RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1918:15)

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1918. Andra kammaren. Nr 15.

Fredagen den 15 februari.

Kl. 3 e. m.

§ 1.

Justerades protokollet för den 8 innevarande februari.

§ 2.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet riksdagens revisorers
berättelse om den år 1917 av dem verkställda granskning av statsverkets
jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
under år 1916.

§ 3.

Vidare föredrogos, men bordlädes åter statsutskottets utlåtanden
nr 1 A, 1 B, 3 A, 3 B och 14 samt bevillningsutskottets betänkande
nr 7.

§ 4.

Avgåvos följande motioner, nämligen av:

. Olsson i Ramsta, nr 308, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition,
nr 69, med förslag till förordning om särskilda avdrag vid
1918 års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomst- och
förmögenhetsskatt; och

herr Möller m. fl., nr 309, om skrivelse till Kungl. Maj :t angående
ändring i §§ 4 och 28 regeringsformen.

Nämnda motioner blevo på begäran bordlagda.

§ 5.

. Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till riksdagens
skrivelse, nr 25, till Konungen i anledning av Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen
under punkt 43 av sjunde huvudtiteln och i propositionen
angående tilläggsstat för år 1918 under punkt 16 av samma
huvudtitel gjorda framställning om förhyrande av bostad åt landshövdingen
i Västernorr lands län.

Andra kammarens protokoll 1918. Nr 15.

Är 15. 2

Fredagen den 15 februari.

§ 6.

Till bordläggning anmäldes:
bevillningsutskottets betänkanden:

nr 8 i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till
förordning om ändrad lydelse av 3 § 1 mom. i förökningen den 6 november
1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av

fondpapper; av KungL Maj:ts proposition angående post verkets

ansvarighet för vissa till postbefordran mottagna försändelser
m. m.;

lagutskottets utlåtande nr 3, i anledning av Kungl. Maj ds proposition
med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 3
juni 1915 om eftergift vid krig eller krigsfara från vissa bestämmelser
om arbetstid för minderåriga och kvinnor; samt

jordbruksutskottets utlåtanden:

nr 3, i anledning av väckta motioner om anslag till svenska ja garf°n?u^df1hedning

av Kungl. Maj:ts proposition angåcnde^gottgörelse
till byggmästaren Oskar Karlsson i Skrika for förlust a bjgg

nadsarbete för kronans räkning; . ,

nr 5, i anledning av Kungl. Majds proposition angående upplåtelse
av rätt till bearbetande av ieke inmutningsbara mineralfyndig het6rnr

(^anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtelse
av kronan tillhörande jordägarandelar i gruvor;

nr 7, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående avfattande
såsom nationalpark av visst område av Dalby kronopark i Ma

molnm lan^ ^ Kungh Maj-.ts proposition angående försälj ning

av vissa kronoegendomar och upplåtande av lagenheter från sadana^gendomar^ning
Klingl. Maj;ts proposition angående efterskänkande
av kronan tillkommande fordran pa grund av a vissa
fastigheter i Gottlands län vilande odlingslan for torrläggning av

Mästermyrji av Kungl- Majds proposition angående över

låtande till Sorsele kommun av visst område av den vid avvittmnge

inom socknen till kyrkostad avsatta mark,

nr Sfi anledning av Kungl. Maj ds proposition angående ratt för
professorn M. H. Stålfors att för ålderstillägg tillgodoräkna sig viss

tjänstgöring; anledning KungL Mai ds proposition angående försäljning
av vissa statens järnvägar tillhöriga markområden,
nr 14, i anledning av väckt motion om anslag till Sve g

delsträdgårdsmästareförbund;

Fredagen den 15 februari.

3 Nr lo.

nr 15, i anledning av väckt motion om viss ändring i gällande bestämmelser
angående jordavsöndring;

,nr 16, i anledning av väckt motion om ändring av 60 § i lagen
angående väghållningsbesvärets utgörande på landet; och

nr 17, i anledning av väckta motioner om meddelande av vissa
bestämmelser utöver nu gällande villkor vid försäljning av kronoegendomar.

§ 7.

Justerades protokollsutdrag.

§8.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:

herr Borggren under 6 dagar fr. o.

» Svensson i Eggelstad » 9 » »

» Björck » io »

» Moberger » 5 » >

» Gustafsson i Örebro » 4 » »

* Svensson i Betingetorp » 6 » »

* Hansson i Mora-Noret » 8 » »

Bindley » 2 » »

Kropp » 4 » »

Osberg » 6 » »

Lindkvist i Kosta » 6 » »

Hansson i Sölvesborg » 8 » »

Törnkvist » 4 > »

ioeZ » 8 » »

Wahlstedt » 8 » »

Janson i Kungsör » 5 » »

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 3,13 e. m.

In fidem
Per Cronvall.

m. den	16 febr.,
$	16
''i	16	2»
	16	»
	16
»	18
2>	18	»
	15
	15
»	18	»
	18
>	18	»
	18
	16
»	18	» och
»	18	»
3,13 e.	m.

5fr 15. 4

Lördagen den 16 februari.

Kl. 11 f. m.

§ 1.

Herr statsrådet Schotte avlämnade Kungl. Maj:ts propositioner:

nr Rg angående omorganisation av fältveterinärkåren;

" 86'', angående till Ad tö, förste kanslisekretenrren .antförsvarsdepartementet
Gunnar August Åkerman att för
njuta ålderstillägg tillgodoräkna sig viss tjänstgöring^

” % säS

JÄ ävlöningsstat för institutet f«r fipP*».

i™ i

Ankarsrums kronopark i Kalmar län.

Dessa propositioner bordlädes på begäran.

§ 2.

PKro/Irnrmti var för sio1 de på kammarens bord liggande niotionernf
nr sX.v "er, Oteo» i Lasta, och nr 309, av her, Molle,
m. fl.; och hänvisades ''liqvid den förra till bevillningsutskottet och
den senare till konstitutionutskottet.

§ 3.

Vidare föredrogos, men blevo ånyo bordlagda bevillningsutskottets
betänkanden nr 8 och 9, lagutskottets utlåtande nr 3 samt jordbruksutskottets
utlåtanden nr 3—8 och 1U—i/.

§ 4.

Härefter föredrogs statsutskottets utlåtande, nr 13, i anledning
av df av Kungl. Maj:t i sammanhang med proposition angående

Lördagou den 16 februari.

6 Nl- 15.

tilläggsstat till riksstaten för år 1918 framlagda allmänna grunder
för förskottsväsendets avveckling; och biföll kammaren därvid utskottets
hemställan.

§ 5.

Till avgörande förelåg nu bevillningsutskottets betänkande, nr 3, An9- ändring
i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av 54 § 5 mom. i i förordning m
förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering. ZyndighJZ

I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hän- °fet {tdZZ''
visad motion, nr 17, hade herr Eronn m. fl. föreslagit, att riksdagen ring.
måtte för sin del besluta, att i förordningen den 28 oktober 1910
med ändring den 30 juni 1913 angående taxeringsmyndigheter och
förfarandet vid taxering 54 § mom. 5 måtte erhålla följande ändrade
lydelse: »Av kommun valda ledamöter i taxeringsnämnd äga att av
kommunens medel åtnjuta dels traktamentsersättning under såväl sammanträdes-
som resedagar med minst fem och högst tio kronor om
dagen, varvid beloppet bestämmes av vederbörande kommunalstämma,
eller, där kommunalfullmäktige finnas, dessa eller i stad stadsfullmäktige,
dels ock da#de icke äro bosatta å den ort, där nämnden
sammanträder, samt då skjuts, järnväg eller ångfartyg för resa till
och från sammanträdesorten verkligen begagnats, resekostnadsersättning
med högst lega för skjuts efter en häst eller för båtskjuts eller
utgift för II klass å järnväg eller för salongsplats å ångfartyg.»

Utskottet hemställde, att riksdagen, i anledning av förevarande
motion matte besluta, att 54 § 5 mom. i gällande förordning om
taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering skulle erhålla följande
ändrade lydelse:

5 mom. Av kommun valda ledamöter i taxeringsnämnd äga,
därest sådant beslutas av vederbörande kommunalstämma eller, där
kommunalfullmäktige finnas, av dessa eller i stad av stadsfullmäktige
eller, där stadsfullmäktige ej finnas, av allmän rådstuga, att
av kommunens medel åtnjuta dels traktamentsersättning under såväl
sammanträdes- som resedagar med högst sex kronor om dagen, dels
ock, da de icke äro bosatta a den ort, där nämnden sammanträder,
samt då skjuts, järnväg eller ångfartyg för resa till och från sammanträdesorten
verkligen begagnats, resekostnadsersättning med
högst lega för skjuts efter en häst eller för båtskjuts eller utgift för
andra klass å järnväg eller för salongsplats å ångfartyg.

Vid betänkandet var emellertid fogad reservation av herr Källman,
som med instämmande av herrar Bäckström, Holmström och
Nilsson i Kristianstad hemställt, att riksdagen-------

~~ (lika med utskottets förslag med den ändring

att »sex kronor» utbytts mot »tio kronor»).

Sedan utskottets hemställan blivit uppläst, gav herr talmannen
pa begäran ordet till

Nr 15. tf

Lördugen den 16 februari.

Ang. ändring
i förordningen
om taxeringsmyndigheter

och förfarandet
vid taxering.

(Forts.)

Herr Källman, som yttrade: Herr talman! Denna fråga

får väl anses vara en liten, obetydlig fråga, men den är dock icke sa
liten för dem det gäller, .lag skall därför tillåta mig saga nagra or
i anslutning till den reservation, som är avgiven av mig med tle .

Utskottets majoritet erkänner, att en höjning av det arvod ,
som för deltagande i taxeringsnämndens arbete utbetalas, ai e.
forderlig men utskottet vill icke beträda den väg som motionaren
föreslagit nämligen att göra ersättningen obligatorisk Vi, som
eSS „“ ta också stannat vid att förorda den fakultat.va ratt
Som nu finnes för kommunerna att besluta i detta avseende. Men
är man överens om, att en höjning av det arvode, delt har ar Daga
om är erforderlig, och är man vidare overens om att luta kom

munerna såsom hittills själva bestämma, 0C^ “SkeÄ belopp

ersättning skall utgå, sa tan jag icke fatta, av vilken an
ledning man stannar vid ett så lågt maximibelopp som 6 kr Det
är nog kant för litet var, att när man pa sm tid bestämde 4 kr
så vaf det redan då mycket för lågt. Vi veta också litet var vilken
prisstegring som ägt rum på alla områden sedan dess och.hur det
varit nödvändigt att höja löner och arvoden överallt Jag ka
därför icke fatta, det säger jag uppriktig^ pa vilka skal man sa
ter maximibeloppet till 6 kr. och helt en ve oi ju 1 .
norna att gå därutöver. Om kommunerna kunna och vilja famna
“gr"eSS, så år döt oförklarat v.rför riksdagen»Mle
förbjuda dem detta. I motionen bär det framhållits att faxe
ringsnämndens arbete kan pågå rätt sa lång tu. sa sj i

kan det såsom där framhålles, taga 5 a 6 veckor och mera, me
i allmänhet tar taxeringsnämndens arbete något mindre an e
vecka och mycket ofta ett antal dagar därutöver. Om nu foroidningen
om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering: skall
följas i den meningen, att även de mindre inkomsttagarna och ar
betona skola kunna bli representerade i taxeringsnämnd, sa ai
det nödvändigt, att de i någon man erhålla ersättning foi den ai
betsförtjänst, de mista, då de deltaga i taxeringsarbetet

Vid utskottets behandling av ärendet har man framhållit, att
ett bifall till motionen med den modifiering, som ligger i reservationens
yrkande, skulle medföra konsekvenser i fråga om ersättning
för andra kommunala uppdrag. Jag har för mm del svart att
förstå detta resonemang, då ju bestämmelserna beträffande ersättning
för ledamot i taxeringsnämnd allt fortfarande skulle inrym
mas i taxeringsförordningen och beträffande Övriga kommunala
uppdrag i kommunallagarna. För övrigt förhaller det sig som bekant
så, att taxeringsarbetet pågår vissa bestämd* dagar pa aret
och kräver i regel hela dagars arbete, då^ däremot andra kommunala
förtroendeuppdrag kunna fullgöras pa ledig tid, pa kvallarna,
ofta på söndagarna o. s. v., så att man icke därpå behover förlora
så mycket av sin arbetsinkomst. Jag tror alltså icke, att det ska

let ^Et tornat skäl, som anförts under utskottets behandling avärendet,
förstår jag emellertid så mycket bättre. Det har från

Lördagen den 16 februari. • 7

högerhåll, särskilt från lorstakammarliögerhåll, framhållits, att det
icke visat sig med de nuvarande bestämmelserna vara svårt att
rekrytera taxeringsnämnderna. Ja, det är ett skål, som man väl
kan fatta. Jag minns den tid, då det icke utbetalades några arvoden
till ledamöterna av första kammaren. Ingen kunde då påstå,
att det hade visat sig svårt att rekrytera första kammaren. Är
det den synpunkten, som är avgörande, så kunna vi vara överens
om, att den håller i alla väder. Högern bär alltid möjligheter att
lå fram kandidater, som äro villiga att åtaga sig vilka uppdrag
som helst, utan något vederlag, ty deras inkomster tillåta dem det.
Är det, den synpunkten, som skall vara avgörande, så komma vi
aldrig längre än vi äro nu.

Ännu ett skäl, som utskottsmajoriteten framdragit, skall jag
be att få bemöta. Utskottets majoritet framhåller, att den ersättning,
varom här är fråga, icke är avsedd att täcka förlorad arbetsinkomst
utan endast att täcka de med uppdraget förenade direkta
kostnader. Ja, det skälet håller teoretiskt, men i praktiken
ställer det sig så, att när en arbetare inträder i fullgörande av
ett uppdrag sadant som det här ifrågavarande och förlorar sin arbetsinkomst,
så blir den ersättning, han får, icke en ersättning för
de med uppdraget förenade direkta kostnaderna, utan en ersättning,
som i någon män täcker hans förlorade arbetsinkomst. Så är det
i realiteten, vilket teoretiskt resonemang vi än fora. Under sådana
förhållanden är det enligt min uppfattning så, att alla sakliga
skäl tala för ett bifall till reservationen, såvida man verkligen
vill, att även de små skola vara representerade i taxeringsnämnderna.

På grund av vad jag nu anfört och på de skäl, som i korthet
anförts i reservationen till utskottets betänkande, ber jag, herr talman,
att få yrka bifall till denna.

Härpå anförde

Herr Röing: Herr talman, mina herrar! Jag befinner mig i
den märkväirdiga situationen, att jag är av precis samma åsikt som den
siste ärade talaren men dock tillhör utskottsmajoriteten, som framkommit
med ett helt annat yrkande än det herr Källman framställt
i sin reservation.

Jag medger till fullo, att de i utskottets motivering till förmån
för dess hemställan framhållna skälen äro synnerligen svaga. Jag
delar icke utskottets uppfattning, att i händelse av ett bifall till motionärens
hemställan om höjning av dagtraktamentet för här ifrågavarande
uppdrag från fyra till tio kronor, detta uppdrag skulle för
ersättningens skull bli på något sätt eftersträvat. Nej, då man såsom
via detta uppdrag i många fall måste förrätta sitt arbete på annan
man bor, är utan tvivel en ersättning1 av tio kronor icke
så hög, att uppdraget därför är eftersträvansvärt. Icke heller övriga
av utskottet anförda skäl kunna vara synnerligen tunga och vägande,
°oh jag skulle utan tvekan hava ställt mig på samma ståndpunkt som

Kr 15.

Ang. ändring
» förordningen
om taxeringsmyndigheter

och för) ar anda
vid taxering.

(Korta.)

Lördagen den 16 februari.

Nr 15. 8

Ang. ändring herr Källman och Övriga reservanter, om icke frågan inom utskottet
i förordningen-hade kommit i ett alldeles särskilt läge.

om taxering,- När utgkottet sammanträdde in pleno för att behandla denna mo06K
förfäran- tion, meddelades från andra avdelningen, vilken avdelning inom bedet
vid taxe- villningsutskottet jag icke tillhör, att en kompromiss bland liera av
ring- avdelningens medlemmar, tillhörande olika politiska partier, hade
(Fort».) gjorts vilken kompromiss innebar en höjning av detta arvode tran
fyra till sex kronor. Hade icke eu sådan kompromiss åstadkommits,
både följden blivit den, att samtliga högermän inom andra avdelningen
hade reserverat sig och yrkat rent avslag. Så låg denna fråga
vid ärendets behandling inom utskottet. Från högerns samtliga representanter
inom utskottet meddelades att de, för den händelse
denna kompromiss icke honorerades, skulle rösta för rent avslag a
motionen. Då ansåg jag, att frågan dock skulle komma i ett bättre
läge, om vi för tillfället nöjde oss med att acceptera denna kompro
miss, varigenom arvodet skulle höjas från fyra kronor till sex kronor.
Det var uteslutande ur denna synpunkt, herr talman sona .lag
inom bevillningsutskottet gav min röst till förmån för utskottets hemställan,
och det är också, herr talman, uteslutande pa grund härav
jag nu yrkar bifall till utskottets hemställan.

Då ärendet, mina herrar, icke ännu behandlats av första kammaren,
finnes det anledning befara, att om andra kammaren nu skulle
biträda reservationen, första kammaren komme att besluta rent avslag
å såväl utskottets hemställan som å motionen, varigenom arvodet
fortfarande skulle utgå med fyra kronor per dag, vilket aycsn bör
framhållas till förmån för mitt yrkande om bifall till utskottets hemställan.

Herr Månsson i Hagaström: Herr talman, mina herrar! Då
mitt namn saknas bland reservanterna, och då jag ej heller framträtt
med egen reservation, skall jag be att fa meddela följande.

