RIKSDAGENS PROTOKOLL

ProtokollRiksdagens protokoll 1917:41

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.

Friherre Beck-Friis erhöll på begäran ordet och yttrade:
Herr talman! Jag hemställer, att kammaren för sin del måtte besluta,
att särskilda utskottet skall behandla jämväl Kungl. Maj:ts
nådiga proposition nr 342, angående reglering av löneförhållanden
med mera för vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare,
ävensom de ytterligare framställningar, som kunna av Kungl.
Maj:t eller av enskilda motionärer göras i detta ämne eller andra i
omedelbart samband därmed stående frågor.

Denna hemställan bifölls.

Andra kammaren skulle inbjudas att förena sig med första kammaren
i detta beslut.

Protokollsutdrag härom justerades och avsändes till andra kammaren.

Anmäldes och bordlädes:

bevillningsutskottets betänkande nr 38, i anledning av väckt
motion om ändring i 12 § av förordningen angående tillverkning av
brännvin; och

bankoutskottets utlåtande nr 40, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående tilläggspension åt fullmäktigen i riksbanken,
filosofie doktorn S. G. von Friesen.

Efter föredragning av Kungl. Maj:ts nådiga proposition nr 342,
angående reglering av löneförhållanden m. m. för vaktmästare och
med dem jämförliga befattningshavare, blev denna proposition, under
förutsättning att andra kammaren antoge gjord inbjudning att
förena sig med första kammaren i dess beslut om propositionens
behandlande av första särskilda utskottet, hänvisad till detta utskott
men eljest remitterad, såvitt propositionen angick pensions Första

kammarens protokoll 1917. N:r 4l. 1

kammaren.

Onsdagen den 9 maj.

>r 41.

2

Onsdagen den 9 maj.

Om krigstidstillägg
m. in.
åt befattningshavare
i
statens tjänst.

staten, till bankoutskottet, i -vad den rörde ärenden under jordbruksdepartementet,
till jordbruksutskottet och i övrigt till statsutskottet.

Föredrogs och hänvisades till andra särskilda utskottet Kung!.
Maj:ts nådiga proposition nr 345, med förslag till förordning angående
ändrad lydelse av § 7 i förordningen den 2 juni 1911 angående
grunderna och sättet för in ark egän gs p ris ens bestämmande
m. m.

Vid föredragning av statsutskottets memorial nr 106, angående
överlämnande till jordbruksutskottet av en motion rörande anslag
till prisreglering å viktiga födoämnen och livsförnödenheter m. m.,
bifölls vad utskottet i detta memorial hemställt.

Föredrogos, men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran
jordbruksutskottets utlåtanden nr 48—62 samt första kammarens andra
tillfälliga utskotts utlåtande nr 19.

Föredrogs ånyo första särskilda utskottets utlåtande nr 1, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition angående krigstidstillägg och
krigstidshjälp under år 1917 åt befattningshavare i statens tjänst
jämte i ämnet väckta motioner.

Herr Wrangel: Herr greve och talman, mina herrar! Jagber
att få fästa uppmärksamheten på två omständigheter beträffande
förevarande utlåtande, vilka tyvärr undgått såväl Kungl. Maj :ts som
utskottets uppmärksamhet.

I § 1 upptagas de olika slagen av löneförmåner, å vilka krigstidstillägg
med 15 % skall kunna utgå. Här står bland annat: »dagavlöning
vid armén och flottan». Detta är ett misstag, då det ju
skall heta: »vid armén och marinen». Eljest kommer icke kustartilleriets
personal med. Vidare ber jag att få nämna, att avlöningsförhållandena
för flottans underofficerare äro ganska olika
emot avlöningsförhållandena för arméns och för kustartilleriets. Om
man jämför avlöningsförhållandena vid flottan och vid kustartilleriet
och tar i betraktande endast de så att säga normala avlöningsförmånerna,
det vill säga icke sådana, som medfölja sjökommendering-,
visar det sig, att avlöningen för underofficerare av första graden vid
flottan uppgår till 2,481 kronor 85 öre och vid kustartilleriet till
2,482 kronor 50 öre, det vill säga till i det allra närmaste samma
belopp. För underofficerare av andra graden utgår sammanlagda
avlöningen med 2,153 kronor 80 öre, lika för flottan och kustartilleriet.
Nu är emellertid fallet, att i dessa kustartilleriets löneförmåner,
det vill säga i lönen, ingår även det, som motsvarar beklädnadsersättning
och porti Översättning vid flottan. För flottans un -

Onsdagen den (J maj.

3 Nr 41.

derofficerare äro dessa särskilda, så att det utgår 200 kronor i beklädnadsersättning
och 226 kronor 30 öre i portionsersättning,
motsvarande en portionskostnad av 62 öre per dag för portion, som
beräknas för tjänstgöring i land.

För att det skall bliva rättvisa och lika förhållanden mellan
de olika grenarna av krigsmakten, synes det mig vara absolut nödvändigt,
att en ändring här sker. En sådan ändring torde emellertid
icke nu kunna av kammaren vidtagas, och med anledning härav får
jag, herr greve och talman, vördsamt yrka återremiss.

Herr Holmquist: Herr greve och talman! Jag tar för all deles

givet, att i anledning av vad den siste ärade talaren här anförde,
detta utlåtande kommer att till utskottet återremitteras. Jag ber
då att få säga, att det skulle vara mig synnerligen kärt, om utskottet
i anledning av denna återremiss även ville taga en annan fråga under
bedömande, som jag här skall be att något litet få utveckla. Den
frågan gäller telegrafkommissariernas ställning till det förslag rörande
krigstidstillägg, som här är framlagt. Utskottet har därvid förklarat,
att dessa telegrafkommissarier icke skulle hava att tillgodoräkna
sig mera såsom grund för detta krigstidstillägg än vad som
motsvarar den minimiprovision, som av dessa tjänstemän uppbäres.
Jag skall be att få med några ord påpeka, att detta uttalande synes
mig obilligt och orättvist, och jag hoppas, att utskottet vid en förnyad
prövning skall kunna godkänna de synpunkter, som jag här ber
att'' i yttersta korthet få framlägga.

Det är ju så, att det finnes inom telegrafverket två olika arter, två
olika former för avlöning. Den ena formen närmar sig synnerligen
mycket det vanliga löneförhållandet och består i lön, tjänstgöringspenningar
och ålder stillägg. Dessa ålderstillägg fördelas dels på lönen
och dels på tjänstgöringspenningarna. Den andra formen är den,
som telegrafkommissarierna fått sig tilldelad, och den består i lön och
provision. Denna provision har alltid ansetts utgöra telegrafkommissariernas
tjänstgöringspenningar. Att icke något ålderstillägg
för tjänstgöringspenningar under denna form har ifrågakommit beror
därpå, att det ur statens synpunkt är förmånligt, att dessa telegrafkommissarier
skola genom sin energi i tjänsten arbeta upp provisionen
och därigenom arbeta synnerligen förtjänstfullt i telegrafverkets
tjänst. Nu säger utskottet rörande detta, att dessa provisioner
icke borde läggas till grund, då det gäller att bestämma krigstidstillägget,
därför att provisionerna under denna krigstid hava så
oerhört växt. Om så verkligen vore förhållandet, kan man tänka sig,
att utskottet stode på ganska fast mark, men då utskottet skall med
siffror ådagalägga det riktiga i denna synpunkt, tar utskottet och
gör en jämförelse mellan provisionen år 1908 och provisionen
år 1916 och kommer därvid till det resultatet, att provisionen
har ökats med icke mindre än 42 %. Jag tror, att en sådan beräkning,
som utskottet här gjort, ingalunda håller streck. Utskottet
har i sin beräkning fullkomligt rätt i att provisionen växt, men den
största tillväxten på provisionen belöper sig på sådana telegrafstatio -

Om krigstidstil
lägg m. m.
åt befattningshavare
i
statens tjänst.
(Forts.)

Nr 41. 4

Onsdagen den 9 maj.

Om krigstidstillägg
m. m.
åt befattningshavare
i
statens tjänst.
(Forts.)

Om krigstidstillägg
m. m.
åt befattningshavare
hos
riksdagen eller
i dess verk.

Om införande
av öppen omröstning
i
riksdagen.

ner, där chefskapet beklädes av personer i telegrafdirektörs ställning
och även andra direktörer och telegrafkommissarier, som icke höra tagas
med i beräkningen, då det gäller denna fråga. Vill utskottet åter
taga telegrafkommissarierna från och med andra till och med sjunde
klassen tror jag, att siffrorna tydligt skola ådagalägga, att provisionen
växt endast med 3 %.

Vid sådant förhållande synes det mig, som om det skäl, som utskottet
här anfört, knappast är vägande. Jag hemställer således
vördsamt, att utskottet vid återremissen behagade taga under förnyad
prövning, huruvida det icke vore med billighet och rättvisa förenligt
att telegrafkommissarierna finge beräkna hela sin provision, då det
gäller detta krigstidstillägg.

Jag anhåller, att detta mitt uttalande får åtfölja återremissen till
utskottet.

Herr Pers: Herr talman! Jag ber att få understödja det framställda
yrkandet om återremiss. Het har nämligen kommit i dagen,
att det råder en bristande överensstämmelse beträffande § 13 i utskottets
förslag och i Kungl. Maj:ts proposition, något som också
tarvar närmare översikt och övervägande.

Jag hemställer på grund härav, att hela betänkandet måtte gå
tillbaka till utskottet.

Efter härmed slutad överläggning visades föreliggande utlåtande
åter till utskottet.

Föredrogs ånyo första särskilda utskottets utlåtande nr 2, i anledning
av framställningar om krigstidstillägg och krigstidshjälp åt
befattningshavare anställda hos riksdagen eller i dess verk.

Herr vice talmannen: Då detta utskottsutlåtande nr 2
hänger alldeles tillsamman med utskottsutlåtandet nr 1, hemställer
jag, att enahanda beslut, som nyss fattades rörande utlåtandet nr 1,
måtte fattas även beträffande detta utlåtande, nämligen att återremittera
utlåtandet till utskottet.

överläggningen förklarades härmed slutad, varefter utlåtandet
visades åter till utskottet.

Herr statsrådet von Sydow avlämnade Kungl. Jfaj:ts nådiga
proposition nr 348, med förslag till förordning angående förbud i
vissa fall mot användande av vilseledande varubeteckningar vid handel
med födoämnen.

Föredrogs ånyo konstitutionsutskottets utlåtande nr 11, i anledning
av vackt motion om ändring av §§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen.

Onsdagen den It maj.

5

Nr 41.

I nu föredragna utlåtande (hade utskottet på anförda grunder 0m utförande
hemställt, att riksdagen måtte, mod anledning av en inom första avr^‘"g
kammaren av herr C. G. Ekman väckt motion, nr 122, antaga att riksdagen.
vila till vidare grundlagsenlig behandling följande (Forts.)

