statsutskottet här har funnit dessa vederbörande
myndigheters och då närmast marinförvaltningens förfaringssätt
synnerligen anmärkningsvärt, det inte är något för starkt
uttryck utan tvärtom. Här har riksdagen ingenting annat att göra
än att täcka de utgifter, som äro gjorda, men det vore synnerligen
önskvärt, om verket för framtiden ville undvika sådana här mindre
angenäma överraskningar.

Jag har, herr talman, intet annat yrkande än om bifall till
utskottets hemställan.

Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan bifölls.

§ 16.

Härefter föredrogos vart efter annat statsutskottets utlåtanden:

nr 165, i anledning av Kungl. Haj:ts proposition angående förbättring
av sekreterarens hos justitiekanslersämbetet tjänsteställning
och avlöning;

■nr 166, i anledning av Kumgl. Maj :ts proposition angående anvisande
av anslag å t.lläggsstat för år 1918 under andra huvudtiteln
för täckande av vissa förskott;

nr 167, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förhöjt
.statsbidrag till vissa alkcholistanstalter; och

nr 168, i anledning av Kungl. Maj ris proposition angående ålderstillägg
åt y r k ss i n s p ek frisen Kerstin Hesselgren.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.

§ 17.

Vid föredragning härpå av statsutskottets utlåtande, nr 169, i
anledning av Kungl. Maj ris proposirion angående anvisande av medel
till beredande av lokaler i fasrigheten nr 1 i kvarteret Sjöhästen åt
viss del av krigsarkivet m. m. lämnades på begäran ordet till

Herr Nilsson i Kabbarp, som anförde: Herr talman! I den

föreliggande propositionen äskas bl. a. ett belopp av 68,800 kronor
till anordnande av lokaler i kvarteret Sjöhästen för krigsarkivets
räkning. Enligt planen för detta byggnadsarbete skulle dessa lokaler
uppvärmas genom varmluftlednmg.

Nu har det emellertid, sedan utskottet behandlat detta ärende.

Onsdagen den 29 mnj, e. m.

93 Sr G4.

upplysts från riksarkivarien, att enligt all tillgänglig erfarenhetAn9a^*^”dr
taga arkivalier skada av sådan uppvärmning, och han anser ,jr‘2(2*hiitida
iför att det i stället bör användas värmeledning med varmvatten. » fastigheten
Riksarkivarien har därför bett mig framhålla detta önskemål, att nr i»kom-imt
det måtte bli varmvattenledning. Det skulle draga en merkostnad sjöhästen.
av 2 å 3 tusen kronor. Jag hoppas, att departementschefen efter (Forts.)
den påpekning, som göres i detta ämne — den har visst redan gjorts
i första kammaren — skall vara vänlig att vid arbetets utförande
se till, huruvida det icke lämpligen kan göras så, som man från
detta sakkunniga håll önskar. Jag har förvissat mig om, att mina
kamrater på avdelningen inom utskottet icke ha något emot, alt så
måtte ske.

Jag har intet annat yrkande att göra än på bifall till utskottets
förslag.

Vidare yttrades ej. Utskottets hemställan bifölls.

§ 18.

Statsutskottets utlåtande, nr 170. i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående uppförande å .ordinarie stat av kontrcllstyral- ‘sining''för
sens avdelning för rusdrycksförsäljningsärenden m. m. jämte en i äm- rmdryeksnet
väckt motion föredrogs nu; och yttrade därvid: försäljnings ärenden.

Herr Nyländer: Herr talman! Då jag icke kan underlåta att

uttala mina betänkligheter mot det beslut, som kammaren nu går
att fatta, vill jag, utan att göra något yrkande, då min uppfattning
här står emot ett enhälligt statsutskott, dock understryka de i motionen
framlagda synpunkterna. Samtidigt kan jag icke underlåta
uttala den förhoppningen, att kontrollstyrelsen för framtiden må
handhava sin mer än någonsin grannlaga uppgift med all den varsamhet
och försiktighet, som äro nödvändiga, för att den enskilda
näringsfriheten ej skall undergrävas och den personliga friheten ej
i otillbörlig grad inskränkas.

