RIKSDAGENS PROTOKOLL

ProtokollRiksdagens protokoll 1918:16

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1918. Andra kammaren. Nr 16.

Tisdagen den 19 februari.

Kl. 3 e. m.

§ 1.

Justerades protokollen för den 12 och den 13 innevarande februari.

§ 2.

Föredrogos var för sig Kungl. Maj:ts å kammarens bord vilande
propositioner; och hänvisades därvid:

till statsutskottet propositionerna:

nr 83, angående omorganisation av fältveterinärkåren;

nr 86, angående tillstånd för förste kanslisekreteraren i lantförsvarsdepartementet
Gunnar August Åkerman att för rätt att åtnjuta
alderstillägg tillgodoräkna sig viss tjänstgöring; och

nr 87, angående inköp av vissa byggnader å Axva,11;

till bankoutskottet propositionerna:

nr 79, angående pension åt förre fästningsbyggnadsarbetaren
häri August Johansson Lundin; och

... nr angående gottgörelse till professorerna vid lantbruksinstitutet
vid Ultuna J. A. Sjöström, E. Y. E. Petersson och A. G Timber
för genom övergång å ny avlöningsstat för institutet föranledd
minskning i behållna avlöningsförmåner;

till jordbruksutskottet propositionen, hr 81, angående nedsättning
i arrendet för Toppetorps kvarn å Ankarsrums kronopark i Kalmar
län; samt

till bevillningsutskottet propositionen nr 85, med förslag till förordning
angående särskilda bestämmelser om tiden för förvarande
av vissa till ledning för taxering avgivna deklarationer.

§ 3.

Vidare föredrogos, men bordlädes åter statsutskottets utlåtanden
nr 2 A och 2 B samt bankoutskottets utlåtanden nr 12 och 13.

Andra kammarens protokoll 1918. Nr 16. 1

Kr 10. 2

Tisdagen deri 39 februari.

Interpellation.

§ 4.

Herr statsrådet Scholle avlämnade Kungl. Maj:ts propositioner:
nr 84, angående understöd åt avlidne linjearbetaren vid telegrafverket
E. G. Lindgrens barn; , .... .... .

nr 88, angående beviljande av ytterligare låneunderstöd till täckande
av kostnaden för anläggning av järnväg från Gånghester till

(JIntelnun, förglag till lag angående beräknande av röstvärdet

enligt kommunalförfattningarna för skattskyldig, vars beskattningsbara
inkomst blivit vid bevillningstaxeringen år 1918 av viss anledning
nedsatt; och . .. ,

nr 90 angående befrielse för förste kontorsDitradet vid statens
järnvägar A. W. Kjellson att gälla visst honom till utgivande adömt
ersättningsbelopp m. m.

Dessa propositioner blevo på begäran bordlagda.

§ 5.

Ordet lämnades härefter på begäran till

Herr Olsson i Broberg, som yttrade: Herr talman! I anledning
av motioner i andra kammaren vid förra årets riksdag av dels
herr Lindman med flera och dels herrar Olson i Berg och Gustaf
Rydén beslutade riksdagen i skrivelse »anhålla att Kung!. kLaj.t
måtte föranstalta om eu skyndsam och allsidig utredning rörande
dels de förutsättningar, som kunna föreligga beträffande möjligheten
att på grundvalen av inhemska råämnen och naturtillgångar
utveckla och uppehålla en för landets behov tillräcklig konstgödse -medelsindustri, och dels de åtgärder, vilka staten, i den man förutsättningar
av nu nämnt slag föreligga, kan och bör vidtaga för att
såväl stödja utvecklingen av en dylik inhemsk industri som ock i
allmänhet befordra jordbrukets tillgång å konstgödselmedel, ävensom
för riksdagen framlägga det förslag, vartill denna utredning kan

föranleda». , „ „

Denna fråga torde för närvarande framför varje annan vara av
den största betydelse och i-sig innesluta rent av de mest vitala betingelserna
för åstadkommande av en möjligast snar och effektiv hjalp åt
landets livsmedelsproduktion. Nyodlingar eller andra patänkta åtgärder
för ökning av denna produktion gagna föga, om gödselmedel

Landets jordbrukare fråga sig därför, om allt, som göras kan,
åtgjorts i denna fråga, samt när riksdagen kan vänta resultatet av
den begärda utredningen.

Då importen av utländska gödselmedel nu är sa gott som utesluten
samt då på grund av den knapphet som råder i landet å saväl
strå- som kraftfoder, även de naturliga gödningsämnena i avsevard
grad torde understiga den normala tillgången av sadana saväl i
fråga om mängd som kvalitet, på inses utan vidare, att ställningen

Tisilngcu den 1!) februari.

a Nr Itt.

är mycket bekymmersam och utsikterna för en ökad produktion av interpellation.
såväl spannmål som foder- och rotväxter allt annat än ljusa. Vi äro (Fort*.)
dock i den lyckliga ställning i vart land, att vi äga såväl råvaror
som andra naturbetingelser för att kunna producera så stora kvantiteter
av för vårt jordbruk nödvändiga hjälpmedel av här ifrågavarande
slag, att vårt huvudsakligaste behov därav skulle kunna
tillgodoses, särskilt i fråga om kväve- och fosforsyrehaltiga gödningsämnen.

Men för att detta skall bliva verklighet måste omedelbart de
kraftigaste åtgärder vidtagas utan hänsyn till kostnader.

Ligga oöverstigliga hinder i vägen för de enskilda företagarna
eller skulle dessa av okända skäl icke finnas benägna att vidtaga för
ändamålet nödiga arrangemang, så måste det tagas i övervägande,
huruvida icke staten bör taga denna angelägenhet i egen hand, särskilt
i vad den rör kväveindustrien. Norges kväveindustri i fråga

om produktion av s. k. »Nor^k Hydros» — Norgesalpeter _ bör

vara vard allt beaktande, i synnerhet som denna tillverkning där
visat sig vara en briljant ekonomisk affär, då det stora »Eyde»-

£get, som disponerar en vattenkraft för denna industri av
ffL, , hästkrafter för år, gav en nettovinst av cirka
f«,UUÖ,000 kr., och dess 14-procentiska salpeter likväl sålts för 24
kr. pr 100 kg. -— detta enligt mig tillhandakomma uppgifter.

vävegödningens underbara verkan vid dess användning såsom
övergödning å vallar, höst- och vårsäd samt dess omistliga nödvändighet
vid sockerbets- och övrig rotfruktsodling utgöra tillräckligt
starka skal för att inga ansträngningar få sparas för säkerställande
aX v^rt behov därav, helst detta bör kunna ske med utnyttjande av de
rika tillgångar vi för ändamålet äga uti våra vattenfall och våra kalkstenslager
inom eget land.

?rur''(1 av .^et, anförda tillåter jag mig anhålla om kammarens
tillstånd att till herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet^
fa framställa följande spörsmål:

Vilka åtgärder har herr statsrådet låtit vidtaga i ock för den
ovan angivna av riksdagen begärda utredningen och huru lån°-t har
densamma kommit;

.... knn resultatet därav och därpå eventuellt grundat förslag intorvan
.as till nu pågående riksdag;

har herr statsrådet med tanke på de under alla förhållanden minskade
utsikterna att kunna tillfredsställa vårt behov av kvävegödn:ng
medelst import av Chilesalpeter anbefallt att under den ifrågavarande
utredningen särskild unpmärksamhet må fästas å möjHo-,
n etern a att har i landet åvägabringa en våra behov betryggande
kvaveindustri för tillverkning av s. k. Norgesalpeter?

Denna anhållan bifölls av kammaren.

§ 6.

,.117 ..Herr temannen meddelade, att hans excellens herr statsministern
tillkännagivit, att han vid morgondagens plenum ämnade besvara

Nr 16.

4 Tisdagen den 19 februari.

herr Vennerströms interpellation, huruvida regeringen är besluten
ätt icke företaga någon väpnad intervention i Finland, m, m.

§ 7.

Upplästes följande till kammaren inkomna sjukbetyg:

Riksdagsman Jöns Jönsson, som lider av Klerus catarrhalis,
gulsot, kan tillsvidare ej deltaga i riksdagens förhandlingar, intygas.

Stockholm den 16 februari 1918. .

Axel Hellstenms,

legit. läkare.

§8.

Anmäldes och godkändes bankoutskottets förslag till riksdagens
skrivelser till Konungen:

nr 26, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag
till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen
av 10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12
maj 1897 och av § 9 i lagen om rikets mynt den JO maj UUö;

nr 27, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag
till lag, innefattande tillfälligt undantag från gällande inskränkningar
i rätten att använda sparbanks vinst; och

nr 28, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag ti
lag om visst undantag från tillämpningen av 49 § 1 mom. och 165 8
1 mom. lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse.

§ 9.

Till bordläggning anmäldes bankoutskottets utlåtande, nr 16,
i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående viss garanti tran
statens sida för obligationer, utgivna av ett aktiebolag med uppgil
att åt utländska banker och bankirer bereda svensk kredit.

§ 10.

Justerades protokollsutdrag.

§ 11.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:

herr WiTclund i Brattfors
» Johanson i Hallagården
» Hellberg
» Norman

under 10 dagar fr. o. m. den 21 febr.,

» 6 » » » 21 »

» 8 » » * 22 »

» 10 » » » 21 » .

och

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 3,19 e. m.

In fidem.
Ver Cronvall.

Onsdngeu den 20 februari, f. in.

5 >r K

Onsdagen den 20 februari, f. in.

Kl. 11 f. m.

§ 1.

Herr talmannen gav på begäran ordet till

Hans excellens herr statsminister Edén, som anförde: Herr

talman, mina herrar! Såsom för kammaren tillkännagivits vid gårdagens
plenum, gå.r jag nu att besvara deu av ''herr Vennerströui
till mig framställda interpellationen, och ber jag att först få för
kammaren meddela, att de minuters dröjsmål, över vilka kammaren
måhända kan ha känt en viss otålighet, vållats av min önskan att
avvakta de telegram från Åland, som just under den senaste timmen
ankommit, för att kunna ge kammaren del av läget därstädes, sådant
det i detta ögonblick är.

Herr Vennerströms interpellation lyder:

1. År regeringen besluten att icke företaga någon väpnad intervention
i Finland?

2. År regeringen besluten att vägra rätten till export av vapen
från Sverige till Finland och att med all kraft tillse att nu
gällande exportförbud å vapen strängt upprätthållas?

regeringen besluten att vägra rätten till transitering
genom Sverige till Finland av vapen från annat land?

4. År regeringen besluten att hindra alla försök att på svensk
mark organisera väpnade kårer för översändning till Finland?

Vid besvarandet av interpellationen har jag funnit det riktigast
att .icke närmare inga i vissa enskildheter av vad interpellanten
anfört särskilt i sin motivering. En detalj di sfousision i dessa grann-»
laga spörsmål synes mig under närvarande situation ur många synpunkter
icke önskvärd, sa mycket mindre som de faktiska upplysningar,
regeringen kan vara i tillfälle att lämna riksdagen, delvis*

av,. ar^’ de ej lämpligen kunna nu framläggas vid ett

offentligt sammanträde. Jag inskränker mig därför väsentligen till
att angiva de grundsatser, som bestämma regeringens ståndpunkt
till den-finska frågan i dess avgörande huvuddrag, men skall å andra
sidan för sädant ändamål något beröra de stora politiska problem,
som det bär gäller, även ur. andra synpunkter än dem interpellanten
anlagt.

Svar å interpellation.

Nr 16. 6

Ousdugen den 20 februari, f. in.

Hvar å interpellation.

(Forts.)

Det inbördeskrig, som utbrutit i Finland, har starkt upprört
hela vårt land. Sveriges folk känner djupt med det så hårt provade
broderlandet i öster inför denna nya olycka, som drabbat detsamma
just när dess statliga självständighet äntligen syntes vunnen,
och allt mera levande blir förnimmelsen av att det som nu sker
i Finland har eu mycket allvarlig innebörd även för oss. Men rorande
den hållning, som Sverige bör intaga till den hnska inbördeskampen
har uppstå!t en häftig brytning mellan stridiga meningar,
och denna brytning hotar att medföra betänklig^ återverkningar
även på våra egna inre förhållanden. Den finska fragan ar i denna
stund icke blott ett stort och invecklat problem för svensk utrikespolitik,
den håller också på att bliva en inre svensk fråga, som
kan komma att inom vårt samhälle frammana politiska, och sociala
motsatser av oberäknelig räckvidd, om den icke behandlas med den
varsamhet, som är nödvändig i ett så ömtåligt läge.. a

Det är icke min avsikt att från denna plats giva någon framställning
av alla de förhållanden, som framkallat ett sadant läge.
Ja»- kan dock icke underlåta att uttala, att en grundläggande orsak
lio-o-er i den aktion, som från vissa håll upptagits i namn av Sveriges
vänskap för Finland, utan tillbörlig hänsyn till vad denna
aktion kan medföra för Sverige självt. Hjälp åt Finland ar dess
lösen och för visso en lösen, ägnad att väcka varm genklang i svenska
sinnen. Men det åligger dock Sveriges statsmakter att ^tillse, i
vad mån sådan hjälp kan lämnas utan att föra Sverige in på vagar.
som det för sin egen del icke vill beträda, och den nödvändig eten
har den ifrågavarande aktionen mer eller mindre fullständigt
skjutit undan. Man rör sig med yrkanden av skiftande innehåll: an
fordrar man öppet ett direkt ingripande med svensk krigsmakt i
Finland, än begär man organisation av frivilliga kårer till bistånd
åt finska regeringen, än gå kraven ut på överlämnande av vapen ur
svenska kronans förråd eller andra åtgärder för tillförsel av vapen
och ammunition. Det visar sig emellertid, att även när de Öppet
framställda kraven begränsas, pekar motiveringen vida utöver alla
begränsningar. Så mycket oundgängligare måste det vara att.prova
varje krav icke blott i och för sig utan även med hänsyn till de
konsekvenser, vartill det skulle leda. Men just en sådan prövning
avvisas på ett sätt, som nästan synes vara avsett att undanskymma
den verkliga betydelsen av de politiska avgöranden det hä#r gäller.
Man vädjar till de känslor av avsky och harm, som med rätta resa
sig mot de finska skräckmännens ogärningar, och söker därmed tysta
varje gensaga mot vare sig det ena eller det andra kravet, ja man
har icke dragit sig för att stämpla dem, som i känslan av sitt ansvar
för Sveriges yttre fred och inre lugn vägra att utan vidare
godkänna de framställda fordringarna, såsom medskyldiga till illdåden
i Finland. Om dylika utbrott av pol-tisk förvisning ma
det vara tillräckligt att konstatera, att de endast kunna kompromettera
den rörelse, i vars tjänst de användas. Aven frånsett dessa
avarter har rörelsen genom hela sin läggning i många avseenden
medfört mera skada än gagn för Finlands sak. Den bär uppkallat

Onsdagen den 20 februari, f. in.

7 Nr 10.

en motrörelse, som vänder sig mot äventyrligheten i en svensk politik
på sådana oklara linjer, och som med särskild misstro bland de
drivande krafterna för denna politik återfinner element, vilka förut
arbetat på att föra Sverige ut i världskrigets malström. Inom
breda lager av vårt folk framstår dessutom det finska inbördeskriget
icke enbart såsom en strid mellan laglig ordning och anarkiskt
våldsregemente, utan därjämte åtminstone i viss mgn såsom en kamp
mellan samhällsklasserna i vårt sönderslitna grannland, och även ur
denna uppfattning reser sig ett starkt motstånd mot svensk inblandning.
Så ha vi kommit in i en söndring, lika farlig för Sveriges
yttre styrka som för dess inre lugn, mitt i denna redan dessförutan
så tunga tid.

Inför denna fara är det regeringens rätt och plikt att främst
och åt alla sidor mana till besinning. Sveriges hållning i den finska
frågan måste framgå ur ett ansvarsfullt övervägande av alla de
förhållanden, med vilka vi hava att räkna under det stora världskrigets,
den stora folknödens och den stora folkorons tidsålder.
Det är vår skyldighet mot vårt eget land att klart ställa siälva den
avgörande frågan: vill Sverige träda in i Finlands inbördesstrid
med allt vad därav följer? Man må icke invända, att frågan i denna
form ej är aktuell, och att rörelsen för hjälp åt Finland samlat
sig omkring de mera begränsade krav, som jag nyss berört. Yrkandet
att Sverige skall gå till en väpnad intervention har faktiskt
öppet och med styrka förts fram i den offentliga diskussionen, om
det än för ögonblicket skjutits undan, och jag anser mig skyldig
att meddela, att även direkta framställningar av denna art blivit
gjorda. Det finnes dessutom, såsom jag nyss antytt, ett ofrånkomligt
sammanhang mellan de ifrågasatta mer eller mindre begränsade
åtgärderna för indirekt vapenhjälp åt Finland och den direkta
interventionen. Varje sådan åtgärd måste faktiskt bedömas ur
synpunkten av de verkningar den medför och med ihågkommande
av den gamla sanningen, att ett första steg alltför lätt drar med
sig nya, alltså efter den ståndpunkt man antager till själva huvudfrågan
om Sveriges inräde i striden.

Det är denna huvudfråga som interpellanten framställt i sitt
första spörsmål. Mitt svar blir: det är icke regeringens avsikt
att företaga någon väpnad intervention i Finland, såvida icke Sveriges
rätt och intressen skulle utsättas för kränkningar, som nödga
oss därtill.

Vi hysa den övertygelsen, som jag redan för några veckor sedan
uttalat i ett offentligt föredrag, att det är finska krafter som
själva måste grunda Finlands berättigande till ett självständigt
statsliv, om detta skall äga förutsättningar att bestå, och att en
svensk intervention skulle göra den finska statsordning*, som finge
svenska vapen att tacka för sin seger, särskilt förhatlig för den
del av Finlands folk, mot vilken dessa vapen varit riktade. Vi
är-o förvissade därom, att det svenska folkets överväldigande flertal
även på andra grunder med oss är ense att avvisa en politik, som
går ut på dylik intervention. Sverige har under världskriget häv -

Svar å interpellation.

(Förta.)

Nr H>. 8

Onsdagen den 20 februari, f. in.

tvär å inter- dat sin neutralitet och sett sin uppgift i förhållande till grannfolpeiiation.
ken j befästa fredligt samarbete och vänskapligt samförstånd,
(iorts.) Yf kunna icke med berått mod slå in på en bana, som faktiskt betyder,
att Sverige tar asnvaret för Finlands framtid med alla dess
konsekvenser, och som efter stor sannolikhet skulle föra vårt land
in i den världsbrand, för vilken vi hitintills lyckats att skydda detsamma.

Man har gjort gällande, att Sverige borde på finsk mark bekämpa
den samhällsförstörande våldsamt, som rasar där under revolutionens
täckmantel, på det att den icke måtte nå även vårt
land. Det tillkommer dock icke oss utan Finlands folk självt att
övervinna dessa anarkiska förvillelser, och jag hyser den tillförsikten
att så skall kunna ske. Den smitta, som kan sprida sig till
Sverige, kommer regeringen att möta med alla de medel, varöver
den förfogar, och det är anledning att särskilt varna mot varje försök
att i Sverige Skapa väpnade organisationer efter finskt mönster,
vare sig röda garden eller skyddskårer. Regeringen är besluten att
utan prut upprätthålla lag och ordning mot förflugna våldsansatser.
Detta kan och bör ske med statens egna resurser, ej genom
hjälporganisationer, som utmana klassmotsatserna. Det är i sund
svensk samhällsanda inom alla samhällsklasser som statsmakten har
att söka sitt stöd, och vi känna oss förvissade, att detta stöd ej
skall utebliva.

Av vad jag nu anfört med anledning av interpellantens första
fråga följa också de svar, som jag bär att giva på hans övriga
spörsmål. Regeringens. hållning till dessa spörsmål bestämmes av
dess grundläggande ståndpunkt, att den icke har för avsikt att ingripa
med vapenmakt i Finland eller företaga någon åtgärd, som
leder till ett sådant ingripande. Inom de gränser, som härav kunna
uppdragas, har däremot regeringen givit och kommer att giva Finland
den hjälp, som är möjlig. Regeringen kan sålunda icke medgiva,
att väpnade kårer organiseras inom Sverige för att översändas
till Finland, varemot enskilda frivilliga hava erhållit tillstånd
att gå i finsk tjänst efter samma grunder, som i andra motsvarande
fall tillämpats. Vad angår frågorna om export från Sverige
eller transitering genom Sverige av vapen och ammunition, hava
de i den offentliga diskussionen fått en plats, som icke står i rimligt
förhållande till deras praktiska betydelse. Avsevärda tillgångar
av vapen och ammunition för krigsbruk torde i Sverige endast
förefinnas i kronans ägo, och nås''ot utlämnande från kronans förråd
bär regeringen icke ansett sig kunna medgiva. Transitering
genom Sverige behöver icke ifrågakomma, då tillförsel från andra
länder till Finland kan ske till sjöss. De gällande förbuden mot
transitering och export har regeringen icke för avsikt att upphäva
eller förändra, och några licenser för finsk räkning från dessa förbud
hava icke förekommit. Skulle frågor härom i framtiden upp^
komma, skola de av regeringen prövas efter de grundsatser, som jag
förut angivit, nämligen dess avsikt att icke låta indraga sig i

Onudagen den 20 fehruuri, i. in.

o Nr ltt.

Finlands inbördesstrid och dess skyldighet att tillvarataga Sveriges
egna intressen.

Utöver de av interpellanten framställda frågorna anhåller jag
slutligen att få göra ett par meddelanden, som beröra andra sidor
av regeringens ställning till Finland.

Sverige har hos ett flertal europeiska, makter tagit initiativ
till en diplomatisk hänvändelse i retrograd rörande Finlands utrymmande
av de ryska trupperna. Den svenska framställningen
har avgått, och vissa av de ifrågavarande makterna hava meddelat
sin anslutning, medan från andra svar ännu icke inkommit.

Regeringen har därjämte, i känslan av de faror för Finlands
yttre självständighet och framtida inre fred, som synas oundvikliga,
om inbördeskriget skall kämpas till slut med vapenmakt, ansett
sig böra undersöka möjligheten av en medverkan från svensk
sida till fredlig uppgörelse på grundvalen av landets fulla självständighet
och den lagliga ordningens återställande. Den 4 februari
anmodades Finlands sändebud i Stockholm att delgiva sin regering,
att Sverige skulle vara villigt att taga ett initiativ i detta syfte,
samt tillika meddela, att, därest ett sådailt initiativ accepterades,
man i första rummet ämnade ifrågasätta en vapenvila för att bereda
möjlighet till förhandlingar. Den 14 februari erhölls från
Finlands regering i Vasa följande svar: »Svenska regeringens medlingsförslag
oantagligt, vapenvila omöjlig.» Regeringen kan ej underlåta
att beklaga, att varje möjlighet till fredlig uppgörelse i Finland
sålunda för närvarande synes stängd, men känner sig övertygad
om att tanken därpå icke bör uppgivas och är alltjämt beredd att
ställa sina tjänster till förfogande för sådant ändamål, om och
när lämpligt tillfälle därtill kan yppa sig.

Från liknande synpunkter har regeringen utgått vid de åtgärder,
som under de senaste dagarna företagits i fråga om Åland.
De viktigaste fakta äro redan kända genom pressen, och jag inskränker
mig för ögonblicket till att framhålla, att regeringen i
denna sak haft till ögonmärke att så långt den förmår medverka
till, att våldsamheter och blodsutgjutelser på Åland måtte förebyggas
och den åländska befolkningen tryggas till liv och egendom,
men icke på något sätt avser att därmed prejudicera de politiska
frågor, som anknyta sig till ögruppen. Förhandlingarna på Åland
föras mellan den ryska garnisonen, den åländska befolkningens förtroendemän
och den till ön ankomna finska skyddskåren; de svenska
officerare, som därvid medverka, biträda endast såsom medlare
mellan parterna, och de svenska fartygen äro avsedda för borttransporterande
av stridskrafterna på ön, sedan överenskommelse
vunnits. Utsikterna för en uppgörelse, vilken efter vår mening
borde varit acceptabel för alla parter, syntes till en början mycket
göda, men förmörkades sedan, då strid inleddes mellan den'' finländska
skyddskåren och de ryska trupperna. Det måste allvarligt
beklagas, att striden framkallades av skyddskåren, och att över
huvud taget de största svårigheterna vid arbetet på en fredlig överenskommelse
mött från dess sida. Regeringen fortsätter emeller -

Svar. å interpellation,

(Korts.)

Jir 16. 10

Onsdagen den 20 februari, f. in.

Svar & interpellation.

(Forts.)

tid sina bemödanden att rädda Åland ocli dess befolkning från ytterligare
lidanden ocli ena de stridande parterna om att utrymma
ögruppen under lämpliga garantier för att den matte i fortsättningen
ställas utanför krigshändelserna, .

De i dag på morgonen inlupna underrättelserna giva vid handen,
att en vändning till det bättre inträffat, och i detta ögonblick
finnas de bästa förhoppningar om en snar och tillfredsställande
lösning.

Härefter yttrade:

Herr V en ner ström: Herr talman, mina herrar! Jag ber

att till herr statsministern få frambära mitt tack för hans svaromål
på min interpellation. Innan jag ingår på en del randanmärkningar
till detta svaromål, ber jag att få taga dels talmannens
och dels kammarens tålamod i anspråk för en redogörelse för bakgrunden
till den situation, i vilken vi alla befinna oss. ^

Det är en ganska samlad förkastelsedom, som kommer från
den svenska folkmeningen — åtminstone stora delar av den —
över de finska socialdemokraternas revolutionära kamp. Det är med
vissa modulationer en nationell samling mellan å ena sidan Nya
Dagligt Allehanda och å andra sidan Socialdemokraten, mellan a
ena sidan herr Tryggers parti och å andra sidan herr Brantings
parti. Huru är detta möjligt? Jo, kunskapsförmedlingen om de
finska frågorna har varit så ensidig som möjligen tänkas . kan.
Hela vår kännedom om de finska frågorna har kommit genom finska
borgerliga tidningar, genom borgerliga korrespondenser ooh även
genom borgerliga nyhetskällor. Vi ha här. i Sverige månad för
månad blivit serverade genom samtliga tidningar de uppgifter och
åskådningar angående finska frågan, som kommit från Finlands
antisocialistiska press, huvudsakligen från det synnerligen antisocialistiska
Huvudstadsbladet. Däremot har den finska socialismen
varit berövad möjligheterna till fri och öppen talan inför ..Sveriges
och den västeuropeiska demokratiens domstol. De finskspråkiga, socialdemokratiska
tidningarna ha ju av rent språkliga hänsyn icke
kunnat läsas i Sverige, och de för övrigt fåtaliga och rätt betydelselösa
svenskspråkiga soc: aldemokratiska tidningarna läsas icke heller
av den svenska allmänheten. Därför har, kan man säga, hela
den finska socialismen stått med munkavle, icke kunnat gorå sin
stämma hörd och ännu mindre förståelig för den västeuropeiska ooh
även den svenska demokratien.

