RIKSDAGENS PROTOKOLL
ProtokollRiksdagens protokoll 1918:42
RIKSDAGENS PROTOKOLL.
I9!8. Första kammaren. Nr42.
Lördagen den 1 juni, e. in.
Kammaren sammanträdde kl. 8 e. m.
Herr statsrådet Thorsson avlämnade Kung!. Maj:ts nådiga propositioner
:
nr 454, angående användande i visst fall av militär personal till
skördearbete; och
nr 455, med förslag till lag om visst undantag från bestämmelserna
i lagen om rikets mynt den 30 -maj 1873.
Anmäldes och bordlädes
statsutskottets utlåtanden:
nr 181, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående
tillfällig löneförbättring åt viss personal vid armén jämte i ämnet
väckta motioner;
_ nr 182, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående tillfällig
löneförbättring åt viss personal vid marinen jämte i ämnet väckta
motioner;
nr 183, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglemente
för avlöning vid armén på krigsfot (krigsavlöningsreglemente);
nr
184, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förordning
med särskilda föreskrifter angående avlöningsförmåner m. m.
vid marinen på krigsfot;
nr 185, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående gäldandet
av vissa å krigstjänstgöringstid belöpande pensionsavgifter
för armén tillhörande personal;
nr 186, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande
av anslag å tilläggsstat för år 1918 under femte huvudtiteln
för täckande av kostnader för expeditioner till finska fastlandet
och till Åland;
nr 187, i anledning av vissa framställningar under fjärde huvudtiteln
av statsverkspropositionen och propositionen angående tilläggsstat
för år 1918;
nr 188, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående anslag
till sjökarteverket och till utförande av sjömätningar m. m.;
Första kammarens protokoll 1918. Nr 42.
1
Nr 42. 2
Lärdagen den 1 juni, e. m.
nr 189, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående användande
av visst utav 1911 års riksdag på extra stat beviljat belopp
till uppförande av nybyggnad för marketenteri vid flottans station
i Stockholm;
nr 190, i anledning av militieombudsmannens framställning angående
höjning för år 1918 av ersättning, som utgar jämlikt förordningen
den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring;
nr 191, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående användning
för kulturella ändamål av viss del av den svenska Längmanska
donationsfondens avkastning;
nr 192, i anledning av väckt motion om bidrag av statsmedel till
inrättande och upprätthållande av Nobelinstituten;
nr 193, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till ny avlöningsstat för statistiska centralbyrån m. m.;
nr 194, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående provtaxering
under år 1918 för beräkning av kommunal skattskyldighet
vid tillämpning av bestämmelserna i vissa förslag till omläggning av
det kommunala beskattningsväsendet;
nr 195, i anledning av Khngl. Maj:ts proposition angående förhöjda
provisoriska tilläggsavgifter å statens järnvägar ävensom i ämnet
väckta motioner; samt
nr 196, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående telegrafverkets
övertagande av det enskilda telefonnätet i Stockholm med
omnejd ävensom en i ämnet väckt motion;
första sammansatta stats- och lagutskottets utlåtanden:
nr 3, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående understöd
i vissa fall åt sådan värnpliktigs familj, som fullgör tjänstgöring
till rikets försvar; och
nr 4, i anledning av väckt motion om förlängd utbildningstid tor
vissa värnpliktiga av 1917 års klass vid fotfolket;
bevillningsutskottets betänkande nr 47, i anledning av väckt motion
om förtydligande i visst avseende av bestämmelserna angående
partihandel med rusdrycker;
bankoutskottets utlåtande nr 70, i anledning av framställningar
om ändring i avlöningsbestämmelserna för sekreterarna vid justitieombudsmans-
och militieombudsmansexpeditionerna;
lagutskottets utlåtande nr 70, i anledning Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till lag om ändrad, lydelse av 10, 13, 15 och 34 §§
i lagen om arbetarskydd den 29 juni 1912;
jordbruksutskottets utlåtanden:
nr 123, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.
Maj :t angående utredning och förslag i syfte, att jordbruksproduktionen
må inriktas på landets självförsörjning;
nr 124, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till åtgärder i prisreglerande syfte;
Lördagen den 1 juni, e. ni.
3 Nr 42.
J11’ 125, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
till staden Eslöv av kronoegendomen Eslöv nr 15 och 17 i
Malmöhus län ävensom en i ämnet väckt motion;
nr 126, i anledning av väckt motion angående anslag till säkerställande
av arbetskraft vid jordbruket; och
nr 127, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående inrättande
av en kraftledningslånefond ävensom fyra i ämnet väckta
motioner;
första särskilda utskottets utlåtanden:
nr 19, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avsättning
av medel för beredande av krigstidslillägg och krigstidshjälp
för år 1919 åt vissa befattningshavare och f. d. befattningshavare i
statens tjänst m. fl. jämte en i ärendet väckt motion;
nr 20, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående utbetalande
av förskott å krigstidstillägg för år 1919 åt befattningshavare
i statens tjänst; samt
nr 21, i anledning av motion angående utbetalande av förskott å *
krigstidstillägg för år 1919 åt befattningshavare hos riksdagen och i
dess verk; ävensom
första kammarens andra tillfälliga utstötts utlåtanden:
nr 27, i anledning av andra kammarens beslut på grund av motioner
rörande åtgärder för ökning av tillgången på småbruksjorä
m. m., samt angående utredning om nya eller förändrade bestämmelser
för den av staten understödda egnahemsrörelsen; och
_ nr 28, i anledning av andra kammarens beslut på grund av väckt
motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående fastställande av
skäliga maximipris å lantbruksredskap m. m.
Herr talmannen hemställde, att sedan herr Clason, som tidigare
av kammaren utsetts till revisorssuppleant för granskning av statsverkets,
riksbankens och riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och förvaltning
år 1917, numera blivit av kammaren vald till revisor för
ifrågavarande granskning, kammaren måtte besluta att vid sammanträde
nästkommande onsdag företaga val av ytterligare en revisorssuppleant.
Denna hemställan bifölls.
Justerades tre protokollsutdrag för det på förmiddagen hållna
sammanträdet.
Fortsattes föredragningen av tredje särskilda utskottets utlåtande
nr 1, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till vattenlag m. m. dels ock i ämnet väckta motioner.
Nr 42. 4
Lördagen den 1 juni, e. m.
Förslag till Punkten A.
pr ömnig ations
''iJuZllT*''
2:o) Utskottets förslag till lag om vad iakttagas skall i avseva
er, agen. ^ införande av vattenlagen.
1 §■
Godkändes.
2§.
Denna paragraf lydde sålunda:
(i Kungl Maj.is förslag:)
De vid vattenlagens ikraftträdande
anhängiga mål, vilka röra
ämne, varom i vattenlagen bestämmelse
givits, skola handläggas
och bedömas enligt äldre lag;
dock att där mål, som avses i 10
och 17 §§ samt 24 § andra stycket
i förordningen den.30 december
1880 om jordägares rätt över
vattnet å hans grund, blivit anhänggiggjort
efter den 15 mars
191S och sådant mål, då vattenlagen
träder i kraft, ännu icke
är av underrätten avdömt, den
nya lagen skall tillämpas.
(i utskottets förslag:)
De vid vattenlagens ikraftträdande
anhänggiga mål, vilka röra
ämne, varom i vattenlagen bestämmelse
givits, skola handläg
fas
och bedömas enligt äldre lag;
ock att, där mål, som avses i 10
och 17 §§ samt 24 § andra stycket
i förordningen den 30 december
1880 om jordägares rätt över
vattnet å hans grund, blivit anhängiggjort
efter utgången av år
1917 och sådant mål, då vattenlagen
träder i kraft, ännu icke är
av underrätten avdömt, den nya
lagen skall tillämpas.
Reservation hade avgivits av herrar Vennersten, Cedercrantz, Gezélius,
Barthelson och Gustafsson, friherre Langenskiöld samt herrar
von Sydow och Liibeck, vilka på anförda grunder yrkat, att 2 § skulle
erhålla följande ändrade lydelse:
De vid vattenlagens ikraftträdande anhängiga mål, vilka röra
ämne, varom i vattenlagen bestämmelse givits, skola handläggas och
bedömas enligt äldre lag.
Herr Gezelius: Herr greve och talman! Om också en väsentlig
del av de bestämmelser, som innehållas i vattenlagen, äro
av offentligrättslig natur, så är det obestridligt, att lagen även innehåller
stadganden av privaträttslig karaktär. Den avser att rattsligen
reglera förhållanden mellan enskilda och kan ju därigenom
jämväl påverka tredje mans rätt i privaträttsligt hänseende.
Nu är det en sats så erkänd i rättsordning över huvud taget, att
bestämmelser därom ju återfinnas t. o. m. i vissa grundlagar, om
också förhållandet icke är så hos oss, att lagar av privaträttslig
karaktär icke böra givas retroaktiv verkan. Tilldragelser, som
timat, rättsförhållanden, som grundats under beståendet av en lag,
Lördiigou don 1 juni, e. in.
5 Nr 42.
skola efter deuna lag bedömas, och det rättsskydd, under vilket
dessa rättsförhållanden hava uppkommit, får icke genom en lagändring
betagas dem. Med hänsyn härtill har vid den föredragna
paragrafen reservation av herr Vennersten m. fl. avgivits, till
vilken .jag ber att få yrka bifall.
Det har sagts såsom skäl för att utskottets förslag t. o. m.
går längre i åsidosättandet av den utav mig här omnämnda satsen
än Kungl. Maj:ts, att man borde möta deras åtgöranden, som med
tanke på att den nya lagen skulle kunna komma att innehålla avsevärt
strängare restriktioner i fråga om deras disposition över sin
vattenkraft hava ingivit ansökningar å en tidigare tidpunkt för
att därigenom tillskansa sig en obehörig förmån. Jag kan icke
finna det obehörigt av den enskilde att sålunda tillvarataga sina
intressen under bestående lags hägn, då man icke avser något annat.
Och det lär val vara uppenbart, att man genom en åtgärd som den
av utskottet vidtagna även skulle komma att träffa dem, som icke
med någon bitanke hava begagnat sig av den rätt, som hittills gällande
lag lämnat dem. Det kan således icke heller från billighets.
synpunkt vara skäl att avvika från den regel, som hittills iakttagits,
åtminstone såvitt det gäller bestående lagar eller lagar, som
hava annat syfte än att reglera på grund av särskilda omständigheter
uppkomna tillfälliga förhållanden.
Herr Alexanderson: Herr talman! Jag anhåller däremot
att få yrka bifall till utskottets hemställan. Reservanterna
säga här i sin reservation, att utskottets förslag utgör en högst
betänklig kränkning av den moderna rättsuppfattningen. Det förefaller
mig dock, som om den ärade talaren som nyss hade ordet,
modifierade detta uttalande rätt betydligt, då han endast sade, att
här föreligger eu avvikelse från regeln att en privaträttslig
lag icke bör givas retroaktiv verkan. Förhållandet är, att denna
lag måste anses innehålla icke blott rent privaträttsliga och processrättsliga
utan även andra bestämmelser av publik natur. Beträffande
dessa processrättsliga och övriga offentligrättsliga bestämmelser
är det i fullkomlig överensstämmelse med gamla och
erkända principer inom lagstiftningen, att lagen skall tillämpas
även på sådana mål och ärenden, som redan äro anhängiggjorda vid
den tidpunkt, då den nya lagen träder i kraft. Beträffande de privaträttsliga
delarna av lagen återigen måste man säga, att denna
lag genomgående bereder sökanden — och här är icke fråga om
andra än ansökningsmål — väsentliga förmåner utöver vad nu gällande
lag ger. Sökanden kan följaktligen icke beklaga sig över att
de nya reglerna av privaträttslig art tillämpas. Men icke heller
begår man någon orättfärdighet mot motparten i det anhängiggjorda
målet, ty det förhåller sig ju enligt vår rätt så, att sökanden är
berättigad, om han så vill, att återkalla sin ansökning för att sedan
lämna in en ny, efter det att den nya lagen trätt i kraft. Således
är det för honom möjligt att i fråga om dessa privaträttsliga regler
ändock framtvinga, att den nya lagen blir tillämplig. Ifråga om
Förslag till
promulgationslag
beträdande
vattenlagen.
(Förta.)
Nr 42. 6
lördagen den 1 juni, c. m.
förslag till de privaträttslifra förhållandena är det således ingen — synes det
prmHlgations- m''ft. — som kau känna sig kränkt av ifrågavarande regel.
"mumlagen.6 Ifråga om de publikrättsliga reglerna återigen står, som sagt,
(Forts.) vad Kungl. Maj:ts förslag åsyftat i överensstämmelse med goda och
erkända lagstiftningsprinciper. Det är sant, att utskottet funnit
sig böra skärpa dessa bestämmelser, men det har efter min uppfattning
skett på fullgoda skäl. Det är ju bekant, att den svenska
vattenkraftsföreningen funnit sig oförhindrad att till strömfallsägare
landet runt i början av detta år utsända cirkulär, däri man
gjorde vederbörande uppmärksamma på den möjlighet som förelåge,
att den nya lagen skulle komma att bli tillämplig på de ansökningar,
som gjordes redan vid en tämligen tidig tidpunkt av detta
år. Härigenom föranledde föreningen strömfallsägarna att redan
i februari eller början av mars lämna in sina ansökningar, och
följden har blivit att ansökningar angående byggnadsärenden, som
icke äro i färdigt skick, blivit under denna tid i osedvanlig omfattning
inlämnade. Men det kan icke vara överensstämmande med
den auktoritet, som bör tillkomma lagstiftningen, att syftet med
dess bestämmelser, i detta fall övergångsbestämmelser, på detta
sätt blir omintetgjort; utan det måste efter vår uppfattning
vara det enda riktiga, att staten inskrider däremot i den form.
att det ger lagstiftningen i någon mån retroaktiv karaktär. Herr
Gezelius ville göra gällande, att man ju icke gör någonting annat,
än vad man är i sin fulla rätt att göra, om man under den tid.
som en viss lag gäller, anhängiggör ett visst ärende, och det skall
jag för min del gärna vara med på. Men jag vill säga, att lagstiftaren
å andra sidan är i sin goda rätt att skriva lagen så, att den icke kan
användas på ett sätt, som komme i strid med lagstiftarens syfte. Om
lagstiftaren ställer sig på den ståndpunkten, att den gamla lagen
skall gälla för redan anhänggjorda ärenden, klandrar jag icke
den, som begagnar sig av den korta tid, som ännu må vara honom
beviljad, för att bliva behandlad efter den lag, som han för sin
del i sitt konkreta fall finner vara mera gynnsam än den nya lagen.
Men detta innebär å andra sidan, att lagstiftningen bör vidtaga
åtgärder, för att icke dess egna syften må motverkas.
Med anledning av vad jag anfört, herr talman, tillåter jag mig
att yrka bifall till utskottets hemställan i denna punkt.
Herr Gezelius: Herr talman! Den siste ärade talaren har
i sin förklaring lagt, jag vågar säga, en ursäkt, varför man här
inbjuder till att medvetet bryta mot den av mig åberopade satsen,
som förbjuder lagstiftaren att skapa civilrättsliga bestämmelser av
retroaktiv karaktär, då han sade, att denna lag skulle i visst avseende
och för vissa strömfall sägare medföra förmåner. Det är
samma huvudgrundsats, på vilken lagförslaget även i vissa andra
delar är byggt, nämligen att man ger åt somliga och tar av andra.
Man får en facit, som utjämnar det hela. Jag är förvissad om att
kammaren icke heller i detta stycke skall vara villig att följa
metoden.
Lördagen den 1 juni, c. ra.
7 *r ii.
Horr Alexanderson: Herr talman! Vad herr Gezelius färsing till
nu yttrade föranleder mig till en liten replik. u^betriUfundt
Då herr Gezelius trodde, att vad jas yttrade skulle gälla när- “mttfnhge".1
mast såsom ursäkt för vad utskottet föreslagit, -— ja så är det ägnat (Kora..)
att mäta vidden av den meningsskiljaktighet, som i denna principiella
punkt råder ass emellan och över huvud taget högern och
vänstern emellan. För den uppfattning, som företrädes av herr Ge*
selins, Ur det lagstiftningens skyldighet, om den vill vara lojal, att
bereda frihet för dem, som hava att följa lagen, att göra sig till
godo alla möjligheter att krypa undan en ny lagstiftning, som är
stiftad till allmänt väl. För oss däremot framstår detta förfarande
närmare såsom någonting, som med ett gammalt latinskt uttryck
plägar betecknas såsom gjort in fraudem ledis, ett kringgående
av lagen helt enkelt. Det är så långt ifrån att jag vill be om någon
ursäkt för den ståndpunkt utskottet intagit, att det fastmer förefaller
mig rätt svårt att ursäkta svenska vattenkraftsföreningen
för vad den gjort, då den ansett lämpligt att till strömfallsägarna
rikta en uppmaning, sådan som här förekommit.
Vad åter beträffar att herr Gezelius vill karaktärisera denna
lagstiftnings fel och svagheter med detta, att den ger åt den ena
och tar av den andra, förhåller det sig med den saken helt enkelt
så, att varje lagstiftning, som har att göra med dessa permanenta
förhållanden, som angå rätt till jord och vatten o. dyl., nödgas ingripa
på sådant sätt, att den utan tvivel i de konkreta fallen blir
missgynnande för den ena, medan den gynnar den andra. På detta
förhållande kunna anföras talrika exempel i här föreliggande lagförslag
även beträffande sådana delar, som icke föranlett någon anmärkning
från de ärade reservanternas sida. Så förhåller det sig
t. ex. ifråga om det sätt, varpå gränslinjen i vattnet dragits upp
mellan motliggande strandägare. På samma sätt förhåller det
sig med det sätt varpå man förfarit beträffande kongsådra. Åven om
man följer den av reservanterna föreslagna, av mig tidigare i dag
kritiserade linjen, kommer det förfarande, att man numera later å
ena sidan kungsådra omfatta mindre del av vattenmängden men å
andra sidan kungsådreintressena göra sig gällande icke endast
ifråga om vattenmängd utan även ifråga om fallhöjd, att verka i
de konkreta fallen på detta ojämna sätt. Jag skulle kunna räkna
upp många dylika exempel, och vi komma att få göra med dem i
större skala, när vi eu gång komma fram t. ex. till ny lagstiftning
om gränser i vatten. Detta är således någonting som bottnar i
själva arten av den rättsliga reglering, varom här är fråga. Då
blir blott frågan den, om lagstiftningen verkligen bör ställa sig på den
ståndpunkten, att den lämnar de enskilda tillfälle att så att säga
spekulera i, huruvida lagstiftningen för deras konkreta fall råkar
vara gynnsammare efter äldre än efter ny lag. Enligt reservanternas
sätt att se saken bör det för eu strömfallsägare vara lämnat
fritt tillfälle att beräkna, huruvida han vill hava sitt ansökningsärende
behandlat efter den gamla eller den nya lagen. Han blir
med deras ståndpunkt suveränt bestämmande i detta avseende,
Kr 42.
