RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1917:82)

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1917. Andra kammaren. Nr 82.

Onsdagen den 13 juni.

Kl. 11 f. m.

§ 1.

Justerades de vid kammarens sammanträde den 7 innevarande
juni rörda protokollen.

§ 2.

Sedan riksdagens båda kamrar förehaft och godkänt de uti andra Gemensamma
särskilda utskottets memorial nr 6, punkterna 1—3, och statsutskot- omröstn''n9artets
memorial nr 206 föreslagna voteringspropositioner rörande frågor,
i vilka kamrarna fattat stridiga beslut samt bestämt blivit att
vederbörliga omröstningar över de olika besluten skulle denna’dag
aga rum, sa anställdes nu omröstningar enligt nedan intagna voter
i ngspropositioner i följande ordning, nämligen:

Första omröstningen:

(enligt andra särskilda utskottets memorial nr 6 punkt 1).

Den, som, i likhet med första kammaren, vill, att riksdagen
ma

a) godkänna följande nya ordinarie avlöningisstater för lantförsvarsdepartementet,
civildepartementet, finansdepartementet, ecklesiastikdepartementet
och jordbruksdepartementet att tillämpas från
och med ar 1918:

Lan t försvarsdepartementet.

Lön

Tjänst-

görings-

pen-

ningar

Orts-

till-

lägg

Summa

1 statssekreterare, arvode
1 expeditionschef . . .

1 kansliråd ....

3 dito .....

6,200

5,000

15,000

2,800

2.500

7.500

1,000

600

1,800

11,000

10,000

8,100

24,300

(Av detta arvode anses 3,000:
j kr. motsvara tjänstgörings-| penningar.

(Efter 5 år kan lönen höias

1 med 600 kr.

Summa kronor

-1

—1130,200

Andra hammarens protokoll 1917. Nr 82.

Nr 82. 2

Onsdagen den 13 juni.

Gemensamma

omröstningar.

(Forte.)

Civildepartementet.

		Tjänst-	Orts-
	Lön	gö rings-	till-	Summa
		pen- ningar	lägg		•
					(Av detta arvode anses 3,000
1 statssekreterare, arvode	—	—	—	11,000	i kr. motsvara tjänstgörings-
1 expeditionschef . . .	6,200	2,800	1,000	10,000	\| penningar.
1 kansliråd......	5,000	2,500	600	8,100	(.Efter 5 år kan lönen höjas
5 dito........	25,000	12,500	3,000	40,500	\| med 600 kr.
Summa kronor	—	—	—	205,400

Finansdepartementet.

		Tjänst-	Orts-
	Lön	görings-	tm-	Summa
		pen-	lägg
		ningar
					[Av detta arvode anses 3,000
1 statssekreterare, arvode	—	—	—	11,000	■[ kr. motsvara tjänstgörings-
1 expeditionschef . . .	6,200	2,800	1,000	10,000	( penningar.
1 kansliråd......	5,000	2,500	600	8,100	(Efter 5 år kan lönen höjas
3 dito ........	15,000	7,500	1,800	24,300	\| med 600 kr.
Summa kronor	—	—	—	129,800

Ecklesiastikdepartementet.

	Lön	Tjänst- görings- pen- ningar	Orts- till- lägg	Summa	(Av detta arvode anses 3,000 \| kr. motsvara tjänstgörings-[ penningar.
1 statssekreterare, arvode 1 expeditionschef . . .	6,200	2,800	1,000	11,000 10,000
Kansliavdelningen:
Summa kronor	—	—	—	188,400

3 Nr 82.

Onsdagen den 13 juni.

Jordbruksdepartementet.

	Lön	Tjänst* görings- pen- ningar	Orts- till- lägg	Summa
1 statssekreterare, arvode	—	—	_	11,000	(Av detta arvode anses 3,000 < kr. motsvara tjänstgörings-
1 expeditionschef . . .	6,200	2,800	1,000	10,000	[ penningar.
1 kansliråd...... 2 dito ........	5,000 10,000	2,500 5,000	600 1,200	8,100 16,200	[.Efter 5 år kan lönen höjas J med 600 kr.
— — — — — —	—	—	—	—	- - - - - - -
Summa kronor	—	—	—	115,500

Gemensamma

omröstningar.

(Forts.)''

b) godkänna följande villkor och bestämmelser för åtnjutande
av de i de nya ordinarie staterna upptagna avlöningsförmåner, nämligen
:

i fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning till annan
tjänst, förening av tjänster m. m.:

i fråga om avlöningsförmåners uppbärande m. m.:
att tjänsteman, som förordnas till statssekreterare, kabinettssekreterare,
chef för justitiedepartementets lagavdelning, ledamot å
samma avdelning eller byråchef för lagärenden i civildepartementet,
skall under tiden för förordnandet frånträda honom enligt stat tillkommande
avlöning å den förut innehavda tjänsten, vilken avlöning
efter omständigheterna kommer att uppbäras av den, som bestrider
samma tjänst, eller besparas statsverket;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningshavare
verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för
den tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till
den, som förordnats att uppehålla befattningen;

i fråga om ålderstillägg:

i fråga om semester, skyldighet att avgå från tjänsten och pensionsrätt: -

i fråga om särskilda föreskrifter för kvinnliga befattningshavare: ~

-----uppförda biträdesbefattningar;

rosiär

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Nr 82. 4

Onsdagen den 13 juni.

Gemensamma

omröstningar.

(Forts.)

Vinner Nej, har riksdagen i likhet med andra kammaren beslutat
att

dels godkänna följande nya ordinarie. avlöningsstater för låntförsvarsdepartementet,
civildepartementet, finansdepartementet, ecklesiastikdepartementet
och jordbruksdepartementet att tillämpas från
och med år 1918:

Lantförsvarsdepartenientet.

| .

. •

Lön

Tjänst-

görings-

pen-

ningar

Orts-

till-

lägg

Summa

j 1 statssekreterare, arvode

j 1 expeditionschef, arvode

| 1 kansliråd......

! 3 dito........

5,000

15,000

2.500

7.500

600

1,800

11,000

10,000

8,100

24,300

(Av detta arvode anses 3,000
; kr. motsvara tjänstgörings-| penningar.

i Av detta arvode anses 2,800
< kr. motsvara tjänstgörings-penningar.

)Efter 5 år kan lönen höjas

J med 600 kr.

Summa kronor

—

130,200

Civildepartementet.

Lön

Tjänst-

görings-

pen-

ningar

O ris-tni-ng

Summa

1 statssekreterare, arvode

1 expeditionschef, arvode

1 kansliråd......

5 dito ........

5,000

25,000

2,500

12,500

600

3,000

11,000

10,000

8,100

40,500

lAv detta arvode anses 3,000i
•j kr. motsvara tjänstgörings-j
[ penningar.

[Av detta arvode anses 2,800!
< kr. motsvara tjänstgörings-l penningar.

(Efter 5 år kan lönen höjas

J med 600 kr.

Summa kronor

—

205,400

5 Nr 82.

Onsdagen den 33 juni.

Finansdepartementet.

j Lön

Tjänst-

görings-

pen-

ningar

Orts-

till-

■ägg

Summa

1 statssekreterare, arvode

1 expeditionschef, arvode

1 kansliråd. . .

‘ *

3 dito . . .

5,000

15,000

2,500;

7,500

“|

6001

1,800|

11,000

10,000

8,100

24,300

IAv detta arvode anses 3,000j
< kr. motsvara tjänstgörings-1 penningar.

JAv detta arvode anses 2,800f
■ kr. motsvara tjänstgörings-!

| penningar.

[Efter 5 år kan lönen höias!

[ med 600 kr.

Summa kronor

—!

.-1

-1

129,300)

Ecklesiastikdepartementet.

'' Lön

Tjänst-

görings-

pen-

ningar

Orts-

till-

]ägg

Summa

1 statssekreterare, arvode

1 expeditionschef, arvode

Kansliavdelningen:

;

•

(

—

11,000

10,000

IAv detta arvode anses 3,000|
<. kr. motsvara tjänstgörings-i
| penningar.

JAv detta arvode anses 2,800
i kr. motsvara tjänstgörings-!

| penningar.

Summa kronor

-1

—

188,400

J ordbrnksdepartementet.

Lön

Tjänst-

görings-

pen-

ningar

Orts-

till-

lägg

Summa

• |

;

11 statssekreterare, arvode

1 expeditionschef, arvode

1 kansliråd . .

2 dito . . .

5,000

10,000

2,500

5,000

600

1,200

11,000

10,000

8,100
16,200!
_ |

JAv detta arvode anses 3,000!
< kr. motsvara tjänstgörings-!

| penningar.

JAv detta arvode anses 2,8001

I kr. motsvara tjänstgörings-j
| penningar.

(Efter 5 år kan lönen höias
| med 600 kr.

Summa kronor

—1

—

115,500

Gemensamma

omröstningar.

(Forte.)

Nr 82. 6

Gemensamma

omröstningar.

(Forts.)

Onsdagen den 13 juni.

dels ock godkänna följande villkor och bestämmelser för åtnju-*
tamde av de i de nya ordinarie staterna upptagna avloningsforma i

fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning till annan
tjänst, förening av tjänster m. m.:

i fråga om avlöningsförmåners uppbärande m. m.:
att tjänsteman, som förordnas till statssekreterare, kabinettssekreterare,
expeditionschef, chef för justitiedepartementets lagav-,
delning, ledamot å samma avdelning eller byråchef för lagärenden i
civildepartementet, skall under tiden för förordnandet frånträda honom
enligt stat tillkommande avlöning å den förut innehavda tjänsten,
vilken avlöning efter omständigheterna kommer att uppbäras av den,
som bestrider samma tjänst eller besparas statsverket;

att tjänstgöringspemningar få uppbäras endast för den tid, befattningshavare
verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men or
den tid han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till
den, som förordnats att uppehålla befattningen,

i fråga om ålderstillägg:

i fråga om semester, skyldighet att avgå från tjänsten och pensionsrätt: i

fråga om särskilda föreskrifter för kvinnliga befattningshavare: -

uppförda biträdeslbefattningar.

Sedan voteringssedlarna blivit avlämnade samt en sedel avlagd
och förseglad ävensom underrättelse från första kammaren ingått,
att voteringssedlarna för den omröstning, varom här vore fråga, jämväl
därstädes avgivits, företogs sedlarnas öppnande och uppräkning,
och befanns att omröstningen utfallit med 68 Ja och 113 Nej.

Den omröstning över ovanintagna voteringsproposition, som,
enligt ankommet och nn uppläst protokoll, blivit av första kärnmaren
samtidigt anställd, hade utfallit med 79 Ja och 42 Nej,
vadan, då därtill lades andra kammarens _ •

röster eller..............68 Ja och 113 Nej,

sammanräkningen visade.........147 Ja och 155 Nej,

och hade alltså beslut i denna fråga blivit av riksdagen fattat
i överensstämmelse med nej-propositionens innehåll.

Andra omröstningen:

(enligt andra särskilda utskottets memorial nr 6, punkt 2.)

Den, som, i likhet med första kammaren, vill, att riksdagen
må

Onsdagen den 13 juni.

7 Nr 82.

dels godkänna följande ny ordinarie avlöninigsstat för justitiedepartementet
att tillämpas från och med år 1918:

Justitiedepartementet.

1 ■	Lön	Tjänst- görings- pen- ningar	Orts- till- lägg	Summa
! Kansliavdelningen:
1 statssekreterare och expeditionschef, arvode	—	—	—	11,000
1 kansliråd......	5,000	2,500	600	8,100
1 dito ......	5,000	2,500	600	8,100
1 förste kanslisekreterare	3,600	1,800	400	5,800
1 registrator .....	2,600	1,600	300	4,500
1 andre kanslisekreterare	2,200	1,500	300	4,000
1 dito, med tjänstgöring även å lagavdelningen	2,200	1,500	300	4,000
Lagavdelningen:
1 chef för lagavdelnin-gen, arvode .....	—	—	—	11,0001
1 ledamot å lagavdelnin-gen, arvode .....	-		—	I 8,100 j
Summa kronor	-\|	-\|	— \|	88,100

Av detta arvode anses 3,000
kr. motsvara tjänstgörings
penningar.

Efter 5 år kan lönen höjas
med 600 kr.

Efter 5 år kan länen höjas
med 500 kr. och efter 10
år med ytterligare 500 kr.

Efter 5 år kan lönen höjas
med 500 kr., efter 10 år
med ytterligare 500 kr.
och efter 15 år med än
ytterligare 500 kr.

kr. motsvara tjänstgöringspenningar.

tv detta arvode anses 2,500
kr. motsvara tjänstgöringspennlngar.

Anm. Därest hostad med bränsle eller med bränsle och lyse anvisas åt förste
vaktmästare eller vaktmästare, skall han av sin lön avstå för bostad med bränsle
.450 kronor samt för bostad med bränsle och lyse 275 kronor, allt för år räknat Åtnjutes
lyse, åligger befattningshavare att själv bekosta armatur och lampor.

dels ock höja det i rik&staten under andra huvudtiteln, justitiedepartementet,
uppförda ordinarie anslaget till departementets avdelning
av Kungl. Maj:ts kansli från dess nuvarande belopp, 41,400
kronor, med 46,700 kronor till 88,100 kronor,
röstar

Den, det ej vill, röstar

Ja;

Nej;

Vinner Nej, har riksdagen i likhet med andra kammaren beslutat
att

Gemensamma

omröstningar.

(Forts.;

Nr 82. 8

Onsdagen den 13 juni.

Gemensamma

omröstningar.

(Fort*.)

dels godkänna följande ny ordinarie avlöningsstat för justitiedepartementet
att tillämpas från och med år 1918:

Justitiedepartementet.

w	Lön	Tjänst- görings- pen- ningar	Orts-. till-lägg	Summa
Kansliavdelningen:
1 statssekreterare och expeditionschef, arvode	—	—	—	11,000
1 kansliråd......	5,000	2,500	600	8,100
1 dito ........	5,000	2,500	600	8,100
1 förste kanslisekreterare	3,600	1,800	400	5,800
1 registrator .....	2,600	1,600	300	4,500
1 andre kanslisekreterare	2,200	1,500	300	4,000
1 dito, med tjänstgöring även å lagavdelningen	2,200	1,500	300	4,000
Lagavdelningen:
1 chef för lagavdelnin-gen, arvode .....	—	—	—	10,000
1 ledamot å lagavdelnin-gen, arvode.....	—	—	—	8,100
Summa kronor	—	—	—	87,100

rAv detta arvode anses 3,000
kr. motsvara tjänstgöringspenningar.

Efter 5 år kan lönen höjas
med 600 kr.

Efter 5 år kan lönen höjas
med 500 kr. och efter 10
år med ytterligare 500 kr.

Efter 5 år kan lönen höjas
med 500 kr., efter 10 år
med ytterligare 500 kr.
och efter 15 år med än
ytterligare 500 kr.

Av detta arvode anses 2,800
kr. motsvara tjänstgöringspenningar.

Av detta arvode anses 2,500
kr. motsvara tjänstgöringspenningar.

Anm. Därest bostad med bränsle eller med bränsle och lyse anvisas åt förste
vaktmästare eller vaktmästare, skall han av sin lön avstå för bostad med bränsle
250 kronor samt för bostad med bränsle och lyse 275 kronor, allt för år räknat. Atnjutes
lyse, åligger befattningshavare att själv bekosta armatur och lampor.

dels och höja det i rik sstaten under andra huvudtiteln, justitiepartementet,
uppförda ordinarie anslaget till departementets avdelning
av Kung! Maj:ts kansli från dess nuvarande (belopp, 41,400 kronor,
med 45,700 kronor till 87,100 kronor.

Den omröstning över ovanintagna voteringsproposition, som,
enligt ankommet och nu uppläst protokoll, blivit av första kärn -

Onsdagen den 13 juni.

9 Nr 82.

maren samtidigt anställd, hade utfallit med 92 Ja och 27 Nej,
vadan, då därtill lades andra kammarens

röster eller..............103 Ja och 80 Nej,

sammanräkningen visade.........195 Ja och 107 Nej,

och. hade alltså beslut i denna fråga blivit av riksdagen fattat
i överensstämmelse med japropositionens innehåll.

Tredje omröstningen:

(enligt andra särskilda utskottets memorial nr 6, punkt 3).

Den, som, i likhet med första kammaren, vill, att riksdagen
må godkänna följande villkor och bestämmelser för åtnjutande av
de i de nya ordinarie staterna upptagna avlöningsförmåner, nämligen
:

i fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning till annan
tjänst, förening av tjänster m. m.:

i fråga om avlöningsförmåners uppbärande m. m.:

i fråga om ålderstillägg:

att, därest förhöjning av lönen efter viss tids fortsatt innehavande
av befattning i samma lönegrad är i staten medgiven, tidpunkten
för--------------— —------

att befattningshavare, som utnämnts att från de nya staternas
ikraftträdande eller från och med dag under år 1917 vara innehavare
av ordinarie tjänst i statsdepartement, må för erhållande av
löneförhöjning tillgodoräknas den tid, varunder han omedelbart före
tillträdet till befattningen på grund av stadigvarande förordnande i
departementet bestritt tjänst av motsvarande lönegrad med av riksdagen
å extra stat anvisad avlöning, kansliråd alltså extra byråchefstjänst
och kanslisekreterare, förste eller andre, extra kanslisekreterartjänst
samt aktuarie extra ordinarie aktuariebefattning;

att befattningshavare, vilken utnämnts att från de nya staternas
ikraftträdande vara innehavare av andre kanslisekreterarbefattning
och under de åtta närmast före tillträdet till befattningen förflutna
åren varit såsom amanuens anställd i departementet samt under de
sista fem åren av nyssnämnda tid fullgjort tjänstgöring i lika eller
nära lika omfattning, som under samma tid fordrats av ordinarie
tjänsteman i första lönegraden, må för erhållande av löneförhöjning,
efter Kungl. Maj:ts bestämmande, tillgodoräknas viss del av den
tid av fem år, som nyss angivits, dock att i särskilda undantagsfall
hela denna tid må tillgodoräknas;

att, därest kvinnligt biträde, som befordras till ordinarie biträde
i statsdepartement från tiden för de nya staternas ikraftträdande,
omedbart före nämnda ikraftträdande mot fast arvode utfört arbete
av motsvarande eller jämförlig beskaffenhet i departement, biträdet
må för åtnjutande av löneförhöjning räknas till godo nämnda tjänstgöring; -

Gemensamma

omröstningar.

(Forts.)

Nr 82. 10

Onsdagen den 13 juni.

Gemensamma

omröstningar.

(Forts.)

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
av löneförhöjning, redan uppnått den levnadsålder, vid vilken
han enligt bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension är skyldig att från tjänsten arvgå, icke må tillträda
samma förhöjning;

i fråga om semester, skyldighet att avgå från tjänsten och pensionsrätt: -

i fråga om särskilda föreskrifter för kvinnliga befattningshavare: --—----------uppförda

biträdesbefattningar;

röstar

J a;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, bär riksdagen i likhet med andra kammaren beslutat
att godkänna följande ■villkor och bestämmelser för åtnjutande av
de i de nya ordinarie staterna upptagna avlöningsförmåner, nämligen
:

i fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning till annan
tjänst, förening av tjänster m. m.:

i fråga om avlöningsförmåners uppbärande m. m.:

i fråga om ålderstillägg :

att, därest förhöjning av lönen efter viss tids fortsatt innehavande
av befattning i samma lönegrad är i staten medgiven, tidpunkten
för

att befattningshavare, som utnämnts att från de nya staternas
ikraftträdande eller från och med dag under år 1917 vara innehavare
av ordinarie tjänst i statsdepartement, må för erhållande av löneförhöjning
tillgodoräknas den tid, varunder han omedelbart före tillträdet
till befattningen på grund av stadigvarande förordnande i departementet
bestritt tjänst av motsvarande lönegrad med av riksdagen
å extra stat anvisad avlöning, kansliråd alltså extra byråchefstjänst
och kanslisekreterare, förste eller andre, extra kanslisekreterartjänst
samt aktuarie extra ordinarie aktuariebefattning;

att, därest kvinnligt biträde, som befordras till ordinarie biträde
i statsdepartement från tiden för de nya staternas ikraftträdande,
omedelbart före nämnda ikraftträdande mot fast arvode utfört arbete
av motsvarande eller jämförlig beskaffenhet i departement, biträdet
må för åtnjutande av löneförhöjning räknas till godo nämnda tjänstgöring; -

Onsdagen den 13 juni.

11 Nr 8&

att likväl löntagare, som, då lian intjänat stadgad tid för erhållande
av löneförhöjning, redan uppnått den levnadsålder, vid vilken
han enligt bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension är skyldig att från tjänsten avgå, icke må tillträda
samma förhöjning;

i fråga om semester, skyldighet att avgå från tjänsten och pensionsrält: -

i fråga om särskilda föreskrifter för kvinnliga befattningshavare: —------------uppförda

biträdesbefattningar.

Sedan voteringssedllarna blivit avlämnade samt en sedel avlagd
och förseglad ävensom underrättelse från första kammaren ingått,
att voteringssedlarna för den omröstning, varom här vore fråga, jämväl
därstädes avgivits, företogs sedlarnas öppnande och uppräkning,
och befanns att omröstningen utfallit med 57 Ja och 124 Nej.

Den omröstning över ovanintagna voteringpmposition, som,
enligt ankommet och nu uppläst protokoll, blivit av första kammaren
samtidigt anställd, hade utfallit med 98 Ja och 21 Nej
vadan, då därtill lades andra kammarens

röster eller..............57 Ja och 124 Nej,

sammanräkningen visade..........155 Ja och 145 Nej,

och hade alltså beslut i denna fråga blivit av riksdagen fattat
i överensstämmelse med japropositionens innehåll.

Fjärde omröstningen:

(enligt statsutskottets memorial nr 206).

Den som i likhet med första kammaren vill
dels att Kungl. Maj:ts proposition nr 154 icke må av riksdagen
bifallas;

dels att Kungl. Maj :ts proposition nr 158 icke må av riksdagen
bifallas;

dels ock att riksdagen må besluta att på 1918 års stat under
titel »utgifter för kapitalökning», till avsättning för beredande av
tillfällig löneförbättring åt viss personal vid armén och marinen
under år 1918 anvisa ett förslagsanslag, högst 4,000,000 kronor, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har riksdagen i likhet med andra kammaren beslutat
,

dels icke bifalla Kungl. Maj:ts proposition nr 154;
dels ock icke bifalla Kungl. Maj:ts proposition nr 158.

Gemensamma
omröstning ar.
(Forts.)

>’r 82. 5

Gemensamma

omröstningar.

(Forts.)

Meddelande av
utrikesministern.

12 Onsdagen den 13 juni.

Sedan voteringssedlarna blivit avlämnade samt en sedel avlagd
oeli förseglad ävensom underrättelse från första kammaren ingått,
att voteringssedlama för den omröstning, varom bär vore fråga, jämväl
därstädes avgivits, företogs sedlarnas öppnande ock uppräkning,
och ''befanns att omröstningen utfallit med 75 Ja och 109 Nej.

Den omröstning över ovanintagna voteringsproposition, som,
enligt ankommet och nu uppläst protokoll, blivit av första kammaren
samtidigt anställd, hade utfallit med 98 Ja och 27 Nej,
vadan, då därtill lades andra kammarens

röster eller..............75 Ja och 109 Nej,

sammanräkningen visade..........173 Ja och 136 Nej,

och hade alltså beslut i denna fråga blivit av riksdagen fattat
i överensstämmelse med japropositionens innehåll.

§ 3.

Herr talmannen gav härefter på begäran ordet till

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,
som anförde: Herr talman, mina herrar! Det är icke så länge se dan,

jag hade tillfälle att för riksdagens ledamöter vid ett hemligt
sammanträde lämna eu utförlig redogörelse för våra utrikespolitiska
förhållanden och därmed sammanhängande spörsmål ifråga om
vår tillförsel av livsförnödenheter och råvaror för vår industri.

