RIKSDAGENS PROTOKOLL

ProtokollRiksdagens protokoll 1917:76

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1917. Andra kammaren. Nr 76.

Torsdagen den 7 juni.

Kl. 7 o. m.

Fortsattes det på middagen började sammanträdet.

§ 1.

Föredrogos var för sig:

bevillningsutskottets betänkande, nr 61, i anledning av dels
Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad
lydelse av 19 §, 49 § 2 mom. och 57 § i förordningen den 19 november
1914 om arvsskatt ock skatt för gåva dels ock i ämnet väckta
motioner; och

bankoutskottets utlåtande, nr 61, i anledning av väckta motioner
angående bemyndigande för Konungariket Sveriges Stadshypotekskassa
att upplägga ett premieobligationslån.

Yad utskotten i nämnda betänkande och utlåtande hemställt bifölls
av kammaren.

§ 2.

Till avgörande förelåg nu bankoutskottets utlåtande, nr 62, i Ang. prästeranledning
av väckta motioner om beredande åt prästerskapets änke- skåpets ånkeoch
pupillkassa av rätt till ytterligare ett års behållen inkomst av och pup''I 11-vissa befattningar. kassas rätt

till inkomst av

I två likalydande motioner, väckta den ena, nr 63 inom första ^‘ningmT
kammaren, av herr B er o qvist järnte tre andra av kammarens ledamöter
och med instämmande i motionens syfte av ytterligare en ledamot
och den andra, nr 234 inom andra kammaren, av herr Lundgren i
Nora jämte två andra av kammarens ledamöter, hade föreslagits, att
riksdagen ville i skrivelse till Konungen förklara sig för sin del
medgiva, att prästerskapets änke- och pupillkassa finge tillerkännas
rätt till ytterligare ett års behållen inkomst av varje befattning,
vars innehavare vore pliktig att vara delägare i kassan, i den mån
dessa befattningar första gången efter det sådan rätt tillerkänts
kassan bleve lediga, dock beträffande de befattningar, för vilka

Andra hammarens protokoll 1917. Nr 76. 1

Sr JO. a

Torsdagen den 7 juni, kl. 7 e. in.

Ang. präster- lönereglering enligt lagen om reglering av prästerskapets. avlöning
skåpets ånke- g december 1910 stundade, först sedan ny lönereglering blivit

Mi dem genomförd.

tilLZkbefau- Utskottet hemställde, att riksdagen, i anledning av förevarande
ningar. motioner, måtte besluta att för sin del medgiva, att prästerskapets

(Forts.) änke- och pupillkassa finge tillerkännas rätt till ytterligare ett ars

behållen inkomst av varje befattning, vars innehavare vore pliktig
att vara delägare i kassan, i den mån dessa befattningar forsta gången
efter det sådan rätt tillerkänts kassan bleve lediga, dock beträffande
de befattningar, för vilka lönereglering av prästerskapets
avlöning den 9 december 1910 stundade, först sedan ny lönereglering
blivit vid dem genomförd, samt under villkor att det prästerskapet
tillförsäkrade s. k. tjänsteåret bortföre och att änkors samt
omyndiga och oförsörjda barns nådår alltså komme att räknas från
tiden för tjänstinnehavarens frånfälle.

Reservation hade likväl avgivits av herrar •/. Ekman, S. Söderberg
och Boberg.

Sedan utskottets hemställan blivit uppläst, gav herr talmannen
på begäran ordet till

Herr Hellberg i Ljungskile, som yttrade: Herr talman,
mina herrar! Det gäller här en kår av familjeförsörjare, som önskar
åstadkomma en välbehövlig höjning av pensionen åt små ankor
och barn. Detta är ju något ganska vanligt, och riksdagen har,
i synnerhet nu i denna dyrtid, visat sig behjärta sådana önskningar
och beviljat anslag därtill. Men här inträffar nu det ganska ovanliga
det nämligen, att denna kår ej anmodar riksdagen om något
anslag alls i detta syfte. Den anmodar endast riksdagen om tillåtelse
att av sina medlemmars egna inkomster, egna medel, ta åstadkomma
en något förbättrad ställning för de sina, på den tid, da de
själva bortkallats från dem genom döden. De begära att fa gorå
en uppoffring från sin sida genom att avstå ett ars behållen inkomst
av viss befattning så, att denna inkomst vid tillträdande av
ny befattning det första året må få gå till pensionskassan i stället
för till den nye innehavaren av tjänsten. Så har ju skett en omgång
förut och det har blivit kallat vakansårsinkomst. Denna inkomst
har i huvudsaklig grad bildat kassans s. k. grundfond, och av
denna har utdelats lika till alla pensionstagare. Av tillskottsionden
har däremot utdelats olika i mån av tjänstinnehavares olika avgift

till kassan. , . . , „

Nu har utskottet tillstyrkt riksdagen att^ medgiva denna kar
av familjeförsörjare att på detta sätt, alltså på egen bekostnad, .fa
ordna saken och tillgodose de sina, da döden kallar familjeförsörjaren
från deras sida.

Detta var ju vad man kunde ha väntat.

Men därjämte inträffade något destomer oväntat, nämligen att

Torsdagen den 7 juni, kl. 7 e. m.

3 Nr 7fi.

utskottet vid denna tillutelse läste ett villkor, som, i vissa fall åt- ■^nrJ- prutta*
minstone, gör förmånen illusorisk. Jag åsyftar de sista orden i skaPets “»*«-klämmen: »under villkor att det prästerskapet tillförsäkrade s. k. Tagrätt
tjänståret bortfaller och att änkors samt omyndiga och oförsörjda till inkomst av
barns nådår alltså räknas från tiden för tjänstinnehavarens från- vissa befatta

fälle .» ningar.

Av ålder — jag tror att förordningen därom förskriver sig H°rtsd
från Karl XX.s tid har stärbhuset efter avlidna tjänstinnehavare
av denna kar haft rätt till s. k. tjänstar och nådår. Det förra innebär
rätt. till inkomsten av befattningen, dock mot avlönande av
vikarie, intill nästa efter dödsfallet inträffade 1 maj, som är den
vanliga tillträdesdagen. Det senare innebär samma rätt beträffande
1 år räknat från sistnämnda 1 maj.

Det nämnda villkoret skulle alltså innebära, att denna kår av
familjeförsörjare skulle köpa rättigheten att göra den uppoffring,
varom jag nyss talat, med avstående från rätten till det s. k.
tjänståret. . Men nu är att ytterligare märka, att det ej bleve familjeförsörjarna
själva, som finge betala detta pris, nej, det bleve
änkor samt de omyndiga och oförsörjda barnen, som finge betala
detta; av dem direkt komme det ju att tagas, och det just i de
sorgens dagar, då maken och fadern gått ifrån dem genom döden.

Vore det för mycket att säga, att stipulerandet av ett sådant villkor
vore hjärtlöst, jag höll på att säga brutalt, men jag vill icke
använda detta ord.

Häremot kan invändas, att det icke i alla förekommande fall
finnes änka och barn efter avliden tjänstinnehavare. Javäl, det är
sant. Men i de flesta fall finnas sådana, och vore det också så
endast i sällsynta fall, vilket det tydligtvis ej är, så vore det ju
dock synnerligen betänkligt att genom sitt votum hava bidragit till
att öka deras, sorg och tynga deras börda.

Utan tvivel ^ har dock riksdagen både rätt och makt att för
sm del handla så; Kammarkollegium har, sin plikt likmätigt, påpekat
detta, likaså utskottet. Detta är ju, som sig bör, men mina
herrar, därmed är väl ej sagt, att riksdagen bör eller vill begagna
sig av denna .rätt och makt. ■ Det skulle väl förekomma föga angenämt
och tilltalande att gå fram med voteringssedel i handen,
som bidroge till att öka sorg och bekymmer i sorgehus.

Jag tror ej, mina herrar, att ni i oträngt mål vilja gorå sorgen
ännu tyngre att bära för dessa, som just förlorat sitt stöd, för
“Korna och de omyndiga och oförsörjda barnen genom att, medelst
bibehållande av nämnda villkor, beröva dessa en för de allra flesta
bland dem angelägen och.dyrbar förmån. Jag dristar därför, herr
talman, att yrka bifall till utskottets hemställan med uteslutande
av den sista delen av klämmen, som börjar med orden: »samt under
villkor».

Vidare anförde

n v ■^c^om: Herr talman! Då jag deltagit i utskottets

behandling av denna fråga må det tillåtas mig att säga ett par ord.

Nr 70.

Torsdagen den 7 juni, kl. (

Ang. präster- Jag har inom utskottet framhållit den synpunkten, att den väg,
skåpets ånice- som utskottet har gått, kanske icke är idealisk. Jag har nämligen
och pupill- trott att saken skulle kunnat ordnas på så sätt, att pensionskassans
mZ-ols av möjlighet att lämna högre bidrag till änkorna hade åstadkommits
LZlTfatt- genom s. k. befordringsavgifter, d. v. s. därigenom att präster vid
»ingår. befordran till högre grad, vid tillträdandet av platsen, alades a t

(Korta.) erlägga högre avgift till denna kassa, men da jag tunnit, att den

vägen icke är framkomlig, då det är nästan omöjligt att Pålägga
prästerskapet så höga avgifter, att vad genom dem åstadkoms skulle
tillnärmelsevis fylla det behov, som gör sig gällande för att dessa
änkepensioner skulle kunna i väsentlig grad kojas, har jag också
förenat mig med utskottet i detta fall.

Yad som för mig har varit avgörande, har vant, att just dessa
villkor fästs vid rätten till erhållande av ett extra vakansar, nämligen
att det s. k. tjänståret bortfölle. Tjänstaret verkar nämligen
mycket orättvist. Ty om exempelvis en prost dor den 2 maj, tar
stärblhuset, om det finnes änka eller minderåriga barn, uppbära inkomst
ett helt år. till nästa 1 maj,_ om stär^uset bekostar vikane,

varemot om en präst dör exempelvis 30 april, starbliuset icke kom
mer i åtnjutande av något tjänstår. Detta ar ju en orättvisa, som
bör på något sätt rättas. Med det förslag, utskottet kommit till,
skulle verkligen stärbhuset få det s. k. nadaret, som da skulle bölja
vid prästens frånfälle och räcka ett år, då däremot det s. k. tjanståret
bortfölle. Detta är efter min uppfattning en sa stor förtjänst,
att jag fördenskull har gått med på utskottets förslag i detta tall.

Då det här icke gäller någon utgift vare sig för kommunerna
eller för staten, utan det är så att säga en angelägenhet för prästerskapet
självt, anser jag icke, att det är någon risk att bifalla utskottets
förslag. Jag skall därför, herr talman, be att fa yrka bifall
till detsamma.

Herr Kristensson: Herr talman! Den förste ärade tala ren

bär tyckes vara mera konungslig än konungen själv. Om han
uppmärksamt ville läsa den motion, som här är avgiven av motionärerna,
skulle han där kunna inhämta, att motionärerna sjalva
ha angivit, att de för sin del kunde vara villiga att gorå detta
avkall på prästernas gamla privilegier för att erhålla det veder ag,

varom här är fråga. . -ii s„i„r

Förhållandet är ju det, att pensionerna till prästerskapets ankor

och barn äro alldeles för små i förhållande till vad tiden kraver, och
att de alltså behöva höjas. Det är någonting, som ar alldeles oom Då

har man olika vägar att gå för att åstadkomma en höjning
av dessa pensioner. Den ena vägen är att höja avgifterna. ®
är redan nämnt, att om man skulle gå den vägen, det skulle dröja
så länge, innan genom dessa pensionsavgifters inflytande det matematiska
värdet bleve så stabiliserat, att man skulle kunna utbetala
högre pensioner, att de nu levande änkorna, som bast behöva
det, icke skulle få någon förmån därav, och man kunde ju icke

Torsdagen den 7 juni, kl. 7 e. in.

f> N r 7 Vk

disponera medlen i förväg. Den andra vägen är den, som liär nämnts An''J- priuteri
diskussionen, nämligen att lämna ett ytterligare vakansår. Men “”fl*”

då skulle inträffa det, att om en präst dog till exempel i maj, sä ussas^rätt
skulle det första året bli ett s. k. tjänstår, under vilket stärbhuset till inkomst an
kom att sitta kvar vid befattningen; sedan skulle det bli ett nådår rUsa
och så för det tredje ett nytt vakansår. Det blir ovillkorligen en nm9aTganska
lång tidrj^md. (Ports.;

Nu är det så beträffande tjänståret att det varierar, så att
det i ett fall kan bli rätt långt, men i ett annat fall blott en månad
eller fjorton dagar eller så, beroende på, vid vilken tid av året
vederbörande avlidit. Det är väl icke någon rättvisa i att en förmån
skall vara beroende av en dylik omständighet. Då är det väl
rättvisare, att det blir lika för alla, och det kommer det att bli, därest
riksdagen bifaller utskottets förslag. Detta innebär nämligen, att
där det finns änka och oförsörjda barn, få de sitta ett år efter
dagen för frånfället, det s. k. nådåret. Detta få alla prästänkor
och barn, och det blir alltså rättvisa och likhet. Sedan blir det,
första gången platsen är ledig, ett vakansår, varav inkomsten kommer
att tillfalla kassan, för såvitt det nämligen är första gången
inom perioden. Om en befattning blir ledig flera gånger under en
viss period, så är det alltså dock blott eu gång ett dylikt vakansår.

Nu har det väckts opposition mot detta förslag på två olika
linjer. Den ena linjen är den, som, såsom en föregående talare
nämnde, menar, att detta är orättvist mot änkorna och barnen. Jag
kan icke finna det, utan det är tvärtom verkligen så, att bär sker
rättvisa. Det blir möjligt för de efterlevande att få något så när
tryggade pensioner, att få ett tillskott, visserligen icke så stort,
men dock i dessa tider säkerligen mycket välkommet. Det blir
vidare rättvisa så tillvida, att alla änkor komma att sitta lika länge
kvar efter mannens död. Den andra linje, på vilken man väckt
opposition mot detta, har varit den, att församlingsvården skulle
taga, skada, om här på nytt infördes en bestämmelse att änke- och
pupillkassan skulle få ett vakansår. Det skulle ju bli så, att under
perioden skulle det en gång bli ett dylikt vakansår och alltså en
vikarie uppehålla platsen ett år. Jag tror icke, att man med fullt
fog kan påstå, att församlingsvården skall av detta förhållande
kunna taga någon skada, åtminstone icke alls i sådan grad, att det kan
uppväga den störa fördel, som ligger i att änke- och pupillkassan
får ett avsevärt tillskott. Jag kan icke heller ur den synpunkten
finna, att motståndet mot det förslag, som här föreligger, kan anses
ha fog för sig.

Beträffande nu det vederlag, som utskottet här satt i fråga,
torde den första ärade talaren observera, att de myndigheter, som
i detta fall yttrat sig, skarpt sagt ifrån, att det icke är praktiskt
möjligt att komma fram på någon annan väg än den, som utskottet
föreslagit. Jag är. för min del övertygad, att om riksdagen nu
fattar beslut i enlighet med bankoutskottets förslag, så kommer
även kyrkomötet för sin del att gå på den linjen, och då blir denna
fråga löst pa det sätt, som torde vara det bästa och enklaste sättet

Nr 76. 6

Torsdagen den 7 juni, kl. 7 e. m.

Ang. präster- att lösa denna fråga, och de fattiga, som det här gäller, hli verkligen
sknpets änke- snart huipna) och bär är snar hjälp av nöden.

ZssasPrått Jag yrkar, herr talman, bifall till utskottets förslag.

till inkomst av

rusa befatt- j[err Bero i Munkfors instämde häruti.

ningar.

Herr Berg i Staby: Herr talman! Jag har icke haft tillfälle
att åhöra den talare, som öppnade denna debatt. Jag skulle
annars kanske kunnat instämma med honom. Men då jag icke varit
i tillfälle därtill, så ber jag att få framhålla, att enligt min uppfattning
det förslag, som utskottet här framlagt, innebär, jag vill
icke säga en orättvisa, ty den sista ärade talaren kan ha rätt i,
att i viss mån innebär det rättvisa, men det är dock något hart,
att när prästerna vilja, så att säga, offra ett års inkomster för att därmed
stärka sin pensionskassefond, så säger man: nej, det är icke nog;
därtill fordras ännu, att ni offra, lat mig säga. halva inkomsten
av det s. k. tjänstaret. Jag kan icke hjälpa, att jag finner
detta något hårt, men då nu icke något annat förslag, än utskottets
föreligger, som jag skulle kunna ansluta mig till, ingen reservation,
så har jag, herr talman, intet yrkande.

Herr Hellberg i Ljungskile: Herr talman! Den siste ärade
talaren sade, att det icke fanns något förslag att ansluta sig till,
för att undkomma vad han dock fann vara olämpligt och orättvist,
nämligen att taga ifrån änkorna detta, nämligen förmånen av tjänståret,
att fordra detta vederlag för vad som ju dock icke är annat
än prästernas egen uppoffring för att ordna förhållandena för de
sina. Här är dock framlagt ett yrkande, som skulle kunna, tror
jag, tillfredsställa just vad den sista ärade talaren önskade, nämligen
att detta villkor bortfaller, som innehålles i slutet av klämmen.
Jag skall be att få läsa upp, hur klämmen då skulle komma
att se ut. Den skulle komma att se ut så här: »att ^riksdagen, i
anledning av förevarande motioner 1:63 och II: 234, må besluta att
för sin del medgiva, att prästerskapets änke- och pupillkassa tillerkännes
rätt till ytterligare ett års behållen inkomst av varje befattning,
vars innehavare är pliktig att vara delägare i kassan, i
den mån dessa befattningar första gången efter det sådan rätt tillerkänts
kassan varda lediga, dock beträffande de befattningar, för
vilka lönereglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910
stundar, först sedan ny lönereglering blivit vid dem genomförd.»

Detta är ju precis vad den sista ärade talaren ansåg vara rätt
och lämpligt. Jag frågar honom då. varför han icke kan ansluta
sig till detta mitt yrkande och biträda detsamma.

Det skulle vara åtskilligt att svara på vad de föregående ärade
talarna ha yttrat här, men jag tror icke det är skäl att uppehålla
kammaren därmed, då tiden redan är så långt framskriden. Jag
skall därför nöja mig med att vidhålla mitt yrkande.

Ja, jag ber dock att få säga ännu några ord om detta veder -

Torsdagen den 7 juni, kl. 7 e. m.

7 Nr 7«.

lag. Jag ber att få påminna om, vem det skulle tagas ifrån Ans- prätterDet
skulle tagas ifrån änkorna och barnen, de oförsörjda och omyn- *kaPfu anlff~
diga barnen. Och vem skulle det givas till? Jo, det skulle TasJsVntt
givas till dessa ämbetsinnehavare, som just ba fått av dem efter- till inkomst av
sökt befattning. Kan detta synas rättvist och lämpligt? Kan kam- vissa befattmaren
tycka att detta villkor icke borde bortfalla, så skulle det i ntnffarhögsta
grad förvåna mig. (Forts.)

Herr Lindvall: Herr talman! Med instämmande i herr
Kristenssons yrkande ber jag att få säga, att utskottet behandlat
denna fråga mycket noggrant och att utskottet varit så gott som
enigt om sitt beslut.

Jag yrkar, herr talman, bifall till utskottets förslag.

Härmed var överläggningen slutad. Herr talmannen framställde
propositioner först på bifall till utskottets hemställan samt vidare
på bifall till det av herr Hellberg i Ljungskile under överläggningen
gjorda yrkandet; och blev utskottets hemställan av kammaren
bifallen.

§ 3.

Vidare föredrogos vart för sig:

bankoutskottets utlåtande, nr 63, i anledning av framställning
av fullmäktige i riksbanken angående uppförande av arbetarebostäder
vid Tumba bruk; och

andra särskilda utskottets utlåtande, nr 2, i anledning av Kungi.

Maj :ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse
av § 7 i förordningen den 2 juni 1911 angående grunderna och
sättet för markegångsprisens bestämmande m. m.

Kammaren biföll vad utskotten i dessa utlåtanden föreslagit.

§ 4.