Förslag

till

ändrad lydelse av SS 00, (15 och 75 riksdagsordningen.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

§ 60.

När ärende skall slutligen avgöras,
böra därtill hörande handlingar
uppläsas, så framt någon
kammarens ledamot sådant äskar.
Ej må något mål, däri överläggning
ägt rum, till slutligt avgörande
företagas förr än kammaren
på talmannens hemställan förklarat
överläggningen slutad; börande
därefter proposition framställas.
Kan fråga bliva föremal
för bifall eller avslag, bör talmans
första proposition lyda på
bifall. Om denna besvaras med
nej, och anmärkningar i saken
blivit under överläggningen gjorda,
bör den följande propositionen
i enlighet med dem uppställas.
Innefattar ett förslag flera delar,
som ej lämpligen kunna i ett
sammanhang avgöras, bör särskild
proposition å vardera delen
framställas i enahanda ordning,
som nu är föreskriven. •— Proposition
skall alltid endast med ja
eller nej besvaras, och talmannen
tillkännagive sin uppfattning av
det svar, som lämnats, varvid
skall bero, så vida ej votering
begäres, vilken då ej må vägras;
en var i övrigt obetaget att
låta sin särskilda mening i protokollet
antecknas. Ingen må försöka
att beslutet genom ny överläggning
uppriva. — Då voteras
skall, bör voteringsproposition

§ 60.

När ärende skall slutligen avgöras,
böra därtill hörande handlingar
uppläsas, så framt någon
kammarens ledamot sådant äskar.
Ej må något mål, däri överläggning
ägt rum, till slutligt avgörande
företagas förr än kammaren
på talmannens hemställan förklarat
överläggningen slutad; börande
därefter proposition framställas.
Kan fråga bliva föremål
för bifall eller avslag, bör
talmans första proposition lyda
på bifall. Om denna besvaras
med nej, och anmärkningar i saken
blivit under överläggningen
gjorda, bör den följande propositionen
i enlighet med dem uppställas.
Innefattar ett förslag
flera delar, som ej lämpligen kunna
i ett sammanhang avgöras,
bör särskild proposition å vardera
delen framställas i enahanda
ordning, som nu är föreskriven. —
Proposition skall alltid endast
med ja eller nej besvaras, och
talmannen tillkännagive sin uppfattning
av det svar, som lämnats,
varvid skall bero, så vida
ej votering begäres, vilken då ej
må vägras; en var i övrigt obetaget
att låta sin särskilda mening
i protokollet antecknas. Ingen
må försöka att beslutet genom
ny överläggning uppriva. —
Då voteras skall, bör voterings -

Nr 41. 6

Onsdagen den 9 maj.

Om införande (Nuvarande lydelse:)

av öppen om- .

rustning i jämte tydlig kontraproposition
riksdagen, genast författas, justeras och anförts.
) glas, samt omröstningen strax
därefter verkställas; men ej må

Sosition göras, om votering
1 äga rum, ej heller någon
omröstning därom tillåtas.

Omröstningen skall alltid ske
med tryckta och omärkta, enkla,
slutna och hoprullade ■sedlar, och
bör, till undvikande av lika röstetal
för ja och nej, i mål, där
blott enkel pluralitet erfordras,
talmannen vid varje omröstning
före sedlarnas uppräkning en
bland dem uttaga och genast förseglad
avlägga. Om vid sammanräknandet
av de övriga sedlarna
rösterna befinnas lika delade,
skall den förseglade sedeln
öppnas och avgöra beslutet. År
pluralitet redan vunnen, bör den
avlagda sedeln ouppbruten genast
förstöras.

§ 65.

När, i fråga om statsutgifter
eller bevillning, eller om reglementariska
föreskrifter för riksbanken,
dess inkomster och utgifter,
eller om ansvarsfrihet för
fullmäktige i riksbanken, eller
om riksgäldskontorets styrelse och
förvaltning, inkomster och utgifter,
kamrarna fatta stridiga beslut,
som ej uppå vederbörligt
utskotts förslag varda sammanjämkade,
skola bägge kamrarna
var för sig rösta om de olika
beslut, vari vardera förut stannat;
kommande den mening, som
därvid erhåller de flesta ledamöters
av båda kamrarna sammanräknade
röster, att gälla såsom
riksdagens beslut. För att
vid sådan omröstning förekomma
lika antal röster, skall i andra

(Föreslagen lydelse:)

proposition jämte tydlig kontraproposition
genast författas, justeras
och anslås, samt omröstningen
strax därefter verkställas;
men ej må proposition göras, om
votering skall äga rum, ej häller
någon omröstning därom tillåtas.
Omröstningen skall ske Öppet och
medelst namnupprop. Befinnas i
mål, där blott enkel pluralitet
erfordras, de avgivna rösterna
lika delade, nedlägge talmannen
i en därtill avsedd rösturna en
ja-sedel och en nej-sedel, båda
lika samt var för sig slutna och
hoprullade, och avgöres då omröstningens
utgång genom den
sedel, som en av kammarens ledamöter
på anmodan av talmannen
ur rösturnan upptager.

§ 65.

När, i fråga om statsutgifter
eller bevillning, eller om reglementariska
föreskrifter för riksbanken,
dess inkomster och utgifter,
eller om ansvarsfrihet för
fullmäktige i riksbanken, eller
om riksgäldskontorets styrelse och
förvaltning, inkomster och utgifter,
kamrarna fatta stridiga beslut,
som ej uppå vederbörligt
utskotts förslag varda sammanjämkade,
skola bägge kamrarna
var för sig rösta om de olika
beslut, vari vardera förut stannat;
kommande den mening, som
därvid erhåller de flesta ledamöters
av båda kamrarna sammanräknade
röster, att gälla såsom
riksdagens beslut. Om vid
sammanräkning en av de avgivna
rösterna dessa befinnas lika de -

Onsdagen den 9 maj.

7 Nr 41.

(Nuvarande lydelse:)

kammaren avläggas och förseglas
en sedel, vilken, i händelse de
övriga sammanräknade rösterna
utfalla lika, öppnas och avgör
frågan. Är pluralitet redan vunnen,
bör den avlagda sedeln ouppbruten
genast förstöras.

§ 75.

Vid alla val iakttages, att namnsedlarna,
så framt de skola bliva
gällande, böra vara enkla, slutna,
hoprullade, omärkta och fria såväl
från all tvetydighet i anseende
till personernas namn som
från oriktighet i anseende till
deras antal; dock skall i fråga
om val till utskott gälla, vad uti
den i 37 § 5 mom. omförmälda
stadga linnes föreskrivet. Mellan
personer, som vid val undfått lika
antal röster, skiljes genom lottning,
när så erfordras.

(Föreslagen lydelse:)

lade nedlägga andra kammarens
talman i en därtill avsedd rösturna
en ja-sedel och en nej-sedel,
båda lika samt var för sig slutna
och hoprullade, och avgöres då omröstningens
utgång, genom den
sedel, som en av andra kammarens
ledamöter på anmodan av talmannen
ur rösturnan upptager.

§ 75.

Alla val skola ske med slutna
sedlar, och iakttages därvid, att
namnsedlarna, så framt de skola
bliva gällande, böra vara enkla,
hoprullade, omärkta och fria såväl
från all tvetydighet i anseende
till personernas namn som
från oriktighet i anseende till
deras antal; dock skall i fråga
om val till utskott gälla, vad uti
den i 37 § 5 mom. omförmälda
stadga linnes föreskrivet. Mellan
personer, som vid val undfått lika
antal röster, skiljes genom lottning,
när så erfordras.

Reservation hade avgivits av herrar Clason, Bellinder, K. J.
Ekman, von Geijer, von Mentzer, von Bahr, Magnusson i Törnhult,
Andersson i Höckerum och Gustafsson i Brånsta, vilka ansett, att
motionen bort av utskottet avstyrkas.

Herr Bellinder: Herr greve och talman, mina herrar! Då
jag och åtta andra ledamöter i utskottet reserverat oss mot konstitutionsutskottets
föreliggande betänkande, anhåller jag att få säga
några ord.

Frågan om införande av öppen omröstning i riksdagens voteringar
har förekommit, tror jag, ett tjogtal gånger. Sex gånger
har andra kammaren fattat beslut om införande av sådan öppen omröstning.
I denna kammare har man hittills icke ansett sig böra
vara med om denna förändring. Sedan frågan sista gången var
före här i kammaren, nämligen år 1912, synas mig inga nya skäl
hava anförts för den ifrågasatta förändringen. Utskottet har icke
heller anfört något skäl för egen räkning utan nöjt sig med att
åberopa 1908 års utskottsutlåtande i denna fråga. Utskottet börjar
sitt utlåtande med att anföra, att i åtskilliga främmande länder den
öppna voteringen införts. Därvid är emellertid att märka, att icke

Om införande
av öppen omröstning
i
riksdagen.
(Forts.)

Jfr 41. 8

Onsdagen den 9 maj.

Om införande j ana ,jessa länder den öppna omröstningen är obligatorisk, utan
(WrösUiilgT blott fakultativ. Här skulle det vara fråga om att göra den öppna
riksdagen, omröstningen obligatorisk. Man lian också säga, att främmande
(Forts.) länders exempel i detta fall icke bör vara normgivande för oss. Vi
Lava gamla traditioner med avseende på sättet för omröstningen
i den svenska riksdagen, och förhållandena här äro i åtskilligt olika
dem, som råda i främmande länder. Så till exempel förekommer
icke i främmande länder den gemensamma voteringen, och om man
också säger, att den röstande har tillfälle att motivera sitt ja eller
sitt nej vid frågans behandling i kamrarna, är detta dock icke fallet,
då man kommer till den gemensamma voteringen, och det kan ju
hända, att åtskilliga nya förhållanden inträffat, som göra, att en
riksdagsman kan anse sig böra ändra sitt votum från den första
behandlingen i kamrarna och till dess den gemensamma voteringen
förekommer. Då kan man tycka, att han är inkonsekvent, om han
röstax olika vid dessa båda tillfällen. Redan detta synes mig sålunda
vara ett skäl för att icke utan vidare tillämpa vad som förekommer
i främmande länder.

Ett huvudskäl för den yrkade förändringen är det, att man
anser, att valmännen hava rätt att få veta, huru riksdagsmännen
från de olika valkretsarna hava röstat i särskilda frågor. Nåväl,
detta kan ju erkännas, men jag tror också, att detta anspråk är något,
som mycket väl kan tillfredsställas den öppna voteringen förutan.
Genom utskottsbetänkandena ser man ju, vilka åsikter medlemmarna
inom utskotten hava i de olika frågorna, genom riksdagsförhandlingarna
kan man även få reda därpå, och vidare redogöres
i tidningarna rätt utförligt för vad som förekommit i riksdagen.
Men om.någon valman skulle tycka, att han icke fått tillräckliga
upplysningar angående sin riksdagsman härigenom, står det honom
fritt att till riksdagsmannen framställa frågor, huru denne röstat,
och säkerligen finns det ingen riksdagsman, som nekar att enkelt
och uppriktigt tala om sin åsikt i olika fall, liksom det ofta förekommer,
att en riksdagsman anser sig efter riksdagens slut böra för
Valämnnen tillkännagiva, huru han vid de olika frågornas behandling
medverkat till deras lösning.