Innan riksdagen åtskiljes, har det emellertid synts regeringen
angeläget lämna eder, mina herrar, ytterligare några meddelanden
angående samma förhållanden. Det synes oss nämligen av vikt, att
riksdagen och även folket äro fullt medvetna om den allvarliga situation,
inför vilken vi stå. Svårigheterna må icke överdrivas, men
de få ej heller underskattas.

Den sönderbrytning av tidigare erkänd folkrätt, vartill världskriget
småningom lett, drabbar de neutrala staterna i vissa hänseenden
nästan lika hårt som de krigförande. De mest karakteristiska
dragen i den nuvarande situationen äro u-båtskriget och de engelska
åtgärderna för att avskära all tillförsel till centralmakterna.

U-båtskriget har orsakat de neutrala störa förluster i fartyg,
varor och även i människoliv. Om denna krigföring gjort det starkaste
intrycket på den allmänna stämningen, så innebär åter den engelska
blockadpolitiken, att tillförseln av sådana varor, vilkas import
är för oss nödvändig, försvåras därhän, att för vår folkhushållning
och vår industri måste framkallas de mest allvarliga bekymmer.

Emot de krigförandes åtgärder i såväl det ena som andra hänseendet
hava vi tillsammans med de andra skandinaviska länderna
inlagt bestämda protester. Men vi ha likafullt att räkna med nämnda
åtgärder såsom föreliggande fakta.

• Visserligen har, sedan de senaste skärpningarna av sjökriget
tvingat vår sjöfart västerut att nära nog avstanna, en uppgörelse
träffats med England, varigenom vissa spannmålsfartyg och några

Onsdagen den 13 juni.

13 Kr 82.

andra fartyg frigivits, mon någon generell ordning för fartygens
passage har ännu ej kunnat vinnas. Yi måste, om vi gorå klokt,
också räkna med att de krigförande komma att i än mindre grad än
hittills taga hänsyn till de neutralas intressen och rättigheter, varav
följer en ytterligare nedsatt varuimport. Tager man jämväl i
betraktande den — jag skulle vilja kalla världsbrist på vissa varuslag,
som nu torde vara för handen och som säkerligen icke kommer
att upphöra^ omedelbart med krigets slut, måste jag betrakta utsikterna
för vår folkhushållning och vårt näringsliv såsom verkligen
mörka. Och jag tror ej, att jag överdriver, om jag säger, att, därest
ett stut på kriget inom en nära framtid icke kommer till stånd, vi hava
att räkna med en allvarlig brist på vissa viktigare varuslag.

Aven om vi vilja hoppas, att de krigförande länderna i betraktande
av vår opartiska neutralitet ej skola bereda oss sådana svårigheter,
som göra _ vår ställning outhärdlig, måste vi dock göra
klait för oss, att vi utan tvivel komma att lida av kriget i högre
grad, än vad som hittills varit fallet. Svårigheterna gälla, som jag
förut nämnt, i första rummet tillförseln av livsförnödenheter, såsom
spannmål, ris m. m., och av varor, avsedda för livsmedelsproduktionen.
Beträffande spannmålstillförseln tillförsäkrar oss det sista
avtalet, om spannmålen kan införas, innan de lastade fartygens laster
hunnit taga skada, trygghet för vårt behov till nästa skörd, men
därutöver behöva vi en ej obetydlig import för att säkerställa oss
intill 1918 ars skörd, detta så mycket mera som man redan nu kan
med säkerhet utgå ifrån att vårt lands skörd innevarande år blir
svag.

Men vanskligheterna äro ej mindre på det industriella området.
^ För många^ av våra industrier, vilka äro beroende av tillförsel
av råvaror utifrån, äro svårigheterna redan betydande, och liera av
dem hava måst inskränka eller helt nedlägga sin drift. För andra
komma utan tvivel driftinställelser att bliva nödvändiga inom ganska
kort tid, därest importen fortfarande uteblir.

Det har synts regeringen angeläget att för riksdagen framlägga
dessa förhållanden, på det att var och en må ställa klart för sig allvaret
i läget på dessa områden, vilket kan kräva av samhällets alla
medlemmar offer och umbäranden, vilka — därom är jag förvissad
—- dock skola av en var (bäras i endräktig känsla av allas vår samhörighet.

Jag anser mig så mycket hellre kunna till eder rikta denna
vädjan, som jag vet, att ifråga om vår utrikespolitik inom alla
partier råder en fullständig enighet om det eu gång fastställda programmets
fullföljd, nämligen upprätthållande av landets självständighet
och neutralitet.

Denna neutralitetspolitik ha vi att tacka bland annat för att
vi hittills kunnat i väsentlig mån från de olika maktgrupperna förskaffa
oss de nödvändiga varorna. Det är givet, att, ju längre kriget
fortgår, desto svårare ha de krigförande att sätta sig in i en
neutral makts läge. I en sådan situation gäller det förvisso att med
klokhet och fasthet hävda, sin neutrala ställning samt att så lägga

Meddelande av
åt rikes ministern.

(Forts.)

Nr 82. 14

Onsdagen den 13 juni.

Meddelande av gjn politik, att man upprätthåller de av denna ställning betingade
utrikes*å- handelsförbindelserna åt såväl det ena som det andra hållet. Det är
ej uteslutet, att vid fullföljandet av en sådan politik vi komma att
(torts.) erfara ytterligare inskränkningar och svårigheter. Men därom äro
vi ju alla ense: de uppoffringar, som erfordras för att vi skola
undgå de svåra lidanden, som vårt indragande i världskriget skulle
medföra, äro vi fast beslutna att underkasta oss. Riktlinjen för vår
utrikespolitik måste alltså vara förutom hävdande av landets oberoende
fullföljande såsom hitintills av en klar och opartisk neutralitet.

Vidare yttrade

Herr Andersson i Skivarp: Herr talman, mina herrar! Det
var med stor tillfredsställelse vi uti det av hans excellens utrikesministern
lämnade meddelandet erforo, att vår regering även framdeles
är beredd att hävda Sveriges självbestämningsrätt och Sveriges
neutralitet, och härvidlag är jag övertygad, att regeringen har stöd
hos allt Sveriges folk. Jag vågar påstå, att det parti inom denna
kammare, som jag tillhör, fordrar av vår regering, att den allt fortfarande
skall i första rummet värna Sveriges självständighet och i
allt iakttaga en fullt opartisk neutralitet samt fortfarande med all
kraft söka skapa de bästa förutsättningar för att säkerställa våra
levnadsbehov, och jag är viss om, att jag talar å hela det partis
vägnar, som jag tillhör, om jag tillägger, att så länge regeringen vill
bedriva en dylik utrikespolitik, kan den också vara förvissad om ett
kraftigt stöd härutinnan av hela högern inom riksdagens andra
kammare.

Herr B rån ting: Att upprätthålla vårt lands självständighet
i en klar och opartisk neutralitet har herr utrikesministern angivit
som regeringens riktlinje i utrikespolitiskt avseende. Oavsett alla
starka skiljaktigheter i våra inre frågor vet jag mig framföra en enstämmig
mening hos det parti, vars talan jag har äran föra, att i det
stycket ansluta vi oss alla helt till den politik regeringen nu ånyo
tillkännagivit.

Herr E dé n: Herr talman! De meddelanden, som herr utrikesministern
lämnat, ge ett starkt intryck av de allvarliga svårigheter,
som vår folkhushållning har att motse. Jag uttrycker emellertid
den förvissningen, att regeringen gör allt vad den förmår för att
lätta dessa svårigheter, och jag uttalar å det liberala partiets vägnar
partiets fullständiga anslutning till de grundsatser, som regeringen
angivit för dessa strävanden, nämligen hävdande av landets oberoende
och en klar och opartisk neutralitet.

Herr Lindhagen: Utrikesministern har i sin kommuniké
väsentligen betonat, att vi böra iakttaga en opartisk neutralitet samt
därigenom också bereda oss de oundgängliga möjligheterna för att

Onsdagen den 13 juni.

15 Nr 82.

utifrån förse landet med livsmedel och andra förnödenheter för in- Meddelande av
dividuell förbrukning och näringarnas behov. utnkesmi I

denna erinran lärer väl opinionen i landet vara enhällig, och ^ortT)

jag får efter uppdrag av den socialdemokratiska vänstergruppen ut- °r
tala, att detta också är dess åsikt trots de djupgående meningsbrytningarna
i övrigt rörande de nyorienteringar i vårt konstitutionella
ooh. ekonomiska liv, som äro en ovillkorlig förutsättning för att
svenska folket skall bibringas en verklig förnimmelse av allas samhörighet.

I detta sammanhang vilja vi ånyo betona, att det gives även en
annan uppgift för vår utrikespilitik, som icke beröres i kommunikén,
men också är av synnerlig vikt, nämligen arbetet för skapandet av
en varaktig fred, byggd på en förnuftig världsordning.

Till sist tillåter jag mig uttala vår tillfredsställelse, att behandlingen
av dylika spörsmål omsider sker inför offentligheten och ej
vid något hemligt sammanträde.

§ 4.

Föredrogs konstitutionsutskottets memorial, nr 40, i anledning
av kamrarnas skiljaktiga beslut vid behandling av utskottets utlåtande
nr 35, angående Kungl. Maj:ts proposition, nr 286, med förslag
till ändrad lydelse av § 2 4:o tryckfrihetsförordningen; och
blev utskottets hemställan därvid av kammaren bifallen.

§ 5.

Vid härpå skedd föredragning av statsutskottets utlåtande, nr Ang. kredit för
207, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beredande staUns verk~
av kredit för bedrivande av statens verksamhet i fråga om meddelande
av sjöförsäkring mot krigsfara jämte en i ämnet väckt motion ring mot krigsbegärdes
ordet av fara.

Herr Rydén i Malmö, som yttrade: Herr talman! Jag avstår
från att framställa yrkande om odelat bifall till motionen och vill
endast uttrycka den förhoppningen, att krigsförsäkringskommissionen
i statsutskottets förslag icke måtte se en anledning att beträffande
de medel, som kommissionen i övrigt har till sitt förfogande,
undandraga sig tillämpningen av föreskrifterna i den kungl. kungörelse,
om vilken jag förut motionerat, att den skulle tillämpas för
kommissionen.

Vidare anfördes ej. Kammaren biföll utskottets hemställan.

§ 6.

Härefter föredrogos vart för sig ''bankoutskottets utlåtande ooh
memorial:

Nr 82. 16

Onsdagen den 13 juni.

nr 69, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 5 och 7 §§ i lagen den 11 oktober 1907
angående civila tjänsteinnehavares rätt till pension;

nr 71, angående instruktion för nästa riksdags bankoutskott; och
nr 72, med förslag angående arvoden till de vid innevarande
riksdag hos kamrarna, de ständiga ''och tillfälliga utskotten samt
riksdagens kansli anställda tjänstemän och vaktmästare.

Yad utskottet i nämnda utlåtande och memorial hemställt bifölls
av kammaren.

§ 7.

Ang. förstat- Vidare föredrogs första kammarens protokollsutdrag, nr 760,
tigande av de innefattande delgivning av nämnda kammares beslut över dess första
enskilda tillfälliga utskotts utlåtande, nr 24, i anledning av väckt motion om
jämvägar-na gkrivelse Kungl. Maj :t angående förstatligande av de enskilda
järnvägarna; och yttrade därvid

Herr von Sneidern: Herr talman! Tredje tillfälliga utskottet,
som behandlade ärendet, då det förelåg i denna kammare, och i
vilket utskott även motionärerna äro medlemmar, har redan varit, i
tillfälle att behandla detta protokollsutdrag. Utskottet har därvid
kommit till det resultatet att enhälligt hemställa till kammaren att
icke biträda första kammarens beslut; och får jag yrka att kammaren
måtte besluta i överensstämmelse härmed.

Vidare anfördes ej. Kammaren biföll det av herr von Sneidern
sålunda framställda yrkandet.

§ 8.

Till avgörande förelåg nu statsutskottets utlåtande, nr 202, i anledning
av Kungl. Maj :ts i vissa punkter under fjärde huvudtiteln av
statsverkspropositionen gjorda framställningar jämte i samband därmed
väckta motioner.

Ang. anslaget Efter föredragning av punkten l:o), angående anslagit till ge tui

genera- neralitetsstaten, yttrade:
litetsstaten.

Hem Höglund i Stockholm: Herr talman, mina hemar! Jag
tillåter mig yrka rent avslag på denna punkt och vill därmed markera
den socialdemokratiska vänsterns ställning till samtliga de anslagsyrkanden
åt rriilitarismen, som här föreligga, tillstyrkta av statsutskottet
i dess utåtanden n:ris 202—205. Jag gör detta redan nu
för att bespara kammaren tid, i stället för att framställa avslagsyrkanden
på varje särskild punkt.

Onsdagen den 13 juni.

17 Nr 82.

Herr E. A. Nilson i Örebro: Herr talman! Jag ber att i all Ang. anataget
korthet få yrka bifall till statsutskottets hemställan i denna punkt *!“ ffenera''

litetsstaten.

överläggningen förklarades härmed avslutad. Herr talmannen (Forts’)
framställde propositioner först på bifall till utskottets hemställan i
förevarande punkt samt vidare på avslag därå; och biföll kammaren
utskottets hemställan.

Punkterna 2:o)—ll:o).

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkterna 12:o) och 13:o).

Lades till handlingarna.

§ 9.

A föredragningslistan fanns härefter upptaget utlåtande, nr 2l>3,
i anledning av Kungl. Maj:ts i vissa punkter under femte huvudtiteln
av statsverkspropositionen gjorda iframställningar jämte i samband
därmed väckt motion m. m.

Punkterna l:o)—3:o).

Kammaren biföll vad utskottet hemställt.

Sedan punkten 4:o) angående anslag för uppförande av en tor- Ang. torpedP
ed förråd skyggna d vid flottans station i Stockholm nu föredragits, förrådsbyggyttrade
nåd vid

flottans station

Herr Eriksson i Grängesberg: Herr talman! Som kammarens * Stockhoimm
ledamöter finna, har jag jämte tre andra av utskottets ledamöter icke
kunnat biträda utskottets hemställan. Vi ha ansett, icke att detta
torpedförråd vore obehövligt, men att det icke vore lämpligt att
bygga det, innan det ännu blivit bestämt, om det skall bliva en ny
flottstation, eller om denna skall bibehållas på sin gamla plats. Vii
ha ansett att frågans avgörande kunnat anstå till dess.

Då nu i alla fall, herr talman, riksdagen framskridit så långt,
som den har, och då vi icke genom ett bifall till vår framställning
vilja förorsaka, att det blir en ny gemensam votering, skall jag icke
framställa något yrkande.

Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan bifölls.

Vid föredragning härpå av punkten 5:o), angående anslaget till Ang. flottans
flottans krigslberedskap och övningar, begärdes ordet av krigsberedskap

Andra kammarens protokoll 1917. Nr 82. 2 °°A åvmnffar''

Nr 82, 18

Onsdagen den 13 juni.

Ang. Jlottans
krig sb er ed skap
och övningar.
(Forts.)

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
m. m.

Herr Eriksson i Grängesberg, som anförde: Herr talman!
Även vid denna punkt ha jag och samma utskottsledamöter som i föregående
punkt funnit oss icke kunna biträda utskottets hemställan.
Vi ha icke kunnat vara med om att höja anslaget till flottans övningar
utöver vad 1914 års härordningsplan innehöll. Då vi emellertid
ha föga utsikt att vinna i en gemensam votering^ skall jag, av
samma skäl som i förra punkten, icke framställa något yrkande,
utan ha vi endast velat reservera oss mot konsekvenserna av den
höjning, som här skeft.

Vidare yttrades ej. Kammaren biföll utskottets hemställan.

Punkterna 6:o)—12:o).

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punhten 13:o).

Lädes till handlingarna.

§ 10.

Föredrogos vart för sig utskottets utlåtanden:

nr 204, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående täckande
av kostnader för tryggande av rikets neutralitet under år
1916 i fråga om lantförsvaret m. m.; och

nr 205, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående täckande
av kostnader för tryggande av rikets neutralitet under år
1916 i fråga om sjöförsvaret m. m.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.

§ 11.

Vidare förekom till behandling lagutskottets memorial, nr 70,
med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om lagutskottets
utlåtande, nr 64, i anledning av ej mindre fyra Kungl. Maj :ts
propositioner, nämligen dels med förslag till lag om allmän tjänsteplikt,
dels angående tillämpning av allmän tjänsteplikt med avseende
å visst ändamål, dels med förslag till lag angående arbetsnämnder
och dels med förslag till lag om inskränkande eller nedläggande av
skogsarbete eller industriell drift under utomordentliga, av krig föranledda
förhållanden än även fyra med anledning av förstnämnda
proposition samt tre med anledning av samma proposition och propositionen
med förslag till lag angående arbetsnämnder väckta motioner.

I ändamål att sammanjämlka de skiljaktiga beslut, i vilka kamrarna
stannat vid behandlingen av lagutskottets utlåtande, nr 64,

Onsdagen dun 13 juni.

19 Nr 82.

i anledning av ej mindre Tyra Kungl. Maj:ts propositioner, nämligen
dels med förslag till lag om allmän tjänsteplikt, dels angående tillämpning
av allmän tjänsteplikt med avseende å visst ändamål, dels
med förslag till lag angående arbetsnämåder och dels med förslag
till lag om inskränkande eller nedläggande av skogsarbete eller industriell
drift under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden
än även fyra med anledning av förstnämnda proposition samt
tre med anledning av samma proposition och propositionen med förslag
till lag angående arbetsnämnder väckta motioner hemställde utskottet
i förevarande memorial, att kamrarna, med frånträdande av
förut fattade beslut beträffande vissa delar av det utav utskottet i
utlåtandet nr 64 framlagda förslaget till lag angående allmän tjänsteplikt
för kronans räkning i vissa fall samt med godkännande i fråga
om 2 § och 11 § 2 mom. av uti memorialet nr 70 intagen motivering,
måtte antaga följande lydelse av nedanstående paragrafer:

1 §•

Med hänsyn till nu rådande utomordentliga, av krig föranledda
förhållanden är envar inom riket bosatt man eller kvinna, som fyllt
femton men ej sextio år, med de undantag, varom i 2 § stadgas, skyldig
att, när Konungen därom förordnat, mot ersättning utföra arbete
(tjänstepliktig) vid företag, som av kronan bedrives för att tillgodose
behovet av bränsle.

Tjänsteplikt, som nu är sagd, må tagas i anspråk allenast om
och i den mån behovet av bränsle finnes icke kunna utan oskälig
kostnad betryggande tillgodoses genom frivilligt tillhandahållande.

2 §.

Från tjänsteplikt äro, i den mån Konungen ej annorlunda förordnar,
undantagna

a) ämbets- och tjänstemän på ordinarie eller extra beställning
hos staten, landsting eller kommun;

b) krigsmän och personer, som eljest innehava sådan anställning
eller förrätta sådan tjänstgöring, som avses i 6 § i strafflagen för
krigsmakten den 23 oktober 1914; samt

c) fast. anställd personal vid järnvägar och andra kommunikationsinrättningar,
som äro upplåtna för allmän trafik, samt vid staten,
landsting eller kommun tillhöriga verk och inrättningar, i den
män sådan personal ej faller under a).

Värnpliktig vid^ infanteriet, som under år 1917 skall undergå
repetitionsövning, må ej före övningen uttagas till allmän tjänsteplikt,
med mindre Konungen därom förordnat. Har efter dylikt
förordnande värnpliktig, som ovan sägs, fullgjort allmän tjänsteplikt,
. äge han för den tid, han sålunda tjänstgjort, tillgodoräkna sig
fullgjord tjänsteplikt såsom under år 1917 fullgjord repetitionsövning.

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt

7)i. m.

(Forte.)

Nr 82.

Onsdagen den 13 juni.

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
m. m.
(Forts.)

5 §.

Kommunal arbetsnämnd skall bestå av det antal ledamöter, som
av Konungens befallningshavande bestämmes, dock minst tre, av
vilka en ledamot, tillika ordförande, utses av Konungens befallningsbavande
samt övriga ledamöter väljas i stad av stadsfullmäktige eller,
där sådana ej finnas, på allmän rådstuga samt å landet av kommunalfullmäktige
eller, där sådana icke finnas, å kommunalstamma.

Vid valet av ledamöter i kommunal arbetsnämnd skall iakttagas,
att såväl den för nämnden erforderliga, inom och utom kommunalförvaltningen
tillgängliga sakkunskapen på olika områden som
de särskilda av nämndens verksamhet berörda intressena utan ensidighet
beaktas.

För ledamöterna utses suppleanter.

Vid val å allmän rådstuga eller kommunalstämma äge varje
röstande en röst.

6 §.

I länsarbetsnämnd, så ock i kommunal arbetsnämnd, som består
av mer än tre ledamöter, bör minst en ledamot vara kvinna. Angående
villkoren i övrigt för att kunna vara ledamot i kommunal arbetsnämnd
eller länsarbetsnämnd samt om rätt att avsäga sig uppdraget
skall i tillämpliga delar gälla vad i förordningen om kommunalstyrelse
i stad eller i förordningen om kommunalstyrelse a
landet eller i förordningen om landsting är stadgat; dock att kvinna
må tillgodonjuta den henne medgivna särskilda avsägelserätt, allenast
då hon är gift. .. ,

Nämnd, äge att i erforderlig utsträckning antaga tjänstemän och
biträden samt tillkalla sakkunniga personer, dock utan rätt för dessa
att deltaga i beslut.

11 §•

Mom. 1. Konungen äge, där det finnes påkallat, till efterrättelse
antingen under viss tid eller tillsvidare eller i visst fall, föreskriva,
i vad” mån tjänstepliktiga, sysselsatta inom viss näring eller visst
virke, skola vara fritagna från kallelse.

Mom. 2. Vid meddelande av kallelse skall tillses, att personer,
vilka av allmänna medel erhålla understöd, för vars åtnjutande arbetslöshet
uppställts såsom villkor, så ock värnpliktiga, om vilka- förordnande
enligt 2 § sista stycket meddelats, såvitt möjligt tagas i
anspråk.

Därjämte bör hänsyn tagas

a) till den tjänstepliktiges föregående verksamhet, arbetsförmåga,
levnadsålder, hälsotillstånd, familjeförhållanden och hemort.

Ib) därtill att för arbetet erhålles den arbetskraft, som arbetsföreståndaren
för ändamålet finner bäst,

c) därtill att jordbruket icke berövas för livsmedelsproduktionen

nödig arbetskraft,

Onsdagen den 13 juni.

21 Nr 82.

<1) därtill att arbetskraft, som sysselsattes vid frivilligt åtagen
bränsleanskaffning, ej tages i anspråk i sådan omfattning, att nämnda
anskaffning därigenom äventyras, ävensom

e) därtill, att i den män så ske kan, lämplig avlösning beredes
de tjänstepliktiga samt att därvid frivilligt arbete i enskild arbetsgivares
tjänst med bränsleanskaffning, vartill denne genom avtal med
statsmyndighet födbundit sig, tillgodoräknas i lika mån som tungjord
tjänsteplikt.

Mom,. 3. Länsarbetsnämnderna skola övervaka de tjänstepliktigas
uttagande och åligger det kommunal anbetsnämnd att ställa sig
till efterrättelse de föreskrifter, som, utöver stadgandena i denna lag
och av Konungen i ämnet givna bestämmelser, må av riksarbetsnämnden
eller länsarbetsnämnd, i den ordning Konungen bestämmer,
varda meddelade till ledning i ifrågavarande avseende.