I utskottet talade jag för motionen och yrkade bifall till densamma.
Jag avlämnade också en skriftlig reservation men som den
tjänsteman, som egentligen skulle mottaga den, vid tillfället var upptagen,
avlämnade'' jag den till en annan. Något missförstånd hade
emellertid uppkommit, som gjort, att min reservation e.i kommit med
i betänkandet. Jag har sedermera blivit erbjuden att få den tryckt
och medsänd, men jag har avböjt, enär de därmed förenade kostnaderna
icke skulle stå i rimlig proportion till det inflytande reserva -

tionen kunde ha på ärendet.

■ Som nu frågan ligger,
mans reservation.

ber jag att få yrka bifall till herr Käll -

Herr Källman: Det läge, uti vilket denna fråga skulle

ha befunnit sig i utskottet enligt herr Röings meddelande, förefaller
mig icke hava varit så »särskilt».

Herr Röing vill göra gällande, att på andra avdelningen det
skulle ha förekommit en kompromiss mellan utskottets ledamöter
från olika partier. Om herr Röing i detta inlägger, att även leda -

Lördagen den 16 februari.

9 Nr 15.

möter från det parti jag tillhör skulle lia deltagit i en sådan korn- ntJ- ändring
protmiss, är det alldeles felaktigt. Yi ha nämligen hela tiden som'' Järardnin9™
ett minimum hållit på det yrkande, som ligger i reservationen.

Jag för min del anser, att man bör icke frukta det hot, som och järf ärilherr
Kullig tänkte .sig komma från första kammaren, och bestå- det faxeende
däri, att, om vi inom andra kammaren ginge på reservatio- rin9-nen, första kammaren skulle gå på rent avslag. Jag tror nu icke, (PorM
att bär förevarit någon så högtidligt bindande kompromiss mellan
det liberala partiet och högern, att det skall kännas som en plikt
för andra kammaren att godkänna den. För övrigt, om så skulle
vara fallet, säger jag uppriktigt: låt då frågan falla. Det finnes
ganska många personer, som äro lämpliga att sätta i taxeringsnämnder,
men vilka icke kunna åtaga sig uppdraget, så länge ersättningen
därför är så obetydlig som fyra kronor och de för fullgörandet
av sitt uppdrag förlora hela sin arbetsinkomst. Då är
visserligen enligt min uppfattning något att riskera genom att
icke få fram en höjning till sex kronor. Fastän sex kronor är i
vissa fall en så låg ersättning att även därmed en del eljest för
sådant uppdrag lämpliga personer måste avböja. Men om första
kammaren bifaller utskottets hemställan och andra kammaren går
på reservationen, har bevillningsutskottet att sedan åstadkomma
sammanjämkning, och då blir resultatet åtminstone, att vi få rätt
att lämna en ersättning av högst åtta kronor. Det tror jag kommer
att bli den sannolika lösningen. Därför yrkar jag fortfarande bifall
till reservationen.

Härmed var överläggningen slutad. Herr talmannen framställde
propositioner först på bifall till utskottets hemställan samt vidare
på bifall till den vid betänkandet fogade reservationen; och fattade
kammaren beslut i enlighet med innehållet i sistnämnda proposition.

§ 6.

Föredrogos vart för sig:

bevillningsutskottets betänkanden:

nr 4, i anledning av väckta motioner om ändringar i 11 § 2 mom.
i förordningen angående bevillning av fast egendom samt av inkomst;

nr 5, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till
förordning om visst undantag från tillämpningen av stadgandet i
13 § 4 mom. i förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning
av brännvin m. m.; och

nr 6, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till
förordning om undantag från tillämpningen av förordningen den 25
juli 1912 angående särskild skatt å majs, utländsk potatis samt maniokarot
och andra väsentliga lika stärkelserika, tullfria utländska
ämnen, använda vid tillverkning av stärkelse; samt

>’r 15.

Lördagen den 16 februari.

bankoutskottets utlåtanden:

nr 6, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen
av 10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 189 i
och av § 9 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873;

nr 7, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag, innefattande tillfälligt undantag från gällande inskränkningar
i rätten att använda sparbanks vinst;

nr 8, angående tillfälligt lönetillägg åt amanuensen vid riksdagens
bibliotek R. Höckert; och......

nr 9, i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontor!!! framställning
om ålderstillägg åt kamreraren i riksgäldskontoret E. Gr. Nordwall.

Kammaren biföll vad utskotten i nämnda betänkanden och utlåtanden
hemställt.

§ 7.

Ang. trsätt- Å. föredragningslistan fanns härefter upptaget bankoutskottets

ning åt rikt- utlåtande, nr 10, angående ersättning åt kassören vid riksbankens
bac.kBaKark huvudkontor C. H. Kark för liden förlust i växlingskassa.

för rist för- j anledning av en utav fullmäktige i riksbanken hos banko utskottet

gjord framställning hemställde utskottet, att riksdagen matte
medgiva, att till kassören vid riksbankens huvudkontor O. H. Kark
finge av riksbankens medel utbetalas ett belopp av fyra tusen lemhundra
kronor såsom ersättning för en av honom i tjänsten liden förlust
å 4,500 kronor.

Häremot hade herr Törnkvist reserverat sig.

Efter föredragning av utskottets hemställan yttrade

Herr Törnkvist: Herr talman! Jag har i utskottet icke

kunnat biträda den uppfattning, till vilken utskottsmajoriteten

k°miTill ifrågavarande kassör utgår felräkningspengar med ett
belopp av 1,000 kronor, som naturligtvis avser att täcka eventuell
felräkning, vare sig felräkningsbeloppet skulle överstiga eller understiga
1,000 kronor. Om det understiger 1,000 kronor, lar han
ju behålla skillnaden, och det ligger tydligen också i detta felrakningsanslags
natur, att om felräkningen belöper sig till högre belopp
än 1,000 kronor, så skall vederbörande själv stå risken. Om
man icke anlägger den synpunkten på ifrågavarande spörsmål, sa
synes det mig leda till konsekvenser, som icke ha någon gräns.
Kanske det icke kunnat ske i detta sammanhang, men det synes
mig dock, att utskottet borde ha uttalat, att då man icke kan sta
för ett sådant besluts konsekvenser som att utbetala felräkningspengar,
så borde detta institut upphävas och annan form sökas för

Lördagen den 16 februari.

11 Nr in.

att klara av i varje särskilt fall en sådan situation som den föreliggande.

Utskottet har också — för att begagna ett gammalt känt uttryck
— varit mera konungsligt än konungen själv. Riksbanks1
ullmäktige anse, att synnerligen farliga konsekvenser kunna uppstå,
genom att man beviljar hela summan. Genom att gå en sådan
väg kan den upplattningen lätt tränga sig in hos dem, som ha
ansvar ifråga om kassor här och var, att det gör ingenting, om vi
räkna^ fel, ty riksdagen betäcker alltsammans, och för oss själva
uppstår icke någon ekonomisk risk. Och särskilt kan ju eu sådan
irestelse ligga nära till hands, då det gäller en tjänsteman, som
icke egentligen står på befordringsskalan utan nått den högsta
befordringshöjd, som tänkas kan.

Jag skulle för min del, herr talman, önska, att åtminstone
denna kammare vid frågans behandling nu fattade beslut i överensstämmelse
med det yrkande bankofullmäktige framlämnat,
nämligen att riksdagen skall anslå “U av felräknade 4,500 kronor
för att ersätta någon del av vad kassören räknat fel.

Jag hemställer sålunda, att kammaren måtte besluta, att riksdagen
må medgiva, att till kassören vid riksbankens huvudkontor
C. H. Kark må av riksbankens medel utbetalas ett belopp av tre
tusen sexhundra kronor såsom ersättning för ovan omförmälda av
honom den 2 juli 1917 lidna förlust.

Herr Kristensson: Herr talman, mina herrar! Den siste
bräde talaren ville göra gällande, att om riksdagen beslutar i enlighet
med utskottets hemställan, så skulle detta medföra synnerligen
farliga konsekvenser. Jag tror icke på dessa konsekvenser.
Jag har suttit sju riksdagar i bankoutskottet, och det har icke
förekommit mer än ett enda fall under alla dessa år av den beskaffenhet,
som bär är ifråga. Och jag har icke hört talas om att
det före den tiden förekommit något sådant fall. Det är alltså ett
mycket sällsynt undantag det här gäller, och det är lyckligtvis så,
att det icke inträffar alltför ofta.

Nu är förhållandet det, att denne man, som enligt vitsord av
bankstyrelsen och vitsord av sina förmän är en synnerligen duglig
och skötsam man i sin befattning och en synnerligen duglig kassör
också, har under vissa förhållanden, som icke kunnat utredas, en
dag blivit ^lurad på ett belopp av 4,500 kronor. Det lär i denna
tid vara så, enligt vad bankmännen försäkra, att uppfinningsförmågan
hos dem, som vilja lura kassörerna i bankerna, är synnerligen
stor, och därför är det ju fullt förklarligt, att vid ett sådant
tillfälle som det här ifrågavarande, då det var fullkomlig rusning
i banken hela dagen och kassören hade fullt med folk omkring
sig, det lätt kan inträffa, att hans uppmärksamhet ett ögonblick
slappas och ett sadant fall som bär inträffar. Dessutom har denne
man, till råga på allt, förut vid ett tillfälle förlorat 1,000 kronor
eller precis samma belopp, som han har att uppbära i felräkningspengar.

Ang. ersättning
åt riksbankskassbren

C. IT. Kork
för viss förlust.

(Forts.)

Sr 15.

Lördagen den 16 februari.

Ang. ersättning
åt riksbankskassören

C. II. Kork
för viss förlust.

(Forte.)

Det synes därför, att det bär verkligen icke finnes någonting,
som talar för, att det varit hans egen ovarsamhet, som varit skulden
till den inträffade olyckan, och det finnes därför enligt mitt
förmenande icke något skäl, för att icke riksdagen nu bör gorå
likadant, som den gjorde för två år sedan i ett liknande fall, da
riksdagen anslog 7,200 kronor, som för eu kassör fattades i växlingskassan
på kvällen. När riksdagen då beviljade det beloppet,
så tror jag, att riksdagen kan göra det även nu. Och jag upprepar
för min del, att jag icke tror på, att det medför några konsekvenser
eller någon slapphet hos tjänstemännen. Tjänstemännen äro under
alla förhållanden tvungna att iakttaga uppmärksamhet i sitt
arbete och att sköta sig synnerligen val. I annat fall kunna de
enligt bankens reglemente avskedas från sin befattning.

Det är givetvis endast efter en mycket omsorgsfull provning
och endast i enstaka fall det kommer framställning till riksdagen
från bankofullmäktige, och riksdagen har ju under alla förhallanden
i sin hand att individuellt pröva varje särskilt fall. Då som
jag nyss nämnde, det icke. såvitt jag kan minnas, förekommit mer
än ett fall förut, då det var fråga om att riksdagen skulle täcka
en brist, som uppkommit på samma sätt som här, så kan jag icke
inse, att det skulle medföra någon större fara. Jag ber därför att
få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Törn kvist: Jag skall blott säga ett par ord. Det är
icke jag ensam, som hyser betänkligheter mot att bifalla utskottets
förslag. Bankofullmäktige säga nämligen i sitt utlåtande följande:
»Då det kunde verka slappande på kassörernas uppmärksamhet och
ansvarskänsla i fullgörandet av deras tjänsteåligganden om genom
felräkningar eller felexpedieringar i kassorna uppkomna brister av
bankens medel ersattes, äro fullmäktige av den meningen, att man i
regel måste ställa sig avvisande mot framställningar av nu ifrågavarande
slag, och endast om särskilt vägande skäl därtill äro för handen
skänka dylik framställning understöd. Sådana skäl anse fullmäktige
i detta fall föreligga.» I sammanhang med bankofullmäktiges yrkande
om ersättning av 4/5 av det felräknade beloppet 4,500 kronor
säga de: »dock anse sig fullmäktige av ovan anförda principiella betänkligheter
förhindrade att tillstyrka hela den summa, som begärts,
och att någon del därav bör drabba Kork själv». Det är således bankofullmäktige,
som ha de betänkligheter, som jag stöder mig pa, och
jag kan givetvis icke gorå någonting annat, som jag^ ser detta spörsmål,
än att följa bankofullmäktiges uppfattning i frågan. _ .

Jag vill till slut också säga det, att det förhållandet, att icke sa
många sådana här fall förut behandlats av riksdagen är förklarligt,
därför att felräkningspengarna ha ju betraktats som en broms mot sadana
eventuella försök att komma in till riksdagen och begära ersättning
för felräkningar. Men släppa vi upp dammluckan och säga
ifrån, att vi ersätta hela det belopp, som är felräknat-, då få vi se. om
icke flera fall av liknande beskaffenhet komma till riksdagen Skal
man då följa bankoutskottet eller skall man då säga nej? Eller skall

Lördagen den 10 februari.

JO Nr 15.

man da gå in pa en godtycklig väg och i det ena fallet säga, att det
ar behjartansvart, men i det andra fallet saga, att det icke är belijärtansvartr
Joller är det icke under sådana förhållanden skäl i att redan
nu stamma i bäcken och inskränka sig till att bevilja det belopp, som
bankolullmäktige föreslagit?

.Jag hemställer om bifall till mitt förslag.

Herr Carlson i Herrljunga: Herr talman! Het kan ju icke
vara sa mycket att resonera om i denna sak. Att vara kassör i en
bank kan ju i mångt och mycket vara förenat med makt, ära och härlighet,
men det har nog sina besvärligheter många gånger. Och vad
tåtet om felräkningspengar beträffar, så tror jag, det är ytlerst få
bankkassörer, som icke varje år förlora dessa sina felräkningspengar.
Åtminstone. är det icke många, som kunna lägga av något nämnvärt
därav till sina inkomster.

^lar var^ en synnerlig otur, som denne person haft. För
det första har han förlorat alla sina felräkningspengar på en gång,
och sedan kommer den stora förlusten på 4,500 kronor.

Nu säga bankofullmäktige också, att man i regel måste ställa sig
avvisande mot att lämna ersättning för dessa förlorade belopn men
att man dock bör upptaga varje särskilt fall till prövning. Och de
anse, att särskilda skäl för en sådan särskild prövning föreligga här.
För egen del ha de tillåtit sig föreslå, att man skulle gottgöra Kark
med / 5 av förlusten. Denna uppfattning har reservanten herr Törnkvist
biträtt. Men utskottsmajoriteten vill icke biträda den uppfattningen.
beroende på att detta kanske i sin tur kunde leda till betänk*iga
konsekvenser. Varje kassör, som av en eller annan anledning
gjorde^ en förlust, skulle då bibringas den uppfattningen, att det är
icke sa farligt, ty han får ändå 4/5 av förlusten betäckt. Det är en
P™P, som bankofnllmäktige hålla på och förorda. Men utskottet
vill ha händerna fria, vill ha fri prövningsrätt, och därför har det
ansett, att i detta fall föreligga så starka skäl för att till fullo gottgöra
kassören för den lidna förlusten, att det ansett sig kunna frångå
bankofullmäktiges förslag o-h hemställa, att Kark måtte få o-ottgörelse
till fulla beloppet.

Jag tror för min del, att det är farligare att gå med på reservantens
förslag, än utskottets i denna del, och då .lag för övrigt anser,
att starka billighetsskäl tala för, att kassören skall ha full gottgörelse
lör den förkist, som lian här lidit, så ber jag att få yrka bifall till
utskottets hemställan.

Herr Törnkvist: Man måste sannerligen säga, att det är eu
underlig logik den siste talaren använde sig av. Enligt hans mening
skulle kassören i ett sadant fall som detta anse, att det gör ingenting,
om jag räknar fel, ty riksdagen ersätter 4/5, d. v. s. min förlust blir
icke mer än /, eller i detta fall 900 kronor. Enligt talarens mening
skulle, det vara jämställt med, om han resonerade som så: det gör
ingenting, om jag räknar fel. ty riksdagen ersätter fulla beloppet, och
det imns således ingen risk för mig. Enligt den uppfattningen skulle

Ang. ersättning
ät riksbank
< kas* th''en
C. //. Kark
för viss jörlust.

(Fort*.)

Sr 15.

Lördagen den 16 febrnari.

Ang. tv,ätt- det ju vara meningslöst att upptaga hela detta spörsmål till behand ning

åt riksbankskassören

C. B. Bark
för viss förlust.

(Forts.)

Jag vidhåller mitt yrkande.

Sedan överläggningen härmed förklarats avslutad gav herr talmannen
propositioner dels på bifall till utskottets hemställan, dels och
på bifall till det av herr Törnkvist under överläggningen framstallda
yrkandet; och fann herr talmannen den förra popositionen vara med
övervägande ja besvarad. Då votering emellertid begärdes, blev nu
uppsatt, justerad och anslagen en så lydande omrostmngspropomtion: Den,

som vill, att kammaren bifaller bankoutskottets hemställan
i utskottets förevarande utlåtande nr 10, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit det av herr Törnkvist under
överläggningen framställda yrkandet.

Voteringen utvisade 84 ja mot 71 nej, vadan kammaren bifallit
utskottets hemställan.

§8.

Bankoutskottets utlåtande, nr 11, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om visst undantag, från tillämpningen
av 49 § 1 mom. och 165 § 1 mom. lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse
föredrogs härefter; och blev utskottets dän gjorda hemställan
av kammaren bifallen.

§ 9.

Ang viss ord- Vidare förekom till behandling andra kammarens tredje tillfä!-ning,föreskrift w utskotts utlåtande, nr 1, i anledning av herr Johansons i Hus>-r frände passa- ]jVapna m fl. motion, nr 247, om skrivelse till Kungl. Maj:t anga^jämcägarna.
ende utfärdande av viss ordningsföreskrift rörande passageraretraiiken
å järnvägarna.

