RIKSDAGENS PROTOKOLL

ProtokollRiksdagens protokoll 1918:26

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1918. Första kammaren. Nr 26.

Tisdagen den 23 april.

Kammaren sammanträdde kl. 3 e. m.

Herr .statsrådet Petersson avlämnade dels Kungl. Maj :ts nådiga
propositioner:

nr 286, med förslag till lag angående krigstidsunderstöd åt
präster i nyreglerade pastorat samt åt vissa extra ordinarie präster
och innehavare av prästerliga emeritilöner;

nr 287, angående krigstid stillägg under år 1918 åt biskopen i
Luleå stift O. Bergqvist;

nr 292. angående tillstånd för vissa befattningshavare i ecklesiastikdepartementet
att för rätt att åtniuta ålderstillägg tillgodoräkna
sig viss tjänstgöring;

nr 293, angående användning för kulturella ändamål av viss del
av den svenska Längmanska donationsfondens avkastning;

nr 303, angående ersättning till f. volontären K. J. Andersson
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring;
samt

in- 304, angående upplåtande till föreningen Svenska Röda korset
av visst område å Djurgården;

dels ock Kungl. Maj:ts nådiga skrivelse nr 307, med tillkännagivande.
att d statsverkspropositionen under fjärde huvudtiteln bebadad
framställning till riksdagen angående omorganisation av vä°''-ooh vattenbyggnadskåren icke kommen att föreläggas riksdagen.

Herr statsrådet Thorsson avlämnade Kungl. Maj :ts nådiga proposition
nr 322, angående anslag till täckande av vissa förskott på
tilläggsstat för år 1918 under sjunde huvudtiteln.

•Justerades protokollet för den 17 innevarande månad.

Första kammarens protokoll 1918. Nr 26.

1

Nr ‘20. 2

Tisdagen den 23 april.

Anmäldes och bordlädes

bevillningsutskottets betänkande nr 31, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående befrielse från eller restitution av tullavgift
för åtskilliga materialier och skeppsförnödenbeter för pansarbåten
Sverige;

jordbruksutskottets utlåtanden;

nr 52, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag
till lag om förbud mot utsläppande av tjur eller hingst å samfälld
betesmark;

nr 53, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående förlängd giltighet av la (Ten den 11 juni 1915 med
särskilda bestämmelser beträffande viss samfälld skogsmark inom
Kopparbergs län;

nr 54, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till
lag om tillägg till lagen den 28 juni 1907 om bredden av bjulringar
å arbetsåkdon på landet;

nr 55, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
av lägenheter från Kungsörs södra kungsladugård i Västmanlands
län, ävensom en i ämnet väckt motion;

nr 56, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
å tilläggsstat för år 1918 för täckande av brist i skogsliögskplans
expensanslag för år 1917;

nr 57, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående kolonisation
å vissa kronoparker i Västerbottens och Norrbottens län; och

nr 58, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till
förordning angående storleken å bal av torvströ eller torvmull;
samt

första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 14, i
anledning av andra kammarens beslut rörande väckt motion om skrivelse
till Kungl. Maj:t angående avhjälpande av vissa missförhållanden
vid rekvisition av spannmål för statens räkning.

Ang. huvud- Hans excellens herr statsministern E d é n, som anmält sig vilja
stadens pro- vjfj detta sammanträde besvara herr Ströms interpellation angående
vm"te™>3 huvudstadens proviantering m. m., erhöll på begäran ordet och yttrade:
Med första kammarens tillstånd har ledamoten av kammaren
herr Ström till mig framställt följande spörsmål;

1. Har regeringen observerat den överhängande faran för
särskilt huvudstadens och därmed jämförliga orters undernäring
och hotande utsvältning och om så är, hur ämnar regeringen
möta denna fara?

2. Har regeringen för avsikt att införa maximering och
ransonering på ännu icke därav drabbade viktigare livsmedel,
ävensom på kläder och skodon?

3. Har regeringen för avsikt, att vidtaga åtgärder för —
till undvikande av en ödeläggande arbetslöshet — upprätthål -

Tisdagen den ^3 april.

Nr 2<>.

lande av den industriella driften i landet i tillräcklig utsträckning
eller på andra sätt tillgodose arbetstillfällena?

Interpellanten bär givit sina frågor en så allmän avfattning,
att de strängt taget skulle kunna omsluta alla de vidsträckta och
invecklade problem, som under denna svåra kristid resa sig för vår
folkförsörjning och för upprätthållande av vårt industriella arbete.
Det torde emellertid icke kunna förväntas, att jag i mitt svar skall
ingå på en fullständig redogörelse för samtliga dessa förhållanden.
Det erbjuder av naturliga skäl de största svårigheter att inom ramen
av ett interpellationssvar inpassa en så omfattande framställning,
så mycket mera som interpellationer kortfattade motivering
icke ger tillräckliga hållpunkter för något sådant, och ett flertal
av de ifrågavarande problemen äro för övrigt redan belysta dels
genom svar på föregående interpellationer av vederbörande departementschefer,
dels genom vissa kungliga propositioner, som beröra
hithörande angelägenheter. Jag måste därför inskränka mig till
att, i anslutning till interpellationer allmänna avfattning, angiva
några huvudsakliga synpunkter rörande de frågor, som interpellanten
berört, och närmare utveckla dessa synpunkter på de områden,
som han särskilt omnämnt.

Att regeringen, för att använda interpellantens uttryckssätt,
»observerat» de. svårigheter, som hotat och hota huvudstaclens och
därmed jämförliga orters förseende med livsmedel, torde icke vara
behövligt att försäkra. Bristen och prisstegringen hava över hela
landet, men i all synnerhet på dessa platser, nått en sådan höjd,
att de måste väcka de allvarligaste bekymmer, och det är för alla
väl kant, att kampen mot denna brist och denna dyrtid är en av
de främsta uppgifter som sedan länge upptaga så väl regeringens
som andra statsorgans arbete. Men möjligheterna att komma till
Tätta med den stora uppgiften äro dess värre, såsom också alla
känna, mycket begränsade, och det torde vara skäl att i korthet
erinra om orsakerna härtill.

Den rådande knappheten och prisförhöjningen på livsmedel beror
på två omständigheter. Den ena ligger i den avspärrning av
den transoceana handeln, som världskriget fört med sig, och som
under det senaste året i stort sett berövat vårt land den tillförsel
över haven, vilken förut givit oss en betydande del av vårt behov
av näringsmedel. Den andra är förra årets klena skörd, som i fråga
om vissa viktiga jordbruksalster gick ned till gränsen av missväxt:
det svenska jordbrukets avkastning under 1917 blev för både
brödspannmal, fodersäd och hö väsentligt under medelmåttan. Att
under sådana förhållanden en svårartad brist måste uppstå såväl
på mjöl som på de animala livsmedel — fläsk, mjöl, smör, ost,
ägg m. m. — vilkas produktion är beroende av fodertillgången,
faller av sig själv. För att möta den har man endast haft tre utvägar:
dels att söka bryta avspärrningen utifrån genom handelsuppgörelser,
som kunna möjliggöra återupptagande av importen,
dels att söka få fram landets egna knappa tillgångar på sådant
sätt, att de kunna komma alla till godo, och dels att så rättvist

Ang huvu</-stadena
vianteriny
in. in.
(Forte.)

Nr 26. 4

Tisdagen deri 23 april.

1 ng. huvudtlidens
provianteriny

in. in.
(Forts.)

och till så litet betungande priser som möjligt fördela dessa tillgångar
för den allmänna konsumtionen, diet är på dessa linjer
som regeringens arbete för vår folknäring från första början gått
och allt jämt går.

På strävandena för återupprättande av vårt handelsutbyte med
andra länder behöver jag icke nu närmare ingå. Det är känt, att
dessa strävanden, vad den transoceana handeln angår, nått ett första
resultat i det s. k. modus-vivendi-avtalet, och att förhandlingarna
om ett större avtal allt jämt pågå. Skulle dessa sistnämnda
förhandlingar leda till en uppgörelse på antagliga villkor, så
bör ställningen bliva högst väsentligt förbättrad och vå,r folkförsörjning
liksom andra trängande behov inom vårt näringsliv därmed
i huvudsak bliva nödtorftigt tryggade. Redan modus-vivendi-avtalet
ger oss vissa tillskott av spannmål och fodervaror, i_ och för
sig visserligen ej så betydande, men i denna svåra situation dock
av* stort värde; de nyss inkomna två majslasterna komma sålunda
att till allra största "delen användas för utdragning av vårt knappa
brödsädesförråd och betyda en avsevärd utökning av denna nödvändighetsvara,
och de kvantiteter av brännoljor som likaledes ingå
i ”samma avtal, äro av mycket stor vikt så väl för lisket som
för jordbrukets möjligheter att i sinom tid snabbt uttröska detta
års blivande skörd. Emellertid hava vi också i den utsträckning
sådant varit möjligt sökt utveckla ett planmässigt handelsutbyte
med våra grannländer Danmark och Norge, och det har lyckats
att från Danmark erhålla värdefulla tillskott av smör, fläsk, ägg,
kött, fruktmarmelad, kolrötter samt utsikt till andra, viktiga vai or,
från Norge särskilt en viktig och lör vara behov fullt tillräcklig
tillförsel ”av salt sill. Jag begagnar tillfallet att^å regeringens
vägnar giva ett varmt erkännande åt det tillmötesgående, som visats
oss från dessa länder, och som för visso är i hög grad ägnat
att befästa det goda samarbetet och sammanhållningen i Norden.

Men det för den svenska folkförsörjningen mest avgörande h
närvarande stund är dock att kunna fullständigt fa fram alla de
tillgångar vårt land självt äger och på bästa möjliga sätt utnyttja

dessa. '' -r.

Det är för kammaren bekant, att var brodsadesfraga befinner
sig i ett så allvarligt läge, att. folkhushållningskommissionen i
slutet av förra månaden fann sig nödsakad att ifrågasätta nedsättning
av ransonerna för självhushållare och för en del av de
s. k. kortransonerade. I en del av pressen riktades da mot regeringen
starka förebråelser för att den icke omedelbart vidtog dessa
nedsättningar. Jag tillåter mig att hävda, att dessa förebråelsei
voro i hög grad oberättigade. För regeringen stod det visserligen
klart — och gör så allt fortfarande — att om en sådan nedsättning
befinnes nödvändig, så måste och skall den ske.. Men det är
för oss lika klart, att de yttersta ansträngningar måste göras för
att undvika en åtgärd, som så hart skulle drabba störa samhällslager,
och detta just vid eu tidpunkt, då tillgången på andra livsmedel
är knappare än någonsin och då, vad självhusiiallarne an -

Tydligen den ^3 april.

Nr 3tt.

går, jordbrukets vårarbete skulle göra nedsättningen särskilt tyngande.
Vid förnyad och ingående prövning av ställningen ansåg
regeringen, att möjligheter dock funnos för att kunna undgå eller
åtminstone för den närmaste och mest prövande tiden undanskjuta
nedsättningen, och beslöt därför, att med frågan skulle tillsvidare
anstå, medan ett sista försök gjordes att utfylla bristen i ransoneringsplanen.
Vi räknade därvid först med en viss, om än begränsad
import, och av vad jag nyss anfört har framgått, att
dessa beräkningar synas hålla streck. Men vi räknade framför allt
därmed, att inför denna i sanning hotande situation från våra
jordbrukare skulle kunna inlevereras icke oväsentliga partier spannmål,
som efter allt att döma ännu borde finnas odeklarerade eller
kvarhållna, och att dessutom omkring 20,000 ton skulle kunna erhållas
av det reserverade utsädet i sådana trakter där för utsädet
i höst bör kunna användas detta års skörd.

Det gäller nu, om dessa förhoppningar skola gå i uppfyllelse,
och om detta skall visa sig mycket snart — ty skall regeringen
kunna definitivt besluta sig för att icke skrida till nedsättning,
så måste klarhet vara vunnen inom den närmaste tiden att bristen
blir fylld. Från skilda håll i landet hava underrättelser ingått,
som stärka förhoppningarna, i det att jordbrukarne själva satt sig
i rörelse för att genom efterdeklarationer och nya inleverera gar
göra sitt bästa. Regeringen skulle vilja rikta en vädjan till alla
och envar att på allt tänkbart sätt stödja denna rörelse och underhjälpa
spannmålsbyråernas bemödanden att införskaffa varje
tillgång, som ännu är disponibel. Lyckas det icke att få in ytterligare
kvantiteter av inhemsk spannmål, då måste nedsättning av
ransonerna inom kort ske, och denna kan då icke undgå att främst
drabba just de lager av befolkningen, som producera spannmålen,
nämligen självhushållarne, men möjligen även vissa kategorier av
de kortransonerade.

Interpellanten har i sin motivering omnämnt andra livsmedel,
på vilka bristen under vinterns lopp blivit allt större och priserna
allt högre: smör, flott och ost, kött, fläsk och ägg, potatis och kålrötter
samt fisk. Han synes med sina frågor om vilka ytterligare
åtgärder regeringen ämnar vidtaga, samt om regeringen ämnar
utsträcka maximeringen och ransoneringen, särskilt syfta på dessa
födoämnen. Jag går nu att besvara dessa frågor.

Rörande de animala livsmedlen — med undantag för fisk —
har jag redan anmärkt, att själva tillgången på desamma uppenbarligen
är beroende av tillgången på fodermedel samt av den import,
som kunnat erhållas från Danmark, och i detta avseende
torde för närvarande icke mera kunna göras än vad som redan
blivit gjort. Man hade antagit, att den klena foderskörden skulle
nödvändiggöra en stark nedslaktning, varav skulle följa riklig tillförsel
av kött, men nedslaktningen har synbarligen blivit vida
mindre än som förmodats, och detta tillsammans med den ökade
konsumtionen har bragt köttfrågan i det bekymmersamma läge,
vari den nu befinner sig. Bristen på foder är likaledes förklaringen

Ang. Iiuvtululatlent
proviunt
tvint/
in. in.
(Forts.

Nr 2(>. 6

Tisdagen den 23 april.

Any. huvud- till den ringa tillgången på fläsk. Potatisskörden blev föregående
stadens pro- gj, ovanligt riklig, men konsumtionen har tydligen varit utomor‘™3
dentligt stor — naturligt nog, då andra livsmedel varit så svårfPorts.
) åtkomliga — och en del har måhända använts till utfodring av
kreatur; därtill kommer, att vid denna tid på året odlarna alltid
ogärna avyttra sin potatis, innan de fått se vad som åtgår till eget
utsäde. Emellertid visar den anställda inventeringen, att åtskilligt
dock finnes utöver det beräknade utsädesbehovet. Enligt deklarationerna
av 16 mars skulle detta överskott då ha uppgått till
200,000 ton, och om även en del härav måste förbehållas ägarna,
bör dock, då livsmedelsnämnderna fått order att för ägarna icke
reservera mer än viss kvantitet per individ och vecka, tillförseln
kunna bliva något bättre, sedan den kritiska tiden för sättningen
tilländalupit. Anordningar äro vidtagna för att det som finnes
skall komma den allmänna konsumtionen till godo: utfodringsförbud,
förbud mot transport utan medgivande av livsmedelsstyrelse,
upphandlingsrätt endast för livsmedelsstyrelserna och åtföljande
expropriationsrätt. I varje fäll är det nödvändigt att utdryga
den otillräckliga potatistillgången med kålrötter, som livsmedelsmyndigheterna
disponera i betydande partier, vilka anses motsvara
efterfrågan. Interpellantens uppgift, att kålrötterna »ofta äro till
hälften skämda och odugliga till människoföda», synes dess bättre
vara allt för starkt generaliserad; sådana fäll hava utan tvivel
förekommit, men från de flesta orter som rekvirerat kålrötter hava
inga klagomål inlupit. På fisk har under våren tillförseln varit
ovanligt god, och genom exportförbudet på all fisk kommer denna
vara helt och hållet den inhemska konsumtionen till godo.

Med anledning av interpellantens fråga, huruvida regeringen
ämnar införa ransonering och maximering på ännu icke därav
drabbade viktigare livsmedel, torde först böra anmärkas, att det
alltid måste erbjuda särskilda vanskligheter att beträffande sadana
varor vidtaga åtgärder av sagda art så sent under konsumtionsåret
som nu, då kvarvarande tillgångar äro starkt reducerade och
då med sommarens ingång förändringar i produktionen stå för
dörren. Dessutom äro kristidsmyndigheterna hårt ansträngda av
de uppgifter, som redan nu tilldelats dem och nya sådana kunna
icke påläggas utan säkerhet för att organisationen skall kunna
bära dem. Slutligen låter sig över huvud taget något generellt
svar angående utsträckning av maximeringen och ransoneringen ej
givas även av det skäl, att frågan ligger väsentligt olika för olika
förnödenheter.

Bristen på kött och de uppskruvade priserna på denna vara är
givetvis föremål för regeringens och folkhushällningskommissionens
synnerliga uppmärksamhet, och överläggningar pågå om de åtgärder,
som utan skada kunna tänkas genomförbara för reglering av marknaden.
Frågan är emellertid så mycket mera svårlöst, som ju
sommaren nu närmar sig och det måste vara önskvärt, att de
mjölkproducerande kreaturen ej dessförinnan för hårt decimeras.

Tisdagen den 23 april.

7 Nr 2<>.

Närmare upplysningar om dess läge kunna icke lämnas, förrän huvudfolkhushållningskomniissionens
förslag inkommit. “vianuJ!™''

För fläsk är maximipris redan åsatt och handeln reglerad, m m <J
men tillgången dess värre mycket ringa. Man hoppas dock att (Forts.)
allt iämt kunna uppehålla någon tilldelning genom de statliga
myndigheterna.

För smör och ost gälla likaledes maximipriser, och rörande
mjölk har bestämts, att priserna på varje ort ej få höjas utan
folkhushållningskommissionens medgivande. Åtgärder för att om
möjligt bättre reglera försäljningen av samtliga dessa varor äro
under övervägande i folkhushållningskotnmissionen, men definitiva
förslag hava ännu icke heller härutinnan inkommit till regeringen.

Om potatis och kålrötter är redan talat. Äggtillgängen är
god, och några särskilda anstalter för ägghandeln synes f. n. ej
påkallade. Ej heller i fråga om färsk fisk, som ju nu tillföres i
tillfredsställande mängd, är någon maximering eller ransonering
ifrågasatt; salt sill tillhandahålles genom folkhnshållningskommissionen
till priser, som nedsatts genom medel från prisregleringsanslaget.

Den årstid, i vilken vi nu befinna oss — veckorna närmast
före sommarens inträde med möjligheter för bättre utfodring och
begynnande tillgång på nya alster av jorden — är utan tvivel
alldeles särskilt bekymmersam för stora lager av den konsumerande
allmänheten. Med anledning därav har folkhushållningskommissionen
planerat att under april och maj utdela vissa reservlager,
som upplagts eller sparats under vintern, nämligen av paltbröd
och torkad frukt; för den händelse tillräckligt av spannmål
för ransoneringen inkommer, torde även makaroner komma att
utsläppas. Därjämte lära de lokala livsmedelsmyndigheterna hava
vissa reserverade förråd som nu kunna användas.

Vad jag hittills anfört hänför sig till den allmänna organisationen
av vår folkförsörjning och avser sålunda icke särskilt de
platser — huvudstaden och därmed jämförliga orter — som interpellanten
direkt tagit sikte på. Regeringens och de centrala myndigheternas
arbete måste nämligen självfallet gå ut på åtgärder
rörande landet i dess helhet, medan varje samhälles intressen företrädes
av dess lokala organ. Emellertid ligger det i sakens natur,
att regeringen och folkhushållningskommissionen med synnerlig
uppmärksamhet följa förhållandena i huvudstaden och andra större
konsuintionscentra, att man söker på allt sätt stödja deras livsmedelsorgan
i arbetet för största möjliga tillförsel, icke minst genom
befordrande av de nödvändiga uppköpen ute i landet och ordnandet
av transporterna, samt att vid fördelningen av sådana icke
statligt kortransonerade varor, som staten på ena eller andra sättet
har i sin hand, ifrågavarande orters behov tillgodoses så långt sig
göra låter utan orättvist tillbakasättande av andra berättigade
krav. Detaljerade uppgifter i dessa avseenden kunna knappast här
komma i fråga, då de endast skulle kunna bestå i ett vidlyftigt
uppräknande av de olika formerna för folkhushållningskommissio -

Nr 2(i. 8

Tisdagen den 23 april.

Ang. huvud- nens samarbete med vederbörande livsmedelsstyrelser och livsmestadens
pro- delsnämnder.

lU''m Jag bör icke lämna denna del av interpellationen utan att till

(Fort/) sist betona, att om också läget för särskilt de stora konsumtionsorterna
är mycket bekymmersamt, så får det dock icke på något
sätt anses förtvivlat, klen tid, som återstår, innan nya produkter
erhållas från jorden är den svåraste; därefter bör mänskligt att
döma en lättnad i flera hänseenden vara att förvänta. Med gemensam
strävan för svårigheternas övervinnande och med redebogenhet,
ej minst från producenternas sida, att samvetsgrant följa
de bestämmelser, som i det helas intresse måst givas, kunna vi utan
tvivel slå oss fram, tills nya tillgångar bliva tillgängliga.

I sin andra fråga önskar interpellanten även veta, om regeringen
har för avsikt att införa maximipris och ransonering av kläder
och skodon.

Med anledning härav har jag att erinra, att regeringen genom
förordningar den 13 april föreskrivit ransonering av bomullsoch
linnevaror samt strumpor, garner m. fl. artiklar, ävensom att
viss ransonering sker av läder för reparationsändamål. Ransonering
av övriga beklädnadsvaror, inclusive skodon, har efter verkställd
undersökning och inhämtade upplysningar från sakkunniga
ansetts för närvarande ej behövlig, aå landets tillgång på yllevaror,
trikåvaror och skodon nu motsvarar minst ett års behov,
och då ylleindustrien fortfarande är sysselsatt i rätt stor utsträckning
samt skoindustrien producerar 60 % av vad som var normalt
före kriget.

Maximipris hava i samband med nyssnämnda reglering åsatts
bomullsgarn och vissa bomullsvävnader. Industrikommissionen
meddelar, att den icke kommer att tveka att fortsätta på denna
väg, om sådant skulle befinnas ur olika synpunkter fördelaktigt,
men den har tillika framhållit, att maximipris på dylika oensartade
varor praktiskt taget stöta på alldeles särskilda svårigheter samt
dessutom under vissa förhållanden kunna verka ogynnsamt även
med hänsyn till konsumenternas intressen. Detta spörsmål befinner
sig sålunda under fortsatt beredning. Läder för reparationsändamål
är prissatt, och detsamma gäller de »normalskodon», som tillverkas
till 20 % av hela skofabrikationen.

Till svar på interpellantens tredje fråga — om åtgärder mot
arbetslösheten och för upprätthållande av den industriella driften
— kan jag först erinra därom, att stora statliga organ, i främsta
rummet industrikommissionen och handelskommissionen, arbeta för
import av råvaror och driftsmedel för industrien och för underhållande
av den export, som är möjlig efter tillgodoseende av landets
egna behov, att dessa organ även i övrigt söka stödja och
uppmuntra den inhemska industrien i dess produktion speciellt av
sådana varor, på vilka brist råder, att ransonering sker av sådana
råvaror och driftsmedel, på vilka tillgången är knapp, i syfte att
desamma må komma de viktigaste industrierna till godo och arbetslöshet
så långt möjligt förebyggas, samt att ett betydande och i

Tisdagen den *J3 april.

9 Nr !>({.

många fall framgångsrikt arbete pågått och pågår för att inom a»''j- wwlandet
framställda varor, som förut hämtats utifrån, eller ersätt- <,a,lens >,r"-ningsmedel för dem. I övrigt hava arbetslöshetsproblemen blivit
ingående behandlade i chefens för civildepartementet yttrande (Korts)
till statsrådsprotokollet vid framläggande av Kungl. Mapts proposition
n:r 259 angående anslag på 15 milj. kr. för 191b för arbetslöshetens
bekämpande. Så långt det varit möjligt, hava ansträngningarna
inriktats på att vidmakthålla de olika industrigrenarna.

Vissa av dem hava emellertid helt eller delvis nödgats avstanna
av brist på råvaror, som icke kunnat framdrivas inom landet eller
utbytas mot inhemska ersättningsmedel — så margarin-, gummioch
textilindustrierna — och andra, såsom gatstensindustrien, lida
av den stoppade avsättningen till utlandet. Det bör ej heller fördöljas,
att mycket allvarliga förebud i samma riktning förspörjas
från andra industrier. För sådana fall måste staten direkt ingripa,
och det är i detta syfte som nyss nämnda proposition framlagts.

I främsta rummet kommer man att söka överföra den ledigblivna
arbetskraften till områden, där efterfrågan råder på arbetskraft,
närmast genom den offentliga arbetsförmedlingen. Sålunda
hava redan stora omflyttningar skett mellan de olika industrierna.