15 §•

Över kommunal arbetsnämnds beslut rörande inkallande eller
entledigande av tjänsteipliktig må besvär anföras hos länsarbetsnämnden,

av tjänstepliktig eller arbetsgivare, som förmenar, att tillräcklig
hänsyn icke tagits till stadgandet i 11 § mom. 2 a), b), c), d) eller
e),

samt av atrbetsföreståndare, som anser föreskriften i 11 § mom.
2 b) icke vara behörigen iakttagen;

dock skall kallelse lända till efterrättelse intill dess länsarbetsnämnden
annorlunda förordnat.

över länsarbetsnämnds beslut i fråga, som nu är sagd, må klagan
ej föras.

18 §.

För det arbete, varom fråga är, skola de avlöningsförmåner
och övriga arbetsvillkor, som enligt vid tiden närmast före kallelsen
gällande avtal, bestämmelser eller bruk voro i orten allmänt gängse
för arbete av samma slag, tillämpas i den mån ej föreskrifterna i
19—22 §§ till annat föranleda.

Där tjänstepliktens fullgörande är för någon förenat med särskild
olägenhet eller kostnad, såsom vistelse utom hemorten, oförvållad
minskning i arbetsförtjänst eller dylikt, äge riksarbetsnämnden
förordna om gottgörelse med belopp, som efter omständigheterna
i varje särskilt fall eller art av fall finnes skäligt.

25 §.

Tjänstepliktig, som i avsikt att undandraga sig arbete, vartill
han kallats jämlikt denna lag, olovligen avviker från den arbetsplats,
som är för honom bestämd, eller, då det på grund av kallelse eller
anmaning eller efter tilländalupen fritid åligger honom att iakttaga
inställelse, sådant underlåter, dömes till böter eller fängelse i högst
sex månader.

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
in. m.
(Forte.)

Nr 82. 22

Onsdagen den 13 juni.

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
m. m.
(Forts.)

Underlåter tjänst ep liklig i andra fall än i första stycket sägs
uppsåtligen för egen fördel eller för att annan gynna eller skada eller
eljest till kränkning av allmän eller enskild rätt eller säkerhet
att ''behörigen fullgöra sin tjänsteplikt, varde dömd till böter eller fängelse
i högst två månader.

Visar tjänsfepliktig grov vårdslöshet eller försummelse vid
tjänstepliktens utövande, dömes till böter.

Innefattar förbrytelse, som i andra eller tredje stycket sägs, tilllika
annat uppsåtlig! brott eller sådant vållande, varå straff efter
allmän lag följa bör, gånge som i 4 kap. 2 § allmänna strafflagen
stadgas.

Vid utlåtandet var emellertid fogad reservation av herrar Petrén,
Persson i Norrköping, Borg och Lindqvist i Kosta, vilka ansett, att
utskottet bort i sitt sammanjämkningsförslag hemställa, att beträffande
18 § kamrarna, med frånträdande av sina förut fattade beslut,
måtte antaga denna paragraf med följande lydelse:

18 §.

Där tjänstepliktens fullgörande är för någon förenat med särskild
olägenhet eller kostnad, såsom vistelse utom hemorten, oförvållad
minskning i arbetsförtjänst eller dylikt, skall riksaribetsnämnden förordna
om full gottgörelse härför med belopp, som fastställes efter
omständigheterna i varje särskilt fall eller slag av fall.

Utskottets hemställan föredrogs varefter ordet begärdes av

Herr Lindhagen, som yttrade: Ja, herr talman, jag skall
bli mycket kort. I detta ärende bär jag inom lagutskottet avgivit
en reservation, som utmynnar i att ifrågavarande lagförslag borde i
sin helhet förfalla, och de skäl, som legat till grund för denna min
uppfattning, finnas återgivna i reservationen och blevo under debatten
här vidare utvecklade av talare från den socialdemokratiska
vänstergruppens sida.

Jag ber med stöd av denna vår uppfattning få förklara, att den
ifrågavarande sammanjämkningen givetvis icke heller kan godtagas
av oss.

På dessa grunder skall jag be att få yrka avslag på föreliggande
sammanjämkningsförslag, på samma gång som jag ber att
få hänvisa till det skrivelseförslag, som är angivet i min reservation,
men som icke blev föremål för något kammarens beslut.

Vidare anförde

Onsdagen den 13 juni.

23 Nr 82,

Herr Persson i Norrköping: Herr talman, mina herrar! Hen
samman,jämkning, som här föreligger från lagutskottet, är för denna
kammares vidkommande ingalunda tillfredsställande med hänsyn till
det beslut kammaren fattade vid lagens föregående behandling.
Andra kammaren beslöt ju, såsom förutsättning för att tjänstepliktslagen
skulle komma till stånd, att diverse åtgärder först skulle vidtagas
för att på annat sätt söka fylla det bränslebehov, som förelåg.
Av dessa förutsättningar innehåller sammanjämkningsförslaget
blott en enda, nämligen att tjänsteplikten skall tagas i anspråk
allenast, om och i den män behovet av bränsle finnes icke kunna utan
oskälig kostnad betryggande tillgodoses genom frivilligt tillhandahållande,
under det att de båda andra förutsättningarna, nämligen
tagande i beslag av diverse i andra kammarens beslut om förmälda
.vedpartier o. s. v., icke blivit av lagutskottet vid sammanjämkningen
beaktade.

Även i åtskilliga andra punkter har man orsak att icke känna
sig nöjd med det resultat, vartill utskottet kommit i sitt sammanjämkningsförslag.
Jag och mina partikamrater i utskottet hava
dock nöjt oss med att avgiva reservation på en enda punkt, men denna
är för arbetareklassen, för de arbetare, som skulle uttagas till
tjänsteplikten, av så mycket mera viktig beskaffenhet.

Yi anse, att den nödvändiga förutsättningen för uttagande till allmän
tjänsteplikt är, att de arbetare, som uttagas, under denna tjänstgöring
ovillkorligen bliva garanterade de arbetslöner, den arbetsinkomst,
som de haft i sitt förutvarande, ordinarie arbete, från vilket de
utkallats. Och det skall aldrig någonsin lyckas att få arbetarklassen
eller dess representation med på en lag om allmän tjänsteplikt
under nuvarande eller liknande förhållanden, om icke lagen fyller
denna nödvändiga förutsättning och garanti för att man skall gå
med på densamma. De arbetslöner, som de svenska arbetarna ha,
ha de måst, ofta under svåra strider och med oerhörda uppoffringar,
tillkämpa sig under ett oupphörligt motstånd, de äro icke dem givna
på grund av några som helst privilegier eller på grund av något
som helst stöd av samhällsmakterna eller från några samhällsklasser,
utan de äro tillkämpade av arbetarna själva, och för övrigt äro
de fastställda genom frivillig överenskommelse mellan arbetsgivarna
och arbetarna. Alltså äro icke dessa löner på något sätt oskäliga
eller tillkomna på .gunst och nåd, utan de äro sådana, som arbetarna
själva tillkämpat sig dem och som erkänts ha varit skäligt. I dessa
tider äro dessa arbetslöner så små, att det är absolut oundgängligt
att bibehålla dem för att fylla de allra nödtorftigaste behoven för
arbetarna och deras familjer, för att de må kunna existera och föra
en tillvaro, som gör livet drägligt. Det ligger därför i sakens natur,
att det är alldeles omöjligt att kunna nedsätta dessa arbetslöner,
utan att de måste ovillkorligen vidhållas, när arbetarna skola
utföra sitt arbete. Denna fordran är så naturlig och billig och ofrånkomlig,
att den torde nödvändigtvis av envar inses, och därför är det
enligt min mening orimligt att begära, att man skall här gå fram med
en tvångslag, som innebär, att arbetarna skola utkommenderas i ar -

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
in. in.
(Forts.)

Nr 82.

Ang. lag on
allmän
tjänsteplikt
in. m.
(Forts.)

24 Onsdagen den 13 juni.

bete enligt tvångsbestämmelser och straffbestämmelser, som därav
följa, det är orimligt, säger jag, att begära detta, med mindre än
man absolut får denna garanti, att lönerna skola bibehållas.

Här har talats om att det skulle vara svårigheter vid tillämpningen
av en sådan bestämmelse, som garanterar dem en sådan lön.
DesSa^ svårigheter äro emellertid ringa gent emot de svårigheter, som
uppstå, därest man icke lämnar arbetarna de löner de haft. I praktiken
kan det naturligtvis icke vara annan avsikt än att arbetslönerna
åt arbetsklassen skola bestämmas sådana de äro på arbetsplatsen.
Men i de talrika fall, som kunna tänkas inträffa, då arbetare blivit
utkallade, som på grund av ovana vid arbetet eller eljest iake kunna
med dessa arbetspris komma upp till de löner, som de förut haft
i sin tjänst genom frivillig överenskommelse med arbetsgivarna, då
måste på något sätt ersättning givas för den oförvållade minskningen
i arbetsförtjänsten, likaväl som det måste beredas dem ersättning
för de förluster, som de komma att göra i de fall, då de utkallas^till
arbete utom hemorten och sålunda få försörja sina familjer
på två håll och betala mat och hyra på två håll, varigenom omkostnaderna
för att kunna leva fördubblas. Och det är alltigenom brukligt
inom industrien, att därvid lämnas extra ersättning.

Men i det lagförslag, som här föreligger, bjudes icke någon som
helst garanti för att dessa enkla krav, dessa nödvändiga krav skola

fyllas. I det stycke, som utskottet tillagt i 18 §, heter det: »---

äge riksarbetsnämnden förordna om gottgörelse med belopp, som efter
omständigheterna i varje särskilt fall eller art av fall finnes
skäligt.» Denna bestämmelse skall emellertid fortfarande tillämpas
enligt de efterföljande paragraferna 19, 20 och 21, vadan bestämmelsen
ur den synpunkten icke bjuder någon garanti i här förevarande
avseende. »Riksarbetsnämnden äge fatta beslut» — ja, det innebär
ju till äventyrs, att den kan avslå en framställning om ökad ersättning,
då det ju ligger i sakens natur, att denna nämnd måste äga
upptaga sådana frågor till behandling. Någon som helst garanti för
att de komma att lösas på ett sätt, som tryggar arbetslönerna och
arbetarna, finnes absolut icke och finnes desto mindre, som det bär
användes uttrycket »finnes skäligt», varigenom man velat så att ‘såga
på förhand utpeka, att det icke är fråga om den lön, som arbetarna
haft förut, utan den, som riksarbetschefen anser skälig, och det vet
man ju ej, huru mycket det kommer att bli.

Man har ej vid detta allvarliga tillfälle från utskottsmajoritetens^eller
från första kammar-majoritetens sida ens velat gå med på
en så rimlig begäran, som man borde inse vara ofrånkomlig från arbetarnas
sida och från arbetarnas representations sida. Det är oss
därför, herr talman, alldeles omöjligt att i detta fall bifalla det
förslag som föreligger. Yi kunna det icke, det tjänar icke något till,
att vi bifalla det, ty hela arbetarvärlden skulle komma att säga ett
absolut rungande nej, och man vet ej, var det skulle sluta. Yi kunna
därför icke annat än yrka avslag på sammanjämkningen, vi kunna
icke bifalla lagen, med mindre än att vi få den garanti, som angives
i vår reservation angående sista stycket av § 18.

Onsdagen den 13 juni.

Nr 82.

, På grund av dessa skäl nödgas jag, herr talman, att yrka avslag
på sammanjämkningsförslaget.

I detta yttrande instämde herrar Lindqvist i Kosta, Ingvarson,
Hansson i Sölvesborg, Sjögren, Kropp, Holmström, Loven, Bäcklund,
Nordström, Uddenberg, Norm, Svensson i Skönsberg, Sävslröm,
Zander, Hagman, O. Nilsson i Örebro, Juhlin, Olsson i Rödningsberg,
Törnkvist och Leksell.

Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet Carleson:
Herr talman, mina herrar! Här har jag i kammaren förut angivit
skälen, varför jag anser, att en tjänstepliktslag kan vara av behovet
påkallad och därför inte utan stora olägenheter kan undvaras. Jag
har för min del inte ännu ansett, att alla utvägar äro uttömda, för
att kamrarna skulle kunna vinna ett samstämmigt beslut. Jag har
därför i första kammaren helt nyss hemställt om en återremiss av
sammanjämkningsförslaget och kommer nu att här i kammaren också
vädja till ett liknande beslut beträffande denna kammare. Och
jag hoppas, att herr Persson vill stödja detta, då här ju allenast är
fråga om att söka nå ett och samma mål och då han ju alltid har
tillfälle att fortfarande göra sin syn på saken gällande.

Jag kan i detta sammanmang kanske nämna, att, när organisationen
av bränslekommissionen hade vidtagits och detta förslag framlades
på riksdagens bord, så var planen att redan från början i större
utsträckning tillgripa tjänstepliktslagen. Man planerade det i den
tron, att det antagligen skulle eljest möta desorganisation på arbetsmarknaden,
och att svårigheter skulle kunna uppstå.

Jag bär vid ett föregående tillfälle här framhållit, att det mottagande,
som lagförslaget rönt utom riksdagen och i riksdagen, har
måst ändra icke så litet av min och bränslekommissionens syn på
användbarheten av lagen. På grund härav har man också nu fullkomligt
omplanerat arbetet, och det på det sättet, att frivillighetens
väg skulle i den största möjliga utsträckning nu omedelbart anlitas,
Det har redan förut gjorts, men mera i avvaktan på denna lag. Det
planerades således som om allt arbete skulle utföras på frivillighetens
väg, och man har sålunda också beslutat viss avlöning, som
skulle underlätta framkomsten på den vägen. Men jag ber att få
framhålla, att man måste räkna med möjligheten —• och det har, tror
jag, erfarenheten fiu visat — möjligheten att på en och annan ort det
kan uppstå sådana svårigheter att få arbetskraft, att bränslekommissionen
inte utan en stark desorganisation av det hela skulle kunna
fullgöra sitt verk. Det är ju så ofantligt stora kvantiteter det gäller
att anskaffa, det är eu så stor arbetskraft, som det är nödvändigt att
där anlita, att man har måst planera denna bränsleanskaffning så
metodiskt, att man inte tar bränsle på andra håll, än där man är
närmast till den plats, där bränslet skall användas. Kommunikationerna
skulle ju helt enkelt icke kunna bära transporten av bränsle,
försåvitt man icke härvidlag planerade fullt metodiskt. Det kan sålunda
i allmänhet icke gå för sig att t. ex. fabriker i Norrköping

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
in. in.
(Forts.)

Nr 82. 26

Onsdagen den 16 juni.

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
m. m.
(Forts.)

eller norra Östergötland använda bränsle, som kommer från Småland,
utan att i ock med detsamma kela järnvägsnätet i de trakterna överanstränges
ock det därigenom kommer att förorsakas stora svårigheter
för att tillgodose de allra legitimaste behoven i andra delar av
landet. Det gör, att enligt min mening och regeringens mening det
är en synnerligen stor angelägenhet att man har möjlighet abt_ genom
en lag som denna få en tillgång på arbetskraft på platser, där den
eljest skulle svika på frivillighetens väg.

Jag slutar därför nu här med eu vädjan av samma art som i
första kammaren, att kammaren ville låta lagutskottet ånyo taga
under övervägande möjligheten att komma till en sammanjämkning
på den enda punkt, varom ännu strid står.

Herr Ha milton: Herr talman! Det föreliggande lagförsla get

innebär ju ett medgivande för myndigheterna att expropriera den
mänskliga arbetskraften och således även att fastställa ett maximipris
för denna arbetskraft. Den som liksom jag söker att i det
längsta värna om individens frihet och anser, att densamma bör inskränkas
endast i den mån, som det är nödvändigt för att skydda
andras frihet och även då så oundgängligen är av nöden för samhällets
väl, kan ej finna annat, än att denna lag är oantaglig, även om
lagutskottet gått in på herr Sven Perssons yrkanden. Jag har sedan
lördagsnatten då frågan förelåg till behandling ännu mer styrkts'' i
den uppfattningen, att lagen icke är av nöden för att_ säkerställa
behovet av bränsle i vårt land. Jag trodde det då, och jag tror det
ännu i dag, att detta kan ske på frivillighetens väg, och jag har fått
min uppfattning härutinnan bestyrkt i viss mån av herr finansministerns
nyss gjorda uttalande.

Nu har yrkats återremiss. Från min ståndpunkt tjänar en återremiss
ingenting till, ty jag står orubbligt på avslag. Men jag vill
likväl fråga: kan det vara lämpligt att nu, sedan riksdagen för länge
sedan bort vara slut, fördröja deps arbeten några dagar för att söka
en sammanjämkning, som säkerligen icke kommer att tjäna något
till? Om det skulle visa sig längre fram, att det är alldeles nödvändigt
att få en tvångslagstiftning som den här ifrågasatta — något
som jag icke tror och något som jag hoppas aldrig måtte bli fallet —
då är det lika lätt för regeringen att sammankalla riksdagen på
några dagar för att pröva frågan -— ty om jag ej är illa underrättad,
kommer riksdagen icke att åtskiljas, utan förpuppas. Det är vida
mer praktiskt, om regeringen hyser farhågor för att icke kunna
tillfredsställa bränslebehovet i landet, att gå fram denna väg än att
föreslå att nu återremittera ärendet, då regeringen framdeles kan
ha vunnit en större erfarenhet och kanske då finner lagen fullständigt
obehövlig.

Jag ber, herr talman, att få yrka rent avslag på lagen.

Med herr Hamilton förenade sig herrar Olsson i Hamsta, Andersson
i Milsmaden och Versson i Tofta.

Onadugcu den li3 juni.

27 Nr 82.

Herr B r a n t i n g: Herr talman! Het är alldeles naturligt, att
de, som från början voro principiella motståndare till lagen, även
skola yrka avslag på samman jämkningsförslaget, och likaledes är det
naturligt, att detta förslag i den form, som det fatt genom lagutskottets
beslut, är oantagligt ur arbetarsynpunkt. Härom tror jag icke,
att det råder delade meningar i vårt parti, och herr Sven Bersson
gav åt dessa meningar ett starkt och fylligt uttryck. Jag tror sålunda,
att om saken skall ligga på det sätt, soim den gör i detta ögonblick,
är lagens fall alldeles givet. Men för dem, som i likhet med
mig anse, att det i alla fall bör stå klart, hos vilka ansvaret ligger
för denna lags fall, äro verkligen förhållandena för ögonblicket en
smula tilltrasslade, och jag skulle bra gärna önska, att det kunde
beredas tillfälle att få full klarhet om, vad som omöjliggjort lagens
antagande.

Om dess behövlighet eller icke skall jag naturligtvis ej nu ingå
på någon diskussion — jag hoppas, att den måtte bli obehövlig. Jag
har hela tiden sett den endast såsom ett samhällets yttersta nödvärn
att tillgripa i fall det skulle visa sig, att detta behov av bränsle, som
är trängande nödvändigt, icke kan fyllas såsom vanligt på frivillighetens
väg. Men det är ett ansvar att förvägra samhället en sådan
rätt till att i sista hand anlita tvånget, ifall icke de vanliga vägarna
räcka till, odh det ansvaret har jag för min del icke velat vara med
om att taga.

Nu håller det på att gå sönder på olika meningar beträffande
hur långt i tillmötesgående mot arbetarnas alldeles obestridliga och
fullt berättigade krav, som man skall gå. Ifrån vissa sidor, starkt
företrädda inom lagutskottet, har det gjorts gällande, att man icke
kunde gå in på de krav, som uppställts på arbetaihåll, särskilt beträffande
18 §, som rör garanti för lönerna. Om det är på den saken
lagen skall falla, må det då synas fullt tydligt och klart, och må
ansvaret vila på dem, som visat sig omedgörliga, som gjort, att lagen
icke kommit till stånd, därför att de icke velat garantera, att de arbetare,
som skulle bli utkallade, icke skulle få sin ekonomi försämrad
genom denna samhällstjänst, som de utförde. Hetta har krävts av
våra representanter i lagutskottet såsom eu oeftergivlig minimifordran.

Nu har herr finansministern upplyst, att han för sin del i första
kammaren uttalat en önskan om att återramiss måtte komma till
stånd, för att man inom lagutskottet ånyo skulle kunna pröva denna
sak. För min del må jag säga, att det ligger så stor vikt på att det
blir full klarhet om, var ansvaret för ett eventuellt fällande av lagen
ligger, att jag icke kan annat än instämma i den meningen, att bär
borde genom eu återremilss beredas tillfälle för lagutskottet att
än en gång behandla frågan för utrönande av, huruvida man icke
skulle kunna visa mot arbetarna det tillmötesgående, som ligger i
uppfyllande av deras krav på garanti för de löner, under vilka de
skulle arbeta i tjänsteplikten. Härför tillåter jag mig yrka återremiiss.
Jag förstår mycket väl de svårigheter, som resa sig i riksdagens
sista timme mot detta förslag, men det kan dock ske ett sam -

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
m. in.
(Korta.)

Nr 82. 28

Onsdagen den 13 juni.

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
m. m.
(Forts.)

manträde av lagutskottet alldeles omedelbart sedan detta plenum
slutat, edil det behövde icke taga lång tid att få klargjort, huruvida
man på högerhåll vill eller icke vill ha den här lagen, om man kan
få den på villkor, att därigenom tillgodoses arbetarnas berättigade
minimikrav. Om man icke vill medverka härtill, har man övertagit
ansvaret för. att kanhända samhället står i nödläge och icke kan tillgodose
det behov av arbetskraft, som kan behövas för bränsleanskaffning.
Om det då blir synnerligen svåra förhållanden, varunder
den allmänna förbittringen kommer att vända sig mot dem,
som icke velat vara med om att ge en sådan garanti åt samhället,
då må det också stå fullt klart för alla, varpå de försök, som gjorts,
strandat: de ha strandat icke därpå, att arbetarna vägrade sin medverkan
till gemensamt samhälleligt arbete, utan de ha strandat därpå,
att man ifrån högerhåll icke ville vara med om att betrygga åt
arbetarn,e de billiga och rimliga villlkor beträffande lönerna, som
här blivit förordade i det av våra reservanter i lagutskottet gjorda
yrkandet.

Herr talman! Jag yrkar därför återremiss, som sakern nu
ligger.

Herr Eriksson i Grängesberg: Jag begärde ordet med an ledning

av herr finansministerns yttrande, att det endast var punktm
angående arbetarnas avlöning, som det rådde delade meningar
om. Så ligger icke frågan. Det är många med mig i denna kammare,
som röstat för bifall till första paragrafen och gjort det därför,
att vi icke ville vara med om att undandraga från samhället den
arbetsskyldighet, som kan bli påkallad och nödtvungen, men det har
skett under den bestämda förutsättningen, att lagen skulle kompletteras
på de punkter, som äro angivna i herr Sven Perssons m. fl. vid
utskottets förra betänkande fogade reservation. Nu skola herrarna
komma ihåg. att det icke var bara beträffande betalningen utan även
i två andra punkter, som det rådde väsentliga skiljaktigheter. Emellertid
har i den sammanjämkning, som här förslås, alltsammans det
andra där strukits bort. Jag skall påminna om, att det i första
paragrafen enligt det nu föreliggande förslaget är stadgat, att tjänsteplikt
skall tillgripas, därest icke behovet av bränsle kan tillgodoses
genom frivillig anskaffning annat än till oskäligt pris. Men herr
Sven Perssons reservation, som vi anslutit oss till och som jag anser
synnerligen viktig, har satt som villkor, att allt virke, som lämpligen
bör användas till bränsle först skall beslagtagas, innan lagen får
träda i tillämpning. Detta är en kolossalt viktig sak. Vidare ha vi
ansett, att innan tjänsteplikt skall få genomföras, bör all militär,
som kan användas för ändamålet, uttagas. Det har utskottet icke
heller varit med om. I enlighet med andrakammarmajoritetens förslag
har lag-utskottet gjort det uttalandet i motiveringen, att man
förväntar, att upp till femtio procent av infanteriet vid repetitionsövningarna
i höst skola tagas ut. Den där förväntan är icke kontrasignerad
av Kungl. Maj:t, det är utskottet, som uttalar en sådan förväntan.
Även om man får gå ut ifrån, att utskottet, innan detta

Onsdagen den 13 juni.