Å föredragningslistan fanns härefter upptaget andra särskilda 0m overflytutskottets
utlåtande, nr 3, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition &lands~
med förslag till lag om överflyttande å landsfiskal av kronofogde^r^r0*
åliggande bestyr m. m. gJlde bJyr

-n t a \ m. m.

runkten A).

Utskottets hemställan bifölls.

Sedan punkten B) härefter föredragits, yttrade

Herr Boland er: Herr talman, mina herrar! Som herrarna
torde finna, ha Kungl. Maj:t och särskilda utskottet föreslagit beträffande
9 § i utsökningslagen icke allenast, att ordet »kronofogde»
skulle utbytas mot ordet »landsfiskal», utan även en annan förändring,
bestående däri, att de blivande landsfiskalerna skulle ha skyl -

Kr 76. 8

Torsdagen den 7 juni, kl. 7 e. in.

Om överflyttande
a landsfiskal
av kronofogde
åliggande
bestyr
m. m.
(Forte.)

dighet att till överexekutor insända utdrag av dagboken i utsökningsmål
varannan månad, under det att denna skyldighet skulle åligga
stadsfogdarna liksom förut endast var tredje månad.

Jag skulle ej haft så mycket att invända mot Kungl. Maj:t och
utskottets förslag, därest jämväl stadsfogdarna ålagts att varannan
månad insända sådant utdrag, men då jag ej kunnat finna någon
rimlig anledning att i detta fall göra skillnad mellan landsfiskals
och stadsfogdes skyldigheter, ber jag att få föreslå, att 9 § i utsökningslagen
måtte få följande lydelse:

9 §.

Landsfiskal och stadsfogde skola hålla dagbok---medde las

av Konungen.

Efter var tredje månads förlopp skola inom fjorton dagar landsfiskal
och stadsfogde till överexekutor insända utdrag ur dagboken
för alla mål, som under de tre sista månaderna inkommit, så oek för
de äldre mål, som ej blivit före nämnda månader avslutade. Finnas
ej mål, för vilka sålunda redogöras bör, varde ock det inom lika tid
anmält. Försummar landsfiskal eller stadsfogde att inkomma med
utdrag eller anmälan, såsom nu är sagt, fälle överexekutor^ honom
att bota en krona för var dag han därmed utebliver; dock må ej dömas
till sådan dagabot för längre tid än två månader. År landsfiskal
eller stadsfogde dömd till dagabot och låter sig ej därav rätta,
varde straffad såsom för annan vårdslöshet i tjänsten.

Enligt den nu föreslagna förändringen av 2 § i utsökningslagen
skall landsfiskal bli utmätningsman å landet samt stadsfogde utmätningsman
i stad. Båda dessa tjänstemän få ungefär samma åligganden
i fråga om utsökningsmål, endast med den skillnad, att stadsfogde
får befogenhet att verkställa två slag av mera sällan förekommande
förrättningar, vilka man ej ansett sig böra uppdraga åt landsfiskal.
Beträffande kompetensen kan man såga. att landsfiskal och
stadsfogde i stort sett bli nästan fullständigt likställda. Skulle det
finnas någon skillnad, kan man säga, att de kompetensvillkor, man
kommer att uppställa för landsfiskalerna, äro något strängare än de
som för närvarande finnas bestämda för stadsfogdarna.

Nu skulle man kunna fråga sig av vad anledning man gjort
denna skillnad. Föredragande departementschefen^ framhåller såsom
mest vägande skål härför endast följande: »Då utmätningsbestyret
på landet nu skulle till stor del anförtros åt en talrikare tjänstemannaklass,
än vad hittills varit förhållandet, torde det vara lämpligt
att, såsom jag redan antytt, öka möjligheten till kontroll.»

Detta skäl verkar på mig icke övertygande, ty det blir .ungefär
detsamma, som om man tänkte sig, att antalet städer här i landet
skulle komma att fördubblas och följaktligen även antalet stadsfogdar
och någon på grund därav föresloge, att stadsfogdarna dubbelt
så ofta som förut skulle till överexekutor övensända dylika så
kallade exekutionsrapporter. Ett sådant förslag skulle helt säkert
alla finna orimligt.

Toradagen den 7 juni, kl. 7 e. m.

i) Nr 7<>.

Beträffande kontrollen över dessa tjänstemän vill jag i korthet Om avtrflytr
ed ogör a för, hur det i framtiden kommer att förhålla sig. I dentande “ land*-blivande instruktionen för landsfiskalerna kommer, enligt vad
partementschefen meddelat, att intagas en bestämmelse därom, att gm,dl bestyr
landsfiskal skall föra kassajournal, liksom kronofogdar och städs- m. m.
fogdar hittills gjort. Han skall vidare varje månad till vederbörande (Korta.)
överordnade myndighet insända utdrag ur kassajournalen och dessutom
sju dagar före utgången av varje månad fullständigt tömma
tjänstekasisan. Hur förhåller det sig i detta avseende med stadsfogdarna.
''1 Beträffande dessa har ingen förändring ifrågasatts. De ha
endast skyldighet att var tredje månad till magistraten insända utdrag
ur kassajournalen, och de ha praktiskt taget ingen skyldighet
att någonsin fullständigt tömma tjänstekassan. I detta fall kommer
det att föreligga betydligt kraftigare kontroll över landsfiskalerna
än den, som kommer att vila över stadsfogdarna.

Härtill kommer en annan omständighet, som jag i sammanhang
härmed vill erinra om, och det är den, att det för landsfiskalerna
i framtiden, såsom hittills för kronofogdarna, enligt bestämmelserna
i 162 § utsökningslagen förefinnes skyldighet att verkställa
målen med den skyndsamhet, att försäljning av utmätt lös
egendom skall ha ägt rum inom två månader, sedan de till imålet
hörande handlingarna inkommit. För stadsfogde har i detta avseende
stadgats en kortare tid, nämligen endast en månad. Det är
uppenbart, att denna olikhet i avseende å redovisningstiden är en
följd av de längre avstånden på landet. Nu får jag säga, att det
är egendomligt, att den, som måste ha längre tid på sig att redovisa
ärendena, skall inskicka utdrag ur dagboken varannan månad och
den, som har kortare tid, var tredje månad.

Nu är det en annan sak, som jag i detta sammanhang ber att
få framhålla. Det är uppenbart, att de blivande landsfiskalerna,
liksom hittills kronofogdarna och stadsfogdarna, komma att åläggas
skyldighet att ställa pant eller borgen för omhänderhavande medel.

Jag är också tämligen övertygad om, att storleken av denna säkerhet
för varje särskild landsfiskal blir ungefär densamma, som hittills
fordrats av kronofogdarna. Då omorganisationen av fögderiförvaltningen
givetvis icke kan medföra, att antalet utsökningsmål blir
större än förut, iir det uppenbart, att, om 489 landsfiskaler åläggas
skyldighet att ställa säkerhet, som för var och en är lika stor
som den, vilken nu ställes av varje kronofogde, den säkerhet för det
allmänna, isom i framtiden kommer att presteras, strängt taget blir
större än den nuvarande.

Jag bär hört uopgivas. att anledningen, varför man gjort denna
skillnad i 9 § utsökningslagen beträffande dessa båda grupper av
tjänstemän, skulle vara, att man ansett, att magistraterna skulle ha
något slags ansvar för de medel, stadsfogdarna omhänderha, och att
man därför beträffande de senare icke skulle behöva kräva samma
kontroll, som da det gäller landsfiskalerna. Så är emellertid icke
förhållandet. Enligt låsten av den 10 juli 1899 om ersättning av allmänna
medel i vissa fall för skada, som förorsakas av ämbete- eller

Nr 76.

Om överflyttande
å landsfiskal
av kronofogde
åliggande
bestyr
rn. m.
(Forts.)

10 Torsdagen den 7 juni, kl. 7 e. m.

tjänstemän framgår alldeles otvetydigt, att staten är ansvarig även
för de medel, som till äventyrs förskingras av stadsfogde, och att
vederbörande magistrat i sådant fall icke kan åläggas någon ersättningsskyldighet.

Det är emellertid icke nog med, att man genom denna bestämmelse
ålägger de blivande landsfiskalerna ökat arbete, man ålägger
härmed också de blivande landsfogdarna och i viss man även länsstyrelserna
en större arbetsbörda. Det har på sina håll framhållits,
att landsfogdarna skulle bliva över hövan betungade av arbete, och
då vill jag påstå, att det ej är riktigt att ytterligare öka arbetet med
sådant, som ej är absolut nödvändigt och som ej heller, strängt taget,
åstadkommer någon bättre kontroll. Nu är det ju i alla fall så, att
av dagböckerna i utsökningsmål i regel endast framgår, vilka åtgärder
blivit verkställda. Det står till exempel antecknat, vilken dag ett
mål inkommit till utmätningsmannen samt dagen, då utmätning skett,
men utdraget ur dagboken visar ej, på vad sätt utmätningen verkställts.
Den kan ha blivit verkställd på olagligt sätt, men det se ej
vederbörande utan att få tillgång till protokollet över förrättningen.
Detta förhållande har emellertid hittills icke föranlett till någon
erinran om behovet av att kronofogdarna borde oftare än var tredje
månad insända sådant utdrag till överexekutor. Och jag kan ej finna,
att för framtiden något behov därav skulle förefinnas. Den nu
föreslagna förändringen medför endast onödigt och ökat arbete, och
den egentliga kontrollen över landsfiskalerna, när det gäller medel,
som de omihänderha, ligger just däri, att de äro skyldiga att månadsvis
insända utdrag ur kassajournalen och fullständigt tömma tjänstekassan
varje månad. Detta kommer att utgöra en effektiv och bra
kontroll.

Jag skall be att få tillägga, att jag icke framställt detta yrkande
för min egen skull eller för att få någon lättnad i min egen
arbetsbörda såsom tjänsteman. Ty inom det distrikt, där jag tjänstgör.
förekomma dess bättre så få utsökningsmål, att det för mig
ingenting betyder, om jag till överexekutor skall insända utdrag av
dagboken var tredje eller var annan månad. Jag bär i stället framställt
yrkandet med hänsyn till de skäl, som jag förut vidrört, samt
i första rummet därför, att jag finner det vara högst olämpligt att i
själva utsökningslagen intaga en bestämmelse, som möjligen kan ge
anledning till det antagandet, att den ena av dessa båda tjänstemannagrupper
är mindre rättrådig och mindre pålitlig än den andra.

Jag hoppas därför, at.t kammaren tar hänsyn härtill och följaktligen
bifaller det av mig nu framlagda förslaget.

Herr vice talmannen D. Persson: Herr talman! Det skulle
egentligen ha tillkommit vederbörande statsråd att försvara den
paragraf, som nu är föredra,a-en. Men jag ber att få meddela kammaren,
att inom utskottet rådde full enighet om att vi skulle bifalla
det av Kungl. Maj:t framställda förslaget. Icke heller den siste
ärade talaren, som själv satt i utskottet, då frågan behandlades, hade
där någon erinran att göra. Han var visserligen suppleant, men han

Torsdagen don 7 juni, kl. 7 e. in.

11 Nr 71*.

ha.de
Så bär emellertid icke skett. — Jag gläder mig åt, att lian nu förklarade,
att det icke är för egen del ban för talan i detta fall, utan
det .skulle vara för andra. —

. Nu veta -herrarna mycket väl. att ett viktigt moment i den opposition,
som har rests mot fögderiförvaltningens omorganisation, varit
det att detta uppdrag .skulle anförtros åt länsmännen, emedan man
ansett, att det .skulle bli mindre säkerhet och garanti. Yi, som hy.st
rn annan uppfattning, ha gjort gällande samma synpunkt som den
siste ärade talaren, nämligen att då det nu blir mycket fler tjänstemän,
nämligen 489, som få hand om detta, risken sålunda skulle bli
mindre hädanefter, än då detta var fördelat på 117 kronofogdar.
Men under alla förhållanden är denna bestämmelse, att insändande
av dagboksutdrag skall ske varannan månad, tillkommen i kontrollsyfte,
och den ökning i arbetsbördan, sam kan åstadkommas genom
''denna bestämmelse, är dock icke av så stor betydelse, att andra kammaren
skulle ha anledning att reflektera på herr Bolanders. förslag,
i afl synnerhet som första kammaren redan fattat beslut i frågan
och därvid godkänt utskottets förslag. Jag är fullt och fast övertygad,
att det icke skulle bli något annat resultat av ett bifall från
andra kammarens sida till herr Bolanders förslag, än att utskottet
komme att vidhålla den uppfattning, som utskottet förut gjort gällande,
och resultatet skulle sålunda bara bli en tidsutdräkt, såvitt
jag kan förstå. Nu tänker naturligtvis den . ärade talaren på att
man skulle kunna få en sammanjämkning i detta .syfte. Men jag
hemställer dock, huruvida det kan vara lämpligt, att denna kammare
fattar ett annat beslut, än första kammaren fattat i denna fråga, som
är i överenstsämmelse med vad Kungl. Maj:t föreslagit -och utskottet
tillstyrkt.

Om överflyttande
d landsfiskal
a v kronofogde
åliggande
bestyr
in. ni.

(Forts J

Jag anhåller därför, herr talman, att få yrka bifall till utskottets
förslag oförändrat.

Herr Bolander: Herr talman! Endast några ord!

Herr vice talmannen säger, att det, rådde full enighet inom utskottet.
Ja, det är alldeles riktigt, jag märkte ingenting annat, men
jag vågar det påståendet, att utskottets ledamöter beträffande denna
paragraf kanske icke^ fäst sig så mycket vid den åtskillnad, som
gjorts mellan des-sa båda grupper av tjänstemän. Herr vice talmannen
tillägger vidare, att jag var ju själv närvarande och kunde ha
gjort mina erinringar i utskottet. Ja, det är också riktigt, men nu
inträffade den olyckan, att jag icke uppmärksammade detta, förrän
just då jag kom upp till utskottets sammanträde, och herr vice talmannen
vet; lika väl som jag, att jag icke gärna kunde begära ordet.
Jag Jiade ju icke rätt att yttra mig vid sammanträdet och kunde
alltså icke framföra mina, synpunkter.

Herr vice talmannen framhåller, att bestämmelsen tillkommit i
kontrollsyfte. Jag vågar ännu en gång påstå, att bestämmelsen icke
på något sätt kommer att öka kontrollen.

Beträffande talet om att andra kammaren genom att besluta

>r 7 tf. 12

Torsdagen den 7 juni, kl. 7 e. m.

Om överflyttande
å landsfiskal
av kronofogde
åliggande
bestyr
m. m.
(Forts.)

annorlunda än första kammaren skulle åstadkomma tidsutdräkt, sa
tror jag icke, att därtill behöver tagas någon särskild hänsyn. Andra
särskilda utskottet skall ju i alla tall för formens skull ha ytterligare
ett sammanträde, och denna enkla fråga, tror jag, skulle vara
mycket lätt att sammanjämka. Jag tror till och med, att om första
kammaren erinrades om den oegentlighet, som uppkommer genom
denna bestämmelse, så skulle den kunna förmås att frångå sitt beslut
i detta avseende och biträda den avvikande mening, som jag hoppas
råder bär i andra kammaren.

Överläggningen förklarades härmed avslutad. Herr talmannen
framställde först propositioner beträffande det i mom. 1) innefattade
förslaget till lag om ändring i vissa delar av utsökningslagen,
nämligen dels på godkännande av utskottets förslag, dels ock pa
godkännande av samma förslag med den ändring däri, som^ föreslagits
av herr Bolander; och blev utskottets förslag till ifrågavarande
lag av kammaren godkänt.

Vidare blevo efter därom av herr talmannen framställd proposition
övriga av utskottet i punkten B) framlagda lagförslag av kammaren
godkända.

Utskottets hemställan i punkten B) bifölls i vad densamma ej
besvarats genom kammarens beslut i fråga om lagförslagen.

§ 5-

Härpå föredrogos vart efter annat:

andra särskilda utskottets utlåtapde, nr 4, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av
4, 34, 35, 44, 45, 50, 52, 55, 63, 64, 70 och 80 §§ i lagen den 23
oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet;

konstitutionsutskottets utlåtande, nr 30, i anledning av Kungh
Maj :ts proposition med förslag till ändrad lydelse av §§ 16 och 26
riksdagsordningen samt § 1 4:o och § 2 4:o tryckfrihetsförordningen;
samt

lagutskottets memorial och utlåtanden:

nr 60. angående arvode åt den, som inom lagutskottet biträtt
vid behandlingen av dels Kungl. Maj:ts proposition nr 33 med förslag
till lag om barn utom äktenskap m. m., dels ock i ämnet väckta motioner:
. .

nr 61, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om barn utom äktenskap _m. in., i vad propositionen avser
ett i densamma innefattat förslag till lag om ändrad lydelse av 2 §
17:o) i lagen den 26 maj 1909 om Kungl. Ma,i:ts regeringsrätt, dels
ock Kungl. Ma,j:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse
av 2 § 14:o) i lagen om Kungl. Maj:ts regeringsrätt; och

nr 62, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till

Torsdagen den 7 juni, kl. 7 e. in.

13 Nr 7<J.

lag med viss föreskrift angående handel med varor, för vilka bestämts
högsta pris.

Utskottens i nämnda utlåtanden och memorial gjorda framställningar
biföllos av kammaren.

§ 6.

Lagutskottets utlåtande, nr 63, i anledning av väckt motion om
skrivelse till Kungl. Maj:t angående ändring i 65 § utsökningslagen
föredrogs nu; och yttrade därvid

Herr Hage: Herr talman, mina herrar! Jag har varit med
om att underskriva denna motion, och jag har särskilt intresserat mig
för denna sak under många år, då motionen bär avslagits här i riksdagen
genom första kammarens veto. Nu föreligger, som herrarna
se, ett utskottsutlåtande, som är enhälligt, och det är väl då troligt,
att detta utskottsutlåtande skall gå igenom, och att det alltså blir
en skrivelse till Kungl. Maj :t för att åstadkomma en lagstiftning i
den riktning, som här föreslås, d. v. s. i syfte att viss del av avlöning
för allmän eller enskild tjänst skall undantagas från utmätning.

För min del får jag säga, att det är mycket tillfredsställande,
att utskottet har kunnat enhälligt komma fram till ett isådant yrkande.
Men jag kan det oaktat icke neka till, att jag tycker, att
här finnes i motiveringen i alla fall i år liksom förra året ett visst
undantag, som icke är tilltalande. Det är när man undantar ett visst
slag av skulder från rätten att komma med under den här lagstiftningen.
Man undantar nämligen utskylder, så att om det är fråga
om en skuld på grund av utskylder till kommuner eller staten, så
skulle den lag, som kan bli en följd av den bär föreslagna skrivelsen,
icke gälla för ett sådant fall. Där skulle alltså icke någon viss del
av en persons inkomster kunna undantagas från utmätning, utan
man skulle med avseende på sådana skulder få utmäta så mycket,
som för tillfället fanns att taga av vederbörande persons avlöning.

Jag förstår mycket väl, att kravet från kommunernas och statens
sida att få inkomster för sina ändamål är ett ur många synpunkter
trängande samhällskrav, ett krav, som det är mycket önskligt,
att det tillmötesgås i största möjliga utsträckning. Men jag
får likväl -säga, att det dock är ganska hårt, om verkligen denna
lagstiftning, som här ifrågasatts, skall bli sådan, att utskylder undantagas.
Man måste dock saga, att kommunerna, alltså fordringsägarna,
när det är fråga om kommunalutskylder, och staten, när det
är fråga om kronoutskylder, äro institutioner med någorlunda ekonomisk
-stabilitet. De kunna ha råd att vänta några månader på
att få in sina fordringar av en viss person. Det bär bär aldrig någonsin-
ifrågasatts, att dessa utskylder skulle fullständigt efterskänkas,
utan saken gäller endast, att man, även när det gäller utmätning av
utskylder, skulle genom lagstiftning ordna det så, att man fördelade
indrivningen på flera månader, så att det icke kändes så betungande

Ang. ändring
tf 5 § utsökning
slagen

Sr 7<i. 14

Torsdagen den 7 juni, kl. 7 e. m.