Jag har, herr talman, som sagt för övrigt intet yrkande.

Herr Engberg: Herr talman! Jag -vill icke underlåta att

begagna detta tillfälle för att ge uttryck åt en uppfattning, som
jag hyser med anledning av den av herrar Nyländer, Norman och
Lilbeck väckta motionen.

Det statsutskottsutlåtande, som föreligger, har enhälligt bifallits
av första kammaren, och samma torde nog också resultatet bli här.

Men den i ämnet väckta motionen, vari yrkas avslag å hela det
föreliggande förslaget, är ominös och tämligen beaktansvärd. Det
är kanske en händelse, som ser ut som en tanke, att riksdagen bär
att behandla denna fråga just i samma dagar, som det meclborgarförbund,
saligt i åminnelse, vars hela ande står bakom denna motion,
officiellt träder ur livet och, såsom jag hoppas, icke mera skall resa
sig. Det är verkligen på det sättet med hela denna av herrar Ny -

Nr 64. 91

Onsdagen den 29 maj, e. in.

Ang. kontrollstyrelsens
avdelning
för
rusdrycksförsäljningsärenden.

(Yorts.)

länder och Norman avgivna motion, att den i själva verket är ett
framläggande på kammarens bord av det gamla jäsande missnöjet
inom detta supfrihetens förbund gent emot den kontrollstyrelse, som
sannerligen, säga vad man säga vill, här utfört ett arbete, för vilket
den icke bör klandras.

Men jag vill också säga herr Nyländer, att om man nu skall
väcka motion i denna fråga, skall man bygga den på uppgifter, som
icke äro felaktiga. Han har emellertid en felaktig uppgift, när han
på sid. 19 i sin motion citerar, vad som uttalas i prop. nr 100 vid
1909 års riksdag. Han gör där ett citat, som han behändigt slutar
just där det börjar, som är ett stöd för raka motsatsen till vad han
påyrkar. Ty om vi titta på sista raden av det av herr Nyländer
anförda citatet, slutar den på följande sätt: »Från styrelsen utgå
därför till ganska avsevärt antal särskilda föreskrifter, cirkulär m. m.
till ledning för den stora kontrollpersonalen, och för dessas överensstämmelse
med gällande lag och författningar är givetvis den i
hithörande frågor föredragande administrativa ledamoten närmast
ansvarig.» Men så heter det i fortsättningen i propositionen, och
detta har herr Nyländer icke talat om: »Även berörda åligganden
synas mig lcräva, att den administrativa ledamoten ställes i jämbredd
med styrelsens tekniska ledamöter.» Dessa sista ord angiva
alltså uttryckligen, att han skall vara likställd med dessa andra
ledamöter. Då nu de tekniska ledamöterna allt fortfarande stå i
andra lönegraden, kan alltså icke ur detta citat hämtas stöd för
att den administrativa ledamoten skall uppflyttas till tredje lönegraden.
Jag måste alltså säga, att motionen på en av sina för bevisningen
bärande och väsentliga punkter är byggd på en ren citatförvanskning.

Jag har, herr talman, velat uttala detta till protokollet, dels
såsom en erinran om det lättvindiga sätt, varpå man från herr Nyländers
sida har motionerat i denna fråga, dels ock såsom en erinran,
att det sannerligen hade varit bättre, att man icke ifrån det
håll, som här representeras av medborgarförbundet, försökt sig på
denna attack gent emot kontrollstyrelsen.

Herr Nyländer: I anledning av vad herr Engberg nyss an förde,

ber jag få meddela, att denna motion icke har det ringaste
med medborgarförbundet att skaffa, Den är endast ett uttryck för
en uppfattning, som, herr Engberg må säga vad han vill, hyses av
stora delar av vårt folk, låt vara, att herr Engberg själv är av en
annan åsikt.