Förslag till
promulgation*-lag beträffande
vattenlagen.
(Forts.)
Om rätt för
kronan att tilllösa
sig vissa
slag av strömfall.
8 Lördagen den 1 juni, e. m.
eftersom det står honom fritt att anhängiggöra och fullfölja ett
ansökningsärende om byggande i vatten eller icke. Men det är
enligt vår uppfattning alldeles oriktigt, att den enskilde lämnas
tillfälle att på detta vis utnyttja lagstiftningens möjligheter.
Efter härmed slutad överläggning gjordes jämlikt de beträffande
nu föredragna paragraf framställda yrkandena propositioner, först
på godkännande av utskottets förslag till paragrafens lydelse samt
vidare på bifall till den av herr Yennersten m. fl. vid paragrafen anförda
reservationen; och förklarades den senare propositionen vara
med övervägande ja besvarad.
Övriga delar av utskottets ifrågavarande lagförslag.
Godkändes.
3:o)—9:o) De av utskottet förordade lagförslagen.
Godkändes.
Utskottets hemställan i punkten A.
Förklarades besvarad genom kammarens föregående beslut.
Punkten B.
I denna punkt hade utskottet hemställt, att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes låta
verkställa utredning, huruvida och under vilka förutsättningar rätt
kunde medgivas kronan att, i annat fall än expropriationslagen medgåve,
för tillgodoseende av allmänt behov tillösa sig obebyggt eller ej
tillfullo utnyttjat strömfall i ändamål att tillgodogöra vattenkraften,
samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill denna utredning
kunde föranleda.
I anförd reservation hade herrar Vennersten, Cedercrantz, Gezelius,
Barthelson och Gustafsson, friherre Langenskiöld samt herrar
von Sydoiv och Luheck på åberopade grunder yrkat avslag å utskottets
hemställan under punkt B).
Herr Gezelius: Herr talman! Vid denna punkt har avgivits
en reservation av herr Yennersten m. fl., till vilken jag ber att
få yrka bifall. Jag kan såsom stöd för detta yrkande åberopa det
uttalande, departementschefen gjort i ärendet, i det att han. såsom
reservanterna redan framhållit, finner en initiativrätt av den karaktär,
utskottet ifrågasätter, otvivelaktigt innebära en högst väsentlig
avvikelse från nu gällande vattenlagstiftnings grundsatser.
Det synes mig också uppenbart, att en sådan initiativrätt i själva
verket skulle innebära ett godkännande i princip av en statens
Lördagen den 1 juni, t. in. 9
expropriationsrätt av helt annan karaktär, än nu gällande lag erkänner.
Vid sådant förhållande har det synts att redan av principen
a skäl icke ens ett yrkande på utredning i frågan bör vinna
riksdagens bifall. Man har icke heller kunnat påstå, att något
behov av en sådan initiativrätt nu skulle föreligga, än mindre att
det skulle komma att föreligga, om lagförslagen antagas.
Vidare lär det väl vara påtagligt, att det syfte, man avser sig
att vinna genom ett sådant initiativinstituts införande, skulle man
icke kunna tillgodose om man begränsade .statens rätt gentemot
enskilda i ifrågavarande hänseende till icke utbyggda vattenfall.
I det allmännas intresse ligger nämligen, ej endast att vattenkraften
verkligen utnyttjas utan att den utnyttjas på ett rationellt sätt. Den
principiella gränsen måste därför dragas så, att den omfattar rätt till
initiativ angående såväl bebyggda som obebyggda vattenfall: och då
ser jag icke var man skall finna den väsentliga skillnaden häremellan
och mellan befogenheten från statens sida att öva kontroll och bestämmanderätt
angående det sätt, på vilket ett utbyggt vattenfall utnyttjas.
Det statens förmynderskap över den enskilde företagaren en sådan ordning
skulle medföra synes mig vara till sin principiella innebörd av
den art, att kammaren enligt min mening bör med synnerlig försiktighet
mottaga detta förslag även om. detsamma har en mjukhet i
formen, som gör att det på något håll måhända skulle verka något
mindre avskräckande.
Herr Alexanderson. Herr talman! Redan tidigare har jag
haft tillfälle att opponera mig mot de reservanter, som önska, att
man omedelbart och inom den nu föreliggande lagstiftningens ram
skulle skrida till bestämmelser, som tillgodosåge en sådan initiativrätt,
som det i förevarande av utskottet föreslagna skrivelse är
fråga om. Jag ger departementschefen också rätt uti, att det på
ganska särartat sätt skulle avvika från de grundsatser, varpå
vattenlagsförslaget är byggt, om man här skulle inblanda den
frågan, och jag tror, att lösningen dessutom skulle visa sig tekniskt
så pass invecklad, på grund av att så många olika hänsyn
måste tagas, så många olika omständigheter beaktas, att det icke
läte sig göra för riksdagen att på rak arm tillägga de erforderliga
bestämmelserna i sådant hänseende, även om man funne saken
riktig.
Däremot är jag och de som med mig hava bestämt utskottsutlåtandet
av en avvikande uppfattning, försåvitt man vill
göra gällande att det föreslagna stadgandet skulle vara någonting
alldeles nytt och avvikande från de grundsatser, som behärska vår
expropriationslagstiftning. I expropriationslagens 1 § finnes bland
de behov, som kunna tillgodoses genom expropriation, upptagna
»ändamål, som det enligt lag eller författning tillkommer kommun
eller annan dylik samfällighet att tillgodose». Det har genom
denna bestämmelse blivit möjligt för en kommunal bildning, som
vare sig för kommunens egna allmänna inrättningar, belysning
o. s. v. eller t. ex. för uppmuntrande av småindustri o. d. inom
Nr fä.
Om rätt för
kronan att tilllösa
sig vissa
slag av strömfall.
(Fort*.;
Kr 48. 10
Lördagen den 1 juni, c. m.
Om rätt för
kronan att tilllösa
sig vissa
slag av strömfall.
(Forte.)
kommunen behöver vattenkraft, att expropriationsvis förvärva
sådan. Och det är alldeles givet, att Kungl. Maj:t vid tillämpningen
av detta stadgande mäste komma att taga den starkaste
hänsyn till huruvida ett till expropriation ifrågasatt vattenfall
verkligen redan är använt i den enskilda produktionens tjänst eller
huruvida vattnet där får, som det heter, löpa fåfängt sin kos. Det
kan verkligen inträffa och har, efter vad som under utskottets behandling
upplysts, inträffat i olika delar inom landet, att stora
sammanslutningar med god ekonomi så att säga reserverat åt sig
strömfall, som de för överblickbar tid icke ärna utnyttja, men som
de vilja hava i reserv för framtida behov. Men det kan icke vara
god nationalekonomisk metod att på det sättet lägga en död hand
över en tillgång, som kanske är av största vikt för de allmänna
näringarnas framsteg inom den kringliggande bygden. Nu är det
emellertid så, att det vad landskommunerna särskilt angår i stor
utsträckning icke är möjligt för kommunerna att begagna sig av
den expropriationsmöjlighet, som den allmänna expropriationslagen
bereder. Den möjligheten står framför allt de stora stadskommunerna
med de stora ekonomiska resurserna till buds. Men det kan
icke dess mindre vara förhållandet att det föreligger ett verkligt
och trängande bygdebehov, att vattenfallet utnyttjas. Om den enskilde
utbygger sitt fall, kommer det kommunala behovet att tillgodoses
i kraft av de bestämmelser om skyldighet att avstå eu del
av kraften till bygdekraft, som förefinnes här i lagförslaget, och
om vilka vi i princip äro ense. Men om han icke gör det, går
kommunen miste om möjligheten att bliva elektrifierad, ehuru det
vore för densamma av stort behov''. Det har också från högerhall
inom utskottet givits ett erkännande av det produktiva syfte, den
produktiva tanke, som ligger till grund för uppslaget att framtvinga
strömfallets monterande på det sättet, att man ställer i
strömfallsägarens val att själv utbygga det eller att avstå det till
det allmänna för att utnyttjas till allmänt väl.
Jag tror, att det vore naturligast, att man anknöte till befintliga
stadganden inom expropriationslagstiftningen, om man vill
hava en lagstiftning till stånd i det här avseendet. Emellertid
vill jag icke neka till, att det möter vissa svårigheter och att det
är en ganska delikat sak att avgöra, huruvida icke en strömfallsägare
tiar fullt plausibla skäl, varför han tills vidare låter sitt
strömfall vara outnyttjat, och på den grund icke bör vara utsatt
för ett sådant ingrepp, som här avses. Men på vad sätt det bör
förekommas, att stadgandet tillämpas på ett allt för hårdhänt sätt,
må bliva den avsedda utredningens sak att reda ut; och det är
ingenting anDat här begärt än att Kungl. Maj:t skall lägga sig
ombord med frågan i form av en utredning, huruvida och under
vilka förutsättningar kronan i det syfte jag nämnt må kunna taga
initiativ till strömfallets monterande. Jag ber alltså att få yrka
bifall till utskottets hemställan under punkten B).
Sedan överläggningen förklarats härmed slutad, gjordes i enlig -
Lördagen den 1 juni, c. in.
11 Nr 4Ä.
het med de yrkanden, som därunder förekommit propositioner, först Om rätt pr
på bifall till vad utskottet i föreliggande punkt hemställt samt vidare "pina''
därpå att kammaren skulle med godkännande av herr Vennerstensslag av >trömm.
fl. vid denna punkt avgivna reservation avslå utskottets hemstäl- fall.
lan; och förklarades den senare propositionen vara med övervägande (Korta.)
ja hesvarad.
Punkterna C och 1).
Vad utskottet hemställt bifölls.
Föredrogs ånyo lagutskottets utlåtande nr 65, i anledning av
väckt motion angående ändring av 11, 12 och 13 §§ i lagen om skyddskoppympning.
Vad utskottet i detta utlåtande hemställt bifölls.
Föredrogos ånyo jordbruksutskottets utlåtanden:
nr 112, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare
rörelsekapital för folkhushållningskommissionen m. m.;
nr 113, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändringar
i villkoren för lån från fonden för torvindustriens befrämjande
samt anslag till kapitalökning för samma fond;
nr 114, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utbyte
av fastigheter mellan kronan, å ena sidan, och Gimo-österby
bruks aktiebolag å den andra;
nr 115, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
å tilläggsstat under nionde huvudtiteln för täckande av vissa förskott;
nr
116, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående anslag
till täckande av vissa förskott för expeditioner med fartyget
Skagerak m, m.; samt
nr 117, i anledning av Kungl. Maj:ts i nionde huvudtiteln av
årets statsverksproposition dels under punkt 53 gjorda framställning
angående statskonsulent för landsbygdens elektrifiering dels ock under
punkt 117 framställda förslag beträffande understöd åt föreningar
för jordbrukskredit.
Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.
Vid förnyad föredragning av statsutskottets utlåtande nr 172, i
anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående omorganisation
av skeppsgosseutbildningen m. m., bifölls vad utskottet i detta utlåtande
hemställt.
Sr 42. 12
Lördagen den 1 juni, o. in.
Ang. nya avlöningsstater
för marinläkarkåren
m. fi.
r
Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande nr 173, i anledning av
Kungl. Maj :ts framställningar rörande flottans och kustartilleriets
avlöningsanslag.
I den till riksdagen avlåtna, den 14 januari 1918 dagtecknade
propositionen rörande statsverkets tillstånd och behov hade Kungl.
Maj :t, under åberopande av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet
över sjöförsvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
under femte huvudtiteln,
i punkten 4
dels att godkänna stater för flottans officerskår, för. flottans underofficerskår,
för flottans sjömanskår samt a dagavlöning till officerare
och underofficerare vid flottan ävensom för mariningenjörkaren,
för marinintendenturkåren, för marinintendenturkåren i flottans
reserv, för reservmarinintendentsaspiranter, för marinläkarkåren samt
för flottans poliskår av den lydelse, bilagorna nr 2—11 vid statsrådsprotokollet
angående femte huvudtiteln utvisade;
dels ock att i riksstaten för år 1919 öka förslagsanslaget till avlöning
för flottans kårer och stater, nu 6,341,969 kronor, med 233,727
kronor till 6,575,696 kronor;
.samt i punkten 38
dels att godkänna stat för kustartilleriets personal av den lydelse,
bilagan nr 12 vid förenämnda statsrådsprotokoll angående femte
huvudtiteln utvisade;
dels ock att i riksstaten för år 1919 öka förslagsanslaget till
avlöning för kustartilleriets personal, nu 1,616,726 kronor, med
45,008 kronor till 1.661,734 kronor.
Kungl. Maj :t hade vidare i en till riksdagen avlåten, den 22
mars 1918 dagtecknad proposition (nr 341), under åberopande av
propositionen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen bl. a., att med godkännande
av den i statsrådsprotokollet förordade staten för flottans
skeppsgossekår för år 1919, i riksstaten för samma år öka förslagsanslaget
till avlöning för flottans kårer och stater, nu 6,341,969 kronor,
med 269,922 kronor 50 öre till 6.611,891 kronor 50 öre eller
i jämnt tal till 6,611,892 kronor.
.Slutligen hade Kungl. Maj:t i eu till riksdagen avlåten, den
19 april 1918 dagtecknad proposition (nr 356) angående överflyttandet
av underofficerskorpraler i 1. lönegraden vid flottan och kustartilleriet
till en ny lägre underofficersgrad m. m., vilken i fråga
om de i nu föreliggande utlåtande angivna framställningar hänvisats
till förberedande behandling av statsutskottet, under åberopande
av vid samma proposition fogat utdrag av statsrådsprotokollet
över sjöförsvarsärenden och med ändring hvässa delar av de i statsverkspropositionen
under femte huvudtiteln samt i propositionen nr
341 framställda förslag, föreslagit riksdagen att
dels godkänna de i sistnämnda statsrådsprotokoll förordade
staterna för år 1919 för flottans underofficerskår, för flottans sjö
-
Lördagen den 1 juni, e. in.
13 Nr 42.
manskår, å dagavlöning till officerare och underofficerare vid flot- ^n"y“n“e’
tan samt för kustartilleriets personal. . prnmarin
dels
ock i riksstaten för år 1919 öka e.i mindre förslagsanslaget läkarkåren
till avlöning för flottans kårer och stater, nu 6,341,969 kronor, med m. fl.
558,145 kronor till 6,900,114 kronor, än även förslagsanslaget till (Forts.)
avlöning åt kustartilleriets personal, nu 1,616,726 kronor, med
160,418 kronor till 1,777,144 kronor.
Utskottet hade i nu föredragna utlåtande på angivna grunder
hemställt, att riksdagen måtte '' ,
l:o) med godkännande av dels de vid utlåtandet fogade förslagen
till nya stater för flottans underofficerskår, för flottans sjömanskår,
för flottans skeppsgossekår, för marin läkarkåren samt å
dagavlöning för officerare och underofficerare vid flottan (Bil.
A-—E), dels ock de vid statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden
den 14 januari 1918 fogade förslagen till stater för flottans officerskår,
för mariningenjörkåren, för marinintendenturkåren, för marin
intenden turkår en i flottans reserv, för reservmarinintendentsaspiranter
och för flottans poliskår öka förslagsanslaget till avlöning
för flottans kårer och stater, nu 6,341,969 kronor, med 546,396 kronor
till 6,888,365 kronor;
2:o) med godkännande av det vid utlåtandet fogade förslag
till stat för kustartilleriets personal (Bil. F.) öka förslagsanslaget
till avlöning för kustartilleriets personal, nu 1,616,726 kronor, med
141,709 kronor till 1,758,435 kronor.
Herr Wrangel: Herr greve och talman! Beträffande marinläkarekåren
erfordras det, enligt vad utredningen utvisar, en ökning
av tre marinläkaretjänster av första graden och två marinläkaretjänster
av andra graden. Kungl. Maj:t har emellertid
reducerat detta till att tillstyrka de tre marin läkaretjänsterna av
första graden, medan de två marinläkaretjänsterna av andra graden
uteslutits, och statsutskottet har nu vidtagit en ytterligare
reduktion, så att den föreslår till uppförande på stat endast ytterligare
en marinläkarebestädning. Beträffande de övriga två marinläkaretjänsterna,
som skulle beklädas av specialister i ögonsjukdomar,
har utskottet däremot ansett att det kunde vara till fyllest,
att ett arvode av 1,000 kronor åt vardera till två marin! åkare
ansloges för verkställande av ögonundersökningar. Jag begärde
ordet för att uttala mitt beklagande över att det behov, om vars
befintlighet jag är fullkomligt övertygad, icke kunnat tillgodoses.
Erägan kräver nog en bättre lösning, och jag hoppas på, att
sådan med säkerhet sker, då ärendet utan tvivel snart återkommer.
Med det läge, som frågan nu har, och då det är alldeles
klart, att man måste finna sig i vissa kompromisser i sådana här
frågor, har jag icke reserverat mig, och jag har ej något yrkande
att göra.
Efter härmed slutad överläggning bifölls vad utskottet i förevarande
utlåtande hemställt.
*
Nr 42.
14
Lördagen den 1 juni, e. in.
Anslag för
tillgodoseende
av Sveriges
importbehov
av industriella
råvaror.
Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden:
nr 174, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
för en statens kraftstation vid Motala samt för förberedande
åtgärder för Vänerns reglering;
nr 175, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående
statens deltagande i kostnaden för reglering av vissa till Dalälvens
vattensystem hörande sjöar; samt
nr 176, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare
anslag å 1918 års tilläggsstat för distributionsanläggningar
för statens kraftverk.
Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.
Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande nr 177, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition angående beredande av rörelsekapital
för statens industrikommission för tillgodoseende av landets importbehov
av industriella råvaror.
Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda
framställning hade utskottet i nu förevarande utlåtande hemställt,
att riksdagen måtte för beredande av rörelsekapital för statens industrikommission,
att användas för tillgodoseende av landets importbehov
av industriella råvaror, å tilläggsstat för år 1918 såsom utgift
för kapitalökning anvisa ett reservationsanslag av 30,000,000 kronor
att utgå av tillfälliga lånemedel.
Herr Nilsson, Johan: Herr greve och talman! Jag hade
nästan tänkt att begära ordet för en stund sedan, när första kammaren
beviljade ett anslag till folkhushållningskomnrissionen på
85 miljoner kronor. Jag gjorde det emellertid ej, varför jag nu
skall tillåta mig göra det uttalande, som jag kanske borde
gjort i det sammanhanget.
Jag vill fästa uppmärksamheten på en sak, nämligen det uttalande,
som statsutskottet har gjort med anknytning till sitt förslag
i detta ärende. Det är samma uttalande ungefär, som gjordes
då anslag beviljades till bränslekommissionen, och det lyder så:
Hinder uttalande av den förhoppningen, att industrikommissionen
skall kunna icke blott återgälda det rörelsekapital, som ställts till
dess förfogande, samt betäcka sina egna förvaltningskostnader, utan
även erlägga ränta å det kapital, som av kommissionen disponerats,
får utskottet tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts föreliggande
anslagsäskande».
Jordbruksutskottet hade icke gjort något sådant uttalande,
men det synes mig vara lämpligt, att samma iakttagelse kommer
till sin rätt, då det gäller beviljande av det anslag, som berör
den frågan, liksom det berör denna. Det är naturligtvis så, att
när åt dessa kommissioner, såväl vid detta tillfälle som även vid
föregående tillfällen, beviljas så stora anslagssummor, så är detta
av utomordentligt stor vikt, att det tillses, att dessa handhavas
Lördagen den 1 juni, e. m.
16 Ni it.
på sådant satt, att debet och kredit gå ihop. Jag har icke direkt
anledning att misstänka, att så icke är förhållandet, men det kan
ju dock befaras, att med den stora affärsverksamhet, som statens
kommissioner bedriva, efterverkningarna kanske kunna bliva något
annorlunda än man nu tänker sig.
Vid behandlingen av statsrevisorernas berättelse uttalades särskilt
i andra kammaren rätt mycket klander mot dessa kommissioner,
men icke mot industrikommissionen, därför att statsrevisorerna
gent emot denna icke gjort någon anmärkning. Men det är
dock en och annan sak, som kommer till ens kännedom, som man
tycker förefaller ganska egendomlig, och då man försöker under
hand taga reda på dessa förhållanden, har man mycket svårt att
få några tillfredställande förklaringar. Det är ett par saker som
beröra industrikommissionen, som jag vid detta tillfälle skall tilllåta
mig att vidröra, och det är dess prisbestämningar å vissa
varor.
Det är exempelvis, när det gäller maximipris på hudar. Vid
inköp av hudar har man två priser, vilket man haft mycket svårt
att få förklaring på, vilken grund som kan ligga för detta. Det
är nämligen så, att för de hudar, som levereras av offentliga slakthus
i städerna, betalas det högre pris än för hudar, som levereras
från exportslakterierna på landsbygden. Jag förhörde mig i kommissionen
och försökte få förklaring på detta, men där svarades
mig, att man icke kunde finna någon giltig anledning därtill, och
därför anser jag det vara lämpligt att vid detta tillfälle taga upp
den frågan och peka på, att om dessa kommissioner icke skola bli
allt för impopulära hos allmänheten, gäller det att tillämpa rättvisa
metoder, så att icke anmärkningar kunna komma fram, som
hava sådan grund för sig, som enligt min uppfattning denna har.
Jag skall vidare vidröra ännu en sak. När nu industrikommissionen
har importen om hand av de flesta råvaror, som
avse industriella artiklar, är det naturligtvis också av vikt,
att man tillser, att de allra viktigaste behov inom landet bli fyllda,
och det är en artikel, som enligt mitt förmenande är synnerligen
viktig, nämligen bindgarn för jordbrukets behov för den kommande
skörden. Det är icke blott den synpunkten, att jordbruket naturligtvis
på grund av de arbetsmetoder, som tillämpats på senaste
år, nödvändigt måste för att få skörden in i rätt tid hava garn
till självbindarna, men det är också en annan synpunkt, som var
och en som känner till dessa förhållanden mycket väl vet, nämligen
att när man kan begagna självbindare, då man skördar säden,
blir det mycket mindre spillsäd, än när man binder för hand. Jag
vet icke, om denna sak blivit tillbörligt beaktad, men jag bar icke
ännu sett, att något kommit till offentligheten om att denna viktiga
artikel kan distribueras ut till jordbrukarna i rätt tid. Men
dä jag finner det vara av utomordentlig vikt, att den synes
böra vinna allt beaktande, har jag velat vid detta tillfälle fästa
uppmärksamheten på densamma, och hoppas jag den skall tillbörligt
beaktas.
Anslag för
tillgodoseende
av Sveriges
importbekoi
av industriella,
råvaror.
(Forts.)
Kr 4S. 16
Lördagen den 1 juni, e. m.
Anslag för
tillgodoseende
av Sveriges
impwtbehov
«« industriella
råvaror.
(Forts.)
Det var endast dessa saker, jag ville fästa uppmärksamheten
på, och jag har intet annat yrkande än om bifall till utskottets
förslag.
Herr Åkesson, Nils: Herr greve och talman! Då den föregående
ärade talaren bär vidrört särskilt en sak beträffande industrikommissionens
prispolitik, nämligen priset på hudar, kan jag
icke uraktlåta att i detta sammanhang säga några ord i den
saken. Som det torde vara bekant, är det ett maximipris åsatt
på dessa som på så många andra varor, och det pris, som för närvarande
är gällande för hudar, är 2 kronor 5 öre per kilogram.
Nu är det emellertid förhållandet, att här, som den föregående
ärade talaren erinrade, föreligga olika priser, om hudarna levereras
från ett eller från ett annat håll. Om hudarna levereras från
de offentliga slakthusen, få uppköparna betala ett pris, som med 10
öre överstiger det pris, som i övrigt är fastställt i den allmänna
marknaden. Det har väckt litet uppseende bland lantbrukarna, detta
förhållande, då det spelar en icke oväsentlig roll, denna tioöring,
att det just skulle vara de offentliga slakthusen, som skulle åtnjuta
denna förmån. Vi hava försökt att fä någon förklaring över
vad som egentligen kunde vara anledningen till denna prisskillnad.
Man har då från budbyrån hört, att det skulle vara för vissa förmåner,
som de offentliga slakthusen kunna bereda gentemot exportslakterierna.
Men när man kommer vederbörande närmare in
på livet, har man icke kunnat få förklaring över vari dessa förmåner
skulle bestå, som t. ex. icke andelsslakterierna också skulle
kunna åstadkomma. Då ger man en annan förklaring, att det är
bättre kvalitet på hudarna. Det är enligt mitt förmenande en
ren löjlighet, att man kan påstå, att en hud, som avdrages på en
plats, skulle vara bättre än den man får på en annan, och även i
det avseendet har icke någon tillfredsställande förklaring kunnat
komma fram.
Varför jag yttrar mig här, är därför att från ett rätt stort
slakteri i Skäne, ett av de största i landet, gjorts en framställning
till Kungl. Maj:t, att detta slakteri och med det likställda slakterier
skulle åtnjuta samma förmån beträffande hndpriserna, och
detta ärende har varit remitterat till folkhushållningskommissionens
jordbruksavdelning, där jag haft tillfälle att något titta på
skrivelsen och haft litet med utredningen att göra. Jordbruksavdelningen
för sin del tillstyrker på det livligaste, att exportslakterierna
skola komma i åtnjutande av samma förmån som de
offentliga slakthusen, men ännu har man icke hört av .något resultat
därav. Huruvida detta ärende fortfarande ligger i industrikommissionen
eller i gott förvar i jordbruksdepartementet, har jag
mig icke bekant, men såvitt jag vet har intet svar kommit fram.
Nu skulle man kunna säga, att det är en ganska oväsentlig
sak, och att den icke spelar så stor roll, men det gör icke så litet
till saken. Jag kan nämna, att för ett slakteri, som jag har något
att göra med, och som ingalunda''är bland de största, enligt
Lördagen deu 1 juni, c. in.
17 Nr 4*2.
beräkningar, som vi gjort, det innebär icke mindre än 7,000 kronors
prisskillnad, om vi kommit i tillfälle att åtnjuta det pris,
som betalas vid offentliga slakthus. Detta är icke så oväsentligt
för lantbrukarna, då åtminstone, som det är i Skåne, den övervägande,
— ja, det är kanske icke rätt att säga den övervägande,
men en väsentlig del av slakten sker på andelsslakterier, där den
-som är leverantör av kreaturen själv är delägare, och det sålunda
länder till jordbrukets eget bästa, i händelse dessa högre priser
kunna tillgodoräknas vid andelsslakterierna, i stället för, som det
sker vid offentliga slakthus, där vem som helst har tillfälle att
fora djur till slakt. Då stannar detta högre pris, denna vinst i
den enskilde kreaturshandlarens ficka. Jag kan således icke finna,
-att det är någon rättvisa som här tillämpas, och jag skulle gärna
önska, att rättelse i det avseendet kunde ske, och det är därför
jag nu i detta sammanhang velat bringa frågan på tal.
Herr statsrådet Petersson: Med avseende å det påtalade
priset på hudarna har jag mycket litet upplysningar att lämna,
jag kan endast säga till den siste talaren, att, såvitt mig är bekant,
ligger icke. den frågan, som han talade om, eller den framställning,
över vilken foflihushållningskommissionen yttrat sig, i
något förvar i jordbruksdepartementet. Sannolikt är, att den frågan
gått den andra vägen genom industrikommissionen till finansdepartementet.
Jag känner emellertid icke till, att den är förvarad
i jordbruksdepartementet.
Med avseende på frågan om bindgarnet ber jag att få säga,
att ingenting har underlåtits för att få den frågan ordnad, men i
dessa tider är det mycket man önskar fa ordnat på tillfredsställande
sätt utan att hava lika stora möjligheter att få det ordnat
på tillfredsställande sätt. Emellertid har man här haft dels att
tillse, vad som kunde fås utifrån och dels att, därest den möjligheten
icke vore till finnandes, vad som kunde göras inom landet
för att få tillverkning till stånd av bindgarn. Båda vägarna hava
verkligen varit anlitade i den man det varit möjligt. 1 det avtal,
•om vilket kammaren har sig bekant, att det är på väg att bli
verklighet, ingår även en icke så obetydlig mängd av bindgarn,
men det är små utsikter att få in något inom den tid som behövs
för att det skall komma till nästkommande skörd. Vad beträffar
tillverkningen inom landet är det icke obekant, att det icke är lätt
att få in råvaror, hampa och sådant, som äro erforderliga för en
sådan tillverkning. Man har därför måst tänka på att använda
de resurser man har inom landet, nämligen i papper och en tillverkning
således av spinnpapper. Det är icke många dagar sedan
jag talade med industrikommissionens ordförande om den saken,
och han sade, att man hade hopp om att få denna tillverkning i
gång inom de allra närmaste dagarna.
Överläggningen ansågs härmed slutad, varefter kammaren biföll
vad utskottet i nu ifrågavarande utlåtande hemställt.
Första kammarens protokoll 1918. Nr 42. 2
Anslag för
tillgodoseende
av Sveriges
importbehov
av itulnstviella
ro varor
(Kort*.
Nr 42. 18
Lördagen den 1 juni, e. in.
Vid ånyo skedd föredragning av statsutskottets memorial nr
178, angående anvisande av anslag för förvärvande av aktier för
statens räkning i Limedsforsen—-Sårna järnvägsaktiebolag, bifölls
vad utskottet i detta memorial hemställt.
Om inrättande
av en dränering
8fond
in. m.
Föredrogs ånyo jordbruksutskottets utlåtande nr 111, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av en dräneringsfond
m. m. ävensom tre i ämnet väckta motioner.
I en till riksdagen den 23 april 1918 avlåten, till jordbruksutskottet
hänvisad proposition, nr 357, hade Kungl. Maj:t under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för samma dag, med tillkännagivande att anslag
till kapitalökning för år 1919 till täckdikningslånefonden icke komme
att av Kungl. Ma,j:t äskas, föreslagit riksdagen att
dels besluta, att eu särskild fond. benämnd dräneringsfonden,
skulle inrättas för främjande under nu rådande kristid av täckdikningsföretag,
från vilken fond, som skulle förvaltas av statskontoret,
statslån finge tilldelas hushållningssällskap, som förklarat sig villigt
att utlämna dräneringslån;
dels godkänna de av chefen för jordbruksdepartementet i statsrådsprotokollet
föreslagna allmänna villkor och bestämmelser för lån
ur denna fond;
dels medgiva, att fondens hela kapitaltillgång finge disponeras
för det med fonden avsedda ändamål;
dels medgiva, att, där å dräneringslån, som från ifrågavarande
fond utlämnats av hushållningssällskap, uppkommit förlust, Kungl.
Maj :t skulle äga att, på framställning av hushållningssällskapet och
efter prövning av de i varje fall förekommande omständigheter, av
fondens medel anvisa hushållningssällskapet gottgörelse för den lidna
förlusten med skäligt belopp;
dels som kapitalökning för denna fond anvisa, att utgå av tillfälliga
lånemedel, ej mindre å tilläggsstat för år 1918 ett reservations
-
anslag av ..............................• ■ • • kronor 3,000,000-
än även för år 1919 ett reservationsanslag av ... . » 6,000,000
dels för bestridande vid företag, vartill lån ur dräneringsfonden
utginge, av kostnader för dagtraktamenten och resekostnadsersättningar
till vissa förrättningsmän och hos dem anställda tekniska biträden
samt till arvoden åt täckdikningsförmän, allt i huvudsaklig
överensstämmelse med av departementschefen tillstyrkta grunder, anvisa
under nionde huvudtiteln ej mindre å tilläggsstat för år 1918
ett förslagsanslag av ................• -........kronor 200,000.
än även å extra stat för år 1919 ett förslagsanslag av » 260,000;
dels å tilläggsstat för år 1918 anvisa till utbiidningskurser för
täckdikningsförmäu ett reservationsanslag av kronor 25,000;
dels och å tilläggsstat för år 1918 för anskaffande av mätningsinstrument,
att enligt de närmare föreskrifter Kungl. Maj :t meddelade
utlämnas till begagnande åt tekniska biträden och täckdikningsförmän.
anvisa ett reservationsanslag av kronor 50,000.
Lördagon den 1 juni, e. in.
19 Nl- \i.
J detta sammanhang både utskottet till behandling förehaft tre ,)nl inrättande
inom riksdagen väckta motioner, nämligen, nv tn drä~
1) nr 154 i andra kammaren, vari herr Lindman in. 1''1. hem
ställt,
att riksdagen ville såsom bidrag till kostnaden för täckdikningar, (Fort» )
»om komme till utförande under år 1919, bevilja ett förslagsanslag
5,000,000 kronor att utgå med en tredjedel av kostnaden för en sådan
täckdikning, som vunnit vederbörandes godkännande, och om rätt
att av beloppet för sagda ändamål under år 1918 använda 2,000,000
kronor.
2) nr 200 i törsta kammaren, däri friherre Hermelin föreslagit,
dels att riksdagen, med ändring av propositionen, måtte besluta,
att av de belopp, som i propositionen äskats för bestridande av kostnaden
för dagtraktamenten och reseersättningar till vissa förrätningsmän
och hos dem anställda tekniska biträden in. in., måtte i mån
av behov få, såsom bidrag till avlöning för assistenter åt lantbruksingenjörer,
användas:
ej mindre för år 1918 högst kronor 27,000:—
än även för år 1919 högst kronor 55,200:—;
dels ock att riksdagen ville förklara, att som ledare såväl för
täekdikningsplanernas upprättande och täckdikningens utförande som
även för de utbildnipgskurser, som enligt propositionen avsåges att
anordnas för utbildning av täckdikningsförmän, skulle i främsta rummet
användas vederbörande lantbruksingenjör eller, om sådant ej kunde
ske. länsagronom, jordbrukskonsulent eller annan person, som på
grund av sin föregående verksamhet kunde av odlingsrådet förklaras
vara därtill fullt lämplig.
3) nr 419 i andra kammaren, av herrar Bern i Staby och Bengtsson
som begärt, att riksdagen, med ändring av propositionen, måtte
besluta att i överensstämmelse med i motionen anförda grunder ställa
till Kungl. Ma,j:ts förfogande under år 1918 för att i mån av behov
användas såsom bidrag- till assistenter åt lantbruksingenjörer högst
27,600 kronor av det till 200,000 kronor uppgående belopp, som i propositionen
äskats för bestridande av bland annat kostnader för dagtraktamenten
och reseersättningar till hos vissa förrättningsmän anställda
tekniska biträden.
Utskottet hade i föreliggande utlåtande av and ragu a orsaker
hemställt.
1) att riksdagen måtte, i anledning av förevarande proposition
samt de av herrar Berg i Staby och Bengtsson ävensom friherre Hermelin
väckta motionerna,
dels besluta, att en särskild fond, benämnd dräneringsfonden,
skulle inrättas för främjande under nu rådande kristid av täckdikmngsföretag,
från vilken fond, som skulle förvaltas av statskontoret,
statslån finge tilldelas hushållningssällskap, som förklarat sig villigt
att utlämna dräneringslån;
dels godkänna de av chefen för jordbruksdepartementet i statsrådsprotokollet
föreslagna allmänna villkor och bestämmelser för lån
ur denna fond med därtill av utskottet föreslaget tillägg;
Nr 42.