Uti en inom andra kammaren väckt och till dess tredje tillfälliga
utskott hänvisad motion, nr 247, hade herr Johanson i Huskvarna
m. fl. föreslagit, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj :t måtte vidtaga erforderliga åtgärder för utsträckande
av gällande ordningsföreskrifter rörande passageraretrafiken
på järnvägarna till att gälla även förbud mot uppenbar råhet
genom svärjande och oanständigt tal i väntsalar och resandevagnai.

Utskottet hemställde, att förevarande motion icke måtte till någon
andra kammarens åtgärd föranleda.

Ijördageu (lön 16 (''(''brunn.

15 Nr 15.

Utskottets hemställan upplästes, varefter ordet begärdes av

Herr Johanson i Huskvarna, som anförde: Herr talman!
Vi ha i denna motion begärt, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, att Kungl. Maj.-t ville vidtaga erforderliga åtgärder
för utsträckande av gällande ordningsföreskrifter rörande passageraretrafiken
på järnvägarna till att gälla även förbud mot uppenbar
råhet genom -svärjande och oanständigt tal i vänt salar och resandevagnar.
Denna föreskrift kunde lämpligen — och det ha vi också
angivit i motiveringen —_ anslås i väntsalar och i passagerarevagnar.

Nu har tredje tillfälliga utskottet för sin del icke velat vara med
på att tillstyrka denna vår framställning ulan i stället yrkat avslag
på densamma, trots att utskottet i sitt betänkande sagt ifrån, att de
klagomål, som framförts av motionärerna, äro berättigade, och således
erkänt, att behov förefinnes att göra något åt saken. Anledningen
till att utskottet likväl yrkat avslag anför utskottet vara, att en
dylik föreskrift skulle i många fall icke efterlevas, vi ha ju för närvarande
åtskilliga föreskrifter och anslag. Det -står t. ex. »rökning förbjuden»,
och det står, att det är förbjudet att förtära sprithaltiga drycker
pa järnvägståg. Det star också bland annat, att det är förbjudet
att spotta. Säkerligen ha dessa föreskrifter i många fall överträtts,
men ingen vill väl ändå påstå annat, än att dessa anslag ha verkat
välgörande och varit till fromma för de resande.

Helt säkert skulle ett sådant anslag som t. ex. »svärj icke» verka
till fromma för de resande, -om det än i åtskilliga fall komme att
överträdas. Man får icke utgå ifrån att, därför att en dylik föreskrift
i vissa fall överträdes, så skall man ingen föreskrift ha. Jag tror
icke det är det rätta betraktelsesättet, utan det rätta är väl att söka
beivra överträdelser av själva föreskriften ifråga i stället för att helt
enkelt taga bort densamma.

Då föreskriften ifråga skulle verka välgörande och då den för
övrigt visar hän emot ett mål, som vi eftersträva, nämligen att det
svenska folket måtte lära sig att lägga bort den mycket fula ovanan
att svärja, tager jag mig friheten, herr talman, alt yrka avslag på
utskottets hemställan och bifall till motionen.

.Tåg förstår, att utskottet inför detta spörsmål kanhända känt sig
åtskilligt maktlöst och ansett sig -icke kunna göra någonting men på
samma gång, vågar jag säga, att utskottet icke heller har velat göra
någonting i frågan. Begäran om uppsättandet av ett dylikt anslag
är för övrigt en mycket blygsam begäran, och vi torde kunna
vara överens om, att den är både berättigad och befogad. Yi böra
även taga hänsyn till, att på detta område är det mera befogat än annars,
därför att under en järnvägsresa nödgas man, om man vill följa
med tåget, göra sällskap med andra resenärer, vare sig de uppträda
på det ena eller på det andra sättet.

Vidare yttrade

Herr Andersson i Fiskebäckskil: Trots sin sympati för

Ang. viss oi''dningsföreskrift

rörande passagevaretrajiken

åjärnvägarna.

(Forte.)

Nr 15.

Lördflgeu deri 16 tebruari.

Ang. fiss ord- motionärernas goda syftemål har dock utskottet varit fullständigt
ningsfönskrift om att avstyrka denna motion. Motionärerna yrka på en ut ™>o«de

passa-siräcknin ay galande ordningsföreskrifter rörande passageraretra%ZTägaZ.
fiken på järnvägarna till att gälla även förbud mot uppenbar rå(Forts.
) het genom svärjande och oanständigt tal i väntsalar och resandevagnar
Nu finnes det redan i järnvägstrafikstadgan bestämmelser om
att personer, som icke iakttaga ett anständigt uppförande, icke ia
åtfölja tåg och icke heller äga rätt att vistas inom stationernas områden.
I strafflagen finnes bestämmelse om att den, som väcker allmän
förargelse å järnvägståg, passagerarefartyg o. s. v., icke far
medfölja dessa fortkomstmedel. Utöver dessa föreskrifter har utskottet
ansett det icke vara möjligt. att finna sådana, bestämmelser,
som skulle kunna vara i praktiken tillämpliga. Det är mycket möjligt,
att ett uttryck, som av motionärerna kan finnas vara ganska
oskyldigt, av en annan skulle kunna anses vara av beskaffenhet att
det icke finge tillåtas på ett tåg. Under sådana förhallanden har utskottet
icke kunnat gå med på motionärernas förslag utan hemställt
om avslag, och jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Herr Sommelius: Man har försökt att förlöjliga den framställning
som gjorts av herr Johanson i Huskvarna. För min del anser
jag den dock värd att ägnas någon uppmärksamhet. Om lag varit
med i det utskott, som behandlat denna motion, skulle jag helt säkert
hava tagit litet mera fasta på detta försök att införa någon hyrning
i umgängestonen i vårt land. Men tyvärr ser jag att utskottet
har ganska knapphändigt behandlat motionen, ehuru utskottet mycket
väl skulle kunna hava åtminstone gjort så mycket, att man iorordat
uppsättande av anslag om förbud mot svärjande i järnvägskupéer, liksom
det förekommer förbud mot spottning m. m.

Om vi gå ut på våra gator och gränder, fa vi nog alltför otta hora
vilken uppdriven skicklighet man förvärvat i konsten att sammansätta
svärjord i långa banor. Jag står ofta i''häpnad och beundran,
när iao- hör det, ehuru mina öron icke kunna underlåta att kanna
obehag över dylika vidrighet-er. Det hjälper naturligtvis icke med
det försök, som herr Johanson i Huskvarna har gjort, utan man maste
gå till grunden med detta liksom med så mycket annat. Man maste
nämligen gå nedifrån och uppåt. Det är nedifrån, som alla reformer
först skola grundläggas. Varför kunde icke motionärerna hava tagit
steget fullt ut och bett riksdagen fatta beslut att överstyrelsen för
folkskolorna i riket och även läroverksöverstyrelsen skulle taga saken
om hand och giva en instruktion till respektive läroanstaher i landet,
folkskolor och allmänna läroverk, att taga upp fragan och försöka genomföra
en reform i detta syfte vid undervisningen? .lag tror att
det behövs. I intet annat land svärjes så mycket som i vart land.

Jag yrkar, herr talman, bifall till utskottets hemställan.

Herr Räf: Utskottes ordförande säger, att det redan finnes i
järnvägsvagnarna anslag, som innehålla en uppmaning, att man skall

Lördag ii (Stut K» februari

ii >r it».

uppvälla sig anständigt. Jag tror icke, att tolk tänker på, när inuti
läser, att man skall uppföra sig anständigt, att detta innebär, att man
skall avhålla sig frän svordomar. Det har till den grad blivit eu vana
hos svenska folket att svärja, sitt man knappast uppfattar eu svordom
som eu oanständighet.

Vidar o säger utskottets ordförande, att det finnes anslag om att man
Dike skall väcka allmän förargelse, .lag tror, att därmed förhåller sig
på alldeles samma sätt. Folk tror icke, att det verkar allmän förargelse,
om man svär. För många människor i vårt land verkar det
emellertid till den grad förargelseväckande att höra folk svärja, att
man gärna, även om det kostar åtskilligt mera, ville taga sig in i en
annan kupé, blott man vore av med svordomarna.

Så säger utskottets ordförande vidare, att det skulle vara omöjligt
att utfärda eu sådan förordning eller något dylikt för att hindra
detta. Men på kasernerna lär det verkligen hava anbragts det ena anslaget
efter det andra med uppmaningen: svärj icke. Tror man då
verkligen, att folket i jäim vägs vagnarna icke förstår lika bra som
soldaterna vad detta uttryck innebär? Jag tror därför, att vad utekottes
ordförande bär sagt är skäligen litet bevisande, och kände jag''
mig i eke mera bunden av något annat än vad han sagt, skulle jag
icke hava något emot att vi rent av fattade beslut, att något i laglig
väg härvidlag skulle göras.

Då säger man här, att det bär blivit så mycket bättre, sedan den
allmänna folknykterheten och bildningen inom folkets bredare lagd
tilltagit, så att svordomarna blivit skäligen bortrensade. Nyss hava
vi hört ett annat vittnesbörd från Hälsingborg, noll jag tror, att vi
litet var, särskilt de. som äro från städerna, skulle kunna säga ungefär
detsamma som talaren från Hälsingborg, nämligen att svordomarna
tilltaga på, ett ohyggligt, sätt i landet och i synnerhet i närheten
av städerna. Då det talas om att folknykterheten och folkbildgen
skulle vara av så avgörande betydelse för att motverka svärjandet,
vill jag säga, att jag har hört raka motsatsen, och jag har själv
varit med. när gondtomplare och annat nykterhetsfolk återvänt från
sina fester; det rent av haglade svordomar även bland dessa. Detta
tyder icke på. att folknykterheten skulle motverka svordomarna, och
jag har hört svordomar så grova och vederstyggliga bland mycket högt
bildade personer, att jag icke heller tror något på, att bildningen gjort
så synnerligen mycket härvidlag. Om utskottet velat uttrycka de!
rakt på sak som det är, hade utskottet kanske hellre bort saga, att de
kristliga rörelserna varit de, som mer än något annat hejdat svordomslasten.

Vidare säger utskottet, att vi begärt lagstiftningsåtgärder. Det
hava vi visst icke gjort. Var står det, att vi begärt lagstiftningsåtgärder
i Vi hava, icke begärt några sådana åtgärder, lika litet, som
vi begär!; dylika mot dryck enskap en o?h superiet i järnvägsvagnarna.
Vi hava bogärt ett anslag, som angiver, att man icke skall svärja. År
det då så farligt, om det på anslag i järnvägsvagnarna skrives: svär.i
icke? Om vi tro något på, den religionsurkund. som brukar ligga till

Andra hammarens protokoll- 1918. Nr 15. 2

Ant), cm.- ordninynförveki
ift
rörande pannrgerarttrajlkeu

ti järnvägar»».

I Fort*.)

Nr 15.

. I ng. viss orätt
ing sföreskrift
rörande passageraretrafiken järnvägarna.

(Forte.)

Lördagen den 16 februari.

grundval för de predikningar, som hållas vid riksdagens början, så
vill jag erinra om, att där står ett ord, som lyder, svärjen icke.

''.Slutligen, när jag ser på det hela, kan jag icke finna annat i utskottets
utlåtande, än ätt man icke vill giva sig in på frågan. Villa
man allvarligt gå in på frågan, skulle man nog också komma till positivt
resultat i stället för som nu till ett blankt negativt. Under sadana
förhållanden, herr talman, ber jag att få förena nug med herr
Johanson i Huskvarna i hans yrkande om bifall till motionen och avslag
på utskottets hemställan.

Herr Loa-till: Herr talman! Anledningen till att jag be gärt

ordet i denna fråga är den, att jag sedan många är tillbaka
varit anställd i järnvägarnas tjänst och därför torde känna till
de förhållanden, varom bär är fråga. Jag har vant med och gjort
tågtjänst på den tid, när slagsmål och dryckenskap herde till ordningen
för dagen och när tågbetjäningen ofta tick mera sysselsätta
sig med bråkiga passagerare än med de göromål, som egentligen
höra till deras tjänst. Men jag kan också intyga, att under de Senaste
åren har det blivit ett helt annat förhållande pa järnvagarna.
Vi hava fått förbud mot att i järnvägskupéerna förtära rusdrycker,
men redan innan man kommit så långt, att det gjorts anslag, i
kupéerna, både man kommit därhän, att det mycket sällan förtärdes
rusdrycker och ytterst sällan törekom berusade peisonei På
järnvägarna i varf land. Jag vill icke, såsom herr Räf gjort ifiaga
'',.m svärjandet, tillskriva denna förbättring de kristliga rörelserna
i vårt land; jag vill fastmera tillskriva det den ändring, som skett
beträffande järnvägskupéerna, i det att man blivit av med de
maldags vagnar med tränga bås, där människor sällade sig .tillsammans
allt efter lynne och gemenskap, och i stället tick störa
ljusa kupéer, där folk av olika samhällsklasser dväljas tillsammans''
i samma kupé. Allt efter som de »bättre klasserna», om jag så
lar säga. började resa på tredje klass, försvann detta, och man
påträffar nu sällan eu sådan grupp av människor, som svärja och
supa.

Det har också blivit bättre i järnvägsväntsalarna pa de senaste
aren. än det var i forna tider. Då tordes understundom knappast
en ordentlig människa gå in i en väntsal. Även där har det, som
sagt, blivit bra mycket bättre, och jag vågar såsom mer än tjuguårig
järnvägstjänsteman säga, att det svärjande, som nu förekommer,
av den art, att det trakasserar resande och gör, att de kunna
känna sig illa till mods, icke äger rum i den utsträckning, som
motionärerna vilja söka gorå gällande. Dessutom äro i alla kupéer
I vårt lands järvägsvagnar anslagna utdrag ur trafikstadgan,
och denna stadga talar ett tydligt språk. Förekommer svärjande i
den män, att det sårar medresande, kommer ett enkelt påpekande
av saken antingen till konduktören eller, om det är i en väntsal, till
stationsbetjäningen alldeles säkert att leda till bättre resultat, än
som kan vinnas genom ett anslag: svärj icke. Ty konduktören kan
icke vara i kupéerna oavbrutet utan en medresande måste göra

I.ördageu den l(i februari.

1''.'' Nr 15.

anmälan till vederbörande tågbefälhavare eller stationsinspektor.
(n, i han skall da helt säkert med stöd av tralikstadgan se till, att
varken något svärjande eller andra oordningar lä äga ruin.

Hen Rät säde, att i kasernerna finnas sådana anslag om att
man icke skall svärja, .lag vet icke, om herr Räf bar vant så
mycket i kasernerna och om lian vet, huruvida dessa anslag snor)
någon verkan När jag för ljuga år sedan vistades i kasernerna
såsom värnpliktig, om jag då sett ett sådan) anslag, hade jag alldeles
säkert kommit att tänka på, att detta anslag herde sätta*
tipp i officersmfissen, ty när jag fullgjorde min värnplikt, voro
ollieerarna värre att svärja än menige man. .lag 1 illåter mig all
bo vada nyttan av dylika anslag, såvitt icke de, so,,, iiro satta att
hälla ordning och föregå med gott exempel, först lägga bort nit
svärja.

Med stöd av min kännedom om i vilken ringa utsträckning
svärjande av den art, att det sårar medresande, förekommer i värf
lands jarnvagsyäntsalar och kupéer, ber jag afl få yrka bifall till
ntshot ters lerslå#.

. ... j611 ket Yar i ^eni avseenden mycket intressant att

hora den näst föregående talarens anförande, i synnerhet som det
var sa fullt av inkonsekvenser. Det är egendomligt, att man ständigt
skall hava att; kämpa med järnvägsfolket självt, då man vill
hava genomfört Hägra förbättringar just i fråga om järnvägarna.
Nar det yar truga om att få upp ett anslag till förekommande av
superiet i jarnvägsvagnarna, så voro de värsta motståndarna, jag då
hade har i kammaren, järnvägens eget folk. Man skröt icke litet
med hur bra det yar pa järnvägarna, när det var fråga om ett sådant
anslag. Dåde jag icke tagit fram järnvägens eget folk som
exempel pa hur nödvändigt det var att få upp ett anslag, så spörjs
det om vi kommit någon vart med saken i alla fall. Det är märkvärdigt,
hur varje institution försvarar de sina. Det är icke något
fult drag i och for sig, om man blott har sanningen på sin sida.

., i ? fSrff-e.r man ®na stunden, att det icke gjort någon verkan,
■ul ilet blivit uppsatt ett anslag mot svärjande i kasernerna, men
andia ögonblicket suger man, att det liade varit fördelaktigare att
safta upp anslaget för officerarna än för manskapet. .Tåg fager
, ®net’ att de anslag som äro gjorda äro avsedda såväl för offin‘:Uiskap-
00,1 jag bär hört av manskapet, att det varil
s mhot 5a j,()1Vnanjskapet1«« kunna fästa officerarnas uppmärk det

T® c''t6 lk-°ia svärj,a’ och i«* för min del tror, att

det di fördelaktigt för både manskap och officerare. Officerarna

hava haft anledning att säga till manskapet: svärj icke- ,5
manskapet bär kunnat giva en antydan till officerarna, att de i-ko
skola svärja.^ Om det ar fördelaktigt med ett sådant anslag i
kasernerna, sa kan jag icke begripa, att det icke skulle vara svans
^eiifoulelaktigt att hava detta anslag även i kupéerna att peka
på och saga: se vad som står på väggen: svärj icke. Man behöver
or »vrist icke säga någonting utan blott peka på det. Om det är

Ant/, vijtn textil
i ny tföre skrift
rörande ''pana•jeraretrajikeu

järnvägarna.

(Kort*.)

m -

Nr lä.