Att komma och beskylla mig för citatförvanskning, _ då jag i
alla fall tagit det citerade stycket ur den anförda propositionen vid
1909 års riksdag, anser jag icke heller vara på sin plats.

Kvar stå, trots herr Engbergs nyss hållna anförande, de av
mig framhållna farhågorna, som faktiskt förefinnas, jag säger det
ännu en gång, inom stora delar av vårt folk.

Såsom jag redan i mitt förra anförande yttrade, har jag här
intet yrkande att framställa, men jag har som sagt icke kunnat.

Gökdagen den 29 maj, e. in.

95 Nr (54.

underlåta att till kammarens protokoll uttala den förhoppning, att
kontrollstyrelsen ma utova sin framtida verksamhet med den försiktighet
ocn varsamhet, som sannerligen äro av noden.

lierr Härur in: Herr talman! Om icke tiden vore så långt
framskriden, skulle det vara intressant att närmare ingå på den motivering,
som molionärerna här lämnat för sin framställning. Den ur
verkligen, om herrarna behagade observera densamma, av ett mycket
märkhgt innehåll. Ty här vill man insinuera, att eu ämbetsmans
tjänsteställning och lönevillkor skulle i någon män göras beroende av
de åsikter, som han företräder. Man reser nämligen motstånd mot
Kungl. Maj ds proposition på den grund, att man har en viss rädsla
för, att den här föreslagna nya avdelningen ooh framför allt dess
chef skall gå andra vägar eller i sitt arbete visa en annan uppfattning,
än vad dessa herrar motionärer för sin del behaga hysa. Det förefaller
således, som om man befarade, att den nye chefen skulle utnyttja
möjligheterna på ett visst sätt, alldeles som motionärerna här
säga. Den fasta anställningen och lönens storlek ‘kulle sålunda,
som jag nyss sade, göras beroende av åsikter i spritfrågan. Vi, som
sätta folknykterheten i första rummet och de näringsidkare och den
allmänhet, som motionärerna tala om, i andra rummet, vi tro och vi
fordra av denna nya avdelning och dess chef, att den i sitt maktpåliggande
arbete icke skall gå utanför de lagar, som vi ha, men se till, att
verkligen dessa lagar i sin fulla utsträckning uppehållas, även om de
komma att tangera de intresse!), som ligga herrar motionärer så varmt
om hjärtat.

Herr Hylander: Herr Hamrin talade om åsikter. Jiag bru kar

ha respekt för andras åsikter, och det har jag också haft, även
om jag vågat framlägga denna motion. Här gäller icke att komma
åt någon viss tjänsteman, såsom herr Hamrin vill insinuera. Jag
vill .såsom stöd härför endast understryka, vad rom står å sid. 18 i
motionen, men vilket herr Hamrin försiktigtvis undviker att omnämna,
nämligen löneregleringskommitténs störa betänkligheter mot
detta förslag, grundade på det förhållandet, såsom här står, eller att
kommittén har »i detta avseende särskilt fäst uppmärksamheten vid
det samband, som för närvarande består mellan styrelsens äldre avdelning,
vars ledamöter äro tjänstemän i andra lönegraden, och den
nya avdelningen för Lrännvinsförsäljningsärenden, ett samband som
såsom kommittén framhåller fått sitt uttryck i vissa bestämmelser i
instruktionen för kontrollstyrelsen». Det är icke alls några personliga
»åsiktsskäl», som ligga bakom detta, utan det är verkligt sakliga
skäl, som bl. a. tagit sig ett uttryck i löneregleringskommitténs betänkande.

Herr Hamrin: Herr talman! Jag kan icke lämna den gensaga,
som den ärade talaren här gjorde, utan något svar. Jag vill
fästa uppmärksamheten på, vad motionärerna här verkligen skriva.
De säga bland annat i sin motion: »Det råder en tämligen allmänt

Ang. kontrollstyrelsens
avdelning
för
rusdrycksfursäljuingsäreuden.

(Korts.)

Nr 64. %

Onsdagen den 29 maj, e. m.