Ang. ändring i för den som skall ibetala. Resultatet skulle bli, att iden som har att
65 § ut- for(jra staten eller kommunen, inom några månader skulle få in

sökningslagen. np

Jag säger alltså, att jag tycker, att i detta avseende är utskottets
motivering ganska hård mot de människor, som det här gäller. Om
jag ställer dessa fordringsägare, stat och kommun, emot^ t. ex. eu
fattig änka, som bär en matservering, så måste jag väl ändå erkänna,
att staten och kommunen ha bra mycket större möjligheter att vänta
på att få in sina fordringar än t. ex. denna fattiga änka, som driver
en matservering, och hos vilken en person blivit skyldig, och vilken
fordran sedan skulle utmätas. Här föreslås likväl, att, om det gäller
utmätning för kommun eller staten, då kan icke en uppdelning av
summan på flera månader tillåtas, d. v. s. då skall ej genorn lag
garanteras, att en viss del av gäldenärens avlöning varje månad
skyddas för utmätning. Men gäller det en fattig änka, som har en
matservering och är fordringsägare, då skall det kunna medgivas
uppskov med betalningen och hon skulle få vänta. Man får säga,
att när man tittar på dessa saker, tjecker man, att def finnes ganska
små skäl att härvidlag undantaga utskylder till kommunen och staten
från den ifrågasatta lagstiftningen.

Jag har emellertid icke tänkt göra något yrkande bär, ty då
kan man riskera, att det hela faller. Men det skall ju bli utredning
om saken, och då föreställer jag mig, att de, som göra denna
utredning, komma att taga någon hänsyn till ett yttrande, som hållits
i kammaren, då saken behandlades där, och att de kanske finna
någon anledning att taga någon hänsyn till de synpunkter, jag framfört
i debatten vid behandlingen av frågan. Därför har jag yttrat
mig i saken, men skall icke, herr talman, göra något yrkande.

Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan bifölls.

§ 7.

Ang. inställan- Vidare förekom till behandling andra kammarens andra tillfälle
av rnili- utskotts utlåtande, nr 17, i anledning av väckt motion om skri tärörningama

jge till Kung! Maj :t angående inställande av militärövningarna
imdVl/nor. tillsvidare under år 1917.

I en inom andra kammaren väckt och till dess andra tillfälliga
utskott hänvisad motion, nr 427. hade herr Lindhagen m. fl.

hemställt, att riksdagen för ett allmännyttigt utnyttjande av landets
nuvarande livsmedelstillgång samt främjande under instundande
sommar av största möjliga produktion av livsförnödenheter ville hos
Kurigl. Maj:t begära, att militärövningarna måtte tills vidare under
innevarande år i sin helhet eller i väsentlig män inställas.

Utskottet hemställde, att förevarande motion icke måtte till
någon kammarens åtgärd föranleda.

Utskottets hemställan upplästes, varefter ordet begärdes av

Torsdagen den 7 juni, kl. 7 e. in.

15 Nr 7«.

Herr Lind Lag eu, som yttrade: Utskottet har alldeles uppenbart
missuppfattat motionen och icke avgivit något utlåtande över
densamma. Och därför borde man egentligen yrka återremiss till utskottet,
i tall det verkligen lanns tid därtill och förhoppning att utskottet
skulle ta saken på allvar. Här har yrkats, »att riksdagen
för ett allmännyttigt utnyttjande av landets nuvarande livsmedelstillgång
samt främjande under instundande sommar av största möjliga
produktion av livsförnödenheter ville hos Kungl. Maj:t begära,
att militärövningarna måtte tills vidare under innevarande år i sin
e"er i väsentlig mån inställas». Och vad svarar utskottet
härpå. Jo? utskottet säger, att bär har herr Persson i Norrköping
vackt två motioner i sammanhang med förslaget om allmän tjänste•
i • !. var h ypkas dels, >>aH de värnpliktiga, som under året undergå
militärövning, beordrats till bränsleanskaffning», skall vara förutsättning
för uttagande till tjänsteplikt, och dels »att riksdagen för
sin del måtte besluta, att värnpliktiga kunna åläggas att utföra civilt
arbete, även om detta icke står i samband med någ''ot militärt
företag». Så säger utskottet vidare:

»Det framgår av berörda motioner, att till riksdagens omprövande
föreligga förslag, gående ut på att värnpliktiga, som innevarande
ar äro förpliktade att fullgöra militärövningar, måtte kunna
användas till utförande av civilt arbete, varmed i första rummet givetvis
avses sadant arbete, som kan bidraga till främjande av livsmedelsproduktionen
eller överhuvud beredande av livsförnödenheter
av olika slag. Då. riksdagens blivande beslut med anledning av
nämnda förslag, varöver utlåtande från lagutskottet inom det snaraste
lärer vara att förvänta, kommer att innefatta jämväl ett avgörande
av de* i herr .Lindhagens m. fl. motion framförda frågan om lämpligheten
av militärövningarnas inställande under innevaranre år får
utskottet hemställa», etc.

Det är ju två alldeles skilda saker. Herr Persson vill, att militärövningarna
skola pågå på vanligt sätt, hela apparaten hållas i
gång, men så skall man under skydd av denna apparat kunna komma
och yrka, att militärerna skola förrätta vissa förrättningar. Motionärerna
ha till syftemål däremot, att alla militärövningar skola instä
las och var och en få göra vad han vill. Det är två fullständigt
skilda saker. Jag begriper icke, var utskottet har haft sina tankar,
men det är väl en följd av den stora brådskan.

^ q Möiionen har en förebild i en motion, som väcktes, jag tror år
1910, av smålänningar i kammaren med herr Jonsson i Hökhult i spet®en;
Ue yrka-d-e, att på grund av rådande konjunkturer skulle militärövningarna
inställas. Det blev en utredning i kammaren, att det
har Kungl. Maj:t rätt att göra, ty, såsom både herr Staaff och andra
sakkunniga sade här i kammaren, de värnpliktiga voro endast förpliktade
genom värnpliktslagen att övas, men de hade icke någon
rättighet att bil övade, och därför kunde Kungl. Maj:t inställa militärövningarna
utan någon ny lagstiftning. På grund av denna utredning
har denna formulering framförts.

I vår motivering framhålles, att för det första måste vi utgå

Ang. inställande
av militärövningarna

tillsvidare
under ur 1917.
(Förty.)

Nr 76. 16

Torsdagen den 7 juni, kl. 7 e. m.

Ang. inställande
av militärövningarna

tillsvidare
anderår 1917.
(Forts.)

ifrån, att de militärövningar, som skola hållas, icke äro nödvändiga
för att försvara landet mot någon inryckande fiende, och^ det tror
jag vi möjligen skulle kunna vara ense om, att det icke är någon fara
härför. Men det är däremot en verklig fiende, som står för dörren,
och det är bristen på livsmedel och vad därmed äger samband. Denna
fiende måste vi vara beredda på att möta på allt sätt. Det har
från myndigheternas sida och av den allmänna opinionen fordrats,
att jordbrukarna skola producera så mycket livsmedel som möjligt,
men under tiden ha dessa jordbrukares söner varit utkallade till fullständigt
onödiga militärövningar. Vidare vill man använda alla förråd
i landet av livsmedel för att distribuera. Vad tjänar det till
att hålla militärhästarna vid full matlust för militära ändamål och
använda förråden för militära ändamål? Det är bättre att spänna
hästarna för bondens plog och göra den odling, ©om behövs. Det. är
mera förnuftigt. Då far man produktiv kraft av de värnpliktiga
och de militära dragarna, och det behöver icke användas förråd att
hålla armén i verksamhet, utan de kunna användas till folkets bästa.

Jag läste i en tidning, för någon tid sedan, en insändare från
bönder uti en by i Jämtland, undertecknad av en av bönderna å de
andras vägnar. Den innehöll ungefär det, att här uppmanas bönderna
från myndigheter och andra att producera sa mycket livsmedel
som möjligt, men hur skall det kunna äga rum, då de bästa krafterna
äro i militärövningarna och icke beträda fälten i andra syften
än för att trampa ned? Låt de värnpliktiga komma hem och
sköta jorden, så skall det nog bli mat, sade jämtlandsbönderna.

Då ni äro så ivriga att försvara eder mot fiender, tycker jag,
att det är lämpligast att vända sig mot den omedelbara fienden, den
hotande hungersnöden, i all synnerhet om kriget fortfar. Det är
nödvändigt att icke låta förråd av foder och livsmedel ligga improduktiva.
Och man får icke låta manskapet och hästarna användas
i improduktiva övningar i stället för att frambringa nya värden.
Det har utskottet icke haft en aning, att det är fråga om.

Egentligen skulle jag yrka återremiss, för att utskottet skulle
få tillfälle syssla med min motion och icke med andra motioner, som
icke ha med saken att skaffa, men då tiden är så kort och utsikterna
till en behjärtad prövning minimala, ber jag att få yrka bifall till
motionen.

Härpå anförde

Herr O. Nilsson i Örebro: Herr talman! Jag vill säga. att
jag och mina partivänner i utskottet både icke något principiellt
emot att gå med på herr Lindhagens motion. Med anledning av propositionen
om civil tjänsteplikt framkommo motioner från herr Persson
i Norrköping, vari begärdes, att jämväl militärerna skulle kunna
användas i detta civila arbete. Då trodde vi, att dessa motioner
så till vida täckte herr Lindhagens yrkande, att lagutskottet skulle
bii i tillfälle behandla spörsmålet i hela dess vidd, och då herr Lindhagen
själv är medlem av lagutskottet, trodde vi, att saken bäst

Torsdagen den 7 juni, kl. 7 e. in.

17 Nr 7(i.

w w R7miS d.ä jlgun°“; att riksdagen i ett sammanhang kunde *»a- »••tälla,,-bes uta i fragan i dess helhet. Så hade icke blivit fallet, därest andra de av mili~
kammaren iattat beslut om en skrivelse till Kungl Mai-t i mntm tärävni>mma

räu sk""e «**

•i 1 sHullc ga sonder> «ch det vore således säkert, att det då (Forts)

icke skulle ga så, som herr Lindhagen önskade ( °

• , 1)et ar anledningen till att vi socialdemokrater inom utskottet
•~.e g,1,ng1° pa den.11?.nje> som kerr Lindhagen önskade. Själv anser
jart, att den var riktig, men pa grund av den anledning jag nämnde

** W J “ r*.

mi» Ä&ä! SSÄSÄÄ Äu

att meningen har vant, att förslaget skulle undanskjutas, därför att
man far upp fragan i annat sammanhang. Nu veta vi, att denna

/fga komme.r upp pa nytt, att den kommer upp i sammanhang med
iragan om civil tjänsteplikt.

i/vg \ar göda förhoppningar om att denna kammare skall vara
nu punkten! att i första hand skall den arbetskraft, som

nu utnyttjas för militärövningar, i stället ställas till förfogande, om

vilketTårtla61! - V f för täckande av det behov av bränsle, kan
vilket vart land icke kan existera nästa vinter. Men nu har denna

-f\k°mml } sadant lap, att man icke kan vara säker på hur det
hela kan gestalta, sig i riksdagen. Under sådana förhållanden hade
det vant. synnerligen lyckligt, om detta utskottsutlåtande legat så

SL iSeVoreT’-^ den+..lländflse nägot förutsett skulle inträffa,
som icke vore i överensstämmelse med våra önskningar beträffande
den civila tjänsteplikten med avseende å bränsleanskaffning. Man

utskotta ”t d Ut C f iSyJtet genT återremiss av detta utlåtande till
utskottet. Jag skall be för mm del att få yrka återremiss, tv då få

om “vilt» Ätet''ti" ™‘a'' ‘mr W Sä“ ”* <le

=årloHerr L,indllagen; Jag skall be att få betacka mig för en

Lidbö,raeSerV^anSt’ S°m att 1enna motion ska11 vai-a en reserv till den
militära motion, som ar väckt av herr Sven Persson i Norrköping

PLerrarna svara icke pa mm invändning om icke det sunda för
nuftet säger, att här föreligga två skilda siker. Jag har nysl M Lde

attLektamrirrerrS mihtara auktoriteter härom, och han förklarade,
att det yrkande, som gjorts i var motion, och vrkandet i herr

rnTa0nSFör det “ke, ha det allra ringaste sammanhang med vara
dra. f ör det forsta vill herr Persson behålla alla militärövnin deLs^Tr

aatt^idSt d® värnpliktiga kunna utkommen bete

n u u Sldaa av militärövningarna uträtta visst civilt arend
0+0JCk ^ har °cksa. herr Branting inskränkt detta till att omfatta
hinna krausleanskaffning och således skulle icke böndernas söner

slutet efter he^ BrantingsLnsSänknTng011 ^ ''1OTden'' ^ “ Ut6‘

Andra hammarens protokoll 1017. Nr 70. 2

Nr 76. 18

Ang. inställande
av militärövningarna

tillsvidare
under år 1917.
(Forts.)

Torsdagen den 7 juni, kl. 7 e. m.

Men i vår motion är det föreslaget, att militärövningarna med
liela deras apparat skulle inställas totalt ocli var och. en få ga ° em
till sig och bestämma själv över sin arbetskraft utan att bil pa nagel
sätt kommenderad till det ena eller det andra. Och det ar ju en helt
annan sak. Ty den lilla struntsak — ja, jag vill icke kalla det
struntsak, ty även alla småsaker kunna ju vara bra de också r— men
den jämförelsevis lilla sak, som kan åstadkommas pa grund av att
riksdagen antager den civila tjänstepliktslagen för anskaffande av
bränsle med tillägget, att man kan få använda även i tjänstgöring
varande militär härtill, det är ju en obetydlighet emot vart förslag,
som skulle möjliggöra, att man kan inbespara alla de förråd, som be
hövas för dessa övningar, och använda de arbets- och dragarkratter,
som skulle bli lediga, genom att miltärövnmgarna alldeles inställdes,
och det alldeles särskilt för livsmedelsproduktion, som ju ar det viktigaste
av allting.

Herr Hellberg i Ljungskile: Herr talman! Förutom alla

andra skäl emot en återremiss vill jag också påpeka det, att da vi nu
nalkas riksdagens allra sista timma, så, om en återremiss beslutas,
så blir det ju så, att sedan utskottet ånyo sammansatt och fattat beslut,
skall bordläggning ske, därefter kammaren debattera och fatta
beslut och event. frågan gå till första kammaren och sä l desamma
o-ängorna igen där. Det kunde sålunda komma att krava ganska
fång tid att få frågan slutbehandlad, om yrkandet pa återremiss bi

falles

•tåg yrkar bifall till utskottets hemställan.

Herr Bran ting: Med anledning av herr Lindhagens framställning
vill jag endast säga, att om han icke visade en sådan
misstänksamhet mot en god vilja att försöka åstadkomma, någonting
under en litet förvirrad situation, sa tror jag, att vi skulle

Ironi Tna nvPrPTlS, . . .

I själva verket innebär denna återremiss ingenting annat, an
att vi skola behandla herr Lindhagens motion med full kännedom
om. huru riksdagen kommer att ställa sig i förhållande till
frågorna om civil tjänsteplikt, som ju i alla fall i större eller
mindre omfattning sammanhänga med de frågor, som ar o Damlagda
i herr Lindhagens motion. Och det förefaller mig att sa
som alla dessa saker äro invävda med varandra, sa vore det bättre,
att vi hade en redig översikt, huru dessa saker ligga, an att vi nu
här fatta ett fristående beslut om herr Lindhagens motion. Utskottet
har i alla fall. om också med tvekan, såvitt jag törstar,
enhälligt samlats på ett avslag, och icke tjänar ^ någonting till
att i detta fall nu söka pressa fram saken med att biträda herr
Lindhagens motion, då det finnes utsikt till ett annat och bättre
bedömande, då vi kunna se, huru det gått med den civila tjanstepliktslagen
efter lördagens behandling, -n

-Tåg vidhåller därför mitt yrkande.

Det skäl, som herr Hellberg i Ljungskile anförde, ar icke

Torsdngcn den 7 juni, k). 7 e. m.

19 Nr 7(5.

på minsta sätt övertygande. Riksdagen blir tyvärr icke avslutad
pa ännu liera dagar, och sakens behandling kan icke taga lång
tid i alla fall, eftersom lagutskottets förslag blir föremål för behandling
redan på lördag.

Herr Gabrielsson: Herr talman, mina herrar! Jag har
icke suttit som ledamot i utskottet vid detta ärendes behandling
men da .lag ändock vant närvarande, så vill jag framhålla ett av
de viktigaste skälen vid detta besluts fattande.

„ Enligt mitt förmenande har ju herr Lindhagens motion icke
sa stor betydelse för denna sommar. Som var och en torde
kanna till komma de värnpliktiga, som nu äro ute på övning första
aret att hemförlovas i början av juli månad, och inkallelse till
repetitionsovnmgar sker icke tidigare än i september månad, omkring
8 eller 10 september vill jag minnas. Dessa repetitionsövmngar
taga, tror .lag, 42 dagar, och under dem har det ju varit
T-i > ~ .och -1aff antager, att vederbörande väl kan ha

++ a d.. ävmi i år — att sådana order givas från regeringen,
att de värnpliktiga kunna få ''permission just under den brådaste
bargnmgstiden. ^ i måste betona., att det är endast under skördetiden
och skördearbetet, som detta gäller, att de värnpliktiga
unna permitteras icke så få dagar. Det brukar ju vara ända till
8, 10 eller 12 dagar. Och då har det ju sitt stora värde, att dessa
bevarmgar fa komma hem och hjälpa till med skördearbetet

Lent emot herr Lindhagen vill jag framhålla, att det är
olämpligt att helt^ och hållet indraga dessa övningar för året, tv
denna arsklass måste väl erhålla sin övning någon o-åno- Icke
kan det vara lämpligt att skjuta fram dem t. ex. till november månad,
ty da skall .in en ny årsklass rycka in. Skulle dessa övningar
uppskjutas till något kommande år, så bleve det så mycket större
antal manskap eller kanske tre å fyra årsklasser, som skulle övas
samtidigt och _ maste anses såom mindre lämpligt.

Vidare vill jag såga med anledning av den försäkran, som
herr Lindhagen uttalat, att dessa övningar äro fullkomligt onö um-

att ^ tr?r knappast. att sa många i denna kammare kunna
godkänna den såsom säkerhet, åtminstone vill jag för min del icke
„ora det Ty dgt liar ju sm stora betydelse, att de värnpliktiga
försvarrCei lt!'' 0V1Un”’ 1 fal1 de skulle behöva användas till landets

På^uad av vad jag nu anfört vill jag på det livligaste framkalla,
^ att ett uppskjutande av behandlingen av detta ärende icke
bär någon betydelse. Jag anser därför, att kammaren genast kan

skottets ftrS “h iw yrtar MW1 ™

T) rerr.. ]11?dha,ffe-n:1 Pen överblick av frågan, som herr
Drantmg önskade att va skulle få efter den civila tjänstepliktsfråavbrände,
ha yi redan nu. Enligt herr Brantings framställn~
bestar den dan, att antager man den civila värnplikt, som

Ang. inställande
av militärövningarna

tillsvidare
under år 1917.
(Forts.)

Nr 76. 20

Ang. inställande
av milim
tärövningarna
tillsvidare
under år 1917.
(Forts.)

Torsdagen den 7 juui, kl. 7 e. m.

lagutskottet föreslagit, på ett eller annat sätt och därmed också
får fastslaget, att inkallad militär kan beordras till att hugga
bränsle, då behövs icke herr Lindhagens motion. Men skulle man
förkasta det tillägget till lagen, att värnpliktiga skola fa anvandas
till sådana här arbeten, då skulle denna mm motion kunnamter^
upptagas för att prövas. För vilket ändamål? Jo, för att pa
sin höid komma så långt som till det, som. blivit avslaget. Men
motionen går ju ut på, att värnpliktsöynmgarna skola inställa*
helt och hållet. Det är emellertid herr Brantmg icke med pa av

r6eUlAfskjuta* upp denna sak förstår jag betyder detsamma som
avslag, och då kan man avslå den redan nu pa de grunderna. Herr
Gabrielssons skäl däremot äro skäl, som man kan resonera om.
Han sysslar med själva saken. Och .lag kan icke forsta, huru ke
Gabrielsson kunnat vara med och tillåta utskottet att skriva en

'' a <j a 11 e r r°'' G abr ie 1 sson säger, att det skulle bli en årsklass som
icke bleve övad, och att det skulle bli sa besvärligt att sedan fa
den övad. Ja, det är meningen, som man kan forsta. Men om
herr Gabrielsson skall yrka bifall till utskottets förslag, sa bor
det väl åtminstone vara med ett dundrande ogillande av motiveringen.
Motiveringen går mera i överensstämmelse med) herr
Brantings förslag, under det att herr Gabrielsson borde yrka ogillande
av motiveringen. o .