20
Lördagen den 1 juni, c. in.
Om inrättande
av eu dränering
sf ond
in. in.
(Forts.)
dels medgiva, att fondens hela kapitaltillgång finge disponeras
för det med fonden avsedda ändamål;
dels medgiva, att, däi; å dräneringslån, som från ifrågavarande
fond utlämnats av hushållningssällskap, uppkommit förlust. Kungl.
Maj :t skulle äga att, på framställning av hushållningssällskapet och
efter prövning av de i varje fall förekommande omständigheter, av
fondens medel anvisa hushållningssällskapet gottgörelse för den lidna
förlusten med skäligt belopp; „
dels som kapitalökning för denna fond anvisa, e.i mindre a tillläggsstat
för år 1918 ett reservationsanslag av kronor 3,000,000,
än även för år 1919 ett reservationsanslag av kronor 6,000,000;
dels för bestridande vid företag, vartill lån ur dräneringsfonden
utginge av kostnader för dagtraktamenten och resekostnadsersättningar
till vissa förrättningsmän och hos dem anställda tekniska biträden
samt till arvoden åt täckdikningsförmän, allt i huvudsaklig överensstämmelse
med av departementschefen tillstyrkta grunder, med
däri av utskottet i utlåtandet föreslagna ändringar, anvisa under nionde
huvudtiteln ej mindre å tilläggsstat för år 1918 ett förslagsanslag
av kronor 200,000,
än även å extra stat för år 1919 ett förslagsanslag av kronor
260,000;
dels å tilläggsstat för år 1918 anvisa till utbildmngskurser lor
täckdikningsförmän ett reservationsanslag av kronor 25,000;
dels ock å tilläggsstat för år 1918 för anskaffande av mätningsinstrument.
att enligt de närmare föreskrifter Kungl. Maj :t meddelade
utlämnas till begagnande åt tekniska biträden och täckdikningsförmän
anvisa ett reservationsanslag av kronor 50,000;
2) att herr Lindmans m. fl. motion måtte anses besvarad genom
vad utskottet i punkten 1 hemställt;
3) att herrar Bergs och Bengtssons samt friherre Hermelins
motioner, i vad de icke kunde anses besvarade genom utskottets
Tjuder 1) gjorda hemställan, icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Vid utlåtandet hade reservationer avgivits
dels av herrar Nilsson i Länderyd och Ingeström samt friherre
Hennelin, som ansett, att utskottets motivering skulle haft viss angiven
lydelse;
dels ock av herr Paulson och greve Wachtmeister utan antydd
mening.
Herr vice talmannen; Herr talman! Det är icke min avsikt
att här framställa något yrkande, ty det anser jag nästan
lönlöst, då man har framför sig ett så gott som enhälligt utskottsbetänkande.
Men jag kan dock icke underlåta att här uttala några
betänkligheter mot utskottets förslag.
Ja^ har icke någonting att erinra däremot, att den gamla avdikningslånefonden
utökas på så sätt, att den kan bliva tillgänglig
även för flera jordbrukare än vad förut varit fallet. Och jag kan
Lördagen den 1 juni, e. in.
21 Nr 42.
ju icke heller göra några anmärkningar däremot, att ett belopp inrättande
av icke mindre än 9 miljoner kronor anslås, ty jag tar alldeles ar/n
för givet, att Kungl. Maj:t har klart för sig, varifrån dessa pengar
skola tagas, trots de hundratals miljoner, som redan förut av riks- (rort» )
dagen under innevarande år blivit anslagna, men mina anmärkningar
gälla lånevillkoren.
Ibland grundförbättringar intager nog täckdikningen eller dräneringen
ett av de allra främsta rummen, tv genom dräneringen
underlättas i väsentlig mån jordens bearbetning, och även avkastningsförmågan
höjes i hög grad. Arbetet bör således bliva fullt
räntabelt, dock under förutsättning, att dikning utföres efter en av
sakkunnig person uppgjord plan, vilket också fordras för att lån
av statsmedel skall beviljas. Under sådana förhållanden, då företaget
är räntabelt, kan jag icke förstå, varför man skall premiera
de personer, som taga lån ur denna fond, och skänka dem en sådan
premie som sju års räntefrihet. På län ur den gamla täckdikningsfonden
har det dock betalts ränta.
Det är också ganska egendomligt, att jordbrukarna skola fordra
premier, så snart de begagna sig av några fördelar, som staten
lämnar dem, under det att andra näringsidkare i vårt land aldrig
därpå göra anspråk. Utan knot betala de ränta å de lån, som beviljas
dem från för olika ändamål bildade fonder.
Riksdagens offervillighet har — det kan icke bestridas — under
de sista åren blivit mycket stor gent emot jordbruket, och det
är icke annat än glädjande. Annat var det för tjugufem, trettio
år sedan. Men denna offervillighet kan vara ödesdiger, och den
kan även bli till skada. Man kan icke ha något att invända, ifall
riksdagen med riklig hand understöder undervisningen för våra
jordbrukare, det må nu ske i högre eller lägre fästa undervisningsanstalter
eller ambulatoriska kurser eller genom konsulenter, ej
heller om riksdagen understöder försöksverksamheten och även
främjar föreningsväsendet och underlättar avsättningsförhållandena
m. in. Men att premiera sådana företag, som i och för sig själva
äro räntabla, det kan jag för min del icke godkänna.
Det är icke mer än några få dagar sedan riksdagen beviljade
mellan 2 och 3 miljoner kronor för att förstärka det s. k. norrländska
avdikningsanslaget och det allmänna avdikningsanslaget.
Där föreskrevs, att staten betalar hälften av avdikningskostnaden
icke allenast för odlingsbar jord utan även för sådan jord, som
redan förut är odlad. Kan det verkligen vara behövligt, att staten
för jordbrukarna i mellersta och södra Sverige skall vidkännas
dryga kostnader för dylika företag? Samma fråga kan man ställa
sig, då nu ifrågasättes att bevilja lån mot 7-årig räntefrihet för
att verkställa dräneringar.
Jag hade tänkt mig, att jordbrukarna någon gång skulle börja
reagera mot detta premieringssystem, men det har icke blivit någonting
av. ° Tvärtom, händerna räckas alltjämt ut för att taga
emot nya gåvor, och inom riksdagen saknas ej de, som vilja giva.
Det går till sist på så sätt att jordbrukarna icke kunna företaga
Nr 42. 22
Lördageen den 1 juni, e. m.
Om inrättande sig någonting, utan att det skall ske med statshjälp. Och vad har
av eu drå- ^ till följd? Jo, det försoffar, och det minskar dådkraften och
nenngsfond väc].er liknöjdhet. Staten skall naturligtvis understödja sådana
(Forts.) företag, som jag nyss påpekade, men framför allt genom undervisning
öka självkänslan och höja initiativkraften och väl ihågkomma
att det är blott den starka strömmen, som med egna vågor kan gå
genom havet.
Jag kan som sagt icke på något vis gilla detta system, som
under de sista åren blivit infört, men vill ej, som jag nämnde,
mot ett enhälligt utskott göra något yrkande.
Herr Paulson, Paul: Herr talman! Då herr vice talmannen
framhöll sina betänkligheter beträffande det nu föreliggande utlåtandet
från jordbruksutskottet, förmenande, att bidrag till något
sådant som täckdikningen, vilket i och för sig var i hög grad
lönande, skulle vara av beskaffenhet, att hos jordbruksidkarna
förminska dådkraften och att det i stället skulle bli håglöshet och
brist på företagsamhet hos dem genom en fortsatt premiering, så
vill jag erinra därom, att det föreliggande förslaget ingalunda
avser att få något slags permanent natur. Det är endast föreslaget,
att fonden skulle få användas under nu rådande kristid. Det
är ju så, att detta förslag är en länk i den kedja av liknande åtgärder,
som under senare tiden vidtagits för höjande av livsmedelsproduktionen
här i landet, för tillgodoseende av folknäringen,
och det har också visat sig, att den form, som täckdikningsfondeu
hade förut, och de villkor, som då voro gällande, icke voro ägnade
att i någon vidare grad så att säga stimulera lånens användning.
Det har under de senaste åren gått av den fonden i medeltal endast]
77,000 kronor per år, och man förstår ju väl, att med den
ringa användningen för fonden naturligtvis så gott som ingen betydelse.
Beträffande behovet av täckdikning för åkerjorden förstår man
ju väl, att detta föreligger, då man av betänkandet här ser, att
det finns vissa provinser inom landet, där endast två procent av
åkerjorden är täckdikad, och vi veta alla, att täckdikningen är
något som är i hög grad ägnat att höja jordens avkastning, något
som jämväl herr vice talmannen nyss vitsordade.
Det är ju visserligen så, att därigenom att staten ställer en
sådan lånefond till disposition, blir det i hög grad betungande
för statsbirdgeten. Men vi veta också, att för dem som hava statsförvaltningen
omhand här i landet finns det icke någon fråga, som
för närvarande är så bekymmersam, som frågan om tillgodoseende
av vår livsmedelsproduktion. Jag för min del kan icke taga på
mitt ansvar att avvisa ett förslag som detta. Jag ber också att
få erinra därom, att förslaget, som har framlagts av Kungl. Maj:t,
har fått understöd av såväl produktionskommittén som jämväl
lantbruksstyrelsen.
Det är alltför länge, som man här i landet förbisett betydelsen
av denna fråga om tillgodoseende av våra livsmedel och över
Lördagen deri 1 juni, r. m
23 Nr 42.
huvud taget om vår självförsörjning så att säga här i landet, Om inrättande
icke allenast beträffande livsmedelsproduktionen utan jämväl på en d™,
andra områden. Det är alltför länge, säger jag, som man icke m.
uppmärksammat denna fråga och ägnat densamma den uppmärk- (i<’0rts.)
samhet, som den förtjänar. Det är de svåra förhållanden under
vilka vi nu leva, som gjort, att vi nu äntligen fått ögonen öppnade
för detta, och det torde väl under dessa rådande förhållanden
från riksdagens och statsmakternas sida böra göras vad som kan
göras i en fråga, som är av denna vitala och betydelsefulla beskaffenhet.
Som herrarna behagade finna, så har jag antecknat mig som
reservant vid det nu föreliggande betänkandet. Jag har icke i
reservationen angivit den ståndpunkt jag till betänkandet intager,
men jag ber nu att få säga, att jag bär hemställt om bifall till
utskottets förslag med den motivering, som finns i den vid betänkandet
fogade reservationen av herrar Nilsson i Landeryd in. fl.
Det rör sig där om de bidrag, som skulle lämnas till hos lantbruksingenjörerna
anställda biträden. Utskottet har föreslagit, att
endast de biträden, som voro anställda bos lantbruksingenjörer,
vilka fingo i uppdrag att utföra täckdikningsplaner och övervaka
täckdikningsarbeten, skulle komma i åtnjutande av detta extra
bidrag. Vi reservanter ha förmenat, att även de biträden, som äro
anställda hos lantbruksingenjörer, vilka icke komma att få syssla
med sådana täckdikningsplaner, skulle komma i åtnjutande av
sådant bidrag, ty i annat fall skulle ja helt naturligt, då, som
man vet, för det vanliga allmänna arbete, som lantbruksingenjörerna
ha, dagsarvodet för deras biträde utgör endast 4 kronor 50
öre, men det för dem som syssla med täckdikningsplaner kommer
att utgöra det dubbla, dessa lantbruksingenjörer, som ej få åt sig
uppdraget att syssla med täckdikningsplaner eller att övervaka
täckdikningsarbeten, bliva utan biträden, och biträdena skulle
draga sig dit, där täckdikningsarbeten funnes att tillgå och där det
dubbla dagsarvodet utbetalades. Detta är så mycket mera tydligt.
som det är en hel del av våra lantbruksingenjörer, som ingalunda
syssla med täckdikningsplaner.
Ja, herr talman, på grund av vad jag anfört ber jag att få
hemställa om bifall till utskottets förslag med den motivering,
som finnes anförd av reservanterna.
Greve Lagerbjelke: Herr greve och talman, mina herrar!
Jag hade] icke tänkt begära ordet i denna fråga, men när herr
vice talmannen yttrat sig, så vill jag förklara, att jag för min del
till fullo instämmer i hans yttrande.
Det föreliggande förslaget har sin grund i rådande kristidsförhållanden.
Men nu har efter min uppfattning, de anspråk, som
med anledning av dessa förhållanden ställas på statskassan till
jordbrukets fromma, tagit ett sådant omfång, att det måste väcka
de största betänkligheter ur statsfinansiell synpunkt. Jag vill
icke trötta kammaren med många siffror angående vårt statsfinan
-
Sr 43. 24
Lördagen den 1 juni, e. in.
Om inrättande siella läge, men jag kan icke underlåta att något framhålla de
av
eu dni- växande anspråken i nyssberörda avseende.
ner>“s'']^m När herr jordbruksministern i januari i år anmälde de anslags
(Forts
) frågor som berörde årets tilläggsstat, så uttalade han, att med anledning
av dels förväntade anslagskrav från produktion skommittén,
och dels på grund av en framställning frän lantbruksstyrelsen om
anslag av tre miljoner kronor till utsädeslån borde upptagas ett
förslagsanslag av fem miljoner kronor. Det var således ett beräknat
överskott av två miljoner kronor för behov av nu föreliggande
art. Men nu har sedermera i eu feungl. proposition, som bifallits
av riksdagen, angående bidrag till vissa odlingsföretag, begärta
dels å tilläggsstat för i år ett reservationsanslag av 8,800,000 kronor
dels ock å extra stat för nästa år ett reservationsanslag av
7,350,000 kronor. Detta gör tillhopa 13,150,000 kronor; och då klätt
märka, att för det sistnämnda året har icke alls något belopp
beräknats i budgeten för ändamålet. Vidare kommer härtill en
del ganska väsentliga omkostnader för odlingsorganisationer. Den
nu föreliggande kungl. propositionen avser ett anslag på tillsammans
icke mindre än 0 miljoner kronor, varav 3 miljoner för i krock
6 miljoner för nästa år, förutom även här betydliga tilläggsanslag.
Om nu dessa belopp sammanläggas får man fram ett sammanlagt
belopp av över 25 miljoner kronor, för vars tillgodoseendedock
i budgeten endast beräknats ett belopp av säger 2 miljoner
kronor. Jag har då heller icke räknat med en annan kungl. proposition,
som också är antagen av riksdagen, nämligen den angående
minimipris på viss spannmål och potatis. Vad detta kan
komma att kosta, är omöjligt att beräkna ens med någon grad av
sannolikhet, men då jag i dag frågade en intresserad medlem av
jordbruksutskottet, vad han för sin del trodde, att kostnaden skullebelöpa
sig till, så förklarade han: »Ja, nog kommer det väl alltid
att gå till en femtio miljoner kronor!»
Inför dessa siffror måste man bli betänksam. Och icke kan
man heller säga, att vårt finansiella läge berättigar till att fåra;
fram alltför häftigt. Jag vill erinra om att i motiveringen till en
i dessa dagar framlagd proposition angående krigskonjunkturskatt
talas det om, att i år behöver, utöver vad i budgeten beräknats,
av skattemedel uttagas cirka 60 miljoner kronor. För nästa år
beräknas, att av skattemedel behöver uttagas ytterligare samma
belopp. Därtill kommer, att utan tvivel för nästa års tilläggsstat
behöver uttagas ett betydligt antal miljoner kronor av skattemedel,
och vad som uttages lånevägen — ja, därom vill jag icke
uttala mig i dag. Jag vilL endast erinra om att herrarna samtliga
i tidningarna i dagarna läst, att riksgäldskontoret får göra en
liten nätt låneoperation på 550 miljoner kronor.
Jag vill nu framhålla ett, åtminstone efter min uppfattning,
i detta sammanhang anmärkningsvärt förhållande, och det är, att
i motiveringen till den förut av mig omnämnda propositionen angående
anslag till vissa jordbruksföretag, förklarade jordbruksmini
-
Lördagen <len 1 juni, e. in.
Nr 4*2.
2«)
steril uttryckligen, utt hull i samråd med finansministern inhämtat,"»» inrätta»,u
att hinder ur budgetssynpunkt ej syntes föreligga mot uppförande en drä~
ä riksstaten av då avsedda anslag. Ja, nu far lag säga, att ett
sådant samråd törelaller ung sa naturligt, att jag knappast för- (FortB,
står, varför detta intagits i den kung], propositionen, ty jag
förutsätter, att om icke finansministern ansett, att det var möjligt
att få fram dessa medel ur budgeten, så skulle den kung!, propositionen
aldrig hava framkommit. Men vad skall det betyda,
att när det nu föreligger eu proposition, som är till sitt syfte
alldeles likartad den förra, så omtalar icke alls jordbruksministern,
att han i detta fall samrått med sin kollega finansministern och
därvid inhämtat, att det ur budgetssynpunkt icke möter något
hinder att få fram medel till detta anslag. Ja, det kan ju vara
eu tillfällighet, men nog synes mig också förhållandet kunna vara,
att finansministern börjar att hysa betänkligheter
Jag får vidare säga, att hur det än må förhålla sig med
dessa frågor, så anser jag, att den föreliggande propositionen icke
bör av riksdagen bifallas. Det nu ifrågavarande anslaget avser
dock ett företag på lång sikt; och jag kan icke föreställa mig, att
dessa olycksaliga kristidsförhållanden skola räcka så länge, att
man, medan dessa pågå, kan få någon nytta av detta anslag. Jag
har svårt att komma ifrån den uppfattningen, att i grund och
botten är detta anslag avsett att utgöra en slags present till jordbrukarna
för att tjäna som en slags ekvivalent för alla de restriktioner,
som de måste underkasta sig. Jag har den uppfattningen,
att det vore bättre, att då nu restriktionerna otvivelaktigt i viss
omfattning äro nödiga, man i stället skulle gå den vägen att söka
gorå dem så lätta som möjligt, att inskränka på dem i möjligaste
män. Gjordes detta, så skulle man slippa ifrån dessa presenter,
och jag tror, att jordbruket skulle producera mera då.