Ang. kontroll- utbredd mening, att det sätt, varpå kontrollstyrelsen på dess avdel‘delning
för n,‘nS för bränn vinsförsäljningsärenden» — det heter emellertid icke
msdiycks- herr Nyländer, utan »avdelningen för rusdrycksförsäljningsärenformljnings-
den» — »inom ramen för nu gällande lagstiftning fullgjort sitt värv,
ärenden. ej varjt [ allo lyckligt, och man har väl ej utan skäl trott sig förmärka
en tendens hos ledningen att till det yttersta utnyttja de möjligheler
för utveckling i restriktiv riktning, som rusdryokslagsstiftningen
innebär, samt att begagna tid; förhållandena för att flytta fram
positionerna till allt större uppsiktsbefogenhet. Denna strävan bör
knappast lämnas obehindrad» etc. Och sedan tala motionärerna i
fortsättningen längre ned därom, att det behövs »måttfullare krafter»
och att dessa böra beredas »möjlighet att göra sig verksamt hörda».
Vidare talas det i motionen om »ett omotiverat ökat inflytande på
ärendenas handläggning och avgörande» o. s. v. Talar icke detta sitt
tydliga språk just i den riktning jag nyss angav?

Vidare anfördes ej. Kammaren biföll utskottets hemställan.

§ 19.

Därnäst i ordningen var å föredragningslistan uppfört statsutskottets
utlåtande, nr 171, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående anslag för upprätthållande av kommerskollegii verksamhet
under år 1919 m. m.

Punkterna 1—15.

Vad utskottet hemställt bifölls.

.ing. xnspek- Sedan punkten 16, angående anordnande av inspektion över
''etektiiekaan- elektriska anläggningar för belysning eller arbetsöverföring häreflägg,
lingar, ter föredragits, anförde

Herr Liib eck: Herr talman! Jag skall icke upptaga kammarens
tid med något längre anförande i denna punkt, utan vill här
endast uttala det önskemålet, att Kungl. Maj:t måtte till nästkommande
riksdag framkomma med förslag till kommerskollegii nya
organisation och därvid även behjärta de önskemål, som man från
industriens sida måste hysa därom, att den elektrska inspektionen
måtte försättas i mera tidsenligt skick, än vad som för närvarande
kan anses vara förhållandet. Det är absolut nödvändigt, att denna
inspektion blir försedd med större arbetskrafter, än som för närvarande
stå den till buds och vad den skulle få ä.ven med den förstärkning,
som Kungl. Maj it nu föreslagit.

Det är vidare nödvändigt, att lönevillkoren för de elektriska
inspektörerna förbättras. Det kan givetvis icke vara rimligt, att
dessa inspektörer, som tillsattes för omkring femton år sedan, ännu
skola stå kvar vid ungefär samma lönevillkor, som fastställdes vid
befattningarnas inrättande. Det är icke heller rimligt, att den ofant -

Onsdagen den maj, e. in.

97 Nr (tf.

liga arbetsbörda, som denna inspektion fått sig- pålagd under loppet
av dessa femton år, skall ombesörjas av en personal, som under hela
denna tid praktiskt taget icke blivit utökad. Arbetsbördan liar ju
ökats i samma mån som utvecklingen på detta område har gått framåt,
och huru storartad denna utveckling varit, torde säkerligen vara
bekant för envar av kammarens ledamöter. Det är under sådana förhållanden
icke tänkbart att denna inspektion nu skall kunna fullgöras
på åsyftat sätt.

Vidare yttrades ej. Utskottets hemställan bifölls.

§ 20.

Föredrogs bankoutskottets utlåtande, nr 65, i anledning av fullmäktiges
i riksgäldskontoret förslag angående vissa ändrings- och
inredningsarbeten i riksdagshuset; och yttrade därvid:

Herr Tengdahl: Jag kan vid föredragningen av detta ärende
endast beklaga, att bankoutskottet icke funnit anledning att upptaga
det under punkt 6 i riksgäldsfullmäktiges framställning gjorda
förslaget, nämligen om höjning av taket i tre rum i attikvåningen,
vilka rum nu begagnas såsom möteslokaler. Han säger, att en omändring
av dessa rum hör till det större ombyggnadsförslaget. Jag
kan dock för min del icke inse, varför detta ändringsarbete icke skall
kunna tagas fullständigt fristående.