Då .lag nu har i sak en annan syn pa dessa ting an herr
Gabrielsson, vars skäl såsom sådana lag dock respekterar, sa vill
jag yrka på avgörande av saken nu genast och bifall till motionen.

Herr AV inb er g: Man får ovillkorligen giva herr Lindha gen

rätt däri, att det är ett något märkvärdigt behandlingssätt, som

utskottet låtit komma denna fråga till del. f Yl^-^V^WlunkTete
dessa utkottsutlåtanden, som ga sa har fullständigt i dunklets

tecken. Man har hänvisat till, att frågan i viss man är föremål
för behandling i ett lagutskottsbetänkande, men sa vitt lag törstar
detta betänkande, så upptager det icke ens den av herr Persson
i Norrköping i motion gjorda framställningen, utan denna har
framförts endast i form av en reservation. Alltså icke ens i detta

avseende hänger detta tillsammans. 0 . , , . e n

Men dessutom är det, som herr Lindhagen papekade, tva fullständigt
olika saker, som det rör sig om här. Jag förste! dem
som i likhet med herr Gabrielsson är principiell motståndare till
ett sådant förslag som det av herr Lindhagen framförda,. och om
utskottet hade kommit fram till ett avslagsyrkande pa sadana
motiv så hade jag kunnat förstå det, men att komma fram pa de
vägar''utskottet här gjort, är synnerligen betänkligt.

Nu skulle jag icke ha något emot en aterremiss, ty under
vissa givna förhållanden kunde det ha åtminstone någon liten betydelse.
Men å andra sidan är det klart, att när i riksdagens
sista timma denna sak remitteras tillbaka till utskottet, sa nar

Torsdagen den 7 juni, kl. 7 e. in.

21 Nr 7ft.

utskottet knappast någon möjlighet att behandla ärendet verkligt Ana- imtäilansakligt.
lle av mili''

Jag beklagar därför, att utskottet framkommit här på sådant HuZidare “
sätt som är fallet, och som det ju är nästan omöjligt att få ett under år ian.
verkligt grepp på denna fråga, sådan som den nu ligger, så måste (Forts.)
jag förena mig om herr Lindhagens yrkande. Men jag kan under
vissa givna förhållanden biträda återremissyrkandet, om nämligen
voteringen skulle giva anledning därtill.

Herr Olofsson i Digernäs: Herr talman! Jag kan icke
underlåta att uttala min mening i denna fråga.

Det är väl så, att om de värnpliktiga få permission vid bärgningen,
så är det långt i förväg bestämt av regementschefen, när
detta skall inträffa. Då har det hänt åtminstone mig, att de 8
dagar, under vilka jag skulle få hjälp av beväringen, ha kommit
på för bärgningen otjänlig tid, så att jag icke haft någon nytta
av det. Det borde väl ändå vara något samförstånd mellan regementschefen
eller den, som skall bestämma tiden för permissionen,
och jordbrukarna, så att dessa kunde på något sätt få säga till,
när permission behövs.

Detta menar jag är en anledning till, att man bör gå med
på herr Lindhagens motion. Man borde skjuta upp allt vad övningar
heter under den kommande sommaren för att kunna utnyttja
så mycket verklig arbetskraft som möjligt, ty skall man bara
lita pa att fa permission för dessa ynglingar under den tid de
mest behövas, så kan det verkligen inträffa, att man får synnerligen
litet gagn av dem. _ I synnerhet när det gäller dessa övningar
på kortare tid, tycker jag, att det icke vore så farligt, om det
för denna gång kunde anstå. De värnpliktiga gjorde mycket
större nytta, om de finge vara hemma vid jordbruket och hjälpa
till, när de bäst behövas, än om de skola gå på lägerplatserna
under repetitionsövningarna.

Jag ber att fa yrka bifall till herr Lindhagens motion.

Herr Lundgren i Hora instämde häruti.

Herr Rydén i Malmö: Jag förstår icke, varför herr Lindhagen
är så angelägen att pressa fram denna motion till omedelbart
avgörande i det läge, vari frågan nu befinner sig. I fall denna
motion skall avgöras i detta ögonblick, tager jag för givet, att
det icke är någon utsikt för motionären att vinna. Han ifrågasatte
själv.i sitt första anförande en återremiss på grund av det sätt,
på vilket motionen blivit behandlad inom utskottet, och det kan
ingen förneka, att den behandling, som motionen har fått, röjer
allt för tydligt den brådska, med vilken ärendet har måst behandlas
nu i slutet av riksdagen. Jag tror, att det är många, som i
likhet med herr Branting. innan de vilja taga ståndpunkt till motionen,
vilja se, hur den civila värnpliktslagens öde kommer att gestalta
sig. Är det så, att herr Lindhagen är angelägen om att få

Kr 76. 22

Torsdagen den 7 juni, kl. 7 e. m.

Ang. inställan- denna motions öde avgjort omedelbart och förmodligen med negade
av mili- tivt resultat, så är det klart, att då är det skäl att pressa fram ett
taHlZidårea omedelbart avgörande, men om det, såsom jag tror, . finnes större
under år 1917. utsikt till att denna motion kan helt eller delvis gå. igenom, i fall
(Forts.) den kommer, sedan man har denna överblick, kan jag icke finna,
varför det är så angeläget att pressa fram den i kväll. Nu säges
det att det är så sent, men den civila värnpliktslagen blir ju avgjord
i denna vecka, och därmed har man en överblick över förhållandena.
Utskottet kan mycket väl hinna behandla frågan och
riksdagen eller åtminstone andra kammaren kan bliva i tillfälle
att ordentligt pröva ärendet. Vad nu angår första kammaren, sa
tror jag, att man icke bör göra sig några illusioner om utgången
i första kammaren. Under sådana^ förhållanden finner jag mig
nödsakad att biträda yrkandet om återremiss.

Herr Lindhagen: Herr Rydén har framkommit med. ett
nytt utslag av denna oklara välvilja för motionen, som jag icke
riktigt fattar. Herr Rydén har icke ingått det minsta pa, om han
gillar den princip, som ligger till grund för motionen, eller icke,
om herr Rydén tycker, att det är lämpligt, att militärövningarna
inställas, eller icke. Det är ju den saken vi skulle diskutera.
Jag vet, att jag i denna sak har ingen ärlig motståndare mer än
herr Gabrielsson och ingen ärlig vän mer än herr Olofsson i
Digernäs. Jag förstår så väl, att de andra yrkandena avse blott
att få denna motion alldeles ur världen, ty icke är det väl herrar
Brantings och Rydéns mening i dag åtminstone att, sedan de fått
den civila värnpliktslagen avgjord, komma och säga: nu. skola
vi gå på herr Lindhagens motion, här skall inställas militärövningar,
och här skall bli mat och allt möjligt. Detta är icke alls
avsikten, utan det är på det sättet, att. herrar Branting och. Rydén
vilja hava både militärövningar och civil värnplikt;, jag vill däremot
icke hava någondera av dessa två saker. Då kan man ju

förstå, vilket öde min motion får efteråt, när herrarna .triumfera
med sin civila värnplikt och få behålla sina älskade militärövningar.
Vad spelar då min motion för roll? Då är den alldeles bakom
flötet. Avgöres den nu, blir den på ärligt sätt avlivad, genom

återremiss av den angivna anledningen, kommer den att bliva lönnmördad.
Jag önskar en ärlig död åt min motion.

Herr Hildebrand: Herr talman, mina herrar! I nuvarande
läge, när det hänvisas till en annan fråga, som skalig avgöras
snart, finner jag ingen anledning att motsätta mig en återremiss,
utan ber att få förena mig med herr Branting i hans
yrkande.

Herr H amilton: Därest den civila värnpliktslagen icke

skulle antagas, torde det med hänsyn till livsmedelsproduktionen
och bränsleanskaffningen vara nödvändigt, att militärövningarna
innevarande år i viss mån begränsas. Jag lever i den förhopp -

Torsdagen den 7 juni, kl. 7 e. in.

23 Nr 76.

ningen, att nämnda lag kommer att avslås, och just därför kan Ay- Sällandet
vara lämpligt, att, sedan så skett, ett uttalande göres från tärivttfngarna
riksdagen i det av motionären angivna syftet. Av denna anled- tillsvidare
ning ber jag att få förena mig med dem, som yrkat på återremiss. under år 1917.

(Forts.)

Efter härmed slutad överläggning gav herr talmannen propositioner
på l:o) bifall till utskottets hemställan, 2:o) avslag därå och
bifall i stället till den i ämnet väckta motionen samt 3:o) bifall till
yrkandet om ärendets återremitterande till utskottet för ny behandling;
och förklarade herr talmannen sig anse den under 3: o) uppta,
gna propositionen hava flertalets mening för sig. Votering begärdes
emellertid av herr Lindhagen, i anledning varav och sedan till
kontraproposition antagits den under 2:o) avgivna propositionen, nu
uppsattes, justerades och anslogs en voteringsproposition av följande
lydelse:

Len, som vill, att kammaren till andra tillfälliga utskottet för
ny behandling återförvisar utskottets förevarande utlåtande nr 17,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren, med avslag å utskottets hemställan
i berörda utlåtande, bifallit den i ämnet väckta motionen.

Omröstningen utföll med 112 ja mot 25 nej, vid vilken utgång
kammaren således beslutit att återförvisa ärendet till utskottet för
ny behandling.

§ 8.

Därnäst i ordningen var å föredragningslistan uppfört konstitu- Ang. införande
tionsutskottets utlåtande, nr 31, i anledning av väckt motion an-av enkammargående
första kammarens avskaffande och införande av enkammar- s’Jstemsystem.

I en inom andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet
hänvisad motion, nr 390, hade herr Hage in. fl. hemställt, att riksdagen
ville principiellt uttala sig för första kammarens avskaffande
oöh införande av ett enkammarsystem samt hos Kungi. Maj:t begära
ett förslag till de ändringar i grundlagarna, som för en sådan
tankes förverkligande erfordrades.

Utskottet hemställde, att förevarande motion icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

Reservation hade likväl avgivits av herrar Olof Olsson, Larsson
i Västerås, Ii allén, Kropp och Törnkvist.

Nr 76. 24

Torsdagen den 7 juni, kl. 7 e. in.

Ang. införande
av enkammarsy
st cm.
(Forts.)

Efter uppläsandet av utskottets hemställan begärdes ordet av

Herr Hage, som yttrade: Jag tror, att det skulle kunna finnas
mycket göda skäl för, att det utskottsutlåtande, som nu föreligger
till behandling, ginge samma väg som det föregående utskottsutlåtandet,
d. v. s. tillbaka till utskottet •— visserligen av andra orsaker
än när det gällde det föregående utlåtandet, men i alla fall på
mycket goda skäl och grunder. Här har nämligen konstitutionsutskottet
vid behandlingen av denna motion tämligen tydligt och klart
sagt ifrån, att utskottet icke ens går in i prövning av denna fråga.
Det säger nämligen, att den hemställan, som det här gäller, avser en
så genomgripande förändring av det svenska statsskicket, att utskottet
ifinner sig redan på grund därav böra avstyrka motionärernas förslag,
och så hänvisar utskottet till, att det yttrat sig på samma olämpliga
sätt både 1912 och 1914, och tycker sig därigenom hava fått
hävd för, att man har rätt att behandla motioner på detta sätt. Men
det är ju ändå så, att grundlagen säger, att motioner skola verkligen
behandlas och att det skall anföras skäl, varför man tilltstyrker eller
avstyrker en motion. Det har faktiskt utskottet icke gjort i detta
fall. Alltså kunde det verkligen finnas mycket starka skäl för att
remittera tillbaka utskottsutlåtandet, men jag skall icke tillåta mig
ett sådant yrkande, därför att det är för sent på riksdagen och jag i
alla fall så väl vet, att det till ingenting nyttar.

Emellertid måste jag säga, att det verkar oerhört betryckande
och sorgligt, att man ens skall behöva debattera en sådan fråga, om
första kammaren skall avskaffas eller icke, och detta isynnerhet med
vänstermän. Jag tycker för min del, att om man ser saken från
vänstersynpunkt, innebär ju en förklaring, att första kammaren
ovillkorligen bör vara kvar, att man från vänstersidan säger, att
folket, som har valt andra kammaren, folket, som har givit ett visst
uttryck åt sin åskådning och sin vilja, är icke kompetent att bedöma,
hur Sveriges land skall skötas och styras. Man kan förstå,
att en högerman resonerar på det sättet. Troligen menar icke högermannen
detta att kompetensen saknas, men han har ^en^ del andra
skäl; han gömmer sig kanske bakom denna låtsade åskådning för
att på den vägen få fram det egna intresset och fördelarna av att
hava kvar första kammaren. Men för en vänsterman ställer sig saken
annorlunda, och särskilt är det ytterst förvånansvärt, när en socialdemokrat
säger, att folket icke är kompetent att bedöma riksfrågorna,
och att det måste finnas bredvid folket en annan institution,
vald på visst sätt, som reglerar folkets görande och låtande. _

Utvecklingen har gått i en synnerligen beklaglig riktning, särskilt
under senare tid. Det var en socialdemokratisk författare —
han är för övrigt partisekreterare för närvarande — som skrev en
gång för några år sedan, samtidigt med att han framförde kravet pa
att första kammaren skulle stå kvar och reformeras till en kammare
av sakkunniga, att han ansåg, att ett förnuftigt tvåkammarsystem är
en bättre form för ett fullt demokratiskt styrelsesätt än enkammarsystem.
Hur i afl världen kan en vänsterman komma till en sådan

Torsdagen den 7 juni, kl. 7 e. in.

25 Nr 7<i.

upprättning? Del är l ör mig fullständigt ofall bart. Dol är vill ända Ang. införande
sa, att cn sådan förklaring icke grundar sig på något annat än den av enteamn‘arklara
högeråskådningen, att folket icke har kompetens att styra sitt *y,’tem''

eget land. Ty vare sig man söker rätta till denna sak genom att re- (ons.)

formera första kammaren, d. v. s. genom att i stället för den fyrtiogradiga
skalan införa en reducerad röstskala, eller på det sätt, som
författa ren föreslagit, sä att man gör första kammaren till en sakkunnig^,
solution, sa måste detta innebära en inkompetensförklarmg
gentemot folkviljan, alltså en förklaring, att denna folkvilja på
vilken vänstern bygger hela sin uppfattning om att landet skall styras
i en viss riktning, är otillförlitlig och icke att fästa avseende
™. fullt och helt utan att det måste finnas något bredvid denna folkvilja,
som reglerar det hela.

Under sådana förhållanden och med en sådan utveckling på
vänstersidan kan man första, att det icke kunnat gå på annat sätt,
än som det^ gatt här i landet, att vi blivit sa efterblivna med avseende
på politiska reformer. För min del får jag säga, att om jag vore
nationalist eller till och med blott nationellt sinnad, så skulle jag för
mm del finna, att en sådan konstaterad efterblivenhet i politiskt hänseende
på^ grund av förstakammargärningarna borde motivera just
ett krav på borttagande av första kammaren. Ty, om jag är nationalist
eller nationellt sinnad, måste jag ändå hava någon slags känsla av en
viss skam, om det konstateras, att det land, där jag är medborgare, är
politiskt efterblivet och om det egna landets efterblivenhet framstår
allt mer klart under de förhållanden, som inträffat ute i världen i de
krigförande och andra länder, då dessa länder hava ryckt fram i demokratisk
utveckling. Det är en känd sak detta, att man nu allmänt
får höra det påståendet, att Sverige börjar övertaga Rysslands roll,
d. v. _ s. det anseende för politisk efterblivenhet som Rssland förut
halt i världen.

Jag erinrar mig i detta sammanhang ett samtal som jag hade
med en bulgarisk partivän. Han var vänstersocialist. Vi sutto
och resonerade litet allmänt om förhållandena och utvecklingen i
världen, och han kom helt plötsligt att ställa den frågan till mig, om
det verkligen var sanning eller ett dåligt skämt det som man vid ett
tillfälle talat om för honom, nämligen att första kammaren här i
landet är vald efter en 40-gradig skala, så att somliga människor
hava 40 röster. Häri säde, att det kunde hända, att han missuppfattat
den person, som han talat med, eller att det var någon som
velat skämta med honom. Nej, sade jag, det är verkligen sanning.

I början trodde han det icke, och först när jag tydligt och klart förklarade
saken, måste han ge med sig och förstå, att det verkligen
måtte^vara så. Han yttrade då: hur i all världen kan ni tillåta något
sådant i edert land? Vad skall man gorå åt saken, sade jag.

T. o. m. vänsterrepresentanterna i riksdagen vilja icke göra så mycket
åt denna sak. Tvärtom har utvecklingen börjat gå i den riktningen,
att man börjar göra allt mindre och mindre åt frågan att avskaffa
första kammaren.

Ungefär så utspann sig samtalet med denne man. Jag tror, att

Nr 76. 26

Torsdagen den 7 juni, kl. 7 e. m.

Ang. införande && nog kommer att, ofta inträffa för svenskar som resa i. utlandet,
av enkammar- n^r (jg res0nera om den allmänna politiska utvecklingen i Sverige,
system'' att de komma in på dessa obehagliga samvetsfrågor, när det av ut(F°rts.
) Aningar slås fast denna oerhörda efterhlivenhet, som vi råkat in i
här i vårt land. Och man måste rent av skämmas, att man är svensk,
när man skall förklara, hur situationen i de politiska frågorna ligger

här i landet. . , .„ . ,

Herr talman, jag skall icke tillåta mig att något längre belysa
de här sakerna. Det kunde naturligtvis här vara oerhört frestande
att gå in nå hela detta spörsmål i allmänhet, och ytterligare belysa
en del saker som har framförts i motionen. Men inför den långt
framskridna tiden och alla spörsmål, som. ännu kvarstå obehandlade
i kammaren, så skall jag inskränka mig till att yrka bifall till
motionen.

Vidare anförde

Herr Janson i Kungsörn Herr talman, mina herrar! Jag
skäll icke gå in på något svaromål på den siste ärade talarens framställning,
men jag ber att få säga. ett par ord.

Den föregående talaren har i sin motion yrkat, »att riksdagen
ville principiellt uttala sig för första kammarens avskaffande och
införande av ett enkammarsystem», alltså att riksdagen skall uttala
sig för första kammarens avskaffande. Hör att det skall bil ett riksdagsutt
alande, måste båda kamrarna fatta samma beslut. . Att ett
sådant beslut kan fattas här i denna kammare, kan man ju tycka
vara rimligt, men att fordra, att första kammaren skall fatta ett sadant
beslut och principiellt uttala sig för sitt eget avskaffande, ar
för mycket begärt. Då jag för min del icke kan ga med pa detta
motionärernas yrkande, så ber jag att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Herr Hallén: Herr talman! Jag skall be att först få betyga
mitt erkännande åt motionären för det enligt min uppfattning sakliga
sätt varpå han i större delen av sitt anförande rörde vid sjalva
frågan och för att han hittills åtminstone icke framkallat den sedvanliga
striden om vad som ytterst åsyftas mellan de olika vänsterriktningarna
inom kammaren. Och det vore väl, om vi under denna
korta debatt kunde få hålla oss till saken. ,

Jag vill fullständigt instämma med motionären, att. det, ar
högst beklagligt, att i utskottets utlåtande kunnat, komma in något
sådant, som att denna fråga avser ,en så genomgripande förändring
av det svenska statsskicket, att man redan därför skulle vara tvungen
att avslå motionen, och jag instämmer, till fullo med honom,
att det i dessa- dagar är en fullständigt politisk anomali att ta hora
eller se något sådant. Det måste säga sig, att i det stycket har
motionären alldeles rätt. Han rör vid en sak, som för större delen
av vårt folk verkligen står som en angelägenhet att taga upp, ocn
det förvånar mig verkligen, att liberalerna inom utskottet kunnat

Torsdagen den 7 juni, kl. 7 e. m.

27 Nr 7<i.

likta till (lön grad dupera .sig av ett gammalt högeruttryok, att de
gatt med pa en sådan motivering, som att, blott för att saken är av
en sa genomgripande natur, ,sä skall man ingenting gorå. Det är
detsamma som att säga, att liberalerna icke vilja gä med på en författningsrevision.
Vi Jk tillfälle att i -annat''sammanhang komma
in på flen irågan. Såväl jag som mina partikamrater i utskottet
hava också måst reservera oss mot utskottets motivering. Jag hemställer
till kammaren, icke blott till mina närmaste meningsfränder
utan även till de liberala representanterna, och jag riktar denna
vädjan så långt in i deras led som det är möjligt, att de måtte vara
med och desavuera eu sådan motivering’ som föreligger bär i utskottsbetänkandet
och icke göra sig skyldiga till att ställa sig sida
vid sida med ett sådant uttryck utan att de i stället måtte biträda
utskottets förslag med uteslutande av motiveringen. Jag vill nu
i stället iöreslå, att de ville biträda vårt yrkande och alltså gå med
på utskottets förslag med uteslutande av motiveringen. Och varför
vi i alla fall — det kan jag säga såsom det andra skälet — icke
kunna stödja motionärernas yrkande i den form, det föreligger, är
helt enkelt därför att -det som skiljer oss och motionärerna är egentligen
kort sagt en tvist om — vad man .skulle kunna kalla — arbetsordningen
inom den demokratiska omvälvningsprocess, som här
skall företagas. Motionärerna hava här yrkat, att vi skola gå rakt
på denna linje. Första^ kammaren är det centrala hindret, ergo
skall den bort. .Man måste åtminstone respektera vår uppfattning
och fråga sig: År det den riktiga formen för att komma, fram till
det målet, vi sträva för, nämligen ett fullt demokratiskt genombrotts
År det så, att det är första kammarens avskaffande i dess
nuvarande gestalt? Allt vad vänster heter måste instämma, men
till dess avskaffande kräves dess värre också dess eget bifall och
därmed äro vi framme vid den taktik, som vi alltid rekommenderat
nämligen grusandet av den 40-gradiga skalan. Det är med kännedom
om partiställningen i vårt land icke tu tal om att icke, när den
skalan en gång faller bort, första-kanLinarprobleniet då kommer i
ent, helt annan -dager, och da kunna åtskilliga olika alternativ uppstå.
Antingen kan man tänka sig ett tvåkammarsystem, då vi få
liksom två nya kammare, som böra vara alldeles likbesläktade.
Men man måste erkänna, att -det är en opraktisk idé, ty då får man
två stycken andra kammare, om man så vill, vilket är alldeles onödigt.
Detta är^den ena linjen, som dock icke är så tilltalande.

Eller också skulle man kunna tänka sig att gå på den linjen,
att man hade ett system med en första kammare, där kammaren
dock loke vore totalt maktlös, men där den i det allra närmaste
bleve det med endast ett suspensivt veto. Detta är det andra alternativet.
Ännu ett annat är att totalt avskaffa denna kammare och
i stället få ett slags socialt råd eller några institutioner, vilkas veto
eller bifall i vissa frågor skulle krävas under vissa garantier. Då
uppstår det en hel del andra alternativ, som bli aktuella.

Vad vi mena, är -att man icke låter -suggerera sig och tro, att
garantier för att dem-okratien skall få leva och arbeta i fred äro

Ang. införande
av enkammarsystem.

(Forts.)

Sr 76. 28

Torsdagen den 7 juni, kl. 7 e. m.

Ang. införande viin na, enbart genom uttryck et enka mm arsys tern. Det är det. naturav
enkammar- bgtvis icke, ty om vi finge ett enkammarsystem, måste vi tänka
system. ogs att det’ dook först måste beslutas av den lagstiftande försam (Forts'')

lingen och det kunde ju hända att de borgerliga partierna gingo
med pa detta system, ehuru det kan tänkas att man därigenom
beskär demokratien all rätt i detta avseende, och då vore vi icke
herrar i eget hus, trots att vi hade enkammarsystem. Men däremot
kan man icke förneka att, så fort den 40-gradiga skalan fallit och
vi ha större sannolikhetsskäl för att få absolut vänstermajoritet, da
är dagen inne att avgöra huru vi skola göra. Skola vi slopa första
kammaren, vilket jag hyser stora sympatier för på samma sätt som
motionärerna, då få vi tänka oss olika växlande. alternativ, som
uppstå. Det är då, som vi mena, att det centrala icke är att man
skall rikta in sig på lång sikt i den frågan att denna kammare
skall bort, utan det centrala är att vinna absolut betryggande garantier
för att demokratien får härska oinskränkt.

Jag vill blott här taga en liten bild. Om någon bär kommer
och säger att det blivande störa världsparlamentet skall sammanträda
och ha sina kongresser i Rom och icke i Konstantmopel eller
Jerusalem eller i någon annan stad, skulle vi med detsamma säga
att detta är en sak, som ligger »ett stycke bakom». Först skola vi
ha detta världsparlament, som skall samlas. Likadant här. _ Det
centrala är icke om vi ha en i stället för tva olika institutioner,
som vi nu ha, utan det centrala både ur demokratisk och socialistisk
synpunkt måste vara", att vi skola ha absoluta garantier. för att
demokratien skall härska i eget hus. Ur socialdemokratisk synpunkt
måste detta vara det centrala, och därför kan jag icke törsta
att motionärerna icke gilla denna synpunkt och icke kunna skänka
den någon förståelse.

Jag vill sluta med att återkomma ännu en gång med en uppmaning
till kammaren att biträda konstitutionsutskottets ° förslag
med ogillande av motiveringen, och jag vädjar ännu en gång speciellt
till de liberala ledamöterna, om de verkligen kunna _ tycka,
att det är passande och lämpligt att i tider som dessa, då vi verkligen
kräva en radikal och genomgripande författningsrevision, som
syftar fullständigt i motionens anda, instämma i sådana uttryck,
som förekomma i motiveringen. Jag ber att få vidhålla det yrkande
jag först framställt.

Med herr Hallén förenade sig herr Törnkvist.

Herr Hildebrand: Det är icke ofta, som jag har anledning
att instämma med herr Hage, men det var några ord han inlade i
sitt anförande, som jag för min del måste instämma i, och det var
då han fann underligt, att frågan skulle behöva diskuteras. Men
det kan ju hända, att herr Hage och jag inlägga olika betydelser
i dessa ord. Jag vill emellertid icke fullfölja denna tankegang
utan endast hänvisa till, att under den stora interpellationsdebatten
häromdagen i de stora författningsfrågorna alla partier stannade

Torsdagen den 7 juni, kl. 7 e. in.

2‘J Nr 7<>.

vid det, att valstriden kommer att i hög grad röra sig därom. Dä
synes det irrig, att icke någon förnuftig anledning föreligger för
att när vi lia en liel del andra saker att syssla med i kväll upptaga
någon större principdebatt i denna fråga.

Vad läget i övrigt angår, far jag endast hänvisa till, alt både
liberala och högerledamöter inom utskottet enat sig om denna motivering
och kläm, och jag vill då nöja mig med att helt enkelt
yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Höglund :i Stockholm: Herr talman, mina herrar!
Nog är väl i alla fall första kammaren en bra oskön puckel på vår
författning, och nog har den också så många synder på sitt samvete
gent emot vårt folk, att man, såsom herr Hage sade, icke skulle
behöva diskutera denna fråga, utan diskussion åtminstone i denna
kammare kunna vara färdig med den dom, som en gång fälldes
i franska nationalkonventet över kungadömets representant: »La

mort sans_ phrases», döden utan fraser. Särskilt sedan vi infört
de proportionella valen i vårt land, finns väl ens skenet av ett existensberättigande
för en sådan rikedomens speciella representation
med den makt och myndighet, som vår första kammare har.

Man gör likväl gällande, t. o. m. i demokratiska kretsar -— och
det synes av detta lilla tarvliga utlåtande, att även liberalerna ha
en sådan uppfattning —- att det är nödvändigt, att vi ha »en reglerande
och återhållande kraft», som senaten skall utgöra. Man skulle
kunna förstå en sådan uppfattning, om det gällde sydländska folk,
där folklynnet är helt annat än vårt, och där temperamentet är så
eldfängd att man i hastigheten lätt kan fatta överilade beslut. (Man
har sålunda hänvisat till franska ideputeradekammaren och dess
ställning under bl. a. Dreyfusprocessen.) Men jag vågar påstå, att
ävensom ett dylikt resonemang tilläventyrs kan tänkas gälla för
ett sådant folk, är det ingalunda tillämpligt på oss här i Sverige
med vart tröga folk med dess fiskblod i ådrorna och snigelgång
framåt. Skulle det verkligen vara behövligt att skapa en sådan väldig
broms mot utvecklingen? Jag vågar betvivla det, och jag tror,
att den mänskliga trögheten sannerligen är en garanti nog för att
icke ens under de mest vidsträckta demokratiska förhållanden man
kan tänka sig en alltför snabb politisk eller social utveckling från
den nuvarande ordningen.

Jag vill för övrigt erinra herrarna om, att kravet på enkammarsyistem
icke är något Ispeciellt »Socialdemokratiskt krav. Det är
egentligen ett gammalt demokratiskt och liberalt krav även för vårt
lands vidkommande, ehuru det numera är övergivet av det liberala
partiet. Det är icke heller någon nyhet i svensk riksdagspolitik.
Redan vid 184(1 års riksdag framlade själva konstitutionsutskottet
ett förslag om införande av enkammarsyistem i vårt land med en
kammare, som skulle gå under namnet »riksförsamlingen». Denna
riksförsamling skulle visserligen kunna dela sig på två avdelningar,
men dock kunde sammanträda gemensamt, i fall avdelningarna icke
enade sig utan det behövdes ett slutligt avgörande, alldeles på sam -

Ang. inför and t
av enkammarsystem.

(Forts.)

Sv 76. 30

Torsdagen den 7 juni, kl. 7 e. in.

Ang. införande ma sätt som det nu sker med gemensamma omröstningar i skatteår
enkammar- frag.(jr 0> ((j • öen skulle sålunda i gemensamt sammanträde avgöra
system. även lag-frägor. Mark väl, att detta förslag antogs av 1840 års

(rörts.) bondestånd, och jag tycker, mina herrar, att vad svenska bönder,

majoriteten av vårt folk, ansågo oss vara mogna för redan för 75
år sedan, det borde vi också vara mogna för i nådens år 1917.

Det är särdeles egendomligt, att denna tanke på ett enkammarsystem
numera mötes av sådant motstånd även från högersocialistiskt
håll. Pastor Hallén yttrade, att man borde gå en annan väg,
att det gällde att först och främst avskaffa den 40-gradiga skalan,
och yttrade, att den taktiken ha »vi» alltid rekommenderat såsom
den riktiga. Ungefär så folio hans ord. Jag vet icke vad han
menade med ordet »vi». Men lång tid innan herr Hallén tillhörde
det socialdemokratiska partiet, har detta parti i många år kämpat
för första kammarens avskaffande. Så mycket vet jag. Det var en
paroll, som förts fram i 20 å 25 års tid och som ändrades först efter
1906, då parollen blev en annan. Jag vill erinra om, att närjlen
Staaffska regeringen störtades år 1906 genom kungamaktens hållning,
gavs det ut en paroll från det gamla socialdemokratiska partiet
till arbetarna att överallt hålla möten icke för kravet på avskaffande
av den 40-gradiga skalan utan för kravet på både konungamaktens
och första kammarens avskaffande, alltså införande
av bl. a. enkammarsystem.

Herr Halléns anförande var för övrigt ganska svårt att få något
grepp på, ty han erkänner själv, att han i sak fullständigt gillar
motionärernas uppfattning, men av några konstbesynnerliga taktiska
skäl, som jag icke blev klok på, anser han, att det vore förmånligare
att gå en annan väg för att få demokratien genomförd.
Man talar om att blott avskaffa den 40-gradiga skalan, och man
hör åter det gamla pratet om att man icke kan begära att första
kammaren skall »avskaffa sig själv». Här är återigen den gamla
frasen, som gick igen, när vi diskuterade om kungamaktens avskaffande.
Den kan icke avskaffa sig själv. Nej. Man kan icke
begära, att den frivilligt skall göra det. men den gör det den dag,
då trycket utifrån blir så starkt och opinionen mognat att lösa frågan,
och jag är övertygad om att lika visst som de fyra stånden år
1866 avskaffade sig själva'', lika visst kommer också en gång i tiden
första kammaren att göra det, när folkmeningen blir så stark, att det
icke längre går att motstå densamma.

Herr Hallén erkände ju för övrigt själv, att problemet ur demokratisk
synpunkt måste ställa sig sålunda: antingen skall första
kammaren — och det gäller även den nya första kammaren, som
nu även högersocialdemokrater vilja ha — _ha en sådan sammansättning,
att den fortfarande, låt vara i mindre mån än nu, kan
tjänstgöra som en broms mot demokratien. Då är den naturligtvis
ur vår synpunkt, ur demokratisk synpunkt, förkastlig, och ett sådant
tvåkammarsystem kunna vi inte godkänna. Eller också blir
denna första kammare, exempelvis genom den 40-gradiga skalans
eventuella borttagande, så demokratiserad, att den i själva verket

Torsdagen den 7 juni, kl. 7 e. in.

31 Nr 76.

bara blir eu ny upplaga, en dublett av den andra. Men då blir den
ju fullständigt överflödig, ty vi behöva inte mer än 230 folkrepresentanter.
Yi behöva inte ha så många som 380 för att behandla
oelh avgöra svenska folkets frågor.

da, jag vill ännu en gång understryka, att den uppfattning,
som vi vänstersocialister hävda, är både den gamla demokratiska och
den gamla socialdemokratiska ståndpunkten, och jag vill till sist instämma
uti herr Brantings ord från 1902, då regeringen tillsatte
rösträttskommittén: »Utveckling fram mot enhammar system är den
rationella lösningen ur alla svårigheter.»

Jag yrkar bifall till herr Hages m. flis motion.

Herr Lindhagen: Jag skall be att ytterligare få understryka
vad herr Hallén anförde rörande det liberala partiets delaktighet
uti detta utskottsbetänkande. De liberala ledamöterna
åberopa fortfarande liksom de gjort förut, att de avstyrkt motionen
endast därför att, som det står, »den däri gjorda hemställan avser
en så genomgripande förändring utav det svenska statsskicket, att
utskottet finner sig redan på grund därav böra avstyrka motionärernas
förslag». Det är bra, att herr Hallén har klämt på den
punkten. I år stå bakom ett sådant uttalande bland annat följande
liberala namn: Edén, Mannheimer, Stadener, von Zweigbergk,
Janson i Kungsör. Yad tro herrarna, att det skall bli för effekt
med den störa författningsrevisionen, om vilken va debatterade häromdagen
och som liberalerna ju skulle vara med på, då de samtidigt
utfärda ett sådant plakat med den mest fullständiga bankrutt- och
inkompetensförklaring för deltagande i ett sådant värv. Så snart
någonting är genomgripande, skall man alltså inte alls befatta sig
med detsamma! Det är inte störa utsikter för den svenska demokratien,
om den skall räkna med bistånd utav det liberala partiet,
sådant det här framträder. Jag hoppas, att herrarna på norrlandsbänken
någon gång bryta sig ut, när det gäller sådant här åtminstone.

Det var egentligen detta jag ville säga. Men jag vill tillägga
i anledning av att herr Höglund talade någonting om vad bondeståndet
haft för uppfattning förr i tiden, att jag har en känsla
utav, att det är, från landsbygdens folk som den nya politiska renässansen
nu måste komma. Det är från jorden och ifrån naturen
som de verkligt , nya och befriande krafterna till sist ändå skola
träda fram och icke ifrån städernas öknar.

Det är den andra anmärkningen jag har att göra, och den
tredje riktar sig mot herr Janson i Kungsör, isom framhöll här, att
man kan inte begära, att första kammaren skall avskaffa sig själv.
Herr Höglund bär redan förut här yttrat sig något i detta ämne,
men jag kom ihåg, när han sade detta, att även vid denna riksdag
vid ett tillfälle, då det var fråga om en motion som jag väckt i författnings
frågan och där även berördes konungadömets avskaffande,
uppträdde, herr Hallén på talarestolen och upprepade socialdemokratiska
byråkratiens gamla bevingade ordet: »Intet skall man begära.

Ang. införande
av enkammarsystem.

(Korta.)

Nr 76. 32

Torsdagen den 7 juni, kl. 7 e. m.

Ang. införande.^ kungamakten avskaffair sig själf». Nu är det också utkastat:
av enkammar-kan första kammaren avskaffa sig själv, och det är nog på det
system. att kerrarna leva i den föreställningen, att ingen makthavare

(Forte.) avskaffa sig själv, och det beror nog på att partibyråkratien,

i känsla av lätt det aldrig skulle falla den in att avskaffa sig själv,
inte heller tror, att några andra, som ha makt, skulle vara villiga
att göra det. Emellertid går utvecklingen i den riktningen att
självövervinnelsen en gång kommer att betyda något. Den nya
tidens lösen måste vara, att det viktigaste av allting är att börja
med oss själva eller, varför inte, att »avskaffa oss själva» i den
man vi stå emot all sund utveckling.

Herr Liljedahl: Jag har inte alls haft med denna fråga

att göra, men jag kan inte underlåta att i anslutning till herr Höglunds
anförande uttrycka min glädje och säkert mångas glädje
över att det ena partiet efter det andra släpper den enfaldiga idén
om ett enkammarsystem. Varje människa har ju två ben, ett höger
och ett vänster, två armar, en höger och en vänster, två ögon, ett
höger och ett vänster, två öron, ett höger och ett vänster, två lungor,
en höger och en vänster, och då är det inte för mycket, att en så
levande organism som en riksdag också håller sig med två kamrar,
en höger och en vänster.

Herr Rydén i Malmö: Jag har inte tänkt förlänga denna
debatt och jag skulle inte ha begärt ordet, om icke det sista anförandet
hade hållits.

När jag för min del ställt mig avvisande till den föreliggande
motionen, beror det därpå att det aldrig någonsin hajr klargjorts,
hur man tänker sig ett enkammarsystem från den sidan, om man
t. ex. tänker sig ett enkammarsystem med en kammare, som med
enkel majoritet beslutar i ärenden även uti de allra viktigaste. Någon
motsvarighet till ett sådant enkammarsystem känner jag för
min del inte till. Det är möjligt, att det finnes i någon nyare författning,
som jag icke uppmärksammat. Men eljest äro ju i allmänhet
enkammarsystemen så inrättade, att det för viktigare ärendens
avgörande kräves en kvalificerad majoritet, vanligen då dubbel
pluralitet. Detta är fallet exempelvis i den radikala norska författningen,
där man bär ett enkammarsystem i realiteten men där man
infört en ganska stark och, jag vill säga det, i hög grad bromsande
garanti vid avgörandet av viktigare frågor. I den finska författningen,
som ju är mycket ny och där man har ett enkammarsystem
har man löst denna fråga på ett annat sätt. Jag var för inte så
länge sedan i tillfälle att samtala med åtskilliga medlemmar av den
finska lantdagen som bekräftade, att just det sätt, varpå man löst
denna fråga om en tillbakahållande anordning i den finska representationen
verkade i hög grad konserverande och förfärligt besvärligt.
Uti detta stora utskott, som man där har, och som skall avgöra
en idel viktiga ärenden, strandar och stannar en mängd ärenden,
som sålunda över huvud taget aldrig komma till slutligt av -

Torsdagen den 7 juni, kl. 7 e. in.

•>3 Nr 7tt.

system.