Ja, nu har herr vice talmannen icke slutat med något yrkande,
ehuru hans premisser uppenbart gingo på ett avslag. Han
förklarade uttryckligen, att anledningen till att han icke gjorde
något yrkande, var, att han stod mot ett så gott som enhälligt
utskott och var övertygad om, att kammaren icke skulle annat
än antaga utskottets förslag. Ja, det är jag också, men då jag
har den bestämda övertygelsen för min del att propositionen icke
bör antagas, så tillåter jag mig, herr greve och talman, det oaktat
att yrka avslag.
Herr statsrådet Petersson: Herr talman, mina herrar! Jag
kände igen den siste ärade talaren, så länge han rörde sig på det
statsfinansiella området och framhöll, vilka belopp det här var
fråga om och vilka svårigheter, som givetvis voro förbundna med
att anskaffa dessa belopp o. s. v. Det tillhör så att säga hans
ämbete — åtminstone betraktar han det på det sättet — att i
varje fall, då det är fråga om dylika åtgärder framhäva dessa
synpunkter, och mot det har jag ingen invändning att göra.
Men jag kände rakt inte igen honom, når han mot slutet av
Sr 42. 26
Lördagen den 1 juni, e. m.
Om inrättande sitt anförande framhöll som sin uppfattning, att detta förslag
av en drä- skulle vara någon slags ekvivalent till jordbrukarna för de mångan^d
hända restriktioner, som de blivit underkastade, och det tvång,
(Forte ) som bliyit lågt på deras näring. Det var någonting för mig allor<"
deles nytt. Den ärade talaren lade sina ord så att han förmenade,
att detta skulle vara något slags motiv för regeringen eller
för mig för detta förslag. Jag skall då ärligt bekänna, att det
motivet och den tankegången aldrig har rört sig i min hjärna.
Jag har i stället ett helt annat motiv, och det tror jag, att vi
litet var förstå, vilket detta är. Det är det, att ingenting i den
situation, i vilken vi befinna oss, lår eller kan underlåtas för att
utöka vårt eget jordbruks produktion, produktionen av livsmedel.
Och jag undrar, vad den siste ärade talaren och alla andra, som
nu hava betänkligheter och klandra dessa förslag, skulle hava
sagt, om man suttit med armarna i kors och ingenting åtgjort
för att i produktionens tjänst utnyttja de resurser vi äga. Jag
tror knappast, att det skulle hava undgått mycket, mycket berättigade
och mycket skarpa anmärkningar.
Jag skulle kunna instämma i det allra mesta åtminstone av
vad herr vice talmannen uttalade här i fråga om betänkligheter
mot att på detta sättet komma med statsunderstöd och statspremiering
åt jordbruket och jordbrukarna som näringsidkare, därest
vi hade levat under vanliga normala tider. Men det är det vi icke
göra, och det är den synpunkten, som herr vice talmannen alldeles
underlät att beröra i sitt anförande. Det är ju så, att det förslag,
som här föreligger och nu är föremål för överläggning, såsom redan
herr Paulson antydde, är en del av det kristidsprogram, som
den s. k. produktionskomniittén har utarbetat. När den första
delen av detta program framlades för riksdagen — det var det
förslag, som avsåg att främja nyodlingar — då yttrade man i
denna kammare: »Sköt den jord, som redan är odlad, på ett bättre
sätt, än nu är fallet, och först när vi ha nått fullkomning i det avseendet,
kan man tänka på att börja odla nya områden och lägga
dem under plogen.» Ja, jag minns, att jag då på den invändningen
svarade: »Det ena skall man göra och det andra icke låta.
Jag tror också att man får se saken på det sättet. Nu har riksdagen
det ena gjort: riksdagen har givit ett kraftigt stöd och
gjort en viktig insats för att främja nyodlingen. Här är det fråga
om att giva ett lika kraftigt stöd för att förbättra den jord, som
redan är odlad, och bringa den i ett sådant tillstånd, att den kan
alstra det mesta möjliga. Nu är det fråga om, huruvida riksdagen
och kammaren vill fullfölja den plan, som den redan har slagit in
på. Då gällde det att främja nyodlingar, nu gäller det att göra
allt vad som kan göras för att höja avkastningen på den redan
odlade jorden.
Jag skall nu icke alls här, i synnerhet för denna kammare,
tala om betydelsen av täckdikning för jordbrukskulturen. Det är
en sak, som torde vara väl känd och så väl känd, att icke ett ord
behöver spillas därpå. Det har för övrigt erkänts av såväl herr
Lördagen den 1 juni, e. in.
Nr 45».
vice talmannen som av andra talare, som har haft ordet. Herr "«< inrättande
vice talmannen ansåg, att denna täckdikning har ett sä stort värde av e" lira,
för ökandet av jordbrukets avkastning, att den vore eu räntabel "er''"9>mm
affär, och att man därför icke borde särskilt understödja den. da, tilck- (Fort»,
dikningens betydelse är stor. Det är helt enkelt icke möjligt att
bringa jorden i ett sådant skick, att man kan få några fullgoda
skördar, någon massproduktion därifrån, med mindre den är täckdikad.
Men det är på samma gång så, att det kostar mycket pengar
att täckdika jorden och det kostar mycket mer pengar än
vanligt att göra det just i de tider, i vilka vi nu leva, både därför
att arbetskostnaden är sa oerhört hög och därför att de material,
som behövas ha stigit i pris så ofantligt. Då kan man befara,
att i denna tid, då täckdikning bäst behövdes, den kommer
att underlåtas, därest icke ett kraftigt handtag gives från statens
sida.
Jag hoppas nu, att de herrar, som äro motståndare till detta
förslag, hava observerat, att jag för min del har prutat något på
produktionskommitténs förslag, så till vida som produktionskommittén
hade föreslagit, att staten skulle lämna understöd i vissa
fall utan återbetalningsskyldighet för ända till 38 % av kostnaderna
för täckdikningen. Jag ansåg verkligen just av samma skäl, som
herr vice talmannen framhöll, att man härvidlag borde stanna vid
att giva räntefria lån, som skulle återbetalas på tämligen kort tid,
varförutom staten skulle betala förrättningskostnaden o. dyl. .lag
har sålunda nog icke varit främmande för just dessa synpunkter,
som nu hava framhållits av herr vice talmannen, men jag har ansett,
att det icke var möjligt att i den situation, i vilken vi nu
befinna oss, helt enkelt lägga denna sak å sido. Jag hoppas också
innerligt, att denna kammare icke skall avslå det förslag som nu
föreligger.
Ännu ett par ord rörande den reservation, om vilken herr
Paulson talade. Han ansåg, att man av detta anslag borde taga
medel till att betala lantbruksingenjörernas biträden, vare sig dessa
lantbruksingenjörer eller deras biträden vore anställda för det kristidsarbete,
varom nu är fråga eller icke. Frågan om arvode åt
lantbruksingenjörernas biträden är för visso eu aktuell fråga. Olyckan
är bara den, att framställning om dessa arvoden framkom från
lantbruksstyrelsen så sent, att det icke var möjligt att i år komma
fram med proposition därom, i synnerhet som hela arvodesfrågan
för lantbruksingenjörerna och deras biträden är föremål för utredning
i den s. k. lantmäterikommissionen tillsammans med hela
lantmäterifrågan. Man har emellertid försökt att åtminstone förbättra
dessa biträdens ställning därigenom, att man givit dem rätt
i större utsträckning att få reseersättning och dagtraktamente.
Det har Kungl. Maj:t ansett sig kunna göra utan riksdagens medverkan
med anlitande av reseanslaget. Men att nu gå till väga
på det sätt, som herr Paulson påyrkat, nämligen så att man skulle
av detta anslag, som är ett kristidsauslag, avsett för täckdikning,
avlöna en kår för arbeten, som icke ens ligga inom ramen av denna
Nr 42.
Lördagen den 1 juni, e. in.
2S
Om inrättande fråga, anser jag vara ganska betänkligt. Utskottet har nu gått
en en medelväg, och sagt, att man må av detta anslag taga medel
nrn*9*f°nd för avlönande av lantbruksingenjörernas biträden, då lantbruksfForts)
ingenjörerna äro engagerade just för detta arbetee, nämligen täck
dikning.
Sä ligger ju utskottets förslag, och redan detta är ju
ett frångående från Knngl. Maj:ts proposition, mot vilket jag emellertid
icke skall göra någon invändning, om nu riksdagen accepterar
denna utväg. Men att här lägga över ett ganska väsentligt
belopp från detta anslag till avlöning åt lantbruksingenjörernas
biträden i allmänhet, det kan jag knappast anse vara riktigt klokt
eller överensstämmande med sunda principer.
Friherre Hermelin: Herr greve och talman! Då jag tillhör
den grupp av reservanter, som antecknat sig vid utskottets hemställan
i detta betänkande med yrkande om en ändring i motiveringen,
vilken reservation av utskottets ledamöter från denna kammare
undertecknats av herr Ingeström och mig och från andra
kammaren av herr Nilsson i Landeryd, skall jag be att i detta
avseende få yttra några ord.
Först vill jag dock något uppehålla mig vid frågans allmänna
betydelse, särskilt med anledning av greve Lagerbjelkes yttrande•
lag kan ju till en del instämma med honom i vad herr vice talmannen
nyss yttrade, att alla dessa anslag till jordbruket taga en
mycket stor omfattning. Jag har en gång förut i denna kammareuttalat,
att jag icke kan annat än beklaga, att alla dessa krav på
statskassan för jordbruksproduktionens höjande icke hava förelegatsamtidigt
hos jordbruksutskottet. Kanske man då skulle kunnat
vidtaga vissa jämkningar. Särskilt om man hade ställt detta anslag
vid sidan av det stora odlingsanslaget, tror jag, att detta
hade kunnat jämkas något med hänsyn till nu ifrågavarande anslag.
Jag vågar nämligen i motsats till greve Lagerbjelke påstå,
att detta täckdikningsarbete icke är att ställa en jordförbättring
på långt sikt, snarare tvärtom. Ett odlingsarbete åter ställes på
relativt lång sikt, men åtgärder i form av täckdikningsarbete ärogivetvis
den allra förnämligaste lösningen att hastigt höja produktionsförmågan
hos viss jord. Det är endast att beklaga, att just
denna rätta tekniska behandling av vårt svenska jordbruk icke
tagit den omfattning i olika delar av vårt land som skulle vara
önskligt. Herr Paulson omnämnde en tabell, som är bifogad betänkandet
och av denna tabell ser man, hur somliga provinser äro
uppe nästan i en täckdikning av 82 % av sin areal, under det att
somliga äro nere betydligt därunder, ända till 1,7 %. Om vi taga
greve Lagerbjelkes gamla län — jag vet ju, att greve Lagerbjelke
numera tillhör icke Stockholms län utan Stockholms stad — så är
täckdikningsprocenten där endast 8,1
Jag är övertygad om att den uppfattning, åt vilken greve
Lagerbjelke nu givit uttryck, den har han uttalat mindre som
jordbrukare och kanske mera som finansman, åtminstone som sakkunnig
på låneväsendet. Det är ju betänkligt, att man spänner
Lördagen den 1 juni, e. ui.
39 Nr 43.
av fn dri
ntriiigtfotul
in. in.
(Forts.,
budgeten pa detta sätt. Men när det här är fråga om att verk- Om Mrän>i«<h
ligen pa ett rationellt sätt försöka höja produktionen och försöka
att få sådana siffror, som dem jag nyss nämnde, 1,7 \ och %, utjämnade
till produktionens bästa, då vågar jag påstå, att staten
måste göra ett ingripande, som är så mycket mer påkallat med
hänsyn till de kristider, vilka vi nu genomleva.
Jag måste instämma med chefen för jordbruksdepartementet i
vad hau yttrade och säga, att icke heller jag kan förstå, att detta
anslag skulle vara någon present till jordbrukarna. Jag vill mera
fatta det som en maning för jordbrukarna att raska på med täckdikningen.
Den jordbrukare, som icke under denna korta frist,
som det här är fråga om, icke vill begagna sig av anslaget, kommer
givetvis i efterhand, och landet är att beklaga, om täckdikningen
blir eftersatt.
Den reservation, som jag först omnämnde och som av mig
jämte herrar Nilsson i Landeryd och Ingeström här bär avgivits,
avser endast motiveringen. Vi instämma med utskottsmajoriteten
i dess hemställan, men motiveringen vilja vi hava ändrad just i
det avseende, som först berördes av herr Paul son och sedermera
jämväl av chefen för jordbruksdepartementet. Den grundar sig på
en motion, som har avgivits i andra kammaren av herr Berg i
Staby och herr Bengtsson samt i första kammaren delvis även av
mig. 1 motionerna ha framhållits, att lantbruksingenjörerna icke
kunna beträffande de vanliga vattenavlednings- och avdikningsföretagen
— vilka inom parentes sagt torde vara lika viktiga som
och delvis sammanfalla med bär ifrågavarande arbeten, för vilka
medel skola tagas från dräneringsfonden — icke äro i tillfälle att
erbjuda sina assistenter här föreslagna dagtraktamente av 9 kronor,
då det enligt författning endast skall utgå med 4 kronor 50
öre. Följden blir naturligtvis den, att dessa assistenter, som icke
äro fast anställda, söka sig bort från lantbruksingenjörerna och gå
till dessa arbeten under dräneringsfonden. På detta sätt blir
kanske lantbruksingenjörernas arbete delvis omöjliggjort. Nu har
utskottet följt reservanterna — det vågar jag påstå i motsats till
chefens för jordbruksdepartementet framställning — i så måtto att
utskottet har sagt, att de lantbruksingenjörer som av odlingsråden
anmodats som ledare, för sina assistenter vid de arbeten, som de
förrätta i ordinarie tjänst, skola få denna s. k. reglering, d. v. s.
de skola få en utjämning, så att de få ungefär samma arvode för
ordinarie förrättning som för dräneringsarbeten. Detta är ju att
gå halva vägen. Vad vi reservanter hava velat och som tager sig
uttryck i vårt förslag till ändring i motiveringen, är att detta bidrag
skall utgå till lantbruksingenjörerna vare sig de fått i uppdrag
att leda ifrågavarande täckdikning enligt dräneringsfonden
eller ej. Vad chefen för jordbruksdepartementet tycktes vilja göra
gällande, att utskottets majoritet ökat arvode endast vid förrättning
enligt dräneringsfonden, är kanske icke överensstämmande
med utskottets hemställan. Det står på sidan o ti, i fråga om bidrag
till avlöning åt biträden hos lantbruksingenjörer, att då dessa
Nr i± 30
Lördagen den 1 juni, e. in.
Om inrättande leda ifrågavarande förrättningar, regleringen avser ersättning för
av en drä- biträde vid lantbruksingenjörernas ordinarie förrättningar. Jag tror,
ner‘m9m°nd utskottets motivering på denna punkt är olycklig, och att vi
(Forte) därför böra taga steget fullt ut.
Jag hade i min motion även påpekat en annan sak, vartill jag
dock icke kommer att nu här yrka bifall. Jag ville i min motion
gå tillbaka till produktionskommitténs förslag att i främsta rummet
lantbruksingenjörerna skulle anmodas att leda täckdikningsföretagen.
Såsom herr vice talmannen mycket riktigt nyss framhöll,
äro dessa täckdikningar en så viktig sak, att man vid dem
bör hava en absolut sakkunskap till hjälp. Då ärendet var remitterat
till lantbruksstyrelsen, gick styrelsen ännu längre och
ville, att lantbruksingenjörerna skulle i alla fall anmodas. Det
kan ju dock under vissa omständigheter inträffa, att lantbruksingenjörerna
icke äro tillgängliga för att utöva detta ledarskap,.
och därför ansåg jag för min del att man kunde gå tillbaka till
E^uktionskommitténs förslag. Chefen för jordbruksdepartementet
, som jag kan förstå på grund av en inlaga från jordbrukskonsulenter
och agronomer, ansett, att odlingsråden borde kunna
taga vem som helst, vare sig lantbruksingenjörer, jordbrukskonsulenter
eller agronomer, och utskottet har därvidlag följt departementschefens
förslag Nu är det min förhoppning, att de blivande
odlingsråden i detta avseende komma att bliva mera förtänksamma
än vad såväl chefen för jordbruksdepartementet som utskottet hava
varit. Jag skall emellertid icke i denna del framställa något yrkande,
utan jag skall, herr greve och talman, be att få sluta med
att yrka bifall till utskottets förslag och, i likhet med herr Paulson,
jämväl bifall till den av reservanterna föreslagna motiveringen.
Herr vice talmannen: Herr talman! Jag skall endast be att
få uttala min stora tillfredsställelse över de ord, som jordbruksministern
här har uttalat, nämligen att icke heller han tycker, att det
är fullt lämpligt, att man vid utlämnande av lånet till jordbrukarna
för produktiva ändamål även lämnar premier. Detta ger mig förhoppning
att tro, att när en gång dessa kristider, på vilka herr
statsrådet nu skyllde, bliva slut, vi skola bli befriade från detta
premieringssystem. Jag måste dock påpeka, att, såsom jag nyss
framhöll, detta premieringssystem icke är infört just nu under kristiden,
utan att det är av rätt gammalt datum. Vad det s. k. allmänna
avdikningsförslaget beträffar vill jag nämligen minnas, att
det är tio år sedan den bestämmelsen infördes, att hälften av kostnaden
för avdikning av redan odlad jord skulle bestridas av
staten.
Emellertid säger herr statsrådet, att det är i dessa kristider, då
man vill producera så mycket som möjligt för folknäringen, som
man måste tillgripa sådana medel. Jag hoppas innerligt, att icke
de medel, som tillgripas, skola komma på skam, men jag befarar
det storligen. Riksdagen har anslagit för nyodlingar 16 miljoner
kronor under två års tid och står i begrepp att för täckdikning be
-
Lördagen den 1 juni, e. in.
31 Nr 42.
vilja 9 miljoner samt för avdikningar minst en 3 miljoner. Uet0m inrättande
är ju ganska aktningsvärda summor. Men herr statsrådet har av en <irä''
sig nog bekant, att man på landsbygden i allmänhet efter vinterns
dåliga utfodring har kraftlösa dragare och dessutom stor brist på (Fort*.)
arbetskraft. Man lockar nu jordbrukarna att för dessa beviljade
premier börja odla jord, man uppmanar dem att täckdika marken
och att på så sätt splittra sin arbetskraft. Det kan då hända, att
den jord, som redan förut är odlad, blir tillbakasatt, och att dess
avkastning blir mindre än under normala förhållanden. Jag vill
hoppas, att så icke måtte bli förhållandet, men under de förhållanden
kan man befara, att något sådant inträffar.
Sedan överläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr
talmannen, att med anledning av vad därunder yrkats propositioner
komme att framställas först särskilt beträffande punkten 1 i
förevarande utlåtande, därefter, såvida omständigheterna skulle sådant
föranleda, särskilt angående motiveringen samt slutligen särskilt
i fråga om vardera av punkterna 2 och 3 i utlåtandet.
I avseende å punkten 1 hade yrkats dels bifall till, dels avslag
å vad utskottet hemställt.
Vid sedermera gjorda propositioner enligt dessa yrkanden bifölls
utskottets hemställan.
Rörande motiveringen, fortsatte herr talmannen, hade yrkats
dels att vad utskottet yttrat skulle godkännas, dels ock, av herr
Paulson, Paul, att kammaren skulle godkänna det uttalande, som
förekomma i den av herr Nilsson i Landeryd m. fl. vid utlåtandet
avgivna reservationen.
Därefter gjordes propositioner enligt dessa yrkanden, och förklarades
propositionen på bifall till herr Paulsons yrkande vara med
övervägande ja besvarad.
Vidkommande punkterna 2 och 3 hade endast yrkats bifall
till vad utskottet hemställt.
På särskilda propositioner bifölls vad utskottet i dessa punkter
hemställt.
Föredrogs ånyo jordbruksutskottets utlåtande nr 118, i anled- % stat fölning
av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till stater för lånt- la»tl>ruk>stv
bruksstyrelsen, statskonsulenter och statens fiskeriadministration re ten m''m''
m. m. ävensom fyra i ämnet väckta motioner.
I en till riksdagen den 12 april 1918 avlåten, till jordbruksutskottet
hänvisad proposition nr 317 både Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen
1 :o.
att
dels godkänna det av chefen för jordbruksdepartementet fram -
Nr 42. 32
Lördagen den 1 juni, e in.
.Xy stat för
lantbrnkssty -vilsen in. in.
(Forts.)
lagda förslaget till ordinarie stat och övergångsstat för lantbruksstyrelsen,
att tillämpas från och med år 1919, ävensom de villkor
och bestämmelser, vilka av honom föreslagits för åtnjutande av de
i förstnämnda stat för ordinarie befattningshavare upptagna avlöningar
;
dels förklara,
att en var, som med eller efter ingången av år 1919 tillträdde
ordinarie befattning i lantbruksstyrelsen, skulle vara pliktig att underkasta
sig ovanberörda villkor och bestämmelser; samt
att de förutvarande innehavare av ordinarie befattningar i lantbruksstyrelsen.
vilka icke före den 1 december 1918 anmälde, att de
ville övergå till den nya avlöningsstaten samt underkasta sig de för
avlöningens åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser, och som
icke lagligen kunde därtill förbindas, skulle varda bibehållna vid
dem enligt dittills gällande stat tillkommande avlöningsförmåner
ävensom, i den .mån ej annat föranleddes av bestämmelserna i lagen
angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, vid den rätt
till pension, som dittills tillkommit dem;
dels och höja det under nionde huvudtiteln uppförda ordinarie
anslaget till lantbruksstyrelsen från 79,900 kronor med 71.800 kronor
till 151,700 kronor;
2 :o.
att
dels godkänna det av departementschefen framlagda förslaget
till stat för statskonsulenter, att tillämpas från och med år 1919,
ävensom de villkor och bestämmelser, som av honom föreslagits för
åtnjutande av de i samma stat upptagna avlöningar;
dels förklara,
att en var, som med eller efter ingången av år 1919 tillträdde
ordinarie befattning såsom statskonsulent, skulle vara pliktig att
underkasta sig ovanberörda villkor och bestämmelser; samt
att de förutvarande innehavare av ordinarie statskonsulentbefattningar,
vilka icke före den 1 december 1918 anmälde, att de ville
övergå till den nya avlöningsstaten samt underkasta sig de för avlöningens
åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser, och som
icke lagligen kunde därtill förbindas, skulle varda bibehållna vid
dem enligt dittills gällande ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner
ävensom, i den mån ej annat föranleddes av bestämmelserna
i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, vid
den rätt till pension, som dittills tillkommit dem;
dels medgiva, att, därest statskonsulenten å extra stat i fröodling
Anders Elofson utnämndes till ordinarie statskonsulent å den
nya staten ifrån och med ingången av år 1919, han skulle äga att
för åtnjutande av första ålclerstillägget såsom sådan räkna sig till
godo den tid, han dessförinnan innehaft sin nuvarande befattning;
dels och, med uteslutande av de under anslagstiteln »undervisningsanstalter
för jordbruk och lantmannanäringar» upptagna särskilda
anslag till statskonsulenter i boskapsskötsel, i mejerihushåll
-
Lördagen don 1 juni, c. in.
83 Jir 42.
tim/'' och i svinskötsel, tillhopa 12,000 kronor, och mod förklarande
att anslag för anställande av undervisare i fårskötsel och ullkultur
icke skulle från och med år 1919 vidare utgå, under nämnda anslagstitel
uppföra ett nytt anslag till statskonsulenter till belopp av
29.000 kronor, kommande vid bifall härtill och till de av Kungl.
Maj:t i statsverkspropositionen under nionde huvudtiteln i punkterna
3 och 4 gjorda framställningar .det i nämnda anslagstitel ingående
bestämda anslaget att höjas från 395,700 kronor med 24,500
kronor till 420,200 kronor samt anslagstiteln i sin helhet vid bifall
därjämte till framställningen i punkten 8 under nionde huvudtiteln
i statsverkspropositionen att höjas från 755,700 kronor med 64,500
kronor till 820,200 kronor;
3 :o.
att å extra stat för år 1919 anvisa .såsom förslagsanslag, högst,
dels för anställande av en statskonstent för det mindre jordbruket
9,600 kronor, .med förklarande att härav finge utgå såsom
avlöning till statskonstenten 5,600 kronor, .därest hans bostadsort
vore Stockholm, och eljest 5,200 kronor, samt högst 4,000 kronor
till hans resekostnader;
dels och såsom personligt ålderstillägg till statskonsulentsn för
det mindre jordbruket August Östergren, därest, han fortfarande
med gott vitsord tjänstgjorde i denna egenskap 500 kronor eller tillhopa
10,100 kronor.
4:o.
dels godkänna det av departementschefen framlagda förslaget
till stat för statens fiskeriadministration, att tillämpas från och
med år 1919, ävensom de villkor och bestämmelser, som av honom
föreslagits för åtnjutande av de i samma stat upptagna avlöningar;
dels förklara,
att en var. som med eller efter ingången av år 1919 tillträdde
ordinarie befattning å staten för statens fiskeriadministration, skulle
vara pliktig underkasta sig ovanberörda villkor och bestämmelser;
samt
. att de förutvarande innehavare av fiskeriintendent- eller fiskeri -assistentbefattning, vilka icke före den 1 december 1918 anmälde,
att de ville övergå till den nya avlöningsstaten samt underkasta sig
de för avlöningens åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser och
som icke lagligen kunde därtill förbindas, skulle varda bibehållna
vid dem enligt dittills gällande ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner
ävensom, i den mån ej annat föranleddes av bestämmelserna
i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension,
vid den rätt till pension, som dittills tillkommit dem;
dels medgiva, att från ordinarie anslaget till fiskerinäringens
änderscöd finge utgå kostnader för tillsyningsman vid regula laxfisket
i Torne älv samt för vägskatt för samma laxfiske;
Första hammarens protoholl 1918. Nr 43. 3
Ny stat föi
lantbrukuty
retort m. m
(Ports.)
Sr 42. 34
Lördagen den 1 juni, e. m.
Ny stat för
lantbruksstyvilsen
m. in.
(Forts.;
dels ock höja anslaget till fiskerinäringens understöd från
121,000 kronor med 19,1)00 kronor till 140,000 kronor.
I detta sammanhang hade utskottet till behandling- förehaft
fyra inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade motioner
nämligen:
1) nr 168 i första kammaren, av friherre Beck-Friis, samt nr
096 i andra kammaren, av herrar Björck och von Sneidern, av lika
lydelse, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta sådan ändring
i den i Kung!. Maj :ts proposition nr 317 för lantbruksstyrelsen föreslagna
staten, att den för fiskeribyrån avsedda byrådirektören erhölle
i lön 4,200 kronor, tjänstgöringspengar 2,000 kronor, i ortstillägg
G00 kronor, tillsammans G,800 kronor, vartill kunde komma
efter 5 år ett ålderstillägg å 600 kronor;
2) nr 420 i andra kammaren, av herr Andersson i Fiskebäckskil,
vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att. i stället för
den av Kungl. Maj:t i lantbruksstyrelsens fiskeribyrå föreslagna
byrådirektörsbefattningen, inrätta eu ny byrå för saltvattensfisket
med en byråchef som chef och att besluta sådan höjning i den av
Kungl. Maj:t föreslagna ordinarie staten för lantbruksstyrelsen, som
härav påkallades;
3) nr 421 i andra kammaren, av herr Olsson i Kollungei’öd,
vari hemställts, att riksdagen måtte dels godkänna ett i motionen
framlagt förslag till stat för en xiskeristyrelse att tillämpas från
och med år 1919 med enahanda villkor och bestämmelser för åtnjutande
av de i staten upptagna avlöningsförmåner, som gällde för
lantbruksstyrelsen, dels ock i riksstaten uppföra ett nytt ordinarie
anslag till fiskeristyrelsen med 50.400 kronor.
Utskottet hade i nu förevarande utlåtande på åberopade skäl
hemställt, att riksdagen måtte med avslag å de av herrar Andersson
och Olsson väckta motioner i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning och de av friherre Beck-Friis samt av herrar
Björck och von Sneidern väckta motioner
l:o
dels godkänna det i utlåtandet intagna förslag till ordinarie
stat och övergångsstat för lantbruksstyrelsen, att tillämpas från
och med år 1919, ävensom i utlåtandet intagna villkor och bestämmelser
för åtnjutande av de i förstnämnda stat för ordinarie befattningshavare
upptagna avlöningar;
dels förklara,
att en var, som med eller efter ingången av år 1919 tillträdde
ordinarie befattning i lantbruksstyrelsen, skulle vara pliktig att
underkasta sig ovanberörda villkor och bestämmelser; samt
att de förutvarande innehavare av ordinarie befattningar i
lantbruksstyrelsen, vilka icke före den 1 december 1918 anmälde,
att de ville övergå till den nya avlöningsstaten samt underkasta sig
de för avlöningens åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser,
och som icke lagligen kunde därtill förbindas, skulle varda bibe
-
I,antagen J juni, e. in.
Air ili.
hälla a vid dem enligt dittills gällande stat tillkommande avlöningsförmåner
ävensom, i den män ej annat föranleddes av bestämmelserna
i lagen angående civila tjänstinnehavures rätt till pension, vid
den rätt till pension, som dittills tillkommit dem;
dels och böja det under nionde huvudtiteln uppförda ordinarie
anslaget till lantbruksstyrelsen från 79,900 kronor med 72,800 kronor
till 152,700 kronor;
dels godkänna i utlåtandet intagna förslag til! stut för statskonsulenter,
att tillämpas från och med år 1919, ävensom i utlåtandet
intagna villkor pell bestämmelser för åtnjutande av de i samma
stat upptagna avlöningar;
dels förklara,
att en var, som med eller efter ingången av är 1919 tillträdde
ordinarie befattning såsom statskonsulent, skulle vara pliktig atl,
underkasta sig ovanberörda villkor och bestämmelser; samt
att de förutvarande innehavare av ordinarie statskonsulentbei
a ram gar, vilka icke före den i december 1918 anmälde, att de
ville övergå till den n.ya avlöningsstaten samt underkasta sig de
för avlöningens åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser och
soin icke lagligen kunde därtill förbindas, skulle varda bibehållna
vid dem enligt dittills gällande ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner
ävensom, i den mån ej annat föranleddes av bestämmelserna
i lagen angående civila tjänsteinnehavares rätt till pension.
vid den ratt till pension, som dittills tillkommit dem;
,,. dels medgiva, att, därest statskonsulenten å extra stat i fröodling
Anders^ Elofson utnämndes till ordinarie statskonsulent å den
nya staten från och med ingången av år 1919, han skulle äga att
tor åtnjutande av forsta åldershll-ägget såsom sådan räkna sia- till
godo den tid, han dessförinnan innehaft sin nuvarande befattningu
'' ”i? uteslutande av de under anslagstiteln »undervisSsaansta
ter +-i°ir “01''d.,;,ru,i ,oc!l lantmannanäringar» upptagna särskilda
anslag till stats,ionsulenter i boskapsskötsel, i mejerihushållnmg
och i ^vinskötsel, tillhopa 12,000 kronor, och med förklarande
att anslag fem anställande av undervisare i fårskötsel och ullkultur
icke skulle från och med år 1919 vidare utgå, under nämnda an
29
000 kroifo1i"0ra ** tiH ^konsulenter till belopp av
6: o
a,tl7 ä ®xtra % år 1919 anvisa såsom förslagsanslag, högsi
, , o ''''^städande av eu statskonsulent för det mindre jord
bruket 9,600 kronor, med förklarande att härav finge utgå såser
avlöning till statskonsulenten 5,600 kronor, därest hans bostadsorl
vore Stockholm och eljest 5,200 kronor, samt högst 4.000 kronor til]
hans resekostnader;
dels och såsom personligt ålderstillägg till statskonsulenten för
det mindre jordbruket August östergren, därest han fortfarande med
fn inni tjans''-J°rde 1 denna egenskap 500 kronor eller tillhoua
iu,l(JU kronor;
fty siat för
xintbruksxtyr
elsen m. m
(Forte.)
Nr 42. 3H
Lördagen den 1 juni, c. in.
Xy stat för
lawUruksrtyr.
elsen »i. »«•
(Forls.)
4:o
dels godkänna i utlåtandet intagna förslag till stat för statens
fiskeriadministration, att tillämpas från och. med ar 1919, ävensom
i utlåtandet intagna villkor och bestämmelser för åtnjutande av de
i samma stat upptagna avlöningar;
dels förklara, _ n o .
att en var, som med eller efter ingången av ar 1J19_ tillträdde
ordinarie befattning å staten för statens fiskeriadministration, skulle
vara pliktig underkasta sig ovanberörda villkor och bestämmelser;
att de förutvarande innehavare av fiskeriintendent- eller fiskeriassistentbefattning,
vilka icke före den 1 december 1918 anmälde, att
de ville övergå till den nya avlcningsstaten samt underkasta sig ue
för avlöningens åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser och
som icke lagligen kunde därtill förbindas, skulle varda bibehållna
vid dem enligt dittills gällande ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner
ävensom, i den mån ej annat föranleodes av bestämmelserna
i lagen angående civila tjänsteinnehavares rätt till pension
vid den rätt till pension, som dittills tillkommit. dem.,
dels medgiva, att från ordinarie anslaget till fiskerinäringens
understöd finge utgå kostnader för tillsyningsman vid regala laxfisket
i Törne älv samt för vägskatt för samma laxfiske;
dels ock höja anslaget till fiskerinäringens understöd från
121,000 kronor med 19,000 kronor till 140,000 kronor.
Vid utlåtandet funnos fogade reservationer dels av herr Olsson,
som yrkat bifall till Kungi. Maj:ts förslag oförändrat, dels av herr
Holmquist.
Herr Holmquist: Herr greve och talman! Jag har i före
liggande
utlåtande tecknat min reservation in blanco, och jag skall
be °att under en ytterst kort stund fä taga kammarens uppmärksamhet
i anspråk för att något närmare angiva vad som ligger baroni
denna reservation. ,
I enlighet med de sakkunnigas förslag och i enlighet med Kung!.
Maj:ts i ämnet avlåtna framställning i alla väsentliga delar har utskottet
för sin del ordnat lantbruksstyrelsen och i denna lantbruksstyrelse
allt fortfarande inom en särskilt byrå inrymt fisicenadministrationen.
Ingen lär väl neka till att landets fiskerinäring
är av en ytterligt stor betydelse för landets allmänna näringsliv och
vad därmed sammanhänger. Knappast lär väl heller någon bestrida,
att under den tid som har gått det har varit ganska starta kraiter,
som hava ställt sig i stridsställning gentemot den svenska fiskerinäringen,
såväl då det gällt havsfisket som alldeles särskilt det
vågar iag påstå — då det gällt landets insjöfiske. Jag har derför
haft den uppfattningen, att för att nå ett bättre läge,, för. att fa en
samlad kraft, som skulle kunna komma med nya initiativ, för att
kunna höja fiskerinäringen i landet, som ju hittills, efter mm mening
åtminstone, inom stora områden gått ganska långsamt framåt,
Löriluge» dcu 1 juui, c. in.
Nr 42.
borde man nu taga steget fullt ut och tiar införa en fis/ceristyrelse.
Jag bar emellertid för denna min uppfattning, som ju även återfinnes
i en i ämnet väckt motion, vunnit mycket litet beaktande,
och sedan andra kammaren för sin del nu godkänt utskottets
utlåtande, har jag knappast någon som helst anledning, ehuru det
skulle vara mycket frestande, att ingå på en närmare motiveringav
min ståndpunkt i föreliggande fråga. Jag vill således här närmast
uttala, att jag på det livligaste hoppas, att den tid icke skall
vara långt avlägsen, dä fiskerinäringen verkligen i en fiskeristyrelse
får ett organ, som skulle kunna föra denna närings talan i alla
avseenden och bidraga till att denna näring kommer i en bättre och
gynnsammare ställning, än nu är fallet.