De ifrågavarande rummen användas nu, som sagt, till möteslokaler,
men de äro så låga, att när man kommer in där, får man
närmast en känsla av, att man proppats in i en säck. När sedan
en mängd lindrigt sagt tankspridda människor sitta och bolma rök
i dessa lokaler, som icke ha någon ordentlig ventilation, blir det
alldeles outhärdligt att vistas där. Man kan väl ändå icke gärna
frångå, att det vore riksdagen värdigt att tillhandahålla de olika
partierna fullt tillfredsställande samlingslokaler, som stode tillgängliga
uteslutande för det ändamålet.

Medan jag har ordet, skall jag även be att få uttrycka min förvåning
över utskottets arbetssätt — vilket måhända är fullkomligt
konstitutionellt riktigt — i det att utskottet icke ens orkar att yrka
avslag på en sådan riksgäldsfullmäktiges framställning, som icke
finner nåd inför utskottet. Därigenom bli ju dessa riksdagens egna
fullmäktige sämre ställda än Kungl. Maj:t, ehuru dessa fullmäktige
ju äro likställda med Kungl. Majrt i det hänseendet, att deras yrkanden
gå direkt till riksdagen. Genom detta utskottets arbetssätt
blir en enskild riksdagsman förhindrad att yrka bifall till en framställning,
som kommit ifrån riksdagens egna fullmäktige, därest icke
utskottet tillstyrker densamma.

I detta sammanhang kan jag icke heller underlåta att påtala
ytterligare en sak, nämligen det oskick, vartill icke blott bankoutskottet,
utan även flera andra utskott göra sig skyldiga, i det att,
då byggnadsärenden förekomma, ritningar till de ifrågavarande ären Andra

kammarens protokoll 1918. Nr 6-4. 7

Ang. inspektion
över vissti
elektriska anläggningar.

(Forts.)

Ang. vis sa
ändringsarbeten
i riksdagshuset.

Nr 64.

Ang. vissa
ändrings arbeta
i riksdagshuset.

(Forts.)

98 Onsdagen den 29 maj, e. m.

dena icke finnas tillgängliga vare sig i denna sal eller närmast
angränsande rum.

Jag liar, såsom höres av mitt yttrande, sympati för riksgäldsfullmäktiges
förslag nr 6. Det har emellertid icke lyckats mig att
uppdriva några ritningar till ifrågavarande förslag, och det kan val
icke gärna anses vara en enskild riksdagsmans vare sig rättighet eller
skyldighet att gå på jakt efter ritningar i ett annat hus på andra
sidan Drottninggatan.

Jag har icke något yrkande att framställa.

Herr Kristensson: Med anledning av den anmärkning, som
här framställts av den närmast föregående talaren i fråga om utskottets
handläggning av detta ärende, vill jag blott hänvisa till,
att utskottet här handlat fullkomligt konstitutionellt och i enlighet
med grundlagarna. Fullmäktige i riksgäldskontoret och riksbanken
ha icke någon som helst möjlighet eller rättighet att till riksdagen
avgiva motioner eller propositioner, vad man nu vill kalla det, utan
de inlämna sina framställningar till vederbörande utskott, och detta
använder sig sedan av sin motionsrätt. Sa har det vant sedan gammalt
beträffande dessa institutioner.