Motionären säger, att det kan tänkas, att en riksdagsman avger
sin röst på annat sätt, än man av hans uppträdande under förhandlingarna
haft anledning förvänta. Jag för min del vill inte tänka
så lågt om en riksdagsman, att han talar på ett sätt och röstar på
ett annat. Utskottet har heller icke påstått detta utan blott sagt,
''att sådant kan tänkas. Men motionären går längre, då han
säger: »I praktiken har det även oupphörligen visat sig, att synnerliga
olägenheter varit förbundna med tillämpningen av det slutna
omröstningssättet. Utan att nämna några fall — ehuru en del
även under allra senaste åren erbjuda sig — kan det vara nog att
erinra därom, att vid nästan varje riksdag uppstått situationer, då
ur voteringarna framgått röstsiffror, som icke varit förenliga med
de i omröstningen deltagande kammarledamöternas egna deklarationer
eller eljest kända, allmänna ställning. Inbördes misstro, var -

9 Nr 41.

Onsdagen (lön 9 maj.

andra korsande beskyllningar ocli försök till ömsesidigt övervakande
bli därigenom ofta återkommande företeelser inom riksdagen.» röstning i
Jag får för min del bekänna att vad motionären påstått ligger utom riksdagen.
min erfarenhet. Något sådant förekommer åtminstone icke inom (Forts.:
det parti, jag har äran tillhöra. .

Det förnämsta skälet för att man bör motsatta sig den öppna
voteringen är, att partitvånget, som tyvärr redan förut i var riksdag
är ganska stort, därigenom skulle ytterligare skärpas. Nu sager
man, att genom den proportionella valmetoden m. m. partitvanget
är ganska utvecklat i alla fall. Må så vara! Men det skulle bliva
ännu strängare och ännu starkare, ifall den öppna omröstningen
infördes. Den skulle enligt min mening komma att verka sa, att
man närmade sig det imperativa mandatet, som är någonting tor
vår författning okänt. Väl har den frågan varit uppe förut under
den historiska utvecklingen av vår författning, men den har icke i
längden kunnat vinna något erkännande. Det är ju i alla fall sa,
att en riksdagsman icke bör taga emot befallningar av sm valkrets,
huru han skall rösta i de särskilda fallen. Det är naturligt, att,
om ett visst program finnes, lian bör följa detta, men han bör icke
o-öra det så slaviskt, att, om samvete och övertygelse i någon punkt
bjuda honom att rösta på annat sätt, än hans valmän önska, han
icke bör kunna följa sin egen mening. Det är nämligen sa, att en
riksdagsman icke är riksdagsman blott för en viss valkrets, han
representerar icke uteslutande lokala intressen, utan lian far se P&
det stora hela, på riksintresset, pa det, som är. gagneligt för folket
och staten i sin helhet. Han bör därför icke i allo lata binda sig
av valmännen, även om han naturligtvis bör vara programtrogen i
alla viktiga punkter.

Motionären anför såsom en biomständighet, men en sådan, som
förtjänar avseende, att en icke oväsentlig tidsvinst skulle, kunna erhållas
genom den öppna omröstningens införande. Jag tillåter mig
därvidlag hysa en motsatt mening. Det ar ju tämligen klart, att
ten stor del riksdagsmän icke skulle nöja sig med att. vid den öppna
omröstningen genom ett enkelt ja eller nej tillkännagiva sin mening,
lutan att de komme att motivera detta sitt ja eller nej. Dessutom tror
jag, att man skulle frestas att oftare begära omröstning, och att
tidsvinsten sålunda icke skulle bliva någon, utan tvärt om skulle
de allmänna sessionerna i stället komma att förlängas.

Då som sagt inga nya skäl tillkommit, sedan frågan sist var
före, samt jag och mina medreservanter icke känt oss övertygade
om att en förändring, på sätt här är föreslaget, nu. är särskilt nyttig,
då ju det gamla hävdvunna omröstningssättet. icke visat sig. på
något sätt skadligt och icke medfört några menliga följder, anhåller
jag, herr greve och talman, att få yrka avslag på konstitutionsutskottets
hemställan.

Herr Hellberg: Herr talman! Den föregående talaren

både började och slutade sitt anförande med att framhålla, att utskottet
icke hade förebragt några nya skäl för införandet av öppen

Sr 41. 10

Onsdagen den i) maj.

0m »/*■“»* omröstning. Jag skulle ju kunna återgälda honom den komplimanal''nMninn°T
ge„n ,ocl1 sä£a> att inte heller han förebragt några nya skäl för sin

riksdagen. ståndpunkt.

(Forts.) Han åberopade även både i begynnelsen och slutet de gamla

traditioner, som detta hemliga röstningssätt har inom vår representation.
och det.må ju gälla vad det kan. Jag har hört sägas — jag
har inte haft tillfälle att undersöka saken — att det lär härleda sig
från frihetstiden och att det blev egentligen stadfäst under den
gustavianska tiden, då det roade Gustaf III att själv spela lantmarskalk:
då han i denna egenskap inverkade på röstningsfriheten
inom riddarhuset, lär det hava blivit genomfört att konsekvent använda
det. Men denna motivering för det hemliga röstningssättet
kan väl inte sägas föreligga nu för tiden, ty huru mycket man än
hoppas på en konungadömets renässans, kan det väl ändå inte hända,
att hans Maj:t Konungen skulle roa sig med att spela talman i kammaren!
Detta mera i förbigående.

Vad nu skälen för och emot beträffar, fäste jag mig först vid
den föregående talarens påstående att det inte någonsin, såvitt han
hade kunnat iakttaga, hade förekommit några sådana otrevliga följder
av det hemliga omröstningssättet, som motionären framhållit.
Det överraskar mig något, att en person, som suttit i riksdagen så
länge som herr Bellinder, inte iakttagit dessa företeelser, som man
kan säga oupphörligt förekomma. Det händer ju mycket ofta att
voteringar förlupit på sådant sätt, att det ger anledning till gissningar,
huru den ene eller den andre röstat, inte minst vid voteringar
om kontrapropositioner, då exempelvis ytterpartierna misstänkas
för samverkan i syfte att slå ut mellanpartiets förslag, så att
detta inte kan komma med i huvudvoteringen. Det är en alldaglig
företeelse, som givit anledning till oupphörliga tidningsfejder.

Såsom det egentliga skälet emot öppen omröstning anförde herr
Bellinder. att vi här i vart land hava en särskild omröstningsform,
som kallas gemensam votering, och att det för den skull är synnerligen
angeläget, att man kan rösta med sluten sedel, då det kan inträffa,
att en person ändrat ståndpunkt mellan den första och andra
behandlingen av samma fråga och inte har tillfälle att i kammaren
motivera denna sin åsiktsförändring. Men är detta ett verkligt skäl
att tala om? Först och främst inträffar det väl rätt sällan, att en
person byter om åsikt i en fråga. Men om han gör det, så är anledningen
ofta sa känd och ligger i så öppen dag, att ingen människa
kan förundra sig däröver. Och för det tredje är det mycket litet
sannolikt, att det åtminstone i de flesta voteringar — lägges särskilt
märke till hans ståndpunktsförändring. Men skulle den verkligen
behöva motiveras, då kan det ske på många sätt: det kan ske
vare sig muntligen eller i pressen eller också på andra sätt inför den
krets det närmast intresserar. Det skälet kunna vi därför lugnt avföra
såsom praktiskt betydelselöst.

Sedan motiverade herr Bellinder den slutna omröstningen på ett
sätt, som kan sägas innebära, att denna omröstning i själva verket icke
är sluten. Han sade, att valmännen kunna få reda på, huru en

11 Nr 41.

Onsdagen den 9 maj.

riksdagsman röstat genom utskottsutlåtanden och uttalanden, att de
kunna fråga, om de vilja, och att det icke kan lalla någon sålunda
tillfrågad in att vägra att öppet och ärligt saga ifrån, huru han ro
tat. Efter riksdagens slut kunde förresten riksdagsmannen pa valmöten
o. s. v. tillkännage sin ställning. — Men vad *U *g}j

nar det då till med den hemliga omröstningen( Det .skulle ju till
och med kunna vara eu riksdagsman till fördel, om valmannen r
dan på en tidigare tidpunkt visste, hur han rostat, ty da sluppe

lian ifrån allt detta besvär. , ,

Emellertid ansåg herr Bellinder — och det var huvudskalet
att partitvånget skulle komma att ökas genom den öppna voterino-en
Nu är ju detta påstående delvis vederlagt, om den hemliga
omröstningen i regel icke kommer att förbli hemlig. Men aven oavsett
detta tror jag påståendet har mycket liten betydelse. Partitvan
get kommer, hur det än utvecklar sig, icke att sträcka sig till allo
frågor, ty en del frågor ligga utanför partimotsatserna. Andra frågor
åter kunna visserligen anses hava, politisk kar aktar, men ar
av så underordnad betydelse, att det icke kan falla någon manmska
in att göra affär av en riksdagsmans rostning i dem. Och slutligen
lär det väl i verkligen viktiga partifragor av alla representanter
komma att krävas, att de rösta i överensstämmelse med sitt parti,
om de skola få behålla sina valmäns förtroende. ^ Lat oss tänka oss,
hur i detta fall det skulle ställa sig, om man pa allvar ville havda
hemlighetsprincipen. Då skulle en representant kunna forsattas, i
den situationen efter en votering, att lian antingen maste vidga sm
omröstning i överensstämmelse med vad som verkligen företal •
eller också skulle han nödgas ljuga för valmännen och saga, att han
röstat på det och det sättet. I vilketdera fallet som helst kan ja„
icke anse det vara någon fördel för honom att hava rostat hemligt.
.Tåg tycker också, att det borde kännas för varje i någon man arekär
representant såsom ett obehag — vare sig han nu rostat pa ena
eller andra sättet — att begagna den hemliga röstningen såsom ett
skydd mot valmännen, för att mot dem hålla fördolt, huru han ros Jag

ser den nu påyrkade reformen, såsom den vid behandlingen
i utskottet betecknades av en talare: som en politisk snygghetsat<,
ärd. Vill nu icke första kammaren för sm del denna gång — liksom
kammaren icke velat det förut — vidtaga en sådan åtgärd, utan
anser sig böra bibehålla detta skydd, som i själva verket ar= ett
skydd för de allra sämsta elementen mom riksdagen — ty nagra
andra göra verkligen icke anspråk på ett sådant skydd — c &y
för ljusskyggheten, fegheten, osannfärdigheten, ett skydd som blott
skyddar stackare, förrädare, seglare under halvt falsk flagg
vill kammaren bibehålla detta, så kan jag icke hjälpa det.