Lördagen den 16 februari.

j»a, jiw ■■■<■<!.- sant, att det inverkar förmånligt, att inspektörerna och kondukt^
4itégg/''Sreelrift j-erna få eu erinran om detta, så är det val också sant, att det äi
förmånligt om det står såsom eu påminnelse för samtliga passagerare:
svärj icke.

Jag anför ännu en gång att i vår religionsurkund star det: i

skolen alls icke svärja. Detta skriftspråk duger nog och biter kanske
lika bra, som om man satte bara: svärj icke.

Jag får ånyo och med så mycken större styrka, sedan jag hört
detta anförande av eu järnvägstjänsteman, yrka bifall till motionen.

■rörande
görare trafik?*
fr järnvågar-:.''
■ i

Hora 11 a g o: Herr talman! Jag liar begärt ordet endast för att
säga. att herr Rafs framställning om att järnvägsfolket gjort motstånd
mot att åstadkomma bestämmelser mot spritdryckers användande på
järnvägarna icke grundar sig på en riktig historieforskning. För min
del var jag med i det utskott, som behandlade denna sak; och jag
tillstyrkte åtgärder i den riktning, som herr Räf ville hava. Jag
vet alldeles bestämt, att andra järnvägstjänstemän, som jag talade
med här i kammaren, också stodo på samma ståndpunkt som jag. Däremot
erinrar jag mig, att det vid detta tillfälle fanns en högre ämbetsman
vid järnvägarna, vilken på don tiden tillhörde kammaren och som
var emot detta yrkande. Men det var alltså endast ett undantag. Däremot
var den större delen av järnvägstjänstemännen på den sida, varifrån
påyrkades åtgärder i den riktning, som herr Rbf förordade, Jag
vill endast hava sagt detta för att något litet lägga tillrätta herr Rafs
historieforskning på detta område. .

För min del vill jag i övrigt endast hemställa om bifall till utskottets
förslag.

Herr L ovén: Mai anledning av herr Rafs yttrande, att han
ofta, när det gällde att införa dylika ordningsföreskrifter på järnvägarna,
haft att kämpa med järnvägstjänstemännen, så vill jag ifråga
om bestämmelserna, att rusdrycker icke skola få förtäras i kupéerna,
säga, att jag sysslat med den saken lika länge som herr Räf. Redan
i början av 1900-talet bär jag som sekreterare i järnvägsmännens nykterhetsförbund
varit med om att ingå till Kungl. Maj :t och järnvägsstyrelsen
med anhållan om sådana anslags uppsättande till befrämjande
av nykterheten. Jag har, innan jag tillhörde dehna kammare.
av herr Räf fått mottaga personliga brev. då lian arbetade för denna
sak i kammaren, och han har även fatt material av mig i och för sitt
arbete för saken, så att den tillvitelsen behöver jag loke få, att .1 a''''''
skulle hava på något sätt motarbetat detta förslag om rusdryckernas
borttagande.''

Mon detta blir något helt annat. I och med att nykterheten blivit
rådande på tågen bortfaller eu del av det svärjande och användande
av råa uttryck som- förekommer bland berusade personer och som verkar
sårande och störande på andra resande. Jag vagar saga, att ingen
järnvägstjänsteman i denna kammare skulle vilja pa något sått resa
hinder mot herr Räf ifråga om åtgärder mot rusdryckers förtärande

Lärtlnyvu den 10 februari.

''i\ Nr Ii

Pa tagen. Jag har velat såga,detta, för att det icke skall framstå, «isom
om jag på något sätt skulle hava motverkat herr Käfs arbete för 1
rusdryckernas borttagande från tagen.

Jag vidhåller fortfarande, borr talman, mitt yrkande om bifall;
till utskottets förslag.

Herr Jiä J : Jag ber endast att få stiga, afl när jag påstod, att
Jag just haft att kämpa mot järnvägarnas eget folk, så var detta mitt
påstående sant. Det var en distriktchef jag då både att kämpa mot,
men icke herr Hage. Vidare ber jag att få konstatera, att många järnvägstjänstemän
ärligen kämpat för att få upp detta anslag mot spritdryckers
förtärande i järnvägsvagnarna. Vi äro val således överens
om att sådana anslag hava sin praktiska nytta, -och då kan jag- icke begripa,
varför vi icke kunna vara överens även i detta fall.

•Tag vidhåller mitt yrkande.

Herr Carl ström: Dä jag är eu av dem som underskrivit motionen,
skall jag be att fa säga några ord till förmån för densamma.

Det är möjligt, att jag icke skulle hava skrivit under motionen, om
jag icke nyligen hatt ett så färskt bevis på vad man kan tillåta sig i
en järnvägsvagn i fråga om svordomar. Jag reste nämligen för någon
tid sedan mellan ett par stationer i Jönköpings län. Vid en av stationerna
kom det in ett sällskap. Jag skall icke säga till vilkon kategori
av människor de hörde, ty det hör icke hit. Det svärjes inom
alla samhällsklasser. Emellertid fördes där ett sådant språk under
hela tiden mellan dessa, båda stationer, att jag tackado Gild, att mina
barn icke voro med och fingo höra det.

Då utskottet gålt med på, att dot är ett helljärlansvärt syfte och
att det finns skäl till klagomål fastän det icke synes finnas några effektiva
åtgärder för att åvägabringa bättring vill jag ändå tro, att
detta kanske icke varit grundtanken hos utslimtet, utan jag tror fast
mera, att man ansett, att saken är av mindre betydelse. För min del
anser jag, att saken icke är av liten betydelse. Jag får säga, att jag
under många år sökt arbeta på att i någon man höja ungdomen i intellektuell!
hänseende. Det är ju så, att ute på landsbygden är ungdomen
under aren närmast efter det den slutat folkskolan och fram
emot 17-, 18-årsåldern lämnad åt sig själv. Det finnes mycket att anmärka
på den undervisning som under dessa år gives ungdomen. Den
får ingen undervisning från rätt håll, utan åtminstone på landsbygden
är ungdomen då utan undervisning. Men dot gives infallen förr denna
ungdom att lära sig något annat och däribland att svärja.

Det bär väckts en motion bär i kammaren som utgör en viss pa*-rallell till denna. Det är fråga om att bekämpa ogräset på böndernas
åkrar. Det är också en motion som man kan tycka icke har så
stor betydelse mon jag får hoppas, att den i vederbörligt utskott får
eu allsidigare behandling än denna. Det sägs där, att det är av betydelse.
för produktionen, och folknäringen, .tåg skulle vilja säga, att
det finnes något som heter andlig folknäring och att det också är av
betydelse, om man söker bekämpa ogräset på detta område eller låter

l '' vii*

ngjföévstoyjt
• rande, fotsa,
orarei>‘iiJiken
'' järnväg a rira.
i FoH V.)

Xr 15. 22 Lördagen deu 16 februari.

Ang. vits ord- det växa fritt, som det vill. Det heter i motionen med avseende på
Tirand^va^a- °"räset- å åkrarna, att man icke har råd att låta ogräset växa bland don
geraretrqfiken ädla säden och taga sol, luft och näring från jorden. Har man verkå.
järnvägarna, ligen råd att på det område, vi nu avhandla, låta ogräset växa utan
(Forts.) att bekämpa detsamma?

Jag anser därför, att motionen går i rätt riktning, och jag tror,
att många fäder och mödrar i Sveriges bygder skulle vara tacksamma,
om Sveriges riksdag ville säga ifrån, att den är emot svordomars
nyttjande i järnvägskupéer och väntsalar. Det säges: det svärjes
ändå utanför dessa områden. Nåväl, det spottas och röks också
utanför järnvägarnas väntsalar och vagnar. Men det finns i alla
fall en föreskrift om att man icke får göra det därinne, Det skulle
» helt visst hava någon betydelse att föreskrifter av nu ifrågasatta slag
uppsattes i väntsalar och resandevagnar.

Efter härmed slutad överläggning framställde herr talmannen
propositioner först på bifall till utskottets hemställan samt vidare på
avslag därå och bifall i stället till den i ämnet väckta motionen; och
förklarade herr talmannen sig anse den förra propositionen hava flertalets
mening för sig. Som votering likväl begärdes av herr Johanson
i Huskvarna, uppsattes, justerades och anslogs en voteringsproposition
av följande lydelse:

Den, som vill, att kammaren bifaller tredje tillfälliga utskottets
hemställan i utskottets förevarande ut-åtande nr 1, röstar

Ja;

Den. det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej. har kammaren, med avslag å utskottets berörda hemställan,
bifallit den i ämnet väckta motionen.

O in råstål ingen utföll med 86 ja mot 67 nej; och hade kammaren
alltså bifallit utskottets hemställan.

§ 10.

Ang. kung!. Härefter förelåg till avgörande statsutskottets utlåtande, nr 1 A,
w- <*A slotts-afgående regleringen av utgifterna under riksstatcns för år 1919
åfnttr/»:. forsta huvudtitel, innefattande anslagen till kung], hov- och slotsstate-raa.

Utskottet hemställde, att riksdagen måtte i riksstaten för år 1919
uppföra anslagen för kung!, hovstaten och kung!, slottsstaten med
oförändrade belopp.

Efter föredragning av utskottets hemställan lämnades på begäran
ordet till

Lördagen dun 16 februari.

T6 Nr

Herr V oiinorströin, som yttrade: Herr talman, jag ber att Ang. kung!.

a den socialdemokratiska vänstergruppens vägnar få i korthet yrka kov''oct> sh''"-<
avslag. Den ställning, som den socialdemokratiska vänstergruppen ■*tnlernnintager
till frågan om monarki och republik, är ju förut tämligen <|,orW''
bekant. Vi känna den från föregående riksdag, och det kan därför
vara ganska onödigt att ingå i någon behandling av den saken. Jag
vill bara i korthet konstatera, att den republikanska och demokratiska
tankegången tagit synnerligen raska steg framåt under senaste tiden.

Sedan denna fråga sist förelåg till avgörande i Sveriges riksdag, har
på den östra sulan vuxit fram den stora ryska republiken. Där
har också vuxit fram den finska republiken och sedan längre söderut
den ukrajnska republiken, för att icke tala om vissa mindre riken.

Vi se alltså, huru den centraleuropeiska och skandinaviska monarkismen
klämmes mellan två sköldar, nämligen den väst-europeiska
republikanska demokratismen och även dem öst-europeiska republikanska
demokratismen. Man kan säga, att monarkismen i dessa
dagar känner sig som eu kringskuren kung; och går utvecklingen med
samma hastiga steg den närmast följande tiden under nästa ettårsperiod,
kan man måhända befara, att av monarkismen icke kommer
att finnas så mycket kvar vid nästa tillfälle, vi behandla denna fråga.

Jag tillåter mig alltså att yrka avslag på utskottets hemställan, och
då denna riksdag är den första i en ny period samt det kan vara av
ett, visst värde att få ställningen inom riksdagen konstaterad, skall jag
sedan taga mig friheten att begära votering.

Vidare anförde

Herr Andersson i Skivarp: Herr talman! Jag skall en dast

be att i korthet få yrka bifall till utskottets förslag. Jag tycker
att de motiv, som den förre talaren anförde, icke voro så värst lockande,
då han nämligen talade om ställningen i öster. Jag tror, att
det är lämpligare att. ha monarki än att komma in i sådana förhållanden,
som där råda.

Jag skall inte närmare ingå på donna sak. utan ber. som sagt.
att i kolt het få yrka bifall till utskottets förslag.

Härmed var överläggningen slutad. Herr talmannen framställde
propositioner dels på bifall till utskottets hemställan,- dels ock på
avslag å berörda hemställan; och förklarade herr talmannen sig anse
svaren hava utfallit med övervägande ja för den förra propositionen.

Votering bogärdes likväl, i anledning varav nu uppsattes, justerades
och anslogs följande omröstningsproposition;

Den, som vill, att kammaren bifaller statsutskottets hemställan i
utskottets förevarande utlåtande nr 1 A, röstar

Ja:

Nej;

Den, det ej vill, röstar

Nr 1h. 24

Lördagen de» 16 februari.

Ant. lv,ft<jL
hov- och *lotts•
statera o.
Fort?.

I nj. beskickningar
och
kantv lat.

Vinner Nej. hav kammaren avslagit utskottets berörda hemstälian.
‘ •

Voteringen utviaade 116 ja mot 19 nej. vadan kammaren bifallit
utskottets hemställan.

§ 11.

Vid härpå skedd föredragning; av statsutskottets utlåtande, nr
1 B, angående regleringen av utgifterna under tilläggsstatens för år
1918 första huvudtitel, innefattande anslagen till kung], hov- och
slott »staterna, blev utskottets hemställan av kammaren bifallen.

8 12.

Därnäst i ordningen var å föredragningslistan uppfört statsutskottets
utlåtande, nr 3 A, angående regleringen av utgifterna under
riksstatens för år 1919 tredje huvudtitel, innefattande anslagen till
utrikesdepartementet.

Punkten 1.

Utskottets hemställan bifölls. .

Punkten 2. angående beskickningar och konsulat.

Sedan inom. A föredragits, yttrade,

Herr Månsson i Hagaström: Jag har eu gång förut för ett

par år sedan gjort ett påpekande om hur kostnaderna för vår representation''
i utlandet ökas. Det synes i detta avseende vilja bli en
sannskyldig Nilens översvämning efter den nya vänsterregeringens
tillkomst. Här är nu till att börja med ifrågasatt, att man skulle
upprätta eu ny legation i Helsingfors eller rättare sagt, förvandla
dervarande generalkonsulat till e(n legation, varvid merkostnaden
skulle bli lika mod skillnaden mellan 18,000 och 40,300 kronor, eller
''22,300 kronor. Jag bär en gång förut här i kammaren yrkat på att
vi skulle gå den andra vägen: att vi skulle dra in så uppenbart
obehövliga legationer som de dyrbara beskickningarna i Turkiet-,
Italien och i Spanien-Portugal- I Madrid ha vi, om lag inte missat
inner mig, ett eget legationshus, likaså ha vi i Konstantinopel ett
stort hus med en utmärkt trädgård, vilket komme att betinga en betydande
summa vid eu försäljning. Jag frågar: Var finnes bär i

Sverige en köpman, som blivit en krona rikare eller en tanke klokare
tack vare dessa höga avlöningar till denna 1 egat i o n spersonai
därnere? Den köpmannen tror jag vi skulle kunna använda till museiföremål
bär i Sverige, så sällsynt torde han vara.

Skola vi nu ytterligare gå.in på denna väg genom att, i stället för
att dra in de nämnda beskickningarna och förvandla dem till generalkonsulat,
av vilka man dock kan vänta någon nytta, i Finland öppna

l.ör.lngiii den iii iabrutiri.

Nr I«n

ny legation för atl kanske sodan ytterligare inrätta eu legation i ''"n
bkrajnu och en i Sibirien och eu i fastland och on på alla de undra ''’■*!
båll, där det nu uppkommer nya stater, titt och tätt?

Jag- skulle vilja säga. några ord för övrigt rörande hela, detta
b oskick ni ngssystem. Näst den hd k förförande och folk förödande
•militärgalenskapen har väl ingenting blivit så grundligt avslöjat
som dessa gyckelbockar, som vi benämna diplomater, niet är inte
bara det, att man inte har någon reell nytta av dom för vad do kosta,
Utan det är även så, att genom det hemlighetsmakeri de bodriva.
genom det, såsom eu iirad kammarledamot plägar uttrycka sig, lega
liserade spionage de utöva, råka folken genom dem ständigt i fara.
Vidare ä,r det så, att dessa beskickningar ofta rekryteras av ganska
undermåligt folk. Vi ha i ett grannland öster över eu legation, som
går löst på — ja man kunde bilda kompanier av samlingen. För
någon tid sedan hörde jag en historia om denna legation. Fn person
för för eu tid sedan från Sverige, och både 1»!. a. till uppdrag av
Sveriges regering att underhandla rörande inköp av vissa, varor, och
eu fullmakt för honom sändes till ifrågavarande legation för detta
ändamål. När lian korn till legationen för att hämta fullmakten,
fick han följande upplysning: »Denna fullmakt är sänd tillbaka till
Sverige!» lian måste vänta, till dess lian fick eu full maki igen lwn =
ifrån. Så bär jag hört det uppgivas.

Vidare vill jag i förbigående säga, afl del klagas ganska mycket
i Ryssland, där ju spritförbud eljes rådd-, över att det form li gen item
ut floder av sprit till legationerna, icke minst den svenska, och man
betraktar legationen ungefär som en lönnkrögerianstalt, varifrån även
andra i retrograd boende svenskar få spritvaror. Detta bär inom
ryska regeringskretsar väckt ganska mycken förargelse.

''Nu vill man byta ut ministerresidenten i Argentina mot eu
minister, vilket skulle kosta 45,000 kronor mot -10,000 kronor no.

Och vad är ändamålet och vad bleve fördelen? Jo, fördelen är den,
att medan ministerresidenten nu vid slaktarnas middagar där nere
får sitta nedanför den siste ministern, kommer lian, när lian fått denna
förändrade titulatur med åtföljande ökning av lönen på 9,000 kronor,
att flytta upp bland ministrarna vid bordet och kommer på så sätt:
eu eller två platser högre. Del. är, så vitt jag kan se, den enda fordel
som är förbunden med denna utgift. Det synes mig, att vi i
Brasilien och Chile och på andra dylika håll
generalkonsulat, besatta med dugande män.