Nu ville visst den föregående ärade talaren ha detta förhållande
ändrat därhän, att de framställningar, som ingivas av fullmäktige
i riksbanken och riksgäldskontoret, skulle bliva föremal för yttrande
och hemställan från utskottets sida även i de delar, där utskottet
icke ansett sig kunna tillstyrka vad som sålunda föreslagits,
på det att därigenom enskilda riksdagsmän måtte beredas möjlighet
att yttra sig om och framställa yrkande rörande alla delar av en från
dessa fullmäktige ingiven framställning. Jag vill bestämt påstå,
att det i så fall icke skulle ha varit någon utsikt till, att utskottets
utlåtande över exempelvis nu förevarande framställning från riksgäldsfullmäktige
skulle ha blivit färdigt förrän fram^ emot midsommar.
Det är för övrigt många ärenden, som utskottet återförvisar till
dessa institutioner! och jag tror, att detta kan åtminstone i någon
mån bidraga till att förkorta tiden för riksdagens samvaro. År för
övrigt ett dylikt ärende av den ant, att det ändå kräver sin lösning,
står ju den möjligheten öppen för varje enskild riksdagsman
att vid nästkommande riksdag väcka motion i saken, och sedan kan
ju yrkande i enlighet därmed framställas bär i kammaren.

När den föregående talaren här vände sig emot utskottet, för att
det icke tagit upp vissa punkter i riksgäldsfullmäktiges framställning,
var d§t närmast en punkt, somhan därvid avsåg, nämligen förslaget
om höjning av de rum i de tillfälliga utskottens lokaler, som
användas till vissa sammanträden. Utskottet har här icke velat gå
närmare in på detta förslag av två skal. För det första var det delade
meningar om, huruvida det verkligen kunde vara lämpligt att vidtaga
en dylik höjning i fråga om blott den lilla del av dessa utskottslokaler,
som förslaget gällde. Det finns tre rum alldeles bredvid, och
om man nu blott skulle höja taket i de av riksgäldsfullmäktige åsyftade
rummen, skulle endast halva utrymmet i nämnda utskotts våning

Onsdagen den 29 maj, e. in. 99

bli föremål för en ändring. Det andra skälet är huvudsakligen det,
att denna omändring borde anstå till dess att den stora byggnadsfrågan
tages upp till avgörande. Utskotet diar här understrukit, att
lokalutrymmet i riksdagens hus nu är taget i anspråk till det allra
yttersta och att vi för att bereda rum för särskilda utskott och diverse
andra ändamål ovillkorligen måste snarast taga itu med denna
påbyggnad av riksdagshuset, oavsett om den skulle kosta kanske
bortåt miljonen. Utskottet har den uppfattningen, att det är en åtgärd,
som är nödvändig.

Det är även en annan sak, som bär låtit något litet tala om sig
i en reservation som avgivits av två av utskottets ledamöter, och jag
skall nu be att få säga något även i den delen. Det gäller här en
punkt i fullmäktiges framställning, som utskottet icke heller upptagit,
nämligen förslaget om entresolering av det nuvarande pappersmagasinet.
Utskottet har där ställt sig på samma ståndpunkt, som
utskottet intog föregående år i samma fråga, nämligen att i detta
hus med dess dyrbara tomtutrymme icke bör finnas ett stort
magasin för alla gamla kommittéhandlingar, utan dessa massor av
kommittétryck måste bortskaffas från huset. Yi ha nu icke inom
utskottet velat gå med på det framlagda förslaget i denna del med
dess till 17,000 kronor beräknade kostnad, då vi icke hade någon
som helst garanti för att vi icke om ett par, tre år skulle stå i
samma dilemma som det, vari vi för närvarande befinna oss. Riksgäldsfullmäktige
ha på grund av direktiv från riksdagen bortskaffat
ur riksdagshuset en del av det tryck, som förut låg på riksdagshusets
vindar, och det är blott att fortsätta på samma väg.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Vidare anfördes ej. Kammaren biföll utskottets hemställan.

§ 21.

Härefter föredrogos vart för sig bankoutskottets utlåtanden:

nr 66, i anledning av fullmäktiges i riksgälcLskontoret framställning
om ytterligare bidrag till utgivande av arbetet »Helgeandsholmen
och Norrström från äldsta tid till våra dagar»;

nr 67, angående vissa ändringar i bankoreglementet; och
nr 69, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående utvidgning
av riksdagens bibliotek till centralt förvaltningsbibliotek jämte
en i ämnet väckt motion.