För närvarande är det egentligen endast jordbruket och närstående
arbetsfält, exempelvis torvmossar och kalkbruk, som behöva ny
arbetskraft. Huru stort detta behov är och kommer att bliva, är
svårt att överskåda, och mycket stora svårigheter möta som bekant,
när man söker överföra industriarbetare till jordbrukets tjänst.

Man bör kunna förvänta både av lantmännen och av de arbetslösa,
att de å ömse sidor medverka till ett utjämnande av dessa svårigheter,
så att lediga industriarbetare, i all synnerhet sådana som
kommit till industrien från jordbruket och äro förtrogna med detta
senare, komma till användning inom detta. Av arbetslöshetskommissionen
har konstaterats det glädjande förhållandet, att bland
industriarbetare börjat framträda en högre uppskattning av jordbrukets
nationella betydelse samt av levnadsförhållandena på landsbygden,
och det är tydligen högst angeläget att på allt sätt söka
verka för att industriarbetare, som därtill lämpa sig, kunna tillföras
jordbruket. A andra sidan förutsätter detta tydligen, att
de därvid tillförsäkras rimlig arbetsinkomst av det för dem ovana
nya arbetet.

Emellertid anser arbetslöshetskommissionen, att i varje fall
ett överskott av ledig industriell arbetskraft är att förvänta. För
dessa arbetare gäller det då att så långt ske kan bereda andra
nya arbetstillfällen. Chefen för civildepartementet har i förut berörda
yttrande i detta hänseende påpekat, att man främst ämnar
söka sysselsätta dessa arbetslösa vid arbetsföretag av ordinarie
karaktär, och hänvisat på en reservtillgång av för närvarande
uppskjutna arbeten, till vilka anslag av allmänna medel beviljats,
och som staten eller kommunerna icke böra tveka att trots de
ökade kostnaderna upptaga, om en större arbetslöshet skulle inträda.

Han redogör för åtskilliga redan vidtagna åtgärder i denna rikt -

Nr 20. 10

Tisdagen den 23 april.

Ang. huvudstadens
proviantera
g
m. m.
(Forts.)

ning och ställer i utsikt hänvändelser till statsmyndigheter och
kommuner för att framkalla nya företag. Slutligen påpekar han,
att även extraordinära arbetsföretag redan i viss mån igångsatts,
och att ytterligare sådana kunna ifrågakomma. Utöver de av
honom lämnade uppgifterna kan tilläggas, att i dessa dagar uttagning
av arbetslösa textilarbeterskor äger rum för stora arbeten,
som med stöd av arbetslöshetsanslaget anordnas å skogsallmänningar
i södra och mellersta Sverige, och genom vilka man vill insamla
hjälpfodermedel, medicinalväxter och vissa livsmedelssurrogat
samt befrämja skogskulturen på områden i offentlig ägo. Då
regeringen nu i propositionen hemställt om ett betydande anslagsbelopp,
har det särskilt varit i syfte att kunna därest förhållandena
det påkalla eventuellt i stor utsträckning anordna dylika
extraordinära företag för att bereda arbetslösa utkomst genom deras
eget arbete. Först i sista hand och i den mån alla förut
nämnda åtgärder icke befinnas tillräckliga måste direkta understöd
tillgripas, såsom närmare förmäles i propositionen.

Svårigheterna äro tyvärr även på detta område mycket stora.
Regering och myndigheter måste göra allt vad som står i deras
makt för att övervinna eller mildra dem. A andra sidan kräves
också härvid lojal medverkan av enskilda personer och korporationer
i tongivande ställning för att klarlägga lägets allvarliga
konsekvenser samt lugna stämningen inom de kretsar, på vilka
de kunna öva inflytande. Ej minst för arbetslöshetens bekämpande
har det varit av stor betydelse, att arbetsgivare och arbetareorganisationernas
ledningar i allmänhet strävat att utjämna de oundvikliga
friktioner, som framkallats av levnadskostnadernas stegring,
genom ömsesidigt tillmötesgående. För närvarande råder emellertid
på vissa håll inom industrien en oro, som redan framkallat
åtskilliga konflikter. Jag tillåter mig att uttala en förhoppning
och förväntan, att den anda av förstående och försonlighet, som
hittills i stort sett varit rådande mellan arbetsgivare och arbetare
under kristiden, skall fortfarande göra sig gällande, på det att
dessa konflikter måtte kunna avvecklas. Det är i sanning av ej
mindre vikt att på detta sätt söka förebygga sådan arbetslöshet,
som lian undvikas, än att genom statliga åtgärder mildra följderna
av den arbetslöshet, som icke stått att förekomma.

Herr Ström: Herr talman! Jag skall först be att få till herr
statsministern framföra mitt tack för det utförliga svar, som han
har lämnat på min interpellation.

Jag har icke varit i tillfälle att taga del av statsministerns
svar i förväg.

Jag måste till att börja med gå in på vad jag anser vara att
ge en nödvändig bakgrund till det läge, som för närvarande föreligger
i vårt land i denna viktiga fråga. Aven herr statsministern
har erkänt frågans allvar, men som jag tror, att det icke kan
skada, att man även med några siffror klargör läget för offentlig -

Tisdagen den 23 april.

11 Nr 20.

heten, som i många fall icke har den uppfattning av vad detta
läge innebär, som önskvärt skulle vara.

Om man slår upp socialstyrelsens meddelanden, det sista som
har utkommit för i är, nämligen nr ö, så ha vi där en redogörelse,
som är av en synnerligen talande innebörd. Det gäller till en
början tillgången på livsförnödenheter å olika orter i riket, och
där linns en sammanställning, som delvis genom en grafisk tabell
åskådliggjord ger en utomordentlig belysning åt föreliggande ämne.
Kn granskning av denna tabell, säger nu socialstyrelsen, ger vid
handen, att vad beträffar kött och ved en åtminstone tillräcklig
tillförsel radde så gott som inom alla rapportorter. Det var för
februari månad. Av de meddelanden, som sedan ha i pressen framkommit
ifrån socialstyrelsens livsmedelsstatistiska avdelning, framgår
emellertid, att även dessa tillgångar, särskilt ifråga om kött,
ha visat en nedgång. Om mjölktillförseln heter det: »Mjölktillförseln
synes däremot vara betydligt mera knapp. Endast å 11
rapportorter har tillgången kunnat betecknas som tillräcklig». Tillgången
på potatis under februari månad var betydligt mera knapp
än förut. Otillräcklig tillgång rapporterades för december från 6,
för januari från 18 och för februari från ej mindre än 29 rapportorter.
Rörande äggtillförseln har helt naturligt under månaden
kunnat förmärkas en bestämd tendens till förbättring. Härutinnan
har emellertid för närvarande, såsom blivit upplyst, inträtt-en försämring.
Om övriga förnödenheter yttrar socialstyrelsen vidare:
»Tillgången på färsk fisk synes under månaden hava något ökats.
Beträffande salt sill tyckes däremot läget vara detsamma som
föregående månad. Vad slutligen beträffar smör och fläsk samt
fotogen, kol och koks, så synes tillförseln inom hela riket vara
att betrakta såsom i det närmaste avstannad.»

Man kan således finna, att på mycket, mycket viktiga livsmedelsområden,
så är det en delvis redan avstannad, delvis i avstannande
sig befintlig tillgång på dessa viktiga förnödenheter, och
bland dem som förefinnas i någorlunda normal utsträckning visar
sig även en tendens till sjunkande. Och om man betraktar den
tabell, som här föreligger, så visar det sig också, att det i sin
helhet är en utomordentligt svår ställning, som man för närvarande
har i vårt land. Detta har också, såvitt jag kunnat finna, icke av
herr statsministern bestritts, och det är under sådana förhållanden
nödvändigt att se till, att man får dessa tillgångar utökade, och
jag kommer då strax till detta problem.

Men innan jag kommer till detta, så skulle jag också vilja ge
ett par siffror beträffande prisstegringen på livsmedel. Det kan
verkligen vara skäl i att vi någon gång på allvar taga och betrakta,
vilka oerhörda prisstegringar vi för närvarande uppleva och ha
upplevat. I den sista av socialstyrelsens redogörelser visar det
sig, att stegringen från februari 1914 till februari i år på följande
av de allra viktigaste livsmedlen uppgår till: mjölk, oskummad,
från 14 öre per liter till 35 öre, en stegring på 150 %■ den handskummade
och separerade mjölken har stigit i ännu högre grad;

Ang. huvudstadens
pro
viantering
ro. ro.
(Forts.)

Nr 38. 12

Tisdagen den 23 april.

Ang. huvud- smöret har stigit från 2,3 4 kronor per kilo till 5,3 5 kronor eller

stadens pro- meci p28 %; äggen från 1,75 till 5,54 kronor per tjog eller 216

ot““te”"3 potatis från 27 öre till 54 öre per 5 liter eller med 100 %\ vetemjöl

(Forts) från 31 öre till 42 öre per kilo, det är 35 %; rågmjöl från 21 till

36 öre. det är 71 havregryn från 36 till 73 öre, det är 102 %\
rågbröd från 41 till 65 öre, det är 58 %\ vetebröd, skorpor, från
75 öre till 1,43 kronor, det är 90 färskt nötkött från l,so till
3,19 kronor det är 165 kalvkött från 1,31 till 3,58 kronor, det
är 173 fårkött från 1,33 till 3,99 kronor, det är 200 %; färskt
fläsk från 1,31 till 2,7 9 kronor, det är 113 %\ salt sill från 46 öre
till l,5i kronor, det är 228 socker från 64 till 79 öre, det är
23 björkved från 26 kronor per famn till 75 kronor, det är
188 barrved från 20 till 62 kronor per famn, det är 202 % och
bränntorv från 2,09 till 11,26 kronor per 100 kilo, det är 438 %.

Det är som vi se alldeles oerhörda stegringar, vilka tillsammantagna
hava bidragit att för den arbetande klassen och medelklassen
i utomordentlig grad försvåra deras redan förut, åtminstone
vad arbetarklassen beträffar, mycket bekymmersamma läge.

Om vi se vad detta gör för ett normalhushåll, sådant som
socialstyrelsen använder i sin indextabell, skola vi finna, att för
en sådan normalfamilj, till vilken då räknas man, hustru och två
barn, med 2,000 kronors inkomst hava i Stockholm utgifterna för
livsmedel, lyse och bränsle stigit under åren 1914 till 1918 från
808 kronor till 1,850 kronor. I Ystad, för att taga en plats söderut,
hava samma utgifter stigit från 693 kronor 1914 till 1,698 kronor
1918, i Göteborg från 745 kronor till 1,860 kronor, i en norrländsk
stad som Luleå från 763 kronor till 1,767 kronor. För hela riket har
under dessa fyra år stegringen för en normalfamilj med 2,000 kronors
inkomst endast för livsmedel, lyse och bränsle utgjort skillnaden
mellan 728 kronor 1914 och 1,649 kronor i februari detta år.
Detta förstå vi måste vara alldeles oerhört.

I fråga om andra varor än livsmedel och förnödenheter för
lyse och bränsle har stegringen icke varit fullt så stark. Socialstyrelsen
beräknar, att stegringen från 1914 å dessa förnödenheter,
livsmedel, bränsle och lyse, för en normalfamilj var i januari i år
121 % och i februari 127 %. Då stegringen på hyra, kläder och
skatter varit något mindre, blir procentsatsen för alla utgifter icke
fullt så stor. Den beräknades i januarihäftet av Sociala meddelanden
till 92 %; i februarihäftet hade man icke kommit fram till en
definitiv siffra, men den antogs uppgå till 98 %, och för närvarande
antages den allmänna stegringen av alla en normalfamiljs utgifter
utgöra över 100 %.

Jag har velat lämna dessa siffror för att man verkligen skall
förstå, vilken utomordentlig nödtid, som måste råda inom arbetarklassen
och därmed jämförliga befolkningslager i en sådan tid som
denna, och att det är nödvändigt, att man tillser att alla åtgärder
vidtagas för att här åstadkomma lindringar ävensom för att öka
lönerna.

I städerna och särskilt i Stockholm är läget givetvis ännu

Tisdagen den 23 april.

13 Nr 2<>.

svårare än för riket i (less helhet. I det sista numret av den av Ang. kumdStockholms
stads statistiska kontor utgivna månadsskriften åter- ‘tadcns Pr“-linnes en av doktor Gruinchard uppgjord indextabell, som är av ett v,a” *''™u
utomordentligt intresse. Den visar, att indexsiffran för ett normal- (Forts)
hushåll i Stockholm, om man sätter prisläget i juli 1914 lika med
100, i februari 191<S uppgår till 229. Tager man 1904 som utgångspunkt
för indextalet, blir indexsiffran 276. Krigsfördyringen i
dessa utgifter är sålunda i runt tal 129 % för Stockholm. Räknar
man frän år 1904, blir fördyringen 176 %. Och ändock meddelar
författaren, att dessa siffror äro hållna i nedre kanten, och att
fördyringen i verkligheten sannolikt överskrider dessa siffror.

1.000 kronors köpkraft år 1904 är nu nere i 362 kronors köpkraft
i februari 1918. Den lön som alltså år 1904 uppgick till 1,000
kronor är nu värd 362 kronor. Yad som i juli 1914 representerade

1.000 kronor i köpkraft är nu nere vid 437 kronor. Aven dessa
siffror har jag velat anföra för att man verkligen skall förstå allvaret
i det föreliggande läget.

Herr statsministern har i fråga om läget velat antyda, att det
icke är förtvivlat, även'' om det är synnerligen svårt. Det är ju
möjligt, att man kan säga, att det icke är förtvivlat; det beror
på vad man menar med förtvivlat. Men när det förhåller sig så
att det, om man bortser från de små brödransonerna, faktiskt för
närvarande, praktiskt taget, icke står att uppdriva vare sig smör,
potatis eller ost eller, för de fattigare klasserna på grund av de
synnerligen höga priserna, kött, och när även på sista tiden äggen
hava gått upp ganska betydligt i pris, och då det sålunda egentligen
återstår endast kålrötter och några därmed jämförliga födoämnen.
vet jag verkligen icke, om icke ändock detta läge kan
sägas vara ganska förtvivlat. De som i dag hava varit och sett
de väldiga köer som stå ute på gatorna vid utdelningsstäliena för
en del livsmedel, och som ''ibland sträcka sig runt hela stora kvarter,
de böra också hava fått eu uppfattning om läget, som kanske
giver dem en något annan bild än den herr statsministern fått.

Jag kommer nu till några speciella krav. I fråga om städer och
industrisamhällen ha vi en fråga, som är av rent praktisk betydelse
för tillförseln och som jag tror skulle kunna ordnas på ett något
bättre sätt. ku är det faktiskt så, att städerna och särskilt Stockholm
är så gott som blockerat. Jag vet, att man mycket ofta
har argumenterat för nya järnvägsförbindelser till städerna just
med hänsyn till livsmedelstillförseln, men i själva verket är det
nu så, att denna transport är i mycket väsentlig grad genom en
rad bestämmelser stoppad. Jag förstår mycket väl, att dessa bestämmelser
vidtagits i bästa syfte och för att motverka särskilt jobberiet,
men jag undrar, om man icke gått något för långt ifråga om
avstängandet av städerna från den tillförsel, på andra vägar än
allenast genom kristidskommissionerna själva, som man eljest
skulle kunna förskaffa sig. Exempelvis hade jag härom dagen ett
besök av en arbetare, som meddelade, att han hade anförvanter i
Kalmar läns norra landstingsområde från vilka han fått en hel

Nr 26. 14

Tisdagen den 23 april.

Any. huvud- del livsmedel, som denna familj kunde undvara, såsom potatis,
kadens pro- smgr och åtskilligt annat. På grund av förbudet att sända dylika
varor på järnväg var det omöjligt för denna arbetare — han hade
{Forts) ändå åtta barn — att nu få från desssa släktingar i norra delen
av Kalmar län sådana matvaror, som han förut fått, och han meddelade,
att släktingarna i stället finge för sitt eget behov använda
dessa matvaror, som de i annat fall skulle kunna vara med om
att dela med sig av. Jag undrar om man icke kunde tänka sig
beviljande av transportlicenser icke för de förmögne, men för arbetare
och med dem jämförliga i samhället för sådana små transporter
från anhöriga eller vänner ute i landsbygden, där det
verkligen kan styrkas att licenserna icke komma att missbrukas
i jobberisyfte. Men då vill jag jämväl säga, att man bör söka
ordna dessa eventuella licenser för arbetarfamiljer på ett praktiskt
sätt, så att det inte blir en oändlig rad av papper och svårigheter
och krångel, som göra människorna förtvivlade. I själva verket
är det så, att här börjar i landet uppstå en verklig förtvivlan
över den förskräckliga byråkrati, som gjort sitt intåg i alla dessa
kommissioner, där man använder alltför krångliga bestämmelser,
för mycket papper och omständigheter, när det skall gälla praktiska
och eljest lätt överkomliga åtgärder.

Beträffande nu särskilt Stockholm, och det är väl likadant
i andra större städer, skulle jag vilja peka på ett par andra omständigheter.
Jag undrar om det icke skulle kunna vara möjligt
att i någon mån begränsa och kringskära det restaurangliv, som
faktiskt förekommer och som under kristiden har ökats i oerhörd
grad på den grund, att vissa personer av de mer besuttna och förmögna
klasserna söka sig ut tilll restaurangerna, för att därigenom
utöka sina mattillgångar. Jag undrar, om det icke skulle
vara möjligt att införa förbud mot det ofta förekommande rena
överdåd, som man ser på restaurangerna. När större delen
av folket halvsvälter, är det ändå ganska pinsamt att se, huru
ute på restaurangerna festmiddagarna avlösa varandra. Där
vräker man sig sannerligen och sparar icke på maten. En annan
sak, som också bland folket väckt ett stort missnöje, är, att konditorierna
få göra så stora uppköp av ägg och grädde och annat, som
de verkligen göra. Jag vet icke, om det är faktiskt, men det har
för mig upplysts, att dessa i Stockholm uppköpa alldeles enorma
kvantiteter av ägg och dylikt. Stockholms överklass befolkar
konditorierna från morgon till kväll, såsom man finner när man
tittar in där. Om man är ute på teater, biograf eller på gatan,
kan man få höra, huru den ene berättar för den andre av sina
bekanta, att han nyss ätit en massa bakelser; och det måste man
säga, att när arbetarklassen svälter det är för mycket att, blott
därför att man har råd därtill, man på detta sätt skall utnyttja
den fördel, som ligger i tillgången på pengar.

Herr statsministern har icke direkt sagt men låtit antyda
möjligheten av att det skulle komma en ransonering och möjligen
även maximering å kött, och något sådant är tydligen oundgäng -

Tisdagen den 23 april.

Nr 2C.

15

ligt, såvi''la man icke vill beröva arbetarklassen varje tillgång till Ang. huvuddenna
vara. Både kött och köttkonserver borde ransoneras och
åsättas maximipris för att möjliggöra för arbetarklassen och den em"!/
fattigare medelklassen att åtminstone någon gång i veckan få del (Forts.)
av dessa livsmedel. Det är fullkomligt odrägligt såsom det för
närvarande är, och man måste hoppas, att folkhusbållningskommissionen
snarast möjligt kommer till ett resultat, så att vi komma
över de svåra förhållanden, varunder vi för närvarande leva. 1
sammanhang härmed skulle man kanske kunna tänka sig införandet
av köttlösa dagar, varigenom skulle sparas mera på denna
vara särskilt i de kretsar där man konsumerar mycket kött. Det
är ju, såsom jag icke betvivlar och såsom statsministern antydde,
av utomordentlig vikt att icke minska på beståndet av kreatur,
som sedermera under sommaren och hösten äro så viktiga att hava
för produktionen av mjölk och smör.

I detta sammanhang skulle jag också vilja framhålla, att det
i varje fall synts många, som om man icke tillräckligt beaktat
vikten för särskilda kategorier av medborgare av tillgång till vissa
slags livsmedel, som de äro absolut beroende av. Så är fallet med
barn, med sjuka och i någon mån även med de gamla. För dessa
grupper ha så stränga bestämmelser börjat införas, att många av
dem faktiskt lida under synnerligen svåra förhållanden.

Körande potatisen har herr statsministern ställt i utsikt, att
det skulle kunna bli bättre tillförsel efter sättningen, och man vill
verkligen hoppas, att så skall ske, ty frånvaron av detta ound fängliga

livsmedel kännes alldeles särskilt svår. Med avseende å
enna vara måste man verkligen klandra, att man icke på ett
tidigare stadium — i detta fall är den nuvarande regeringen, som
jag kan förstå, icke den huvudsakligen skyldiga — ifråga om potatisen
kunnat förutse den situation, som skulle komma att inträda.
Det hade redan tidigt bort dels sörjas för bättre lagring
och dels för att en ransonering vidtogs på detta viktiga område.

Om nu så är, att man förbisett detta förut, bör man hoppas att
icke samma fel härnäst upprepas, utan att då med de viktigare
livsmedlen förfares på sådant sätt, att de i tid komma hela folket
till godo.

Rörande en eventuell ransonering av kläder och skodon har
statsministern pekat på, att det redan vidtagits ransonering av
bomulls- och vissa yllevaror, ullgarn och strumpor. Detta är gott
och väl, men även här har faktiskt ransoneringen och maximeringen
i vissa fall kommit alldeles för sent; den borde ha kommit långt
tidigare. Detta inser man nu på många håll, men likväl låter man
ifråga om ylle och skodon den fria marknaden fortgå. Man säger:

Yi ha yllekläder och skodon för ett år framåt. Ja, men det är
alldeles klart att om denna handel får vara fri än en tid framåt,
kommer också här brist att mycket snart inträda, och när man då
kommer med ransonering och kanske också maximering, komma
dessa åtgärder också delvis för sent. Redan nu hålla de lager inom
befolkningen, som därtill ha råd, på att köpa upp yllekläder i

Nr 2<>. 16

Tisdagen den 23 april.

Ang. huvudstadens
proviantering

in. in.
(Forts.)

utomordentligt stor utsträckning. Jag kar hört talas om eu familj,
som lagt sig till med yllekläder för mer än 3,000 kronor på en
enda gång för att vara säker. Man förstår ju, att detta är en
direkt premiering av de befolkningslager, som ha pangar, som ha
råd att i förväg uppköpa dessa varor. När sedan inventeringen
kommer, få de blott lämna en uppgift på vad de ha och få behålla
det, ehuru det kan vara för flera år framåt, under det att den fattigare
befolkningen är så gott som utestängd. Det är en ännu
farligare fråga när det gäller ylle än bomullsvaror, därför att i
ett så kallt klimat som vårt lands det är nödvändigt för folket
att ha tillgång till varma yllekläder.

Jag kan därför icke Unna annat än att ett mycket stort fel
begåtts, när man icke vidtog ransonering ''av yllevaror samtidigt
med ransonering av bomullsvaror, och jag vill uttala den förhoppningen,
att ransonering och maximering på yllevaror också kommer
med det allra snaraste. Jag är övertygad att regeringen eljest
inom några månader eller något halvår kommer att vara i den
situationen, att den också finner, att det var en olycka, att man
icke i tid vidtagit den åtgärden. Detsamma gäller, såvitt jag förstår,
i stort sett även skodon. Det känna vi litet var till vilken
ljusning efter skodon det varit den sista veckan, och huru man i
hemmeninomde besuttna klasserna skaffat sig oerhörda förråd av skodon,
för hela sitt liv framåt i vissa fall tycks det, och det kan
icke vara riktigt.

Men detta är saker som gälla vad vi hittills hava. Jag skulle
också med några ord vilja dröja vid huru vi skola kunna öka vad
vi hava genom import utifrån. Det har uppstått ganska mycket
bekymmer med anledning av att det stora tonnageavtalet dröjer,
och man undrar, om icke detta avtal, som verkligen skulle giva
oss både livsmedel och råvaror i stor utsträckning, om det aldrig
kommer. Det är ju ett livsvillkor för vårt folk, och folket förväntar,
att detta avtal så snart som möjligt verkligen blir klart.

Vi hörde med mycket stor glädje omtalas, att handelsavtal
träffats med Danmark och Norge, men det är icke tillräckligt för
att tillgodose de behov, som förefinnas. Det är emellertid en importväg,
som icke av statsministern berörts, beträffande vilken jag
skulle vilja fråga, om icke den också skulle kunna anlitas, och jag
har så mycket mera skäl därtill, som jag just i dagens tidningar
finner, att en fackman har pekat på densamma. Det är importen
från Eyssland och särskilt från Sibirien. Såsom jag ser av Svensk
export, har sekreteraren i statens handelskommission framhållit,
att härifrån finnes mycket att hämta. Han påvisar hurusom från
delar av Sibirien över Norra Ishavet det är möjligt att kunna få
hem spannmål i stor utsträckning och även en del för industrien
nödvändiga varor, såsom koppar, tenn, bly, zink, järn, salt, stenkol
och även åtskilliga andra varor. Och eu av våra sakkunniga,
nämligen konsuln i Arkangelsk Trolle har på förfrågan av Nya Dagligt
Allehanda förklarat, att det finnes en annan väg, varpå man
från både det europeiska och det asiatiska Ryssland skulle kunna

Tisdagen den 23 april.

