RIKSDAGENS PROTOKOLL
ProtokollRiksdagens protokoll 1917:48
RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1917. Första kammaren. Nr 48.
Torsdagen den 31 maj, f. in.
Kammaren sammanträdde kl. 12 på dagen.
Anställdes jämlikt § 65 riksdagsordningen omröstning över följande
av statsutskottet i, dess memorial nr 87 föreslagna samt av
riksdagens båda kamrar godkända voteringsproposition:
Den,^ som i likhet med första kammaren vill, att herr Lindhagens
m. fl. ifrågavarande motion icke må av riksdagen bifallas, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har riksdagen i likhet med andra kammaren beslutat
att till understöd åt svenska freds- och skiljedomsföreningen på extra
stat för år 1918 bevilja ett förslagsanslag, högst 3,000 kr.
Vid omröstningens slut befunnos rösterna hava utfallit sålunda:
Ja — 90;
Nej — 48.
Sedan protokoll över omröstningen blivit uppsatt, justerat och
avsänt till andra kammaren, ankom därifrån ett protokollsutdrag,
nr 683, som upplästes och varav inhämtades, att omröstningen därstädes
utfallit med 99 ja och 119 nej samt att båda kamrarnas sammanräknade
röster befunnits utgöra 189 ja och 167 nej, vadan beslut
i frågan blivit av riksdagen fattat i överensstämmelse med ja-propositionen.
Anställdes jämlikt § 65 riksdagsordningen omröstning över följande
av bevillningsutskottet i dess memorial nr 35 föreslagna samt av
riksdagens båda kamrar godkända voteringsproposition:
Den, som i likhet med första kammaren vill, att herr Erikssons i
Grängesberg motion, II: 229, om upphävande av tullen å cement, icke
skall föranleda någon riksdagens åtgärd, röstar
Ja;
Första kammarens protokoll 1917. Nr 1/8.
1
Nr 48. 2
Torsdagen den 31 maj, f. m.
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har riksdagen i likhet med andra kammaren beslutat
borttaga tullen å cement.
Vid omröstningens slut befunnos rösterna hava utfallit sålunda:
Ja — 94;
Nej — 46.
Sedan protokoll över omröstningen blivit uppsatt, justerat och
avsänt till andra kammaren, ankom därifrån ett protokollsutdrag,
nr 684, som upplästes och varav inhämtades, att omröstningen därstädes
utfallit med 110 ja och 108 nej samt att båda kamrarnas sammanräknade
röster befunits utgöra 204 ja och 154 nej, vadan beslut
i frågan blivit av riksdagen fattat i överensstämmelse med ja-propositionen.
_
Herr talmannen tillkännagav, att anslag utfärdats till samman
trädets fortsättande kl. 8 på aftonen.
Företogs jämlikt § 65 riksdagsordningen omröstning över följande
av bankoutskottet i dess memorial nr 46, punkten 1, föreslagna
samt av båda kamrarna godkända voteringsproposition:
Den, som i likhet med första kammaren vill bifalla vad utskottet
hemställt eller att riksdagen må medgiva, att förre soldaten Anders
Gustav Moss från Ransäters socken i Värmlands län må från och med
den 1 januari 1917 ur Vadstena krigsmanshuskassa erhålla pension
efter samma grunder, som om han tjänat för pensions erhållande föreskriven
tid, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har riksdagen, i likhet med andra kammaren bifallit
den av herr Berg väckta motionen och således beslutit en årlig pension
av 800 kronor åt förre soldaten Anders Gustav Moss från Ransäters
socken i Värmlands län, att utgå från allmänna indragningsstaten
från och med 1917 års början.
Vid omröstningens slut befunnos rösterna hava utfallit sålunda:
Ja — 78;
Nej — 61.
Sedan protokoll över omröstningen blivit uppsatt, justerat och
avsänt till andra kammaren, ankom därifrån ett protokollsutdrag,
nr 685, som upplästes och varav inhämtades, att omröstningen där
-
Torsdagen den 31 maj, f. m.
3 Nr 48.
städes: utlallit med 60 ja och 151 nej samt att båda kamrarnas sammanräknade
röster befunnits utgöra 144 ja och 212 nej, vadan beslut
i iragan blivit av riksdagen fattat i överensstämmelse med nej-propositionen.
Anställdes jämlikt § 65 riksdagsordningen omröstning över följande
av bankoutskottet i dess memorial nr 46, punkten 2, föreslagna
samt av bada kamrarna godkända voteringsproposition:
, s°m * likhet med första kammaren vill bifalla vad utskottet
nemställt eller att riksdagen må medgiva, att förre soldaten Anders
Lind, Mugä, Bollnäs socken, må från och med den 1 januari 1917
ur Vadstena krigsmanshuskassa erhålla pension efter samma grunder,
som om han tjänat för pensions erhållande föreskriven tid, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
•Y*nner kar riksdagen, i likhet med andra kammaren, bifallit
den i ämnet väckta motionen och således beviljat förre soldaten Anders
Lind en årlig pension av 300 kronor att utgå från 1917 års början
a allmänna mdragningsstaten under hans återstående livstid.
Vid omröstningens slut befunnos rösterna hava utfallit sålunda:
Ja — 72;
Nej — 67.
Sedan protokoll över omröstningen iblivit uppsatt, justerat och
avsant till andra kammaren, ankom därifrån ett protokollsutdrag,
som upplästes och varav inhämtades, att omröstningen därstädes
utfallit med 63 ja och 152 nej samt att båda kamrarnas sammanraknade
röster befunnits utgöra 135 ja och 219 nej, vadan beslut
i fraganJilivit av riksdagen fattat i överensstämmelse med nej-propositionen.
Företogs jämlikt § 65 riksdagsordningen omröstning över följande
av bevillningsutskottet i dess memorial nr 41 föreslagna samt
av riksdagens båda kamrar godkända voteringsproposition:
Den, som i likhet med första kammaren vill, att herrar Bengtssons
i Kullen och Karlssons i Mo motion, XX: 221, om upphävande av
stämpelskatten å inrikes växlar, icke må av riksdagen bifallas, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har riksdagen i likhet med andra kammaren beslutat,
att stämpelskatten a inrikes växlar skall upphävas.
Nr 48. 4
Torsdagen den 31 maj, f. m.
Vid omröstningens slut befunnos rösterna hava utfallit sålunda:
Ja — 95;
Nej — 46.
Sedan protokoll över omröstningen blivit uppsatt, justerat och
avsänt till andra kammaren, ankom därifrån ett protokollsutdrag, nr
687, som upplästes och varav inhämtades, att omröstningen därstädes
utfallit med 121 ja och 98 nej samt att båda kamrarnas sammanräknade
röster befunnits utgöra 216 ja och 144 nej, vadan beslut
i frågan blivit av riksdagen fattat i överensstämmelse med. japropositionen.
Anställdes jämlikt § 65 riksdagsordningen omröstning över följande
av statsutskottet i dess memorial nr 166 föreslagna samt av
riksdagens båda kamrar godkända voteringsproposition:
Den, som i likhet med första kammaren vill, att riksdagen med
bifall till Kungl. Maj :ts ifrågavarande förslag och med avslag å herr
Vennerströms m. fl. ovan berörda motion i vad den avser nu föreliggande
ärende till upprensning av viss farled på extra stat för år 1918
bevilja ett reservationsanslag av 165,000 kronor, med rätt för Kungl.
Maj:t att redan under år 1917 förskottsvis utanordna beloppet, röstar
J a;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har riksdagen i likhet med andra kammaren beslutat
avslå Kungl. Maj:ts förevarande framställning.
Vid omröstningens slut befunnos rösterna hava utfallit sålunda:
Ja — 103;
Nej — 35.
Sedan protokoll över omröstningen blivit uppsatt, justerat och
avsänt till andra kammaren, ankom därifrån ett protokollsutdrag, nr
688, som upplästes och varav inhämtades, att omröstningen därstä
des
utfallit med 97 ja och 119 nej samt att båda kamrarnas sammanräknade
röster befunnits utgöra 200 ja och 154 nej, vadan beslut i
frågan blivit av riksdagen fattat i överensstämmelse med ja-propositionen.
_
Företogs jämlikt § 65 riksdagsordningen omröstning över följande
av statsutskottet i dess memorial nr 167 föreslagna samt av
riksdagen båda kamrar godkända voteringsproposition:
Den, som i likhet med första kammaren vill,
att riksdagen må
a) å ordinarie stat för tekniska elementarskolan i Örebro uppföra
Torsdagen den Öl maj, f. in.
5 Nr 48.
en ny lektorsbefattning i matematik och fysik, med tjänstgöringsskyldighet
jämväl i mekanik, samt en ny lektorsbefattning i maskinlära,
maskinritning och mekanisk teknologi, med enahanda avlöningsförmåner
för innehavarna av dessa båda befattningar, som enligt gällande
lönereglering äro fastställda för övriga lektorer vid de tekniska
elementarskolorna, och med skyldighet för dem att vara underkastade
de för samma lönereglering antagna bestämmelser,
b) för berörda ändamål öka den ordinarie staten för elementarskolan
med ett belopp av 8,000 kronor,
e] På extra stat förgår 1918 anvisa ett förslagsanslag, högst
42,860 kronor, att utgå till följande ändamål med högst nedan angivna
belopp nämligen:
uppehållande av undervisningen i nya parallellklasser vid
tekniska elementarskolan i Örebro under höstterminen 1917
till lärare ,.........
» lyshållning, uppvärmning m. m.......
samt för uppehållande av undervisningen vid
nämnda tekniska elementarskola under år 1918
till en lärare i elektroteknik........
* lärare i matematik, fysik och mekanik
» läraren i modellering.........
» gymnastikläraren..........
» arvoden åt extra lärare i parallellklasser .
» verkstaden för undervisning och materiel
* kemiska och fysiska laborationer......
* bibliotek och samlingar
» övningar i lantmäteri..........
» bestridande av kamrerar- och sekreterargöro
målen.
...........
» betjäningens avlöning........
» lyshållning, uppvärmning m. m......
kronor
»
»
tillhopa kronor
4,600: —
1,000: —
3,500: —
3,500: —
150: —
800: —
15,500: —
3,710: —
2,300: —
500: —
500: —
100: —
850: —
5,850: —
42,860: —
med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1917 låta förskottsvis
utanordna ett belopp av 5,600 kronor, motsvarande sammanlagda beloppet
av de för undervisningen under höstterminen 1917 upptagna
posterna, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har riksdagen i likhet med andra kammaren på
extra stat för år 1918 anvisat ett förslagsanslag, högst 34,070 kronor,
att utgå till följande ändamål med högst nedan angivna belopp, nämligen;
-
Nr 48. 6
Torsdagen den 31 maj, f. m.
för uppehållandet av undervisningen i en tillfällig
parallellklass vid tekniska elementarskolan
i Örebro under höstterminen 1917 . . kronor 3,200: —
samt för uppehållande av undervisningen vid
nämnda tekniska elementarskola under år
1918
till höjda avlöningar åt extra lärarna i svenska
språket, främmande språk, frihands teckning
och modellering..............
s> höjd ersättning för bestridande av sekreterar
och
kamrerargöromålen.......:
» arvode åt extra lärare för undervisning i
parallellklasser..............
» biträden i lantmäteri m. m.........
» » på verkstaden..........
» betjäningens avlöning...........
» lyshållning, uppvärmning m. m.......
» provisorisk utvigdning av skolan med en
elektroteknisk avdelning..........
• » en tillfällig parallellklass . . .......
tillhopa kronor 34,070: —
med rätt för Kung]. Maj:t att redan under år 1917 låta förskottsvis
utanordna ett belopp av 3,200 kronor.
Vid omröstningens slut befunnos rösterna hava utfallit sålunda:
Ja — 101;
Nej — 36.
Sedan protokoll över omröstningen blivit uppsatt, justerat och
avsänt till andra kammaren, ankom därifrån ett protokollsutdrag, nr
689, som upplästes och varav inhämtades, att omröstningen därstädes
utfallit med 107 ja och 108 nej, samt att båda kamrarnas sammanräknade
röster befunnits utgöra 208 ja och 144 nej, vadan beslut
i frågan blivit av riksdagen fattat i överensstämmelse med ja-propositionen.
_
825: —
100: —
13,075: —
200: —
1,570: —
850: —
3,300: —
4,150: —
6,800: —
Anställdes jämlikt § 65 riksdagsordningen omröstning över följande
av bevillningsutskottet i dess memorial nr 51, föreslagna samt
av riksdagens båda kamrar godkända voteringspropositionen:
Den, som i likhet med första kammaren vill, att riksdagen skall
besluta,
att för inrikes brev, brevkort och korsband — med undantag av
de i 11 § 1 mom. av förordningen den 17 juni 1916 angående villkoren
för postbefordran av tidningar och andra periodiska skrifter omförmälda
utgivarkorsband — ävensom för inrikes postanvisning och post
-
Torsdagen den 31 maj, f. m.
7 Nr 48.
förskott skal], jämte i övrigt fastställda avgifter, utgå eu särskild
tilläggsavgift, utgörande
för lokalbrev......................1 öre
» annat inrikes brev..................2 »
» enkelt brevkort...................1 »
» dubbelt brevkort..................2 »
» korsband......................1 »
» postanvisning eller postförskott............5 »
samt att dessa bestämmelser skola träda i kraft den 1 juli 1917,
röstar
J a ;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bar riksdagen i likhet med andra kammaren avslagit
Kungl. Maj :ts proposition nr 127, i den del, vari föreslagits, att en
särskid tilläggsavgift skulle utgå för lokalbrev, annat inrikes brev,
enkelt brevkort, dubbelt brevkort, korsband, postanvisning och postförskott.
Vid omröstningens slut befunnos rösterna hava utfallit sålunda:
Ja — 80;
Nej — 56.
Sedan protokoll över omröstningen blivit uppsatt, justerat och
avsänt till andra kammaren, ankom därifrån ett protokollsutdrag,
nr 690, som upplästes och varav inhämtades, att omröstningen därstädes
utfallit med 53 ja och 165 nej samt att båda kamrarnas sammanräknade
röster befunnits utgöra 133 ja och 221 nej, vadan beslut
i frågan blivit av riksdagen fattat i överensstämmelse med nej-propositionen.
Företogs jämlikt § 65 riksdagsordningen omröstning över följande
av bevillningsutskottet i dess memorial nr 52 föreslagna samt
av riksdagens båda kamrar godkända voteringsproposition:
Den. som i likhet med första kammaren vill, att motionen I: 6,
med förslag till förordning om tonnageavgift, icke skall föranleda
någon riksdagens åtgärd, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har riksdagen i likhet med andra kammaren beslutat
antaga det i reservationen till bevillningsutskottets betänkande nr 47
intagna förslaget till förordning om tonnageavgift.
Sr 48. 8
Torsdagen den 31 maj, f. m.
Vid omröstningens slut befunnos rösterna hava utfallit sålunda:
Ja — 90;
Nej — 44.
Sedan protokoll över omröstningen blivit uppsatt, justerat och
avsänt till andra kammaren, ankom därifrån ett protokollsutdrag, nr
691, som upplästes och varav inhämtades, att omröstningen därstädes
utfallit med 82 ja och 135 nej samt att båda kamrarnas sammanräknade
röster befunnits utgöra 172 ja och 179 nej, vadan beslut i frågan
blivit av riksdagen fattat i överensstämmelse med nej-propositionen.
Anmäldes och bordlädes
bankoutskottets utlåtande nr 56, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående vissa ändringar i avlöningsreglementet för tjänstemän
vid statens järnvägar m. m., samt
första särskilda utskottets utlåtande nr 14, i anledning av motion
angående krigstidshjälp åt pensionsberättigade änkor och barn efter
befattningshavare, som varit anställda hos riksdagen eller i dess
verk.
Föredrogos, men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran konstitutionsutskottets
utlåtanden nr 19—24.
Vid föredragning av jordbruksutskottets memorial nr 113, i anledning
av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om understöd åt elever
vid lägre lantbruksundervisningsanstalter ävensom angående anslag
till kvinnliga ladugårdsskötare i Norrland och Dalarna, godkändes
de i detta memorial föreslagna voteringspropositionerna.
Föredrogs, men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran jordbruksutskottets
utlåtande nr 114.
Vid föredragning av jordbruksutskottets memorial nr 115, i anledning
av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande väckt motion om
anslag till utdelning av pris åt uppfinnare av lantbruksmaskiner, godkändes
den i detta memorial föreslagna voteringspropositionen.
Torsdagen den 31 maj, f. m.
9 Nr 48.
Fortsattes behandlingen av jordbruksutskottets utlåtande nr 93,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående uppförande vid
Alnarps egendom av en institutionsbyggnad för professor N. H.
Nilsson-Ehles ärftlighetsforskning in. m.
Herr Paul son: Herr greve och talman! Såsom talmannen
nyss erinrade, var detta utlåtande föremål för kammarens behandling
för några dagar sedan, men blev det slutliga avgörandet då undanskjutet
till i dag. Nu brukar man ju säga, att då en replik skall
följa, den helst bör ske omedelbart. Jag är emellertid övertygad om
att kammaren har i friskt minne de anföranden, som höllos när
frågan sist förekom.
Först vill jag nu erinra om —- vad herrarna finna av utskottets
betänkande —- nämligen att utskottet till fullo instämmer i vad departementschefen
uttalat beträffande värdet av professor NilssonEhles
vetenskapliga forskning, och för egen del är jag den förste att
villigt erkänna den stora betydelse denna forskning haft för vårt
jordbruk och särskilt för veteproduktionen i vårt land. Det ligger
ingalunda någon överdrift i vad som förra gången anfördes av såväl
jordbruksministern som en representant på Dalabänken, då dessa
herrar yttrade, att värdet av den årliga merproduktion, som man kan
säga, att vi här i landet lyckats förskaffa oss just genom professor
Nilsson-Ehles arbete, torde kunna uppskattas till 10 miljoner kronor.
Av representanten på Dalabänken framhölls emellertid vid samma
tillfälle — åtminstone folio hans ord så, att man närmast fick det
intrycket — att om vi nu icke ville bifalla den kungl. propositionen,
vi för framtiden skulle gå förlustiga denna produktionsökning. Herr
Holmquist yttrade nämligen då, att vi icke hava råd att särskilt i
dessa tider avvara en ökning i produktionen, som är så pass avsevärd
som denna. I detta senare instämmer jag till fullo med herr Holmquist,
men jag vill säga, att jag håller före, att det ingalunda behöver
bli någon värdeminskning i vår sädesproduktion här i landet,
även om denna kungl. proposition icke skulle av riksdagen bifallas.
De fördelar, det svenska jordbruket hittills skördat av professor
Nilsson-Ehles arbete, har det fortfarande kvar. Och jag för min del
är övertygad om att vi även för framtiden skola få störa och ökade
förmåner av professor Nilsson-Ehles vetenskapliga forskningar.
Utskottet har för sin del framhållit, att det ansåge önskligt, att
ett samarbete fortfarande skulle kunna bibehållas mellan professor
Nilsson-Ehle och Svalövsinstitutionen, och jag vill i detta sammanhang
erinra, att ännu åtminstone för ett par år framåt ett sådant
samarbete är avtalat. Professor Nilsson-Ehle har nämligen åtagit
sig att slutföra de redan påbörjade arbetena vid Svalöv, vilka torde
komma att räcka minst två år framåt. Jag vill också säga, att den
ersättning, som han härför kommer att uppbära, ingalunda, såvitt
jag är rätt underrättad, kommer att utgå av statsmedel. Nu har
också den reservant, som motiverat sin reservation vid betänkandet,
framhållit betydelsen och önskvärdheten av att samarbetet mellan
Om uppförande
vid
Alnarp av en
institutionsbyggnad
för
ärftlighetsforskning
m. m.
Nr 48. 10
Torsdagen den 31 maj, f. m.
Om uppförande
vid
Alnarp av eu
institutionsbyggnad
för
ärftlighetsforskning
m. m.
(Forts.)
professor Nilsson-Ehle och Svalövsinstitutionen fortfarande skall
kunna uppehållas.
Det, som för mig varit bestämmande, då jag icke nu vill bifalla
den kungl. propositionen, är emellertid frågan om det sätt, varpå
stammarna skulle spridas. Jag ber i detta sammanhang att få i kamr
marens minne återkalla vad som i en liknande fråga förekom här
för några år sedan. Herrarna erinra sig säkert, hurusom ett allvarligt
missnöje,_ för att icke säga en verklig misstro, då uppstod gentemot
Svalövsinstitutionen just på den grund, att man ansåg, att de
avtal, som förelågo om sättet, varpå stammarna skulle spridas till
odlarne, icke voro tillfredsställande. Detta nämner jag nu endast
därför, att det tydligt visar att frågan om stammarnas spridning är
av den principiella betydelse och stora vikt, att den bort vara avgjord
i sammanhang med denna propositions framläggande. Den reservant,
jag nyss nämnda har även framhållit denna sak men han har då
naturligtvis låtet det bero vid vad lantbruksstyrelsen yttrat, eller
att frågan borde framdeles ordnas. Styrelsen för Alnarps lantbruksinstitut
åter har för sin del förmenat, att stammarna borde tillbomma
Alnarps lantbruksinstitut. Herr statsrådet har yttrat, att stammarna
skulle tillgodokomma statsverket genom Alnarps egendom
»eller på annat sätt». Nu är det svårt att gissa, hur detta skall tolkas.
Om man härmed menar, att Alnarps lantbruksinstitut självt
skall ombestyra odlingen av stammarna och deras distribuering till
allmänheten, så ber jag att få erinra därom, att detta blir minst ett
miljonföretag. Jag är dock icke övertygad om att riksdagen skulle
vara villig att förskjuta tillräckliga medel för att Alnarps lantbruksinstitut
skulle bliva i stånd att taga hand om denna stora affär. Vill
man åter taga fasta på de ord, som statsrådet tillagt: »eller på annat
sätt», och man därmed skulle förstå, att ett privat företag skulle bildas
för frågans lösning, vill jag framhålla, att det då bleve rent av
en dubbelinstitution till Svalöv, och det kan ju sättas i fråga, om
vi hos oss hava vetenskapliga krafter härför, och om vi hava råd
att på detta sätt splittra dem på två håll. Om nu åter orden: »eller
på annat sätt» skulle så förstås —- vilket jag för min del nästan misstänker
— att bakom detta skulle stå ett nyligen bildat utsädesbolag,
som i så fall komma att distribuera stammarna, anser jag ingalunda,
att saken härigenom kommit i något bättre läge.
Det är av dessa skäl och den vikt jag fäster vid att avtalet beträffande
stammarnas distribuering till den stora allmänheten först
borde ordnas, innan denna fråga avgöres, som jag ställt mig på
avslag.
Nu har man också invänt, att Alnarp är statsegendom, men så
icke Svalöv. Jag ber då att få säga, att Svalövsinstitutionen betraktar
jag för min del numera även såsom statsinstitution, då man vet,
att av dess sju stj^relseledamöter fem äro tillsatta av Kungl. Maj:t.
Vad dispositionen av jorden beträffar, är jag också övertygad om,
att därest framställning skedde till Svalövsinstitutionen, det ingalunda
skulle möta några svårigheter att därifrån erhålla all den för
dessa forskningsarbeten erforderliga jord.
Torsdagen den 31 maj, f. m.
11 Nl* 48.
Även bär det framhållits, att det skulle vara av stor betydelse
för undervisningen vid Alnarp, att instiutionen bleve dit förlagd.
Jag har emellertid den uppfattningen, att såväl eleverna som lärlingarna
vid Alnarp egentligen icke komma att idka någon vetenskaplig
forskning, utan värdet och betydelsen för dem att där äga
ifrågavarande institution skulle väl huvudsakligen vara, att de finge
del av forskningens resultat.
Beträffande vidare påståendet, att Alnarp skulle hava ett väsentligt
bättre läge intill Lund än Svalöv, så vill jag erinra, att
avståndet mellan Lund och Svalöv icke heller är så stort. Jag föreställer
mig, att de studerande, vilka komma att begagna sig av denna
undervisning icke bli så synnerligen många, och det kan ju också
hända, att den tid, då de skulle mera intensivt tillgodogöra sig resultatet
av försöksodlingarna på de parceller, som befinna sig ute på
marken, infaller under sommaren, då det är ferier vid universitet
och det därför icke torde möta större svårigheter för dessa studerande
att resa till Svalöv än till Alnarp.
Alltså på grund därav att professor Nilsson-Ehle fortfarande
under den närmaste tiden är bunden vid Svalöv genom avtal, varigenom
han skall där fullfölja det arbete han påbörjat, och särskilt på
grund därav, att avtalet beträffande stammarnas ökning och spridande
bort föreligga samtidigt med denna kungl. proposition, ber
jag, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Om uppförande
vid
Alnarp av eu
institutionsbyggnad
för
ärftlighetsforskning
in. m.
(Forts.)
Friherre Beck-Friis: Herr greve och talman! Redan vid
läsandet av jordbruksutskottets förevarande utlåtande ävensom sedan,
då man hörde utskottets vice ordförande i lördags redogöra för sin
ståndpunkt, och kanske ännu mer då man i dag hörde den föregående
talaren, framgick det, att utskottet vid frågans bedömande lagt vikten
huvudsakligen på att professor Nilsson-Ehles officiella verksamhet
framdeles skall bliva densamma, som hitintills d. v. s. praktiska
försök för frambringande av nya sädesstammar.
Lägger man den synvinkeln på denna fråga, är det givet, att
man kommer till samma resultat som utskottet, nämligen till avslag
på den kungl. propositionen. Men vill man se denna fråga med en,
vilket jag tror också är nödvändigt, vidare blick, och man då särskilt
tänker på den verksamhet professor Nilsson-Ehle förut haft och den
verksamhet han hädanefter skall erhålla, så har man nog svårt att
icke ställa sig på den kungl. propositionens ståndpunkt.
Jag skall be att något få redogöra för huru jag uppfattat den
verksamhet, som professor Nilsson-Ehle haft och den, som han kommer
att få. Professor Ehle har varit anställd i Svalövsbolagets
tjänst för att där genom forskningar försöka frambringa för
vårt land så goda sädesstammar som möjligt, sädesstammar, vilka
skulle vara härdiga för vårt klimat och samtidigt väl givande. Han
har egentligen sysselsatt sig med experiment för vetesortema och
därnäst för havresorterna. Denna hans verksamhet har varit för
vårt land mycket lyckobringande, och samtidigt hava vi ju av de
föregående talarna hört, vilka högst avsevärda summor man kan
Nr 48. 12
Torsdagen den 31 maj, f. m.
Om uppförande
vid
Alnarp av en
institutionsbyggnad
för
ärftlighetsforskning
m. m.
(Forts.)
anse, att han genom dessa av honom framalstrade nya stammar tillfört
det svenska jordbruket.
Ärftlighetsforskningen är en gammal vetenskap, vilken dock
haft mycket ringa framgång endast till för några år sedan. Under
detta århundrade har man funnit, att det var, jag tror, en Augustinermunk
i Böhmen vid namn Mendel, som under 1850-talet gjort
rön i fråga om dessa ärftlighetsprinciper, vilka rön äro synnerligen
värdefulla. De anteckningar han gjorde härom hava icke förr än
nu, någon gång under detta århundrade (antagligen femtio år efter
hans död), kommit till allmänhetens kännedom. Nu tror jag, att det
är de principer, denne man lyckats utstudera, vilka givit nytt uppsving
åt vetenskapen om ärftlighetslagarna. Flera personer såväl i
utlandet som här i Sverige, förnämligast professor Ehle, hava
också börjat återupptaga denna forskning i hela dess vidd. Att nu
denna ärftlighetsforskning för såväl zoologiens som botanikens vidkommande
är av allra största vikt och värde, är väl givet. Och det
är naturligtvis också denna forskning, som varit grunden för den
framgång professor Ehle under dessa år haft vid Svalöv, då han
lyckats frambringa nya sädesstammar, vilka varit till gagn för vårt
land. Emellertid, detta frambringande av nya sädesstammar är ju
endast en detalj av den vetenskap, som professor Ehle hädanefter
kommer att ägna sig åt. Professor Ehle är professor i bctanik vid
Lunds universitet, och nu har riksdagen fattat beslut att tilldela honom
en personlig professur i ärftlighetsforskning, vid samma universitet.
Således får icke hans blivande verksamhet inskränka sig till
att endast försöka frambringa nya sädesstammar, utan hans blivande
verksamhet skall utgöra en fortsatt forskning uti äfftlighetsläran i
det stora hela med undervisningsskyldighet för honom vid Lunds
universitet. Då är det ju givet, att han måste omlägga sin verksamhet,
och han kan enligt min åsikt icke fortsätta att vara tjänsteman
vid Svalöv, ty där måste han ägna sig åt den detalj, som Svalövsbolaget
av honom fordrar, att han skall ägna sig åt. Han måste i
stället för framtiden lägga sig vinn om något större och mycket mera
vittgående, och denna hans undervisning borde egentligen vara förlagd
till Lunds universitet. Men då samtidigt med de teoretiska kunskapernas
bearbetande också hela tiden måste följa praktiska försök,
har man funnit, att det vore för honom synnerligen förmånligt att
få denna verksamhet förlagd till Alnarp. Vid Alnarp skall han således
utöva hela sin vetenskapliga verksamhet. Att denna hans vetenskapliga
verksamhet kan komma att giva vissa praktiska resultat,
skola vi hoppas, men därpå får han icke uteslutande arbeta.
Att han kommer att med det levande intresse, han hyser för sin föregående
verksamhet, fortfarande, så långt hans tid medgiver, förse
ka få fram nya, för vårt land nyttiga växtstammar, tager jag alldeles
för givet. Men uteslutande får han visst icke ägna sig åt den
saken.
Da kan man uppställa den frågan: kan han icke förlägga denna
sin undervisningsverksamhet och denna försöksverksamhet lika väl
till Svalöv som till Alnarp? Därpå vill jag svara, att det anser jag
Torsdagen den 31 maj, f. in.
13 Nr 48.
icke. För det första är det inbördes läget mellan dessa platser och
Lund icke sådant, att det är likgiltigt. Alnarp ligger vid Åkarps
järnvägsstation och har nästan varje timme förbindelse med Lund.
Resan dit går på 10 minuter. Svalöv åter ligger vid en annan järnväg,
och om också resan icke är så lång dit, tror jag icke, att det
från Lund finnes mera än ett par tågförbindelser om dagen, och
så tager resan dit snarare en timme än en halvtimme, såsom herr
A aby Ericsson sade, att den gjorde.
Om man nu också skulle kunna tänka sig, att professor Ehle och
hans elever kunde utan olägenhet göra dessa resor mellan Lund och
Svalöv, får jag säga att jag undrar, om man kan tänka sig, att det
vore lämpligt att begära av Svalövsbolaget, att han skulle där få
omlägga hela sin verksamhet mot vad den förut varit, ty han får
icke ägna sig blott åt arbeten, som äro nyttiga för Svalöv, utan såsom
jag förut yttrat åt en helt annan, en vetenskapligt grundad
forskning och universitetslärarens kall.
Jag är viss om att Svalöv kommer att skaffa sig — och jag
tror, att det redan skett — en person, som där kommer att fortsätta
den verksamhet, professor Ehle haft, och sålunda försöka att fortfarande
få fram nya, för vårt land goda sädesstammar. Jag är också
viss om, att professor Ehle kommer att ägna hela den tid, han får
övrig, åt denna verksamhet, och att han också kommer att låta Svalöv
få gott av dessa sina rön. Då blir frågan den: skall hela detta
spörsmål nu skjutas upp, därför att det icke är klart, huru det skall
förfaras med de stammar, han exempelvis under sitt arbete vid Alnarp
kan komma att utexperimentera? Jag tycker, att det vore
märkvärdigt, om en sådan detaljfråga skulle kunna få skjuta upp
ett så viktigt spörsmål kortare eller längre tid. Först och främst yttrade
jag nyss, att professor Ehles arbete hädanefter icke särskilt
kommer att gå ut på att uppdraga nya stammar. Och för det andra:
icke kan man väl tänka sig, att Alnarp någonsin kan komma att bliva
samma stora utsädesaffär som Svalöv nu är.
Jag är övertygad om, att denna detaljfråga kommer att ordnas
mycket lätt på sätt som antydes i den kungl. propositionen. Jag ä.r
övertygad om, att det stora arbetet, som erfordras för framalstrande
av nya stammar, nog fortfarande kommer att bedrivas vid Svalöv.
Det vetenskapliga forskningsarbete däremot, som är professor Ehles
blivande stora verksamhet och som redan förlänat honom rykte utöver
vårt lands gränser, det arbetet bör säkerligen förläggas till
Alnarp, dit han och hans universitetselever lätt kunna komma från
Lund.
På grund av det anförda yrkar jag, herr greve och talman, bifall
till Kungl. Maj:ts proposition.
Om uppförande
vid
Alnarp av en
institutionsbyggnad
för
ärftlighetsforskning
in. in.
(Forts.)
G-reve Hamilton, Alexander: Efter friherre Beck-Friis’
anförande har jag icke mycket att tillägga. Jag vill blott giva till känna,
att det för mig står klart, att beträffande förläggningen av professor
Ehles praktiska verksamhet Alnarp givetvis har företräde framför
Nr 48. 14
Torsdagen den 31 maj, f. m.
Om uppförande
vid
Alnarp av en
institutionsbijggnad
för
ärftlighetsforskning
m. m.
(Forts.)
Svalöv. Härför tala först och främst närheten till Lund, dit professor
Ehle kommer att ha sin föreläsningsverksamhet förlagd. Vidare
anser jag, att lantbruksinstitutet kan erhålla fördel av professor
Ehles arbete, liksom hans verksamhet kan erhålla fördel av lantbruksinstitutet.
Jag instämmer särskilt i vad friherre Beck-Friis yttrade rörande
fördelningen av möjligen uppdragna stammar. Det är en fråga, som
vi lugnt kunna överlämna åt framtiden Alnarp är ju ett statens
lantbruksinstitut och Svalöv är jämväl understött av staten, så att
jag anser icke, att någon fara för konkurrens mellan dessa båda
platser kan uppstå.
Jag yrkar bifall till Kungl. Maj:ts proposition.
Friherre Hermelin: Herr greve och talman! Jag skall till en
början be att få till fullo instämma i det yttrande, som herr statsrådet
och chefen för jordbruksdepartementet hade häromdagen, då herr
statsrådet omnämnde den stora betydelse utsädesförädlingen äger
särskilt för vår spannmålsproduktion, och att vi därför på allt möjligt
sätt böra understödja densamma. Men man skulle möjligen av
herr statsrådets anförande kunna tro, att just denna utsädesförädling
för närvarande står på en låg vetenskaplig grund här i Sverige.
Så gör den dock förvisso icke. Till följd av det vetenskapliga arbete,
som Sveriges utsädesförening utfört vid Svalöv, där jämväl professor
Ehle spelat en högst betydande roll, stå vi, kan man säga, främst
eller åtminstone fullständigt i jämbredd med andra länder i detta
avseende och kanske i vissa hänseenden långt framför dem. Det
svenska jordbruket har därför med stor tillfredsställelse sett, att en
personlig professur inrättats för professor Ehle, icke minst därför
att inom området för denna professur undervisning skulle komma
till stånd för uppfostran och uppammande av nya vetenskapsmän,
utan därför ock, att man genom denna professur just vad gäller
växtförädlingen skulle komma i bättre förbindelse med den vetenskapliga
världen utom vårt eget land.
Däremot hava jordbruket och dess utövare — åtminstone många
av dem — känt en viss beklämning över att en utbrytning skulle ske
från utsädesföreningen för att kunna tillfredsställa kraven på denna
professur, därigenom att såsom den kungl. propositionen här avser,
en särskild institution skulle förläggas vid Alnarp. Det är ledsamt
särskilt här i vårt land, att då man kommit till en viss fulländning
på ett område, ett avfall skall ske, och detta avfall är så mycket
mer att beklaga, som här beröras ofantliga värden för jordbrukets
ökade produktion. Hur nu än denna fråga kommer att utfalla i riksdagen,
vill jag dock framställa en vördsam och enträgen begäran till
herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet att söka ordna
saken så, att det samarbete med Svalöv som nu, till synes åtminstone,
för tillfället är avklippt, måtte återknytas.
Herr statsrådet nämnde, att Alnarp hade vissa företräden framför
Svalöv, och jag tror, att herr statsrådet därvid särskilt omnämnde
odlingen av vårvete. Emellertid är jag övertygad om att
Torsdagen dna 31 muj, f. in.
15 Nr 4S.
Svalöv, därest man nu skall tala om ett motsatsförhållande, liar långt
större företräden att erbjuda än Alnarp, synnerligast som Svalövsinstitutionen
— märk väl, mina herrar, föreningen, icke bolaget,
såsom en föregående ärad talare nyss nämnde — genom riksdagens bemedling
fått sina filialer utbredda över hela landet från norr till
söder. Skulle Ehleska institutionen vid Alnarp hava kunnat bliva en
filial av utsädesföreningen, ett försöksfält för denna eller, såsom chefen
för lantbruksstyrelsen nämnt, en komplettering till Svalöv, då
hade det ju i sak icke varit så mycket att erinra. Men att nu helt och
hållet göra en åtskillnad, bryta sönder denna vetenskapliga verksamhet
vid föreningen och lägga den på två håll, det anser jag vara ödesdigert
för vårt jordbruk. Jag är alldeles övertygad om att den praktiska
undervisningen, den praktisk-vetenskapliga undervisning, som
skall delgivas professor Ehles elever, kan utföras med mycket större
fördel vid Svalöv än vid Alnarp.
Emellertid begärde jag ordet med anledning av ett yttrande av
herr von Koch. Den ärade talaren nämnde, att fördelen av denna institutions
förläggande till Alnarp vore, att man där vid själva institutionen
skulle få denna vetenskapliga forskning anknuten till
fördel för eleverna, till fördel för deras undervisning. Jag delar visserligen
fullkomligt den uppfattning herr von Koch därvid uttalade,
att vi hava för litet vetenskaplig utbildning för vårt svenska jordbruks
utövare och för våra svenska jordbrukslärare, men jag anser i
motsats till herr von Koch, att denna utbildning icke bör förläggas
till våra lantbruksinstitut. Det har varit en länge närd önskan, att vi
här i Sverige skulle få till stånd en lantbrukets högskola. Vi ha
i år till stor glädje för vårt land fått inviga den nya skogshögskolan,
och det hör icke dröja länge, innan vi erfara tillfredsställelsen att
även få inviga lantbrukets högskola. Man kan diskutera, var denna
högskola bör förläggas. För min del tror jag — och många dela min
mening -—, att platsen för den bör bliva Stockholm, där den bör inrättas
vid Frescati, invid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet.
Ty ett samarbete kan då äga rum mellan båda och
försöksfältet stå till högskolans förfogande. Dessutom kan man på
det sättet uppnå samarbete med skogshögskolan. Skulle man nu
börja att så att säga anlägga vid Lund en första professur i intim
förbindelse med Alnarp, så kunde det hända, att man där hänger
på det ena efter det andra, och till slut ha vi kanske jordbrukets högskola
färdig, klappad och klar vid Alnarp. Jag tror icke, att detta
skulle vara lyckligt för vårt land och för jordbruket. Hur stor beundrare
jag än är av Skåne, tror jag, att det lyckligaste vore, att den
högsta lantbruksundervisningen förlädes till Stockholm. Av denna
orsak anser jag det för min del betänkligt att nu knyta denna vetenskapliga
institution just vid detta omtalade lantbruksinstitut. Jag
tror emellertid, att man med den av utskottet förordade lösningen av
frågan lugnt kan se närmaste framtiden an, även om med hänsyn
därtill den kungl. propositionen nu avslås. Jag är alldeles övertygad
om att herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
efter förnyade underhandlingar skall komma med uppslag, som bättre
Om uppfödande
vid
Alnarp av en
institutionsbyggnad
för
ärftlighetsforskning
m. m.
(Forts.)
Nr 48, 16
Torsdagen den 31 maj, f. m.
Om uppförande
vid
Alnarp av en
institutionsbyggnad
för
ärftlighetsforskning
m. m.
(Torts.)
kan tillfredsställa jordbrukets och landets krav än fallet är med den
föreliggande kungl. propositionen.
Jag ber fördenskull, herr greve och talman, att få yrka bifall
till utskottets hemställan.
Herr Bondeson: Herr greve och talman, mina herrar! Jag
skall liksom den siste ärade talaren börja med att hänvisa till vad
herr statsrådet yttrade, då han inledde debatten i denna fråga. Han
påpekade då den stora betydelse, som professor Ehles verksamhet haft
för lantmännen. Ja, den betydelsen är både känd och erkänd av
Sveriges lantmän, och den lilla gåva, som han fick mottaga, då han
lämnade Svalöv, vilken var subskriberad från hela landet, kan kanske
bära vittne därom. Att överdriva denna betydelse är ju i alla fall
icke gagneligt. I en artikel i en stockholmstidning har man sagt, att
den lilla kostnad, som staten nu skulle lägga ned på Alnarp, 73,000
kronor, skall komma miljonfaldigt tillbaka — alltså 73 miljarder. Det
är väl i alla fall att gå för högt i skyarna. Även om professor Ehle
skall tillerkännas stor förtjänst, tror jag, att om man vill vara riktigt
sanningsenlig, man måste säga att verksamheten på Svalöv i dess
helhet också haft rätt stor betydelse. Professor Ehle utgick nämligen,
då han började sina forskningsarbeten, från faktorer, d. v. s.
primärstammar, som erhållits genom den tidigare verksamheten på
Svalöv och under en längre följd av år visat en viss konstanthet med
hänsyn till förärvning.
Herr statsrådet nämnde, att särskilt under denna tid det vore betydelsefullt
att göra något i denna riktning. Ja, det kan väl icke behöva
sägas, att vad man kan vinna genom att nu påbörja detta arbete på
Alnarp icke kan bli av betydelse för att avhjälpa de nu förefintliga
bristerna. Det behövs ju en lång följd av år, ett långt urvalsarbete
och många prövningar för att komma fram till ett något så när konstant
resultat, och jag vill nämna, att de två sorter av vete, på vilka
professor Ehle i synnerhet vunnit sin ryktbarhet, Panzar och Fylgia,
har han arbetat med i över tio år.
Herr statsrådet sade sedan, att då riksdagen förut lämnat professor
Ehle en personlig professur, det endast vore en konsekvens,
om riksdagen nu beslutade att skaffa professor Ehle möjlighet att
arbeta. Ja, det är ju tydligt, men jag kan icke tänka mig annat, än
att då Kungl. Maj:t lade fram propositionen om en personlig professur,
Kungl. Maj:t tagit i övervägande, hur denna skulle kunna ordnas
i verkligheten, och då föreställer jag mig, att man tänkte på Svalöv,
där professor Ehle hitintills och fortfarande är anställd. Att
nu komma med en proposition om att bereda andra möjligheter, då
frågan ändå icke är fullständigt klar, det synes mig icke vara lämpligt.
Det återstår nämligen att bestämma, hur man skall förfara med
de resultat, som professor Ehle kan komma att vinna vid Alnarp. Det
hade synts mig vara klokt, om alla tre delarna kunnat komma samtidigt.
En reservant har sagt, att genom styrelsens för Svalövsanstalten
beslut denna väg ej mera är framkomlig. Herr Holmquist har sagt,
Torsdagen den 31 maj, f. m.
17 Nr 48.
om jag liar lätt antecknat lians ord, att varje möjlighet ur avbruten
att gä den väg, som utskottet anvisat. Och i den tidning, till vilken
jag nyss hänvisade, har sagts, att Svalöv i en nära liggande framtid
stänges för dessa arbeten. Nu är detta icke riktigt. Jag skall be att
fa besvära med att läsa upp ett litet utdrag av ett protokoll från utsädesföreningens
förvaltningsutskott den 9 juli 1915 vid vilket sammanträde
professor Nilsson-Ehle var närvarande. I den första punkten
omnämnes, att professor Ehle åtagit sig att fortsätta med sina
arbeten till och med år 1919. Denna punkt är ganska lång, och jag
skall därför icke läsa upp den. Men i den andra punkten -— det kan
förtjäna att nämnas. — står det, att »arvodet för detta profsessor
Ehles arbete utgår i förhållande till tjänstgöringstiden efter nuvarande
löneförmåner, 7,000 kronor per år». Det är således icke riktigt,
som man velat antyda, att han avlönats av utsädesbolaget. I
punkt 3 står, att »redogörelse för de enligt detta avtal slutförda förädlmgsarbetena
lämnas av professor Ehle i föreningens tidskrift».
Mjärde och femte punkterna lyda: »Professor Ehle äger rätt att under
avtalstiden liksom förut fortsätta med sina vetenskapliga undersökningar
och försök. Åt professor Ehle upplåtes under avtalstiden
lämpligt arbetsrum i institutionsbyggnaden». I en följande paragraf
heter det: »Anmälde herr ordföranden, att Allmänna svenska utsädesaktiebolaget
förklarat sig villigt att, för den händelse professor Ehle
lör sina fortsatta vetenskapliga arbeten hos föreningen behövde större
utrymme å försöktsfälten än föreningen ansåg sig skäligen kunna upplåta,
kostnadsfritt ställa därför erforderlig jord till föreningens förfogande.
»
Härav torde med stor tydlighet framgå, att professor Ehle ingalunda
är avstängd från möjligheten att arbeta vid Svalöv. Jag är
tvärtom övertygad om att, då avtalstiden gått till ända, skall med
största nöje från Svalövsinstitutionernas, både föreningens och bolagets
sida, allt göras för att bereda honom möjlighet att fortsätta sitt
arbete i Svalöv.
Sålunda kan det konstateras, att professor Ehle, såsom av protokonsutdraget
framgår, enligt avtal är förpliktad att ytterligare
tva ar till och med 1919 fortsätta förädlingsarbetena vid Svalöv. Professor
Ehle har fortfarande ett rikt förädlingsmaterial och material
lör vetenskapliga undersökningar, som ännu ej slutarbetats på Svalöv.
Detta material kan han endast under förutsättning, att det ifrågasatta
avtalet om samarbete förverkligas, få disponera över och utnyttja,
ty då detta material är föreningens tillhörighet, kommer det
naturligtvis an på om föreningen vill lämna detta material åt honom.
Man har sagt, att om Svalövsinstitutionen vore en statsinstitution,
man icke skulle gorå några invändningar mot att professor
Ehle fortsatte arbetet vid Svalöv. Därtill får man dock anmärka,
att denna_ institution delvis och huvudsakligen uppehälles .med statsmedel
delvis med medel från utsädesbolaget, beroende på avtal mellan
bolaget och föreningen. Om man sålunda också icke formellt kan
såga, att Svalöv är en statsinstitution, är Svalöv det i alla fall i realiteten.
Kungl. Maj :t har ledningen i sin hand, då nämligen fem
Första Tcammarens protokoll 1917. Nr 48. 9
Om uppförande
vid
Alnarp av en
institutionsbyggnad
för
ärftlighetsforskning
in. m.
(Forts.)
Nr 48. 18
Torsdagen den 31 maj, f. m.
Om uppförande
vid
Alnarp av en
institutionsbyggnad
fQr
ärftlighetsforskning
m. m.
(Forte.)
av de sju styrelseledamöterna cell två av de tre revisorerna utses
av Kungl. Maj :t. Det råder tydligen en oriktig uppfattning om förhållandet
mellan utsädesföreningen och utsädesbolaget. Den tidning,
som jag förut citerat, säger, att »det kan icke heller ur statens synpunkt
anses rätt, att den avlönar en professor, vilkens arbetsprestationer
utnyttjas av ett enskilt företag.» Ja, man syftar naturligtvis
här på att utsädesbolaget har förmåner av professor Ehles arbeten.
Men jag skall då be att få erinra herrarna om en överenskommelse,
som genom ett avtal den 12 december 1913 träffades mellan utsadesföreningen
och utsädesbolaget. Det heter däri bland annat beträffande
anslag till föreningen: »Sedan föreningen erhållit den i
det mellan föreningen och bolaget gällande avtal stadgade avgitten,
60,000 kronor---må till aktieägarna utdelas högst 6 pregel
___. Den vinst, som härutöver kan förefinnas, skall mel
lan
föreningen och aktieägarna delas lika.» Såväl föreningens som
bolagets stadgar som även avtalet mellan föreningen och bolaget äro
stadfästade av Kungl. Maj:t. Man kan ju således __ icke tala om något
otillbörligt gynnande av ett enskilt företag i fråga om Allmänna
svenska utsädesaktiebolaget. Tvärtom, synes det mig, som om därigenom
på ett för staten mycket tillfredsställande sätt ordnats tragan
om spridning inom landet av de resultat, som genom utsädesiörenm
gens
verksamhet framkomma. , ,
Hur det nu, om detta förslag går igenom, skall forfaras med de
resultat, som eventuellt kunna framkomma av verksamheten vid Alnarp,
därom äro vi i saknad av varje ledning. Men det synes, som om
Alnarps egendom i första hand skulle äga rätt att disponera de nya
stammarna. Om Alnarp skulle äga fri dispositionsrätt över de förökningar,
som skördas vid egendomen, och kunna^ försälja dem till
vem som helst, eventuellt till den högstbjudande, då kunde man saga,,
att enskilda intressen kunde komma att profitera pa statsanslaget
till denna professur. Är det månne icke då bättre att låta den statens
anstalt vid Svalöv, som nu arbetar, få hand om dessa förökningar?
Jag tror, att det skulle vara bäst.
Man har talat om lämpligheten av att förlägga försöksverksamheten
till Alnarp. Alnarp förfogar visserligen över tillräcklig areal
och god jord, men vegetationsbetingelserna därstädes äro så enastående
gynnsamma, att försöksresultaten pa Alnarp ej ens äro tillämpliga
för skånska slätten, mycket mindre för andra delar av landet.
Vidare har man talat om vårveteförädlingen, vars betydelse och
lämplighet på Alnarp särskilt framhållits. Denna förädling har
emellertid av professor Ehle under senare år med betydlig framgång
bedrivits på Svalöv; jag hänvisar till sista numret av utsädesföre
ningens
tidskrift om denna sak. . .
Jag har med det nämnda sökt att få rätta vissa missuppfattningar,
som gjort sig gällande i denna sak och även till det rätta måttet
reducera vissa saker, som hava blivit alltför mycket överdrivna. Naturligtvis
kan ingen annat än önska framgång åt professor Ehles
verksamhet. Hur denna bör ordnas, är ännu icke bestämt, och intet
förslag föreligger heller. Däri anser jag ligga en ganska betänklig
in.
19 Nr 4N.
Torsdagen den 31 maj, f.
brist. .lag vill medge, att om verksamheten hålles inom om jag så
iar saga teoretiskt vetenskapligt område, eu sådan förädlingsverksamhets
förläggande till närheten av Lund kan äga skäl för sig Men
sa snart denna verksamhet övergår till mera praktiska områden anser
jag, att den bör utföras på den anstalt, som har de bästa möjligheterna
att pröva de nya stammarnas värde, nämligen Svalöv. Genom
.yaj°ys försök på huvudanstalten och vid dess många filialer bör
värdet av dessa stammar bättre kunna prövas. Målet för professor
f kies forskning är ju att såvitt möjligt draga fram ärftlighetslärans
lagar. Lärior använder han icke endast våra kulturväxter och sädesslag,
utan även t. ex. styvmorsvioler och andra växter. Då blir det
fråga om en rent teoretisk, vetenskaplig undersökning, och i så fall
menar jag, såsom också herr Aaby Ericsson sade sist, att detta anslag
borde hava upptagits under åttonde huvudtiteln. För en sådan
rent teoretisk vetenskaplig verksamhet tror jag också, att man kan
nöja sig med en mindre institutionsbyggnad. Och vad beträffar denna
kostnad på 73,000 kronor så är det väl ingen, som föreställer sig,
att det^ beloppet räcker, om man skall bygga nu.
..... Jas:..,1111 ff,år att yrka bifall till utskottets förslag sker det av
följande skal. För det. första: professor Ehles verksamhet är tryggad
pa Svalöv till och med år 1919. För det andra: då vid Sveriges
utsadesförenmg finnes rikt material till fortsatt arbete, skulle ett
avbrytande av dessa försöks fortsättande under professor Ehles ledning
medföra betänkliga förluster. Materialet är nämligen Sveriges
utsadesförenmgs tillhörighet, och undersökningarna kunna endast
lullfoljas pa Svalöv. För det tredje: genom att denna verksamhet
fortsattes pa Svalöv, bor ett snabbare resultat kunna vinnas För
det Garde: da icke förfarandet med de resultat, som kunna vinnas på
Afnarp, är ordnat, anser jag, att frågan bör uppskjutas. Och som
ett sista skäl ber jag att få tillägga den stora kostnad, som uppförandet
av en byggnad för närvarande innebär. I sak har jag sålunda.
icke något emot att professor Ehle får möjlighet att arbeta
aven invid Lund, om undersökningarna hållas inom teoretiskt vetenskapligt
område. Men då något förslag om hur resultatet av detta
arbete sedermera skulle kunna komma Sveriges land till godo på
basta satt icke föreligger, anser jag, att frågan kan vila, till dess
att ett sadant förslag föreligger. Jag ber därför att få yrka bifall
till utskottets förslag.
• nHTr Herr talman! Det är ju ganska underligt, att
jordbruksutskottet icke vill gå med på Kungl. Maj:ts förslag att bereda
professor Nilsson-Ehle den verkstad, som han begärt för sin
verksamhet i statens tjänst. Emellertid tyckes frågan beröra förnallandena
vid Svalöv. Det är en gammal historia, att så fort Svalöv
och dess institutioner komma med i riksdagens förhandlingar, starka
och maktiga krafter uppkallas i diskussionen. Jag är emellertid icke
närmare inne i dessa förhållanden, så att jag kan bedöma frågan
tran den synpunkten. Men det förefaller mig, som om goda skäl
talade för att i alla fall skilja denna uppgift från Svalöv. En så
-
Om ''uppförande
vid
Alnarp av eu
institutionsbyggnad
för
ärftlighetsforskning
m. m.
(Forts.)
Nr 48. 20
Torsdagen den 31 maj, f. m.
Om uppförande
vid
Alnarp av en
institutionsbyggnad
för
ärftlighetsforskning
nu m.
(Forts.)
dan institution och professor Ehles verksamhet torde hava en icke
ringa betydelse för jordbruksundervisningen vid Alnarp, och det är
framför allt ur den synpunkten, som jag sett frågan, när jag fattat
ståndpunkt till densamma.
I ett annat sammanhang kom jag att i december månad förlidet
år få litet kännedom om förhållandena vid Alnarp. Det förelåg då
förslag att bereda bättre ställning i löneavseende för lärarna där
och viss utrustning för institutet. Det blev då klarlagt, att inemot
halvparten av institutets elever sedermera ägnade sig åt lärare- och
konsulentverksamhet. Det är alltså en högst, betydande uppgift,
som dessa elever hava med avseende pa landets jordbruk, en uppgift,
som går vida utöver arbetsledares vid de större egendomarne. Det
är detta förhållande, som jag vill peka på, när jag vill inlägga en
gensaga mot det yttrande, som här fällts, nämligen att undervisningen
vid Alnarp icke borde gå ut på att idka vetenskaplig forskning
eller införa eleverna i den vetenskapliga forskningens metoder,
utan allenast på att lämna dem del av forskningens resultat. Denna
synpunkt på undervisningen vid ett lantbruksinstitut hav här framförts
av en jordbruksutskottsledamot, och om jag icke minns fel, spelades
på samma sträng före pingst, då denna fråga förehades. Jag
vill som sagt inlägga en gensaga mot att undervisningen betraktas
på det sättet. Det skulle vara beklagligt, om undervisningen vid
något lantbruksinstitut lades på det sättet, att eleverna, helt stupat
och dött finge veta vetenskapens resultat, men icke finge en inblick
i vetenskapens arbetsmetoder, den tankegång, som för fram
till resultaten. Yad skall det bli av dessa lärare vid landets folkhögskolor,
lantmannaskolor och lantbruksskolor eller dessa konsulenter,
som skola planteras ut över. hela Sveriges land, om de helt
mekaniskt få veta resultaten, men icke de metoder, med vilka man
kommer till dessa? De skola själva ute i landet basera undervisningen
på försök, visserligen i anspråkslös skala, men hela deras
verksamhet behöver livas och stödjas av den insikt, som man här
från jordbruksutskottshåll beklagligtvis vill förneka dem. Denna
synpunkt talar för mig pa det allra starkaste för att denna anstalt
bör läggas invid Alnarp, sa att vetenskapens arbetsmetoder ma
kunna i någon mån bli tillgängliga för de elever, som undervisas
'' Av den lilla kännedom jag fick om Alnarps institut vid nämnda
tidpunkt, framgick, att konsulentkursen, som skulle vara en överbyggnad
på institutets verksamhet, är skäligen svagt besökt. Man
skulle kunna tänka sig, att detta berott på att eleverna icke. hava
väntat sig att finna något utöver vad de fått under de två ordinarie
läroåren. Med en sådan anstalt som den Kungl.
slagit skulle en utbyggnad ske, och man skulle kunna tänka sig, att
konsulentkursen bleve till större nytta och också droge ett större
antal besökande. . .
Nu har friherre Hermelin här framkastat en sak, som i någon
mån skulle minska betydelsen av den synpunkt jag velat betona.
Han har framkastat, att vi snart böra få se den nya lantbrukshög
-
Torsdagen den 31 maj, f. m
21 Nr 4a
skolan resa sina murar någonstädes, sannolikt invid Stockholm. I
det
ligger, såvitt jag kan förstå, icke alls så. Man kan icke veta, när
lantbrukshögskolan kan komma till stånd. Det dröjer säkerligen så
länge, att det skälet icke bör inverka på oss att uppskjuta denna sak.
Ur dessa synpunkter, herr talman, ber jag att få yrka bifall till
reservationen, vilket är detsamma som Kung], Maj ds förslag.
Herr Holmquist: Jag har egentligen begärt ordet för att
något litet bemöta en del under debatten gjorda uttalanden.
Det nämndes av friherre Hermelin, att genom förläggandet av
den nya institutionen till Alnarp man skulle kunna hava att befara
någon slags brist i samarbetet mellan denna institution och Svalöv.
Jag tror mig bestämt kunna säga, att så icke kommer att bli förhållandet.
Jag har från en mycket nära vän till professor Ehle fått
en redogörelse för huru han tänker sig ett sådant samarbete. Jag
vill icke trötta kammaren med att ingå i detaljer, men jag vill säga
så mycket, att han anser, att dessa bägge institutioner skulle kunna
åstadkomma ett samarbete av den beskaffenhet, att det skulle lända
till den gemensamma sakens framgång och nytta.
Vidare har det talats om, att denna institution på Alnarp
skulle bliva så att säga en fullkomligt ny institution. Jag ber att
i detta sammanhang få påpeka, att redan under år 1916 och innevarande
år 1917 professor Ehle bär vidtagit en hel del arbeten på
Alnarp, visserligen icke i den omfattning, som förutsättes av den
institution, som är tillämnad, men preliminära arbeten för att, då
institutionen kommer till stånd, med all kraft kunna fullfölja uppslagen
för den vetenskapliga forskningen och praktiska försöken.
Det är verkligen så, att om icke denna institution kommer att förläggas
till Alnarp, ett par års arbete i själva verket blir så gott
som bortkastat.
Det nämndes av en föregående talare, att man visst icke kan
räkna på något hastigt resultat av professor Ehles ''forskningar.
Följaktligen skulle dessa icke hava direkt betydelse för närvarande
tid, utan det komme att dröja kanske ett tiotal av år, innan de komma
att giva resultat. Jag får säga, att ju längre det skulle dröja härmed,
ju tidigare bör man väl börja för att nå det resultat, som alla
vilja vinna. Det skälet borde således icke hava den ringaste bärighet.
Vad den lantbrukshögskola angår, som man nyss talade om, är
denna också för mig något önskvärt, liksom för de flesta i denna
kammare, men jag tror, att dess förverkligande är så pass avlägset,
att tanken härpå icke bör dragas in i denna fråga eller då det gäller
denna detalj.
Det har vidare nämnts, att man icke kunde få denna anstalts
byggnader uppförda för den summa av 73,000 kronor, som beräknats,
utan att de skulle kosta mycket mera, men det får väl i alla fall
anses. förefinnas en viss garanti för att, då Kung!. Maj :t efter sakkunnigas
bedömande i dessa dagar kommit in med framställningen i
Om uppförande
vid
Alnarp av en
institutionsbyggnad
föl*
ärftlighetsforskning
m. in.
(Forts.)
Nr 48. 22
Torsdagen den 31 maj, f. m.
Om uppförande
vid
Alnarp av en
institutionsbyggnad
för
ärftlighetsforskning
m. m.
(Forts.)
ämnet, de där gjorda beräkningarna skola vara grundade på nutida
prisförhållanden.
Så gjordes en massa uttalanden både om Svalövsföreningen och
om Svalövsbolaget. Jag får säga, att jag tagit allt, som angår
dessa institutioner, nästan sakramentalt, ty jag kan själv icke utreda
dessa detaljer, men jag tror, att om man har att gorå med en vetenskapsman
av professor Ehles halt, man väl får låta honom själv
bedöma sättet och stället, där han vill utöva sin verksamhet såsom
vetenskapsman, och det lär väl vara mycket svårt att ur synpunkter,
som kunna vara bärande för Svalövsföreningen och Svalövsbolaget,
tvinga honom in i vissa förhållanden, som han själv icke anser vara
de bästa för hans vetenskapliga gärning.
Det nämndes något av herr Aaby Ericsson, som jag vill taga
fasta på. Han sade, att han gärna ville giva sitt erkännande åt det
utan tvivel mycket betydande arbete, som herr Ehle utfört och därför
giva honom en nationalbelöning. Men vilken bättre nationalbelöning
kan man giva en vetenskapsman än en anstalt, där han kan
göra sin vetenskapliga förmåga gällande och där hans arbete såsom
vid Alnarp kan lämna i vetenskapligt-praktiskt hänseende betydande
resultat för fosterlandet? Ur denna synpunkt tillåter jag mig
att yrka bifall till Kungl. Majrts proposition.
Herr Ingeström: Blott ett par ord! Jag begärde ordet,
när herr Pers ville såsom bärande skäl framhålla den fördel, som
skulle följa med anstaltens förläggande till Alnarp, därigenom att
de vid Alnarp arbetande eleverna skulle kunna få sätta sig in i de
vetenskapliga metoderna och icke blott lära känna forskningens vetenskapliga
resultat. Man skulle kunna tycka,''att detta vore mycket
bra, men det låter sig nog icke genomföras. Om man ser ett betyg,
som en från Alnarp utgående elev medför, skall man finna, att
det inrymmer en sådan mångfald av ämnen, att det maste för var
och en bli lätt att inse det omöjliga för eleverna i att tränga djupare
in i alla dessa ämnen. En elev, som kanske icke en gång har
realskoleexamen utan kommit in på grund av särskilda tentamina i
vissa ämnen, skulle börja studera de vetenskapliga metoderna! Han
skall vid Alnarp studera jordbrukslära,. husdjursskötsel o. s. _v. och
dessutom utbilda sig i ritning, bokhålleri, fältmätning, avvägning m.
m. Man kan då väl förstå, att undervisningen på långt när.icke kan
bliva så ingående, som den skulle kunna bliva, om eleverna icke hade
att överblicka ett så stort studieområde. Man kan ju icke annat än
tycka det vara rent av löjligt, när man får ett betyg i sin hand, som
utvisar, att en elev, Som genomgått en sex veckors kurs i Bösiös
skola, i batteri ologi erhållit betyget: med utmärkt beröm godkänd.
Man har nog beträffande jordbruksnäringen i vårt land alltför
litet tänkt på centralisering. Man har slagit in på såväl den ena som
den andra metoden, men man har icke kunnat föra arbetet framåt
på ett så praktiskt sätt. som varit önskligt. Och jag tror, att vårt
land icke har råd att hålla sig med först och främst den centrala
försöksanstalten på jordbruksområdet, som kräver betydande anslag.
Torsdagen den 31 maj, f. in.
23 Nr 48.
och vildare anstalten vid Svalöv, som också kostar staten mycket, samt
slutligen jämväl denna anstalt och alla dessa för ungefär likartade
ändamål. Därför har jag ställt mig på den ståndpunkt, som utskottet
intagit, och med tanke på att denna fråga skulle till ett kommande
år kunna föreligga bättre utredd, yrkar jag bifall till utskottets
hemställan.
Herr Nilsson, Johan: Diskussionen har varit ganska långvarig
i denna fråga, det synes mig svårt att av handlingarna i ärendet
få klart för sig, vad frågan egentligen gäller, och man har icke
heller fått det under den förda diskussionen. Det framgår nämligen
icke tydligt och klart, varken av den Kungl. propositionen, av
talarnas anföranden eller av reservationen, huruvida det verkligen är
fråga om en rent vetenskaplig institution eller om upprättande av
en ny, praktisk-vetenskaplig institution. Den talare, som mest framhöll,
att han trodde det här gällde en rent vetenskaplig anstalt, och
såg frågan nästan uteslutande från denna synpunkt, var friherre
Beck-Friis. Men de flesta andra talarna hava ju gjort jämförelser
med Svalöv och med de andra därmed likställda institutionerna.
Skulle friherre Beck-Friis hava rätt i sin åsikt, borde naturligtvis
institutionen och anslaget höra till 8:de huvudtiteln och uteslutande
röra Lunds universitet, och då borde således av rent formella skäl
reservantens förslag icke antagas. Är det däremot snarare fråga
om en praktisk-vetenskaplig institution, förefaller det egendomligt,
att Kungl. Maj:t framlagt saken på det sätt, som nu är fallet, och
föreslagit riksdagen att bredvid den institution, som förut finnes, och
som kan sägas vara en statsinstitution, lägga en ny sådan. Det är
ju icke nog med att Svalövsinstitutionen under en lång följd av åir
åtnjutit statsunderstöd, utan Kungl. Maj:t och riksdagen ha tagit
hand om densamma, då majoriteten inom styrelsen och även av
revisorerna skola utses av Kungl. Maj:t. Dessutom ha under senare
åren åtskilliga påbyggnader gjorts. Sålunda har en filial anlagts
i Yästernorrlands län, och riksdagen har beviljat anslag för
anläggande av dylika filialer i Jämtland och Yärmland. Hade frågan
här gällt upprättande av en ny praktisk institution, så borde
det i varje fall varit lämpligare, om den lagts i en annan landsdel än
den det nu är fråga om. Alla hava erkänt, att professor Ehle gjort
sig förtjänt av landets och särskilt jordbrukarnas stora tacksamhet,
och alla förstå vi vikten av det arbete han utfört och erkänna öppet,
att han är synnerligen förtjänt av denna tacksamhet. Men därför
får man ju icke precis taga för kontant vad här lagts fram, utan
man bör väl ändå bedöma saken från praktisk synpunkt. Herr statsrådet
och chefen för jordbruksdepartementet uppläste häromdagen
ett uttalande från professor Ehle själv, i vilket denne yttrade sig
till förmån för det förslag, som här är framlagt. Jag får lov att
säga, att däri icke spårades någon entusiasm från professor Ehles
sida till förmån för förläggningen till Alnarp. Det anfördes, att
resan från Lund till Alnarp var kortare än från Lund till Svalöv,
och detta var ett skäl, sade han, som för hans egen del icke hade
Om uppförande
vid
Alnarp av en
institutionsbyggnad
för
ärftlighetsforskning
m. in.
(Forts.)
Nr 48.
24
Torsdagen den 31 maj, f. m.
Om uppförande
vid
Alnarp av en
institutions -byggnad för
ärftlighetsforskning
m. m.
(Forts.)
någon betydelse, men däremot kunde det vara en olägenhet för de
studerande att nödgas använda eu halvtimmes längre tid före resan.
Jag kan icke förstå, att det skulle vara av någon som helst betydelse
vid bedömandet och avgörandet av denna fråga, huruvida de studerande
några gånger om året hava att resa några minuters längre
eller kortare tid från det ena stället till det andra. Dessutom kan
det hända, att såsom förut påpekats, de studerande icke befinna
sig i Lund, utan någonstädes på landsbygden, då en resa skall
anträdas.
Vidare har anförts, att staten vid Alnarp hade till sitt förfogande
erforderliga arbetskrafter, men att det icke funnes tillräckliga
sådana vid Svalöv, jag kan försäkra, att det icke skulle
saknas något för professor Ehle, varken i ena eller andra avseendet,
om hans verksamhet förlägges till Svalöv.
Ett av die starkaste skälen skulle vara vad herr statsrådet
anförde, att det resultat, som professor Ehle kommit till, kunde
värderas till 10 miljoner kronor årligen. Men om han nu kommit
till ett sådant resultat, skulle det hava varit under den tid, som
hans arbete varit förlagt till Svalöv. Det kunde ju synes egendomligt,
att när så betydande resultat vunnits vid Svalöv, man vill
sönderbryta sammanhanget med den institution, vid vilket man kommit
till ett så lyckligt resultat. Vid Svalöv finnas institutionsbyggnader
med tillräckligt stora utrlymmen för professor Ehles
arbete med sina forskningar, och där finnas även en del vetenskapsmän,
som kanske kunde vara honom till god hjälp vid det dagliga
forskningsarbetet.
Beträffande Alnarp ha framlagts åtskilliga kalkyler, återgivna
i den kungl. propositionen, men jag kan icke förstå, huru man om
man vill uppnå verkliga resultat, kan stanna vid den årliga utgift,
som där anföres, 3,500 kronor. Man har tänkt sig, att de byggnader
som skulle uppföras, skulle kosta mellan 70 och 80 tusen
kronor, men i sådant fall skulle endast underhållet och uppvärmning
av byggnaderna komma att gå till nyss nämnda belopp, 3,500
kronor. Dessutom har Alnarps styrelse för det vetenskapliga arbetets
utförande i staten upptagit ett belopp av 1,200 kronor, utgörande
avlöning till en städerska, och det vill synas, som om styrelsen
trodde, att professor Ehle skulle kunna reda sig med denna
städerskas hjälp. Jag anser, att det behöves hjälp av andra arbetskrafter
för att här komma till något verkligt praktiskt resultat.
Såsom ett starkt skäl för förläggningen till Alnarp har vidare
anförts, att eleverna skulle få nytta av det arbete, som professor
Ehle komme att där utföra. Utan tvivel komma de att få det.
Men jag tror icke, att tiden skall medgiva dem det djupare inträngande
i det vetenskapliga arbetet, som erfordras för att det
skulle kunna bliva dem till verkligt gagn. Däremot synes det
vara av utomordentlig betydelse, att professor Ehle vid Svalöv komme
att vara i ständig kontakt med de framstående vetenskapsmän,
som utom professor Ehle själv skulle finnas vid Svalöv, och arbetets
utförande skulle därav hava stort gagn. Utom förestånda
-
Torsdagen den 31 maj, f. m.
25 Nr 48.
ren, professor Hjalmar Nilsson som på senare tid koncentrerat sig
på rotfrukter, finnas där: agronomen Ljung, som sysselsätter sig
med förädling av råg, doktor Witte, som till specialitet har olika
grässorter, doktor Tedin, som har korn och baljväxter, samt doktor
Åkerman, som fortsätter professor Ehles arbete med vete och havre.
Det är naturligtvis icke fråga om att professor Ehle för framtiden
skulle bliva tjänsteman vad Svalöv, varken hos föreningen eller,
såsom den förre jordbruksministern syntes vilja göra gällande, hos bolaget,
vilket senare ju icke har med det rent vetenskapliga arbetet
att skaffa, utan meningen är, att hans arbete skulle bedrivas vid och
underlättas av Svalövsinstitutionen. Jag tror, att om ett sådant
samarbete kunde etableras, det för framtiden skulle vara till mycket
större gagn, än om man, såsom det nu sättes i fråga, splittrar
den verksamhet, varom här är fråga. Om en grundlig undersökning
göres i frågan, tror jag mig kunna försäkra, att resultatet skall
visa, att professor Ehles vetenskapliga arbete icke på något sätt
skall försummas eller lida av att man uppskjuter avgörandet av
denna sak. Jag tror också, att en sådan undersökning på riktigt
sätt. bedriven också skall komma att visa, att samarbetet med den
institution, som redan finnes, och dess framstående vetenskapsmän
skall vara till bästa gagn för den sak det här gäller och som vi alla
vilja gagna.
Jag ber, herr talman, att på grund av dessa skäl få yrka bifall
till utskottets hemställan.
Herr statsrådet Dahlberg: Herr greve och talman, mina
herrar! Det.har från åtskilliga håll uttalats beklaganden över att
icke samtidigt med propositionen om institutionsbyggnaden, för
riksdagen framlagts förslag om sättet för spridandet av de stammar,
som vore avsedda att vid den nya institutionen å Alnarp uppdragas.
Jag tror, att det varit bättre, om en sådan utredning och
ett sådant förslag samtidigt kunnat bliva framlagda, men jag tror
likväl icke, att den uppgörelse, som det här kan bliva fråga om, är
av den beskaffenhet, att den med nödvändighet bort lösas i alla sina
detaljer, samtidigt med frågorna om professuren, som redan bifallits,
och om den institution, som nu är under prövning. Med anledning
av att herr Paulsson uttalade sin farhåga eller i varje fall antydde
möjligheten, att något nytt bolag vore å bane för att övertaga exploateringen
av dessa stammar, ber jag få säga, att jag för min del
icke känner till något sådant bolag, icke hört något sådant omtalas
eller därom kan lämna någon upplysning. Det förefaller tämligen
osannolikt, att det skulle behöva bildas ett nytt bolag för att sprida
dessa stammar. Jag kan icke uttala mig med någon bestämdhet,
men det vill synas mig liksom många andra, att det vore ganska naturligt,
att avtal skulle träffas mellan å ena sidan institutet vid
Alnarp och å andra sidan Svalövsbolaget om utdelning av dessa stammar
på samma sätt som bolaget redan nu utdelar utsädesföreningens
stammar. Jag håller före, att det icke bör möta några väsentliga svårigheter
att få ett sådant avtal till stånd.
Om uppförande
vid
Alnarp av en
institutionsbyygnad
för
ärftlighetsforskning
m. m.
(Forts.)
Nr 48.
26
Torsdagen den 31 maj, f. m.
Om uppförande
vid
Alnarp av en
institutionsbyggnad
för
ärftlighetsforskning
m. m.
(Forts.)
Såväl friherre Hermelin som vissa andra talare ha uttalat sin
ledsnad över att det samarbete, som hittills ägt rum mellan professor
Ehle och Svalövsinstitutionen, skulle pen om bifall till propositionen
bliva avbrutet. Jag vill säga, att det slags samarbete, som
tidigare ägt rum, ju redan är avbrutet därigenom att professor Ehle
lämnat sin befattning vid Svalöv och mottagit professur i Lund. Å
andra sidan kommer allt fortfarande ett visst samarbete att äga rum
med Svalöv. Jag vet, att professor Ehle själv fasthåller därvid,
samt att alla önska, att samarbetet icke skall helt avbrytas, utan
fortgå. Men detta är en sak. Att så att säga tjudra fast professor
Ehle vid Svalöv är en annan sak. Samtliga sakkunniga myndigheter
hava på det varmaste tillstyrkt institutionens förläggande till
Alnarp, och det är att erinra, att utsädesföreningens styrelse för två
år sedan, då frågan var före, beslöt avstyrka det framställda förslaget,
att professor Nilsson-Éhle allt framgent skulle genom avtal
bindas vid Svalöv, och i stället tillstyrka ett alternativt framställt
förslag, att han för viss kortare tid, ett par år under någon månad
vartdera året skulle ställa sig till förfogande för att avsluta det
arbete han hade att utföra och instruera sin efterträdare •— efterträdare
har, så vitt jag vet, numera blivit utsedd.
Friherre Hermelin uttalade den farhågan, att man genom att
förlägga denna institution till Alnarp skulle komma att binda alltför
mycket lantbruksvetenskap vid Skåne, vilket förfarande möjligen
skulle kunna leda till vissa olägenheter vid anläggandet av en
blivande lantbrukshögskola, varom utredning pågår. Denna högskola
hade han hoppats skulle förläggas till Frescati här utanför
Stockholm — och denna tanke må ju synas mycket tilltalande. Men
jag vill gentemot den nämnda farhågan hava sagt, att friherre Hermelin
liksom många andra talare, efter vad jag tyckt mig märka,
glömt, att denna professur är en professur vid Lunds universitet,
och det vore väl rätt märkligt att ifrågasätta förläggandet av en
(institution, som tillhör en professur vid Lunds universitet, till Stockholm.
Denna professur är en universitetsprofessur, den är avsedd
att meddela undervisning åt de studerande vid Lunds universitet,
och från den synpunkten sett tror jag också man bör betrakta frågan
om avståndet mellan å ena sidan Lund och Alnarp och å andra sidan
Lund och Svalöv. Det spelar ingen liten roll, huruvida förbindelsen
mellan universitetsstaden och institutionen är en affär på
10 minuter eller på minst en timme, samt huruvida man har till förfogande
ett 20-tal tåg om dagen eller endast ett fåtal. Professor
Ehle har själv den uppfattningen, att det med hänsyn till de studerande
näppeligen låter försvara sig att förlägga institution :n till
Svalöv.
Det har av herr Johan Milsson framställts det spörsmålet, som
han icke kunnat få tydligt besvarat i propositionen, om det nu är
fråga om ett rent vetenskapligt eller ett rent praktiskt institut. Jag
tror mig kunna besvara det spörsmålet så, att det är fråga om ett
både vetenskapligt och praktiskt institut, ett institut, som har att
Torsdagen den 31 inuj, f. in.
27 Nr 48.
fullfölja de goda traditioner, som knutits vid professor Eliles tidigare
verksamhet.
Det var en sak, som herr Aaby Ericsson förra gången upptog,
och det var den ekonomiska sidan av ärendet, vilken även berörts
av herr Johan Nilsson. Jag tillät mig förra gången ärendet behandlades
säga, att den frågan, huruvida institutionsbyggnaden genom
att uppföras nu komme att kosta några tusen kronor mer, än om vi
dröjde, vore en jämförelsevis obetydlig fråga. Herr Aaby Ericsson
genmäle häremot, så vitt jag förstod honom rätt, att den ingalunda
vore så obetydlig, och han uttalade i sammanhang därmed den förhoppningen,
att det nuvarande statsrådet skulle, sedan han vunnit
större erfarenhet, inse, att det vore av mycket stor vikt, att den största
sparsamhet iakttoges i fråga om allt, som sammanhängde med
jordbruket. Jag kan icke underlåta att säga, att degna av honom
uttalade farhåga för slösaktighet från min sida var i någon mån
överdriven. Jag tror också, att det icke bör vara så svårt, vare sig
man är fackman på jordbruksområdet eller icke, att kunna bedöma
denna frågas ekonomiska innebörd, i den mån den över huvud kan
bedömas. Frågan är icke så invecklad, att icke var förståndig
människa kan bilda sig en uppfattning om densamma. Samma ekonomiska
lagar som gälla för andra förhållanden, gälla även för jordbruket.
Man bör vid värdesättande av uppkomna frågor här liksom
eljest skilja mellan stora sedlar och små mynt, och det vill förefalla
mig oomtvistligt, att professor Nilsson-Ehle och hans verksamhet är
för jordbrukarna ett så stort och dyrbart kapital, att de detaljer,
varom olika meningar här kunna göra sig gällande, dock äro jämförelsevis
obetydliga och underordnade. Det viktigaste i denna fråga
är att skaffa professor Nilsson-Ehle och hans verk de bästa
arbetsbetingelserna för ett för vårt land framgångsrikt arbete, och
det tror jag säkrast vinnes genom att följa Kung! Maj:ts proposition.
Herr Ericsson, Aaby: Endast några få ord! Herr statsrådet
och chefen för jordbruksdepartementet yttrade, att detta är
en fråga av akademisk natur, nämligen om en professur vid Lunds
universitet. Jag skall då vördsamt anhålla, att den måtte hänföras
till ecklesiastikministern och statsutskottet, och att jordbruksutskottet
ställes utanför. Men hittills har den här behandlats såsom
en jordbruksfråga och av kammaren remitterats till jordbruksutskottet.
Där har den rönt det ödet, att den avstyrkts av denna
kammares ledamöter och tillstyrkts av två reservanter från andra
kammaren, nämligen av herr Linders i en motiverad och av greve
Hamilton i en blank reservation. Sedermera har frågan varit före
och debatterats här under två dagar, ganska lång tid vardera gången,
och därvid hava, såvitt jag kunnat finna — om jag frånser
det nuvarande och det föregående statsrådet för jordbruksdepartementet
—- bland de sakkunniga på området endast yttrat sig personer,
som instämt i jordbruksutskottets jakande. Innan kammaren
nu går till votering i denna fråga, har jag velat stryka under
Om uppförande
vid
Alnarp av eu
institutionsbyggnad
för
ärftlighetsforskning
7/1. m.
(Forts.)
Nr 48. 28
Torsdagen den 31 maj, f. m.
Om uppförande
vid
Alnarp av en
institutionsbyggnad
för
ärftlighetsforskning
in. m.
(Forts.)
detta, ty nog vore det egendomligt, om våra. ärade kulturvänner,
vilkas talan i främsta rummet förts av den livliga dalahövdingen,
helt och hållet skulle diktera heslutet i en ren jordbruksfråga. Våra
jordbrukare hava sökt göra allt för att professor Ehle skall få allt
det erkännande och all den utmärkelse han är värd, men vi hava
icke velat röra ihop detta med Alnarps lantbruksinstitut. Jag
tager mig friheten peka på detta förhållande i samband med det
yttrande herr statsrådet hade i fråga om vart propositionen egentligen
hörde.
Jag hemställer därför till kammaren, om icke kammaren ändå
vill finna, att den debatt, som här förts, bättre än någonting annat
talar för bifall till utskottets hemställan.
Herr Holmquist: Jag kan icke låta den föregående temperamentsfulla
talarens sista yttrande bilda avslutning på debatten.
Han förklarade, att lantbrukets praktiska män ställt sig på samma
sida som utskottet, och att saken därmed vore klar. .Hej, herr Aaby
Ericsson, så är nog icke förhållandet. Alla äro vi i denna fråga,
som ju innerst är av rent specialvetenskaplig natur, stackare inför
vår Herre. Ingen av oss kan fullkomligt penetrera den. Men
jag tror, att vi alla böra få bilda oss en åsikt däri. Och på grund
av de uttalanden, som de sakkunniga gjort i saken, samt de upplysningar
jag därutöver förskaffat mig har jag verkligen, för att
skydda mig själv, sökt bilda mig ett omdöme och därvid kommit
till den uppfattning jag har. Det är således icke på grund av en
spontan uppfattning, utan med stöd av auktoriteter som jag dömer,
och av denna anledning är det som jag tillåtit mig biträda
Kungi. Maj:ts förslag.
Friherre Hermelin: Herr statsrådet och chefen för jord
bruksdepartementet
och flera av de övriga talarna hava framhållit
professor Ehles stora betydelse för växtförädlingen. Men man får
därvid icke glömma Svalövsinstitutets insats, som jag var i tillfälle
att beröra i mitt första anförande.
Herr Nilsson i Skottlandshus nämnde emellertid i sitt anförande
vid namn samtliga de tjänstemän vid Svalövsinstitutet, vilkas
förenade arbeten ställt växtförädlingen i det höga läge, vari
den nu befinner sig. Och detta förenade arbete mellan de nämnda
tjänstemännen och professor Ehle bör icke brytas, men det är
att befara, att så kommer att ske, i fall det föreslagna institutet
upprättas vid Alnarp. Detta är icke någon ekonomisk fråga, här
är icke fråga om vilken som skall övertaga exploateringen av föreningens
alla stammar. Det gäller här att gå fram på den. en gång
inslagna vetenskapliga vägen. Svalövs stammar ha blivit kända
och erkända både inom och utom vårt land, ja, i hela den jordbrukande
världen. Det är ett fasthållande av detta, som det gäller.
Häri ligger frågans störa betydelse, och därför ber jag att fortfarande
få yrka bifall till utskottets hemställan.
Torsdagen den 31 maj, f. in.
29 Nr 48.
Friherre Beck-Friis: Föreliggande förslag har först framförts
av ecklesiastikministern i sammanhang med frågan om den
nya professuren, som tillhör åttonde huvudtiteln. Att frågan om
institutionsbyggnaden hänförts till nionde huvudtiteln, beror därpå,
att man av praktiska hänsyn önskade få institutionen förlagd till
Alnarp i stället för till Lund. Därav härleder sig förslaget, att
institutionsbyggnaden i stället för att bekostas av för ändamålet
direkt anslagna medel skulle bekostas av vinstmedel från Alnarps
egendom, och begäran att få taga dessa vinstmedel från egendomen
tillhör jordbruksministerns föredragning. Detta är anledningen till
att ärendet kommit att avse nionde huvudtiteln.
Herr Aaby Ericsson sade, att jordbruksministern och jag i
egenskap av förutvarande jordbruksminister förordat den bär frågan
liksom flera talare, bland dem herr Holmquist, vilken icke vore
jordbrukare, men att alla praktiska jordbrukare avstyrkt den. Jag
ber då att få erinra om att även greve Alexander Hamilton, vilken
torde vara lika styv jordbrukare som herr Aaby Ericsson, tillstyrkt
förslaget.
Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, gjorde herr talmannen
jämlikt förekomna yrkanden propositioner, först på bifall
till vad utskottet i det under behandling varande utlåtandet hemställt
samt vidare därpå att kammaren skulle med avslag å utskottets
hemställan bifalla Kungl. Maj:ts framställning i ämnet; och
förklarade herr talmannen sig finna den senare propositionen vara
med övervägande ja besvarad.
Herr Ericsson, Aaby, begärde votering, i anledning varav uppsattes,
justerades och anslogs en så lydande omröstningsproposition:
Den, som avslår vad jordbruksutskottet hemställt i sitt utlåtande
nr 93 och bifaller Kungl. Maj:ts framställning i ämnet, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Yinner Nej, bifalles utskottets hemställan.
Vid slutet av den häröver anställda omröstningen befunnos rösterna
hava utfallit sålunda:
Ja — 77;
Nej — 42.
Föredrogs ånyo och företogs avdelningsvis till avgörande statsutskottets
utlåtande nr 178, i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar
angående anvisande av medel till täckande av kostnader för
tryggande av rikets neutralitet år 1917.
Om uppförande
vid
Alnarp av eu
institutionsbyggnad
för
ärftlighetsforskning
m. 7/1.
(Forts.)
Anslag till
täckande av
kostnader för
tryggande av
rikets neutralitet.
Nr 48.
30
Torsdagen den 31 maj, f. m.
Anslag till
täckande av
kostnader för
i tryggande av
rikets neutralitet.
(Forts.)
Avdelningen I.
I anledning av Kungl. Maj:ts propositioner nr 244 och 245
hade ntskottet, i nu föredragna avdelning hemställt, att riksdagen
måtte
l:o a) till täckande av kostnader för tryggande av rikets neutralitet
å extra stat för år 1918 bevilja ett förslagsanslag, högst,
17.975.000 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att redan innevarande
år från anslaget disponera erforderliga medel;
b) besluta, att nämnda belopp, 17,975,000 kronor, tillika med
den del av det utav riksdagen förut för samma ändamål beviljade
förslagsanslaget, högst, 10,000,000 kronor, som belöpte å lantförsvaret,
eller 7,000,000 kronor, skulle såsom ett gemensamt förslagsanslag,
högst, 24,975,000 kronor uppföras under fjärde huvudtiteln
å extra stat för år 1918;
2:o a) till täckande av kostnader för tryggande av rikets neutralitet
å extra stat för år 1918 bevilja ett förslagsanslag, högst,
8.600.000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan innevarande
år från anslaget disponera erforderliga medel;
b) besluta, att sistnämnda belopp 8,600,000 kronor, tillika med
den del av det utav riksdagen förut för samma ändamål beviljade
förslagsanslaget, högst, 10,000,000 kronor, som belöpte å sjöförsvaret,
eller 3,000,000 kronor, skulle såsom ett gemensamt förslagsanslag,
högst, 11,600,000 kronor uppföras under femte huvudtiteln å extra
stat för år 1918;
c) till bestridande av kostnader för förstärkning av visst förråd
under femte huvudtiteln å extra stat för år 1918 bevilja ett förslagsanslag,
högst, 900,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan
innevarande år från anslaget disponera erforderliga medel.
Herr Ström: Såsom i föreliggande betänkande framhålles,
har under åren 1914—1916 utgivits 164 miljoner kronor i anslag
för ifrågavarande ändamål, d. v. s. mobiliseringarna. Med de nu
ifrågakomna 63 miljonerna, som ju komma att beviljas, blir det en
sammanlagd summa av 227 miljoner, alltså en oerhört stor summa,
som för dessa ändamål dels äro dels skola utbetalas. Av denna summa
är det vidare en mycket stor del, i varje fall en väsentlig del, som
utgått och skall utgå icke för egentliga neutralitetskostnader, utan
för materielanskaffning för olika ändamål, d. v. s. man bär under
form av neutralitetskostnader på en omväg förskaffat sig väsentligt
ökade medel för militärväsendet över huvud taget, något som strider
mot grundlagen. Det blir ganska egendomliga reflexioner man gör
sig, när man betänker, att det är ett enhälligt statsutskott, som förordat
denna nya summa på 63 miljoner, och att för endast några
månader sedan en väsentlig del av samma utskott, nämligen
hela den samlade vänstern, icke ville vara med om att bevilja då
begärda 30 miljoner, utan endast anvisade 10 miljoner för detta ändamål.
Ku är man några månader därefter med om att bevilja
Torsdagen den 31 maj, f. m.
31 Nr 48.
63 miljoner. Även socialdemokraterna av högerriktningen äro med
härom, och med härom utan ens en principiell reservation.
Utskottet säger visserligen, att det icke anser sig kunna underlåta
att »framhålla angelägenheten därav, att det noga tillses, att
de kostnader och personliga bördor, som landets neutralitetsvakt
måste kräva, begränsas till det oudgängligen nödvändiga». Men
detta har utan effekt sagts i ungefär lika lydande ordalag varje gång
denna fråga bär förelegat, så att det har blivit ett allmänt talesätt
utan förbindande verkan. Därefter tillägger utskottet en sats, som
yttermera direkt upphäver denna första vädjan, då utskottet fortsätter
med att uttala sin »förväntan, att neutralitetsvakten icke gives
större omfattning än som för närvarande är fallet». Det synes mig,
att utskottet här åtminstone bort uttala sig i konsekvens med sin föregående
sats, att neutralitetsvakten borde minskas.
Jag kan icke annat än yrka avslag på förslaget.
Anslag till
täckande av
kostnader för
tryggande av
rikets neutralitet.
(Forte.)
Herr Kvarnzelius: Jag skall icke bli mångordig. Jag vill
dock i anledning av den föregående ärade talarens anförande meddela,
att det icke finnes någonting i detta utskottets utlåtande, som
strider mot vad utskottet förut yttrat. Det bör icke stå i motsatsförhållande
till vartannat, att man säger, å ena sidan, att neutralitetsvakten
bör begränsas till det strängt nödvändiga och, å andra sidan,
att den icke bör gå utöver vad för närvarande är förhållandet, såvida
icke någon extra ordinarie situation skulle inträda. Dessa uttalanden
stå enligt min uppfattning mycket väl i samband med varandra.
Vidare är det icke riktigt, såsom den ärade föregående talaren
ville göra troligt, att vänstern skulle hava sadlat om från den ställning
den intog vid behandlingen av den första propositionen i år angående
äskanden för neutralitetsvakten och den nu behandlade propositionen.
Det är tack vare den ståndpunkt, som då intogs från
vänsterhåll som man fått den klarhet i fråga om neutralitetsvaktens
utsträckning, som nu är för handen, och det är tack vare denna ståndpunkt,
som det vidtagits åtskilliga indragnings- och förenklingsåtgärder,
på vilka det icke lämpar sig att ingå i denna diskussion. Men
det är naturligtvis så — därom kunna vi säkerligen alla vara ense —
att förnämsta anledningen därtill är att söka i det förhållandet, att det
nu är en annan regering, en regering, som tagit hänsyn till de krav,
som allt starkare gjort sig gällande inom riksdagen på att en omläggning
och förenkling av neutralitetsvakten efter mera praktiska
linjer med hänsyn till verkligt föreliggande behov skulle äga rum.
På grund av de upplysningar, som lämnats oss i statsutskottets första
avdelning och även på annat sätt, har jag den bestämda uppfattningen,
att Kungl. Maj:t vidtagit alla de indragningar, som över
huvud kunna anses rimliga.
Jag tror, att då utskottets samtliga partier kunnat ena sig om
detta, det är det enda riktiga, att första kammaren bifaller utskottets
hemställan, och får jag därför yrka bifall därtill.
Nr 48.
32
Torsdagen den 31 maj, f. m.
Anslag till
täckande av
kostnader för
tryggande av
rikets neutralitet.
(Forts.)
Herr Ström: När, såsom kammaren erinrar sig, vi sista gången
behandlade förslaget om anslag till neutralitetsvakten, framhölls just
från den sidan, som herr Kvarnzelius företräder, att det var helt och
hållet på saklig grund man anvisade endast 10 miljoner. Det var således
då alls icke fråga om att det var regeringen man icke var tillfredsställd
med. Nu däremot framgår det av herr Kvarnzelius’ yttrande,
som om det uteslutande var därför, att man icke var tillfredsställd
med regeringen, som man då endast beviljade 10 miljoner. Om
man hade haft en annan regering, hade man varit villig att giva
mer. Jag kan icke finna, att frågan om neutralitetsanslaget ligger
annorlunda för närvarande, än den legat hittills. Och om det är så
att det förelegat upplysningar, som icke meddelas i betänkandet här,
men som skulle vara avgörande, så får man ursäkta, om den, som icke
har reda på dem och ej är invigd i den hemligheten, icke kan gå
med på utskottets hemställan.
Så vill jag för min del också säga det, att vad som sagts här,
att man skall tillse, att icke annat än vad som nödvändigt behövs
skall verkställas i fråga om neutralitetsvakten, det har sagts vid föregående
tillfällen från utskottets sida, men man har ändå på alla
håll kommit till den bestämda uppfattningen, att neutralitetsvakten
har varit alldeles för stor. Nu säger herr Kvarnzelius, att för närvarande
är den icke för stor. Ja, man kan ju ha olika uppfattning
om den saken, men jag tror, att man ändå i varje fall ytterligare kan
minska den högst väsentligt, ty av siffrorna framgår, att det är mycket
stora och runt tilltagna summor man här anslår för neutralitetsvakten,
och då den kräver så mycket pengar, kan den väl icke vara så
liten, som man har velat göra gällande. Eller vart gå pengarna?
Jag ber att få vidhålla mitt yrkande.
Herr Kvarnzelius: Det är alldels oriktigt av herr Ström
att vilja påstå, att utskottet icke nu skulle stå på saklig grund lika
väl som förra gången, då utskottet yrkade på beviljande avJLO miljoner
kronor. Det är fullkomligt lika saklig grund i båda fallen, och
jag vill fästa talarens uppmärksamhet på att i dessa 63 miljoner ingå
även de 10 miljoner, som beviljades förra gången. Om man fråndrager
dessa 10 miljoner och vidare vad som avsetts för täckande av
de förskott, som anvisats av Kungl. Maj:t, skall man finna, att om
de 10 miljonerna, för att taga ett exempel, voro avsedda att räcka tre
månader, det, som nu beviljas, inklusive 10 miljoner för hela året,
blir mindre per månad än vad som var avsett vid det tillfälle, då de
förra 10 miljonerna beviljades. Man kan därav utan vidare finna, att
en avsevärd inskränkning av neutralitetsvakten ägt rum.
Men då den föregående regeringen ådragit landet vissa ekonomiska
förpliktelser, så är det givet, att riksdagen icke har annat att
göra än att betala beloppet, ty i annat fall blir Kungl. Maj:t och
kronan stämd och naturligtvis dömd att betala. Således finns det
ingenting annat att göra än att betala, även om man ogillar en del
av posterna och sättet, varpå de kommit till.
Jag vidhåller mitt yrkande.
Torsdagen den Bl maj, f. in.
33 Nr 48.
Efter det överläggningen ansetts härmed slutad, gjordes i enlighet
med de yrkanden, som därunder framkommit, propositioner,
först på bifall till vad utskottet i föreliggande avdelning av utlåtandet
hemställt samt vidare på avslag därå; och förklarades den
förra propositionen, vilken upprepades, vara med övervägande ja
besvarad.
Avdelningen II.
Vad utskottet hemställt bifölls.
Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande nr 179, i anledning av
Kung!. Maj.:ts proposition angående beredande av medel till bestridande
av vissa kostnadsökningar för sjöförsvarets ordnande m. m.
jämte i ämnet väckt motion.
I berörda motion, nr 384 i andra kammaren, hade herr I. Vennerström
med flera hemställt, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts
ifrågavarande proposition, nr 78.
Utskottet hade i nu föredragna utlåtande på anförda skäl hemställt,
I. att riksdagen måtte
l:o a) medgiva, att av de medel, tillhopa 45,232,000 kronor, som
1914 års senare riksdag ställt till Kungl. Maj:ts förfogande till nyanskaffning
av krigsfartygsmateriel under åren 1915—1919, den
del, 1,868,000 kronor, om vars användande till anskaffning av viss
fartygsmateriel riksdagen ännu ej fattat beslut, finge tagas i anspråk
för bestridande av ökade kostnader för den beslutade materielens anskaffande;
och
b) för samma ändamål för år 1918 bevilja ytterligare ett reservationsanslag
av 2,700,700 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att
redan under år 1917 av tillgängliga medel förskottsvis utanordna
beloppet;
2 :o) till bestridande av kostnadsökning för den bärgningsmateriel
för undervattensbåtar, för vars anskaffande 1914 års senare
riksdag beviljat medel, och komplettering av samma materiel bevilja
ett reservationsanslag för år 1918 av 133,000 kronor, med rätt för
Kungl. Maj :t att redan under år 1917 av tillgängliga medel förskottsvis
utanordna beloppet;
_ 3:o) till bestridande av kostnadsökning för de ändringsarbeten
å vissa l:a klass pansarbåtar, för vilkas utförande 1914 års senare
riksdag beviljat medel, bevilja ett reservationsanslag för år 1918 av
150,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1917
av tillgängliga medel förskottsvis utanordna beloppet;
4:o) a) medgiva, att det av 1914 års senare riksdag för ombyggnad
av två torpedkryssare till depåfartyg för undervattensbåtar beviljade
anslaget, 385,000 kronor, finge användas för omändring av
Första hammarens protokoll 1917. Nr b8. 3
Anslag till
täckande av
kostnader för
tryggande av
rikets neutralitet.
Anslag till
bestridande av
vissa kostnadsökningar
för
sjöförsvarets
ordnande.
Nr 48. 34
Torsdagen den 31 maj, f. m.
Anslag till
bestridande av
vissa kostnadsökningar
för
sjöförsvarets
ordnande.
(Forts.)
pansarbåten Svea till depåfartyg för undervattensbåtar och till verkstadsfartyg;
och
b) härutöver för sistnämnda ändamål bevilja ett reservationsanslag
för år 1918 av 215,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t
att redan under år 1917 av tillgängliga medel förskottsvis utanordna
beloppet;
5:o) till anläggande av verkstad jämte flygbåtsskjul m. m. vid
Gustavsviks örlogsdepå bevilja ett reservationsanslag för år 1918 av
225,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1917
av tillgängliga medel förskottsvis utanordna högst 100,000 kronor;
6:o) till bestridande av ökade kostnader för genomförande av
1914 års plan för det fasta kustförsvarets ordnande i vad anginge
kustfästningarnas artilleribestyckning för år 1918 bevilja ett reservationsanslag
av 906,000 kronor med rätt för Kungl. Maj :t att redan
under år 1917 av tillgängliga medel förskottsvis utanordna beloppet;
samt
7 :o) avslå Kungl. Maj :ts framställning om anvisande av ett anslag
å 1,404,000 kronor till kustfästningarnas permanenta mineringar;
8:o)
besluta, att de under l:o b), 2:o), 3:o), 4:o b), 5:o) och
6: o) angivna belopp skulle utgå av förefintlig behållning å värnskattefonden
samt i riksstaten upptagas under titeln »engångskostnader
för försvaret».
II. att herr Vennerströms m. fl. motion måtte anses besvarad
genom vad utskottet förut anfört.
Herr statsrådet Ericson, Hans: Herr greve och talman!
Statsutskottet har gjort en del nedsättningar i de belopp, som av
Kungl. Maj:t äskats för bestridande av vissa kostnadsökningar för
sjöförsvarets ordnande. Då jag för min del ej kommer att framställa
något annat yrkande än om bifall till utskottets enhälliga hemställan,
anser jag mig böra angiva skälen för denna min ståndpunkt.
Det är huvudsakligen på tre punkter, som utskottet gjort dessa
nedsättningar. Den första gäller pansarbåten Sveas ändring till
depåfartyg för undervattensbåtar. Här föreligga två olika alternativ:
ett, det dyrare, som av Kungl. Maj:t föreslagits, och ett, det
billigare, som av statsutskottet nu förordas. Skillnaden mellan dessa
båda alternativ är storleken av en verkstadsanläggning. Enligt mitt
förmenande hade det varit förmånligt, såväl ekonomiskt som praktiskt,
om Kungl. Maj:ts förslag vunnit bifall, men då huvudändamålet,
att erhålla ett depåfartyg, likväl vinnes genom utskottets förslag,
skall jag ej tillåta mig att göra någon erinran mot detta.
Den andra nedsättningen avser anslaget för anläggningar och
nyanskaffningar för kustbefästningarna, där den till synes mycket
stora nedsättningen från 2,430,000 kronor till 906,000 kronor blivit
gjord. Utskottet har där framhållit, att utskottet ej för närvarande
ansett sig höra tillstyrka ett högre belopp. Ku ligger saken så, att
skillnaden mellan dessa båda belopp avser anskaffning av viss ammunition;
planen för denna anskaffning kan emellertid följas och
Torsdagen den 31 maj, f. in.
3j Nr 48.
ammunitionen bliva klar till dess de pjäser, för vilka den är avsedd,
blivit färdiga, därest beloppet ställes till Kungl. Maj:ts förfogande
under nästa år. Sålunda: avprutningen innebär ingen olägenhet under
förutsättning att beloppet beviljas under nästa år och då omedelbart
ställes till Kungl. Maj:ts förfogande. Anslaget avser i övrigt
anskaffning av ett par artilleripjäser för vilkas tillverkning upprättats
ett kontrakt, som möjliggör att, därest beställning sker före den 1
augusti 1918, pjäserna bli färdiga till samma tidpunkt, som blivit
fallet, därest anslaget nu beviljats. Sålunda: i realiteten innebär
detta ej något försenande av framställningen av ifrågavarande materiel,
därest anslaget blir beviljat under nästkommande år.
Den tredje nedsättningen avser anslaget till permanenta mineringar
vid kustbefästningarna. Där har utskottet icke ansett sig
böra tillstyrka det begärda anslaget, men det vill i alla fall giva
Kungl. Maj:t möjlighet och rättighet att anskaffa materiel under
vissa villkor och förhållanden. Under sådana omständigheter synes
mig även denna punkt ligga på det viset, att den kan av Kungl.
Maj:t accepteras.
H-err Ström: Herr talman! Ja, jag anser verkligen, att
herr marinministern kan vara synnerligen nöjd med det, som utskottet
här bjudit honom, ty det är verkligen ej litet. Det är en
oerhörd ökning i penningar och materiel, som här föreslås, och när
man då betänker, att det är samtliga i utskottet representerade partier,
som här ha enat sig om dessa stora ökningar -— ej ens socialdemokraterna
ha framlagt ens någon principiell reservation ■— så
förstår jag mycket väl, att herr marinministern är synnerligen nöjd
i det stora hela. Han och militarismen har vunnit en stor seger.
Den Hammarskjöldska härordningen triumferar alltjämt och utbygges
alltjämt även med socialdemokratisk hjälp. Men jag har den
uppfattningen, att dessa utgifter måste nedbringas, att de måste
övergå från att ökas till att minskas, och att vi måste se till, att vi en
gång komma alldeles bort från den rustningsväg, som vi för närvarande
äro inne på. Jag ber därför att få yrka avslag å utskottets
hemställan och bifall till den av herr Yennerström m. fl. avgivna
vänstersocialistiska motionen.
Herr Kvarnzelius: Jag skall be att få yrka bifall till
utskottets hemställan.
Efter härmed slutad överläggning gjordes enligt föreliggande
yrkanden propositioner, först på bifall till vad utskottet i nu ifrågavarande
utlåtande hemställt samt vidare därpå att kammaren skulle
med avslag å vad utskottet hemställt bifalla herr Yennerströms m. fl.
i ämnet väckta motion; och förklarades den förra propositionen, vilken
förnyades, vara med övervägande ja besvarad.
Anslag till
bestridande av
vissa kostnadsökningar
för
sjöförsvarets
ordnande.
(Forts.)
Nr 48.
Förhöjt understöd
i vissa
fall åt värnpliktigs
hustru
och barn
m. m.
36
Torsdagen den 31 maj, f. m.
Föredrogs ånyo första särskilda utskottets utlåtande nr 5, i anledning
av motioner dels om ändring i 2 § av förordningen den 1 juni
1912 om understöd i vissa fall åt värnpliktigs hustru och barn och
dels angående anslaget till understöd åt vissa värnpliktigas familjer
m. m.
I detta utlåtande hade utskottet på åberopade grunder hemställt,
att riksdagen i anledning av ifrågavarande, inom andra kammaren
av herr Thorsson m. fl. väckta motioner, nr 211 och 212,
måtte medgiva,
a) att såsom tillägg till de understödsbelopp, som utginge jämlikt
§ 2 i kungl. förordningen den 1 juni 1912 om understöd i vissa
fall åt värnpliktigs hustru och barn, sådan nämnda § lydde enligt
kungl. kungörelsen den 17 september 1914, finge för tjänstgöring, som
infallit eller infölle under åren 1917 eller 1918, utgå, för dag räk
-
nat, följande belopp, nämligen
till arbetsför hustru och ett barn............60 öre;
» arbetsför hustru och två eller flera barn......75 »
» mindre arbetsför hustru..............60 »
» mindre arbetsför hustru och ett barn........75 :
» mindre arbetsför hustru och två eller flera barn... 95 >:
» ett barn, om fadern är änkling eller frånskild.... 60 »
» två eller flera barn, om fadern är änkling eller frånskild 75 »
b) att den höjning av understödet, som jämlikt föreskrift i berörda
§ ägde rum under den tid, värnpliktig deltoge i reservtruppövning
eller landstormsövning, finge beräknas jämväl å förut angivna
tillägg;
c) att fjärde huvudtitelns förslagsanslag till de värnpliktigas avlöning
inskrivning och redovisning m. m., om vars ökning med 399,475
kronor Kungl. Maj:t gjort framställning i statsverkspropositionen till
innevarande års riksdag, finge för nu ifrågavarande ändamål ökas
med ytterligare 660,000 kronor; samt
d) att Kungl. Maj:t finge under år 1917 av tillgängliga medel
förskjuta vad som för ändamålet erfordrades.
Vid utlåtandet fanns fogad en reservation, däri herrar Odelberg,
Nyström, Svensson i Skyllberg, Wrangel och Fagerlin på angivna
skäl hemställt, att riksdagen med anledning av herr Thorssons m. fl.
motioner nr 211 och 212 måtte medgiva :
a) att såsom tillägg till de understödsbelopp, som utginge jämlikt
§ 2 i kungl. förordningen den 1 juni 1912 om understöd i vissa
fall åt värnpliktigs hustru och barn (familj eunderstöd), sådan nämnda
§ lydde enligt kungl. kungörelsen den 17 september 1914, finge
för tjänstgöring, som infallit eller infölle under år 1917, utgå för
dag räknat följande belopp, nämligen:
för arbetsför hustru och ett barn............40 öre
» arbetsför hustru och två eller flera barn.......50 »
Torsdugon den 31 maj, f. in.
37 i\ r 48.
för mindre arbetsför hustru...............40
» mindre arbetsför hustru och ett barn........50
mindre arbetsför hustru och två eller flera barn ... (55
» ett barn, om fadern är änkling eller frånskild .... 40
» två eller flera barn om fadern är änkling eller frånskild 50
Öre Förhöjt underÄ
stöd i visna
fall åt värnpliktigs
hustru
och halm
» in. in.
(Forts.)
b) att den höjning av understödet, som jämlikt föreskrift i berörda
§ ägde rum under den tid, värnpliktig deltoge i reservtruppövning
eller landstormsövning, finge beräknas jämväl å förut angivna
tillägg;
c) att fjärde huvudtitelns förslagsanslag till de värnpliktigas avlöning,
inskrivning och redovisning, om vars ökning med 399,475
kronor Kungl. Maj :t gjort framställning i statsverkspropositionen till
innevarande års riksdag, finge för nu ifrågavarande ändamål ökas
med ytterligare 215,000 kronor; samt
d) att Kungl. Maj:t finge under år 1917 av tillgängliga medel
förskjuta vad som för ändamålet erfordrades.
Herr Wr angel: Herr greve och talman, mina herrar! Riksdagens
första särskilda utskott har tidigare i år på grund av kungliga
propositioner och en mängd enskilda motioner med fullständig
enighet föreslagit, att riksdagen måtte bevilja högst betydande belopp
såsom krigstidstillägg och krigstidshjälp åt statens befattningshavare.
Dessa förslag ha också av riksdagen bifallits. Det är med
stor glädje och tillfredsställelse, som jag konstaterar detta. Nu föreligga
här emellertid tre utlåtanden från första särskilda utskottet,
om vilka utskottets ledamöter icke äro eniga. Dessa utlåtanden —
nr 5, 6 och 7 — handla alla om likartade saker, nämligen om understöd
åt värnpliktiga. De äro alla tillkomna på grund av enskildamotioner
i andra kammaren av herr Thorsson m. fl.
Vad nu närmast utlåtandet nr 5 vidkommer, avhandlar det familjeunderstöd,
hänförande sig till värnpliktiga, -som äro inkallade
enligt § 27 värnpliktslagen. d. v. s. till vanlig värnpliktsövning. Utlåtandet
nr 6 handlar om familjeunderstöd, hänförande sig till värnpliktiga,
som äro inkallade enligt § 28 värnpliktslagen, således under
neutralitetsvakt eller till s. k. krigstjänstgöring. Och utlåtandet nr
7 handlar om ökning av penningebidraget åt värnpliktiga, som äro
inkallade enligt § 28, sålunda för skyddande av rikets neutralitet.
Utlåtandet nr 5 är ju något mera fristående. Det gäller de förhållanden,
som äro de vanliga, kan man såga. Här föreslås en väsentlig
ökning av det s. k. familjeunderstödet. Före år 1912 utgick
icke alls något sådant understöd, men 1912 års riksdag beslöt på
grund av proposition i ämnet, att det skulle utgå ett understöd åt
de värnpliktigas familjer, växlande mellan 50 öre och 1 kr. per dag,
beroende på, huruvida familjen var liten eller stor och huruvida
hustrun var arbetsför eller ej. Sedermera höjdes detta av 1914 års
riksdag, så att de motsvarande beloppen kommo att växla mellan
75 öre, nämligen för arbetsför hustru och ett barn eller för en mindre
arbetsför hustru utan barn, och kr. 1:25 för mindre arbetsför hustru
Nr 48. 38
Torsdagen den 31 maj, f. m.
Förhöjt under- rnef] 2 eller flera barn. Motionären bar nu föreslagit, att dessa beMdi
vissa lopp gkuiig fördubblas. Utskottet har emellertid funnit det kravet
imtigl ZZu vara alltför vittgående och har stannat vid en ökning av omkring
och barn 75 %. Reservanterna åter ha icke kunnat gå så långt, utan ha
m. m. stannat vid en ökning av omkring 50 %. Emellertid är det att märka,
(Torts.) att utskottet föreslagit, att detta ökade understöd skall utgå icke
allenast för innevarande år, utan även för 1918. På grund därav
skulle också fjärde huvudtitelns slutsumma komma att ökas utöver
vad Kungl. Maj:t begärt med icke mindre än 660,000 kronor. Om
däremot reservanternas förslag godkännes, skulle motsvarande ökning
bli 215,000 kronor.
Nu har utskottet på sid. 4 såsom skäl för sitt förslag anfört,
att enligt från socialstyrelsen inhämtad upplysning den av kriget
förorsakade stegringen i levnadskostnaderna kan uppskattas till närmare
50 %. Och på grund därav kommer utskottet till det resultat,
att det skulle erfordras en ökning av 75 %\ Reservanterna åter ha,
som sagt, ej kunnat finna detta vara logiskt eller skäligt, utan ha
stannat vid en ökning av 50 %. Men om man nu jämför denna ökning
med de ökningar, som riksdagen förut vidtagit, så skall man
ju finna, att det här är en väsentlig skillnad. Till och med enligt
reservanternas förslag skulle här vidtagas en ökning, som är ofantligt
mycket större än den ökning genom krigstidstillägg och krigstidshjälp,
som riksdagen förut beviljat åt nästan alla statens befattningshavare.
Konsekvensen av en sådan ökning, som nu är föreslagen
av utskottet, skulle för resten vara ganska vittgående. Jag
skall ej gå in på några enstaka exempel, utan endast anföra det, att
för en värnpliktig kostnaden före 1912 var inalles omkring kr. 1: 17
eller man kan säga kr. 1:20 om dagen. Nu har ju kostnaden för
naturaunderhållet stigit högst Väsentligt, så att endast den uppgår
till minst kr. 1:50. Då man härtill lägger det kontanta penningbidraget
och så detta familjeunderstöd, kommer man under vanliga
förhållanden, d. v. s. under vanliga övningar, upp till en kostnad
för värnpliktig, som har mindre arbetsför hustru och 2 barn, av kr.
4:20 om dagen. Det är således mer än 3 gånger så mycket som 1912.
Det kan val näppeligen vara rimligt och skäligt, att på en gång så öka
dessa utgifter, att man till de omkring 399.000 kr., som Kungl.
Maj:t har för ändamålet äskat, skulle lägga 660.000 kronor.
På grund av de skäl, som jag sålunda i korthet anfört, anhåller
jag. herr greve och talman, att få yrka avslag å utskottets hemställan
och bifall till den vid utlåtandet fogade reservationen.
Herr Wavrinsky: Jag hade väntat, att någon med mera
inflytande på kammarens majoritet skulle uppträda för utskottets
utlåtande: men då detta ej skett, så skall jag försöka bryta en
lans för den uppfattning, som jag anslutit mig till. Jag förstår
väl, att min lans blir bruten, när man möter sådana reservanter
som vår högt ärade ordförande, kammarens vice talman, och personer
med så stor pondus som hrr Nyström. Svensson i Skyllberg
Toradngon den 31 maj, f. in.
3(J Nr 4S.
och herr Fagerlin — förutom en general av det allra tyngsta ar- Förhöjt undertilleriet.
8töd } vi*m
Här har herr VVrangel mycket riktigt anmärkt, att det är pUhtigl hustru
fråga om en ganska hög ökning av understödet för de värnplikti- och barn
ges familjer. Reservanterna anföra, i likhet med utskottet, att m■ msocialstyrelsen
lämnat den uppgiften, att de ökade kostnaderna efter (Forts.)
krigets utbrott röra sig om närmare 50 %. Ja, så var det nog
pa sin tid, men jag vågar uttala den förmodan, att de redan stigit
så mycket, att de äro betydligt över 50 % — hur mycket kan man
för närvarande ej saga. Då den föregående talaren till stöd för
reservanternas framställning anförde, att riksdagen beviljat krigstidstillägg
och krigstidshjälp i betydlig utsträckning, men också
att man i jämförelse med vad sålunda beviljats ej kunde ifrågasätta
så stor ökning av den hjälp, som här är i fråga, så vill jag
erinra om, att det då gällde statstjänarnas avlöning, och att täcka,
så vitt möjligt, hela den ökade levnadskostnaden, men att det här
gäller endast bidrag till levnadskostnadernas bestridande; och om
herrarna vilja slå upp sid. 5 i utlåtandet skola ni se, vilka personer
det nu gäller •—- mindre arbetsför hustru, mindre arbetsför
hustru med ett eller flera barn, änkling med ett eller flera barn. —
Jag vågar vädja till kammaren att ej följa reservanterna, utan med
hänsyn till de bekymmersamma förhållanden, under vilka vi nu
leva, och den omständigheten, att dessa personer det nu gäller äro
de, som ha det allra bekymmersammast i samhället — nämligen
de, som äro mindre arbetsföra —- icke slå dövörat till för utskottets
hemställan, utan bifalla densamma.
Det gäller ju tre förslag till ökning, nämligen dels motionärernas
om 100 dels reservanternas om 50 % och slutligen utskottets
förslag som gått den gyllne medelvägen och föreslagit 75 %
tillökning. Till utskottets hemställan, herr greve och talman, ber
jag att få yrka bifall.
Herr Lagerkvist: Som den förste ärade talaren anmärkte,
har riksdagen välvilligt upptagit framställningar av riksdagens
första särskilda utskott om krigstidstillägg och krigstidshjälp åt
befattningshavare i statens tjänst. Nu gäller frågan att på ett välvilligt
sätt också tillse, att hustrur och barn till värnpliktiga, som
blivit utkallade till sin värnpliktstjänstgöring, bli tillgodosedda i
den mån dyrtiden berättigar. Yad den förste ärade talaren sade
till förmån för 50 % förhöjning å förut beviljade familjeunderstöd
hade alldeles säkert sitt berättigande, om de förut utgående
understöden skulle, såsom herr Wavrinsky anmärkte, i likhet med
avlöningen till befattningshavare utgöra full ersättning för arbete,
men de förut utgående, här ifrågavarande ersättningarna utgöra
ju endast en ringa del av levnadskostnaderna för de hemmavarande,
och då jag för min personliga del finner synnerligen starka
skäl tala för, att riksdagen just nu under dessa tider beaktar
vad som kan vara rätt och tillbörligt, ber jag att för min del på
det varmaste få tillstyrka bifall till utskottets hemställan, att riks
-
Sr 48. 40
Torsdagen den 31 maj, f. m.
Förhöjt understöd
i vissa
fall åt värnpliktigs
hustru
och barn
m. m.
(Forts.)
Tillägg.r
understöd i
vissa fall åt
mobiliserad
värnpliktigs
familj.
dagen må lämna ett bidrag, som i det närmaste uppgår till 75 %
förhöjning av det förutvarande.
överläggningen förklarades härmed slutad, varefter herr talmannen
jämlikt förekomna yrkanden gjorde propositioner, först på bifall
till vad utskottet i det under behandling varande utlåtandet hemställt
samt vidare på antagande av det förslag, som innefattades i den
vid utlåtandet fogade reservationen; och förklarade herr talmannen
sig anse den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.
Herr Nilson, Karl August, begärde votering, i anledning varav
uppsattes, justerades och anslogs en omröstningsproposition av följande
lydelse:
Den, som antager det förslag, som innefattas i den vid första
särskilda utskottets utlåtande nr 5 fogade reservation, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bifalles vad utskottet hemställt.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hava
utfallit sålunda:
Ja — 67;
Nej — 39.
Föredrogs ånyo första särskilda utskottets utlåtande nr 6, i anledning
av motion om ändring i förordningen den 13 augusti 1914
om understöd i vissa fall åt sådan värnpliktigs familj, som fullgör
tjänstgöring till rikets försvar m. m.
I föreliggande utlåtande hade utskottet på anförda grunder hemställt
att riksdagen i anledning av en inom andra kammaren av herr
Thorsson m. fl. väckt motion, nr 213, måtte medgiva,
dels att såsom tillägg till de belopp av en krona, resp. 25 öre,
som utginge jämlikt kungl. förordningen den 13 augusti 1914 om
understöd i vissa fall åt sådan värnpliktigs familj, som fullgör tjänstgöring
till rikets försvar, finge för tjänstgöring — in- och utryckningsdagar
inberäknade — som infallit eller infölle under åren
1917 eller 1918, utgå 75 öre, resp. 20 öre om dagen, allt under samma
villkor, som gällde för understöds utgående enligt förut berörda
förordning;
och dels att härav föranledda kostnader finge bestridas av medel,
som av riksdagen beviljats eller komma- att beviljas för tuggande av
rikets neutralitet.
Torsilngen don ii 1 maj, f. m.
•11
>’r 4S.
Reservation hade anförts av herrar Odelberg, Nyström, Svensson
i Skvllberg, Wrangel och Fagerlin, vilka hemställt, att riksdagen
måtte i anledning av förevarande motion medgiva,
dels att såsom tillägg till de belopp av eu krona, resp. 25 öre,
som utginge jämlikt kungl. förordningen den 13 augusti 1914 om
understöd i vissa fall åt sådan värnpliktigs familj, som fullgör tjänstgöring
till rikets försvar, finge för tjänstgöring — in- och utryckningsdagar
inberäknade — som infallit eller infölle under år 1917,
utgå 50 öre, resp. 15 öre om dagen, allt under samma villkor,
som gällde för understöds utgående enligt förut berörda förordning;
och dels att härav föranledda kostnader finge bestridas av medel,
som av riksdagen beviljats eller komma att beviljas för tryggande av
rikets neutralitet.
Tilläggsu
åder stöd i
vissa fall åt
mobiliserad
värnpliktigs
familj.
(Forts.)
Herr Wrangel: Herr greve och talman! Detta utlåtande
nr 6 gäller familjeunderstöd åt värnpliktiga, som äro inkallade enligt
§ 28 värnpliktslagen, d. v. s. för krigstjänstgöring eller för
värnande av! rikets neutralitet. Motionärerna ha här föreslagit,
att de belopp, som förut utgått, skulle fördubblas. Vid 1914 års
riksdag bestämdes, att detta familjeunderstöd skulle utgå med 1 kr.
för hustru och 25 öre.för vart barn om dagen. Utskottet bär emellertid
funnit, att motionärernas äskande varit allt för rundligt tilltaget,
och det har därför stannat vid att föreslå, att ökningen skulle
utgå med 75 %iör hustru och 80 % för barn. Men tillika har utskottet
föreslagit, att dessa ökade familjeunderstöd skulle utgå icke
endast för innevarande år, utan även för 1918.
Jag kan ej hjälpa, att jag tycker, att utskottets motivering
härvidlag är mycket märkvärdig. Den åberopades visserligen av
de ärade talare, som förde utskottets talan vid utlåtandet nr 5, men
den är egentligen upptagen i detta betänkande. I utlåtandet nr 5
åberopar man socialstyrelsens uttalande, att levnadskostnaderna stigit
med ^50 %. Här säger man följande: »Då understöden icke, såsom
förhållandet är med statstjänarnas avlöningar, äro avsedda att täcka
hela levnadskostnaden för ifrågavarande värnpliktigas familjer,
utan att . utgöra ett bidrag till levnadskostnadernas bestridande,
synes höjningen av understödet icke böra hållas inom de jämförelsevis
trånga gränser, som av utskottet föreslagits för krigstidstillägg
pch krigstidshjälp åt befattningshavare.» Ja, jag kan
verkligen ej förstå, att det härav skulle följa, att man skulle göra
en så stor ökning, att man får detta familjeunderstöd att fullt
täcka levnadskostnaderna för ifrågavarande familjer. Det står just
åberopat, att dessa understöd icke äro avsedda att täcka dessa. Hur
man från en sådan premiss kan komma till en sådan slutsats, som
utskottet har gjort, det förstår jag som sagt icke. Jag ber, att
härvidlag även få påpeka vissa konsekvenser, vartill ett bifall till
utskottets utlåtande skulle leda. Om man då liksom förut tänker
sig, att naturaunderhållet, lågt räknat, för en värnpliktig går till
kr. 1: 50 om dagen, och man vidare tänker sig, att utskottets utlåtande
nr 7, som talar om de värnpliktiges penningbidrag, blir
Nr 48. 42
Torsdagen den 31 maj, f. m.
Tilläggsunderstöd
i
vissa fall åt
mobiliserad
värnpliktigs
familj.
(Forts.)
godkänt, så skulle det bli för varje man kr. 2: 50 om dagen. Och
därtill skulle sedermera komma detta familjeunderstöd, vilket för
hustru, .oavsett om hon är arbetsför eller ej, och två barn skulle
uppgå till kr. 2:65, nämligen kr. 1:75 för henne själv och 45
öre för vartdera barnet. Det blir summa kr. 5:15 om dagen för
varje värnpliktig. Och detta är ingalunda det högsta, ty de värnpliktiga,
som varit inne en viss tid, 6 månader, på Gottland och
vid flottan, ha ett särskilt penningtillskott, och detta skulle kunna
leda till, att de skulle få avsevärt högre avlöning än det stamanställda
manskapet, även om detta är gift och har stora familjer.
I detta sammanhang skall jag be att få erinra om, att i Norge
och Danmark, där dock ganska ansenliga belopp beviljats såsom
familjeunderstöd, dessa belopp äro betydligt lägre. De äro lägre
än de belopp, som utskottet föreslagit. De äro jämväl lägre än
de belopp, som reservanterna föreslagit. Reservanterna ha här liksom
i föregående fall ansett, att en höjning av 50 % vore fullt
skälig och rundligt tilltagen. Ja, de ha gått än lägre. De ha
gjort en ökning av 50 % för hustru och 60 % för barn. I Norge
och Danmark är det för övrigt icke förr, än de värnpliktiga varit
inne en längre tid, som de få detta högre belopp. De få det i Norge,
om de varit inne i 120 dagar, och de få det i Danmark, om de varit
inne i 90 dagar.