29 Nr 82.

skrevs, haft konferens med regeringen, är därmed icke sagt, att det
kommer att så ske, och även om så vore fallet, är det ofantligt många
flera militärer som kunna användas för vedhuggning än de, som här
komma i fråga.

Detta är de tvistepunkter, som vi haft oss emellan. Jag har
velat påpeka denna sak, herr talman, för att icke den uppfattningen
skall göra sig gällande här i kammaren, att alla socialdemokrater
ha i allt samma mening, som framgår av våra representanters i utskottet
reservation vid sammanjämkningen. Yi äro icke belåtna
med sammanjämkningsförslaget även i andra avseenden än de som
beröras i reservationen, och detta, herr talman, har jag velat med
styrka framhålla.

Häruti instämde herrar Jansson i Falun, Helger, Edbom, Svensson
i Skönsberg och Berg i Munkfors.

Herr Olofsson i Digernäs: Herr talman! Jag hyser den

uppfattningen, att splitved, pappersved och småtimmer i avsevärd
grad böra användas för idet ändamål, som vi här diskutera, och vidare
att man bör uttaga den arbetskraft, som blir överflödig i industrien,
när man måste minska industriens rörelse i brist på bränsle, varjämte
jag anser, att man i avsevärd grad bör taga ut dem, som äro
inkallade till repetitionsövningar i höst, för att hugga ved och att
man bör göra vad göras kan ifrån det hållet för att anskaffa bränsle.
Jag är på det klara med, att man därmed skall kunna fylla det behov,
som det här är tal om. När jag har den bestämda åsikten, är det
tydligt, att jag yrkar rent avslag på sammanjämkningsförslaget.

Jag vill, då jag har ordet, säga några ord till herr Bran ting.
Herr Branting har i sin tidning beskyllt mig för att, förra gången
vi behandlade denna fråga, ha sagt, att arbetarne vore böndernas
fiender. Det har jag aldrig sagt. Jag har sagt, att det parti herr
Persson i Norrköping tillhör går mot oss bönder, när det gäller, och
det står jag fast vid. Jag gladdes först, när jag hörde herr Perssons
yrkande här i dag, då han hemställde om avslag. Men nu hör jag,
att herr Branting går en annan väg, att han vill återremiss. Brantings
och Sven Perssons parti vacklar på den bär frågan. Ni vilja
låta landet veta, att ni gå mot lagen, men när det gäller, gå ni med
den. Det bör klargöras här utan krumbukter. Man bör icke söka
inge den föreställningen, att man vill annat än vad man verkligen
vill. Jag hyser nämligen den meningen, att det parti, som herr
Persson tillhör, har förgrundsröster inom sig, som tala i den andan,
att man skall gå mot bönderna för bondetågets skull. Jag vill säga,
att ha bönderna genom bondetåget brutit, är det icke de verkliga
bönderna, utan de tillgjorda bönderna — de verkliga bönderna och
den stora mängden av bönder stannade hemma den gången.

Jag tror, att det är bäst att varje parti söker så vitt möjligt
föra en klar och tydlig politik icke blott inåt utan också utåt, så att
vi icke krumbukta och tala än si än så.

Återremissyrkandet går ut på att se till att arbetarna, i huvud -

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt

m. 7«.

(Forts.)

Nr 82. 30

Onsdagen den 13 juni.

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
m. m.
(Forts.)

sak industriarbetarna, skola bli väl avlönade för sitt arbete. Jag
vill också att arbetarna skola ba god avlöning för sitt arbete, men
de skola ha avlöning för sitt arbete och ej för att de ingenting göra.
Här tycks det vara meningen, att de skola ha lika mycket betalt,
vare sig de duga någonting till eller icke. Man skall kanske betala
för äran att få ha dem stående vid arbetet, där de kanske uträtta
bara litet eller intet. Jag tror, att arbetarna i gemen stå på bondens
sida, men det parti, herr Persson i Norrköping tillhör, för industriarbetarnas
talan och icke lantarbetarnas.

Jag ber, herr talman, att få yrka avslag å förevarande hemställan.

Herr Bogren instämde häruti.

Herr Wikström: Herr talman! När jag förra gången röstade
i denna fråga, röstade jag för avslag, och jag kommer att göra det
i dag.

Även jag begärde ordet i anledning av herr Brantings anförande.
En viss punkt uppkallade mig. Jag ber, då jag nu har ordet, att
först få antyda vad som för mig är huvudsaken, när jag yrkar avslag.
Jag anser, att det här gäller en så eminent praktisk fråga, att
om de enskilda intressena, det enskilda initiativet beträffande denna
vedanskaffning avkopplas och förslappas, såsom kommer att ske
genom antagande av denna lag, kommer därav att följa elände och
olycka i mycket högre grad än om denna lag icke lämnats i regeringens
hand.

Det var emellertid, som sagt, i anledning av en särskild punkt
i herr Brantings anförande, hans starka betonande av, att det skulle
klarläggas var ansvaret låg för frågans fall, som jag begärde ordet.
Jag har behov av att för min del ärligt och klart säga ifrån, att antagandet
av denna i reservationen, innefattade 18 §, icke i minsta
mån gör lagen för mig mera antaglig än den eljest skulle vara. Det
är alldeles klart, att det är principiellt riktigt, när herr Sven Persson
säger ifrån, att det naturligtvis är billigt och ofrånkomligt att
begära, att arbetarna, om de få underkasta sig denna tvångskommendering,
icke skola åsamkas ekonomisk förlust. Saken har dock
en annan sida. Låtom oss i alla fall vara uppriktiga, mina herrar,
och tänka oss in i, hur det ställer sig praktiskt med att kommendera
ut några tusen arbetare, tvångskommendera dem mot deras vilja och
skicka dem ut i skogen i isommarvärmen bland myggor och flugor
för att hugga ved i en tid, när kådan klibbar vid fingrarna, så fort
man tar i ett träd, och händerna fastna vid yxskaftet vid varje slag,
i ett arbete, som strängt taget är ytterligt^ otrevligt och olidligt.
Jag vill vidare säga, att det kan icke vara någon individuell arbetskontroll.
Arbetarna måste väl i stor utsträckning lämnas åt sig
själva. Att då säga, att vare sig det åstadkommes den ena eller
andra arbetsprestationen, minimiavlöningen i alla fall skall vara
garanterad, kan väl icke vara riktigt. Vilja vi vara ärliga, skola vi
var och en erkänna, att det kommer att bli många dagsverken och

Onsdagen den 13 juni.

Nr 82.

mycket pengar men ofantligt litet kubikmeter ved. Det torde vara
säkert, och jag anser, att arbetarna gott tåla vid, att man säger
ifrån detta. Jag tror icke de skola känna sig tilltalade av någon
slags servil tilltro till deras förmåga härvidlag, eller vad jag skall
säga, ty jag vet icke riktigt, huru jag skall uttrycka mig, men nog
skall man väl ändå våga säga sanningen, när det gäller arbetare.
Det är orimligt helt enkelt att fordra något isådant. Den som i någon
mån vet, hur det går till i det praktiska livet, den som har litet
kännedom om de arbetsprodukter, som bruka åstadkommas av icke
vapenföra å lägerplatserna, när de kommenderas ut till sådant här
arbete och lämnas åt sig själva, vet hur det kommer att gå i detta
fall. Ett sådant utkallande av arbetare skulle vara en nationalförlust
så stor, att jag icke tror, att den kan värdesättas. Här föreligger
kanske ett område, där det visar sig, att statssocialismen icke alltid
och allestädes är praktiskt möjlig, även om den kan se ut att vara
teoretiskt riktig.

Det är bara denna lilla bekännelse jag för min personliga del
velat göra, och jag skall icke upptaga tiden med att ingå i detalj.
Jag vill bara ytterligare säga det, att om också detta av mig nämnda
villkor antages, jag i varje fall kommer att rösta mot förslaget.
Jag kommer så mycket bestämdare att rösta mot det, därför att jag
anser, att denna bestämmelse leder till obilliga konsekvenser i praktiken.

Jag skulle för övrigt i anledning av detta återremiissyrkande
vilja fråga herrarna: Skola vi stanna en vecka till och vänta på denna
lag? Vi hade eljest fått löfte att resa hem i kväll. Att nu stanna
en vecka till för att vänta på ytterligare kompromissförsök tycker
jag är tämligen bedrövligt. Jag ber, herr talman, att få yrka avslag.

Herr W inb er g: Herr talman, mina herrar! Det måste

ovillkorligen väcka oförställd förvåning, när man ser, hur man med
all gevalt söker i alla fall driva denna lag igenom efter allt vad som
förekommit. Till den ändan bär det i det allra yttersta ögonblicket av
riksdagens arbete kommit fram ett förslag om, att återremittera hela
frågan till utskottet. Jag måste fråga mig: Kan detta stå i över ensstämmelse

med ansvarsfullt riksdagsarbete, att nu återremittera
frågan ännu en gång och få den tillbaka till kamrarna, när riksdagen
är till antalet ledamöter reducerad, så att knappast hälften av dessa
äro närvarande, när frågan skall slutligt behandlas. Här talas mycket
om ansvar, men det förefaller mig, som det skulle vara ansvarslöst
att gå tillväga på det sättet.

Herr Branting framhöll också, att det borde fastslås, var ansvaret
läge för att denna lag nu eventuellt stjälpes. För min del
anser jag det lika nödvändigt, att det fastslås, var ansvaret ligger,
om denna lag, trots allt vad som förekommit, under sådana förhållanden
kommer att antagas, utan att man har garanti för att dess
innehåll blir av den art och beskaffenhet, som man måste kräva.
Då måste jag säga mig, att alla de, som med sin röst bidragit till
att antaga förslaget förra gången vi behandlade frågan, innan de

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
in. in.
(Forts.)

Nr 82. 32

Onsdagen den 13 juni.

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
m. m.
(Forts.)

visste, huru lagen i övrigt skulle bil beskaffad, de ha ansvaret för
att den möjligen blir sådan som den till sist blir, ifall den blir antagen.
Det är det som skall fastnaglas, för att nu använda ett uttryck,
som var före vid förra debatten i denna fråga.

Det förefaller något märkvärdigt, att när arbetarklassen och
småfolket allt sedan denna fråga kom fram, så pass oförtydbart och
bestämt sagt ifrån, att de bestämt betacka sig för denna lag, och att
de ha den uppfattningen, att den icke alls är behövlig, många av
dess representanter detta oaktat nu gå att rösta för en sådan lag och
sedan försöka med alla möjliga medel att välta ansvaret över på
andra skuldror. Det måste jag beteckna såsom ett politiskt »hederligt
tillvägagångssätt. Mina herrar, ni som ha röstat för att denna
lag skulle komma tilll stånd första gången, ni få bära ansvaret och
kunna aldrig vältra ifrån er detsamma genom att peka på att ni ville
hava lagen något annorlunda än vad den blivit. Jag för min del
och många med mig hava haft den uppfattningen, att man betydligt
har överdrivit nödvändigheten av sådana åtgärders vidtagande, som
det här är fråga om, och jag måste säga mig, att när man betraktar
förhållandena något närmare, de se litet egendomliga ut.

Här har man i den förda debatten bland annat framhållit följande:
Tänk om våra järnvägar stanna! De kunna icke frakta någonting,
icke frakta livsförnödenheter och mycket annat, och vad skall därav
bliva följden? Jag frågar mig då i det avseendet: Om det verkligen
är så kritiskt, vanför har då icke regeringen ännu i dag, såvitt
jag vet, behandlat den framställning, som för sex veckor sedan är
ingiven av kungl. järnvägsstyrelsen om att järnvägsstyrelsen själv
skulle genom anskaffad arbetskraft få hugga ved efter de norrländska
järnvägslinjerna. Järnvägsstyrelsen ansåg, att den genom ett dylikt
tillvägagångssätt själv skulle kunna sörja för bränsletillförseln till
statens järnvägar. Yarför är den frågan icke slutbehandlad, och varför
bär man ej gått i författning om att gå den väg, järnvägsstyrelsen
anvisat? Nej, det ser nästan ut, som om man skulle vilja låta
allting vila, för att vid denna lags behandling ha så stor trumf på
hand som möjligt för densammas genomdrivande. Någon annan förklaring
till, att den saken ännu icke är ordnad, kan jag för min del ej
finna.

Med hänsyn till allt vad som sålunda förekommit vid denna lags
framträdande och behandling och alldeles särskilt med hänsyn till,
att herr finansministern redan förut uttalat, att det blir nära nog
omöjligt att i verkligheten tillämpa en lag, som mottagits på det
sätt, som här skett, och vidare efter de uttalanden, som här i dag
fällts uti riksdagen, ävensom med hänsyn därtill, att det skulle vara
fullständigt ansvarslöst enligt min mening att ännu en gång återremittera
denna fråga, så att vid det sista avgörandet slumpen skulle
avgöra, om lagen kommer till stånd och hur dess innehåll skall bli,
anser jag, herr talman, att den enda hållbara ståndpunkt, som man
för närvarande kan intaga i denna fråga, är att gå på rent avslag.

I detta anförande instämde herrar Höglund i Stockholm och Johansson
i Sollefteå.

Onsdagen den 13 juni.

Herr Ed 6 n: Jag har icke förut deltagit i diskussionen om denna
lag. .lag ber emellertid nu att få erkänna, att jag allt ifrån lagförslagets
framkomst varit mycket tveksam om möjligheten att /på
den vägen vinna någonting verkligt för det syfte, för vilket lagen
tillkommit. Emellertid har jag vid den föregående behandlingen av
lagen dock hört till dem, som röstat för, att detta försök skulle göras,
och jag kan /heller icke i detta ögonblick för min del taga på
mig ansvaret att bidraga till ett beslut, som icke använder de allra
yttersta möjligheterna att komma till ett resultat.

Jag erkänner till fullo de ytterst allvarliga betänkligheter, som
äro riktade mot lagen. Men under en så oerhörd pressning som den,
under vilken vårt ekonomiska liv nu arbetar, kan jag icke värja mig
för den känslan, att man bör åtminstone göra ett försök att på de
minst betungande villkor, som kunna åstadkommas, ställa till regeringens
disposition en lag, som ger regeringen den behövliga reserven,
men också bara reserven, för åstadkommandet av den arbetskraft''
vilken tillgodoseendet av landets bränslebehov oundgängligen kräver.

I detta ögonblick är rlet uppenbart, att om ett definitivt beslut
skulle fattas, det måste bli ett avslag på sammanjämkningsförslaget.
Jag har nämligen den uppfattningen, att om en lag av denna beskaffenhet
skall kunna vara till någon nytta, så måste den beslutas
av en sådan majoritet, framför allt i den andra kammaren, att det
kan sägas, att bakom densamma stå i huvudsak åtminstone de stora
folkgrupper,. som särskilt kunna komma att beröras av densamma.
Det skulle ej bli fallet, om man försökte att nu genomdriva lagen i
det skick den föll genom sammanjämkningen, mot de starka protester
som rest sig.

Jag skall icke alls ingå på något resonemang om, var ansvaret
för detta läge är att söka. Jag bara konstaterar, att det är sådant
det är, och att i det nuvarande läget lagen icke kan antagas. Men
nu har från första kammaren underrättelse kommit, att den kammaren
med mycket stor majoritet, om jag hörde rätt, med 73 röster
mot 37, återremitterat lagen till utskottet. Ett sådant beslut av
första kammaren måste, såvitt jag förstår, antagas innebära ett tecken
till, att den kammaren verkligen vill gorå allt vad göras kan för
att komma till en sådan uppgörelse inom lagutskottet, som ger vad
jag nyss antydde: den psykologiska förutsättningen för, att lagen
skall kunna tillämpas och bli till någon nytta, nämligen anslutning
från olika meningsriktningar och samhällsgrupper. När nu sålunda
den möjligheten är uppe, anser jag mig för min del böra med min
röst bidraga till, att den också utnyttjas, och jag instämmer därför
i yrkandet om återremiss.

Jag kan icke avstå från detta instämmande ens på grund av
det skäl, som har blivit anfört, att vi nu stå i riksdagens sista
timme och att det är en stor olägenhet att icke få fatta beslut i dag,
innan en hel del av våra kamrater rest. Läget är dock sådant, såsom
jag förvissat mig om, att det är meningen, att lagen skulle
redan i dag på middagen omedelbart efter plenum tagas till ny beundra
kammarens protokoll 1917. Nr 82. 3

Nr 82.

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
m. in.
(Forts.)

Nr 82.

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
m. m.
(Forts.)

34 Onsdagen den 13 juni.

handling i lagutskottet och att lagutskottets nya sammanjämkningsyrkande
skulle bordläggas i kväll, så att kamrarna redan i morgon
skulle vara i tillfälle att fatta beslut. Jag hoppas, att det under sådana
förhållanden skall vara möjligt för de allra flesta att kunna deltaga
i avgörandet i morgon och att sålunda ett beslut om återremiss
icke skall behöva sätta ur spelet en hel del av de riksdagsmän, som
icke äro bosatta i Stockholm.

Herr talman! Jag går icke in på någon djupare diskussion av
själva frågan. Jag nöjer mig med att framhålla, att jag åtminstone
icke kan taga på mitt ansvar att genom ett avslag på återremissyrkandet,
då därigenom ändock en sista utsikt öppnar sig till att
komma till en uppgörelse, fälla lagförslaget.

Jag ber sålunda att få instämma i yrkandet om återremiss.

Herr Åkerlund: Herr talman! De väldiga kvantiteter

bränsle, det här är fråga om, erfordra naturligtvis också en mängd
arbetskraft, försåvitt man tänker sig, att det huvudsakligen skall
huggas s. k. kastved. Men här är ju det viktigaste av alltsammans
att få omkull skogen och sålunda få den att torka, till dess vintern
kommer. Jag hemställer då, huruvida icke det lämpligaste sättet att
gå till väga vore att så mycket som möjligt hugga långved, randbarka
den och lägga upp den i kors på stubbar och stenar för att
torka. Sedan finge fabrikerna, järnverken och även de privata förbrukarna
på respektive platser aptera den så, som de själva önskade.
På det viset skulle man inbespara en ofantlig mängd arbetskraft.
En karl kan fälla och lägga upp 5 å 6 gånger mer ved på det sätt,
jag antytt, än om han skall hugga kastved. Skulle man besluta
arbetets utförande på det senare sättet, är jag övertygad om, att man
på frivillighetens väg skulle erhålla den arbetskraft, som är behövlig
för ändamålet.

Herr Perssoni Norrköping: Herr talman, mina herrar! J ag
begärde ordet närmast med anledning av herr Olofssons i Digernäs
häftiga anfall på det parti, jag tillhör, och på mig själv i dag igen.
Han säger, att jag och det parti, jag tillhör, äro motståndare till
bönderna. Nej, herr Olofsson i Digernäs! ^Herr Olofsson i Digernäs
känner bra litet arbetarklassen, då han påstår det. Det fanns för
länge sedan en gammal riksdagsman, en bonderepresentant, som fällde
det bekanta ordet: »Oss bönder skrämmer man icke med arbetarna,
ty de äro kött av vårt kött och blod av vårt blod.» Halva den generation
industriarbetare, som nu lever, är nyss kommen från landet,
från bondehemmen, från torparhemmen, från landsortsbefolkningen,
och tusen och åter tusen äro de trådar, som förena industriarbetarna
och bondeklassen. Om båda förstå sitt eget väl, så behöva de sannerligen
hålla ihop och göra det också i stort sett, trots ett och annat
sådant utfall från någon ensidig jordbrukarrepresentant som det, herr
Olofsson i Digernäs i detta hänseende presterat. Vidare säger han,
att vi skulle för bondetågets skull vara ovilligt stämda mot bönderna.
Vi äro icke så dumma, att vi döma bönderna i gemen för bonde -

Onsdagen den 13 juni.

upptågets skull, ty det var ett högerupptåg, som de flesta mindre
jonlDrukare hade bra litet att gorå med. Förresten, även om de
både hatt det, så skulle det icke ha inverkat på vårt partis ställning
gentemot böndernas verkliga intressen.

Herr Olofsson i Digernäs anklagade vidare vårt parti för att
vara vacklande; den ene yrkade avslag och den andre återremiss.

. eb berr Olofsson i Digernäs, det har icke varit vacklande, det parti
jag tillhör. Yi ha icke kunnat taga på vårt ansvar att gå blankt emot
åtgärder, vilkas avvisande kanhända kunna medföra, att massor av
det arbetande folket och andra få frysa i vinter, att kommunikationsverken
och industrien få istoppa på grund av bränslebrist, varigenom
stor arbetslöshet, nöd och elände skulle uppstå. Men vi ha krävt
och vi kräva, att därest en sådan lag antages, skall det lämnas absolut
garanti mot ren ekonomisk förlust för dem, som komma under
agen. Den ståndpunkt, vi intagit, vacklar icke. Förresten, herr
Olofsson i Digernäs, sopa först rent framför det partis dörr, herr
Olotsson själv tillhör. Hade dess representanter i lagutskottet varit
lika klara och intagit en lika klar ståndpunkt som vi, så hade nu
situationen icke varit så invecklad, som den är.

Ett ord till herr Winberg också. Han säger, att ansvaret för
lagen ligger pa dem, som röstade för densamma här om dagen. Herr
Winberg, låt dem, som röstade så, ta på sig det ansvaret och bära
det själva, och vi komma nog att bära det. Då han tillät sig säga,
att de, som så röstade, därigenom begått en politisk ohederlighet, så
^e^011a> detta uttalande är en oanständighet, som
P°r tallbakavisas. Om man skall betraktas såsom politiskt ohederlig,
därför att man har en saklig ståndpunkt och för fram den, då äro
vi sannerligen nästan allihop politiskt ohederliga. Men jag tror,
att sadana uttalanden återfalla mest pa dem, som utslunga desamma.

I vad gädler återremissen, så har.jag ingenting emot densamma,
under förutsättning att återremissen i första kammaren innebär, att
representanterna i lagutskottet för första kammarmajoriteten gå med
pa att lämna den garanti beträffande''arbetslönen, utan vilken garanti
vi aldrig komma att vara med om att medverka till en sådan lags antagande.
Ty det är oss omöjligt. Det är en av arbetarklassens livsfrågor,
som här beröres, en fråga, som vi icke kunna lämna och som
vi aldrig lämna.

Jag bär velat uttala detta, innan klubban faller.

Herr Nilsson i Kristianstad: Herr talman, mina herrar!

Herr Winberg yttrade, att han ville stryka under, att ansvaret för
lagen ligger hos dem, som röstade för första paragrafens antagande,
och därefter tilläde han, att sedan verkade, i fråga om de övriga
paragraferna krafter, som man icke hade beräknat. Jag vill då
gentemot herr Winberg saga, att jag tror, att åtminstone beträffande
2 §, d. v. s. i fråga om jordbrukarnas befrielse, torde herr Winberg
icke vara obekant med de krafter, som verkade för att ge den para”
grafen den lydelse, som den fick.

Jag har egentligen begärt ordet för att yrka avslag såväl å åter -

Nr 82.

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
m. in.
(Forts.)

Nr 82. 86

Onsdagen den 13 juni.

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
m. m.
(Forts.)

remissyrkandet som å sammanjämkningsförslaget. Jag kar från
början röstat emot denna lag, ock jag kar för min del icke blivit övertygad
ännu om behövligheten av densamma. Vad är det denna sammanjämkning
bjuder på? Herr Persson i Norrköping kar strukit
under, att arbetslönerna icke blivit garanterade såsom varit ömkligt.
Men det är också en annan sak, som vi önskade få in, nämligen beslagtagandet
av vissa partier ved eller för bränsle lämpligt virke i
riket, men även den saken bär strukits. Det keter numera, att endast
i den män man icke på frivillighetens väg kan anskaffa bränsle,
skall tjänsteplikten tagas i anspråk. Varför ryggar man tillbaka för
ett beslag i detta avseende, vilket väl vore ändamålsenligt.