För min del yrkar jag emellertid bifall till utskottets hemställan.

Herr von G e i j e r: Endast några ord. Frågan har redan blivit
belyst av två talare med motsatt utgångspunkt, och förvisso kan

Om införande
av öppen omröstning
i
riksdagen.

(Forts.)

Kr 41. 12

Onsdagen den 9 maj.

°2 JvpenTm- d?? s,®* Tfa ä“ en synpunkt, beroende på hur man rent indi^
röstning i vidueitt betraktar densamma. Den är som kunskapens träd på både
. riksdagen. Sott och ont, och ens åsikt heror på den subjektiva ställning man
(Forts.) intager till frågan. Stöd för detta mitt påstående får jag i icke

obetydlig män av vad som här anföres av konstitutionsutskottets
egen majoritet; beroende därpå, att de skäl, som utskottet anfört,
kunna aberopas åt båda hållen, lika väl till försvar för denna öppna
omröstning som till stöd för motsatsen.

I utskottsbetänkandet talas om — utskottet nekar icke till detta
— att den öppna omröstningen skulle kunna utöva ett tvång på den
finsk!Ide riksdagsmannen. Ja, säger utskottet, detta må nu vara
förhållandet, men a andra sidan kan den slutna omröstningen medmöjlighet
för riksdagsmannen att vid avgivande av sitt votum
»låta sin röst .bestämmas av mindre goda bevekelsegrunder». Sålunda
a ena sidan tvång — som erkännes vara mindre förmånligt
a andra sidan mindre göda bevekelsegrunder; vilka dessa skulle
vara angives icke. Jag kan icke säga, vilketdera av dessa två alternativ
är det bättre. Herr Hellberg vände sig emot de fege,
mot stackarna, som ju skulle må väl under den slutna omröstningen.
Det är val dessa, som avses med dem, som skulle avgiva sina vota.
av mindre göda bevekelsegrunder. Bliva de bättre, modigare och
mindre stackare om de rösta av tvång, och bliva deras vota bättre
uttryck för vad de skulle vara?

Vidare åberopar utskottet såsom skäl en viss rätt för valmännen
att ia hora sina riksdagsmäns åsikter. Ja, det är ju berättigat, jag
iörmenar bestämt, att de också kunna få »detta med nuvarande omröstmngssätt,
men vill ej förneka att de skulle få veta mera genom
den öppna omröstningen, d. v. s. med tillhjälp av pressen. Men här
linnés också en avigsida. En stor del av pressen har ju satt såsom
sm devis: »förtalet främst». Denna press skulle då kunna använda
det öppna omröstningssättet till trakasserier, blåsa upp vota
som riksdagsmännen avgivit, och att så skulle ske är min fullständiga
övertygelse.

Få valmännen härvidlag vara i fred, förmenar jag, att de icke
skola framställa flera frågor till sin riksdagsman än de verkligen
kunde ha berättigade intressen att få besvarade. Och i likhet med
herr Bellinder tror jag, alt de nog skulle få svar. Skulle de åter
icke erhålla sadant, äga de nog maktmedel mot den riksdagsman,
som icke årligen vall saga ifrån, huru han röstat: de kunna och höra
låta honom stanna hemma.

„ Herr Hellberg framdrog i ljuset den märkvärdige mannen, eom
återfinnes i konstitutionsutskottets utlåtande och som i regel brukar
spöka varje gång denna fråga kommer upp, mannen som talar för
ett och sedan under skydd av det hemliga voteringssättet röstar för
ett annat. Men ingen kan väl säga, att han blir bättre, om man
tvmgar honom till öppen omröstning. Med den nuvarande omröstningen
skulle han iu tala mot bättre vetande, men rösta efter sin övertygeise.
skulle det bil öppen omröstning åter, så komme han ju
både att tala och rösta mot sm övertygelse! Icke blir han bättre

Onsdagen den 9 maj.

13 Nr 41.

för det. Den mannen tycker jag borde avföras, icke få finnas, var- Om infot ande.
ken personligen i kammaren eller som gengångare i riksdagens för- r0stnin9 ,
handlingar och protokoll, dit han ständigt under debatterna i denna Usdagen.
fråga återkommer. (ForU.^

Vidare medgav herr Hellberg, att det skulle kunna bil ett tvång
av den öppna omröstningen, men, sade han, detta tvång sträcker sig
icke till alla frågor. Nej, det kan ju hända till en början. Men
om vi skulle bli välsignade med parlamentarism, som betyder, att
om en enda fråga går regeringen emot, är den skyldig att demissionera,
då tror jag, att detta partitvång skulle^ utsträckas till även de
minsta frågor. Jag undrar, om icke alla frågor då bleve politiska,
och om icke herr Bellinder har rätt i sitt antagande, att konsekvensen
bleve den, att alla frågor fullständigt underkastades partitvang.

Frågan om den öppna omröstningen är icke självändamål, utan
den ingår såsom ett led i allt det myckna, som manga hoppas och
vänta på. Det kan hända att detta kommer, och vi kunna ju vänta
till dess. Men tills vidare är det ingen anledning att genomföraden.
Jag är nämligen alldeles bestämt av den meningen som framhölls
av den förste ärade talaren, att den pa det allra högsta skulle
skärpa partibanden och öka partiledarnas makt, vilket jag icke anser
vara till fördel för det hela.

Jag instämmer i avislagsyrkandet.

Herr Ekman, Carl Gustaf: Jag måste uttrycka min

förvåning över att vid konstitutionsutskottets behandling av denna
fråga opponenterna aldrig förena sig om ett mera utförligt uttalande,
en gemensamt motiverad reservation, utan alltid avstyrka
förslaget endast med ett naket meddelande, att de för sin del icke .

* kunna biträda förslaget. Varför, har jag frågat mig, kunna de,
som nu tala för bibehållandet av nuvarande omröstnmgssätt icke
förena sig om ett uttalande, som skulle innebära _ en sammanfattning
av huvudskälen mot motionen, och varför nöja de sig ensamt
med en hänvisning av nyss antydd art? Jag har frågat det i kammaren
en gång förr, och jag frågar det i dag. Och jag har kommit till
det resultatet, att detta beror på, att när man skall sammanfatta
sina skäl och ställa upp en enig grupp reservanter bakom, så befinns
det, att skälen äro av den art att det icke finns möjlighet
att giva dem sådan auktoritet som erfordras,_ när man skall komma
med en skriftlig, samfällt motiverad reservation.

Jag skall be att få anföra ett par exempel på den saken. Herr
Bellinder har i sitt anförande yttrat, att huvudskälet mot den .
öppna omröstningen skulle vara det. att detta omröstningssätt kommer
att medföra ökat partitvång. Vid den diskussion som i denna
fråga förekom år 1912 i denna kammare yttrade en ledamot av
konstitutionsutskottet, som fortfarande är ledamot av samma utskott
och även nu tillhör reservanterna, bland annat följande: »Vid
öppen omröstning kan det hända, att skiljaktigheter i mindre frågor
genom den offentlighet de få blåsas upp och bliva så stora att
därigenom den politiska sammanhållningen äventyras.» Den tala -

Nr 1. 14

Onsdagen den 9 maj.

°av ''"''''erm6 ren ansag riskabelt att ''vara med om den öppna omröstningen där<WrösPtning°7"
^ör kännedomen om olika medlemmars votum i olika frågor

riksdagen, skulle äventyra partiets sammanhållning och sålunda bryta sönder
(Forte) den. Herr Bellinder åter gjorde gällande, att anledningen, varför
han icke kunde vara med om den, är, att partitvånget skulle bli
svårare och olidligare. Såsom herrarna höra, gå meningarna i diametralt
motsatt riktning, då det gäller att förutsäga verkningarna
av reformen på denna vitala punkt.

• Då är det icke heller så underligt, herr talman, att man icke
kunnat ena sig om en gemensam reservation. Men icke kan man
säga, att reservanternas ställning därigenom blir så stark.

Herr Bellinder anförde också såsom skäl för sin ståndpunkt
den omständigheten, att här försiggå ibland två omröstningar i
samma fråga, den första omröstningen i kamrarna, då dessa var
för sig behandla frågan, och sedermera en samfälld vid den gemensamma
omröstningen, och han menade, att om det därvidlag kunde
hända, att en ledamot vid den senare omröstningen avgav ett annat
votum än vid den första behandlingen av frågan, skulle detta
inkonsekventa uppträdande väcka uppmärksamhet hos valmännen
samt föranleda undran och trakasserier. Ja, det är väl så, att herr
Bellinder delvis ärvt den argumentationen från 1912 års behandling
här i kammaren av denna fråga, enär den synpunkten såvitt jag
känner då först framfördes. Majoritetspartiets ledare i denna kammare_
yttrade då följande ord, som jag finner lämpligt att här
återgiva: »Vid den slutna omröstningen åter har man enligt min
mening den ^fördelen, att när man haft ett uttalande förut utan
att ha sett någon utredning, kan man, sedan man bättre satt sig in
i fragan, utan att ge anledning till skrik och väsen gå ifrån sin
förra ståndpunkt och intaga den ståndpunkt, som ens vunna övertygelse
dikterar.» Han hänförde således icke skiljaktigheten i uppträdande
till voteringstillfallena enbart utan även till de tillfällen,
då en ledamot av _ kammaren i övrigt föranledes att ändra ståndpunkt.
Men vad innebär i själva verket den hänvisning, som jag
här uppläste? Jo, den innebär, att man tycker, att det ibland icke
är så kinkigt att komma med ett uttalande mera på fri hand, att det
icke är så noga att i första hand grundligt överväga sitt votum,
om man har tillfälle att senare korrigera sitt uppträdande. Men
icke kan det ur allmän synpunkt vara någon fördel, att man finner
sig i första hand kunna både tala och rösta utan att bilda
sig någon synnerligen djupgående insikt i de föreliggande frågorna
och att man därför utan tvekan röstar på ett sätt, som vid
första _ påseendet förefaller vara det lämpliga, emedan man senare
har tillfälle att korrigera sitt omdöme genom ett annat votum.
Då en sådan åsiktsskiftning skett, då man finner anledning att
senare votera pa ett annat sätt än tidigare, eller att senare uppträda
pa ett annat sätt än tidigare, då bör man väl ha särskild anledning
att framlägga sakskälen, anledningen till ändringen! Och
om anledningen till att man byter om åsikt är den, att man fått
nya och andra motiv, som man icke kände förut, eller att andra om -

Onstlugcn dim 9 maj.