En opartisk och neutral domare stöder sig vid sitt domslut
icke på den ena partens uppgifter utan hänsynstagande till den
andra partens. Inför Sveriges domstol ha Finlands borgare haft
fri och öppen talan, men däremot icke den finska socialdemokratien.
Det är, synes det mig, ett juridiskt brott att döma på den
ena partens ensidiga uppgifter utan hänsynstagande till den andra
partens motsvarande uppgifter. Jag måste för min del stämpla
detta som ett justitiemord, även om en sådan person som Ellen

Onsdagen den 20 februari, f. in.

11 Nr lik

Key upphäver sig själv till domare och anser sin dom vara on akt
av högsta gudomliga rättvisa. Visserligen kan Ellen Key till sitt
försvar visa på sitt varma hjärta och sitt säkerligen fullt ärliga
och redliga uppsåt. Men i alla fall, icke ens den och allra minst
den, som i likhet med Ellen Key vill representera eu allvis allfaders
över stridsvimlet svävande objektiva rättvisa, har rätt att
fälla en sådan dom, byggd på de ensidiga uppgifterna från den
ena parten och utan allsidiga uppgifter om båda parternas ståndpunkt.
Hade Ellen Key varit svensk domare och fällt en sådan
dom, så hade hon säkert blivit åtalad av justitieombudsmannen och
lika säkert blivit domfälld såsom varande en synnerligen vårdslös
och grovt försumlig domare. När nu detta dock är möjligt, så anser
jag det vara nödvändigt, att man inför detta forum söker framlägga
de finska socialdemokraternas egen syn på saken för att
därmed en gång inför en samlad svensk opinion kunna konstatera,
att den finska socialdemokratien steg för steg drivits till den rent
förtvivlade ståndpunkt, där den i denna stund befinner sig.

Den vanliga anklagelsepunkten är ju den, att de finska revolutionärerna
befunnit sig i Europas mest demokratiska samhälle och
det oaktat icke lytt utan tvärtom trotsat detta demokratiska samhälle.
Ellen Key säger för sin del, att de finska revolutionärerna
ha släpat demokratiens ideal i smutsen. En man som Erland Nordenskiöld,
själv av finsk stam, har i sitt bekanta tal på Musikaliska
akademien sagt, att de finska socialdemokraterna ha begått
»ett gement förräderi mot demokratien». Och den socialdemokratiska
partistyrelsen säger i sitt bekanta manifest, att de ha »förnekat
demokratiens grunduppfattning». Ur den västeuropeiska demokratiens
synpunkt ter sig utan tvivel de finska revolutionärernas
företag som ett tämligen tvivelaktigt och för mången ganska
främmande skådespel. Men vidare vill jag vid detta tillfälle säga
det, att den som dömer efter rent historiska orsaker, den underlåter
att fälla sådana kategoriska domar, och det är måhända troligt, att
mången svensk klandrande demokrat, om han befunne sig i samma
ställning som de finska socialdemokraterna och genomlidit deras
kamp, skulle befinna sig på samma ställning som de finska socialdemokratiska
ledarna, d. v. s. på revolutionärernas sida, när dock
nu revolutionen måste komma och icke längre kunde hejdas.

Det är förvisso sant, att Finland äger världens eller åtminstone
Europas mest demokratiska författning. Där har ju införts enkammarsystem
och allmän rösträtt för män och kvinnor, och socialdemokraterna
ha haft en ganska stark majoritet inom lantdagen. Men
denna formellt synnerligen vackra demokrati har i realiteten varit
tämligen värdelös helt enkelt därför, att den ryske tsaren i sin
egenskap av storfurste för Finland haft synnerligen mycket att bestämma
om gentemot den finska lantdagen. Han har haft absolut
vetorätt och har begagnat denna vetorätt synnerligen ordentligt.
De finska borgarna, som blivit slagna i lantdagen, ha segrat genom
den ryske tsaren, och de finska socialdemokraterna, som segrat
i den finska lantdagen, ha lidit nederlag hos den ryske tsaren.

Svar & interpellation.

(Forte.)

Kr 1(>. 12

Ousdagen den 20 februari, f. in.

Si''ar ci interpellation.

(Forts.)

Det har kommit sanktionsvägran på en mängd antagna och för arbetarna
synnerligen betydelsefulla lagar, jag nämner som exempel
den störa förbudslagen. När detta hände, var det tämligen
naturligt, att hos den finska socialdemokratien, som fann sina lagar
skövlade, sitt arbete förintat, den antiparlamentariska eller utomparlamentariska
stämningen växte och att socialdemokratien undan
för undan drevs från den parlamentariska tankegångens fasta

markNu föll tsarväldet i mars-revolutionen. Nu skulle val socialdemokraternas
parlamentariska tro återvända och stadga. sig. Men
det skedde som bekant icke. Den lantdag, som hade socialdemokratisk
majoritet, kom i konflikt med Kerenskis halvt borgerliga regering.
Den blev upplöst, d. v. s. den ryska borgarvärlden med
hjälp av den finska borgarvärlden gjorde en kupp ovanifrån gentemot
den finska socialdemokratiska lantdagen. Denna olagliga upplösning
godkändes av den finska borgarklassen, den stöddes och
gillades av densamma. De finska socialdemokraterna bekämpade
den, de protesterade, och man tvekade till en början inom partiledningen,
om man över huvud taget skulle deltaga i valen. Man
gjorde det slutligen, men många socialdemokrater deltogo icke, och
säkerligen därför fingo borgarna den majoritet, som de erhöllo i
den nya lantdagen. När denna sammanträdde, började den borgerliga
majoriteten att utöva vissa delar av den tsaren tillkommande
makten i egenskap av Finlands storfurste. Den tillgrep nämligen
sanktionsvägran. Flera för arbetarna betydelsefulla lagar hade
antagits av den förra lantdagen. Den nya lantdagen vägrade
nu att sanktionera en del av desamma. Jag tänker härvid jrå förslaget
om demokratisering av högsta domstolen och vidare på maktlagen,
som skulle överflytta tsarens makt och lägga den hos hela
den finska lantdagen. När därjämte den finska borgarklassen ville
inrätta ett s. k. tremannadirektorium, d. v. s. ett maskerat trekungadöme,
som skulle övertaga tsarens makt, var det tämligen naturligt,
att de finska socialdemokraterna drevos ännu ett steg bort
från parlamentarismens marker och av de finska borgarna jagades
ut på de antiparlamentariska sidovägarna.

Sedan kom Finlands erkännande som självständig stat under
den Svinhufvudska regeringen. Den finska republiken infördes.
Aldrig någonsin har någon regering haft samma möjligheter som
den Svinhufvudska regeringen att begagna ett psykologiskt tillfälle
att ena ett helt folk. Men aldrig någonsin har någon regering
så grundligt låtit bli att begagna ett gynnsamt tillfälle. Den
Svinhufvudska regeringens politik blev icke den framsträckta handens
utan den blev den knutna nävens politik. Denna regering blev
icke en försoningsministär; den blev i stället en kampministär. De
finska arbetarna drevos därigenom ännu ett steg längre från den
parlamentariska mark, där de förut stodo.

Så vägrade lantdagen som bekant att upptaga till behandling
exempelvis torparlagen, denna livsfråga för Finlands utsugna torpare,
som Finlands socialdemokrater i åratal kämpat för. Sedan

Onadagcn den 20 februari, I. m

13 Nr 10.

korn man till debatten om den finska republikens form. Man kunde
välja två vägar, antingen mönstret av den schweiziska republiken
eller av den amerikanska. Alltså antingen makten bos parlamentet
eller makten hos presidenten, antingen en verklig demokratisk
republik eller också ett maskerat kungadöme. Borgarna för sin del
valde den senare vägen och socialisterna den förra vägen. Så drevos
återigen de finska socialisterna ännu ett steg längre. Slutligen
gjorde sig den nya regeringen som bekant skyldig till ett
kränkande av Finlands grundlag och trampade i vissa fall även
det finska folkets beskattningsrätt under fotterna. I den inlaga,
som den socialdemokratiska lantdagsgruppen har sänt till lantdagen,
slår man fast, att den finska regeringen har mot gällande finsk
lag tillsatt en mängd ämbetsmän och inrättat nya permanenta ämbetsverk
med permanenta löner till synnerligen störa belopp. Att
detta är stridande mot grundlagarnas bud och mot lantdagens rätt
ått ha hand om beskattningen har den socialdemokratiska finska
lantdagsgruppen slagit fast gentemot alla advokatoriska slingringar.
Man har, det kan icke förnekas, gått grundlagskränkningens väg
och trampat lantdagens beskattningsrätt under fotterna. De finska
socialdemokraterna spårade däld en kommande kontrarevolution. Det
var även detta, som gjorde, att de drevos fram till sina sista rent
förtvivlade åtgärder.

Man glömmer vidare inom den svenska opinion, som nu fäller
kategoriska domar, synnerligen lätt, att svälten är en betydande
revolutionär kraft. Under remissdebatten tog jag mig friheten säga,
att bakom den ryska anarkien låg den ryska svälten. Så är det
också den finska svälten, som legat bakom den finska revolutionen.
Eu hunger till döds har hetsat Finlands arbetare. Detta får
den svenska opinionen aldrig glömma. I stället bör domen fällas
hårt över dem, som fälla fattigmansfolket i ett förtvivlat nödläge.
Det har sagts av svenska trubadurer, som besjungit det vita gardet,
att det är detta, som representerar dem, som frysa och svälta
men segra på samma gång. Ånej, det är icke den finska överklassen,
det är icke Finlands borgare, det är icke Finlands adelsmän,
som frysa ooh svälta. Men de, som frysa och svälta, det är industriarbetarna
från de av svält härjade storstäderna, det är arbetarna
från landsbygden, de, som äro kärnan av röda gardet. Det är
de, som gå i trasor och frysa och svälta. Jag tillåter mig att här
citera en tysk civilfånge, Karl Schimmel, som rest genom Finland.
Han säger, att hos de röda och inom de av dem behärskade områdena
råder en fullständig hungersnöd, medan deras motståndare
hava fullt upp med mat, ja, äro så rikligt försedda, att till och med
fara för slöseri föreligger. En sträng sparsamhet med tillgängliga
förråd är vad som på den sidan bör iakttagas. Han säger vidare,
att hungersnöden är drivfjädern till plundringarna, desorganisationen
ooh rovbegäret. Jag tror, att från en borgerlig antisocialist,
som bedömer frågan, kan man icke vänta något mildare omdöme,
än vad som kommit från denne tyske civilfånge.

Nu säger en ropandes röst, en finsk borgare, som uttalat sig

Svar a interpellation

(Forts.)

Nr 16. 14

Onsdagen flen 20 februari, f. m.

Svar « intei*-pellation.
.(Forts.)

i en insändare i Socialdemokraten, att den finska regeringen har
gjort vad göras kan; ingen kan göra mera för att minska noden och
upphjälpa det dåliga livsmedelslaget. Jag säger: nej, det bär den
icke odört. Det är sant, att den sista regeringen tillsatte eu livsmedelsstyrel.
se
tera''alla livs medelsill lgångar för att få fram alla undangömda lager
och därigenom få till stånd en jämnare fördelning. Denna in
ventering skulle förrättas av dels eu borgare och dels en socialdemokrat,
en av röda gardet för att. den skulle bli fullt opartisk. Vad han
de? Det blev ett skri inom den finska borgarklassen. De finska overklassdamerna
i Hälsingfors protesterade emot att inventeringen skulle
verkställas av rödagardister. _ De ville icke öppna^ sina gömmor.
Ingå mördare, inga huliganer finge komma i deras skap. Vad
den finska regeringen? Höll den sig rak i ryggen'' Nej, den böjde
sig och inventeringslagen slopades. Det blev ingen inventering av,
och då steg ett förtvivlans skri från den finska arbetarvärlden. Ur
denna förtivlan brast slutligen revolutionen lös.

Sedan ha vi kampen inom Finlands lantdag om k inlands rnintarisering.
I vapen förlorade Finland sin frihet 1808 1809. '' b ;m
vapen bär Finland slagit sig fram till frihet, en seg kamp lord
med den äkta finska envisheten, eu kamp, som är fylld av otter
i den gamle Wibelius’ anda. Genom denna kamp slög sig Finland
fram till frihet. I vapen skall tydligen den finska friheten förloras
eller åtminstone slitas i trasor igen. Den nya regeringen firade Finlands
nya självständighet, vunnen utan vapenmakt, med att framlägga
förslag till Finlands fullständiga militarisermg. Det fanns
tvenne vägar att vandra, antingen avväpning av alla kårer inom
Finland eller också allmän, fullständigt allmän värnplikt om nu
Finland nödvändigt skulle tillägna sig detta förkastliga system Vilken
väg valde regeringen och den borgerliga majoriteten i lantdagenr
Den valde ingen av dessa vägar utan gick in på en orättfärdig väg.
Följden sago vi även tämligen snart. Den gick nämligen den vägen,
att den beklädde de förut upprättade finska skyddskårerna, d. v. s.
vita gardena, med rätt; att vara statens väpnade militärmakt, vi
kunna taga en liten jämförelse med förhållandena i Sverige. Antåg
att i Sverige funnes ett vitt garde och ett rött garde, ett borgargarde
och ett arbetargarde. Om nu den svenska regeringen skulle lämna
åt de! ena, det vita gardet, att vara den svenska statens vapen och
detta garde skulle betalas med statens pengar, sålunda även med
arbetarnas pengar hur skulle Sveriges arbetare känna det. Den.
som tänker den tanken ut, förstår Finlands arbetare.. Den förstår
ock, att när sedan det vita gardet satte s’g''i rörelse norrifrån mot Hälsingfors,
revolutionen kom som en tämligen självklar sak.

Man stämplar nu Finlands socialister som landsförrädare och
säger, att de äro likgiltiga för den nationella friheten. Jag tror.
att Finlands socialister kunna slunga smädeordet tillhaka och stå
med rena pannor mot de skymfliga tillmälena. Det var icke blott de
finska adelsmännen, som färgade de finska snödrivorna röda 1808.
det var också finska torpare, alltså förfäder t''ll de finnar, som i denna
stund äro kärnan i Finlands röda garde. När storstrejken kom 1905

Onsdagen den 20 februari, f. in.

15 Nr 10.

och med ett enda slag för tillfället sopade undan den ryska tsarismen,
så voro Finlands arbetare de tunga kolonnerna. Även Sveriges
borgarklass hade den gången synnerligen vackra ord att säga om Finlands
arbetare och Finlands röda garden. Den socialistiska ministerpresidenen
Tokoi samlade som bokant i fjol vid ett tillälie hela Finlands
folk kring den frihetsflamma, som lågade i Finlands bröst.
När Finland erkändes som självständig republik, vem åstadkom detta?
Den borgerliga regeringen? Nej, Finlands socialdemokrater. Den
borgerliga regeringen sände sina delegationer icke till Ryssland för
att med detta land lösa tvistefrågorna, nej, till alla andra världens
stater, även till Sverige. Man klappade på dörrarna, men de voro
hårt slutna till en början. Man fick allmänt det svaret: lös frågan
med Ryssland, sedan skola vi erkänna Finlands självständighet. Man
vände åter, och äntligen avsändes från den Svinhufvudska regeringen
eu delegation till Retrograd. När den finska borgerliga delegationen
anlände till Retrograd, kommo därifrån socialdemokratiska
delegerade, som redan hade varit hos den ryska regeringen. I deras
fickor låg vid detta tillfälle Finlands självständighetsförklar''ng erkänd
och underskriven av Rysslands regering. Det var socialisterna,
icke Finlands borgare, som uträttade detta. Sedan erkändes som bekant
Finland av de övriga staterna.

Men, säger man nu, de finska socialisternas ställning till den
ryska soldatesken är ju en bevisning för att de äro verkliga landsförrädare.
Ja, hur är det med ställningen i denna fråga? Man säger
på vissa håll inom Sverige och Finland, att det vita gardets kamp
är en frihetskamp mot den ryska soldatesken. Man bestrider detsamma
från andra håll. Den finska gruppen i Stockholm säger, att
det är en frihetskamp mot Ryssland. General Mannerheim säger däremot
i sitt bekanta upprop till de ryska soldaterna, som börjar med
de vackra orden »tappra, ryska soldater», att det är visst icke någon
kamp mot de ryska soldaterna utan en kamp mot ogärningsmän inom
Finland. Men låt oss antaga, att de hava rätt som säga, att det är
eu frihetskamp mot den ryska soldatesken. Hur låg frågan?

Det fanns från början inom Finland, som man beräknar, 500,000
ryska soldater. De voro kvar nästan hela tiden under Kerenski.
När den ryska novemberrevolutionen under Lenin inträffade, först
då började på allvar bortförandet från Finland till Retrograd av de
ryska soldaterna. När den finska republiken erkändes, kom även
denna fråga till behandling, och man kom till uppgörelse. Trotskij
sade för sin del, att när kriget tog slut och freden inträdde, skulle
ryssarna draga tillbaka alla trupper. Men så länge kriget varade,
förelåge militära skäl däremot, ty gränsen mellan Finland och Ryssland
går endast några mil från Retrograd, och en tysk landstigning
på finsk mark kunde tänkas. Så länge kriget varade, kunde de därför
icke draga bort alla trupper från Finland. Man kom därför
överens om att denna fråga skulle avgöras genom en blandad kommission
av finnar och ryssar, 7 finnar och 7 ryssar. Denna fråga
skulle alltså lösas på en rent fredlig överenskommelses väg. Så låg
alltså frågan. Men trots detta ha som bekant de ryska soldaterna till

Svar ä inter **
pellation.
(Fort».)

Nr 1& lö

Onsdagen den 20 februari, f. in.

Svar å interpellation
••
(Forts.)

synnerligen stort antal ändå kommit att dragas ifrån Finland. . Det
har dagligen gått trupptåg, så att man beräknar, att då revolutionen
i Finland började, det fanns, enligt en -svensk borgerlig tidning, ungefär
50 ä 60 tusen ryska soldater inom Finland. Hade man verkligen
kunnat från tsardömets fall till i januari i ar minska de ryska
truppernas antal från 500.000 ned till, som den svenska borgerliga
tidningen uppgiver, 50 å 60 tusen, då ställer sig den frågan: förelag
verkligen giltiga skäl för att den finska regeringen skulle tillgripa
en väpnad makt för att därmed köra ut de kvarvarande ryska soldaterna? Vidare

vill jag här säga, att när nu de finska socialisterna, sedan
revolutionen började, anropade de ryska soldaterna om hjälp och
man därför dömer dem synnerligen hart, sa kan man vämla angreppen
med samma styrka och berättigande även mot de finska vitgardisterna.
Jag vill säga till de svenska -män som ropa på intervention: är
det en förbrytelse av finska socialister -att begära, och av ryssarna
att lämna vapenh.jälp, då är det -samma brott av. finska borgare a/tt
begära och av svenska borgare att lämna vapenh.jälp. Därjämte, vill
jag säga: om ryska soldater kämpa som frivilliga på det finska rödagardets
sida, så kämpa ryska officerare i hundratal på de vitas sida.
Båda parterna kunna vara jämnspelta i denna -sak ur rent principiell
synpunkt. Vidare vill jag säga. att de finska borgarna redan förut
sökt få hjälp från Tyskland. Vi veta allesammans, att under tsardömet
fanns det en stark strömning, som ville vinna Finlands .frihet
med hjälp av tyska vapen. Det var en agitation härför även i Sverige.
och aktivismen under 1915 -och 1916 bottnade just däri. De
finska vitgar-disterna hava tyska vapen och äro till stor del vapenövade
inom Tyskland. Frivilliga tyska officerare, åtminstone någon,
hjälpa till på -den sidan. Man får vapen transiterade från Tyskland,
och man väntar en tysk landstigning i Finland. Jag kan för övrigt
gå än vidare och säga, att jag har mig bekant en skrivelse från en
framstående finsk politiker, som. stått den Svinhufvudska regeringen
synnerligen nära, -och som officiellt har representerat Finland i utlandet
av vilken skrivelse framgår, att Finlands borgerliga maktägande
bevisligen sökt påverka Tyskland till att ögonblickligen med
vapenmakt besätta Ålandsöarna. Här man har detta, bakom sig, så
tror jag, att, vare sig man gillar eller icke gillar inblandning av
främmande makter, båda parterna kunna vara skäligen jämnspelta.
Jag tycker sannerligen icke, att de, som vilja taga hjälp av den tyska
militarismen, hava så synnerligen mycket att klaga, över, om Finlands
arbetare vilja taga hjälp av den ryska revolutionen.

Sedan hair man mobiliserat den naturliga och sunda medkänslan
med de under inbördeskriget tyvärr oskyldigt lidande offren. Det
är -säkerligen på grund av denna medkänsla, som en sådan representant
för den svenska kulturradikalismen som Ellen Key har blivit
spänd — man må ursäkta uttrycket — som en av dragoxarna för
den svenska militarismens och interventionismens triumfvagn. Man
talar om mörda-rligar. Man icke blott fördömer våldsdåden, man
kall-ar Finlands revolutionära regering en banditregering, bestående

Onsdagen den 20 februari, f. m.

17 >r 1«.

av mördare, .skurkar och skojare. Man stiger mod vett och vilja, att
de finska revolutionärerna ha anstiftat våldsdåden, uppmuntrat desamma
och att de alltså bära det moraliska ansvaret. Jag vill här
säga, att tyvärr har det begåtts våldsdåd, för vilka varje människa
med sunt omdöme måste rysa tillbaka, våldsdåd icke av människor,
men våldsdåd av vildar. Och det måste erkännas, att på de rödas
sida hava begåtts våldsdåd, som tyvärr fläcka den finska revolutionens
fana. Det kan icke förnekas, det har icke förnekats och skall aldrig
av någon svensk socialdemokrat, av någon svensk revolutionär
någonsin förgyllas. Men jag tror, att vi få följa rektor Fogelkvists bekanta
råd och slå litet kallt vatten över huvudet och sedan se saken
mod båda ögonen.

Det är icke guld allt som glimmar. Bland en mängd av rykten,
som virvla fram, finns det sanna rykten men även falska, och jag
misstänker, att de senare äro övervägande. Jag kan taga fram ett
enda fall. Jag kan taga fram Ålandsfrågan. På onsdagen förra
veckan blev den svenska huvudstaden alarmerad av en med fetstil
tryckt sensationsartikel i Stockholms Dagblad om skräckvälde på
Åland, om fruktansvärda förföljelser och blodbad på Åland. En
fruktansvärd förföljelse hade blivit igångsatt mot invånarna, och de
ryska soldaterna hade begagnat sig av blodhudar för att komma sina
offer på spåren. Soldaterna tycktes hava gått efter en på förhand
uppgjord dödslista, då det gällde att få fatt i särskilt misshagliga
personer. Alltså ett fruktansvärt blodbad. På grund av detta avgick,
det vill ingen klandra utan tvärt om berömma, regeringens expedition
till Ålandsöarna. Dagen efter på torsdagen skrev med stöd av
dessa meddelanden Socialdemokraten en ledare med rubriken »ogärningsmän»,
där den säger »att även om man elimnerade bort sådant
som icke vore fullt styrkt, återstod i alla fall tillräckligt som var
ägnat att framkalla den diupaste avsky och indignation över de ogärningsmän
som terroriserade den vapenlösa befolkningen». Den svenska
battransporten ditkom två dygn efter det att det första meddelandet
kom i den svenska tidningspressen. Den kom dit på torsdagens
kväll. Uppgifterna ha icke blivit bestyrkta, utan tvärtom.
Nu säger någon: ja, där se vi, hur nyttigt det var, att de svenska
båtarna kom till Åland; det var det som gjorde det. Nej, så lätt
kommer man icke undan. Ty var det verkligen så, att man varit i
full färd med blodbadet och gått efter dödslistor redan på tisdagen,
då är det tämligen klart, att när expeditionen kom fram först på
torsdagens kväll, hade ålänningarna kunnat mördats nog. Men det
har icke blivit bestyrkt, och jag tror verkligen, att när man dömer
efter rykten — jag är själv tidningsman och vet gunås, hur litet man
kan tro på tidningar — bör man taga dem med tämligen kallt huvud.

Ännu en sak till. Jag läste i Ellen Keys artikel i går i Socialdemokraten
»Omkring en lagerkrans», hur hon tog fram en liten berättelse,
som hon ansåg vara fullt korrekt och sann och som lag för
övrigt siälv hört några dagar förut. Det var dagen efter sedan den
första Finlandsexneditionen kom hit till Stockholm. En liberal riksdagsman,
en av ledarna — jag hoppas att han känner igen sig _

Andra hammarens protokoll 1918. Nr 16. 2

Hvar i mtcrptllaitiM.

(torta.)

Nr ltt. 18

Hvar å inter•
''petition.
(Fort*.)

Onsdagen den 20 februari, f. m.
korn upp i riksdagen och var synnerligen huvudyr Han säde: kan det

verkligen vara sant, att hela röda gardets styrelse bestar av löfbinda
och lössläppta fängelsefångar? Han hade talat med en som
talat med friherrinnan Wrede, en socialt intresserad finsk kvinna, som

gjort ett mycket vackert arbete för att hjalpa de finska fangarna.
Hon hade käft ett ärende till röda gardets styrelse för att kl al pa
de sårade eller fångarna, tror .lag kar hon kom dit och bad att ta
hjälpa, så sade man, att man icke bände henne och fragade, vad hon
hette: »Jo», sade den ärade damen och tixerade dem, »ni kanna mig
nog allesammans, jag har sett er på ett annat ställe.» Hon menade
under sina ronder i fängelserna. Sedan gick lustonen vidare, nu
var hela röda gardets styrelse förrymda och lösslappta fängelse- och

tukduisfangar. }mr döt förhåller sig med historien. Den

var verkligen sann. Hon hade fullständigt rätt. Det var verkligen
lössläppta fängelsefångar. Men man glömde en sak: Varför hade de
männen suttit i de finska och ryska fängelserna? De voro dömda
för deltagande i Sveaborgsrevolten, för kampen mot den ry ska tsar
men. Är det verkligen så, att finnarna sj alv a skola stämpla de man.
nen som skurkar och banditer? Ja, då kan det hända., a man ar
börja med berr Svinhund själv, ty till hans heder bor namnas att
även han har lidit i finska och ryska fängelser, är en losslappt fangelsefånge.
Vi kunna för övrigt både utanför och innanför denna
sal finna sådana män. Vi ha utanför den män som Z Höglund, som
doktor Hedén. Äro de verkligen skojare, skurkar? Och vi ha visst
innanför dessa murar på Stockholmsbänken en man, som, om jag ej
misstager mig, även han av Svenges borgarklass skulle med samma
rätt kunna stämplas som en lössläput fängelsefånge.