En annan synpunkt, som jag ber att å flera kamraters vägnar
få framföra är den, att när man ser med vilken energi denna tjänsteplikt
framförts, ock när man anser det vara nödvändigt att försöka
framtvinga antagande av denna arbetsplikt för vedavverkning, så
kan man icke underlåta att jämföra detta med det förhållandet, att
militärövningarna av olika slag, trots allt vad som anförts om behovet
att framskapa livsmedel ock anskaffa bränsle, pågå, precis som om
ingen fara för landet existerade i ekonomiskt eller annat avseende.
Förut har meddelats, att repetitionsövningarna uppskjutits till oktober
månad i år, men märk väl, bara uppskjutits, icke inställts. I dag
meddela tidningarna, att fyra klasser landstorm skola i enlighet med
värnpliktslagen övas i fem dagar, inrycknings- och utryckningsdagarna
medräknade i sju dagar, under juli och augusti. Är detta så
absolut nödvändigt i en tid, då man måste för bränsleanskaffning
tillgripa så oerhörda åtgärder, att det oaktat låtsa, som om ingenting
känt, och fortsätta med militärövningarna jämväl för landstormen?
Vore det icke möjligt, att helt inställa dessa övningar? För
min del vill jag understryka, att så länge man från vårt lands myndigheter
anser, att ingen effektiv åtgärd på det området bör vidtagas,
så kan jag för min del och många med mig icke gå med på att
bifalla en sådan lag, som det här är fråga om.

Jag yrkar därför, herr talman, avslag å såväl återremissyrkandet
som sammanjämkningsförslaget.

Med herr Nilsson i Kristianstad förenade sig herrar Johansson
i Trollhättan, Hansson i Gärda, Tysk och Stenudd.

Herr Bengtsson i Norup: Herr talman! Återremissyr kandet

kom ju såsom en fullständig överraskning, och den oro, som
det, såsom vi se, redan framkallat i kammaren, gör väl, att det icke
gärna kan godkännas. Riksdagen har varit samlad snart en månad
över den vanliga tiden, listor ha varit utlagda för anteckning för
hemresa, de flesta riksdagsmän ha köpt biljett och ämna resa antingen
i afton eller i morgon bittida. Jag undrar, om det då är
lämpligt att företaga till behandling en för hela landet så viktig
fråga som denna, då kanske endast hälften eller en tredjedel av
kammarens ledamöter äro kvar.

Jag skall icke alls gå in på att yttra mig om själva lagförsla -

Onsdagen den 13 juni. 37

get, då det ju varit föremål för så mycken debatt, men oavsett till
vilket resultat en ny sammanjämkning skulle komma, ber jag, herr
talman, att på det skäl, jag här anfört, få yrka avslag på såväl utskottets
förslag som på återremissyrkandet.

Herr Magnusson i Tumhult: Herr talman! Med hänsyn

till det nödläge, vari landet befinner sig, och med den lydelse 11 § nu
fått, så kan jag, ehuru jag anser, att det hade varit önskligt, att
herr von Sneiderns förslag vunnit riksdagens bifall, icke underlåta
att ge min röst för det föreliggande sammanjämkningsförslaget. Jag
bär för övrigt den uppfattningen, att en återremiss till lagutskottet
icke skulle vara till något verkligt gagn.

Jag ber alltså att få yrka bifall till sammanjämkningsförslaget.

Herr Eriksson i Grängesberg: Herr talman! När jag ytt rade

mig förra gången, hade jag intet yrkande. Jag ber därför nu
att få yrka avslag på återremissyrkandet, och detta därför att jag
icke förstår, hur det skall vara möjligt att få en ''ordentlig behandling
av lagen, när den kommer tillbaka från lagutskottet.

En förnyad sammanjämkning i lagutskottet tar sin tid. En å
två dagar. Ett flertal kammarledamöter ha redan köpt biljett och
ämna resa hem i kväll. Man vet sålunda icke hur beslutet blir efter
ett förnyat försök till sammanjämkning. Jag kan vidare icke finna
att första kammarens beslut om återremiss innebär något löfte
om eftergift. Jag har försökt ta reda på innebörden av kammarens
beslut, men kan icke finna att någon talare givit på hand att kammaren
skulle acceptera. Sven Perssons reservation. Det blir naturligtvis
en intetsägande omformulering av den mest omstridda paragrafen.
Då av skäl, som jag förut antytt, jag därjämte finner lagen
även i andra avseenden otillfredsställande, beT jag att få yrka avslag
å såväl återremissyrkandet som på sammanjämkningen.

Herr Larsson i Västerås instämde häruti.

Herr Hildebrand: Herr talman, mina herrar! Frågan har
kommit in i ett mycket egendomligt läge. Det är tämligen tydligt
att vi nu icke kunna veta vilka som äro kvar i kammaren i morgon.
Det är nämligen, som vi hört, så, att en stor del av kammarens ledamöter
hava köpt biljetter och komma att resa hem. Att under sådana
förhållanden gå med på ett återremisisyrkande är mycket svårt,
men naturligtvis anser jag mig för egen del icke kunna motsätta
mig ett sådant yrkande, när det nu är framställt.

Vad själva sakläget i frågan rör, finner jag det vara synnerligen
uppseendeväckande. När lagen behandlades i denna kammare, så
kom motståndet emot den ifrån två håll, dels ifrån lantmannahåll och
dels ifrån arbetarehåll med myoket motsatta krav. Nu har man funnit
ut en ny formulering av § 11. De lantmän, som vid frågans första behandling
förenade sig med herr von Sneidern, ha icke fått in riktigt
där vad de önskade, utan det är en liten jämkning, en minskning i de -

Nr 82.

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
m. in.
(Forts.)

Nr 82. 38

Onsdagen den 13 juni.

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
m. m.
(Forts.)

ras krav, lock på samma sätt är det i § 18, där arbetarna i sammanjämkningsförslaget
icke fått sina krav helt tillgodosedda. Det förefaller
underligt, att icke dessa två grupper skulle kunna förena sig bär i sammanjämkningen
för landets skull, för vårt folks skull ock för vårt näringslivs
skull. På många håll har man förnummit, t. ex. från herr
Magnusson i Tumhult, att lantmännen nu vore betänkta på att rösta
för sammanjämkningen och sålunda offra en god del av ''de krav de
framställde iförra gången för att nu kunna få en läsning. Nog hade
man då kunnat vänta att samma tillmötesgående skulle visas från
arbetarehåll. Det har ändock gjorts ett tillägg, som giver en ofantligt
vid möjlighet att lämna gottgörelse, i det att nämligen riksarbetsnämnden
skulle förordna om gottgörelse i det fall att tjänstepliktens
fullgörande är för någon förenat med särskild olägenhet
eller kostnad, såsom vistelse utom hemorten, oförvållad minskning i
arbetsförtjänst eller dylikt, och man skall icke kunna konstatera, att
det är någon större skillnad mellan den paragraf, som är formulerad
i reservationen, och den, som är intagen i sammanjämkningsförslaget.
Att man på den grund har förklarat lagen vara alldeles
oantaglig är synnerligen uppseendeväckande och alldeles oerhört.
Det är ju dock arbetareklassen, som det kanske närmast gäller. Ty
om icke industrien får bränsle, kommer arbetslösheten alldeles säkert
att bli mycket stor nästa vinter. När man sålunda nu lämnat en
möjlighet öppen att i mycket stor utsträckning utjämna brister i inkomst
och dylikt, borde väl sammanjämkningsförslaget hava varit
fullt antagligt ur arbetaresynpunkt. Det gäller ju dock att tillse,
att icke högre betalning garanteras för prestationer, som kunna
bliva, med anledning av obekantskap med arbetet o. d., fullkomligt
mindervärdiga, och man borde kunna vänta, att de, som utkallas,
också verkligen göra sitt bästa för att åstadkomma den största möjliga
prestationen. Men om man då redan i förväg lämnar en fullständig
garanti för att de förutvarande lönerna skola utbetalas, huru
skall man då kunna tänka sig att arbetsprestationerna bli sådana.
Ingalunda!

I det besynnerliga läge, vari hela frågan nu ligger efter första
kammarens återremissbeslut, vill jag icke motsätta mig detta utan
ganska bestämt tillstyrka återremiss.

Herr ^Vinberg: Herr talman! Endast några ord till herr

Sven Persson, Norrköping!

Om herr Sven Persson både lyssnat litet bättre till vad jag sade,
än vad han gjorde, hade han icke behövt göra sig skyldig till en
sådan grov feltolkning, det bör han komma ihåg för framtiden. Han
sade, att jag betecknat den omständigheten, att man röstat för § 1 i
lagen, som politiskt oh ed enligt. Jag har icke sagt det. Jag sade, att
en del omständigheter, som framkommit i samband med denna frågas
behandling, måste betecknas såsom politiskt ohederliga. Bland annat
avsåg jag den omständigheten att man först röstar för första paragrafen
i lagen, och sedan, när man funnit att lagen ej blir sådan, som
man önskat, söker vältra skulden över på andra, som redan ifrån

Onsdagen den 13 juni.

39 Nr 82.

första stunden haft sin ståndpunkt klar i denna fråga. Och en
del saker »om framkommit i denna fråga, särskilt i ett visst tidningsorgan
som står herr Branting mycket nära, närmar sig gränsen och
i många fall överskrider gränsen för vad som kan kallas politiskt
ohederligt.

Herr Borg: Herr talman! Man måste ju känna ett visst ansvar,
då det gäller att säkerställa denna lag. Men på grund av den behandling
våra krav inom lagutskottet erhållit och på grund av den
behandling våra krav fått i riksdagens båda kamrar, kan jag icke
annat än gå med på avslag å isåväl här föreliggande sammanjämkningsförslag
som på återremissyrkandet. Jag kan icke finna att det
kan vara klokt och riktigt att nu i riksdagens elfte timme få ett sådant
ärende återremitterat till lagutskottet, som sedan skulle komma
tillbaka till en andra kammare, vars ledamöter kanske nära nog
rest hem allesamman. Det är bekant, att många komma att resa
redan i kväll och att åter andra komma att resa i morgon bittida.
Resultatet blir, att vi, som sitta bär i dag, icke bliva i tillfälle att
lägga vårt votum för det sammanjämkningsförslag, som lagutskottet
kan komma med nästa gång.

Jag ber att få yrka avslag på såväl sammanjämkningsförslaget
som återremissyrkandet.

Herr Lindhagen: Jag har begärt ordet för att uttala, att vi
böra söka taga saken något lugnare och rättvisare. Jag vet icke,
varför det i denna fråga skulle vara nödvändigt att man ävlas slå
fast, vem som bär ansvaret för det ena eller andra. Det bruka vi
väl icke göra, när vi behandla frågorna sakligt och under förutsätt,
ning att var och en fattar sitt beslut efter egen övertygelse. Jag
tror, vi skola avstå ifrån att försöka fastslå från någon sida, att ansvaret
ligger på något annat håll, utan syssla främst med vårt eget.
Saken har kommit alldeles på avvägar; och jag vill i det avseendet
säga något om mitt eget ansvar. Yi måste hava anspråk på att vi
alla skola respektera varandras övertygelse.

Yad mitt eget ansvar vidkommer, så har jag efter övervägande
för och emot kommit till det resultat, som närmare motiveras i min
reservation, till vilken jag hänvisar. Av vad som under ärendets behandling
förekommit har ytterligare bestyrkts mitt intryck, att lagen
kanske icke är så alldeles nödvändig. Jag tänker därvid exempelvis
på den episod, som inträffade i lagutskottet, när det ifrån socialdemokratiskt
håll gjordes gällande och det på skäl, som jag väl förstår,
att man icke kunde vara med om antagandet av lagen, ifall arbetarna
skulle — trots att man var ense om att det hörde till undantagen —
kunna tvingas att arbeta mot lägre avlöning. Och bara den omständigheten
ansågs vara tillräcklig för att man skulle kunna avstå
ifrån lagen. Men då sades det ifrån högersidan, att det kunna vi
icke gå med på, utan då avstå vi ifrån lagen. Det sista yttrandet
är särskilt ett bevis på att högern icke ansåg lagen vara absolut nödvändig.
Det hade icke inträngt i deras medvetande att den var så

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
m. m.
(Forte.)

Nr 82. 40

Onsdagen den 13 juni.

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
m. in.
(Forts.)

fullständigt oumbärlig, som det föregivits, när de genast voro färdiga
att låta den falla på en sak, som nog kunde vara viktig i ock för
sig, men tillika ansågs vara minst lika viktig som själva sakens antagande.

Jag vill i detta sammanhang nämna, att jag för del, sedan
mitt yrkande om avslag fallit, ansåg mig skyldig att stöda alla dem
som ville hava igenom ett förnuftigt förslag, särskilt dem som stå
mig närmast, nämligen socialdemokraterna. Då jag såg, att det
bär förelåg en tvistepunkt, som de båda motsidorna icke kunde
enas om, så föreslog jag i lagutskottet herrarna att gå på följande
linje. Då de voro eniga om, att de flesta arbetare, som behöva tillkallas,
antagligen få högre löner än förut, så tillrådde jag, att man
skriver i lagen, att de arbetare, som kunna göra sannolikt, att de skola
få mindre löner, skola bliva fritagna ifrån tjänsteplikten, och om man
vill vara ännu samvetsgrannare, så tillstyrke jag att i fall vederbörande
nämnd icke godtagit denna sannolikhet, men det sedermera
skulle visa sig, att den tvångsuttagne arbetaren fått mindre lön, skulle
han i detta speciella fall få särskild gottgörelse. Detta skulle icke
borttaga lagens effektivitet, man var inom utskottet enig om att det
skulle vara mera undantagsvis som detta skulle inträffa. Men ingen
lyssnade till mitt förslag.

Nu har här också förekommit en debatt, bakom vilken ligger
denna upprörda stämning i dag, som förut tagit sig uttryck i tidningen
Socialdemokratens polemik emot vänstergruppen. Men jag
känner till hurudan politiken är och huru vi allesammans bära oss åt,
så jag breder en slöja över dessa metoder. Men i fråga om själva
saken kan man icke göra det.

Herrarna veta, att herr von Sneidern föreslog, att från lagen
skulle undantagas ^ de, som voro »fullt sysselsatta i jordbruket».
Då vill jag framhålla, att de, som voro för den saken och de, som''
voro emot den saken — man kan hava goda skäl för bägge ståndpunkterna
— de hava handlat i full övertygelse och böra å ömse håll
vara fredade för att utskälla® av en oansvarig press. Nu var det ju
också så att, inom de båda socialdemokratiska grupperna, det förekom,
att ledamöter röstade olika. Varför skall man behöva väsnas
om det, då bägge meningarna voro representerade i vardera gruppen?
Jag röstade emot herr von Sneiderns förslag. Mitt avslagsyrkande
hade nämligen redan fallit, och när andra ville ha igenom förslaget
med en viss formulering ville jag icke rubba det för dem, utan jag
ansåg det vara min plikt att lojalt böja mig och rösta därför i tro
på^ deras övertygelse och optimism. Då det å andra sidan säges, att
från den partigrupp jag tillhör undantag gjorts för agrarintressena,
så är det ett otillbörligt politiskt trick, som man måste avvisa på det
allra högsta, för det kan givas skäl även för den meningen. Här
har framhållits, att lagen avser alla industriarbetare, men att man
vill gorå undantag för jordbruksarbetarna. Det är såsom jag i min
reservation framhållit icke förhållandet, att denna lag tar med alla
industriarbetarna. Ty liksom alla icke kroppsarbetande äro enligt
sakens natur undantagna komma i detta fall de flesta industriarbe -

Onsdagen den 13 juni.

41 Nr 81.

tarne att också bli undantagna ifrån lagen, därför att de icke duga
till att kunna ekonomiskt utnyttjas för bär avsett arbete. Herr finansministern
bar även betonat att endast de för arbetet dugliga
skulle uttagas, varför de flesta industriarbetare skulle bli undantagna.
Het skulle egentligen bli timmermän och arbetare inom trävaruindustrien
o. d. som skulle komma att tagas i anspråk.

För övrigt vill jag säga, att livsmedelsproduktionen är så viktig
och följaktligen också jordbruksarbetet så viktigt, att man väl kan
förstå, att krav kunna komma att framställas om befrielse från i
detta arbete fullt sysselsatta personer.

Låt saken tala och låt oss var och en få behålla vår hederlighet
och övertygelse. Fastän vi aldrig få det i partipressen så låt oss åtminstone
få det här i kammaren.

Herr Petersson i Lidingö villastad: Herr talman, mina herrar!
Situationen har i denna fråga blivit ganska egendomlig. Man
har att gå ut från, att herr Sven Persson i sitt första yttrande förklarade
lagen, sådan utskottet sammanjämkat den, oantaglig från hans
sida, och jag skall ej inlåta mig på den motivering, som han anförde
härför. Jag har nu en annan mening. Jag kan ju få säga så
mycket, att enligt mitt förmenande tillgodoser sammanjämkningsförslaget
i realiteten alla rimliga anspråk, som från hans sida kunna
framställas på trygghet för skäliga löneförmåner åt arbetarna. Den
gör det på sådant sätt, att jag är övertygad om, att de, som komma
att uttagas till ifrågavarande arbete, i verkligheten skulle få mer och
ej mindre än de kunde påräkna under vanligt enskilt arbete. Efter
hans anförande hade man emellertid den känslan, att lagen skulle
falla. Då uppträder herr finansministern, och av vad han yttrade
-framgår, att regeringen sätter synnerligen stort värde på att ändå
få en lag av -denna innebörd. Han begärde för den skull, att kammaren
skulle återremittera ärendet, för att lagutskottet ånyo skulle taga
i övervägande, om ej en möjlighet förefinnes, att på denna kritiska
punkt komma till en ny linje, som kunde ha utsikt att antagas
såsom -sammanjämknings-förslag. Och jag tager för alldeles givet,
att detta även bär varit grunden för första kammarens redan beslutade
åter-remiss nämligen, att söka i denna punkt komma fram till
ett slut, som kunde tillfredsställa även det parti, som herr Sven
Perss-on representerar.

Under sådana förhållanden kan jag mina herrar, icke finna,
annat möjligt, än att andra kammaren också bör återremittera lagen,
ty ej kan det vara något skäl att låta lagen falla, innan man sett,
om det ej tilläventyrs kan finnas en ny linje, på vilken den -skulle
kunna föras igenom.

Jag tillåter mig därför, herr talman, att yrka bifall till det
under ärendets handläggning här framkomna återremissyrkandet.

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
m. in.
(Forts.)

Herr Sigfrid: Herr vice talman! Jag skall be att få förut,
skicka, därför att jag är idustriidkare, att jag för min del i mina

Nr 82. 42

Onsdagen den 13 juni.

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
m. m.
(Forts.)

industrier är oberoende av denna bränslefråga, då jag använder de
svenska vita kolen, vattenkraften, och som reservkraft avfallet från
eget sågverk, och gör därför anspråk på att i någon mån vara opartisk.

Jag bar ej kunnat taga på mitt ansvar att gå emot denna lagstiftning.
Jag känner de oerhörda svårigheter, som förefinnas i
fråga om att skaffa bränsle till industrien, och är alldeles övertygad
om, att man ej på frivillighetens väg kan åstadkomma denna bränsleanskaffning
i tillräcklig utsträckning, samt även är övertygad om,
att, i fall man ej får denna lag, kommer en mycket stor arbetslöshet
att inträda. Jag tror ej, att vi få tala om tusentals arbetare
eller tiotusentals, utan jag är rädd för, att det blir hundratusentalet
arbetare. Man förstår mycket väl, att, då man vill åstadkomma
ökad oro i landet, man gärna går med på att avslå lagen. Här är
mycket stor oro på grund av livsmedelssvårigheter. Denna oro måste
komma att ökas redan på grund av livsmedelssvårigheternas ökande,
men jag är övertygad om, att oron blir mycket större, om därtill
kommer arbetslöshet. Det är gott och väl att säga, att först och
främst måste man ha livsmedel, men jag tror också, att det måste
ses till, att folket får tillfälle att skaffa sig livsmedel mot betalning.
Jag tror ej att man är villig att lämna dessa livsmedel utan betalning.
Och ej heller, att det är nationalekonomiskt nyttigt eller nyttigt
för vederbörande arbetare att få mottaga livsmedel utan betalning,
men detta kommer att inträffa i hög grad, om denna lag skulle
falla. Jag för min del är gärna med herr Sven Persson i Norrköping
därom, att man vid sammanjämkningen bör taga hans yrkande
om, att de arbetare, som skola gå ut i detta, jag kan gärna säga,
tvångsarbete, skola bli fullt ersatta för vad de förlora mot om de
varit anställda i sitt yrke, detta så mycket mera, som jag är övertygad
om, att, industrien får sitt bränslebehov, den är i tillfälle
att betala kostnaderna. Det är lämpligt, att industrien betalar en hel
del mera, för att det allmänna hushållsbehovet skall kunna få billigare
bränsle. På det sättet, kommer man ifrån de svårigheter, som
annars skulle uppstå för de mindre bemedlade i fråga om anskaffning
av bränsle.

Jag skall sluta med en varm vädjan till mina vänner här i kammaren
att rösta för återremiss. Man har visserligen sagt här, att denna
lag är en klasslag, och sagt, att det är en lag om tvångsarbete man
härmed stiftar. Ja, man kan ej underlåta att instämma i detta, och
det är endast att beklaga, att vi äro delade i klasser här i landet, så
att det kan talas om klasslagar. Jag vill säga beträffande tvångsarbetet,
att det är en mycket ledsam sak, att vi behöva gå till en så
oerhört ingripande lag, men vi leva också i en oerhört otrevlig tid,
och jag hoppas, att vi slippa gå ut i det förskräckliga tvångsarbete
att döda medmänniskor, som försiggår runt om oss i Europa. Om
vi slippa detta, kunna vi gärna gå med på detta mindre tvångsarbete.

Herr vice talman, jag ber att få yrka bifall till återremissyrkandet.

Onsdagen den 13 juni.

43 Nr 82.

Herr II am il ton: Herr talman! Blott ett par ord. Så vitt
jag fattade herr Sven Perssons yttrande rätt, innebär detsamma, att
industriarbetarna borde få ordentligt betalt, och jag instämmer däri
med honom. Men då måste icke allenast de industriarbetare, utan
även de lantbruksarbetare, som tagas ut till tvångsarbete, få enahanda
förmån. Man kan därvid ej gorå någon skillnad, utan alla
böra behandlas lika annars blir misstämningen stor. Men, om herr
Sven Persson får sin vilja fram, kommer man icke att nå detta mål.
Vida bättre är det emellertid, att uttaga de arbetare som erfordras
på ifrivillighetens väg. Betalar man ordentligt, kommer den tillgängliga
arbetskraften att erbjuda sig. Så vitt jag känner våra arbetare
och man för dem framhåller, att samhällets väl påkallar att
allas arbetskraft användes för visst ändamål, så skola säkerligen
dessa arbetare ej vägra att gorå sin plikt.

Jag kan förstå, att de män, vilkas politiska strävanden gå ut
på att isocialisera produktionsmedlen och även arbetskraften, att för
dem denna lag är tilltalande. Jag kan även förstå, att de män, som
ensidigt se på industriens fördel och vilja skaffa denna stora vinster,
att även de äro med på lagen, men jag kan ej förstå, med anledning
av de yttranden, som under debatten fällts, att män, som hylla de
liberala idéerna, som hälla på individens frihet, ansluta sig till
en klasslagstiftning som denna.

Herr talman! Jag ber att få vidhålla mitt yrkande.