15

Nr 41.

ständigheter tillkommit, som påverkat ens votum, så kan icke ändras''''"''
undran över ett sådant skifte innebära tillräckligt skål emot den rJ^ing ,•
öppna omröstningen. Tvärtom visar sig ju därmed, att öppen om- riksdagen.
röstning skulle från början av ledamöterna i kammaren påkalla en (Forts.)
mera ingående behandling av ärendena. Och när en sådan verkan
skulle följa av ett införande av det öppna omröstningssättet, så kan
jag icke finna annat än att detta vore en verkligt god och önskvärd
effekt. . ,

Herr Bellinder inledde sitt anförande med att säga, _ att i åtskilliga
länder med öppen omröstning har man fakultativ sådan,
men här skulle det vara meningen att genomföra den obligatoriskt
över hela linjen. Jag l>Gr att la fråga den ärade
fatta hans anmärkning så, att om det kommer ett förslag, där
man gjort den öppna omröstningen fakultativ, han och hans kamrater
vilja reflektera på den? Om det skulle vara skälet, varför
man icke är med om saken, är det ju möjligt, att därest kammaren
nu fäller förslaget, kammaren blir i tillfälle att reflektera
jämväl på ett sådant förslag. Men det förefaller mig, som om argumentationen
i övrigt icke står i överensstämmelse med antydan
att i denna omständighet skulle ligga ett skal, varför icke reservanterna
i utskottet kunnat vara med om ett bifall till motionen.

För övrigt sade herr Bellinder, att han icke kände nagra fall,
där det inträffat, att allmänheten haft anledning att misstänka, att
det icke fanns full överensstämmelse mellan kammarledamöters uppträdande
och uttalanden å ena sidan och de i kamrarna förekommande
röstsiffrorna å den andra. En föregående talare har redan
erinrat honom om att diskussioner om denna sak gång på gång
förekommit i det offentliga. Och jag säger som denne talare säde,
att det är märkvärdigt, om herr Bellinder icke hört talas om dylika
diskussioner och om han icke heller i tidningarna sett, att en riksdagsman
ibland måst dementera och ibland måst bekräfta uppgifter,
hur han personligen röstat —- uppgifter, som lämnats^ antingen i
avsikt att försvara riksdagsmannens uppträdande eller i avsikt att
kritisera det. Sådana fall äro ju mycket ofta återkommande. Men
jag ber dessutom att få erinra om, att då denna fråga 1912 behandlades
i andra kammaren, meddelade en ledamot, numera i första
kammaren, att lian någon dag före behandlingen av detta ärende
hade, tvärt emot vad säkerligen alla ansågo, i kammaren röstat
för ett socialdemokratiskt förslag — det var en ärad ledamot av
högerpartiet — som var av den Beskaffenheten, att han själv förklarade,
att anledningen till att han biträtt det — icke i voteringen
om kontraproposition utan i den slutliga voteringen — var,
att han ansåg det vara så fullkomligt omöjligt och oresonligt, att
det aldrig kunde realiseras. Kan det vara lämpligt och riktigt att
behålla ett omröstningssätt, som befrämjar dylika tendenser? Jag
kan omöjligt tro det. Jag tror tvärtom, att det. är rimligt, att jämväl
i omröstningssättet ligger en maning för riksdagsmannen att i
varje votum söka befrämja det som under förhandenvarande förhållanden
för honom ter sig som det bästa möjliga.

När man vidare talar om det tvång, som skulle följa med in -

» 41. 16

Onsdagen den 9 maj.

°av ö^tnom- ^Öran^e av öppen omröstning, ber jag att få hänvisa till att vi
''”röstning”^ ^lava o detta omröstningssätt i stadsfullmäktige. Har någon hört,
riksdagen, att någon ledamot av stadsfullmäktige funnit detta omröstningssätt
(Forts.) inom denna institution vara sådant, att det försvårat eller gjort olidlig
ledamöternas ställning? Jag har aldrig hört sådana klagomål.
Vi svenskar hava ju sålunda själva prövat det nya omröstningssättet
i beslutande församlingar av med riksdagen närbesläktad art, i
fråga om vilka man därtill kan hava anledning att tro. att deras
ledamöter mer, än när det gäller riksdagen, skulle hava personlig
anledning att ibland önska, att deras votum blir okänt. Trots detta
har icke där någon olägenhet i tvångsavseende av det öppna omröstningssättet
blivit förnummen. Då sålunda erfarenheten talar ett
språk, rakt motsatt de uttalanden, som här göras emot motionen,
tycker jag, att man borde tillmäta större värde åt den således vunna
erfarenheten än åt profetior, som icke grunda sig på någon erfarenhet
vare sig hos oss eller andra folk.

När man talar om tvång i detta avseende, vill jag för övrigt
fråga reservanterna, huruvida de skulle finna det lämpligt, därest
en till återval uppställd riksdagsman bleve vald därför att hans
valmän icke kände till innebörden av ett eller flera vota, som han
avgivit i'' riksdagen. Endast om man finner sådant lämpligt, kan
man tala om den slutna omröstningen som ett skydd, som skulle
befria den röstande från olämplig hänsyn. Besvarar man åter
denna fråga med nej, är det uppenbart, att man icke med sist berörda
skäl kan försvara detta omröstningssätt som en lämplig metod
för riksdagen att fatta sina beslut. Dessutom är det väl så, att
det väl knappast finns _ någonting, som i så hög grad kommer
allmänheten att ställa sig undrande inför riksdagen, som när det
börjar göras antydningar om att riksdagsmän icke hava röstat så,
som man av deras uppträdande både före och efter omröstningen
anser sig hava anledning att antaga. Och det bör väl ändå ligga
i riksdagens intresse att avlägsna allt, som kan göra arbetet i folkrepresentationen
misstänkt och betraktat som mindervärdigt och
som på något sätt kan sänka aktningen därför i folkets ögon. Det
borde väl ändå alla ledamöter av folkrepresentationen vara ense om.

Det är precis 50 år sedan — det var vid 1867 års riksdag _

som en ledamot i denna kammare, en Wallenberg, uttalade den
bestämda förhoppningen, att kammaren då snart skulle vara mogen
för den reform, som ligger i det öppna omröstningssättets införande.
Det borde väl da icke vara för tidigt, om kammaren nu, 50 år
senare, vore med om att realisera ett önskemål, som man redan på
den tiden fann vara av den art, att det kunde och borde snarast
förverkligas.

Jag hemställer om bifall till konstitutionsutskottets hemställan.

. .. Herr B el lin der: Herr greve och talman! Jag skall icke
inlåta mig’ i vidare svaromål på den ärade motionärens anförande,
än att jag lämnar honom upplysning i den fråga, som han direkt
ställde till mig. Han frågade, om jag ville vara med om införandet

Ousdagcn den 9 maj.

17 Nr 41.

av öppen omröstning, om denna bleve fakultativ. Han tog sig an- °™
ledning att framställa denna fråga därav, att lag nämnde, att man avröft^i"g°^
i en del andra länder jämte den obligatoriska öppna omröstningen riksdagen.
även har den fakultativa. Detta nämnde jag för att visa, att man (Forte.)
hos oss vill gå längre än man gjort i en del av de länder man
åberopat i motionen. Men därav följer visst icke, att jag utan
vidare är färdig att övergå till den öppna omröstningen.

Jag vill dessutom omnämna ett påstående, som motionären gör
i sin motion. Han säger, att »de ständiga avslag, som kravet på
en förändrad form för fattande av beslut hittills mött, hava nämligen
icke kunnat övertyga därom, att tillräckliga skäl för avvisandet
förelegat». Det är väl ändå mera på sin plats, att om man
kommer med ett förslag till införande av något nytt i stället för
något gammalt, man själv kommer med tillräckliga skäl för denna
reform, och när motionären eller någon annan kommer med tillräckliga
skäl för reformens genomförande, skall även jag vara med
om den.

Herr Olsson, Oscar: Herr talman! Jag skall icke spilla
många ord på denna fråga.

Kammaren torde finna, att nu såsom förut, då denna fråga varit
på tal, stå högern och vänstern mot varandra på rena linjer. Av
den nu förda diskussionen framgår också med all tydlighet, att
högerns egentliga skäl för att rädda den hemliga omröstningen är,
att högern vill skydda de svaga — sålunda ett i och för sig synnerligen
beh.järtans värt skäl. Herr von Geijer vill skydda de svaga
åt två håll, och jag är säker på att han i stor utsträckning har
sitt parti bakom sig i denna sin uppfattning. Herr von Geijer vill
skydda de svaga här i riksdagens båda kamrar dels emot en alltför
hänsynslös partichef — det är den ena sidan — och dels vill han
skydda de stackars riksdagsmännen för de trakasserier, för vilka
en viss »förtalet-främst»-press kan utsätta dem på grund1 av en
egendomlig votering i en kanske annars nog så enkel fråga. Denna
»förtalet-främst»-press skulle då kunna ställa till en kampanj
mot dessa stackars riksdagsmän, som vore rätt så obehaglig genom
den hets, som kunde åstadkommas bland de otäcka valmännen.

Jag får säga, herr talman, att jag inte har störa sympatier för
de stackars riksdagsmän, som behöva detta skydd vare sig mot en hänsynslös
partichef eller mot tråkiga valmän. Jag har för mig, att de
herrar, som skola representera det svenska folket här i riksdagen,
inte få vara så ömtåliga av sig, att de inte kunna vara beredda att
taga emot en sådan kampanj, som en »förtalet-främst»-press kan
åstadkomma. Yi äro rätt tränade i det fallet åtminstone på vänstersidan,
och jag tror för övrigt inte, att det skulle bli värre i stort
sett efter det öppna voteringsinstitutets införande än det är för
närvarande. Yad jag emellertid mycket starkt håller på är, att
valmännen skola ha reda på hur deras ombud i representationen
rösta. Om dessa valmän till äventyrs skulle ha råkat få för svaga
män till sina representanter, så anser jag i alla fall, att riksdagen

Första kammarens protokoll 1917. Nr il. 2

Nr 41. 18

Onsdagen den 9 maj.

Om införande jntc alls har något skal att skydda dessa svaga -på det sätt, som
a”röstning!'' högermännen här anse lämpligt, och lag her därför, herr talman,
riksdagen. att få yrka bifall till konstitutionsutskottets hemställan.

Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, gjorde herr talmannen
enligt därunder förekomna yrkanden propositioner, först på
bifall till vad utskottet i föreliggande utlåtande hemställt och vidare
på avslag därå; och förklarade herr talmannen sig finna den senare
propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Votering begärdes, i anledning varav uppsattes, justerades och
anslogs en så lydande omröstningsproposition:

Den, som avslår vad konstitutionsutskottet i sitt utlåtande nr
11 hemställt, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, bifalles utskottets hemställan.

Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 71;

Nej — 37.

Vid ånyo skedd föredragning av bevillningsutskottets betänkanden nr

30. i anledning av väckt motion om upphävande av stämpelskatten
å inrikes växlar, samt

nr 33, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad
lydelse av 3 § 3 mom. i förordningen den 6 november 1908 angående
en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper,

bifölls vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

Föredrogos ånyo första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtanden: nr

16, i anledning av andra kammarens beslut rörande väckt
motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning rörande
och åtgärder mot användande av papp eller »konstläder» vid tillverkning
av skodon;

nr 17, i anledning av andra kammarens beslut rörande väckt
motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående användande av s. k.
förtyngningsmedel vid beredning av läder; samt

Onsdagen den 9 maj.