Jas har emellertid eu ytterligare anledning att här yttra ett par
ord, och det gäller den stat, som här föreligger till kammarens antagande.
Där är införd en byrådirektör för fiskeristyrelsen med en avlöning
av sammanlagt 6,800 kronor och en byrådirektör på lantbruksbyrån
med sammanlagt, 5,800 kronors avlöning. Mellan dessa båda
byrådirektörer är således en löneskillnad av 1,000 kronor. Kungl.
Maj:t hade i sin framlagda proposition i denna del föreslagit lika avlöning
för både byrådirektören å fiskeribyrån cell byrådirektören på
lantbruksbyrån. Emellertid har, uppenbarligen i fiskerinäringens
sanna intresse, motionärer i detta ämne yrkat, att avlöningen för
byrådirektören på fiskebyrån skulle höjas, och detta förslag har även
av utskottet omfattats. På detta sätt har staten fått det utseende, som
nu är fallet.
Jag kan icke finna annat än — och jag vill vid detta tillfälle bär
giva uttryck däråt — att genom denna anordning en dualism har införts
i denna stat. Personer, som efter min uppfattning såsom byrådirektörer
i sin tjänstbefattning stå fullkomligt likställda, hava med
avseende på sin avlöning fått i icke oväsentlig grad olika belopp. Jag
vill ingalunda göra något försök att, sedan andra kammaren även i
denna del bifallit utskottets hemställan, här skipa vad jag anser vara
rättvisa. Utskottets ståndpunkt, vilken ju tillmötesgått motionärernas
framställning, är grundad därpå, att de kvalifikationer, som ställas
på en byrådirektör på fiskeribyrån äro betydligt större, än de
som ställas på byrådirektören på lantbruksbyrån. Men jag kan icke
för min del finna, att detta är ett tillräckligt skäl för att här etablera
eu sådan dualism, som staten efter min uppfattning utan gensägelse
nu kommer att innebära. Jag tror för min del, att det icke skall
dröja länge, innan byrådirektören på lantbruksbyrån kornmer att
med fog framställa yrkande om att få sin avlöning höjd i likhet med
den andre byrådirektören. Ty det får väl i alla fall anses vara alldeles
naturligt, att den eftersatte av dessa båda med varandra sjöslända
tjänstemän, som efter instruktionen komma att hava föredragningsskyldighet
och eu hel del andra ämbetsåligganden av alldeles
likartad natur, kommer att fordra att få med den andre fullkomligt
lika avlöning.
Jag vill emellertid, herr greve och talman, icke heller i detta av -
Ay stut för
inntbruksstyrelsen
m. v*.
(Fort*.)
*r 4*
Ny stat för
lantbruks styrel
ten m. Tf?.
(Forte.)
Om ersättning
Ull ledamöterna
i ett
lantWnkx råd.
38 Lord aperi den 1 juni, e. ra.
seende sröra näsrot yrkande. Jas: kar endast velat till protokollet uttala
mina betänkligheter i anförda avseende.
Efter härmed slutad överläggning bifölls vad utskottet :i föreliggande
utlåtande hemställt.
Föredrogs ånyo jordbruksutskottets utlåtande nr 119, i anledning
av Kung!. Maj:ts proposition angående gäldande av ersättning
till ledamöterna i ett vid lantbruksstyrelsens sida ställt lantbruksråd
ävensom en i ämnet väckt motion.
I en till riksdagen den 12 april avlåten, till jordbruksutskottet
hänvisad proposition, nr 327, hade Kungl. Maj:t, under åberopande
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för
samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att till ledamöterna i ett
vid lantbruksstyrelsens sida ställt lantbruksråd finge från nionde
huvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar utgå ersättning
efter samma grunder, som gällde för av Kungl. Maj:t utsedda
kommittéledamöter.
I detta sammanhang hade utskottet till behandling förehaft en
inom första kammaren vackt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,
nr 178, däri friherre Hermelin hemställt, att Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition icke måtte vinna riksdagens bifall.
Utskottet hade i nu ifrågavarande utlåtande på anförda grunder
hemställt, att riksdagen måtte med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
framställning och med avslag å den i ämnet väckta motionen
medgiva, att till ledamöterna i ett vid lantbruksstyrelsens sida
etällt lantbruksråd finge från nionde huvudtitelns anslag till reseoch
traktamentspenningar utgå ersättning efter samma grunder, som
gällde för av Kungl. Maj:t utsedda kommittéledamöter.
Reservation hade avgivits av friherre Hermelin som yrkat bifall
till den av honom väckta motionen.
Friherre Hermelin: Då jag är reservant i föreliggande fråga
och därtill motionär, ber jag att till det avslagsyrkande, till vilket
jag vill komma, få yttra några ord.
Ingen må misstänka mig för att icke vilja vara en varm vän
av jordbruket. Jag vill säga det, att jordbrukets utveckling måste
ytterst vila på ett levande intresse, och i den mån detta intresse
försvagas, försvagas också utvecklingen. I den kungl. proposition,
varom frågan nu gäller och som av utskottsmajoriteten blivit tillstyrkt,
kanske man har trott sig finna ett sätt att upprätthålla detta
intresse och på samma gång åt administrationen lämna tillfälle att
komma i kontakt med de praktiska utövarna av jordbruket. Dock
redan så tidigt som 1891, då denna fråga första gängen var uppe
bär i riksdagen, föll den just därför, att man var rädd för att inrättandet
av ^ ett lantbruksråd skulle försvaga den alltmer livliga
l/jrdngen (lön 1 juni, m
Nr tö.
,9
och fruktbärande verksamhet, som utövades av de särskilda hushåll*
ningssällskapen. Nu då vi äter efter så långt mellanrum hava frågan
på riksdagens bord, synes det mig, som om denna uppfattning
i frågan med ännu större skäl skulle kunna hävdas. Därtill kommer,
att sedan dess eu mängd nya jordbruksinstitutioner tillkommit
på så gott som alla jordbrukets områden, vilket gör, att man
för deras skull även bör vara litet försiktig. Och för övrigt, genom
förekomsten av hushållningssällskapen och alla de här av mig i
motionen omnämnda föreningarna måtte väl lantbruksadministrationen
vara i rikt tillfälle att komma i beröring med de praktiska
målsmännen för jordbruket och dess binäringar. Någon tvingande
nödvändighet torde således icke föreligga att nu inrätta ett särskilt
permanent lantbruksråd. Detta har jag också i min motion påpekat,
i det jag gjort gällande, att vad man med inrättandet av det
föreslagna lantbruksrådet synes avse att vinna i stort sett lika väl
bör kunna uppnås genom utnyttjandet av de nu befintliga möjligheterna,
Jag bär även framhållit, hurusom genom inkallelse, såsom
hittills skett, vid särskilda frågors utredning av särskilda sakkunniga
en vida bättre insikt bör erhållas såväl beträffande jordbrukets
och fiskets olika grenar som även rörande förhållandena inom de
skilda orterna i vårt land än genom anvisande av ett dylikt larttbruksråd,
vars sakkunskap på grund av lantbruksrådets fåtalighet
givetvis måste vara begränsad. Detta har icke heller vare sig av
statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet eller av jordbruksutskottet
kunnat förnekas, liksom bada hava ansett, att inhämtandet
av utlåtanden från hushållningssällskapen och dess förvaltningsutskott
ingalunda skulle göras överflödigt genom inrättandet av filt
lantbruksråd. Men om sä verkligen är förhållandet, torde väl för
nämsta skälet för lantbruksrådets inrättande jämväl vara förfallet.
Kommer så härtill, att riksdagen alldeles nyss beslutit omorganisation
av lantbruksstyrelsen. Denna styrelse har fått ett väsentligt
tillskott och hjälp av kvalificerad arbetskraft, och då synes
mig, att en ytterligare belastning av ett lantbruksråd bör vara tämligen
onödig och i vissa fall kan verka förryckande.
I det här sammanhanget får» jag även nämna, att utskottet
märkligt nog icke vill tillmäta de av mig här berörda, vid sidan
av hushållningssällskapen tillkomna lantbruksinstitutionema den
betydelsen att lantbruksadministrationen genom dessa skulle komma
i samarbete med det praktiska livets målsmän, som eljest skulle
bliva fallet med det tilltänkta lantbruksrådet. Denna uppfattning
av jordbruksutskottet har jag mycket svårt att förstå. Det skulle
nästan tyda på att målsmännen för dessa föreningar vore inkompetenta.
Ja, herr greve och talman, jag kan ju helt kort och gott säga,
att då jag icke har kunnat följa utskottets majoritet, liksom jag icke
heller kunnat följa statsrådets och chefens för jordbruksdepartementet
uttalande, att insikten om gagnet av ett dylikt lantbruksråd
skulle även för jordbrukets praktiska utövare hava så trängt igenom,
att upprättandet av ett sådant råd skulle för dessa kännas så
-
Om ersättning
till ledamö
tema i ett
lantbruksråd
(Fort*.;
Mr 42.
40
Lördagen den 1 juni, o. m.
ersättning g0m ett behov — ett uttalande, för vilket jag knappt vet, vad stats
''urnaT^ett rådet kan hava för stöd, ty åtminstone under de senaste åren har
iantbruksr&d. mig veterlig! icke från jordbrukarhåll framkommit någon allmän
(Porten önskan, som avser behovet av ett lantbruksråds inrättande, och icke
heller har från jordbrukarhåll inhämtats någon mening därom —
så får jag, herr greve och talman, yrka avslag på såväl utskottets
hemställan som den kungl. propositionen.
Herr Holmquist: Den föreliggande frågan är ju ur den syn
punkten en mycket obetydlig fråga, att den ekonomiska räckvidden
av densamma är synnerligen liten. Kungl. Maj:t begär här endast
att få rese- och traktamentspenningar efter vissa grunder åt medlemmarna
i detta lantbruksråd. När den siste ärade talaren yttrade
sig, föreföll det mig, som om han liksom ville understryka,
att här skulle vara någonting alldeles särskilt nytt i institutionsväg.
Så är det ju visserligen, såvitt det rör det nya ifrågasattarådets
ställning till lantbruksstyrelsen, men det är ju en väg, på
vilken man i många andra avseenden slagit in, dä man under senare
tider skapat ett järn vägsråd, ett veterinärråd, ett socialt råd
och för medicinalstyrelsen ett vetenskapligt råd. Med de där rådsinstitutionerna
har man ju velat åstadkomma, att vissa myndigheter
skulle få några frän det praktiska och vetenskapliga livets
områden särskilt kvalificerade personer, som under en längre tid på
grund av sin ställning såsom ledamöter i dessa särskilda råd skalleliksom
följa utvecklingen och hava särskilt intresse av att följa utvecklingen
och bilda sin mening icke såsom tillfälligt tillkallade
sakkunniga, utan såsom de där under en följd av år för detta syfte
engagerats. Och det är naturligtvis samma uppfattning, som gör
sig gällande med avseende på det nu föreliggande rådet.
Den ärade talaren har, så vitt jag rätt fattade honom, ungefär
upprepat i sitt anförande vad som ligger i den av honom väckta
motionen, däri han yrkar avslag å den kungl. framställningen. Den
ärade talaren yttrade först, att hushållningssällskapens allmänna
ställning skulle på något sätt beröras av föreliggande råd, och särskilt
att hushållningssällskapens betydelse såsom sådana skulle genonr
rådet på något sätt förringas. Jag kan icke finna annat, än
att en sådan uppfattning är fullständigt ogrundad. Jag vill i det
fallet också hänvisa till ett uttalande av utskottet, som i denna
fråga är fullständigt enhälligt, på friherre Hermelin när, som redan
vid utskottets behandling av frågan poängterade sin ställning genom
den av honom avgivna motionen. Utskottet säger bland annat:
»De av motionären uttalade farhågor, att lautbruksrådet skulle kunna
hämmande inverka på de särskilda hushållningssällskapens verksamhet,
synas utskottet ogrundade. Med den sammansättning och
de uppgifter, som den föreslagna institutionen skulle erhålla, torde
nämligen enligt utskottets mening varje möjlighet härav få anses
utesluten.» Och jag kan icke finna annat, än att det omdömet, som
delades av män vilka i alla händelser äro ganska bemärkta med
-
Lördagen den 1 juni, o. in.
41 Nr 42.
lemmar av olika orters förvaltningsutskott, borde väga ganska0m
mycket. " ''uJaTlt,
Vidare bär den ärade talaren åberopat, att i senare tider på lunthruktråd
jordbrukets område skapats sä många nya institutioner, att man (Fort».)
med dessa institutioners tillhjälp fullkomligt skulle kunna nå samma
syfte, som genom det här ifrågasatta lantbruksrådet. Ja, jag
kan icke förstå, att den allmänna ställningen mellan lantbruksrådet
och lantbruksstyrelsen på något sätt beröres av dessa nya institutioner.
Det är alldeles klart, att de icke kunna utföra de värv,
som, enligt vad jäg tillåtit mig skissera, skulle läggas på lantbruksrädet.
De kunna, dä de anlitas, göra värdefulla inlägg, som
kunna vara lantbruksstyrelsen till stort gagn, men att de skulle
kunna i något avseende ersätta lantbruksrådet, såsom här avses, är
för mig fullkomligt obegripligt.
Sedermera nämnde den ärade talaren något om sakkunniga.
Det är tydligt, att speciell sakkunskap i en del frågor alltid kommer
att behövas. Huru än denna fråga om lantbruksrådet kommer
att läggas, kommer det alltid att finnas en hel del frågor av sådan
natur, att speciell sakkunskap därför måste anlitas, och det antydes
av utskottet i dess motivering, att eu sådan speciell sakkunskaps
insats i de frågor, där den anlitas, alldeles säkert skulle visa sig
fruktbärande, därest de speciellt sakkunniga komme att sättas i förbindelse
med lantbruksrådet och följaktligen få den praktiska erfarenheten
närmast såsom ett alldeles särskilt moment under de
överläggningar, som etableras mellan de speciellt sakkunniga och
rådet. Jag kan således icke finna, att denna del av den ärade talarens
motivering i något väsentligt avseende inverkar på den frågas
läge, om vilken vi nu debattera.
Så sade den ärade talaren, att lantbruksstyrelsen nu fått en
ny organisation, och att det därigenom tillförts lantbruksstyrelsen
åtskilliga krafter, som sätta lantbruksstyrelsen i tillfälle att bättre
än förr fullfölja sina syften och nå sina mål. Men just den nya
organisationsformen gör ett sådant här lantbruksråd särskilt påkallat,
helst som andra institutioner just i sammanhang med nybildning
eller förändring av sin organisationsform funnit en sådan institution
av behovet påkallad.
Sedermera uttalade den ärade talaren eu ganska hård dom därom,
att detta råd egentligen skulle bliva eu belastning, som skulle
verka förryckande. Det är en synpunkt, som jag har svårt att bemöta.
Det är ju givet, att med den uppfattning, som den ärade
talaren har om detta råd och i vilken uppfattning han står skäligen
ensam, man möjligen kan få fram den linje, som fört den ärade
talaren till denna ganska härda dom. Men jag tror, att om man
vill närmare granska den föreliggande frågan, man skall finna, att
å ena sidan det här lantbruksrådet icke kan tillföra någonting alldeles
särskilt storartat nytt i kraftväg, men att å andra sidan avsevärda
fördelar kunna på denna väg vinnas, och det är med denna
syn på saken, som jag lör min del ansett mig, liksom utskottet så
Sr i±
43
Lördagen den 1 juni,
Om ersättning gott soin enhälligt, höra uttala, att Kung!. Majits framställning
till hdamö
tema i ett.
lantbmksråä.
• Pörte,»
denna del bör vinna riksdagens bifall.
Jag bär sökt, så gott jag kunnat, framhålla de synpunkter utskottsmajoriteten
lagt till grund lör sin uppfattning, och på grund
av dessa synpunkter ber jag att, få yrka bifall till utskottets hemställan.
Friherre Hermelin: dag ber att få säga ett par ord ytterligare,
ehuru jag förstår att det är nästan, hopplöst att uppträda, när
man'' fått en sä skicklig motståndare, som jag fått i detta fall.
.Jag vill säga den siste ärade talaren, att jag alls icke berört
kostnaderna, ty jag ser saken litet djupare än ur kostnadssynpunkt.
Få den ärade talaren anförde såsom en motsvarighet de andra råd,
som finnas, exempelvis järnvägsrådet, får jag säga, att det är eu
förfärligt stor skillnad. Järnvägsrådet har att göra med ett attärsdrivande
verk, och även i de andra fallen, som han nämnde, är det
stor skillnad, ty för dessa andra råd är verksamheten mycket begränsad.
Lantbruksrådets verksamhet skulle däremot få eu ofantligt
mångskiftande omfattning, då den komme^att gälla jordbrukets
samtliga förhållanden. Jag vågar vidare påstå, att lantbruksrådets
ställning till förekommande frågor komme att bliva ungefär densamma
som lantbruksstyrelsens, och själva jordbrukets speciella intressen
komme icke fram. hiu säger den ärade talaren, att utskottet
accepterat Kungl. Maj:ts förslag, som det ansett klokt och förståndigt
och ögnat att koinnlettera hushållningssällskapens verksamhet.
Ja åsikterna förändras, men 1891 tycktes riksdagens båda
kamrar hava haft samma tanke, som jag i min motion framhållit,
och då jag är en ganska konservativ person, har jag trott, och därtill
med goda skäl, att den uppfattning man hade 1891 möjligen
kan gälla ännu så sent som 1918.
■ Jag ber, herr talman, att fortfarande få yrka avslag.
%
Herr statsrådet Petersson: Jag ber att få säga några ord med
anledning av baron Hermelins uttalande i frågan. Han ställde sig
på uppfattningen från 1891 och tyckte, att den ståndpunkt riksdagen
intog 1891 hör den även nu intaga, och art de skäl, som
gällde då, även böra gälla nu. Ja, baron Hermelin, det är mycket,
som hänt sedan 1891, mycket vatten har runnit sedan dess, och
många löneregleringar ha skett sedan dess. Uppfattningen i riksdagen
tyckes också hava undergått betydande förändringar sedan
1891 just i avssende på lämpligheten att ställa praktiska män såsom
konsulterande råd, om jag sa rår säga, vid sidan ap ämbetsverken
, men detta myckna, som hänt sedan dess, tycks ha gått baron
Hermelin förbi. .
Så sade lian, att han icke förstod, varifrån chefen för jordbruksdepartementet
fått anledning till uttalandet, att lantbruk sstyrelsen
själv känner behov av ett sådant råd. Behöver jag erinra baron
Hermelin därom, att lantbruksstyrelsens chef varit ledamot i den
sakkunnigkommitté, som framlagt detta förslag, och chefen för sty
-
13 Xr 12.
Lördagen den 1 juni, e. m.
relsen har också dikterat hmtbruksstyrelsens tillstyrkande yttrande 0"* w*®»»»*»
över förslaget. Då friherre Hermelin kanske invänder, att reservan- ‘‘li ltdami>''
ter finnas inom lantbruksstyrelsen i frågan, får jag säga, att man
icke bör förbise den omständigheten, att chefen för lantbruksstyrel- Korls i
sen bör tillmätas något vitsord.
Han sade vidare, att man icke inhämtat jordbrukarnas uttalanden
eller mening i frågan. Huru skulle man då ha gjort? Jordbrukare
finnas ju bland de sakkunnige, som framlagt förslaget.
Något lantbruksråd hade man icke att tillfråga, det är ett sådant
man nu vill skapa. Man skulle väl icke gå ut landet runt och
fråga? Det tror jag knappast.
Så sade baron Hermelin, att när man nu medgiver, att i alla
fall efter detta man icke uteslutit möjligheten att höra hushållningssällskapen
utan fasthåller vid tanken att hushållningssällskapen
skola höras och skola vara i kontakt med lantbruksstyrelsen,
så bör även av detta skäl frågan få förfalla. Det kan jag
icke alls förstå. Rådfrågande! av hushållningssällskapen är något,
som man förut praktiserat, och det tänker man nog göra i vissa fall
allt framgent, men detta utesluter icke behovet och nyttan av ett
lantbruksråd. Jag kan således icke inse, att det ena strider mot
det andra pa något sätt, och i motsats mot baron Hermelin, tror
jag icke, att hushållningssällskapen på något vis skola lida avbräck
genom detta förslags genomförande. Baron Hermelin sade, att han
icke kunde följa utskottet eller mig i den här frågan. Jag är mycket
ledsen däröver, men vi få väl finna oss tillrätta, så gott vi
kunna både utskottet och jag, i detta förhållande.
Friherre Beck-Friis: Herr talman! Då jag är en av de sakkunnige,
som från. början varit med om att framställa föreliggande
förslag, skall jag be att få yttra några ord.
Jag kan absolut icke dela den syn på saken som friherre Hermelin
har. Under det vi höllo på med utarbetandet av förslaget
till omorganisation av lantbruksstyrelsen, det förslag kammaren nu
för sin del antagit, framställdes särskilt från dåvarande cliefen för
lantbruksbyrån, den nu avlidne, Heyman, med mycket stort och
varmt intresse den meningen, att vi skulle taga upp frågan om ett
lantbruksråd. Det är en fråga, som jag tror mig kunna säga, att
nästan alla chefer för lantbruksstyrelsen umgåtts med, och byråchefen
Heymans intresse för denna fråga var just grundat därpå,
att såsom han sade, man behöver för de många olika frågor, som
här framkomma, någon även utom styrelsen, som man direkt kan
få rätt att tala vid. När jag gjorde den invändningen, att det jn
alltid går an att tillkalla sakkunnige, svarade han: uppkommer behov
av att tillkalla sakkunniga, måste man gå in till Kungl. Mai:t
och begära att få göra det för vissa frågors utredande, under det
att om ett sådant här lantbruksråd komrne till stånd man, då dess
ledamöter på förhand vore utsedda, kunde få tillkalla dem utan vidare,
en eller flera. Genom att de vore på förhand utsedda hade
Sir 42. 44
Lördagen dea 1 juni, e. m.
Om ersättning (] p också intresse i att med större uppmärksamhet följa vad som
till ledamö- hän(jer och sker i lantbruksstyrelsen.
lalZJksItd. Jag är en synnerligt varm vän av hushållningssällskapen och dära",
p . . för ville jag också övertyga mig om att ett sådant lantbruksråd
° icke på något sätt skulle komma att inverka på hushållningssäll
skapens
verksamhet. Jag är nu fullkomligt övertygad, att det så
icke komrae att göra. Till hushållningssällskapen kommer lantbruksstyrelsen
att hädanefter liksom hittills remittera frågor, som
den behöver få utredda. Hushållningssällskapen äro just skickade
att lägga den synpunkt på varje förekommande fråga, som är den
för landskapet i fråga särskilt lämpliga, men till att gorå allmänna
utredningar torde däremot hushållningssällskapen icke så väl lämpa
sig. Således anser jag, att om man åt ett lantbruksråd överlämnade
eu sak, man komrae att få densamma mer fullständigt utredd,.
och om man sedermera vill i vanlig ordning remittera den till hushållningssällskapen,
är det uteslutande en fördel, att eu förberedande
allsidig utredning skett. Friherre Hermelin ansåg, att det skulle
bliva en belastning, om man för varje fråga skulle behöva inkalla
samtliga medlemmar i jordbruksrådet, men det är icke meningen.
Det kan kallas en eller flera beroende på frågornas art och vikt.
Och jag anser, att detta bleve en synnerligen smidig form för lantbruksstyrelsens
kontakt med verkligt praktiska män. ^ .
Det är föreslaget, att de två representanterna i rådet för jordbruket
i allmänhet skola utses vid hushållningssällskapens ombudsmöte,
varigenom således hushållningssällskapen få direkt inflytande
på rådets sammansättning. Däremot skola representanterna i rådet
för speciella uppgifter inom jordbruket ock fisket på lantbruksstyrelsens
förslag utses av Kungl. Maj:t, alla för tre år. Det är alldeles
givet att det komme att väljas personer med så stor praktisk
erfarenhet och så stort anseende som möjligt på de speciella om
Då
jag herr talman är övertygad, att detta lantbruksråd kommer
att bliva till verklig nytta, hemställer jag om bifall till utskottets
förslag.
Sedan överläggningen förklarats härmed slutad, gjordes, enligt
därunder förekomna yrkanden propositioner, först pa bifall till va i
utskottet i det under behandling varande utlåtandet hemställt samt
vidare på avslag därå; och förklarades den föira propositionen, vilken
upprepades, vara med övervägande ja besvarad.
Vid förn vad föredragning av jordbruksutskottets utlåtande nr
120, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till
rikets allmänna kartverk ävensom eu i ämnet väckt motion, bifölk
vad utskottet i detta utlåtande hemställt.
Lördagen den 1 juni, t. in.
45 Jfr 12.
Föredrogs ånyo jordbruksutskottets utlåtande nr 121, i anled-0m »veriäteiae
ning av Kungl. Maj :ts proposition angående överlåtelse till lånt lörsvaret
av vissa områden, tillhörande kronoegendomarna Kungsgården ''/‘ronan™furir
1, Västbyn nr 1 samt Västerhus nr 1 och 2 i Frösö socken flV Jämt- hänga omlands
län ävensom en i ämnet väckt motion. råden i Frö*ä
T . tocken.
1 en till riksdagen den 31 december 1917 avlåten, till jordbruksutskottet
hänvisad proposition, nr 30, hade Kungl. Maj:t under åberopande
av bilagt. utdrag av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden
föreslagit riksdagen medgiva, att de å en vid statsrådsprotokollet
fogad karta med bred röd linje inneslutna områden, omfattande
delar av de under domänstyrelsens förvaltning stående kronoegendomarna
Kungsgården nr 1, Västbyn nr 1 samt Västerhus nr 1
och 2 i Frösö socken av Jämtlands län, finge, med undantag av ett å
Västbyn nr 1 beläget, för kronojägarboställe avsett område om ungefär
1 hektar, mot den ersättning Kungl. Maj:t kunde bestämma eller
efter motsvarande nedskrivning av statens domäners fond, vid utgången
av nu löpande arrendetider eller för Kungsgården nr 1 den 14
mars 1918, för Västbyn nr 1 den 14 mars 1920 och för Västerhus nr
1 och 2 den 14 mars 1922 överlåtas till lantförsvaret för att disponeras
av Frösö remontdepå.
I detta sammanhang hade utskottet till behandling förehaft eu
inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion
nr 287, av herr Olofsson, vari hemställts, att Kungl. Maj:ts förberörda
proposition måtte av riksdagen avslås och att i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte begäras^utredning, i syfte att Frösö läger jämte skjutbana
skulle tagas i anspråk för Frösö remontdepå och att hemmanen Västbyn
och Västerhus skulle på tjänligt sätt återbördas till jordbruket.
Utskottet hade i nu föredragna utlåtande på anförda skäl hemställt,
att riksdagen måtte med avslag å Kungl. Maj:ts förevarande
proposition i anledning av den i ämnet väckta motionen i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta närmare
utreda^ på vilket sätt de för From remontdepå avsedda markområden
av ifrågavarande kronoegendorcar kunde på fördelaktigaste sätt disponeras.
Vid utlåtandet fanns fogad en reservation av herr Paulson, greve
Wachtmeister, friherre Hermelin samt herrar Vasseur. vilka yrkat
bifall till Kungl. Majrts förslag.
Herr Paulson, Paul: Då jag jämte tre andra utskottsledamöter
från denna ^kammare reserverat mig i denna fråga samt yrkat, att
utskottet matte tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag, skall jag härmed
ett par ord angiva skälen, varför lag för min del reserverat mig.
I den motion, som ligger till grund för utskottets hemställan,
uttalas, att de markområden, som här föreslås till överförande till
Frösö remontdepå, skulle vara av sådan beskaffenhet, att vissa av
dem borde för annat ändamål, nämligen i produktionssyfte, användas.
Ku har jämväl utskottet i sin hemställan endast berört den del av
Nr 48. 4o
Lördsgea den X juni, e. m.
Om överlåtelse frågan, som motionären framhållit, nämligen produktions intresset,
nu icmtfårsva- • Glammen icke i något avseende uttalat sig, huruvida den be7rmnnita-
gärda utredningen skulle avse även vad som kunde anses vara behö°ng2
om- hövligt för remontdepåu och ägnat att tillgodose dess intressen.
råden i Fråiö Emellertid har andra kammaren antagit utskottets både hemrockm.
gtällan och motivering. Beträffande remontdepåns intressen, har såpört».
) som jag nyss nämnde, icke något därom blivit antytt i utskottets
hemställan, men i alla fall har i motiveringen Iramkommit ett uttalande,
att utredningen skulle ske under förutsättning, att remontdepåns
berättigade intressen icke träddes för nära. Da nn emellertid
andra kammaren antagit utskottets både hemställan och motivering
samt när utredning kommer till stånd, denna pa grund av utskottets
nämnda uttalande i sin motivering bör kunna tillgodose jämväl remontdepåns
intressen, har jag, herr talman, icke något yrkande att
göra.
Efter härmed slutad överläggning bifölls vad utskottet i föreliggande
utlåtande hemställt.
Om anslag av Föredrogs ånyo jordbruksutskottets utlåtande nr 122, i anledbrånnvinsför-
njng av vackt motion om uppförande å 1918 års tilläggsstat av ett
‘till"''hMhåU-1 från indragna brännviusförsäljningsmede! utgående anslag till hus
ningssälhka- hållningssällskapen.
pe*‘ I en inom första kammaren väckt, till jordbruksutskottet hän
visad
motion, nr 1, hade greve Wachtnicister. Henning, hemställt, att
riksdagen behagade besluta att av till statsverket indragna brännvinsförsäljningsmedel
å 1918 års tilläggsstat uppföra kronor 525,000,
att innevarande år tilldelas hushållningssällskapen, så fördelade att
härav ett grundbelopp av 5,000 kronor tilldelades varje hushållningssällskap
samt återstoden fördelades enligt det sätt. varpa huvuddelen
av redan utgående anslag av brännvinsförsäljningsmedlen utginge
till hushållningssällskapen, dock så att intet hushållningssällskap
erhölle, inberäknade förut anslagna liknande medel, inalles
mindre än 40,000 kronor.
Utskottet hade av andragna orsaker hemställt, att förevarande
motion ej måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Greve Wachtmeistcr, Henning: Man kan icke gärna påstå,
att jordbruksutskottet vid behandlingen av denna motion varit välvilligt
mot hushållningssällskapen. Utskottet har först legat pa motionen,
vilken var den första, som. väcktes, ända till nu, sa atc ärendet
icke kunnat behandlas, förrän alla anslag äro så att säga upptagna.
Även om utskottet förordat framställningen, hade det för riksdagen
blivit svårt att bifalla densamma. Det förefaller mig egendomligt,
att utskottet icke velat hjälpa hushållningssällskapen, och detta så
mycket mera, som just ''under årets riksdag så många gånger vid
olika tillfällen givits åt hushållningssällskapen vitsord med erkän
-
liördajjjuu don 1 juni, c. m.
17 Nr 42.
nandc för deras verksamhet och visats dem stort förtroende. .lag
bor t. ex. fä påpeka, att i sammanhang med Kung]. Maj:ts proposition
n:r 200, angående län till hushållningssällskapen för anskaffande
och tillhandahållande av förädlade utsäden av vissa sädesslag
ävensom av utså despotatis, departementschefen yttrat till statsrådsprotokollet:
»Jag biträder även förslaget att för ändamålet anlita
hushållningssällskapens medverkan och vill erinra, att det i fjol anordnande
utlämnandet genom sällskapen av utsädespotatis med stöd
av till sällskapen av staten lämnade räntefria län givit ett tillfredsställande
resultat och av lantmännen mottagits med intresse och erkännande».
Vidare påpekar jag att vid behandling av frågan om
odlingsnämnderna, denna kammare fann lämpligare att uppdraga
åt hushållningssällskapen att sköta ifrågavarande arbeten och riktigare
att överlämna detsamma åt hushållningssällskapens underavdelningar
och underlydande, »vilka alla redan tillvunnit sig allmänhetens
förtroende». Slutligen vill jag framhålla, att foikhushållningskommissionen
1 cirkulärskrivelse till hushållningssällskapen
i februari månad innevarande är, med framhållande av situationens
allvar, till hushållningssällskapen riktat eu vädjan »att de
ville med all sin auktoritet och alla sina resurser medverka därtill
att, den spannmål, som skördats, varder i sin helhet fortast möjligt
redovisad. Mera än någon annan offentlig myndighet torde hushållningssällskapen
vara i tillfälle att kunna härutinnan inverka
på jordbrukarna.» Detta är ju rent av ett rop om hjälp till hushållningssällskapen.
Det oaktat skulle man nu ställa dessa utan
de ökade inkomster, som de så väl behöva. Det är tydligt, att hushållningssällskapen,
i likhet med andra statsunderstödda organ, äro
i behov av ökade inkomster för bestridande av krigstidstillägg och
andra ökade utgifter, och vad som begäres är endast 25 % förhöjning.
Det är egendomligt, att när utskottet till sist funnit en anledning
att avstyrka motionen, utskottet anför såsom skäl härtill den
omständigheten, att hushållningssällskapens ombudsmöte år 1917
ingått till Kungl. Maj:t med begäran om ytterligare statsanslag för
att hushållningssällskapen måtte sättas i tillfälle att utan anlitande
av andra inkomster tillerkänna sina tjänstemän samma krigstidstillägg
i förhållande till löneförmånerna, som Kungl. Maj:t och riksdagen
komme att bevilja statens tjänstemän. Denna anledning till
avslag å motionen är tvärtom orsak till att motionen tillkommit, ty
just när detta beslut fattades av ombudsmötet, med jag vill minnas
blott eu rösts majoritet framhölls, att en så formulerad framställning
vore olämplig och icke ägnad att föranleda till någon Kungl.
Maj:ts åtgärd. Just för att avhjälpa denna olägenhet var det, som
motionen väcktes.
_ Emellertid uttalar utskottet till sist sin förvissning »att Kungl.
Maj:t skall ägna nu ifrågavarande spörsmål den uppmärksamhet,
varav det kan vara förtjänt». I detta avseende instämmer jag med
utskottet och uttalar den förhoppningen, att Kungl. Maj:t verkligen
måtte taga i övervägande detta förslag, så att hushållningssäll
-
Om anxlru/ ur
brännvin* för*
» ä Ijniugxmedet
till h<iih&Uw
ning* såll sk apatt.
(Forts.)
Lördagen den 1 juni, e. m.
Sr 42.
48
Om anslag av skapen måtte få något ökade inkomster I annat fall kan man icke
brännvinsför- r^a på, att hushållningssällskapen skola kunna fylla sina uppgifter,
som just i dessa kristider äro viktigare än någonsin förr.
S pen. Överläggningen ansågs härmed slutad, varefter kammaren biföll
(Fort».} vad utskottet i nu ifrågavarande utlåtande hemställt.
Vid ånyo skedd föredragning av första kammarens första tillfälliga
utskotts utlåtanden:
nr 24, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj.t
angående inrättande av en professur i statistik och folkhushallslara
vid Tekniska högskolan, samt ,.n v M
nr 25 i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. maj .1
angående skärpning av kompetensfordringarna vid såväl statens som
enskilda järnvägar,
bifölls vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.
Föredrogs och hänvisades till lagutskottet
ga proposition nr 454, angående användande 1
personal till skördearbete.
Kungl. Maj:ts nådivisst
fall av militär
Föredrogs och hänvisades till bankoutskottet Kungl. Maj :ts nådiga
proposition nr 455. med förslag till lag om visst undantag från
bestämmelserna i lagen om rikets mynt den oö ma.i t*
Justerades ytterligare nio protokollsutdrag för denna dag. var
efter kammarens sammanträde avslutades kl. 1U.44 e. m.
In fidem
A. v. Krusenstjerv/i
Stockholm 1918. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Sonor. 1*2737