Herr B rån t ing: Herr talman! Endast ett par ord. Jag

har tillåtit mig att yrka återremiss. Åtskilliga av mina partivänner
ha häremot gjort invändningar, som jag mycket väl förstår. En
var måste medge — jag sade det själv i mitt första anförande — att
det är mycket svårt att under en sådan situation som denna, när
halva kammaren står i begrepp att resa, framställa yrkande om
återremiss. Men, om jag ändå vidhåller mitt yrkande, så är det därför,
att jag för min del ej kan betrakta saken på annat sätt, än att
ett yrkande om återremiss, som godtages nu av högern —• vi hörde
av lagutskottets ordförande, att han under nuvarande förhållanden
ville stödja det — innebär, att man från den sidan förklarar sig villig
att tillmötesgå det önskemål, som är uttryckt i herr Perssons i
Norrköping reservation. Det är en hedersförbindelse, må jag säga,
som man ikläder sig från den sidan, att man skall komma fram till
enighet beträffande intagande i lagen av det önskemål om garantier
för arbetskraftens pris, som är uttryckt i herr Perssons reservation.

Under sådana förhållanden synes det mig, att man verkligen
nu icke borde vara alltför betänksam från vårt partis sida. Man
kan ej tänka sig en sådan illojalitet, som, att man sedan, exempelvis
i morgon, när en mängd ledamöter hemrest, kommer tillbaka med ungefär
detsamma som det nuvarande, och då kanske vill votera igenom
detta i en fåtalig kammare. En sådan illojalitet tilltror jag ej
mina motståndare av högern, och därför, att jag ej tilltror dem att
missbruka återremissen, skall jag be att få vidhålla mitt yrkande.

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
m. in.
(Forts.)

iNr 82.

Ang. lag or
allmän
tjänsteplikt
m. m.
(Forts.)

Onsdagen den 13 juni.

Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet Carleson:
Herr talman, mina herrar! Från greve Hamiltons sida har ifrågasatts,
huruvida över huvud taget här skulle behövas någon statshjälp
för att få fram arbetskraft. Han har till och med bestritt det.
Jag betvivlar dock, att han skall kunna lämna garantier för det påståendet,
och även om det mot förmodan i verkligheten skulle komma
att ställa sig så, att vi kunna hjälpa oss utan att behöva i fråga om
bränsleanskaffning tillgripa statliga åtgärder, är dock risken för en
missräkning så stor för närvarande, att det vore i hög grad oförsiktigt,
att åtminstone ej giva ifrågavarande medel i statens hand.

I sammanhang därmed yttrade också samme talare den meningen,
att vi här rörde oss på ett begränsat område, nämligen industriens,
och att på den grund man ej heller skulle behöva stifta en s. k.
klasslag. Man rör sig icke blott på ett område som gäller industrien
och industriarbetarna, utan ock på andra områden, nämligen bl. a.
kommunikationsväsendets. Men jag vill säga, att, om vi blott begränsa
oss till industrien och industriarbetarna, hade här förelegat
så stort intresse, att jag vill påstå, att även med de liberalaste idéer
man skulle kanske i ett givet ögonblick se sig nödsakad att just för
den sakens skull tillgripa en lag av förevarande beskaffenhet.

Herr Höglund i Stockholm: Herr talman! Jag skulle kunna
förstå herr Brantings återremissyrkande från hans egna utgångspunkter,
om det verkligen funnes någon garanti för, att högern betraktar
denna återremiss som en »hedersförbindelse», såsom herr
Branting uttryckte sig. Men det har varit så förr i kammaren, att
herr Branting utställt växlar på högerns vägnar, som högern sedan
absolut vägrat att infria, och jag är nästan böjd för att tro, att det
skulle gå så också i detta fall. Jag kunde åtminstone varken av
herr Hildebrands anförande eller av herr Peterssons i Lidingö villastad
anförande få den uppfattningen, att högern vore böjd för att
tillmötesgå de här uttalade önskemål, som återfinnas i herr Sven
Perssons reservation. Tvärtom sades uttryckligen av herr Petersson
i Lidingö villastad, att alla rimliga och skäliga anspråk ifråga
om arbetarnas löner redan voro tillgodosedda, och herr Hildebrand
talade något om att man icke kunde betala så värst höga
löner för den dåligt kvalificerade arbetskraft — eller något i den
stilen, det var i alla fall innebörden i hans ord, — som här
komme i många fall till användning. Och det har ju även upplysts
bär, att i första kammaren har från dess högersida icke heller
givits det minsta på hand, som skulle innebära en sådan lösning av
frågan, som särskilt från herr Sven Persson och högersocialdemokratiskt
håll betonas som absolut oundgängligt.

Under sådana förhållanden tror jag det är en illusion att föreställa
sig, att högern kommer att i en blivande sammanjämkning gå
på herr Sven Perssons reservation.

Hurudan blir då situationen? Jo, helt enkelt att de, som äro
motståndare till lagen, komma antagligen att bli grundligt dragna
vid näsan, och majoriteten, den antagliga majoriteten i denna kam -

Onsdagen den 13 juni.

45 Nr 82.

«•

mare, mot lagen, kommer att kastas om och kli minoritet. Åtminstone
tyder mycket därpå, då så många av kammarens ledamöter i afton
eller i morgon komma att hemresa.

Jag skulle således vilja på det bestämdaste varna för en återremiss,
som säkerligen kommer att medföra raka motsatsen till det
resultat, som majoriteten önskar.

Jag yrkar avslag på såväl återremissyrkandet som sammanjämkningsförslaget.

Herr Petersson i Lidingö villastad: Herr talman, mina
herrar! Jag är uppkallad av herr Brantings yttrande. Han inlade
tilläventyrs i vad jag sade mer än jag vågar stå för. För att uttala
mig fullt öppet må det sägas att det är alldeles givet, att när jag begärt
en åter re miss på de grunder, som förut angivits, så är det därför,
att jag för min del ämnar tillmötesgå det från herr Sven Perssons
sida nu framställda kravet så, att han själv bör kunna vara med på
det, d. v. s. själv förklara sig därmed nöjd. Jag är beredd att gå
så långt som möjligt i den vägen. Men det finnes olika linjer. Det
är allmänt bekant, att inom utskottet även en annan linje varit under
övervägande •—- jag bör kanske icke säga linje, utan formering
— och om den sades, att den innebar i verkligheten detsamma
som herr Sven Perssons förslag.

Huruvida nu majoriteten inom utskottet under förutsättning av
en återremiss kommer att stanna för det ena eller det andra av
dessa förslag, vet jag icke, och jag ikläder mig naturligtvis icke någon
garanti för, hur utskottsbetänkandet härutinnan kan utfalla.
Jag kan endast svara för mig själv, och jag inlägger i mitt återremissyrkande
en vilja att gå herr Sven Persson till mötes så långt
jag kan. Men därmed är icke sagt, att jag utan vidare är beredd
att kapitulera inför den form vari hans yrkande blivit framlagt. Det
måste vara klarhet i denna sak, mina herrar, och att här i kammaren
binda sig eller genom ett oemotsagt yttrande av herr Branting
anses bunden för en viss bestämd formulering, det är en sak, som
jag icke kan gå in på. Jag måste i det fallet ha min frihet. Om
min uppfattning i den reala delen har jag sagt så tillräckligt klart
ifrån, så att därom behöver icke någon som helst tvekan råda.

Herr Hamilton: Herr talman! Gentemot herr finansministern
ber jag att få erinra om den redogörelse, som han gav i
lördags rörande förråden i vårt land av bränsle, och att enligt densamma
voro dessa tillräckliga för att fullt täcka hushållsbéhovet och
även behovet för kommunikationerna.

Jag har verkligen större förtroende till arbetarskarorna inom
industrien än herr statsrådet har. Det ligger ju i deras intresse, att
industrien icke skall nedläggas, och det ligger också i landets intresse,
att så ej sker. Och jag tror, att av båda dessa skäl skola
arbetarna vara villiga att frivilligt avverka i skogarna.

För mig ställer sig saken icke så, om landet skall få tillräckligt
med bränsle, utan frågan är, om bränslet skall anskaffas genom

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
in. in.
(Forts.)

Nr 82.

Onsdagen den 13 juni.

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
m. m.
(Forts.)

att betala arbetarna vad skäligt är, låt vara högre löner ån förut, eller
genom en tvångslagstiftning, en verklig klasslagstiftning som drabbar
den ene men icke den andre.

Jag vidhåller mitt yrkande på avslag.

Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet Carleson:
Gentemot vad den siste ärade talaren nämnde i två avseenden skall
jag bara be att helt kort få framhålla följande.

Förra gången angavs, att det nu redan fanns så mycket timmer
hugget, att med det skulle man kunna draga sig fram ett gott stycke
utan att behöva anlita extra arbetskraft. Taga vi nämnda timmer
äro vi just inne, som jag då också nämnde, på det området, att vi
stänga industrien. Därigenom skulle nämligen herr Hamilton taga
i anspråk den pappersved, som över huvud taget är tillgänglig, och
det vore ju detsamma som att nedlägga pappersindustrin. Men jag
tror, att det är väl ingen här, som vill nedlägga denna industri, innan
man gjort allvarliga försök att på annat sätt genom kraftiga
åtgärder anskaffa bränsle inom landet.

För övrigt vill jag säga, att om det är fråga om att genom
lagliga åtgärder söka skaffa mänsklig kraft för huggning av ved,
så lärer väl icke i det förhållandet ligga något slags misstroende
mot dem, därför att de icke anmäla sig frivilligt. Här är det ju
blott fråga om ett medel att få dem, utan att det kan ligga något
slags klander över att icke den ene eller den andre anmäler sig som
frivillig.

Herr Branting: Herr talman! Herr Petersson i Lidingö
villastad har missuppfattat mig, om han fått den föreställningen, att
jag skulle ha sagt, att jag ansåg, att han hade bundit sig vid herr
Perssons i Norrköping formulering. Så har jag icke uttryckt mig,
och protokollet kommer att visa, att jag särskilt framhöll, att det
var den avsikt, den tanke och den garanti, som ligger i herr Sven
Perssons yrkande, som jag ansåg, att herr Petersson i Lidingö villastad
hade genom sitt uttalande förklarat, att han under nuvarande
förhållanden ansåg sig kunna gå med på. Och nu begagnade han
själv ett uttryck i det senaste anförandet, vari han sade, att han
ansåg sig kunna sträcka sig så långt, »att herr Sven Persson skulle
kunna bli nöjd».

Det uttalandet synes mig vara ungefär vad vi böhöva. Formuleringen
blir herrarnas sak i lagutskottet. Men kunna herrarna
komma överens om en linje, om herr Sven Persson och presidenten
Petersson jämte de andra medlemmarna av lagutskottet gå fram för
en formulering, som således efter vår övertygelse — efter herr Sven
Perssons övertygelse -— upptager en tillräcklig garanti för att arbetarnas
lönestandard icke skall nedpressas under utövandet av denna
tjänsteplikt — i så fall har man kommit just till den överenskommelse,
om vilken de olika partierna äro överens, och som innebär att
man nu skall gå fram, som om vi nu hade här ett lagutskottsutlåtande,
som upptog herr Sven Perssons reservations yrkande. Så -

Onsdagen den 13 juni.

47 Nr 82.

ledes, det nya sammanjämkningsförslaget kommer att i sak, om också
icke i form upptaga det önskemål, som frambäres uti herr Sven
Perssons reservation.

Det är under den situationen, när detta erkänts även från högerhåll
och när jag är fullkomligt viss om, att högern icke kommer att
svika det erkännande, som således givits här av lagutskottets ordförande,
det är under den situationen, som jag vågar vidhålla mitt
yrkande på återremiss, därför att jag tror, att man då kan lita på
att denna uppgörelse kommer att hållas, oavsett om det kommer att
bli ett femtiotal eller ett hundratal medlemmar i kammaren i morgon.

Ang. lag om
allmän
tjänsteplikt
in. in.
(Forte.)

Herr Höglund i Stockholm: Herr talman! Herr Petersson i
Lidingö villastad hade ju tillfälle att genast protestera den växel,
som herr Branting nyss utställt, och det förvånar mig verkligen att
höra, att herr Branting ännu efter detta anförande kan så krampaktigt
gripa sig fast vid den lilla tillstymmelse till löfte, som möjligen
kunde pressas fram ur herr Peterssons i Lidingö villastad anförande,
att han kan hålla på sitt återremissyrkande. Jag får säga,
att herr Branting är verkligen nöjd med bra litet från högersidan.

Herr Petersson i Lidingö villastad förklarade uttryckligen, att
herr Branting inlagt mer, än han — herr Petersson — »vågar stå
för» i sin tolkning av hans anförande. Herr Petersson förklarade
vidare, att han skulle »så långt han kunde» vilja tillmötesgå herr
Sven Persson. Men han vill »icke binda sig» utan ha »händerna
fria», och han uttryckte sålunda ett absolut tillbakavisande av att
han givit något på hand.

Men herr Branting förklarade ändå, att det uttalandet var så
pass tillfredsställande, att man kan taga fasta på det och att man
kan gå med på återremiss.

Jag bara konstaterar, att efter herr Peterssons i Lidingö villastad
anförande bör väl kammaren ha fått full klarhet om huru
saken ligger, den klarhet som herr Petersson själv talade om var
nödvändig att här få fram, och jag hoppas, att herr Branting icke
med sitt anförande skall lyckas fördunkla den klara situation, som
nu föreligger här i denna fråga.

Herr Borg: Jag kan icke förstå, huru herr Branting kunde
uppfatta det, som om herr Petersson i Lidingö villastad skulle ha
givit något löfte i bestämd form, huru nästa sammanjämkning kommer
att se ut. Mig förefaller det, att saken ligger på det sättet för
närvarande, att herr Petersson i Lidingö villastad endast lovat göra
.vad han kan och att första kammaren endast lovat gör vad den kan,
och sedan inkomma de till kamrarna med vad de kunnat göra enligt
de löften, som de givit här. Men då äro vi hemresta och kunna
icke inverka på nästa beslut.

På den grunden och eftersom inga löften äro givna, skall jag be
att få vidhålla mitt yrkande.

Nr 82. 48

Onsdagen den 13 juni.

Ang. lag om
| allmän
tjänsteplikt
m. m.
''Forts.)

Herr Braating: Kammaren har ju själv hört de yttranden,
som herr Höglund sökt kommentera med felaktiga citat på det sätt
han älskar att göra.

Det, som föreligger, är en utfästelse av lagutskottets ordförande,
att han skall för sin del sträcka sig så långt -—■ naturligtvis utöver
vad han personligen anser vara nödvändigt — men han skäll
sträcka sig så långt, att därmed skall herr Sven Persson och den
meningsriktning han representerar »bli nöjd», bli tillfredsställd på
den punkt, varom fråga är. Det är den utfästelse, som föreligger.
Det kan herr Höglund sedan förklara vara tomhet och ingenting.
Det förstår var och en, vad ett sådant uttalande av herr Höglund är
värt. Men i verkligheten föreligger en sådan utfästelse.

Yad herr Petersson i Lidingö villastad protesterade emot var,
att han skulle vara bunden för precis den formulering, som herr
Sven Persson givit sin reservation. Men kan man enas om en annan
formulering, alltjämt under den förutsättningen att den giver i sak
detsamma och så att herr Sven Persson kan bli nöjd med densamma,
och man därmed får garanti för arbetskraftens pris, då är herr
Petersson i Lidingö villastad enligt sin egen utfästelse förpliktad
att stödja ett sådant sammanjämkningsförslag.

Den klarheten är vunnen genom denna diskussion, och den klarheten
bör man icke försöka sudda bort genom allehanda konstgrepp
i sista stund.

Herr Höglund i Stockholm: Herr talman! Jag måste protestera
emot att herr Branting här inför kammaren vågar beskylla
mig för att ha kommit med »felaktiga citat» som'' hans utryck föll.
Då är herr Branting åtminstone skyldig att med belägg visa, vari
dessa felaktiga citat bestått. Och jag tycker, att allra minst herr
Branting bör komma med en sådan beskyllning, som själv nyss härom
dagen emot en lantman i denna kammare, herr Olofsson i Digernäs,
gjort sig skyldig till en så grov förvanskning såväl här i kammaren
som sedermera i pressen ifråga om ett yttrande av denne lantman vid
kammarens debatt förra gången i denna fråga.

Herr Borg: Jag ber att få upplysa om att vid behandlingen
av denna sak i utskottet har man sagt ungefär på det sättet, att herr
von Sydows förslag i berörda del innebär i sak detsamma som herr
Sven Perssons, och likaså om liberalernas förslag, som man kan kalla
det, har man också sagt, att det är i sak detsamma som herr Sven
Perssons förslag. Ku håller man på och spelar på den strängen även
här i kammaren, ända tills frågan slutligt skall avgöras. Ja, man
har tidigare, som jag nämnde, sagt detta, att allas förslag betyda i
det närmaste detsamma och att det endast är formuleringen, som här
är avgörande.

Jag ber att få vidhålla mitt förut framställda yrkande.

Härmed var överläggningen slutad. Herr talmannen framställde
propositioner på 1 :o) bifall till utskottets hemställan, 2 :o) avslag

Onsdagen den 13 juni.

49 Nr 82.

ä berörda hemställan samt 3:o) bilall till yrkandet om ärendets åter- in9- la9 »m
remitterande till utskottet för ny behandling; och förklarade herr allmän
talmannen sig anse den .sistnämnda propositionen vara med övervägande
ja godkänd. Votering begärdes emellertid, varför herr talmannen
för bestämmande av kontrapropositionen ånyo upptog de båda
återstående propositionerna, av vilka herr talmannen nu fann den
under 2 ro) angivna hava flertalets mening för sig. Men även härom
begärdes votering, i anledning varav först uppsattes, justerades och
anslogs en så lydande voteringsproposition:

Den, som vill, att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen
angående lagutskottets memorial nr 70 antager yrkandet om
avslag å utskottets hemställan, rostar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej; ''

Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition i nämnda votering
antagit yrkandet om bifall till utskottets hemställan.

Omröstningen enligt denna voteringsproposition utvisade 104
ja mot 72 nej, vadan propositionen för huvudvoteringen erhöll följande
av kammaren nu godkända lydelse;

Den, som vill, att kammaren till lagutskottet för ny behandling
återförvisar utskottets förevarande memorial nr 70, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren avslagit utskottets hemställan i berörda
memorial.

Huvudvoteringen utföll med 76 ja, men 100 nej; och hade kammaren
alltså avslagit utskottets hemställan.

§ 12.

Föredrogs lagutskottets memorial, nr 67, med föranledande av Ang. dt
kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande lagutskottets utlåtande nr svenska lap59
i anledning av dels Kungl. Maj :ts proposition med förslag till Parnas räu
lag angående ändring i vissa delar av lagen den 1 juli 1898 om de ‘''“slZiT *
svenska lapparnas rätt till renlbete i Sverige dels ock två i ämnet ^
väckta mötioner; och yttrade därvid

Andra kammarens protokoll 1917. Nr 82.

Nr 82. 50

Onsdagen den 13 juni.

Ang. de
svenska lapparnas
rätt
till renbete i
Sverige.
(Forts.)

Herr Lindhagen: I)a ifrågavarande sammanjämkningsförslag
kan för dem, som icke hava satt sig närmare in i saken, vara
svårt att fatta till sin verkliga innebörd och då det också på grund
av denna frågas invecklade beskaffenhet och de i viss man oklara
bestämmelserna i den kuugl. propositionen kan vara nödvändigt,
att från något håll gives en närmare förklaring av, huru sammanjämkningen
ställer sig i praktiken och vad som ligger under densamma,
skall jag tillåta mig en liten kommentar till lagutskottets
nu framlagda sammanjämkningsförslag.

Vad som genom andra kammarens beslut hänvisats till förnyad
behandling vid den allmänna revisionen av lapplagen är frågan om
lapparnas bosättning och vad därmed äger sammanhang. Hetta
ämne berör olika saker. För det första är det fråga om den bosättning,
som grundar sig på lapparnas rätt enligt lag att begagna land
och vatten för uppehåll åt sig och sina renar. Det har lett till, att lapparna
även börjat uppföra boningshus med eller utan odlingslagenheter
på dessa kronomarker, där de äga uppehålla sig. Det kungl.
förslaget vill principiellt alldeles förbjuda uppförande av boningshus
med något enstaka på särskild prövning beroende undantag och
i övergångsbestämmelserna tillädes det, att redan ^ uppförda lagen
heter skulle efter innehavarens och hans hustrus frånfälle borttagas.
Den andra bestämmelsen i Kungl. Maj:ts förslag gällde lapparnas
förvärv av hemman och nybyggen. Detta skulle fortfarande vara
tillåtet, men det bestämdes, att när en lappfamilj i tre generationer
innehaft ett sådant hemman eller nybygge, maste den upphora med
renskötseln, ifall den vill behålla jordbruket. Den tredje fragan
rör fattiga lappars bosättning. Gällande lag stadgar rätt för lapparna
i allmänhet att begagna sig av land och vatten, och därav
hava också de lappar, som förlorat sina renar, begagnat sig för sitt
uppehälle, så gott de kunnat. Det kungl. förslaget vill införa den
bestämmelsen att lapparnas rätt till land och vatten skulle endast
tillkomma renskötande lappar, och på grand därav maste törslaget
särskilt ordna, hur s. k. fiskelappar eller fattiglappar skulle kunna
uppehålla sig, varom nya föreskrifter delvis meddelades, blutfigen
har det varit fråga om att definiera begreppet lapp, som gällande
lapplagstiftning icke har någon särskild definition på, och i sammanhang
därmed har också förslaget sökt lösa frågan om makars egendomsförhållanden
lappar emellan. Förslaget har i sistnämnda avseende
byggts på den grunden, att när en svensk gifter sig med en
lappkvinna, bliva svenskens förhållanden tongivande i detta avseende.
Från lappars sida åter har gjorts ett motsatt yrkande, att
när en svensk gifter sig med en lappflicka, skall lian betraktas såsom
lapp. . ...

Alla dessa frågor hava nu av andra kammaren hänskjutits till
förnyat övervägande i sammanhang med den allmänna revisionen av
lapplagen under det första kammaren väsentligen biträtt Kungl.

*ts förslag.

'' Nu har här kommit ett förslag till sammanjämkning, som upptager
en provisorisk lag. gällande till och med 1920, och denna

Onsdagen den 13 juni.

51 Nr 82.

provisoriska lag berör blott den av mig omnämnda första punkten av
Kungl. Maj:ts förslag; allt det andra kommer att Väsentligen tills
vidare bliva fullständigt i överensstämmelse med andra kammarens
uppfattning. Den provisoriska lagen gäller frågan om lapparnas
rätt att bygga hus med eller utan odlingslägenhet på de marker,
dar de enligt lag hava rätt att begagna sig av land och vatten. Enligt
Kungl. Maj:ts förslag skulle de icke hava en sådan rätt utan
tagit sig den. Enligt lagutskottsreservanternas uppfattning skulle
rlet mera hava legat i de gamla stadgandenas natur, att de fingo
följa med sin tid och välja de bostäder, som en ny tid föreskriver,
och reservanterna hade den uppfattningen, att på denna nya sed
borde en definitiv lagstiftning uppbyggas, som uttryckligen tillförsäkrade
dem en sådan rätt, men på samma gång också gav regler för
densamma, så att det icke kunde byggas var som helst, utan att bostäderna
skulle förläggas på sådant sätt, att på samma gång därigenom
skulle uppkomma ett naturligt särskiljande av deras renhjordar.

Det förslag, som nu sammanjämkningsvis framlagts, har helt
■och hållet karaktären av en provisorisk bestämmelse för att reglera
förhållandena, till dess en definitiv lagstiftning kommer. Det innebär
ett. fullständigt avslag pa Kungl. Maj:ts 1 §, som inndhåller
att boningshus icke få uppföras, men å andra sidan vill denna provisoriska
lag, på samma gång den indirekt fastslår lapparnas rätt
att bygga boningshus, dock reglera denna rätt, och det har man då
lågt i Kungl. Maj :ts hand. Däri ligger således, att när Kungl.
Maj :t skall pröva, såsom det står i den provisoriska lagen, på vilken
plats och i vad män en ny sådan anläggning skall få äga rum —
de sedan gjorda anläggningarna lämnas alldeles orubbade — skall
denna provning enligt^ de grunder, på vilka, åtminstone yi i andra
kammaren gatt med pa sammanjämkningen och som vi uttryckligen
uttalat i lagutskottet, icke få medföra ett upptagande nu under vänteV.
denn. av Kungl. Maj:ts uppfattning, att boningshus icke få uppföras,
■dartor att det formenas skola förvekliga lapparna och föranleda
dem att taga sämre vard om sina renar. På sådana grunder kan
man icke med stöd av denna provisoriska lag vägra en lapp rätt att
att bosatta sig ty det vore ett fullkomligt nedbrytande av andra
kammarens beslut. Vad däremot Kungl. Maj:t skall hava rätt att
d+n" }::ftadens belägenhet, att den blir lagd så, att lapparnas
bosättning kommer att pa ett naturligt sätt främja det särskiljande
av renhjordarna, som man bär eftersträvat, och denna prövning må
aven kunna avse andra uppenbara omständigheter, som därmed hava
pataghgt sammanhang.

Emellertid ar det en annan omständighet, som också har ifrågasatts,
nämligen att Kungl. Maj:t skulle kunna begagna sig av

ken ITru? -a"eni 1P^^l0tt för att pröva'' 1 vad m''an och på" vilken
plåt* bosättning skall fa äga rum, utan. såsom jag hört talas om

™der.5and f,ran lagförslagets författares sida, även för att i regel
flik vidare utfärda ett rent förbud för lapparna att uppföra ytter -

Ang. de
svenska lapparnas
rätt
till renbete i
Sverige.
(Förbi.)

Nr 82.

Ang. de
svenska lapparnas
rätt
''till renbete i
Sverige.
(Forts.)

52 Onsdagen den 13 juni.

ligare boningshus, såvitt det rör Vilhelminalapparna, och detta skulle
bero på följande omständigheter.

Här kommer jag in på den internationella frågan, som icke beröres
i den kungl. propositionen. Enligt min mening hade, man bort
uttryckligen redogöra för precis hur denna sak ligger, då jag icke
delar de sakkunnigas mening, att man behöver eller bör hölja någon
hemlighetsfullhet över detta. Jag tror tvärtom, att den är till skada
för frågans utredning i detta fall som i andra liknande fall såsom
merendels är förhållandet. Saken är den, att från norskt håll lärer
göras åtminstone understundom gällande en sådan tolkning av den
internationella lagen, att svenska lappar skola få begagna sin rätt att.
tidvis vistas på visst norskt område, endast under förutsättning att
dessa lappar icke äro bofasta. Detta lär särskilt drabba Vilhelminalapparna,
som i Norge pläga avfordras intyg om, att de icke äro på.
något sätt bofasta. En del norska ämbetsmän och sakkunnige vilja
nämligen tolka detta ända därhän, att även en renskötande lapp, som
har ett boningshus, måste anses bofast och således icke kan tillåtas
att komma in på norskt område. I detta fall anses det från svenskt.
sida ostridigt, att norsk bofast befolkning såvitt rörer Vilhelminalapparna
icke lida någon skada av renarnas strövtåg enligt sedvanerätt
in på norskt område. Anledningen till, att renarna här fortfarande
behöva komma in i Norge, är den, att det finnes endast på den
sidan sådana fjäll med kvarliggande snö under sommaren, dit renarna
ty sig för att kunna befria sig från plågan av myggen,^ och dit deoemotståndligt
vandra. För den händelse norrmännen hålla på sin.
tolkning, att de som äro bofastå icke skola få komma in på norskt
område och att som bofast även skall anses den som har uppfört allenast
ett litet boningshus i stället för en kåta, har det antytts, att
Kungl. Maj:t för att bereda dessa lappar möjlighet att. fortfarande
komma in på norskt område skulle behöva begagna denna bestämmelse
för att förbjuda dem att vidare uppföra boningshus. Enligt.
Kungl. Maj:ts uppfattning i propositionen om rättsfrågan, skulle
ett sådant förbud kunna redan nu utfärdas, ehuru det givetvis häremot
att göra det på administrativ väg sedan man en lång tid låtit
sedvänjan passera. Nu vill jag icke bestrida, att denna författning,.
om det visar sig nödvändigt möjligen må kunna utnyttjas för ett.
sådant speciellt ändamål, om det gäller för lapparna att välja mellan
två rättigheter, av vilka den ena blir för dem ännu mer oumbärlig
än den andra. Men å andra sidan vill jag säga, att detta bör ske med
stor försiktighet och i anslutning till en resonabel övertygelse hos
lapparna själva att det är nödvändigt. Detta dock under förutsättning
att man från norsk sida vidhåller sin formella tolkning. Mig
synes, att den internationella överenskommelsen bör från svensk sida
i första hand inledas på det sättet, att norrmännen, vilka själva i sin
lappolitik anslagit den regeln, att lapparna böra få bosätta sig och
uppföra boningshus, icke skola förvägra sådan ordning på svensk
sida och uttolka bestämmelsen så formalistiskt som från en^och annan
norsk ämbetsmans sida synes ägt rum. Jag tycker också, att från
vår sida bör göras gällande, att gränsen mellan Sverige och Norge

Onsdagen den 13 juni. 53

icke bör i sådant fall som detta tolkas såsom något skiljemärke, där
allt som bär svensk medborgarrätt nödvändigtvis skall oaflåtlig!; befinna
sig på ena sidan och allt som bär norsk medborgarrätt på andra
sidan. Så mycket folkförbrödring skall val i alla fall kunna finnas
kvar, att vi icke anse denna skillnad i detta fall vara nödvändig såsom
ett sista utslag av de gamla unionsstridernas snäva uppfattning
om hur allt -slags »samrör-e» mellan dessa folk borde undvikas. Det
är så mycket mera på sin plats, att norrmännen och svenskarna gentemot
lapparne anlägga en synpunkt, som icke skär folket mitt itu
genom en politisk, tillfällig gräns, som detta folk är ett folk för sig,
som bär gammal rättighet att vandra mellan Sverige och Norge, och
därför också har rättighet att icke onödigtvis bli itukluvet, därför
att svenskar och norrmän för sina intressen -delat upp landet efter en
riksgräns. Särskilt i vår tid då man talar om nationernas rätt att leva
sitt eget fria liv, vore det lyckligt, om underhandlingarna -kunde -föras
på det sättet, att man på bägge sidorna utgick från lapparnas
rätt och deras synpunkter samt finge fastslaget, att de på bägge sidorna
kunna få bosätta sig i boningshus, om de vilja, samtidigt som
man åstadkommer en annan lagstiftning, varigenom man vill se till.
att renarna bliva väl vårdade, vilket också andra kammaren ansett
böra ske, fastän på en annan grund. Man bör utgå ifrån, att det här
icke är fråga om någon rivalitet mellan Sverige och Norge -utan fråga
om gemensamma förpliktelser från fordom mot ett folk, som på ett
•onaturligt sätt fått en svensk-norsk gränslinje uppdragen mellan sina
områden. Broderskapet mellan folken borde kunna räcka till så
pass långt, att man däruppe i fjällen skulle kunna etablera ett broderskap
mellan svenska och norska lappar utan hänsyn till den politiska
gränsen.

Nu har denna provisoriska lag lagt prövningen i Konungens
hand. För min del har jag varit ganska obenägen för detta och hellre
velat hava saken lagd i Konungens befallningslhavandes hand. De
skal, som inom lagutskottet anförts för att den bor-de läggas i Kungl.
Maj:ts hand, voro dels, att det därigenom -skulle bli enhetlighet vid
lagens tillämpning för Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län,
men dels också d-et skälet, som från de sakkunnigas sida framhållits,
att det är mera betryggande att lägga det i Konungens hand, ty
Kungl. Maj :t har lättare att sätta sig emot överdrivna önskningar
från lapparnas sida, än vad Konungens befallningshavande bär. som
befinner sig däruppe på platsen och -är utsatt för trycket från folkopinionen.
Detta senare skäl gjorde mig alldeles särskilt betänksam.
Då jag tänker på herr civilministerns anförande i andra kammaren,
varvid han begagnade uttrycket, att lapparnas möjligheter att kunna
bo i hus skulle »förintas». Men det var väl ett överord och låtom
oss nn i alla fall hoppas det bästa för en lojal tolkning av den nu
åstadkomna sammanjämkningen.

Beträffande lapparnas rätt att köpa hemman och nybyggen och
på detta sätt bosätta sig, med skyldighet för dem att, om de vilja
fortsätta därmed, i tredje generationen avstå från renskötsel, så har
denna fråga som sagt icke blivit föremål för sammanjämkning, utan

Nr 82.

Ang. de
svenska lapparnas
rätt
till renbete i

Sverige.

(Forte.)

Nr 82.

Ang. de
svenska lapparnas
rätt’
till renbete i

Sverige.

(Forte.)

54 Onsdagen den 13 juni.

den saken kommer att i kela sin vidd tagas under övervägande vidi
den allmänna revisionen utan att föregås av någon provisorisk lag.
Men i detta sammanhang vill jag fästa uppmärksamheten på, att
Kungl. Maj :t Sammanflätat denna bestämmelse med jföreskrifter
om vem som skall anses som lapp. De bestämmelser härom, vilka
funnos även i reservationen till lagutskottets utlåtande, som blev
andra kammarens beslut, hava där utnyttjats så till vida, att de i
lagtexten angivits såsom normgivande för vem som skall anses som
lapp, när det gäller för bofasta i Norrbotten att fortfarande få behålla
eller icke behålla renar. Jag vill här Mott anteckna, att detta
gäller endast för nämnda fråga, så att det i övrigt icke får anses
som något prejudikat för att frågan om vem som skall anses som
lapp därmed för framtiden skall anses avgjord. Det var en nödfallsutväg,
som man enade sig om iför att hava en av de sakkunnige
såsom nödvändig ansedd formulering att inpassa i denna bestämmelse.

Jag har velat göra dessa erinringar, som ligga till grund för min
uppfattning av sammanjämkningsförslagets innebörd.

Herr Hage: Herr talman, mina herrar! Det förhåller sig nu
så, att norrbottningarna, västerbottningarna och jämtlänningarna ha
i allmänhet givit sig bort från riksdagen, men jag är övertygad om,
att om de varit närvarande, skulle de känt sig mycket tveksamma inför
den kompromiss, som här är föreslagen.

Jag skall emellertid icke yrka avslag på kompromissen, men
vill jag i allt fall slå fast, att riksdagen förut bestämt uttalat sig emot
Kungl. Maj:ts förslag att tvinga lapparna att bo i kåta och tvinga
dem att avstå från att bygga hus och bo i Jern. Därför hoppas jagT
när regeringen nu fått denna makt, som nu föreslås i detta utskottsutlåtande,
nämligen att i vissa fall besluta, om lappar skola få uppföra
hus eller icke, att regeringen använder sig av denna makt på ett
sådant sätt, att det blir i överensstämmelse med riksdagens vilja, och
att regeringen handlägger denna sak så, att. man icke på en bakvägkommer
att neutralisera riksdagens beslut i frågan. Det är nämligen
givet, att regeringen han på grund av denna fullmakt i vart enda
fall hädanefter avslå sådana framställningar om bosättning, och.
om så sker, då blir detta ett sätt att på bakvägar neutralisera de
beslut, som riksdagen en gång fattat.

Det är endast detta lilla önskemål, som jag här velat uttrycka
som ett slutyrkande i denna debatt, innan klubban faller.

Herr Lindhagen: Jag vill härtill foga den önskan, att det

vore bra, om ett blivande lagförslag byggdes på ett uttryckligt fastslående
av lapparnas rätt att ha boningshus. Den provisoriska lagen
syftar därhän, meu bär på samma gång såsom en provisorisk lag hållit
frågan öppen. Men den innebär på samma gång ett bestämt avståndstagande
från Kungl. Maj:ts föreslagna förbud. När vi sedan
komma till en definitiv lag, skulle jag önska, som sagt, att den i
motsats mot Kungl. Maj:ts nuvarande förslag uttryckligen byggdes

Onsdagen den 13 juni.

55 Nr 8&

på ett .fastslående i lagen, att de sedvänjor, som lapparna tillägnat sig, w *
skola bli lag med villkor och undantag naturligtvis, som av särskilt r£t

påkallade förhållanden må betingas. till renbete i

Sverige.

Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan bifölls. (Forte.)

§ 13.

Härpå föredrogos var för sig:

statsutskottets utlåtande, nr 195, i anledning av väckt motion angående
avlöningen för till tjänstgöring inkallad reservpersonal tillhörande
marinen; och

lagutskottets utlåtande, nr G8, i anledning av väckt motion om
ändrad lydelse av 1 § i lagen om servitut den 14 juni 1907.

Kammaren biföll vad utskotten i dessa utlåtanden hemställt.

§ 14.

Vid härefter .punktvis skedd föredragning av bevillningsutskottets
betänkande, nr 66, angående beräkning av bevillningarna för år
1918 blevo utskottets i nämnda betänkande gjorda framställningar
av kammaren bifallna.

§ 15.

Slutligen upptogs till behandling andra kammarens andra till- Ang. inställanfälliga
utskotts utlåtande, nr 18, på grund av kammarens återremiss J‘ö^inm>a^a
av utskottets utlåtande nr 17 i anledning av väckt motion om skrivelse
till Kungl. Maj :t angående inställande av militärövningarna under år m 7.
tills vidare under år 1917.

I en inom andra kammaren väckt motion, nr 427, hade herr
Lindhagen m. fl. hemställt, att riksdagen för ett allmännyttigt utnyttjande
av landets nuvarande livsmedelstillgång samt främjande
under instundande sommar av största möjliga produktion av livsförnödenheter
ville hos Kungl. Maj :t begära, att militärövningarna måtte
tills vidare under innevarande år i sin helhet eller i väsentlig man
inställas.

Sedan utskottet häröver avgivit utlåtande, men kammaren vid
ärendets föredragning den 7 innevarande juni återförvisat detsamma
till utskottet för ny behandling, hemställde nu utskottet i förevarande
utlåtande, att andra kammaren för sin del måtte besluta, att
riksdagen för ett allmännyttigt utnyttjande av landets nuvarande
livsmedelstillgång samt främjande under instundande sommar av
största möjliga produktion av livsförnödenheter ville hos Kungl.
Maj:t begära, att militärövningarna i vad de avsåge sådana övningar,

Nr 82. 56

Onsdagen den 13 juni.

Ang. inställande
av militärövningarna

tills vidare
under år 1917.
(Forts.)

som omtalades i § 27 värnpliktslagen, måtte tills vidare under innevarande
år i sin helhet eller i väsentlig mån inställas.

Reservationer hade likväl avgivits:

av herrar Kant, Isaksson och Gabrielsson, vilfka ansett, att utskottet
''hort hemställa att ifrågavarande motion icke måtte till någon
kammarens åtgärd föranleda;

av herr Lundberg, som ansett, att motionen bort i oförändrad
form bifallas; samt

av herr Mossberg.

Sedan utskottets hemställan blivit uppläst, yttrade:

Herr Kant: Herr talman, mina herrar! Såsom herrarna finna
av föreliggande utskottsutlåtande, har jag och övriga representanter
för det parti, jag har äran tillhöra, reserverat oss mot utskottets
beslut. För vår del ha vi funnit, att en åtgärd^ sådan som den av
herr Lindhagen här föreslagna, icke kan vidtagas med mindre än
att samtidigt en ändring i värnpliktslagen företages.

De paragrafer i värnpliktslagen, som reglera hithörande förhål1
anden, äro §§ 27 och 28. I § 27 föreskrives skyldighet för våra
värnpliktige att under fredstid för sin utbildning tjänstgöra visst
antal dagar, olika vid olika vapenslag. I § 28 stadgas bland annat,
att, då rikets försvar det kräver, Kungl. Maj:t är berättigad att inkalla
så stort antal värnpliktige, som för ändamålet erfordras.

Här är sålunda en av Konung och riksdag gemensamt stiftad
lag, som reglerar, huru värnpliktstjänstgöringen skall fullgöras. Ku
säges det från vissa håll, att här visserligen är föreskriven en skyldighet
att utföra värnpliktstjänst, men att å andra sidan de värnpliktige
icke ha någon rätt att fordra att bli inkallade. Härmed må
det förhålla sig hur som helst. Här föreligger emellertid en av Konung
och riksdag stiftad lag, varigenom blivit fastslaget, att unga
män i viss ålder äro skyldiga att fullgöra värnplikt. Härigenom har
för dessa fastställts en plikt mot staten, och om också icke genom lagen
skulle hava konstituerats någon rättighet för de värnpliktige i
ovan antytt hänseende, så är det dock en rätt för staten, som här
fastslås. Ingen regering lärer för övrigt kunna underlåta att, så
länge den lagen är giltig, inkalla de värnpliktige för tjänstgöring i
den ordning och under den tid, som i lagen föreskrives.

Herr Lindhagen snuddade något vid denna den konstitutionella
sidan av saken, då ärendet var före här i riksdagen i torsdags. Herr
Lindhagen förmenade, att den konstitutionella sidan av denna sak
var definitivt avgjord i och med det beslut, som riksdagen fattade
år 1910. Men då förelåg frågan i ett helt annat läge. Där gällde
det närmast att avgöra, om riksdagen var berättigad att genom
gemensam votering vägra anslag till en i värnpliktslagen föreskriven
värnpliktsövning. Herr Lindhagen förmenade, att herr Staaff och
övriga sakkunniga fullständigt utrett denna sida av saken. Såvitt

Onsdagen den 13 juni.

57 Nr 82.

jag kan finna av kammarens protokoll, i vad det, rör det ärendet, liar Ang. inställanherr
Staaff ingalunda utrett denna fråga. Herr Stånd''1'' var visser- de av mili"
ligen inne på frågan, men uttalade sig mycket försiktigt. Vilka övTiga
sakkunniga herr Lindhagen menade förstår jag icke, ty på sam-under Z “m.
ma sida som herr Staaff yttrade sig icke någon annan än herr (Forts.)
Lindgren i Skog, och jag har icke hört talas om att denne folkrepresentant
varit någon särskild expert Ipå statsrättens område. Herr
Lindman såsom dåvarande statsminister uttalade däremot för sin
■del bestämt den meningen, att det icke var möjligt för riksdagen att
på den väg, som då var föreslagen, ändra en av Konung och riksdag
gemensamt stiftad lag.

Denna fråga har även varit uppe vid denna riksdag, nämligen
i samband med besvarandet av en interpellation, av herr Osberg till
nuvarande chefen för lantförsvarsdepartementet, angående de s. k.
xeservtruppövningarna. Statsrådet Åkerman yttrade då i anslutning
till ett av herr Edén nyss förut hållet anförande: »Såsom av den
siste ärade talaren antyddes, kan Kungl. Maj:t icke utan vidare befria
denna årsklass från reservtruppövuingen. Därtill fordras en
lagändring.» I den kungl. propositionen angående civil tjänsteplikt
har också den föredragande departementschefen varit inne på denna
fråga och uttalat samma mening angående värnpliktslagen. Reservanterna
mot lagutskottets förslag rörande civil tjänsteplikt, såväl
liberaler som socialdemokrater, ha också, såvitt jag kan finna, utgått
från den meningen, att det är Kungl. Maj:ts ovillkorliga skyldighet
att inkalla till värnpliktsövningar och att ett inställande av
militärövningarna icke utan lagändring låter sig göra.

Den sakkunnigeutredning, som herr Lindhagen talat om. tror
jag sålunda icke föreligga. I varje fall är den mycket bristfällig
och mycket litet grundlig. För min del tror jag, att herr Lindhagen
icke tänkte så mycket på denna sidan av saken, när han avgav sin motion.
Det gick nog, såsom det ofta brukar göra med herr Lindhagens
motioner, ganska snabbt till väga, åtminstone föranleder manuskriptet
till ett sådant antagande. Jag vill även erinra därom att denna
motion är väckt sa sent som i slutet av april och föranledd, såsom
herr Lindhagen . själv säde, av en under riksdagen timad händelse,
vilken, behöver jag ju icke för kammaren nämna, då det ju torde vara
i friskt minne. Även den omständigheten gör kanske, att motionen
tillkommit något snabbt. Hade herr Lindhagen, såsom den tränade
parlamentariker han är, tänkt på denna sak litet mera grundligt, är
jag övertygad om att han lagt motionen så, att den blivit remitterad
till lagutskottet. Då hade ju lagutskottet varit oförhindrat att
framkomma med förslag om ändring i eller suspension av värnpliktslagen,
men en sådan rätt har såsom bekant icke ett tillfälligt utskott.

Emellertid ha även vi reservanter ställt oss ganska välvilliga
gent emot själva saken. Vi uttala ju för vår del önskemålet av livsmedelsproduktionens
största möjliga främjande under instundande
sommar och önskvärdheten av att de värnpliktige i den utsträckning,
det är möjligt, beredas lättnader i värnpliktstjänstgöringens full -

Nr 82. 58

Onsdagen den 13 juni.

Ang. inställande
av militärövningarna

tills vidare
under år 1917.
(Forts.)

görande för sådant ändamål. Detta liar utskottet, liksom nu vi reservanter,
även uttalat i annat sammanhang, då det var fråga om herr
Diljedahls motion om användande av värnpliktige för sädesbärgning.
Men för att nå detta önskemål är det ingalunda nödvändigt att
riksdagen skriver till Kungl. Maj:t om saken, ty från regeringsbänken
har gång på gång- ställts i utsikt och utlovats att så långt
som möjligt skall under instundande sommar permission lämnas värnpliktige
för utförande av civilt arbete. I detta sammanhang vill jag
emellertid erinra, att under själva högsommaren behövs icke sådan
permission, då de värnpliktige hemförlovas i början av juli och
några inkallelser sedan icke äga rum förrän i september och dessa
inkallelser möjligen också komma att framflyttas. Under större delen
av juli, hela augusti och en del av september månad finnas sålunda icke
några värnpliktige inkallade. Då skulle det endast vara fråga om de
trupper, som äro inkallade för fullgörande av neutralitetsvakten..
Men det lära vi väl i denna kammare alla vara eniga om att någon
minskning i det avseendet utöver vad, som förut förekommit, icke
kan gå för sig.

På grund av det anförda ber jag, herr talman, att få yrka
bifall till den av mig samt herrar Isaksson och Gabrielsson vid betänkandet
avgivna reservationen.

Herr Lundberg: Herr talman! Jag har inom utskottet förfäktat
den meningen, att utskottet bort i oförändrad form bifalla
motionen. Såsom stöd för detta ber jag att gent emot utskottets
ärade ordförande få erinra om att liknande åtgärder synas förut
ha vidtagits av riksdagen. För 1816 års beväringsklass förekom
icke någon övning. För 1817 och 1818 års beväringsklasser blev
den då bestämda övningstiden inskränkt. 1868 inställdes regementsmötena.
1870 inställdes andra klassens beväringsmanskaps vapenövning,
och 1879 avlät riksdagen en skrivelse till Kungl. Maj:t om
övningsmötenas inställande. I denna skrivelse heter det under rubriken:
indelta armén: »Inom riksdagen hava förslag blivit väckta
om nedsättning i det under denna rubrik uppförda ordinarie anslag,
vilka förslag riksdagen funnit icke böra till någon vidare dess åtgärd
föranleda, än att riksdagen i underdånighet anhåller, det täcktes
Eders Kungl. Maj :t taga i övervägande, huruvida ej indelta
arméns och Värmlands fältjägarecorps’ vapenövningar under innevarande
eller nästkommande år eller till någon del under vartdera
av dessa år skulle utan väsentlig olägenhet kunna i den mån inskränkas,
att någon betydligare besparing i det för nämnda ändamål
anvisade ordinarie anslag kunde vara att emotse och vilken
besparing kunde komma statsverket till godo.» Således synes riksdagen
verkligen ha ansett, att man kunde inskränka militärövningarna
i avsevärt stor utsträckning, då det begärdes för hela indelta
armén och Värmlands fältjägarecorps utan att man därför behövde
ändra värnpliktslagen, Både därför och även av andra skäl finner
jag det behövligt, att riksdagen bifaller den av motionären här
gjorda framställningen.