Utskottets förslag i dessa utlåtanden biföllos.

§ 22.

Nr 64.

Ang. vinna
ändringsarbeten
i riksdagshuset,

(Korts.)

Slutligen upptogs till behandling lagutskottets memorial, nr 61, Ang. ändring
med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om lag- '' ,!a™vhktsutskottets
utlåtande nr 57 i anledning av dels Kungl. Maj ds propo- asen''

Mr 64. 100

Onsdagen den 29 maj, e. m.

Ang. ändring
i värnpliktslagen.

(Forts.)

sition med förslag till lag om ändrad lydelse av vissa paragrafer i
värnpliktslagen, dels ock i anledning därav väckt motion.

Ordet begärdes därvid av

Herr Lindqvist i Kosta, som yttrade: Som kammaren behagade
finna, har jag jämte herr Helger reserverat mig mot det sammanjämkningsförslag
utskottet här kommit med. Inom utskottet ha vi yrkat,
att sammanjämkningen måtte så göras, att andra kammaren frånfälle
sitt beslut i fråga om § 27 och första kammaren frånfölle sitt beslut
i fråga om 32 och 33 §§. Genom ett dylikt beslut skulle riksdagen
ha gått med på den föreslagna övningstiden för viss studerande ungdom
men avslagit mönstringsskyldigheten för landstormsmän. Genom
att nu bifalla sammanjämkningsförslaget skulle riksdagen godtaga
denna mönstringsskyldighet för landstormsmän. Detta kan jag icke
finna vara nödvändigt. Jag kan icke vara med om detsamma och
ber därför få yrka avslag på utskottets samman,jämkningsförslag.

Sedan överläggningen härmed förklarats avslutad, gav herr talmannen
propositioner dels på bifall till utskottets hemställan, dels ock
på avslag därå; och fann herr talmannen den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Då votering emellertid begärdes, blev
nu uppsatt, justerad och anslagen en så lydande omröstningsproposition
:

Den, som vill, att kammaren bifaller lagutskottets hemställan i
utskottets förevarande memorial nr 61, röstar

Ja;

Den. det ej vill. röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren avslagit utskottets berörda hemställan.

Voteringen utvisade 56 ja mot 54 nej, vadan kammaren bifallit
utskottets hemställan.

§ 23.

Herr talmannen meddelade, att sedan han i enlighet med kammarens
beslut den 25 innevarande maj avsänt ett hälsningstelegram
till danska folketinget, härå ingått ett telegrafiskt svar, som upplästes,
så lydande:

Riksdagens Andra kammare, Stockholm.

Folketinget har med hjertelig Tak modtaget Ändra kammarets
Lykönskning som Udtryk for den stadig ögede Fällesskabsfölelse
mellem de nordiske Lande.

Pedersen-Nyshov, Formand.

Onsdagen den 29 maj, e. in.

101 Nr 64.

§ 24.

På förslag av herr talmannen beslöt kammaren att fredagen deri
31 innevarande maj företaga val av dels tre representanter för kammaren
att närvara vid Lunds universitets 250-årsjubileum, dels och
två suppleanter för dessa representanter.

§ 25.

Anmäldes och godkändes följande förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen, nämligen:

från jordbruksutskottet:

nr 258, i anledning av Kungl. Maj :ts dels i statsverkspropositionen,
dels ook i propositionen med förslag till tilläggsstat för år 1918
gjorda framställningar angående anslag till lantmäteriundervisningen; nr

259, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
av folkskoleseminariets i Falun äldre tomtområde m. in.; och

nr 260, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avstående
av den rätt till vatten och strömfall i Klarälven, som tillkommer
kyrkoherdebostället */12 mantal eller 80 öre skatt Östra Råda
i Norra Råda socken; samt

från andra särskilda utskottet:

nr 261, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning angående ändrad lydelse av § 12 i förordningen den
6 augusti 1894 angående mantalsskrivning m. m.;

nr 262, i anledning av Kungl. Ma,j:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av § 6 i lagen den 29 maj 1896 angående
blindundervisningen m. m.;

nr 263, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om tillägg till lagen den 14 juni 1917 om införsel i avlöning,
pension eller livränta m. m.;

nr 264, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till anordnande av statsinspektion över fattigvården m. m.; och

nr 265, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om fattigvården m, m., dels ock i ämnet väckta motioner.