17 Nr 2«.

fa en stor mängd spannmål, nämligen frän Arkangelsk över Dvina, Ang.
och det är verkligen på tid att något härvidlag göres. Man säger staden» prosit
det brådskar, om det skall kunna ske. vianttnng

Det måste beklagas, att svenska regeringen ännu icke har erkänt
den nuvarande ryska regeringen — något som till och med (Forts-)
Tyskland gjort — varigenom sannolikt handelssvårigheter uppstå.

Men jag skulle i alla tall vilja hemställa till regeringen, att den
på allvar tager upp dessa av sakkunniga framförda förslag och försöker
att å den vägen till vårt land få införa spannmål och andra
förnödenheter.

I fråga om arbetslösheten har statsministern förklarat, att allt
skulle göras, och det var med stor tillfredsställelse jag fann, att
han särskilt pekade på nya stora arbetsföretag, som skulle göras.

Men det var en sak, som statsministern icke berörde, och det var
en, som var av stor vikt, när det gäller att minska arbetslösheten.

Jag menar inskränkning av arbetstiden, så att därigenom ett större
antal av arbetare kan stanna kvar vid företagens drift. Nu sker
ofta att en _ stor del arbetare tvingas att lämna arbetet, om den
höga arbetstiden för de återstående arbetarna skall vidmakthållas.

Detta — kravet på inskränkning av arbetstiden — är också ett
krav, som framställts av arbetarna själva och som har deras sympatier
i mycket stor utsträckning. Det var med eu känsla av besvikelse,
som jag icke hörde från statsministern något om denna
viktiga sak.

Rörande produktionens stegring var det också en sak, som av
herr statsministern icke berördes, och det var frågan om inställandet
av vapenövningarna för att därigenom bereda jordbrukarna
tillgång till ökade arbetskrafter och därigenom till ökade produktionsmöjligheter.
Om man giver åt bönderna det folk, som nu
hålles i kasernerna, skulle säkerligen detta betinga åt folket för
kommande konsumtionsår ett utomordentligt tillskott i livsmedel.

Statsministern berörde slutligen, att det gäller att få en förståelse
hos industriarbetarna för jordbruket, och att denna förståelse
vore på väg att växa fram. Jag tror också, att det är så som
statsministern i det avseendet sagt. Det är faktiskt, att det håller
på att växa fram en mycket stor förståelse för jordbruket hos industriarbetarna.
Och jag känner icke en arbetare, som icke längtar
efter. att själv få bruka ett stycke jord. Därför är jordfrågans
lösning en oundgängligen trängande nödvändighet. Om man
kunde åt varje familj i detta land, särskilt åt varje arbetare bereda
ett verkligt stycke jord, skulle det vara av utomordentligt
stor betydelse även för produktionens höjande och tillgodoseendet
av livsmedelstillgången inom riket. Det borde regeringen och
statsmakterna mera än hittills bekymra sig om och icke låta detta
gå bara på enskilt initiativ, vilket huru gott det än må vara, icke
är tillräckligt.

I sammanhang med detta skulle jag vilja hemställa, att regeringen
är mycket försiktig, när det gäller att nu återigen höja
taxan för järnvägsfrakter och järnvägsbiljetter, ty även om det

Första hammarens protolcoll 1918. Nr 26.

2

Nr 26. 18

Tisdagen den 23 april.

Ang. huvudstadens
proviantering

m. m.
(Forts.)

tyckes, att detta icke har något samband med livsmedelsproduktionen
och jordbruket, har det dock detta i det avseendet, att en
mängd av arbetare, som vilja giva sig ut på landet, delvis hindras
därifrån genom de alltför höga biljettprisen, och detta gäller även
i närheten av städerna. Jag vill till regeringens övervägande
framföra även vad jag här nämnt.

Jag vill också till sist säga det, att vad regeringen nu tänker
göra för att lätta det utomordentligt tryckande läget måste
göras synnerligen snart, så att det icke går sa förskräckligt sakta,
som det gjort hittills, ty det är verkligen eljest fara å färde.

Herr Lindblad, Ernst: Om jag får fatta statsministerns
yttrande såsom ett tecken och varsel om, att regeringen har för
avsikt att åsätta maximipris å kött och slaktdjur, och med hänvisning
till interpellantens uppfattning härom så vill jag här uttala
ett betänksamhetens ord i fråga om den saken, ty jag antager
att, så långt vi nu kommit fram på foderåret, varje lantbrukare
gör vad som från hans sida är möjligt för att bibehålla sina
djur till betesperioden. Skulle det nu komma maximipris på dessa
varor, så komme efter min förvissning tillförseln att alldeles totalt
avstanna. Det är att märka, att lantbrukarna, när de nu till
följd av foderbristen nödgas skaffa sig foder från annat håll —
jag menar strå foder, ty kraftfoder finnes icke att få köpa — få
betala alldeles onaturliga pris — 12, 15, ja, ända till 20 öre per
kg. för halmen, och jag hörde en hästägare beklaga sig över att
han, för att skaffa sig cellulosafoder, måste betala ända till 50
öre per kg. Då förstå vi, att det icke är lantbrukarnas fel, att
köttpriset är som det är. Vår erfarenhet från auktionerna på vårsidan
är den, att man får betala 1,000 ä 1,200 kronor för tämligen
små kor, unga kvigor och sådant. Och man far höra pris,
som en gammal lantbrukare aldrig kunnat drömma om. Vid Kompromissvärdering
för mjölkande djur har vid ett tillfälle 1,800

kronor varit genomsnittspriset för 22 djur på en egendom. På

auktioner och i öppna marknaden får man betala ända till 4,000
kronor för ett par oxar. När lantbrukarna själva tvingas att betala
sådana pris, är det icke att undra på att tillgången på kött
är så ringa som den är. Och ett faktum är, att de pris, som nu
betalas vid auktioner, just äro framtvingade genom spekulation av
slaktare. Men skulle nu priset komma att nedsättas, kan man
efter mitt förmenande vara förvissad, att då kommer köttillforseln
att alldeles avstanna. Jag tror ändå, att vi i sommar, då man
icke slaktar några andra djur än dem som man absolut kan avvara eller
genom olycksfall blir tvungen att taga, kommer upp i ett pris av

10 kronor pr kg. kött och kanske däröver. Men det är därför, att

det råder verklig brist på slaktdjur, och den stam lantbrukarna
lyckats behålla över denna synnerligen svåra vinter, den komma
de att sträva att behålla i det längsta för kommande höst och
vinter. Så ligger frågan, och därför bör man med den största
varsamhet och försiktighet röra vid densamma, ty fragan har sin

Tisdagen den 23 april.

19 Nr 2(5.

naturliga förklaringsgrund, och det är icke så, att lantbrukarna Ang. huvudvägra
att komma i marknaden med sina varor; de måste helt en- stadens Pr°-kelt gardera sig för kommande tider. ''ZTZ''"3

(Forts.)

Föredrogos, men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran lagutskottets
utlåtanden nr 46 och 48.

Föredrogos och hänvisades till första särskilda utskottet Kungl.
Maj:ts nådiga propositioner:

nr 286, med förslag till lag angående krigstidsunderstöd åt
präster i nyreglerade pastorat samt åt vissa extra ordinarie präster
och innehavare av prästerliga emeritilöner; samt

nr 287, angående, krigstid stillägg under år 1918 åt biskopen i
Luleå stift O. Bergqvist.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet Kungl. Maj :ts nådiga
propositioner:

nr 292, angående tillstånd för vissa befattningshavare i ecklesiastikdepartementet
att för rätt att åtnjuta ålderstillägg tillgodoräkna
sig viss tjänstgöring;

nr 293, angående användning för kulturella ändamål av viss del
av den svenska Längmanska donationsfondens avkastning; samt
nr 322, angående anslag till täckande av vissa förskott på tillläggsstat
för år 1918 under sjunde huvudtiteln.

Föredrogs och hänvisades till bankoutskottet Kungl. Maj:ts nådiga
proposition nr 303, angående ersättning till f. volontären N.
J. Andersson i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

. Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet Kungl. Maj :ts
nådiga proposition nr 304, angående upplåtande till föreningen Svenska
Röda korset av visst område å Djurgården.

Efter föredragning av Kungl. Maj:ts nådiga skrivelse nr 307.
med tillkännagivande, att i statsverkspropositionen under fjärde huvudtiteln
bebådad framställning till riksdagen angående omorganisation
av väg- och vattenbyggnadskåren icke kommer att föreläggas
riksdagen, beslöts att denna skrivelse skulle överlämnas till statsutskottet.

Nr 26. 20

Onsdagen den 24 april.

Justerades fem protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens
sammanträde avslutades kl. 4,10 e. m.

In fidem

A. v. Krusenstjerna.

Onsdagen den 24 april.

Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.

Herr statsrådet Petersson avlämnade Kungl. Maj:ts nådiga propositioner
:

nr 317, med förslag till stater för la ntbruksstyr elsen, statskonsulenter
och statens fiskeriadministration m. m.;

nr 320, med förslag till förordning med vissa tillfälliga bestämmelser
i fråga om åstadkommande av skjutsentreprenader;

nr 321, angående anvisande av anslag å tilläggsstat för år
1018 för fullbordande av vissa spannmålslagerhus och fryshus; samt
nr 327, angående gäldande av ersättning till ledamöterna i ett
vid lantbruksstyrelsens sida ställt lamtbruksråd.

Anmäldes och bordlädes första kammarens andra tillfälliga utskotts
utlåtande nr 13, i anledning av väckt motion angående skrivelse
till Konungen med begäran om utredning beträffande statens
medverkan till pensionering av kvalificerad arbetskraft vid enskilda
sociala anstalter.

Föredrogos, men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran
bevillningsutskottets betänkande nr 31, jordbruksutskottets utlåtanden
nr 52—-58 samt första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande
nr 14.

Herr talmannen yttrade: Jag ber att för kammaren få tillkännagiva,
att om intet oförutsett mellankommer, hålles i nästa vecka intet
plenum onsdagen den 1 maj, utan diskussionsplenum kommer att
hållas torsdagen den 2 maj, vilket jag redan nu velat tillkännagiva,
för att utskotten skola kunna därefter anordna sina arbeten.

Onsdagen den 24 april.

21 Nr 2<i.

Föredrogs ånyo bankoutskottets memorial nr 45, i anledning av
kamrarnas skiljaktiga beslut rörande utskottets utlåtande nr 33, angående
vidtagande av åtgärder för beredande åt riksdagsmän av ridt
till fria resor på statens järnvägar under viss tid.

I en inom första kammaren av herrar von Kock och Vers väckt
motion, nr 75, hade hemställts, att riksdagen ville besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa, att Ivungl. Maj :t måtte efter skedd
utredning och på de villkor, som kunde komma att bestämmas, gå i
författning om att riksdagens ledamöter tillhandahölles fribiljetter
under en månads tid för resor å statens järnvägar, samt att riksdagen
för sådant ändamål ville anslå ett belopp av 10,000 kronor
att eventuellt komma till användning jämväl under innevarande år.

Med anledning härav hade utskottet i sitt utlåtande nr 33 hemställt,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion, måtte

1 :o) besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl.
Maj:t ville låta efter verkställd utredning vidtaga erforderliga åtgärder
för tillhandahållande åt riksdagens ledamöter av fribiljetter för
resor å statens järnvägar under en månads tid i följd samt på de
villkor i övrigt, Kungl. Maj:t enligt i utlåtandet angivna grunder
kunde komma att bestämma, och

2:o) till bestridande av kostnaden för ifrågavarande resor dels
av förslagsanslaget till riksdags- och revisionskostnader samt kostnader
för riksdagens hus anvisa förslagsvis tio tusen kronor att utgå
redan innevarande år, dels ock bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret
att till järnvägsstyrelsen på dess rekvisition av ifrågavarande
anslag utanordna erforderliga medel.

Enligt utskottet tillhandakomma protokollsutdrag både första,
kammaren avslagit utskottets hemställan, under det att andra kammaren
bifallit ett under överläggningen framställt yrkande, att riksdagen
måtte anslå ett belopp av 10,000 kronor för tillhandahållande
av fribiljetter under en månads tid åt riksdagsmän för resor, då
riksdag ej påginge, å statens järnvägar på de villkor, som kunde
varda av Kungl. Maj:t bestämda.

Utskottet hade i nu föredragna memorial, med åberopande av
att kamrarna stannat i olika beslut beträffande en statsutgift, för
frågans avgörande medelst gemensam omröstning föreslagit voteringsproposition.

Enligt en vid memorialet fogad reservation hade herrar Hedenstierna,
Elcnian och Gustafsson, friherre Langensldöld samt herrar
Roos och Olsson i Berg inom utskottet uttalat den uppfattning, att
frågan icke bort göras till föremål för gemensam omröstning.

Herr Hedenstierna: Herr talman! Hå enligt min och övriga
reservanters uppfattning kamrarnas skiljaktiga beslut i den nu
föreliggande frågan är av det innehåll, att gemensam votering
därom icke kan lagligen äga rum, hemställer jag, att kammaren,

Ang. gemensam
omröstning
om rätt,
för riksdagsmän
till fria
järnvägsresor.

Nr 2(k

22

Onsdagen den 24 april.

Ang. gemensam
omröstning
om rätt
för riksdagsmän
till fria
jänvägsresor.

(Forts.)

med ogillande av det föreliggande, nn föredragna betänkandet,
vilket jag för övrigt anser vara formellt oriktigt avfattat, måtte
avslå nämnda betänkande och förklara, att motionen i följd av
kamrarnas skiljaktiga beslut må anses hava förfallit.

Herr Nilson, Karl August: Ja, det är inte gott att inlåta
sig på en debatt i denna fråga, då den föregående ärade talaren
inte har lämnat något skäl för sin framställning, men utskottets
majoritet har icke kunnat se saken på samma sätt som den föregående
ärade talaren, utskottets ärade ordförande, utan har sett
saken så, att här förelåg ett fall, där det är fullkomligt på sin
plats att anställa gemensam votering. Andra kammaren har ju
voterat ett bestämt anslag för ett visst, tydligt angivet ändamål,
och då första kammaren avslagit ungefär en liknande framställning
från utskottet, har utskottets majoritet icke kunnat finna
skäl att avstyrka framställningen att låta ärendet gå till gemensam
votering. Jag skall därför be, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets framställning i denna del, tills åtminstone något
skäl framlagts, varför det skulle vara omöjligt att ha gemensam
votering i den föreliggande frågan.

Herr Trygger: Herr greve och talman, mina herrar! När

man läser bankoutskottets memorial, blir man verkligen förvånad
över det sätt, varpå detta ärende blivit behandlat. Såsom herrarna
veta, har det varit väckt en motion, att riksdagen skulle besluta en
skrivelse till Kungl. Maj:t och hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
efter skedd utredning etc. gå i författning om, att riksdagens ledamöter
tillbandahölles fribiljetter under en månads tid för resor å
statens järnvägar, samt att riksdagen för sådant ändamål skulle
besluta anvisa ett belopp å 10,000 kronor att då eventuellt komma
till användning jämväl under innevarande år. Då man läser denna
motion, är det väl alldeles uppenbart, att motionärerna ha föreslagit
ett anslag å 10,000 kronor endast under förutsättning, att
motionärernas första yrkande om en skrivelse skulle ha blivit av
riksdagen bifallet. Ifrån utskottet hemställdes det i anledning av
förevarande motion, dels att riksdagen skulle besluta en skrivelse
på sätt nyss nämndes, och dels att till bestridande av kostnaderna
för de resor, som avsågos i den skrivelsen, skulle anslås 10,000
kronor. Man delade upp yrkandet på två punkter, punkten ett
och punkten två, men någon skillnad mot vad som förelåg i motionen
fanns tydligen icke. Det var följaktligen fortfarande uppenbart,
att anslaget förutsatte, att begäran om skrivelsen föranledde
ett riksdagens beslut. Emellertid, när saken kom till kamrarna,
blev utgången i första kammaren, att utskottets hemställan avslogs.
Man skulle kunnat tänka sig, att resultatet i andra kammaren
blivit, att utskottets hemställan bifölls, men så skedde icke,
utan under den debatt, som uppkom i andra kammaren, gjordes
ett yrkande på något helt annat, något som visserligen stod denna
sak mycket nära men som var något annat än en skrivelse och

Onsdagen den 24 april.

23 Nr ätt.

ett, i händelse skrivelsen beslöts, därtill fogat anslag. Andra Ang. gemenkammaren
beslöt nämligen för sin del att bifalla det gjorda yr- *!™
kandet, »att riksdagen måtte anslå ett belopp av 10,000 kronor för ^riksdag»-tillhandahållande av fribiljetter under en månads tid åt riksdags- män till fria
män för resor, då riksdag ej pågår, å statens järnvägar på åa järnvägsresor.
villkor, som kunna varda av Kungl. Maj:t bestämda». Sålunda, (Forts.)
andra kammaren fattade ett beslut över något, som rakt icke hade
varit föremål för första kammarens behandling. I denna kammare
har varit fråga om att skriva eller icke skriva och att, i händelse
skrivelseförslaget bifölls, bifalla ett därtill fogat yrkande om anslag,
men i andra kammaren fattades beslut om anslag lör ett visst
angivet ändamål. Det är väl alldeles uppenbart, att, då man gått
så tillväga, det icke kan bliva tal om någon gemensam votering.

Första kammarens beslut och andra kammarens beslut stå för resten
icke i någon motsättning till varandra, ty även den, som avslagit
skrivelseförslaget och det under den förutsättningen begärda anslaget,
kan ju möjligen vilja vara med om ett anslag utan att
vilja,skriva om föregående utredning. Yad jag nu anfört angående
ärendets behandling är tillräckligt för kammaren att vägra en gemensam
votering. Ja, det är en plikt för första kammaren att
vägra gemensam votering, ty det måste vi väl hålla fast vid i
riksdagen, att den fråga, som blir föremål för gemensam votering,
skall på ett tidigare stadium ha varit föremål för ett beslut av
båda kamrarna.

Men det finns ett ytterligare skäl, varför gemensam votering
här icke kan ifrågakomma. Även om, i stället för att fatta detta
felaktiga beslut, andra kammaren t. ex. hade bifallit en utskottets
hemställan, som kunnat, formellt sett, bli föremål för gemensam
votering, skulle jag i allt fall ha yrkat på, att första kammaren måtte
vägra gemensam votering och det på det skäl, som anfördes, när
frågan förra gången var före här i kammaren. Skälet var, att det
enligt min mening strider mot grundlagen att tillerkänna riksdagens
ledamöter såsom sådana någon förmån utöver vad grundlagen
tillägger dem.

Herr greve och talman! Jag yrkar att kammaren måtte förkasta
bankoutskottets förevarande voteringsproposition och sålunda
därmed uttala, att denna fråga icke kan vara föremål för gemensam
votering.

Herr Pers: Då jag undertecknat den motion, som givit anledning
till den här konflikten, skall jag be att få säga några ord.

Herr Trygger har vid ett föregående tillfälle liksom nu velat
hävda, att det föreslagna anslaget till riksdagsmäns resor skulle
strida mot grundlagen, och han anförde vid föregående tillfälle
den parallell, som låg uti bestämmelsen om de två fria riksdagsresorna,
som tillkom förra året. Jag vill emellertid begagna tillfället
och säga, att det icke har varit motionärernas mening, icke
min och jag tror ej heller min medmotionärs, att det här skulle
vara en förmån för riksdagsmännen, utan förslaget avser att sätta

Nr 2(i. 24

Onsdagen den 24 april.

Ang. gemen- riksdagsmännen bättre i tillfälle att uppfylla sitt riksdao-smanna IZg

''"Trätt "})pdeag;, °,C} det har oc.ksä ,uttalats i motionen. Det har eu ganska
för riksdags- . ^ förebild i ett par föregående beslut av riksdagens kamrar, som

män till fria jag vill erinra om, och det ena är tilldelandet åt riksdagens ledaJämvägsresor.
möter av det störa verket »Sveriges land och folk», och °det andra

(Forts.) är tilldelandet åt de riksdagsmän, som vilja ha det, av Svensk

författningssamling; men i synnerhet utdelandet av boken »Sveriges
land och folk» har eu alldeles tydligt framträdande likhet med vad
som föreslås i motionen. Båda delarna avse icke någon nämnvärd
förmån för riksdagsmännen utan framförallt att sätta riksdagsmännen
i tillfälle att lära känna Sverige, att hjälpa dem att få förutsättningar
att fullgöra sitt uppdrag. Nu har herr Trygger liksom
vid ett föregående tillfälle uttalat sig mot det här även av andra
grunder, och han begagnar den möjlighet, som finnes till en avvikande
tolkning här. Det har blivit så, att realitetsfrågan har
fatt skymmas undan av det formella uti saken. Det är ju intet
att göra åt det, utan jag föreställer mig att kammaren följer herr

Trygger, men jag har velat säga denna min mening, ty det är
ju möjligt, att frågan tages upp ytterligare, och då har jag velat
påpeka, att jag absolut inte tänkt mig, att det skulle vara någon
förmån för riksdagsmännen, utan en anordning för att sätta riksdagens
ledamöter bättre i tillfälle att fullgöra sitt viktiga uppdrag.
r

Herr Wickman: Herr talman, mina herrar! Utskottets ärade
ordförande framhöll såsom skäl för reservanternas uppfattning och för
avslag å voteringspropositionen, att den vore formellt oriktigt avfattad.
Jag förmodar, att han kommer att utveckla detta vidare sedan,
och jag förmodar, att han gjorde detta påstående därför, att man för
detta särskilda fall i bankoutskottet ställt ett andrakammarbeslut
såsom ja-proposition, och följaktligen vore detta en formell oriktighet
gentemot gammal praxis, vilket ock blivit erkänt. Men utskottets
majoritet har ansett, att voteringspropositionen borde avfattas så,
att det där beslutet det verkligen gällde att votera om, i detta fäll
borde ställas såsom ja-proposition. Den ärade talaren på Stockholmsbänken
rörde vid voteringspropositionen och frågade, hur det skulle ha
varit, om utskottets hemställan av andra kammaren bifallits i överensstämmelse
med motionens lydelse och första kammar en avslagit den,
d. v. s. att andra kammaren hade fattat beslut i enlighet med utskottets
då gjorda hemställan. Då hade ju skrivelseförslaget legat med
såsom bifallet av båda kamrarna för en sådan anordning. Då hade
utskottet självfallet mast lata saken förfalla. Och däri ger jag
den ärade talaren rätt. Nu ligger emellertid frågan på annat vis!
Om skrivelseförslaget hade bifallits av forsta kammaren, men avslagits
av andra kammaren, sa förelåg i andra kammaren ej något
tillstyrkande av bankoutskottets första hemställan, utan det hade
blivit, ett särskilt beslut, som endast gått ut på ett anslag. Och
jag vill. i detta fall uttala min uppfattning i enlighet med majoritetens
i utskottet mening att härmed är skrivelseförslaget ur va -

Onsdagen den 24 april.

Nr 2ti.

gen. Här gäller det ett direkt anslag, och ett direkt anslag kan Ang. gemengenom
voteringsproposition bifallas. Jag vill också erinra, att sa.m
motionärerna yrkat, dels ett anslag på 10,000 kronor, som avsäg riksdag»-skola utgå för detta år, dels en skrivelse till Kungl. Maj:t om ut- män till fria
redning för fortsättningen. Det är sålunda två linjer, som i mo- järnvägsresor.
tionen avses. Sålunda skulle, även utan att någon utredning före- (Forts.)

låg, riksdagen kunnat bifalla ett anslag på tiotusen kronor för i
år, och ett kommande år skulle regeringen kunnat komma med ett
förslag för att visa vilket anslag, som eventuellt kunde behövas.

Det föreligger sålunda från motionärerna två framställningar nämligen
dels om anslag för i år och dels om utredning för den kommande
tiden. Det är ur dessa synpunkter mina herrar, som vi
inom utskottets majoritet ansett, att det är rätt, att, när det gäller
en direkt anslagsfråga, som det skall voteras om, andra kammarens
beslut lägges till grund för voteringspropositionen.

Den siste ärade talarens åsikt, beträffande förmåner för riksdagsmännen,
vilkas beviljande i denna ordning den ärade talaren
på Stockholmsbänken ansåg vara stridande mot grundlagen, ha vi
från trätt flera gånger till och med i första kammaren. Jag erinrar
om det beslut, som fattades om förmånerna på riksdagsrestaurangen
för riksdagsmännen. Det är ju en förmån, soin mera gynnar
riksdagsmännen än en resa, ty resan avser icke förtäring utan
endast en biljett, och på den tjäna vi intet. Sålunda har riksdagen
tidigare frånträtt den av herr Trygger förfäktade grundsatsen.

Jag anser att den ärade talaren på Stockholmsbänken bort hävda
denna grundsats vid det tillfälle, när det var fråga om riksdagsrestaurangen,
men då sade han såvitt jag vet, ingenting. Detta
utgör för mig ytterligare ett skäl till att anse att nu föreliggande
voteringsproposition skall av riksdagen bifallas.

Det är dessa skäl, som för oss i bankoutskottet legat till
grund för att framlägga denna voteringsproposition, och jag ber,
herr greve och talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Ekman, Johan Emilson: Herr talman! Ehuru jag

för egen del skulle önskat själva frågan framförd för vilken jag
talat i kammaren anser jag dock ej med lag och rätt överensstämmande
och den löses genom gemensam votering. Detta på grund
av att två olika yrkanden stå mot varandra. Jag anser det ej
heller vara lämpligt, att en fråga som denna, varom man har olika
åsikter, skall lösas på ett sätt, om vars riktighet man har det
ringaste tvivel, utan frågan torde hellre få komma igen ett annat
år och får då läggas i en sådan form, att den kan lösas på ett
fullt korrekt sätt. Så långt är jag ense med den ärade talaren
på Stockholmsbänken, som nyss yttrade sig.

Då han emellertid som vidare skäl anförde, att denna fråga
icke kunde lösas på det sätt, som föreslagits, enär den vore stridande
mot grundlagen, så är jag av olika tanke mot honom. Jag
må säga, att det förvånar mig om detta skulle vara en grundlags -

Nr 20. 26

Onsdagen den 24 april.

Ang. gemensam
omröstning
om rätt
för riksdagsmän
till fria
järnvägsresor.

(Forts.)

fråga, då motionen är på förslag av respektive talmän och i enlighet
med ett av riksdagens båda kamrar enhälligt fattat beslut
hänvisad till behandling av bankoutskottet. Det hade väl varit
skäl, att den, som varit av olika tanke, hade yrkat, att den icke
skulle komma till bankoutskottet utan till konstitutionsutskottet.
Detta är ett tecken till att kammaren icke har delat denna mening,
att denna fråga på något sätt kunde beröra grundlagen.

Herr Trygger: Med anledning av vad en ledamot i utskottet,
herr Wickman, yttrat ber jag få säga, att om man förfarit riktigt
i andra kammaren, har det varit alldeles påtagligt, att någon gemensam
votering här icke kunnat komma i fråga. Däri har herr
Wickman således alldeles rätt, att om andra kammaren tagit utskottets
hemställan och första kammaren förkastat den, hade skrivelseförslaget
fallit och därmed anslagsfrågan utan vidare. Då
hade saken varit alldeles uppenbar.

Vad sedermera angår det andra skälet, som jag anförde utom
det bristfulla sätt, varpå ärendet blivit behandlat, har man gjort
gällande, att det icke vore någon förmån för riksdagsmännen, om
de finge denna ersättning för en månads resor, ty det skedde för
att bereda dem en ökad möjlighet att fullgöra sitt uppdrag. Man
har jämfört detta fall med andra saker, andra fördelar, som riksdagsmännen
skulle åtnjuta. I dag har man talat om, att de fått
vissa publikationer, rätt att få svensk författningssamling o. s. v.
och att riksdagsmännen beretts tillfälle att för en billig penning
under förra riksdagen få mat i riksdagsrestaurangen. Vid tidigare
tillfällen har man talat om tidningar och klubblokaler etc.,
men detta är väl icke jämförbart. Det enda som är jämförligt är
fallet med matserveringen. Nu sade herr Wickman, att i den frågan
opponerade jag mig icke. Jag vill tala om, att den frågan
icke varit före i kammaren, och kammaren har alltså ej fattat
något beslut i den saken. Däremot har den varit före i talmanskonferensen,
och jag ber få tala om, att jag satte mig emot förslaget.
Jag ansåg, att det icke var riktigt. Det är visserligen
sant, att en ledamot här i kammaren haft ett yttrande om, såvitt
jag erinrar mig, att man berett riksdagsmännen möjlighet att för
ett rampris få äta på restaurangen, men som sagt jag kan icke
erinra mig, att frågan varit föremål för något kammarens beslut.
Men därmed må vara hur som helst! Det är felaktigt. Har kammaren
verkligen fattat ett sådant beslut, var det orätt handlat;
men om man i en viss situation, som av många betecknades såsom
synnerligen ömmande, gör ett fel, är detta naturligtvis icke något
skäl, varför man skall fortsätta på den vägen, utan man bör tvärtom
upphöra därmed så snart som möjligt.

Jag vidhåller mitt yrkande.

Herr Nilson, Karl August: Herr talman! Av de två skål,
som den ärade talaren på Stockholmsbänken anförde, var det om
den konstitutionella sidan av saken det mest vägande, men genom

Onsdagen den 24 april.

27 Nr 20.

herr Ekmans inlägg liar det motbevisats. Det är ju så, att detta Ang. $«>»««-ärende först varit hänvisat till statsutskottet, men därifrån återlämnats
till kamrarna och sålunda blivit föremål för talmanskon- j-ör r^s,iags.
ferensens behandling samt därefter genom kamrarnas samstämmiga män till fria
beslut hänvisats till bankoutskottet. Därmed har blivit ådagalagt, järnvägsres.
att den konstitutionella sidan av saken knappast kan i detta fall (Forts.)
debatteras, ty det har ju i många instanser blivit fastslaget, att
detta icke är en konstitutionell fråga, utan en fråga av allmän art.

Men då herr Trygger alldeles särskilt fotat sitt avslagsyrkande på
andra kammarens »förment felaktiga beslut», så måste jag mot en
sådan beteckning inlägga en bestämd gensaga; ty jag vet ej, om
vi här i denna kammare ha rätt att döma andra kammarens åtgärder.
Jag förmodar, att den åtgärden att under debatten framställa
ett från utskottets något avvikande förslag, som sedan av
kammaren antages, ej är något ovanligt, utan lär har förekommit
vid många andra tillfällen, och jag kan ej tänka mig, att det kan
anses vara ett formellt felaktigt beslut, utan ett beslut, som kammaren
hade full rätt att på grund av den föreliggande utskottsbehandlingen
fatta. Och om andra kammaren hade denna fulla
rätt att lätta sådant beslut och det alltså ej är formellt felaktigt,
då förstår jag ej heller, hur detta skäl kan framställas som grund
för ett avslagsyrkande om gemensam votering. Om alltså andra
kammarens beslut har fog för sig så är det också utskottets^ rätt
och skyldighet att hemställa om gemensam votering, till vilken
hemställan jag ytterligare ber att fä yrka bifall.

Herr Wickman: Herr talman! Endast ett par ord till replik
mot den ärade talaren på Stockholmsbänken i fråga om vad han
sade angående matserveringen. Det är alldeles uppenbart, att det
av honom åsyftade tillfället gällde ett initiativ av riksgäldsfullmäktige
och ej något kammarens beslut, men vad jag syftade på
var 1914 års beslut. Riksgäldsfullmäktige hade bestämt vad priset
skulle vara på restaurangen, och då restauranginnehaverskan icke
kunde låta sig nöja med det bestämda priset, så gingo fullmäktige,
i stället för att'' höja det, in till bankoutskottet och gjorde hemställan
om ett anslag till såväl restauranginnehaverskan som serveringsflickorna,
och jag erinrar om, att det var en ganska lång
debatt här i kammaren om detta spörsmål. Emellertid biföllo dock
kamrarna förslaget. Följaktligen var detta ett beslut om en direkt
fördel för riksdagsmännen, nämligen att de icke skulle behöva betala
en 75- eller 50-öring mera för maten, om jag ej missminner
mig erhöllo serveringsflickorna kronor 100 var, även detta en fördel,
så att gästerna i viss mån befriades för drickspenningar.^ Ja,
mina herrar, var detta ej en förmån för riksdagsmännen likaså god
som en järnvägsbiljett för en riksdagsresa?

Herr Trygger: Ja, jag får erkänna, att jag ej riktigt erinrar
mig detta fall, men var det ej fråga om — jag ber om ursäkt för
att jag är så okunnig om saken — att ersätta en förlust för den,

>''r 2<>. 28

Onsdagen den 24 april.

An<j. gemen- Som både restaurangen? Var ej huvudsynpunkten denna och ej att
IZrätt bere,da riksdagsmännen en förmån? Men hur som helst, det var
för riksdags- mycket olämpligt, om meningen var den sistnämnda. Men därav
män till fria får ej skapas något prej udikat.

järnvägsresor. En ärad talare på Värmlandsbänken sade, att mitt huvudar(Forts.
) gument var den formella bristen i ärendets behandling. Nej, mitt
huvudargument var, att saken är grundlagsvidrig, men å andra
sidan tog jag också upp det formella skälet som förut framfördes.
Vad det beträffar, att vi icke skulle vara berättigade att sätta oss
till doms över andra kammarens handlingssätt, instämmer jag till
fullo i den ärade talarens yttrande, och det finnes icke ett°spår
till avsikt hos mig att här sätta mig till doms över vad andra
kammaren gjort i detta fall. Däremot måste jag ovillkorligen anse
mig och övriga ledamöter av denna kammare berättigade att sätta
oss till doms öveiyvad vi skola göra själva. Om andra kammaren
handlat på ett visst sätt, så är det andra kammarens sak, men
det är vår plikt här i kammaren att, om en fråga enligt vår mening
icke har grundlagsenligt behandlats i andra kammaren, upprätthålla
grundlagen. Det gör man i detta fall genom att vägra
gemensam votering.

Herr Alkman: Ja, jag delar fullkomligt herr Tryggers uppfattning,
att vi ej böra sätta oss till doms över andra kammaren,
men jag undrar, om vi ej genom att på konstitutionella grunder
underkänna voteringspropositionen sätta oss till doms icke blott
över andra kammarens utan över riksdagens behandlingssätt av
detta ärende. Är det så, att de konstitutionella betänkligheter,
som herr Trygger gjorde gällande, äro riktiga, då synes det vara
givet, att detta ärende skulle hava beretts av konstitutionsutskottet
och ej av något annat utskott. Då har riksdagen handlat
orätt däri, att detta ärende ej fått undergå sådan beredning, som
det grundlagsenligt skall undergå. En sådan beredning är under
denna förutsättning ej gjord. Jag tycker, att detta är ett förhållande
som tillräckligt visar att de konstitutionella betänkligheter,
som här ha framhållits, säkerligen äro mycket svagt grundade.

Herr Ekman, Carl Glustaf: Endast några få ord. Jag ber
att få säga, att man kan vara tveksam om det ändamål, vartill
den ursprungliga motionen syftade. Man kan ock vara tveksam
om, huruvida, därest andra kammaren fattat beslut på grundval
av bankoutskottets tidigare hemställan, gemensam votering då kunnat
anställas eller ej. Man kan också vara tveksam om, huruvida
andra kammarens förfaringssätt i alla avseenden varit fullt grundlagsenligt.
Men som frågan nu föreligger vill jag säga, att ett
beslut i enlighet med herr Tryggers yrkande måste anses innebära
en begränsning av det gemensamma voteringsinstitutet, en begränsning,
till vilken jag ej känner något motstycke. Och jag tror, att
kammaren gör väl i att ej gilla herr Tryggers uppfattning. Då
det nu gäller att pröva frågan sådan den föreligger, efter de be -

Onsdagen den 24 april.

29 Nr 26.

slut, som faktiskt blivit av kamrarna fattade, kan jag ej se annat
än att grundlagen ålägger kamrarna att gå till gemensam votering
om den föreliggande punkten.

Sedan överläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr
talmannen, att i avseende å föreliggande memorial yrkats, dels att
utskottets däri framställda förslag skulle godkännas, dels ock att
ifrågavarande förslag skulle avslås.

Därefter gjorde herr talmannen propositioner enligt berörda yrkanden
och förklarade sig finna propositionen på avslag vara med
övervägande ja besvarad.

''Votering begärdes, i anledning varav uppsattes, justerades och
anslogs en så lydande omröstningsproposition:

Den, som avslår bankoutskottets i memorial nr 45 framställda
förslag, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, godkännes ifrågavarande förslag.

Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 70;
Nej — 36.

Herr statsrådet Schotte avlämnade Kungl. Maj:ts nådiga propositioner
:

nr 305, angående anslag för en statens kraftstation vid Motala’
samt för förberedande åtgärder för Vänerns reglering;

nr 306, angående statens deltagande i kostnaden för reglering
av vissa till Dalälvens vattensystem hörande sjöar;

nr 309, med förslag till lag om ändrad lydelse av 49 § i strafflagen
för krigsmakten den 23 oktober 1914;

nr 310, med förslag till lag om ändrad lydelse av 33 § i lagen
om krigsdomstolar och rättegången därstädes den 23 oktober 1914;
samt

nr 331, med förslag till lag om fri rättegång m. m.

Föredrogs ånyo första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande
nr 11, i anledning av väckta motioner om vidtagande av åtgärder
för åstadkommande av förbättrad sedlig och andlig vård för
den värnpliktiga ungdomen m. m.

Ang. gemensam
omröstning
om rätt
för riksdagsmän
till fria
järnvägsresor.

(Forts.)

Om förbättrad
andlig vård
för värnpliktiga
m. m.

N r 2(> 30

Onsdagen den 24 april.

Om förbättrad Med föranledande av ifrågavarande inom första kammaren väckfTr^värnTit-
m°ti°ner. 11 r 9> av herr Gullbertj, och nr 53, av herr Meurtmrj.
tiga m. m. både utskottet i nu föredragna utlåtande på åberopade skäl hemställt,
(Forts.) att första kammaren måtte för sin del besluta att i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning
av frågan om förbättrad ändlig och sedlig vård för den
värnpliktiga ungdomen samt för riksdagen framlägga det förslag,
vartill utredningen kunde föranleda.

Reservation hade anförts av herr Oscar Olsson, vilken ansett,
att utskottets utlåtande bort hava viss i reservationen angiven lydelse.

Herr Olsson, Oscar: Herr talman! Jag är litet nyfiken att
se, huruvida riksdagens första kammare, när det gäller den sedliga
och andliga vården av den värnpliktiga ungdomen, skall liksom
utskottet i första hand se på de kyrkliga intressena eller i
likhet med min reservation lägga uteslutande vikt vid den värnpliktiga
ungdomens och försvarets intressen. Det har ju här i
kammaren under denna riksdag framkommit motioner, i vilka den
stora råhet har påtalats, som skulle medfölja det militära livet
under den värnpliktiga ungdomens fullgörande av sin tjänstgöring.
Från militärt sakkunnigt håll har opponerats mot, att militärlivet
skulle vara förenat med ett förråande inflytande på den värnpliktiga
ungdomen, såsom det påståtts i dessa motioner. Jag har
ingenting emot att i viss mån göra ett medgivande åt de militära
myndigheterna i det fallet — så pass långt, att också jag känner
mig rätt så övertygad om, att de yttre råa uttrycken säkerligen
icke äro bevis för en djupare sedlig depravation — men å andra
sidan tror jag ej heller, att man från militärt håll skall våga på
allvar hävda någon sorts höjande och förädlande inflytande av
militärlivet på våra lägerplatser.

Het torde nog från intresserat håll i det avseendet medgivas,
att det hade varit bättre, om någonting hade kunnat göras i stil
med talet om fälthögskolan, som var ganska allmänt hört, då det
gällde värnpliktens utsträckande bortåt ett helt år. Nu undrar
jag emellertid, om kammaren verkligen inbillar sig, att denna
fälthögskola skulle vara avhängig av litet- fler regementspastorer
eller en mera ståtligt utbildad fältprästhierarki. Jag tror nu ej,
att det är så värst mycket att vinna på den vägen. För övrigt
gäller det här en sak, vilken nog står i samband med denna och
vilken torde vara minst lika betydelsefull ur försvarsintressets
synpunkt som den ofta påtalade råhet, som följer med militärlivet,
och det är den känsla av otrevnad och olust vid detta militärliv,
som jämt och ständigt gör sig gällande. Det är alldeles oemotsägligt,
att stora mängder även försvarsintresserad värnpliktig
ungdom, som med de allra bästa föresatser gå att fullgöra sin
värnplikt, när de komma därifrån ha fått en leda för allt vad
militärliv heter, som ej på något sätt kan anses vara till gagn

Onsdagen den 24 april.

31 Nr 2H.

för varf försvar och dess intressen. Försvarsolusten får nog åt- Om''förbättrad
skilliga bidrag just i denna otrevnadskänsla, som blir följden av
den andliga slöhet, som militärlivet, sådant det nu är anordnat
för den värnpliktiga ungdomen, nödvändigt för med sig. När jag (Forts.)
har talat med värnpliktig ungdom, med kamrater, som gått ut
med de allra bästa föresatser, talat med dem om vad de tycka om
militärlivet, vad de tycka om sin tjänstgöring, så ha de ej använt
uttrycket andlig slönet utan i allmänhet djurisk slöhet som det
adekvata uttrycket för den olustkänsla, som har bemäktigat sig
dem efter någon längre tids vistelse på lägerplatsen. Jag tror ej
alls, att det är omöjligt att ordna förhållandena på ett sådant
sätt, att denna allmänna olust och otrevnadskänsla på lägerplatserna
kan om ej försvinna så dock i väsentlig mån motarbetas,
men jag tror ej, att det är lämpligt att rekommendera mot denna
vantrevnadskänsla litet mera regementspastorer som den uppmuntrande
utsikten för höjandet av trevnaden. Jag tror ej ens, att
det duger att ordinera fördelningspastorer och fältprostar som
högre grader av regementspastorerna. Det är nog andra saker,
som skola till, om det skall bli någon högre grad av trevnad av
för manskapet på dess fritid under värnpliktsövningarna. Det är
nog, det erkänner jag, eller det kan åtminstone vara av en viss
betydelse att överlämna sin andliga vård åt en regementspastor,
men jag tror att effekten blir bra mycket större, ifall det ordnas
på det sätt, att tillfällen givas för den värnpliktiga ungdomen att
taga den andliga vården i egna händer genom egen medverkan
och eget arbete. Det är en sådan organisation vi behöva, en organisation,
som kan väcka och tillvarataga den värnpliktiga ungdomens
intresse för ett intensivare andligt liv på lägerplatserna
under den tid, som ej upptages av övningarna. Det är detta andliga
liv, som jag ej tror lämpligen skall koncentreras hos regementspastorer
eller hos prästerskapet över huvud taget.

Jag skulle tro, att dessa försvarsintressen tillgodoses på bra
mycket bättre sätt, om bland manskapet och befälet utses kommittéer
för kompanier, regementen och andra truppenheter och de få
ta hand om saken, få till uppgift att anordna föreläsningar, konserter
och förströelser över huvud taget, men dessutom också öppna
tillfälle för frivilliga sammanslutningar bland manskapet till studiecirklar,
umgängesklubbar, diskussionsföreningar o. s. v. Den
organisation, som behöves för utvecklandet härav, kan ha ett av
sina stöd i soldathemmen, men ej sådana soldathem som de nuvarande,
som äro ett utslag av den privata välgörenheten, utan soldathem,
som bli en statens, en det allmännas angelägenhet. Den
organisationen tror jag ej heller skall göras sådan, att föreståndarskapet
eller ledningen av den givet blir förenad med en prästsyssla.
Jag har ingenting emot att, om en regementspastor kan
befinnas vara den lämpligaste personen att stå i spetsen för organisationen,
han får stå i spetsen för densamma, men då skall han
göra det på grund av sin skicklighet, ej på grund av självskrivenhet.

Nr Sfi. 32

Onsdagen den 24 april.

Om förbättrad Den störa skillnaden mellan utskottet och mig i detta avseende
föfvär^uL är sa^e(^es den, att när jag vill ha en utredning beträffande hela
JUgTmPm.'' den andliga vården för den värnpliktiga ungdomen, så lägger jag
(Forts.) den religiösa vården in som en låt vara viktig del i den andliga
vården, under det att utskottet fäster huvudvikten vid den religiösa
vården och skjuter undan det allmänna bildningsintresset,
den allmänna andliga vården som en bisak därinom. Vad nu den
religiösa vården beträffar, så är det ej min mening att på något
sätt underkänna dess betydelse och få den bort från lägerplatserna.
Den skall ha sin plats, men den skall ej heller ha mer. Den skall
finnas där, och den skall utövas på bästa och effektivaste sätt ;
det får utredningen också taga hand om. Jag tror däremot alldeses
icke såsom utskottet, att statskyrkoprästerna i det hänseendet,
när det gäller den religiösa vården, stå på ett underbart högre
plan jämfört med t. ex. frikyrkoprästerna. Jag är således icke
alls benägen att skriva under vad utskottet i det^fallet säger, nämligen
att frikyrkoprästerna skola komma i åtanke endast där behov
förefinnes. Ja, när förefinnes behov enligt utskottets mening?
Då, statskyrkoprästerna icke räcka till? Jag tror icke, att det är
på detta sätt, som denna rekryteringsfråga skall avgöras, utan på
så sätt, att de personer, som visa sig lämpliga att hava hand om
den religiösa värden på lägerplatserna, oavsett om de äro statskyrkliga
eller frikyrkliga, skola hava samma rätt att tävla om
befattningen. Jag tror, att man på detta sätt tillgodoser den religiösa
vården bra mycket säkrare — åtminstone är icke min erfarenhet
den, att statskyrkans prästerskap har något starkare grepp
i befolkningslagren än de frikyrkliga. Vad sedan den högre
bildningen beträffar, studentexamen och den teologiska examen, så
kan jag icke förstå, att denna s. k. högre bildning på ett område,
som rör den religiösa vården, har med denna sak att göra.
Skola vi tala om den religiösa vården, så skola vi tala om den
och icke på något sätt priviligiera den teologiska bildningen framför
den frikyrkliga.

Utskottets och reservantens förslag utgå således ifrån olika
synpunkter. Där utskottet vill hava en huvudsakligen kyrklig
organisation med — för allt i världen — litet soldathjälpsverksamhet
vid sidan om, så vill reservanten hava en organisation,
som helt. och fullt tillvaratager den andliga vården, en bildningsorganisation
för våra värnpliktiga, som kan göra allvar av det
gamla talet om värnpliktstiden som en fälthögskola.

Då jag, herr talman, anser, att detta är att tillgodose intressena
för den värnpliktiga ungdomen och för försvaret på ett verkligt
sätt, ett sätt, som är bra mycket effektivare än det utskottets
majoritet kommit till i sin motivering, ber jag, herr talman, få
yrka bifall till min reservation.

Herr Meurling: Då man haft tillfälle att umgås med folket
i bygderna, har man fått rikliga tillfällen att erfara, vilken oro
och sorg det väcker hos många föräldrar, som sökt att uppfostra

Onsdagen den 24 april.

33 Nr

sina barn så val som möjligt och så långt som möjligt avhålla dem Om förbättrad
ifrån dåligt sällskap, att dessa barn skola kastas ut, under ett andli-> Vi"''d
helt år, i ett krigsliv, där de ideligen få se och höra hamraternas
råhet och förvisning utan att någon motvikt erbjudes dem (p0S)
genom någon, som ägnar dem en sedlig och kristlig omvårdnad.

Många föräldrar känna detta såsom ett vida större offer för försvaret
än de utgifter de få vidkännas och saknaden av de ungas
arbetskraft. Utskottet är därför värt all tacksamhet för det välvilliga
utlåtandet.

diet är endast emot ett stycke i utskottets utlåtande, som jag
vill göra en liten anmärkning eller åtminstone önskar ett förtydligande
av. Det är det stycke på sid. 8, som lyder sålunda: »I
styrelsen för soldathem höra vederbörande regements- eller kårchef,
en eller flera officerare och underofficerare samt regementspastor
och ett antal representanter för manskapet äga säte och
stämma.»

Nu är det som bekant så, att soldathemmen ofta äro anordnade
genom frivilliga gåvor, och då synes det mig, att givarne
böra få bestämma, vilka som skola hava säte och stämma i styrelsen
för dessa soldathem. År det så, att det blir självskrivna
ledamöter i styrelsen, så kan det lätt uppstå konflikt emellan dem
och de övriga, något som snarare försvagar än förstärker soldathemmens
verksamhet. Det vöre därför väl, om det på något sätt
kunde förtydligas, att detta lilla stycke endast gäller sådana soldathem,
som äro anordnade av staten, och jag hoppas, att utskottets
ärade ordförande kan göra något förtydligande i den vägen.

En regementspastor — om han, såsom utskottet önskar, är en
dugande och för sin uppgift intresserad man -— skall nog på soldathemmet
utöva ett hälsosamt inflytande och detta kanske ännu
bättre, om han står utanför, än om han skulle vara en självskriven
ledamot av styrelsen. År han en sådan dugande man, så blir han
nog kallad till hjälp och stöd för soldathemmet på frivillig väg.

Vad nu reservanten beträffar, så angiver han i sin reservation,
att han anser kurser och föreläsningar, aftonunderhållningar,
konserter, idrottsövningar, kamratfester o. s. v. utöva ett bättre inflytande,
än en religiös omvårdnad, och hans yttrande bekräftar,
att detta var hans tanke. Jag tror icke, att detta håller streck.

Jag har själv vapenövats såsom student ibland idel studenter, och
jag måste bekänna, att råheten och vildheten, som på fristunderna
tog sig uttryck ibland dem, icke var mindre än hos de obildade.

Endast en del av dem utgjorde därvidlag ett avgjort undantag:

Det var de, på vilka kristendomen hade fått utöva sin makt. De
skilde sig fullständigt ifrån de andra, när dessa började sitt vederstyggliga
liv.

Jag ber därför att få yrka bifall till utskottets förslag och
hoppas, som sagt, att ett förtydligande sker av utskottets ordförande
i den punkt, jag anfört.

Herr Gu. 11 b er g: Herr talman! Jag är tacksam för den

Första kammarens protokoll 1918. Nr 26. 3

Nr 36. 34

Onsdagen den 24 april.

Om förbättrad välvilliga behandling, som första tillfälliga utskottet ägnat de moandh^
vard- |;onerj g0m framto.mmit, i avseende å den sak det här är fråga om.
"tiga m.m. Bet är glädjande att se, att utskottet varit enigt i sitt slutyrkande.

Forts.) Bet finnes visserligen en reservation, men även reservationens kläm
är lika med utskottsmajoritetens. Alltså önskar utskottet i sin helhet,
att det må bliva en utredning om förbättrad andlig och sedlig vård
för den värnpliktiga ungdomen.

Bå jag ändå har begärt ordet, har jag gjort det för att saga,
att jag icke är fullt nöjd med motiveringen, vare sig den, som förekommer
i majoritetens uttalande, eller den, som förekommer i reservantens.

Bå t. ex. på sid. 6 i utskottets utlåtande säges, att regementspastorsinstitutionen
borde inpassas i den ecklesiastika organisationen,
så är jag icke av den meningen, utan jag anser, att denna
regementspastorsinstitution borde vara fristående från den ecklesiastika
organisationen i allmänhet. Jag tror, att det skulle vara hälsosamt,
om den hade en egen inspektion oali en självständig verksamhet
utan något samband med det ecklesiastika för övrigt.

Bå det vidare, med avseende på mitt förslag, att även de frikyrkliga
borde kunna ifrågakomma såsom regementspastorer, i utlåtandet
säges, att detta lämpligast skulle kunna tillgodoses på så
sätt att dispens söktes och beviljades från den eller de akademiska
examina, som jsaknades, förstår jag icke riktigt detta uttalande. Om
meningen skulle vara den, att frikyrkliga predikanter, som sökte
en sådan .plats, skulle .söka dispens för att bliva präster inom statskyrkan,
stöter detta ju på alldeles orimliga .svårigheter. Yi hava
t. ex. här i landet det stora baptistsamfundet med en utmärkt skolad
kår av lärare; men om det .skulle krävas, att de skulle söka
dispens för att bliva präster i statskyrkan för att därigenom möjligen
erhålla en regementspastorsanställning, så möter det ifrån deras
sida alldeles säkert ett kompakt motstånd. Inom metodistkyrkan
hava vi ju också en högt aktad, begåvad och kunskapsrik lärarekår
och likaså inom svenska missionsförbundet, och de ha alldeles säkert
samma uppfattning härom.

Skulle detta uttalande ''däremot betyda, att dispens skulle sökas
för erhållande av denna anställning, som ju icke alls har att beställa
med församlingsvården eller med en församlings skötsel, jar
då hade detta bort uttryckas något tydligare.

Även i reservantens motivering förekommer .sådant, som jag
icke heller kan giva mitt erkännande. Han säger nämligen, ,att de
missförhållanden, som äro rådande i det militära kasernlivet, icke
ens skulle kunna tagas bort genom en bättre religiös omvårdnad.
Min tanke är nu, att det brister kolossalt på detta område. En
bättre religiös vård skulle alldeles säkert hava med sig ett gott och
förädlande inflytande på den kasernerade ungdomen.

Jag kan således icke godkänna dessa motiveringar, men är däremot
överens med såväl reservantens som majoritetens kläm och yr -

Onttrlaircn *J4 april.

Nr äO.

35

kur bifall till desamma, och jag hoppas att de synpunkter, som jag 0m l''!TlaUJ''a''1
Jiär fram lort, vid eu blivande utredning ma bliva beaktade. v''^p [ik_

•lag vill därför inskränka mig till att hemställa om en .skrivelse J tiga m. *.
till Konungen angående verkställande av utredning ifråga om för- (Forts.)
bättrad andlig och sedlig vård för den värnpliktiga ungdomen samt
framläggande för riksdagen av det förslag, vartill utredningen må
föranleda.

Herr Olsson, Oscar: Ja, jag tycker, att motionären var
något kinkig, då han, på de av honom framlagda grunderna, icke
vågade gå med på min motivering, därför >att jag hade sagt, att den
religiösa omvårdnaden icke enbart kunde betyda så värst mycket
för ungdomens förbättring i andligt och sedligt hänseende. De:
framgår emellertid alldeles otvetydigt ur sammanhanget, att det jag
menade är, att enbart den religiösa vården icke ''alltid har så kraftig
verkan. Följaktligen synes det mig ändå, av motionärens anförande
att döma, som om han skulle kunna vara tämligen ense med mig
om att den skiljaktighet, som konstaterades, beror på ett missförstånd
vid läsningen av min motivering, ett missförstånd, som, för
allt i världen, väl kan förklaras av den bristfällighet i uttryckssätt,

,som reservationen kan lida av.

Då herr Meurling vittnar om att studenterna på hans tid voro
lika råa och förvildade som bonde- och arbetareungdomen, tvivlar
jag icke alls på den saken. Tvärtom, det tror jag visst. Det är icke
heller min mening, att icke studentbeväringarna behöva andlig vård
på .samma sätt ,som alla andra. Det är ganska naturligt, att även
studentbeväringarna, när de icke hava tillfälle att tillfredsställa sina
andliga intressen, kunna förfalla, men jag undrar, om dessa
studentbeväringar skulle varit hjälpta, ifall de gått till prästen och
försökt få sina andliga intressen tillgodosedda hos honom. Jag
skulle knappast tro det.

Herr Meurling anför, beträffande studentbeväringarna, att de
stå på samma nivå som den övriga värnpliktiga ungdomen. Detta
kan således icke i någon mån förringa kravet jag framställt på att
en organisation skapas, som .verkligen kan räcka till att tillgodose de
andliga intressena hos den värnpliktiga ungdomen.

Herr Bore 11: Herr greve och talman, mina herrar! Jag ber
till en början få framhålla, att det enligt min mening är synnerligen
viktigt, att denna fråga, som länge stått på dagordningen, snarast
möjligt får en tillfredsställande lösning. Med den ökade tjänstgöringstiden
för de värnpliktige är det givet, att nya anordningar
krävas, och det är också med full rätt, som de båda motionärerna
framhålla att de nuvarande anordningar för de värnpliktiges religiösa
och sedliga vård och fostran långt ifrån äro tillfredsställande.

Båda motionärerna äro också ense om den väg, man bör gå. Det råder
ingen meningsskiljaktighet dem emellan om att den nödvändigaste
förutsättningen för att ernå bättre förhållande uti ifrågavarande
hänseende är en organisation och en utveckling av den militär -

N r 2(5. 36

Onsdagen den 24 april.

Om förbättrad prästerliga institutionen. Härutinnan är ock utskottets majoritet även
ändlig vård ense me(j motionärerna.

för värnphk- ue| lugger i sakens natur, att de nuvarande regementspastorn
Terna, som innehava sina befattningar såsom bis5rsslor med ringa

1 avlöning, icke äro i stånd att ägna den tid och kraft åt verksamheten,
som är av nöden. Enligt utskottets mening ligger huvudvikten
på,''att regementspastorsinstitutionen utvecklats i huvudsyfte att gorå
denna tjänst till huvudsak i stället för bisak för vederbörande innehavare,
och bereda däremot svarande avlöningsförmåner.

Huruvida regementspastorsinstitutionen bör ytterligare påbyggas
eller icke, därom hava delade meningar rått inom utskottet. Eör
min del anser jag, att en sådan ytterligare utbyggnad är nödvändig
dels för att få stadga i hela organisationen — en stadga, som
särskilt är behövlig vid krigsmaktens ställande på krigsfot — och
dels för att kvarhålla för kallet särskilt lämpade och intresserade
personer genom att öppna befordringsutsikter.

Huruvida man därvidlag behöver gå så långt, som det av herr
Meurling åberopade förslaget avser, därom vill jag icke nu uttala
mig. Den blivande utredningen får härpå giva svar.

Såsom av nu gällande instruktionen för regementspastorerna
framgår, är regementspastorernas verksamhet ej inskränkt till den
rent prästerliga, utan skola de därjämte ägna sig åt den värnpliktiga
ungdomens sedliga fostran och vård samt även åt upplysnings- och
bildningsverksamhet. Hittills ha nog sistnämnda grenar icke kunnat
bliva i någon vidare män tillgodosedda. Efter den föreslagna
omorganisationen, och därest regementspastorsbefattning blir en huvudsyssla,
böra dock regementspastorerna kunna utöva en synnerligen
välsignelsebringande verksamhet även därutinnan. Det torde väl,
åtminstone i regel, näppeligen inträffa, att det vid truppförbanden
kommer att finnas någon, som bättre än regementspastorn är ägnad
och lämplig att stå i spetsen för och leda en dylik verksamhet. I detta
hänseende är samarbetet med soldathemsinstitutionen av synnerligen
stor betydelse, i det att denna institution bör och kan bliva en
centralpunkt för denna gren av verksamheten.

Såsom redan påpekats vilar soldathemsinstitutionen för närvarande
på privat företagsamhet och privat verksamhet. Jag är ense
med herr Olsson därom, att soldathemsinstitutionen bör i vida större
omfattning än nu omhändertagas och utvecklas av staten, och det
är enligt min mening synnerligen angeläget, att soldathem genom
statens föranstaltande komma till stånd på sådana förläggningsplatser
där de ännu ej finnas. Från denna utgångspunkt synes det mig
vara följdriktigt, att såsom utskottet förutsätta, att det militära befälet,
regementspastorerna och de värnpliktiga själva böra äga säte och
stämma i soldathemmens styrelser. Härmed har dock utskottet icke
velat säga, att så nödvändigtvis alltid måste vara förhållandet. Framför
allt har utskottet icke alls menat, att staten skulle påtvinga
det frivilliga soldathemmet en styrelse, sammansatt på sådant sätt.
Då emellertid av herr Meurling uttalats farhågor för att utskottets
yttrande i denna del till skada för saken skulle kunna missförstås,

1)7 Nr 2tf.

Onåd ngen den 21 april.

vill jas framställa det yrkandet, att i slutet av det stycke pa sidan
8 som börjar med orden: »I styrelse för», tilläggas lottande ora• vämplik»där
icke till följd av hemmens karaktär av enskilda löretag eller ti(ja
andra förhållanden styrelsen lämpligen bör erhålla annan samman- (Forte.)

sättning.» , t

Yad beträffar reservationen har reservanten sjalv redan Iramhållit,
att det föreligger en rätt betydande meningsskiljaktighet mellan
honom och utskottets majoritet, icke om målet men väl om
medlen och sättet att nå detta mål. Utskottet förbiser val icke vikten
av den del av verksamheten, som är att hänföra till den kulturella,
men utskottet lägger huvudvikten på den religiösa och i
djupare mening andliga vården. Detta är ju sa mycket natur ligare
som motionerna närmast avse denna verksamhet och det således i
första hand och huvudsakligen är detta, som utskottet haft att uttala
si" om. Herr Olsson åter lägger huvudvikten på det rent kulturella.
Han anser, att med aldrig så god förbättrad religiös vard
vinner man intet i kampen mot de påtalade missförhållandena. Malet
vinnes enligt hans mening genom att bereda de värnpliktiga lättare
andlig kost och en viss grad av förströelse till motvikt mot den
olust och råhet alstrande enformighet, som är förknippad med den
militära tjänstgöringen. .

För min del anser jag, att herr Olsson val ytligt bedömer saken.

Förutom att den av honom föreslagna organisationen av små och
stora kommittéer tillkomna på frivillighetens, väg. svårligen torde
kunna medföra ett enhetligt resultat och att vid sadant förhållande,
det kommer att bero på slump och tillfällighet om och vad som kommer
att uträttas, tror jag, att herr Olsson alltför mycket förbiser
vikten av religiös vård åt ungdomen under den tid, den är mest mottaglig
för intryck. Herr Olsson inrymmer visserligen plats åt den
religiösa vården men denna ganska undanskjuten. Han är mycket
rädd för att det statskyrkliga inflytandet skall ökas, och då han
rekommenderar bibehållandet av regementspastorsinstitutionen, framhåller
han dock, att detta icke får vara någon statskyrkligt prästerlig
institution. Men så länge staten och kyrkan äro med varandra
förenade, så länge det finns en statskyrka, måste väl ändå den
prästerliga verksamhet, staten utövar, vila på statskyrkans grund.

Yad herr Olsson åsyftar är också en omläggning av regementspastors''nstitutionen,
men en omläggning, som skulle leda till ett
sönderrivande av den statskyrkliga prästerliga organisation, vi nu
hava på detta område. Däri har utskottet icke kunnat instämma.

Med denna utskottets uppfattning ligger också utskottets svar på
herr Gullbergs frågor givet. I regel kan icke enligt utskottets uppfattning,
så länge den militära prästerliga organisationen är en del
av den statskyrkliga, utrymme för utomstående element beredas på
andra sätt än genom dispens, såsom ju redan nu kan ske. Däremot anser
utskottet, att det givetvis finnes stort utrymme uti ifrågavarande
verksamhet för frikyrkliga och andra krafter på områden, som
icke hänföra sig till direkt prästerlig verksamhet. Vid bedömande av
omfattningen av militärprästernas verksamhet torde det höra. er -

Nr Sfi. 38

Onsdagen den 24 april.

Om förbättrad lnras därom att det framstår som ett önskemål, att de olika regcfZ
vLnpiå- men^ena komma att utgöra egna församlingar och att således militärtiga
m. m. prästerna få samma omfattande verksamhet, som andra innehavare
(Forts.) av statskyrkliga befattningar.

Jag vill sluta med att säga, att med den nu angivna begränsningen
alla de goda krafter, som vilja och kunna medverka till arbetet på
ifrågavarande område böra hälsas välkomna.

Jag tillåter mig, herr greve och talman, hemställa om bifall
• till utskottets förslag omfattande detta yrkande jämväl yrkande om

bifall till utskottets motivering, allenast med den ändring ifråga om
denna, som jag nyss föreslagit.

Herr Petterson, Maleolm: Herr greve och talman, mina herrar!
Den sedliga och religiösa vården av våra unga värnpliktige är av
den största betydelse och blir det numera i högre grad än förr, då
tiden för vapenövningarna är så väsentligt förlängd mot förr. Det
är med verkligt bekymmer föräldrar sända sina unga söner till kasernerna,
och vad man vet om tonen och andan där är ganska bekymmersamt,
även om det tacksamt får erkännas, att officerarna
nu mera söka göra sitt bästa för att god anda skall bli rådande.
Jag tror emellertid icke, att herr Meurlings vidlyftiga system med
över- och underordnade grader av militärpräster kan hjälpa saken
bättre än en enklare anordning. Då är herr Gullbergs förslag bättre,
men även han vill inrätta en fältprostsyssla, som torde vara onödig.
Yad som är viktigast är kraftig uppmuntran åt det enskilda arbete,
som nedlägges för att genom soldathem bereda tillfällen till andakt,
vidare goda föredrag och god läsning åt manskapet samt möjlighet
att sålunda bereda dem en känsla av hemtrevnad och åstadkomma
eu god anda.

Då jag anser, att detta väsentligen blivit utsagt i utskottets
betänkande, yrkar jag bifall till detsamma under betonande av, att
utskottet icke velat ansluta sig till de kyrkliga anspråk, som fått
sitt uttryck i herr Meurlings motion, även om denna utskottets
ståndpunkt uttryckts i så medgörliga ordalag som möjligt.

Beträffande inläggen från de talare, som uppträtt i denna fråga,
vill jag säga, att enligt min tanke den rent frikyrkliga soldathemsverksamheten
icke vinner på någon inskränkning i dess nuvarande
frihet, vilket utskottet icke heller torde åsyftat. Tvärtom tror jag,
att denna verksamhet både under nuvarande förhållanden bör bedrivas
och även bäst bedrives med frivilliga krafter och bör handhavas
av personer, som äro verkligt intresserade för saken.

Herr Hellberg: Herr talman, mina herrar! Jag hade icke tänkt
deltaga i denna diskussion, men finner mig ändå efter att ha lyssnat
på den föranledd till étt par helt korta anmärkningar.

Jag vill då först säga, att jag tror, att man icke bör hänge sig
åt någon, jag skulle vilja kalla det, illusion genom att tro, att någon
väsentlig förbättring av det sedliga och andliga tillståndet på
övningsplatserna skulle kunna vinnas medelst de åtgärder, som här

Onsdageu den ~4 april.

.*19 Nr H\.

äro föreslagna, för såvitt dessa äro av rent kyrklig natur. Vi få

nog se de faktiska förhållandena rakt i ögat; i den närvarande tiden JJT/4-

andliga området, att man med säker—--------— — -- o ,______

de värnpliktiga genom att anordna någon slags prästerlig själavård.

Detta faktum är det naturligtvis, som herr Olsson beaktat, och därför
tänkt sig, att man borde försöka även med andra medel än de
enbart religiösa. Jag tror också, att, såvida man vill nå det stora
flertalet värnpliktiga, bör man anlita också den utvägen. Den rent
religiösa påverkan tror jag icke räcker till för en mycket stor del
av de värnpliktiga.

Vad sedan sättet för denna påverkan beträffar, skulle jag också
vilja begagna tillfället att uttala mig emot den form därav, som
består i tvångskommendering av ett eller annat slag. Min bestämda
övertygelse är, att om något är ägnat att motverka det religiösa intresset
på övningsplatserna, så är det kommenderingarna till gudstjänst,
och man bör berättas man och man emellan sådana konsekvenser
av denna anordning, att man härigenom får de tydligaste
bevis på att så förhåller sig. Exempelvis hörde jag nyss av en
medlem bär i kammaren omtalas, huru bänkarna, i den lokal dit
de värnpliktiga kommenderats till tvångsgudstjänst, brukade vara
överklottrade med allehanda mindre tilltalande ritningar. Det är
deras behållning av dessa gudstjänster.

Något yrkande är inte så lätt att framställa, men jag bar velat
betona, att vill man nå det resultat, som man väl syftar till genom
motionen, tror jag, att man enbart genom så att säga en utvidgning
av den prästerliga verksamheten på detta område icke kommer
långt.

överläggningen ansågs härmed slutad, varefter herr talmannen
yttrade, att, förutom beträffande motiveringen, till vilken han ville
återkomma efteråt, hade i fråga om föreliggande utlåtande. annat
yrkande ej förekommit än att utskottets hemställan skulle bifallas.

På härefter gjord proposition bifölls vad utskottet i förevarande
utlåtande hemställt.

Vidare anförde herr talmannen, att rörande motiveringen vore
yrkat: 1 :o) att utskottets yttrande skulle godkännas oförändrat;

2:o), av herr Borell, att utskottets motivering skulle godkännas med
den ändring, att i slutet av tredje stycket före den s. k. klämmen
näst efter ordet »stamma» tillädes: »därest icke till följd av hemmens
karaktär av enskilda företag eller andra förhållanden styrelsen
lämpligen bör erhålla annan sammansättning»; samt 3:o) att den
motivering skulle godkännas, som innefattades i den vid utlåtandet
fogade reservationen.

Sedermera gjordes propositioner enligt berörda yrkanden, och
förklarades propositionen på bifall till herr Borells yrkande vara
med övervägande ja besvarad.

ra der en sådan skiftande mångfald

luttra U1U \JCV uvyll

tina in. w

Nr 36. 40

Onsdagen den 24 april.

Jämlikt § 63 riksdagsordningen skulle detta beslut genom utdrag
av protokollet delgivas andra kammaren.

Om utarbe- Föredrogs ånyo första kammarens andra tillfälliga utskotts ut tande

av redo- låtande nr 11, i anledning av andra kammarens beslut rörande väckt
handelsflottans mo^on om skrivelse till Kungl. Maj:t angående utarbetande av en
förluster av redogörelse över de förluster av människoliv och egendom, som semänniskoliv
dan världskrigets början inträffat inom svenska handelsflottan.

m. m. under

världskriget. Med föranledande av eu inom andra kammaren av herr Thore
väckt motion, nr 268, hade nämnda kammare på hemställan av sitt
femte tillfälliga utskott för sin del beslutit, att riksdagen skulle
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att genom statens försorg måtte
utgivas en särskid redogörelse för av världskriget förorsakade förluster
av människoliv och egendom inom den svenska handelsflottan.

Detta beslut hade delgivits första kammaren, som hänvisat ärendet
till sitt andra tillfälliga utskott, vilket i nu föredragna utlåtande
hemställt, att första kammaren måtte biträda andra kammarens
i ärendet fattade beslut.

Herr Lillienau: Herr vice talman! I det jag instämmer i
motionen och utskottets hemställan ber jag få understryka behövligheten
av en dylik redogörelse ävensom att en sammanställning
och redogörelse åstadkommes över de under krigstiden inträffade
och med kriget sammanhängande sjöolyckorna. Särskilt starkt är
önskemålet bland sjöfartsintresserade, att en utredning verkställes
av den beskaffenhet, motionen åsyftar.

Emellertid är det en sak, som visserligen av utskottet framhållits,
men som av motionären och utskottet kanske något väl
hastigt förbigåtts, och det är det för sjöfartsintresserade så viktiga
däri, att man erhåller en såvitt möjligt fullständig redogörelse för
dessa krigstidsolyckor. Från sjöfartsintresserat håll har man anmodat
mig att uttala den önskan, att dessa redogörelser måtte bli
så utförliga som möjligt särskilt därutinnan, att jämväl innehållet
av sjöförklaringarna ävensom av sjöförhören måtte i redogörelsen
inflyta. Invänaningar ha framställts, att sådana redogörelser, som
redan i vårt grannland Norge böriat utkomma och som innehålla
dessa fullständiga bilagor, skulle bli alltför vidlyftiga, men lyckligtvis
är det så, att dessa krigstidsolyckor icke äro på långt när
så talrika hos oss som i vårt grannland.

Jag har därför velat betona önskvärdheten av att vid denna
redogörelses snara utgivande — vilken jag hoppas blir av riksdagen
beslutad — även sjöförklaringarna och protokoll över sjöförhören måtte
komma att inflyta.

Efter härmed slutad överläggning bifölls vad utskottet i föreliggande
utlåtande hemställt.

Onsdagen den 24 april.

41

Nr 2(1.

•Vldi ilD-y° skedd föredragning av statsutskottets utlåtande nr
Öb i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående anvisande av
medel ior inköp av en fastighet för sjätte arméfördelningens stabsexpedition
i Östersund, bifölls vad utskottet i detta utlåtande hemställt.

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande nr 57, i anledning av
Kungl. Maj :ts proposition angående anvisande av medel för anordnande
av kaderövningar vid landstormen.

e(j, tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj :ts därom gjorda
framställnmg hade utskottet i nu ifrågavarande utlåtande hemställt,
att riksdagen måtte

1:°) för anordnande av kaderövningar vid landstormen å tillläggsstat
för år 1918 anvisa ett förslagsanslag av 35,000 kronor;

" *°) samma ändamål a extra stat för år 1919 anvisa likaledes
ett förslagsanslag av 35,000 kronor.

Vild utlåtandet fanns fogad en reservation av herrar C. I. Asplund,
N. A. Nilsson i Kabbarp, A. Anderson i Råstock, Ö. Il-son
Waldén, J A Ingvarson och C. Ii. Jansson i Falun, vilka ansett,
att utskottet bort hemställa om avslag å Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

Herr Klefbeck; Här föreligger en reservation från mina meningsfränden
Jag har visserligen icke deltagit i detta utskotts
arbete, men jag torde ändå få anföra ett par ord.

Vi hava icke minst i denna kammare mångfaldiga gånger hört
ivriga klagomål över att jordbruket lider brist på arbetskraft. Det
synes mig därför vara mindre lämpligt att särskilt i år anvisa medel
till de ifrågasatta kaderövningarna, vilka ju skulle komma att
aga rum på en tid, då jordbrukets behov av arbetskraft är som
allra störst.

Jag har blott velat anföra detta och ber att få yrka bifall till
reservationen.

Herr Kvarnzelius: Då den lag antogs, som i detta betänkande
beröres, utgick man från, att Kungl. Maj:t skulle vidtaga åtgärder
lör att mom alla landstormsområden i riket uttaga ett visst antal
personer av de yngsta årsklasser, landstormen omfattade, för att
dessa såsom erforderligt befäl för landstormen skulle få nödig utbildning.
Nu har emellertid ett annat tillvägagångssätt använts,
och detta har tagit sin början inom olika landstormsområden i vissa
delar av riket. Följden blir den, att, därest denna utbildning skulle
upphöra, komme en del landstormsområden att sakna den utbyggnad
av befäl, vilken med nuvarande lagstiftning ansetts utgöra ett led i
denna landstormsorganisation. Jag beklagar livligt, att med detta
tillvägagångssätt, som således användes, det blivit nödvändigt att bevilja
anslag för en längre tid framåt än åtminstone jag för min del

Anslag till
kader övning a?''
vid landstoi''-mtn.

Nr 2<J. 42

Onsdagen den 24 april.

Anslag till
Lader övningar
vid landstormen.

(Forte.)

hade tänkt, att det var fråga om, då jag var med och tillstyrkte
den lag, som här antagits. Men då så är förhållandet har jag icke
kunnat motsätta mig vad Kungl. Maj:t nu föreslagit. Meningen
med dessa åtgärder är ju att fylla den lucka i befälstillgången inom
landstormen, som finnes, innan de med 500 dagars övning utbildade
värnpliktiga komma att rycka in i landstormen. Då försvinner det
behov av särskilda övningar, som med ifrågavarande anslag är avsett
att fyllas. .

Såsom frågan nu ligger kan jag icke annat än ge mm röst för
bifall till Kungl. Maj:ts förslag och anhåller, herr talman, att få
yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Nilsson, Johan: Det bör icke vara vidare överraskande,

att Kungl. Maj:t använder detta tillvägagångssätt, en är, frågan vid 1910
års riksdag icke blev ordnad.

Redan vid nämnda riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag, att
hithörande spörsmål skulle på tillfredsställande sätt lösas. Riksdagen
antog emellertid icke det förslaget utan föredrog att bevilja
medel för åren 1916 och 1917 för att provisoriskt kunna ordna dessa
förhållanden. Samtidigt skrev riksdagen till Kungl. Maj:t om de
linjer,'' efter vilka frågan enligt riksdagens mening borde ordnas.
Kungl. Maj:t tillsatte då på hösten 1916 en kommitté för att utreda
dessa spörsmål. Denna kommitté bestod dels av militära sakkunniga
dels ock av representanter från de tre politiska partierna, därav en,
som nu är ledamot av den sittande regeringen. Kommitterades förslag
var alldeles enhälligt och Kungl. Maj:t framlade det i propositionsform
för 1917 års riksdag, därvid första kammaren antog men
andra kammaren avslog förslaget. Da fragan således fortfarande
är olöst, har Kungl. Maj:t ansett nödvändigt att ändock provisoriskt
upprätthålla den utbildning, som år 1916 begärdes, lör den skull
har Kungl. Maj:t även för åren 1918 och 1919 äskat medel. Da
Kuno-1. Maj:t sålunda framställt denna proposition, lär väl icke
någon rimligen kunna, betvivla, att medlen äro nödvändiga, och jag
ber därför få yrka bifall till utskottets förslag.

Sedan överläggningen förklarats härmed slutad, gjordes enligt
därunder framkomna yrkanden propositioner, först på bifall till vad
utskottet i förevarande utlåtande hemställt samt vidare darpa att
kammaren skulle med godkännande av den vid utlåtandet fogade reservationen
avslå såväl utskottets hemställan som Kungl. Maj .ts i
ämnet gjorda framställning; och förklarades den förra propositionen,
vilken upprepades, vara med övervägande ja besvarad.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden:

nr 58, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande
av medel å 1918 års riksstat för bestridande av kostnader
för tillfällig avlöning åt viss till utbildning i flygtjänst kommenderad
personal;

Onsdagen den 24 april.

43 Nr

nr 59,^ i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
å tilläggsstat för år 1918 under fjärde huvudtiteln för bestridande
av kostnader för tillfällig avlöning åt viss till utbildning i
flygtjänst kommenderad personal;

nr 60, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande
av anslag å tilläggsstat för år 1918 under fjärde huvudtiteln
för bestridande av uppkommande merkostnader för vissa byggnadsföretag
vid armén;

nr 61, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse
för kaptenen vid flottan Johan Sigurd Svinhufvud att gälda
visst honom till utgivande ådömt ersättningsbelopp;

nr 62, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anställande
av en mariningenjörsstipendiat över stat;

nr 63, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående rätt
för tjänstemännen i första lönegraden hos pensionsstyrelsen S E
Fägersten, H. F. C:son Kyller och P. Bratt att för åtnjutande av
löneförhöjning genom ålderstillägg tillgodoräkna sig viss tjänstgöring
inom styrelsen;

nr 64, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående anslagen
till tjänstemän och betjänte vid länsstyrelserna samt til!
övergångsstat för landsstaten;

nr 65, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående ersättning
till postsparbanken för dess bestyr med uppbörd och utbetalningar
m. m. för riksförsäkringsanstalten;

nr 6(3, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående
disponerande av ytterligare medel under år 1918 för vidtagande av
åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet;

nr 67, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående täckande
av vissa förskott på tilläggsstat för år 1918 under sjätte huvudtiteln; nr

68, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående beredande
av fyllnadsarvode åt en särskild föredragande i finansdepartementet; nr

69, i anledning av Kung! Maj ds i statsverkspropositionen
under titel »utgifter för kapitalökning», punkt 3, och i propositionen
angående tilläggsstat för år 1918 under samma titel, punkt 5, gjorda
framställning angående om- och tillbyggnad av posthusbvggnaden
i Ystad;

nr 70, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående inköp
lör postverkets räkning- av fastigheten nr 41 i kvarteret Gruvan i
•Karlstad;

nr 71 i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående inköp
för telegrafverkets räkning av fastigheten nr 17 och 18 i Bergskvarteret
i Söderköping;

nr 72, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående förvärvande
för svenska statens räkning av den Orsa—Härjedalens
järnvägsaktiebolag tillhöriga järnvägen Orsa—Sveg;

nr 73. i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående

an -

Jfr 26. 44

Onsdagen den 24 april.

slag till uppförande av bostadslägenheter vid Västerås ångkraft •slation;

samt „ .

nr 74, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidra^
till täckande av de för Sveriges hantverksorganisation i desa
egenskap av förmedlare av utlåningen från fonden för befrämjande
av hantverk och därmed jämförlig mindre industri uppkommande
förvaltningskostnader för åren 1918—1922 ävensom av andra utav
låneförmedlingsverksamheten härflytande direkta utgifter för hantiverksorganisationen
under nämnda år.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

Vid förnyad föredragning av sammansatta bevillnings- och lagutskottets
utlåtande nr 1, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 17 april
1916 angående vissa utfästelser rörande införsel och utförsel av
varor ,m. m., bifölls vad utskottet i detta utletande hemställt.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis till avgörande bankoutskottets
utlåtande nr 49, angående vissa framställningar, rörande
tionde huvudtiteln, innefattande anslagen till pensions- och mdragningsstaterna.

Punkterna 1—8.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Föredrogos ånyo lagutskottets utlåtanden:

nr 42, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 43 § 1 mom. i lagen den 9 december
1910 angående tillsättning av prästerliga tjänster;

nr 43, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 2 kap. 8 § rättegångsbalken,

nr 44, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 5 § i lagen om straffregister den 17
oktober 1900;

nr 45, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med iorsiag
till lag om ändrad lydelse av 5 § i lagen den 4 maj 1906 angående
förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom

m. m.; samt . . .

nr 47, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med iorsiag
till lag om ändrad lydelse av 2 § i lagen den 27 juni 1902, innefattande
vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

45 Slr 2tt.

Onsdagen den 24 april.

.„ .Vid. förnyad föredragning av jordbruksutskottets utlåtande nr
4y 1 aniedning ,av Kungl. Maj:ts proposition angående Jan till hushållningssällskapen
för anskaffande och tillhandahållande av förädlade
utsäden av vissa sädesslag ävensom av utsädespotatis samt eu
1+"mIlet väckt motion, bifölls vad utskottet i detta utlåtande hem -

Foredrogs anyo och företogs punktvis till avgörande jordbruksutskottets
utlåtande nr 50, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående inrättande av eu gödselvårdslånefond ävensom en i
ämnet väckt motion.

I en till riksdagen den 22 mars 1918 avlåten, till jordbruksutskottet
hanvisad proposition, nr 197, hade Kung], Maj-t under
åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksarenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att dels besluta, att en
särskild fond, benämnd gödsel vårdslånefonden, skulle inrättas för
främjande av anordnandet av ändamålsenliga gödselstäder, från vilken
fond, som skulle förvaltas av statskontoret, .statslån skulle kunna
i man av tillgång och intill ett belopp av högst 1 miljon kronor
årligen, tilldelas hushållningssällskap, som förklarat sig villigt att
utlamna gödselvårds,lån; dels såsom kapitalökning till denna fond
tor ar 1919 anvisa ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor- dels
godkänna de allmänna villkor och bestämmelser för lån ur denna
iond,o vilka föreslagits i statsrådsprotokollet; dels ock medgiva, att
dar a gödselvarMån, som från ifrågavarande fond utlämnats a.
hushållningssällskap, uppkommit förlust, Kungl. Maj:t skulle äga
att, pa framställning av hushållningssällskapet och efter provning
av de i varje fall förekommande omständigheter, av fondens medel
anvisa hushållningssällskapet gottgörelse för den lidna förlusten
med skähgt belopp, vilket dock icke i något fall finge överstiga
haliten av samma förlust.

I sammanhang härmed hade utskottet till behandling förehaft
en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,
nr153.. av herr Lindman m. fl, vari hemställts, att riksdagen
ville dels stalla till Kungl. Maj :ts förfogande ett belopp av två miljoner
kronor att på sätt Kungl. Maj:t prövade lämpligt omedelbart
och etter hand användas till gödselvårdens befrämjande i riket dels
ock i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte
ioranstalta om en skyndsam och allsidig utredning rörande vad
SK a kunde och borde göras till befrämjande av eu
torbattrad gödselvård i riket med beaktande i synnerhet av de synpunkter,
som i föreliggande motion framförts.

Punkten 1.

, l;?eunianI>^nkt ih\dre u,tsk°ttet hemställt, att riksdagen måtte
med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande proposition

Andag till en
gödselvårdslånefond
in. ni.

Nr 26. 46

Onsdagen den 24 april.

Anslag till en dels besluta, att eu särskild fond, benämnd gödselvårdslånefongödseivärdt-
den skuiie inrättas för främjande av anordnandet av andamalsenliga
itnejond m. m. ödselstäde från vilken fond, som skulle förvaltas av statskontol!orte''’
ret, statslån finge, i män av tillgång^och intill ett belopp av
högst 1 miljon kronor årligen, tilldelas^ hushållningssällskap, »om
förklarat sig villigt att utlämna gödselvårdslån,

dels såsom kapitalökning till denna fond för ar 1919 anvisa

ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor; ......

dels godkänna de allmänna villkor och bestämmelser for lan ur
denna fond, vilka föreslagits i statsrådsprotokollet;

dels ock medgiva, att, där å gödselvårdslan, som från ifrågavarande
fond utlämnats av hushållningssällskap, uppkommit förlust
Kungl Maj :t skulle äga att. på framställning av hushållningssällskapet
och efter prövning av de i värjo fall förekommande omständigheter,
av fondens medel anvisa hushållningssällskapet gottgörelse
för den lidna förlusten med skäligt belopp, vilket dock ick.
i något fall finge överstiga hälften av samma förlust.

I en vid utlåtandet fogad reservation hade herrar Paulsonoch
Holmquist samt greve Wachtmeister, Axel, såvitt änglök nu föredragna
punkt, förklarat sig med hänsyn till åberopade omständigheter
anse, att utskottet bort i denna punkt hemställa, att riksdagen
måtte med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande proposition

dels besluta, att en särskild fond, benämnd godselvardslaneionden
skulle inrättas för främjande av anordnandet av ändamålsenliga
gödselstäder, från vilken fond. som skulle förvaltas av statskontoret,
statslån finge, i mån av tillgång och intill ett belopp av högst

990.000 kronor årligen, tilldelas hushållningssällskap, som förklarat

sig villigt att utlämna gödselvårdslån; .

dels för ändamålet å extra stat för år 1919 anvisa e.i mindre
under utgifter för kapitalökning ett reservationsanslag .av 990,000
kronor än även under nionde huvudtiteln ett förslagsanslag högst

10.000 kronor; ...

dels godkänna de allmänna villkor och bestämmelser för lan ur

denna fond. vilka föreslagits i statsrådsprotokollet.

Herr Paulson: Herr greve och talman! Det föreliggande

förslaget innefattar ju en av de många åtgärder, som pa senare
tiden föreslagits för att öka livsmedelsproduktionen har i landet,
och Kungl. Maj:ts förslag har ju också av utskottet tillstyrkts.
Det är blott i en detaljfråga, som jag jämte två av utskottets Övriga
ledamöter haft en avvikande mening. Vi ha nämligen ansett att
till hushållningssällskapen såsom låneförmedlare skulle såsom torvaltningsbidrag
utbetalas en procent av kapitalskulden. Kung .
Maj:t har föreslagit, att något förvaltnmgsbidrag icke skulle utgå,
utan att i stället den bestämmelse skulle införas, att de förluster,
som möjligen komme att uppstå på denna lånerörelse, skulle et er
särskild prövning till hälften få täckas av medel, som skulle utgå
från fonden. Nu ha vi förmenat, att det är billigt och rättvist att

47 Nr 2«.

Onsdagen den 24 april.

<rn^r!lnlnDSS-,lllskapen för för0valtldngeii av dessa lånemedel tä tillitäläL''Hfn,
iP"°Cent pa Witalskulden. Vi hava framhållit,
; vn^ i tillgångar numera äro ganska hårt begränsade, och
Ift i Jfe J ®gendomligt, om ett sådant förhållande skulle uppstå

endastn1h!ll « na''iplShällnjnfSällakapen’ för sitt bestyr med lånen
t Ihör k ,, r yKl,kflnnas förluster- Det hushållningssällskap jag
„;!!O al7rhde10rJd(‘. vara samma förhållande med andra hushåll
ngssällskap i landet — har under de senaste åren måst indrao-a
liera ännu väl behövliga äldre anslag för att därigenom kunna tifl håflnTn,

X L°h mera„trän^ande krav- Det ilr också Så, att hushaUnmgssäUskapens
tillgångar ingalunda växa, men att däremot

ushållningssällskapen i likhet med andra arbetsgivare i väsentli»
man nödgats oka lönerna till sina tjänstemän, och att administra”
tionen i ovngt i hög grad fördyrats.

En annan synpunkt är den, som också framhållits av lantbidr^^e186^
ar °m hushållningssällskapen få åtnjuta förvaltningsbidiag
de säkerligen med större intresse och mera framgång skola
agna sig åt arbetet för fondens användning. Det bidrao- som Svei
iges allmänna lantbrukssällskap och även lantbruksstyrelsen förordat
såsom lämpligt, var 2 % av kapitalskulden. Vi reservanter hava

to^de ^ /le aDSett’ man skulle kunna Höja sig med 1 %. Nu
orda det vara ovisst, huruvida därmed kunna täckas ens de utgif tei,

som aro förenade med administrationen, men i alla fall har man

skapent0inckedhrflmed ^ PrinoiPen’ att hushållningssäll nå

dem utan sk^%bet att åtaSa sig allt vad man vill kasta

pa flem utan någon ersättning.

Nu har statskontoret i sitt utlåtande föreslagit, att det här skulle

dansört? Kn3a kes.taiPmelser- som gälla för lån ur fiskerilånefon;!
’ °£„ KunpL har lagt detta till grund för sitt förslag 1

detta hänseende vill jag säga, att fiskerilånefonden ju har en mera

som H n°Ch att beträffande den landstingen kunna ställa sig

debitera £rm iaie- LaadstiaSaa ha jo, som vi veta, rätt att utdebitera
de medel, som kunna finnas erforderliga, vilken rätt hushållningssällskapen
icke hava.

till den Jaf herr greve och talman, anhåller att få yrka bifall
... . c,.;n av mig m- A- avgivna reservationen, vill jao- också be att

kommit heta ändr,*ng- Det har nämligen i reservationen

t att heta: ,;.att riksdagen ma med bifall till Kung! Maj-ts

sLsrif? fe

SfetSk mä *'' -

vrka biir?,!^ jag-nU anJört ber jag. herr talman, att fä
f fe '' den av mi-g m- A- avgivna reservationen med av
mig här föreslagen ändring.

herrar ^Då1 m61S^f.r’ fexe‘: Herr greve och talman, mina
Herran Da ingen opposition hörts av mot den siste talarens anförande,
lovar ju detta gott för reservationen, .lag kanske därför icke

Anslag till
gödsel vard.
länej ond in.
(Forts.)

Nr 48

Onsdagen den 24 april.

inslag ull cn alls behövt yttra mig, men jag skall endast i största korthet stryka

-J__7-, , IT r».. . o___JJ „ rJ fl /-v/>V» inCTfimmfl. mPfi honom.

gödselvårdslånefond
rn. m.
(Forte. 1

alls oenovt yitia im6, xxx^xx j— — —----^

under vad den föregående talaren yttrade och instämma med honom.

Det enda skäl, som skulle kunna invändas mot reservationen,
är det, som statskontoret åberopat, nämligen att riksdagen en föregående
gång med avseende å förmedlare av lan för fiskebåtar
och fiskredskap anvisat det sätt att minska risken, att pa ansökning
i varje särskilt fall staten må kunna lämna ersättning för den
lidna förlusten med högst hälften av samma förlust Men jag vagar
påstå, att detta förhållande icke är jämförligt med det nu ifrågavarande.
Det gällde där endast ett lokalt intresse huvudsakligen
fyra å fem hushållningssällskap, under det att det härvidlag galler
alla hushållningssällskapen. Det är också givetvis rätt vad den
siste ärade talaren underströk, att det skulle bil en helt annan
fart i lånerörelsen, om det bleve någon liten trygghet för hushållningssällskapen,
att de icke skulle komma att lida alltför stom förluster
— förluster blir det i alla fall. Reservanterna begära hälften
så mycket som lantbruksstyrelsen förordat. Va procent a lånebeloppet
skänker i alla fall en liten trygghet, och det tycker jag icke ar tor

myC Jag ber att få yrka bifall Itill den av herr Paulson m. fl.
avgivna reservationen med den av herr Paulson dan föreslagna
ändring.

Herr Holmquist: Herr greve och talman! Den omständigheten,
att den siste ärade talaren här i kammaren icke funnit någon
opposition mot den reservation, som fogats vid utskottets utlåtande,
sammanhänger nog med att det yrkande, förn mynnat ut i reservationen
inom utskottet, framställts sa sent, att definitivt beslut r
dan var inom utskottet fattat i denna fråga. Jag har den bestamda

känslan, och den känslan har jag fått styrkt genom samtal med flera
av utskottets ledamöter, att om ett sådant yrkande som i jeserva
tionen återfinnes, framställts, innan definitivt beslut fattats utskottet
det vill säga tidigare än vid justermgssammantradet, utskottet
antagligen i sin helhet biträtt reservanternas hemställan. Jag behöver
väl knappast säga mer för att klarlagga, att jag för mm de
på det livligaste vill understödja reservationen.

dag ber att få yrka bifall till den av herr Paulson m. fl. avgivna
reservationen med den däri av herr Paulson föreslagna ändring.

Efter det överläggningen ansetts härmed slutad, yttrade herr talmannen,
att beträffande nu föredragna punkt annat yrkande ej framställts
än, av herr Paulson, Paul, att det förslag som innefattades
i punkten 1 av den utav honom m. fl. vid utlåtandet avgivna reserva
tionen, skulle antagas med den ändring, att orden »med bifall till
Kungl. Maj :ts förevarande proposition» utbyttes mot orden »med
anledning av Kungl. Maj:ts förevarande proposition».

Sedermera gjordes propositioner först på bifall till vad utskottet
i nu ifrågavarande punkt hemställt samt vidare pa bifall till

Onsdagen den *4 april.

49 Nr 2<>.

herr Paulsons yrkande; och förklarades ilen senare propositionen vara
mod övervägande ja besvarad.

Punkten 2.

I förevarande punkt hade utskottet hemställt, att den av herr
Lindman m. fl. i ämnet väckta motionen, i vad den icke blivit besvarad
genom vad utskottet i punkten 1 anfört, icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

Beträffande denna punkt både reservation avgivits av herrar
Fahlén, Nilsson i Landeryd och Öberg, vilka ansett, att utskottet
bort hemställa, att riksdagen i anledning av av den utav herr Lindman
m. fl. i ämnet väckta motionen måtte besluta att i skrivelse till
Kung). Maj:t anhålla, det täcktes Kung!. Maj:t föranstalta om utredning
rörande vad som kunde och borde ytterligare göras för befrämjande
av en förbättrad gödselvård i riket samt, där så erfordrades,
för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde
föranleda.

Herr Fahlén: I den i utskottets utlåtande omförmälda motionen
har motionären hemställt, att riksdagen skulle i skrivelse till Kung!
Maj:t anhålla, att Kungi. Maj:t måtte föranstalta om en skyndsam
och allsidig utredning rörande vad som från statens sida kan och
bör göras till befrämjande av en förbättrad gödselvård i riket med
beaktande i synnerhet av de synpunkter, som i motionen framförts.

Utskottet har i sitt utlåtande förklarat, att departementschefens
uttalanden till stöd för propositionen vunnit utskottets fulla gillande,
nämligen att allt för liten omvårdnad i vårt land ägnas åt kreatursgödseln,
att stora värden därigenom gått förlorade, och att bristen
på näringskraftig naturlig gödsel för närvarande gör sig synnerligt
gällande. Utskottet säger vidare, att en av de förnämsta
orsakerna till den hittills i många fall försummade gödselvården vore
bristande tillgång på anläggningskapital, och att det vore angeläget,
att denna brist bleve undanröjd. Härför kan slutligen, enligt utskottets
mening, även andra åtgärder än skapandet av en lånefond
erfordras, för att förhållandena på ifrågavarande område skola bli
tillfredsställande. Det bekräftas också längre fram i utskottets utlåtande,
där utskottet förklarar, att de synpunkter, som framhållits
i motionen äro synnerligen viktiga. Men utskottet förklarar, att på
grund av att från Sveriges allmänna lantbrukssällskap framställning
gjorts till Kungl. Maj:t rörande gödselpremiering det icke erfordras
vidare åtgärder, enär utskottet är övertygat,'' att Kungl. Maj:t ändå,
utan någon riksdagens åtgärd skall verkställa den utredning även i
andra hänseenden, som kan vara erforderlig.

Mig har det synts, att en sådan behandling av motionen, som
ovillkorligen pekar på ett synnerligen angeläget och viktigt spörsmål,
är väl snäv och kn apphändig. Jag kan över huvud taget icke
förstå, varför icke riksdagen i detta sammanhang skall kunna bi Första

kammarens protokoll 1918. Nr 26. 4

A Huld ff till
gödselvårdslänt
Jond in. ir
(Forts.)

Om ytterliga/
åtgärder till
främjande av
gödselvården
i riket.

Nr 26. 50

Onsdagen den 24 april.

Om ytterlig art
åtgärder till
främjande av
gödselvården
i riket.
(Forts.)

falla motionärens hemställan om en skrivelse till Kungi. Maj:t för
att få en sådan av motionären påkallad allsidig och fullständig utredning
i frågan. Detta kanske kan vara så mycket angelägnare,
som staten nu efter all sannolikhet går att anvisa rätt betydande
medel för att anordna en lånefond. Då borde också samtidigt utredning
kunna och böra åvägabringas, för att icke dessa lånemedel
skola bli använda på ett sätt, som kanske icke fullt överensstämmer
med det ändamål, som med dem avsetts. Vid sådant förhållande
förefaller det mig synnerligen lämpligt att bifalla motionärernas
framställning. Trots‘de skäl jag tillåtit mig anföra kunde jag
emellertid icke vinna bifall av utskottets majoritet, och följaktligen
såg jag mig nödsakad att i denna punkt anteckna min reservation,
däri jag, jämte tvenne andra ledamöter av utskottet, hemställer »att
riksdagen i anledning av den utav herr Lindman m. fl. i ämnet
väckta motionen må besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
det täcktes Kungl. Maj t föranstalta om utredning rörande
vad som kan och bör ytterligare göras för befrämjande av en förbättrad
gödselvård i riket samt, där så erfordras, för riksdagen framlägga
det förslag, vartill utredningen kan föranleda». Jag föreställer
mig, att denna utredning bör kunna verkställas genom lantbruksstyrelsen,
och att den icke kommer att förorsaka synnerligt stort
besvär, framför allt icke synnerligt stor kostnad. Men det är mycket
möjligt, att denna utledning kan bliva mycket fruktbringande
för de viktiga spörsmål, som här äro å hane.

Herr talman, jag ber att få yrka bifall till den av mig m. fl.
avgivna, vid betänkandet fogade reservationen i punkt 2.

■'' Greve Wachtmeister, Axel: Jag skall i allra största korthet
be att få yrka bifall till utskottets hemställan. Det mål, som reservanterna,
till vilka även den siste ärade talaren hör, åsyfta, vinnes
självfallet, förefaller det mig åtminstone, genom utskottets motivering.
Vore det så, att betänkandet endast behandlade en avslagen
motion, komme denna motivering, i händelse motionen avvisades,
aldrig inför Kung! Maj:ts ("•gon Men när utskottet i samband med
behandlingen av den Lindmanska motionen även behandlar andra
frågor, kommer vid bifall till utskottets hemställan utskottets motivering
inför Kungl. Mapts ögon. och utskottet är förvissat, såsom
det uttrycker sig, att Kungl. Maj:t skall fästa det största avsesnde
vid de synpunkter, som framhållits. Jag ber att få erinra,
att, även om man skriver till Kungl. Maj:t, Kungl. Maj:t icke är
skyldig att rätta sig efte d una skrivelse. Det är riksdagens önskan,
som uttryckes genom en skrivelse, men även nu har riksdagen,
om den godkänner derna motivering, uttryckt en sådan önskan.

Jag ber att få yrka bi -il till utskottets hemställan.

Herr Fahlén: Gent em t den föregående talaren ber jag få säga
att, då han påstod, att ma skulle vinna samma mal genom att avslå
motionen som genom t bifalla densamma, detta väl ända är
litet för mycket sagt. J g skulle tro detta så mycket mer, som

Onsdagen den 24 april. 51

utskottet i detta fall visserligen åberopat, att Kung!. Maj:t i eu viss
punkt ifrågasatt den närmare utredning som erfordras, nämligen i
fråga om gödselpremier ing, men däremot i övriga delar, såsom framhållits
av den föregående talaren, säger, att utskottet är förvissat
därom, att Kungl. Maj:t icke skall underlåta att toga även övriga
spörsmål i beaktande. Ja, det är mycket möjligt, att utskottet får
rätt i den saken, men så absolut övertygad därom kan man väl ändå
icke vara. Detta uttalande har närmast form av en hypotes, och
det synes mig då, som om det skulle vara rätt, att riksdagen här
gör ett positivt och direkt uttalande. Har man gjort det i motiveringen,
kan man lika väl göra det i klämmen. Om Kungl. Maj:t
nu läser utskottets motivering och tager den som direktiv, därom
saknar åtminstone jag kännedom.

Jag vidhåller mitt yrkande.

Herr Holmquist: Den siste ärade talaren argumenterade för
att det icke kan vara detsamma, om man antager eller avslår motionen.
Nej, det är ju alldeles naturligt, men jag vågar påstå, att
så ligger icke frågan nu. Här föreligga två olika möjligheter för
beslut. Den ena är en skrivelse till Kungl. Maj:t enligt motionärens
framställning, och den andra är att i motiveringen intages ett
uttalande, som utgör ett, jag vågar påstå, rent direktiv för Kung!
Maj:t, då det gäller den i motionen väckta frågans utredning och
behandling. Sätter man dessa båda olika linjer mot varandra, får
man väl säga, att man åtminstone i det stora hela bör vinna ungefär
lika mycket med den ena som med den andra av dessa båda
utvägar. Här är det så, att Kungl. Maj:t redan har en utredningsfråga,
nämligen premieringsfrågan. Då vidare torvströfrågan så nära
sammanhänger med denna premieringsfråga, att enligt min och
många verkliga fackmäns mening den ena frågan icke kan lösas utan
den andra, och utskottet uttalar den bestämda förvissningen, att även
andra frågor, som stå i samband med åtgärder, ledande till en förbättrad
gödselvård, i detta sammanhang böra komma under bedömande
och beaktande, kan jag icke finna annat än att man verkligen
genom ett bifall till utskottets hemställan gör i denna sak vad
göras kan. I likhet med greve Wach tornister har jag den uppfattningen,
att man kommer i ett bättre läge, om båda kamrarna fatta
likartade beslut och sålunda godkänna den av mig skisserade motiveringen
och därmed klart framlägga riksdagens önskemål, än om
man går den vägen, att den ena kammarens på grund av viss del
av motiveringen förklarar motionen icke till någon åtgärd föranleda
och den andra kammaren beslutar en skrivelse, som icke kommer
att av riksdagen avgivas.

Då jag icke kan finna annat, än att med den form utskottet
valt för att föra frågan fram vinnes vad man önskar vinna, tillåter
jag mig att yrka bifall till utskottets hemställan.

Greve Wachtmeister, Axel: Jag begärde ordet, då herr Jfahlén
vände sig mot mig och yttrade, att det måste vara stor skill -

Nr 2«.

Om ytterligare
åtgärder till
främjande av
gödselvården
i riket.
(Fort*.)

Nr 2G. 52

Onsdagen den 24 april.

Om ytterligare nad mellan att avslå och att bifalla en motion. Ja, det är sant,
främjande av men ^är är i°ke fråga om avslag. Punkt 2 lyder: »att den av
gödselvården herr Lindman m. £1. i ämnet väckta motionen, i vad den icke blii
riket. vit besvarad genom vad utskottet här ovan anfört, icke må till nå (Forts.

) gon riksdagens åtgärd föranleda.» Vad utskottet ovan anfört är i

huvudsak bifall. Utskottet bar i huvudsak samma åsikt, som uttalats
i herr Lindmans motion. Det är alltså här icke alls fråga
om att avslå motionen. Det är endast en liten del därav, som icke
skulle föranleda någon åtgärd.

Överläggningen ansågs härmed slutad, varefter jämlikt därunder
förekomna yrkanden gjordes propositioner, först på bifall till vad
utskottet i den under behandling varande punkten hemställt samt
vidare på antagande av det förslag, som innefattades i den av herr
Pahlén m. fl. vid punkten avgivna reservationen; och förklarades
den förra propositionen, vilken förnyades, vara med övervägande ja
besvarad.

Herr statsrådet Thorsson avlämnade Kungl. Maj:ts nådiga propositioner
:

nr 314, angående utvidgning av riksdagens bibliotek till centralt
f örvaltningsbibliotek;

nr 318, angående uppförande å ordinarie stat av kontrollstyrelsens
avdelning för rusdrycksförsäljningsärenden m. m.;

nr 319, angående undantag från gällande föreskrifter om statsunderstöd
åt synnerligen skattetyngda landskommuner:

nr 323, med förslag till förordning angående handel med skattefri
sprit m. m.;

nr 324, angående användande av överskott i djurgårdskassan för
vissa anläggningar vid Drottningholms, Ulriksdals, Haga och Strömsholms
slott m. m.;

nr 325, med förslag till förordning angående visst undantag från
tillämpningen av stadgandena i 23 och 31 §§ i förordningen den 7
augusti 1907 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker;
samt

nr 326, med förslag till kungörelse om ändrad bestämmelse angående
tiden för ikraftträdandet av vissa delar av förordningen den
14 juni 1917 om ändrad lydelse av 3, 13, 23 och 31 §§ i förordningen
den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker.

Vid ånyo skedd föredragning av första kammarens andra tillfälliga
utskotts utlåtande nr 12, i anledning av väckt motion om
skrivelse till Konungen med begäran om utredning om äktenskapsbildningens
inom landet befrämjande genom statens medverkan, bifölls
vad utskottet i detta utlåtande hemställt;

Onsdagen den ii l april

53 Nr 2tt.

och skulle jämlikt § 63 riksdagsordningen detta beslut genom
utdrag av protokollet delgivas andra kammaren.

Vid ånyo skedd föredragning av lagutskottets utlåtande nr 46,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om
fortsatt tillämpning av lagen den 19 juni 1917 med vissa bestämmelser
mot oskäliga pris under utomordentliga, av krig föranledda
förhållanden, bifölls vad utskottet i detta utlåtande hemställt.

Föredrogs ånyo lagutskottets utlåtande nr 48, i anledning av dels
Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om fastställande av
högsta pris å vissa varor under utomordentliga, av krig föranledda
förhållanden m. m. dels ock två i ämnet väckta motioner.

Genom en den 2 april 1918 dagtecknad proposition, nr 220, vilken
blivit hänvisad till lagutskottet, hade Kungl. Maj :t under åberopande
av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll föreslagit
riksdagen att antaga framlagt förslag till lag om fastställande
av högsta pris å vissa varor under utomordentliga, av krig föranledda
förhållanden m. m.

I sammanhang med berörda proposition hade utskottet till behandling
förehaft två inom andra kammaren i ämnet väckta motioner,
nr 112, av herr Olsson i Kollungeröd, och nr 376, av herr
Björcl;.

Utskottet hade i förevarande utlåtande avfattat sin hemställan
under två med A och B betecknade punkter, av vilka punkten A
innehöll ett lagförslag.

I fråga om sättet för detta utlåtandes föredragning yttrade

Greve Spens: Herr greve och talman! I avseende å.föredragningen
av detta utskottsutlåtande får jag hemställa:

att utlåtandet företages till avgörande punktvis;

att det under punkt A upptagna lagförslaget måtte föredragas
paragrafvis och där så anses lämpligt momentvis, med övergångsstadgande,
ingress och rubrik sist, varefter utskottets hemställan
föredrages;

att föredragningen måtte börja med 8 §, och att vid behandlingen
av denna paragraf diskussionen må omfatta betänkandet i
dess helhet;

att lagtexten ej må behöva uppläsas i vidare mån, än sådant
av någon kammarens ledamot begäres; samt

att, för den händelse lagförslaget i eu eller annan del till utskottet
återremitterats, utskottet lämnas öppen rätt att vid ärendets
förnyade behandling i avseende å de • delar, som blivit med eller
utan ändring godkända, föreslå sådana jämkningar, som av ifrågasatta
ändringar i återförvisade delar kunna föranledas.

Härtill lämnade kammaren sitt bifall.

Lagförslag
om maximipris
å vissa
varor m. m.

Nr 2G. M

Onsdagen don 24 april.

Lagförslag
om maximipris
å vissa
varor rn. m.

(Förta.)

Punkten A.

I denna punkt kade utskottet på anförda grunder hemställt, att
riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts förevarande förslag
icke kunnat av riksdagen i oförändrat skick antagas, måtte för sin
del antaga lag om fastställande av högsta pris å vissa varor under
utomordentliga, av krig föranledda förhållanden m. m., så lydande
som utlåtandet visade.

Det av utskottet framställda lagförslaget.

8§.

Förevarande paragraf hade följande lydelse:
(i Kungl. Maj:ts förslag:)

Den, som med vetskap därom,
att för vara gäller enligt 1 eller
2 § fastställt högsta pris, håller
varan till salu för högre pris
eller, i avsikt att för avyttring
förvärva varan, för densamma
bjuder högre pris, straffes med
böter från och med fem till och
med tiotusen kronor.

Lika med saluhållande av vara
till högre pris än det fastställda
eller bjudande av sådant högre
pris anses, om för överlåtelse av
varan kräves eller bjudes i annat
än penningar utgående vederlag
till värde, uppenbarligen överstigande
det fastställda priset.

Till böter, som i första stycket
sagts, dömes ock den, som, med
vetskap om att högsta belopp för
kostnad är enligt 4 § bestämt, för
kostnaden gör sig till godo högre
belopp eller ock i annat än penningar
utgående vederlag till
värde, uppenbarligen överstigande
det bestämda beloppet.

(i utskottets förslag:)

Den, som med vetskap därom,
att för vara gäller enligt 1 eller
2 § fastställt högsta pris, håller
varan till salu för högre pris eller
i avsikt att för avyttring förvärva
varan, för densamma bjuder
högre pris, straffes med böter
från och med fem till och med
tiotusen kronor. År o omständigheterna
synnerligen försvårande,
må till fängelse i högst sex månader
dömas.

Lika med saluhållande av vara
till högre pris än det fastställda
eller bjudande av sådant 1 högre
pris anses, om för överlåtelse av
varan, på sätt i första stycket
sägs, kräves eller bjudes i annat
än penningar utgående vederlag
till värde, uppenbarligen överstigande
det fastställda priset.

Till straff, som i första stycket
sagts, dömes ock den, som, med
vetskap om att högsta belopp för
kostnad är enligt 4 § bestämt,
för kostnaden gör sig till godo
högre belopp eller ock i annat än
penningar utgående vederlag till
värde, uppenbarligen överstigande
det bestämda beloppet.

Samma lag vare, där någon handlar i strid mot sådan av honom
avgiven utfästelse, som i 5 § avses, eller bryter mot det i samma
paragraf stadgade förbudet,

Onsdagen den 24 april.

Är Åk

eller, vid förfrågan av Konungens befallningshavande eller enligt
dess uppdrag av kronobetjänt, vägrar att lämna upplysning, varom
i G § förmäles, eller vid sådan förfrågan eller vid undersökning,
som i samma paragraf sägs, söker vilseleda om sitt innehav av någon
i 1 § avsedd vara.

Greve Spens: Herr greve och talman, mina herrar! Den kungliga
proposition, som här föreligger, överensstämmer till största delen
med den nu gällande lagen om maximipris. De väsentligaste
olikheterna mellan Kungl. Maj:ts proposition och den nu gällande
lagen innehållas i lagförslagets 8 och 12 §§ och innebära dels en
utvidgning av ansvarsbestämmelserna, dels upptagande i lagen av
stadgande om andel till åklagare och angivare i utdömda böter.

I det första hänseendet eller beträffande utvidgningen av ansvarsbestämmelserna
föreslås i den kungliga propositionen, att icke
blott, såsom nu, den, som säljer eller häller till salu en vara, på
vilken maximipris fastställts, till högre pris än maximipriset, utan
även den, som köper en sådan vara eller giver anbud därpå till
högre pris än maximipriset, skall ådömas straff, dock endast när
köparen eller anbudsgivaren har för avsikt att föryttra varan. Det
är således det illojala spekulationssyftet och jobberiet, som man i
första hand tagit sikte på, när det nu föreslagits, att jämväl köp
av eller anbud att köpa maximerad vara i vissa fall skall vara
straffbart.

I Kungl. Maj:ts proposition föreslås emellertid vidare, att samma
ansvar, som sålunda föreslagits för försäljning eller köp av
maximerad vara, jämväl skall drabba vid byte av sådan vara. Häremot
har lagrådet uttalat starka betänkligheter. I motiveringen
till propositionen framhålles, att stadgandet närmast avser sådant
byte, där vederlaget för den maximerade varan utgöres av annan
vara med ett marknadsvärde, som överstiger maximipriset. Lagrådet
anmärker därvid, att ofta i utbyte kunde lämnas sådan vara,
som icke förekommer i öppna marknaden, och att det i varje fall
ofta vore svårt att bestämma vad som finge anses vara gällande
marknadsvärde för en vara. Dessutom har lagrådet också påpekat,
att ockerlagen kunde tillämpas vid byte, då uppenbarligen vederlaget
hade ett oskäligt högt värde. Lagrådet har för den skull
avstyrkt de föreslagna bestämmelserna om straff för byte, men dock
föreslagit en jämkad lydelse av desamma, för den händelse praktiska
skäl skulle göra sådana stadganden önskvärda. Kungl. Haj:t
har nu givit bestämmelserna den av lagrådet angivna lydelsen, och
departementschefen har i sitt yttrande till statsrådsprotokollet såsom
skäl härför anfört, att byteshandel med maximerade varor bedreves
i stor utsträckning, och att av denna anledning vägande
praktiska skäl syntes tala för att giva lagen den i kungl. propositionen
föreslagna avfattningen.

Inom lagutskottet hava vi högerledamöter till en början ställt
oss på lagrådets ståndpunkt och ansett, att byte av maximerad
vara antingen borde lämnas helt och hållet straffrätt eller åtmin -

Lagförslag
om viaximipris
å vissa
varor m. m
(Forte.)

Sr 26. 5tf

Onsdagen den 24 april.

Lagförslag
om maximipris
ti vissa
varor m. in.

(Forts.)

stone borde lämnas ostraffat i det fall, att den som bytte bort den
maximerade varan, ämnade för eget behov behålla den tillbytta
varan. Yi ansågo således, att endast byte i illojalt spekulationssyfte
borde straffas. Men vi hava nödgats vika vid den kompromiss,
som inom utskottet företagits, för att vi icke vid en eventuell
sammanjämkning, därest kamrarna stannade i olika beslut, skulle
få en sämre lag.

Inom andra kammaren har det nämligen i en motion föreslagits,
att straffet vid köp eller byte av maximerad vara skulle kunna
höjas från böter till straffarbete i högst två år, och dessutom att
bötesstraffet skulle utmätas i förhållande till den brottsliges årsinkomst.
Vidare har Kungl. Maj:t i propositionen föreslagit, att
tillämpningen av lagen skulle stimuleras genom att andel i böterna
skulle tillfalla åklagare och angivare, under det något sådant stadgande
ej återfinnes i nu gällande lag.

Vi ha nu i kompromissen inom utskottet vunnit dels att straffpåföljden
satts till böter utan den för vår lagstiftning nya principen
om proportion efter den brottsliges årsinkomst, dock med det
undantag att, då synnerligen försvårande omständigheter föreligga,
straffet må uppgå till fängelse i högst sex månader, och dels att de
föreslagna bötesandelarna till åklagare och angivare icke heller
införts i lagen. Däremot hava bestämmelserna om byte av maximerad
vara bibehållits enligt den kungliga propositionen, endast
med ett förtydligande som uttryckligen angiver, att vid byte —
likasom vid köp — den, som bjuder vederlaget, skall hava för avsikt
att avyttra varan.

Till följd av den inom utskottet ingångna kompromissen har
jag, herr greve och talman, icke något yrkande, men jag anhåller
att här få uttala den förhoppningen, att ifrågavarande provisoriska
lag, som lider av flera betänkliga brister, måtte komma att tilllämpas
med all den varsamhet och urskiljning, som är av nöden,
för att straff huvudsakligen må komma att drabba dem, som i illojalt
syfte sälja, köpa eller byta maximerad vara.

.lag har som sagt intet yrkande.

Herr Dahl: Herr talman! Vid det föreliggande betänkandet
förefinnes icke någon reservation. Ansvaret för lagförslagets innebörd
få utskottets samtliga ledamöter alltså gemensamt bära, ehuruväl
detta ansvar, som den föregående ärade talaren redan framhållit,
delvis blivit påtvunget genom den sammanjämkning, som vi icke
ansett oss kunna undandraga oss med hänsyn till nödvändigheten
av denna lag överhuvud såsom ett rättsmedel i Kungl. Maj:ts hand
för att reglera förhållandena under denna tid.

Beträffande emellertid motiveringen anser jag mig icke böra
underlåta att säga, att den åtminstone i två stycken borde varit
väsentligt annorlunda. Jag vill ej med tystnad påtaga mig ansvaret
för en motivering av denna beskaffenhet. Anledningen till att
man icke från deras sida, som representera en annan mening i avseende
på motiveringens utformning, kunnat göra denna mening

Onsdagen den 24 april.

57 Nr ZtL

gällande reservationsvis, har varit bristande tid och den ordning,
vari denna proposition framlämnats. Den är dagtecknad den 2
april, och först åtskilliga dagar senare kom den. under lagutskottets
behandling. Då den gamla maximiprislagen träder ur kraft den
sista april, måste sålunda den nya lagen vara Kungl. Maj:t tillhanda
åtskilliga dagar före den tidsperiod, som densamma jämte
därtill anslutna kristidsförfattningar avse, för att man skall hinna
ånyo vidtaga anordningar. Detta har gjort, att justeringen av
motiveringen måst försiggå i den ordning, att ledamöterna icke fått
tillfälle att på förhand taga del av densamma och således icke heller
haft tid att avfatta den ytterligare justering, som utan tvivel
varit erforderlig.

De två stycken, i vilka jag menar, att motiveringen borde varit
annorlunda lagd, äro först de delar av <S §, varom den föregående
ärade talaren ordat, och vidare frågan om bötesandelarna, vartill
jag senare återkommer.

Det är här fråga om eu kriminalisering av den säregna och
eventuellt i sin tillämpning betänkliga beskaffenhet, att den borde
hava vidrörts något vidlyftigare i motiveringen, än som skett. Om
t. ex. en husföreståndare, som har självhushåll, genom sparsamhet
fått ett parti bruna bönor över på sin ranson, men däremot är i
stort behov av ett kilo socker, och en annan husföreståndare har
detta kilo socker till övers, och den som har bruna bönor begär
att få byta ut dem mot ett kilo socker samt den som har sockret
går in därpå för att göra den andre en tjänst, kan med hänsyn till
gällande maximipris den, som tillhandahåller sockret mot bönorna,
efter denna lags ordalydelse bli fast för överträdelse av denna lag.
Man får verkligen hoppas, som den föregående ärade talaren uttalade,
att tillämpningen av denna lag, i vad den rör byteshandel,
måtte ske med synnerligen stor varsamhet och urskillning.

Den andra punkten rör en negativ sida, berör frågan angående
åklagarens och angivarens av Kungl. Maj:t ifrågasatta bötesandel.
Där hava vissa omständigheter på kompromissens väg lyckats avvisa
framställningen och således utverkat ett bibehållande av nuvarande
lags ståndpunkt i detta fall. Men den motivering, som
Kungl. Maj:t använt för sitt yrkande, hade efter min mening krävt
ett annat svar, än den fått i utskottets motivering.

Herrarna finna på sid. 7 i utskottets betänkande ett återgivande
av vad den kungliga propositionen i denna del innehåller. Det
säges där: -Samma skäl till ökande av åklagarens nit och av allmänhetens
intresse för övervakande av kristidslagstiftningens efterlevnad,
vilka föranlett bestämmelser om andel till åklagare och angivare
i böter, utdömda enligt de av Kungl. Maj:t utfärdade kristidsförfattningarna,
talade enligt kommissionens mening» — det är
folkhushållningskommissionen, som citeras — »för införande av enahanda
bestämmelser i maximiprislagen; och det kunde i varje fall
icke anses lämpligt, att i konkurrensen om åklagarmaktens arbetskraft
ställa tillämpningen av maximiprislagens föreskrifter i sämre
ställning än övriga kristidsförfattningars.»

Lagförslag
om maximipris
ä vissa
varor m. rn.

(Fort®.;

Nr 26. 58

Onsdngcn den 24 april.

Lagförslag
om maximipris
å vissa
varor m. m.

(Forts.)

Sedan justitieministern citerat detta uttalande av folkhushållningskommissionen
anför lian, att »han visserligen måste ur principiell
synpunkt anse det mindre tilltalande, att åklagaren genom
bekommande av bötesandel premierades för utövningen av honom
åliggande tjänsteplikt, men att han med hänsyn till förevarande
lagstiftnings provisoriska natur och då enligt nyssnämnda kristidsförfattningar
åklagaren tillagts andel i utdömda böter, ansett sig
kunna tillmötesgå kommissionens hemställan.»

Förlidet år har riksdagen skrivit till Kung! Maj:t med begäran
om åtgärder för att till kronan indraga åklagarens bötesandel
eller åtminstone begränsa densamma. Man skulle då kunnat vänta,
att riksdagens sålunda uttalade mening bort tillmätas större avseende
än folkhushållningskommissionens uppfattning och de önskemål
folkhushållningskommissionen satt upp som mål för att uti
denna av konung och riksdag stiftade lag få eu anslutning till de
kristidsförfattningar, som på folkhushållningskommissionens initiativ
i administrativ ordning av Kungl. Maj:t utfärdats och i vilka
författningar Kungl. Maj:t i strid mot riksdagens uttalade önskan
tillämpar dessa åklagarens bötesandelar. Kungl. Maj:t har i sitt
förslag givit folkhushållningskommissionens mening företräde framför
riksdagens uttalande. Jag kan icke neka till att, om det i och
för sig väckt rätt mycket uppseende och beklagande, att folkhushållningskommissionen
på hushållningens område synes föra ett regemente,
som går rätt mycket in på Kungl. Maj:ts område, det än
mer är ägnat att väcka uppseende, att folkhushållningskommissionens
direktiv på detta sätt skall på lagstiftningens område bliva
utslagsgivande för Kungl. Maj:t.

Herr Kl ef beck: Herr talman! Jag skall be att få svara på

ett par saker, som den siste ärade talaren anförde. Kanhända jag
icke fullt uppfattade den första anmärkningen som han gjorde, men
åtminstone såsom jag uppfattade den, tycktes den gå ut på, att en
person, som byter med bönor och socker, skulle kunna råka fast för
detta byte, under den förutsättning att de båda varorna icke i värde
motsvara varandra. Men så vitt jag förstått lagutskottets utlåtande,
skulle ett sådant byte vara alldeles straffritt, ty enligt 8 § första
och andra stycket utsäges tydligt, att ett sådant förfarande skulle
komma under straffbeläggning endast, för så vitt avsikten vore att
för avyttring förvärva varan. Det var på herr Dahls eget yrkande,
som i andra stycket angående byte just infördes den lilla förtydligande
satsen: »på sätt i första stycket sägs», varigenom man ville
slå fast, att det blott var sådant byte, som skett i illojalt syfte,
man med denna paragraf ville komma åt.

Vad sedan beträffar herr Dahls anmärkning mot Kungl. Maj:ts motivering
för förslaget om åklagarens och angivarens andel i böterna,
tillkommer det ju icke mig att svara på det, men jag vill i alla
fall betona, att det inom utskottet, och jag kan väl säga inom riksdagen,
funnits en nog så utbredd mening om att detta Kungl. Maj:ts
förslag var fullt berättigat. Detta är icke beroende på, att vi på

OnPungen den 24 april.

[)9 Nr 2Ö.

vänstersidan ha någon så synnerlig förkärlek för vare sig åklagarens
andel i böterna eller ock än mindre angivarens. För min personliga
del vill jag säga, som jag sade i utskottet, att jag knappt
vet något slags medmänniskor, som hava mitt höga förakt, om jag
får tala om det, i så eminent grad som skvallerkäringar och angivare.
Men det kan finnas alldeles särskilda omständigheter, som
göra, att man blir tvungen att reflektera på saker, som man annars
icke vill veta av, och vi hava menat, att i detta stycke det skulle
vara en sådan omständighet. Ty de i vanligt tal s. k. jobbarna,
som i illojalt syfte göra allt i världen för att göra en svår situation
sjufält värre, hava vi icke miskundsamhet med det bittersta
grand. Och kan man icke komma åt dem på annat sätt än genom
att stimulera åklagare och angivare, äro vi då för alla de hungrandes
skull redo att till och med svälja en så osmaklig sak som
åklagarens och angivarens andel i böterna. Då så faktiskt förhåller
sig, tror jag icke det är rätt att säga, att riksdagen såsom sådan
nu står alldeles ovillig mot Kungl. Maj:ts förslag i denna punkt,
då meningarna ju faktiskt i detta stycke äro betydligt delade. Enligt
kompromissen inom utskottet ha vi frånfalla vårt yrkande i
denna punkt och åklagarens och angivarens andel har sålunda blivit
struken.

Det var bara dessa små anmärkningar jag ville framföra, För
övrigt yrkar jag bifall till den föredragna paragrafen.

Herr Lagerkvist: Herr talman! Såsom den föregående ärade
talaren meddelade, är utskottets förslag här resultatet av en kompromiss.
Jag skall därför ej gå in på ämnet i vidare mån. Jag
vill endast stryka under vad utskottet sagt i sin motivering till 2 §.

Det står i 2 § en bestämmelse, att kungörelse skall införas i
en eller flera tidningar i orten. Liknande föreskrifter hava emellertid
under gångna tider tolkats rätt så egendomligt på en del håll
och det är för att förebygga ett upprepande därav, som utskottet
i sin motivering till paragrafen utsagt följande: »Utskottet förutsätter,
att Konungens befallningskavande vid tillämpning av förevarande
stadgande skall låta sig angeläget vara tillse, att omförmälda
kungörande städse sker i tidningar, som genom spridning
inom olika grupper av befolkningen bringa tillkännagivandet till
de flestas kännedom.» Vi kunna säkerligen alla vara ense därom,
att sådana meddelanden böra komma till så mångas kännedom som
möjligt. Genom att detta uttalande införts, vill också utskottet
förebygga ett sådant förfarande vid kungörelsens offentliggörande,
som kan giva sken av att tidningar av en viss politisk riktning
skola stödjas därigenom och möjligheten att sådana misstankar
kunna förefinnas bör man så mycket som möjligt undvika.

Jag har på dessa skäl ansett mig böra understryka detta uttalande.

Herr Dahl: Herr talman! Det lär icke förhålla sig så lycko

samt, att den där husmodern med soekerkilot skulle gå fri på den

Lagförslag
om maximipris
å vissa
varor m. m
(Forte.)

Nr 26. 60

Onsdagen den 24 april.

Lagförslag
om maximipris
å vissa
J varor m. m.
(Forts.)

av herr Klefbeck angivna grunden. Villkoret att avsikten att ånyo
handla med varan erfordras för straffbarhet föreligger vid bjudande
av högre pris endast för köparen, men icke för säljaren, så att den
som lämnade socker mot bruna bönor, torde, såvida han sålde över
maximipriset, bliva hemfallen till straff enligt denna lag.

Herr Klefbeck förde in frågan angående åklagarens bötesandel
på ett oriktigt plan, då han här ordade om en större eller mindre
önskan att hålla efter jobbarna, Jag tror över huvud, att det icke
härutinnan föreligger minsta skiljaktighet hos någon enda av dem,
som deltagit i det förberedande arbetet inom utskottet rörande denna
lag, utan att alla ansett, att det varit ett önskemål, som vore synnerligen
eftersträvansvärt, men här gäller det, huruvida man skall
på sätt folkhushållningskommissionen här påyrkat och Kungl. Maj:t
godkänt, ställa åklagarmaktens arbetskraft, som det sägs, i denna
»konkurrens», i »sämre ställning» beträffande denna lag än i fråga
om vissa andra. Det är att lägga en mycket krass synpunkt på
åklagarens ämbetsställning och efter min mening att rikta en obehörig
anmärkning mot åklagarens känsla av tjänsteplikt, då man
på det sättet antyder, att för att ernå ett fullgörande av hans plikt
man skulle behöva på detta sätt särskilt premiera honom. Hur
skall man då antaga, att han skall handhava sin tjänsteplikt beträffande
alla andra uppgifter, beträffande beivrandet av mål enligt allmänna
strafflagen? Skall man behöva befara konkurrens med hans
tjänsteplikt att åtala för mord, dråp, stöld och statsförbrytelser, då
ju i fråga om sådana icke förekomma några bötesandelar? Det förefaller
mig, som om det vore av vikt, att även dessa mål bleve beaktade
av åklagaren. Det är där kärnpunkten ligger, man lägger en
krass och skev synpunkt på hela åklagarväsendet genom att skjuta
fram den kontanta likviden för att han skall fullgöra sin tjänsteplikt.

Efter härmed slutad överläggning godkändes nu föredragna
paragraf.

Övriga delar av utskottets lagförslag.

Godkändes.

Utskottets hemställan i punkten A.

Förklarades besvarad genom kammarens föregående beslut.

Punkten B.

Utskottets hemställan bifölls.

Herr Sandler väckte en motion, nr 161, i anledning av Kungl.
Maj:ts förslag till lag om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen
om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862 in. m.

Motionen hänvisades till konstitutionsutskottet.

Onsdagen den 24 april.

61 Nr 26.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet Kung], Ma,j:ts nådiga
propositioner:

nr 305, angående anslag för en statens kraftstation vid Motala
samt för förberedande åtgärder fiir Vänerns reglering;

nr 306, angående statens deltagande i kostnaden för reglering
av vissa till Dalälvens vattensystem hörande sjöar;

nr 318, angående uppförande å ordinarie stat av kontrollstyrelsens
avdelning för rusdrycksförsäljningsärenden m. m.;

nr 319, angående undantag från gällande föreskrifter om statsunderstöd
åt synnerligen skattetyngda landskommuner; samt

nr 324, angående användande av överskott i djurgårdskassan för
vissa anläggningar vid Drottningholms, Ulriksdals, Haga och Strömsholms
slott m. m.

Föredrogos och hänvisades till lagutskottet Kungl. Maj:ts nådiga
propositioner:

nr 309, med förslag till lag om ändrad lydelse av 49 § i strafflagen
för krigsmakten den 23 oktober 1914;

nr 310, med förslag till lag om ändrad lydelse av 33 § i lagen
om krigsdomstolar och rättegången därstädes den'' 23 oktober 1914;
samt

nr 331, med förslag till lag om fri rättegång m. m.

Vid föredragning av Kungl. Maj:ts nådiga proposition nr 314,
angående utvidgning av riksdagens bibliotek till centralt förvaltningsbibliotek,
blev denna proposition på begäran bordlagd.

Föredrogos och hänvisades till jordbruksutskottet Kungl. Maj:ts
nådiga propositioner:

nr 317. med förslag till stater för lantbruksstyrelsen, statskonsulenter
och statens fiskeriadministration m. m.;

nr 320. med förslag till förordning med vissa tillfälliga bestämmelser
i fråga om åstadkommande av skjutsentreprenader;

nr 321, angående anvisande av anslag å tilläggsstat för år 1918
för fullbordande av vissa spannmålslager hus och fryshus; samt

nr 327, angående gäldande av ersättning till ledamöterna i ett
vid lantbruksstyrelsens sida ställt lantbruksråd.

Föredrogos och hänvisades till bevillningsutskottet Kungl. Maj :ts
nådiga propositioner:

. nr 323, med förslag till förordning angående handel med skattefri
sprit m. m.;

nr 325, med förslag till förordning angående visst undantag från

Nr 36. 62

Onsdagen den 24 april.

tillämpningen av stadgandena i 23 och 31 §§ i förordningen den 7
augusti 1907 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker;
samt

nr 326, med förslag t il kungörelse om ändrad bestämmelse angående
tiden för ikraftträdandet av vissa delar av förordningen den
14 juni 1917 om ändrad lydelse av 3, 13, 23 och 31 §§ i förordningen
den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning
av maltdrycker.

Anmäldes och godkändes riksdagens kanslis förslag
dels till riksdagens skrivelser till Konungen:
nr 131, angående val av tre fullmäktige i riksbanken och tre
suppleanter för fullmäktige i nämnda verk; samt

nr 135, angående val av tre fullmäktige i riksgäldskontoret och
av tre suppleanter för fullmäktige i nämnda verk;

dels och till riksdagens förordnanden:
nr 132, för två fullmäktige i riksbanken;

nr 133, för redaktören Karl Hjalmar Branting att vara fullmäktig
i riksbanken; ......

nr 134, för tré suppleanter för riksdagens fullmäktige i riksbanken; nr

136, för två fullmäktige i riksgäldskontoret;
nr 137, för ledamoten av riksdagens'' första kammare, kassören
Ernst Julius Söderberg att vara fullmäktig i riksgäldskontoret;

nr 138, för tre suppleanter för fullmäktige i riksgäldskontoret;

samt

nr 155, för kommitterade för tryckfrihetens vard.

Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till riksdagens
skrivelser till Konungen:

nr 139, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättande
från fjärde huvudtitelns allmänna besparingar av vissa förskottsvis
utgivna medel; . . 0

nr 140, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättande
av vissa förskottsvis utgivna medel;

nr 141, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning
till professorn H. Sjögren för genom eldsvåda förstörd

egendom; „

nr 142, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anläggning
av en skjutbana för Norrbottens regemente,

nr 143, i anledning av Kund. Maj:ts proposition angående anläggning
av skjutbana för Smalands artilleriregemente, ^

nr 144, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inköp
av vissa byggnader å Axvall; _ . 0 ,

nr 145, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående er -

Onsdagen flen 24 april. 63 Nr 26*

sättande från fjärde huvudtitelns allmänna besparingar av vissa förskottsvis
utgivna medel;

nr 146, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående användande
av allmänna besparingar å riksstatens femte huvudtitel
för utförande av minrälsanordningar å kanonbåtarna Rota och Disa;

nr 147, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående användande
av behållningar å vissa extra anslag till täckande av merkostnad
för utförande av ändring å undervattensbåten nr 1; samt
nr 148, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående användande
av behållning å vissa extra anslag till täckande av merkostnad
för utförande av ändringsarbeten å min fartyget Clas Fleming.

Anmäldes och bordlädes

konstitutionsutskottets utlåtanden :

nr 12, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad
lydelse av §§ 9, 16, 19 och 21 riksdagsordningen jämte inom riksdagen
väckta motioner angående ändring i samma lagrum ävensom
i § 24 riksdagsordningen;

nr 13, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 130, i vad
den avser förslag till förordning om provtaxering under år 1918 för
beräkning, av kommunal skattskyldighet vid tillämpning av bestämmelserna
i vissa förslag till omläggning av det kommunala beskattningsväsendet;
samt

nr 14, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående ändrad
lydelse av §§ 41, 69, 70 och 76 i förordningen den 21 mars 1862
om kommunalstyrelse på landet, §§ 8, 67, 68 och 77 i förordningen
den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse i stad, § 48 i förordningen
den 23 maj 1862 om kommunalstyrelse i Stockholm samt §§ 11 och
50 i förordningen den 21 mars 1862 om landsting;

statsutskottets utlåtanden:

nr 75, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående uppförande å ordinarie stat av den vid arméns verkstäder
eller eljest vid armén anställda, ständigt behövliga civila personal; nr

76, i anledning av väckt motion om anslag till Svenska fredsoch
skiljedomsföreningen;

nr 77, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående understöd
åt småbrukskolonien Emaus i Norrtälje jämte i ärendet väckta
motioner;

nr 78, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar om anslag för kapitalökning å statens järnvägslånef
onder;

nr 79, i anledning av Kungl. Maj:ts i propositionen om tilläggsstat
till riksstaten för år 1918 giorda framställning om ökning av
lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby;

Nr 26. 64

Onsdagen den 24 april.

nr 80, i anledning av väckt motion om anläggande av en statsbana
mellan Tureberg och Kapelskärs hamn;

nr 81, i anledning av väckt motion angående upprättande av reguljär
ångfärjeförbindelse mellan Sverige och Finland;

nr 82, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående rätt
för vissa tjänstemän vid statens järnvägar att för åtnjutande av arvodesförhöjning
tillgodoräkna sig tiden för sin tjänstgöring såsom
ordinarie tjänstemän under år 1916 såsom helt år; samt

nr 88, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse
för linjeförmannen vid telegrafverket J. A. Norrströms stärbhus
att ersätta visst förekommet belopp m. m.;

bankoutskottets utlåtanden:

nr 51, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning om ändrad lydelse av §§ 2 och 8 i förordningen den 5
juni 1909 angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa; och
nr 52, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om ändrad lydelse av 13 § i lagen den 11 oktober 1907 angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension; ävensom

jordbruksutskottets utlåtanden:

nr 51, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående minimipris
å brödsäd m. m. ävensom 10 i ämnet väckta motioner; samt
nr 59, i anledning av väckt motion om anslag till anordnande
å statens mark av självständiga småbrukshemman med längre tidstryggad
besittningsrätt.

Justerades sjutton protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens
sammanträde avslutades kl. 2,17 e. m.

In fidem

A. v. Krusensfjerna.

T

Fridagen deu 2(5 april

H5 K r SB.

Fredagen den 26 april.

Kammaren sammanträdde kl. 3 e. m.

Herr statsrådet Schotte avlämnade Kungl. Maj:ts nådiga propositioner: nr

260. angående löne- och pensionsreglering för lärarpersonalerna
vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarierna,
folk- och småskolorna, de högre folkskolorna och
de kommunala mellanskolorna;

nr 308, angående ytterligare anslag å 1918 års tilläggsstat för
distributionsanläggningar för statens kraftverk;

nr 311, angående ändring i avlöningsstaten för förste provinsialläkare
och provinsialläkare m. m.;

nr 312, med förslag till ändringar i gällande provinsialläkartaxa; nr

313, angående åtgärder för utjämning av sjukvårdskostnaderna
å landsbygden;

nr 315, angående anslag för påbörjande av första utbyggnaden
av en kraftstation vid Harsprånget;

nr 316, angående årligt understöd åt förra restauratrisen å postångfartyget
Öland, Maria Sofia Magnusson;

nr 328, angående driftkostnader under år 1919 för egnahemslånef
onden;

nr 329, angående utläggande av statsgruvefält vid Liikavaara
i Norrbottens län;

nr 330, angående undantag beträffande fångst av sälhund från
det i § 8 jaktstadgan meddelade förbud att vid fångst av djur använda
sax;

n 333, angående anslag till nautisk-meteorologiska byrån
m. m.;

nr 335, angående omorganisation av den lägre tekniska undervisningen; nr

337, angående understöd åt sällskapet för folkundervisningens
befrämjande;

nr 338, om anvisande av medel till beredande av tvångsuppfostran
åt minderåriga manliga förbrytare m. m.;

Första kammarens protokoll 1918. Nr £6.

5

Nr 26. 66

Fredagen den 26 april.

nr 340, angående anslag till sjökarteverket och till utförande av
sjömätningar m. m.;

nr 341, angående omorganisation av skeppsgosseutbildningen
m. m.;

nr 342, angående anslag till studentkurser och parallellavdelningar
m. in. vid vissa folkskoleseminarier;

nr 343, angående årligt understöd åt tonsättaren J. G. E. Sjögrens
änka Berta Elisabet Sjögren;

nr 344, angående understöd till vaktmästaren L. F. Nybergs
änka och minderåriga barn; samt

nr 345, angående anslag å tilläggsstat för år 1918 till ytterligare
expens- och underhållsmedel vid statens skogsskolor m. m.

Herr statsrådet Thorsson avlämnade Kung!. Maj:ts nådiga proposition
nr 334, angående vissa alkoholhaltiga preparat.

Justerades protokollen för den 19, 20 och 22 innevarande månad.

Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till riksdagens
skrivelse nr 159, till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående ifrågasatt överenskommelse mellan Kungl. Maj:t
och kronan samt Sydsvenska kraftaktiebolaget angående vattenhushållningen
vid vissa vattenfall i Lagan.

Anmäldes och godkändes lagutskottets förslag till riksdagens
skrivelser till Konungen:

nr 163, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 19 juni 1917 med vissa
bestämmelser mot oskäliga pris under utomordentliga, av krig föranledda
förhållanden;

nr 164, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om fastställande av högsta pris å vissa varor under
utomordentliga, av krig föranledda förhållanden m. m., dels ock
två i ämnet väckta motioner;

nr 166, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 43 § 1 inom. i lagen den 9 december
1910 angående tillsättning av prästerliga tjänster;

nr 167, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag''om ändrad lydelse av 2 kap. 8 § rättegångsbalken;

nr 168, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 5 § i lagen om straffregister den 17
oktober 1900;

nr 169, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 5 § i lagen den 4 maj 1906 angående

Fredagen den 26 april. 67

förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom
m. m.; samt

nr 170, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 2 § i lagen den 27 juni 1902, innefattande
vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.

Anmäldes och godkändes jordbruksutskottets förslag till riksdagens
skrivelse nr 165, till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående lån till hushållningssällskapen för anskaffande
och tillhandahållande av förädlade utsäden av vissa sädesslag.

Anmäldes och godkändes sammansatta bevillnings- och lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelse nr 171, till Konungen i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt
tillämpning av lagen den 17 april 1916 angående vissa utfästelser
rörande införsel och utförsel av varor m. m.

Anmäldes och bordlädes

bevillningsutskottets betänkande nr 32. i anledning av dels
Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad
lydelse av 1 § i förordningen den 11 oktober 1907 angående beskattning
av socker, dels ock två i samma ämne väckta motioner;

bankoutskottets memorial nr 53, i anledning av kamrarnas skiljaktiga
beslut rörande utskottets memorial nr 45. angående väckt
fråga om vidtagande av åtgärder för beredande åt riksdagsmän av
rätt till fria resor på statens järnvägar under viss tid;

lagutskottets utlåtanden:

nr 49, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om upphävande av förordningen den 4 maj 1855 angående
vissa föreskrifter till kyrkotuktens upprätthållande; och

nr 50, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändring i vissa delar av 20 kap. strafflagen m. m.;
ävensom

första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtanden:

nr 15, i anledning av återremiss till utskottet av dess hemställan
om skrivelse till Konungen angående åvägabringande av större
överskådlighet och ordning beträffande Svensk författningssamling;
samt

nr 16, i anledning av väckt motion om skrivelse till Konungen
angående vidtagande av åtgärd i syfte att ersättning för viss förlust
måtte beredas mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag.

Nr Wt

Bil- 26. 68

Fredagen den 26 april.

Vid föredragning av ett från andra kammaren ankommet protokollsutdrag
nr 492, med delgivning av nämnda kammares beslut
över dess femte tillfälliga utskotts utlåtande nr 6, i anledning av
väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående anläggning
av tjärugnar för tillvartagande av stubbved å statens skogar, beslöt
första kammaren hänvisa detta ärende till sitt andra tillfälliga utskott.

Föredrogs och hänvisades till bankoutskottet Kungl. Maj:ts nådiga
proposition nr 314, angående utvidgning av riksdagens bibliotek
till centralt förvaltningsbibliotek.

Föredrogos, men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran
konstitutionsutskottets utlåtanden nr 12—14, statsutskottets utlåtanden
nr 75—83, bankoutskottets utlåtanden nr 51 och 52, jordbruksutskottets
utlåtanden nr 51 och 59 samt första kammarens andra tillfälliga
utskotts utlåtande nr 13.

Herr Hellberg avgav följande motioner:

nr 162, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 261, med
förslag till lag om ändring i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse
på landet m. m.; och

nr 163, om ändring av § 17 mom. 1 riksdagsordningen.

Ifrågavarande motioner hänvisades till konstitutionsutskottet.

Herr Olsson, Oscar, väckte en motion, nr 164, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition angående förhöjt understöd åt bokförmedlingsanstalterna.

Denna motion hänvisades till statsutskottet.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet Kungl. Maj:ts nådiga
propositioner:

nr 260, angående löne- och pensionsreglering för lärarpersonalerna
vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarierna,
folk- och småskolorna, de högre folkskolorna och
de kommunala mellanskolorna;

nr 308, angående ytterligare anslag å 1918 års tilläggsstat för
distributionsanläggningar för statens kraftverk;

nr 311, angående ändring i avlöningsstaten för förste provinsialläkare
och provinsialläkare m. m.;

nr 313, angående åtgärder för utjämning av sjukvårdskostnaderna
å landsbygden;

Fredagen den 26 april.

69 Nr 26.

nr 315, angående anslag för påbörjande av första utbyggnaden
av en kraftstation vid Harsprånget;

nr 333, angående anslag till nautisk-meteorologiska byrån
m. m.;

nr 335, angående omorganisation av den lägre tekniska undervisningen; nr

337, angående understöd åt sällskapet för folkundervisningens
befrämjande;

nr 338, om anvisande av medel till beredande av tvångsuppfostran
åt minderåriga manliga förbrytare m. m.;

iir 340, angående anslag till sjökarteverket och till utförande
av sjömätningar m. m.;

nr 341, angående omorganisation av skeppsgosseutbildningen
m. m.; samt

nr 342, angående anslag till studentkurser och parallellavdelningar
m. m. vid vissa folkskoleseminarier.

Vid föredragning av Kungl. Majrts nådiga proposition nr 312,
med förslag till ändringar i gällande provinsialläkartaxa, blev denna
proposition på begäran bordlagd.

_ Föredrogos och hänvisades till bankoutskottet Kungl. Maj :ts
nådiga propositioner:

nr 316, angående årligt understöd åt förra restauratrisen å postångfartyget
Öland, Maria Sofia Magnusson;

nr 343, angående årligt understöd åt tonsättaren J. G. K. Sjögrens
änka Berta Elisabet Sjögren; samt

nr 344, angående understöd till vaktmästaren L. F. Nybergs
änka och minderåriga barn.

_ Föredrogos och hänvisades till jordbruksutskottet Kungl. Maj:ts
nådiga propositioner:

nr 328, angående driftkostnader under år 1919 för egnahemslånefonden; nr

329, angående utläggande av statsgruvefält vid Liikavaara
i Norrbottens län;

nr 330, angående undantag beträffande fångst av sälhund från
det i § 8 jaktstadgan meddelade förbud att vid fångst av djur använda
sax; samt

nr 345, angående anslag å tilläggsstat för år 1918 till ytterligare
expens- och underhållsmedel vid statens skogsskolor m. m.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet Kungl. Maj :ts
nådiga proposition nr 334, angående vissa alkoholhaltiga preparat.

Nr 26.

70

Fredagen den 26 april.

Ordet lämnades på begäran till herr vice talmannen, som
yttrade: Herr talman! Jag ber att få hemställa, att på morgondagens
föredragningslista, ibland två gånger bordlagda ärenden, det
på dagens föredragningslista först upptagna ärendet, konstitutionsutskottets
utlåtande nr 12, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående ändrad lydelse av §§ 9, 16, 19 och 21 riksdagsordningen
jämte inom riksdagen väckta motioner angående ändring i samma
lagrum ävensom i § 24 riksdagsordningen, måtte nedflyttas näst
efter statsutskottets utlutande nr 83, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående befrielse för linjeförmannen vid telegrafverket
J. A. Norrströms stärbhus att ersätta visst förkommet belopp m. m.

Detta förslag antogs.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Petterson, Malkolm,
för tiden _ från och med den 29 innevarande månad till och
med den 8 nästinstundande maj.

Justerades tolv protokollsutdrag för denna dag. varefter kammarens
sammanträde avslutades kl. 3,25 e. m.

In fidem

A. v. Krusenstjerna.

Stockholm 1918. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner. 182137