19 Nr 41.

nr 18, i anledning av andra kammarens beslut rörande väckt
motion angående beredande åt boställsinnehavare vid statens järnvägar
av tillgång till tvättstuga.

Yad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

Vid förnyad föredragning av konstitutionsutskottets utlåtande
nr 12, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag angående beräknande av röstvärdet enligt kommunalförfattningarna
för skattskyldig, vars beskattningsbara inkomst blivit vid bevillningstaxeringen
år 1917 av viss anledning nedsatt, dels ock en
i samma ämne väckt motion, bifölls vad utskottet i detta utlåtande
hemställt.

Herr statsrådet von Sydoiv avlämnade Kungl. Maj:ts nådiga
propositioner:

nr 355, angående försäljning av kronolägenheterna Klädesholmen
nr 1 samt Koholmen nr 1, Stora och Lilla m. m. i Göteborgs
och Bohus län; ävensom

nr 358, med förslag till lag angående aTbetsnämnder.

Vid ånyo skedd föredragning av statsutskottets utlåtanden

nr 104, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfällig
löneförbättring åt tjänstemän vid de ecklesiastika konsistorierna,
och

nr 105, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till meteorologiska centralanstalten m. m.,

bifölls vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.

Vid förnyad föredragning av bevillningsutskottets betänkanden nr

36, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning om tillägg till 9 och 10 §§ samt om ändrad lydelse av
14 § 2 mom., 15 § 2 mom. och 16 § 6 mom. i förordningen den 9
juni 1905 angående försäljning av brännvin, samt .

nr 37. i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa
ändrade bestämmelser rörande den inrikes postutväxlingen,

biföll kammaren vad utskottet i dessa betänk and en hemställt.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis till avgörande bankoutskottets
utlåtande nr 36, angående vissa framställningar rörande
tionde huvudtiteln, innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.

Nr 41. 20

Onsdagen den 9 maj.

Pension åt
J. soldaten
A. G. Moss.

Punkterna 1—6.

Vad utskottet (hemställt bifölls.

Punkten 7.

I en inom andra kammaren av herr Berg i Munkfors väckt^ motion,
nr 31, hade hemställts, att riksdagen måtte besluta om en årlig
pension av 300 kronor åt förre soldaten Anders Gustav Moss från
Ransäters socken i Värmlands län, att utgå från allmänna indragningsstaten
från och med 1917 ars början.

Utskottet hade i föreliggande punkt på åberopade grunder hemställt,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion,^ It: 31,
måtte medgiva, att förre soldaten Anders Gustav Moss från Ransäters
socken i Värmlands län finge från och med den 1 januari
1917 ur Vadstena krigsmanshuskassa erhålla pension- efter samma
grunder, .som om han tjänat för pensions erhållande föreskriven tid.

Reservation hade vid denna punkt anförts av herrar Neiglick,
Wlekman, Kristensson, Berg i Munkfors, Jonsson i Gumiboda och
Olsson i Rödningsberg, vilka yrkat bifall till den i ämnet väckta
motionen.

Herr Neiglick: Om jag icke missminner mig, voro inom
utskottet rösterna lika många för utskottets som för reservanternas
mening. Det berodde således på en ren tillfällighet, vilken mening,

som blev utskottets. .

Denne förre soldat Moss, som det nu gäller, åtnjuter tor närvarande
från staten ett understöd av 12 kronor årligen. Han skulle
med bifall till utskottets hemställan få en pension av 61 kronor från
Vadstena krigsmanshuskassa, en pension, som när Moss fyllt 60
år, höjes till 100 kronor. Det har synts reservanterna, att detta
belopp är för litet att leva på för en sjuklig person med en talrik
familj. Vi hava tyckt, att det av motionären ifrågasatta beloppet
av 300 kronor vore skäligt. Nu är det väl möjligt, att da riksdagen
förut beviljat understöd av 300 kronor åt gamla före detta
soldater, de ömmande omständigheterna varit starkare styrkta än
nu. Men gränsfall finns det ju alltid, och det har synts oss, att
tillräckligt ömmande skäl föreligga för ett bifall till motionen.
Det är visserligen sant, att om Moss kommer att betraktas som helt
invalid, får han en pension från allmänna pensionskassan av 150
kronor. Han skulle då komma att åtnjuta ett sammanlagt understöd
av 262 kronor. Men det är långt dit, och skillnaden mellan
detta belopp, och det belopp, som föreslagits i motionen, är högst
obetydlig. Detta är en omständighet som snarast synes mig tala
för ett bifall till motionen, vilket också skulle medföra den. förmånen,
att beloppet skulle utgå från endast en kassa. Om motionen
bifalles. kommer ju Moss icke i åtnjutande av något understöd
från allmänna pensionskassan.

Onsdagen den 9 maj.

21 Nr 41.

På grund av dessa billighets- och lämplighet sskäl her lag att
få yrka bifall till reservationen.

Herr Hedenstierna; Herr talman, mina herrar! Då
vi i utskottet få motioner om sådana soldatpensioner, som det här
gäller, är det många gånger svårt att komma till det råtta därmed.
Yi veta, att det finns sådana soldater i tusental, och förhållandet
är vanligtvis det, att den som har tur att bo i^ närheten av
en riksdagsman, lyckas få ganska väsentlig pension, då däremot de
andra, som äro fullt likställda med honom, bli utan. Därför tror
lag, att det är ganska betänkligt att slå in.på denna väg utan. att
det föreligger synnerligen ömmande omständigheter, då man bevil.iar
pension. I detta fall kan lag icke se, att sådana omständigheter
förefinnas. Personen i fråga är född 1860; han är således icke
gammal. I läkarbetyget star om honom, »att hans arbetsförmåga
även framdeles torde komma att förbliva minskad»; det ser sålunda
icke ut, som om han vore i särskilt behov av understöd.

Det väsentligaste skälet för avstyrkande av denna motion var
för övrigt, att utskottet tillstyrkt och riksdagen nu i en föregående
punkt bifallit en skrivelse till Kungl. Maj:t, vari göres en framställning
om förbättring av pensionerna åt soldater fullkomlikt likställda
med denne. Man har nämligen skrivit till Kungl. Ma.i:t
och begärt, att soldater, som icke tjänstgjort mer än 20 år, i fall de
äro i behövande omständigheter, skola bliva delaktiga av pension
från Vadstena krigsmanshuskassa, enligt de grunder, som äro gällande
för gamla soldater. Då man sålunda till ett visst angivet belopp
sökt bereda pension åt denna stora kår i dess helhet, har man
tyckt det vara orättvist att bryta ut en enda, för vilken det icke
föreligger särskilt ömmande omständigheter, och giva honom en
annan pension än den, vilken man begärt för hela gruppen av
pensionärer. Jag tror, att man skulle komma ganska mycket på avvägar,
om man gåve sig in på den väg, motionären har föreslagit.
Då man i alla fall i utskottets förslag sökt att i någon
mån tillgodose ifrågavarande förre soldaten, i det att man nämligen
tillstyrkt, att pension från Vadstena krigsmanshuskassa måtte
beredas åt honom, fastän han ännu icke är berättigad att få sådan,
tror jag, att man gått alldeles tillräckligt långt. Jag tager mig
därför friheten att yrka bifall till utskottets förslag, sådant det nu
föreligger.

Efter det överläggningen ansetts härmed slutad, gjordes i enlighet
med de yrkanden, som därunder förekommit, propositioner,
först på bifall till vad utskottet i den under behandling varande
punkten hemställt samt vidare på bifall till den vid punkten avgivna
reservationen; och förklarades den förra propositionen, vilken
upprepades, vara med övervägande ja besvarad.

Punkten 8.

I en inom andra kammaren av herr Sävström väckt motion, nr

Pension åt
f. soldaten
A. G. Moss.
(Forts.)

Pension åt
f. soldaten
A. Lind.

Nr 41. 22

Onsdagen den 9 maj.

Pension åt
f. soldaten
A. Lind.
(Forts.)

Tilläggspension
åt kanslisekreteraren

R. A. Sundin.

106, hade hemställts, att riksdagen ville åt f. d. soldaten Anders
Lind bevilja en årlig pension av trehundra kronor att utgå, om möjligt
från 1917 års början, på allmän indragningsstat under hans
återstående livstid.

Under hänvisning till vad utskottet anfört under punkt 7 angående
pension åt förrre soldaten A. G. Moss hade utskottet i nu ifrågavarande
punkt hemställt, att riksdagen, i anledning av förevarande
motion, II: 106, måtte medgiva, att förre soldaten Anders Lind,
Freluga, Bollnäs socken, finge från och med den 1 januari 1917
ur Vadstena krigsmanshuskassa erhålla pension efter samma grunder,
som om han tjänat för pensions erhållande föreskriven tid.

• . Reservation hade jämväl vid denna punkt avgivits av herrar
Neiglick, Wickman, Kristensson, Berg i Munkfors, Jonsson i Gumboda
och Olsson i Rödningsberg, vilka yrkat bifall till den i ämnet
väckta motionen.

Herr Meiglick: Herr talman! Med åberopande av samma
motivering som vid den föregående punkten ber jag att få yrka
bifall till reservationen.

Herr Hedenstierna: Här föreligger ett snart sagt alldeles
lika fall som det föregående. Jag ber därför att med åberopande
av vad jag nyss sade få yrka bifall till utskottets förslag.

Efter härmed slutad överläggning gjordes jämlikt föreliggande
yrkanden propositioner, först på bifall till vad utskottet i nu föredragna
punkt hemställt samt vidare på bifall till den vid punkten
avgivna reservationen; och förklarades den förra propositionen, vilken
förnyades, vara med övervägande ja besvarad.

Punkterna 9—1U.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 15.

I en till riksdagen den 23 mars 1917 avlåten proposition, nr
151, hade Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över sjöförsvar särenden för samma
dag, föreslagit riksdagen medgiva, att kanslisekreteraren i sjöförsvarsdepartementet
Budolf August Sundin finge från och med månaden
näst efter den, i vilken han, vid fyllda 67 levnadsår, erhölle
avsked från kanslisekreterartjänsten, under sin återstående livstid
från allmänna indragningsstaten åtnjuta, utöver honom författningsenligt
tillkommande pension å 3,500 kronor för år, en tilläggspension
av 700 kronor årligen.

Onsdagen den 9 maj.

23 Nr 41.

Utskottet hade i nu föreliggande punkt på angivna grunder
hemställt, att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande <eire(erore„
framställning, måtte medgiva, att kanslisekreteraren i sjöförsvars- /j, a. tiundin.
departementet Rudolf August Sundin finge från och med månaden (Forts.)
näst efter den, i vilken lian, vid fyllda 67 levnadsår, erhölle avsked
från kanslisekreterartjänsten, under sin återstående livstid, från a,llmänna
indragningsstaten åtnjuta, utöver honom författningsenligt
tillkommande pension å 3,500 kronor för år, eu tilläggspension av
femhundra kronor årligen.