Här skulle man sålunda genom ett bifall till utskottets förslag
komma till högst avsevärda belopp. Beloppen äro icke uträknade,
men det var meningen, att de skulle täckas av de medel,
som riksdagen beviljat eller komme att bevilja för tryggande av
rikets neutralitet. Om riksdagen skulle bifalla detta utskottets förslag
och jämväl utlåtandena nr 5 och 7, skulle eu sammanlagd
ökning åstadkommas på grund av enskild motion, gående upp till
vida över 1 miljon kronor. Jag kan icke finna, att detta är av
omständigheterna påkallat, och jag anser till och med, att de belopp,
som reservanterna föreslagit, äro nästan mer än rättvist höga, åtminstone
rättvisa, såvitt man jämför dem med alla de belopp av
krigstidstillägg och krigstidshjälp, som riksdagen i övriga fall
beviljat.
På grund härav ber jag, herr greve och talman, att få yrka
bifall till den reservation, som är fogad vid utskottets utlåtande.
Herr Klefbeck: Herr talman! Mot första delen av den
föregående talarens yttrande skall jag egentligen icke anmärka något,
emedan jag delvis också står undrande inför den motivering, som utskottet
har och som han uppläst. Men när han själv beräknar dagsinkomsten
för en till rikets försvar inkallad till 5 kronor och några
öre, må man väl påminna, att han kommer till denna siffra genom
en ganska underlig räkning. För det första beräknar han en viss
summa för mannens naturaunderhåll, och vidare inräknar han i
familjeinkomsten den penning, mannen har därute för att kunna uppehålla
sig eller utfylla den kost han får, och därtill bygger han sin
slutsumma på en hypotes, den nämligen att riksdagen skulle antaga
Torsdagen den 31 maj, f. in.
Nr ds.
43
vad utskottet föreslagit i nästa ärende på föredragningslistan, en hypotes,
som ju sannerligen icke är detsamma som rama verkligheten,
klent emot detta skulle jag vilja framhålla vad samma talare anförde,
när han inledde debatten angående det förra utlåtandet, nämligen att
det inom utskottet rått full enighet, då det gällde att bereda krigstidshjälp
åt statens befattningshavare. Det är härvid att märka, att
dessa statens befattningshavare stå i betydligt gynnsammare ställning,
än dessa personer, om vilka det här är fråga. Sålunda, när det gäller
att bereda ytterligare hjälp åt dem, som ha det jämförelsevis bra, fast
även de lida, då är utskottet enigt, men när det gäller dem, som leva
i de mest bekymmersamma förhållanden, då brister enigheten.
Huru ömmande det är i synnerhet för dessa, som detta utlåtande
gäller, därom får jag dagligdags påminnelse. Det kommer så
gott som var enda dag familjemedlemmar från ett, två, tre olika hem,
där mannen är utkallad till rikets försvar, och bära fram det ena
vittnesbördet efter det andra om en nöd, som synes mig vara alldeles
fruktansvärd. Senast i dag t. ex. var det uppe hos mig en karl,
som nu fått bära bort så gott som hela sitt bohag till pantbanken
för att kunna existera. Det understöd, som familjen får, och den
penninghjälp, som han själv får, räcka i det yttersta till hyran, och
sedan ha de inte ett grand att äta. Sådana där exempel möta mig
snart sagt dagligdags, och jag skulle vilja vädja till kammaren, att
även fastän den avslagit utskottets hemställan i det föregående ärendet,
den dock ville behjärta den hemställan, som här är före. Ni
skola icke göra utkallelserna till tjänsten för rikets försvar alltför
tunga för dessa edra medborgare.
Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Herr Lagerkvist: Den förste ärade talaren yttrade, att de
sammanlagda ersättningarna uppgå till högst avsevärda belopp, och
det är ju helt naturligt, ty den ersättning, som staten giver åt den,
som blivit inkallad till i detta fall övningar för rikets försvar, bör givetvis
stå i viss relation till de inkomster, som han åtnjuter i sin arbetsanställning
och levnadskostnaderna för samma tid. Det är icke
egendomligt eller underligt, att den ersättning, som sålunda äskas
för åren 1917 och 1918, måste uppgå till avsevärt högre belopp än
förut.
Han talade också om, att enighet vunnits förut, då det gällde
att tillstyrka viss ökning av avlöning till statens befattningshavare.
Ja, det var så, men enigheten var dock vunnen genom medgivanden
och detta särskilt med avseende på yrkanden från olika håll om förhöjd
ersättning åt även de högst avlönade. Men här fanns icke något
sådant bytesobjekt, och då gick det icke att få enighet. Det
är tyvärr så, att varje verkligt tillmötesgående mot de små i samhället,
som i ty fall få göra rätt stora personliga offer, måste köpas.
Herr talman! Jag ber att på det livligaste få yrka bifall till
utskottets hemställan.
Herr Wr angel: Jag ber att på det kraftigaste få framhålla,
att reservanterna i likhet med utskottets övriga ledamöter på det
Tillag g sunderstöd
i
vissa fall åt
mobiliserad
värnpliktigs
familj.
(Forts.)
Sr 48. 44
Torsdagen den 31 maj, f. in.
Tilläggsunderstöd
i
vissa fall åt
mobiliserad
värnpliktigs
familj.
(Forts.)
Ifrågasatt
förhöjning a\
penningbidraget
till
vissa värnpliktiga.
allra varmaste behjärtat de omständigheter, om vilka särskilt den
förste ärade talaren här påminte. De ha sålunda varit med om en
ökning av familjeunderstödet med 50 % för hustru, även om hon är
fullt arbetsför, och med 60 % för varje barn. Men det är i förhållande
till övriga understöd, som det funnits skäligt, att staten skulle
lämna, som vi icke ansett det vara rättvist att gå så långt som utskottet''.
Herr Klefbeck framhöll, att jag baserat mina siffror, särskilt 5
kronor 15 öre om dagen för värnpliktig med hustru och två barn,
på vissa hypoteser. Ja, det har jag gjort, men jag ber att få framföra
de siffror jag kommit till. Om riksdagen skulle bifalla reservanternas
förslag, så kommer jag till följande belopp per värnpliktig
och dag: för en man, som har hustru och två barn, 4 kronor 30
öre, för en man, som har hustru och tre barn, 4 kronor 70 öre, och
för en man, som har hustru och fyra barn, 5 kronor 10 öre. Jag
tror icke, att man med fog kan beskylla reservanterna för att icke
ha behjärtat dessa värnpliktiges ställning, men de ha icke ansett, att
de på grund av enskild motion kunde gå så långt, som utskottet
gjort, just med hänsyn till den istora, stora mängd befattningshavare,
som riksdagen ju ansett sig böra ge understöd.
Herr talman! Jag her att få vidhålla mitt yrkande om bifall
till reservationen.
Herr vice talmannen: Här har utav en talare, herr Lagerkvist,
framkastats en insinuation gent emot reservanterna att då de
ej i förevarande fall kunnat tillskynda de bättre lottade i samhället
några fördelar, de satt sig emot att lämna bidrag till de mindre lyckligt
lottade. Jag tror, att herr Lagerkvist, som deltagit i utskottets
arbeten, icke har någon anledning att komma fram med sådana insinuationer
här i kammaren ty vi hava förordat en ökning av det nu
utgående understödet med ej mindre än 50 % — sålunda mer än vad
vi föreslagit för andra, vare sig statens eller riksdagens tjänstemän!
Sedan överläggningen förklarats härmed slutad, gjordes enligt
framkomna yrkanden propositioner, först på bifall till vad utskottet
i nu föredragna utlåtande hemställt samt vidare på bifall till den vid
utlåtandet avgivna reservationen; och förklarades den senare propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Föredrogs ånyo första särskilda utskottets utlåtande nr 7, angående
ifrågasatt förhöjning av penningbidraget till värnpliktiga,
som utkallas till tryggande av rikets neutralitet.
I detta utlåtande hade utskottet på åberopade skäl hemställt, att
riksdagen måtte i anledning av en inom andra kammaren av herr
Thorsson m. fl. väckt motion, nr 214, medgiva,
l:o) att värnpliktig, som under år 1917 eller 1918 tjänstgjort
eller komme att tjänstgöra för rikets försvar, skulle under denna
Torsdagen den 31 maj, f. in.
45 Nr 48.
tjenstgöring, in- cell utryckningsdagarna medräknade, erhålla, utöver
honom enligt gällande bestämmelser tillkommande kontanta förmåner,
ett särskilt tillägg av 5 kronor för termin;
2:o) att detta tillägg finge utgå under enahanda villkor, som
gällde för krigslön; samt
. 3:o) att härav föranledda kostnader finge gäldas av medel, som
anvisats eller komme att anvisas för tryggande av rikets neutralitet.
Reservation hade avgivits av herrar Odelberg, Nyström, Svensson
i Skyllberg, Wrangel och Fagerlin, vilka likväl ej antytt sin
mening.
Herr W rang el: Herr talman, mina herrar! I detta utlåtande
har utskottet föreslagit, att det penningbidrag, som utgår till de
värnpliktiga, som äro inkallade till krigstjänstgöring, d. v. s. inkallade
enligt § 28 värnpliktslagen, skall utgå med ungefär fördubblat
belopp. Motionärerna gingo längre. De ville, att det skulle ökas
till 2 kronor om dagen. Förhållandet är, att enligt riksdagens beslut
för närvarande dessa penningbidrag utgå till alla värnpliktiga med
ett belopp av 5 kronor i terminen. Terminen är ungefär en tredjedels
månad. Månaden är delad i tre terminer. Det är icke dagavlöning,
utan 5 kronor i terminen. Det motsvarar närmast 50 öre om
dagen. Motionärerna föreslå, att det skulle ökas till 2 kronor om dagen.
Utskottet däremot har stannat vid, att det utöver det nuvarande
beloppet skulle medgivas de värnpliktiga ett kontant tillägg av 5
kronor i terminen. Jag ber att få erinra, att genom riksdagens upprepade
beslut både 1915 och 1916 det bestämts, att de värnpliktiga,
som äro inkallade enligt § 28 värnpliktslagen, sålunda till s. k. krigstjänstgöring,
icke skola ha högre penningbidrag än personer som äro
inkallade enligt § 27 värnpliktslagen eller till vanlig tjänstgöring.
Alla dessa värnpliktiga så av den ena som den andra kategorien åtnjuta
allt vad de behöva för sina egna personer: mat, bostad, beklädnad,
sjukvård.m. m. Och man har så mycket mera ansett, att det belopp
av omkring 50 öre om dagen, som de åtnjuta, bör vara fullt tillräckligt,
som detta är större än i alla andra länder. Nu har utskottet
trots .detta funnit skäl att föreslå en höjning av 100 %. Jag ber
att få erinra om, att de värnpliktiga, som inkallats för precis samma
tjänstgöring i Norge, åtnjuta första gången de äro inkallade 15 öre
om dagen, andra gången de äro inkallade 30 öre om dagen, och först
sedan de varit inne i 120 dagar, få en avsevärt högre avlöning. Här
hos oss få de ju genast 50 öre om dagen, och detta penningbidrag
höjes sedan efter sex månader högst väsentligt. Reservanterna ha
således icke kunnat finna något skäl att höja detta penningbidrag till
de värnpliktige, då man ju försökt på annat sätt giva dem ersättning,
som ha särskilt behov av det, nämligen de, som ha hustru och barn.
Da jag som sagt icke kan finna, att det föreligger någon särskild
anledning att nu öka de värnpliktiges penningbidrag och då detta
ju är högre än i alla andra länder, får jag, herr talman, yrka avslag
på utskottets utlåtande.
Ifrågasatt
förhöjning av
penningbidraget
till
vissa värnpliktiga.
(Forts.)
Nr 48. 46
Torsdagen den 31 maj, f. m.
Ifrågasatt
förhöjning a\
penningbidraget
till
vissa värnpliktiga.
(Forts.)
Herr Lagerkvist: Från olika delar av vårt land hör man
klagas över den av dyrtiden och knappheten på livsmedel säkerligen
motiverade inskränkningen i det kosthåll, som bestås de inkallade,
och det framgår därav, att de icke kunna reda sig på kronans kost,
utan äro nödsakade att i ganska stor utsträckning köpa extra förplägnad
av befolkningen i den ort, där förläggningen är, för att
kunna hålla ut. Jag finner därför, att det bör vara en angelägenhet
av vikt för riksdagen att ställa medel till deras förfogande, så att de
utan direkta personliga uppoffringar må kunna få ett bättre kosthåll,
än det, som kronan nu består de värnpliktiga.
Jag ber herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Herr W r a n g e 1: Med anledning av den siste talarens ord om
de personliga uppoffringar, som de värnpliktiga nödgas göra för att
kunna föda sig, ber jag att få yttra några ord. Jag har på sista tiden
haft särskild anledning att så uppmärksamt jag kunnat — då
jag icke varit i personlig beröring med trupperna — följa denna
fråga och ta reda på den såväl från befälets synpunkt som från de
värnpliktigas sida. Och jag vill gärna medgiva, att i detta fall liksom
i alla andra fall på vår skröpliga jord missförhållanden finnas.
Det kan hända, att på en del ställen maten icke va.rit väl lagad, icke
varit smaklig, men jag tror, att om man följt utspisningen, som man
ju gjort på de flesta ställen, maten måste erkännas hava varit nöjaktig
för dem, som icke haft överdrivna pretentioner. Jag ber att få
meddela ett svar, som jag fick från en värnpliktig, då jag frågade
honom om maten: »den är tillräcklig och god», svarade han. Jag
anser därför, att de värnpliktige icke behöva något särskilt penningtillskott
för att föda sig, utan att de värnpliktige utan någon som helst
personlig uppoffring kunna åtnöja sig med det penningbidrag de ha
av 50 öre om dagen.
Herr Lagerkvist: För en tid sedan hemkom en ung man,
som tjänstgjort vid ett studentkompani. Han reste hem på permission,
ty hans hälsa tillät honom icke att fortsätta den militära tjänstgöringen.
Han blev undersökt av en läkare, som förklarade, att mannen,
som försökt leva på kronans kost, var undernärd och behövde
kraftigare mat. Jag tror, att detta fall icke är något enastående,
och jag ber därför att än en gång få yrka bifall till utskottets hemställan.
Överläggningen förklarades härmed slutad. Under densamma
hade herr talmannen uppstått och avlägsnat sig, varefter ledningen
av kammarens förhandlingar övertagits av herr vice talmannen.
I enlighet med de yrkanden, som framkommit i fråga om det
under behandling varande utlåtandet, gjordes nu propositioner^ först
på bifall till vad utskottet hemställt samt vidare på avslag därå; och
förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.
Torsdagen den 31 maj, f. m.
47 Nr 48.
Vid ånyo skedd föredragning av första kammarens andra tillfälliga
utskotts utlåtande nr 22, i anledning av andra kammarens beslut
rörande väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående
uttagande till dyrtidens lindrande av kompensationer utav andra näringar
än jordbruket, bifölls vad utskottet i detta utlåtande hemställt.
På framställning av herr vice talmannen beslöts, att behandlingen
av återstående ärenden på föredragningslistan skulle uppskjutas
till aftonsammanträdet.
Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till riksdagens
skrivelser till Konungen:
nr 203, i anledning av vissa framställningar rörande anslag under
åttonde huvudtiteln;
nr 204, i anledning av Kungl. Maj :ts framställningar angående
tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen vid vissa läroanstalter
jämte i dessa ämnen väckta motioner;
. nr 205, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående tillfällig
löneförbättring åt lärare vid folkhögskolor, jämte i ärendet
väckta motioner;
nr 206, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående tillfällig
löneförbättring åt lärarpersonalen vid privatläroverken jämte
i ärendet väckta motioner;
nr 207, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa
ändringar i föreskrifterna om avlöning av lärarinnorna vid statsunderstödda
enskilda läroanstalter m. m.;
nr 208, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfällig
löneförbättring åt statens folkskolinspektörer;
nr 209, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående efterskänkande
av visst kyrkoherden i Ken a församling ådömt skadestånd;
nr 210, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglemente
för avlöning vid armén på krigsfot (krigsavlöningsreglemente);
samt
nr 211, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förordning
med särskilda föreskrifter angående avlöningsförmåner m. m.
vid marinen på krigsfot.
Anmäldes och godkändes andra särskilda utskottets förslag till
riksdagens skrivelse nr 216, till Konungen i anledning av Kungl.
Maj :ts proposition nr 211 angående omorganisation av fögderiförvaltningen
och lönereglering för tjänstemännen därstädes m. m. jämte
i ämnet väckta motioner.
Nr 48. 48
Torsdagen den 31 maj, f. m.
Anmäldes och godkändes riksdagens kanslis förslag till paragrafer
i riksdagsbeslutet:
nr 53, angående ändring i § 12 i förordningen med tulltaxa för
inkommande varor;
nr 54, angående ändrad lydelse av rubrikerna nr 65, 144, 164,
187, 188, 190, 609, 610, 624, 625, 626, 627, 628 och 629 i gällande
tulltaxa in. m.;
nr 55 angående förordning om tillägg till 9 och 10 §§ samt om
ändrad lydelse av 14 § 2 mom., 15 § 2 mom. och 16 § 6 mom. i förordningen
den 9 juni 1905 angående försäljning av brännvin;
nr 56, angående lag om ändring i vissa delar av sjölagen;
nr 57, angående förslag till ändring i 103 § sjölagen;
nr 58, angående lag om försäkringsrörelse m. m.;
nr 59, rörande förslag till stadga angående hotell- och pensionatrörelse;
nr
60, rörande förslag till lag angående beräknande av röstvärdet
enligt kommunalförfattningarna för skattskyldig, vars beskattninsgbara
inkomst blivit vid bevillningstaxeringen år 1917 av viss
anledning nedsatt; samt
nr 61, angående lag om ändrad lydelse av 5 § i stadgan den 26
maj 1909 om val till riksdagens utskott.
Kammaren åtskildes kl. 4,58 e. m.
In fidem
A. v. Krusensljerna.
Stockholm 1917
Kung!. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner
172571