§ 26.

Till bordläggning anmäldes:
statsutskottets utlåtanden och memorial:

nr 172,. i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående
omorganisation av skeppsgosseutbildningen m. m.;

nr 173, i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar rörande
flottans och kustartilleriets avlöningsanslag;

nr 174, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag

fli* 64. 102

Onsdsigen den 29 maj, e. m.

för eu statens kraftstation vid Motala samt för förberedande åtgärder
för Vänerns reglering;

nr 175, i anledning av Kung]. Maj:ts proposition angående statens
deltagande i kostnaden för reglering av vissa till Dalälvens vattensystem
hörande sjöar;

nr 176, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare
anslag å 1918 års tilläggsstat för distributionsanläggningar
för statens kraftverk;

nr 177, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beredande
av rörelsekapital för statens industrikommission för tillgodoseende
av landets importbehov av industriella råvaror;

nr 178, angående anvisande av anslag för förvärvande av aktier
för statens räkning i Limedsforsen—Sårna järnvägsaktiebolag; _

nr 179, i anledning av Kungl. Maj :ts i punkt 25 under sjätte
huvudtiteln av statsverkspropositionen gjorda framställning angående
anslaget till hospitals underhåll; och

nr 180, i anledning av Kungl. Maj:ts i punkt 79 under sjätte
huvudtiteln av statsverkspropositionen gjord framställning angående
anslag till statsinspektion av fattigvården;

jordbruksutskottets utlåtanden:

nr 111, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande
av en dräneringsfond m. m. ävensom tre i ämnet väckta motioner; nr

118, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
stater för lantbruksstyrelsen, statskonsulenter och statens fiskeriadministration
m. m. ävensom fyra i ämnet väckta motioner;

nr 119, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående gäldande
av ersättning till ledamöterna i ett vid lantbruksstyrelsens sida
ställt lantbruksråd ävensom en i ämnet väckt motion;

nr 120, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till rikets allmänna kartverk ävensom en i ämnet väckt motion; nr

121, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående överlåtelse
till lantförsvaret av vissa områden, tillhörande kronoegendomarna
Kungsgården nr 1, Yästbyn nr 1 samt Västerhus nr 1 och 2 i
Frösö socken av Jämtlands län ävepsom en i ämnet väckt motion; och
nr 122, i anledning av väckt motion om uppförande å 1918 års
tilläggsstat av ett från indragna brännvinsförsäljningsmedel utgående
anslag till hushållningssällskapen;

tredje särskilda utskottets utlåtande, nr 1, i anledning av dels
Kungl. Maj :ts proposition med förslag till vattenlag m. m„ dels ock
i ämnet väckta motioner; samt

andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande, nr 13, i anledning
av herrar Hammarskjölds och Söderhielms motion, nr 237,
om skrivelse till Kungl. Maj:t angående ändring i gällande bestämmelser
om anställnings- med flera förhållanden för underbefälet vid
hären.

Onsdagen den 29 maj, e. in.

103 Nr

§ 27.

«I usterades protokollsutdrag.

§ 28.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:

herr Hedin under 3 dagar fr. o. m. den 30 maj,

» Jönsson i Boa »3 » » » 30 »

» Eronn » 6 » » » 30 »

» Persson i Fritorp » 3 » » »30 »

» Eklund » 9 » » » 31 » och

» Swartling » 3 » » » 31 »

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 2,52 på natten.

In fidem
Per Cronvall.