I samband härmed vill jag också påpeka, hurusom de rapporter,
som sändas från våra beskickningar och konsulat i utlandet, iiro överall
matta tarvliga oeh därtill i många fall rena avskrifter av Norges
konsulers rapporter. Jag har nu sedan några år tillbaka brukat läsa
»Farmand», den bekanta norska affärstidningen, med vilken till värjo
nummer såsom bilagor följer en upplysning om Norges kommersiella
liv» varjämte män mest med varje nummer får ett-meddelande från do
norska beskickningarna i utlandet. Do meddelanden, som finnas
att Jäsa där, äro sällan över två månader gamla, och det är således
alltid färska saker, som man där kan få till livs. .lag -behöver t; e*=''

hi.ikikil vy

y c och

Är IV

Lördagen dcu 16 febmar-i.

ing.. bet kick
»ingav ecb
konsulat,
(Föds.)

baxa -peka pa vilken massa av rapportör av gediget innehåll Norges
minister i Amerika ideligen sänder hem. Samma är förhållandet
med Norges ombud i Scbanghaj, Kapstaden och på många andra
håll. Vad däremot beträffar de rapporter vi få här hemma kan man
säga, att de i regel äro 8 å 10, mången gång I t månader gamla, när
dehär offentliggöras i »Kommersiella meddelanden». Det äT därför
nödvändigt att styva upp borsten på dessa herrar för att få dem att
följa med förhållandena.i det land, där de vistas, sa att de i god tid
sända oss här i Sverige uppgifter om hur ställningen och förhållandet
äro på olika marknader och områden därute. Vi äro inte betjänta med
an skara folk, för vilka omkostnaderna ständigt stegras i kapp med
deras oförmåga att följa med förhållandena i det land. där de vistas.

Herr Nyländer: Herr talman! Det förvånar mig att en

i många fall sa pass praktisk man som herr Månsson kan i tider
som dessa uppträda mot en ökad representation för vårt land i utlandet.
Den. .soin i likhet med herr Månsson brukar studera förhållandena
i utlandet, vet, att där nu pågår en livlig lörelse för
ökad representation; jag har för min del försökt gorå dessa strävanden
gällande även här inom vårt land, i det att jag framlämnat
dels en motion, som behandlas i no föreliggande statsutskottsutlåtande,
dels en annan, syftande till en omorganisation och utvidgning
av utrikesdepartementet.

.Tåg anser, att det för vår kommersiella framtid, för vår handel
och industri, för vilka vi ju alla, såväl arbetsgivare som arbetare,
höra ha intresse, mer än någonsin är nödvändigt att öka representationen
och icke dra in en del poster, såsom herr Månsson önskar.
Han nämnde ett par beskickningar, nämligen i Turkiet,
Spanien och Portugal, i vilka två förstnämnda länder vi, som bekant,
ha egna beskickningshus. För den, som haft tillfälle att
arbeta i Levanten, där jag haft mitt verksamhetsfält i bortåt fyra
år, äro förhållandena dock i alla fall sådana, att det står absolut
klart, att Sverige har eu ovärderlig nytta av det egna beskickningshuset
såsom sådant, ty bur underligt det än later, har denna
byggnad med sitt vackra läge bidragit till att göra Sverige mera
bekant; och eu ökad kännedom om ett land bar alltid praktisk
nytta med sig: den. som känner folkkaraktären. där nere, förstår
väl, vad det beror på. .Tåg anser, att det beskickningshus vi nu
där ha, bör ur rent praktisk synpunkt stå kvar i svensk ägo; ty
detta har, som sagt, bidragit till eu betydligt ökad kännedom om
vårt land, och hade icke kriget kommit emellan, så hade vi med
legationen i Konstantinopel såsom utgångspunkt betydligt kunnot
upparbeta vår utrikeshandel där nere.

Herr Månsson pämnde, att han ville so den köpman, som haft
för eu krona nytta av legationernas arbeten, och en sådan köpman
kunde man snart sagt sätta in på ett museum. Ja, jag vågar säga,
att man i stället kan sätta in i ett museum den, som kommer med
ett sådant påstående, som herr Måsson gjorde, nämligen att vi
kommersiellt ej skulle ha någon nytta av våra beskickningar; ty

[•iirikgiu (lön It! februari.

Vr I.»

det är ingen tvekan om att vära legationer och konsulat samt särskilt
de vid eu del legationer lusta handelsattachéermi gjort kraftiga
insatser lör vår utrikeshandels befrämjande. Jag bär ju själv
haft tillfälle att arbeta vid eu beskickning och vågar påstå, afl
affärsmännen halt stor nytta av denna liksom andra legationers
arbete, och det skulle vara mig ett kärf nöje att kunna för herr
Månsson vid tillfälle få visa eu del av de affärer, som officiellt
genom denna legation förmedlats.

Herr Månsson nämnde vidare, att det är fullkomligt onödigt
att i Argentina uppflytta dämmande ministerresident till ställning
såsom minister med ackreditering även i Chile. Ja, det kan so sa
ut, att dessa rena rang- och ettikettsfrågor icke spela någon roll.
men likväl är detta just i sådana länder av större betydelse, än
man tror, och när andra med Sverige jämställda länder där ha
ministrar, anser jag, att det icke är Sverige värdigt att vara sämre,
i synnerhet om man betänker vilket livligt varuutbyte föreligger
mellan Sverige och Argentina. Vad själva ackrediteringen i Chile
beträffar, är det ju ett länge uttalat önskemål från svenska näringsidkares
sida att där få en kraftigare representation; ty del vet
nog herr Månsson också, att Sydamerikas västkust erbjuder stora
möjligheter för import till Sverige av viktiga råvaror och hven fölen
ökad export av svenska fabrikat.

Vidare övergick herr Månsson till en kritik av legationernas
och konsulatens rapporter och påstod, att dessa i många fall äro
rena kopior av de norska. Jag kan icke direkt här dra fram några
exempel, men det är ju möjligt, att i en del fall konsuln eller ministern
tar en del uppgifter, som äro insamlade genom förmedling
av andra legationer och konsulat. Men detta hör i alla fall till
undantagen, och det kan dock vara nyttigt, då man ju kan spara
tid på det sättet, exempelvis när det gäller insamlandet av en del
statistiska uppgifter, som redan finnas på annat, håll; i sådana fall
blir det ju onödigt att nedlägga ett dubbelarbete. För övrigt är
det ofta så, att ett samarbete äger rum mellan de olika konsulatens
representanter i utlandet, så att om den ene exempelvis bar en sak.
som han vet är av intresse även för det andra landets representant,
ett ömsesidigt utbyte understundom kan ske och bliva till gagn.

Vad rapporternas värde beträffar, så är icke tvivel om. att
detta kan vara blandat. Fn del rapporter äro förvisso av en stor
nytta, oeli jag bär exempelvis just här med mig eu rapport, som
jag fatt för två dagar sedan i ett ärende, som högst väsentligt intresserar
herr Månsson, nämligen vår skeppsbyggnadsindustri.
Det är en utomordentligt intressant rapport över Japans skeppsbyggeriindustri
och skeppsfart, skriven av en av vår beskicknings
medlemmar i Tokin. Ett sådant påstående, att alla beskiekningsrapporter
icke äro av värde, behöver för övrigt ej vidare bemötas.
De äro av olika värde, men en icke ringa del är Rom sagt av stort
värde. Att konsulsrapporterna bliva något sent publicerade är i
någon man sant, och i detta fall vill jag ge herr Månsson så till vida
rätt, att vi höra sträva efter att icke lägga så stor vikt vid de 3. k.

t "tf. bet hickningar
och
konsulat.

borr.,.

Nr 1«. 2r

Lördftgca den 16 februari.

bttkitbtinga?''
ce};
framuti a''
v Forts.''

årsberättelserna, utan mera vid de'' tillfälliga rapporterna. Inhandlande
ämnen, ärenden och affärer, som föreligga just för tillfället.
Herr talman, jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Vidare anfördes ej. Kammaren biföll vad utskottet hemställt.

Mom. B.

Utskottets hemställan bifölls.

Härpå föredrogs inom. C: och begärdes ordet därvid av

Herr N y 1 a nd e r, som anförde: Herr talman! Även om statsutskottet
ej ansett sig kunna direkt gå mod på det i min motion
framställda förslaget, anser jag mig dock med hänsyn till själva saken
kanna vara synnerligen tillfredsställd över att statsutskottet kommit
till samma resultat, som varit motivet för min motion, nämligen
att frågan om en förbättrad konsulär representation i Ostindien synes
vara av en så. stor väkt, att utskottet föreslår riksdagen att lios Kung] i
Maj :t anhålla om utredning, huruvida och på. vad sätt eu förstärkning
av vår konsulära representation i Ostindien bör komma till stånd,
Jäg är nämligen alldeles förvissad om, att en sådan utredning, till
vilken jag hoppas, att riksdagen kommer att ge sitt- bifall, skall leda
till, att vi få den förstärkning i vår konsulära representation därstädes,
vilken är absolut, nödvändig. Då jag alltså yrkar bifall till statsutskottets
förslag, kan jag emellertid bär ej underlåta att därvid uttala
den förhoppningen, att denna utredning matte försiggå så snabbt som
möjligt, så att-, ifall så sig gorå låter, förslag till denna förstärkning
kommer fram redan vid nästa års riksdag.

Vidare yttrades ej. Kammaren biföll utskottets hemställan.

Punkterna 3—17.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 18.

Lades till handlingarna.

Punkterna 19—21.

Utskottets i dessa punkter gjorda framställningar blevo av kammaren
bifallna.

Punkten 22.

. Lades till handlingarna.

Punkterna 23—25. .

Kammaren biföll vad utekottet föreslagit.

Iiördugisn dm l''i februnri

aa Kr ir».

* 13.

I öredrogs statsutskottets utlåtande, ur 3 B, angående regleringen
av utgifterna under tilläggsstatens för år 1918 tredje huvudtitel, inne
fattande anslagen till utrikesdepartementet.

Punkterna 1—17.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkterna 18 och 19.

Lades till handlingarna.

Punk term 20 och 21.

Utskottets i dess?! punkter gjorda framställningar biföllos av
kammaren.

Punkten 22.

Lades till handlingarna.

g 14.

Härefter föredrogs statsutskottets utlåtande, nr 14, i anledning
av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under punkt 92 av sjätte
huvudtiteln gjorda framställning angående höjning av förslagsanslaget
till rese- och traktarnentspenningar jämte en i ämnet väckt motion;
och blev utskottets däri gjorda hemställan av kammaren bifallen.

§ 15.

Slutligen upptogs till behandling bevillningsutskottets betänkan- Ar*- nampelde,
nr 7, i anledning av väckt motion angående stämpelskatt å aktie- å
kuponger. kupong.

I eu inom första kammaren vackt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 17, bär herr Sandler föreslagit, att riksdagen måtte
besluta införa uti .stämpelförordningen bestämmelser om stämpelskatt
å aktiekuponger.

Utskottet hemställde, att förevarande motion ej måtte föranleda
till någon riksdagens vidare åtgärd.

Reservation hade likväl avgivits av herrar Jacob Larsson. Källman,
Månsson i Hagaström, Holmström, Nilsson i Kristianstad, Bergman
och Olsson i Ramsta, vilka ansett, att utskottet bort hemställa,
att riksdagen med anledning av förevarande motion måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa

Nr 15. 30

Lördagen den IG februari.

Ang. stämpelMkatt
å aktiekuponger.

(Forts.

utredning, huruvida och under vilka förutsättningar vinstutdelning
från aktiebolag skulle kunna göras till föremål för stämpelskatt, samt
för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda
.

Utskottets hemställan upplästes, varefter

Herr Nilsson i Kristianstad anförde: Herr talman, mina herrar!
Som av detta betänkande framgår har undertecknad jämte några
utskottska mrater avlämnat en reservation vari vi yrkat en skrivelse
till Kungl. Maj:t i motionens syfte. .Tåg skall därför med några ord
angiva orsaken till att vi här icke kunnat förena oss i utskottets avslagsyrkande.
. ,

Vid föregående riksdag beslöts, att i rån o?h med innevarande ai
införa en s. k. räntestämpel. ett nytt slag av stämpelskatt, avseende
att särskilt träffa den utdelning, som i form av räntor kommer sparat
kapital till godo. Denna stämpelskatt utgår med 1 % ^ med
vissa undantag för på sparkasseräkning eller i sparbank mnestående
medel, då dessa icke uppgå till visst belopp. Denna nya form av
stämpelskatt, räntestämpel, drabbar sålunda sådana personer, som anvånda
sina sparade pengar så, att de sätta in dem på bankräkning, bm
utdelning av 4 Va % ränta t. x., som en person erhåller på sitt sparade
bankkapital, blir sålunda från och med detta år skattebelagt med

1 % av räntans belopp. a

Den motion, som bär är väckt i första kammaren av herr Sandler,
går ut på att åstadkomma en likställighet i detta avseende mellan pedant
kapital, som placeras i aktier,_ och sådant, som sättes in i en
bankinrättning. Den, som exempelvis bär 10,000 kronor och placerar
dessa 10,000 i en bank mot 5 % ränta, får betala räntestämpel. men
den som i stället placerar dessa 10,000 kronor i ett annat företag, som
likaledes ger 5 % utdelning på det insatta kapitalet, blir däremot befriad
från stämpelbeläggning på den utdelning, lian erhaller. Dåligt
mitt förmenande och likaså enligt reservanternas uppfattning kan det
inte vara rimligt, att man på. denna väg skall kunna slippa ifrån den
stämpelskatt, som riksdagen i fjol ansåg lämpligt att lägga pa det i

bank innestående sparade kapitalet.

Från utskottsmajoritetens sida bär anförts en massa skal, yarior
man inte velat gå den av motionären anvisade vägen, och klart ar, att
denna naturligtvis i praktiskt hänseende medför vissa svårigheter,
men i varje fal! äro svårigheterna efter reservanternas mening inte sa
stora, att man därför bör rygga tillbaka eller alldeles sia saken ifrån
sig Svftet med motionen är enligt min mening fullt riktigt, och det
innebär eu konsekvens av fjolårets beslut att införa räntestämpel. och
då så är förhållandet, ha vi reservanter, när intet särskilt förslag har
legat till grund för motionen, såsom va framhållit i reservationen, i
stället förenat oss i ett yrkande på en skrivelse till Kungl. Mai it

1 m°Jag^skalTsåledes med det sagda helt kort och gott be att få yrka
avslag på utskottets hemställan och bifall till det av herr Jacob bars -

Lördagen den 16 ftbrnari.

iil Sr 16.

»on in. fl. reservationsvis avgivna förslaget om en skrivelse till >«g- ''•tåmpslKungl.
Maj:t i motionens syfte. skatta*m<-

knpongiir.

Vidare yttrade: K>rl

Herr Ko in g: Herr talman, mina herrar! Jag har icke kunnat
la, en annan uppfattning vare sio- av den debatt, som förts i bevillningsutskottet,
eller av det anförande, som den siste ärade talaren
nyss höll här, än att såväl den ärade motionären som de ärade reservanterna
icke rätt förstått arten av den beskattning, som de arbeta
för.

Motionären liar framkommit med detta förslag, därför att fjolarets
riksdag beslöt införande av en räntestämpel, och i anslutning
därtill anse såväl motionären som reservanterna, att stämpel även
bör åsätta» kupong vid lyftande av i aktiebolag uppkommen vinst.

Nu införde fjolårets riksdag som bekant räntestämpeln i stället för
(ten depositionsstämpel, som utgick förut, vilken stämpelbeläggriing
i vissa fall underläts, i det att bestämmelsen därom kringgicks.

Emellertid får man icke förbise, att aktier redan nu beskattas
med två olika stämplar. När aktier utgivas av ett bolag, så beläggas
dessa aktier med emissionsstämpel, och när sedan en aktie vare sig
genom köp eller byte överflyttas på annan ägare, erlägges eu ny
stämpelavgift, den s. k. fondstämpeln. Motionären vill, att ytterligare
en stämpelavgift skall åsätta» utdelning å ett kapital, sorn ofta tv a
eller kanske flera gånger förut drabbats av stämpelbeskattning, emedan
detsamma är placerat i aktier i ett bolag. Ty, mina herrar, döt
är att märka, att den ärade motionären icke har tänkt sig, att man
skulle borttaga vare sig emissionsstämpeln eller fondstämpeln i och
med det att man införde stämpel å kupong till aktie.

Det är att beakta, hur olika en penningplacering är t. ex. i eu
sparbank och i ett aktiebolag. Placerar man penningar på depositionsräkning
i en bank eller i en sparbank, så, vet man så gott som alldeles
''säkert pa förhand, vilken ungefärlig ränta man kan få. Att
densamma varierar något, är ju bekant, men det är bland de
säkraste penningplaceringar, man kan gorå, och man bör kunna
gå ut ifrån den förutsättningen, att man med säkerhet får tillfredsställande
avkastning på det kapital, som insattes i banken.

Helt annorlunda ställer det sig. då man placerar penningar i ett
aktiebolag. Många gånger är det eu fördelaktig penningplacering.
men ofta, om icke oftare, har det visat sig, att ett flertal
aktiebolags avkastning ett år är en helt annan än ett föregående
år och att även om bolaget ett eller annat år kan lämna en synnerligen
gynnsam utdelning till aktieägarna, kan det ock bända, att
år efter år aktieägarna icke få ett enda öres utdelning. Då vore det
bra orättvist, om det år, då man får en utdelning på sina aktier, staten
genast skulle beskatta denna utdelning 1 aktiebolag genom att åsätta
kupongen en särskild stämpel. Och. mina herrar, hur går det i de
många fall, då aktieägarna måste låna penningar för att deltaga i
on nyemission? Det är icke endast folk, som lever under små förhål -

Sr 1». a*

lag.

# kitt t tf fik(u~
ktiponp&\
(Varu.

Lördagen den IG febrflftrL

Ianden, som för göra det, utan det- är oftast förmöget- och burget folk,
som måste låna upp penningar för att vara med om nyemission och
därigenom befrämja bolagets intressen. De få låna mot en ränta, som
kanske ofta är större än den utdelning, som aktiebolaget sedan under
eu följd av år ger sina aktieägare. År det då riktigt att åsätta kupongen
eu sådan extra beskattning som on stämpel? Såvitt jag kas

finna, ingalunda? . . .

Hur drabbar för övrigt eu sådan stämpelbeskattning kapitalet s
fråga? Jo, enligt min uppfattning mycket olika och mycket orättvist.
Jag kali taga såsom exempel praktiskt taget- vilket företag som
helst, som under de sista åren gått framåt, för att låsa, ur verkligheten,
hur en dylik beskattning skulle verka. Jag såg nyligen i en
tidning -- för att nämna ett exempel, som även de arbetare, som ha
plats i denna kammare, mycket val känna till — att Nya Banken
iiu skall utöka sitt aktiekapital. Dessa aktier såldes för icke så länge
sedan till pari eller något däröver, således för omkring 100 eller 110
kronor stycket. Nu bär styrelsen föreslagit eu utdelning av 10 fr lör
1917 eller 10 kronor por aktie. Bakom 100 aktier, köpta till part.
står i detta fall ett kapital av 10,000 kronor. Om jag icke är illa
underrättad, ha dessa aktier nyligen sålts för 175 kronor per stycke
eller 75 % över pari. Vill man nu placera penningar och korn JOD
aktier i detta bolag, får man således betala 17,500 kronor. År det
riktigt, att vare sig man gjort kapitalplacering nu och betalat 17,5.00
kronor eller man gjort don för ett par år sedan och betalat 10,000
kronor, avkastningen av dessa kapital skall genom stämpelbeläggning
beskatta-* med samma belopp? Nej. ingalunda, såvitt jag kan finna''
Den ärade motionären bär uppenbarligen icke insett, att denna
skatt, om den införes, icke är annat än eu förstucken inkomstskatt.
Men vill man hårdare beskatta inkomsten och förmögenheten, ja, då
Dir man naturligtvis gå till väga på ett helt annat sätt, än den ärade
motionären tänkt sig. när han föreslagit eu särskild stämpelskatt pa
varje kupong i aktiebolag, som »er utdelning. Då bör man gå- pa
en ''direkt ändring av skattskalan i förordningen om inkomst- och
förmögenhetsskatt. Därigenom vinner man det ändamål, som de ärade
reservanterna, framliå-llit till förmån för -sin ståndpunkt, när de uttalat,
att de vilja genom denna räntestämpel åstadkomma eu rättvis
beskattning. Vill man vinna det. då bör man om man anser, att
staten behöver ökade inkomster till följe förestående ökade utgifter,
icke på donna bakväg söka införa en förstucken inkomstskatt genom
att åsätta aktiekuponger stämpel, utan då bör man som sagt. ga pa
eu direkt revision av skatteskalan i förordningen om inkomst- och

förmögenhetsskatt. . , ... .... ..,

På dessa, grin lider anhåller .jas*, hon* talman, tå ,v rrc,''i bunt! till

ut sk ettets h dust ä,l lan.

Harr Kali man: Harr talman! Då borr Rö.ing villo göra gällande,
att icke reservanterna skulle förstått arten av den beskattning
det här är fråga om, vill jag påstå, att herr Eöing bär betydligt
misstagit sig. Lika väl som herr Röings uppfattning är förstådd och

Lördag!!!! dun lti februari.

Slr 15.

;iveu i någon man är av honom motiverad, sä är den uppfattning vi
ställ för °k ttW att forsta ocl1 Uveu niycket lätt att framlägga

Det ar enligt var uppfattning ofrånkomligt, att om man pålägger
kapitalranta en särskild beskattning, sa bör därav följa, att också
ntdelmngen a aktier bl.r föremål för eu parallell beskattningsåtgärd.
Herr Roings starkaste skal mot motionen skulle ju vara det, att aktier
nu äro föremål för tva olika slag av stämpelbeskattning, emissions,
fwwlstampel. Ja, men da glömde herr liöing, att också inkomst av
kapital, som man uppbar i lönn av ränta på i bank insätta penningar
f IOJ°“il1 för dubbelbeskattning, läst den drabbar mycket- tyngre och
den bestar i att man etter fjolårets beslut därom fått räntestämpel,
men därjämte ar man fortfarande skyldig att på inkomst av kapital
>eia a kommunalskatt samt inkomst- och förmögenhetsskatt. Detta
blir ratt betungande skattebelopp, och det är enligt min mening starka

SKai, bom *en stämpel beskattning av akiiekupon^er, på sätt
antytts i motionen.

, . , Ya<i utskottet anfört och av herr Röing ytterligare understrukits,
det ai, att det skulle vara sa osäkert med vinsten, då man sätter in penmngar
i aktiebolag och särskilt i nya företag. Det är som känt torde
vara en sanning med modifikation, och det framför allt, sedan den
tna konkurrensen i allt väsentligt upphört och ersatts av de slöra
sammanslutningarna. I aktiebolagen är det tvärtom numera eu ganska
saker penningplacering, och de utdelningar, som nu vanligen förekomma
vn t na om att den stämpelskatt, som bär föreslagits, bär ovanligt
starka skal lör sig. Det kunna vi vara överens om.

Orättvisan mot de små räntetagarna blir ju ganska stor, om icke
aktieutdelningar bil föremål för en liknande beskattning som de små
ränteinkomsterna. Det är icke riktigt, som herr Röing sade, att man
1 ijot omlade depositionsstämpeln, utan man utvidgade också räntestampeln,
sa att man gick ned till de små beloppen. Sådant äi väl
av den betydelse, att det hör påkalla motsvarande åtgärder rörande
inkomst genom utdelning å aktier.

Vad herr Röing anförde angående Nya Bankens aktieemission
verkade icke pa mig, såsom herr Röing möjligen trodde, att det
skulle gorå och det är icke av avgörande betydelse, att en eller annan
maste lana penningar för att köpa aktier. Det är osunt att låna
pengar tor spekulation, som icke bör uppmuntras, i vMket företag de
lama pengarna än placeras. I någon män kan man dämpa denna
spekulation genom ökad beskattning.

Jag skall icke till bemötande upptaga herr Röings resonemang,
att det förevarande förslaget skulle innebära en förstucken ny inkomstskatt.
När vi ha en räntestämpel, så måste vi väl vara överens
om, att om detta förslag innebär en förstucken inkomstskatt, så är
ranteslampeln det också, och då bör man antingen taga bort denna
Ciisr också införa stämpelskatt på detta område.

• , ^erro-Röing framställde en stilla undran över att motionären
mke förmatt att framlägga förslag till lösning av denna fråga. Herr
Koing känner myoket väl till, huru utredningsarbete bedrivcs, då

Andra hammarens protokoll 1918. Nr 15. 3

Ang. stamptlskatt
ti aktie
kuponger

>r to.

At*g. stämpel*
skatt ä aktiekuponger.

(Forte.)

34 Lördagen don 16 februari.

det gäller förslag av denna beskaffenhet, och herr Rökig vet lika
bra som jag, att det är i allmänhet alldeles oöverkomligt for en
enskild motionär eller reservant att åstadkomma den tekniska utredning,
som erfordras, utan att anlita den hjälp, som star till ett
ständigt utskotts förfogande, och motionären har in därför hemställt,
»att vederbörande utskott måtte föreslå såväl skattens storlek som
härför erforderlig lagtext.» När utskottets majoritet icke velat vara
med om förslaget, så har det helt enkelt vant uteslutet att fa, de
krafter till förfogande, som skulle vara erforderliga tor att åstadkomma
ett resultat, och det är därför, som reservanterna funnit
do- föranledda afl inskränka motionens yrkande o:h begära en skrivelse
till Kungl. Maj:t. Jag hoppas, att om, som jag tror andra
kammaren går med på reservationen, en utredning kommer till stånd,
och det kan hända, att riksdagen då framdeles far tillfälle att se
på denna sak ur mera omfattande synpunkter än vad som i dag

kan presteras. ..

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till den reservation, som

är avgiven av lierr Jacob Larsson m. fl.

Herr Wikström: Herr talman! Reservanterna uttala den förmodan,
att mot motionens principer icke kan göras någon vägande invändning-.
Jag tillåter mig att ha en annan uppfattning, dag ar motståndare
till denna motion av rent principiella skal, och sjalv anser
jag, att mina invändningar äro vägande. Jag har endast obetyd iga
tycke för alla sådana bär skatteformer, som äro att hänföra till indirekta
skatter. De ba det gemensamma felet, att de verka sa sten,
aldrig kunna ansluta sig till skattekraften, det går icke att jo. en rättvis
beskattning på den vägen. Jag tror, att man i allmänhet bor ordna
skatterna så, att de träffa den verkliga skattekraften, och jag
tror därför att det är lyckligt, ju mer man överflyttar skatterna
på den direkta inkomsten genom eu väsentligen individuel! be Beträffande

aktiebolag råder ett särskilt förhållande De
måste av praktiska och tekniska skäl betraktas som fristående
skatteobiekt, och vi ha ju därför en särskild inkomstskatteskain
för bolag, vilken kan höjas, ifall man tycker, att den ar för lag.
Men den bär ifrågavarande stämpelskatten skulle ju utgå pa vinstutdelningen.
Därmed bleve det en individuell beskattning, och da
framträder det‘också klart, huru orättvist den i själva verket skulle
komma att verka. I ena fallet skulle den träffa dens indelning,
som i bolaget bär e<jet kapital insatt till visst belopp, i andra iallet
skulle den träffa den, som npplånat sitt insatta kapital och som
kanske får betala 8 procents ränta därå. Jag tänker mig vidare
on person, som uppbär en vinstutdelning på 500 kronor, som kanske
redan förut har eu stor inkomst, och för vilken denna vinst betyder
endast en tämligen betydelselös ökning av en förut stor årsinkomst.
Men staten tar ut skatten i alla fall med ett visst fixerat belopp.
I andra fall kan denna utdelning utgöra en aktieägares hela inkomst
eller utgöra en del av en inkomst, som i varje fall är för liten att

Lord ngen den 1(> februari.

35 Nr 15.

kunna existera på. Men staten kommer och tar även här precis
samma skatt som i förra fallet. Icke är detta rättvis beskattning,
det är visst och sant.

Jag förmodar, att alla reservanterna liksom jag principiellt
stå på den^ ståndpunkten att vi så mycket som möligt böra söka
komma il rån dessa indirekta skatter, som icke kunna verka annorlunda
än orättvist, för att i stället gå på den direkta skatten där vi
kunna träffa den verkliga skattekraften. Vi ha en inkomst- och
förmögenhetsskatt. Den kan utökas, om det .visar sig behövligt,
hör närvarande veta vi icke, om vi behöva tillgripa nya skatter i år.
Men om vi stå på^den ståndpunkten rent principiellt, att vi skola avväga
skatterna så, att de träffa den verkliga skattekraften, är det
då reson och konsekvens i att just vi skola giva oss ut och leta efter
nya indirekta skatteformer, söka införa nya indirekta skatter, om
vilka vi på förhand veta, att de verka precis lika ojämnt och orättvist
som eu stor del av de förutvarande av samma slag.

Man säger att konsekvensen fordrar, att när vi togo räntestämpeln
i fjol, böra vi taga detta förslag i år. Men här förefinnes
åtminstone en skillnad. Man lånar icke penningar för att sätta in
i en bank. Beträffande en person, som har penningar i en bank,
kan man vara viss om att lian bär ett sparat kapital, men så är
icke alltid förhållandet med aktieägaren. Han kan ha lånat sin
insats i bolaget i en bank och få betala 8 procents ränta. Det
finns ingen garanti för att han äger det kapital, som han sätter in i
ett företag. I alla fall tycker jag, att om det visar sig, att denna
räntestämpel får som konsekvens, att vi måste införa flera liknande
och ännu orättvisare skatter, det bör leda till att man från
vår sida begär eii utredning om borttagandet av denna räntestämP.
,."e^ skulle sta i bättre överensstämmelse med de principer, som
V1 v?t.. som. demokrater borde förfäkta i beskattningsavseende.

För min del är jag fullständigt på det klara med att denna
motion pekar ett ytterligare stycke fram på en oriktig väg i skattelagstiftningen.
Jag ber därför, herr talman, att få yrka avslag å
saväl motionen som reservationen och bifall till utskottets hemställan.

An g. stämpel
skatt ä aktie
kuponger.
(Forts.)

0, ,_Ve;T pöing: Herr talman! Den ärade representanten på

ötocknolmslansbänken framhöll såsom vägande skäl till förmån för
reservanternas ståndpunkt det förhållandet, att utdelning å aktier i
motsats till ränteinkomst icke är underkastat kommunal beskattning
da. det är riktigt, men herr Källman glömde att samtidigt framhålla,
att vi ste inför en reformering av den kommunala beskattningen

5ch,aÄ-fW-om kommunal beskattning för dylik inkomst sålunda
aT tumändigt öppen, så ett dylikt skäl kan i detta sammanhang icke
vara av någon avgörande betydelse.

• ]\V ,''J™ allra största aktning och respekt för min högt ärade

vän. herr Kallman men jag måste säga, att efter hans anförande för
en stund sedan tycks det, som hans kännedom om det ekonomiska livet
i vårt land icke vore så synnerligen stor. Han påstod t. ex., att den per -

Nr 15.

Ang. stämpelskatt
ä aktiekuponger.

(Fort&.i

oti

Lördagen den 16 februari.

son, som placerade penningar i aktiebolag, numera kan anse en dylik
penningplacering för ganska säker. Så föll hans yttrande ord för
ord. Han behöver emellertid endast sia upp den statistik, som linnes
t ex för åren före världskrigets början, och göra en jämförelse
mellan alla de aktiebolag i vårt land, som givit någorlunda tillfredsställande
utdelning, och de aktiebolag, som icke givit någon utdelning
alls, och då tror jag, att han nog i hög grad får justera sitt wndome.
Nej, penningplacering i aktiebolag är som regel, som nog ilertale,
vet, en högst osäker placering. . . ,,

Herr Källman kallade dessutom eu placering av penningar i ett
aktiebolag, vilka penningar man måste låna upp för en osund spekulation.
Nej, så är icke förhållandet. Har man en gång i förhållande
till sina tillgångar gått in i ett företag, och detta foretag
visar sig sunt och modigt afl utveckla och detta företagjust till tölp!
av sina utvecklingsmöjligheter besluta åt* utoka sitt kapital och
man har förtroende till företaget och till de man, som ha ansvartet
för dess ledning, så är det helt naturligt, att man gärna i lortsattnm<ren
vill vara med om att komma i åtnjutande^ av frukterna av delarbete,
som är nedlagt i företaget. Vad är da naturligare, an att,
om mina tillgångar äro sådana, att jag icke har medel att PWa
i den nyemission, som skall äga ruin, jag da för en dylik teckning
lånar upp penningar, för vilka penningar jag i manga tall, som jag
nämnde, nödgas betala en högre ränta än jag under vissa ar åtminstone
fått i utdelning av bolaget- i fråga. Det är sålunda ingen osu
spekulation, som herr Källman antydde, som man bor bekampa och
bekämpa på det sättet, att man åsätter kupongerna stämpel, utan
detta är ett tillvägagångssätt av personer, intresserade av vart näringsliv
som så långt ifrån bör bekämpas, att det tvärt om icke bor
försvåras för dem att vara med om att i fortsättningen i högre grad
vara intresserade av det företag, i vilket de ingatu

Jao- har åtminstone, herr talman, icke av de skal, som tramhållits
av herr Källman, blivit övertygad om, att om staten önskar
ökade inkomster det är rätta vägen att gå fram genom ad åsätta aktiekuponger
stämpel, utan bör man i stället, som lag framhöll i mitt
förra anförande och som även den siste arade talaren utveckladej
s;tt anförande, i så fall lägga om skatteskalan a inkomst- och lormogenhetsskatteförordningen.

Herr Nilsson i Kristianstad: Herr talman, mina herrar!
Den siste ärade talaren slutade sitt anförande med att saga att han
icke av vad herr Källman anfört kände sig övertygad darom att vi
hade rätt i den uppfattning, sam vi i vår reservation frami ort. Jag
för min del betvivlar visst icke detta, ty vilka skal som an framföras
så ä.r det klart, alt med den syn på bolagens förhållanden,
som herr Rökig i båda sina anföranden har latit komma till synes,
han icke kan anse någon som helst skatt, pa utdelning pa aktier.

rättvis och befogad. . , . ,.

Den svartmålning, som han — jag uttrycker mig verkligen
__. gjorde i sitt anförande av bolagens ställning, svär ju alldeles emot

Jjönliigen tlcu 1() februari.

37 Nr 15.

vad som framgår, om man vill slå upp
revisionsberättelser för de olika bolagen eller so efter i taxeringslängderna
litet varstädes i de olika kommunerna. Den tröstlösa syn,
herr Ilning hade på bolagen, alt de över huvud tagel skulle vara
mycket dåliga affärer, sä att de aktieägare, som kommit in och
satsat pengar där, finge låna upp och låna upp blott för att företagen
skulle hjälpas på fotter, den synen kan nog i ett och annat
undantagsfall vara riktig, men i det störa flertalet fall är ställningen
en helt annan i bolagen. De ha sin uppgift att fylla, sin fördel,
men naturligtvis äro icke bolagen så dåliga inrättningar över
huvud taget, att de icke skulle kunna bära exempelvis en liten stämpelskatt,
som varje liten sparbanksmotboksinnehavare får bära på
det sparkapital han bär i sparbanken insatt.

Man gör sig här i diskussionen enligt mitt förmenande skyldig
till en felaktig syn på saken. Man drar fram alla möjliga svårigheter
och bevisar här, att bolagen icke kunna bära det och det, man
drar in förhållanden, som enligt min åsikt icke alls höra bit, ty,
märk val, motionen såväl som den skrivelse, reservanterna bära fram.
avser ingenting annat, än vad som rör avkomsten av ett visst kapital.
Det är således fråga om, i vad mån den afkomst, man har av
ett kapital, skall stämpelbeläggas eller icke. Sedan riksdagen i
fjol ansett en stämpelbeläggning med en procent naturlig och rättvis,
då det gällt den avkomst, som man bar av i sparbank insatta
pengar, så. anse motionären och reservanterna, att det ligger full rim
och reson i, att om en person i form av aktieutdelning får fem urcecnt
på sitt i bolaget insatta kapital, han även skall betala en liknande
stämpel, då ju det kapital, som han placerat i aktier, icke bör komma
i bättre ställning än den persons kapital, som är placerat i en sparbank.

Gentemot vad herr Rörig anmärkte vill jag påpeka, att åtminstone
jag icke bar avsett, då jag talat om syftet med denna motion,
att ett bolag, som ingenting utdelar, skall få sina kuponger stämpelbelagda.
Stämpelbeläggningen kommer först, då utdelningen på någon
kupong skall lyftas, på samma sätt som räntestämpel erlägges,
då^ man lyfter sin ränta i en sparbank eller dylik penninginrättning.
Då utdelningen på aktier lyftes — under förutsättning, kan man ju
bestämma, att utdelningen utgår med fem procent eller därutöver —
skall stämpel åsättas utdelningskupongen. Därmed fölier, att man
icke kommer att stämpelbelägga fallfärdig^ eller dödsdömda bolag.

Herr Rörig försökte bär av någon oförklarlig anledning att
särskilt beröra Hva Bankens förhållanden, kursen på dess aktier och
annat sådant. Jag vet rike, vad han åsyftade därmed, om han
gjorde det därför, att han ansåg denna bank vara ett särskilt lysande
företag., eller om någon särskild rekommendation för företaget från
hans sida ansågs nödig. Här gäller icke det ena eller det andra
företaget, utan här är ställningen sådan, att man siår på en stark
och riktig grund, om man, såsom vi, ställer sig på motionens syfte.

Jag skall blott med ett konkret exempel påvisa, hur denna sak,
om man närmare vill tränga in i den. faktiskt ligger enligt reservan -

Ang. ät ant] felskott
ti aktie•
kuponger.

(Förtro

Xr 15. 3Ö

Lördagen den 16 februari.

Ang. stämpelskatt
å aktiekupong
er.
(Forts.)

ternas uppfattning. Det liar sagts — och herr Röing var också inne
på det området — att visserligen äro utdelningar å aktier i bolag
fria från den allmänna bevillningen, men å andra sidan tillkommer
stämpelbeläggning i form av fondstämpel när man köper och säljer
aktier och likaså när bolaget utsläpper nya aktier i form av emissionsstämpel
på dessa aktier. Men det är alldeles detsamma, som
att man får betala stämpel på lagfart, när man^ köper eller byter
fastigheter. De, som insatt pengar i bolag och på dessa pengar erhålla
utdelning, få därigenom en favör, som jag skall be att få med
ett konkret exempel bevisa. Antag, att en person med 10,000 kronors
kapital får en utdelning av aktier i ar på 500 kronor, och
antåg, att eu annan person med samma kapital satt in sina pengar i
en sparbank i stället. Den, som får 500 kronor i utdelning ifrån
sina bolag, är fri från skyldighet att betala räntestämpel, han ar
vidare fri från att betala allmän bevillning och därmed också från
kommunalskatt för det utdelade beloppet, ty man utgår ifrån att bolaget,
som åstadkommit vinsten, betalar skatt och att skattskyldighet
för utdelningen skulle innebära dubbelbeskattning. Den person, som
har 500 kronor i inkomst av aktieutdelning befrias således från
räntestämpel och kommunalskatt, medan däremot den, som har 500
kronor i ränta på det kapital, som han satt in i en sparbank, far
betala en procent eller fem kronor i räntestämpel och vidare får
betala kommunalskatt för fem bevillningskronor. _ Antag att landstingsskatt,
kommunalskatt och vägskatt uppgå till sammanlagt 10
kronor per bevillningskrona, så blir hans utgift för dessa 500 kronors
inkomst, som han fått på sitt sparade kapital, sammanlagt 55
kronor nästa år, om han liar denna inkomst i ar, medan däremo
den, som får motsvarande inkomst pa aktier, i vilka han placerat
sitt kapital, varken behöver betala någon räntestämpel eller någon
allmän bevillning eller någon kommunalskatt på det. belopp han
lyfter i utdelning. Enbart detta exempel förefaller mig vara tillräckligt
belysande och övertygande. _

Herr Wikström på Norrlandsbänken gjorde gällande, att detta
var en så förfärlig indirekt skatt. Nej, får man icke svårare indirekta
skatter än den, som går ut i form av stämpel på vissa papper av
denna beskaffenhet, tror jag icke det finnes någon anledning att klaga.
Det parti jag representerar och arbetarklassen. överhuvud äro visserligen
emot de indirekta skatterna, men naturligtvis är det skillnad
på vad slags skatter det är fråga om. Sådana skatter, som ga
ut på livsmedel och andra förnödenheter, göra det svarare för den
enskilde att existera men märk, att denna indirekta skatt, om man
nu skall kalla den så, avser intet annat än en liten stämpelbeläggning.
som redan i form av räntestämpel är införd för de allra minsta
kapitalisterna, dem som för säkerhet skull placerat sina besparingar
i sparbank, och som man nu vill införa även för dem, som i stället
placerat dem i aktier.

Det vore att beklaga, om denna kammare skulle ga. de vägar,
på vilka herrar Hö in g m. fl. söka föra den. Vad vi vilja är intet
annat än rättvisa, det är, som förut nämnts, en konsekvens av fjol -

Lördugt-u den li> februari.

»39 > r IS.

arets beslut. Att många svårigheter kunna möta att praktiskt genomföra
denna konsekvens, är klart, men å andra sidan begära vi
blott en utredning, och jag tror, att ett bifall till detta förslag om
utredning skall vara ett beslut, som skulle hedra denna kammare, och
ett motsatt beslut skulle enligt mitt förmenande vara livligt att beklaga.

Jag yrkar därför fortfarande bifall till reservationen.

Herr B o r g i Staby: Herr talman, mina herrar! Då jag deltagit
i detta ärendes behandling i utskottet, skall jag be att få säga Hägra
<>rd.

Jag måste erkänna, att jag i viss mån känt mig tilltalad av motionärens
förslag. Jag har nämligen icke kunnat annat än finna, att
när man i fjol införde stämpelskatt på ränteavkomst av i sparbank
insatta medel, rättvisan kräver, att även utdelning å aktier blir stämpel
belagd. Jag har således icke fullt kunnat dela utskottsmajoritetens
uppfattning, och de skäl utskottet anfört mot förslaget ha på mig
icke verkat avgörande. Jag har i alla fall biträtt utskottets förslag,
och det av den orsaken, att jag i fjol fann den då införda stämpelskatten
på ränta vara synnerligen motbjudande. Den måste i fjol
tagaa, emedan staten då var i behov av ökade inkomster, och av den
anledningen gav jag min röst för den ifrågavarande stämpelskatten.
Men att nu gå längre på samma väg, synes mig vara olämpligt. Om
man trätt in på en orätt väg, torde det vara det bästa att icke gå
vidare på densamma, utan se till, om man icke kan vända tillbaka.
Rättvisan synes kräva, säga nu reservanterna, att vi fortgå på samma
väg. Jag skulle vilja fråga: Skulle fullständigare rättvisa icke kunna
vinnas, om vi sökte helt och hållet gå ifrån den väg, som vi i
fjol beträdde, oeli sökte få bort hela denna stämpelbeskattning? För
mig synes det så, och av det skälet har jag biträtt- utskottets förslag,
till vilket jag ber att få yrka bifall.

Herr Månsson i Hagaström: Herr talman, mina herrar! Det
torde vara klart, att när man nödgas tillgripa skatter av den art, att
man har skatt på varje kilogram kaffe, varje kilogam mjöl, så kan
en skatt på ränta och utdelningar icke anses orättvis. Man kan beklaga,
att våld skatteväsen är så illa ordnat, som det är, så att man
icke kan lägga skatterna eller i varje fall den huvudsakligaste delen
av dem på inkomst och förmögenhet och avväga dem efter vars och
ena bärkraft.

Nu är det ju så, som vi veta, att en del skatter få vi taga här
och en del där, och en del få vi rent av gå och snatta här och där
i krokarna; vi ha ju hundratals skatteparagrafer, särskilt i tulltaxan
och på andra områden, varigenom vi så att säga snatta skatt från
folk, så att de icke märka det. Naturligtvis vore det trevligast, om vi
eu gång; för alla hade en ren och klar inkomst- och förmögenhetsskatt,
så att var och en betalade sin andel och vore fri sedan. Men när man
måste gå på denna linie och plocka här och där, så kan man icke ha

Any. stämpel
skatt (t akti»
kuponger.
(Forts.)

Nr 15. 40

Lördagen den 16 februari.

Ang. stämpelskatt
h aktiekuponger.

(Forte.)

någon rättmätig invändning, synes mig, mot en skatt på aktieutdelningar.

Det är ju så, att eu del folk placerar sin sparade penning i
sparbankerna, en del återigen, som vill låsa fast dem, köper obligationer,
och en del äter köper aktier. Man bär sagt, att det är två
vitt skilda kategorier detta; att de, som lia sina pengar i obligationer
och i sparkassor, är sådant folk som vill sova gott, och att de, som ha
sina pengar i aktier, är sådant folk, som vill äta gott. Detta ordspråk
tyder på, att aktierna giva i regel långt mer inkomst, än vad
obligationer och vad sparbanksmedel giva. När vi då ha fått skatt på
bankränta och när det är var man känt, att icke blott under de sista
åren utan i allmänhet även förut man har haft ganska avsevärd ränta
på det kapital, som är nedlagt i aktier, så synes det mig, att man
icke gärna kan med ens något sken av rättvisa göra motstånd mot
reservanternas förslag.

De invändningar, som framkommit, ha .särskilt varit av teknisk
art. Man har sagt: tänk så förfärligt mycket stämplar det skall behövas
för att stämpelbelägga alla dessa aktiekuponger. Gent emot
denna invändning bär jag i utskottet gjort en erinran, som jag här
vill föra fram till dem, som eventuellt kunna få frågan till utredning,
nämligen den erinran, att man icke behöver ha så ofantligt mycket
bråk med att stämpla kupongerna, utan att man mycket väl kan
anordna skatten i form av en talongskatt. Om den talongskatten 1 tigges
så, att den utgår på femåriga genomsnittsperioder, så dödar man
också den invändning, som säger: ja, men här är ett bolag, som utdelar
tio procent i år, och som icke haft någon utdelning på fyra, fem
eller sex år. Om man gent emot mitt förslag om femårina talongskatteperioder
invänder: Ja, men kupongarket varar i regel 10 år.

så svarar jag: ja, låt det vara i 10 år, men låt oss uppdela terminen
på tio år i två talongskattet erminer på fem år. Bolagen kunna då för
varje år, såsom de i alla fall göra beträffande andra skatter, avsätta
till en skattefond för talongskatten —- så gör man på sina båll
i utlandet — och så kan staten den ena terminen lyfta denna skatt,
när terminen är utgången, och den andra terminen lyfta resten av
skatten, när bolagen lämna ut nya kuponger. Detta sätt synes mig
vara långt enklare än att stämpla själva kupongerna, varemot så
många invändningar gjorts. I varje fall tycker jag, att ingenting
kan från den andra sidan vara att erinra mot förslagets rättvisa, om
man gör en sådan indelning i femårsperioder.

När man talar om emissionsstämpel och fondstämpel o. s. v., så
kan man dock icke föra fram dessa stämplar såsom en invändning mot
det föreliggande förslaget, ty var och en vet, att på en hel massa
aktier, alla dem, som över huvud här komma ifråga till nämnvärd
beskattning, är det till ersättning för den lilla emissionsstämpeln och
den lilla fondstämneln högst betydande kursvinster, som vederbörande
inhösta, och man behöver icke alls gå långt för att hitta exempel på
kursvinster, som äro alldeles ofantliga.

Jag har anslutit mig till reservanternas förslag och ber att få
yrka bifall till detsamma.

I/iningen den l(i febrnnri.

41 Nr 15.

H(!i''r W i k strö in: Herr Nilsson protesterade mot borr ilöings
imssimistiska syn på bolagets ställning och tyckte, att de stora bola?en
Rott kunde tala vid mer beskattning. Men varför då icke taga ut
den på den våg, sam anvisas av inkomst- och förmögenhetsskatten, som
är både enklare och verkar rättvisare i alla avseenden än den skatt,
som det här är fråga om.

På samma sätt är det med den talongskatt, herr Månsson talar om.
cm sådan omläggning av dan ifrågasatta kupongstämpeln skulle
uppenbarligen få till följd, att det skulle bliva icke aktiernas ägare
och mottagarna av vinstutdelningen, utan bolaget såsom sådant, soin
skulle få betala skatten. Da undrar jag återigen, varför man skall
tillgripa dessa nya och otympliga skatteformer, när man har en så
enkel och sa rättvist verkande apparat som inkomst- och förmögenhetsskatten.
Varför i?ke taga den vägen, om man över huvud vill
beskatta bolagen mera? Här är tydligen icke avsikten att nå själva
bolagen, utan det är aktieägarna, som skola beskattas för inkomsten.
Det har jag ingenting emot. Jag tycker, att>de höra beskattas både för
inkomsten och för kursvinster, soon herr Fabian Månsson talade om.
Men jag vill, att de skola beskattas med hänsyn till den verkliga
bärkraft de besitta, och att följaktligen skatten skall ansluta sig till
inkomst och förmögenhetsskattens skala. Vi behöva icke några sådana
här nya och orättvist verkande skatteformer för att beskatta
denna vinst, om vi vilja beskatta den.

Herr Nilsson talade om, att dessa inkomster icke träffas av bevillning.
Ja, det är ju en oformlighet och en orättvisa, och den skall
ju borttagas inom kort. Men den orättvisan bortelimineras i varje fall
icke på det sätt, som här har föreslagits.

Herr Månsson förklarade sig stå på den ståndpunkten, att det vore
allra bäst om man kunde uttaga alla skatter på den direkta beskattningens
väg. Men skulle icke då jag och herr Månsson och de andra,
som principiellt stå på samma ståndpunkt, kunna komma över ens
om, att jiär en sådan skatt behöves, något som för närvarande är
ovisst, gå pa den direkta beskattningens väg, och överlåta åt de andra,
de som framförallt äro rädda för att lägga skatten på det stora kapitalet
och den verkliga bärkraften, att gräva efter och leta fram
sadana här nya, indirekta skatteformer på alla möjliga vägar för
att undgå den enda rättvisa formen för beskattningen. Jag tycker
verkligen det är besynnerligt att behöva träffa herr Månsson ute på
dessa stigar. _ Doi skulle vara mycket förklarligare, om det voro från
helt annat håll dessa ansträngningar komme.

Jag vidhåller .mitt yrkande.

Sedan överläggningen härmed förklarats avslutad, gav herr talmannen
propositioner dels på bifall till utskottets hemställan, dels ock
på avslag därå samt bifall i stället till den vid betänkandet fogade
reservationen; och fann herr talmannen den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Då votering emellertid begärdes, blev
n.u. uppsatt, justerad och anslagen en så lydande omröstningsproposition: -

Ang.

skottmål Oifeäie
kuponger.
(Kortw.''

Sr 15. 42

Lördagen den 16 febrnari.

A»g. stämpel- Den. som vill, att kammaren bifaller bevillningsutskottets fcornå
aktie ställan i utskottets förevarande betänkande, nr 7, röstar

kuponger.

''&>«*■) Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, bar kammaren, med avslag å utskottets berörda
hemställan, bifallit den vid betänkandet fogade reservationen.

Voteringen utvisade 48 ja, men 81 nej, vadan kammaren med
avslag å utskottets hemställan bifallit den vid betänkandet fogade reservationen.

§ 16.

Herr statsrådet Nilson avlämnade Kung!. Maj-.ts proposition,
nr 85, med förslag till förordning angående särskilda bestämmelser
om tiden för förvarande av vissa till ledning för taxering avgivna deklarationer.

Nämnda proposition blev på begäran bordlagd.

§ 17.

Upplästes ett till kammaren inkommet protokoll så lydande;

År 1918 den 15 februari sammanträdde kamrarnas valmän för
att utse revisorer och revisorssuppleanter för granskning av riksbankens
avdelningskontors i orterna räkenskaper och förvaltning;
och befunnos efter valens slut hava blivit utsedda till

revisorer:

vid kontoret i Göteborg

herr Pehrsson, Pelir, kyrkoherde, Göteborg,

» Sandblad, Erik, ombudsman vid Hypoteksföre ningen,

Göteborg,

> d’ Orchimont, Fredrik, f. d. handlande, Flöda,

» Lillieros, C. G., kassör, Göteborg,

med 34 röster

» 34 *

> 34 >

vid kontoret i Malmö

herr Wikborn, N., lantbrukare, Arrie, Månstorp,

» Cavalli, Gustaf, överstelöjtnant, Malmö,

» Johansson, P. A., kassör, Malmö,

> Nilsson, fanders Johan, lantbrukare, L:a Isie.
Södra Åby,

med 34 röster
» 27 »

» 34 »

43 Nr It.

Lördagen flen 16 februari.

vid kontoret i Falun

herr Emfors, O. A., f. d. riksdagsman, Björka,
Bredgrind,

* Nordin, G., major, Falun,

1 Sandström, Carl, kamrer, Orsa,

» Ström, Johan, f. d, riksdagsman, Transtad,

med 84 röster

» 34 »

* 34 »

» 34 »

vid kontoret i Gävle

herr Ericsson, 1. G., telegrafkommissarie. Gävle,

> Brodin, Carl, grosshandlare, Gävle,
Fogelberg, B., disponent, Gävle,

> Lindberg, Erik, vice konsul, Hudiksvall,

med 34 röster

» 34 »

» 34 *

vid kontoret i Halmstad

herr Bökman, E., rektor, Halmstad,

> Ehrenborg, G., major, Halmstad.

» Gyllensvärd, A. G., f. d. riksdagsman, Fågelsång,
Yoxtorp,

Linder, J. It., skollärare, Tvååker,

med 84 röster

» 34 *

vid kontoret i Härnösand

herr Tham, K., rektor, Härnösand,

Carlsson, V., häradsskrivare, Härnösand,

* Hallin, E., kassör, Örnsköldsvik,

Hesse, Samuel, advokat, Härnösand,

med 34 röster

» 34 »

34 »

vid kontoret i Jönköping

herr Johansson, Edvard, Häradsköp. Skillingaryd, med 34 röster

> Gisten, Knut, landskamrerare, Jönköping, » 34 »

Andrén, Fredrik, ingenjör, Jönköping » 34 »

> Jönsson, Johan, landstingsman, Norrahammar, » 34 »

vid kontoret i Kalmar

herr Schött, Helmer, tnllkontrollör, Kalmar, med 84 röster

» Wickbom, J. A. O., rektor, Kalmar, » 34 »

> Olsson, C. A., f. d. riksdagsman, Järnsida, Nora

Tång, » 34 »

Magnusson, Hugo, journalist, Kalmar, » 34 »

vid kontoret i Karlskrona

herr Krusa, K. It. T., kapten, Karlskrona, med 34 röster

Karlsson, K., f, d. fortifikationskassör, Karlskrona, » 34 »

» Brorsson, N., kantor, Asarum, » 34 »

> Appelqvist, Casper, handelsföreståndare, Ronneby, » 34 »

Bir 16. 44

Lördagen den 16 februari.

vid kontoret i Karlstad

herr Liljesköld, K. A., f. d. häradshövding, Arvika,

» Falk, H. H. TF., kapten, Karlstad,

> Larson, L. TF. lantbrukare, Labberud, Ölme,

» Göthberg, A. //., f. d. riksdagsman, Munkfors,

med 34 röster

» 34 »

* 34 >

vid kontoret i Kristianstad

herr Persson, J., landstingsman, Sösdala,

» Månsson, Nils, kamrer, Ostra Broby,

» Witzell, C., f. d. riksdagsman, Örke ljunga,
* Jönsson, B. J., handlande, Kristianstad,

med 34 röster

» 34 *

» 34 »

vid kontoret i Linköping

herr Buren, Iv., lantbrukare, Boxholm,

» Edlund, Wilh., disponent, Mjölby,

» Gustafson, J. A., lantbrukare, Mjölby

» Träff, Axel, fabrikör, Mjölby,

med 34 röster

» 34 *

» 34 >

vid kontoret i Luleå

herr Bexell, Albert, stadsfogde, Luleå,

» Nordberg, Älb., kyrkoherde, Neder-Luleå,

» Bäckström, Amandus, kommissionär, Öjebyn
» Östling, J. E., landstingsman, Gammelstad,

med 34 röster

» 34 »

» 34 *

» 34 »

vid kontoret i Mariestad

herr Almin, B., lantbrukare, Lugnås,

» Jonzon, P. G., landstingsman, Leksberg, Mariestad,

» Bolin, J. Z., skollärare, Fyr unga
» Sterner, E., redaktör, Mariestad,

med 34 "Öster

» 34 »

» 34 *

vid kontoret i Norrköping

herr Wahlberg, Fredrik, ingenjör, Norrköping med 34 röster

» Mossberg, Bobert, brandchef, Norrköping, » 34 »

» Hedenström, Daniel, ingenjör, Ljusfors, Skär blacka,

» 34 »

» Lagerbäck, E. A., kassör, Norrköping, » 34 »

vid kontoret i Nyköping

herr Sjöström, G., kyrkoherde, Tuna, Larslund,

» Weinberg, B., f. d. godsägare, Nyköping,

» Winblad, Oskär, förvaltare, Nyköping,

» TThrberg, Ivar, lantbrukare, St. Kungsladugården,
Nyköping,

med 34 röster

» 34 »

Lördagen deu 16 februari.

45 Nr 16.

vid kontoret i Sundsvall

herr Horneij, Arvid, tandläkare, Sundsvall,

» Hellgren, ./., bokhandlare, Sundsvall,

Ekholm, jR., i. d. riksdagsman, Sundsvall,

Thor, C. G.. förvaltare, Nedansjö,

vid kontoret i Umeå
herr Gr a fatt''om, Hj., överstelöjtnant, Umeå,

‘ Boström, N., i. d. riksdagsman, Bodbyn, Burträsk,
Alund, TF., jägmästare, Umeå.

‘ Karlsson, Nils, nämndeman, Tavelsjö,

vid kontoret i Uppsala

herr Er mg, Sven Kasper, f. d. rådman, Uppsala,

* Wiklund, Gustaf\ t. f. akademibokkållare, Uppsala,

* Amelius, G., f. d. organist, Öster-Lövsta,

» Höök, C., f. d. riksdagsman, Edeby, Rasbokil,

med 34 röster

» 34 »

med 34 röster

» 34 »

med 34 röster

» 34 »

vid kontoret i Vishy

herr Forssman, P. A., disponent, Roma Kloster,

» Helin, Oskar, f. d. landskamrerare, Visby,

* Larsson, K. L. J., riksdagsman, Bondarve,

» Svallingson, M. E., kronolänsman, Böndersgård,
Klintebamn,

vid kontoret i Vänersborg
herr Björklund, E., jägmästare, Vänersborg,

‘ Håkansson, V. R., kamrer, Vänersborg,

* Johansson, A., handlande, Ed

* Johansson, Albert, bruksbokhållare, Upphärad,

vid kontoret i Västerås

herr af Billbergh, Th., f. d. lektor, Västerås,

* Rudberg, Hj., f. d. räntmästare, Västerås,

* Uggla, Claes, häradshövding, Västerås,

* Lindgren, Gustaf, f. d. riksdagsman, Islingby,

vid kontoret i Växjö

herr Bengtson-Gierup, Hans, distriktslantmätare,
Växjö,

» Johansson, O. A., hospitalssyssloman, Växjö,

» Andersson, C. A., landstingsman, Ivla, Boarp,

* Eriksson, J., f. d. riksdagsman, Lindehult,

Algutsboda,

med 34 röster

» 34 »

med 34 röster

» 34 »

med 34 röster

> 34 »

» 34 >

med 34 röster

» 34 »

Nr 14. 46

Lördagen den 16 februari.

vid kontoret i Örebro

herr von Hofsten, H. R., major, Örebro,

» Montgomery-Cederlijelm, R., kammarherre,
Segersjö, Län näs

» Persson, Ö., nämndeman, Asker,

» Windahl, Axel, grosshandlare, Örebro,

med 34 röster

» 34 »

* 34 *

» 34 »

vid kontoret i Östersund

herr Mattsson, Anders, lasarettssyloman, Östersund,
» Björklund, Olof, godsägare, Oviken,

» Roman, P. O., häradsskrivare, Östersund
» Fladvad, O. É., landstingsman, Odenslund,
Östersund,

med 34 röster

•» 34 »

» 34 »

> 34 »

suppleanter:

vid kontoret i Göteborg

herr Lind, C. T., f. d. riksdagsman, Tanum,

» Rodhe, C. A., major, Göteborg,

5 Larsson, L., f. d. landstingsman, Huveröd,
» Neiglick, Fritz, Kapten, Göteborg,

med 32 röster

» 32 >

» 32 »

vid kontoret i Malmö

herr Rosén, Anders, lektor, Malmö,

» Persson, Alfred, lantbrukare, Wadensjö,

» Ljuna, J., handlande, Hör,

» vem Porath, Wilhelm, överstelöjtnant, Lund,

med 32 röster

» 32 »

» 32 *

> 32 »

vid kontoret i Falun

herr Nilsson, A., förvaltare, Falun,

» Holst, P., handlande, Malung,

» Thorsell B., direktör, Wassbo, Omäs,

» Bohm, H., kronofogde, Falun,

med 32 röster
* 32 »

» 32 >

» 32 »

vid kontoret i Gävle

herr Bengtsson, P., f. d. riksdagsman, Glösbo,

» Göransson, G. S., ingenjör, Gävle,

» Sjögren, Arv., disponent, Forsbacka,

» Bergsten, Knut, tryckeriföreståndare, Gävle,

med 32 röster

» 32 >

■» 32 »

?> 32 »

vid kontoret i Halmstad

herr Dahlberg, John, handelsföreståndare, Halmstad, med 32 röster

» Hollender, Y., ingenjör, Halmstad, » 32 5

» Magnusson, Magnus, Magnilund, Eldsberga, » 32 »

^ Frisell, G., fil. doktor, Kullagården, Yarberg, 5 32

Lördagen deu 16 februari.

47 Nr H>.

vid kontoret i Härnösand

herr Björklund, Henrik, hemmansägare, Dynäs,

* Tömer, Alfred, direktör, Härnösand,

’ Hammarlind, Otto, fabrikör, Nyland,

* Sandström, Nils, direktör, Nyland;

med 32 röster

» 32 »

» 32 *

» 32 »

vid kontoret i Jönköping

herr Svensson, Johan, nämndeman, Fållinge,

Smålån dsstenar, med 32 röster

* Friden, F. J., disponent, Jönköping, » 32 »

'' Ramfeldt, Harry, Kapten, Ramsjöholm, » 32 *»

* Magnusson, August, Svarvartorpet, Anderstorp; » 32 »

vid kontoret i Kalmar

herr Johansson, Adolf,, f. d. riksdagsman, Möllstorp,

Färjestaden, med 32 röster

» Olsson, P. V., regementspastor, Kalmar, » 32 »

* Modéer, Seth, handlande, Mönsterås, » 32 5

9 Johansson, C. A., handelsföreståndare, Kalmar, » 32

vid kontoret i Karlskrona

herr Johansson, Mattis, trävaruhandlare, Eringsboda, med 32 röster

» Bergström, G., godsägare, Bubbetorp, Torskors, 9 32 »

* Olsson, N. P., kamrer, Lörby, Mjällby, » 32 »

* Svensson, Färdinand, landstingsman, Fridlefstad,

Björkeryd, » 32 »

vid kontoret i Karlstad

herr Huss, R., kapten, Karlstad,
s Johansson, Hmil, kyrkovärd, N:a Borgvik,

» Carlsson, L. J., f. d. riksdagsman, Frosterud,
Rudskoga,

5 Mossberg, Gustaf, handlande, Framnäs, Blomskog,

vid kontoret i Kristianstad

herr Hansson, Joel, handlande, Osby,

5 Svensson, Maurits, konduktör, Kristianstad,

» Troedson, Troed, f. d. riksdagsman, Bjärnum,
9 Olsson, Otto J., Hammenhög,

vid kontoret i Linköping

herr Danckwardt-Lillieström, Gösta, kassör, Linköping,

» Grewell, Axel, kapten, Linköping,

» Löwendahl, O. A., folkskollärare, Linköping,

» Tolf, Ernst, kamrer, Linköping,

med 32 röster

2>	32 »
	32 »
	32 »
med 32 röster
2>	32 9
	32 9
	32 >
med 32 röster
	32 >
	32 9
	32 »

yr 15. 48

Lördagen (ten 16 februari.

vid kontoret i Luleå

herr Sundberg, Ragnar, länsassessor, Luleå.

» Lantz, E. P., landstingsman, Luleå,

» Ullman, U., kapten, Luleå,

» Sandström, Robert, handlande, Gammelstad,

med 32 röster

» 32 »

» 32 *

vid kontoret i Mariestad

herr Andersson, J. A., landstingsman. Wättlösa,
Götened,

» • Holm, G., f. d. läroverksadjunkt, Skara,

» Sjöberg, G. TF., redaktör, Skövde,

> dilam, A., överste, Jönköping,

med 32 röster
» 32 »

»32 *

» 32 »

vid kontoret i Norrköping

herr Andersson, Gösta, lantbr. Kolstad, Norrköping, med 32 röster
> Cederstrand, Th., handlande, Norrköping » 32 »

» v. Malmborg, Karl, kapten, Wii, Okna, »32 *

» Andersson, Ernst, lantbrukare, Skälsund, Norrköping,
* 32 *

vid kontoret i Nyköping

herr O., Sandström, lantbruks ingenjör, Nyköping, med 32 röster
» von Sydow, C. O., kapten, Nyköping, = » 32 »

» Tottie, K. F., lantbrukare, Lilla Kungsladugården,
Nyköping, * 32 *

» Funt, Gunnar, rådman, Nyköping, » 32 >

vid kontoret i Sundsvall

herr Walles, J. G., kassör, Sundsvall, med 32 röster

» Hellberg, Alfred, kyrkvärd, Högom, Sundsvall, » 32 »

» Nilsson, TF. E., disponent, Karlsvik, Sundsvall, » 32 »

» Persson, Johan, handlande, Sundsvall, » 32 »

vid kontoret i Umeå

herr Löwling, C. Joll., disponent, Umeå, med 32 röster

» Lindgren. J. TF., rektor, Umeå, » 32 »

* Eriksson, Erik, lantbrukare. Böle, Umeå, » 32 ’

» Conradson, R., apotekare, Nordmaling, » 32 »

vid kontoret i Uppsala

herr Jönsson, A., arrendator, Bergby, Örbyhus,

» Henschen, Carl, akademikamrerare, Uppsala,

» Lundeberg, Sigsten, hospitalssyssloman, Uppsala,
» Kant, K G. W., i. d. riksdagsman, rådman,
Uppsala,

med 32 röster

* 32 »

» 32 »

» 16 »

Lördagen den 16 februari.

49 Nr 1&.

vid kontoret i Visby

herr Kransa af Verchou, Henning, major, Visby,

* Hansén, J. Th., f. d. riksdagsman, Bonsarve,
Vamlingbo,

Broander, N. f. d. riksdagsman, Visby,

» Söderberg, J. N., stabsintendent, Visby,

med 32 röster

» 32 »

* 32 »

vid kontoret i Vänersborg

herr Engqvist, A. F., kontorschef, Stigen, Färgelanda
* Björkqvist, M., tidskrivare, Trollhättan,
Sahlberg, R. C. Th., kapten, Vänersborg,
Bergström, Arvid, handlande, Vänersborg,

med 32 röster

» 32 »

vid kontoret i Västerås
herr Holmin, Elis, major, Grävlinge,

Zander, J. A., handelsföreståndare, Västerås,

* Lundblad, Axel, f. d. riksdagsman, Fredriks berg,

Västerås,

* Fröier, Isidor, folkskollärare, Västerås.

med 32 röster

* 32 »

» 32 »

vid kontoret i Växjö
herr Norlin, Anders, dövstumslärare, Växjö,

» Johansson, S. A., landstingsman, Högahult.
Gåvetorp,

* Blomkvist, J. H.. landstingsman, Gravaregår den,

Växjö,

* . -Ahl, Ernst, landskamrerare, Växj ö,

med 32 röster

» 32 »

vid kontoret i Örebro

herr Eriksson, Lars, f. d. riksdagsman, Fällingsbro.
» Pauli, J. M., jägmästare, Kloten,

» Ahlstrand, A. F, kassör, Örebro,

* Zethelius, O., major, Örebro,

med 32 röster

» 32 »

» 32 >

» 32 »

vid kontoret i Östersund

herr Johansson, J., folkskollärare, Hornsberga,

* Hemmingsson, Olof, kommunalnämndsordförande,
Hall-marby,

3 Olsson, Olof, handlande, Fastgården, Oviken,
» Olsson, N. O., lantbrukare, Täng,

med 32 röster

» 32 »

sedan ordningen mellan dem av suppleanterna, som erhållit lika
antal röster, blivit genom särskilda lottningar bestämd.

Hans Andersson. Oskar Nyländer.

H. Wachtmeister. Erik Röing.

Andra kammarens protokoll 1918. Nr 16.

»T 15. 50

Lördagen den 16 februari.

Protokollet lades till handlingarna; och beslöt kammaren, att
underrättelse om de försiggångna valen skulle genom utdrag av kammarens
protokoll meddelas bankoutskottet med anmodan till utskottet
att lämna såväl fullmäktige i riksbanken som vederbörande avdelningskontor
och de valda meddelande om valens utgång.

§ 18.

Till bordläggning anmäldes :
statsutskottets utlåtanden:

nr 2 A, angående regleringen av utgifterna under riksstatens för
år 1919 andra huvudtitel, innefattande anslagen till justitiedeparte nr

2 B, angående regleringen av utgifterna under tilläggsstatens
för år 1918 andra huvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet;
samt

bankoutskottets utlåtanden:

nr 12, angående verkställd granskning av riksbankens styrelse

och förvaltning; och .... , , ,

nr 13, angående verkställd granskning av nksgaldskontorets

styrelse och förvaltning''.

Sollefteå

§ 19.

Justerades protokollsutdrag.

§ 20.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:

herr Ander
» Sjöström
» Johansson i
Kjellberg
»* Hedström
» Uddenberg
» Anderson i Knapasjö
» Hammarshj öld
» Olsson i Berg

Magnusson i Skövde
» Larsson i Ängebäck
» BäcTclund
» Kahlström

Kammarens ledamöter

under 5
» 6
» 8
» 6

'' »■ 6

■ » 7

» 6
» 2
* 5

» 6
» 8
» 8
» 8

in. den	18 febr.
»	18
	18
»	18
	18	»
»	17	•»
	18
»	17
	18	■»
»	17
»	19	»
	17
	19	3>
2.42 e. m.
In fidem
Per Cronvall.

Stockholm 1918. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner, tsion