(-Korta.)

samlade lantdagen. .Jag vill därför framhålla, att etU»j. införande
. i system efter mönster av hittills kända nationalnepreisen- av tnknmmar tationer

kali i viktiga avgöranden vara avsevärt mera konservativt “
till «• ''fanunarsystenn. som ar byggt pa en demokratisk valrätt
, , ■kamrarna. Man kan ju räkna ut pa fingrarna, att om

amlia kammaren med nuvarande partiställning bildade hela national förrattnrrhnCT

1 i-TT’, 0t;h fet vor€‘ infört ett sådant institut
r att förhindra förhastade beslut, som linnés i de enkammarsy stem

jag nyss talade om, t. ex. dubbel majoritet, sill te i denna kammare
svenska högern, som utgör mer än tredjedelen av kammaren
och sannolikt kommer att utgöra mer än tredjedelen av kammaren,
med fullständig makt att hindra varje stor och viktig genomgripande
reform särskilt liraga om grundlagarnas ändring. Efter samtal
med norska storting™ .vet jag, att de betrakta bestämmelserna
om tva.tredjedelars majoritet som en stark konservativ garanti, och
det ar ytterligt svart för dem tack vare detta att genomföra i
synnerhet grundlagsändringar i den norska författningen Det är
dart or jag begärde ordet, när herr Liljedahl kom att göra en sådan
dar schablonmässig framställning av denna sak — som mera är
agnad att framkalla löje, ifall det skulle komma ut, att det anförts

pfT+enV d6batterna ~ för att framhålla, att man
skalf icke fata ett ord vara avgörande för en ståndpunkt i en fråga

dag byter för mm del ur demokratisk synpunkt icke ut vilket enkammarsystem
som helst mot ett väl avvägt, två,kammarsystem, förmefser^
byg’Sres pa verkll^t demokratiska valrätt sbestäm Då

herr Höglund dragit fram det socialdemokratiska partiprogrammet,
vill jag meddela, att jag medverkat till att bestämmelserna
i denna punkt blivit sadana de nu äro och att partiet intagit
d-en ståndpunkten ! forfattmngsf rågan, och därvid ha de av mig nu
ant orda skalen lor mig vant de avgörande. Om herr Höglund
exempelvis foljt med franska parlamentets historia under Dreyfusproeessens
tid, skulle hall ha funnit, hur tvåkammar,systemet
dar verkade under denna tid. Deputeradekammaren väljes iu där
med treanga mandat och senaten med nioåriga, mlen dessa representationer
utgingo från i huvudsaklig del samma väljarkår. Hur
verkade systemet där under Dreyfusprocessens tid? Jo, det gick vid
denna tidpunkt en reaktionär bölja genom Frankrike, som fullkomligt
kastade om -ställningen inom deputeradekammaren, så att det
blev en klenkal och nationalistisk och till och med mot republiken
fientligt sinnad majoritet inom deputeradekammaren. Samma år
omvaldes emellertid endast en tredjedel av senaten under intrycket
av denna reaktionära väg, som gick genom Frankrike. De andra
tva tredjedelarna voro däremot påverkade av äldre tiders strömningar
och det gjorde, att nar vågorna gmgo som högst, blev det faktiskt
den Iranska senaten, som räddade friheten i Frankrike.

Jag bär velat anföra detta för att visa, att det är icke utan
vidare givet, att inte med ett tvåkammarsystem, även om det är
ytTgt pa ungefär samma valmanskår för bägge kamrarna, det kan
Andra hammarens protokoll 1917. Nr 76. 3

Nr 76. 34

Torsdagen den 7 juni, kl. 7 e. m.

Ang. införande \)\[ en artskillnad i kamrarnas politiska ställning vid ett
av enkammar- £^]]e so,m gör, att detta tvåkammarsystem kan ia en verklig

system. mokratisk uppgift att fylla.

(Forts.)

Herr Lindhagen: Den siste talaren har ofta eller åtminstone
vid flera tillfällen framhållit .lust detta exempel om, huru
senaten i Dreyfusprocessen räddade Frankrike ifrån skandal och
ett justitiemord. Ja, ett sådant där underverk kali straffa
någon gång i världshistorien, men .lag tror icke, att det ar ett
tillräckligt skäl för herr Rydén att påtvinga svenska folket tor
ovärderlig tid ett tvåkammarsystem. Icke kan man val fe gga
blott på denna tilldragelse, det är m en alldeles för obetydlig grun
i detta fall. Bakom detta ligger helt enkelt, att herr Rydén haller
på ett tvåkammarsystem, och inom socialdemokratien bör.iar^ tor
övrfet mer och mer den tanken växa sig fast, liksom sa. manga
andra gamla tankar, att de gamla institutionerna äro kanske bra
att ha i alla fall, och så söker man alla förevändningar för den
saken, ty det är väl dock en förevändning, herr Ryden, vad man
här anför för bibehållandet av tvåkammarsystem. Man tick ior
övrigt icke klart för sig, var herr Rydén egentligen ville stanna.
Jag kan icke taga vilket enkammarsystem som helst, säde nerr
Rydén, och så åberopade lian, vilken stor gärning, som senaten i
Frankrike hade gjort, och det var som om detta skulle överskugga
alla andra tankar. Man måste därav draga den slutsatsen, att
Rydén i sitt innersta tycker, att tvåkammarsystemet dock ar det

Hira (basta. ^ emellertid hålla oss till enkammarsystemet och utgå
från Rydéns här gjorda uttalande, att han icke kan taga vilket
enkammarsystem som helst, så vill jag endast fästa uppmärksamheten
därå, att något sådant ha motionärerna ,iu icke heller begärt.
Vidare sade herr Rydén, att man har icke klargjort ior
oss, vilket enkammarsystem man här vill ha. _ Men herr Kyden
får naturligtvis klargöra för sig själv, hur han i det ^avseendet vill
ha det ordnat. Det första är, att han överväger fragan, om han
vill ha ett enkammarsystem eller ej, och sedan har han att bestämma
sig för i vilken form denna tanke bör förverkligas.

Vi ha här sagt, att vi vilja ha ett enkammarsystem, som består
av den nuvarande andra kammaren, sammansatt precis så som
den nu är, med undantag av att vi önska ha en fullkomlig, allmän
och lika rösträtt till densamma med bibehållande av proportionella
val Det är vårt projekt, vi ha sålunda preciserat, hur vi villa
ha det ordnat. Sedan kan man ju ha andra meningar och diskutera
och rösta om dem, men icke skall man väl avböja varje tanke
på enkammarsystem, därför att herr Rydén icke blivit pa det klara
med, i vilken form han vill ha detta system. Var god och bona
att skaffa sig en uppfattning därom. .

För övrigt har det socialdemokratiska partiet en gång. det var
år 1911, med anledning av ett utav mig väckt förslag, med en
nästan förkrossande majoritet, jag tror, att det var blott fyra a

Torsdagen den 7 juni, kl. 7 e. m.

35 Nr 70.

lem roster emot, tf lort det uttalandet, att ett demokratiskt styrelsesätt
kraver med nödvändighet enkammarsystem, i all synnerhet
dar man genomfört proportionella val. Det var på den programpunkten,
som .lag byggde mitt år 1912 framlagda förslag. Ty
nar ett parti med så stark majoritet antagit uppförandet av en dvl
i programpunkt på sitt dagspolitiska program, trodde jag i min
ernå,kl, att det var meningen att även utföra detta på de parlamentariska
vagarna. Men nu står denna punkt kvar endast såsom ett
monument i programmet över något förflutet, och nu funderar man
endast pa vad man skall skaffa för garantier. Garantier! Och
emot vadt Har icke livet särskilt här i vårt kalla klimat tillräckig
med garantier, utan att man skall, när man avskaffar den nuvarande
forsta kammaren, från vänsterhåll och yttersta vänstern
hitta pa ytterligare s k. garantier, som kunna klavbinda vår ändå
sa svara och slavbundna marsch framåt?

Herr Hallen: Jag ber om kammarens överseende för att
.lag ännu eu gång tar till orda. Jag var nog oförsiktig att i
mitt forsta anförande uttala en förhoppning om, att man skulle
kunna någon enda gång få behandla en sådan fråga som denna
ur rent sakliga synpunkter. Nu har herr Lindhagen i sitt sista
anförande sokt att efter gamla traditionella metoder insinuera, att
för vart parti ar författmngsfrågan icke något annat än ett förstucket
försök att skaffa oss garantier och att liksom förhindra
eller paralysera det demokratiska genombrottet. D. v. s„ herr Lind,
f°rsokte allt5a att med kallt och berått mod alldeles tiga
h.ial vad lag yttrade har inför kammaren därom, att för oss är

SL vntfala att f? “ betryggande form för en fri och obeskuren
d mokrati, som skall harska. Jag upprepar ännu en gång, att

S ta P pr 0SS dej centrala, och då kan man komma antingen till

system WäffreTlta''il ‘f m"t ka? tänka sig ett enkammarsystem,
beträffande vilket man kan fråga sig, om det sannerligen

innebar en sa storartad demokratisk vinst, eller också kan man
såsom .lag låta bil att utfästa sig för något bestämt, ty det får
me! men ^ “ !?k? all,s så entusiastisk för tvåkammarsyste imtiv

Pl r allS<>er'' m* dej fmnes så oändligt många andra alterVa
a iPa'' T6n det ''.‘entrala skall väl för verkligt demok(tka
människor icke vara formen utan innehållet, och då menar

tltrWn"a andra.sldan endast idisslar om formen, då man håller
pa, att det ar ett enkammarsystem, som man nödvändigt skall ha

men dit 3 .att det är bäst med ett enkammarsystem,''

men det vet man inte i närvarande stund, allra minst när man
icke ens skisserat hur man tänkt sig att det skulle fungera, och
derför niena vi, att genom den fyrtiogradiga skalans slopande får

din" iai n att ordna denna sak som man vill. Det är

Dombrott Jetryfi''Kai,de va~en att genomföra detta demokratiska ge Jag

ber ännu en gång att få yrka bifall till utskottets hem -

Ang. införande
av enkammarsystem.

(Forts.)

Nr 76. 36

Torsdagen den 7 juni, kl. 7 e. m.

införande ställan med ogillande av motiveringen och med uteslutande av den nbnmmrvr -

enkammar
system.

(Forts.)

samma.

Herr Lindhagen: Jag måste begära ordet, när herr Hallén
förklarade, att på den här sidan vill. man inte^J^*£*°*
råd att inlåta sig på en saklig diskussion och som ett uttryck
för vad herr Hallén menade med saklig diskussion säde lian, att
våra argument betydde bara ett idkande av någonting och att
man på vårt håll icke alls skisserat vad man ville ha. Jas h
iu precis sagt, att vad vi vilja ha är ett enkammarsystem. Dt
är intet idisslande, utan det är först och främst ett tillkännagivande
av hur vi villa ha det. Och då vi tala om^aramher, ar
det också en saklig diskussion. Herr Hyden framhöll m i det av
seendet, att han för sin del vo«s betänkt pa att ha sadana garantier,
som man har på andra hall, nämligen /, majoritet ocn en
fördelning mellan olika avdelningar som i norska stortinget o s.

v o T v- och då är det min rätt att anse det som en saklig
diskussion att man tar avstånd från ett sadant dar garantiso
kande och anser, att det är gudi nog med de garantier, som

vi ha i vår egen tröga mänskliga natur, i all synnerhet i detta land.

Sedan överläggningen härmed förklarats avslutad, gav herr talmannen
i enlighet med de därunder förekomna yrkandena propositioner
på Do) bifall till utskottets hemställan 2.o) .bifall till sam
ma hemställan men med ogillande av utskottets motivering samt
3-o) avslag å utskottets hemställan och bifall till den i ämnet sackta
motionen; och förklarade herr talmannen sig

propositionen vara med övervägande ja godkänd. Votering begärd
emellertid, varför herr talmannen för bestämmande av kontrapropositionen
ånyo upptog de båda återstående propositionerna av vÄa
herr talmannen nu fann den under 2:o) avgivna hava flertalets mening
för sig. Men även härom begärdes votering, i anledning var
av först uppsattes, justerades och anslogs en sa lydande voteringsproposition
:

Den som vill, att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen
angående konstitutionsutskottets utlåtande nr 31 antager yrkandet
om bifall till utskottes hemställan med ogillande av dess motivering,
röstar

Den, det ej vill, röstar

Ja;

Nej;

Yinner Nej, har kammaren till kontraproposition antagit yrkandet
om bifall till den i ämnet väckta motionen.

Omröstningen enligt denna voteringsproposition utvisade 80 ja
mot 63 nej, vadan propositionen för huvudvoteringen erhöll följande
av kammaren nu godkända lydelse:

Torsdagen den 7 juni, kl. 7 e. in.

37 Nr 76.

,, ^en, ?ora v^’ kammaren bifaller konstitutionsutskottets An9- införande
hemställan i utskottets förevarande utlåtande nr 31, röstar av ^kammar system.

• Jk» (Forts.)

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, bär kammaren bifallit utskottets berörda hemställan
med ogillande av dess motivering.

Huvudvoteringen utföll med 76 ja mot 57 nej; och hade kammaren
alltså bifallit utskottets hemställan.

§9.

Till avgörande förelåg vidare konstitutionsutskottets utlåtande, Ans- ändrad
nr 35, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 286 med förslag lfelte av
till ändrad lydelse av § 2 4 ro tryckfrihetsförordningen. ° ® frthenför^''

Till konstitutionsutskottets handläggning både från båda kärn- ordntngmrama
hänvisats en av Kungl. Maj :t till riksdagen avlåten proposition,
nr 286, däri Kungl. Maj:t till riksdagens prövning i grundlagsenlig
ordning framlagt följande

Förslag

till

ändrad lydelse av § 2 4:o tryckfrihetsförordningen.

§ 2. i

i:.°- * grund av — —----------som helst.

.. Vid i öregående tillåtelse skola följande undantag ovägerligen
iakttagas:

Att protokoll, hållna----------uppenbara.

Att ej nagra - femtio riksdaler.

Att mobiliseringsplaner----------konfiskeras.

Att, där underrätt —--—---—--konfiskeras.

^ i’ i v,i femtio riksdaler.

JJet skall —----------sexton skillingar.

Att protokoll-------------sexton skillingar.

a ^ 1Jfei1 sexton skillingar.

Att utdrag femtio riksdaler.

femtio riksdaler.

a ii j TV trehundra riksdaler.

Att de från femtio riksdaler.

Att ansökning — — -----------femtio riksdaler.

.... f-™ 1 ärende angående upphandling eller utförande av arbete

för statens rakning eller försäljning av staten tillhörig lös egendom

Torsdagen den 7 juni, kl. 7 e. m.

Nr 76. 38

Ang. ändrad skrivelse, vilken utgått från myndighet som ^nålägger \ärendet,
lydelse av ener | stadgad ordning infordrade skriftliga anbud, som nko

•ÄT teTÄRÄ-Ä T «U*Jljb ma.

innan anbuden slutligen prövats ävensom dar samtliga anbuden tor
kastats och i samband därmed beslutats att infordra nya anbud, slut
lig prövning jämväl av dessa skett, utlämnas i vidare man an för
prövningen befinnes nödvändigt eller begäran om anbuds utbekommande
framställes av anbudsgivaren vilket förbud likväl icke galler
protokoll över i ärendet hållen auktion, samt att i dylikt ärende
genom myndighets försorg upprättade kostnadsberäkningar och prisbestämningar
ävensom tjänsteutlåtanden, vilka avse desamma, ej ma
utan myndighetens samtycke utlamnas, förrän ärendet blivit s
ligen prövat, ägande, där omständigheterna det föranleda, myndig
heten besluta, att sådan handling i prövat ärende skall hemlighållas
under högst fem år från dess upprättande; och ma i ärende, som
ovan sägs, till myndigheten inkomma prov, modeHer, beskrivningar,
ritningar, kartor och andra skrifter än anbud, därest förbehåll gjorts
om deras hemlighållande, icke, så länge förbehållet ar gällande, ut
lämnas i vidare män än för ärendets provning bevakande av statens
rätt eller förekommande av oskälig tidsutdrägt eller kostnad för reparations-
eller ändringsarbete erfordras, förrän tio ar förflutit etter
det de till myndigheten inkommit; ej heller ma i ärende, som
nyss nämnts, till myndigheten ingivna soliditets- och kompetensupplysningar
utan samtycke av den, som däri avses, och den, som dem
meddelat, utlämnas i vidare mån än för ärendets provning eller för
bevakande av statens rätt erfordras, förrän tio ar forflutit efter drt
de till myndigheten inkommit. Den, som med vetskap om att
handling enligt vad nu är sagt bör hemlighållas utlamnar eller i
tryck offentliggör handlingen, straffes efter allmän lag, om gärningen
är i den med straff belagd, men eljest med böter från och med
trettiotre riksdaler sexton skillingar till och med trehundratrettiotre
riksdaler sexton skillingar, och skriften konfiskeras.

Att sådant, som------------huvudsaken.

I övrigt, och------------Rta(1^at ar Utskottet

hemställde, att riksdagen med tillkännagivande, att
Kungl. Maj :ts förevarande proposition icke kunnat i oförändrad iorm
av riksdagen bifallas, måtte antaga såsom vilande till vidare grundlagsenlig
behandling följande

Förslag

till

ändrad lydelse av § 2 Do tryckfrihetsförordningen.

§ 2.

4:o. I grund av —

_________som helst.

Torsdagen den 7 juni, kl. 7 e. in.

39 Nr 76.

. Vid 1 öregående tillåtelse skola följande undantag ovägerligen
iakttagas:

Att protokoll, hållna------------uppenbara.1

Att e,] nagra -----------femtio riksdaler.

Att mobiliseringsplaner----------konfiskeras.

Att, där underrätt---------konfiskeras.

i’ V,, " --------femtio riksdaler.

JJet skall — ---sexton skillingar.

Att protokoll-----------sexton skillingar.

Att ingen ----— — — — sexton skillingar.

Att utdrag femtio riksdaler.

vjf ^hPgiftei- femtio riksdaler.

a Ii j TT trehundra riksdaler.

Att de från femtio riksdaler.

Att ansökning-----------femtio riksdaler.

Att i ärende angående upphandling eller utförande av arbete
för statens rakning eller försäljning av staten tillhörig lös egendom
skrivelse, vilken utgått från myndighet, som handlägger ärendet,
eller i .stadgad ordning infordrade skriftliga anbud, som inkommit
till sådan myndighet, eller andra hos myndigheten befintliga handlingar,
som kunna tjäna till upplysning, i vad män anbud i ärendet
infordrats, eller avgivits, eller som eljest avse dylikt anbud, icke må
innan anbuden slutligen prövats ävensom, där samtliga anbuden förkastats
och i samband därmed beslutats att infordra nya anbud, slutlig
prövning jämväl av dessa skett, utlämnas i vidare mån än för
provningen befmnes nödvändigt eller begäran om anbuds utbekommande
Iramstalles av anbudsgivaren, vilket förbud likväl icke gälIct
protokoll over i ärendet hållen auktion. Den, som med vetskap”:)™
att handling enligt vad nu är sagt bör hemlighållas utlämnar eller i
tryck offentliggör handlingen, straffes efter allmän lag, om gärningen
ar i den med straff belagd, men eljest med böter från och med
trettiotre riksdaler sexton skillingar till och med trehundratrettiotre
riksdaler sexton skillingar, och skriften konfiskeras

Att sådant, som-----------huvudsaken.

I ovngt, och------------stadgat är.

Vid utlåtandet var emellertid fogad reservation av herrar Clavn-f
Be*,™der’.von Menteer, von Bahr, greve Alexander Hamilton.
BaJ och Gustafsson i Bransta, vilka ansett att Kungl. Maj:ts proposition
bort i oförändrad form tillstyrkas.

Ang. ändrad
lydelse av
2 4:o tryckfrihetsförordningen.

(Forts.)

Utskottets hemställan föredrogs. Därvid yttrade

Herr Rä f: Ja, herr talman, detta är det femte utskottsutlåtandet
i dag, som sysselsätter sig med tryckfrihetsförordningen, och
i samtliga fem utskottsutlåtanden har utskottet föreslagit större eller
mindre andringar av tryckfrihetsförordningen, och i de två senaste,
dem som vi nu behandlat, har utskottet gjort stora inskränk -

Nr 70. 40

Torsdagen den 7 juni, kl. 7 e. m.