År det nu verkligen sant, att det finska röda gardet^ bestar av
dessa lösa förbrytarelement? Det finska röda gardet bestar av i inlands
organiserade arbetare. För att få tillhöra detsamma maste
man uppvisa medlemsbok inom en fackförening eller en politisk socialdemokratisk
förening. Inom Sverige äro Sveriges organiserade
arbetare blomman och eliten av Sveriges arbetare. Jag misstanker,
att även inom Finland äro de organiserade arbetarna eliten och blomman
av landets arbetareklass. Det är sant, att inom röda gardet har
under den starka tillströmningen efter marsrevolutionen i fiol tillkommit
en mängd av vad man kaller »marssocialister», alltså medlemmar
burna av en tillfällig stämningsbölja utan större kännedom
om socialismens solidaritetsidé. Det är från det hållet _som_ tyvärr
åtskilliga övervåld ha blivit begågna. Därjämte finnes vid sidan av
röda gardet som bekant några 10,000-tal lösa befästa! ^arbetare,
vilka arbetat omkring Hälsingfors på befästningarna Dessa, som
äro tämligen lösa och bråkiga folkelement, bilda nog kärnan av den
del av Finlands folk, som har gjort sig skyldig till de beklagliga

våldsdå ken ^ nu fjnsjta socialisternas officiella ställning till dessa
våldsdåd? Jag vill hänvisa till att omedelbart efter storstrejken i
fjol, där tyvärr en mängd våldsdåd begingos, gjorde den socialdemo -

Onsdagen den 20 februari, f. in.

l‘J Nr ltt.

kratiska finska partikongressen ett uttalan<le, vari våldsdåden ensligt
fördömdes och organisationerna uppmanades att göra en rensning
för att tå bort alla dessa element, som satte fläckar på Finlands
revolutionära kamp. Det svenska socialdemokratiska partiet
som hade sin kongress i december, antog följande enhälliga uttalande,
varur .lag citerar de punkter, som röra själva våldsdåden: »Kongressen
uttalar, att dessa illdåd måste på det strängaste fördömas.
De ha ej någon gemenskap med det organiserade proletariatets frigörelsekamp.
Därför uppmanas alla till Finlands Svenska Arbetarefört)lind
anslutna organisationer att noggrant övervaka att inte inom
rörelsen sådana element vinna insteg, som kunna ge de borgerliga
vapen i händerna gentemot rörelsen.»

. „ Pen ^ januari utfärdade socialdemokratiska partistyrelsen manifest
där man även går in på frågan om våldsdåden och säger bl a
täljande: »Framför allt måste allt kroppsligt våld mot sådana som
e.1 sjalva gorå sig skyldiga till våld, stämplas som råheter och har
intet med revolution att gorå.» Jag har till mitt förfogande den
finska revolutionsledmngens officiella tidning, det enda organ, som
nu utkommer i den finska huvudstaden. I det första numret, för
deri ol januari, star att läsa en varning från folkkommissiarien för
inrikes angelägenheter i Finlands folkkommissariat, vilket utger detta
Arbetarnes Notisblad, av följande lydelse: »Enär det inträffat att
frän hemligt kontrarevolutionärt håll gjorts ansatser att åstadkomma
uppviglingar i avsikt att skada revolutionen, vilka försök redan kunnat
och aven framdeles kunna medföra de allvarligaste följder meddelas
härmed:

1) Vem helst som anträffas med att åt soldater servera rusdrycker
kommer att underställas revolutionära domstolens dom;

-) Av envar, vem det än vara må, som anträffas inneha rusdrycker
skola dessa genast fråntagas och hällas över marken;
n k mi j na?011 V1<* förstörandet av rusdrycker gör försök att själv
behålla, desamma, skall även han ställas inför revolutionära domstolen
for erhållande av strängt straff;

4) Varje röveri, övervåld, enskild hämnd och andra dvlika beTii
kHn,lcke aro ] överensstämmelse med arbetarnas rättskänsla,
skall förhindras av rada gardet med väpnad makt, varvid eld kommer
aut ges utan iöregaende varning.

Genom gardenas raska invridande höra dylika försök att åstadkomma
storingar undertryckas genast i sin linda. Gardenas stab,
6r'' ch.efer och medlemmar uppmanas därför att var på sitt håll
stalla sig ovanstående bestämmelser till efterrättelse »

„ Då våldsdåd sedan tyvärr ändå begingos, utfärdades ett upprop
från generalstaben för Finlands röda garden —- det var den 2 febru ,

ia£>.Clt^r-ar1 några delar, som speciellt röra denna fråga:
»Cxeneralstaben för Finlands röda <rarden kungör:

V,att0mot vara obeväpnade, häktade motståndare är allt slags
övervåld pa det strängaste förbjudet;

2LPJa„är?(!en’ 1som 8taP förbindelse med revolutionsrörelsen,
böra omedelbart overlamnas till arbetarnas revolutionära krigsdom -

Hvar n ihttrptUatiort.

(Port..)

Nr l(t SO

Sven- i tirtwpettat+on,

(Korts.)

Onsdagen den 20 februari, f. m.

stolar i och för behandling, och de häktade få ej hotas eller misshandlas,
utan måste vi även mot dem uppträda med den revolutionära

arbetarens värdighet. , . . , . . ,, ,

I)en nu stiftade revolutionära krigsdomstolen behandlar och domer
i alla brott, begångna av kontrarevolutionärer, varför alla privata
kärnuilåtgärder från våra gardisters sida förbjudas pa det
strängaste. Skyldiga till sådana gärningar straffas med den revolutionära
krigsdomstolens strängaste dom.» .

Finlands folkkommissariat, den revolutionära regeringen, skriver
samtidigt bl. a. följande angående behandlingen av fångar: »Till
Finlands folkkommissariats kännedom har kommit, att nagra enskilda
personer tillhörande röda gardet ha dödat tillfångatagna personer.

__Dessa dåd måste stämplas som stridande mot det revolutionära

folkets rättsprinciper samt såsom i hög grad skadliga för revolutionen
» Och man fortsätter: »Om också folkets fiender gorå sig

skvidiga till blodtörstiga och råa handlingar, så berättigar ej detta
folkets försvarare till ett liknande förfarande mot obeväpnade och
hjälplösa fångar. Envar av oss måste lära att gorå bestämd skillnad
mellan väpnad strid och behandlingen av obeväpnade fångar Under
kampen måste brukas våld mot den beväpnade farliga fienden, men
utom kampen får ingen motståndare eller fånge straffas, utan att
revolutionsdomstolen undersökt hans brottslighet och dömt honom.
Ett meningslöst dödande av människor är till skam för arbetarnas
kamp, då åter fiendens besegrande i öppen strid länder denna kamp

till ära.» , . . ,, , . i ,

Man har i den svenska, pressen skrivit rätt mycket om det synnerligen
ruskiga våldsdåd, som begicks på Vanhakartano gård i närheten
av Björneborg, där 11 avväpnade vitgardister dödats av en
skara ryssar och rödgardister. När detta våldsdåd blev bekant för
soldaterna i Björneborg, sammanträdde dessa och fattade följande
beslut- »Vi, Björneborgs distrikts soldater, som fatt vetskap om av
enskilda soldater och rödgardister begångna rövener av en enskild

gårds egendom, besluta: , . , ,.. ,

att allt röveri måste upphöra och att den° som bryter häremot
ställes inför revolutionär soldatdomstol, som i mål av denna art dömer

med all stränghet. , , ... , ...

De ryska soldaterna må veta, att de kallats att försvara fattigmans
rättigheter i Finland och att upprätthålla den revolutionära
ryska arméns ära, som icke tål några illgärningar. —— —.

Sedan vi fått underrättelse om att vapenlösa vitgardister mördats
anse vi det vara vår plikt att på det skarpaste fördöma en
sådan handling, som står i strid med proletariatets fordran pa dödsstraffets
avskaffande. De, som gjort sig skyldiga _ till detta mord
å de avväpnade fienderna till proletariatets revolution, höra stallas
inför en revolutionär soldatdomstol för att fa den strängaste dom.

Detta beslut meddelas alla Finlands socialdemokrater, sa att de
må veta, att Björneborgs soldater icke godkänna sådana handlingar.»

Jag vill icke gå längre i citerandet. Jag skulle kunna gorå det,
men de citat jag gjort äro tillräckliga. De visa, att den finska led -

Onndiigeu flen 20 februari, f. in.

21 Nr W.

ningen har sökt hålla emot. Den har gjort vad göras kunde. Den
har den ärliga viljan att inte tillåta, inte uppmuntra och ännu mindre
anstifta våldsdåden.

Men, svarar man: Viljan må vara god, i varje fall brister förmågan!
Ja, det är tyvärr sant, att förmågan har brustit någon gång,
d. v. s. att de våldselement, som finnas på botten av varje folk, här
ha varit mäktiga att bryta igenom de fördämningar, som revolutionsledningen
har försökt att sätta upp mot desamma, klen vi höra för
det föista minnas, att det finnes schakaler och marodörer i varje
kamp, även en inbördeskamp. Vi böra för det andra minnas, att,
disciplinen ma vara hur stark som helst, den fullständiga manstukten
kan aldrig upprätthållas, utan den löses av krigen, och det
höra sannerligen vi själva minnas från vår historia under storhetstiden
och det 30-åriga krigets tid. Vidare bör man komma ihåg,
att även i normala fall finnes i varje samhälle tyvärr en bottensamling
av degenererade stackars människor, som äro offer för samhällets
elände — de äro inte själva skulden — vilka man under
fredliga förhållanden knappt kan binda, långt mindre då, när alla
band äro upplösta, något som tyvärr alltid måste bli fallet under
ett krig.

Nu säga ni på högersidan: »Ni revolutionärer i Sverige, som
icke kunna fördöma de finska revolutionärerna, äro vid sidan av dessa
moraliskt skyldiga. Det är revolutionärerna, som upplöst banden.»
Nej, jag kastar det tillbaka och säger: Det är ni högermän, som
äro skulden. Det är icke revolutionerna, som ha fött kriget. Det
är krigen, som fött revolutionerna. Ni se i denna stund ert eget
barn. Måhända skämmas ni en smula. Det är icke underligt, men
det är ni, som ha skulden. Ni ha vädjat till våldet, bajonetterna,
ni ha frarnkallat den väpnade anarkien, och kriget är en väpnad
anarki. Ni skola aldrig någonsin kunna komma ifrån den skuld, som
ni bära, och den skall vila pa eder, sa länge som världen står.

Nu säger man, att pa de vitas sida ske icke några våldsamheter
Där råder humanitet. Man drager upp med sin linjal, med sin
pekpinne och lägger på det sättet ut gränserna mellan djävlar och
änglar. De förra äro Finlands socialdemokrater och de röda. De
senare äro Finlands borgare, Finlands vita garde. Nu heter det i
de svenska tidningarna: Hjälpen med vapen dem, som kämpa för
humanitet gentemot våldet och barbariet! Å nej, man förenklar
icke tankegången så lätt. Saken ligger på något annat sätt. Det
vita gardet slog, som man säger, loss dörren till Europa vid Torneå
Vad såg den västeuropeiska kulturen försiggå på själva tröskeln
till Väst-Europas kultur? Den såg våldet, grymmare än eller lika
gpunt som det våld, som begåtts på de rödas sida i det finska inbördeskriget.
Man såg en rysk kommissarie, som icke deltagit i striderna
vid Torneå och som kommit dit, när striden var lyktad, överfallen
i järnvägsvagnen. Ut på Torne älvs is! Arkebuserad! En
man, som enligt vad alla, som kände honom, säga var en utomordentligt
fin, sympatisk och varmhjärtad man. De ryska soldaterna
hade i förväg varit uppe hos borgmästaren i Torneå och förklarat:

Svnr ■ It j ntrrprllutton.

(Fort».)

Nr 16. 2*2

Onsdagen den 20 februari, f. m.

Svar å interpellation.

(Forts.)

Vi vilja vara fullständigt neutrala; vi vilja icke stå på den röda
sidan, icke på den vita sidan. Vi vilja icke lämna våra vapen till
någondera sidan. De satte sig på tåget och sökte resa hem. De
ville icke något hellre. Järnvägen uppriven! Tillbaka till Tornea
igen! Dessa ryska soldater, som ville hem, ville vara neutrala, sutto
i tre dygn instängda i järnvägsvagnar, väntande på möjlighet att
komma hem till sitt land igen. Det vita gardet stormade fram och man
bombarderade järnvägsvagnarna. Instängda formligen slaktades som
boskap de ryska soldaterna, som ville vara neutrala, och som ville
hem till sitt"land igen. Sedan följde arkebusering pa Törne alvs is.

Den, som ser detta, måste fråga sig: När detta sker mitt i
Europas och den västerländska kulturens åsyn, vad kan då icke
hända där inne i Finlands djupa, dystra skogar, härifrån sa litet
sipprar fram annat än under censurens bommar? Man kan törsta,
när man läser dödslistorna om mångdubbelt flera rödas fall än vitas
i varje strid. Är det därför att de röda skjuta fem a tio gånger sämre
och de vita lika många gånger bättre Å nej, det är därför, att man
i de döda inräknar även dem, som man förfarit med såsom
i Torneå, dem, som man arkebuserat och som icke dött i själva
striden. Man förstår tendensen, då man läser uttalandena tran
herrar Mannerheim och Renvall. Jag anser, att det aktstycket
av en kallblodig, ja, rent av bestialisk grymhet bör förevigas
även i den svenska riksförsamlingens protokoll. Herr Mannerheim
har såsom bekant sagt, att socialdemokraterna icke endast äro.de. som
begått våldsdåden, utan socialdemokraterna ha även gjort sig skyldiga
till högförräderi och uppror och straffet för detta är döden.
»Det är icke jag, som bestämmer det straffet. Det är lagen och den
måste efterlevas.» Sedan kommer herr Renvall d. v. s. Svmhufvuds
efterträdare och säger: »De som deltagit i upproret skola domas tor
högförräderi. Möjligen kan senare ges amnesti åt en del men endast
under den förutsättning, att de berövas alla sina medborgerliga rättigheter
och icke i framtiden få deltaga i landets politiska liv. De
skola göras till en pariasekt. Det är icke en tyrannisk härskare de
gjort uppror emot det är mot den lagliga, lantdagen, som häi i x! inland
är i besittning av den högsta myndigheten. För en sådan förbrytelse
finns blott ett straff: Hängning. Jag ser intet annat De
måste stå till ansvar med sina liv för de liv, som gatt förlorade

genom deras förvållande.» ., .,

Denna förklaring bör ställas sida vid sida med förklaringarna
från de finska revolutionärernas regering och från de rödas styrelse.
Vad gorå de röda? De mana i varje fall till humanitet. De vilja
hindra grymheten. Yad göra det vita genom sin ledning? De mana
till grymhet och den största möjliga hårdhet. Jag vill vidare saga,
att inom den svenska opinionen har aldrig någon haft ett enda ord
till försvar för av de röda begångna våldsdåd, medan man däremot
måste konstatera, att det i Sverige finns — jag tillåter mig saga

_så lumpna och inhumana organ, som exempelvis Aftonbladet, dar

man har panna att försvara sådana våldsdåd och säga såsom herr

Onadu^en den 20 februari, f. in.

23 Nr M.

Mannerheim, att så skall det vara. Den grymhet, sopa man här
proklamerat, förklaras vara fullt riktig.

Man säger nu vidare från interventionisternas sida här i Sverige,
att kampen i Finland är en kamp för den svenska rasen, den svenska
nationaliteten, den svenska kulturen på finsk mark. Och det står i
tidningarna: Lämna vapen till skydd för den svenska kulturen! Ja,
de som så säga ha fullkomligt sätt, om det verkligen vore så, att
svensk kultur i Finland är timrad enbart av Finlands överklass,
adelsmän och borgare, feodalherrar och industrimän och det vita
gardet. Men även Finlands torpare, Finlands lantarbetare, Finlands
industriarbetare från de kvava fabrikerna hava timrat upp den svenska
kulluren. Om man ser till själva nationaliteten är Finlands
arbetareklass mera rasren än den finska överklassen, som är betydligt
insprängd med ryska, tyska och även finska folkelement. Det
finns inom Finland över 10,000 organiserade svenska socialister, som
nu till större delen deltaga på de rödas sida, som tillhöra det röda
gardet. När de svenska officerare, som vilja deltaga i Mannerheims
slaktjakt, när dessa lesa över till Finland för att där med sina kulor,
som måhända äro stöpta av svenska arbetare, kämpa för den svenska
kulturen, kunna de göra samma gärning inom Sverige, ifall de ge
sig ut på de svenska gatorna och landsvägarna och där låta kulorna
spela på samma sätt som nu i Finland. Nej, ni herrar svenska
officerare, »om nu vilja stilla er jaktiver på det finska röda. villebrådet
och därmed gagna den svenska kulturen! Även i Finland
träffa ni med edra kulör den svenska arbetarens bröst. De träffa
män av er ras och er kultur lika säkert, som kulorna skulle göra,
ifall de avlossades inom det egna landet.

Interventionisterna säga slutligen — och det anförde även herr
statsministern — att det är visst icke någon klasskamp eller någon
social strid det gäller. Å jo, det är vad det är. Det är. ett litet
faktum, att i alla fall praktiskt taget hela den finska socialistiska
ledningen står på revolutionärernas sida. Detta faktum skär igenom
detta prat, och även ett annat litet faktum, nämligen att herrar
Mannerheim och Kenvall såsom talemän för det vita gardet sagt rent
ifrån, att kampen gäller socialdemokraterna. Det är de, som skola
dömas till »en pariasklass». Det är ett klart ord, som kastar en
blixtbelysning över dagsläget.

När det kommer till kritan, erkänna för övrigt interventionisterna
själva, att det är en klasskamp. De säga, såsom ju även antyddes
av herr statsministern, att det gäller att på finsk mark slå ned
revolutionen och bolsjevismen och mota bort den s. k. ryska fläcktyfusen.
Man fruktar, att revolutionen, som kommer vältrande från
öster, skall bryta härjande in över Sverige och att den skall spola
med sig de maktägandes guld och gods. Därför vill man taga upp
en kamp i förväg. Man vill icke invänta den i Sverige utan vill taga
upp den i förväg på finsk mark. Man skulle alltså på finsk mark
föra ett s. k. anti-revolutionärt preventivkrig. Här komma vi fram
till tankar från åren 1915 och 1916, då det gällde för de svenska
aktivisterna att proklamera preventivkrig mot den ryska faran i den

lärår A interpellation.

(Kort*.)

Nr IB. 24

Onsdagen den 20 febrnari f. m.

Svar å inter- ryska tsarismens gestalt på finsk mark. Nu vilja samma grupper,
pellation. som därjämte få med sig andra skaror, återigen proklamera preventiv(Farte.
) krjg gent emot den ryska faran i den ryska revolutionens form på
finsk mark. De göra sig emellertid skyldiga till ett synnerligen
grovt och nästan oförlåtligt psykologiskt misstag. Det är nämligen
det att vad de vilja förhindra och förekomma, det kan framkallas
genom de åtgärder, som de agitera för.

Herr statsministern antydde, att skulle man kunna slunga Sverige
i krig, så kunde detta ha oöverskådliga faror med sig även för
Sveriges inre förhållanden. Det är tvivelsutan så. Skulle verkligen
Sveriges interventionister kunna förmå Sverige till ett väpnat anfallskrig
mot Finlands revolutionära regering, mot arbetarna och därmed
även mot den ryska republiken, då framkallar man vad man vill
förhindra. Man reser revolten inom det egna landet. Jag manar
icke och jag hotar än mindre. \ ad jag säger är ett tämligen självklart
faktum för dem, som ha trängt in i de svenska arbetardjupens
tankegång. Sveriges arbetare vilja icke lämna sina levande liv såsom
döda kadaver på främmande slagfält i ett krig, framtvunget
av en brottslig krigsagitation inom det egna landet. Men även i det
fall, att man går mildare vägar och öppnar Sverige för utförsel av
vapen ävensom för transitering därav, framkallar man faror, som
tyvärr icke få bagatelliseras och som icke kunna överskattas. Sveriges
arbetare känna innerst inne med Finlands arbetare. Det är
en de fattigas resning, de vilja kasta av sig utsugningen. Därför
komma även Sveriges arbetare förvisso att, om det behöves, säga
ifrån. De skola gripa till kraftåtgärder, de skola då gå till proklamerandet
av strejker än här och än där, av vilka födas den allmänna
strejken. Men ur denna strejk kan utveckla sig något ännu
farligare. Folket vill nu säga ifrån, att det icke vill inlåta Sverige
på krigiska äventyr.

Jag ber att få uttala min tillfredsställelse över herr statsministerns
svaromål på fråga om interventionen. Det gav vid handen,
att regeringen för sin del dels av rent utrikespolitiska, men även av
inrepolitiska hänsyn är fullkomligt på det klara med, att icke det
minsta hör eftergivas åt den visserligen för tillfället något dämpade,
men dock i verkligheten starka agitationen för väpnad intervention
vilken från början tog formen av landsortsredaktörernas inom högerpressen
så berömda och beklagliga vädjan till herr statsministern
att ställa svenska vapen till den ena sidans förfogande i det finska
inbördeskriget.

Jag vill även uttala min tillfredsställelse därmed, att regeringen
även i fråga om vapenexport och transitering har än så länge
sagt nej därtill. Ja, det har ju rättare sagt icke förelegat, någon
ansökning, men i varje fall har exportförbudet upprätthållits och
inga licenser ha beviljats. Men jag kan i den punkten icke underlåta
att med beklagande konstatera, att regeringen där icke velat
ge fullständigt klara besked för framtiden. Min interpellation. avsåg
att skapa full klarhet åt alla sidor, men regeringen har icke
givit denna fullständiga klarhet. De ansökningar om licenser, som

Outslagen den 20 februari, f. in.

25 Nr ltt.

kommu, sköld upptagas till prövning fall för fall och vägas fall för
fall. Det är alltså icke ett kategoriskt nej mot varje tanke på export
och icke heller mot transitering av vapen. Jag vill för min
del och säkerligen å hela mitt partis vägnar beklaga, att regeringen
där gjort sig skyldig till eu olycklig och måhända ödesdiger tvekan.
Däri kan ligga ett finger åt interventionisterna, dessa herrar,
som agitera med petitionslistor. Däri kan ligga det ordet: gno* på
bara, samla så många namn som möjligt, vi skola pröva de ansökningar,
som sedan komma före. Men Sveriges arbetare, de komma
icke att känna sig fullt lugna, utan på denna punkt kommer alltjämt
att råda en betydande oro angående regeringens ställning till
vapen frågan.

Jag vill begagna tillfället att i detta sammanhang framställa
ännu en interpellation till regeringen. Det har i högerpressen förts
ett tal, som synes mig fordra en avgörande klarhet. Det har antytts
häromdagen från Nya Dagligt Allehanda och Aftonbladet, att den
svenska regeringen skulle på något sätt rent av se genom fingrarna
med den export eller eventuellt transitering av vapen, som försiggår.
1 gårdagens nummer av Nya Dagligt Allehanda ha dessa antydningar
tagit en tämligen bestämd form. Det heter i gårdagens ledare,
att statsministern »måste öppet säga ut att regeringen är medveten
om sin plikt att bistå det fria Finland och redan utvecklat
en ganska betydande aktivitet i en härmed överensstämmande riktning.
Denna aktivitet är redan i betydelsefulla hänseenden klart
nog antydd i vissa regeringen närstående pressorgan och bliver tvivelsutan
inom kort ännu mera bekant. Regeringen har alltså redan
uppgivit non-interventionsprincipen i vad angår export av vapen och
medverkan vid överföring av vapen till den lagliga finska senatens
milistrupper.

För Sveriges framtid är det ett politiskt intresse av högsta vikt,
att den orimliga ståndpunkt, mot vilken den störa petitionen vänt sig,
faktiskt blivit uppgiven, redan innan petitionen blivit inlämnad, och
som vi anse detta faktiska förhållande vara av verkligt värde, skall
det naturligtvis falla oss ännu mindre in än regeringspressen att häremot
invända något.»

Det är skäl i, att detta dunkla tal får den klarläggning, som
kan behövas. Jag vet inte, vad som menas, men jag tror, att många
bland den svenska allmänheten skulle känna sig synnerligen belåtna,
om man finge full klarhet om vad detta dunkla och mystiska
tal betyder. Det slår vidare ett meddelande i tidningarna om. att
den bekanta isbrytaren »Sampo» jämte bålar med vapenförråd från
Tyskland har passerat Norrlandskusten. I sammanhang därmed står
omtalat, att order har ingått om att Bönans, Eggegrundets, Storjungfruns
samt Bremöns fyrar skola hållas tända under tiden 14—21
februari. Är det så, att crdern om dessa fyrars tändande tillkommit
med den avsikten att speciellt underlätta transitering från
Tyskland utav dessa vapen, som gå till de finska vita gardena och
som äro avsedda att även användas i kampen mot de finska röda gardenna
för att slå och besegra desamma?

Svnr A itUerpellation,

(huru.)

Nr ltt. 36

Onsdagen den 20 februari, f. m.

Svar å interpellation.

(Forts.)

Sedan vill jag även i det fallet, då herr statsministern ingick
på en behandling av min fråga, huruvida regeringen var fast besluten
att icke tillåta nagla väpnade karer att bildas inom landet för
överförande till Finland, uttala min tillfredsställelse med hans svar.
Jag vill på samma gång fästa uppmärksamheten därvid, att det pågår
en synnerligen stark agitation för värvning inom Sverige av
finska medborgare, av civila svenska medborgare och även av militära
svenska medborgare. Det har uppgivits inom tidningspressen,

att officerare ha inom sina regementen sökt värva underbefäl för att

giva sig in i kriget. Det har vidare sagts, att rätt många officerare
och mypket underbefäl även givit sig över till Finland. Man skulle
önska klarhet på denna punkt och få veta, huru det hänger samman
samt huru regeringens ställning är till dessa frågor.

Slutligen vill jag säga några ord med anledning av herr statsministerns
anförande vid sidan av min interpellation, d. v. s. angående
de rent positiva åtgärderna med anledning av de ryska och
finska frågorna, vilka av honom omnämndes i hans svaromål på
interpellationen. Det har talats om, att regeringen gjort en démarche
för att i samband med andra regeringar åstadkomma Finlands
evakuering av ryska trupper, d. v. s. återdragande av de ryska
trupperna från Finland. Det förefaller mig, att när fred icke vore
sluten, denna démarche var av en synnerligen ömtålig natur, ty det
finns som bekant en överenskommelse mellan Finlands borgerliga
regering, den svinhhuvudska, och den ryska, att dessa frågor böra
lösas genom en blandad kommission och man var överens om, att de
ryska soldaterna icke skulle helt undandragas förrän efter fredsslutet.
Nu förklarade, som bekant, Trotskij i Brest-Litovsk, att freden
visserligen icke var sluten och undertecknad, men att det i varje
fall rådde lojalt fredstillstånd. Med hänsyn till detta läge tror jag
icke, att man haft något att invända däremot, att även Finland
blir helt frigjort från ryska trupper. Men nu har, som bekant,
Tyskland återigen gått till anfall mot Ryssland genom Estland och
Ukrajna. Det råder alltså krigstillstånd. Då gäller sålunda alltjämt
detta avtal, att frågan om de ryska truppernas återdragande
från Finland bör lösas genom överenskommelse mellan Finland och
Ryssland. Det synes därför uppenbart, att den démarche, på vilken
den svenska regeringen har givit sig in, kan leda till synnerligen
beklagliga konsekvenser.

Angående expeditionen till Åland, som ju herr statsministern
även talade om. för att hjälpa dessa ålänningar, som ju enligt egen
folkomröstning vilja komma till Sveriges land, så tror jag, att alla
inom Sverige äro tacksamma för regeringens ingripande för att
hjälpa ålänningarna i deras läge. D. v. s., vi vilja från vår sida uttala
vår oförbehållsamma tillfredsställelse därmed, att regeringen
har vänt sig till ryske delegaten herr Yorovskij för att med hans
hjälp få Ålandsfrågan ordnad på fredligt, sätt utan vapenmakt.. Där
har den svenska regeringen slagit in på en god väg. Men då. man
låter detta ingripande åtföljas av ett visst vapenskrammel. då gör jag
en reservation på den punkten. Man bör, synes det oss, icke ge mili -

Onmlngen den !20 februari, f. in.

27 Nr lö.

tarismons Belsebub alltför många fingrar. Deu tar så gärna hela
handen. Först sades det, att någon pansarbåt icke skulle åtfölja
expeditionen. Högerpressen började larma, och så kom pansarbåten
Tor med. Det var det första fingret. Sedan ha ju, efter vad det
meddelats, även trupper avsänts till och, såsom jag förmodar, även
landsatts på Åland för att där tjänstgöra såsom bevakning. Där
ha vi det andra fingret. Regeringen får passa på. Det är blott tre
fingrar kvar, till dess att hela handen är tagen av militarismen.

Slutligen vill jag med anledning av herr statsministerns uttalande
i medlingsfrågan säga, att ingen svensk med förmåga av
mänskliga känslor och med förmåga av ett mänskligt medlidande
med allt det ohyggliga, som vi se i det finska inbördeskriget, kan
kategoriskt avvisa, att man gör ett försök att få det omänskliga
slaktandet äntligen stillat. Vi måste väl alla — en Per Hallström
må sedan från höjden av den svenska akademien och dess parnass
skicka bannstrålar hur mycket som helst — säga, att varje människa
borde känna sig tillfredsställd, om det ohyggliga slaktandet
kunde få ett snart slut. Men vi vilja på samma gång säga, att när
nu denna medlingstanke redan har strandat tillsvidare på motståndet
från det vita gardets sida, så förefaller det icke vara förenligt
med en verklig neutralitet, att man lägger den mesta vikten, såsom
det synes, vid att skicka högersocialistiska delegater till de finska
socialisterna. Det är icke jämnt spel, om det icke går några därmed
jämförliga bud till den borgerliga regeringens säte. Det är
icke en verklig, opartisk medling, om man söker åstadkomma de
finska revolutionärernas underkastelse. Vill man här få en verklig
medling till stånd, då bör medlingsdelegationen bli så sammansatt,
att de finska socialisterna känna, att de stå, icke framför domare,
utan framför neutrala, opartiska medlare, och grunden för
medlingen bör läggas så, att Finlands arbetare få alla sina verkligt
legitima intressen tillgodosedda och vinna gehör för sina gamla krav
på en sådan människovärdig tillvaro, som ger dem en Dill ekonomisk
och andlig frihet. Den regering, som nu sitter och som i dag
har publicerat meddelande om, att den har tagit initiativ till att få
maximalarbetsdag och arbetarsemester genomförd och nattarbete
borttaget, den vet säkerligen, utan att det behöver sägas utifrån,
att det finnes en enda väg fram till en verklig fred inom alla länder,
även i Finland. Man.flår icke ned missnöjet och dess yttringar
med vapenmakt. Det finnes här en väg, och jag hoppas, att herr
Lindman i sitt tal här eftér mig även beträder den vägen, nämligen
att man undanröjer varje befogat missnöje, så att verkligen Finlands
arbetare kunna känna sig fullt fria och fullt jämvärdiga inom
sitt eget land.

Herr Lindman: Herr talman, mina herrar! Med anledning
av det svar å den framställda interpellationer som här i dag blivit
lämnat av hans excellens herr statsministern, ber jag att, då jag i
åtskilliga stycken har en olika uppfattning mot den, han här ut -

Svar å interpellation.

(Ko ris.)

Nr 16. 28

Onsdagen den *.20 februari, f. m.

Svar å utter- tal&de, få begagna detta tillfälle oc-h besvära kammaren med att framptiUMtm.
^411-a min synpunkt i den föreliggande frågan.

(Forts.) Herr statsministern uttalade i början av sitt anförande, att lian

icke ville orda om detaljer, utan tala om de, stora grundsatser, som
man hade att taga sikte på i förevarande fråga, och han utvecklade
en av dessa grundsatser, nämligen den, som han uttalade med ungefär
de orden, att man måste besinna, vilka betänkliga återverkningar det
skulle ha här i Sverige, ifall någonting i denna sak atgjordes från
Sveriges sida. Han manade därför till den allra största besinning,
och utan tvivel har han ju rätt däri, att denna fråga är av den vikt,
att all besinning är av nöden.

Men vad som efter min uppfattning fullkomligt saknades i det
anförande, som herr statsminis‘.ern här höll, var den mycket viktiga
och i hög grad principella politiska frågan, vilka synpunkter man
från svensk sida har på hela Finlands ställning såsom ett självständigt
land, såsom en medlem i den skandinaviska Norden. Hela den
frågan förbigicks synes det mig på ett sätt, som icke kan annat
än väcka min allra största förvåning.

Det förekom ju också en del andra saker i herr statsministerns
svar. Där uttalades sålunda avsky och harm med anledning av de
finska skräckmännens ogärningar. Men slutet av alltsammans blev
dock, att lians excellens såsom det slutliga svaret på interpellantens
fråga förklarade, att egentligen icke någonting av vad som i detta fall
hade begärts kunde från regeringens sida åstadkommas; den ville
icke göra något. Det var då icke heller underligt, att när interpellanten
kom till slutet av sitt långa anförande, man från hans sida
endast förnam tillfredsställelse med det svar, som blivit lämnat. Visserligen
var det förenat med litet buller på eu eller annan punkt
från hans sida över att svaret icke varit så fullkomligt utmärkt, som
han skulle hava önskat; man kunde ju icke veta, menade han, om
icke möjligen kommande framställningar om transitering av vapen
i något fall kunde bliva bifallna. Men i stort sett får jag saga, att
jag Sällan hört någon interpellant vara så tacksam och nöjd med
ett från regeringsbänken lämnat svar, som vad fallet var med den
föregående talaren, .lag kan emellertid icke dela den mening, som
han uttalade, utan tvärtom hyser jag en högst betydligt olika uppfattning
mot honom angående det svar, som av hans excellens herr
statsministern här blivit lämnat; och jag anhåller, herr talman, att
det även må tillåtas mig att i denna fråga laga kammarens uppmärksamhet
något i anspråk. Frågan är onekligen komplicerad, och den
är ju av mycket stor vikt för Sverige.

Såsom en utgångspunkt skulle jag vilja framställa den synpunkt,
som uppkommit i och med Finlands självständi ghetsförklaring
och det erkännande, som lämnats av Finlands självständighet-,
samt från och med den stund, då Finland blev upptaget i de europeiska
självständiga staternas led. Att den framställning, som ifrån finsk sida
gjordes i sådant avseende, först riktades till Sverige och att den ntav
Sverige först besvarades genom ett erkännande av Finlands självständighet
är efter min uppfattning icke någon tillfällighet. Det var,

Oiudagen den &) februari, f. in.

M Nr !«.

mina herrar, helt naturligt, att framställning i detta avseende först
skulle göras till Sverige, och det var lika naturligt att Sverige

skulle vara den första stat, sam förklarade sig vilja vara med om en
dylik självständighet. Det var den naturliga plats, som tillkom
Sverige på grund av allt det, som funnits i förhållandet mellan Finland
och Sverige under många århundraden i gångna lider. Man
har också hört, hurusom efter det att så skett värma uttalanden av
sympati ha blivit fällda från olika håll inom vårt land. Vad regeringen
beträffar, har ju både från hans excellens herr stasministern
och från hans excellens herr ministern för utrikes ärenden kommit
uttalanden av sympati över, att Finland nu vunnit vad det så länge
saknat och så enträget eflersträvat, nämligen sin fulla självständighet,
och förknippade med detta kommo uttalanden om, vilken glädje
man måste känna däröver, att Finland nu kunde inträda såsom en
medlem av de skandinaviska folken till nytta för samarbetet och utvecklingen
i Norden. Det fanns, tror jag att man kan saga, inom
vårt land endast en enda uppfattning därvidlag, nämligen av tillfredsställelse
över vad som då skedde. Men så mycket mera upprörande
har det då måst vara att finna vad som efter denna tid
inträffat i Finland. Den lagliga regeringen har blivit angripen av
upprorsmän, som icke skytt att i förening med den i Finland kvarblivna
ryska soldatesken söka omstörta den författning, som landet
hade, en författning, som för övrigt från alla håll erkänts vara en
av de mest demokratiska som finnes i Europa. I förening med denna
soldatesk och i förening med lössläppta fångar tillika med en del
övriga dåliga element terrorisera dessa män nu befolkningen den
del av Finland, som behärskas av och står under inflytande av
revolutionärerna, d. v. s. av folkkommissarierna. Det utövas på detta
område våld och grymheter av det mest upprörande slag. Visserligen
kan det vara möjligt, att icke allting är sant, som man hör
berättas och läser om i tidningarna i denna sak, men vad som är
sant är tillräckligt för att uppröra varje sinne, som har någon känsla
för dylika ohyggligheter. Man finner ju, hurusom obeväpnade personer
mördats, att man i betydande omfattning skjutit sådana, som
redan sträckt vapen, att man på små ställen söker svälta ut befolkningen_
genom att från''aga den allt vad den behöver för sitt uppehälle,
ja, _vi ha sett-, att lantdagens egna män icke gått säkra, utan
att de blivit, åtminstone en del av dem, mördade, naturligtvis för
de åsikter, som de i lantdagen uttalat. Själva lantdagens vice
talman lär ju ha blivit mördad på ett rent upprörande sätt. Det går
icke an att, såsom interpellanten vill göra. försöka sudda över allt
detta genom att framställa det så, som om grymheterna vore likadana
å båda sidor. Säkerligen känner varken han eller jag tillräckligt
mycket för att kunna våga göra ett uttalande om den saken, men
sa i''ar val ändock anses fastslaget, att sådana grymheter som

begåtts av de röda gardena, ha förvisso aldrig blivit- begångna på den
andra sidan. Det är helt enkelt orimligt att påstå något sådant.
Jag vill endast fästa uppnå ärksamhe+en på t. ex. en sak, »om omtalas
i tidningarna att det är några- tusen unga män av borgare och allmoge.

»Svar n interpellation.

(Kort».)

Kr 16. 30

Onsdagen den 20 februari, f. m.

Svar å interpellation.

(Forts.)

som blivit fördrivna ut på de yttre öama i Finlands skärgård och som
där tvingas att antingen ga hungersnöden tillmötes eller återvända för
att bli mördade.

Det är dylika om djurisk grymhet vittnade gärningar, som maste
gripa varje sinne, som icke är förslöat. Och jag måste uttala den
meningen, att om den revolution, som blivit gjord, kan man icke
säga annat än att våld blivit satt i stället för rätt, och i stället föi
lag har trätt godtycke.

Men, mina herrar, när man talar om Finland och när man talar
om Finlands självständighet och den glädje, som man känner över
att Finland erhållit denna självständighet, då inå^ man icke förglömma,
att Finland är vårt grannland, men också något mer än det.
Det är icke blott vårt grannland, utan det är ett land, som varit
förenat med Sverige, såsom jag nyss nämnde, i många århundraden.
Yad som skapats i Finland av rätt och kultur, det har den allra största
gemenskap med Sveriges egen utveckling. .Det är i många stycken
liksom en avbild av va-d som funnits i Sverige, mycket har vandrat
över härifrån till Finland, och i mycket äro förhållandena där
lika förhållandena i vårt eget land. En månghundraårig .gemenskap
kan icke lämna oss oberörda. Det skulle vara fullkomligt onaturligt.
, om tvenne folk, som levat så tillsammans som det svenska och
det finska folket under långa, långa tidsperioder gjort, skulle helt
plötsligt upphöra att känna deltagande för varandras lindanden och
svårigheter. Det vore omöjligt om de ej skulle känna mer för varandra
än om de vore två nationer helt främmande för varandra. Det
går icke an att säga, att Finland får sköta sig självt, att vi icke ha att
lägga oss i Finlands inre angelägenheter, dem må de reda upp bäst
de kunna. Det går dock en väg genom Sveriges folk, som säger, och
manar: Finlands folk har stått och står i denna stund oss närmare än
något annat folk!

Nu kommer man naturligtvis till vad som är att gorå, och. om
något kan göras eller om man bör underlåta att göra någonting?
Hans excellens herr statsministern omtalade en sak., som val för första
gången blivit bekant för kammaren i dag, nämligen att en framställning
blivit gjord om intervention — jag förmodar, att jag uppfattade
honom rätt. Mot detta reagerade herr statsministern: det kan
man icke gorå. Jag vill då stiga: vad är det man begär från det
partis sida jag representerar? Det har icke varit intervention.
Det har varit, att man bör söka hjälpa Finland med alla
de medel, som fullt tryggt och klart ligga inom folkrättens
ram. Man har från Finlands lagliga regering gjort en framställning
om erhållandet av vapen. Man bär i sill nöd begärt vad
som är oundgängligt för att kunna bestå i den frihetsstrid, som den
lagliga regeringen kämpar. Nu upplystes det av hans excellens herr
statsministern, att någon direkt begäran om transitering icke blivit
gjord. Men vad som föreligger synes mig dock vara det, att man har
då det finska ombudet, landshövding Heikel var här, gjort en framställning,
låt vara generell och icke syftande på något särskilt parti,
om dylik transitering. När man vill bedöma hela vapenfrågan och

Onsdagen den 20 februari, f. m.

31 Nr 1«.

framställningar om transitering och framställningar om licenser för <5 •»<«»-utförsel av vapen, då vill jas såsa, att man mus-te först och främst Pe,lati»»•
lassa såsom grund för sitt bedömande de två omständigheterna, att (Fort*-)
Finland är ett självständigt land och Finland därjämte är ett neutralt
land. Att Finland är ett neutralt land spelar naturligtvis för
bedömandet av dessa frågor den allra största roll.

Jag återkommer till denna vapen fråga. Då man har begärt att
få transitera vapen genom Sverige, så förklaras det från herr statsministerns
sida, att det har icke blivit gjort någon bestämd framställning
härom. Men eu pricipiell framställning är dock gjord, och jagskulle
vilja fråga — om man verkligen velat vara tillmötesgående, om
man velat hjälpa, om det då kunde varit något som helst hinder
att man på en principiell fråga även hade givit, ett principiellt svar?

Med andra ord, när den frågan framlades: kunna vi påräkna att erhålla
någon transitering genom Sverige av vapen så hade man åtminstone
kunnat svara: naturligtvis kunna vi icke ge rätt att transitera
obegränsat och hur mycket som helst, men vi ställa oss icke
otillgängliga mot denna sak. Man förstår vad det betytt, om ett sådant
svar kunnat lämnas, ty utan det svaret ha icke vapen kunnat
uppköpas i andra länder, då man icke visste, om de finge transiteras
eller ej. Och under det man ställt sig avvisande i denna sak, bär tiden
gått, eu tid, som varit av den största betydelse för de för sin författning
kämpande elementen i Finland.

Jag skulle vilja säga, när man talar om transitering av vapen:
skulle vi verkligen i vårt land ha kommit därhän i vårt förhållande
till Finland, att vi förvägra den lagliga finska regeringen det, som
vi lämnat andra? Sverige har under krigets lopp transiterat vapen
till andra neutrala länder, och Sverige har under krigets lopp i stor
omfattning medgivit export eller undantag från exportförbudet, d.
v. s. lämnat licenser för utförsel av vapen och ammunition i mycket
stor omfattning till många neutrala länder. Men när det gäller det
neutrala Finland, vill man icke göra det, utan man ställer Finland i
en ställning, sämre än man ställt andra, för oss mycket mera främmande
_ och från oss mycket mera avlägsna länder såsom Spanien och
Argentina. Men Finland vill man icke lämna någon hjälp! Det är
dock icke något som strider mot folkrätten, om man ger en dylik
hjälp.

Nu talas det om och har talats om — kanske icke så mycket i
dag men mera vid tidigare tillfällen, i pressen — att Sverige får icke
inblanda sig i det stora världskriget. Och jag vill göra den bestämda
förklaringen, att det har icke heller från något ansvarigt håll, såvitt
jag har mig bekant, påyrkats, att så skulle ske. Man begagnar sig
liksom vid tidigare tillfällen av det slagord, som heter aktivismen,
men man brister fullkomligt i bevisningen, när man säger, att en hjälp
med vapen åt Finland, skulle föra oss ut i det. som ingen vill, nämligen
själva kriget. Sverige har genom sin tidigare transitering av
vapen, genom sin tidigare utförsel av vapen och ammunition
fullt klart visat, vad som också är riktigt, att det är ett lands folkrättsligen
obestridliga rättighet att kunna göra så, och det kan icke

Nr IG. 82

Ouadagen deu 20 februari, f. m.

Svar A interpellation.

(Forts.)

på något sätt föra oss ut i kriget. Men när man icke kan bevisa, att
det skulle bliva följden, har man måst hitta pa något annat tor att
kunna säga, att det'' skulle kunna leda till kriget. Man har sagt, att
om man medger transitering eller utförsel av vapen, så kommer, om
det icke hjälper, nästa steg att bliva intervention. Har man sagt a,
så måste man säga b, heter det. Så leder man sig till att det är dock
i alla fall något sådant, som man vill inleda Sveriges folk i, nämligen
den störa faran att kunna bliva inblandad i kriget.

Även i hans excellens herr statsministerns anförande förekom
någon sådan sammanblandning, men det tjänar icke något till att
■försöka framställa saken på det sättet. Låt^ oss i dess;! allvarliga
ögonblick söka bedöma varandras uttalanden sådana de verkligen äro.
Det finnes icke på ansvarigt håll, tror jag, någon i Sveriges land
som vill, att vi skola bliva inblandade i kriget.

Det framställe vidare, att den finska kampen är en social kamp
och att det är en kamp mellan olika partier. Interpellanten talade
även mycket om den saken. Ja, det kan hända, att det kan vaxa delvis
så, men det är långt ifrån den rena sanningen, det är långt uran
det faktiska förhållandet. Tro herrarna, att pa den sidan, som jag
betecknar såsom den lagliga sidan, det icke finnes personer, bland al a
dem, som skyndat sig att stödja sin regering i kampen för frihet
och för författningen, att det icke finnes bland dem personer, som hysa
andra åskådningar än t. ex. bönderna och borgarna? Det finnes många
unga män av alla klasser som strömma in. Upproret kan icke
framställas såsom en ren och klar klasskamp. Jag har med tillfredsställelse
bemärkt, att i de uttalanden, som gjorts från svenskt socialdemokratiskt
håll, t. ex. i det manifest, som utfärdats pa den socialdemokratiska
partistyrelsens vägnar, tror jag, man talar om att
det är en väpnad resning mot en på bredaste grund folkvald riksförsamling
och att detta står såsom en förnekelse av demokratiens
själva grunduppfattning. Man förklarar vidare, att det är ett proklamerande
av minoritetens våldsmakt över folkets flertal. Man tar
med andra ord avstånd från vad som gjorts och man förklarar rent
ut, att man vill göra front mot bolsjevismen, som man sedan i fortsättningen
förklarar icke kunna annat än utmynna i anarki.

Det är, uttalade herr statsministern, icke blott en strid mellan
laglig ordning och anarki utan även en strid mellan ^folkklasser. Jag
vågar tro. att detta skall visa sig icke komma att hålla streck. Det
är en strid, där ledningen pa den röda sidan bestar uteslutande av
socialdemokrater, men där i varje fall man i stor omfattning begagnar
sig av det stöd, som finnes att få, nämligen av de ryska soldaterna
i Finland, som dock måste från det andra hållet betraktas såsom
Finlands förtryckare och fiender.

Jag skall, herr talman, icke gå in på allt detta, då det. icke på
något sätt behöver tillkomma mig att bemöta vad som av interpellanten
blivit anfört i hans långa anförande. Jag vill endast anföra
en sak gent emot vad han uppläste ur Finlands, som han kallade
den, enda officiella tidning, Arbetarnas Annonsblad. Av vad där
står framgår emellertid även att den revolutionära regeringen, folk -

M Kr 16.

OiiMittjicn fi. n ilo februari, f. in.

sta bakom vad som händer och sker på den si- iWi ^

nL’i h arbdiM- °r dt) r?d* gardet’ ocl‘ publikatio- x‘^-

-£pr X a Skyld‘K'' att yda honom- ^en detta ar vad som (K«u.)
tcU åker eller också utloras Haden med hans meug.vauöe. Utöver

vad
lnior den revoluuonära uomstoien skall uragas för å t uraöuas av
lagems största stränghet den, som hyser hos sig en s. k. sky dusgai di st.
l»et ar sålunda men.ngen, att om en far hos sig hyser sm sou, som
tillhor den sa benamnaa ka.cgonen, så skall antingen sonen utiamuas
för att skjulas eller också riskerar fadern själv att bhva arkebuserad.

Herr talman! Jag har med vad jag nu anfört velat säga, att
sverige kan och lar icke Ställa sig likg.Iligt mot vad som händer i
.finland lor Finlands egen skull. Men jag vågar därtill lagga något
mera, nämligen att Sverige kan och bör icke göra det för Sver ges
egen skull. Finland bör vara en del av Skandinavien. Det har jag
nyss förut uttalat. Det är dess plats. De. är ett moment av den
allra största betydelse ett moment som. såsom jag nyss nämnde ingalunda
framhölls med den klarhet, som man kunnat förvänta bliva falet,
i hans excellens herr statsmmis ems anförande. Det är viktigt
för Sveriges skull, för Skandinaviens skull, för hela arbetet och utvecklingen
i Norden, att Finland kommer att intaga denna plats, det
ar vi tigt, att Finland kan gorå sig fritt och bliva ett självständigt
„e; jln k inlands lagliga regering dukar under i den strid, som nu
pagar där i landet, då få vi kanske icke ett självständigt Finland.

Av en svensk statsman borde beaktas, att hela problemet kan förvanskas
under denna förutsä tn:ng. Finland blir då kanske icke
självständigt, utan Fin''and kommer att flyttas in under den ryska
folksFären för att bliva ett led i en federativ rysk republik eller på
annat sätt komma under ryskt inflytande. Att man strävar efter
bemödar sig om detta på balsjevikiskt håll finner man
in j %a darav" man den s’dan visserligen talar om att återkalla
de ryska soldaterna, men samtidigt låter landet översvämmas av
andra man, tillhörande det röda gardet, och låter dem behålla vapen
och skickar till dem vapen. Men sam*:d:gt som denna rörelse pågår
over r inland och kanske över P nska v^ken. anser si<r den svenska reger
ingen icke böra medgiva någon utförsel utan ställer si? kallsinnig
mot att hiiilna. och därigenom åstadkommer man. att striden måhända
b ir så ojämn, åt* den skulle kunna sluta med undergång för
den lagliga regeringen. Men dä-med vore F''nlands självständighet
sä’ erligen över ända o<-h komme kanske icke på långa tider tillbaka,

Har man på regeringens sida betänkt vad allt detta betyder, och
betänkt, vad som då kommer att :n*räffa? Feland komme då icke
att Hiva den starka utpos* för västerländsk kultur och odling, som
det kan bliva endast om det blir ett fullt självständ:gt och oberoende
rike. r,

Men en annan utveckling kan orkså tänkas. Om Sverige icke inser
det oerhört viktiga i att Fnlnnd förblir ett självständigt land, så
Andra hammarens protokoll 1018. Nr 16. 3

Onsdagen den 20 februari, f. m.

Nr 16.

Svar a intev

pollution.

(Forte.)

34

kan det finnas andra, som inse betydelsen av att linland icke krossas..
Hjälpen till den lagliga regeringen i Finland kan komma från unnat
håll. Men dårmed dragés F.niand in i en annan intresseslär än den,
där vi anse, att det för oss och hela Skandinavien skulle vara lyckligast
att det funnes. Finland dragés över till och för andra intressen,
äh dem vi önska, att det hade, och Finland kommer att med sina intressen
flytta över till andra områden. Det kan icke vara till Sveriges
fördel. Och slutligen, om den lagliga makten i h .niand skulle.
segra, då ha vi genom att vägra Finland all den hjälp, som vi bort
lämna och som vi lämna: till andra neutrala länder, ställt oss i ett.
förhållande till detta land, som säkert gen kommer att återverka tor
många och långa år efteråt på förhållandet mellan Sver ge och finland.
Vilket förtroende skall under sådana förhallanden ..unna

. o p

Det är dessa omständigheter, de svenska intressesynpunkterna,
de rent svenska synpunkterna, som äro av vik'' för Sverige, för att
utvecklingen skall komma i rätta spår. Det är detta, som gor, att.
iag beklagar, att det svar, som hans excellens herr statsministern
gav varit så i allra högsta grad avv’sande. .Tåg skulle dock vilja
gorå en vädjan till regeringen; bör icke regerngen ända allvarligttaga
särskilt de svnpun ter. som jag senast framhålla, i overvagande,
och jag skulle alldeles särskilt vd.in rikta den vädjan till den inom
reor-m^en som bär ansvaret för Sveriges utrikespolitik i dessa allvar
i ga''och bekymmersamma tider: kan det vara rkhgt, att Syer ge
förbiser dessa slöra in''ressen. som komma att bliva avgörande for oss.
icke endats i åralal utan under årtionden? Bör och kan icke en annan
tankegång göra s''g gällande, den som söker att s apa en annat förhånande
mellan EVand och Sverige, som söker a+t i Fin and skalm
sådana förhållanden, s im gorå. at+ detta förblir ett s.ialvs andigt
land och en fri medlem av Skandmavien?

dan- hörde, att hans excellens herr statsministern redogjorde tor
dna dÅT^arehp. sem blivit, giord till andra makter och väl även Ryssland
dag ber att få uttala min till fredss''ällelse över, att en dylik
sak blivit gjord, och jag vill framhålla, att jag bär är överens med.
regeringen, dag känner in icke några detnber. Men. urna hyrrar,.

ar PV s«0- v,if+ „+■ Sverige för allt vad i dess förmåga styr för att.
såsom Finlands granne noll närmaste fmndefolk på det ivrigaste betona
för Europas folk. vilket oerhört olycksöde som övergår Finland.
och vilken del den ryska soldatesken tar dan. Att återkalla från
Finbnd de r.vrk a sol''hi terna och a*t nterskeka vapnen till Hyssland
är vä! vad som i detta olyckliga förhållande bolde vara varje europeisk
resrrmes plikt afl s‘räva för. och kanske vågar man aven hysa
ep fr-hoprpipg af så skall bbva fnbet. om ep allvarlig vädjan n ''-tas bil dem. ty det är väl icke förgäves som man under forgånga tider
i Europa hört så stark sympati uttalas för Finlands folk under den
håHa kamp. som det haft åt1 Wå m d den m-ska övermakten. • De,
bm val icke vara modigt att alla dessa känslor, som tagit sig aa
varma uttryck från Europas folk, skulle vara som bortblåsta och att
man u an att göra något skulle se pa, huru detta bila folk, huru detta

Ouh.Ja^cu deu l!U Jcbraan, f. in.

Nr 10.

ao

lilla land dignar under den övermakt, som överöser de! med soldater,
vapen och ammunition!

Jag hoppas sålunda att den tankegång, som regeringen lort
tram, matte iuillöijas på det allra kraltigasve både i Retrograd ooii i
Europas Övriga huvudstäder.

Utom detta har regeringen, enligt vad hans excellens herr statsministern
nu meddelat, föreslagit medling mellan de stridande parterna
i Finland. Jag vill om detta blott säga, att då man uttalar
sin förvåning över å t denna medling blivit avslagen, så lär man
söka att sätta sig in i förhållandena. Här är ett folk, som kämpat i
åratal mot en stark övermakt, ensamt och övergivet av alla. Man bär
hatt delta oerhörda rikes hela störa makt över sig. Men under alla vedermödor,
under alla svårigheter har folket hållit segt stånd mot
olagiigheterna. Hellre har man gått i fängelse, hellre förts till. Sibirien
än man underkastat sig de lagar, som tillkommit genom ma tspråk
och utom förtätningens ram. Detta lilla folk har haft eu
orubblig tro till författningens helgd. Nu står det inför ett Frott
mot författa ngen av landets egna undersåtar. Är det då underligt,
åt! man uppreser sig mot denna medling och anser, att det som hjudes
blir en medling mellan lag och olag, då man finner, att vördnaden
för lagens majestät därigenom undergräves, och det är väl till sist
så, att lag är lag och att land skall med lag byggas. Det finska
folket har kämpat därför under mer än ett århundrade, kämpat en
seg, stor kamp, som gjort, att det därför erhållit världens beundran.

•lag kan icke slu*a ut.Tn att nämna något om den så källadfi
åländska frågan. Vi känna ju — jag behöver icke nämna det— den
framställning, som gjorts från den åländska deputationen. Det är
e t öfolk. som bevarat svenskheten bättre än något annat folk, skilt
från Sverige. Det har befunnit sig värnlöst och övergivet på s:n ö
utan kommunikationer med den allra största risk att bliva utsatt för
öveivåld av alla slag. Det kan hända, att det, som framkommit tidigare,
innehåller någon överdrift — det känner jag icke och har ''icke
fått någon bekräftelse därpå — men det var så för fjorton dagar,
sedan, då kronofogden skickade sitt telegram om den stora fara..som
befolkningen var utsatt för. Det förelåg en stor risk för denna befolkning.
Nu kan jag icke annat än uttala min tillf redss ''ällelse övex
ari regeringen sen+ omsider vhltagit de. åtgärder, som blivit gjorda.
Vi böra göra vad som kan göras för den åländska befolkningens sä-,
kerhet och trygghet — de* tror jag vi alla i de*ta land äro överens om.

Herr talman! Man har sagt i det soda''demokrat''ska manifestet.
som jag omnämnde, att högern v:ll begagna sig av de naturliga
känslorna inför det finska skådespelet för att komma regeringen
till livs. Det är icke så. Jag vågar bestäm*, avgiva.den fö.rklärih-,
gen. Vi vilja Icke bereda regeringen svårigheter. Men högern kan''
därför icke åläggas att vara dömd till tystnad. I detta för Sverige
så viktiga ögonblick bar väl var man rätt att tala och fritt säga ut
sin åsikt, ty tystnad här skulle endast kunna missförstås. Det bär
t. ex. gentemot de högermän, som sitta i det hemliga utskottet, insinuerats
på en del håll, att de ju äro med om vad som där före -

Svar <i intet''*

pollution.''

fj^orta.^

OusUxen den februari, f. in.

Sr 34

jfpai'' & intci ~
peUation.

- {Itotow

dragés och vtta vad som förekommer där. Utan att på något sätt äga
någon kännedom om vad som förekommer i utskottet, än mindre om
vilken s kilning som intages av den ena eller andra av de särskilda
deputerade, vill man likväl med detta tal söka skapa åt regeringen
och dess åtgöranden en betäckning och använda högern som en sådan
betäckning. Då är det väl icke riktigt att förmena oss å t från vår
sida säga vår mening, när det göres från andra håll.

His orien går icke blott tillbaka i tiden, den går även framåt,
och vi skriva i dessa dagar ett.blad i svensk historia. Jag vill icke
för min del vara med om att tyst lata detta ske utan att tillkännage
min uppfattning om sakläge och om förhållandena. Om fever ge. då
Finlands ödestimma slog, vägrade att räcka det gamla systerlandet
en hjälpande hand, vill jag eke drabbas av den nesan. att det skall
kunna sägas, att jag icke däremot uttalade min gensaga.

Skola vi då all så efter den förklaring, som från statsministerns
sida blivit lämnad alltjämt sitta och höra det h.iärtslitande ropet från
Finland: »Om vi blott hade vapen!» Sko''a vi sitta och se mördandet
och slaktandet for gå, skola vi se lag och rätt gå under i_ Finland:
Skall Sverige vara med om att det skrives på dess historias blad i
dessa dagar, att vi kunde vara med om att där fick sta: Fmis Fmlandiffi? I

detta anförande instämde herrar Andersson i Skivarp, Thore,
Lithander, Odqvist, Nyländer, Sundberg, Holmdahl, Pet ersson i
Bjälbo. Berg i Staby, Svensson i Kompersmåla, Jonsson i Boa, Andersson
i Tvnöppinge, Söderhielm, Räf, Jonsson i Hökhult och trioson
i Oberga.

Herr B r a n t i n g: Harr talman, mina herrar! Med mycken

uppmärksamhet ba vi ju alla på denna historiska dag lyssnat till
statsmimstoras förklaring. Jag tror, å t man kan säga om densamma,
att den genom s''n bestämda vilja att vidmakthålla Sveriges neutralitet
även under de nuvarande svara nå frestande förhallandena.
ha moLsvaral den överväldigande majoritetens mening i detta land.
Jag tror a t herr statsministern genom den allmänna läggning han givit
åt *itt svar (renom att betona, åt* här gäller det icke den ena eller
den andra detaljfrågan. utan här gälDr det huruvida vi skola komma
till intervenion i Finlands inbördeskrig eller icke, lag tror. sauer
iao- att han därigenom har gjort våH folk en ovärderlig t.iärst. 1 y,
mina herrar, de* är utan tvivel så. att det Vke är fråga om alla dessa
m:ndre • ™bW■ som utrulla s''g vid införandet och genomförandet
av en viss politik, utan här är det frågan om själva den grundlinie,
som skall vara den bärande i denna po’i'':k Vi ha nu fa ♦
herr statsministern med tydliga o^h förbindande ord, att denna politiska
grundlinie är. att Sverige icke vill nå det sättet blanda sig in i
de finska ibörd esshud erna, att vi därigenom komme att föras ut ur
v5r ■ no„<,..in (stallning :n i världskriget återigen dragas in i flen -

na

?om

H" rnr

Vi

då. att bakom en sådan

f".rvi+ »nära gånger S''rept in över

vårt ''»»■i or,b botat att kask). o°s u

o''a del störa vär^seläedeb
Vändpunkt skulle ligga en

OnMjugcu den 20 februari, f. m.

,\r M i.

. kall likgiltighet, såsom den sonaste ärade talaren syntes vilja för
menaf'' Tror man, alt det skalle vara känslan av att vi framför
allt bara skola se på oss själva, pa att vi ta sida fredade vid lian,en,
att de^ är den känslan, som skulle bestämma vårt uppträdande? Jag
vagar hoppas, att de* stora flertalet av vart folk, som stöder den bestämda
ueu tra 1 i, etspo 1 i t. k eu, doek ieke pa det sättet sjunkit ned i
ett betraktelsesätt, som ser lingen i smält och icke Vill so dem i det
stora, världshistoriska sammanhanget. Nej, det är min övertygelse,
att det sannerligen icke är med känslor av likgiltighet, som vi so på
skådespel et i Finland. Men om vi vid betraktandet av vad som där
händer och vid övervägande av sk ilen för den ena eller andra åtgärden
eller för handlandet eller icke handlandet från vår sida i en
viss situation komma till det resultatet, att en iblandning från vår
sida icke är ett gott utan e t ont, så komma vi till den övertygelsen
icke blott därför att vi se på vårt eget, som vi äro skyldiga att
se pa, utan också därför, att vi tro, att inblandningen kan medföra
oöverskådliga farliga konse venser även för dem, som vi vilja hjälpa
och för hela denna situation, som nu är så förvirrad, och som man
vill. alt vi med lätt hjärta, men med väpnad hand skola kasta oss
in i.

Jag tror, att man kan giva herr Lindman det erkännandet, att
han i sitt anförande sökte anlägga en dämpad ton i sin kritik av
regeringens ståndpunkt. Hade det från högerns sida över huvud
förts en kritik i den tonarten, som man nu hörde från herr Lindman,
är jag också övertygad om att svaret från dem. som icke kunna dela
de slutsatserna, till vilka han korn. också hade kunnat läggas på
ett helt annat sätt än som nu framtvingats av förhållandena.

Men, mina herrar, det förhåller sig ju icke så, vi känna det
allesammans. Het har icke varit de tonerna, som nu av högerpartiets
ledare i andra kammaren anläggas, som man förnummit i högerpressen.
Het skall aldr g Ivekas att förneka det faktum att här
började man blåsa upp i en del tidn:ngsorgan en hets mot regeringen
för att den icke föll undan för ropen, som g:ngo ut nå. icke blott
vapentransitering, s~m det varp tal om ända t:ll övermatt, utan även
pa väpnad intervention. Och gent emot den hetsen har det mast
svaras från svenska folkets diupa ledpr. icke på grund av någon sorts
order, såsom man mången gång sökt framstöta saken, ntan genom
spon+anla y*trngar av en orolg stämrrng: se där. nn ha vi återigen
våv "inför välbekanta nktimstiska hets j rörelse, och nu hotar den
att kanhända sopa bort — ingen vet hur s’arka krafter, som kunna
ko^ma i gårm'' derför — sona hn~t Jon demokrat^ka regering, som
för närvarande sitter och av vilken det svenska folkets stora flertal
värbar "t4 tillrrodoseerJo av sina närmaste önskemål i många, de
allra v''ktigaste avseenden.

Ja. denna hefsagitntjon har vnr"t grunden till att det blåst upp
eu annan vind nå de’ sätt. som bär har skett. Annars både. som ing
sade, den strd°n nog kunnat föras nå ett annat sätt. Tv do* är visst,
att meningsskdiaktio-heterna mellan oss. som bedöma det finska sorgespelet
med det slutresnl''atet av vårt bedömande, att det är vår pl:kt

&vr fl tutor.
jxlU Utaf.
iFiirtJ

Ouxda^eu d.n 20 februari, f. m

Nr 16.

Svar å interpellation.

''(Forte;)

38

att icke blanda oss deruti. och dem, som kommit till on annan slutsats
de memngsskiljak igheterna borde kunnat framträda utan smädande
av den andras övertygelse. Det finnes goda klara demokrater, jag
bekänner det högt och öppet, vilka sta på en annan ståndpunkt än
vi i afseende pa interveuaousfiågan. och helt v.sst många högermän,
som visserligen också stå på denna ståndpunkt men göra det icke alls
för att gagna några särskilda intressen här hemma, utan av en känsla
■av förpliktelse att ställa s g på den ståndpunkten. Men då må de
också kunna erkänna, att vi, som kommit till en annan slutsats, kunna
ha våra skäl för densamma, och att det icke beror på feghet, ynkedom
och uselhet av alla slag, som nu tillskrives oss, när vi icke
rusa med i Heåa *on i ä in1; ''Ciiv eu utan ''»''emot sätta törstande!^
ord och försöka lägga vad vi kunna göra för Finland sa, att det verkligen
kan bli till lycka och gagn. .

Vad här yttrats från regeringens sida av medling var ju ett tillkännagivande
av, att ett förslag om vapenvila för att åtminstone
kunna komma till tals i inbördeskriget blivit gjort, men tills vidare
•avvisats. .Tåg tror, att den långt övervägande delen av det svenska
folket är regeringen tacksam för att den sålunda tagit ett .steg. pa
den efter vår mening rätta vägen för att komma Finland till hjälp
1 dess nöd. Jag tror också att man kan vara viss om, att svenska
folkets stora flertal tacksamt hörde det löfte, som lag i regeringens
.förklaring, att trots detta avvisande icke släppa taget, utan tvärtom,
därest möjligheter skulle yppa sig, återigen kunna erbjuda sina bona
officia.

■.Tåg kan bestyrkas i uppfnttnmcren. att känslan av medlingens
berättigande och om denna hjälpforms ringhet verkligen är pa
frammarsch hven ibland de mera oresonliga elementen, jag kan bestyrkas
häri genom herr Dindmans ege‘ sätt att tala om denna medlingsfråga.
Det fanns ingenting i hans ordalag av förkunnelsen av
medlingsförslaget såsom Sveriges värsta skam och vanära och blygd,
såsom "personer till sin egen skam och vanära försökt utlägga det.
Han ansåg det vara begripligt, att medlingen avvisats, och han gav
psvkoingmka skäl varför de kämpande firnarpa ställde sig ovilliga
till att förstå den saken. Var och en inser att i ett Inbördeskrigs
fruk*ansvärda olycka är vane medlingsförslag dömt att mötas
med oförstående och aH uppväcka känslor, som villa avvisa detsamma.
Man kan till fullo erkänna, att detta är förklarligt, men det hindrar
;,.Vp att dp enm fö''in dpn^a instinkt oph blott avvisa, många gånger
kanske de flesta, göra orätt mot eget land. Oeh ,ing måste saga ut,
a+t min övertygelse är, a*t linjer flen nnvarapéle f^tnntionpn hnr flen
finska regarn "en haft orätt o.-h i-ke tänkt bil rank ligt på siH lnpds
framtid pär dop S*ä''l+ eitr bil rinn gro.1 avvisande och oförstående,
som svnes bo vant fallet ? det no omtalade svaret.

Allt kommer härvid an på: bur ser man på denna kamp, som pågår
inom Fin!anrl? Det är så oändligt lätt att göra den till en kamp
mellan gud och djävulen, mellan dem. som ha hela rätten och dem
som ha hela orätten, och säga atf det hela endast och allenast ar några
laglösa elements uppror mot det finska folkets flertal. Men dpt har

Ouodupen dou 20 februari, f. in.

Bil

redan framhållits här av interpellanten, och enligt min uppfattning
diar lian rall sa Indigo i uet ui,>eKuu so in lian sauu, aa tu eiucen äggölicke
frågan i Finland. Han har haft rätt i att bär ligger eti slags
kiussku.uip lur va.a ögna, enuru lian a »in små i alu cnsmiga iurskunanae
av allt, som på clet ena lullet tramiures. förvisso gav ett
gott motstycke till samma ensidighet, som utmärker de flesta svenska
''ticiru&garuas sKuurmgar av van »om uns.ggur i F.inaii.i, uessa Uuiuugar,
där man för var dag gör all slags propaganda mot ue finska loda.
dag tror, att sanningen ligger i detta fall liksom .nanga gänger så. alt
man icke har rätt att bortse från de förklaringar, som kunna finnas
till den finska resningen, men likaväl måste å andra sidan starkt betona,
att denna resning icke är försvarad varken genom att man pekar-på
svälten eller genom att man pekar på ett och annat fels eg av
den lins a borgerliga regeringen eller genom att man pekar på, att
vid den upplösning av finska lantdagen, som ägde rum, socialdemokraterna
icke längre blevo majoritet. Alla dessa förklaringar, som
herr Vennerström utbredde sig om, skymma dock icke den grundläggande
frågan, som gäller, huruvida det finnes något bärande skäl
till'' att gent emot ett fullt demokratiskt samhällsskick, gentemot en
demokratisk ordning, som icke varit hotad, trots allt, på det sätt,
som herr Vennerström något ville antyda, gå fram med revolutionära
medel. Jag skulle vilja ställa till herr Vennerström och hans
meningsfränder den klara och bes ämda frågan: anse, ni, att det är
rätt, att det är befogat, att man går fram på det sätt som det finska
''partiet bar odört, även med de ursäkter, som ni kunna anföra? Anse
ni, att det är en rätt gärning — ja eller nej — som de ha gjort i
detta avseende, när de ha rest sig mot en demokratisk lan dag, vald
efter den allmänna rösLrä''ten? Anse ni. a tf den bo’sievikiska lösen
om den allmänna rösträtten såsom en föråldrad institution verkligen
håller streck? Det vore skäl att man snart finge klart‘besked om
.den saken och icke blott en lång råd av vidlyftiga förklaringar, medan
man i själva verket kringgår själva huvudfrågan, huruvida man
har rätt eller ic’ e har rä‘t att gå fram mot folkets majoritet och sätta
våldet''i folkmajoritetens ställe.

Vi socialdemokrate", vi som icke följa de nyaste evangelierna,
•icke''ens ifall de ha den utomordentliga fördelen att komma med
östeuropeisk etikett, vi som anse, att det icke blott finnes en västeuropeisk
demokrati, som har vissa anspråk, utan att överhuvud
laget varje demokrati unive-sellt bär anspråk på att vissa grundsatser
skola vara gällande för att något skall vara demokrati, vi
måste för vår del sägn. att vi prestera mot varje försök att legatliserä
ett minoritetsvälde med sådana talesätt, som här ha anförts.
Och vi vända oss mot detta mieerbe+svälde. vare sig det föres fram
igenom skräckvälde av beväpnade skaror inom en stad eller ett folk
eller det föres fram under skyddet av den medborgerliga olikställigbeten.
snm med den gamla privileglelagstiftringens h.iälp ger somliga
mångfaldio-f större inflytande än de masse-p. som dock borde
kunna gorå ansnråk på lika berättigande med dessa.

Den vidlyftiga skildring, som berr Vennerström gav, var i

Nr Ik

Svar i inte*-

pollution

(Port».*

Hr lö. 40

Ou^da^en den 20 februari, f. m.

>%ar å interpellation.

(Forte.)

många avseenden helt visst värd beakiande. Men jag tror, att hat
blev bet pa sjalva deu kärnpunkt, som jag bär berört, och jag tror,
att om han också skall kunna historiskt i viss mån förklara, hu:u
denna »förtvivlade ståndpunkt», som han själv benämnde den, kom
att intagas av den finska socialdemokraliens ledning, så kan han,
ifall han ännu vill vara demokrat, icke försvara de steg, som därifrån
togos för att sätta lanldagen ur spelet och gå fram gentemot
den ordning, som under denna lantdag kunde lillskapas. Ty, väl
att märka, det var icke fråga om någon despotisk makt från den
andra sidan, utan alltjämt hade det finska folket enligt sin egen
konstitution rättighet att säga sitt »halt» emot möjliga leaktionära
anslag, som kunde önskas från den ena eller andra gruppen inom
detta folk. När denna möjlighet till försvar inom lagliga former
för landets frihet, för folkets självständighet och folkets livslyckafanns
önppn. då hade man icke rätt att gå fram rå det sätt, som
här har skett.

T hela denna skildring, som gavs. var ju mycket av det som anfördes
förskönat. men man fäste sig också vid att åtskilligt hoppades
över. Herr Vennerstrom talade om, hur den finska socialdemokratien
drevs ut i denna förtvivlade kampställning gentemot lantdagens
majoritet och den Svinhufvudska regeringen, men han glömde att
nämna, att det i alla fall var ett ögonblick, då de borgerliga partierna
i lan<dan-cn intet högre önskade och begärde, än att den finska
socialdemokratien måtte gå med. i en sa ml medregering. Härom
mås''e vi från vår synpunkt säga, att när det gäller en nyskapad
stat, en stat. som tar sina första med nödvändighet svåra och vanskliga
steg på självständighetens väg. då om någonsin borde man val
eöka unpnå en så bred grund som modigt för dess styresmän, då
bo-de det väl vara en plikt att underordna rena partisynpunkter för
att man skall kunna åstadkomma själva grundvalen för det heta,
ett starkt, verkligt existerande fritt land. som bestämmer över sina
öden och inom vars murar sedermera de inre striderna kunna utkämpas
och enligt sakens natur i det bor^erlma samhället wds*e
mången gåno- utkämpas med förbittring och svårigheter mellan de
olika samhällsklasserna.

Het fanns ookoå and-a daler av detta anförande, som skulle
kunna nivå anledning'' ti1) åtskillig. kritik, .Tåg tillåter mig t. ev.
a tf 11''''*—’-li 5 ollro köfro+n grod en si f fprunngi ft. SOm där lämnades
om de åOO.OOO man ryska trupper, som skulle ha funnits i F’"lend
vid nåopt förnöjande tillfälle. .Ta<r tror. att där bär överdrften
icke varit måttlig, utan den surinn-er alldeles i öe-onpn. Vidare
vågar jag nokså säga. att om de finska röda ga-denn verkligen,
såsom barr Veuuerström säde äre p1j4pn av Finlands arkp+prljpss,
så skulle det väl kunnat vara möjligt för denna elit att hålla bättre
reda på de element inom densamma, vilkas existens kerr Vennerström
siälv medgav orb vilkas därvaro för övn<rt synas strida mot
dep pppnrift bnp i bö-ian nav om. att man endast fa ok fören ingsväfree
eller o-o-oom medlemskap i partiet skulle kunna komma in i
det röda gardet.

Ous,]uK,u Jen JJO februari, f. in.

41

.. JaK tr,01;’ att ,det innerligen finnes skäl till en självprövning
Hven för det finska socialdemokratiska parlie,s ledning, huruvida
den icke i detta tall liar vissa ting att förebrå sig. Man bör icke när

mit iFi. hndPrbl I6" T T det llar kommit dit det nu har kom?.
‘/»''Hand, ioidölja den slags propagandaton, som har drivits allt

för länge ar ut och år in i partiets huvudorgan »Työmies», enligt
sa mångstaimmga vittnesbörd av personer, som förstå finska att
man icke kan misstaga sig på att det ligger .sanning där bakom.
l>n propagandatonen har vant ett manande till hätskhet, till förbittring,
lil övervåld mot andra samhällselementer, eu ton, som man

V ^ moj.l!£en da och då återfinner i anarkistiska eller
syndikalisUska publikationer, men som från socialdemokratiens
publikationer bör vara och är sedan länge bannlyst o-h som även
i de nysohalistiska publikationerna man dock bland de bät re
elementen dar bemödar sig aLt taga avstånd ifrån. .Tåg tror, att

faVlTuf 1 s!, Clen lck,e bö!: fa,tas- niir hftrr Vennerström nu så utförligt
har målat upp hur förhållandena i Finland te sig för honom

och tiar han över huvud taget vill ställa de rödas åtgöranden i en
så förskonande dager, som han som helhet här har gjort.

•a De''.är,sant att bär vari'' massor av överdrifter"från andra
Siif-j’ * VaTlt, en mängd rövarhistorier i omlopp — liksom

alltid år fallet vid dylika tillfällen — som visat sig vid närmare

rrl«erÄ,?g ick®-VaIa sannf- Men f-vvärr — herr Vennerström
er ände det också i någon man själ v. ehuru han hastigt gled däri •lij•

j i/ sammf) Sång ha dock också ägt rum dessa fruktansvärda
lltnarf, begångna i det röda gardets namn av bandi‘er av ett eller
annat slag från vilka de and"a ännu icke ha tagit tillräckligt avstand;
och det är visst att. så länge man befinner sig på den linien
VT" * TerS,romS förkunnelse, att Finlands arbetarklass skulle
stå sä att saga som en man bakom det röda gardet, icke kommer att
vinna många proselyter o-h troende bär i vårt land. Nei. det förhåller
sig nog så, att arbetarklassen i deVa avseende är delad att olika
grupper av arbetarne tyvärr i detta hemska inbördeskrig kämpa mot
varandra, och just därför blir ork*å hela denna förvirring, som nu
d.,r svår. Men mst däri bör de1 li<rga en ytterligare maning

tij! nåda parterna att söka. innan blodsutgjutelsen helt och hållet
förvildat sinnena, komma en smula till besinning och söka se sakerna
på sådant sätt, att man verkligen kan hoppas någonting för
r inlands framtid.

De ord som hava uttalad, visserligen blott enligt intervjuer,
vilkas karaktär man inte närmare i-ännor men som äro givna i eu
så positiv och bestämd form. att det svnes vara mycket svårt att
alldeles bestrida någon sanning där bakom, de ord. som fällts av en
representant för den finska regeringen och en representant för den
högsta militärmakten på de vitas sida. dessa ord äro förvisso 8gnade
att här i Sverige väcka besinning bos dem. som kritiklöst tro,
att det är vita änglar blott, som stå på den sidan. De borde verkligen
kunna upplysa till och med långt in i högerkretsar, att här
måste man se till, att vad som kan göras verkligen göres för ett

>r in.

■Svar å interpellation.

(Port*.,

Onädageu den 20 febraari, f. in.

Nr 16. 42

-Sval’ & interpellation.

(.Korte.!

sådan! samråd mellan de nu kämpande partierna, att de icke helt
och hållet fördärva och förgöra varandra och sa att inte hatsklieten
iar leda till hela folkets undergång Det är inte sa enkelt,
som man från många sidor fö;klarar, att det blott galler att utrota
några grupper av förbrytare och illgärmngsmän Dessa ting maste
verkligen ses på ett helt annat sätt och ur vida bredare synpunkter

Jag skall härmed lämna herr Vennerström, ehuru åtskilligt
kunde vara att tillägga, och återkomma till en del av heir Lindmans
resonemang. Detta gick därpå ut, att det nu icke ar fråga om
vägrad intervention utan endast att begära denna vapentransport,
som man fortfarande, trots upplysningarna i herr statsministerns
svar, vill försöka att göra till det centrala. Jag har redan betonat,
att man får inte se saken så. Om man i ^ detta avseende tar ett
första steg, vad måste då fortsättningen bil? Det linns inte sa ta
även inom högern själv, sora tänka tankarna ut och som säga sig,
att konsekvensen måste bli, att om den hjälp, som mera passivt och
indirekt lämnas den finska lagligheten genom att vapentransporter
tolereras över Sverige och genom att det lämnas ut vapen ifrån Sverige,
är otill:äcklig, ja, då måste vidare åtgärder vidtagas, ly
vad är hela delta betraktelsesätts kärna och innehåll: Jo, det rntgär

från att Sverige har en förpliktelse att se till, att en av de bägge
i inbördeskriget i Finland kämpande parterna, den. som representerar
majoriteten av lantdagen, den som representerar den lagliga
regeringen, blir segrare i kampen. Det skulle då kunna vara
bekvämt kanhända, ifall det skulle hjälpa med denna bila
vapentransport som skulle äga rum. Men om det inte hjalrert
Ja. då måste dessa samma personer enligt hela sin åskådning, en lgt
all" logiks bud också gå vidare och säga: »Ja, då maste vi naturligtvis
ta starkare tåg, för att inte rätten i Finland skall nedbrytas,
och då måste vi självfallet framföra interventionskravet.»

Jag behöver endast peka på vad som i går stod i en av blya
Dagligt Allehandas artiklar, undertecknad av förre general Nordensvan,
vilken där skriver: »Nu invänder läsaren möjligen: Hade
det varit nog av Sverige att giva finnarna vapen? Härpå maste
jag såsom min personliga åsikt svara: Det tror jag icke. I betraktande
av finska statens betydelse för Svelige och ur ren humanitetssynpunkt
hade det varit befogat, att svenska staten genast vid
upprorets utbrott gjort sig beredd att till Finland under flottans
skydd överföra två arméfördelningar på regementsmötes styrka. Ila
både det snart varit slut med våldsverkarnas herravälde» etc. Ja,
där äro konsekvenserna. Det är den vägen som regeringen inbjudes
att, gå, men efter som man vet, att den vägen icke har svenska
folkets gillande, så gör man en masspetition för en liten detalj fråga,

som aldrig ens förelegat inför regeringen! _

Man skall sannerligen vara åtskilligt politiskt naiv lör att inte
se. att här bakom döljer sig dock ett spel av somliga, medan andra
helt visst i bästa tro gå med i väntan, att det skall kunna stanna
vid den av dem godtyckligt valda punkten. Vad var i själva verket
herr Lindmans eget resonemang annat, än att konsekvensen därav

OitMrinpeu den 20 februari, f. in

43 4\r

måste mynna ut dilri, att hjälper ingen!in# annat, skola vi intervenera
med hela flen makt varöver svenska staten lorlogar. Hans
resonemang var ju detta: han erkände, att här var en delvis social
kamp. Så långt gick han i sitt medgivande. Men han betraktade
saken så: Finland är en del av Skandinavien. Det är således vårt
stora intresse, att denna del av Skandinavien icke möjligen åter går
ut på andra vägar i närmare anknylning till det ryska folket och i
Ryssland boende stammar av andra folkgrupper, utan att det i stället
måtte stanna kvar som en del av Skandinavien. Ja, häri ligger
nog, fast tanken inte är utförd, den satsen, att Sverige har skyldighet
att sörja för, att det finska folket åter blir en del utav den
skandinaviska Norden, och icke blott skyldighet att göra detta med
allmänt kulturella medel, icke bott skyldighet att sträva härtill genom^
att söka åstadkomma biläggning av upprivande inbördes strider
i Finland, utan skyldighet att söka göra detta med så stor materiel
vapenmakt bakom sig, som för uppgiftens utförande är nödvändigt.
Tänk blott tanken ut, och man har interventionen klar däri!

Det är detta som gör, att man måste vara varsam emot dem,
som med mjuka och lena ord komma och säga: »Vad som begäres
är ju sa oändligt litet, det är dol allra minsta och utan nag n risk
att hjälpa en broder i nöd på delta sätt.» Låt oss tänka ändå, vart
konsekvenserna leda, ifall det visar sig, att denna första lilla handräckning
ingenting betyder. Ty samme talare och samma tidningar,
som driva satsen om den lilla hjälp vi skulle lämna och som det är
vår plikt att lämna, de göra gällande, alt kanhända, — det kommer
hem Lindman till också — kanhända den lagliga regeringen inte
kan hållas uppe, att således styrkan är till den grad överlägsen på
den andra sidan, att man riskerar, att den lagliga ordningen i Finland,
trots den handräckning, man nu närmast vill tala om, skulle
duka under. Ja, säger man men detta beror inte på finnarna själva
utan därpå att de få hjälp på den röda sidan av de nuvarande makthavarna
i Ryssland. Ja, jag skall ingalunda förneka, att det till
en viss del ligger sanning däri, ehuru man alltid måste hålla klar
för sig den delvis sociala kamp, som pågår i Finland självt, och säga
sig, att om det verkligen rådde enighet inom det finska folkets stora
massa inom alla honetta element av finska folket, skulle det inte vara
något tvivel om att deras styrka skulle vara ofantligt mycket större
gentemot ett ryskt intrång på självständigheten, än som förhållandena
nu ligga i landet.

Man kommer alltså icke ifrån frågan, hur det kan bli, om vi
till sist skola gå fram med militär hjälp. Vilka stöta vi då på?
Jo, inte.blott på de finska upprorsmännen, vi stöta också på deras
ryska hjälptrupper, vilka ju våra mo‘ståndare själva förklarat vara
de mest betydelsefulla elementen på den röda sidan i Finland. Nåväl,
äro vi beredda att taga det steget också? Ja, herr Lindman
måste vara det från sina utgångspunkter. Herr Lindman måste säga,
att för att Finland skall bli denna skandinaviska stat, som han vill,
äro vi skyldiga att ta även den risken, att vi råka på detta sätt halvt

Hvar i inte*-psllatiöt►.

(Korta*)

Är 16. 41

Onsdagen den 20 februari, f. m.

Svar & interpellation.

iF^rts.)

om halvt i strid med ryska trupper och med dem, som äro makthavare
i retrograd för närvarande, så länge det nu räcker!

Ja, delta är en konsekvent tankelinje, och jag förstår den. Men
vårt svenska folk har sannerligen inte vägrat att låta sig dragas
in i krigsvirveln för att till sist på detta sätt steg för steg föras
fram till en situation, där vi befinna oss i öcnen kamp med eu av de
makter, som från början varit med i världskriget, och där vi över
huvud taget åtaga oss att reda ut vissa delar av den östeuropeiska
härvan, där vi förbinda oss att med maktmedel skilja ut det finska
området, som under hundra år haft sitt liv tillsammans med det ryska
väldet, så bestämt därifrån, att vi kräva utan vidare omständigheter:
Finland går nu till Skandinavien; det får icke vara en tanke på
någonting annat! Yi själva taga kampen mot ryssarna! Vi stå
då åter i samma kampställning, som vi gjort under vår historia i
långa tider. Men jag tror, att Sverige numera skall finna, att vägen
att föra civilisation österut med vapenmakt är icke längre nutidens
väg. Och vi vilja icke gå den vägen.

Jag tror således, att Sverige vill för sin del se till, vad som
göras kan till hjälp för Finland, men icke på sådana vägar, på vilka
vi kunna riskera, att vi i alla fall dragas in i den häxdans, som
visst icke har avslutats med den separatfred, som med mer eller
mindre skäl påstås nu vara ingången. Det är förvisso en skyldighet
för svensk regering att se till, vad som göras kan, för att det må
bli ordning igen i Finland, och vad som göras kan för det finska
folkets självbestämningsrätt. Men det är också en skyldighet för
svensk regering att se till, att Sverige icke ikläder sig en så stor
uppgift som ett garantiskap i det avseendet skulle innebära. Jag
tror icke, att vårt folk bär möjlighet att kunna fylla en sådan
mission, allra helst när man icke vet, om det finska folkets flertal
självt är med om en sådan svensk intervention och verkligen vill ha
sina ting ordnade på sådant sätt som de skulle bli under svensk
vapenmedverkan.

En synpunkt, som jag också vill nämna, innan jag slutar, är den,
att herr Lindman pekar på, vilken förbittring som skulle komma att
uppstå i Finland, ifall vi nu icke göra allt vad som kräves av oss
från det finska hållet. Jag tror detta är ett felaktigt resonemang.
Jag tror icke man får förväxla känslorna, de nu högt mot skyn
flammande känslorna hos vissa grupper, som stå under djupt intryck
av inbördeskriget, med de känslor, som finska folket «fter
denna kris kan komma att hysa gentemot Sveriges folk. Jag misströstar
icke för min del om att det stora flertalet av det finska
folket en dag kommer att hålla Sverige räkning, för att vi icke
läto oss dragas in under än så bestickande förevändningar i något,
som i alla fall måste förbli i allt väsentligt en inre finsk uppgörelse.
att vi icke läto oss luras med i den störa blodiga häxdansen,
sedan vi i 3 Va år hållit oss utanför densamma. Jag litar på. att
just den avsky för inblandning i sociala strider hos ett annat folk,
som betygas av den nuvarande svenska regeringen genom dess förklaring,
att den stämningen skall vinna, om icke i dag så snart nog,

0 afl (lagen den 20 februari, f. in.

45 Nr l(i.

förstående av ulla vederhäftiga element även inom det finska folket.
Det är min tro att vi genom att vidhålla en sådan uppfattning
gorå mer för Finlands framtid, än om vi nu skulle driva den känslopolitik
med vittsvävande och obestämbara mål, som man från vissa
håll vill förleda oss till att slå in på.

Därlör kan jag lör min del icke annat än instämma i det betraktelsesätt,
som genomgick statsministerns förklaring, och jag är
viss om, att när herr Vennerström häremot sökte göra gällande, att
för framtiden kunde man dock icke vara säker, då varje detaljfråga
skall prövas för sig, så hade han därvidlag icke något flertal
med sig. .lag är viss om, att följer regeringen, som den har förbundit
sig till, de väsentliga huvudlinjerna här, då har den också
rätt till och bör kunna påräkna det förtroendet av det svenska folkets
störa flertal att få pröva på grund av de föreliggande förhållandena i
varje särskilt fall, vad som kan göras och vad som icke bör göras i
avseende å smådetaljer.

Herr Lindman har försökt här ett resonemang om att vi lämnat
vapen förut till neutrala länder. Ja, men herr Lindman, det är
väl dock en oerhörd skillnad mellan att lämna vapen till ett lugnt
neutralt, land och att lämna vapen till ett neutralt land, som befinner
sig, mitt i brinnande inbördeskrig? Vill man icke se den realiteten,
, då förlorar man sig helt och hållet i ett formalistiskt hårklyveri,
som icke har någon utsikt att kunna stå sig och som minst av
allt kommer att uppskattas av dem, somt det närmast gäller.

Jag vågar således uttrycka den förhoppningen, att regeringen
skall följa sin huvudlinje klart och bestämt. Jag ser för min del
saken så, att regeringen har rätt, när den icke velat i varenda detalj
giva besked pa förband, helt enkelt därför att man icke kan under
dagar som dessa från i dag till i morgon förutse, vad som kan komma
att inträffa, huru situationer kunna växta och utveckla sig. Och
det kan hända, att ett sådant generellt givet förhandssvar nu i dag
skulle kunna bli ett bindande, som ingen av oss sedan skulle vilja
vara med om, ifall situationen och förutsättningarna för detsamma
helt och hållet förändrats.

I det avseendet ha vi just den åländska frågan att se på, som ett
näraliggande exempel om huru nödvändigt det är att en regering,
som är b°själad av verklig vilja till bevarande av Sveriges neutralitet,
dock far ha händerna, fria för att handla efter omständigheterna.
Här har nu från de mest motsatta håll betygats, att man är med om
det pacificeringsförsök, som göres på Ålandsöarna i dessa stunder,
och att man hoppas, att det skall leda till en lycklig utgång för
den,åländska befolkningen, vilken ingenting högre begär än att* icke
bli indragen i de finländska inre stridigheterna. Det hoppas även
jag av allt mitt hjärta, och jag är övertygad om att med ett sådant
steg liar regeringen fullständigt träffat tonen och känslorna lms den
svenska nationen i denna fråga. Men hårde man på förhand krävt,
att regeringen skulle lova t. ex. att under inga omständigheter skicka
något av flottans fartyg till något icke svenskt område, då hade

Svar å interpellation.

(Lorta.)

Kartong till 2:a kammarens protokoll nr 16. Å sid. 46 råd 20 nedifrån har Söder -

Nr 16. 46 Onsdagen den 20 februari, f. m.

Svar å inter- regeringen varit bunden och icke kunnat företaga en sådan handling,
pollution. som nu ana gilla, även de på den vänstersocialistiska kanten.

(Forts.) Man må icke ställa provokatoriska frågor i detaljer, som måste

prövas efter föreliggande omständigheter. Man må kunna hålla sig
till det väsentliga, att här har regeringen i sitt svar på denna interpellation
givit besked om en klar och orubblig neutralitetspolitik,
som sannerligen icke vill lämna vårt finska broderland hjälplöst och
värnlöst till byte, som det från vissa håll kommer att heta, åt österns
barbarer, utan vill försöka att göra det som möjligen kan göras med
bibehållen neutralitet och med god vilja att se till, om det icke kan bli
möjlighet till samförstånd och till förhandling där borta i Finland.
Det är den bästa skänk Sveriges folk skulle kunna giv<a det finska
folket, om det genom sin regering banar väg för en sådan uppgörelse,
som naturligtvis icke är en uppgörelse mellan lag och olag och som
icke utesluter, att brottsliga handlingar självfallet skola som sådana
bedömas och straffas, men som i alla fall ser till, att den sociala
kamp, som utbrutit i vårt broderland, icke förväxlas med en sådan
strid, där det endast står lag å den ena sidan och endast förbrytare
å den andra.

Jag vill hoppas således, att man såsom någon genklang mahända
av denna debatt i den svenka andra kammaren måtte ännu
en gång i Finland i de ansvarskännande kretsarna överväga sin ställning,
om icke det vore den rätta vägen att närmast försöka fa en
vapenvila och sedan en uppgörelse och ett slut på broderkriget, som
föres inom det finska landet.

Med herr Branting förenade sig herrar Versson i Norrköping,
■Johansson i Ko 11 er sta, Kropp, Engberg, Möller, Källman, Hagman
i Stockholm. Eriksson i Stockholm, Bära i Katrineholm, Andersson
i Stockholm, Olsson i Ra ro sta. WaUén, Boven, Holmström,
Sköld, Kristensson, Hallon. Larsson i Västerås, Ericsson i Arboga,
Andersson i Gävle, Lindley, Sävström, Norm. Edbom. Ingvarson,
Hedlund i östrand. Anderson i Råstock, O. Nilsson i Örebro, L,eo,
Fast, Andersson i Nacka och Karlsson i Vätö.

Herr Barn il ton: Herr talman! Hur varmt än vårt hjärta

klappar för vårt broderland i öster, få likväl icke vara sympatier för
den finska republiken fördunkla den kärlek vi åro skyldiga vårt
eget fosterland. De riktlinjer för regeringens politik i. den. finska
frågan, som hans excellens statsministern nyss uppdragit,. gåva vid
handen, att regeringen vid fattandet av sina beslut har tagit hänsyn
till och haft omsorg för det svenska folket. Den hävdar den
obrottslig! neutrala ställning, som vi velat intaga ända från krigsårens
början. Och en avvikelse från den inslagna vägen skulle kunna
föra oss in i äventyrligheter, vilkas följder vi nu icke äro mäktiga
att överskåda. Icke heller kan man med visshet förutse, att ett
ingripande från svensk sida i Finlands inre angelägenheter skulle
vara till gagn för detta land. Finlands främsta uppgift torde nu
vara att samla sina söner för att befästa den nyvunna friheten och

Ountlngen de o 20 februari, f. in.

47 Nr 1H.

för att om möjl gt inom landet åstadkomma lugn och ro. Ett ingripande
från främmande makts sida i dess inre angelägenhet kan
lätt ha till (otid ad, splittra det finska folket.

När elden härjar i grannens gård, brukar man i allmänhe'' handskas
varsamt med densamma inom egen härd. Denna uppfattning
tycks emeller id vara främmande för den svenska högern, åtminstone
de ytterligt sående delarna av detta parti. Fastän deras försök itt
under krigstidens början föra Sverige ut i kriget vid eu stormakts
sida. misslyckades, tyckas de likväl icke ha förlorat mode1, och man
söker nu att uppjaga ;nom Sverige en känslostämning, som kan leda
oss in i andra svårigheter. Man begär visserligen för ögonblcket.
allenast, åt1 Sverige skall lämna vapen till F eland eller också att
inom Sverige .‘kola bildas fr kårer för åt'' bisfå Finland. Men bakom
detta första steg, de* får också herr L:ndman erkänna, ligger förhoppningen
om att komma till näs’a steg, eller att Sverige med vapenmakt
skall unders''ödja Finlands regering. Hotas Sveriges oberoende
eller frihet, då stå vi som en man för åt* värna om ''-art lan k man if-ågasättes
å andra sidan att vi med vapenmakt skola ingripa i andra
länders angelägenheter, då följer icke det svenska folket med.

Vi-8ro regeringen tacksamma för de åtgärder som dp,-, vi^tasat ^å
Aland. Den har intagit medlarens roll. Den har därigenom, som
vi tro, sparat blodsutgjutelse och hindrat skövling av Åland. Kan
den även såsom medlare uppträda mellan de olika delarna av finska
folk°t.. så höra vi hålla re£rerin<ren räkning- härför

Den agitation, som satts i gång från högerhåll, har ju helt naturligt
ås+adkommit ett motdrag från den y ters^a vänstern, båda
lika skadliga för lugnet inom vårt land. .Tåg “kulle v lja göra en
hemställan till herr Vennerström: vore de* inte skäl. att den yttersta
vänstern toge avstånd från den av mord och missgärningar besudlade
röda gardesrörelsen i Finland. Denna rörelse ger :nte framgång
åt demokratiens sak. Tvärtom den dödar demokratien. Folket
skall komma till makt icke över medmänniskors lik eker över
plundrade hem. utan segern skall vinnas med valsedeln i hand.

Till den yttersta högern ber jag få framställa ett spörsmål:
ligger icke under den hets, som nu satts i gång. inrepoliiiska
syften? Herr Lindman har visserligen försäkrat oss, att från ansvarigt
håll inom högern vill man icke bereda regeringen några svårigheter.
Men vad säga då hans meningsfränder utanför riksdagen, de,
som gå något längre än han? De tala därvidlag el t tydligt språk.
Säg mig herr Lindman: äro ni beredda att i detta ögonblick taga
ledningen av Sveriges öden hedra händer? Äro ni mäktiga där*ill?
.Tåg tror det icke. Och kan ni icke det. är det då icke ansvarslöst
av eder att icke dämpa den hetsagitation, som nu föres av edra meningsfränder.
av eder press? Är det inte oförsvarlig1- att under
en tid. då vi behöva lugn, bringa landet i gungning? Det är icke nog
med att ri här försäkrar. a''t ni inte vill bereda svårigheter för regeringen.
utan ni måste lägga hand på edra egna meningsfränder eller
också taga rent avstånd från dem.

Vi liberala ha den uppfattningen, att den utrikespolkik, som

Svar A later
pellation.
(Förbi.)

48

Onsdagen de» 20 februari, f. m.

froar <1 interpellation.

(Korts.!

vår nuvarande regering för, är den enda, som kan leda oss igenom de
svårigheter, som säkerligen komma att mö.a både från öster och
söder och väster. Vi tro oek å, att det är den enda regering, som har
folkets s eid och med det a stöd kan bereda landet inre lugn under de
svåra tider, vi nu gå till mötes, t der av svält och tider av umbäranden.
Det är därför, som vi av oimorg för vårt fos erland och vårt
folk ämna skänka denna regering vårt stöd.

I detta anförande, under vilket herr vice talmannen övertagit
ledningen av kammarens förhandlingar, instämde herrar Pettersson
i Södertälje, von Sneidern, Berggren, linne, Hamrin, Olsson i Ramsta,
Olsson i Kollungeröd, Learider, linnefors, Bengtsson i Norup,
Jönsson i Fridhill, Persson i Tof.a, Danielsson, Mossberg, Eklund,
Carlson i Ilerrljunga, Bogren, Andersson i Milsmaden, Persson i
Björsbyholm, Andersson i Fiskebäckskil, Karlsson i Fjöl, Persson i
Tofta, Danielsson, Pehrsson i Bramstorp, Rehn, Lundström, Bäckman,
Johansson i Hässlås och Jungnell.

Herr Norman: Herr vice talman! Det sorgespel, som nu rullas
upp i Finland, följes med uppmärksamhet i vårt land, och även
från det håll, där man kan motsätta sig varje hjäip åt vårt blödande
broderfolk, uttalar man dock sin »varma sympati» för det finska
folket. Händelserna i Finland ha utvecklat sig på ett fruktansvärt
sätk Som vi veta. ha de mest fruktansvärda våldshandlingar och
illdåd begåtts, våldshandlingar av sådan art, att till och med de
längst åt vänster stående ytterlighetsmännen känna sig nödsakade
att taga avstånd från desamma.

De skildringar, som ha förekommit i pressen, äro för oss alla
bekanta. Men det kan ju förtjäna, att ur socialdemokratiska tidningar
relatera något om hur händelserna utvecklat sig. I tidningen
»Socialdemokraten» för den 9 februari förekomme: en redogörelse,
vari det framhålles. att skyddskårernas bildande orsakats
av vissa säregna förhållanden. När Finlands självständighet proklamerades
och »frågan om de ryska soldaternas avlägsnande ur
landet blev akut», ansåg man nödigt vidtaga vissa åtgärder. Man
hade sig bekant flan de tillfällen, då den ryska militären utrymt
t. ex. Galizien. Estland och Polen, att vissa excesser hade begåtts,
vadan den finska befolkningen på grund av kännedomen härom väntade.
att de ryska soldaterna före avlägsnandet ur Finland även där
skulle begå fruktansvärda övergrepp mot den bofasta befolkningen.
På angivna håll hade förekommit formliga massakrer, vid vilka intet
skonats och hundratals oskyldiga liv blivit spillda. För att inte
riskera ett upprepande i Finland av dylika händelser sökte de finska
medborgarna och då främst de borgerliga elementen komma över
vapen. Det var den första upprinnelsen till de s. k. skyddskårerna.
Åven arbetarna, he^er det i »Socialdemokratens» redogörelse, skaffade
sig vapen, och avsikten härmed var att tillsammans med borgarna
se till. att den ryska militärens avmarsch ur landet skulle
kunna ske om möjligt utan övergrepp mot de fredliga medbo: garna.

Ousdageu den HO februari, f. in.

40 Nr 1C.

»Vid den tidigare vapenutdelningen bland arbetarna kornnio vapen
även i händerna på de från fängelserna utsläppta banditerna, som
nu iunnos överallt och vilka så småningom kring sig samlat än flera,
som tagit intryck av den laglöshet, som härskat redan under den
tsaristiska regimen.» Det kom sedan en maning 1''iån den socialdemokratiska
ledningen, att de anskaffade vapnen skulle återlämnas.
»De ordentliga arbetarna åtlydde denna uppmaning, men huliganerna
vägrade och fortsatte sitt lerroriserande av befolkningen.»
De hade dess värre också lyckats förskaffa sig ett visst inflytande
även inom det socialdemokratiska parriet. Men den, som här i »Socialdemokraten»
redogör för förhållandena, varnar dock för att sätta
likhetstecken mellan den finska socialdemokratien och dessa huliganer.
Här tramhålles också, att det var ett synnerligen svårt missgrepp
av den finska socialdemokratien att medverka till störtande
av den av lantdagen valda regeringen. Det framhålles här, att de
aktiva i kampen på revolutionssidan i närvarande stund äro främst
rysk militär och vissa ytterlighetselement. — Jag erinrar ännu en
gång, att detta är hämtat ur en artikel i »Socialdemokraten» för den
9 februari. — Här nämnes också, att dessa ytterlighetselement och
den ryska militären__ förklarat sig göra vad de vilja. Dessa element
ha gått till väga på sådant sät;, att »Socialdemokraten» här själv
måste erkänna, att Hälsingfors har blivit ett fullständigt Inferno,
»i Hälsinglors», heter det, »är osäkerheten mitt på dagen så stor,
att ingen kan känna sig säker till livet. Man går från hus till hus
och pockar sig till undersökning. Finner man i ett hus ett enda vapen,
hur obetydligt som helst, bortföias de manliga hyresgästerna
omedelbart och skjutas. Detta har skett i sådan utsträckning, att
de avrättade räknas i hundratal.

I andra nummer av »Socialdemokraten» lämnas liknande meddelanden.
I numret för den 5 februari, förekommer ett meddelande
från finska utlandsmissionen vari framhålles, att de röda gardena
»bestå av den lägsta klassen av huliganer, vilka tack vare den
odisciplinerade ryska soldatesken har rotat ihop sig i syfte att
störta regeringen. Men Finlands bondeklass och medelklass äro tillsammans
med de ordentliga och förnuftiga arbetarna beslutna att
motstå maximalisterna». Detta bär dock inte lyckais bättre än att
det här i samma nummer heter, att våldsdåden fortsättas. Här relateras
en hel del händelser, som betecknas såsom »ett meningslöst dödande
av människor». Här framhålles såsom också är oss alla bekant,
att till och med Röda korset inte respekterats, att Röda korsläkare
ha blivit skjutna o. s. v.

I »Socialdemokraten» för den 8 februari nämnes, att »i Finland
fortgår inbördeskriget och socialisternas skräckvälde, över 20 bemärkta
män ha ohyggligt avrättats i Hälsingfors. Dagligen plundras
och brännas hus och hem och nedskjutas oskvldiga obeväpnade människor
i trakter, som äro i terroristernas våld, speciellt i sydvästra
Finland». »Regeringens anhängare», heter det sedan, »äro likväl
mycket förtröstansfulla om den slutliga utgången, även om många

Andra kammarens protokoll 1918. Nr 16. 4

Svar a interpellation.

(Forte.)

Är 16.

■Ivar i interpellation.

(Forte.)

50 Onsdagen den 20 februari, f. in.

förfärliga händelser dessförinnan ännu skola komma att utspelas.
»

Alla hava vi oss bekanta en del av dessa ohyggliga detaljer
i den finska inbördeskampen. »Socialdemokraten» kan därför också
den 9 februari i en ledande artikel med rubriken »Giymheterna
i Finland» säga: »Att under en strid såsom den. Vilken nu rasar i
Finland, en del meningslösa och upprörande grymheter skola begås,
får väl betraktas som ofrånkomligt.» — »En del av de upprörande
våldsdåd, som begåtts, måste rubriceias såsom verk av rena brottslingar.
De med den svenska Finlandsexpeditionen hemvändande ha
berättat hårresande saker om liuliganernas grymheter. Våldet mot
tullmannen i Mäntyluoto är ett veritabelt skurkstreck. Massakrerandet
av de österbottniska ynglingarna kan ha utförts endast av
rena brottslingar. All mänsklig känsla måste resa sig mot dylika
ohyggligheter. Fördömandet av sådana handlingar kan icke klädas
i ord nog starka.» Så heter det i »Socialdemokratens» ledande
artikel, där det också framhålles, att såväl den revolutionära lolkdelegationen
i Hälsingfors som det röda gardets ledning Öppet ha
fördömt huliganbragderna och hotat att inskr.da till deras förhindrande,
men att de dock i det avseendet synas stå tämligen maktlösa.

Den 14 februari skrives i »Socialdemokraten» under rubriken
»Ogärningsmän» om händelserna på Åland: »Men även om man ur
de första underrättelserna eliminerar boit sådant, som icke är fullt
styrkt, återstår dock tillräckligt ägnat att framkalla den djupaste
avsky och indignation. Omdömet om de ryska soldathordernas framfart,
antingen denna varit mer eller mindre omfattande, kan icke
bli mer än ett.» Jag skall här ej uppehålla mig vidare vid att relatera
dessa skräckhändelser, som i så rikt mått ha kommit till synes
i tidningarnas spalter. .Tåg vill endast i sammanhang härmed
framhålla att, enligt meddelande i »Socialdemokraten», man icke
har rätt att säga, att här är en strid mellan klasser. Här förekommer
i stället i denna tidning för den 4 februari ett påpekande,
att i Hälsingfors fabriksarbetarna i allmänhet icke hava anslutit sig
till de röda; »man beräknar», heter det, »att dessa vunnit endast
5 % av ifrågavarande arbetare på sin sida. Fabriksarbetarna hava
på eget initiativ igångsatt bevakningstjänst vid fabrikerna till förhindrande
av att rödagardisterna skola bemäktiga sig dem.»

Det är under sådana förhållanden och enligt uppgift i »Socialdemokraten»,
en strid mellan å ena sidan Finlands lagliga regering,
som erkänts av Sveriges regering — om jag inte missminner mig
var ju det socialdemokratiska partiets chef, herr Branting, själv
medlem av Sveriges regering, då erkännandet av Fmlands siälvständighet
gavs från svensk sida — och å andra sidan uppenbara
våldsmän. Detta arbete att upprätthålla Finlands frihet och självständighet
har försvårats därigetiom att dessa våldsmän i Finland
fått stöd och hjälp med vapen och ammunition och även direkt personlig
hälp av den ryska soldatesk, som där finnes. Den finska,

O lind libell den 20 februari, f. in.

51 Nr 10.

lagliga, av Sveriges regering erkända legeringen vänder sig då till
Sverige med bön, icke om väpnad intervention ulan om att i Sverige
la köpa vapen och ammunition, så all den kan tå möjlighet att
värna om Finlands lagliga ordning. Denna lagliga ordning är
ingalunda av reaktionär art. Det har i stället vid åtskilliga tillfällen
från socialdemokratiskt håll framhållits, alt den finska författningen
är den mest demokratiska i hela världen. 1 tidningen »Socialdemokraten»
av den IG februari förekommer en artikel signerad
av »En ropandes löst», där det heter: »Finland har den mest demokratiska
vallag i världen, och den på grund av denna vallag valda
lantdagen har efter den ryska revolutionen tagit den högsta makten
i sina händer. Denna lantdag har antagit nya kommunallagar, vilka
även de torde vara de mest demokratiska i världen, emedan de giva
en var medlem i kornmunnen, som lyllt 21 år, en röst, oberoende av
om han (hon) betalat skatt till kommunen eller ej, ja till och med
fast han (hon) åtnjutit fattigunderstöd av kommunen. Samma lantdag
har också nyligen godkänt en lag om åtta timmars arbetsdag
uti industri, handel och kommunikationer, som är radikalare än i
något annat land. Lantdagen var dessutom i febrilt arbete med
ytterligare radikala sociala reformer. Ingen kan alltså med rätta
påstå,_ att den nu pågående kampen i Finland vore en kamp för någon
viss social reform.»

Det var sålunda ingalunda av behovet påkallat att uppträda nå
sätt som sketL Nu påstod visserligen den ärade interpellanten här
i dag, att de finska socialdemokraterna hade drivits till en rent förtvivlad
ståndpunkt. Det vore närmast svälten, som orsakat deras
åtgöranden, och den finska regeringen hade ej gjort vad som den bort
oc^0 kunnat göra för att lindra nöden. Enligt uppgifter, som jag
erhållit från en finsk lantdagsman, hade dock denna lantdag anslagit
icke mindre än 100 miljoner kronor till nödh.jälpsarbeten. De
avlöningar,'' som lämnades vid dessa nödhjälpsarbelen, voro sådana,
at^ industrimännen klagade över, att arbetarna sökte sig från industrierna
till dessa nödhjälpsarbeten. Sålunda, påslåendet att det skulle
vara svält, förtvivlan, som drivit dessa rödagardister att begå dessa
handlingar, torde vara — för att använda herr Brantings ord nyss
— en omåttlig överdrift.

Då man sålunda från socialdemokratiskt håll erkänner den utpräglade
demokrati, som utmärker den finska samfundsordningen och
man på samma gång från högersocialistiskt håll trycker på, att man
bär böja sig för folkmajoritetens i val uttalade vilja, vill det synas,
att man hade anledning att gå till mötes det från finsk sida uttalade
önskemålet om hjälp ^>ch skydd för samma demokrati, för
samma frihet, som man här i landet glatt sig åt hava kommit Finland
till del. Det var ju hos oss alla gemensamt en känsla av tillfredsställelse,
då Finlands självständighet blev erkänd från svensk
sida, och man ansåg också att i Finlands fulla självständighet låg
en trygghet för Sverige. Gränsen mot en storstat. vars exnansvonslust
var alla bekant och som ständigt utgjort ett hot mot och ett
tryck på Sverige, kom bort, och mellan denna storstat och Sverige låg

Hvar (» interpellation.

(Kort».)

Nr in. 52

Onsdagen clen 20 februari, f. in.

Hvar ä interpellation.

(Forts.)

ett självständigt fritt land. vilket ökade säkerheten för oss och kanske
skulle möjliggöra, att våra militära åtgärder kunde bliva av mindre
omfattande natur än under andra förhållanden. Den tillfredsställelse,
som då utlalades från så många olika håll, tyckes mig förplikta
till att också medverka till, att Finlands självständighet för
framtiden kommer att bevaras och att icke Finlands nyvunna frihet
går om intet. Men det påståendet har dock icke blivit motsagt, att
om de röda elementen i Finland nu skulle segra, Finland, skulle bil
en del av den stora ryska federativrepubliken. .Då hade vi åter inpå
oss trycket från denna mäktiga storstat, från vilken dessutom, enligt
förklaringar från de ledande männen i det nuvarande Ryssland, en
ständig revolutionär propaganda skulle bedrivas i kringliggande länder,
och från vilken vi sålunda ha att vänta försök att införa samma
förhållanden i vårt land, som nu råda österut. Att under sådana
förhållanden det socialdemokratiska partiets chef såväl här i dag
som vid ett annat tillfälle — å Auditorium den 11 februari — kan
uttala sig så, som han gjort, nämligen mot hjälp åt Finlands lagliga
regering, är ägnat att förvåna. Herr Branting har här i dag gent
emot herr Vennerström framhållit, att Finlands socialdemokrater hade
gjort ett synnerligen stort felgrepp. Han ställde till herr Vennerström
den frågan, om ifrån dennes och hans meningsfränders sida de
åtgärder kunde försvaras, som den finska socialdemokratien hade vidtagit.

I sitt stora tal på Auditorium säger också herr Brantmg. beträffande
det finska inbördeskriget: »Det finska socialdemokratiska
partiet har beklagligt nog låtit sig ledas med att gå med vapenmakt
mot lantdagens majoritet och mot den av denna majoritet tillsatta
regeringen.» Han framhåller också i detta tal: »att göra uppror
mot folkopinionens majoritet, att vädia till vapnen i ett tall som detta
är c’t politiskt felgrepp av svåraste slag». Herr Branting uttalar
en mycket stark kritik mot det tillvägagångssätt, som hans meningsfränder
i Finland gjort sig skyldiga till. Han fördömer detta, fördömer,
att de finska socialdemokraterna, d. v. s. de som sällat sig
till det röda gardet, gjort detta. Han beklagar det, och samma beklagande
återfinnes också i det av den socialdemokratiska partistyrelsen
utgivna manifestet, vilket är undertecknat av herr Branting
och det socialdemokratiska partiets partisekreterare. Det heter
där: »Den svenska socialdemokratien har med sorg sett järf gamla
broderlands nyvunna frihet och självständighet på det svåraste äventyras
genom den fruktansvärda inre kris Finland nu genomgår. Fn
väpnad resning mot en på bredaste grund folkvald riksförsamling i
ett land, där folkets demokratiska självbestämningsrätt synts vara
så fast grundad, att den för framtidSn ej kunde hotas annat än av
möjligen våldsmakt utifrån, en sådan gärning står för oss som en
förnekelse av demokratiens själva grunduppfattning, som ett .proklamerande
av en minoritetens våldsmakt över folkets flertal, vilket
kunde vändas mot oss av varje privilegierat fåtalsvälde eller kapitalistisk
diktatur.» (Detta är ju en mycket amper kritik.) »Den
svenska socialdemokratien vill sålunda klart och uttryckligt göra

Onsdag’» den 20 februari, f. in

M Nr l«.

front mot flen bolsjevism, som i den sociala revolutionens missbrukade
namn komprometterar socialismen, trampar demokratien under fotterna
och enligt sitt eget väsen blott kan utmynna i social anarki
med därav framkallad reaktion, och för Finlands del måste vi alldeles
särskilt beklaga, att socialdemokratiens ledning nu medverkar
i eu väpnad inbördeskamp, som ger ryska soldathopar förevändning
att deltaga i avgörandet av Finlands inre angelägenheter och öppnar
dörrarna även för de bolsjevikiska, ryska makthavarnas direkta inblandning.
» Här framhålles också den naturliga avskyn för de av
enskilda förvillade eller kriminella element er begångna illdåden.

När man har nödgats avge ett sådant omdöme om händelserna
i Finland, då förefaller mig den givna konsekvensen härav borde
vara, att man borde vara med om alt stödja den regering, som tillkommit
på den bredaste demokratiska grundval, i dess arbete att
upprätthålla lag och ordning i landet gentemot uppenbara våldsmän.
Icke desto mindre kom herr Branting såväl i sitt Auditoriumtal
som i dag med ungefär samma förklaring, som förefinns i det
socialdemokratiska partimanifestet: »Ingen inblandning i ett främmande
lands inre angelägenheter», samma mening f. ö.. som herr
statsministern här förut givit uttryck åt i sitt interpellationssvar.

Jag vill då till herrar socialdemokrater ställa den frågan: står
detta i överensstämmelse med vad man förut från edert håll vid
vissa tillfällen proklamerat? Jag erinrar om den debatt som fördes här
i andra kammaren den 14 april i fiol, då det gällde den kommunala
röstskalan, och hurusom då en medlem av denna kammare bl. a. yttrade,
att om icke den svenska högern gåve vika i denna inre svenska
författningsfråga, så komme Sverige att bli efterblivet. »Den svenska
demokratien kommer att få tillgodogöra sig från andra håll
ute i världen både det moraliska och materiella stöd, som kräves för
att fullborda, den demokratiska utvecklingen också i vårt land». I
detta anförande av pastor Hallén, instämde 45 ledamöter av det socialdemokratiska
partiet i denna kammare. Här tager man icke avstånd
från inblandning i annat lands angelägenheter. Här gällde
det utländsk inblandning i Sveriges inre angelägenheter. Det är
skillnaden.

Jag vill också till herrar vänstersocialister säga, att när från
Tyskt håll uttalats, att man med ryska penningar skall stödja den
revolutionära propagandan i andra länder, så har icke från ert håll
uttalats, att man anser olämpligt, att Ryssland inblandar sig i vårt
lands inre angelägenheter. Här anser man det fullständigt juste,
att en sådan inblandning sker. Men om från svensk sida framhålles,
att det är en plikt, en rent mänsklig plikt gentemot ett broderfolk
i yttersta nöd att hjälpa det att upprätthålla den lagliga ordningen,
och att värna delsamma mot de våldsmän, som där terrorisera den
bofasta befolkningen, inte minst dess arbetarebefolkning, då skall
detta avfärdas såsom förslag om ett otillbörligt ingripande i ett annat
lands inre angelägenheter. Är det konsekvens i detta handlingssätt?
Är det icke så, att det är något annat som ligger bakom? Är det
icke så, att vi här månne få tillämpa de bevingade ord, som för icke

Svar a interpellation.

(Korta.)

Kr I!!. 54

Onsdasren den 20 februari, f. ra.

lärår å infot- länge sedan uttalades i inedkammaren, att det är svansen som styr?
pension. ^et jcj{e sä5 att de vänstersocialistiska elementen hota med, att

(Forts.) jjgt skall bli oroligheter i Sverige, ifall man från svensk sida skulle
göra någonting för ait upprätthålla ordning i Finland? För hotet
från vänstersocialisternas häll böja sig högersocialisterna och med dem
de med dem allierade liberalerna, böjer sig hela vänstern och^sk.juter
ifrån sig att vidtaga åtgärder, som skulle möjliggöra för Finlands
regering att upprätthålla lugn och ordning i Finland.

Herr Branting anförde, att det i Finland har förts ett provocerande
språk i den finska socialdemokratiska pressen, och lian nämnde
särskilt den ledande socialdemokratiska tidningen Työmtes. Herr
Branting yttrade att det har förekommit en propagandaton och förts
ett sådant språk i denna tidning, som man i vårt land endast
finner motsvarighet till i de anarkistiska publikationerna; något sadant
skulle icke kunna förekomma i de socialdemokratiska.

Jag vill ge en liten belysning av tonen i den svenska socialdemokratiska
pressen. Här är ett urklipp ur tidningen Nya Norrland,
en ledande artikel signerad I. V—m. — det är dagens interpellant
-—- där det heter: »Nu gäller det. Nu gäller det bleka allvaret.
Krigsdårarna som 1915 och 1916 slogos ner, ha föresatt sig
att slunga Sverige in i krigsvirvlarna. Av Ålandsfrågan, tonnageöverenskommelsen
med England och inbördeskriget i Finland brygga
de en helve esbrygd. Aktivistorganen risa utan vett och sans. ögonen
äro blodsprängda av slagsmålslidelse och i bärsärkaraseri tuggar

man fradga---». Här påstås att den svenska högern är beredd

att kasta landet in i kr''giskn förvecklingar, och med detta avser man
att hetsa landets arbetare mot dem som vilja hjälpa Finland._ framställande
dem som en farlig aktivistisk grupp, och man drar sig icke
för att bara varna mo‘ att lämna h’älp. utan man hotar också med
et! upprepande av händelserna i Finland. I ett annat nummer av
samma tidning säges: »att följden av ett ingrepp i Finlands inre
angelägenheter blir ett medborgarekrig i eget land.» I en massa resolutioner,
som faltats, har det gång ef''er annan hotats med icke blott
storstrejk utan även värnade åtgärder för att hindra t. ex. transitering
av vapen och annan hjälp, som skulle lämnas åt Finland. Här
tar man således ei avstånd från rena våldshandlingar.

Herr Branting yttrade i sitt Auditoriumtal bl. a., att han beklagade.
afl de finska socialdemokraterna g’ort ''om de, g’’ort. a+t finska
socialdemokrater i ledande sållning hade kommit att befinna sig
med i striden men han tillägger, att dessa hade säkerligen pressats
med av förhållandenas tryck. Han säger bär: »Vi känna alltför väl
en del av de finska ledarna. Het var kanhända icke så mvcket med
eller snarare mot sin vilja de ställde sig i kamp mot den laghga rep-orme-en.
Hot bär för dem gällt att mot PV nrprhrtfrtrl rifxf..
TV°rag situation bär varit utomordentligt svår. o-h då de g’v?t vika,
bär nog mången g"ort det med f>''rtrhdnn i biörtnt .y> Bossa finska social
demokratiska ledare bava i Finland varit med om att framkalla
en rörelse, som sedan bar vnx''t dem över bnvudet. Bet bar blivit eu
»överhettad majoritet», mot vilken de ej kunnat gå, »de ha. pressat®

Onsdagen den £0 februari, f. in.

Ö5 Hr II».

med», »med förtvivlan i hjärtat», som herr Branting uttrycker sig.
Skulle man ej kunna tänka sig möjligheten av eu sådan
också här i värt land? Kan man icke länka sig möjligheten av att,
när herr Branting och hans meningsfränder här varit med om att
hetsa upp sinnesstämningen i gången tider och de sä småningom
skapat eu sådan rörelse, som slutligen börjat separera från den av
herr Branting ledda, den också kan börja växa honom över huvudet,
att det kan bli eu överhettad majoritet, som pressar även honom och
hans meningsfränder att med förtvivlan i hjärtat gå vägar, som de ej
ville, om det icke är möjligt att tänka, att herr Branting då skulle
anse det varit bättre att slamma i bäcken än i ån. Jag vet, att herr
Brantings inflytande är statt i betänkligt sjunkande inom det socialistiska
lägret, men om han använder det inflytande han ännu har
kvar till att söka hålla tillbaka en del av de rödaste elementen, kanske
åtsk.lligt därmed skulle v.nnas. Jag tror, att från hans små skulle
behövas, och med anledning av hans föregående skulle man ha rätt
att fordra det, att det uttalades ett varningens ord mot dessa härsporrar,
som nu i socialismens namn vilja proklamera att t. o. m.
med våldsmedel hindra den hjälp åt Finland, som dess folk begär.
Väl vet jag, att herr Branting i gångna dagar ut alat ord, som han
kanske nu icke vill stå för, uitalat sig i sådan riktning, alt det mycket
väl kunnat tolkas som godkännande av politiska mord, och dessa
yttranden komma nu ofta a‘t från ytterlighetsmännens sida slungas
mot honom, då det påstås, att han blivit reaktionär på gamla dagar.
Men dessa yttranden, som han en gång fällt och som jag vill hoppas
han för sin egen del önskar icke vara fällda, borde förplikta honom
att här nu uppträda på annat sätt än som skett.

Herr Branting säger i sitt anförande, att regeringen säkerligen
har bakom sig den alldeles övervägande delen av nationen, då den
bestämt säger ifrån, att den inte vill vara med om den hjälp åt
Finland, som skulle trygga dess frihet och dess tillvaro som självständig
stat. Han säger — och det framhålles också från andra
talare — att om man går tillmötes de nu framställda kraven på
hjälp med vapen och ammunition och transitering av sådant skulle
det''a, om de vita gardena i Finland, skyddskåren, trots donna hjälp
icke kan värja s’g mot de röda. förpakta till ytterligare hjälp. Vad
innebär detta? Det innebär en från svensk sida uttalad misströstan
om möjligheten för skydds1 åren i Finland att värna om Finlands
frihet. Man uttrycker då nästan en tro på, att de röda elementen
i Finland komma att segra, att vi sålunda få över oss det tryck, vi
trodde oss vara befrade ifrån. Månne icke utsikten till att få över
oss detta skulle i landet, om deBa tillräckligt starkt framhölles. framkalla
en allmännare stämning för h.iälp åt Finlands fo’k? Jag +ror
icke. aH den s+ora övervägande d°len av Sverges folk vill en sådan
utveckling av Finlands angelägenheter, en sådan utgång av den finska
inhördeskampen. att följden skulle bli de rödas seger, den finska
självständighetens förlust och Finlands uppgående i en rysk federntivrepubbk.
Jag tror. a''t om Sverges folk hade faran av en
sådan utveckling fullt klart för sig, det skulle bli en så gott som

Svar <1 interpellation.

(Kork.)

>r 16. 56

Onsdagen den 20 februari, f. in.

Svar a interpellation.

/Fort?.)

enhällig — jag bortser då från vänstersocialisterna — folkopinion
för stöd och hjälp åt Finland. Jag tror, att innerst inne ömma såväl
högersocialister som liberaler för Finlands folk, och att det ligger
allvar bakom de ord om sympatier, som uttalats, men att det
är dessa eländiga partiförhållanden, som här som alltid skola spela
in och hindra vänstern att följa sitt hjärtas maning om hjälp till ett
broderfolk i nöd. Man ser saken alltför mycket ur inrikespolitisk
synpunkt och tänker som nu här, att därest vi skulle uttala oss i
en sådan riktning, så kunde det medföra vissa förvecklingar, det
kunde medföra ökad framgång åt det längst till vänster gående
partiet vid de politiska val, som stunda. De skulle komma att
säga vid valen: Nu vill icke blott högern krig —- (det har alltid
påståtts, fast erfarenheten visat oriktigheten av påståendet) —• nu
vilja också liberalerna krig, nu vilja också högersocialisterna krig,
de'' enda verkligt fredsälskande, det är vänstersocialisterna. Och
med den hänsynslösa propaganda, som från deras håll bedrives,
skulle detta parti få en ökad anslutning, vilket i sin tur skulle
minska de övrigas styrka bär i landet.

Är detta, att man fruk ar för inrikespolitiska konsekvenser av
antydd ait, den yttersta drivfjädern, då vill jag säga, att det är ovärdigt
att så resonera. Yi måste väl ändå känna, icke blott rent mänskliga
plikter mot ett broderfolk i nöd utan även mot oss själva och
mot vår framtid, icke blod mot det släkte, som nu lever utan även
mot dem som komma. Men om det historiska ögonbkck, som nu är
inne och som kräver handling av dem, som ha möjlighet att göra
någonting, försummas, om man från svensk sida, från regeringens
sida, från de politiska partiers sida, som stå bakom denna regering
lägger svårgheLer i vägen för Sverige att för ögonblicket kunna fylla
sm pobtiska mission, då har man dragit över sig ett oerhört ansvar
för framdden, ett fruktansvärt sådant, som vi borde söka undgå.
Och vart skall det bära hän i vårt eget land, om dessa förhållanden
utveckla sig, som det nu artar sig. När man så fruktar de mera
högljudda än flertaliga elementen på yttersta vänsterhåll. att man
för deras skull slår in på en sådan politik som man nu gör, hur skall
det då gå i framtiden, när starkare påtryckningar från deras sida
göras. Från det hållet har man sökt åt med alla till buds stående
medel uppagitera stämningen även mot övrga socialdemokrater, och
jag skulle vilja anföra de ord, med vilka en förutvarande medlem av
donna kammare avslutade en artikel i Polit:ken för några da<mr sedan:
»De*- är ett ohyggl:gt spel diävulen driver i desm dager. Nu om någonsin
kan man använda den gamle Hedins ord: ''Skatorna skratta,
de vänta främmande’». Måtte detta främmande bara icke på grund
av en underlåtenhet från svensk sida att föra den politik man borde
föra, bli främmande österifrån. som över vårt land komma att välla
samma röda kamp med dess följder, som nu rasar i vårt gamla broderland.

Det är så pass allvarligt, så pass ansvarsfullt för dem. som i
dessa dao-ar ha mö''li<rbot att göra något i dessa stucken, att iag för
min del icke ansett mig hava rätt att underlåta att säga — fastän jag

O ii »»I agn i den 20 februari, f. m

57 Nr IG.

vet, att det mottages med blandade känslor på en del håll — att vi
i Sverige ha en ofrånkomlig plikt att både för vår egen och våra
finska bröders skull stödja den lagliga regeringen och den lagliga
ordningens vänner i Finland på allt det sätt, det är oss möjligt. Därför
ställer jag här till regeringen en allvarhg vädjan att göra vad
som är möjligt för att åsLadkomma hjälp åt Finland.

Det har förut från såväl ledamöter av den nuvarande regeringen
som från ledamöter av de partier, de företräda, mot föregående regeringar
kastats ut slagordet, att de representerade »systemet för
sent». Det är ett slagord, som gått igenom den valagitation, som
ägde rum förra. året. Jag vill nu till regeringen ställa en varm
vädjan, att den icke i denna viktiga fråga går så till väga, att framtidens
dom över denna regering och dess politik kommer att bil den,
att denna regering, som hade möjkghet ad göra någonting för Sveriges
trygghet och för Finlands bästa, den skötte sig så, att den i
eminentaste grad representerade systemet »för sent». His''oriens
dom kommer obevekligen att stämpla ed sådant förfarande som ett
frångående av de skyldigheter vi ha icke blott mot våra grannar, utan
även mot oss själva och våra efterkommande.

Herr Hansson i Stockholm: Herr vice talman, mina herrar!
Jag föranledes att begära ordet närmast av den period i herr Vennerströms
anförande, som artade sig till en formlig prenumerationsanmälan
för Socialdemokraten. Jag kan dock icke till honom uttala ett
tack, utan måste från början bestämt avvisa vissa av hans yttranden.
Han ville sålunda här göra gällande, att det i den finska frågan här
i landet har blivit en nationell samling från Nya Dagligt Allehanda
till Socialdemokraten. Jag tror mig utan vidare kunna säga, att
den beskyllningen förtjänar icke Socialdemokraten eller den svenska
socialdemokratin, att den på något sätt i dessa dagar går samman med
Nya Dagligt Allehanda eller med dess parti. Tvärtom tror jag, att
det finnes större anledning att peka på vissa beröringspunkter mellan
Nya Dagligt Allehanda och Politiken. Jag tror, att det kan sägas,
att vi här i landet ha en hetspress, som i dessa dagar representeras
alldeles särskilt av de båda nämnda organen, om än Politiken hetsar
från en annant utgångspunkt och med andra medel än Nya Dagligt
Allehanda.

Emellertid vill herr Yennerström också gorå gällande, att vi
svenska socialdemokrater skulle ha kommit till vårt bedömande av
den finska socialdemokratins ställning på grund av bristande kunskapsförmedling
om händelserna i vårt östra grannland. Jag tror
mig kunna säga, att vi icke ha varit nödgade att bedöma den finska
socialdemokratins ställning utan att känna till dess egna synpunkter.
Redan innan den finska inbördesstriden flammade upp, förelåg det
nämligen bär i landet, t. o. m. tryckt i tidmngarna, ett manifest från
den socialdemokratiska partistyrelsen i Hälsingfors, som motiverar
den ställning, som socialdemokratin därborta ansett sig böra intaga.
Vi hade sålunda ett gott tillfälle att pröva de finska socialdemokraternas
synpunkter.

Svar å interpellation.

(Fort».)

Kr 1(1. 58

Onsdagen den i!0 februari, f. m.

Svar a interpellation.

(Forte.)

Det framhölls i detta manifest, att man hade drivits till att deltaga
i revolutionen därav, att den borgerliga regeringen hyste reaktionära
planer. Man vdle, såsom herr Yenners.röm i dag ytterligare
strukit under, frän den borgerliga regeringens och lantdagens sida
genomföra en nnlitarisering av Finland. Man ämnade sedan med
s.öd av den sålunda skapade, i landtagens och aeu borgerliga regeringens
tjänst stående, våldsmakten kränka den finska demokratin,
införa en konstigt,on av reaktionär karaktär.

J ag vill icke här ingå i någon diskussion om, hur riktiga dessa
synpunkter kunna vara. Det är icke med det föreliggande materialet
möjl.gt att bedöma, huruvida verkligen den borgerliga regeringen
och den lantdag, som nu har blivit skickad i väg av revolutionsregeringen,
verkligen hyste planer på införande av eu reaktionär ordning.
" Men även om man accepterar den förklaring till den finska
socialdemokratins ställningstagande, som i det här omnämnda manifestet
och i dag av herr Vennerström angivits, sa maste man Daga sig:
var den finska socialdemokratin tvingad att taga steget ut i upproret,
eller fanns det icke för den finska socialdemokratin möjlighet
att på laglig väg hindra de eventuellt reaktionära anslagen tran borgerligt
håll? Då bör det erinras om, att den finska socialdemokrat.n,
ehuru den under de senaste valen förlorat sin majoritet i lantdagen,
dock intog en så stark ställning, att den tillsammans med agrarerna,
som stå socialdemokraterna mycket nära, kunde bilda majoritet i den
finska lantdagen. Jag har för mm del den uppfattningen, att de finska
socialdemokraterna hade en mycket stark parlamentarisk ställning,
tillräckligt stark för att hindra alla försök från borgerligt håll att
kränka den finska demokratin, att driva tillbaka den finska friheten.

Om jag har den uppfattningen, så må.ste jag säga mig, att. då
var det den finska socialdemokrat.ns skyldighet att i den situation,
som härskade i det nyss självständiga F.niand. använda sina parlamentariska
maktmedel och icke driva det till en väpnad inbördeskamp.
Men man måste också fråga sig: hade den finska socialdemokratin,
då den lät det gå därhän, några utsikter att på den vägen
bättre trygga, vad den menade vara den finska demokratins och den
finska arbetarklassens intressen? Mig förefaller det. som om den
finska socialdemokratin genom sitt deltagande i det finska inbördeskriget
snarare har äventyrat demokratins och arbetarklassens intressen
än främst dem. Det förefaller mig otroligt, att den finska socialdemokratin
skall lyckas att på väldets väg i en resning mot en
på den allmänna rösträttens grund vald lantdag vinna, vad som ej
hade kunnat vinnas under en parlamentarisk verksamhet. I stället
måste ett sådant steg ut i upuroret misskreditera de finska socmldemokraterna
hos vida befolkningslager, och när man en gång måste
återvända till normala förhållanden, så torde socialdemokraterna få
sota för ett sådant steg och därmed minskas också dess möjligheter
att spela en avgörande roll vid den framtida gestaltningen av Finlands
öden.

Det har vidare av herr Vennerström giorts gällande, att man
skulle inom den socialdemokratiska pressen ha tagit ett sådant parti,

Onsdagen den 20 febrnari, f. in.

59

att man i själva verket har ställt sig emot den finska socialdemokratin
och för den borgerliga regeringen. Han har också velat göra
gällande att t. ex. Socialdemokraten skulle ha okontrollerat återgivit
allehanda rykten om våldsdåd »på den röda sidan».

Men Socialdemokraten och den övriga socialdemokratiska pressen
har i allmänhet avhållit sig från att återgiva okontrollerade
meddelanden. Den socialdemokratiska pressen har strävat efter att
icke på något sätt medverka i det upphetsningsarbele, som man från
andra håll inom pressen försökt bedriva genom bloddrypande skildringar
av våldsamheter begångna på den ena eller den andra sidan.
Även när underrättelserna kommo om händelserna på Åland, gjordes
det i Socialdemokraten uttryckliga reservationer ur den synpunkten,
att dessa skildringar kunde vara överdrivna och kunde
tolkas såsom ett utslag av den panik, som gripit befolkningen. Det
har visat sig, att dessa uppgifter voro överdrifna; i vilken g;ad är
ännu icke fullt känt, dji det ännu föreligger alltför knappa meddelanden.
Men så mycket är känt, att det även med borteliminerande
av överdrifterna återstår alldels tillräckligt av uppgifter om
den ryska soldateskens framfart på Åland för att motivera det
omdömet, att det var ogärningsmän som där gingo fram. Även om
det icke har mördats, så är det faktum alldeles tillräckligt, att det
plundrats och skövlats på Åland, och jag tror icke, att våra vänstersocialister
skola ha panna att här gå upp och försvara t. ex. plundringen
av handelsföreningen på Eckerö eller andra våldshandlingar
från de ryska soldalernas sida. Detta kan icke ens försvaras,
som man försökt göra i tidningen Politiken, därmed att de ryska
soldaterna skulle ha blivit provocerade av den finska skyddskåren,
som ju uppenbarligen anlänt till öarna, efter sedan dessa händelser
inträffade, och som i vart fall icke kunde provocera så långt västerut
som på Eckerö den tid händelserna där ägde rum.

Emellertid vill herr Vennerström också göra gällande, att det
skulle från vårt håll ha uttalats kategoriska domar. Jag Iror icke,
att man med någon rätt kan rikta den anmärkningen mot den socialdemokratiska
pressen eller det socialdemokratiska partiet. Vi ha
bestämt sagt ifrån vår uppfattning, att den finska socialdemokratin
har beträtt en farlig och fördärvlig väg. Vi ha motiverat den uppfattningen.
Men vi ha å andra sidan icke försökt att genom ett
ställningstagande giva åt den ena parten hela rätten. Vi ha bestämt
reagerat emot försöken att sätta likhetstecken mellan huliganerna
och den finska socialdemokratin. Vi ha lika bestämt reagerat mot
de ansatser till grymheter och våldshandlingar, som förekommit
på den andra sidan i den finska striden.

Men huru har man då handlat på andra håll? Ja, vi känna till
högerpressens hetsagitation. För högerpressen existerar endast orätt
på den röda sidan och endast rätt på den vita sidan. Högerpressen
försöker att med sina skildringar angående våldshandlingarna i Finland
hetsa upp en slamning här i landet, som sedan skall kunna
utnyttas för de syften i utrikespolitiskt och inrikespolitiskt avseende,
som säkerligen ligga bakom den igångsatta agitationen.

7!r 1*.

Svar A iwfcr
pell atio».
(Korta.)

Kr 16. 60

Onsdagen den 20 februari, f. in.

var å interpellation.

(Forts.)

Och huru gör man på den andra yttersta kanten? Slår man upp
ett nummer av vänstersocialisternas organ, skall man där finna alldeles
samma hets som i Nya Dagligt Allehanda, med den skillnaden
att där skildras i de mest bloddrypande färger de vita gardenas
våldsdåd, och där försöker man hetsa upp en stämning inom andra
befolkningslager, som leder till lika okontrollerat partitagande för
en annan part i den finska inbördeskampen. I detta upphetsningsarbete
mötas således ytterlighetarna. Här träffa Nya Dagligt Allehanda
och Politiken varandra.

Man har också genom detta partitagande från vänstersocialistiskt
håll för de röda garderna faktiskt kommit i en ställning, där
man icke kan med tillräcklig kraft vända sig mot interventionsagitationen
från högerhåll i vårt land. Man har där t. o. in. accepterat
den ryska inblandningen i de finska angelägenheterna. Herr
Vennerström försökte här i dag förklara och försvara denna ryska
inblandning, och det har skett många gånger förut från vänstersocialistisk
sida. Man anser sålunda, att det icke utan vidare är
klart, att Finland skall göra upp sina egna inre angelägenheter utan
yttre inblandning. Man vänder sig endast mot den agitation, som
vill en inblandning från svenskt håll på de vitas sida, under det att
man gillar den inblandning, som från ryskt håll sker på de rödas
sida. Men man kan icke här å ena sidan gilla den ryska inblandningen
och å andra sidan ogilla den svenska. Har man den uppfattningen,
att den uppgörelse, som nu sker i Finland, måste vara en
inre uppgörelse inom Finlands eget folk, då måst man också fördöma
inblandning såväl från rysk sida som från svensk sida, och
då måste man också på det varmaste gilla de åtgärder, som från
den svenska regeringens sida vidtagits för en intervention i Ryssland
i syfte att få de ryska soldaterna avlägsnade från Finland. Men
herr Vennerström var fullständigt konsekvent i sitt partitagande,
då han på den punkten fann anledning till varningar och anmärkningar
mot regeringens förklaring här.

Det förklarades — för att övergå till den andra parten — av
herr Lindman, att man från högerhåll icke hade begärt någon väpnad
intervention i de finska angelägenheterna. Jag vet icke, vad
herr Lindman närmast åsyftade, om han menade högerledningen
eller högerpartiet, eller om han menade vad man skulle kunna kalla
högerns allmänna opinion, representerad av högerpressen. I det
senare fallet kan icke herr Lindmans ord gälla, ty det har kommit
från högerhåll bestämd begäran, att det skulle från Sveriges
sida göras en väfnad intervention i de finska angelägenheterna.
Och i själva verket är detta ingenting vare sig nytt eller överraskande.
Finland har under hela världskriget spelat en mycket stor roll
i den agitation, som bedrivits i syfte att få Sverige med i virveln.
Redan när aktivisterna framträdde 1915, var Finland deras förnämsta
agitationsmedel, och Sveriges modiga uppslutning på Tysklands
sida avsåg ju även då närmast en intervention i Finland för
att sedan gå vidare mot Ryssland. Man har sålunda hos de personer.

Onsdagen den 20 februari, f. in.

61 Nr 10.

som sedan i stort antal undertecknat den petition, som vill snart skall
inlämnas till regeringen, vid olika tillfällen lort fram tanken på intervention
i de finska angelägenheterna, och den dök upp med särski
d kraft efter revolutionerna och vid den tidpunkt, då livsmedelsnoden
i linland var särskilt hotande. Då förordades det Öppet i högerpressen,
att Sverige skulle, innan det lämnade hjälp till Finland
i dess hvsmedelsnöd, dit översända svenska trupper. Aftonbladet
skrev sålunda den 11 februari, att »från dessa utgångspunkter blir
det för varje olörvillat sinne klart, att Sveiiges uppgift nu är att
giva finland sitt moraliska och materiella stöd, att detta bör ske
i forsta hand genom svenskt initiativ till skandinaviskt erkännande
aY .et nya rikets suveränitet och i andra hand genom eventuellt
nödigt bistånd till landets rensande från tärande och rövande vålds T1^''

A,??®, , ,lcke ligga annat än yrkande om att Sverige

skulle till finland skicka svenska trupper för att ur landet diiva
de ryska trupper, som icke godvilligt ville lämna detsamma. Den
agitationen i Aftonbladet understöddes i sådan utsträckning av högerpressen,
att man har anledning att här tala om en ganska allmän
högeropinion.

Nu har återigen tanken på väpnad intervention i de finska angelägenheterna
dykt upp, fastän man försöker förneka, att avsikten
skulle vara, att Sveiige med trupper skulle deltaga i den finska
inbordesstriden. Det ar emellertid anledning att konstatera, att den
uppfattning, som nu gör sig gällande i högerpressen, egentligen härror
Iran tiden efter landshövding Heikels besök i Stockholm. Sedan
han förklarat i intervjuer, att Finland icke önskade väpnad intervention
från svensk sida, upphörde högerpressens direkta agitation
tor en sådan, men dessförinnan hade den gjort yrkanden, som bestämt
syftade. till väpnad intervention. Aftonbladet skrev således
den 2.8 januari: »Vi kunna därför icke finna annat än att det är vår
regerings ovillkorliga plikt att i Sveriges intresse besvara den finska
regeringens vädjan (om bistånd) med alla de åtgärder läget påkallar
och som stå i dess makt. Den första och ovillkorligaste torde vara en
hänvändelse till Rysslands nuvarande styrelse och givetvis även till
de andra makter, som erkänt Finlands självständighet. Den andra
torde ligga på planet för eget självständigt ingripande på mest effektiva
sätt.» Nya Dagligt Allehanda skrev dagen efter: »I deras
uppdrag (d. v. s. landshövding Heikels och hans ressällskaps) hos
svenska regeringen uppges med bestämdhet ingå en anhållan om
hjälp i någon.form från svenskt håll, och denna hjälp kan knappast
iänkas bestå i annat än militärt inskridande mot orose]ementen, inklusive
de rvska trupuerna.» Det är av dessa båda citat ur hö.°-e~ns
båda aftontidningar i Stockholm klart, att vid den tidpunkt, då inbördeskriget
i Finland bröt ut, umgicks man här mycket livligt med
tanken pa en väpnad intervention i de finska angelägenheterna.

Att man visst icke släppt den tanken senare, fastän en omsvängning
skett, visar högerpressens landssortsrepresentanters bekanta,
hänvändelse till regeringen och det kan ytterligare styrkas
med citat ur högertidningar. Så sent som den 13 februari skrev så -

Svar \ interpellation.

(Porto.)

Onsdagen deu 20 februari, f. in.

Sr 16

;*#<*/* « interpellation.

(.Forte.)

62

lunda Aftonbladet: »Den riktiga uppfattningen av den ryska socialrevoiutionen
som en asiatisk farsot, som botande över 1? inland narmar
sig Europa, borde mana till krav pa ati den västerländska kulturens
utpost i norr sä.ter en damm för smittans spridning, tukten
är sä påträngande klar, att där ej borde finnas annan gräns lör
Sveriges insats än Finands egen vilja och behov, ehuru det icke
skall bestridas, att ett aktivt ingripande med vapenmakt vore ett
företag av en räc-.vidd, av olika skäl ägnade alt väcka starka betänkligheter.
Det är emellertid under alla omständigheter ett livsintresse
för Sverige av första ordning, att Finland förblir eu europeisk
kulturstat, varför förhållanden kunna tänkas, som gjort även
beträdande av denna aktivisiiska’ väg oundvikligt.» Och .blya Dagligt
Allehanda skrev i går: »Välbekant är, att Finland med förtröstan
blickar hän till den stormakt, som krossat den överhängande
fara, som det ryska hotet innebar för Europas kultur, och härutinnan
lär ingen ändring kunna ske, men att de skandinaviska smås.aterna
hava ett gemensamt intresse av en oberoende ställning mellan stormakterna
står fast och detta önskemåls förverkligande torde snart
kräva av Sverige en verksammare hjälp åt Finland än den, som
hittills varit på tal.»

Herr Lindmans förkaring, att man icke skulle från högerhall
vilja kräva en väpnad inblandning i de finska angelägenheterna, kan
sålunda i vart fall icke gälla herr Lindmans partipress.

Men man frågar sig, såsom det har gjorts redan bär i dag, om
icke högerledningens eget resonemang i dessa ting maste leda även
den till att slutligen godtaga tanken på en väpnad intension.
Herrar Trygger och Lindman läto för en tid sedan publicera en gemensam
intervju. I denna uttalades bland annat: »Vi hysa icke något
som helst tvivel därom, att den strid, som föres i Finland,. ic •
är en klasstrid u*an en kulturens strid mot våld och barbari, en
strid som Finlands regering kämpar i hela den europeiska civil sationens
intresse, således även i Sveriges». Och det förklaras i fortsättningen
att en vägran att lämna vapen till Finland långt mindre
vore förenligt »med de förpliktelser att främja dess bästa, som vi
genom vårt erkännande av dess självs*ändighetsförklaring åtag’t oss
och vilkas fullgörande i detta fall förvisso överensstämmer med vårt

eget bästa». _ _ .

Herr Lindman har sålunda i denna intervju gjort den rinska
kampen till en kamp för Sveriges intresse, en kamp vars utgång^
hög grad berör vårt lands eget bästa. Om man betraktar den pågående
inbördesstriden på det säriet. kan man da stanna, vid vad
herr Lindman nu närmast påyrkar, utlämnandet av vapen i en eller
annan form till den ena sidan i Fullärd? Måste man rike. om detta
,,:„r sirr otillräckligt för de vita gardenas seger, slutligen komma
dithän, att man tager också det nästa s‘eget att fordra den väpnade
interven+lonen? Det kan in tänkas, att det. som harr.Lindman önskar.
nämligen att vi skulle skicka vanen över till Finland, visare
p-o- Ir-Vp vara tillräcklig å+o-ärd för nfr bringa de vita gardena sp"er.
Det befanns måhända, att det behövdes även män att sköta dessa

Ouhdjigen den 20 februari, f. in.

ö.i Nr 1C.

vapen och att icke Finland självt kunde skatta tillräckligt med manskap
därtill utan vädjade till det land, som sänt vapen och ammunition,
att också skicka erforderligt, manskap. Det skulle vara intressant
att erhålla ett direkt svar på denna fråga: Skulle herr Lindman
i en sådan situation fortfarande förklara, afl han icke ville en
väpnad intervention, eller skulle han, då han har den uppfattningen,
att den kamp, som föres i Finland, även är en kamp för Sveriges intresse,
icke anse sig böra taga även det nästa steget, d. v. s. steget
till väpnad interven ion, steget ut i kriget? Jag tror, att med det
sätt, varpå man på högerhåll betraktar den finska inbördesstriden,
högern slutligen måste ledas in på den väpnade interventionens väg.

Det bär bär från högerhåll talats om att den kamp, som föres
där borta i Finland, är en kamp för demokratien, och herr Norman,
som synes ha efterträtt herr Hildebrand som högerledarens förste
assistent i denna kammare, ville också göra gällande, att den givpa
konsekvensen av den svenska socialdemokratiens ståndpunkt vore, att
vi stödde den borgerliga regeringen där. För min del måste jag
säga, att jag icke längre kan betrakta striden i Finland såsom en
kamp för eller emot demokratien. Måhända har demokratien redan
förlorat i Finland. Vilkendra sidan som segrar så betyder icke
den segern en seger för demokratien. Segrar den röda sidan betyder
det en seger för den bolschevikiska antidemokratien. Segrar den vita
sidan så betyder det en seger icke för demokratien utan för reaktionen,
den reaktion vars syften blivit på ett så utmanande säd uttalade
av general Mannerheim och senator Renvall. Jag tror sålunda
ic'' e. att man längre bör försöka upprätthålla talet om att det
år en demokratiens kamp, som föres därborta i Finland. Demokratien
kommer att förlora, om den finska inbördesstriden får fortsätta.
Det finns endast ett medel att rädda den finska demokratien, och
det medlet är, att man bringar inbördeskampen till ett slut så snart
som möjligt och att man försöker få till s‘ånd en uppgöre’se, där icke
den ena parfen efteråt skall krossa den andra, utan där man återgår
till de förhållanden, som rådde före inbördeskriget, och där man giva"
•T''öil"''>''heter till ett urmbvggande på demokratisk grund av det
självständiga och fria Finland. Får inbördeskampen fortsäfa att
risa. då slutar det antingen i reaktion eller anarki. Vill man rädda
deimokraben — och högern i vårt land har ju plöts’igt också fått litet
intresse för demokratien, ehuru visserligen fortfarande en demokrati
utanför våra gränser — så är den enda väg den, som förordas
från s orna Ideal okraHsk t håll. medlingens väg, som iu också enligt
statsministerns svar beträtts, av den svenska regeringen.

Sedan herr talmannen nu återtagit ledningen av förhandlingarna,
yttrade

Herr Westman: Herr talman mina herrar! Innan denna
debatt n-pT tji] än ■V ''kall även jag be aJt fn saga ett mr nrd. Det
8r närmast som representant för en viss samhällsgrupp nämligen
jordbrukarnas, som jag begärt ordet, och jag vet, att vad jag nu säger

Svar il interpellation.

(Kort*.)

Nr 16.

64

Spår a interpellation.

(Forts.)

Onsdagen den 20 februari, f. m.

giver uttryck åt, vad som i denna stund kännes ock tankes i tusentals
svenska bondehem. Jag tror också, att ministären gör mycket klokt
i att icke misstaga sig om allvaret ock djupet, kjärtedjupet i dessa

kanÄMed ett alldeles särskilt deltagande är det, som vi bönder följa den
kamp, sopa med den finska bondeklassen i spetsen nu strides i Finland
iör hem och härd. Vi se med spänning den finska bondeharen med
järnvilja kämpa för laglig ordning och frihet

Vi ha hört sedan kampen började dar i Finland, att det skulle
gjorts så mycket härifrån Sverige för att stödja den lagliga ordningens
kärnfulla men tyvärr obeväpnade trupper. Men vi ha i dag av
hans excellens siatsministern fått vetskap om, vad vi länge fruktat,
att ministären icke sett sig i tillfälle att giva den erkänna finska
regeringen det verkningsfulla och öppna stöd, som dess kamp ar
värd. Det är med djup beklagan vi i bondekretsar förnummit de Va.
Vi ha fått mottaga från våra finska ståndsbröder gripande och trovärdiga
skildringar om lägets allvar och orsakerna till s.ridens uppkomst,
vilka skildringar föga överensstämma med vad herr Vennerström
här i kammaren gjort sig till tolk för. Vi kunna icke, etter
vad vi hört tveka om att striden s år mellan, som hälsningen till oss
lyder, samhället å ena sidan och anavhien a den andra.

Under sådana förhållanden borde Sveriges bondeklass ha sm
ställning till Finland och Finlands bönder given. Det är — jag
vågar säga det — en i vida bondekretsar allmänt omfattad önskan,
att den finska medborgarhären skall från Sverige få all den hjälp
i vapen och ammunition, som kan givas. Bakom denna, fordran sta
stora skaror av svenskar beredda alt lojalt stödja regeringen i dess
värv. Avslå icke detta stöd! Sök finna utvägar att ånyo taga upp
frågan till prövning, men dröj ej dagar härmed. Manliga handlingar
ha dock alltid vunnit gehör i svenska hjärtan. Rädsla och undfallenhet
få dock till sist sin dom i historien.

Ingen vet, vad framtiden bär i sitt sköte. Hotande röster horas

även hos oss. . . ...

Det kan icke undgås, att man här i Sverige av ministärens stallning
till den finska kampen för ordning och frihet dragit slutsatser
om vad som varit att vänta av målmedvetenhet och handlingskraft,
därest den oro, som nu brutit ut, skulle sprida sig hit. .Det gladde oss
att höra de lugnande ord, som hans excellens statsministern i detta

avseende i dag yttrat. .....

Jag ber alltså —• och jag tror, att i denna fråga det ar åtskilliga
representanter i denna kammare, som tänka lika med mig — att få
rikta än en gång den vädjan och giva uttryck åt den bestämda meningen,
att här måste och det utan tidsutdräkt handlas så, att det aldrig
skall kunna heta, att det var genom vår skuld, som olyckan kom över
Finland eller som segern gjordes tvivelaktig, senare och mera blodig
än som behövts.

Som tiden var långt framskriden och flera badare anmält sig
för yttrandes avgivande, beslöt kammaren på hemställan av herr tal -

Onidagen den 20 februari, f. m.

66 Nr 10.

mannen att uppskjuta den vidare debatten i anledning av förevarande
interpellationssvar till kl. 7 e. m., då enligt utfärdat anslag
detta plenum komme att fortsättas.

§ 2.

Herr Nilsson i Landeryd avlämnade en av honom m. fl. undertecknad
motion i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 77, med
förslag om ändringar i vissa delar av gällande telefon- och telegrafreglementen.

Denna motion, som erhöll ordningsnumret 310, blev på begäran
bordlagd.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 4,32 e. m.

Svar å interpellation.

(Korta.)

In fidem.
Per Cronvall.