Onsdagen den 13 juni.

59 Nr 82.

Nöden växer för varje dag, och det blir svårare och svårare att
tillfredsställa våra behov. Då borde det väl vara klart för var och
en, att man bör i större utsträckning för det produktiva arbetet göra
den arbetskraft tillgänglig, som nu är bunden genom militärövningarna.
Och jag tror, att t. o. m. från en annan synpunkt denna
åtgärd kan vara välbehövlig. Svårigheterna att ordna dessa militärövningar
synas växa för varje dag. Nedan då jag var hemma i Eksjö,
hörde jag berättas, att vid Kalmar regemente hade permission
beviljats i så stor utsträckning, att det aldrig förut förekommit, och
orsaken sades vara, att det började möta alldeles oöverstigliga svårigheter
att skaffa mat åt massan. Leverantörerna försäkra, att det vore
omöjligt för dem att fullgöra sina kontrakt, och i dagens tidningar
ser jag, att sullädret börjar ta slut. Under sådana förhållanden
borde det från alla synpunkter vara behövligt att taga i övervägande,
om man icke skulle kunna inskränka dessa militärövningar. I
forna dagar tycks man ha ansett det vara klokt ur ekonomisk synpunkt
att på detta sätt göra besparingar i ordinarie anslagen. Då
detta bär varit skäl för riksdagen att i forna dagar göra inskränkningar,
bör det väl finnas dubbelt talande skäl att i våra dagar begära,
att Kungl. Maj:t skall helt och hållet eller i väsentlig mån
inställa militärövningarna i år.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till motionen.

Herr Hellberg i Ljungskile: På grund av att jag var förhindrad
att närvara vid det utskottssammanträde, då ifrågavarande
ärende slutbehandlades, ber jag nu få tillkännage, att jag helt ansluter
mig till reservanternas uppfattning i frågan och ber att få
yrka bifall till reservationen.

Herr O. Nilsson i Örebro: Herr talman, mina herrar! Jag
skall inskränka mig till att helt kort och gott yrka bifall till utskottets
hemställan. Jag skall icke upptaga tiden med att närmare motivera
detta.

Herr Lindhagen: Motionären har anledning att vara ganska
belåten med det sista yrkandet, ty utskottet har också medgivit, att
det missuppfattat motionens innehåll, som jag hade tillfälle att betona
i den första debatten, och nu har utskottet gått på att tillstyrka
bifall till motionen i ganska avsevärd del. Under vanliga normala
föriiållanden skulle jag alltså till och med ha kunnat instämma i
detta yrkande, men motionen går nu ett stycke längre. Den omfattar
även de övningar, som äga rum i och för neutralitetsvakten.
Nu förstår jag — och det är en mycket konsekvent ståndpunkt
herr Nilsson och utskottsmajoritetens övriga medlemmar här intagit
— att då de här i kammaren förut uttalat sig för, att man bör
i någon män ha en neutralitetsvakt, man inte rimligtvis kan begära,
att de här skola yrka, att neutralitetsvakten skall inställas. Däremot
ha de gått med på värnpliktsövningarnas inställande. Utan att
sålunda vilja göra någon affär av ett yrkande om bifall till niotio -

Ang. inställande
av militärövningarna

tills vidare
under år 1917.
(Forte.)

Jfr 82. 60

Ousdagen den 13 juni.

Ang. inställan- nen, ber jag dock att få göra ett sådant, då endast den går så långt

de av rmh- gom y- anse behövligt och befogat.

‘tillrida™0 Jag har också särskild anledning att göra det under den poliunder
år 1917. fiska förvridning, som äger rum över allt i pressen, ty om jag icke
(Forts.) ybkade bifall till motionen, är jag övertygad om, att det sedan
skulle stå i den socialdemokratiska regeringspressen: »Nu ha de
godkänt neutralitetsövningarna. Jaså, så där svänga de sig. Där se
herrarna hurudana de äro!» Jag har ett varnande exempel i den
vägen ifråga om de 30 miljonerna till neutralitetsvakten. Vi yrkade
då avslag på det hela men kunde inte genomdriva detta yrkande,
ty vi äro ju bara 16 man, och därför blev det gemensam omröstning
mellan 10 miljoner och 30 miljoner. Denna omröstning hängde
på de 15 röster, d. v. s. ungefär så många som vi voro. Då var
frågan: skulle vi föra strutspolitik och icke deltaga i omröstningen,
eller skulle vi rädda de 10 miljonerna, så att vi sluppo de 30 miljonerna?
Naturligtvis röstade vi under sådana förhållanden emot
de 30 miljonerna. Men har man sett på? Hela den socialdemokratiska
regeringspressen upphävde då ett härskri av oblandad tillfredsställelse:
»Där se ni sådana antimilitarister de där människorna äro!
De rösta ju för ett anslag på 10 miljoner kronor till neutralitetsvakt.»
Hur tro herrarna, att det hade sett ut om vi icke röstat, utan de 30
miljonerna beviljats? Ja, då både man naturligtvis sagt: »Där se
ni vad splittringsmännen åstadkomma! De ha skaffat er på halsen
de 30 miljonerna.» För att inte bereda den socialdemokratiska regeringspressen
tillfälle till sådana där kannstöperier, som tangera
det herr Winberg nyss talade om, så yrkar jag också för att bli fri
från det där ohederliga tidningsskallet, bifall till motionen, men
samtidigt betygar jag min aktning för utskottets majoritet, för att
inte göra herr Nilsson ledsen, ty jag vet, att han har gjort sitt bästa,
och jag är honom tacksam för det.

Herr Kant gjorde en liten utvikning från ämnet och sade, att
herr Lindhagen nog inte hade övervägt den konstitutionella sidan
av saken och att hans motioner vore ju ofta hastigt tillkomna. Ja,
jag försäkrar herr Kant, att de inte äro hastigare tillkomna än övriga
motioner här i kammaren, jag tror tvärtom, att jag har nedlagt
ett ganska stort arbete på en stor del, och i varje fall är det minst
lika stort arbete nedlagt på mina motioner som herr Kant har
nedlagt på sina utskottsutlåtanden, och under sådana förhållanden
förstår jag inte, vad herr Kant skall förhäva sig över. Jag har
också, när den här motionen väcktes, observerat den konstitutionella
sidan av saken, och därför hade jag överläggningar med allas vår
sakkunnige, herr E. A. Nilson i Örebro, och han gick till skrifterna
och rannsakade också sitt eget förstånd, och vi kommo då överens
om att detta tillvägagångssätt var riktigt. Sålunda är saken enligt
min uppfattning den, att de värnpliktige ha skyldighet att övas
om det är nödvändigt, men ingen rättighet att bli övade, och att det
vore en lycklig tolkning av värnpliktsförfattningarna, om Kungl.
Maj:t ansåg sig ha en sådan befogenhet, som här påyrkats, och det
anser jag han har. därför att det är inte något förbud mot detta, ty

Onsdagen den 13 juni.

61 Nr 82.

det ligger icke emot sakens natur, och det vore bra på alla sätt, om And- itutaUanKungl.
Maj:t kunde ha det, och därför känner jag mig för min del * av m,l,~

o i . -- t -i .ii no tarovnxngama pa

den trygga sidan i den konstitutionella iragan. tills vidare

Jag yrkar, som sagt var, bifall till min motion. under år 1917.

(Förta.)

Herr Rydén i Malmö: Då jag understödde yrkandet om återxemiss
vid detta ärendes föregående behandling här, vill jag icke underlåta
att uttrycka min tillfredsställelse över att denna återremiss
,blev beslutad av kammaren, så att vi i dag kunna behandla denna
motion, visserligen sent, men med full klarhet ifråga om den civila
värnpliktslagen. Med den utgång detta ärende fått. synes det mig
icke kunna råda mycken tvekan här i kammaren om lämpligheten,
ja, jag vill säga nödvändigheten av att bifalla utskottets hemställan
i föreliggande punkt. Det är visserligen så, att på denna sena tidpunkt
kan icke detta ärende hinna få en omsorgsfull behandling i
.första kammaren, men det spelar ju inte heller så stor roll. Man har
all anledning att antaga med hänsyn till första kammarens allmänna
kynne och högerpartiets hållning inom utskottet, att den förmodligen
hade kommit att avslå motionen, om denna kommit till behandling
härstädes. Det synes mig då vara av en viss vikt, att man bär i
denna kammare bifaller utskottets hemställan för att därmed ge ett
starkt eftertryck åt den mening, som bär upp motionen, nämligen, att
det icke går för sig under nuvarande situation, då vi kunna gå ut
ifrån, att det framför allt kommer att behövas arbetskraft för det
ändamål, som man velat tillgodose med det nyss avslagna lagförslaget,
att regeringen går tillväga i fortsättningen av detta år så,
att man låtsar, som om ingenting både hänt utan låter militärövningarna
fortgå precis som vanligt och utkallar så många värnpliktiga
ifrån nödvändigt produktivt arbete för att låta dem i stället gå och
vanka omkring på lägerplatserna. Jag vill begagna tillfället att sålunda
för min personliga del åtminstone trösta herr Lindhagen med
att det var icke någon avsikt från min sida att medverka till ett
lönnmord på hans motion, som gjorde, att jag medverkade till återremissen
vid ärendets förra behandling, utan jag gjorde det i den förhoppningen.
att när ärendet kom tillbaka till kammaren, man skulle
kunna få tillstånd, i stället för, som det då var sannolikt, ett avslag
på motionen, en stark opinionsyttring från större delen av denna
kammare till förmån för kravet på att militärövningarna i sommar
icke skola komma att fortgå som vanligt, utan att folk skulle bli i
tillfälle ätt ägna sig åt produktivt och nu med hänsyn till hela framtiden
oundgängligen nödvändigt arbete.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Häruti instämde herr Nilsson i Kristiaistad.

Herr Branting: Jag ber naturligtvis herr talman, även jag
att få instämma i yrkandet om bifall till utskottets hemställan. Herr
Lindhagen har erkänt, att detta yrkande är en konsekvens av den ut -

Nr 82. 62

Onsdagen den 13 juni.

Ang. inställan- gångspunkt, som vi ha, och således ett yrkande, som från alla håll
de av null-^ m4ste erkännas vara lojalt och riktigt.

7ilumvidZT Jag tvangs dock att säga ett par ord med anledning av herr
under år 1917. Lindhagens angrepp på vad han kallade »den socialdemokratiska
(Forts.) regeringspressen» och dess behandling av hans grupps hållning i fråga
om dessa 10 miljoner och dessa 30 miljoner. Det förhöll sig nog
inte alldeles så, som herr Lindhagen framställde saken, ty vad vi
framhöllo var, såvitt jag minns rätt, att i fråga om dessa saker ser
man, hurusom det parti, som principiellt är försvarsnihilistiskt, dock
när det kommer i en sådan situation, att det gäller att votera ett större
eller mindre anslag till försvaret, tvingas av förhållandenas makt in
på precis samma linje, som de beskylla oss för att gå och anmärka
mot, när vi gå densamma och när vi Öppet erkänna, att vi anse, att
vi det måste göra.

Jag har endast velat göra denna erinran och denna korrigering,
och jag bär därmed icke ansett mig behöva uppkalla till någon vidare
diskussion. Jag vill också konstatera det faktum, att herr Lindhagen
hade, såsom det nu visat sig, ofantligt orätt, när han utan något
skäl vid ärendets förra behandling kastade mot oss, som förordade
en återremiss, den beskyllningen, att vi ville, såsom hans ord
folio sig, lönnmörda motionen i mörkret genom detta återremissyrkande.
Nu finner herr Lindhagen, liksom hela kammaren, att hans
motion visst icke blivit lönnmördad i mörkret, utan tvärtom leder
fram till det allra bästa resultat. Jag vill endast konstatera detta.

Man skall således, såsom jag förra gången tillät mig framhålla
gentemot herr Lindhagen, icke alltid vara så oerhört misstänksam,
utan förstå, att det kan finnas också mycket hyggliga bevekelsegrunder
för en ståndpunkt, även i fall den intages av så misstänkta
figurer, som vi inom den socialdemokratiska riksdagsgruppen anses
vara.

Herr Lindhagen: Det är, som bekant, bra, när en syndare
sig omvänder och bättrar, och detta bereder ju alltid den största
glädjen. När detta ärende förelåg här förra gången, sammankopplade
man denna fråga med de motioner av herr Persson i Norrköping,
som bär talats om, och det sades då, att när dessa motioner väl blivit
avgjorda i sammanhang med frågan om den civila värnplikten, så
vore också den nu föreliggande motionen besvarad, och från detta
påstående gjordes då här icke något avståndstagande, utan tvärtom.
Man kunde då icke förutse, att ni skulle gå med på ens någon del av
denna motion och erkänna, att ni misstagit er om innebörden i densamma.
Nu tyckas ni emellertid ha av någon anledning kommit på
andra tankar. Men det kan ju icke förvåna, att jag vid det föregående
tillfället tyckte, ätt er ståndpunkt var underlig och att jag då
ville framhålla, att detta förslag icke hade något sammanhang med
den civila vämpliktslagen och med dess antagande eller avslående i
vad gäller den punkt, som berör herr Sven Perssons ifrågavarande
motioner. Huru utgången i sistnämnda fråga än hade blivit, så

Onsdagen den 13 juni. 63 Nr ^2*

skulle .jag här ha yrkat bifall till detta förslag, som ju avser eu helt Ang. inställanannan
sak, än det där är frågan om. Men varför kunde ni ieke redan
förra gången intaga samma ståndpunkt, som jag då förordade? Vi tins vijare
behövde ju icke då det ringaste avvakta, huru utgången kunde bliva under år 19/7.
i fråga om den civila värnplikten, men genom att då genast avgöra (Forts.)
■detta ärende hade det förefunnits en möjlighet, att kunna få denna
sak före till verklig behandling i första kammaren, då det ännu var
en liten tid kvar för egentligt riksdagsarbete. Jag vill nu icke kalla
detta förfarande för ett uppsåtlig! lönnmord, men sådant läget nu
är, kan ju denna, motion under alla omständigheter icke bliva föremål
för något riksdagens beslut, såsom eljest hade kunnat ske, alldenstund
första kammaren nu icke blir i tillfälle att underkasta
frågan någon sakbehandling. Jag påpekade detta redan förra gången.
frågan här förelåg. Och jag vill säga, att . om man haft en
.särdeles varm känsla för, att denna sak måtte slå igenom här i riksdagen
på något sätt, då .skulle man icke ha uppskjutit den sa länge,
att riksdagen icke bär möjlighet att fatta beslut i densamma. Herrarnas
intresse i detta fall var således icke av A-klass, utan något
B-imtresse, som man ju brukar uttrycka sig. Motionen har således
genom återremissen de fakto blivit lönnmördad.

Vad angår herr Brantings tal om de 10 miljonerna, lade han
ju en mild och försonlig stämpel på sina ord genom att tillägga:

»såvitt jag minns». Ja det var nog bäst, att han lade till dessa
ord. Jag anhåller nu att få ha. den uppfattningen, att jag icke är
principiell anhängare av någonting, som hör till militarismen, utan
jag vill behandla allt sådant som rent praktiska frågor. Varför jag
yrkar avslag å en massa militäranslag, är därför, att jag anser, att
vi icke behöva dem, men så snart jag anser, att vi behöva något sådant,
yrkar jag bifall till förslag därom. Jag har till och med en
gång, det var år 1914, väckt motion om, att landstormen skulle få
ett ordentligt anslag, på det att den .skulle kunna få filtar och strumpor
och annat dylikt, varpå denna militarismens då utkallade offer led
den största brist. Detta gjorde jag då. medan herrar socialdemokrater
av majoritetspartiet här gingo omkring med tiggarlistor för
den saken. Det var mig ett verkligt nöje att i det fallet stå
»mera till höger». Ty jag vill verkligen fråga, varför folket skall
förstöras, när ni skickar ut dem på detta sätt. — Här avbröts talaren
av herr talmannen, som yttrade: Talaren torde hålla sig till det föreliggande
ämnet. — Herr Lindhagen fortsatte härpå: *Ta, detta sammanhänger
med herr Brantings polemik om det principiella eller
icke principiella härvidlag. Jag återkommer till detta ämne. men
var var det jag var, herr talman, jag kommer icke ihåg det i följd av
talmannens avbrott? Jo, det var vid frågan om de 30 miljoner kronor,
som sammanhänga med denna sak och huvudorganets inlägg i
densamma. Vända vi oss sedan till de socialdemokratiska, språkrören
i landsorten, så var det, på vanligt sätt, en fullkomlig häxdans
i en hel del av dessa tidningar, och emot detta har jag också ansett
mig ha rättighet att här inlägga en gensaga.. Ja, nu tycka herrarna.

Tiör jag, att ni icke vill ha denna obehagliga fråga vidare berörd.

Nr 82. 64

Onsdagen den 13 juni.

Ang.,n,täiian-J)et blir dock fortfarande dylika häxdanser i partipressen; fortsätmina
herrar!

tills vidare
under år 1917.
(Forts.)

Efter härmed slutad överläggning framställde herr talmannen
propositioner å de därunder förekomna yrkandena; och blev utskottets
hemställan av kammaren bifallen.

Jämlikt § 63 riksdagsordningen skulle detta beslut genom utdrag
av protokollet delgivas första kammaren.

§ 16.

Anmäldes och godkändes följande förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen nämligen

från bankoutskottet:

nr 10, angående regleringen av utgifterna under riksstatens tionde
huvudtitel, innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna; från

första särskilda utskottet.;

nr 317, i anledning av motioner dels om ändring i 2 § av förordningen
den 1 juni 1912 om understöd i vissa fall åt värnpliktigs,
hustru och barn och dels angående anslaget till understöd åt vissa,
värnpliktigas familjer m. m.;

nr 318, i anledning av motion om ändring i förordningen den
13 augusti 1914 om understöd i vissa fall åt sådan värnpliktigs,
familj, som fullgör tjänstgöring till rikets .försvar m. m.; och

inr 319, i anledning av motion om förhöjning av penningbidraget
till värnpliktiga, som utkallas till tryggande av rikets neutralitet; -

från statsutskottet:

nr 8, angående regleringen av utgifterna under riksstatens åttonde
huvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet;

^ nr 340, i anledning av Kung! Maj :ts proposition angående vissa
åtgärder för lantförsvarets stärkande; och

o nr 341, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa
åtgärder för sjöförsvarets stärkande;

från sammansatta stats- och lagutskottet nr 3:

nr 309, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angåendeanvisande
av medel för bestridande av kostnader för utbildning av
landstormsbefäl m. m.;

nr 310, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
dels till lag om landstormsprövning åren 1919—1927 samt utbildning
av officerare, underbefäl och fackmän vid landstormen un -

Onsdagen den 13 juni.

65 Nr 82.

der åren 1920—1928, dels ock till lag om skyldighet för vissa värnpliktiga
att under år 1917 undergå landstormsprövning och befälseller
annan särskild utbildning vid landstormen; och

nr 311, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av § 19 mom. 4 och § 34 mom. 2 värnpliktslagen
den 17 september 1914;

från bevillningsutskottet:

nr 217, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om ändrad lydelse av 19 §, 49 § 2 mom. och 57 § i
förordningen den 19 november 1914, om arvsskatt och skatt för gåva
dels ock i ämnet väokta motioner;

nr 248, i anledning av väckt motion om ändring i 12 § av förordningen
angående tillverkning av brännvin;

nr 251, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning om visst undantag från tillämpningen av stadgandet i
13 § 4 mom. i förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning
av brännvin m. m.;

nr 253, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om ändrad lydelse av § 13, § 16 mom. 1, § 17 och
§ 19 mom. 3 i förordningen om frihamn den 15 november 1907;

nr 254, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förändring
av tullsatserna å socker samt om ändrad lydelse av § 13
mom. 1 i förordningen med tulltaxa för inkommande varor den 9
juni 1911;

nr 257, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående
ändrad lydelse av rubrikerna nr 192 och 193 för maltdrycker och
mjöd i gällande tulltaxa;

nr 258, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om ändrad lydelse av 6, 9, 11, 18, 19, 20, 25 och
30 §§ i förordningen den 11 oktober 1907 angående beskattning av
socker;

nr 259, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående indragning av första kontrollörsbefattningarna vid
råsockerfabrikerna m. m.;

nr 355, angående beräkning av bevillningarna för år 1918;
nr 360, i anledning av dels Kungl. Maj :ts proposition med förslag
till förordning om extra inkomst- och förmögenhetsskatt för
år 1918 m. m., dels ock i ämnet väckta motioner; och

nr 361, angående förordning om rätt att vid taxering för inkomst
åtnjuta avdrag för erlagd tonnageavgift; samt

från lagutskottet:

nr 356, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag
till lag om vissa bestämmelser mot oskäliga pris under utomordentliga
av krig föranledda förhållanden, ävensom en i ämnet väckt
motion; och

nr 357, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
Andra kammarens protokoll 1917. Nr 82. 5

Sr 82. 66

Onsdagen den 13 juni.

till förordning angående förbud i vissa fall mot användande av
vilseledande varubeteckningar vid handel med födoämnen.

§ 17.

Till bordläggning anmäldes:

konstitutionsutskottets memorial:

nr 38, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande
utskottets utlåtande nr 29, angående dels åtgärder för åvägabringande
av ett närmare samarbete mellan regering och riksdag i viktigare
utrikespolitiska angelägenheter, dels angående beredande åt
riksdagen av medbeslutanderätt eller förhandlingsrätt med regeringen
i utrikesärenden, dels om närmare bestämmande av begreppet
kommandomål m. m.; och

nr 39, i anledning av vissa kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande
utskottets utlåtande nr 36, angående valrätt och valbarhet till
riksdagens andra kammare, ävensom angående valbarhet till riksdagens
första kammare;

istatsutskottets memorial och utlåtanden:

nr 208. angående fastställande av telegrafverkets stat för driftkostnader
för år 1918;

nr 209, i anledning av Kung!. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning angående anvisande av anslag till riksdagsoch
revisionskostnader m. m.;

nr 210, i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar om anvisande
av anslag till räntor å statsskulden;

nr 211, i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar om anvisande
av anslag för avbetalning å statsskulden;

nr 212, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning angående avsättning till statsverkets fond av
rusdrycksmed el; och

nr 213, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning om ställande
till Kungl. Maj:ts förfogande av medel att i fall av behov tagas i
anspråk å tid, då till följd av riksdagens fortvaro de i § 63 regerings
formen omförmälda kreditiv icke få lyftas; samt

sammansatta stats- och lagutskottets nr 3 memorial, nr h i anledning
av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande utskottets utlåtande
nr 1 i anledning av ej mindre Kungl. Maj :ts proposition med förslag
dels till lag om landstormsprövning åren 1919—1927 samt utbildning
av officerare, underbefäl och faokmän vid landstormen under åren
1920—1928, dels ock till lag om skyldighet för vissa värnpliktiga
att under år 1917 undergå landstormsprövning och befäls- eller annan
särskild utbildning vid landstormen, än även Kungl. Maj:ts proposition
angående anvisande av medel för bestridande av kostnader för
utbildning av landstormsbefäl m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Onsdagen den 13 juni.

67 Nr 82.

§ 18.

.1 usterades protokollsutdrag.

Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 8,45

. m.

In fidem
Per Cronvall.