Ang. ändrad
lydelse av
§ 2 4:o tryckfrihetsförordningen.

(Forts.)

ningar i avseende på tryckfriheten, och det är högst märkligt och
lärorikt att se, hurusom även vänsterns medlemmar och särskilt socialdemokraterna
oupphörligt på detta sätt gå med på inskränkningar
i avseende på tryckfriheten. Jag vill med dessa ord visst icke
uppväcka någon strid, ty därav har det vårtig alldeles tillräckligt,
men jag finner det lärorikt att se, hurusom livet och i synnerhet
det praktiska livet ovillkorligen genombryter både partibeslut, partiprogram,
teorier och allting, och herrarna skola få se, att vare sig
vi diskutera om enkammansystem eller tvåkammarsystem eller vad
vi än taga oss före att diskutera, så bryter det ^praktiska^ livet i sinom
tid igenom allting, och då stå vi kanske långt efteråt och titta
och undra över hur märkvärdigt allting är. Det är mycket lärorikt
detta, när man skall sysselsätta sig med de politiska partiernas program.

Den sak, som nu ligger före, avser egentligen en förändring,
som vi hörde, av § 2 4:o utav tryckfrihetsförordningen och avser
att säkerställa de skriftliga leveransanbud, isom man inlämnat till
staten. Det kan nämligen annars hända, att en leverantör kan hos
vederbörande myndighet studera en konkurrents anbud. Nu vill
man på detta sätt söka lägga hinder i vägen för detta, och därför
har man också stadgat ganska höga böter för publicerandet av sådana
anbud. Emellertid ha i två avseenden utskottet och reservanterna
vant överens. Men sa ha vi reservanter ställt oss pa Ivuugh
Maj :ts förslag och avvikit ifrån utskottet med hänsyn till att vi
anse, att till myndighet inkomna prov, modeller, beskrivningar, ritningar,
kartor och. andra skrifter att anbud också böra säkerställas
för ägarens del.

Vi reservanter äro nämligen av den asikten att alla dessa^ saker
äro leverantörens egendom och böra därför noga förvaras åt honom
under den tid, som de finnas hos vederbörande.

Vidare har Kungl. Maj:t föreslagit, att de soliditetsupolysmngar
och kompetensupplysningar, som man till äventyrs är skyldig
att ingiva till vederbörande, också böra underkastas fullständig sekretess
och för min del uppskattar jag behövligheten av detta och de,
som haft något med affärsvärlden att gorå, veta, att dessa soliditetsupplysningar
måste ligga under fullständig sekretess.

När man från en byrå skaffar en sådan soliditetsupplysmng
rörande vem som helst, sa ha väl herrarna lagt märke till, att man
icke äger rättighet att uppvisa densamma för andra. _

Det var en gång, jag både en affär i England i New Castle,
och det blev litet krakel med affären, vilket gjorde att jag uppvisade
soliditetsupplysningar för en jurist, och det höll på att resultera
på ett sådant sätt, att jag höll på att råka mycket illa ut

för den saken. .

Jag anser, att staten bör äga samma skyldighet, som varje enskild
person har gent emot en annan. Det är just i .dessa två avseenden,
nämligen i avseende på dessa prov samt soliditet^- och kompetensupplysningar,
som vi reservanter ansluta oss till Kungl.. Maj .ts
förslag. I övrigt är vår uppfattning lika. Herr talman, jag ber

Torsdagen den 7 juni, kl. 7 e. in.

41 Nr 76.

att få yrka avslag på utskottets hemställan och bifall till Kung!.
Maj :ts förslag.

Herr Larsson i Västerås: Herr talman! Som herrarna

finna, har utskottet här gjort en väsentlig inskränkning i Kungl.
Maj:ts förslag, såsom också den förste talaren här anmärkt. Men
utskottet bär i detta fall liksom i det föregående, då det gällt
ändringen i grundlagen, gått fram med särskild varsamhet, och det
har icke kunnat styrkas, att det förslag, som Kungl. Maj:t här
kommit med, och som den siste talaren yrkade bifall till, är nödvändigt
för att trygga statens intressen i här föreliggande fall.
Här är det fråga om anbud, som ingivits till staten i det ena eller
det andra avseendet, antingen, då det rör upphandling eller utförande
av arbete för statens räkning eller försäljning av staten tillhörig
lös egendom. Sådana handlingar, som röra detta, har utskottet
för sin del gatt med på att de skulle hemlighållas, intill dess
att ärendet är avgjort d. v. s. att anbuden äro slutligen prövade och
antagna.

Däröver har emellertid Kungl. Maj:t för vissa slag av handlingar
velat hava bestämt, att de skulle vara hemliga dels i 5, dels
i 10 år. Det är detta, som utskottet icke kunnat vara med om, då
vi icke kunnat få klart för oss, att det är nödvändigt att hemlighålla
handlingar under längre tid, än till dess prövning av dem
är verkställd.

Nu säger herr Räf att ritningar, prover och modeller och dylikt
ju äro den enskilde anbudsgivarens egendom, som andra icke hava
med att göra.

Jag vill bara här anmärka, att beträffande de anbud, som
icke bliva antagna, anbudsgivaren i dessa fall har rätt att återfå
sina ^prover, ritningar och liknande handlingar. Då kan jag icke
förstå, varför man skulle behöva en bestämmelse därom att dessa
handlingar m. m. skulle hemlighållas i tio år, ty därmed har staten
icke något vidare att göra.

Däremot förhåller det sig på ett annat sätt med sådana anbud,
som äro av staten antagna. Här bör offentlighetens ljus falla över
det hela, efter sedan anbudet slutligen prövats. Ty vi få komma i
håg, att här är ett intresse, som kanske icke alltid kan tillgodoses
på ett ur statens synpunkt tillfredsställande sätt om icke offentlighetens
ljus får falla över det hela.

Med hänsyn till detta, herr talman, anhåller jag att få yrka
bifall till utskottets hemställan.

Herr Kristensson: Jag har, herr talman, endast begärt
ordet för att gratulera den ärade talaren på Smålandsbänken och
nydubbade riddaren för hans mod, eller rättare övermod, att självmant
till riksdagens protokoll knyta sitt namn vid leveranser tiVstaten.

Ang. ändrad
lydelse av
£ 2 4:o tryckfrihetsförordningen.

(Forts.)

Sedan överläggningen härmed förklarats avslutad samt herr tal -

Nr 76. 42

Torsdagen den 7 juni, kl. 7 e. m.

Ang, ändrad mannen framställt propositioner å de därnnder förekomna yrkandena,
lydelse av yf-Q kammaren utskottets hemställan.

§ A 4:o tryckfrihetsförordningen.
o i A

(Forts.) 3 10-

Efter härpå skedd föredragning av bankoutskottets utlåtande,
nr 57, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tilläggspension
i visst fall till förste innehavaren av presidentbefattningen i
försäkringsrådet blev utskottets däri gjorda hemställan av kammaren
bifallen.

§ 11.

Ang. upplåtan- Vidare upptogs till behandling jordbruksutskottets utlåtande,

områden''frånnr 117, i anledning av den i punkt 3 av Kungl. Maj:ts proposition nr
förra mili- 349 gjorda framställning angående upplåtande av vissa områden
tiebostäliet från förra militiebostället Arnö med Rotunda och Mansängen i UppArno■
sala län.

I en till riksdagen den 27 april 1917 avlåten, till jordbruksutskottet
hänvisad proposition, nr 349, hade Kungl. Maj:t, under åberopande
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva försäljning av
vissa kronoegendomar eller upplåtande av lägenheter från sådana
egendomar.

Vid föredragning av jordbruksutskottets häröver avgivna utlåtande,
nr 84, hade båda kamrarna till utskottet återremitterat punkten
3, angående upplåtande av vissa områden från förra militiebostället
Arnö med Rotunda och Mansängen i Uppsala län.

Utskottet, som nu till behandling i ett sammanhang förehaft dels
omförmälda till utskottet återförvisade punkt, dels ock en inom
andra kammaren vackt, efter avlämnande av berörda utlåtande till
utskottet hänvisad motion, nr 494, däri herr Berg i Staby föreslagit,
att riksdagen med bifall i övrigt till de av Kungl. Maj:t föreslagna
lägenhetsförsäljningarna från förra militiebostället Arnö i Uppsala
län jämväl måtte besluta att till innehavaren, fru Augusta Berg, efter
värdering i stadgad ordning låta försälja torpet Skegarn med det
område, som Kungl. Maj: t ägde bestämma, hemställde i föreliggande
utlåtande,

1) att riksdagen måtte med bifall till Kungl. Maj:ts framställning
i ämnet medgiva,

dels att de till förra militiebostället Arnö med Rölunda och
Mansängen i Uppsala län hörande lägenheterna Lingonbacka, Bastängen
och Skyttängen i övergrans socken, Nybylöt i Kulla socken,
Grantorp eller Hjälstatorp i Hjälsta socken. Viksjöäng eller Måttan,
Chicago och Sjönäs i Häggeby socken, det med litt. a betecknade
området av skiftet Mansängen i Kalmar socken ävensom återstående

Torsdagen den 7 juni, kl. 7 e. in.

43 Nr 7(U

delen av sistnämnda skifte finge var för sig med i statsrådsprotokollet
angivet område från egendomen upplåtas enligt gällande grunder
för upplåtande av egna hemslägenheter från vissa kronoegendomar,
med rätt för krono,jägaren C. G. Holmqvist att erhålla hembud
å området litt. a av Mansängen;

dels ock att det till samma egendom hörande skiftet Häggebyäng
i Häggeby socken finge försäljas å offentlig auktion till den
högstbjudande enligt de i brevet den 29 maj 1874 stadgade villkor;

2) att herr Bergs ovanberörda motion icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

Reservation hade likväl avgivits av herrar Hamilton, Alfred
Petersson, Lindblad, Åkerlund, Nilsson i Linnés, Lundström och
Svensson i Betingetorp, vilka ansett, att utskottet bort hemställa
att riksdagen måtte

1) med bifall till------------lika med

utskottet-------stadgade villkor; och

2) i anledning av den av herr Berg i ämnet väckta motionen i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta
verkställa utredning rörande upplåtelse på sätt i reservationen nämnts
av lämpligt område av den till ifrågavarande egendom hörande ön
Skegarn samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen
kunde föranleda.

Sedan _ utskottets hemställan blivit uppläst, lämnades på begäran
ordet till

Herr Hamilton, som yttrade: Herr talman! Kungl. Maj:ts
förslag innebär att vissa torp skulle försäljas från förra militiebostället
Arnö. På egendomen finnes emellertid ett icke till försäljning
föreslaget torp med namnet Skegarn, vilket under en längre
tid Ibrukats av en änkefru Berg, ägare till därå uppförda åbyggnader.

Herr Berg i Staby bär i en motion hemställt, att änkefru Berg
skulle få köpa torpet som hon och hennes mor innehaft en längre tid.
Uppskattningsmännen hava emellertid ansett att torpet vore lämpligt
såsom fiskartorp, därför att det ligger på en ö med hänsyn till utnyttjande
av det fiske, som tillhör bostället. Utskottet har avstyrkt
motionen, men däremot hava isju av utskottets ledamöter i en avgiven
reservation hemställt, att riksdagen »må i anledning av den
av herr Berg i iämnet väckta motionen i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa utredning rörande
upplåtelse på (Sätt ovan nämnts av lämpligt område av den till ifrågavarande
egendom börande ön Skegarn samt för riksdagen framlägga
det förslag, vartill utredningen kan föranleda».

Motionären har icke förebragt en .sådan utredning, att reservanterna
kunnat hemställa om bifall till motionen, utan de hava måst
inskränka sig till att hemställa om en skrivelse till Kungl. Maj:t
och begära en utredning om torpets försäljning. Reservanterna hava
ansett, att fru Berg skulle vara lika berättigad att få köpa sitt gamla

Ang. upplåtande
av vissa
områden från
förra militiebostället

Arnö.

(Korts.)

Nr 76. 44

Torsdagen den 7 juni, kl. 7 e. in.

Ang. upplåtande
av vissa
områden från
förra militiebostället

Amu.
(Forts.)

torp som de andra torparna och att sålunda även detta torp liksom
de övriga finge försäljas.

Jag, herr talman, her att få yrka ‘bifall till reservationen.

Vidare anförde

Herr Berg i Stabs-: Herr talman! I den fråga, som nu är
under behandling, har jag tillåtit mig att väcka en motion. Hen var
ju ganska liten, men genom de omständigheter, som framkommit vid
dess framlämnande, har den orsakat utskottet ganska stort besvär.
Under sådana omständigheter känner jag det som en plikt att till
utskottet frambära ett vördsamt tack för den välvilliga behandling,
som min motion ändå har rönt. Främst riktar jag detta tack till utskottets
ärade ordförande.

Nu skall jag be att få säga några ord i själva saken för att belysa
vad det är fråga om. Jaig var ganska tveksam, om jag över
huvud skulle våga lämna in en motion i denna fråga. Jag ställde
mig emellertid undrande, om icke med avseende på ett torp, som lyder
under egendomen Arnö, en viss orättvisa blivit begången härutinnan,
att detta torp icke föreslagits till försäljning. Förloppet är
i korthet följande.

Egendomen Arnö utgöres av två holmar i Mälaren, en större
Arnö och en mindre Skegarn, och dessutom höra till denna egendom
en del torp på fastlandet. Nu är av Kungl. Mäj:t föreslaget, att
de på fastlandet liggande torpen skulle försäljas. Ett torp ligger
emellertid på ön Skegarn, och -detta torp är icke föreslaget till försäljning
av Kungl. Maj :t. Jag har vågat föreslå, att även detta
torp skulle försäljas. Orsaken till att jag över huvud vågat föreslå
detta är den, att innehavarinnan av detta torp övertagit det efter sin
man — samt att hennes man och hennes mans far och farfar —- innehaft
detta torp förut; torpet har sålunda varit i samma släkt i över
100 år. Men dessutom är förhållandet det, att fru Berg äger de huvudsakliga
byggnaderna, som finnas på torpet. Detta har icke tydligt
framgått av -den kungl. propositionen, och det var denna omständighet,
som -särskilt bidrog till -att jag framkom med motionen. Såsom
orsak till att -detta torp icke skulle försäljas har Kungl. Maj:t framhållit,
att det vore lämpligt som fiskarboställe och för egendomen
behövligt samt att det skulle lända till -skada för egendomen, om det
försåldes. Nu kan jag icke förstå detta på annat sätt, än att meningen
är, att torpet är väl lämpat som fiskarboställe och som sådant
för egendomen behövligt. Jag kan nämligen icke förstå meningen på
annat sätt. Förhållandet är nämligen, att de andra torpen, vilka
skola försäljas, ha utgjort dagsverken. Nu säges det visserligen icke,
att dessa torp äro behövliga för egendomen. Men att de äro Ibehövliga
framgår därav, att Kungl. Maj:t ansett, att en del av dem icke
kunna -omedelbart utan först efter 5 år försäljas. Behövligheten av
dessa torp synes -sålunda ej få utgöra hinder för försäljning. Med
avseende på torpet å Skegarn är förhållandet, att det icke utgjort
dagsverken till huvudgården, utan har ett penningearrende betalts

Torsdagen deu 7 juni, kl. 7 e. in.

45 Nr 7<>.

ior torpet. Dessutom tiar innelhavarinnan av torpet arrenderat fiskvattnet.
Det innebär naturligtvis en sanning, att torpet lämpar sig
som fiskanboställe och att det som sådant är i viss mån till nytta för
gården, men man kan icke säga, att det är direkt behövligt för gärden.
Det är nämligen så, att med avseende på fiskevattnet andra
spekulanter boende utefter omgivande stränder kunna komma att
framträda, eftersom fiskevattnet utarrenderas för sig. Den fördel,
som detta torp innebär för huvudgården, är sålunda den, att det
medför ökad möjlighet för fiskevattnets utarrendering. Däremot
talar starkt för en försäljning den omständigheten, som jag förut
framhållit, att fru Bergs släkt så länge inenhaft torpet och att fru
Berg äger de flesta åbyggnader på torpet. Under isådana omständigheter
har jag ansett det som en skyldighet att lämna de upplysningar,
som finnas i män motion, och jag är glad över att kunna säga,
att utskottet ansett, att dessa upplysningar ändå haft ett visst värde.
-lag är också glad över att kunna konstatera, att jag fått 7 reservanter
på min sida, som uttalat isig till förmån ''för min motion,
d. v. s. de gå icke direkt på det yrkande, som jag framställt i min
motion, men göra dock ett yrkande som i huvudsak överensstämmer
med motionen. När jag lyckats så ibra i utskottet, att jag fått 7/le
av utskottets medlemmar att uttala sig till förmån för motionen,
så tycker jag, att jag borde ha förhoppning om att s/16 av kammarens
ledamöter uttalade sig för reservanternas förslag.

Jag ber sålunda, herr talman, att få yrka bifall till detta reservanternas
förslag. Det är särskilt punkten 2, .som berör min motion.
Jag ber sålunda att ifå yrka bifall till vad reservanterna föreslagit
såväl i punkt 1 isom i punkt 2.

Herr Linders: Herr talman! Motionären har yrkat, att

även torpet Skogarn skulle försäljas, men detta yrkande har icke
rönt bifall vare sig av utskottet eller reservanterna. Reservanterna
hava i stället .föreslagit en utredning i fråga om en eventuell försäljning
av detta torp. Utskottet har icke ansett tillräckliga skäl
tala för bifall till motionärens yrkande och icke heller till det yrkande,
.som föreslagits av reservanterna. Såsom det framhålles i dess
motivering, har utskottet ansett, att torpet vore särdeles val lämpat
som fiskartorp och för egendomen behövligt samt dessutom av en
annan anledning ansett olämpligt att upplåta ifrågavarande område
till .försäljning. Detta lilla område, som det här gäller, är nämligen
beläget på en ö, som för övrigt består av skogsmark, som då på det
sättet skulle avskiljas. Därför bär utskottet icke kunnat gå med på
det yrkande, som här är fråga om.

Man kan visserligen icke säga, att det skulle i sig innebära någon
fara, om den nuvarande innehavarinnan finge torpet upplåtet på
sig. Men i fall det bila området kommer att försäljas, vet man ju
icke vem som i framtiden blir ägare av det, och då skulle staten
inpå sin skogsmark få en okontrollerad ägare, »om det kanske icke
vore så värst behagligt för istaten att hava, då någon kontroll icke
kunde utövas.

Aruj. upplåtande
av visna
områden från
förra militiebostället

Ärna.
(Forts.)

Nr 76. 46

Torsdagen den 7 juni, kl. 7 e. m.

Ang. upplåtande
av vissa
områden från
förra militiebostället

År no.

(Forts.)

Nu vilja reservanterna liava en utredning till stånd. Det ''har
förefallit utskottet, som ett sådant yrkande icke varit tillräckligt
motiverat, då saken ju ej är undersökt förut och alla myndigheter,
som prövat förslaget om försäljning av detta område, avstyrkt detsamma.

Då har utskottet ansett att en utredning i själva verket icke
skulle komma att gagna till något, utan säkerligen medföra samma
resultat isom förut.

Under sådana omständigheter iber jag få yrka bifall till utskottets
förslag.

Herr Berg i Stäby: Herr talman! Jag glömde att säga i
mitt förra anförande, att vid utskottets behandling av detta ärende
måhända, såsom av utlåtandet synes framgå, någon karta icke förelegat.
Jag försökte att anskaffa ett litet avdrag av en karta över
ön, isom jag lämnade till utskottet, nuen möjligen har detta avdrag
inkommit så sent, att utskottet icke kunnat begagna sig därav.

Men ''det var egentligen ett ord av den siste talaren, som jag
skulle vilja inlägga en liten gensaga mot. Han sade, att det icke
kunde gå för sig att sälja ett område, som var på det sättet avgränsat
som detta. Förhållandet är, att torpet i fråga ligger på ön Skegarn,
på örns västligaste udde och innefattar all den odlade jord, som
finnes på ön. ön utgöres för övrigt av skog. Sålunda kan jag
icke finna annat än att området ligger fritt åt varje väderstreck samt
är så gynnsamt ställt med avseende å kommunikationer som någon
lägenhet gärna kan vara. Över vattnet kommer man dit från alla
håll. Att denna lägenhet delvis gränsar till skog inneibär väl intet,
som är så egendomligt för denna lägenhet i förhållande till många
andra lägenheter som säljas, eller något så anmärkningsvärt att det
skulle utgöra hinder för densammas försäljning. Jag antar, att
många lägenheter, som kronan försäljer, äro så belägna, att de begränsas
av skog.

Herr Hamilton: Herr talman! Att lägenheten i fråga ligger
på en ö utgör väl icke något hinder för att den skulle kunna
försäljas. Ön är ytterst liten i övrigt.

Nog vore det hårt mot änkan och hennes barn, då familjen så
länge suttit på torpet, och då husen äro hennes, om icke detta torp
skulle isättas i paritet med de övriga. Frågan gäller för övrigt endast
en utredning. Det synes mig att denna kammare även i detta
fall borde vara med om att skipa rättvisa mot de små, och därför
ber jag, herr talman, att få yrka bifall till reservanternas hemställan.

Herr Linders: Herr talman! Jag skall endast be att få

påpeka för kammaren den omständigheten, att innehavarinnan av
torpet samtidigt är ägarinna av en del av byggnaderna. Det avses,
att hon skulle tillerkännas rätt att under arrendetiden behålla sina
byggnader på området.

Torsdagen deu 7 juni, kl. 7 e. in.

47 Nr 7Ö.

Efter härmed slutad överläggning framställde herr talmannen
propositioner först på bifall till utskottets hemställan samt vidare
på bifall till den vid utlåtandet fogade reservationen; och fattade
kammaren beslut i enlighet med innehållet i sistnämnda proposition.

§ 12.

Slutligen föredrogs första särskilda utskottets utlåtande, nr 16,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beredande av lokal
för den föreslagna byggnadsstyrelsen m. m.; och blev utskottets
i nämnda utlåtande gjorda hemställan av kammaren bifallen.

§ 13.

Anmäldes och godkändes följande förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen, nämligen

ifrån konstitutionsutskottet;

nr 278, i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner till riksdagen
med förslag dels till lag angående ändrad lydelse av § 24 i
förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21
mars 1862 m. m., dels till lag angående ändrad lydelse av § 13 i
förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862 m. m.;

nr 279, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 15 maj 1903 angående
folkskoleväsendet i Stockholm; och

nr 280, i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av § 26
mom. c) riksdagsordningen; .samt

från statsutskottet:

nr 236, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående gift
kvinnas anställning vid postverket, telegrafverket och statens järnvägar.

§ 14.

Till bordläggning anmäldes:

statsutskottets memorial:

nr 190, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande
vissa åtgärder för lantförsvarets stärkande; och

__ nr 191, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande vissa
åtgärder för sjöförsvarets stärkande;

bankoutskottets utlåtande, nr 65, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till bestämmelser angående rätt till pension
för vissa å extra stat upptagna befattningshavare vid statens järnvägar,
telegrafverket och statens vattenfallsverk; samt

lagutskottets utlåtanden och memorial:

nr 65, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

Ang. upplåtande
av vissa
områden från
förra mitttiebostället

Amö.

(Forte.)

Sr 76. 48

Torsdagen den 7 juni, kl. 7 e. m.

till lag med vissa bestämmelser mot oskäliga pris under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden;

nr 66, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning angående förbud i vissa fall mot användande av vilseledande
varubeteckningar vid handel med födoämnen; och

nr 67, med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande
lagutskottets utlåtande nr 59 i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar
av lagen den 1 juli 1898 om de svenska lapparnas rätt till renbete i
Sverige dels ock två i ämnet väckta motioner.

§ 15.

Justerades protokollsutdrag.

Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 10,35 e. m.

In fidem
Per Cronvall.

Fredagftti den 8 jnui.

49 Nr 7ti.

Fredagen den 8 jnni.

Kl. 3,MO e. in.

§ 1.

Justerades de vid kammarens sammanträde den 2 innevarande
juni förda protokollen.

§ 2.

Herr statsrådet Carleson avlämnade Kungl. Maj:ts proposition,
nr 376, angående beredande av kredit för bedrivande av statens verksamhet
i fråga om meddelande av sjöförsäkring mot krigsfara.

Denna proposition blev på begäran bordlagd.

§3. '' ;

Ordet lämnades härefter på begäran till

Hans excellens herr statsministern Swartz, som yttrade:
Herr talman, mina herrar! Med andra kammarens tillstånd har herr
Lindhagen till mig framställt förfrågan, vilka åtgärder kunna förväntas
i anledning av dels vissa riksdagens skrivelser till Kungl.
Maj:t, dels vissa av Kungl. Maj:t föranstaltade utredningar, de flesta
beträffande ärenden, i vilka andra kammaren beslutat framställningar
till Kungl. Maj:t, samt inom vilken tid dessa åtgärder kunna
vara att emotse. De ärenden, som interpellanten med sin förfrågan
avser, äro av honom angivna under åtta särskilda punkter.

Bland nämnda ärenden utgöra de under l:a—3:e samt ö:e_8:e

punkterna upptagna föremal för behandling inom socialstyrelsen.
Redogörelse för denna behandling har lämnats i en på min begäran
inom styrelsen utarbetad, ganska vidlyftig p. m., av vars innehåll
jag nu skall tillåta mig att lämna en sammanfattning.

l:a punkten. I skrivelse den 30 maj 1907 anhöll riksdagen hos
Kungl. Maj:t om en utredning om lämpligaste sättet för åstadkommande
av en undersökning och statistisk utredning rörande lant Andra

kammarens protokoll 1917. Nr 70. 4

Svar å interpellation.

>’r Tfi. 50

Svar a inter
petition.
(Forts.)

Fredagen den 8 juni.

arbetarnas levnadsförhållanden samt framläggande för riksdagen
av de förslag, som med anledning darav kunde synas pakallade. Se
dan förslag till anordnande av officiell lantarbet arstatistik utarbetats
samt vunnit Kungl. Majtts och riksdagens godkänna^, hava
lantarbetarstatistiska undersökningar verkställts törst inom kommerskollegii
avdelning för arbetsstatist-ik och sedermera inom social
styrelsen Dessa undersökningar hava i forsta hand avsett uppi ältande
av eu årlig redogörelse för arbetartillgång. arbetstid och arbetslön
inom Sveriges jordbruk. Av dylika redogörelser hava fem
årgångar utkommit och den sjätte är under arbete. Dessutom hai
år 1915 utgivits eu vidlyftig specialutredning rörande la nt ar betelnas
arbets- och löneförhållanden inom olika bygder a typiska lant tgendoma^

^ punkterna, I anledning av riksdagens skrivelse deri
•29 mars 1910 om söndagsvila inom vissa arbetsområden samt andra
framställningar i samma ämne anbefallde Kungl. Maj. , e er or e
redande undersökningar, den H februari 1914 socialstyrelsen att
verkställa den i riksdagens skrivelse avsedda utredningen samt avcriva
det förslag, vartill styrelsen funne samma utredning föranleda.
Dylik utredning för vissa yrken är fullbordad, men den asyftade allmänna
utredningen i ämnet har sedermera befunnits lämpligen hora
utföras i sammanhang med en socialstyrelsen likaledes anbefalld u
redning om nattarbetet. Kungl. Maj:t uppdrog nämligen den 11 juni

1915 åt socialstyrelsen att avgiva förslag om verkställandet av de utav

riksdagen i skrivelser den 19 och den 25 maj 1915 begär da utredningarna
om reglering av nattarbetet dels för man inom industrien
och angränsande arbetsområden i allmänhet och dels för kvinnor
och män inom bagerier. Då socialstyrelsen lör utarbetande av en
plan för ifrågavarande utredningar rådförde sig med representantei
för arbetsgivare och arbetare, gjorde sig emellertid den uppfattningen
samstämmigt, gällande, att med hänsyn till nuvarande, icke normala
tidsförhållanden utredningarna borde tillsvidare uppskjutas.
Styrelsen har därför endast utarbetat och till Kungl. Maj :t överlämnat
en plan för utredningen om nattarbetet i bagerier, avsedd att
kunna tillämpas när mera normala förhållanden inom yrket inträda.
Därjämte har styrelsen redan låtit utföra den del av sistnämnda utredning,
som avser arbetstidens reglering enligt gällande kollektivavtal
i Sverige samt hithörande förhållanden, särskilt pa lagstil!-

ningens område, i främmande länder. . 1Q1„

5-e_7;e punkterna. Genom kungl. brev den 20 juni 19Id an befalldes

socialstyrelsen att verkställa utredning dels rörande personalens
å rakstugor samt herr- och damfrisérsalonger ävensom a badinrättningar
arbetstid å kvällarna, dels oek angående personalens vid
hotell- restaurang- och kaférörelse arbetstid och arbetsförhållanden
samt avgiva de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Resultatet av utredningarna angående rak- och frisersalonger
samt badinrättningar föreligger i eu från trycket utgiven Publikation
benämnd »Arbetstidens längd vid frisersalonger och badinrättningar
i Sverige». På grundvalen av dessa utredningar bär inom

Fredagen den 8 jnni.

51 Ni 7«.

socialstyrelsen utarbetats preliminärt förslag till vissa åtgärder beträffande
arbetstiden om kvällarna för hithörande personal, rörande
vilket förslag för närvarande pågå gemensamma överläggningar mellan
socialstyrelsen samt representanter för arbetsgivare och personal
inom vederbörande yrken.

Utredningen om hotell-, restaurang- och kaféyrket skulle avse
ej blott arbetstiden utan även övriga arbetsförhållanden och tiar
följaktligen en helt annan omfattning än utredningen rörande lrisérsalonger
och badinrättningar. Det synnerligen vidlyftiga och på
grund av yrkets säregenheter, särskilt i fråga om arbetstid och arbetslön,
svårarbetade materialet är numera fullständigt bearbetat,
och samtliga statistiska tabeller föreligga i korrektur. Den sammanfattande
textredogörelsen är under utarbetande. Så snart utredningen
blivit fullt avslutad, vilket kan förväntas under loppet av
denna sommar, komma representanter för arbetsgivare och personal
att inkallas till socialstyrelsen för överläggning om de förslag till
åtgärder, avseende personalens ställning, vartill utredningen eventuellt
kan föranleda.

8:c punkten. Vad vidare angår det s. k. hemarbetet, uppdrog
Kungl. Maj:t den 2 februari 1912 åt kommerskollegium att verkställa
en ingående undersökning rörande förekomsten och omfattningen
av hemindustriellt arbete i Sverige ävensom angående de ekonomiska
och sociala förhållanden, varunder sådant arbete bedrives
inom vårt land. Denna utredning, som sedermera övertagits av
socialstyrelsen, har i huvudsakliga delar förelegat färdig sedan år
1915, men dess publicerande har uppskjutits av hänsyn därtill, att
det ansetts önskvärt att avvakta vissa resultat av den enligt Kungl.
Maj:ts uppdrag den 29 juni 1912 av en särskild kommitté bedrivna
utredningen angående den svenska hemslöjdens tillstånd m. m. Då
den statistiska delen av sistnämnda utredning numera föreligger i
preliminärt slutfört skick, bär vidare uppskov med offentliggörande
av hemarbetsutredningen ej ansetts vara av nöden, utan är tryck -ningstillstånd å densamma nu lämnat. Sedan ifrågavarande utredningsarbete
sålunda slutförts, bör det enligt socialstyrelsens mening
överlämnas åt styrelsen att i samråd med särskilt tillkallade
sakkunniga avgiva yttrande, huruvida och i sådant fall vilka åtgärder
kunna vidtagas till förbättrande av hemarbetarnas levnadsvillkor.

Utöver de till socialstyrelsen hänvisade ärenden, för vilkas behandling
jag nu redogjort, har herr Lindhagen under 4:e punkten i
interpellationen berört riksdagens skrivelse den 29 maj 1911 med anhållan,
att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa en undersökning av
sjuksköterskors och sjuksköterskeelevers vid allmänna sjukvårdsinrättningar
och s. k. distriktssköterskors arbetsförhållanden samt
vidtaga de åtgärder, vartill undersökningen kunde giva anledning.

Med föranledande av denna skrivelse uppdrog den 6 juni 1912
dåvarande chefen för civildepartementet enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande
åt sakkunniga att inom departementet biträda med utredning
angående kvinnlig sjukvårdspersonals arbetsförhållanden

Svar a intet’’
pellation.
(Forte.)

Nr 76.

Fredagen den 8 juni.

Svar a interpellation.

(Forts.)

in. in. och alt framlägga förslag till de åtgärder från det allmännas
sida, som i anledning av undersökningen syntes i olika avseenden
påkallade. På grund av nämnda uppdrag har utarbetats ett vid
lyftigt betänkande med däri ingående författningsförslag, vilket betänkande
avgavs den 22 december 1916.

Betänkandet har sedermera remitterats till åtskilliga myndigheter.
varjämte tillfälle lämnats ett flertal anstalter och föreningar,
som representera det kvinnliga sjukvårdsarbetet, att avgiva yttranden
över samma betänkande. De sålunda begärda yttrandena, av
vilka de flesta enligt föreskrift i remisserna skola avgivas före den
1 november 1917, hava hittills blott till någon mindre del inkommit.

Till sist vill jag endast uttala den förhoppningen, att den omfattande
och värdefulla utredning, som, enligt vad jag nu nämnt,
åvägabragts i de ärenden, som utgjort föremål för interpellationen,
måtte snart kunna läggas till grund för ytterligare åtgärder till
främjande av de behjärtansvärda syften, som föranlett dessa ärendens
upptagande till behandling.

Härpå anförde

Herr Lindhagen: Jag får tacka herr statsministern för
den möda, som säkerligen har föranletts av interpellationen pa åtskilliga
håll för att sammanfatta vad i ärendena framkommit, och
för det svar, som benäget lämnats.

Anledningen till interpellationen var emellertid tveggehanda.
För det första att bidraga till att väcka liv i dessa, frågor under deras
långsamma och tömbeströdda vandring på den s. k. utredningsvägen
och vidare att få uttalad någon försäkran om att åtgärder omsider
skulle vara att förvänta, och därför inleddes interpellationen med
en fråga: »Vilka åtgärder för skapandet av nyttiga realiteter för
folket kunna förväntas och inom vilken tid kunna dessa åtgärder
vara att emotse med anledning av» etc. Nu har herr statsministern
i denna punkt uttalat en förhoppning att man på grundvalen av de
många utredningarna skall kunna gå vidare och åtgöra någonting.
Jag skulle för min del vilja uttala den förhoppningen, att denna herr
statsministerns förhoppning mer och mer måtte omvandlas till en
vilja hos regeringen att själv lägga mankön till, så att det blir någonting
gjort, och icke fortfara att överlämna sig åt förhoppningen
att det förr eller senare måhända kommer någonting av sig självt
ur allt detta.

Den andra anledningen till interpellationen och varför jag tog
upp alla dessa ämnen var, som jag uttryckte det, att jag skulle vilja
lämna »ett bidrag till en nyorientering i inrikespolitiken på ett
visst område» genom en sådan här fråga. Vi ha nämligen funnit att
när det är fråga om någonting mycket brådskande, för vilket vederbörande
myndigheter hysa stort intresse, kan man på ganska kori
tid, ja, på otroligt kort tid åstadkomma både många och långa förslag
i de mest invecklade ämnen. Under krisförhållandena och
krigstiden har det visat sig, att myndigheterna, som äro mera intres -

Fredagen den 8 jnni.

53 Nr 76.

serade för kriget och allt vad därmed äger sammanhang än för freden,
kunna lägga stor energi i dagen och i en handvändning få fram
åtgärder till riksdagen för att avhjälpa någonting, som är överhängande.
Men när det gäller freden och fredstillståndets nödlägen
— det finnes ju en myckenhet människor, som befinna sig på gränsen
till existensminimum eller därunder och som äro i fullt lika
stort behov av hjälp i andra avseenden än dem, vilka framkallat
dessa snabba krigstidslagstiftningar — när man söker framföra sådana
saker, tar det så otroligt lång tid. Här är ett ärende från 190(i,
ett från 1907, ett från 1910, ett från 1912, tre från 1913 och ett från
1915, och ändå har man icke hunnit längre än till statistik och liknande
utredningar. Man har hållit på i elva år med ett ärende, i
tio år med ett annat och något kortare tid med de övriga.

Jag menar, att en så kallad nyorientering i inrikespolitiken,
som jag talade om i författningsfrågan härom dagen, bör också ga
ut på, att sådana här saker skola möta ett så starkt intresse hos ämbetsmyndigheterna
och en så levande vilja att snabbt åstadkomma
någonting, att man även på detta område bör motse lika förbluffande
och överraskande resultat som på krigstidslagstiftningens område.
Jag vet icke, om jag vågar fråga ''statsministern, om vi kunna motse
en sådan nyorientering i inrikespolitiken eller om han har förhoppning
om, att hans efterträdare skall kunna inaugurera eu dylik. Jag
tillåter mig göra den frågan.

§ 4.

Föredrogos vart för sig statsutskottets memorial;

ur 190, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande
vissa åtgärder för lantförsvarets stärkande; och

nr 191, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande
vissa åtgärder för sjöförsvarets stärkande.

De i dessa memorial föreslagna voteringsproposilionerna godkändes.

§ 5.

Vidare föredrogos, men blevo ånyo bordlagda bankoutskottets
utlåtande nr 65 samt lagutskottets utlåtanden och memorial nr
65—67.

§ 6.

Anmäldes och godkändes jordbruksutskottets förslag till riksdagens
skrivelser till Konungen;

nr 276, i anledning av Kung], Maj:ts proposition angående försäljning
av vissa kronoegendomar och upplåtande av lägenheter från
sådana egendomar; och

nr 277, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående un -

Sven’ a interpellation.

(Forte.)

Nr 76. 54

Fredagen den 8- juni.

derstöd åt aktiebolaget Difosfat för försök med framställning av
fosforsyregödselmedel ävensom i ämnet räckta motioner.

Vidare anmäldes och godkändes första särskilda utskottets förslag
till riksdagens skrivelser

dels till fullmäktige i riksgäldskontoret:

nr 221, angående krigstidstillägg och krigstidshjälp åt befattningshavare
hos riksdagen och i dess verk m. fl.;

dels ock till fullmäktige i riksbanken:

nr 222, angående krigstidstillägg och krigstidshjälp åt befattningshavare
vid riksbanken m. fl.

Till bordläggning anmäldes:

sammansatta stats- och lagutskottets nr 4 memorial:

nr 5, med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande
sammansatta stats- och lagutskottets nr 4 utlåtande nr 1 i
anledning gv dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om försäkringsrådet dels ock i ämnet väckta motioner; och

nr 6, angående avlöning åt dess sekreterare och vaktbetjäning;

samt

andra särskilda utskottets memorial, nr 6, i anledning av kamrarnas
skiljaktiga beslut i fråga om nya ordinarie stater för statsdepartementen
m. m.

§ 8.

Herr talmannen lämnade härefter ordet till

Herr vice talmannen, som yttrade: Herr talman! .lag
hemställer, att kammaren behagade besluta att på föredragningslistan
för morgondagens plenum bland två gånger bordlagda ärenden
först må uppföras lagutskottets utlåtande nr 64, därefter konstitutionsutskottes
utlåtande nr 36, för det tredje bankoutskottets
utlåtande nr 65, och övriga ärenden i den ordning de förekomma
på dagens föredragningslista.

Denna hemställan bifölls av kammaren.

§ 9.

Herr Rydén i Malmö avlämnade en motion, nr 501, i anledning
a.v Kungl. Maj:ts proposition, nr 376, angående beredande av kredit
för bedrivande av statens verksamhet i fråga om meddelande av
sjöförsäkring mot krigsfara.

Ifrågavarande motion bordlädes.

Kredagen den 8 juni.

55 Nr 7#.

§ 10.

.1 usterades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 4,2 e. m.

In fidem
Per Cronvall.