Herr statsrådet Hans Ericson: Herr talman, mina

herrar! Kungl. Maj:t har föreslagit att åt kanslisekreteraren i sjöförsvarsdepartementet
Sundin bevilja en tilläggspension av 700 kronor
för år räknat. Utskottet har emellertid här föreslagit, att tillläggspensionens
belopp skall bestämmas till 500 kronor. Med anledning
därav ber jag att få yttra några ord.

Enligt 1878 års stat skulle Sundin få uppbära eu pension av
sammanlagt 2,500 kronor plus för tva alderstillägg 1,000 kronor,
d. v. s. i ett för allt 3,500 kronor. Hu beslöt riksdagen 1910 en
provisorisk lönereglering för statsdepartementen, enligt vilken Sundin
skulle erhålla ett provisoriskt avlöningstillägg uppgående till
sammanlagt 1,200 kronor, fördelat så, att 700 kronor skulle vara
lön, 100 kronor tjänstgöringspengar och 400 kronor ortstillägg.
1907 års pensionslag föreskriver att från lönen skall göras avdrag
motsvarande ungefär det belopp, som skulle utgå, därest pensioneringen
skulle betalas av vederbörande själv, ett belopp, som. dock
skulle avrundas uppåt. Erån Sundins lön har också avdragits ett
belopp av 200 kronor, så att i verkligheten till honom har utbetalts
blott 500 kronor i lön. o .

I år fyller Sundin 67 år, och redan förra året ingick han till
Kungl. Maj :t med framställning .om att ett pensionstillägg av 700
kronor måtte beviljas honom. Ärendet remitterades till statskontoret,
som tillstyrkte framställningen även i avseende å beloppets
storlek och därvid anförde, att det syntes vara billigt att pensionstillägget
bestämdes så, att det stode i. rimligt förhållande till. den
avlöning, som Sundin hittills uppburit. Löneregleringskommittén
stannade för sin del vid att föreslå 500 kronor på. den grand, att
detta var (det belopp av avlöningstillägget, som Sundin faktiskt uppburit
såsom lön.

Från detta löneregleringskommitténs beslut var emellertid en
medlem skiljaktig, nämligen hovrättsrådet Stenström, som anförde,
’ att han för sin del icke ansåg, att det förhållandet, att. här hade
gjorts avdrag från lönen för att ersätta en blivande pension, borde
utgöra hinder för att hela det lönetillägg, som hade beslutats av
riksdagen, skulle kunna räknas som underlag för pension. Vidare
framhöll han, att vid nyreglerade befattningar icke något sådant
avdrag gjordes, fastän befattningshavaren vid dessa befattningar i
själva vecket hade att betala en viss avgift för sin pension. Han

Nr 41. 24

Onsdagen den 9 maj.

Tillag g sp en- hemställde därför, att pensionstillägget måtte bestämmas till 700

T*£J^"kronor ä.

A. Sundin. Kungl. Maj :t liar nu tagit upp den mening, som gjorts gällande
(Forts.) av statskontoret och reservanten inom löneregleringskommittén, och
begärt, att pensionstillägget skulle bestämmas till 700 kronor. En
ytterligare anledning härtill har varit, att därigenom den sammanlagda
pensionen _ för Sundin skulle uppgå till 4,200 kronor, vilket
mera närmade sig den sammanlagda pension, som enligt det nu för
riksdagen framlagda förslaget om lönereglering för befattningshavare
i statsdepartementen skulle komma att tillerkännas kanslisekreterare
— 4,600 kronor.

Nu är det visserligen sant, att då 1910 den provisoriska löneregleringen
bestämdes, uttalade riksdagen, att denna lönereglering
icke finge föranleda någon förändring i pensionsförhållandena. Men
man utgick då från att denna provisoriska lönereglering åtminstone
till 1916 skulle hava efterträtts av en definitiv lönereglering. Nu
har ju 1916 redan gått utan att någon sådan kommit till stånd, och
på den saken kan man väl knappast tillmäta Sundin något inflytande.
Det synes därför vara ganska hårt, om hans pensionstillägg
på den grunden skulle bestämmas lägre, än om den definitiva löneregleringen
hade skett redan vid en tidigare tidpunkt.

Det synes mig derför, som om löneregleringskommittén och
även bankoutskottet i detta fall hava behandlat denna fråga något
hårt, och jag tillåter mig därför, herr talman, att hemställa om
bifall till den kungl. propositionen.

Herr Neiglick:: Det förhåller sig så, att bankoutskottet i
denna sak helt anslutit sig till den uppfattning, som har omfattats
av löneregleringskommittén.

Sakläget i frågan är ju följande — jag ber om ursäkt, om jag
för sammanhangets skull kommer att i någon mån upprepa vad herr
statsrådet redan har anfört. Kanslisekreterare Sundin har icke
ingått på bestämmelserna i 1907 års pensionslag. För honom gäller
alltså i avseende på pensionen löneregleringen av 1878, d. v. s.
han äger att vid 35 tjänstår och 65 levnadsår uppbära sin fasta lön
som pension, således 3,500 kronor. Nu har visserligen Sundin från
1911 åtnjutit ett avlöningstillägg i enlighet med 1910 års provisoriska
lönereglering, men som herr statsrådet ju framhöll, angavs
redan när denna reglering genomfördes, att avlöningstillägget icke
finge komma vederbörande tjänsteman till godo vid beräkningen av
pensionen. . Sundin kan således icke stödja något anspråk på en
högre pension på denna lönereglering. Han kan det så mycket mindre,
som det icke var avsett, att denna lönereglering skulle bli definitiv
förrän från år 1916, medan Sundin däremot varit skyldig
att avg a från sin tjänst redan 1915 vid 65 års ålder, för såvitt icke
Kungl. Maj :t på hans ansökan år från år, ett år i sänder, givit
honom tillstånd att kvarstå. Emellertid tala ju dels den omständigheten,
att det dröjde sa länge med fastställandet av löneregleringen,
loch dels andra billighetsskäl för, att det avlöningstillägg,# som Sun -

Onsdagen den 9 muj.

25 Nr 41.

(din uppburit, även ma, inverka pa lians pension, feäväl löneregle- ^
fringskommittén som bankoutskottet hava därför ansett det billigt,
''att den del av avlöningstillägget, som verkligen utgör lön, må räk- j
(nas honom till godo för pensionen, d. v. s. enligt dessa institutioners
(uppfattning det faktiskt uppburna beloppet av 500 kronor. Herr
''statsrådet hänvisade nu till vad statskontoret framhållit, att det
avdrag av 200 kronor, som gjordes från de 700 kronor, som utgjorde
(den verkliga lönen i det provisoriska avlöningstillägget, skulle vara
avsett att utgöra pensionsbidrag för Sundin. Löneregleringskomtaittén
har en helt annan uppfattning och uttalar, att detta avdrag
endast är att betrakta som en åtgärd, varigenom man velat undvika,
att vid en definitiv lönereglering vederbörande till följd av
den därmed förbundna skyldigheten att bidraga _ till kostnaden för
beredande av pension skulle komma att lida minskning i den avlöning
han åtnjuter enligt äldre stat på grund av den provisoriska
löneregleringen. Då således lönen faktiskt har utgått med 500 krotoor,
och då hänsyn till dessa avdrag alltid tagits, när man beräknat
anslagen för den provisoriska löneregleringen, synes det mig, att
ibankoutskottet verkligen haft skäl för sin uppfattning, att det verkliga
lönetillägget endast varit 500 kronor. ,

’ Härtill kommer emellertid också en annan omständighet. Enligt
1907 års pensionslag får hela lönen räknas som pensionsunderlag
endast då vederbörande tjänsteman har uppnatt 85 tjänstar och
67 levnadsår. Nu skulle Sundin avgått vid 65 levnadsår, således
Under år 1915. De två år han därefter fått kvarstå i tjänsten med
Kungl, Maj:ts medgivande, får han icke räkna sig till godo i penIsionsavseende.
Vill man således på Sundin tillämpa 1907 ars penIsionsbestämmelser
skulle han i verkligheten icke få uppbära ..hela
lönen vare sig den beräknas till 500 kronor eller 700 kronor. Åven
(med hänsyn härtill tror jag, att_ utskottets hemställan. är väl förenlig
med billighetshänsyn, och jag ber att få yrka bifall till uttekottets
förslag.

Herr Widell: Herr greve och talman! Så vitt jag kunde
finna, var det tre olika skäl, som den ärade representanten för utskottet
anförde till stöd för utskottets hemställan.

Först och främst sade han, att då den provisoriska löneregleringen
beslöts, uttalade riksdagen, att härpå icke finge grundas
några ökade anspråk på pension. Ja, det är sant, men som redan
herr statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet har nämnt,
utgick man därvid från att en lönereglering för departementen skulle
komma till stånd långt förr, än vad nu kommer att ske.. För övrigt
har ju utskottet redan genom att tillstyrka löneregleringskommitténs
förslag frångått denna grundsats. Det är icke längre tal om
principen, utan det är endast fråga om vilket belopp, som skall beviljas.
Att något skall beviljas, anser ju även utskottet.

Det andra skälet som anfördes var det, att lönen för denna
tjänsteman i verkligheten icke uppgått till samma belopp som för

Tilläggspenion
åt kansli -sekreteraren
l. A. Sundin.

(Forts.)

Nr 41. 26

Onsdagen den 9 maj.

TtUåggtpen- en tjänsteman, vars lön varit nyreglerad. Det avdrag, som gjorts
‘''sekreteraren det provisoriska avlöningstillägget, skulle icke hava varit av R.

a. Sundin. drag för pensionering utan ett direkt avdrag på själva lönen. Ja,
(Forts.) detta kan ju låta höra sig, men i verkligheten ligger nog saken icke
så. Det är visserligen sant, att detta avdrag till en del gjordes
för att en tjänsteman, då lönen slutligen blev definitivt reglerad
icke skulle få vidkännas en inkomstminskning. Men å andra sidan
ställer sig. både ur statens och ur tjänstemannens synpunkt detta avdrag
precis likadant, som om det vore ett avdrag direkt för pensionen.
Avdraget är till och med större, än vad det är för de
tjänstemän, vilkas avlöningsförmåner äro reglerade på ordinarie
stat. Det måtte väl då vara ganska obilligt att, när man avsett att
genom denna provisoriska lönereglering ställa en tjänsteman i löneregleringsavseende
i paritet med Övriga tjänstemän, sedermera när
det kommer till beräkning av pension säga, att detta avdrag skall
avgå från pensionen. Jag kan icke finna, att det är rättvist. Alldeles
säkert, är, att de tjänstemän, som drabbas därav, måste känna
det som en mycket, mycket stor orättvisa.

_Det tredje skälet som anfördes var, att kanslisekreterare Sundin
icke är underkastad 1907 års pensionslag. Han hade således
varit skyldig att avgå vid 65 års ålder. Ja, det är också sant. Men
detta har icke anförts av löneregleringskommittén som ett skäl för
minskning av pensionen, och då utskottet ju anslutit sig till löneregleringskommitténs
förslag, förefaller det mig omöjligt att här åberopa
detta skäl. Jag vill ytterligare tillägga, att i detta betänkande
förekommer en senare punkt, som är i alla avseenden analog med
denna utom just däri, att i denna senare punkt den tjänsteman det
här gäller är underkastad 1907 års pensionslag. Han skulle stå kvar
till 67 års ålder. Även där har utskottet emellertid gjort nedsättning.
Där kan detta skäl icke åberopas.

Herr greve och talman! Jag ber att få yrka bifall till Kungl.
Maj ds proposition och avslag å utskottets hemställan.

Herr Pers: Jag vill fästa kammarens uppmärksamhet på eu
sak, som icke framdragits av de föregående talarna i denna fråga.
Tre kamrater till ifrågavarande ämbetsman hava förut gjort anspråk
på en förhöjd pension till följd därav, att den definitiva regleringen
har skjutits fram. så länge. Dessa tre ämbetsmän hava blivit nekade
tillägg till sin pension. När nu kanslisekreterare Sundin begärt
ett dylikt tillägg, var det en mycket kinkig fråga för löneregleringskommittén
att motivera ett avsteg från den regel, som
hade tillämpats vid tre särskilda föregående tillfällen. Men det
huvudsakliga skälet, som gjorde, att man kunde medgiva detta avsteg,
var, att regleringen av departementstjänstemännens löner särdeles
länge hade skjutits fram. Men att nu, då man således går
ifrån den gamla regeln, gå så långt i denna riktning som att giva
honom 700 kronor, tycker jag icke vore lämpligt. Alla äro ju ense
om att Sundin icke har någon rätt att få detta tillägg utan att det

Onsdagen den 9 maj.

27 Nr 41.

är fråga om billigheten. Då tycker jag, att billighetens anspråk äro

val tillgodosedda med ett tillägg av 500 kronor. sekreteraren

Jag vill i detta sammanhang säga, att det icke kan vara lämp- a Sund™.

ligt för statsverket att lossa på banden i detta avseende. Det kan (Forts.)

icke vara lämpligt, menar jag, att jämställa tjänstemän, som hava
provisorisk reglering med dem som fått definitiv reglering, ty det
skulle ju leda till att förhållandena utjämnades och att intresset
av att få definitiv reglering till stånd skulle förslappas. Ur dessa
synpunkter vill jag hemställa om bifall till utskottets förslag.

Herr statsrådet Hans Ericson: Jag vill endast erinra om

att de tre fall. som den senaste ärade talaren omnämnde, inträffade
under åren 1912, 1913 och 1915, och att det år 1910, då den provisoriska
löneregleringen kom till stånd, förutsattes, att eu definitiv
lönereglering skulle ske före 1916. Nu har år 1916 gått, och jag
menar då. att förhållandena äro något olika i detta fall mot i fråga
om dessa tre här omnämnda tjänstemän.

Vidare vill jag med anledning av det sista uttalandet, som den
föregående talaren gjorde, att man icke bör jämställa tjänstemän, som
hava sin avlöning endast provisoriskt reglerad, med dem som hava
definitivt reglerad avlöning, saga, att man icke heller har gjort det
i detta fall, ty skulle Sundin jämställas med innehavare av definitivt
reglerad tjänst, skulle hans pension uppgå till 4,600 kronor i
stället för — som Kungl. Maj :t nu föreslagit — 4,200 kronor.

Överläggningen ansågs härmed slutad, varefter herr talmannen
yttrade, att i avseende på nu föredragna punkt yrkats, dels att
utskottets hemställan skulle bifallas, dels ock att kammaren skulle
avslå utskottets hemställan, så vitt den skiljde sig från Kungl. Maj:t
i ämnet gjorda framställning, och bifalla denna framställning oförändrad.

Sedermera gjorde herr talmannen propositioner i enlighet med
dessa yrkanden och förklarade sig anse propositionen pa bifall till
utskottets hemställan vara med övervägande ja besvarad.

Herr Widell begärde votering, i anledning varav uppsattes, justerades
och anslogs en så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad bankoutskottet hemställt i punkten 15
av sitt utlåtande nr 36, röstar

Ja ^

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, avslår kammaren utskottets hemställan, så vitt den
skiljer sig från Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning, och bifaller
denna framställning oförändrad.

Nr 41. 28

Onsdagen den 9 maj.

Tilläggspension
åt kanslisekreteraren

R. A. Sundin.
(Forte.)

Vid slutet av den häröver anställda omröstningen befunnos rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 58;
Nej — 47;

Punkterna 16—30.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Föredrogos ånyo bankoutskottets utlåtanden:

nr 37, i anledning av väckt motion om pension av järnvägsmedel
åt städerskan Gustafva Sofia Rask;

nr 38, i anledning av Kungl. Maj tis proposition angående ersättning
för skada till följd av olycksfall i arbete åt lärlingen vid
Alnarps lantbruksskola F. W. Hult; och

nr 39, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående pension
åt förre kronojägaren A. J. Johansson.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

Vid förnyad föredragning av jordbruksutskottets utlåtanden:

nr 46,^ i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående utredning i fråga om utveckling och uppehållande
av en på inhemska. råämnen och naturtillgångar grundad, för landets
behov tillräcklig tillverkning av konstgödselmedel m. m., samt
nr 47, i anledning av Kungl. Ma tis proposition angående understöd
till aktiebolaget Disfosfat för försök med framställning av
fosforsyregödselmedel ävensom i ämnet väckta motioner,

biföll kammaren vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.

Föredrogos och hänvisades till lagutskottet Kungl. Maj tis nådiga
propositioner:

nr 348, med förslag till förordning angående förbud i vissa fall
mot användande av vilseledande varubeteckningar vid handel med
födoämnen; och

nr 358, med förslag till lag angående arbetsnämnder.

Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet Kungl. Maj tis
nadiga proposition nr 355, angående försäljning av kronolägenheterna
Klädesholmen nr 1 samt Koholmen nr 1, Stora och Lilla m. m.
i Göteborgs och Bohus län.

Onsdagen den 9 maj.

29 Nr 41.

Herr Vasseur väckte en motion, nr 156, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående tillfällig löneförbättring för vissa lantmätare.

Motionen hänvisades till jordbruksutskottet.

Anmäldes och godkändes riksdagens kanslis förslag

dels .till riksdagens skrivelse nr 119, till Konungen angående
utredning om skollovskoloniverksamhetens stödjande och utvecklande
genom statens försorg;

dels ock till paragrafer i riksdagsbeslutet:

nr 28, angående ändrad lydelse av vissa paragrafer i lagen
om rikets mynt den 30 maj 1873;

nr 29, angående beredande av medel till bestridande av kostnader
för tryggande av rikets neutralitet;

nr 30, angående val av tre deputerade .att jämlikt § 54 regeringsformen
och § 50 riksdagsordningen med Konungen överlägga;

nr 31, angående förslag till lag om förfogande över viss egendom
under utomordentliga, av krig föranledda förhallanden, samt
angående tillämpning under viss tid av samma lagstiftning,

nr 32, rörande lag angående fortsatt tillämpning av lagen den 30
maj 1916 om fastställande av högsta pris å vissa varor vid krig, krigsfara
eller andra utomordentliga, av krig föranledda förhållanden

m. m.; . , .

nr 33, angående särskilda förslag till lag om ändrad lydelse
av 1 kap. 1 och 2 §§ rättegångsbalken m. m.;_

nr 34, angående förslag till lag om expropriation m. m.;
nr 35, angående ändring av § 24 i kungl. förordningen om landsting
den 21 mars 1862;

nr 36, angående det kommunala utskyldsstreckets begränsning;

sanitär ^ angående förslag till lag om ändrad lydelse av 1 och
3 §§ i lagen den \ maj 1906 angående förbud i vissa fall för bolag
och förening att förvärva fast egendom m. m.

Anmäldes och bordlädes
statsutskottets utlåtanden:

nr 107, i anledning av Kung!. Haj:ts proposition angående
anvisande av medel för höjande av medelinköpspriset för remonter

under år 1917; . . .

nr 108, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare
anslag till anordnande av förvaringsskjul för flygbåtar

nr 109, i anledning av Kungl. Maj:ts i punkt 54 under åttonde
huvudtiteln av statsverkspropositionen gjorda framställning angående
anslag till ny- och ombyggnad vid akademiska sjukhuset i
Uppsala;

Nr 41. 30

Onsdagen den 9 maj.

nr 110, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande
av visst kyrkoherden i Lena församling ådömt skadestånd; nr

112, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ombyggnadsarbeten
å länsresidenset i Malmö m. m.;

nr 113, i anledning av väckta motioner om anslag till dyrtidsunderstöd
åt kommunalt anställda barnmorskor;

nr 114, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förvärvande
för svenska statens räkning av den Falun—Rättvik_Mora

järnvägsaktiebolag tillhöriga järnvägen Mora Noret—Orsa m. m.;

nr 115, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ombyggnad
av Södertälje kanal;

nr 116, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående föryärvande
för statens räkning av vissa enskilda tillhöriga vattenfall
i Motala ström m. m.; samt

nr 117, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
visst undantag från bestämmelserna för statens meddelande av sjöförsäkring
mot krigsfara; ävensom

första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtanden:

. ^11 _ i anledning av väckt motion om uppskov med polismäns

inkallelse till krigstjänstgöring; samt

nr 18>o i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.
Maj.-t angående förflyttning och utvidgning av tandläkareinstitutet.

Justerades nitton protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens
sammanträde avslutades kl. 1,20 e. m.

In fidem

A. v. Krusenstjerna.

Torsdagen den 10 maj.

:)1

Nr 41.

Torsdagen den 10 maj.

Kammaren sammanträdde kl. 3,30 e. m.; och dess förhandlingar
leddes av herr vice talmannen.

Upplästes och lades till handlingarna ett från andra kammaren
ankommet protokollsutdrag nr 545, utvisande att nämnda kammare
förenat sig med första kammaren i dess beslut att första särskilda
utskottet skulle behandla jämväl Kungl. Maj:ts proposition
nr 342, angående reglering av löneförhållanden m. m. för vaktmästare
och med dem jämförliga befattningshavare ävensom de ytterligare
framställningar, som kunde komma att av Kungl. Maj:t eller
i enskilda motioner göras i detta ämne eller andra i omedelbart samband
därmed stående frågor.

Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets förslag till riksdagens
skrivelse nr 143, till Konungen, i anledning av Kungl. