RIKSDAGENS PROTOKOLL

ProtokollRiksdagens protokoll 1918:48

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1918. Första kammaren. Nr 48.

Lördagen den 8 juni, e. m.

Kammaren sammanträdde kl. 8 e. m.

Justerades fem protokollsutdrag för det på förmiddagen hållna
sammanträdet.

Fortsattes överläggningen rörande konstitutionsutskottets utlåtande
nr 18, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 290, med
förslag till lag om ^ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om
kommunalstyrelse pa landet den 21 mars 1862 m. m. jämte inom riksdagen
i ämnet väckta motioner.

Herr Ekman, Karl Johan: Herr greve och talman! Het
förslag till . de svävande författningsfrågornas ordnande, som de
av den Edén-Brantingska ministären den 18 november 1917 tillsatta
rösträttskommitterade åstadkommit, ligger nu på kamrarnas
bord i form av kunglig proposition. Intet försök bär därvid gjorts
att se frågorna i deras stora sammanhang med vårt kommunala
och politiska liv över huvud. Enda strävandet har varit att i
vissa lösryckta detaljer av det hos oss gällande systemet för komrnunal
självstyrelse, åstadkomma de förändringar, som kunna passa
till partipolitiken för dagen. Och dessa förändringar har man velat
bygga upp på en helt annan grund än den som uppbär det
nuvarande systemet, med påföljd att de föreslagna nya bestämmelserna
varken stå i överensstämmelse med det gällande systemet
eller med den angivna nya grunden för desamma, utan strida mot
bägge.

Det är. vänsterus maktställning det gäller. Statsministern
har i förmiddags betonat, att det är av fullaste övertygelse han
framlagt den kungliga propositionen. Ja, jag betvivlar ingalunda
att det är hans övertygelse, att det vore lyckligt, om vänstern
vore i obestridd besittning av makten i vårt land. Men vi kunna
icke se saken så ensidigt.

I’ örklaringen till att de demokratiska kraven göras aktuella
hos oss just nu har visserligen stundom lämnats med en hänvisning
till den s. k. »nyorientering» som i Preussen är å bane och i
Ryssland lett till kända resultat. Men det bör ihågkommas, att
redan långt innan dessa främmande utvecklingsfaser kunde fram Första

hammarens protoholl 1918. Nr 48. 1

Om ändringar
i den kommunala
rösträtten
m. m.
(Forts.)

Nr 48. 2

Lördagen den 8 juni, e. m.

Om ändringar träda såsom motivbildande krafter, höjdes inom den svenska
i den korn- vänstern röster, som förordade ett angrepp mot f örsta Kammat en
munala rätt- mpd just av teorien om »personlighetsprincipen^ inom det

eaiten m m. kommunala iivet. Denna metod att söka komma den första kamS
'''' maren till livs via en reform i den s. k. personlighetsprincipens
tecken av den kommunala rösträtten, togs också upp av vänstern
vid landstingsmannavalen på våren 191(1,_ alltså långt innan de
smittosamma exemplen utifrån kommit till. Det förhåller sig
också så, att det för en opartisk granskning måste synas mindre
oförlåtligt, om personlighetsprincipen — nämligen sådan vara
vänsterpartier framställa den — före erfarenheterna från den ryska
revolutionen ännu kunde hava någon kurs. Men att man efter
och med anledning av denna revolution t. o. in. fattas av en starkåre
värme än förut för denna idé i dess av vänsterpartierna hyllade
gestaltning vittnar utan tvivel om ett ödesdigert underskattande
av verklighetens lärdomar. . .

Ty det maste sägas, att den s. k. personlighetsprincip:*, vilken
åsyftas med vänsterns tal om samhällets uppbyggande pa
människorna och icke på penningen, ocli vilken för övrigt dagligen
i tal och skrift upphöjts såsom vänsterpartiernas _ samlande
banér och kungstanke, i själva verket icke har någonting annat
än namnet gemensamt med den sannskyldiga personlighetsprincip,
som är vår aktning och vördnad värd och som vi, så långt det år
praktiskt möjligt och på olika sätt, vilja lägga till grund för vara
olika representativa institutioner. Det måste med styrka betonas,
att då nu vänsterdoktrinen för varje särskild individs räkning reser
anspråk på ett inflytande i fråga om den kommunala rösträtten,
som är fullkomligt lika med varje annan individs inflytande,
så har detta anspråk i varje fall ingen som helst hemul i den
upphöjda personlighetsprincip, som Erik Gustaf Geijer utformat
och som är en av de kostbaraste klenoderna i det svenska tankelivets
skattkammare. Herr Hellberg tycktes i förmiddags vilja
låta påskina, att han i Erik Gustaf G-eijer hade en försvarare för
sin ståndpunkt. Det förhåller sig i verkligheten icke så. Gener
står tvärtom som en allvarlig protest mot vänsterpartiernas föimätna
usurpation av det djupa svenska personlighetsbegreppet för
att därmed bemantla och helga det nakna huvudtalets banala och

råa idéer. , ,

Det måste nämligen ihågkommas, att personlig q eten — enligt*
detta begrepp — är det högsta religiösa och moraliska tillstånd,
som en enskild individ genom en oavlåtlig förståndets och viljans
kamp mot de neddragande makter, som äro honom medfödda, kan
uppnå. Yad som, bland annat, konstituerar detta personlighetsbeorepp
omsatt i livet är — icke pockandet på rättigheter och befogenheter
— utan det fulla medvetandet om och det frivilliga och
si älv man ta, ja, hänförda fyllandet av de plikter^ vilka pävila eu
var såsom människa och medborgare, icke i förhållande till honom,
själv eller den särskilda grupp han tillhör, utan i förhållande till
det hela.

.‘i Nr 48.

Lördagen den 8 juni, e. in.

vSlif Verkh‘igr^e . ''‘,ell“Cj‘'' »Stam(to„Sät“ng“rMJf8|I‘en it
stalla, att nämligen lians egna strävanden för hans intellektuel L

SL*Ä u£obi;g 1

«aÄ23lstrÄir.t;

C%*6,a ",ls osent%“ b''”ärtd“ *--”«£?

flMen det må!?te naturligtvis alltid erbjuda vissa svårigheter

likhetL^antaSs ''åt? ?ånaisk*s utveckling, där det med fannoi,
el\ Kan “tagas, att hennes kompetens för ett landtadel åt in

kompetens sä^skulle8 J0” fö,r handen- Vari denna

.? 4alv ,?kuJ.le ]lSg«- om den saken var Geiier icke i

ıi len Z \°m^llUerna såsom människa

g Men han Vllle förmoda, att därest den blivande
medborgaren vid eu viss ålder »visade sig hava åtnjutit d e n So
fostran, som är oundgänglig- för att förstå nr>l> 7-i.j. ^

såsom menniska och medborgare>, då vore hans kompetens tilh
s ades. Geijer drog alltså den yttersta gränsen kring dem som

S uretm"XaS,f ''¥ar “‘»"“W iig?Vna"’ia»
f Ut till kela antalet av den stora massan av individer Fn

SrXnLTa S‘»“bo^are^ar4 Ä" • ™/“™

mara villkoret för valrättens erhållande, ifen icke enV inom Hen

Säd valS“ 0„T?rHae“SkaH ‘X Mjer erkäZ „t

tingaa vaiiatt. Och 1 de undantag, som Geiier förslagsvis anför

r0:le^. t/<lkgV att det sanna personlighetsbegreppet ingalunda nöd’

SteÄ''” e“ lagStadglt P&''SU

Det vore för övrigt att fullständigt misskänna den verk! i o-a
nersonlighetsprincipens natur, därest man påstode, att denna blefe
savflda 1(ike ett politiskt - eller ktmmunilf - “flytande
bereddes åt varje särskild människa, som eljest kunde svara för

däi-onfTtt38^ 1^1St°nens “«?* betydelsefulla vittnesbörd gives
därom, att det högsta jiersonliga liv har kunnat levas utan al i

häll0^en Stdai1’ OC¥a G,eiJer sålunda undantagit avsevärda samhällselement
från den aktiva politiken, tanke? han sL icke det

Om ändringar
i deri kommunala
rö stvätten
in. m.
(Forts.)

Nr 48. 4

Om ändringar
i den kommunala
rösträtten
m. m.
(Forts.)

Lördagen den 8 juni, e. m.

lolitisba inflytandet såsom lika fördelat på de övriga. Gei jer förklarar,
att personlighetsprincipen icke blott »tillåter» utan fastmera
»fordrar modifikationer». Dessa modifikationer ville han vinna
dels genom medelbara val, dels också genom särskilda valbarhetskvalifikationer
för elektorerna. Om dessa kvalifikationer skriver

han »Om uppfostran, oförvitlighet och myndighetsålder äro första
villkoren för allt slags politisk valrätt, så måste ett förstärkande
av denna valrätt och därmed av det politiska inflytandet gå i
bredd med förstärkandet av de garantier, dessa villkor innebära»
»Det är ej mer än billigt, att den förmåga, uppfostran utvecklar,
varder, liksom även oförvitligheten, underkastad ytterligare
prov, innan den kan förtjäna en högre grad av medborgerligt
förtroende.» ..

‘ Inom den yttersta ramen av de grundvillkor, som Heller uppställt
för att valrätt över huvud taget skulle erhållas, ville han
sålunda skapa ett större inflytande för alla, till vilka »en högre
»råd av medborgerligt förtroende» borde sättas, och detta förtroende
borde följa och hålla jämna steg med »förstärkandet av
de o-arantier, som grundvillkoren innebure» eller — vilket Geijer
förklarade vara detsamma — med de högre »graderna av förvärvad

självständighet». . £ n ■■

'' Jag har litet utförligare uppehållit mig vid Erik Gustai Geners
tankar om representationsproblemet för att visa, att självständigt
liberalt svenskt tänjande, då det gått problemen som skarpast m
på livet, för det första aldrig kunnat förmå sig att sätta likhetstecken
mellan den särskilda historiskt givna individen och personlighet,
och för det andra, då den sökt betrygga, så vitt möjligt,
pérsonlighetstankens förverkligande, heller aldrig uppskattat alla
dem som valrätt tillerkändes, såsom ur statens och samhällets
synpunkt likvärdiga. För att förekomma allt missförstånd skyndar
jag att påpeka, att jag för min del alls icke är benägen att
utan vidare acceptera alla de praktiska krav, som Geijer Iran sina
utgångspunkter uppställde. De äro utformade med _ hänsyn till
hans tids förhållanden och äga icke omedelbar och ojusterad tiillämpning
under våra dagar. Att Geijer i sin grunduppfattning
givit uttryck för bestående erfarenhetsrön, lärer ingen kunna bestrida.
Och allra minst bör från den nutida liberalismen nagra
gensagor kunna göras mot åberopandet av Geijer såsom auktoritet.
Den är, som bekant, för några få år sedan från det hållet godtagen,
då Karl Staaff i sin skrift om »det konstitutionella styrelsesättet»
vädjade till Geijers namn och vissa hans uttalanden. Och
därefter föreligger från en framskjuten vänsterpolitiker i clenna
kammare det erkännandet, att Geijer efter sitt avfall »i hela sin
garning framträder som genomträngd av liberal åskådning in i margerii>.
Även herr Hellberg har ju också nyss erkänt Geijers auktoritet
härutinnan, ehuru han förteg Geijers uppfattning av den
kvalificerade personlighetens företräde. .

Den fullt riktiga personlighetsprincip, enligt vilken bestäm -

Lördagen den 8 juni, e. na.

Nr 48.

m anderätten i samhället utskiftas olika allt efter den antagliga
mognaden bos de om sina medborgerliga plikter medvetna medborgarna,
den personlighetsprincipen har därför, såsom ovan sagts,
ingenting annat än namnet gemensamt med den nu av våra vänsterpartier
predikade personlighetsprincip, i kraft av vilken varje individ,
utan alla hänsyn, har en lika naturlig rätt som varje annan
till en lagligt fastställd makt i stat och kommun, klen förra är en
positiv, en samfundsbildande och utvecklingsbefordrande lära, den
senare en negativ, en samfundsupplösande, en utvecklingsfientlig
doktrin. Att förhållandet med denna sistnämnda doktrin är sådant
som nu sagts, har också länge stått fullt klart för all besinningsfnll
eftertanke.

Det skulle emellertid här föra alldeles för långt att försöka
visa upp, huru teorien om alla individers naturliga och lika rätt
till lagstadgat politiskt inflytande är en destruktiv dogm, vars tilllämpning
hamnar i anarkien.

Men icke blott teoretiska överväganden hava ådagalagt den
politiska jämlikhetsindi vidualismens för samhället ödeläggande
karaktär. Aven den historiska erfarenheten bestyrker, att den för
all nationell kultur är ett dödsbringande gift.

Alla dessa betänkligheter mot den politiska individualismen
må emellertid, intill dess det senaste årets erfarenheter från öster
blivit givna, ha tett sig såsom förlegad teori och kunnat övermodigt
avfärdas såsom fotade på föråldrade, för länge sedan övervunna
historiska förhållanden. Men sedan dessa färska iakttagelser
kunnat göras, må man väl kunna säga, att invändningarna
åter ha fått livets starkaste färger. Må det vara nog att kort och
gott hänvisa till revolutionsbistorien i Ryssland från mars 1917
till mars 1918. Den polska friheten har fått sin värdiga ättelägg
i den ryska. »Liberum veto», som på grund av sin tids sociala och
kulturella förhållanden var ett privilegium för individen inom ett
adligt fåtal, har nu till följd av den struktur, som vår tids samhälleliga
miljö äger, omformats till ett lika ödesdigert anspråk för
individen inom massornas större ram. Men vare sig det handlar
om adlig individualism eller bolsjevikisk — mot nationens bestånd
och frihet är den alltid lika fientlig.

Det var mot den egoistiska individualismen under ståndssamhällets
skylt, som Geijers personlighetsbegrepp blev en samlande
ädel stridsfanfar. Riktigt uppfattat, skall det även nu göra tjänst
såsom mur och värn mot en till sina konsekvenser anarkisk individualism,
som i sin hänsynslösa framfart icke ens drager sig för
att till sin förmån åberopa personlighetsprincipen.

Det skall ju här villigt medgivas, att de vänsterpartier, som
ansvara för det uppställda kravet, att samhället skall byggas »på
människorna och icke på penningen», i praktiken kanske omedvetet
själva rygga tillbaka för den hävdade principens konsekventa tilllämpning.
_ Ty det föreliggande förslaget visar klart, att den från
vänsterministärens sida hävdade s. k. personlighetsprincipen i visst
hänseende åtminstone icke av densamma tages på fullt allvar. Den

Om ändringar

i den kom munala

röst rätten

r/i. m.

(Fort».)

Nr 48.

6

Lördagen den 8 juni, e. m.

Om ändring åt

i den kom munala

röst rätten

m. m.

(Forts.)

kungl. propositionen låter nämligen den kommunala rösträtten inträda
först i och med den kommunala, skattskyldigheten. Visserligen
uttalade hans excellens statsministern i sitt tidigare i år
hållna valtal i Linköping att »de, som icke begripa, att våra dagars
samhälle måste byggas pa människorna och icke på penningen . . .
de äro dömda av tiden själv.» Och samma tankegång har här i
dag upprepats. Men för den händelse att dessa ord skola vara
adresserade till den svenska högern, så kan denna ju känna sig
lycklig vid att i fördömelsen hava sällskap av ingen mindre än
hans excellens själv. Ty då han, såsom antytts, låter »människovärdet»
taga vid, först där den kommunala skattskyldigheten börjar,
är det ofattligt, varför hans excellens av den grunden skulle själv
undgå den dom, som han å tidens vägnar avkunnar.

Den gräns, som på detta sätt av den kungl. propositionen
uppdrages, bör så mycket hellre observeras, som det är påtagligt,
att den härleder sig ur en seger för ett liberalt krav gent emot
ett socialdemokratiskt. Då det socialdemokratiska partiet på sitt
program har slopandet även av ifrågavarande s. k. streck, är det
omisskännligt, att det ända in i det förenade vänsterblockets egna
led finnes en riktig förnimmelse därav, att man icke kan stå till
svars med, att i gällande lagstiftning omsätta de läror, som dock
annars predikas även av liberaler, från talarestolar och i tidningspressen.
Man försöker nu inbilla oss, att det också skall stanna
härvid; att om vi nu godtaga den lika rösträtten, vi icke behöva
befara, att man skall gå ännu längre, fram till den allmänna
rösträtten. Men vilka garantier bjuder man härför? Från socialdemokratiskt
håll bjudas väl i alla händelser inga sådana garantier,
och från det hållet vore de dock mest värdefulla. Vi få numera
allt oftare erfara, att ur vänsterns mun talar en dubbel tunga,
ty svansen, som styr, är tvekluven.

Ytterligare bör betonas ännu en synpunkt, som måste tillmätas
den allra största vikt. Det måste nämligen för de representativa
institutionernas prestige i längden medföra de största vådor, om
vid deras konstituerande alltigenom göres gällande ett annat och
mindre rigoröst sätt att mot varandra avväga de olika personliga
insatsernas betydelse och vikt, än i det enskilda livet är vanligt.
Erfarenheten bekräftar, att inom den privata samhällssfären den
personliga dugligheten eller prestationsförmågan utgör en faktor,
som framför allt bestämmer vidden av den enskildes inflytande.
Jämförelsen får naturligtvis icke drivas in absurdum. Men det är
likväl visst, att en alltför skarp skillnad icke får resas mellan
värderingsnormerna inom det offentliga och det enskilda livet.
Även inom det offentliga livet måste ju den satsen gälla, att endast
det bästa är gott no g. Det är tvivelsutan fara på färde den
dag, då det enskilda livets föregångsmän vare sig på det ekonomiska
eller det vetenskapliga och i övrigt kulturella området —
män, som genom duglighet och omsikt arbetat sig fram — tro sig
ha grundad anledning att konstatera, att på det offentligas fält en
mindre fordrande måttstock nyttjas än den, som eljest gäller. Då

Lördagen den 8 juni, e. in.

Nr 48,

kart det ligga nära till hands, att den starkaste och rikaste föryngrings-
och rekryteringskällan för det offentliga livet blir tilltäppt.
Det kommunala och politiska livet kan dock icke för all
framtid leva uteslutande på den tradition, som en gång skapats.
Den traditionen måste alltid på nytt försvaras och den aktning
väl värdas, som även det offentliga livet av andra bör äga.

Av vänsterns hela grepp på den föreliggande frågan framgår,
att vad man med framförandet av den slätstrukna och innehållslösa
personlighetsprincip, som vänstern representerar, framför allt
åsyftar, är åstadkommandet av en annan maktfördelning inom
samhället än den hittillsvarande. Denna tankegång återkommer
i den knngl. propositionen, där det uttalas, att »den graderade
rösträttsskalan kränker störa samhällsklassers berättigade intressen
och står i strid mot vår tids allmänna principer för medborgerlig
rätt i det moderna samhället».

.En i och för sig opåkallad kommunal maktförskjutning i syfte
att omkasta den politiska maktställningen i vårt land till förmån
för de förenade vänsterpartierna, det är kärnan av det föreliggande
kommunala rösträttsförslaget. Att det så förhåller sig,
framgår med all tydlighet av frisinnade landsföreningens valprogram
1917. Det heter däri: »Svenska folkets fulla självstyrelse
är första villkoret’för ett demokratiskt framstegsarbete. Den enastående
maktställning, som första kammaren äger i vårt land, och
det sätt, varpå denna maktställning av dess nuvarande majoritet
begagnas, bilda tillsammans en mur mot svensk demokrati. Denna
mur måste nedbrytas. Ett medel härtill är avskaffandet av den
40-gradiga kommunala röstskalan, som är grunden till första kammarens
sammansättning. Införandet av den lika kommunala rösträtten
för alla medborgare, som betala skatt till kommunen, är
över huvud ett nr demokratisk synpunkt oavvisligt krav och framför
allt just nu en samlingssignal för alla, som hava en frisinnad
åskådning.»

Att den kommunala maktförskjutning, som åsyftas, är ganska
opåkallad, torde vara uppenbart för envar som —- med frånseende
av enstaka smärre oegentligbeter, vilka vid tillämpningen av ett
institut, så omfattande som vårt kommunala rösträttsinstitut,
aldrig kunnat helt undvikas, på vad sätt än detta institut ordnas
— utan förutfattad mening med rättvis och oförvillad blick tager
del av vare sig erfarenhetens eller den statistiska sakkunskapens
vittnesbörd om den 40-gradiga skalans verkningar. Denna skala
är nämligen alldeles icke ägnad att gynna något anti-demokratiskt
fåtalsvälde. Tvärtom, den lägger makten just hos småfolket, hos
de bredare lagren, om ock icke hos samhällets allra lägsta grupper.
Men vem vill på allvar påstå, att det skulle vara lyckligt för
landet, om makten läge just där? Eu anordning, som lägger makten
icke hos ett fåtal förmögnare personer eller ekonomiska sammanslutningar,
icke heller hos samhällets lägsta, mest osjälvständiga
och omdömeslösa element utan hos den stora massan av småborgare,
arbetare och jordbrukare, synes väl kunna tillfredsställa

Om ändringar

i den kom munala

röst rätten

in. m.

(Korte.)

Nr 48. 8

Lördagen den 8 juni, e. m.

Om ändringar Hven långt gående demokratiska fordringar, när det gäller en så
i den korn- ömtålig sak som handhavandet av kommunernas ekonomi och förrätta^m^m
vältning. I)en »anpassning efter tidens demokratiska grundsatser»,
(Fort*'') varom i den kungl. propositionen talas, skedde just i och genom
den stora kommunala rösträttsreformen 1900, och någon ytterligare
demokratisering av kommunerna därutöver kan icke anses av verkligt
behov påkallad.

Frågan är innerst en strid om makten i samhället. Än tydligare
än av frisinnade landsföreningens ovan citerade valprogram
framgår detta av förhandlingarna vid Sveriges socialdemokratiska
arbetarepartis sjunde ordinarie kongress i Stockholm den 28 maj —
5 juni 1908. I det socialdemokratiska arbetarepartiets vid nämnda
kongress antagna allmänna program, vilket alltjämt ligger till
grund för partiets strävanden, har partiets maktkrav uttryckts
sålunda, att socialdemokratien vill genomföra arbetarklassens politiska
organisation samt »sätta sig i besittning av den offentliga
maktem för att sedermera kunna efter sitt sinne »helt omdana det
borgerliga samhällets ekonomiska organisation» m. in. Och ehuru
större delen av det liberala samlingspartiet måhända icke vill medverka
till ett fullständigt uppnående av detta mål, så understödjer
likväl partiet dessa maktsträvanden i syfte — såsom det heter —
att »slutgiltigt föra den svenska utvecklingen in på den demokratiska
frihetens väg», likgiltigt, synes det, var maktens tyngdpunkt
och därmed gestaltningen av Sveriges kommande öden efter vunnen
seger stannar.

Det ligger mycket i arbetarklassens strävanden, som är fullt
berättigat. Många av de missförhållanden, arbetarna klaga över,
bero också icke av bristande vilja från övriga samhällsklassers sida
utan därav, att de för dessa missförhållandens undanröjande nödvändiga
förändringarna i samhället icke kunna genomföras med
samma hast, som fordringarna därpå framställas, utan kräva sin
tid för behörig förberedelse och mognad. Arbetarklassen skall hava
sin rättmätiga plats vid sidan av de andra och all den rätt, som
följer av dess andel uti och arbete för det gemensamma fosterlandet,
därom torde både höger och vänster vara eniga — men den
skall icke heller hava mer. Det är därför nödvändigt, att de andra
samhällsklasserna eller befolkningsgrupperna å sin sida hovsamt
men med fast beslutsamhet också kräva sin plats i det nya samhället
för att där sätta in även sitt arbete för det gemensamma
bästa.

Men just på denna punkt visar det sig, att det flacka personlighetsbegrepp,
som vänstern hyllar, står i strid mot själva samhällets
idé och leder till förryckande av den arbetsorganisation,
samhället avser att vara, och därmed till desorganisation av samhället
självt. Ty om värdet av de olika befolkningslagrens insats
uti det gemensamma samhällsarbetet och deras därav beroende maktställning
inom representationen skall i alla avseenden vid bägge
kamrarnas tillsättning utmätas efter huvudtalsprincipen, erbjuder
icke ens det proportionella valsättet tillräcklig garanti mot ytt -

Lördagen den 8 juni, c. m.

9 Nr 48.

ringarna av ett ensidigt klassintresse, blott klassen är tillräckligt Om ändringar
talrik att, ensam eller i förbund med tillskyndare från annat håll, * den kom’
vinna majoritet i bägge kamrarna.

I själva verket förhåller det sig så, att de olika samhälls- ™

klasserna var för sig äro lika nödvändiga och omistliga delar av
den stora arbetsorganisation, som uppbär samhället, och att, om
en samhällsklass är en annan överlägsen i antal, detta mer än väl
kan uppvägas av den senares fåtaligare medlemmars mera kvalificerade
^ insats. Långt ifrån att det moderna samhället skulle
fordra såsom sin konsekvens en lika makt för alla efter huvudtalet,
kräver tvärtom detta samhälles idé, att sådana anordningar vidtagas,
att dels de samhällsklasser eller befolkningsgrupper, vilka
till följd av sin ringare numerär sättas i fara att av en talrikare
samhällsklass undertryckas eller skjutas åt sidan, bibehållas vid
det inlåtande, som motsvarar deras insats uti och betydelse för
det gemensamma samhällsarbetet, och dels att inom varje klass ett
förstärkt inflytande beredes åt den mera kvalificerade personligheten
inom klassen.

Det är på sådana grunder, jag har biträtt den av herr Clason
m. fl. framlagda motionen. Jag anser således visserligen, att våra
institutioner höra byggas på personlighetsprincipen, men på en
personlighetsprincip, som är uppfattad i enlighet med vad vår store
tänkare Erik Gustaf Geijer därom har uttalat. Därav följer då
också, att just de idéer, som i herr Clasons motion framföras, om
ett förstärkt inflytande åt den mera kvalificerade personligheten
är någonting, som är oskiljaktigt från en sann personlighetsprincip
och dess tillämpning i samhället.

1 överensstämmelse härmed anhåller jag, herr greve och talman,
att få uttala min anslutning till den reservation, som avgivits
av herr Clason m. fl. och vartill jag yrkar bifall.

Herr Ström: Herr talman! Jag skall till en början be att

få konstatera några fakta. Först och främst synes man kunna
vara på det klara med, att högermotståndet har denna riksdag
varit starkare än det var vid förra riksdagen och vid de närmaste
riksdagarna. Herr Trvggers non possumus är till synes bestämdare,
och jag är övertygad om, att med den järnvilja han besitter
han också hoppas att gorå detta motstånd inom hela sitt parti
bestämdare.

Jag har vid flera andra tillfällen framfört yttersta vänsterns
tacksamhet till herr Trygger ur agitatorisk synpunkt för den hjälp
han och hans parti så länge och välvilligt har berett oss, och jag
kan icke underlåta att även vid detta tillfälle framföra detta tack,
ty jag är övertygad om, att varje riksdag som går, utan att författnings
frågan blivit löst, herr Trygger skänker yttersta vänstern
tiotusentals nya röster, nya valmän.

Jag kan emellertid icke undgå att finna, att detta högerns
motstånd, som ter sig så hårdnackat, ändock i grunden är mera
rubbat nu än det var sist. Det är skenbart starkare, men i verk -

Nr 48. 10

Lördagen den 8 juni, e. m.

Om ändring a i
i den kommunala
rösträtten
m. m.
(Forts.)

ligheten är det mera undergrävt än förut. Man ser kanske detta
lättast, om man ger akt på utefter vilka oerhört skilda linjer, som
högern här för sitt försvar för sina privilegier. Yi hava här
bevittnat, skulle jag nästan vilja säga, en vild flykt inom högern
från den ena positionen till den andra, där den ene talaren har
argumenterat ihjäl den andra, allt under det att dessa talare hava
rest sitt motstånd emot eu lösning av frågan. Vi ha herr Hildebrands
linje om en klassrepresentation, ett underligt förslag i sanning
i dessa tider, men det förslaget är fullkomligt ihjälslaget av
herr Hjärne, så grundligt, att jag är övertygad om att det icke
mera kommer att uppstå från de döda. Sedan ha vi herr Clasons
m. fl. nya skala, som också är en synnerligen konstig inrättning,
och sonp jag är övertygad därom, också malts grundligt sönder av
herr Hjärne. Så hava vi herr Tryggers linje, som är det rena
motståndets linje, och så hava vi herr Ekmans linje, som icke bara
är en motståndets linje, utan som i sin allmänna filosofiska_ läggning
tyckes vilja framkonstruera ett ideal utefter rent reaktionära
linjer,“t. o. m. till höger om de linjer, som övriga högermän förfäkta.
— Det råder sålunda en fullständig anarki och upplösning
inom högerns egna led, och jag kan icke tanka mig annat än att
detta måste innebära, att högern i verkligheten känner sig stå på
en vacklande grund men är oförmögen till annat än ett passivt
motstånd.

Vad har under sådana förhållanden vänsterpartierna, de regerande
vänsterpartierna, mellanpartierna gjort? Det hade varit en tacksam
uppgift för så stora och mäktiga partier, att under denna allmänna
anarki inom högerns led sätta in med kraft och nå ett resultat. Deras
representanter kunde vid förra årets riksdag, såsom herr Branting i
andra kammaren, ganska bestämt hota med kraftiga medel, om icke
en lösning härnäst skedde. Vid valen har man ytterligare poängterat
detta, att nu måste en lösning komma, och det var framför allt
för att lösa denna fråga vid denna riksdag som vänsterpartierna
togo regeringsansvaret. Men när det nu gällt, finna vi, att man
under denna riksdag, där man även har regeringsmaktens medel
till sitt förfogande, icke heller har gjort något annat än inbillat
sig, att man fortfarande med goda ord kunde betvinga högerns
motstånd. Man har beviljat anslagen som förut, och man har i
mänga frågor, där man kunnat hindra för folket skadliga beslut,
gått med på rena högerlinjer, såsom nu med det ärende, som föreligger
i fråga om vattenlagen, där ju en sammanjämkning, utomordentligt
förmånlig för högern, enhälligt föreligger från de tre
stora partiernas sida. Regeringspartierna hava sålunda ingenting
gjort. Regeringen såsom sådan bar heller ingenting gjort, den har
framlagt detta förslag, som vi nu behandla, men man har icke satt
makt bakom orden, man har icke gjort något för att med de maktmedel
en regering förfogar över verkligen genomdriva detsamma.
I stället har man sett från regeringspartiernas sida en liten hand
sträckas ut till en ny Tällbergslinje, skulle jag vilja kalla det, —
det är herr Adelswärds motion, vilken innebär ett avsevärt steg

Lördagen den 8 juni, e. in.

11 Nr 48.

till höger från regeringens egen position och ett närmande till första
kammarens, och vi hava också sett, att denna kapitulation har
ytterligare upptagits och framförts som den samlande linjen av
ett av regeringsorganen, nämligen Aftontidningen. Här ser det ut
som åtminstone en del av regeringens partier befunne sig ytterligare
på glid åt höger, och man kan befara att vi till ett" kommande
år skola få se, att denna tanke tagit ytterligare gestalt.

g måste därför konstatera, att vid sidan av högerns motstånd,
vid sidan av regeringspartiernas blott stora ord har också gjort
sig gällande likgiltighet och slöhet hos regeringen, när det gällt
att genomdriva förslaget.

Nu kan man emellertid förstå, att detta förslag, som här föreligger,
icke är så utomordentligt entusiasmerande, att man kan begära
att regeringen själv och dess partier skulle vara så förtjust
i det, att det skulle kunna samla den till en stor aktion. Ännu
mindre samla folkets massor. Hetta regeringsförslag är nämligen
en halvmesyr från början och till slutet. Het är icke eu demokratins
gamla fordran om eu lika och allmän rösträtt, som här
upptas, utan endast krav på den lika rösträtten med utelämnande
av den allmänna. Bet är ett svagt förslag på denna punkt framförallt,
och jag kan icke annat än säga, att jag finner herr Tryggers
kritik verkligen dräpande framförallt för liberalerna men även
för högersocialdemokraterna. Hans rent av mästerliga kritik av
huru man från regeringens sida i verkligheten har frångått personlighetsprincipen
och lämnat den åt dess öde, när man icke gått
med på den allmänna rösträttens linje, då man icke gått med på
att upphäva skattestrecket såsom diskvalifikationsgrund för rösträtten.
Het finns ingen ännu, som har vederlagt herr Trygger på
•denna punkt, och jag är övertygad om, att denna kritik måste
tvinga regeringen att vid ett annat tillfälle, om den fortfarande
vill bygga sitt förslag på personlighetsgrundvalen, taga upp kravet
på den allmänna rösträtten, samtidigt som de togo upp kravet
på lika rösträtt. I annat fall blir den fullständigt skadskjuten.

Utskottets förslag är vidare, och det är dess andra stora fel,
ett fastlåsande av tvåkammarsystemet. Bär hava dock högersocialdemokraterna,
den ena samverkande halvan inom regeringen,
reserverat sig rent principiellt. Het är ju emellertid ganska egendomligt
gent emot de liberala vännerna, men det är ju mycket
lätt att principiellt reservera sig och i verkligheten — gå emot
sina egna sålunda framförda principer. Het är en principfasthet,
som jag finner rent av heroisk, men den är utmärkande för högersocialisterna
inom den samverkande vänstern.

Huru förhåller det sig emellertid med tvåkammarsystemet,
särskilt i betraktande av att detta tvåkammarsystem skulle, såsom
man säger, hava så förskräckligt djupa rötter hos vårt folk och
framför allt hos vår bondeklass? Jo, det har roat mig att under
denna middagsrast gå ned i biblioteket och studera protokollen
från våra representationsdebatter under gångna tider. Om vi där
läsa debatterna vid den riksdag, som blev grundläggande för två -

Om ändring av
i den kommunala
rösträtten
in. in.
(Forts.)

»r 48. 12

Lördagen den 8 juni, e. m.

Om ändring av
i den kommunala
rösträtten
m. m.
(Lorta.)

kammarsystemet, skola vi finna, att det stod inom den svenska
ståndsriksdagen en utomordentligt häftig strid mellan en- och tvakammarsystemets
anhängare. Det var vid 1840—1841 års riksdag.
Jao- antar, att herr Clason, som är en stor kännare av vår statshistoria,
också kan intyga riktigheten av vad jag nu kommer att
ur dessa protokoll här meddela.

Vid denna riksdag avgjordes frågan om huruvida represen tationssystemet
skulle byggas på en- eller tvåkammarsystem på följande
sätt. Riddarhuset uttalade sig för tvåkammarsystemet utan
vidare. Prästeståndet uttalade sig för tvåkammarsystemet med 35
röster mot 16. Det fanns sålunda 16 präster -— man nästan häpnar
över eu tid, då det i vårt land, ja i vår riksdag, fanns 16
präster, som uttalade sig för enkammarsystem. I borgarståndet
voro siffrorna 24 röster för tvåkammarsystemet mot 20 röster för
enkammarsystemet, alltså eu majoritet av allenast 4 röster, och
bondeståndet beslöt — här ber jag herr Trygger och måDga andra
tänka på vad de sagt om bondeståndet såsom kärnan, musten och
märgen i vårt land — enhälligt tillstyrka enkammarsystemet. Det
var tydligen andra bönder, som funnos i Sveriges riksdag på den
tiden än de storbönder, som för närvarande finnas i denna kammare.
På grund av att stånden icke kunnat ena sig, hänsköts
frågan ytterligare till utskottsbehandling, till ett förstärkt konstitutionsutskott,
och detta förstärkta konstitutionsutskott beslöt med
41 röster mot 38, att tvåkammarsystemet skulle ligga till grundval
för representationsreformen. Det hängde sålunda på tre röster,
att vi den gången fått representationsskicket, som genomfördes vid
1866 års riksdag, grundlagt på enkammarsystemet, och ända kommer
man och vill göra gällande, att denna tanke på enkammarsvstem
är så förskräckligt onationell och främmande för vårt folk,
att man finner det synnerligen förkastligt till och med hos liberalerna
att ens komma med ett sådant krav.

Men nu blir naturligtvis även detta mycket, mycket moderata
förslag avslaget av första kammaren, och då är frågan: vad ämnar
regeringen i så fall göra? Regeringspartierna hava under valrörelsen
förklarat, att de icke skulle tolerera frågans fall. Men
nu veta vi ingenting om vad regeringen skall göra, och statsministern
har i detta avseende icke givit någon som helst antydan.
Blir det andrakammarupplösning eller förstakammarupplösmng,
eller blir det upplösning av bägge kamrarna? Jag har hört sägas,
att det icke blir något av allt detta, utan att man tänker låtsas,
som om det regnar — och jag antar, att i denna tiu ett sadant
låtsande är ganska välkommet. Det skulle vara mycket angenämt,
om det även kunde läska vår törstande svenska jord, så hade det
åtminstone uppfyllt något ändamål. ^ —_ Men så blev det alltså
ingen verklig handlingspolitik. Varför icke? Jag kan icke finna
annat, än att regeringen fruktar, att den skall lida nederlag i den
valrörelse, som stundar. Det känna herrarna till, att om man
skulle upplösa första kammaren nu, skulle vänstersocialisterna här
bliva fyra eller fem, och jag skulle bli en ganska moderat sådan!

Lördagen den 8 juni, e, ru.

13 Nr 48.

Här skalle komma in åtskilliga till, som sannolikt skulle för
många, som anse, att jag är en förfärlig bolsjevik, te sig såsom
vida radikalare, än vad jag är. Och jag är också övertygad om,
att om man upplöste andra kammaren, vänstersocialisterna också
där skulle göra ganska bestämda framsteg, ty vi hava icke bara
fått hjälp av herr Trygger och hans parti utan även av högersocialisterna
och liberalerna på grund av den politik de hava fört.

Då vi nu emellertid icke kunna förvänta oss ens så mycken
handlingspolitik från regeringens sida, vad skulle man då frän
vänsterhåll kunna begära av utomparlamentariska medel eller av
medel här i riksdagen? -lag tycker, att vi åtminstone kunde vara
överens om att för alla tider, liksom herr Hjärne gjort, från dagordningen
avföra herrar Hildebrands och Clasons funderingar.
Kunde vi sedan också ena oss om att avföra herr Adelswärds funderingar,
hade vi åtminstone en lika god position som högern. Yi
stode då åtminstone kvar på den nuvarande grunden. Detta nuvarande
är ju icke gott, men det är i alla fall bättre, än vad som
är värre, och det anser jag mycket värre, om vi finge en reform
på någon av dessa linjer. Parollen måste därför bli, att mot dessa
förslag måste vi sätta en non-possumus-linje, säga ifrån att vi
aldrig gå med på något sådant utan resa motstånd in i döden mot
dessa förslag.

Vidare skulle jag vilja föreslå, att man på allvar utnyttjade
de parlamentariska möjligheter, som faktiskt förefinnas. Dessa parlamentariska
möjligheter måste emellertid icke bara bliva, att man
använder talartribunen, och att man varje år försöker tala goda
och väckande ord till majoriteten i denna kammare. Det har man
talat nu i så många år, och det betyder rakt ingenting, ingen enda
röst, det är jag övertygad om. Det är i allmänhet så med högern
— jag säger det icke i någon elak mening, utan det är en mänsklig
erfarenhet, som åtminstone jag har gjort under mitt deltagande
i det politiska livet — att om man vädjar till dess goda hjärta
eller sinne för rättvisa, så får man ett bleklagt nej, men siktar
man på den högra sidan, där icke hjärtat utan plånboken sitter,
träffar man prick. Och därför ha vi ett ganska kraftigt medel uti
de gemensamma voteringarna och deras makt, som av den part som
har övervikten i dessa gemensamma voteringar kan med utomordentlig
styrka och eftertryck användas. Jag har i flera år i
denna kammare vädjat till högersocialdemokraterna och liberalerna
att använda denna utväg, men förgäves. Vid förra årets behandling
av denna fråga förklarade herr Trygger, att även om vänstern
skulle gå den vägen, så skulle högern därför icke låta tvinga sig.
Men i detta avseende har jag den uppfattningen, att där räcker
icke herr Tryggers makt, även om han har viljan.

Nu ser jag till min glädje, att ändå våra linjer börja i någon
mån få komma till heders hos de båda mellanpartierna. Uti dagens
nummer av Social-Demokraten, ett av våra två eller tre regeringsorgan
— jag vet nämligen icke, hur det är med Dagens Nyheter
— läses en ledare, som är ungefär synonym med vad herr

Om ändring
i Jen kommunala
rösträtten
in. in.

(Korta.)

Nr 48. 14

Lördagen den 8 juni, e. m.

Om ändringar Branting i går på Gärdet uttalade, och jag skall citera denna lei
den korn- dare Som ju också är ganska auktoritativ. Det står så här i Soråtten1
m in. cial-Demokraten:

(Forts ) »Ett utredningsbeslut i första kammaren i dag måste därför

av vänstern fattas icke såsom en inbjudan till förhandling utan
som en utmaning till strid.

Utmaningen är väntad och skall antagas. Dagens debatter bli
blott preliminärer till den strid, som måste genomkämpas till demokratiens
seger. Den striden kommer att föras både inom och
utom riksdagen. Den gemensamma voteringen erbjuder vänstern
möjligheter till starka parlamentariska påtryckningar. Och dessa
möjligheter få icke lämnas onyttjade. Det kan icke ske omedelbart
vid årets riksdag, beroende helt enkelt därpå att riksdagen,
måste sluta om ett par dagar. Men till nästa års riksdag bör aktionen
vara väl förberedd och sättas i verket med kraft och precision.

Eu första förutsättning är, att regeringen nästa år framlägger
sina förslag i författningsfrågan omedelbart vid riksdagens början.
Det bör bli — såsom det stora mötet på Gärdet i går afton uttalade
— ett enhetligt förslag till en genomgripande författningsrevision
i enlighet med programmet för vänstersamverkan. Sålunda
samtidigt förslag om lika kommunal rösträtt och om revision
av de ''streck’, som vidhäfta valrätten till andra kammaren.
Sedan ett sådant enhetligt förslag i god tid förelagts, har vänstern
i sin hand att så påskynda behandlingen i utskott och kamrar
att avgörandet står, innan ännu de viktigare delarna av budgeten
slutbehandlats. Då finnas olika vägar att pröva mot en halsstarrig
höger, och vilken av dessa som är bäst framkomlig, och mest effektiv
bör i god tid ha tagits i övervägande. Fredagskvällens möte
har också kompletterat sin hemställan till regeringen med en uppmaning
till vår partistyrelse och vår riksdagsgrupp att förbereda
den aktion, som kan bli nödvändig såväl inom som utom riksdagen.
Denna uppmaning kommer, det kunna vi på förhand försäkra,
att vinna den livligaste anklang.»

Jar har läst upp detta för att få det fastslaget i kammarens
. protokoll, så att man sedan icke kan komma ifrån vad man har
sagt. Om vad sålunda har proklamerats verkligen är allvar —
man kan mycket väl betvivla det, ty det har många gånger sagts
skarpare saker än detta, från samma håll, och det har bara blivit
bluff'' av det — om det verkligen är meningen, tror jag, att det
skall vara möjligt att inom kort tid bryta högerns, bryta första
kammarens motstånd.

Sedan har också uti slutet av samma ledare i Social-Demokraten
antytts, att även utomparlamentariska medel kunna användas,
och det är alldeles riktigt. Vi veta av erfarenhet, att
när år 1902 motståndet bröts i denna kammare emot den allmänna
rösträtten till andra kammaren, så var det först efter en stor
n tompar lamentarisk aktion, den första svenska storstrejken, som
detta skede. Jag vill ju gärna hoppas, att den aktion som nu av

Lördagen den 8 juni, e. in.

15 Nr 48.

den socialdemokratiska högern har utlovats också skall förverkligas.

Jag är övertygad om att om den samlade vänstern vill använda
sina parlamentariska och andra maktmedel skall det gå att
bryta även herr Tryggers järnvilja. Om vänstern erinrar sig de
ora, som alltid framhöllos av Danton, när han på sin tid ville
gentemot den då rådande reaktionen driva sin vilja igenom, de
ord som han alltid bar på sin tunga, »mod, mod och återigen mod,
det är vad revolutionen behöver», om vi säga, att mod, mod och
återigen mod är vad den svenska demokratien behöver, så tror jag,
att dessa ord skola kunna utlösa sig i gärning, och det skall
kunna bliva något resultat. Yänstern kan om den vill, det är
bara viljan som fattas. Om vi på vänstersidan hade samma järnvilja
som högern och herr Trygger hava, så skulle vi för länge
sedan ha nått våra mål.

Den enda utväg som finnes att bryta det motstånd som reser
sig mot folkviljan är att bryta första kammarens makt, och jag
upprepar Catos ord: Carthaginem esse delendam — första kammaren
måste krossas!

Herr Boberg: Med anledning av en vändning i den siste
talarens yttrande vill jag erinra om att vänstermännens plånböcker
sitta också på högra sidan, och de äro lika lätt sårbara som
högermännens.

Sedan vill jag, herr greve och talman, för min ringa del inlägga
en gensaga gentemot det påstående, som framkastats i olika
vändningar från olika håll här i dag, att högern lämnat sin ståndpunkt
i den kommunala rösträttsfrågan, därför att en del högermän
på grund av ropen från vänstern om nödvändigheten av den kommunala
rösträttsreformen framkommit med motioner, vari de för
sin del framlagt linjer, som de eventuellt kunna vara villiga att
gå med på. Men dessa olika motioner utmynna i en anhållan om
en skrivelse, vari begäres en grundlig utredning och granskning
av alla dessa olika förslag. Innan denna utredning ägt rum och
förslagen framkommit, har väl icke högern lämnat sin ståndpunkt,
och när dessa förslag komma fram, har ju var och en rättighet
att pröva dem och se till, om han vill gå med på dem eller icke.

Sedan vill jag säga, att önskan och strävan att förvandla den
nuvarande kommunala rösträttsordningen i enlighet med Kung!
Maj:ts förslag eller utskottets hemställan har icke upprunnit spontant
eller naturligt som vindarna på havet genom missnöje här och
där ute på landsbygden bland folket på grund av det sätt, på
vilket de kommunala angelägenheterna hittills skötts i detta land.
Där hör man intet missnöje, utan denna agitation har utgått ifrån
de politiska lägren i städerna och avser att föra över hela den
politiska makten i vänsterns händer. Ty hos vänstern har på senaste
tiden framträtt ett allt skarpare och allt häftigare begär
efter hela den lagstiftande makten. Redan nu med de rosträttsanordningar
som gälla har vänstern så gott som hela den ekono -

Om ändringar
i den kommunala
rösträtten
m. in.
(För tu.)

Nr 48. 16

Lördagen den 8 juni, e. in.

Om ändringar miska, lagstiftningsmakten i sina Länder. Den förenade vänstern,
i den korn- som gemensamma voteringarna bestämmer över bevillnin ”rdtt^m^m

gärna, har makten över statens pung. Kan icke detta vara nog
>a (Forte)m sä länge, tills man efter en tid av vänsterstyre blivit i tillfälle
att iakttaga, vart vänsterpolitiken leder hän och vilka följder, som
komma att uppstå därav i landets andliga och ekonomiska liv?
Varför hasta så febrilt till hela makten? Att socialdemokraterna
göra detta, det kan jag förstå, ty deras avsikt är ju att omvandla
hela samhället, hela''staten efter sina teoretiska ideal och att topphugga
och jämnstryka allt, så att det skall bliva en s. k. likhet,
% som måste te sig "konstlad och onaturlig, ty varken livet eller

naturen äger en sådan likhet. Men att liberalerna i fruktbärande
samverkan med socialdemokraterna och de rent revolutionära socialdemokraterna
skola vara med därom och slå benen undan sig
själva, öppna portarna och bereda rum för de röda stormtrupperna,
som stå redo att rycka fram, det måste mycket förvåna och framkalla
frågan, om icke ändå liberalerna se förhållandena alltför enkelt
och alltför ljust på detta område.

Man säger från detta håll, att personlighetsprincipen är den
enda rätta ooh att det därför är ett rättfärdighetskrav att genomföra
denna rösträttsprincip även på det kommunala området. Ja,
om kommunen vore ett andligt samfund eller en intellektuell inrättning,
så kunde man resonera på det sättet, men så är icke förhållandet.
Kommunen är i väsentliga delar en ekonomisk sammanslutning,
som till stor del har ekonomiska spörsmål att syssla med,
frågor som gälla avgifter och skatter. Kan det då vara så klokt
och rättfärdigt, att de, som litet eller intet bidraga till kommunens
förkovran eller bära dess skattebördor, skola hava lika mycket att
säga till om som de, som bära dessa bördor? Kan det vara riktigt?

Huru oförnuftigt detta är och stridande mot själva rättskänslan
hos den enkla tänkande mannen, därpå skall jag berätta ett exempel.
För något år sedan reste jag med en liberal man, som skjutsade
mig, och vi resonerade om samhällsfrågor. Då sade han i
något sammanhang: »Ja, det få de göra, som hava makten.» Då

sade jag: »Ja, men käre vän, efter de förslag, som nu komma
fram, sä kommer folket att få makten och bestämma, ty nu blir
det även på det kommunala området, om liberalerna få som de
önska, en man och en röst.» — »Är det verkligen meningen»? frågade
han. »Javisst!» svarade jag. Härpå invände han: »Ja, men

det kan väl ändå inte vara rigtigt. Dä skulle» — han gjorde en
gest mot en gård, som vi reste förbi — »varje dräng här på gården
och varje statare få lika mycket att säga till om på kommunalstämman
som landstingsman». — »Javisst», sade jag. »Det förstår
var och en, att det måste gå på tok», menade han.

Ja, så resonerar folket. Det var en verkligt liberal man, och
jag skall meddela hans namn och adress, om någon tvivlar på mina
uppgifter. Rättfärdigheten kräver, att vi icke låta makten gå över
i händer, som väl Kunna lägga på bördor och skatter men som

I/ördttgeu deu 8 jnni, c. in.

!7 Nr 4*.

icke äro lika angelika att draga den tunga ekonomiska samhällsvagnen
uppför backarna, nör det galler.

Denna form liar i viss män på vänsterhåll insetts, och därför
vill man söka att förebygga den genom att på lagstiftningens väg
begränsa samhällenas rättigheter att inveckla stg i skulder. En
mycket besynnerlig logik! Man vill lägga makten i händerna pa
mängden, på samma gäng man fruktar, att mängen skall missbruka
makten, och till skydd mot maktens missbruk vill man införa en
förhudslagstiftning.

Men plånboken, säger man, bör väl i alla fall icke vara den
utslagsgivande. Det är sant, men vore planboken icke mer utslagsgivande
i livet, än vad den nu är på kommunalstämmorna
och vid besluten där, så tär iag säga, att vi icke behöva frukta
.synnerligen mycket för plånbokens makt. Den gör sig nog mera
gällande på andra områden. Nu kunna ju tre ä fyra arbetare slä
sig tillsammans och genom sina röster överrösta socknens största
jorddrott eller magnat. Kan man då säga, att plånboken gör sig
gällande på ett sätt, som skulle innebära en sam häl Isfara?

Man åberopar också människovärdet. Ja, för detta har jag
en ovanligt stor respekt, men jag kan icke tänka mig, att mäm
niskovärdet skall komma till en större rätt genom de här föreslagna
rösträttsanordningarna, än vad människovärdet kommer till med
den ordning, som vi nu ha. Eör människovärdet ha vi ju förresten
ingen säker våg under skyn. Och om det funnes en sådan våg och
vi skulle vägas på den, så fruktar jag, att den skulle giva ganska
-allvarsamma och överraskande resultat. Det bleve i alla fall en högst
allvarlig- sak. Det är bäst att låta den rätte domaren avgöra människovärdet.

För övrigt Sr det ju så, som även frän vänsterbåll — åtminstone
uppe i utskottet — framhållits, att förståndet, insikten, karaktären,
begåvningen, erfarenheten göra sig gällande mer än många
röster. Ja det tror jag också, men om så är fallet, skall man väl
då iramstäUa det så, som om mängden av människor icke hade
någon rösträtt utan stode alldeles rö.-trättlösa. Den fulla demokratien
går ut på_ alt nivelera allt från början och göra det kommunala
och politiska området platt och slätt som en kägelbana,
där alla skola rulla fram såsom klot, utan hinder, så snart de nått
en viss ålder. De unga och oerfarna, som ännu inga bördor burit
och icke utmärkt sig för annat än möjligen en djärv och talande
tunga, skola hava lika mycken betydelse, väga lika mycket, hava
lika stor rösträtt som den beprövade, som genom duglighet och
flit arbetat sig fram till en viss ställning i samhället. Är det pedagogiskt,
är det verkligt klokt att ordna det så? De unga skola
tran början få alla möjliga rättigheter, bliva fulla medborgare utan
annan förtjänst än att de fylla år. Förr fick man stärka benen
igenom att gå i trapporna. Nu skall det icke finnas några trappor,
knappast ett steg att taga, utan man skall som sagt rulla in som
ett klot genast som en full medborgare från början — ja, vi kunna
Ju såga i-en nykter medborgare» — med den satsen inpräglad i
Första kammarens protokoll 1918. Nr 48. 2

Om än drintjur
i den kommunala
rösträtten
m. m.

(Forte.)

Sr 48.

Lördagen den 8 jnni, e m.

Om ändringai
i den kommunala
rösträtten
r/i. m.

Forts.)

18

•hjärnan på sig, att han skall taga ut av samhället sina fulla rättigheter
från början. Men han får icke alls sina skyldigheter inpräglade
i samma grad. Därför växer det upp överallt här i lan
det en hel skara unga, som väl hava stora krav och lordringar på
samhälle och stat, nien när det gäller att känna sina skyldigheter
och bära bördorna på detta område, då äro de icke så vakna, dä
äro de ofta icke med längre. Individens fordran på samhället betonas.
men samhällets fordran på individen blir icke så beto Förresten

har nu en ordentlig och skicklig arbetare på landet,
omkring tio röster och i staden tjugu röster. År det att klaga
över? Huru många begagna sig för övrigt ute på kommunalstämmorna
av den rösträtt, som de redan nu äga? Herrarna kunna gå
ut på landets kommunalstämmor och se efter, huru besökta de är<\
Ja, när det är något särskilt ärende och de blivit uppagiterade och
hoptrummade, infinna de sig talrikt, men annars kan man många,
o-ånger på sina fingrar räkna dem, som äro närvarande. Sa icke
är det någon sådan förfärlig entusiasm för detta förslag, som nerrarna
tro, fast vi här skruva och elda upp oss. Ute i det verkliga
livet är det icke så hett, där taga de det mera lugnt. Ofta
framställas förhållandena från radikalt håll, som om folket saknade
rösträtt, och som om herrarna till vänstern ägde blott en röstvardera.
Detta är ju rent löjligt, då vi veta, att genomsnittssiffran
av de kommunala rösterna är ganska stor på vänsterhåll.

Vidare säger man, och detta vill jag särskilt betona, att rösträttsförslaget
skulle vara ägnat att gagna bönderna, som för närvarande
överflyglas av industriarbetarnas röster. Ja, det är ju
rysligt vänligt från vänsterhåll, att man vill gagna bönderna, och
bönderna känna sig säkert tacksamma för de vänliga ord de_ sakkunniga
sagt om dem och som Kung!. Maj:t sagt i sin proposition,,
ty det har ju också där sagts vänliga ord om bönderna. Men när
diet kommer i fråga att givu bönderna något i verkligheten, da drul
man sig tillbaka på alla håll, då vill man icke gå med på de förslag,
som från liögerhåll äro i utskottet framlagda reservationsvis.
Hep det vill man icke. Då visar man sig icke vara någon verklig
vän av bönderna. Det är en platonisk kärlek, som från vänsterhåll
bevisas bönderna, och jag hoppas, att bönderna hår i landet
skola förstå det.

Det har yttrats, att man icke sport om några lägenheter från
andra länder,'' där den här föreslagna rösträtten bli vit införd. A jo,
det har man nog hört, om man velat spörja om förhållandena.
Den som har följt med tidningarna och läst, hur det gått till i
Finland, har nog sport något. Men om man säger, att det finska
folket stod så lågt och fick denna fulla frihet så snart, att det
icke var underligt, att det missbrukade den, så vill jag nämna,
att i de andra grannländerna har denna rösträttsordning ännu icke
varit införd så lång tid, att den blivit grundligt prövad och att
man på grand därav kan draga några säkra slutsatser.

Jag minns, när den ryska revolutionen utbröt, hur många vän

Lördagen den 8 juni, e. m.

19 Nr iH.

stormän i denna kammare lyste upp i sina arrteten, oeli en och
annan sade, att om de förut varit nöjda med litet, så komma de
icke att vara nöjda därmed numera, ty se nu vaknade ryssarne,
nu gick frihetens vår in över världen! Ja, var är nu den frihetens
vår? Den ryska, revolutionen har gjort konkurs, och hur stor
utdelning har det blivit i den konkursen, det kanske herrarna
kunna räkna ut litet var! Det är icke skäl att fara för mycket
på vädrens vingar, när det gäller sådana här saker och att följa
strömningar och känslor, ty det kan bliva förfärliga bakslag. Och
det kan bliva en räkenskapens dag även för dem, som äro med
om att öppna för det glidande tåget. Det kan bli en förfärlig räkenskapens
dag. Så det är bäst att tänka allvarligt på saken och
icke vara med på vad som helst, ty efteråt hjälper ingen ånger.
Att vara litet förutseende och tänka sig litet för är bra mycket
bättre än ånger efteråt. Esau ångrade sig mycket efteråt; men
gjort var gjort.

Vidare har det sagts, att man icke märkt några kraftigare
tendenser i dessa nämnda länder att återföra folken från den allmänna
rösträttens väg, sedan de väl slagit in därpå. Ja, detta
bevisar enligt min mening just ingenting, ty dels har som sagt
icke tillräckligt lång tid gått, så att man kan pröva den saken,
och dels är det verkligen icke så lätt att föra ett folk tillbaka,
sedan det gått framom tiden, gått för långt. Det ser man i kriget.
Skulle de icke vilja draga sig tillbaka både här och där! Nej,
det är icke så lätt att taga steg tillbaka, som det är att taga
steg framåt. Och alla framsteg äro egentligen icke framsteg, ty
man kan stiga i eu grop också och stå på huvudet.

Men spudelns kärna» i förslaget är, som vi alla veta, att den
förenade vänstern skall få hela makten i denna kammare. Men
man låtsar icke om lagförslagets inverkan på första kammaren,
om det gånge igenom. Ja, man vill på sina håll helt och hållet
förneka, att det råder ett organiskt sammanhang mellan den kommunala
rösträtten och första kammaren. Men detta är ju ändå
att ockra på enfalden alltför mycket. Ty man kan väl icke gärna
hänga ett hus i luften, medan man lägger om och förändrar dess
grund, utan att det skall vara av en viss inverkan på dem som
bo i huset. Om detta lagförslag gånge igenom, skulle denna kammare
naturligtvis endast bliva en skugga eller en kopia av den andra
kammaren. Och vad tjänte det till att hava tvä kamrar under
sådana förhållanden? Då vore det väl bättre att genast gå på en
kammare. Det bleve både enklare och billigare.

Sedan har det klagats över den sjunkande nivån i denna kammare.
Men hur skulle det bliva sedan? Jag tycker nu för min
del, att vi äi-o av en ganska demokratisk läggning, eu stor del av
oss i denna kammare, utgångna som vi äro från hyddorna och
icke från palatsen, så den nuvarande första kammaren bär en
riktigt folklig prägel. För övrigt äro väl de färre, som återstå
av de större träden, icke alldeles förkastliga. De giva det hela
en prägel, som icke skämmer, efter vad jag kan förstå.

Till sist vill jag erinra om vad som från vänsterhåll fram -

Om ändringar
t den kommunala
rösträtten
in. m.
(Fort*.)

Nr 48. 20

Lördagen den 8 juni, c. m.

Om ändringar
i den kommunala
rösträtten
m. m.
(Forfe.)

hållits, att »tiilen arbetar för denna reform». Ja, jag tror nu icke,
att tiden arbetar alls. Tiden står stilla. Det är våra kloekor och
vi, som äro i rörelse och gå. Att spå om hur det går och kommer
att gå är icke sa lätt, när man icke är profet. Det ser för
tillfället ut, som om tiden, för att använda det uttrycket, arbetar
vänstern i händerna. Men liksom en flod kan vända sig och bilda
ett knä och gå litet tillbaka 1 ill och med, sä kunna också rörelserna
i tiden vända sig, och de herrar, som nu hoppas så mycket
på en utveckling i vänsterriktning, kunna misstaga sig. Det kan
komma att gå i en helt annan riktning. Så bär det skett förr
många gånger. Det ser visset ligen ut, som om det ginge åt vänster
oupphörligt, men <h t är nästan med det som, för att taga en
bild, när eu ekorre springer i ett hjul. Han springer oupphörligt
framåt, men grunden vrider sig, och han kommer icke synnerligen
långt, i varje fall icke så långt, som han själv tror. Annars
skulle till sist det gå ut i det eldröda. Nu ville jag emellertid
säga till de herrar, som tro, att tiden arbetar dem i händerna:
Kunna de då icke lägga händerna i kors och låta denne store tjänare,
tiden, arbeta dem i händerna, sä sluppe de arbeta och anfäkta
sig och förarga sig så mycket och bli nervösa, lör att det
icke går som de önska? De kunna ju lata tiden arbeta och lugna
sig själva. Det vore sannerligen eu klok politik, ty att springa
framom själva tiden kan icke vara riktigt.

Så vill jag säga en sak till — det är kanske en del av herrarna,
som icke bry sig om, vad jag säger, men kanhända en del därav kommer
ait sia in litet längre fram i tiden-—jag ville säga: herrarna
av vänstern komma nog att fä mycket stora bekymmer, när Ni eu
gång ha brutit ned det sista hindret. Nu äro Ni innerligt förenade,
så länge det står hinder i vagen att storma. Men när Ni
ha brutit nea det sista hindi et, när den stunden slår, då Ni fått
bytet och skola skifta det, hur tro Ni då, att det skall gå för Eder?
Skola Ni då vara lika goda vänner, därefter? Jag fruktar, att det
stundar andra tider och att mången då skall vända sig om och
tänka: »Ack, det här var kanske ändå dumt! Vi hoppade ur askan
i elden. Vi hade det bra, men vi skaffade oss det sämre.» Alldeles
som en man, som upptäckt eu källa på sina ägor, vilken
enligt anahs innehöll ett mycket präktigt järnbemängt hälsovatten.
Detta gjorde, att lian blev entusiasmerad för saken, ville, att alla
människor skulle komma och (hicka av detta vatten, och drack
också själv så mycket, att lian förstörde sin mage, fick magsår och
slutligen andades ut sin sista suck i förtid. När man gick igenom
hans papper efter honom, fann man en gravskrift, vilken han själv
hade skrivit och som han ville hava såsom inskrift på sin minnesvård.
Den löd så här: »Jag hade hälsa, men ville ha mer, och därför
är jag här.»

Vi hörde av herr Ströms anförande, att socialdemokraterna
redan nu hota med utomparlamentariska medel, medel som ligga
utanför riksdagen, om det icke sker, som de önska. Därom tala
också socialdemokraterna i sina tidningar. Det märks, varifrån

1-ördi''gen den 8 juni, e. in.

Nr 48.

kommandotonen kommer, och vilka som bestämma utvecklingen!
Nu är det fråga om lika rösträtt, men socialdemokraterna vilja ha
allmän rösträtt. Det förhåller sig med dessa olika ståndpunkter,
som — för att taga en bild än eu gång — när eu skräddare slår
en knut pi tråden, men den nål, som han har, har ett så stort öga, att
när tråden kommer till knuten, går den igenom. Så kommer det
att gå! Alldeles på sä sätt kommer det att gå med den här knuten,
det kan ju varje förståndig människa på förhand inse. Den, som
icke inser det, ser icke långt. Men man har ju fått ett öga på
vardera sidan om näsan, för att man skall kunna se, vad man icke
kan lukta sig till. Nej, jag tror icke, att socialdemokraterna komma
att giva tappt, förrän de försökt att på allvar, på verkligt
allvar förverkliga sin dröm om sociali-tstaten. Men jag tror på
samma gång, att de, som komma att leva i den staten, icke få det
roligare, än vi haft i denna, utan tvärtom få det mycket tråkigt och
tillsnört på alla sätt. Jag vill icke gärna vara med i den staten.
I alla fall hava vi, som nu hysa dessa tankar, ingen anledning
att gå tiden i förväg och slå grunden undan det som är. Och av
dessa skäl, herr greve och talman, ber jag att få yrka avslag å
utskottets betänkande och bifall till den av herr Clason med flera
avgivna reservationen, under erinran av vad jag sade i början av
mitt anförande.

Herr Alexanderson: Icke med många ord, herr talman, skall
jag förlänga denna debatt. Jag har begärt ordet icke för att polemisera
med herr Ström angående innebörden av det förslag till
sammanjämkning ifråga om vattenlagstiftningen, om vilket han
nyss bär uttalat sig och vars rätta innebörd han måhända icke alltför
djupt har penetrerat, och ännu mindre för att polemisera mot
den ärade representant för den högre insikten och statsklokheten,
som nyss här hade ordet. Jag skall således icke här syssla med
hans »inrullande fulla medborgare», jag skall icke heller tala närmare
om hans »enkelt tänkande lantman» mer än att konstatera,
vad vi väl alla hava konstaterat, nämligen att om denne lantman
förskräcktes, berodde det i någon mån på att den ärade talaren
hade bibragt honom en grundfalsk föreställning om det föreliggande
regeringsförslagets innebörd.

Jag har däremot begärt ordet, herr talman, för att giva uttryck
åt den beklämmande känsla jag i förmiddags hade, då jag
hörde denna kammares majoritetspartis ordförande uttala sin allmänna
ståndpunkt, sin syn på den stora samhällsfråga, som här
föreligger till avgörande. Herr Ström har nyss komplimenterat
den ärade talaren för hans järnfasta vilja. Det förefaller mig visserligen,
som om det förelåge större anledning att, i likhet med
vad hans excellens herr statsministern redan i dag gjort, fästa sig
vid den underliga motsägelse, som låg i att hela hans anförande
var ett enda försvar för den fyrtiogradiga fyrkskalan, under det att
hans slutförklaring däremot "innebar, att han icke ville motsätta

Om ändringar
i dr7* kommunala
rosträtten
in. m.

Sr 48. 22

Lördagen den 8 juni, e. m.

Om ändringar si g ett yrkande om utredning, hur en reform på detta område

i den kom- bonde tillgå.

mnnala rött- ?vjen det var icke vid den sidan av saken jag särskilt fäste

rätt»» m. m. ^ u^ari (jet, som gav mig denna beklämmande känsla, var den
1 0 '' —°SOm man kunde förstå av majoritetspartiets bravorop — för

vår politiskt intresserade överklass fullkomligt representativa
åskådning, åt vilken den ärade talaren gav uttryck i sitt anförande.
Han betraktade egentligen de lägre folklagren som en mer
eller mindre revolutionär massa, vilken man möjligen kan befara
att den i brist på tillräcklig militär och polismakt skall komma
att på revolutionens, olagligbetens väg kullstörta det nuvarande
samhället, men om vars medlemmar man tillika måste befara, att
om man gåve dem tillfälle att pa laglig väg göra sig gällande
de endast skulle komma att grundligt skada samhället. Den fulla
medborgarrätt, man velat giva dem, skulle, inenade han, icke medföra
någon sinnesändring. Deras sinnelag, inriktat på allt vad som
kan vara ägnat att skada samhället, skulle tvärtom oförändrat
fortfara; skillnaden bleve blott, att de skulle få tillfälle att på
den parlamentariska vägen genomföra sina illvilliga avsikten

Det har talats en del i dag om mer eller mindre smasinta
åsikter om vad en kommunalreform skulle kunna ha för inverkningar
på det ena eller det andra partiets maktutsikter, och man bar på
ömse sidor velat göra gällande, att man pa den andra sidan i detta
fall anlade dylika småsinta synpunkter. Jag vill icke ett ögonblick
göra det gällande mot herr Trygger. Jag tror för min del,
att det i vida högre grad än man på många håll inom det herr
Trygger motsatta lägret förmår tänka sig — föreligger en helt
annan grund för det motstånd han gör, och att det är en helt ärlig
åsikt, som har kommit till uttryck hos honom och — genom
de nämnda bravoropen — hos hela hans parti angående verkningarna
av kommunalreformen.

Men i så fall beror detta uppenbarligen på något av vad som
är det mest tragiska i vårt nuvarande politiska och sociala liv,
nämligen att man inom Sveriges politiskt Ledande överklass har så
liten aning om vad Sveriges folk i närvarande stund är. Man har
där slutit sig inom sig själv, så föga sökt kontakt och så föga förstått
att avlyssna och undersöka, vilka strömningar som göra sig
gällande inom folklivet i dess helhet, att man fått denna vidunderliga
föreställning om vad det svenska folket för närvarande är.
Om de senaste decenniernas oavlåtliga storartade strävan att höja
sig intellektuellt och moraliskt, höja sig till en mera allmänt samhällelig
åskådning, denna strävan som av de ringare folklagren,
av arbetareklassen, av småbondekiassen, av småhantverkare- och
småhandlarklassen har gjort någonting helt annat, någonting i politiska
och sociala ting ofantligt mycket mera bevandrat och ofantligt
mycket mera ansvarskännande, än dessa folklager voro för
några decennier sedan. — Om denna hela utveckling vill jag säga
Er, mina herrar, om den ha Ni i grund och botten ingen aning.
Ni sitta i Edra ämbetsverk och i Edra bostäder i de stora städer -

LÖrdugeu dun 8 juni, c. in.

M Nr 48,

na, Ni sitta pa Ed ra herrgårdar och Edra stora bruk, men Nio»* ändringar

hava icke den förmågan att söka kontakt cell anknytning och få ^

reda på vad som inom de breda lagren har skett. Annars skulle ‘n“m. m.

det icke vara Eder möjligt att tala om den stora mängden av (fort,.,

Sveriges folk pa det sätt, som Eder främste talesman i dag'' har

gjort.

För dem som verkligen ha sökt att få eu närmare kännedom
cm den saken, som för att tala med Karlfeldt »talat med bönder
på böndernas sätt» och med arbetare pa arbetares sätt, för honom
står det klart, vilket storartat, djupgående, verksamt arbete till
höjande av dessa folklagers hela bildningsnivå, icke blott i individuellt
utan också i socialt och politiskt hänseende, som här har
försiggått, vilket gör dem berättigade att nu fä den fulla medborgarrätt,
som de övriga samhällsklasserna äga.

Det synes mig eljest, som skulle det samarbete, som här inom
riksdagen har ägt rum, hava lärt Eder, mina herrar, eu del i den sa1
ken. Enskilt kunna Ni ofta nog medgiva, att det är Eder fullkomligt
förvånande, vilken insikt, vilket förstånd, vilken ansvarskänsla,
vilken klokhet, som visas av t. ex. socialdemokratiska representanter
i vårt utskottsarbete, medan det ännu för några få
år sedan, innan Ni ännu kände dessa herrar något närmare, utan
tvivel hos Eder var den allmänna uppfattningen, att dessa personer,
som Ni nu lärt Eder känna på närmare håll, egentligen utgjorde
ett antal laudsfördärvliga agitatorer, som uppviglade Edra
i gr un den godsinta och präktiga arbetare. Det är denna agitators•stam,
som Ni nu hava lärt känna i utskottsarbetet inom riksdagen,
och den uppfattning, Ni därvidlag fått av dem, har utan tvivel
kraftigt justerat Edra omdömen om de enskilda personerna. Men
hava Ni då aldrig gjort Eder den frågan, varav det kommer sig
att de stora folklagren skicka just dessa män till riksdagen? Talar
det för att valmännen själva äro en röd revolutionär hop eller
«cn ansvarslös massa personer, som uteslutande söka sin klass’ enskilda
fördelar? Och ha Ni vidare icke förstått, att det är just
den del, som dessa ledande män inom de breda folklagren hava
fått taga i de allmänna angelägenheterna, som har uppfostrat dem?

Herr Hjärne har i dag på ett onekligen respektingivande sätt
givit uttryck åt eu frän vår alldeles vitt skild samhällsåskådning
ön helt annan uppfattning, om hur statslivet för att röra sig i
lyckliga banor borde te sig. Jag säger, att den är respektingivande;
det måste alltid vara respektingivande, när en man, trots
att han känner, att han befinner sig fjärran från så gott som alla
andra, likvisst klart och lugnt framlägger sin genomtänkta samhällsåskådning.
Men vad var det som brast i den sambällsåskådningen,
vad är det som gör, att vi icke kunna tillägna oss den?

Jo, det är kännedomen om vad det i nutiden betyder för samhällets
liv, att samhället självt tager i sin tjänst en hel del folklager,
som förut hava stått utom det aktuella statsarbetet, och
därigenom tvingar dem till del i ansvaret, till en högre känsla av’
att det icke är blott för sig själv, sina närmaste, sin klass, utan för

Nr 48. 24

Lördagen den 8 järn'', e. m.

Om ändringar hela samhället man bär att arbeta. Så som lolket i våra dagar är be*
flen korn- skaffat med den styrka, som den individuella självkänslan numera.
"mun m[m. inom alla folklager fatt, finns det ingen annan väg till statensForts.
) och till folkets lycka att gå, än att leda in i samhällsarbetets
fåra alla de olika krafterna. Det gäller också här att icke låta
det vilda vattnet »löpa fåfängt sin kos>, utan genom ett förståndigt
utbyggnads- och regleringsarbete förmå det att uträtta ett
nyttigt och jämnt arbete i samhällets tjänst.

Jag vågar vidhålla, att det inom den svenska överklassen
existerar en alldeles för ringa insikt om vad det svenska folket
för närvarande är. Man har idéer om rikets storhet, om vår historias
storhet, man har varma och stora känslor för landet som
sådant, för folket såsom Karlars och Grus t a vers folk, men man
har en ringa insikt, en ringa kännedom om vad detta folk just
för närvarande är. Man vet icke, utav vilken kärnfur det är
byggt och med vilken tillit vi verkligen kunna släppa fram det i
sin helhet till hjälp i statsarbetet.

Det finns bara ett, som kan fördärva denna kärnsundhet, det
finns ett gift man kan drypa in, som återigen förstör folkhälsan
och det är känslan av att orättfärdighet begås, mina herrar.

Om folket får känslan att på ett visst viktigt område mot det
begås en orättfärdighet, att samhällets lagstiftning ställer dem i
en orättfärdig undantagsställning eller privilegierar oberättigat
vissa andra — då har man gjutit in detta fördärvliga gift i folkets
ådror.

Erinra Ni Eder denna riksdags första officiella dag? När
vi kommo in i Storkyrkan, både predikanten till ämne för sitt
föredrag valt det gamla språket: sÖppner för oss rättfärdighetens
portar!» Det språket utsäger vad svenska folket nu riktar för en
maning till första kammaren: »Öppner för oss rättfärdighetens
portar!»

-lag vill icke bli missförstådd så, att jag skulle vilja tagatill
intäkt dessa predikantens ord, såsom voro de. sagda som ett
ord i denna svenska politiska dagsfråga. Det är självklart, att
han med sin predikan hade ett vidare och mera allmänmänskligt
syfte. Men för min egen del kunde jag icke undgå att gripas även
undran vad det var för känslor, som besjälade högermännen av
denna kammare runt omkring mig, när jag hörde dem med gam
mal malm i rösten stämma in i den gamla psalmen:

»På orätt ingen grunda må
sin makt, ty den skall brista.

Det gods ej någon tröste på,
som han så snart skall mista.

Jag vet och tror, vad Gud har sagt,
att Gud allena äger makt
och högsta rätten skipar.»

Om, mina herrar, det icke vore klenmodighetens och misströstans
ande, som besjälade Eder, skulle Ni besinna den gamla

25 Nr 48.

Lördagen den 8 juni, c. m.

psalmens ord, och tänka, att det sannas, det godas noll det rättas Om ändringar
ande, den hör segern till. Det gäller icke att trösta på pennin"''- 1 lom~
makt utan på mera ideella makter, om man eljest väntar att de r,Jst~

allmänna samtiäilsidéer för vilka man kämpar, skola ha nå^on ™

framtid i världen. ° (l’ort''i''1

Herr Gullberg: Herr talman! Jag har begärt ordet för att uttala
endast niigra synpunkter vid detta tillfälle. Det var särskilt
ett anförande, som jag tyckte andades ett sådant misstroende mot
de djupa leden i detta land, att jag ville inlägga en viss gensaga
däremot. Jag tror mig känna do djupa leden, ty liksom den talaren
har jag utgått från hyddorna och kan icke se tillbaka på
något palats. Jag har lärt känna dessa arbetare, torpare och statare
pa ett helt annat sätt. Jag tror icke, att de ämna att gå revolutionärt
tillväga, och de skräcksyner från Finland och andra
länder, som målades för oss, tror jag icke alls man har anledning
att befara, när det gäller det svenska folket. Jag vill påminna
om Häri Staaffs ord vid ett tillfälle i denna kammare, då han
höll ett programtal om sin politik, vilken också var och är det
frisinnade partiets politik. Han citerade då om det svenska folket:

»Det lolket är göte i sin innersta rot; går man det till mötes,
så kommer det en emot.»

Det talades här om kommunalstämmorna, och jag vill endast
tran den kännedom jag bär om dessa stämmor förtälja, att jag
känner en stor kommun i Skaraborgs län, där det är''en ganska
stor myckenhet lantmän, bönder, självägande bönder, och dessutom
en ganska stor arbetarstam, men på över trettio år har aldrig något
beslut fattats där efter den kommunala röstskalan vare sig
före 1909 eller därefter, utan varje beslut lättas med omröstning
per capita. Det går väl i allmänhet till så i de svenska kommunerna.
Vad man nu fruktar, praktiseras alltså redan nu ganska
ofta och allmänt. Jag är för min del icke alls rädd för den lika
kommunala rösträtten och tror icke, att den skall föra med sig
nagla vådor lör vårt fosterland. Men jag är övertygad om att den
genom det förtroende, som visas, kommer att skänka en ansvarskänsla
hos folket, så att de skola känna bättre trevnad och glädje
1 sin dagliga gärning, och därför, herr talman, yrkar jag bifall
till konstitutionsutskottets förslag och till den kung!, propositionen,
viss om att det icke innebär någon risk för den lugna utveckling
gen här i landet men väl kommer att skapa ansvarskänsla och
trevnad.

Herr Östberg: Herr greve och talman, mina herrar! Jag begärde
ordet, då herr Alexanderson framhöll, att man på högersulan
skulle känna det svenska folket mycket mindre än vad man
gör på vänstersidan. Jag vill protestera mot en sådan åskådning,
den må vara framförd i hur väl valda ord som helst. De moderata
eller högermännen äro i allmänhet de, som nu sköta de kommunala
förvaltningarna. Det är i allmänhet de som föra Sveriges

Sr 48. 26

Om ändringar
i den kommunala
rösträtten
m. m.
(Forts.)

Lördagen den 8 juni, e. m.

närings- och industriliv fram. De komma val i denna sin ställning
T beröring med alla samhällslager, så mycket hellre som den
större delen av dem själva bär arbetat sig opp från en ofta mycket
låg samhällsställning till en högre.

I det kommunala livet samarbeta folk av skilda åskådningar
och olika levnadsställningar, och skulle man icke där kunna iå
kännedom om olika samhällslager, så vet jag icke var. Inom industri
och handel samarbeta likaledes folk från skilda samhällsklasser.
Att man på den moderata sidan skulle sakna kännedom
om det svenska folkets verkliga beskaffenhet är tomt tal. I det
praktiska livet, från vilket vara leder till så stor del fyllas, lär
man sig känna det svenska folket lika väl som från någon professorsstol.
, ,

Herr Alexanderson prisade högt det svenska tolket och den
svenska medelklassen. Jag sätter också värde pa den svenska
medelklassen, och icke blott medelklassen på landet, icke blott den
svenska medelklass som kallas för hemmansägare och som i kommittébetänkande
och regeringsuttalande har vunnit ett sä stort anseende
i ord, utan också på den medelklass i våra städer, vars medlemmar
där såsom självständiga män driva sitt hantverk, sin handel
eller annan näring, och vilken medelklass för närvarande i så hög
grad uppbär den kommunala hushållningen i våra städer. Men denna
medelklass är det meningen att sätta å sido, eller rättare, det blir
följden av ett antagande av regeringens förslag. Tv vad skulle
detta eljest tjäna till om man icke ville ha en sådan förskjut nino*.

°Vikten av hemmansägarnas ställning i landsbygdens liv har
man starkt betonat, naturligtvis därför att man behövde ha deras
erkänsla i politiskt avseende. Men likaså viktig är efter min uppfattning
medelklassen i städerna. Den, som själv har arbetat sig
fram, som känner livets praktiska förhållande, som kanske icke så
väl kan reda sig i diskussioner, och icke heller så högt aktar tålandets
konst, men som sätter värde på vad som uträttas och iörstår
de ting, varom fråga är — det är på honom och hans klass,
som våra städers och stadsliknande samhällens förvaltning för
närvarande till väsentlig del beror.

Från alla håll har erkänts, att den kommunala förvaltningen
i vårt land icke lämnar fog för större anmärkningar. Det har
också med rätta sagts, att från den kommunala hushållningens synpunkt
icke har utgått kravet på att en omläggning skulle vara nödvändig.
Och vår nuvarande röstskala är icke sä orättfärdig, som
man här vill göra gällande. Den är icke fvrtiogradig — den är i
verkligheten fyra- eller femgradig. Den lämnar ett stort inflytande
även nu åt arbetarklassen, men den inrymmer fortfarande
den mest betydelsefulla medverkan åt de grupper i samhället som
under gångna tider uppfostrats i den allmänna hushållningens

tjänst. , ,

Från arbetarklassens sida betonas ofta av dess ledare och representanter,
att de skola föra en klasskamp, att de skola beakta

^Lördugeu deri 8 juni, c. m.

Nr 48.

industriarbetarnes intressen framför alla andras, även om dét går
ut liver hela samhället. Herr Alexanderson påpekade, att de hetsiga
agitatorerna dock stämde ned tonen, när de kommo under ansvar
i förvaltningen, och detta fir riktigt. De ha gjort det, därför
att do där tagits om hand av andra, som sedan gammalt haft
insikt i de kommunala förhållandena och vilka i detta avseende
verkat uppfostrande på de stortaliga agitatorerna. Om man nu
bryter ned möjligheten för detta uppfostrande inflytande att göra
sig gällande, kunna lätt en del klasskampstalare och yrvakna ledare
få fram sina utopier och en mängd lösa projekt på den kommunala
hushållningens område.

Våra kommuner ha nu eu obegränsad beskattningsrätt och
kunna obehindrat styra på den kommunala hushållningens område
utan i stort sett annan skranka än de bestämmelser, som gälla för
den kommunala inlåningen, för kommunernas skuldsättning. Det gives
således tillfällen för en bel del experiment, som icke vore lämpliga
eller nyttiga att vidtagas i allmänt intresse. En garanti för att
så icke skall ske har man i kommunernas förvaltning, såsom den
för närvarande är ordnad, varvid tagits berättigad hänsyn till de
olika samhällsklasserna. Skall nu eu lika kommunal rösträtt införas,
så kommer enligt min mening städernas hushållning att på
det betänkligaste äventyras. Och det är icke småsaker det gäller
i de stora kommunerna, det gäller förvaltningar, lika stora som
statens voro för SO å 40 år sedan.

Man bör icke på nu här föreslaget sätt släppa lös denua
förvaltning genom att införa den lika kommunala rösträtten, så
som regeringsförslaget innebär, detta så mycket mindre, som frågan
om den kommunala skattskyldigheten ännu är oavgjord och
föremål för utredning. En anledning till den största betänksamhet
kan man ock Unna i de skatteprojekt, som man sett framläggas
av det nuvarande statsrådet och vilka närmast utgått från
de socialdemokratiska medlemmarna av statsrådet. Dessa medlemmar
utgöra givetvis spetsarna inom socialdemokratiska partiet.
Hos dem borde man finna den största sansen och den största hänsynen
till andra, men dessa skatteprojekt visa ju mycket liten
blick för de ekonomiska realiteterna. Vad skall man då kunna
vänta av dem, som äro mycket mindre skolade? De komma att
taga mycket mindre hänsyn, om de ernå makten över de stora kommunala
förvaltningarna. De ha nog icke ens på de platser, där
de nu redan kunnat sättas in, även om de varit besjälade av de
bästa avsikter, visat sig vuxna alla växlande uppgifter. Här måste
på detta liksom på alla håll föregå en viss uppfostran, och om tiden
arbetar i denna riktning som vänsterpartierna anse för sig vara
lämplig, är det bra mycket bättre att låta tiden medföra denna
gradvis skeende uppfostran och utveckling än att på en gång stryka
bort garantierna för de övriga samhällsklassernas behöriga inflytande.
Dessa garantiers brådstörtade bortfallande skulle bliva
följden av ett bifall till regeringsförslaget.

Herr Hellberg framhöll på förmiddagen, att högermotståndet

Om ändringar
i den kommunala
rösträtten
m. fn.

(Korn.)

Nr 48. 28

Lördagen den 8 juni, e. in.

Om ändringar skulle grunda sig på begär B.tt upprätthålla penningväldet, oclt
i den korn- ppnningväldct måste brytas, sade han. Det är dock icke sa, att vi
m,mala röst- £j|ja upprätthålla penningväldet; vad vi vilja upprätthålla är me™
w rte )"*'' delklassens behöriga inflytande inom stats- och landskommunerna,
° '' vilket vi tro är för samhällets lugna ''utveckling och för den kommunala
hushållningens bästa nödvändigt. Men, herr Hellberg,
under eu vidsträckt lika kommunal rösträtt och framför allt under
eu allmän, lika rösträtt kan penningväldet gorå sig långt
starkare gällande än under nuvarande förhållanden i vårt land.
Det är ju ingen konst för penningmakten att Unna många utvägar
att styra just under de mest demokratiska former. Men har man
den självständiga medelklassen såsom en huvudsakligen bestämmande
faktor i det politiska livet och inom den kommunala hushållningen,
dä har man den bästa garanti för att penningväldet
icke kommer till allt för stort och oberättigat inflytande; och det är
ur denna synpunkt, ur den kommunala hushållningens synpunkt,
ur statssamhällenas lika väl som ur landssamhällenas, och ur medelklassens
synpunkt, som jag anser att det kungl. förslaget icke
för närvarande förtjänar att bifallas.

Herr Ericsson, Öl las: Jag begärde ordet med anledning av
professor Alexandersons anförande; han har nn redan blivit bemött
av den siste ärade talaren, men eftersom jag fått ordét, vill
jag tillägga några ord.

Jag får då säga, att under hela min långa riksdagstid har jagaldrig
hört ett så fariseisk* anförande som detta professor Alexandersons.
Jag tyckte mig finna att han liksom fariséen tackade
Gud, att han icke var såsom andra syndare, och särskilt icke såsom
vi högermän. För ett tjugutal år sedan skulle man möjligen natt
anledning att föra sådant tal 1 riksdagen, som herr Alexanderson
nn gjorde. På den tiden fanns en hel de! kommuner i landet,
där en enda person hade majoritet och denne ende var icke
alltid den som även såg på småfolkets bästa. Men ända, fast förhållandena
voro så, skall herr Alexanderson leta förgäves i riksdagsprotokollen
efter ett anförande, som har någon likhet med
hans. Vi strävade visserligen efter en utjämning, meu hur berättigad
denna på den tiden än var ansågo vi det vara olämpligt att
begagna sådana stridsvapen som dem Alexanderson nu använde.
Efter mycket arbete fingo vi emellertid en liten utjämning, ehuru
ganska ringa. Sedermera har dock en reform genomförts pa detta
område av sådant omfång att klagolåtar sådana som Alexandersons-
äro fullständigt obefogade. .Jag kan i detta sammanhang
icke underlåta nämna om vad en min länskamrat sade, då vi
hjälptes åt att få den sist genomförda reformen antagen: »Har
man kunnat tänka sig», sade han, att en regering från högerhall
kunnat komma fram med en proposition, vari föreslås utjämnande
av den kommunala rösträtten därhän Patt om vi taga ett exempel
från vår trakt, Stora Kopparbergs Bergslag, som bär tusentals,
arbetare i sin tjänst, om det kungl. förslaget går igenom, kan

Lördagen den 8 jnni, t. m.

29 Nr 48.

inom kommuner, som det till större delen tiger, röstas omkull a v Om ändringar
ti’r* av dessa tusentals arbetare? Ilar man någonsin kunnat tänka 1 den. kom~
sig att vi skulle få uppleva eu sådan reform?» Nu later det ändock "rattlnm^m.
från professor Alexanderson, som om svenska folket levde under (Förta.)
det värsta tyranni, som man kan föreställa sig. Jag tror det är
alldeles oberättigat att föra sådant tal på tungan. Jag skulle
kunna ha åtskilligt att berätta om mina erfarenheter från min
hembygd. Jag tror nämligen, a)t jag har någon liten kännedom
om det svenska folket, fast jag icke har professorstitel såsom herr
Alexanderson, men jag vill icke trötta kammaren därmed.

Men hur tror Alexanderson, det skulle gestalta sig därest
det föreliggande kuugl. förslaget bleve antaget? Tror Alexanderson,
att man sedan befunne sig i paradiset? Jag vill belysa
dessa frågor med ett exempel och omtala, vad jag under de senaste
•dagarna erfarit genom bekanta och vänner, som kommit direkt
från vårt östra grannland, Finland. Jag har fått höra berättelser
därifrån, som äro riktigt hårresande. Nå, vad är det som gjort
att förhållandena där äro sådana? Man har ju där under årtion-den
levat under ungefär samma rösträttsbestämmelser, som dem
herr Alexanderson kämpar för att få införda i vårt land, men ändå
har man fått se sädana rörelser och sådana strider, som där utkämpats.
liar detta folk, som strävat efter och uppnått den allmänna
rösträtten, känt sig lyckligare under sina förhållanden än
vi under våra? Nej, när det gick sä långt, att de, som tillskansat
sig majoriteten och fått regera under den gångna liden, icke kunde
behålla, folkets förtroende, upptogo de en annan taktik och gjorde
revolution.. Så är det på det hållet, och vem vet, hur det skulle
gestalta sig, om vi släppte efter och antogo det föreliggande förslaget.
Jag tror sannerligen icke, att lättfärdigheten är större
hos dem, som nu sträva efter makten, än den är hos dem, vilka
för närvarande inneha densamma.

Till.sist vill jag, medan jag bär ordet, konstatera, att debatten
här i dag varit ganska instruktiv för oss lantmän. Vi ha fått
kltrt besked om, att de sakkunniges ock regeringens tal om att
söka skaffa den bofasta bondebefolkningen större inflytande endast
varit en chimär. När vi togo fasta på de varma uttalanden dessa
gjort och av den anledningen anslöto oss till en motion, som utgick
från möjligheten att i större utsträckning säkerställa det inflytande,
varom det talats, då ha vi nu i dag fått höra, att detta
krav är fullständigt oberättigat. Här har i dag tydligt sagts
ilrån från regeringsblocket, att det icke finnes någon anledning att
giva den boiasta medlemmen av kommunen, som är så att säga
från födseln sammanväxt med densamma, större inflytande vid behandlingen
av kommunens angelägen heter än den, som mera tillfälligt
vistas inom kommunen och föga bekymrar sig om densammas
framtid. Jag tror att detta konstaterande bör sägas ut bär
i dag, så att det hörs ute över hela landet.

H^rr talman, jag ber att få yrka bifall till den reservation,

Jiom avgivits av herr Clason med liera.

?ir 48. 3U

Om ändringar
i den kommunala
rösträtten
m. m.

(Fort*.''

Lördagen den 8 juni, e. m.

Herr Larsson, Kind: Jag skal] be att få säga några ord i
anledning av liera Alexandersons anförande.

Herr Alexanderson säde: Här sitta ni på edra herregårdar

och känna icke svenska folket, men det vågar jag påstå, att om
man skall döma efter herr Alexandersons uttryck, har han ofantligt
liten kännedom om huru det är ställt på landsbygden. Jag
vill påstå, att på landsbygden förekomma icke dessa slagord:
överklass och underklass eller den motsättning, som de skulle innebära.
Tvärtom vågar jag påstå, att numera, sedan många år, det
icke varit annat än ett gott samarbete mellan folket och dem, som
ha något att befalla inom kommunerna. Att det kommer fram
tvister, kan väl icke undgås, men jag undrar, varifrån de komma.
Jo, mest från den uppagiterade ungdomen, och jag frågar de gamla
socialister, som känna till fackföreningarna, om det icke förekommer,
att pojkarna totalt taga makten och mot de äldres vilja utöva
bestämmandet inom fackföreningarna utan hänsyn till föräldrar
samt äldre och erfarnare folk inom föreningarna. Het är dock
icke denna ungdom, som vi vilja kalla svenska folket, Titan det är
de andra, som arbeta lojalt. Jag vågar då påstå, att jag känner
dem, och jag känner dem bättre än herrar professorer och herrar
ämbetsmän i Stockholm. Jag har vid stockeldarna och flottnings1
ederna från min ungdom delat nattläger med dessa arbetare och
jag tror, att jag känner dem bättre än en hel del andra, och därför
vågar jag påstå, att det var överord, som herr Alexanderson.
uttalade, då han nu yttrade sig om rösträtten.

Vad nu rösträtten angår äro åsikterna hos folket delade, men
jag påstår, att den större delen bestämt icke vill släppa fram till
valurnan dessa grupper av yngre personer, som icke äro bofasta.
Jag tror, att de bofasta av befolkningen inom kommunerna ännu
vilja bevara, så mycket de kunna, det nuvarande tillståndet i kommunerna.
Herr Gullberg sade, att han kände kommunalstämmor,
där aldrig den 40-gradiga skalan användes, och jag påstår, att jag
under de tjugufem år jag varit ordförande för olika kommunalstämmor,
ännu aldrig använt den kommunala röstlängden, fast sådan
användning i mänga fall varit fullt berättigad, och att således
alls icke de strider förekommit, som uppagiterats på annat håll
och varom talet låtit så illa i riksdagen. Jag vill anföra ett liknande
exempel. När pensioneringen antogs, lät det under debatten
i riksdagen, som om folket skulle råka i uppror, om icke förslaget
ginge igenom. När jag sedan kom hem till landet, var det
nagla som sade: nu rösta vi nästa gång på vänstermäu, eftersom
högern icke kunnat hindra att ett sådant lagförslag som detta gick
igenom. Det var deras syn på saken, men bär lät det, som om det
skulle blivit revolution, om riksdagen icke bifallit det då framlagda
förslaget. Jag tror man bör taga dessa frågor med mera sans.

Jag har icke något yrkande att göra. Jag tror, att frågan
behöver grundligt utredas, såsom chefen för det nationella partiet
begärt. Härpå kan väl ingen förlora, varken högern, vänstern

Lördagen den 8 juni, e. in.

Nr 48.

:;i

eller någon annan, och jag tror, att denna tidpunkt lämpar .sig
för eu sådan utredning.

Herr Bergman: Den siste ärade talaren förklarade, att un der

de 25 år lian varit kommunalstämmoordförande han icke någon
enda. gång hehövt använda röstlängden. Då ber jag ta fråga: visar
icke det, att den graderade skalan icke behövdes? Man gick ju
till väga alldeles som om det skulle varit allmän rösträtt i kommunen?
dag tror också, att det i de flesta fall icke kommer att
märkas någon synnerlig skillnad, i händelse förslaget antages.

Det var en föregående talare, herr Ollas Anders Ericsson, som
nämnde Finland, och han frågade: har icke dess exempel lärt oss
faran av den allmänna kommunala rösträtten? I Finland harman haft
vad vi sträva efter, och ändå har det varit olyckligt i Finland under
dessa år, sade lian. Därpå vill jag svara, att även om Finland
till namnet och till en viss grad haft ganska demokratisk rösträtt
så har det också haft tsarväldet över sig — den reaktionäraste
tvångsmakt i Europa — och under sådant förhållande var demokratin
av föga värde. Och den fullständigt allmänna kommunala rösträtt
som kom med revolutionen hann ju icke under lugna förhållanden
få visa sina verkningar. Det är någonting helt annat, som vi
skulle få i vårt lagbundet fria svenska samhälle. Vidare har man
i Finland haft den urgamla klyftan mellan samhällsklasser, mellan
överklass och underklass, i ofantligt mycket fruktansvärdare dimensioner,
än vi någonsin känt till här i Sverige, och däri bottnar
också en del av det, som nu inträffat i Finland på sista tiden.
Slutligen har man där den djupa klyftan mellan två folkraser, något
som vi också varit lyckliga nog att här i landet med vårt
praktiskt taget enhetliga svenska folk vara befriade från.

Dessa jämförelser synas mig således icke det ringaste träffande.

Emellertid var det icke för att påpeka detta som jag begärde
ordet, .lag gjorde det egentligen för att påpeka en annan sak.

Här hava av åtskilliga föregående talare gjorts historiska
återblickar på föregående politiska strider i Sverige. Jag hade
för några dagar sedan tillfälle att erinra om den friska framstegshåg,
som utmärkte så många av de svenska ledande männen i
förra hälften av förra århundradet. Jag skall icke upprepa vad
jag då sade och vad som yttrades angående orsaken till den mot
nutida förhållanden stark kontrasterande frisintheten hos så
många av den tidens ledande aristokratiska andar i Sverige, men
jag ber blott att få erinra om ett yttrande från år 1840, som står
att läsa i 1840—41 års riksdags konstitutionsutskotts utlåtande
angående den tidens rösträttsproblem, representationsfrågan. Där
heter det så här: »Yttre förmögenhet har ofta blivit anförd såsom
grund för valrätt, och de, vilka anse statens enda eller åtminstone
högsta ändamål vara äganderättens skydd, hava anledning att
från sin ståndpunkt så uppskatta den». Så fortsätter utskottet
som tager avstånd från denna uppfattning: »Utskottet anser staten

Ditt ändring nr
i flen ko inman
ala r östra
1 ten m. m.
(Forte./

Nr 48. 32

Lördagen den 8 juni, e. in.

Om ändringar såsom eu uppfostringsanstalt, där »illa släktets högsta anlag skola
* den kom~ erhålla sin möjligen största ntveckling Det anser icke egendomen,
utan personligheten vara det, som skall representeras, och kan all(ForkV
deles icke tillerkänna den flina någon värdighet av en i och för
sig giltig grund för valrätt. Man har sagt, att rösträtt endest
kan tillerkännas den, små äger ett visst intresse i den allmänna

ordningen. Detta äger utan tvivel sin riktighet.---Det är

grumitalskt, att den fattigaste klassen icke har något intresse i
den allmänna ordningen. Det skulle stå illa till med denna ordning,
om det påståendet vore grundat. Den nämnda klassen har,
såvida den icke njuter allmosor, för fyllande av livets behov ingen
annan tillgång än sin arbetsförmåga. — Men benägenheten och förmågan
att begagna och betala den beror på tillgången av kapital,
som söker användning, och denna tillgångs ökande beror i högst
väsentlig mån på allmän ordning och goda lagar. Ingen lider
därför av lagstiftningens misstag och lagskipningens hilster så
kännbart som den fattige».

Det är utan tvivel mycket riktigt resonerat, men å andra
sidan bör det medgivas, att det finnes åtskilliga, tillhörande de
fattigas klass, som icke alltid insett detta, utan kunnat under
ogynnsamma förhållanden bliva en fara för den allmänna ordningen.
Yad är det som behöves här? Jo, det är upplysning, allvarligare
och mera djupgående upplysning inom hela samhället,
än därtill dess bottenlager. I den man upplysningen stiger, i samma
man inser också även den fattigaste klassen, att den har ett starkt
intresse i den allmänna ordningen — just för att avskaffa fattigdomen
— och jag ber att få erinra om vad herr Alexanderson yttrade
om de förändringar, som ägt rum bland samhällets djupa led
i avseende på den vidgade medborgerliga erfarenheten och insikten
under de sista årtiondena. Vi skola komma ihåg, att den tidpunkt,
då konstitutionsutskottet yttrade vad jag nyss citerat inträffade
två är före folkskolestadgan, den första svenska lag, som
stadgar obligatorisk och allmän folkundervisning. Denna lag är
såsom bekant, av år 1842 och vårt folk har således genomlevat närmare
80 är under verkningarna av denna 1842 års folkskolestadga.
Det har under dessa mansåldrar försiggått en oerhörd förändring
i folkdjupen. Men när 1840 års konstitutionsutskott uttalade de
anförda orden, kunde, som vi hörde, redan på den tiden göras gällande,
att det var personligheten och icke förmögenheten, som
skulle fälla utslaget, och att även den fattiga klassen borde hava
sin del av samhällsansvaret. Då är det verkligen nästan så att
man kan bli förtvivlad när eu sådan sats skall behöva försvaras
i svenska riksdagen år 1918.

Det var någon, som yttrade här på förmiddagen, att samhället
icke bör vara inrättat såsom ett bolag. Det är alldeles riktigt.
Det finnes en annan jämförelse, som synes vara bättre träffande.
Samhället bör, skulle jag vilja säga, vara inrättat som ett kooperativt
företag, så att var och en av dess medlemmar känner sig hava

Jjördaxcu den 8 juni, e. in. 33

verkligt personligt intresse i samhällets välgång. Då blir lian intresserad
i samhällets bestånd och lugna utveckling.

Nu har här sagts, att bönderna skulle vara det konserverande
elementet i samhället i bästa mening, och att det vore för att göra
bönderna sa inflytelserika som möjligt, som man ville giva dem
til läggsröster. . Emellertid har i det kungl. förslaget, som även utskottet
anslutit sig till, påpekats, huru under nuvarande ordning
bönderna bär för litet att säga, därför att deras röstetal är lägre
än industriarbetarnas; genom den allmänna kommunala rösträtten
skulle bönderna få mera att säga. Skulle man nu ytterligare fördubbla
deras röster, så vore det att överdriva donna samhällsgrupps
intresse. Ivungl. Maj:ts och utskottets förslag vill skipa
rättvisa åt alla. Det vill icke giva bönderna mera, än de förtjäna,
men tunt ut vad de förtjäna. Emellertid finns det ett annat och
bättre sätt att ytterligare förstärka böndernas inflytande i värt
land, och det sättet skulle jag vilja rekommendera. På den tid
da 1840 års konstitutionsutskott yttrade vad nyss anfördes, utgjorde
de svenska bönderna vida mera än tre fjärdedelar av’den
svenska befolkningen. De nuvarande svenska bönderna äro icke
ens hälften av.landets befolkning. Det är ur mänga synpunkter
beklagligt, ty ju talrikare den självägande bondeklassen är i ett
land, och ju mera allmänt välbärgad den är, desto lyckligare för
landet. Men det finnes ett sätt att främja utvecklingen av bondeståndet,
och det är att giva jord åt var och eu, som önskar att
ta jord att odla. Det finnes mänga av Sveriges industriarbetare
som ingenting högre skulle. önska än att få ett stycke av den
svenska jorden att odla. Giv dem sådan — det finnes i Sverige
gott om jord, som behöver odlas — och låt staten vidtaga mycket
kraftigare åtgärder än hittills för att uppmuntra sådan odling och
därigenom främja och förkovra den svenska bondebefolkningen.
Därigenom skaffar man garantier, i allra bästa mening konserverande
garantier, för samhällets lugna bestånd. Då behöver dpn
likhet 1 kommunal rösträtt, som nu begäres i det framlagda förslaget,
icke ens ur konservativ synpunkt innebära någon fara.

Jag tillåter mig, herr talman, med åberopande av 1840 års
konstitutionsutskotts principiella motivering anhålla att få yrka
bifall till 1918 års konstitutionsutskotts nu föreliggande förslag.

Herr Trygger: Jag skall icke länge upptaga kammarens

tid, men det är nagra förtydliganden och anmärkningar ias måste
göra. o j o

Hans excellens herr statsministern gjorde i sitt anförande gällande,
att jag i förmiddags skulle hava nedsvärtat vissa regeringsmedlemmar
för vad de åtgjort i valrörelsen i det att jag skalle påstått.
att det var begär efter makt och icke vilja och önskan att
gagna landet, som vant orsaken till dessa herrars uppträdande vid
senaste val. Detta bär jag aldrig sagt. Jag nämnde endast, att
U.. valrörelsen från den sidan lölten givits om den kommunala
lösträttsrelormen och därav följande radikalisering av första kam Första

kammarens protokoll 1918. Nr h8. 3

Nr 48.

Om ändringar
i den kommunala
rösträtten
in. m.
(Forte.)

» 48. 34

Lördagen den 8 juni, e. m.

Dm ändringar maren, och jag närande samtidigt i förbigående, att denna valröi
dm kom- j-glse avsåg att bereda den dåvarande oppositionens ledare plats i
munaia rött- re„.erin„en Detta håller jag fortfarande fast vid. Det stod att
ru“''!‘ låsa i varje vänstertidning, att det var meningen, och jag kan icke

; finna, att detta skulle innebära något klander av dessa, personers
redbara avsikter eller något nedsvärtande av deras motiv.

Sedermera ber jag att få säga några ord med anledning av
herr von Zweigberglis yttrande. Det är icke först i (lag utan även
vid tidigare tillfällen, som han gjort gällande, att jag i min politiska
uppfattning skulle, såsom han yttrade sig, hava avancerat bakåt, att
ja»'' skulle hava lämnat den ståndpunkt, som jag intagit tidigare
och som skulle vara mera demokratisk, för att använda ett gängse
uttryck. Det vore i ett föredrag jag höll 1910 i Stockholm, som
denna mera demokratiska uppfattning skulle hava kommit fram,
som jag nu övergivit. I anledning härav och för att slippa höra
ständigt denna anmärkning ber jag att med några ord tå återgiva
vad jag då sade. Jag gjorde gällande, att den demokrati,
som fördes fram av socialdemokraterna och det liberala partiet,
icke var sådan, som den borde vara, och sedan fortsatte jag: »Högerns
uppfattning är, att även representationens makt icke får
växa till himlen och att ännu mindre en avdelning av representationen,
den andra kammaren, bör tillerkännas en obegränsad rätt
att bestämma över fosterlandets livsfrågor. Eu regering med starka
initiativ och med rätt att hava sitt vägande ord med vid avgörandet
av landets frågor, en representation, inom vilken vardera
kammaren bevaras vid en verklig maktställning, en vaken allmän
oponion, som vant sig att fördöma varje övergrepp, det må komma
från det ena hållet eller från det andra, och sätter föraktets stämpel
på alla försök från partiers eller enskilda riksdagsmäns sida
att framför landets intressen och krav sätta enskildes önskningar
och intriger, se där den garanti högern anser nödvändig för att
tillförsäkra den sanna demokratien en bestående seger i det svenska
samhället». Det sade jag då, och det håller jag fortfarande fast
vid.

Herr Alexanderson har här i dag mot mig gjort gällande, att
jag i mitt anförande skulle hava yttrat mig på ett sådant sätt,
att man med rätta kunde få den uppfattningen, att jag betraktade
folkets stora massa i vårt land såsom revolutionärer. Det är ett
fullkomligt misstag. Yad jag sade var, att de samhällsomstörtare,
som finnas i vårt land, sannerligen icke behöva göra någon revolution,
ifall detta förslag går igenom, ty då kunna, de realisera sina
enligt min mening skadliga projekt med lagstiftningens hjälp,
således i fullt laglig form. Men att det icke saknas personer här,
som verkligen hava en ganska revolutionär uppfattning om huru
man skall gå till väga, det torde man finna av vad som yttrats i
dag av herr Ström och av vad som yttrades i går av herr Branting.
Ifall första kammaren icke skulle vilja ett kommande år gå
in på ett liknande rösträttsförslag som det, vilket i dag varit före,
eller kanske ett än radikalare, hotar herr Branting med parlamen -

Lördagen den 8 juni, e. m.

35 Nr 18.

tariska tvångsmedel. Och herr Ström liar här sagt, att ifall dessa öm änjrmyar
icke visa sig tillräckliga, måste man anlita utomparlamentariska * Jen kom''
tvångsmedel. Dä vill jag fråga herrarna: vad menas med vada- mu”ala rM~
mentarisha tvångsmedel»? Är skillnaden mellan parlamentariska *** (porte''i
tvångsmedel och utomparlamentariska tvångsmedel den, att man '' "" ''
vid de parlamentariska håller sig inom lagliga gränser och vid de
utomparlamentariska går utom dessa gränser? I så fall vore det
icke mycket herr Branti ng sade i går. Det vore sannerligen icke
något, som behövde särskilt uppmuntra hans åhörare och giva anledning
till applåder, ty det är väl uppenbart, att lagliga medel
har man rättighet att använda lör att driva igenom den uppfattning,
som man anser vara den för landet gagneliga. Men dessa
»parlamentariska tvångsmedel» äro olagliga medel. Om man t. ex.
vill använda^ beskattningen för att i lagstiftningsfrågor betvinga
motståndet från törsta kammarens sida, så må man gärna kalla
det medlet parlamentariskt, men samtidigt får man finna sig uti,
att varje rättänkande, hederlig man kallar det olagligt.

Herr Alexandprsson sade, att det parti jag har äran tillhöra
rakt icke kände vart folk, att vi hade en alldeles oriktig uppfattning
av detsamma. Han har blivit bemött av åtskilliga talare,
men j a g vill tillägga några ord. Han sade: vårt folk är kärnfriskt,
vart tolk har utvecklat sig i åtskilliga avseenden och gjort
störa framsteg. Ja, det är ju synnerligen glädjande, och för min
del vill jag visst icke bestrida detta. Men å andra sidan, icke kan
den saken vara avgörande, när man skall fatta beslut i nu föreliggande
fråga, ty annars skulle ju konsekvensen bliva den, att
därför att folket är bra, skulle man egentligen kunna undvara
varje garanti. Man skulle helt och hållet kunna överlämna åt
folket att i varje fall handla så som det ville, och det är väl något,
som icke ens herr Alexanderson kan vara med om.

Herr Alexanderson sade, att vi kunde göra folket dåligt, trots
att det är så förträffligt för närvarande, och det skulle ske, i fall
det finge en känsla av att man mot detsamma beginge eu orättfärdighet.
Emellertid, det gäller att avgöra, vad som är rättfärdighet
och vad som är orättvisa och orättfärdighet. Det är ju den
saken, som vi nu diskutera med avseende pa den föreliggande
frågan. Det är därom meningarna brytas, och herr Alexanderson
kan väl icke^göra anspråk på att i den frågan intaga det högsta
domarsätet. Skulle lian göra det, så får jag säga, att det vore
visserligen ett slags rättfärdighet, men av den sorten, som man
brukar kalla för egenrättfärdighet.

Till sist, herr talman, gäller det för mig att till bemötande
upptaga ännu några yttranden, först från hans excellens herr statsministern
och för övrigt från andra talare inom regeringspartiet.

Man har sagt, att jag skulle hava principiellt uppgivit den graderade
röstskalan genom det anförande jag höll här i förmiddags.

Detta är ett fullkomligt misstag, och jag hänvisar herrarna, som
hysa den uppfattning, att jag skulle så gjort, till att läsa mitt
yttrande, när det blir tillgängligt i protokollet. Vad jag sade var

Xr 4& 36

Om ändringen
i den kommunala
rösträtten
m. m.
(Forts.)

Lördagen den 8 juni, c. m.

blott, att jag icke ville ställa mig hindrande i vägen för en allsidig
utredning av den kommunala rösträttsfrågan samt av förstakammarproblemet.
Herr Alexanderson gjorde visserligen gällande,
att min ståndpunkt var inkonsekvent, men jag tror, att detta är
ett påstående, som han vid närmare besinning icke fasthåller. I
fråga om denna utredning binder jag mig icke vid något av de
förslag, som här blivit framlagda i motionerna, utan jag anser, att
utredningen bör bliva helt och hållet förutsättningslös. Den skall
vara allsidig, objektiv och så fullständig, som möjligt är. Kommer
man efter en dylik utredning till det resultatet, att man icke
kan ersätta den graderade röstskalan med någonting, som är lika
bra eller bättre, kommer åtminstone jag för min del att allt fortfarande
fasthålla vid densamma.

Herr Alkman: I anledning av herr Tryggers senaste yttrande
vill jag konstatera, att han nu uttalat sig för en allsidig utredning,
men utan något som helst direktiv. Detta företallei mig
synnerligen anmärkningsvärt, då ingen i kammaren mig veteiligen
visat sig så mordisk gentemot även de obetydligaste förslag om
utredningar utan bestämt angivna riktlinjer. nr''»

Man måste verkligen fråga sig: var har man högern.'''' kran
detta partis sida ha under dagens debatter olika yrkanden framkommit,
yrkanden på blankt avslag, yrkanden på bifall till herr
Clasons motion, på bifall till herrar Räfs^ och Magnussons i -*-umhult
motion, de sistnämnda framställt i Andra kammaren m. tf.
yrkanden, så att man i närvarande stund absolut icke kan veta,
var man har högern, då man icke fått något klart besked om dess
ståndpunkt. Att högern vill hava en skrivelse om allsidig utrednino*
nv frågan utan några som helst restriktioner, det är, såvitt
jag°kan se, beträffande detta partis ställning hela resultatet av
denna debatt.

Sedan överläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr talmannen,
att med anledning av vad därunder yrkats propositioner
komma att framställas särskilt beträffande vardera punkten i nu
föreliggande utlåtande.

I Man om punkten 1 hade framkommit följande yrkanden: l:o)
att utskottets hemställan skulle bifallas; 2:o) att kammaren skulle
med avslag å utskottets hemställan _ antaga det förslag, som innelattades
i den av herr Clason m. fl. vid utlåtandet avgivna reservation,
samt 3:o) att såväl utskottets hemställan som Kungl. Maj:ts i ämnet
gjorda framställning skulle avslås.

Därefter gjorde herr talmannen propositioner enligt berörda yrkanden
och förklarade sig anse propositionen på bifall till det under
2:o) här ovan upptagna yrkandet vara med övervägande ja besvarad.

Votering begärdes, i anledning varav herr talmannen upptog
vartdera av de återstående yrkandena med hemställan, huruvida
kammaren ville antaga detsamma till kontraproposition i den törs -

Lördup;cn den 8 juni, c. m.

37

Nr U>.

stående omröstningen; och förklarade herr talmannen sig finna de0m ändring^
härå avgivna svaren hava utfallit med övervägande ja för deras me- mumie!"rMning,
som ville till kontraproposition antaga bifall till utskottets hem- ,-ätten m. m.
ställan. (Kort».)

Jämväl om kontrapropositionens innehåll äskades emellertid votering,
i anledning varav uppsattes, justerades och anslogs en omröstningsproposition
av följande lydelse:

Den, som till kontraproposition i huvudvoteringen om punkten 1
av konstitutionsutskottets utlåtande nr 18 antager bifall till utskottets
hemställan, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har till kontraproposition i nämnda votering antagits
avslag å såväl utskottets hemställan som Kungl. Maj:ts i ämnet
gjorda framställning.

Vid slutet av den häröver anställda omröstningen befunnos
rösterna hava utfallit sålunda:

Ja -—- 70;

Nej -— 50.

Därpå uppsattes, justerades och anslogs för huvudvoteringen en
så lydande omröstningsproposition:

Den, som avslår vad konstitutionsutskottet hemställt i punkten
1 av sitt utlåtande nr 18 och antager det förslag, som innefattas i
den av herr Clason m. fl. vid utlåtandet avgivna reservation, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, bifalles utskottets hemställan.

Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hava
utfallit på följande sätt:

Ja — 70;

Nej — 48;

Vidkommande punkten 2 hade endast yrkats att utskottets hemställan
skulle bifallas.

3fr 4a 38

Lördagen tlcn b juni, e. in.

Om ändringar
i den kommunala
rösträtten
tn. m.

(Forts.)

Sammanjämkning
sfi) rslag
beträffande
förslag
till vattenlag
7fi. m.

På gjord proposition förklarades de i punkten avsedda motionerna,
i den mån de icke kunde anses besvarade genom kammarens beslut
rörande punkten 1, icke föranleda någon riksdagens åtgärd.

Fördrogs ånyo tredje särskilda utskottets memorial nr 2, med
föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande utskottets
utlåtande nr 1 i anledning av dels Kungl. IMaj:ts proposition med
förslag till vattenlag m. m. dels ock i ämnet väckta motioner.

I utlåtande nr 1 i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till vattenlag, lag om vad iakttagas skall i avseende å
införande av vattenlagen, lag om förteckning å vattendrag, dar
kungsådra finnes, lag om rätt att över annans mark framdraga ledning
för vatten till busbehovsförbrukning, lag om ändrad lydelse av
25 kap. 1 § rättegångsbalken, lag om ändrad lydelse av 37 § utsökningslagen,
lag om ändrad lydelse av 14 § i lagen den 27 juni 1896
om rätt till fiske, lag om ändrad lydelse av 8 § i förordningen den
16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom samt lag om
ändrad lydelse av 24 och 36 §§ i förordningen den 16 juni 1875
angående inteckning i fast egendom, dels ock i ämnet väckta motioner,
både särskilda utskottet hemställt,

under punkten A), att riksdagen måtte antaga nämnda lagförslag
med den lydelse, utskottets berörda utlåtande innehölle;

under punkten B), att riksdagen måtte besluta skrivelse till
Kungl. Maj:t av närmare angivet innehåll;

under punkten C), att de i anledning av förevarande proposition
väckta motionerna, därest de icke kunde anses besvarade genom vad
utskottet sålunda hemställt, icke måtte föranleda till någon riksdagens
åtgärd;

samt under punkten D), att friherre Flemings m. fl. motion, nr
42, inom första kammaren, och herr Holmdahls motion, nr 105, inom
andra kammaren, vilka motioner måste anses besvarade genom vad
utskottet sålunda hemställt, icke måtte föranleda till någon riksdagens
åtgärd.

Enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag hade vid behandlingen
av detta utlåtande kamrarna allenast i vissa delar beträffande
punkten A) av utskottets hemställan stannat vid olika beslut.

Med anledning av vad sålunda förekommit hade utskottet till
behandling förehaft frågan om sammanjämkning av den skiljaktighet,
som förelåg mellan kamrarnas beslut; och hade utskottet i nu
föredragna memorial framlagt förslag till dylik sammanjämkning.

Herr von Sydow: Herr greve och talman! När kamrarna i dag
åtta dagar sedan fattade beslut om förslaget till ny vattenlag,
syntes utsikten till eu sammanjämkning av meningarna skäligen
mörk. Ty icke allenast gingo kamrarnas beslut i sär i mycket
viktiga delar av lagförslaget, utan tillika bottnade dessa menings -

Lördagen den 8 juni, e. in.

39 Nr 48.

skiljaktigheter i väsentlig mån på en principiellt olika uppfatt- Sammailning
om grunderna för hela vattenlagstifiningsproblemet. jämhmi

Det har emellertid lyckats utskottet att framlägga ett sam- fana» förlag
manjämkningsförslag, som vunnit gillande av alla utskottets med- till vattenlag
lemmar med undantag av en, en vänstersocialistisk ledamot av an- ''«• m.
dra kammaren, som från början yrkade avslag å hela lagen. Re- (Forts.)
sultatet av sammanjämkningen synes mig typiskt för sammanjämkningar.
Det är enligt min mening så, att intet av de stora
partierna fått sina önskningsmål helt tillgodosedda, men alla hava
dem till sådan grad beaktade, att de ansett sig kunna vara med
om förslaget. Jag ber att få yttra några ord om de skäl, som föranlett
högermedlemmarna i utskottet att gå med på sammanjämkningsförslaget
trots de mycket starka gensagor mot Kungl. Maj:ts
och utskottets förslag, som kommit till synes i högerreservationen
och även framförts här i kammaren.

Det var egentligen fyra punkter av mer principiell betydelse,
på grund av vilka högermedlemmarna i utskottet funno sig icke
kunna gilla det kungl. förslaget och utskottets förslag. Det var
frågan om nyprövning, det var frågan om inlösningsrätten, det var
frågan om Konungens administrativa prövningsrätt vid vattenregleringar,
och det var slutligen frågan om den s. k. initiativrätten.

Gå vi nu till nyprövningen, sä har utom vissa mindre ändringar,
som i och för sig ur vår synpunkt äro förbättringar, även
vidtagits den principiella omläggningen av institutet, att vattenverksägarens
förlust i varje fall begränsas till värdet av kungsådrans
vatten, där kungsädra finnes. Därmed anse vi, att institutet
fått den karaktär, att vi kunna gå med på det. Ty det är att
märka, mina herrar, att i fråga om kungsådrans vatten strandägaren
enligt svensk rätt aldrig haft någon fri dispositionsrätt,
utan alltid varit tvungen att tåla de inskränkningar, som från allmän
synpunkt ansetts önskliga.

Kronans inlösningsrätt hade redan i utskottets första förslag
ändrats därhän, att sådan lösningsrätt icke fick ifrågakomma annat
än då ett allmänt behov förelåg. Därmed hade stadgandena härom
därigenom bragts i nödtorftig överensstämmelse med grunderna för
expropriationslagstiftningen.

I fråga om Konungens administrativa prövningsrätt vid vattenregleringar,
en sak, där jag för min enskilda del ansåg en ändring
vara tvingande nödvändig, har sammanjämkningsförslaget tillgodosett
reservationen så till vida, att sådan prövning endast kan
ifrågakomma vid de större vattenregleringarna, sålunda vid regleringar
av vissa uppräknade stora sjöar och därmed jämförliga
företag. Tillika har en förbättring i redaktionen gjorts, så att
skillnaden mellan vattenbyggnad och vattenreglering blivit mera
markerad. Jag anser att förslaget i denna del är tillfredsställande.

Slutligen har initiativrätten försvunnit ur sammanjämkningsförslaget.

Emellertid är jag, mina herrar, den siste att förneka, att i

Nr 4S. 40

Lördagen den 8 juni, e. m.

Sammanj
sinkningsfolkslag
beträffande
förslag
till vattenlag
m. m.
(Forts.)

mycket viktiga punkter högern fått giva vika. Det är i sådana
punkter som beträffande frågan om kungsådras förekomst, om
bygdekraft, om vattendomstolarnas organisation och slutligen om
lagens retroaktiva kraft, andra mindre ändringar att förtiga.

Jag ber att få säga er, mina herrar, att det för mig varit
— och efter vad jag vet även för övriga högerreservanter —
synnerligen motbjudande, att gå med på särskilt bestämmelsen, att
denna lag skall få retroaktiv kraft så som utskottet föreslagit.
Det erinrades här i dag åtta dagar sedan av en talare, att principen,
att privaträttsliga lagar icke skola få gälla retroaktivt, är
så vedertagen, att det finnes länder, som inskrivit denna grundsats
i sina grundlagar. Nu har man här gjort en avvikelse från
denna princip, och jag finner detta vara i hög grad beklagligt.
Om vi likväl kunnat gå med på förslaget härutinnan, har det skett
av två skäl. För det första därför, att såsom utskottets ordförande,
herr Alexanderson, framhöll här i kammaren, lagen icke blott
är av privaträttslig karaktär, utan delvis också av offentligrättslig.
Man kan således med något fog säga, att här föreligger ett gränsfall.
För det andra ansågo vi det svårt att låta hela lagen, som är avsedd
att gälla för generationer, falla på en övergångsbestämmelse,
som av sig själv kommer ur tillämpning efter ett eller annat år.
Men jag ber att så kraftigt som möjligt få betona, att denna eftergift
å vår sida icke innebär, att vi förändrat ståndpunkt, utan vi
vidhålla till fullo den uppfattning, som vi givit uttryck åt bär i
kammaren. Det må vara, att man åsidosatt denna grundsats vid
krigstidslagstiftningen, och att vi varit med om detta i enlighet
med rättsregeln: vinter arma silent leges», men då det är fråga om
en_ lag, avsedd för normala tider, som icke har att göra med av
krig eller krigsfara framkallade förhållanden, borde man icke hava
åsidosatt nämnda rättsprincip.

Jag ber i varje fall att få bestämt förklara, att jag icke kommer
att medgiva, att denna avvikelse får betraktas som prejudicierande
för framtiden, och jag har, mina herrar, i väsentlig mån
begärt ordet för att få göra detta uttalande till kammarens protokoll.

Herr greve och talman, jag ber att få yrka bifall till samman
jämkningeförslaget.

Herr Ström: Herr talman! Jag skall be att få yrka avslag

på sammanjämkningen, och jag ber att med ett par korta ord få
motivera detta.

Jag sade redan, när denna fråga första gången förelåg, att
det skulle komma att bli en sammanjämkning, som skulle ytterligare
försämra det föreliggande förslaget. Men då framhölls det
från högersocialdemokratiskt håll, att man icke komma att vara
med om en sammanjämkning, som skulle försämra deras lagförslag.
Nu hava de i alla fall strukit ett brett streck över de principer,
som i deras reservation framförts. Jag kan icke finna annat

Lördagen den 8 juni, e. in.

41 >r 48.

än att det är en utomordentligt beklämmande företeelse att se sådant
svek på så kort tid förekomma.

Jag har också begärt ordet för att få till protokollet framföra
ett par synpunkter, som den man, som av herr justitieministern
Y. ärendets första behandling i kammaren framhölls som den, som
först tagit upp denna fråga i riksdagen, nämligen borgmästare
Lindhagen, då han själv är förhindrad att i riksdagen giva uttryck
åt sin mening, bett mig här framhålla. Han anser, att den
kompromiss, som här föreligger, är av eu för det svenska samhället
sa utomordentlig skadlig natur, att den kommer att i framtiden
framstå såsom något synnerligen bedrövligt. Det är ett led,
enligt hans mening, i kapitalismens stora plundring av de svenska
naturtillgangarna. Liksom man förut plundrat det allmännas sko
garn och andra statens domäner, så är nu turen kommen till vattenfallen.

Jag kan icke finna annat, än att samhällets rätt här blivit i
utomordentligt hög grad utlämnad. Den allmänna principen om
kongsådra har blivit övergiven, såsom också en sakkunnig, revisionssekreteraren
oohan Hansson, i dagens tidningar framhållit.
Och denna kapitulation sker i högerns intresse, samtidigt som högern
skärper sitt motstånd mot eftergifter åt vänstern på andra
håll. 1

Då vi vänstersocialdemokrater icke vilja bära något ansvar för
denna bedrövliga Jag inför framtiden, sä hava vi funnit oss böra
yrka avslag som en protest mot vad som nu sker.

Herr statsrådet Löfgren: I anledning av herr Lindhagens
genom herr Ström framförda uttalande ber jag endast att fä konstatera,
att i den mån som herr Lindhagens uppfattning om dels
.Kungl. Haj:ts förslag och dels om den sammanjämkning, som nu
avägabragts inom utskottet, är överensstämmande med de åsikter
och det referat av lagen och utskottsförslaget, som föreligger i
dagens nummer av herr Ströms tidning, Politiken, så beror lians
omdöme på en fullständig missuppfattning av lagförslagets innehall
och bristande kännedom om de väsentliga punkterna i detsamma.

Herr Söderberg: Jag tror för min del, herr talman, att när
den ärade ialaren på Stockholmsbänken vid närmare eftersinnande
och vid ett försök kanske att närmare tränga in uti detta lagförslag
kommer att mera övertänka vad han sade här, att de socialdemokratiska
representanterna i utskottet genom att biträda samraanjämknmgsförslaget
begått ett svek, han skall finna, att hau
använt ett alldeles för starkt uttryck. Jag anser för min del, att
något svek ha vi rakt inte begått.

Yi ha ju argumenterat, och jag tillät mig göra det förra lördagen
för de allmänna synpunkter, som vi hava beträffande en
god och samhällsnyttig vattenrättslagstiftning, varvid vårt förnämsta
yrkande gällde den fria hem fallsrätten efter vissa år. Yi

S ammanjärn
knut g sfarslag
beträffande
förslag
till vattenlag
m. in.
(Fort».;

Sr 48. 42

Lördagen den 8 juni, e. m

Sammanjärni
ning sförslag
beträffande
förslag
till vattenlag
m. m.
Fort».)

ha icke kunnat genomdriva denna vår fordran i sammanjämkningen.
Herr von Sydow har nyss förklarat, att högern å sin sida
giort väsentliga eftergifter i fråga om sina krav, och vi hava gjort
den eftergiften, att vi släppt det mest fundamentala av våra önskemål,
nämligen hemfallsrätten. Vi hava gjort det, därför att vi ha
ansett, att den hand. som staten får över vattenfallskraftens utnyttjande
genom nyprövningsinstitutets och lösningsmstitutets
införande i svensk lagstiftning, dock är av sådan betydelse, att vi
icke ville eller kunde taga på vårt ansvar att icke ga med pa en
sammanjämkning under sådana förhållanden.

Beträffande nyprövningsinstitutet säges här i en av paragraferna.
: »Nyprövning, varom nu stadgats, skall ske i enlighet med

den lagstiftning, som vid varje särskild tidpunkt är gällande i
fråga om villkoren för byggande i vatten.» Trots den utgång,
som den föregående frågan rörande vår författning lätt, har jag den
fasta förvissningen,att vi icke behöva ha en sådan tröstlösuppfattning,
att icke de kommande riksförsamlingar, både första och andra kammaren,
som skola taga hand om denna utbyggnad av vattenlagsstiftningen,
skola bliva i stånd till att också gorå nyprövmngsoch
lösningsinstituten bättre, än man förmått gorå dem i denna
lag Med eu sådan syn på frågan kunde man verkligen^utan atp
anse sig hava begått någon orätt mot våra principer ga med pa
ammanjämkningsförslaget. . , 0, ..

Det misstag, som är gjort i den framställning, som herr btrom
refererade till, är ju redan påpekad av herr justitieministern, som
framhöll, att den grundar sig på en felaktig uppfattning om vaa
detta sammanjämkningsförslag innehåller. Vi hava icke gatt med
på någon beskärning av kungsådrebegreppet utöver vad som lag

redan i Kungl. Maj:ts förslag. , , ....

Jag ber, herr talman, för min del att fä yrka bifall till sammanjämkningen.

Efter härmed slutad överläggning gjordes enligt förekomna yrkanden
propositioner, först på bifall till vad utskottet i föreliggande
memorial hemställt samt vidare på avslag därå: och förklarades den
förra propositionen, vilken upprepades, vara med övervägande ja besvarad.

tim in,-Mani, Föredrogs ånyo konstitutionsutskottets utlåtande nr 17, i anled«*
«« handels- nfno. av vackt motion angående skrivelse till Ivungl. Maj :t med beicpartement
äran om framiäggande av förslag till inrättande av särskilda deparm
m'' tement för handel, industri och sjöfart samt för kommunikationer och
allmänna arbeten.

I en inom första kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hanvisad
motion, nr 88, hade herrar Jeansson, Neess och Tengvall hemställt,
att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
framläggande snarast möjligt och helst vid innevarande riksdag av

Lördagen den 8 juni, e. in.

48 Kr 48.

förslag till inrättande av särskilda departement för handel, industri
och sjöfart samt för kommunikationer och allmänna arbeten.

Utskottet hade i föreliggande utlåtande på åberopade grunder
hemställt, att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Om inrättande
av ett
departeJTnnt
m. m
(Forts.

Reservation hade avgivits av, utom annan, herrar Clason, Bellinder,
von Geijer och von Mentzer, greve Alexander IIamilton samt
herrar Boberg, Räf, Hildebrand och Sundberg, som av anförda orsaker
föreslagit, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville hemställa,
det täcktes Kungl. Maj:t snarast möjligt låta utarbeta och för
riksdagen framlägga förslag till inrättande av ett statsdepartement
1''ör handel, industri och sjöfart.

Herr Jeansson: Herr greve och talman! Frågan om inrättande
av ett departement, för handel, industri och sjöfart har nyligen
varit så ingående debatterad, att några närmare bevis för ett sådant
departements behövlighet här ej torde vara av nöden. Även motståndarna
till lagutskottets hemställan den 11 maj uttalade sina sympatier
för förslaget i fråga, fast de förklarade sig icke kunna godkänna
det sätt, som då var föreslaget av utskottet, nämligen ett positivt yrkande
om en lag.

Nu föreligger konstitutionsutskottets betänkande i anledning
av en av mig m. fl. väckt motion om en skrivelse till Kungl. Maj:t
att med det snaraste vidtaga åtgärder för inrättande av ett sådant
departement. Hen även denna skrivelse har mött motstånd från
vänstern. Man har hemställt om avslag på densamma, vilket också
blivit utskottets hemställan.

Visserligen är motiveringen mycket välvillig, men jag kan ändå
icke nöja mig därmed. Ty i motiveringen citerar man vad herr statsrådet
och chefen för justitiedepartementet anförde vid debatten den
11 maj, då han bl. annat yttrade: »Men här som i andra fall i valet
mellan, lika krävande uppgifter gäller det att ’det ena göra och det
andra icke låta’. Det gäller att skapa en ny ledning av vår handel,
industri och sjöfart, det är sant, men vid sidan därav är det lika viktigt
eller nästan lika viktigt att skapa ett fullt effektivt och lämpligt
organ för ledningen av den sociala välfärdspolitiken, särskilt som
vi efter kriget även kunna vänta oss hårda strider på arbetsmarknaden
mellan arbetsgivare och arbetare. År den första frågan om ett
handelsdepartement en fråga av vikt för skilda klasser, så är den senare
frågan icke mindre viktig för samhällsutvecklingens lugna gång
och sålunda även för producenterna. Det kan hända, att frågan om
ett särskilt socialdepartement icke behöver upptagas, utan att behovet
av en central ledning för sociala ärenden lättast löses genom att
kommunikationsverken utbrytas ur civildepartementet, och detta senare
fortsätter att vara i huvudsak ett socialt departement. Personligen
hyser jag denna åsikt, men även denna fråga måste närmare
utredas.»

Nr 48. 44

Lördagen dcu 8 juni, e. m.

Om inrättande
av ett handelsdepartement

m. m.
(Forte.''

Herr statsrådet säger sig visserligen vilja vidtaga åtgärder for
inrättandet av ett departement för handel, industri och sjöfart, men
han påpekar också, nödvändigheten av att ett socialt departement
även kommer till stånd, d. v. s. det blir en sammankoppling med
nåo-ot som man ännu icke är så enig om som om ett departement for
handel, industri och sjöfart. Jag ber att få erinra om att ett förslag
härtill ju ligger klart och att det. icke finns något .vidare motstann
mot ett sådant departement. Skillnaden mellan vänsterns och högerns
ståndpunkt torde vara, att högern önskar ett departement snarast
möjligt, men vänstern, och med den då herr justitieministern,
tyckes icke inse nödvändigheten av att det kommer snarast till stånd.

Jag kan därför icke vara tillfreds med utskottets mptrvermg,
ehuru den som sagt är välvillig. Ty det föreligger verkligen fara
i dröjsmål. Det är ytterst nödvändigt, att vi med det snaraste ia.
till stånd ett sådant departement. Världskriget torde väl nu lida mot
sitt slut. Det kan ju dröja ännu, men i värjo, fall kan. det val inte
dröja så länge. Och det är absolut nödvändigt att vi bereda ^ oss,
liksom man gör i andra länder, på att ..möta de svårigheter^ som komma
att upostå för handeln och industrien, när den stora tävlan uppkommer
efter världskrigets slut. Ty att det blir eu oerhörd tävlan,
därom råder icke något tvivel. Det blir icke endast en tävlan som
förr de olika näringsidkarna och industriidkarna emellan, utan uet
blir eu tävlan de olika länderna emellan. Da behöves. det, att. handel
och industri i varje land har ledning och stöd av sin regering, att
det finnes ett särskilt för näringarna intresserat .departement, sakkunnigt
folk, som kan iakttaga handelns och näringarnas intressen
på ett insiktsfullt och effektivt sätt. Så har man inrättat sig i andra
länder, och göra vi det icke, sa komma vi till Korta, och komma vi till
korta härmed, kommer hela landet att lida därav.

Även behöva vi detta departement vid övergången från den nu
under kristiden rådande statsdriften till en drift i normala former.
Alla dessa kommissioner, som nu finnas, alla dessa bestämmelser,
som vi inom näringarna icke äro så glada åt, men som äro en nödvändighet
under nuvarande förhållanden, skola ju bort, när kriget är
slut, så fort som möjligt, och det behöves organisation för att ordna
allt detta. Tror någon att detta kan ske på ett tillfredsställande sätt
genom det departement, som nu har att sörja för handeln och näringarna?
.

Herr greve och talman! Medkammaren har avslagit motionen
och bifallit utskottets hemställan, men jag vågar dock hoppas, att
denna kammare även i dag, liksom den gjorde^den 11 maj, skall uttala
sina sympatier för förslaget. Och jag vågar också hoppas, att
herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet, som jag ser här
närvarande, skall gorå allt för att till nästa riksdag inkomma med
ett lagförslag i frågan och sålunda hörsamma de starka önskemål, som
blivit ”uttalade från handelns och näringarnas män under femtio års
tid, och de enstämmiga uttalanden från samtliga handelskammare i
riket, som äro herr statsrådet väl bekanta.

Lördagen den 8 Juni. e. in.

45 Nr 4*.

Herr greve och talman! 1 denna förhoppning anhåller jag att om inråttand*
få yrka bifall till den av herr Clason m. fl. avgivna reservationen. av eu handeh departement Harr

von Zweigbergk: Herr talman! Med all rätt kon- (Fort»)
staterade den föregående talaren, att konstitutionsutskottet ägnat
hans och hans medmotionärers förslag ett mycket välvilligt bedömande.
Han sade emellertid, att han icke kunde nöja sig med det
slut, vartill utskottet kommer. Jag förmodar, att han menade, att
han krävde bifall till det förslag om en skrivelse, som i motionen
framställts. Som han själv upplyste, var emellertid denna önskan
omöjlig i det ögonblick han uttalade den'', emedan andra kammaren
redan avslagit motionen i fråga.

Jag vill säga de ärade motionärerna, att det efter min uppfattning
tvivelsutan funnits en'' viss möjlighet att nå fram till målet:
den begärda skrivelsen. Visserligen är det ju så. att konstitutionsutskottet
av gammalt brukar vara ytterst obenäget att vara med om
att skicka en skrivelse efter en föregående skrivelse, som redan är
avgiven i samma fråga. Men i det förevarande fallet, då det dröjt
så pass länge med effektuerandet av vad som begärdes, hade det
nog funnits en viss utsikt att få skrivelsen till stånd. Emellertid
hava några ännu mera energiska vänner av ett handelsdepartement
an de ärade motionärer, om vilka vi nu tala, gripit in i händelserna
och gjort det på ett sätt, som riksdagen, däri inbegripet även denna
kammares höger, fann fullkomligt omöjligt att fullfölja. Vid den därvid
väckta diskussionen inom riksdagen hade emellertid inträffat, att
den nuvarande regeringen blivit i tillfälle att uttala sin villighet att
medverka för det syfte, som motionärerna avsågo att uppnå, på ett så
effektivt och kraftfullt och om en verkligt god vilja vittnande sätt,
att det måste hava ansetts såsom fullkomligt orimligt att därefter
återigen göra en påminnelse. Man slår ju i allmänhet icke in öppna
dörrar.

Efter den förklaring jag nu avgivit över att motionen icke har
kunnat leda till. ett positivt resultat förefaller det mig, som om motionärerna
verkligen vid närmare besinnande borde vara rätt så nöjda
med den utgång, som frågan nu får, och jag ber för min del att
få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr Neess: Herr greve och talman! För den synnerligen
välvilliga motivering, varmed utskottet avslagit motionen, kan jag
som motionär icke . annat än känna mig mycket tacksam, men på
samma gång anser jag denna frågas snabba lösning vara av ett mycket
stort, jag vill nästan säga vitalt intresse för landet, och jag vill
därför icke underlåta att söka på allt möjligt sätt påskynda den,
jag kan nästan säga framtvinga ett förslag till handelsdepartement.

Jag maste därför i allt fall trots denna välvilliga motivering ansluta
mig till. den vid betänkandet fogade, av herr Clason m. fl. avgivna
reservationen. . Det har redan erinrats därom, att riksdagen förut
avlåtit en skrivelse i samma syfte till Kungl. Maj:t, men jag vill
fästa uppmärksamheten på, att detta skedde för 13 år sedan’ och

>’r 48. 46

Lördagen den 8 jnni, e. m.

Om inrättande (Jen skrivelsen har hittills icke haft någon effekt, så att nian kan
m> eu handels- *cke gaga annat än, att om man vill ha detta ärende fram, kan det
departement yara väl behövligt) att en uy skrivelse avlåtes för att så att saga
2Z\ uppfriska minnet av den gamla. Nu innefattade den motion, va
vackt ett förslag om inrättande icke allenast av ett handelsdepartement
’ utan även av ett departement för kommunikationer och reservationen
avser ju en skrivelse till Kungl. Makt, som endast omfattar
inrättandet av ett handelsdepartement. Däri ligger en skiljaktighet.
Ett departement för kommunikationer anser jag aven vara
mycket angeläget; men det är dock i jämförelse med ett handelsdepartement
av jag kan nästan säga underordnad betydelse, ty ett
handelsdepartement är av så stor betydelse, jämfört med det andra,
att det härvidlag ovillkorligen måste givas företräde.

Jao- skall be, herr talman, att få yrka bifall till den vid betänkandet
fogade, av herr Clason m. fl. avgivna reservationen.

Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, gjordes enligt de
yrkanden, som därunder förekommit, propositioner, först på bifall
till vad utskottet i nu ifrågavarande utlåtande hemställt samt vidare
därpå att kammaren skulle med avslag å utskottets hemställan antao-a
det förslag, som innefattades i den av herr Clason m. 11. vid
utlåtandet avgivna reservationen; och förklarades den senare propositionen
vara med övervägande ja besvarad.

Fördrogs ånyo statsutskottets utlåtande nr 197, i anledning av
Kuno-1 Maj:ts proposition angående löne- och pensionsreglenng lör
lärarpersonalerna vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet,
folkskoleseminarierna, folk- och småskolorna, de högre loUsskolorna
och de kommunala mellanskolorna jämte i ärendet vackta
motioner.

I sammanhang med Kung! Maj :ts ifrågavarande proposition

hade utskottet till behandling förehaft

dels följande inom första kammaren väckta motioner, nämligen
nr 183 och 186 av herr Bergqvist in. fl., nr 185, 193 och 194 av herr
Ber g qvist, nr 187, av herr Magnusson, samt nr 188—190, av herr

Bergman, .

dels ock följande inom andra kammaren avgivna motioner, nam lio-en

nr 397, av herr Bäckström, nr 404, av herr Bunefors, nr 408,
av herr Olsson i Bamsta m. fl., nr 409, av herr Sterne, nr 424, av
herr TIelger m. fl., nr 429, av herr Berggren, nr 437, av herr Kjellberg
samt nr 438 och 439, av herr Tf elin.

Utskottet hade i föreliggande utlåtande på åberopade grunder
hemställt, att riksdagen måtte, i anledning av dels Kung!. Maj-.ts
förevarande proposition dels herr Bergqvists motioner nr 186 och 193
samt med avslag å herr Bergqvists motioner nr 183, 18o och 1»4,
herr Magnussons motion nr 187, herr Bergmans motioner nr 188, 189
och 190 herr Bäckströms motion nr 397, herr Bunefors motion nr

-Lördugeu den 8 juni, e. m.

47

Nr 48.

404, herr Olssons i Ramsta in. fl. motioner nr 408, herr Sternes motion
nr 409, herr Helgers m. fl. motion nr 424, herr Berggrens motion
nr 429, herr Kjellbergs motion nr 437 samt herr Welins motioner
nr 438 och 439, i den mån dessa icke kunde anses vara av utskottet i
dess utlåtande besvarade, fatta beslut på sätt närmare angivits under
särskilda med I—VII betecknade avdelningar av utlåtandet.

På framställning av herr talmannen'' beslöts, att varje avdelning
av utlåtandet skulle företagas till avgörande särskilt för sig,
dock att vid behandlingen av avdelningen I diskussion finge äga
rum beträffande utlåtandet i dess helhet.

Avdelningen I. Beträffande grunder för kvinnas anställning
vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och statens
folkskoleseminarier.

Under denna avdelning hade utskottet hemställt, att riksdagen

måtte

dels medgiva, att infödd svensk kvinna skulle kunna av Konungen
i stadgad ordning utnämnas och befordras till

. rektor vid högre lärarinneseminariet, kvinnligt folkskoleseminarium
och statssamskola,

lektor vid högre allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet och
folkskoleseminarium, samt

adjunkt vid allmänt läroverk;

dels ock föreskriva, att i fråga om gift kvinnas behörighet att
söka och innehava sådana lärartjänster vid de allmänna läroverken,
högre lärarinneseminariet och statens folkskoleseminarier, till vilka
kvinnor kunde befordras, skulle gälla,

att gift kvinna skulle kunna till sådan lärarbefattning befordras
allenast efter av Kungl. Haj:t på framställning i varje särskilt
fall lämnat medgivande samt

att, därest kvinnlig- innehavare av sådan lärarbefattning inginge
äktenskap, hon icke skulle vara skyldig att av sådan anledning
avgå från befattningen, därest icke vederbörande skolöverstyrelse
med hänsyn till befattningens behöriga upprätthållande funne det
nödigt.

I fråga om denna avdelning hade reservationer avgivits

l:o) av herrar O. 31. Strömberg. G. 31. H. Ekelund och J. Nilsson,
greve N. F. Bosse samt herrar II. Andersson i Skivarp, C. Bersson
i Stallerhult och G. Odqvist, som ansett, att utskottets yttrande
bort hava viss angiven lydelse och att utskottet bort hemställa, att
riksdagen måtte

dels medgiva, att. infödd svensk kvinna skulle kunna av Konungen
i stadgad ordning utnämnas och befordras till

. rektor vid högre lärarinneseminariet och kvinnligt folkskoleseminarium,

.lektor vid högre lärarinneseminariet och kvinnligt folkskolesemmerium,
samt

Om grunder
för kvinnas
anställning rid
vissa läroanstalter.

Nr 48. 48

Lördagen den 8 jnni, e. m.

Om grunder adjunkt vid allmänt läroverk;

J^äU~id dels ock föreskriva,---

vissa läroan- det nödigt.

— funne

sta i ter.
(Forts.)

lullig t.

2;o) av herr O. Bergqvist, som ansett att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte medgiva, att infödd svensk kvinna skulle
kunna av Konungen i stadgad ordning utnämnas och befordras till

rektor vid högre lärarinneseminariet, kvinnligt folkskoleseminarium
och statssamskola,

lektor vid högre lärarinneseminariet och kvinnligt folkskoleseminarium,
samt

adjunkt vid allmänt läroverk.

Herr Strömberg: Herr greve och talman! Som kammaren
torde finna, har ju detta betänkande i stort sett blivit med mycken
enighet tillstyrkt av utskottet Det är emellertid på en punkt, som
en större skiljaktighet råder nämligen i vilken utsträckning man bör
insläppa kvinnorna på lärarbanan. I detta avseende föreslår Kungl.
Maj:t full likställighet mellan kvinna och man och vill således öppna
alla lärarbefattningar för kvinnan. Yi reservanter däremot finna,
att detta är ett väl stort steg på en gång. Yi förneka naturligtvis
inte kvinnans förmåga att i lika grad som mannen göra sig teoretiskt
kompetent till alla lärarbefattningar, även de högsta, och vi erkänna
villigt, att lärarbanan är den, för vilken kvinnan är alldeles särskilt
lämpad. Men vi ställa oss synnerligen betänksamma mot hennes
lämplighet såsom handledare för den till mera mogen ålder komna
manliga ungdomen, det må nu röra sig om 17- eller 18-ars ynglingar
vid våra läroverk eller de, som kanske äro ännu äldre vid
våra manliga folkskoleseminarier. Yi betvivla också, att kvinnan i
allmänhet kan vara fullt lämplig att på detta åldersstadium upprätthålla
disciplinen såsom vederbörligen bör ske. Naturligtvis finnes
det en och annan kvinna, som kan vara fullt kvalificerad i dessa
avseenden, men lagstiftningen skall ju icke avse undantagen. Vi
äro vill aga att medgiva, att åt kvinnan upplåtes rätten att söka
alla adjunkturer vid de allmänna läroverken utan begränsning, och
att även söka lektorsbefattningar vid högre lärarinneseminariet och
även kvinnliga folkskoleseminarier. men vi vilja åtminstone icke
för närvarande nivå henne denna rätt beträffande lektoraten vid de
allmänna läroverken och vid de manliga folksko^seminarierna liA>om
e.i heller att innehnva rektorat vid statens samskolor. Dessa befattnino-ar
svans åtminstone tids vidare böra förbehållas männen, men i
dofta avseende vilja vi icke saga, att det så skall för framtiden förbliva,
utan vi förmena, att någon tids erfarenhet bör vara vunnen
med ''avseende på en del av reformen som vi nu föreslagit, näml gen
adjunkturernas unplåtande, innan steget till lektoraten skall tagas.
Yi vilja så att "äga ieke nå en gång öppna porten pa vid gave! tor
kvinnornas filtrade till lärarbanan. utan anse. att det bör tagas i
åtminstone två temnon. En sådan föHkt''ghet synes osy vara val befogad
Så mm bekant undervisa ad makterna i viss utsträckning aven
på det gymnasiala stadiet, och da adjunkturerna nu upplatas åt

49 Nr 48.

i.oriiiigtu den is juni, e. m.

deras SrJSSin l»aalf*® laU.bl da,81« en erfarculiot om, huru 0,1 grund*-itr Jot ,1 i u Slar UIT pa 1et hÖÄsta Om det visar /*•

finnas fö - af l A A A811 tat’ an ,Vl llalla %e, så hör ju intet hinder anMllnin''J
l una, för att utsträcka deras ratt även till lektoraten. Skulle det v,s<al.uroa”''
däremot visa Siy ,ntt. öol ,,.Vo £>1.''-.,. .1.» .. , • . . e uel St,iller.

däremot visa sig- ,att det icke slår val SllTat Sä

medikamenfötT T rMt ?* aJ,a’ 0,''h då k^ke stå inför det
1 t ikamentet längre fram, att man måste taga ett steg tillbaka

och dra in pa vad man en gång givit. Nu vet jag visserligen att
aet Iran andra siden sågos, att det betyder i realiteten ganskf ringa
d b01f \ detta avseende göres eller icke, ty i praktiken blir det
nog endast eu och annan kvinna eller ett ringa fåtal, som kommer
att gorå Mg kompetenta att söka dessa lektorat. Men man anser
att genom ett bifall till detta förslag, skulle man göra kvinnorna
belatna, da de strava efter likställighet med männen i alla avseenden
För mm del tror jag också, att det skulle ha den följden och att
det icke i praktiken skulle spela alltför stor roll. Jag vet att särskilt
X orge, Öar denna likställighet på lärarbanan redan är fullt
,. . ,?rc: det visat sig ha slagit ut i den riktningen, och vid ett av

30n?''140aii??7ta iäF0Vf.fk’ dan s- k- katedralskolan, där det finnes
i -1 r lararkrafter, lar det ännu i dag icke finnas mer än en
kvinnlig lärare. Men om det är så, att det blir endast undantagsfall
synes mig det vara ett alldeles särskilt skäl för att nu icke

omförk !’rs aget ?et+ kari Ake vara lämpligt att på detta ömtåliga
rade Oora en sa stor ändring i lagstiftningen blott för ett och
annat undantagsfall eller för förhållanden, där en sådan ändring

förr m w+n°den4 A /a mmst synes det mig vara lämpligt att lag vacker

gest, som skulle vara avsedd

c ir i i SS flla Pa vlssa,lia11'' dilr man irrigt arbetar på denna likställighet
mellan man och kvinna.

Vad jag sagt om lektoraten vid de allmänna, läroverken och
-oikskoleseminairierna har sm tillämpning även på rektoraten vid
statens samskolor ty från sakkunnigt håll hör man ganska enstämmigt
uppgivas, att dessa rektorat, där man har att handleda Ynglingar
och flickor i brytningsåren äro bland de allra mest svårskötta
befattningar pa skolområdet, och jag tror, att för närvarande utan
undantag dessa förestås av manliga rektorer, och det förefaller att
sa bör lör framtiden kunna få förbli. Då nu eu ganska stor öknirm
av för kvinnor tillgängliga befattningar även efter reservanternas
mening skulle komma till ''Stånd ocli man liar framtiden för sig att gå
vidare, om så skulle befinnas önskvärt, så synes det mig, att man bör
stanna vid den ståndpunkt, som reservanterna intagit, nämligen att
lämna kvinnorna tillträde till alla adjunkturer men till lektoraten endast
vid de kvinnliga folkskolesemiuarierna och högre lärarinneseminarierna.

„ -?err Sreve och talman! Jag ber att i denna del av lagförslaget
U yrka avslag på utskottets hemställan, som är lika mod Kungl.
Majris förslag, och bifall till reservationen. Vad förslaget i övrigt
innebär, ber jag att till alla delar få tillstyrka.

Första hammarens protoholl 1918. NrJ/8. 4

(Forte.)

Nr 48,

50

Lördagen den 8 juni, c. in.

vissa
stalter
(Forte.)

0m grunder Herr B o i g <1 v i s t: Herr talman! Den utvidgning i kvinnorför
kvinna, nas rätt att bekläda lärarplats vid vara läroverk ocli skolar, som i
inställning vid , Vun<rlio-a propositionen blivit ifrågasatt och i huvudsak av utlaroan-
^y^t, tror jag i det stora kela är mycket lycklig. Kvin nan

kar nämligen på undervisningens ock uppfostnngens område visat
sig äga särskilda egenskaper ock kvalifikationer, som samkulle^
givetvis bör taga vara på, och därför tror jag, att det kommer att
lända vår undervisning till båtnad, att kvinnan far ett större verksamhetsfält
än hittills på undervisningens och ^uppfostnngens område.
Emellertid kan man ju, såsom den föregående ärade talaren
framhållit, draga i tvivelsmål, huruvida det är förenligt med en försiktig
utveckling att på eu gång härutinnan genomföra kvinnans
fulla likställighet med mannen. För min del kar jag funnit ett visst
fog för den ståndpunkt, som löneregleringskommitten uttalat och till
vilken herrar Strömberg och medreservanter anslutit sig. Jag ar
visserliga icke pricipiell motståndare till kvinnas anställning såsom
lektor vid manliga gymnasier och manliga folkskoleseminaner, men
lag tror, att det är försiktigt att, innan man lämnar henne tillträde
till detta högre undervisningsstadium, där hon skulle handleda nu>gnare
manlig ungdom, något pröva hennes förutsättningar att pa detta
stadium kunna bibringa eleverna en god undervisning och upprätthålla
en god disciplin. Och det finns tillfällen att fa en sådan erfarenhet,
när vi få kvinnliga adjunkter, vilka komma att såsom adjunkter
anvisas tjänstgöring även på gymnasiestadiet och där ådagalägga
sin kompetens eller sin inkompetens för lärargärningen pa detta stadium.
Jag har slutit mig till reservanterna i denna punkt icke dart or
att jag, såsom jag nyss nämnde, är principiell motståndare mot att
kvinna får bli lektor även vid manliga gymnasier eller manliga tolkskoleseminarier,
utan först och främst därför att jag anser att det
är klokt att förvärva denna erfarenhet, innan man tar steget tillit ut,
och för det andra därför att reformen icke särdeles mycket bradskar,
därför att det är ett ytterst ringa fåtal kvinnor, som äro kompetenta
til lektorstjänster, och dessa kvinnor kunna ju anställas såsom lektorer
vid högre lärarinneseminariet eller vid kvinnliga folkskoleseminaner.
Det är*alldeles icke någon reform, som är av brådskande natur. Annorlunda
ställer det sig med adjunkterna. Där hava vi redan ett
90-tal, som äro kompetenta, och det finnes, såsom jag lor min del
anser, fog för, att dessa DO släppas fram till konkurrens med de manliga
extralärarna om de platser, som vid läroverken kunna erbjudas
dem såsom adjunkter.

Emellertid ha reservanterna även i likhet med lonereglenngskommittén
velat avstänga kvinnorna från rektorat vid statens samskolor.
På denna punkt har jag icke kunnat följa reservanterna. Det
är enligt min uppfattning en väsentlig skillnad att tjänstgöra pa
gymnasiestadiet vid en manlig läroanstalt och att leda en samskola,
där ungdomen befmner sig i en lägre ålder; och dessa samskolor besökas
ju både av gossar och filekor, varför det synes mig vara lika
goda skäl för, att en kvinna kan leda en sådan läroanstalt, som att en
man kan göra det. För de kvinnliga eleverna kan det till och med vara

Lördagen den 8 juni, e. in.

fil Nr 4H.

anställning vid
vissa läroanstalter.

(Forts.)

ytterst önskvärt, att eu kvinna är rektor vid en sådan anstalt. Här Om grund,,-nar iramlialilts, att i den ålder, på vilken eleverna i samskolan stå, för kvima>
skolungdomen skulle vara särskilt svårhanterlig i disciplinärt avseende.
Het ser ut, som om reservanterna hade blivit bättre underrätta
n™''?- skrevo sin reservation, än de voro när de skrevo den,
ty om vi låsa densamma, finna vi ej ett ord, som antyder, varför de
icke vilja vara med om, att kviuna skall kunna vara rektor vid sainbJtola.
Har argumenteras hela vägen mot kvinnans befogenhet att
vara lektor vid allmänna läroverken och manliga folkskoleseminarier,
men beträffande reldoraten vid samskolor talas icke ett ord. Nu synas
de emellertid ha vunnit den upplysningen, att det skulle vara svårare
att uppiatthalla disciplinen vid en samskola än vid ett gymnasium.

ag vagar icke uttala mig, huru ''härmed kan förhålla sig, men jag
mandear'' att detta ar med det verkliga förhållandet överensstäm Jag

ber att, utan att nu vid denna sena timme längre upptaga
kammarens tålamod och tid, få yrka bifall till min reservation i detta

uknnan1 att ,lerr St.rSFberS« m. fl. reservation där utinnan,

att jag jamval vill lämna kvinna tillträde till rektorat vid
statens samskolor.

n i siatsrådet Rydén: Herr greve och talman, mina her vttrmvlo

ra"a’ äom !la,r På tal i reservationen och i det

nåeon d förn fnr«+ ^ * aV- Berg(ivist, den frågan är inte

a on, .om först kommit upp i dag, utan den har stått på da°--

0 dn ngen mer eller mindre aktuellt under mansåldrar. Kravet på

alft tfbPPHkVinTrna ramB1 nya verksamhetsområden och framför
Wn k dre- verbsanietsomraden, som måste förefalla synner ligen

naturliga för kvinnan, nämligen lärargärningens, det är över
60 ar gammalt. _ Kravet kom upp i samband med de strävanden

hd ri l° nte Slg V , kv“na ,fick !ika arvsrätt med man och att en

1 i+V- ™yndl5hetsatgarder vidtogos från statsmakternas sida

frd^ 1 lnfora st,0ITe samhällelig rättvisa mot kvinnan. Man kan
följa striderna om kvinnans framsläppande på nya verksamhetsomraden
genom tiderna, och man skall finna, att dl äro ungSär ensartade,
argumenten aro varandra ungefärligen lika under denna låno-a
b d’ Personerna ha växlat, men fördomarna ha varit desamma Hot
yttrande, som redan har fällts här i debatten och som sannolikt kommer
att fattas vid ett flertal tillfällen nu och framdeles, att min
S ITS8 Pa en gång det yttrandet innebär heller ingen nytråian
debaÄ” ‘°r® “lla t**** «

tndt??jfflsk£lle, -ett av de mera betydelsefulla steg, som

g ts i syfte att. slappa kvinnan fram på nya verksamhetsområden

tokan*ke nämna 1859 års beslut att giva kvinnan tillträde till
folkskollarartjanster. Men ar 1866 var det, som riksens ständer
fattade det störa och grundläggande beslutet, varigenom kvinnorna
åriJa’V ö3, s?aningom släppas in på nya verksamhetsområden. 1866
ars riksdagsbeslut, som sedermera föranledde en hel rad av författa

Sr 48.

Lördagen den 8 jern. e. m.

Om grunder
för kvinnas .
anställning vid
vissa läroanstalter.

(Korts.)

ningar såsom följd av riksdagens beslut, innehöll i främst a rummet
att man ville släppa henne fram till läkare- och läraretjänster. Det
medförde sedan under tidernas lopp, år 1870, att kvinna tick rätt att
utöva läkaryrket, och det medförde år 1873. att kvinnlig studerande
fick rätt att avlägga akademisk examen. Och i 1878 års läroverksstadga
fanns faktiskt icke något ovillkorligt hinder för kvinna att
bli anställd vid allmänt läroverk, ehuru praxis kom att utveckla sig
så, att hon endast genom kungl. dispens i sällsynta undantagsfall beviljades
rätt att söka lärartjänst vid allmänna läroverken År 1J04,
då den nuvarande läroverksorganisationen genomfördes, lack kvinna
tillträde till en grupp av lärartjänster, nämligen vid statens samskolor,
den enda av lärartjänsterna vid allmänna läroverken, som de nu ha
tillträde till. och då till ett antal av hälften av antalet lärare i skolan.
Om man vill se resultaten av 1866 års riksdagsbeslut, som uppfattades
som eu stor rättfärdighetsakt den gången, får man säga, att
resultaten under dessa femtio år icke blivit alltför störa.

Det nästa mera betydelsefulla steg, som togs för att släppa kvinnan
fram på nya verksamhetsområden, är förknippat med namnet pa
eu av denna kammares inflytelserikaste medlemmar, och det ligger
så nära i tiden, att många, som sitta bär i kammaren, torde hava varit
med om att fatta detsamma; det är nämligen det som genomtordes
i och med ändringen av 28 § reegringsfonnen vid 1907 och 190J
års riksdagar och som hade herr Trygger såsom främste motionär.
Genom detta riksdagens beslut undanröjdes de hinder, som förut lunnos
i regeringsformen, att utnämna kvinna till de statsäimbeten,
som då krävde kungl. fullmakt. Det beslutet, som då bland annät
uppräknade tjänster vid allmänna läroverken bland dem, som
kvinna skulle få tillträde till, det uppfattades den gången som
ett mycket betydelsefullt steg som snart skulle = leda till viktiga
positiva resultat. Omständigheterna ha fogat så, att de 10 Hafsörn
gått sedan ändringen i regeringsformen d detta avseende genomfördes
icke medfört, att kvinna nått fram till mer än en enda av de
platser, som krävde kungl. fullmakt, icke till mer än denna enda plats,
därför att denna ändring i lagen förutsatte fastställelse av vissa särskilda
grunder för kvinnans anställning, och dessa grunder ha icke av
riksdagen godkänts annat än beträffande rektor vid kvinnligt folkskoleseminarium.
Nu föreligger ett tillfälle, då man skulle såsom en
konsekvens av 1907 och 1909 årens reformer kunna utfärda av Konungen
och riksdagen gemensamt skapade grunder, avseende ett större
antal statsämbeten, vars innehavare nämnas av Kungl. Maj:t.

Fråga uppstår då, huru långt man skall ga med på att giva
kvinnan tillträde till lärarbefattningar vid allmänna läroverken. Ja,
det kan ju sägas och har i alla tider sagts och liar i alla debatter
sagts, att man icke har någon bestämd erfarenhet att stödja sig- på och
att man därför bör taga allenast ett mindre steg. När det år 1859
gällde att släppa kvinnorna fram till folkskollärarbefattningar, sa
användes precis samma argumentering-, som anförts och kommer att
anföras bär i kväll. Man fruktade för att släppa kvinnorna fram
därför att de voro oprövade och därför att man fruktade att draga

Lördagen den 8 juni, e. in. 53

<lem ifrån hemmen och deras naturliga verksamhetsområden, och det
möttes då som nu av fördomar ooh ovilja bland dem, som berördes av
konkurrensen med kvinnorna. Det är precis detsamma, som möter oss
nu. Det är en viss ängslan för att kvinnorna äro oprövade bär och att
kvinnorna kanske icke kunna fylla de anspråk,, som man ställer på
tieim, och sa kommer motståndet ifrån vederbörande lärarekår, som i
detta fall i kvinnorna ser en konkurrent om statsämbeten, som de
finna icke vara ur deras synpunkt tilltalande.

Nu föreligger emellertid en mycket lång erfarenhet ifrån kvinnornas
arbete på folkskolans område. Jag tror nästan, att jag vågar
säga det, att, om man undantager en grupp av rena fanatici, som
principiellt motsätta sig att kvinnan skall komma in på något omiade
såsom självförsörjande, skulle man icke kunna finna många
människor, som i detta ögonblick, skulle vilja bestrida att kvinnans
arbete inom folkskolan bär varit av ofantligt stor välsignelse för
densamma. De farhågor, man både för 60 år sedan, hava icke
blivit besannade. Jag skulle våga säg-a, att pedagoger, som hava
någon erfarenhet härom, numera äro ense om, att det skulle vara
en ren olycka, om man icke finge räkna med kvinnans värdefulla
arbete inom folkskolan.

o Sedan dess hava kvinnorna fått komma in i enskilda läroverk,
både flickläroverk och sådana läroverk, där samtidigt gossar och
flickor finnas, samskolor. Jag vågar bestämt uttala den uppfattningen,
att de erfarenheter, man har av kvinnans arbete där, äro
gynnsamma, och att de farhågor, som en gång i tiden avspärrade
vägen för dem att komma fram pa detta område, icke blivit av erfarenheten
besannade.

Sedermera hava kvinnorna kommit in vid statens samskolor,
som i sina högre klasser hava lärjungar, gossar och flickor, just i
den ålder, vilken, som vi alla veta, i många avseenden är den ömtåligaste
och ur disciplinär synpunkt kanske den svåraste. Jag har
icke ifrån något hall bort, att de farhågor man eu gång hyste för
att släppa kvinnorna fram till att bliva lärare för gossar i övergångsåldern,
hava blivit besannade, och jag vet bestämt och det har
aberopats senast vid 1905 och 1907 års riksdagsdebatter, att man
irån provårsläroverk. där akademiskt bildade kvinnor utbildats till
lärare, hade en hel råd av intyg ifrån framstående provårsrektorer,
som vitsordade, att den erfarenhet man hade av kvinnan och hennes)
arbete, där hon haft med gossar att göra, var gynnsamt.

Jag vågar sålunda sägn, att så långt vår" erfarenhet sträcker
sig om kvinnan såsom lärarinna, äro erfarenheterna gynnsamma och
de besanna icke de farhågor, med vilka varje litet steg på detta
område mötts ifrån motståndarehåll.

Jag kan icke neka till, att även reservanterna synas ha känt
sig svaga i sin övertygelse, att det skulle vara farligt att släppa
kvinnan fram såsom lärarinna för ynglingar på gymnasialstadiet.
De hava _ icke själva ett ögonblick ifrågasatt, att de kvinnor, som
skulle bliva adjunkter, skulle förbjudas att läsa med gossar i de
högre klasserna. Tvärtom gå de ut ifrån, att de även komma att

Nr 4

Om grunder
Jör kvinna*
anställning vid
vissa läroanstalter.

(fort 8. i

Nr 48. 54

Lördagen den S juni, e. m.

Om grunder l;jga på det högre stadiet, men man vill se erfarenheten av detta,
för kvinnas(nnan man lämnar kvinnorna tillträde till lektorat.

"vissa Tåroan- Hen, som känner till organisationen^ av läroverken, förstår myc stalter.

ket val, att det knappast är möjligt, såsom ämnesgrupperingen nu
(Forte.) är genomförd med lärarbefattningar ofta i blott två ämnen, att vid
små eller medelstora läroverk upprätthålla en sådan ordning, att
en adjunkt icke under några förhållanden får läsa på det högre stadiet.
Det är endast vid våra allra största läroverk, som det tilläventyrs
skulle vara möjligt att hålla adjunkter bara på det lägre stadiet,
En, sådan ordning praktiseras ingenstädes, så vitt jag vet.
Om nu kvinnorna enligt reservanternas förslag skulle utnämnas till
adjunkter, så blir det i praktiken nödvändigt att de komma att låsa
även på det högre stadiet., och ,iag för min del fruktar i det avseendet
icke någonting. Pojkar äro svårast i disciplinärt avseende,
när de befinna sig i den s. k. slyngelåldern, 14—15 år, d. v. s. då
de även enligt reservanternas mening skulle kunna ^ få kvinnliga
lärare. När de kommit över slyngelåldern och uppnå en ålder aiv
17—18 år samt komma upp i gymnasieringarna, då blir det mera
stadga i dem och det blir framför allt en viss större ridderlighet
i hela deras sätt att vara. Går man med på att använda kvinnliga
lärare för ynglingarna just under dessa ur disciplinär synpunkt svaraste
åren, kan jag icke förstå varför man skulle stänga kvinnorna
som lärare borta på det egentliga gymnasialstadiet. Egentligen är
konsekvensen av reservanternas förslag, så vitt jag rätt uppfattat
det, att man medger, att kvinnan skall få läsa på högstadiet, men
man vill ej giva dem en häremot svarande lön och tjänsteställning
även om de fylla alla formella kompetenskrav för lektorat.

Herr greve och talman! Jag skall be att få säga ett par ord
till slut om det hela. Här föreligger nu ett stort lönereglerings förslag,
som omfattar alla de lärarkårer, vilka sta i statens eller kommunens
tjänst. Det har föregåtts av ofantligt mycket arbete. Det
är sju år sedan lärarlönenämnden tillsattes, och under denna långa
tid liava dessa lärarkårer fått vänta på sin lönereglering. _ Det finnes
nu utsikt, att denna stora lönefråga skall kunna få sin lösning,
och att lösningen skall bli sådan, att åtminstone en relativ tillfredsställelse
kommer att uppstå bland de kårer, som beröras av densamma.
Jag kan då icke neka till, att jag måste finna, att ett bifall till
reservanternas förslag här skulle kunna i sista minuten äventyra
genomförandet av denna lönereglering i vad den avser lärarna vid
allmänna läroverken och folkskoleseminarierna. Det uppstår en viss
risk, om kamrarna gå emot varandra här, och andra kammaren biföll
i går utan ett ords debatt utskottets hemställan i nu förevarande
punkt. Svårigheter kunna uppstå att- komma till en sammanjämkning
på denna punkt. Det är icke alls givet, det vill jag säga, att
den av herr Bergqvist framlagda linjen kan bli en verklig sammanjämkningslinje,
sådan som ställningen är i andra kammaren. DE1
under sådana förhållanden skulle jag ändå vilja hemställa,^ om det
icke, för att få denna fråga löst under den samverkan från olika
håll, som glädjande nog förekommit, —- jag hemställer, säger jag,

liörrlagen den 8 juni, e. m. 55

om det icke vore klokt, att även denna kammare bifölle utskottets
förslag: i den första grundläggande punkten, så att man kunde få det
hela i hamn.

Det har i år i alla frågor, som särskilt legat kvinnorna om
hjärtat, gått dem emot i denna kammare. Skulle det inte kunna
låta sig göra att bär tillmötesgå deras önskemål, då man vet att en
stor del av kvinnovärlden, särskilt den akademiska, omfattar denna
fråga med så stort intresse?

Herr Pers: Efter den exposé, herr statsrådet ägnade frågan
är icke mycket att tillägga. .Tåg skall endast be att med ett par
ord få vända mig mot reservanterna, som här haft ordet.

Herr Strömberg betonade i sitt anförande, vad som också anföres
i slutet av reservationen, att det var tvivelaktigt, om det kunde
vara lämpligt att släppa fram kvinnor att handleda den mognare
manliga ungdomen. Jag tror, att man kan saga, fast det låter litet
drastiskt, att reservanterna där hava grundlagen emot?''sig. Ty den
formulering, som regeringsformen 28 § erhöll 1909, lyder ju så, att

»till lärarebefattningar vid statens läroanstalter,--— samt till

läkarebefattningar må i den ordning som ovan sagts, och med tilllämpning
av grunder, som av Konungen och riksdagen godkänts,
kunna utnämnas och befordras även infödda svenska kvinnor». Detta
ger vid handen, att riksdagen och statsmakterna vid formulering av
denna paragraf tänkt sig, att kvinnan skulle till och med kunna
intaga lärostolar vid universiteten. De ungdomar, som det där är
fråga om, är ju äldre och mognare än den, som här är i fråga. Det
är visserligen sant, att ett sådant medgivande skulle ske efter närmare
prövning, men skulle det vara så, att detta vore alldeles olämpligt,
så skulle ju icke grundlagen ha fått denna Hädelse. När man
nu bär denna grundlagsparagraf att stödja sig på, förefaller det,
som om man behöver ha synnerligen goda skäl för att vägra kvinnorna
att få denna dem på förhand tillerkända rättighet. Men det
är ingen av reservanterna, som varit så säker i tonen. Herr Strömberg
önskar, att man skaffar sig större erfarenhet om saken, och
biskop Bergqvist är principiellt för saken, men tycker icke, att det
brådskar. Erfarenheten bestyrker, att kvinnorna äro mycket lämpliga
på undervisningsområdet och erfarenheterna från utlandet visa,
att kvinnorna kunna gå ganska långt i den vägen. Det är icke så
många, som gorå det, men det är en och annan, och vi ha de sista
dagarna läst i tidningarna, att vid Köpenhamns universitet en svenskfödd
kvinna blivit utnämnd till lektor, en kvinna som genom lärarverksamhet
här i Sverige utmärkt sig för duglighet, men här dock
ej kunnat intaga de högsta poster, vartill vi gett henne rätt och tillfälle
att utbilda sig. Hon får gå till utlandet för att komma till
sin rätt. Jag undrar, om detta kan vara lämpligt.

Det har också anförts att det icke brådskar, därför att det har
särskilt i Kristiania visat sig, att det icke är så många kvinnor som
intaga sådana platser. Men man kan också säga, att den omständigheten
gör väl, att farhågan för en kvinnlig invasion på det här

Nr 4H.

Om grunder
för kvinna»
anställning vid
vissa läroanstalter

(Fort».)

Nr 48. 56

Lördagen den 8 juni, e. m.

Ofri grunder
för kvinnas
éinställning vid
vissa läroanstalter.

(Forts.)

området, vilken uttalats ifrån åtskilliga håll, icke bör vara så stor;
och det visar även, att det naturliga urvalet gör sig gällande d. v. s.
att icke flera kvinnor komma till sådana platser än de, vilka verkligen
duga till att uträtta något. Detta talar för, att man icke bör
i räddhåga förhålla kvinnorna denna rätt. .lag skall också säga,
att i fråga om disciplinen har herr Strömberg uttalat — och likaså
biskop Bergqvist — att det icke är så svårt att hålla disciplin på
mellanstadiet. Det skulle vara svårare på gymnasialstadiet. I det
fallet talar ju all erfarenhet mot en sådan uppfattning. Man har ju
från alla håll det vittnesbördet, att det är i mellanklasserna som det
är svårast att upprätthålla disciplinen, men däremot äro alla eniga,
att där böra kvinnorna få prövas och få komma till användning.

Det förefaller mig ganska underligt, att högern i denna kammare
försöker att förhålla kvinnorna deras rätt till dessa platser.
Denna kammare är ju landets överhus och består av landets yppersta
män. Nu är det ju kvinnorna från'' de bildade familjerna, från de
bäst lottade familjerna i Sverige, som väl kunde ifrågakomma att
tävla om dessa platser. Men herrarna vilja icke giva dem denna
rätt. Det förefaller som sagt vara ganska underligt.

Nu stå vi inför beslutet angående en fråga, som har varit förberedd
mycket länge, och i stort sett äro vi alla eniga. Det är blott
i eu enda punkt väsentligen, som någon skillnad består, det är i
fråga om rätten för landets bäst utbildade och mest bildade kvinnor
att få undervisa i gymnasierna. Tror någon, att det leder till att
kvinnan nöjer sig med den ställning hon vid undervisningen får,
därest frågan i denna del faller? Nej, det blir blott några års uppskov,
några års frist; men'' kammaren ådrager sig förebråelser för
att vara vad vi åtminstone på landsbygden kalla »smårådig», emedan
den icke kan taga ut steget ordentligt utan stannar i sista ögonblicket,
då det gäller att avgöra en sak.

Herr talman! Jag ber att få vädja till kammaren att åtminstone
i detta fall taga steget helt och fullt och bifalla Kungl. Majrts proposition
samt utskottets hemställan.

Herr Kvarnzelius: Endast några ord till försvar för den
kungl. propositionen i denna del. Det förefaller mig, som om de
ärade reservanterna drivit sin försiktighet något för långt i detta
hänseende. De tyckas icke hava beaktat, att det nu är 10 år sedan
det stadgande inskrevs i grundlagen, som skulle öppna detta nya
fält för kvinnans verksamhetslust. Hittills har stadgandet endast
varit en död bokstav, därför att icke någon regering tagit upp och
för riksdagen framlagt förslag till de grunder, efter vilka kvinnorna
skulle få tillträde till dessa lärarbefattningar.

Då jag fick min uppmärksamhet fästad på denna fråga inom
statsutskottet, föll det mig in, att jag borde gå tillbaka till riksdagens
förhandlingar vid den tidpunkten för att se, vilka motiv,
som då anfördes för och emot. när denna fråga förelåg till^ behandling
i denna kammare. Det var, som bekant, och såsom förut

Lördagen deri 8 juni, e. in.

f>7 Nr 4H.

tidigare här erinrats, hd grund av en motion av majoritetspartiets
ledare här i kammaren, herr Trygger, som donna grundlagsändring
infördes. Och jag får säga, att det var med mycket stort intresse
jag tog del av den debatt som då fördes här i kammaren. Många
av de talare, som då deltogo i debatten tillhöra icke längre kammaren,
men en del av dem finnas ännu kvar i livet. Alla voro de
mycket värderade ledamöter av denna kammare och åtnjöto högt
anseende och stort förtroende inom kammaren. Jag har därför
tänkt, att det kunde vara till gagn för saken och även av ett visst
intresse för kammarens nuvarande ledamöter att få höra några få citat
från den diskussion, som då fördes. .Jao- skall, herr talman,
icke bliva mångordig. Jag tror, att jag på det sättet kan bättre
uttrycka vad jag också själv känner i denna fråga, mycket bättre
än om jag skulle göra det med egna ord.

En av kammarens dåvarande ledamöter, lektor Säve yttrade följande:
»Nu har man sagt — det har även framhållits i dag av en

talare —, att kvinnor icke skulle vara lämpliga för lärareverksamhet
inom de allmänna läroverken, åtminstone icke i mellanklasserna
eller de högre klasserna. Det har med mera skäl sag-ts att man
icke har någon erfarenhet om deras förmåga att fullgöra en lärares
åligganden där. Ja, det är sant, erfarenheten därom är helt
naturligt mycket ringa, alldenstund kvinnor i allmänhet icke haft
tillträde till sådana lärareplatser. Men någon erfarenhet har man
dock förvärvat sig. Det har stått kvinnor öppet att deltaga i provårskurserna
vid provläroverken och mot vad en ärad kollega i denna
kammare för två år sedan yttrade vid behandlingen av denna
fråga, att kvinnor äro alldeles utmärkta, när det är fråga om den
lägre undervisningen, men att de däremot att döma av den erfarenhet
man haft icke lämpade sig så väl för undervisningen i mellanklasserna
och de högre klasserna, ber jag att få nämna, att man
delgivit några av oss ledamöter inom konstitutionsutskottet intyg
från rektorer vid provläroverken i huvudstaden, och att en av dem
däri har sagt, att de kvinnliga provkandidaterna icke visat sig
sämre vid undervisning på det högre stadiet utan snarare bättre,
emedan deras intelligens är rörligare och de tala bättre, och att en
annan har förklarat, att de kvinnor, som genomgått provår vid
hans läroverk, ej visat sig sämre i att upprätthålla tukt och ordning
än andra. Skulle emellertid det vara förhållandet att en
kvinna av t. ex. disciplinära skäl icke är kompetent att sköta undervisningen
i gossläroverkens mellanklasser eller högre klasser,
behöver man icke riskera att hon någonsin blir av Kungl. Maj:t utnämnd
till ordinarie lärare. Förhållandet är nämligen enligt nu
gällande läroverksstadga, att ingen kan antagas till ordinarie lärare
utan att förut under minst två år hava tjänstgjort såsom vikarierande
eller extra lärare, och i de betyg som rektor har att
avgiva över en lärares tjänstgöring ingå icke blott de vanliga vitsorden
om nit och skicklighet utan även ett omdöme om lärarens
sätt att behandla lärjungarna och hans förmåga att bland dem upprätthålla
ordning. Sålunda måste tillfredsställande intyg före -

Om grunder
för kvinnas
anställning vid
vissa läroanstalter.

(Forte.)

Nr 48. :>^

Lördagen den 8 juni, e. in.

Om grunder
för kvinnas
<anställning vid
vissa läroanstalter.

(Forts.)

ligga om sökandens disciplinära förmåga och fattas sådant lärer en
sökande ej av Kungl. Maj:t varda till lärarebefattning utnämnd».

Samme talare yttrar vidare: »En författarinna i den s. k. kvinnosaksfrågan
har, såsom det synes mig, med fullt skäl anmärkt att
såsom det nu är komma de gossar, vilkas hem ej äro belägna i läroverksstaden
i allmänhet under sin långa skoltid, varunder deras sedliga
karaktär skall grundläggas, att så gott som uteslutande stå
under manligt inflytande. Iden del av sedlig inverkan, som modern
i hemmet kan utöva på sina skolbesökande söner, avtager allt mer
och mer ju längre dessa hinna i kunskaper och _ bildning. Under
endast manliga lärares ledning och i endast manliga kamraters sällskap
försiggår elevernas andliga och sedliga bildning i ensidig riktning.
Hemmets anda, den sedelag, som där råder, förpliktigar ynglingen
oftast blott så länge han vistas inom dess väggar, varemot han
utom detsamma ställer sig till efterrättelse endast det åskådningssätt,
den sedelag, han bildat sig genom umgänget med kamrater och
andra unga män. Det förädlande och uppfostrande inflytande, som
ett gott hem kan utöva, men vilket mången skolgosse under största
delen av året saknar, bör på något sätt ersättas. J ag tillät mig också
förra gången, då denna fråga behandlades, framhålla, att det just
från uppfostrans synpunkt vore en verklig fördel för skolorna, om
kvinnor undervisade däri, ty genom dem skulle för gossarna bevaras
förbindelsen med hemmet.»

En annan ärad talare, som ännu tillhör denna kammare, greve
Axel Wachtornister, yttrade: »Är det rätt och klokt och är det
praktiskt att i stället för att till det allmänna bästa- så långt det låter
sig göra utnyttja dessa kvinnors kunskaper och skicklighet, därav
göra en slags härd för kvinnligt missnöje? Vore det då icke klokare
och riktigare att draga konsekvensen av de medgivanden, riksdagen
förut gjort, och tillåta dessa kvinnor, som brinna av verksamhetslust,
att få använda sina pund på dessa olika områden ill gagn och nytta;
för det allmänna?»

Slutligen ber jag att få citera några ord av den ärade motionären.
Jag hoppas att han tillgiver mig, att jag begagnar tillfället att
upprepa några av de ord, han då yttrade. Jag gör det så mycket
hellre, som jag i allt instämmer med vad han då yttrade. Han ingår
först på en granskning av de skäl som anförts av dem, som då voro,
emot grundlagsändringen, och han yttrar därvid bland annat: »Först
hava vi då det gamla skälet, att saken icke är utredd, ett skäl me|d
vilket man mycket väl kan slå ihjäl vilken sak som helst. I detta
fall är det emellertid ganska lätt att vederlägga det skälet, ty ytterligare
utredning är helt enkelt omöjlig, innan ändring skett i grundlagen.
Huru skall val kvinnan kunna visa, att hon kan sköta dessa
platser, om icke den barriär tages bort, som grundlagen ställer upp
mot ett dylikt försök? För mig är det fullkomligt ofattligt, huru
man kan vara av en annan mening.» Och längre fram i sitt anförande
yttrar samme ärade talare: »Det ena skälet, som jag har i viss
män gemensamt med min ärade vän är, att staten bör i sitt intresse
begagna sig av de krafter som stå staten till buds, och den principen

Lördagen den 8 juni, e. ro. 59

leder mig följaktligen till att staten bör använda kvinnor sä långt
dessa kunna göra staten någon nytta och det anser jag, att kvinnor
kunna på ifrågavarande platser. Det andra skälet är rättvisan och
billigheten. Det tredje är klokheten, ty att giva kvinnan tillträde
till skolor och universitet, där hon kan inhämta kunskaper, och giva
henne möjlighet att avlägga vetenskapliga prov, för att sedan utesluta
henne från de statstjänster, för vilka hon sålunda blivit fullt
kvalificerad, det komme att hava den påföljd, att kvinnorna dreves
in på andra banor, vilka det icke vore lyckligt för samhället och staten
att hon beträdde.»

»Jag är övertygad om att för första kammaren framför allt
rättvisans och billighetens synpunkt skall vara den avgörande och
detta så mycket mer som denna kammare redan en gång har bifallit
förslaget. Om satsen: ’En man ett ord’ någonsin har gällt, har det
gällt om denna kammare. Kammaren har noga betänkt sig, innan
den godkänt föreslagna förändringar, och noga beaktat skälen för och
emot, men när kammaren har sagt ett ord, har kammaren stått vid
det. Kammaren har varit alltför mån att bevara den moraliska kraften
åt sina beslut för att handla annorlunda.»

I förhoppning, att kammaren under livlig känsla av vad den ärade
talaren i de av mig nu citerade slutorden yttrat, då den för 10 nr
sedan biträdde den grundlagsändring, som då genomfördes, ber jag att
få yrka bifall till utskottets förslag i denna del.

Herr Trygger: Herr talman, mina herrar! Det kunde vara
obehövligt att jag yttrade mig efter de uttalanden, som föregått,
men min tystnad skulle kanske kunna missförstås. Jag vill då
säga, att det var med stor tillfredsställelse, jag såg Kungl. Maj:ts
förslag framläggas. Denna grundlagsbestämmelse har, såsom bär
påpekats hittills varit ett tomt löfte till kvinnorna, och dessa hava
väntat på att detta löfte skulle realiseras, men dess realisering
har ingen förut tagit sig an. Det är sannerligen icke för tidigt,
att man nu går till uppfyllande av de förhoppningar, denna grundlagsbestämmelse
gav kvinnorna — jag skulle nästan vilja säga de
anspråk, som den har givit dem.

Med avseende på det nu diskuterade speciella fallet kanske
jag, som var en bland motionärerna i frågan, skulle kunna nämna,
vad meningen var med grundlagsbestämmelsen. Jag vill då alldeles
bestämt framhålla, att meningen var den, att professorsämbeten,
lektorsbeställningar och adjunktsbeställningar skulle kunna
tillkomma kvinnorna. Det hade vi motionärer alldeles klart för
oss. Då det här står, att vederbörande skola utnämnas med tilllämpning
av de grunder, som av Konung och riksdag godkännas,
så var det icke alls meningen, att man i dessa grunder skulle
mer eller mindre efter gottfinnande släppa fram somliga kvinnor
-och utesluta andra, irtan tanken var riktad dels på vissa särskilda
fäll, då det visade sig, att de befattningar, som omnämnas i grundlagsbestämmelsen,
undantagsvis icke lämpade sig för kvinnor —
-exempelvis tänkte man då på vissa läkarebefattningar — och dels

Nr 48.

Om yrunder
för kvinnaa
anställning vid
vista läroanstalter.

(Korta.)

Nr 48. 60

Lördagen den 8 juni, e. in.

Om fffunder därpå att det erfordrades bestämmelser med avseende på avlöning,
för pensionerin£ o. s. v., när man gåve kvinnorna tillträde till ifråga ''vUtflåroan?

varan(ie befattningar.

stniter. Jag skall, berr greve och talman, be att på det livligaste få

(Forte.) instämma med de föregående talare, som yrkat bifall till utskot -

tets förslag.

Herr Widell: Herr greve och talman! Då jag var förhindrad
att deltaga i statsutskottets behandling av förevarande ärende,
har jag begärt ordet för att få till protokollet antecknat, att jag
ansluter mig till den av herr Strömberg med flera avgivna reservationen.
Den erfarenhet, som jag under åtskilliga års tjänstgöring
vid ett av våra största läroverk vunnit ifråga om de krav, som
ställas på lärarens förmåga särskilt att upprätthålla vad man
brukar kalla läxdisciplin, har bibragt mig den bestämda övertygelsen,
att man icke kan med någon större säkerhet påräkna, att
kvinnor kunna fylla dessa krav.

De erfarenheter, som här framlagts från olika håll och vilka
man gjort beträffande kvinnans tjänstgöring som lärare på andra
stadier kunna enligt mitt

verk för gossar. Och för övrigt tror jag, att dessa erfarenheter
icke äro så odelat gynnsamma som man här vill göra gällande.
Det skulle kunna anföras åtskilliga fall, som tyda på något helt
annat.

Nu har det sagts, att den av riksdagen för en del år sedan
antagna nya lydelsen av 28 § regeringsformen skulle rent av utgöra
ett tvång för riksdagen att nu öppna tillträde för kvinnor
även till lektorsbefattningar. För min de! kan jag icke dela
den uppfattningen. Det heter i alla fäll i 28 § i regeringsformen,
att de närmare bestämmelserna skola regleras med tillämpning av
de grunder som fastställas av Konung och riksdag, och det nämndes
nyss av den siste ärade talaren, att man även tänkt sig vissa
befattningar, som icke lämpa sig för kvinnor. Nu yttrade visserligen
den ärade talaren, att bland de befattningar, man då tänkt
sig vara lämpliga för kvinnor, även ingick lektorsbefattning, men
vad motionärerna på sin tid möjligen tänkt sig kan väl icke vara
förbindande, då det nu gäller att skrida till ett konkret beslut.

Vidare har uttalats farhågor för att en skiljaktighet mellan
kamrarna på denna punkt skulle kunna äventyra lärarnes lönereglering.
Jag har svårt att se, huru det skulle vara möjligt.
Det är klart, att gemensam votering på denna punkt icke kan
äga rum, utan att det här måste åstadkommas samstämmigt beslut
mellan kamrarne. Men sedermera blir ju regleringen av lönerna
en enkel konsekvens av det hela, ty beträffande lönebeloppen råder
ingen som hälst meningsskiljaktighet mellan kamrarna.

Jag anhåller, herr greve och talman, att få yrka bifall till dea
av herr Strömberg m. fl. avgivna reservationen.

vidare ifråga om kvinnas

tiänstgönng pa det högre stadiet i läro

Lördagen den 8 juni, c. in.

61 Nr 4H,

anställning vid
vissa läroanstalter.

(Forte.)

Herr Hel lin der: Herr greve och talman! .lag ber få uttrycka Om grunder
min stora tillfredsställelse med att den så länge väntade kungl. Jör kv,lm,u
propositionen angående reglering av lärarpersonalens vid de allmänna
läroverken löner och pensioner nu äntligen framkommit.

Men jag kan icke underlåta att uttala den åsikten, att dessa löner
och de föreslagna pensionsbeloppen i vissa fäll blivit alldeles för
knappt tillmätta. Särskilt gäller detta två grupper av övningslärare,
nämligen gymnastik- och musiklärare. Dessa hava, synes
det mig, blivit alltför styvmoderligt behandlade, och det har också
från deras led sports rätt stor missbelåtenhet med de förslag som
framlagts såväl av löneregleringskommittén som av Kungl. Maj:t.

Ku har emellertid utskottet, oaktat väckt motion därom, icke ansett
sig kunna höja de föreslagna lönebeloppen, därför att de grunder,
på vilka dessa övningslärares löner vila, äro rätt invecklade
och därför tarva ytterligare utredning, innan en sådan förbättringkan
äga rum. Såsom framgår av den kungl. propositionen gav
löneregleringskommittén, »i avseende å grunderna för ifrågavarande
övningslärares avlöning, uttryck åt den uppfattningen, att det avlöningssystem,
som här vant tillämpat, är synnerligen invecklat
ävensom att det vore önskvärt, att efter genomförandet av en länge
påyrkad omorganisation av musik- och gymnastikundervisningen
på detta område enklare och mera enhetliga grunder bleve gällande.
»

I anledning härav tillåter jag mig till herr statsrådet och
chefen för ecklesiastikdepartementet uttala den önskan, att han
måtte så snart som möjligt gå i författning om en sådan utredning,
på det att den knappa lön, som tillkommer särskilt musiklärare,
måtte kunna bliva högre.

Nu har utskottet föreslagit riksdagen att i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes åvägabringa en utredning
i fråga om pensionsförhållandena för övningslärarne vid de allmänna
läroverken, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna
samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill sagda utredning
kan föranleda. Jag vill därför hoppas, att i anledning av denna
skrivelse också den av mig av herr ecklesiastikministern påkallade
utredningen så snart som möjligt kommer till stånd, varigenom
dessa måtte erhålla en fast avlöning, bestående av lön och tjänstgöringspengar.

Herr Olsson, Olof: Herr talman! Man kan inte säga, att

kvinnorna äro välkomna till läroverken. Av de 1,200 läroverksiärare:
rektorer, lektorer, adjunkter och extralärare, som hade att
uttala sig om lärarelönenämndens betänkande, var det endast 48
stycken, som inte tyckte, att läroverken skulle vara lyckliga, därest
kvinnorna inte komme dit. Man har sökt förklaringar till
denna läroverkslärarnas ställning, och vi hörde i jåns ifrån stadsrådsbänken,
att konkurrensavund säkerligen spelat in. Om extralärarna,
således de som ha att tävla om platserna, skulle vara bekajade
av konkurrensavund, det vore ju förståeligt, men att läro -

Nr 4a

Om grunder
för kvinnas
anställning vid
vissa läroanstalter.

(Forts.)

62 Lördagen den 8 juni, e. m.

verkslärarna i övrigt, som inte ha, den minsta orsak att konkurrera,
ändå skulle ha gripits av denna konkurrensavund — det låter
då åtminstone inte särdeles trovärdigt. Man har också sagt, att
denna läroverkslärarnas ställning i frågan, helt enkelt är ett utslag
av kåranda. Jag må ju bekänna, att när jag sag, hurusom
läroverkslärarna slöto upp på sätt, de gjorde, jag verkligen fick
den lilla misstanken, att det här kanske inte var någonting annat
än långt driven kåranda. Det må emellertid vara vilken förklaringsgrund
som hälst; det är klart, att denna massuppslutning av
läroverkslärarne kring en sådan ståndpunkt inte skulle vara sympatisk
för de akademiska kvinnorna. Den måste ju te sig å ena
sidan som ett långt ifrån ridderligt försök att för den enskilda
lärarinnan stäcka det hopp, hon kunde ha om bättre ekonomiska
framtidsmöjligheter — eu alltid värdefull sak i denna snöda värld.
Och å andra sidan som en attack på kvinnornas samfällda frammarsch
mot bättre och lycKligare sociala betingelser. Det var
klart säger jag, att det hela skulle te sig i hög grad osympatiskt
och att roten och upphovet, så att säga, till denna massuppslutning
naturligtvis heller inte skulle framstå i någon synnerligen
sympatisk dager. Men roten och upphovet var på sätt och vis den,
som nu talar, genom en reservation till lärarelönenämndens betänkande,
och jag skall därför genast be att fä gendriva ett par
beskyllningar. Den ena är den, att jag på något vis skulle ha
förklenat kvinnorna. Kärnpunkten i min ställning är ju denna,
att då det gäller att undervisa gossar, är mannen den lämpligaste,
men då det gäller att undervisa flickor, är kvinnan den lämpligaste.
Om jag således i det stycket har förklenat eller förolämpat,
så har jag förolämpat hela mänskligheten. Den andra beskyllningen
är den, att jag skulle ha vantolkat det beslut, som riksdagen
fattade år 1907. „ , ... „ ,,

Vad var det egentligen, som beslöts år 1907 ? ^ Det förefaller
mig, på grund av de båda anförandena av herr Kvarnzelius och
herr Trygger, som om det vore nödvändigt att trots den sena
timmen något litet dröja vid vad som då skedde. Såväl herr
Kvarnzelius som herr Trygger gjorde gällande precis vad som från
kvinnohåil gjorts gällande; att vad som då skedde, det var, att
riksdagen fastslog kvinnornas behörighet till statens läroanstalter
och alldeles speciellt till de allmänna läroverken. Det var samma
uppfattning, som mötte mig, då jag hade att taga ståndpunkt i
denna sak. Men när jag gick till akterna, fann jag, att den var
ett misstag. Redan den omständigheten, att statens läroanstalter
inte äro endast några stycken utan mellan 90 å 100 — och bland
dessa en del, som lyda under lånt- och sjöförsvarsdepartementen
— var en vink om att detta tal inte kunde vara riktigt. Men
dessutom ha vi mycket bestämda uttalanden från de personer, som
väl bäst borde förstå, vad som beslöts, nämligen ordföranden och
vice ordföranden i det konstitutionsutskott, sonp hade hand om
detta ärende. Vad yttrade då ordföranden i konstitutionsutskottet
år 1905? Det året hade herr Trygger motionerat, inte om den.

Lördagen den 8 juni, e. m.

63 >’r 48.

ändring, som nu finnes i grundlagen, utan om att kvinnorna skulle Om grunder
få tillträde till lärarbefattningarna vid de allmänna läroverken, fär j-mnnat. (
vilket naturligtvis inte är detsamma. Konstitutionsutskottets ord- a™‘sa "äroanförande
yttrade; att »utskottet har visserligen funnit skäligt att staiter.

följa motionären därutinnan, att det vill söka få borttaget det (Forts.)

ovillkorliga hinder» etc., etc. »men utskottet har» — »icke ansett
det vara tillräckligt utrett, att kvinnan, i avseende å alla de av
honom angivna ämbeten och tjänster, äger de förutsättningar, som
äro nödvändiga för att hon med avseende å befordran till dem
skulle kunna med mannen likställas». Så kommer det viktigaste:
»Härutinnan måste undersökning göras, icke blott generellt, utan i
avseende å varje särskild art av tjänst; med hänsyn till dessa befattningar
kan nämligen spörsmål otvivelaktigt framställas, om
ock i vilken mån kvinnan verkligen lämpar sig för dem.»

Och år 1907, då konstitutionsutskottet framlade det förslag,
som nu återfinnes i grundlagen — d. v. s. herr Trygger hade själv
ändrat sin ursprungliga motion och talade således inte längre om
lärarebefattningar vid de allmänna läroverken utan om sådana befattningar
vid statens läroanstalter — då yttrade utskottets ordförande,
herr Blomberg, som svar på talet om de många rundliga
löften, man nu gett kvinnorna och som man kanhända inte kunde
effektuera: »Bestämmelsen innebär endast, att man tager bort
hindret och lämnar åt Konungen och riksdagen att sedermera särskilt
pröva, i vilken omfattning, under vilka förutsättningar och
med vilka villkor man må medgiva befogenhet även åt kvinna å
det i grundlagen bestämda området.» I ungefär enahanda riktning
yttrade sig vice ordföranden i utskottet, herr af Callerholm, i andra
kammaren. Yad som således beslöts år 1907 och konfirmerades år
1909, det var ingenting annat än att man undanröjde det grundlagsenliga
hinder, som fanns och som stod i vägen för kvinnan till
vissa ämbeten, men man fastslog inte alls, att kvinnan skulle ha
behörighet till dessa ämbeten.

Ku är det naturligtvis klart, att innebörden av besluten år
1907 och 1909 inte kan vara mera än en. Men det var många,
som agerade med den gången, och motiven och meningarna voro
mångahanda, och kan man draga fram dessa olika meningar och
motiv vid olika tolkningsförsök. Men felet, som herr Kvarnzelius
så synnerligen grundligt begick, det ligger däri att han förväxlade
vad de olika riksdagstalarne ansågo om kvinnans lämplighet, med
vad konstitutionsutskottet bestämde sig för och vad riksdagen på
konstitutionsutskottets förord beslöt. Det är alldeles otvivelaktigt,
att det var många som under denna riksdag sade mycket vackra
saker om våra kvinnor och som ansågo, att de voro som skapade
för dessa befattningar; det var också en del, som stodo mycket
tveksamma. Men allt detta är en sak för sig. Vad som är säkert1
det är, att riksdagen beslöt, att man skulle ha en prövning, innan
man gick till ett definitivt beslut, och att denna prövning skulle
inte bara gälla, »under vilka förutsättningar och med vilka villkor»
som kvinnan skulle äga tillträde till läroverken, utan också »i vil -

Nr 48. 64

Lördagen den 8 juni, e. it..

Om grunder
jäv kvinnas
/inställning vid
vissa läroanstalter.

(Forts.)

ken omfattning» sådant borde ske. Då menar jag, att det ligger
inom möjlighetens gränser, att en sakkunnigenämnd i avseende å
några av dessa tjänster kan reducera omfattningen till noll.

Detta är inte endast teoretiska spekulationer, utan en sak av
praktisk räckvidd, ty om det är så, att riksdagen en gång har
uttalat sig i realfrågan, då skola kvinnorna ha tillträde till dessa
anstalter, därför att de äro lämpliga, men om det är så, att riksdagen
begärt en undersökning, då skola kvinnorna ha tillträde till
dessa befattningar, om de äro lämpliga och det är inte precis detsamma.
Om jag således har rätt i, att riksdagen begärt en prövning,
en undersökning, »icke blott generellt, utan i avseende å
varje särskild art av tjänst», då må jag säga, att detta ärende har
fått eu behandling, som man ju vid gott humör kan kalla för inte
riktigt tillfredsställande. Ty statsutskottet bygger på Kungl.
Maj:t och Kungl. Maj:t bygger på lärarelönenämnden. Men lärarelönenämnden
har aldrig företagit någon undersökning; den trodde
att riksdagen redan bestämt, att kvinnorna skulle ha dessa platser.
Yi befinna oss således i det läge, att riksdagen nu, år 1918, har
att bygga på alldeles samma allmänna talesätt, som riksdagen år
1907 inte ansåg sig kunna bygga på.

Det är klart, att en enskild kommittéledamot, som jag, inte
kunde företaga någon större utredning. Jag hade att lita till den
erfarenhet, som livet på detta område gett mig, och den erfarenheten
sade, att kvinnorna inte voro synnerligen lämpade som lärare
för gossar vid en viss ålder. Det var således ingen objektiv

grund; men jag kan ju tillägga, att det har ingen annan heller i

denna sak. Allesamman döma vi mer eller mindre på känn. Men
inte dömde jag alldeles i blindo, ty jag hade ju ändå bakom mig
en ganska lång praktisk lärareverksamhet i mycket olika former.

Nu vet jag, att man kommer att säga, att man inte skall genera lisera;

det gäller inte frågan, huruvida kvinnor i allmänhet äro
lämpliga i detta stycke, utan huruvida fröken-magistern A. i tävlan
med herr-magistern B., C. eller D., är den lämpligaste. Men så
ligger inte saken. Vi ha här inte att pröva en utnämningsfråga,
utan vi diskutera, huruvida vi vilja öppna lektoraten och adjunktsbefattningarna
vid våra allmänna läroverk för kvinnor, och då
måste man generalisera. Och jag frågar: Hur tänker sig denna
kammare, att det skulle se ut vid våra läroverk, därest alla] platserna
vore besatta med kvinnor? Kan man inte med lugn taga
dessa konsekvenser, då måste det finnas något mankemang med
kvinnan såsom gosslärare. Då är det så, att vi ge henne tillträde
till våra läroverk, därför att vi misstänka, att det alltid kommer
att finnas så mycket manfolk där, att det inte gör så mycket. Då
öppna vi våra läroverk för henne, därför att vi hoppas och tro,
att hon skall vara lämplig, men vilja inte se henne på alla platserna
där, av den lilla enkla anledningen, att vi veta eller rättare
ha på känn, att det inte skulle vara bra.

Nu säger herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
i sin proposition, att enligt hans uppfattning, bör en fri

Lördagen den 8 juni, e. m. (Jf,

och öppen tävlan tå råda emellan män och kvinnor om nu ifrågavarande
slag av befattningar. Men herr statsrådet glömmer''eu
sak, som man icke får glömma i detta sammanhang. Det är näm
ligen inte alls eller huvudsakligast en fråga om befattningarna
utan en fråga om skolpojkarna. Det väsentliga i denna fråga är,
citt \i i vara allmänna läroverk ha ett pojkmaterial, som vi skola
gorå det bästa möjliga av, och man har verkligen rätt att hysa
sina dubier om, huruvida kvinnan med fördel kan deltaga i detta
arbete.

. Det är ju så, att man gärna går ut ifrån sig själv. När ja ositter
i en pojkklass, så vet jag, att pojkarnas psyke är ett inströ
ment. som jag kan spela på. Jag vet, att jag har medel till bands
i. alla situationer, även om de skulle bli ganska krävande. Men
om jag sitter i en flickklass — och där har jag suttit många gånSer
^ar jag inte alls denna samma trygga förnimmelse. Jag
har av lärarinnor hört, att deras uppfattning är precis densamma.
Dn pojkklass är mången gång för dem något tämligen oförståeligt.
Jag går således ut ifrån, att om lärare och lärarinnor fritt kunna
välja, sa gå lärarna till pojkklasserna och lärarinnorna till flickkiasserna,
och detta helt enkelt därför, att arbetet då är lättast
och därför att de trivas bäst där.

Om nu denna min utgångspunkt är riktig, sä kan man ha
rätt att vänta, att livet skall exemplifiera den. Och det är just
d*J som livet gör. I den reservation, som jag fogat till lärarlönenämndens
betänkande, har jag pekat på den differentiering, som
gör sig gällande inom folkskolorna i de större städerna. Så långt
jag har kunnat kontrollera, har det visat sig, att småskolorna äro
samskolor överallt, men så snart pojkarna och flickorna hunnit till

^s.s ålder, 10 11 ar, ibland tidigare, så gå pojkarna för sig
och flickorna för sig och lärarna följa pojkarna och lärarinnorna
följa flickorna, Av de 11,000 gossar och flickor, 11—14-åringar.
som ar 1912 funnos i Stockholms folkskolor, var det endast 60
gossar, som undervisades av kvinnor, och 40 flickor, som undervisades
av män. Detta kan inte vara en slump; det skulle i så
fall vara en alldeles ovanligt envis slump, som skulle foga det på
det viset. Nej, saken är den, att vi här ha en naturlig lagring i
samhället, och så vitt jag kan förstå, är detta ett säkert bevis för
riktigheten i den sats som jag ställt upp som rättesnöre för mitt
handlande i denna fråga: att kvinnorna lämpa sig bäst för flickorna
och männen bäst för gossarna. Ty denna lagring bär kunnat
försiggå utan nagra som helst störande moment. Kkonomien spelade
inte in, ty lärarinnorna få lika stor lön om de undervisa
gossar eller flickor. Kvinnornas självstäudighetskrav var heller inte
engagerat. Ty om de undervisa, i eu 4:e klass för gossar eller i
en 4:e^ klass för flickor — det smäller precis lika högt. Men det
var på det viset, att män och kvinnor fingo följa sina naturliga
böjelser, och då gingo de åt det häll, de kände sig bäst lämpade
för. När man nu ser, att saken ligger så, då förefaller det mig,
som om man hade en viss skyldighet att draga vissa slutsatser.

Första kammarens protokoll 1918. Nr 48. 5

Nr 48.

Om yrunder
för kvinnas
anställning nid
vissa läroanstalter.

(Fort*.

N r 48.

Lördagen den 8 jnni, e m.

Om g/''under
för kvinnas
anställning vid
vissa läroanstalter.

(Forts.)

Som saken för närvarande ligger här i kammaren, har jag
mycket svårt att finna mig till råtta. Jag kan nämligen inte se,
att reservanternas ståndpunkt principiellt är den riktigare. Men
den är klokare på det sättet, att man da kan placera kvinnorna,
där jag för min del tror, att de passa, nämligen till att
undervisa de yngsta gossarna. För resten tror jag för mm de.,
att den roll, som de akademiska kvinnorna komma att spela vid
våra allmänna läroverk, kommer att bli eu tämligen kort gästroll.
Förr eller senare måste vi naturligtvis nå fram till högre allmänna
läroverk för flickor, och när vi en gång fa dem, komma ce
akademiska kvinnorna inte alls att trängas framför goss aroverken
Men till dess detta sker, kommer alltid en hel del skolgossar att
få lida under det arrangemanget, att en läroverksadjunkt, som aldrig
varit pojke och aldrig någonsin kan bil karl, ända skall försöka
finna sig till rätta i en samling 14-, 15- och 16-årmgar som
för visso äro ganska mycket pojkar då, men som framför allt strava
efter att en gång kunna bli riktiga karlar ett arrangemang
som jag tycker är något konstigt, „

jag har, herr talman, som saken nu ligger, inte något yrkamle
att göra, men vid en eventuell votering blir jag väl tvungen att
rösta för reservationen.

Herr Tryckeri Herr greve och talman, mina herrar! Den
siste ärade talaren gjorde gällande, att den tolkning jag i likhet
med herr Kvarnzelius tillät mig göra av grundlagen skulle vara
felaktig, och han har sökt bevisa detta genom uttalanden av konstitutionsutskottets
ordförande och vice ordförande pa den tid. dä
ärendet var före. Med anledning därav måste jag ga något långt

tillbaka i denna fråga. . , . , .

1905 när jag väckte min första motion, talade jag i motiveringen
om vilka platser jag då avsåg, och jag nämnde bl. a. adjunktsbefattningar
vid allmänna läroverk, lektors- och professo!sbefattningar
etc. Sedan hemställde jag i klämmen, att riksdagen
med avseende på de i det föregående nämnda befattningar, som
kvinnor otvivelaktigt kunde på ett fullt tillfredsställande sätt förvalta,
måtte etc. etc. Och orsaken till att jag formulerade paragraf
en såsom jag gjorde »lärarbefattningar vid allmänna läroverken
och. universiteten» — och icke så generellt som här star,
var just den, att jag anslöt mig till de särskilt uppräknade befattningarna.
Första kammaren godkände grundtanken i min motion,
ock det var endast — man sade åtminstone det — litet trassel i
andra kammaren som gjorde, att andra kammaren icke instämde
med första kammaren. Min motion innebar, att det icke skulle
finnas någon begränsning och följaktligen hade även kvinnorna i
fråga om däri avsedda befattningar enligt densamma fatt precis
samma ställning som männen, ty det står i regeringsformens § 28:
»Konungen fäste vid alla befordringar avseende endast a de sökandes
förtjänst och skicklighet». Med anledning av vad som förekommit
i andra kammaren skrev jag sedan, för att vara säker, att

Lördagen den 8 juni, e. n>. 67

den skulle gå igenom min motion 1907 med den begränsning, som
nu är stadgad. Jag hade naturligtvis ej förändrat uppfattning.
Det är visserligen sant, att herr Blomberg yttrade sig i kammaren
så soin den ärade talaren nämnde, men man får icke lägga in
för mycket i vad han där sade. Kammaren både då alldeles bestämt
icke ändrat det väsentliga i sin uppfattning sedan 1905; det finns
ingen anledning att antaga detta. Och då det icke alls är säkert,
att vad en ordförande i konstitutionsutskottet säger, skulle vara
konstitutionsutskottets mening och än mindre att vad konstitutionsutskottet
säger i dess motivering, skulle vara kammarens mening,
så anser jag, att även om herr Blomberg hade haft en annan mening,
detta icke skulle betyda något för tolkningen av grundlagen,
utan vad som har betydelse åtminstone för denna kammare är, att
denna kammare 1905 var med om att med avseende på de befattningar,
som det nu är fråga om, helt och hållet likställa kvinna
med man. Man kan icke tro, att när kammaren fattade sitt beslut
1907, den skulle vara med om en begränsning, som skulle stå
1 strid med grundtanken i motionen. Även om ett uttalande av
konstitutionsutskottets ordförande skulle kunna giva anledning till
en sådan uppfattning, tror jag icke, att man bör fästa för stor vikt
vid detta. Det har sannerligen icke varit meningen. Jag kan
icke erinra mig och jag var ju livligt intresserad av saken —
att herr Blomberg hade någon annan uppfattning än jag i detta
avseende. Han skulle förklara vad som menades med de angivna
grunderna, och det kan ju hända, det känner litet var till, att när
vi skola förklara en sak här i kammaren, tungan kan komma att
någon gång löpa litet hastigare än man vill. Vad som sålunda
säges kan tydligen icke ha företräde framför grundlagens egen bestämmelse.

Herr Kvarnzelius: Bndast ett par ord med anledning av
vad herr Olsson yttrade.

Det är, synes det mig, ingenting att förvåna sig över om lärarne
icke vilja ha in kvinnorna i läroverken. Det är en vanlig
företeelse att så^ snart det blir fråga om något intrång på det ena
eller andra området, uppstår alltid missnöje bland dem som företräda
detta område särskilt om de befara att bliva undanträngda.
Det är ju möjligt, att det även bland dessa läroverkslärare som
opinierat bär funnits en och annan som resonerat så, med kännedom
om kvinnans intresse och nit för allt vad hon tager sig till
''^d att fara förelåge att de manliga lärarna skulle riskera att
bliva distanserade av dessa kvinnliga lärare inom allmänna läroverken,
och måhända skulle de manliga lärarna tvingas att ägna
större intresse och flit, åt fullgörandet av sitt kall. Det är icke
alls omöjligt. Det är väl inte alldeles säkert att alla lärare på det
utmärktaste sätt fylla de uppgifter som anförtrotts dem.

Herr Olsson yttrade sig även om vad som måste anses vara
den verkliga innebörden i konstitutionsutskottets tillstyrkande av
herr Tryggers motion år 1905. Ja, vid 1905 års riksdag hade jag

Nr 48.

Om grunder
Jör kvinnas
anställning vid
vissa läroanstalter.

(Forts.)

Nr 48.

Om ffrundel''
för kvinnas
anställning vid
vissa läroanstalttr.

(Forts.)

gg Lördagen den 8 juni, e. m.

tillfälle att sitta i konstitutionsutskottet, och samma arbetsmetoder
som användas nu, användes även då. Ärendena diskuterades utomordentligt
grundligt dag ut och dag in. Jag minnes mycket val
den långrandiga diskussionen angående denna sak och alla de spetsfundigheter,
som anfördes för att förhindra genomförandet av denna
reform. Tyngdpunkt lades emellertid företrädesvis från motståndarnas
sida på kvinnans olämplighet att bestrida vissa läkarbeställningar.
Det krävande uppdraget att vara ute och göra sjukbesök, resa
lån<ra vägar vilken tid som hälst på dygnet och alltid vara beredd
att°stå till tjänst var vad man huvudsakligen talade om och inriktade
sin strävan på att belysa, men icke att hon skulle vara olämplig
för läkarbefattningar. Och jag kan icke alls påminna mig. att
man gjorde någon egentligen sträng skiljaktighet mellan adjunktsoeh
lektorsbefattningar. Jag har här framför mig herr Blombergs
yttrande 1907 i riksdagens första kammare. Visserligen finner man.
att han gjorde det uttalande, som herr Olsson citerade, men det
kommer i sådant sammanhang, att man omöjligen därav kan utläsa
vad herr Olsson ville bevisa ifråga om den gräns, som konstitutionsutskottet
skulle ha dragit. Tvärtom får man det intrycket, att
lian velat öppna en möjlighet för kvinnorna till inträde pa detta
verksamhetsfält i ganska stor utsträckning. Jag skall därför be
att ytterligare få belasta protokollet med ett litet citat av herr
Blomberg till de övriga citat jag gjort av andra talare, som deltogo
i denna debatt. Herr Blomberg yttrade, efter det han berört de
klagomål, som framförts av kvinnorna från sociala synpunkter.
»Det är givet, att jag känner mig särskilt berörd av denna erinran,
men den leder mig till att i den mån jag förmår också söka att
till någon del häva anledningarna till dessa kvinnornas klagomal,
och då° jag icke anser mig kunna göra det på annat sätt, vill jag
åtminstone lämna mitt bidrag till undanröjande av det. hinder för
kvinnan, som står i vägen för att hon må kunna utnyttja sin verkligt
erkända duglighet i ämbetsvärv. Jag handlar därvid med gott
samvete, då jag tror, att staten kan med fördel begagna kvinnor i
den statstjänst som nu är i fråga. —Detär, så vitt jag törstar, ett
rätt kraftigt och klart uttalande av konstitutionsutskottets dåvarande
ordförande.

Jag vidhåller mitt yrkande.

Hem Olsson. Olof: Herr talman! Huruvida den ställning

läroverkslärarna intagit till denna fråga, är dikterad av karanda
eller ej, den saken har jag för min del redan sagt, att. jag inte vet
näo-ot om, men att jag ''personligen var inne på den misstanken att
de? här kanhända inte är någonting annat än ett utslag av karanda
och att man följaktligen bör gå fram med en viss försiktighet.
Detta riktade jag naturligtvis till mig^ själv, tv det är klart, att
som läroverkslärare kunde ju jag också vara bekajad av den där
kårandan. Men jag tror i alla fall, att jag, så vitt som det är möjlio-t
för en vanlig skröplig människa, har försökt anlägga objektiva
synpunkter. Vi kunna således avföra ur diskussionen kårandan och

Lördagen den 8 juni, e. in. (J9

uteslutande rikta oss mot de skäl, som jag personligen framhållit.
Kn annan sak kunna vi också avföra ur diskussionen, nämligen allt
tal om kvinnans duglighet över huvud taget. Det är väl ingen
människa här, som på något sätt vill säga något nedsättande om
kvinnans verksamhet och hur hon är i denna sin verksamhet. Jag
tror, att i många fäll kan det inte sägas nog berömmande ord i den
saken. Men det är inte det vi diskutera; vad vi nu diskutera är
huruvida kvinnan är lämplig som lärare för gossar i en viss ålder.
Det är om den saken vi ha att ge vårt omdöme.

Sedan ett par ord till herr Trygger. Jag har verkligen studerat
akterna och gått igenom alltsammans samt gjort mina anteckningar.
Jag vet således ungefär vad som har passerat och varför man
förändrade herr Tryggers ursprungliga förslag till ändring av § 28.
Och jag vet också att konstitutionsutskottet hade den uppfattningen,
som utskottets ordförande gjorde sig till målsman för, om innebörden
av förändringen. Jag tror inte, att det var på det sättet, att
herr Blombergs tunga slant, och jag drager denna slutsats av ett
yttrande av herr Trygger själv vid 1905 års riksdag; jag tror, att
nerf Trygger som motionär i detta stycke absolut inte skulle ha
tillåtit sin egen tunga att slinta. Herr Trygger yttrade nämligen:
»Utskottet har ock riktigt uppfattat min motion däri, att meningen
icke har varit att i grundlagen definitivt och fullständigt avgöra
frågan om kvinnors tillträde till dessa slags befattningar. Fortfarande
skulle den frågan stå öppen, till vilka särskilda befattningar
bland de här nämnda slagen kvinnor skulle kunna utnämnas.» Naturligtvis:
tungan kan slinta överallt, och på det viset har man ju
ingenting att lita sig till. Men då detta är ett protokoll, som är
justerat, så tycker jag, att marken bör vara tämligen fast.

Herr Wrangel: Blott ett par ord för att tillkännage, varför

jag som ledamot av statsutskottet icke kunnat ansluta mig till herr
Strömbergs m. fl. reservation. Det är icke därför, att jag har delat
utskottets uppfattning, utan det är i sak av alldeles samma skäl,
som blivit framställda av herr Olof Olsson. Jag skall icke närmare
utlägga dessa skäl: jag vill endast säga, att det här icke är fråga
om någon fördom, utan grundar sig min uppfattning på den kännedom
jag äger om kvinnor och pojkar och de många års erfarenhet
jag har såsom lärare. Jag anser sålunda, att kvinnorna såsom
lärarinnor äro synnerligen lämpliga för flickor och yngre pojkar,
men också sitt de i regel äro lika olämpliga för äldre pojkar och
för ynglingar på gymnasialstadiet. Följaktligen vill jag för min del
uttala den meningen, att varken till adjunktsbefattningar eller till
lektorat kan det vara lämpligt att utnämna kvinnor.

Jag har inte något yrkande, men om det kommer till votering,
finner jag mig i likhet med herr Olsson böra ansluta mig till herr
Strömbergs m. fl. reservation.

Herr Pers: I allmänhet tager jag herr Olsson på allvar, ehuru
jag tror, att kammaren brukar taga honom skämt, men den här

Nr 48.

Om grundeiför
kvinnas
anställning vid
vissa läroanstalter.

(Forte.)

N r 48.

Om grunder
för kvinnas
anställning vid
vissa läroanstalter.

(Forts.)

70 Lördagen den 8 juni, e. m.

gången är förhållandet ombytt, ty jag kan icke i detta fall tro, att
lian menar allvar. Det kan ju “hända, att kammaren gör det, och
därför har jag begärt ordet.

Han medger ju i alla fall, att grundlagsändringen av 1909 givit
möjlighet till att göra denna ändring. Det är icke första gången,
som det ändras här, utan i fjol inträffade det verkligen, att riksdagen
med anledning av att denna möjlighet stod öppen, lämnade kvinnorna
tillträde till lektorat vid folkskoleseminarierna och utan den
vidlyftiga utredning herr Olsson pretenterade pa att fa här. Och
jag föreställer mig, att riksdagen icke är villig att tillsätta en stor
kommitté för att skriva en, två, tre tjocka avhandlingar om denna
fråga, utan man måste taga denna reform, sådan den nu ligger för
riksdagen. Här har nu lärarlönenämnden tagit frågan under övervägande.
Löneregleringskommittén har ock sett på saken, och det
är således icke alldeles utan övervägande, som den kommer till riksdagen.
I sin argumentering påminner herr Olsson alldeles givet om
det sätt, varpå högern argumenterat gentemot den allmänna rösträtten
och även emot kvinnans rösträtt. Man ställer för sig alla
de vådliga följder, som skola komma, och ser allt i den mörkaste
dager. Så gör han också här genom att presumera läroverk, där
det skulle finnas bara kvinnliga lärare, och ger kammaren en avskräckande
bild av huru det skulle te sig. Det är, som sagt, precis
såsom man från annat håll försöker se saken, när man vill göra
det riktigt svårt för sig och andra. I själva verket medger han ju.
att i levande livet komma kvinnorna icke att bli så talrika på detta
område. Ja, vad återstår då? Jo, det återstår det enda naturliga,
att konkurrensen om dessa lärarplatser får stå öppen för kvinnorna,
och att riksdagen och Kungl. Maj:t icke emot dem begår något, som
av dem måste kännas som en orättvisa, genom att de å priori avstängas
från tävlan om dessa platser. Det är så saken ställer sig,
och då förundrar det mig, att herr Olsson söker genom ett konstlat
uppjagande av de tänkta svårigheterna avskräcka kammaren
från att giva dem denna rättvisa.

Efter det överläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr
talmannen, att i avseende på nu föredragna avdelning yrkats: Do)
att vad utskottet hemställt skulle bifallas; 2:o), av herr B er g qvist,
att utskottets hemställan skulle bifallas med den ändring beträffande
första delen, som angivits i den av honom därom anförda reservationen;
samt 3:o), av herr Strömberg, att det förslag skulle antagas,
som innefattades i den av honom in. fl. vid avdelningen avgivna
reservationen.

Sedermera gjorde herr talmannen propositionen enligt berörda
yrkanden och förklarade sig anse propositionen på bifall till utskottets
hemställan vara med övervägande ja besvarad.

Herr Strömberg begärde votering, i anledning varav och sedan
till kontraproposition därvid antagits bifall till hans yrkande, uppsattes,
justerades och anslogs en så lydande omröstningsproposition:

Lördagen den 8 jnui, c. ni.

71 Nr 48.

Den, som bifaller vad statsutskottet
av sitt utlåtande nr 197, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

hemställt i avdelningen I 0m grunder

för kvinnas
anställning vid
vissa läroanstalter.

(Forts.)

Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som innefattas i den av herr
O. M. Strömberg m. fl. vid avdelningen anförda reservationen.

Omröstningen företogs och vid dess slut befunnos rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja ~ 55;

Nej — 33.

Avdelningen II. Beträffande lärarpersonalen vid de allmänna Lönereglering
läroverken. '' för ^rovtrU lärare.

Denna avdelning hade avseende på, bland annat, frågor som berörts
i förenämnda motioner, nr 183, av herr Bergqvist m. fl., nr 185.
av herr Bergqvist, och nr 190, av herr Bergman.

I förstnämnda motion hade hemställts, att riksdagen ville
dels på extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag av
350,000 kronor att under sagda år utgå som orlstillägg åt lärare
vid de högre allmänna läroverken och samskolorna, vid folkskoleseminarierna
samt vid folk- och småskolorna i Västerbottens och
Norrbottens län,

dels bestämma, att ortstilläggen skulle, med de villkor och bestämmelser
Kungl. Maj:t skulle äga att utfärda, utgå med följande
belopp, nämligen för rektor, lektor och adjunkt vid högre allmänt
läroverk samt för adjunkt vid samskola 300 kronor,

för extra och vikarierande lärare vid högre allmänt läroverk,
ämneslärarinna vid samskola samt övningslärare med full tjänstgöring
vid högre allmänt läroverk 200 kronor,

för övningslärare med full tjänstgöring vid samskola 150 kronor,
för rektor och adjunkt (lektor) vid folkskoleseminarium 300
kronor,

för extra och vikarierande lärare, övningslärare med full tjänstgöring
och övningsskollärare vid folkskoleseminarium 200 kronor,
för ordinarie, extra ordinarie och vikarierande lärare vid folkskola
200 kronor, samt

för biträdande lärare vid folkskola, lärare vid mindre folkskola
och lärare vid småskola 150 kronor.

I motionen nr 185 hade motionären hemställt, att riksdagen
måtte besluta sådan ändring i Kungl. Maj :ts proposition nr 260 i
fråga om ålderstillägg åt ämneslärare vid de allmänna läroverken,
högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna, att här avsedda
del därav skulle erhålla följande lydelse:

Nr 48.

72

Lördagen den 8 juni, e. in.

Lönereglering
fÖi'' läroverkslärare.

(Forte.)

att därvid befattningshavare, vilken före utgången av år 1918
förvärvat behörighet till ämneslärarbefattning vid allmänt läroverk
samt under åren 1919—1928 utnämnes till ordinarie ämneslärare
(resp. ordinarie lektor, resp. lektor), må tillgodoräknas tid, varunder
han efter vunnen sådan behörighet omedelbart, därest han ej genom
styrkt sjukdom eller annan giltig'' orsak varit förhindrad att då'' tjänstgöra,
före tillträdet till den ordinarie tjänsten tjänstgjort vid allmänt
läroverk, högre lärarinneseminariet eller folkskoleseminarium i egenskap
av extra eller vikarierande ämneslärare med full tjänstgöring,
dock med den begränsning, att den, som utnämnes under år 1919,
må tillgodoräkna sig ett år, den, som utnämnes under år 1920, två
år, den, som utnämnes under år 1921, tre år, den, som utnämnes
under år 1922, fyra år, och den. som utnämnes under något av åren
1923—1928, fem år av nyss angivna extra ordinarie tjänstgöringstid.

I herr Bergmans ifrågavarande motion hade yrkats avslag å den
del av Kungl. Maj:ts förslag, som avsåg viss skyldighet för befattningshavare
vid de allmänna läroverken att underkasta sig eventuell
förflyttning till annan befattning inom undervisningsväsendet, när
helst så av Kungl. Maj:t prövades lämpligt, ävensom hemställts, att
det ifrågavarande momentet måtte få följande lydelse:

att befattningshavare vidare skall, likaledes med bibehållande
av den tjänstegrad och den avlöning, han innehar, utöver vad honom
jämlikt hittills varande lönereglering i sådant avseende åligger, vara
pliktig att, för den händelse i sammanhang med en allmän revision
av läroverksorganisationen hans tjänstgöring anses lämpligen böra
förläggas till annan, med de nuvarande allmänna läroverken jämförlig
läroanstalt än den. där han då är anställd, underkasta _ sig
dylik förflyttning; börande sådan förflyttning, så vitt möjligt, icke
medföra förändring av boningsort, men, om ofrånkomlig nödvändighet
skulle föreligga för förflyttning till annan ort, vara förenad
med rätt att av statsverket erhålla skälig förflyttningshjälp till det
belopp. Kungl. Maj:t för varje särskilt fall bestämmer.

Under nu föredragna avdelning hade utskottets hemställan avfattats
i sju med a)—g) betecknade punkter.

I punkten a) hade utskottet hemställt, att riksdagen'' måtte bestämma,

att lärarpersonalen vid de allmänna läroverken skulle i avlöning
åtnjuta

rektor vid högre allmänt läroverk 7,500 kronor, därav 5,000
kronor lön. och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar, vartill komme
fri bostad eller ersättning därför;

manlig rektor vid realskola 6,4(10 kronor, därav 4,400 kronor
lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar, vartill komme fri bostad
eller ersättning därför;

kvinnlig rektor vid statssamskola 5,000 kronor, därav 3,300
kronor lön och 1,700 kronor tjänstgöringspenningar, vartill komma
fri bostad eller ersättning därför;

Lördagen den 8 juni, e. in.

Nr 48.

rektor vid provår,sliiroverk, därest han tjänstgör såsom före- Lönereglering
ståndare för provårskursen, utöver honom tillkommande ordinarie-^" ^ *™®er *''
avlöningsförmåner särskilt arvode av högst 1,500 kronor för år; Korta)

manlig lektor 5,800 kronor, därav 3,900 kronor lön och 1,900
kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunde komma två ålderstilllägg
till lönen, vart och ett å 500 kronor;

kvinnlig lektor 4,800 kronor, därav 3,200 kronor lön och 1,600
kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunde komma två ålderstillägg
till lönen, vart och ett å 400 kronor;

manlig adjunkt 4,300 kronor, därav 2,700 kronor lön och 1,600
kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunde komma tre ålderstillägg
till lönen, vart och ett å 500 kronor;

kvinnlig adjunkt 3,600 kronor, därav 2,200 kronor lön och 1,400
kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunde komma tre ålderstillägg
till lönen, vart och ett å 300 kronor;

en var ordinarie adjunkt och ordinarie lektor vid provårsläroverk,
utöver honom eller henne tillkommande ordinarie avlöningsförmåner,
dels ett särskilt arvode av 300 kronor för år, dels ock,
därest vederbörande lärare hade sig handledning av lärarkandidater
anförtrodd, ersättning till belopp, som av läroverksöverstyrelsen bestämdes,
dock att sagda arvode och ersättning icke finge för ar tillhopa
överstiga 600 kronor;

ordinarie ämneslärarinna vid samskola 2,800 kronor, därav 1,800
kronor lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunde
komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 300 kronor;

första lärarinna vid samskola, utöver avlöningen’ såsom ordinarie
ämneslärarinna, arvode å 500 kronor;

extra och vikarierande manlig ämneslärare arvode av 3.300
kronor, därest läraren avlagt de examina och prov, som erfordrades
för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, eljest 2,900
kronor, för år räknat;

manlig timlärare i läsämne 140 kronor, därest läraren avlagt de
examina och prov, som erfordrades för behörighet till adjunkttjänst
vid allmänt läroverk, eljest 120 kronor, för veckotimme räknat;

extra och vikarierande kvinnlig ämneslärare vid högre allmänt
läroverk eller realskola arvode av 3,000 kronor, därest lärarinnan
avlagt de examina och prov, som erfordrades för behörighet till
adjunktstjänst vid allmänt läroverk, eljest 2,600 kronor, för år
räknat;

vikarierande ämneslärarinna vid samskola arvode av 2,600 kronor,
därest hon avlagt de examina och prov, som erfordrades för behörighet
till ämneslärarinnebefattning vid dylik skola, eljest 2,400
kronor, för år räknat;

kvinnlig timlärare i läsämne 130 kronor, därest lärarinnan avlagt
de examina och prov, som erfordrades för behörighet till
adjunktstjänst vid allmänt läroverk, eljest 110 kronor, för veckotimme
räknat;

manlig teckningslärare vid högre allmänt läroverk lön å 1,800

Lördagen den 8 juni, e. m.

Kr 48.

Lönereglering

Jör låroverks lärare.

(Forte.''

74

kronor i l:a, 2,025 kronor i 2:a, 2,250 kronor i 3:e och 2,475 kronor
i 4:e avlöningsgraden, med en maximiavlöning av 5,280 kronor tor
32 veckotimmars undervisning;

manlig teckningslärare vid realskola lön å 1,150 kronor i l :a,
1 300 kronor i 2:a, 1,450 kronor i 3:e och 1,600 kronor i 4:e avlöningsgraden,
med en maximiavlöning av 5.120 kronor för 32 veckotimmars
undervisning;

mani i» gymnastiklärare vid högre allmänt läroverk lön å 2,520
kronor i l:a, 2,835 kronor i 2:a, 3,150 kronor i 3:e och 3,465 kronor
i 4:e avlöningsgraden, med en maximiavlöning av 5,280 kronor för
32 veckotimmars undervisning;

manlig gymnastiklärare vid realskola lön a l,4Jo kronor i l.a,
1,690 kronor i 2:a, 1,885 kronor i 3:e och 2,080 kronor i 4:e avlöningsgraden,
med en maximiavlöning av -5,120 kronor för 32 veckotimmars
undervisning;

manlig musiklärare vid högre allmänt läroverk lön a 1,800 kronor
i l:o,°2,025 kronor i 2:a, 2,250 kronor i 3:e och^_2,475 kronor
i 4:e avlöningsgraden, med en maximiavlöning av 2,970 kronoT för
18 veckotimmars undervisning;

manlig musiklärare vid realskola lön a 1,035 kronor i l:a, 1,1(0
kronor i 2:a, 1.305 kronor i 3:e och 1,440 kronor i 4:e avlöningsgraden,
med en maximiavlöning av 1,920 kronor för 12 veckotimmars
undervisning;

kvinnlig teckningslärare vid högre allmänt läroverk lön a 1,57.o
kronor i l:a, 1,755 kronor i 2:a, 1.935 kronor i 3:e och 2,115 kronor
i 4:e avlöningsgraden, med en maximiavlöning av 4,512 kronor för
32 timmars tjänstgöring i veckan;

kvinnlig teckningslärare vid realskola lön å 1,000 kronor i l:a.
1,120 kronor i 2:a. 1,240 kronor i 3:e och 1,360 kronor i 4:e avlöningsgraden.
med en maximiavlöning av 4,352 kronor för 32 timmars
undervisning i veckan;

kvinnlig gymnastiklärare vid samskola lön å 1,300 kronor i la,
1,456 kronor i 2:a, 1,612 kronor i 3:e och 1.768 kronor i 4:e avlöningsgraden,
med en maximiavlöning av 4,352 kronor för 32 timmars
tjänstgöring i veckan;

kvinnlig musiklärare vid realskola lön å 900 kronor i l:a, 1,008
kronor i 2:a. 1.116 kronor i 3:e och 1,224 kronor i 4:e avlöningsgraden,
med en maximiavlöning av 1,632 kronor för 12 timmars undervisning
i veckan;

lärarinna i kvinnligt handarbete vid sam skola lön å 480 kronor
i l:a, 552 kronor i 2 :a, 624 kronor i 3:e och 696 kronor i 4:e avlöningsgraden,
med en maximiavlöning av 1,392 kronor för 12 veckotimmars
undervisning;

vikarierande manlig lärare i teckning, i gymnastik och i musik
samt biträdande manlig lärare i teckning 90 kronor för veckotimme:

vikarierande kvinnlig lärare i teckning, i musik och i gymnastik
samt biträdande kvinnlig lärare i teckning 85 kronor för veckotimme; -

Lördagen den 8 juni, e. n».

7f> Nr 48.

vikarierande lärarinna i kvinnligt handarbete 75 kronor för ifnerpitny

... för larove rkt voc.

kotimme; . lärare

att ordinarie övningslärare skulle vara skyldig att för den fast- (Korta.)
ställda lönen tjänstgöra:

teckningslärare vid högre allmänt läroverk 15 och vid realskola
10 veckotimmar;

gymnastiklärare vid högre allmänt läroverk 21 och vid realskola
13 veckotimmar;

musiklärare vid högre allmänt läroverk 15 och vid realskola 9

veckotimmar; samt

lärarinna i kvinnligt handarbete 6 veckotimmar;
att ytterligare tjänstgöring skulle kunna åläggas:
teckningslärare och gymnastiklärare intill sammanlagt 32 veckotimmar,
dock att gymnastiklärare icke finge utan eget medgivande
åläggas mera än sammanlagt 28 veckotimmar; samt

musiklärare vid högre allmänt läroverk intill sammanlagt 18
och vid realskola intill sammanlagt 12 veckotimmar; samt

lärarinna i kvinnligt handarbete intill sammanlagt 12 vecko -

timmar ;

att, där särskilda förhållanden sådant påkallade, Kungl. Maj:t
skulle kunna medgiva, att teckningslärare erhölle ersättning för intill
trettiofyra veckotimmars undervisning;

att övningslärare skulle för varje veckotimmes undervisning utöver
den mot den ordinarie lönen svarande undervisningstiden åtnjuta
ersättning:

manlig lärare i teckning, i gymnastik och i musik vid högre
allmänt läroverk med 120 kronor i l:a, 135 kronor i 2:a, 150 kronor
i 3:e och 165 kronor i 4:e avlöningsgraden;

manlig lärare i teckning, i gymnastik och i musik vid realskola
med 115 kronor i l:a, 130 kronor i 2:a. 145 kronor i 3:e och 160
kronor i 4:e avlöningsgraden;

kvinnlig lärare i teckning vid högre allmänt läroverk med 105
kronor i l:a, 117 kronor i 2:a, 129 kronor i 3:e och 141 kronor i
4:e avlöningsgraden;

kvinnlig lärare i teckning och i musik vid realskola samt i
gymnastik vid samskola med 100 kronor i l:a, 112 kronor i 2:a,
124 kronor i 3:e och 136 kronor i 4:e avlöningsgraden; samt

lärarinna i kvinnligt handarbete vid samskola med 80 kronor
i 1 :a, 92 kronor i 2:a, 104 kronor i 3:e och 116 kronor i 4:e avlöningsgraden; -

att pensionsunderlaget skulle utgöra

för rektor vid högre allmänt läroverk 5.600 kronor;

för manlig rektor vid realskola 4.600 kronor;

för kvinnlig rektor vid statssamskola 4,000 kronor;

att högsta pensionsunderlaget skulle utgöra
för manlig lektor 4,600 kronor;
för ma.nlig adjunkt 4,000 kronor;
för kvinnlig adjunkt 3,000 kronor;

Nr 48.

Lördagen den 8 juni, e. in.

LontregUrint7
för läroverkslårare.

(Forte.)

7*5

att, om befattningshavare varit tillförordnad rektor vid allmänt
läroverk, sådant skulle vid bestämmandet av pensionens belopp räknas
honom till godo på samma sätt, som om han varit befullmäktigad
rektor;

att för ordinarie övningslärare pensionsunderlaget skulle utgöra
två tredjedelar av den avlöning, läraren skulle uppbära, därest han
bestrede tjänstgöring till den omfattning, som närmast föregående
hösttermin varit för hans tjänst bestämd, dock att pensionens belopp
skulle bestämmas med hänsyn till medelbeloppet för år av de högsta
pensionsunderlag, som varit för läraren gällande under vart och ett
av de tio år, som förflutit närmast före tidpunkten för pensionstagandet; att

övningslärare, som befordrats till ordinarie tjänst, innan den
nya löneregleringen trädde i kraft, i intet fall skulle erhålla lägre
pension än han skulle komma i åtnjutande av med tillämpning av nu
gällande löne- och pensionsbestämmelser; samt

att extra ordinarie lärare, vilken erhållit förordnande med full
tjänstgöring under hel lästermin eller därutöver men av sjukdom
vore hindrad att sköta sin befattning, skulle därest han före förordnandet
tjänstgjort vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium
minst ett år, under ledigheten äga uppbära två tredjedelar av det
honom enligt gällande bestämmelser eljest tillkommande arvode.

I punkten b hade utskottet hemställt, att riksdagen måtte föreskriva,

att för åtnjutande av de avlöningsförmåner, som i blivande nya
stater bleve upptagna för ordinarie befattningshavare vid de allmänna
läroverken, skulle gälla vissa villkor och bestämmelser.

Ifrågavarande villkor och bestämmelser voro, bland andra:

i fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning till annan
tjänst, förening av tjänster m. m.:

att befattningshavare skulle, därest vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
eller jämkning i åligganden vid en möjligen inträdande
förändrad organisation av de allmänna läroverken eller eljest kunde
varda stadgad, vara pliktig att, med bibehållande av den tjänstegrad
och den avlöning han innehade efter nya eller förändrade föreskrifter
sköta de med befattningen förenade göromål;

att befattningshavare vidare skulle, likaledes med bibehållande
av. den tjänstegrad och den avlöning han innehade, vara pliktig att.
för den händelse i sammanhang med en allmän revision av läroverksorganisationen
hans tjänstgöring ansåges lämpligen böra förläggas
till annan, med de nuvarande allmänna läroverken jämförlig läroanstalt
än den, där han då vore anställd, ävensom eljest, då Kungl. Majrt
med hänsyn till undervisningsväsendets behov, efter vederbörandes
hörande, prövade sådant nödigt, låta. sig förflyttas från allmänt läroverk
till annan befattning inom undervisningsväsendet, dock att befattningshavare,
som bleve förflyttad till annan ort, skulle vara be -

Lördagen den 8 juni, c. in.

77 Nr 48.

rättigad att av statsverket erhålla skälig ersättning för flyttningskost- Ldnetyin-tnf
nåd till det belopp, Kungl. Maj:t för varje särskilt fall bestämde; ■''0T

att befattningshavare skulle vara skyldig underkasta sig de and- (ForU (
rade bestämmelser, som kunde varda stadgade rörande elementarlärarnas
nya änke- och pupillkassa;

att befattningshavare vidare skulle vara skyldig att underkasta
sig de bestämmelser, som kunde bliva föreskrivna till lärjungarnas
skyddande mot smittosam lungsot;

att med rektors- och ämneslärarbefattning vid allmänt läroverk
icke finge förenas annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns
stat;

att innehavare av övningslärarbefattning vid allmänt läroverk
skulle vara underkastad de ändrade bestämmelser, som kunde varda
stadgade i fråga om förening av dylik befattning med annan tjänst å
rikets, riksdagens eller kommuns stat;

att med befattning vid allmänt läroverk ej finge förenas vare sig
uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag,
som vore försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat
såsom aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk
eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag det vara kunde,
så framt ej läroverksöverstyrelsen uppå därom gjord framställning
och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning
ej kunde anses inverka hinderligt för tjänstgöringen vid läroverket,
funne uppdraget eller befattningen kunna få mottagas och tills vidare
bibehållas; samt

att befattningshavare ej finge åtaga sig undervisning vare sig i
enskilda, kommunala eller andra läoranstalter, så framt ej, vad angår
lektor, adjunkt, ämneslärarinna eller övningslärare, vederbörande rektor
efter av läroverksövertyrelsen angivna riktlinjer, eller, vad anginge
rektor, läroverksöverstyrelsen, uppå därom gjord framställning
och efter prövning, att ifrågavarande undervisning ej kunde anses inverka
hinderligt för tjänstgöringen vid läroverket, funne uppdraget
kunna få mottagas och tills vidare bibehållas;

t fråga om ålder stillägg:

att därest förhöjning av lönen efter viss tids fortsatt innehavande
av befattning vore i staten medgiven, tidpunkten för

första förhöjningen bestämdes att inträda efter fem år, under
villkor att innehavaren under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid,
som erfordrades för att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord
bestritt sin egen eller, på grund av förordnande, annan statens
tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke
finge föras honom till last den tid, han åtnjutit ledighet för fullgörande
av värnplikt, och

för andra förhöjningen efter ytterligare fem år, på samma villkor,
samt

för tredje förhöjningen, om sådan förekomme, efter än ytterligare
fem år, ävenledes på samma villkor,

under iakttagande, vad var och en av omförmälda löneförhöj -

Nr 48. 78

Lördagen den 8 juni, e.

Lönereglering
f» låroverksl
är are.
(Forte.)

in.

ningar anginge, att den högre avlöningen ej finge tillträdas förr än
vid början av kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade
tjänståldern blivit uppnådd;

att därvid befattningshavare borde tillgodoräknas ej^ mindre den
tid, som före den nya statens trädande i kraft förflutit från hans tillträde
till innehavande befattning eller motsvarande ordinarie tjänst
å den gamla avlöningsstaten än även i förekommande fall den föregående
extra ordinarie tjänstgöringstid, han enligt de före den 1
januari 1905 gällande bestämmelser ägt tillgodoräkna sig för erhållande
av ålderstillägg; .......

att, därest manlig adjunkt, som befordrades till lektor, intjänat
tre ålderstillägg, honom skall omedelbart tillgodoräknas ett ålderstilllägg
som lektor; _ . ,

att lektor finge tillgodoräknas den tid, han efter att i avseende a
examina och provår hava vunnit behörighet till lektorstjänst vid allmänt
läroverk kunde hava tjänstgjort som ordinarie lektor vid högre
lärarinneseminariet, folkskoleseminarium, tekniskt gymnasium, teknisk
fackskola eller teknisk elementarskola eller såsom ordinarie lektor
vid sjökrigsskolan;

att adjunkt finge tillgodoräknas den tid, han efter vunnen behörighet
till adjunktstjänst vid allmänt läroverk kunde hava tjänstgjort
såsom rektor vid skeppsgosseskola;

att de i kungl. cirkulären den 1 juni 1877 och den 18 maj 1878
omförmälda docenter vid universiteten ävensom de i kungl. kungörelsen
den 23 november 1906 omnämnda docenter vid Stockholms och
Göteborgs högskolor skulle äga att, efter vunnen befordran vid de allmänna
läroverken, för åtnjutande av ålderstillägg tillgodoräkna sig
den tid. dock ej utöver tre år, de vid universitet eller någon av omförmälda
högskolor med nit och skicklighet deltagit i undervisning av
den omfattning, som, utan avseende å huruvida docent varit innehavare
av docentstipendium eller icke, av Kungl. Maj:t bestämdes;

att i de särskilda fall, då lektor vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet,
folkskoleseminarium, tekniskt gymnasium, teknisk
fackskola eller teknisk elementarskola efter ansökan bleve utnämnd
till adjunkt, honom eller henne finge tillgodoräknas den tid, han eller
hon kunde hava tjänstgjort såsom lektor;

att adjunkt, manlig eller kvinnlig, finge tillgodoräknas de
tjänstår utöver tre, han eller hon, efter vunnen behörighet till adjunktstjänst
vid allmänt läroverk, tjänstgjort såsom ordinarie ämneslärare
vid kommunal mellanskola, dock ej mer än tio år;

att kvinnlig adjunkt finge tillgodoräknas den tid, hon efter
vunnen behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk tjänstgjort
som ordinarie ämneslärarinna vid statssamskola eller högre lärarinneseminariet; att

ämneslärarinna vid statssamskola finge tillgodoräknas den
tid, hon tjänstgjort som ordinarie ämneslärarinna vid högre lärarinneseminariet; att

övningslärare vid högre allmänt läroverk finge tillgodoräknas
den tid, han, efter vunnen kompetens till övningslärartjänst vid

VJ Nr 48.

Lördagen deri 8 juni, e. m.

högre allmänt läroverk, tjänstgjort som ordinarie övningslärare vid
realskola, på det sätt alt två års tjänstgöring vid sådan skola iinge lärare

räknas lika med ett års tjänstgöring vid högre allmänt läroverk, (Forts.)

dock att övningslärare vid övergång från realskola till högre allmänt
läroverk, där tjänstgöringen omfattade minst lika manga undervisningstimmar
som vid realskolan, finge omedelbart tillgodoföras
så många ålderstillägg, att ingen löneminskning vederfores

honom; .

att övningslärare vid allmänt läroverk finge tillgodoräknas den
tid, han tjänstgjort som ordinarie övningslärare vid högre lärarinneseminariet
eller folkskoleseminarium;

att lärarinna i kvinnligt handarbete, som vid den tidpunkt,
då den nya lönestaten trädde i kraft, vore anställd i nämnda egen- •
skap vid statssamskola och som bleve utnämnd att från samma tidpunkt
vara ordinarie lärarinna i kvinnligt handarbete vid sådan
skola, skulle äga rätt att av sin föregående tjänstgöring tillgodoräk- _
nas de år, under vilka hon, efter att hava vunnit sådan behörighet,
som erfordrades för dylik anställning, kunde hava tjänstgjort med
minst sex timmars undervisning per vecka, dock ej mer än fem år;
samt

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
av löneförhöjning, redan uppnått den levnadsålder, vid. vilken
han enligt bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension vore skyldig att från tjänsten avgå, icke
finge tillträda samma förhöjning.

Reservation hade avgivits av herrar O. M. Strömberg, G. M.

H. Ekelund och J. Nilsson, greve N. F. Vosse samt herrar II. Andersson
i Skivarp, C. Persson i Stallerhult och G. Odqvist, som ansett,
att utskottet bort hemställa, att riksdagen måtte
a) bestämma,

att lärarpersonalen vid de allmänna läroverken skulle i avlöning
åtnjuta

rektor vid högre allmänt läroverk — — — ersättning därför;

rektor vid realskola —--- ersättning därför;

rektor vid provårsläroverk — — — för år;
lektor 5,800 kronor----å 500 kr.,

manlig adjunkt 4,300 kronor------------

vikarierande lärarinna i kvinnligt handarbete 75 kronor för
veckotimme;

att ordinarie övningslärare--— — —- 6 veckotimmar;

att ytterligare tjänstgöring — — — — — 12 veckotimmar;

alt, där särskilda--—- -— -----undervisning;

att övningslärare skulle — — — — — 4:e avlöningsgraden
att pensionsund erlaget skulle utgöra

för rektor vid högre allmänt läroverk 5,600 kronor;
för rektor vid realskola 4,600 kronor;

Lördagen den 8 juni, e. m.

att högsta pelisionsunderlaget------- 3,000 kronor;

att, om befattningshavare —----- — befullmäktigad rektor;

att för ordinarie — — — —----för pensionstagandet;

att övningslärare, — — —-----pensionsbestämmelser; samt

att extra ordinarie — — — — — tillkommande arvode;

d)---------------------------------------

g) — - - — - - —---—---------— -

Vid ifrågavarande avdelning hade reservationer avgivits jämväl
av herrar O. Bergqvist och ll7. Bäckström, som yrkat bifall till herr
Bergqvists motion nr 183, i vad den avsåg ortstillägg åt lärare vid
de allmänna läroverken i Västerbottens och Norrbottens län; ävensom
av herr O. Bergqvist, som yrkat bifall till sin motion nr 185,
i vad den avsåg ålderstillägg för ämneslärare vid de allmänna läroverken.

Herr Bergqvist: Herr talman! Mot de lönesatser, som blivit
föreslagna, har jag för min del icke i utskottet haft något att erinra.
Endast på en punkt har jag inom utskottets andra avdelning
anmärkt mot en ojämnhet, som jag ber att få påpeka. Lönen till
ordinarie ämneslärarinna vid samskola är föreslagen till 2,800 kronor,
under det att lönen till lärarinna vid kommunal mellanskola
är föreslagen till samma belopp jämte bostad eller ersättning därför,
icke understigande 350 kr. Härav framgår, att den lön, man
tillmätt ordinarie kvinnlig ämneslärarinna vid kommunal mellanskola,
blir större än lönen för ämneslärarinna vid samskola. Orsaken
härtill är den att ämneslärarinna vid samskola får krigstidstillägg,
vilket en lärarinna vid kommunal mellanskola icke får.
Man får väl hoppas, att det skall komma normala tider, när krigstidstillägget
bortfaller, och då skulle samskolelärarinnorna komma
i en sämre ställning än lärarinnorna vid kommunala mellanskolor.
Jag vill uttala den förhoppningen, att man, när dessa tider inträffa,
måtte vidtaga en justering, så att dessa lärargrupper bli
jämställda med varandra med avseende å avlöningsförmånerna.

Jag begärde egentligen ordet för att yrka bifall till min motion
nr 183 om ortstillägg åt lärare vid olika skolor inom Västerbottens
och Norrbottens län. Denna motion är föranledd av den
brist på lärarekrafter som där råder. I de allmänna läroverken har
man mycket svårt att besätta läraretjänsterna med ordinarie innehavare.
Flera tjänster ha varit anslagna lediga ända till 6 gånger,
innan man fått kompetenta sökande. Dessutom är det en ständig
växling och täta ombyten av lärare. Ingen vill stanna där längre
än han är tvungen till. Vi ha ju bevittnat, hurusom lärarekåren
vid de allmänna läroverken kraftigt reagerat mot det flyttningsvillkor,
som föreslagits i samband med den nya löneregleringen.
Jag har fått ett protokoll från lärare inom Norrbottens län, från

\i 48. SO

Lönereglering
för läroverkslärare.

(Forts.)

Lördagen den 8 juni, e. m.

81 Nr IK

lokalföreningen av läroverkslärarnes riksförbund. Där göres en hel u>**r*gi**»
del erinringar mot Kung! Maj:ts proposition, men betecknande nog A* iärov*rk''
iinnes ingen som helst anmärkning mot nämnda flyttningsklausul.

Den tyckas de vara mycket belåtna med där uppe i högan nord. (Forte,)

Att man emellertid från andra håll fruktar för att bli förflyttad

dit upp har jag haft tillfälle att höra i utskottet, där man talat

om, att det möjligen skulle kunna hända, att lärare såsom straff

för att de icke varit välbehagliga för vederbörande kunde flyttas

till någon kallort i Norrland.

Liksom det i avseende å de allmänna läroverken är mycket
svårt att besätta tjänsterna och behålla lärarna, är det så jämväl
med avseende å folkskolorna och övriga läroanstalter. Bristen på
folkskollärare är synnerligen skriande både i Västerbottens och Norrbottens
län, där en stor mängd folkskollärartjänster stå vakanta
och uppehållas av småskollärarinnor. Det går år efter år så, därför
att man icke har kompetenta lärarekrafter att tillgå. Men detta
hindrar folkskoleväsendets utveckling, ty befolkningen säger med
råtta: vad tjänar det till att inrätta folkskolor, när vi icke kunna
få examinerade folkskollärare. Så snart en lärare kan komma till
en sydligare ort, begagnar han tillfället därtill.

För att nu i någon mån motverka den antydda bristen har det
ganska länge varit på tal, att man skulle tillerkänna lärarna i övre
Norrland ett ortstillägg. Det har närmast varit fråga om läroverkslärare,
men så småningom har man kommit på den tanken, att såväl
folkskollärare som andra i statens och kommunens tjänst anställda
lärare skulle få sådant ortstillägg. Såvitt jag förstår, har
man varit rätt gynnsamt stämd mot denna tanke, och det vore
icke heller mer än rätt och billigt, att dylika ortstillägg beviljades,
då man ju beviljat sådan åt många andra tjänstemannakårer. Detta
är. ju fallet t. ex. med landstatstjänstemän och postverkets tjänsteman
samt en del andra. Nu har emellertid löneregleringskommittén
papekat, att det pågar utredning om de olika höga levnadskostnaderna
inom skilda orter och delar av landet, och resultatet av denna
utredning skulle då bli, att man skulle ordna ortstilläggen över lag,
och därför vill man icke nu, innan denna utredning skett, giva
några ortstillägg, ty man säger, att det vore ett föregripande av
den ifrågavarande utredningen. För min del har jag lagt min motion
så, att det icke skulle bli något föregripande, utan jag har
tagit det, med hänvisning till vad löneregleringskommittén sagt,
såsom en interimistisk åtgärd, intill dess ifrågavarande utredning
blivit verkställd. Det är icke konsekvent av utskottet att säga, att
ett beviljande av detta ortstillägg skulle föregripa den blivande utredningen,
ty utskottet förordar självt i detta betänkande ortstilllägg
åt lärare vid seminarierna i Stockholm och Göteborg, och har
sålunda på denna punkt brutit mot sin uttalade grundsats.

Jag har visserligen ingen förhoppning att kunna vinna något
med ett förordande av min motion, men jag har icke kunnat underlåta
att uttala några ord till förmån för själva tanken på ortstilllägg
åt våra lärare där uppe, därför att ett'' sådant tillägg är ound Första

kammarens protokoll 1918. Nr b8. 6

Nr 48. 82

Lördagen den 8 juni, e. in.

Lönereglering gängligcn nödvändigt för ätt undervisningsväsendet skall kunna
för läroverk,- vid makt och stå på någorlunda samma nivå som i övriga

l*aT‘\ delar av landet.

Man invänder måhända, att lärarne ju få en sa väsentlig förhöjning
i sina löner, att de böra känna sig tillfredsställda och
hjälpta! En sådan invändning är enligt mitt förmenande icke av
något värde. Ty samma förhöjning tillkommer lärarne i alla delar
av landet, och de i övre Norrland stationerade stå fortfarande i ett
sämre och ogynnsammare läge än lärarne i övriga delar av riket.

Jag ber således, herr greve och talman, att fa yrka bifall till
min motion nr 183, och da denna motion omfattar även andra
punkter än den nu behandlade vill jag låta detta yrkande gälla

även för de övriga. .

Det förekommer även en annan motion, som jag bör taga i detta
sammanhang, nämligen motion nr 185. Den angar rätt till lönetursberäkning
för lärare vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet
och folkskoleseminarierna. Genom att kvinnan numera
enligt det förslag, som här föreligger och redan är antaget, får tillträde
till de allmänna läroverken, bli givetvis befordringsmöjligheterna
för extralärare betydligt mindre än de förut vant. Nu ha
dessa lärare gjort framställning om att erhålla någon kompensation
för det intrång de sålunda lidit. Kungl. Maj:t har också tillmötesgått
dem, i det att Kungl. Maj:t föreslagit, att befattningshavare,
»vilken före utgången av år 1916 förvärvat behörighet till ämneslärarebefattning
vid allmänt läroverk samt under aren 1919 1923

utnämn es till ordinarie ämneslärare, må tillgodoräknas tid, varunder
han efter vunnen sådan behörighet omedelbart före tillträdet till
den ordinarie tjänsten tjänstgjort vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet
eller folkskoleseminarium i egenskap av extra eller
vikarierande ämneslärare med full tjänstgöring, dock med den begränsning
att den, som utnämnes under år 1919 må tillgodoräkna
sig ett är, den, som utnämnes under år 1920, 2 år, den, som utnämnes
under år 1921, 3 år, den, som utnämnes under år 1922, 4
år, och den, som utnämnes under år 1923, 5 år av nyss angivna
extra ordinarie tjänstgöringstid». På denna punkt har jag tillåtit
mia- väcka en motion och i denna skiljer jag mig i tre avseenden
från Kungl. Maj:ts förslag. För det första därutmnan, att jag vill
tillerkänna ifrågavarande rätt även åt dem, som före utgången av
år 1918 förvärvat behörighet till ämneslärarebefattning vid allmänt
läroverk, och vidare åt dem, som före 1928 utnämnts till ordinarie
ämneslärare. Kungl. Maj:t har, såsom vi nyss hörde, föreslagit år
1923.

Slutligen har jag föreslagit en liten ändring i den bestämmelsen
att en lärare omedelbart före tillträdet till den ordinarie tjänsten
skall hava tjänstgjort vid allmänt läroverk o. s. v Det kan
ju hända, att en person varit sjuk och nödgats vara ur tjänst, ocä
därför har jag inryckt den bestämmelsen, att han skall ha tjänstgjort
vid allmänt läroverk omedelbart före befordran, därest han
icke genom styrkt sjukdom eller annan giltig orsak varit förhindrad

Lördagen den 8 juni, e. m.

83 Nr 4*.

att då tjänstgöra. Jag skall icke ingå på någon närmare motive- J^neregiertnj

ring, varför jag föreslagit dessa ändringar. Endast det vill jag^r

säga, att när jag velat tillerkänna dem som blivit kompetenta först _

under år 1918 behörighet att få räkna sig tillgodo föregående tjänst- °

göling såsom extra ordinarie, så beror det därpå, att det är mycket

svårt för licentiater och magistrar att få gå provår. Det drager

länge ut innan de vinna kompetens. Inom vissa ämnesgrupper

dröjer det vidare ända till 10 år, innan de kunna få befordran, och

jag har därför ansett att behörigheten att få räkna sig till godo

föregående tjänstgöring som extra ordinarie bör framflyttas. Nu

har emellertid utskottet avstyrkt såväl Kung! Maj:ts förslag som

min motion, och därför har jag ingen förhoppning att kunna få

min motion igenom, men jag tillåter mig i alla fall att yrka bifall

till densamma. I övrigt yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Herr Bergman: Herr talman, mina herrar! Det är verkligen

icke något nöje att kl. 2 på natten inför tomma bänkar behandla
en så allvarlig fråga som den föreliggande. Jag beklagar i hög
grad, att en så viktig sak skall behöva tagas upp i denna ordning,
men det kan ju nu icke hjälpas.

Jag ber först att få erinra om att vissa övningslärare enligt
den föreslagna löneregleringen, om den går igenom faktiskt få sämre
än de haft förut. Särskilt vanlottade äro musiklärarna. Nu har
beträffande den motion jag väckt till deras förmån utskottet visserligen
uttalat sig välvilligt, och jag ser däri en förhoppning, att i
en snar framtid de framställda önskemålen må kunna tillgodoses.

Utskottet synes medge, att musiklärarne blivit styvmoderligt behandlade
och att bättre tjänstgörings- och löneförhållanden vore på
sin plats, men så säger utskottet efter att ha påpekat den lilla förbättring
som skett: »Ett ytterligare steg i denna riktning anser sig
utskottet icke utan föregående utredning kunna under förhandenvarande
förhållanden förorda och får förty avstyrka herr Bergmans
ifrågavarande motion.» Utskottet synes härmed indirekt ha tillrått
en utredning. Jag hoppas därför att en sådan kommer till stånd.
Befogenheten av de krav som framställts å musiklärarnas vägnar
är påtaglig och ofrånkomlig, och det har även blivit erkänt av de
i saken kompetentaste myndigheter, nämligen av musikaliska akademien
och ej mindre än tre gånger, av läroverksöverstyrelsen. Jag
hemställer att Kung! Maj:t måtte ofördröjligen gripa sig an med
den behövliga utredningen; något yrkande i avseende å riksdagens
behandling av saken i dag skall jag icke framställa.

Jag övergår nu till en annan fråga. Det har i två motioner,
den ena av professor Kjellberg i andra kammaren och den andra
av mig i denna kammare föreslagits, att de ordinarie lärarne vid
provårsläroverk på grund av de större kvalifikationer som fordras
av dem, borde få ett något förhöjt arvode. Kungl. Maj:t har ju
föreslagit ett särskilt arvode men satt det så lågt som till 300 kronor.
Vi ha nu föreslagit, att detta arvode skall höjas till åtminstone
400 kronor, men härom yttrar utskottet icke ett ord. Utskot -

Nr 48. 84

Lördagen den 8 juni, e. m.

iMureglering tet tycke icke ha observerat innebörden i motionerna, det har endast

f*r läroverks- fäst sig vid frågan om ett likställande mellan dessa lärare och lä rama

vid statens provskola, Nya Elementarskolan, och säger sig
^ 0 '' icke finna tillräckliga grunder tala för detta likställande. Men med
avseende på den andra frågan har utskottet icke uttalat någonting
alls. Det är så vitt jag känner, stridande redan mot traditionen i
riksdagen för att icke tala om billigheten i avseende på själva saken
att icke anföra ett enda motiv, och det torde väl vara ett rent förbiseende.
Men nog är det egnat att väcka en viss häpnad, att

statsutskottet icke observerat ett framställt motionsyrkande, framställt
i bägge kamrarna. Jag ber att få erinra om, att löneregleringskommittén
föreslagit ett belopp av 400 kronor och i den till
Kungl. Maj:t ursprungligen gjorda framställningen — för åtskilliga
år sedan — var det föreslagit till 500 kronor. Penningvärdet har
sedan dess sjunkit oerhört och ändå har i utskottets förslag arvodet
nedsatts till 300 kronor. Då det emellertid icke är någon utsikt
att nu vinna gehör i den punkten, skall jag icke heller här göra
något yrkande, men jag hoppas, att det i en icke alltför långt avlägsen
framtid måtte företagas någon justering. Saken är icke utan
betvdelse.

Jag kommer nu till en mycket omdebatterad fråga nämligen
de villkor som uppställts för inträde å den nya lönestaten. Det är
två av dessa villkor som lärarkårerna vid rikets läroverk särskilt
reagerat emot. Det ena är förbudet mot att låta anställa sig vid
privatläroverk. Det har framhållits, att det blott skulle avsevärt
försvåra dessa skolors arbete och tillfredsställande lärarrekrytering
utan att giva någon som helst garanti för, att lärarna icke söka sig
annan biförtjänst. Det är fullkomligt riktigt. Vad man åsyftar
är väl att lärarne uteslutande skola ägna sig åt statstiänsten, men
någon garanti härför finnes ju icke. Man kan förbjuda dem att
tjänstgöra vid privata skolor, men man kan icke hindra dem från
att giva privata lektioner eller syssla med annat arbete i eller utom
hemmet. Jag vet icke heller, varför man skulle förbjuda de lärare,
som på grund av sin ekonomi behöva det, att skaffa sig biförtjänst
av den art som passar till deras yrke, blott de icke försumma
statsstjänsten. Det kan icke vara fördelaktigt för staten att deras
biförtjänster sökas på annat område än undervisningens, lika litet
som det kan vara av intresse för staten att vilja fråndraga privatläroverken
den fördel de haft att få väl kvalificerade lärarekrafter.
Bestämmelsen är ineffektiv med hänsyn till det syfte den skulle
främja; den väcker endast förargelse, utan att göra något gagn.
Jag skall emellertid icke heller i denna punkt göra något yrkande.

Det villkor, som lärarkåren uttalat sig kraftigast emot, gäller,
som bekant flyttningsvillkoret. Såsom herrarna veta har det hittills
varit en viss skyldighet för ett litet fåtal lärare att under vissa
förhållanden låta förflytta sig. Nu är det meningen att denna skyldighet
skulle utsträckas till alla och att skyldigheten skulle inträda
i flere fall än förut. Det föreslås icke blott, att man skall vara
skyldig att låta förflytta sig vid en eventuell omorganisation av

Lördagen den 8 juni, e. in.

85 Nr 4».

läroverken detta kunde ju vara rimligt — det föreslås dessutom av Lönereglering
Kungl. Maj:t, att förflyttning skall kunna ske, »när helst Kungl/0’’

Maj:t prövar lämpligt». Tack vare den aktion från lärarekårens ,tT*''

sida, som ägt rum i denna sak, och åt vilken jag givit ett uttryck *

i min motion, har utskottet nu vidtagit vissa modifikationer, och
jag ber att få uttrvcka min tacksamhet för den förbättring, som
sålunda i någon mån kommit till stånd. Men på samma gång
måste jag dock^ meddela, att lärarekåren ingalunda är tillfredsställd
med dessa små förbättringar; ordalagen äro alltjämt svävande och
man känner sig i alla händelser utsatt för godtycke. Allt beror
visserligen på en förnuftig tillämpning, och efter de uttalanden den
nuvarande ecklesiastikministern haft inför offentligheten i denna
sak ser det ju ut, som om intet särskilt oroande från hans sida
vore att befara. Men ingen kan veta, vad som kan hända i en
framtid, och det måste ju kännas bekymmersamt att leva under
det damocklessvärd, som denna flyttningsklausul onekligen innebär,
den lyder nu enligt utskottets omformulering så, att lärare skulle
vara skyldiga att underkasta sig förflyttning, »när helst Kungl''

Maj: t med hänsyn till undervisningsväsendets behov efter vederbörandes
hörande, prövar sådant nödigt». Det är som sagt en förbättring
det som utskottet föreslagit, men »undervisningsväsendets
behov» kan . dock säkerligen åberopas snart sagt i vilket fall som
helst och vinsten inskränker sig väl närmast till »vederbörandes
hörande» samt »nödigt» i stället för »lämpligt».

Jag är ingen grundlagsexpert, och jag ber därför att få ställa
en fråga till dem, som äro det:

I § 36 regeringsformen står: »De som bekläda domarämbeten,
så högre som lägre, samt alla andra ämbets- och tjänstemän, än de
i föregående § nämnda, kunna icke, utan medelst rannsakning och
dom, ifrån sina innehavande sysslor av Konungen avsättas, ej heller,
utan efter egna ansökningar, till andra tjänster befordras eller
flyttas.» Om grundlagen skall tolkas efter ordalydelsen, och det
skall den ju, enligt en annan grundlagsparagraf, så har jag svårt
att inse, huru det är möjligt att stipulera sådana flvttningsvillkor
som de nu föreslagna. Det har visserligen åberopats, att liknande
villkor stipulerats beträffande åtskilliga andra kategorier av statens
tjänstemän. Det är ett faktum att så skett under de sista åren, men
åtgärdens förenlighet med § 36 i regeringsformen blir icke klarare
för det, och det skulle vara av stort intresse att få upplysning vad
denna paragraf rätteligen innebär.

Jag medgiver, att samma anmärkning till eu viss grad kan
riktas, även mot min motion, ty även den innebär ju en viss förflyttningsskyldighet.
Men alldeles oavsett den saken — jag förmodar
det finns något sätt att komma till rätta med grundlagen —
så är jämförelsen mellan lärarkåren och andra kategorier, som fått
sådana villkor sig förelagda under allra sista åren, icke så synnerligen
träffande, synes det mig. Det är dock så, att ämbetsmännen
inom de andra kårerna det har ju särskilt gällt personalen inom
den centrala förvaltningen i allmänhet ha sina boningsplatser i

Nr 48. 86

Lördagen den 8 juni, e. m.

Lönereglering
för läroverkslärare.

(Forte.)

Stockholm, och det är ju betydligt lättare för dem att flytta från
det ena ämbetsverket till det andra i samma stad. De behöva icke
uppriva sina invanda förhållanden, så att saga, och de hava för
övrigt i allmänhet likartad utbildning, i allmänhet juridisk utbildning
då däremot lärarne hava varför sig speciell utbildning, var
ocht”en i sitt speciella fack. Jämförelse torde val för övrigt lämpligare
böra ske med andra lärare, t. ex. folkskollärarne; de äro icke
underkastade en sådan förflyttningsskyldighet, såvitt jag vet. Man
kan ju invända, att de tillsättas icke av staten utan av enskilda
ko mm un er. ^såväl, clet är sant 5 men varför skola lärare vid Högre
läroverk på grund av att de tillsättas av statsmyndigheter vara
underkastade svårare villkor än folkskollärarne? Jag har icke heller
hört talas om, att professorerna vid universiteten äro underkastade
sådan förflyttning ehuru de utnämnas av Kungl. Maj:t. Jag vet
icke hellerj att ecklesiastikstatens ordinarie ämbetsmän, t. ex. kyrkoherdarna
1 regala pastorat, äro underkastade förflytta ngsskyldighet.
Även om vissa andra kårer äro det, bör man dock besinna,
att det råder alldeles särskilda och mycket olikartade förhållanden
för lärarkåren. För övrigt kan det kanske också vara skäl att ur
allmän ämbetsmannasynpunkt med hänsyn till ämbetsmännens i
svensk rättsåskådning grundade självständighet fråga sig, om det
ej är nyttigt, att någon kår reagerar mot det nya ^system, som nu
börjar att alltmer generellt tillämpas. Jag förstår ju, att det är
meningen att förbehålla staten rättighet att använda sina tjänstemäns
kraft, så att man icke skulle kunna med åberopande av sm
fullmakt undandraga sig arbetet med bibehållande av lönen. Någon
sådan illojalitet har lärarkåren dock aldrig tänkt sig. 1 det uttalande
som lärarkåren med sällsport enhällighet gjort — samtliga
lokalavdelningar, av riksförbundet sa vitt jag vet, med undantag
som vi nyss hörde av den i Luleå — där har man av lätt insedda
skäl icke angivit någon särskild obenägenhet att lata förflytta sig
— har tydligt gjorts gällande, att man ingenting har emot en skyldighet
till förflyttning, vid eventuell omorganisation av läroverksinstitutionen,
men man reagerar emot denna allmänna bestämmelse,
»när helst Kungl. Maj:t med hänsyn till undervisningsväsendets behov
prövar nödigt» därför att man med skäl tycker sig finna en
administrativ godtycklighet däruti. Så reagerar man vidare emot,
att det skulle kunna ske till vilken plats som helst »inom undervisningsväsendet».
1 avseende å åtskilliga andra kårer star det
litet annorlunda; det står t. ex. i avseende på kontrollstyrelsen, som
helt nyligen fick en sådan där bestämmelse, »när helst av Kungl.
Mai:t prövas lämpligt, till annan lämplig befattning iuoTn deu ceuträla
förvaltningen» och i annan likartad bestämmelse har jag sett
att det står: »till annan lämplig befattning inom förvaltningen på
ifrågavarande område». Här är detta »ifrågavarande område» så

oerhört vidsträckt, att det heter »inom undervisningsväsendet». Undervisningsväsendet
omfattar något ofantligt mycket mera vidsträckt
än det område, som det var fråga om i avseende å dessa Övriga
kårer Det gör en verkligt betydande skillnad, synes det mig, och

Lördagen den 8 juni, c. ra.

87 Nr 48.

det vore särdeles önskvärt att få en förklaring av herr statsrådet, Lönereglering
vilken mening han inlägger i de allmänna ordalagen; det skulle-^'''' lä,mtrk>-måhända i någon mån lugna lärarkårens oro i avseende på denna ‘fa’4''
svävande formulering. (i1 orts.)

Emellertid ber jag, åtminstone tills vidare, att få yrka bifall
till den av mig i ärendet väckta motionen, nr 190.

Herr Strömberg: Herr greve och talman! Med det beslut,
som kammaren fattade i föregående punkt, följer, att de lönesatser,
som förekomma under avdelning II, också böra bifallas i enlighet
med utskottets förslag, och jag hax ingen anledning att yrka annat
än bifall till detta.

Medan jag har ordet, ber jag att med ett par ord få bemöta
de sista ärade talarne, herrar Bergqvist och Bergman, som uttalade
önskemål i åtskilliga punkter om förändringar i utskottets betänkande.
Jag skall be att få säga, att alla dessa önskemål äro bemötta
av utskottet på resp. punkter i betänkandet, och då det icke
kan vara skäl att här under denna sena timme ingå i en vidlyftig
debatt om desamma, ber jag under åberopande av de skäl, som utskottet
anfört, att helt enkelt få yrka bifall till utskottets hemställan
i de olika punkterna.

Jag ber i avseende på den sista av herr Bergman berörda frågan,
om förflyttningsskyldigheten, att få tillägga, att detta villkor
har av utskottet blivit i högst väsentlig mån modifierat från dess
ursprungliga lydelse, så att det numera icke bör ge anledning till
någon misstolkning. Jag vill tillägga, att samma villkor ordagrant
fanns i det i går av första kammaren bifallna betänkandet om de
tekniska läroverken, och det kan icke vara möjligt, att kammaren
ena dagen skulle besluta ett villkor för en del av lärarkåren och
andra dagen besluta något annat i samma hänseende beträffande en
annan del, utan det är nödvändigt att man måste fatta enahanda
beslut.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr Bergman: Herr talman! Med anledning av den siste
ärade talarens anförande ber jag att få säga, att om lärarkåren vid
de tekniska läroverken icke själv reagerat mot saken, vilken den
mig veterligen icke har gjort, så har man ingen anledning att opponera
sig. Däremot har ju en allmän protest avgivits från de allmänna.
läroverken mot detta förflyttningsvillkor. Där är opinionen
praktiskt taget enhällig. Det är en betydande skillnad, och jag
hemställer, huruvida icke kammaren under sådana förhållanden
skulle vilja tillmötesgå lärarkåren när den i avseende på alla andra
önskemål resignerat och inskränkt sig till att endast yrka på undanröjande
av denna enda förargelseklippa. Det fanns åtskilligt
annat som dessa lärare icke voro så nöjda med både beträffande
vissa lönesatser och andra detaljer, men de hava icke särskilt urgerat
andra punkter än just denna.

iSr 48. 88

Lördagen den 8 juni, e. m.

(Forte.)

mmtregleri*g Herr Pers: Herr talman! Då herr Bergman såsom represen ftr

läroverks- tant för lärarkåren framhållit denna kårs ståndpunkt i denna fråga,
låra'' f skall jag be att med några ord få erinra om, huru det förhåller sig

med den saken. .... n.. .

Dessa villkor hava under en följd av ar kommit in i avloningsbestämmelserna
för varje kår, som fått lönerna reglerade. Nu säger
herr Bergman, att någon kår skulle börja reagera mot detta villkor.
Vad skulle då följden bliva, om detta villkor toges bort.-'' Den
skulle alldeles säkert bliva något, som varken lärarkåren eller läroverken
skulle hava nytta eller gagn av. Ty i och med att detta
ftyttningsvillkor toges bort, måste staten tänka sig noga lör, innan
tjänsterna besättas med ordinarie innehavare. Det blir alldeles nödvändigt,
för att icke staten skall riskera att få avlöna lärare pa
platser, där man icke har tillräckligt arbete åt dem. Det har länt
befattningshavare inom olika verk till stor fördel, att de underkastat
sig detta villkor, ty därigenom har man undan för undan
kunnat besätta tjänsterna med ordinarie innehavare i en långt större
utsträckning, än eljest skulle hava blivit fallet. Och jag hemställer
huruvida läroverken och lärarna skulle vara betjänta med att
svaga läroverk icke skulle kunna besättas med andra än med extra
ordinarie folk, vilket utan tvivel bleve fallet, om detta förnyttnmgs villkor

toges bort. , ,

Det är grunden för att flyttningsvillkoret influtit, och man kan
icke taga bort detta utan att riskera att återgå till olägenheter, som
vi hava mycket nog av förut i statslivet. ,

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Sedan överläggningen förklarats härmed slutad, yttrade _ herr
talmannen, att rörande den under behandling varande avdelningen
framkommit följande yrkanden: l:o) att vad utskottet hemställt

skulle bifallas; 2:o), av herr Bergqvist, att vad utskottet hemställt
skulle bifallas med den ändring, som föranleddes av bifall till den
av honom m. fl. väckta motionen nr 183 och hans motion nr 185,
i vad dessa motioner anginge nu förevarande avdelning; samt 3:o),
av herr Bergman, att utskottets hemställan skulle bifallas med den
ändring, som betingades av bifall till hans motion nr 190.

Därefter gjordes propositioner enligt berörda yrkanden, och
förklarades propositionen på bifall till vad utskottet hemställt vara
med övervägande ja besvarad.

Avdelningen III.

Yad utskottet hemställt bifölls.

:Lifiereglering
för lärarpersonalen
vid
folkskoleseininarierna.

Avdelningen IV. Beträffande lärarpersonalen vid folkskoleseminarierna.

Herr Bergman. Herr talman! I avseende på denna punkt
skall jag be att få göra en liten erinran.

Lördagen den 8 juni, e. in.

89 Nr 4&

Det är ju bekant, att för närvarande en bestämmelse finnes,
att vid kvinnliga folkskoleseminarier minst en av adjunktsbefattningarna
skall bestridas av kvinna, en bestämmelse, som går tillbaka
ända till 1865 års reglemente, för folkskoleseminarierna. Med
det förslag, som kammaren nu står i begrepp att antaga, skulle det
uppstå en fri och öppen tävlan mellan män och kvinnor. Det är
en riktig princip i och för sig, synes det mig, men den har beträffande
denna punkt väckt någon oro hos kvinnorna: det skulle, befara
de, kunna hända att ett kvinnligt folkskoleseminarium komme
att få uteslutande manliga lärare. Det har särskilt av fröken Alina
Sörensen gjorts ett uttalande i denna fråga, som jag skall tillåta
mig att fästa uppmärksamheten på. Det står att läsa i tidskriften
Hertha. Hon påpekar att den kvinnliga ungdom som undervisas
i seminarierna är i oavvisligt behov av även kvinnlig ledning. De
skäl hon anför, synas ganska ofrånkomliga. Man bör naturligtvis
kräva full reciprocitet så att motsvarande garanti mot eventualiteten
att få uteslutande kvinnliga lärare vid de manliga läroanstalterna

fives. Emellertid torde ingen farhåga i detta senare avseende beöva
hysas, därför att kvinnorna antagligen, såsom erfarenheten
från andra länder visat, torde komma att bli relativt tunnsådda i de
manliga läroanstalterna, särskilt i deras högre avdelningar, där undervisning
meddelas åt sådana åldersklasser, som här är fråga om.
Men för principens skull borde väl något motsvarande stadgande
finnas även för dessa anstalter. Jag vill icke göra något yrkande
men jag har ansett mig böra bringa saken på tal. Jag vet att det var
meningen, att den skulle bringas på tal i andra kammaren, vilket
emellertid av den, som skulle göra det, blev försummat, därför att
han var upptagen av plikter på annat håll. Emellertid har samme
riksdagsman bett mig fästa uppmärksamheten på saken i denna
kammare när ärendet skulle komma före här.

Efter härmed slutad överläggning bifölls vad utskottet i nu
föredragna avdelning hemställt.

Avdelningarna V—VII.

Vad utskottet hemställt bifölls.

På hemställan av herr talmannen beslöt kammaren att till ett
annat sammanträde uppskjuta handläggningen av återstående ärenden
på föredragningslistan.

Justerades ytterligare fyra protokollsutdrag för denna dag, varefter
kammarens sammanträde avslutades kl. 2,20 på natten.

In fidem

A. v. Krusenstjerna.

Lönereglering
för lärarpersonalen
vid
folkskoleseminarierna.

(Fort».)

Första kammarens ■protokoll 1918. Nr

7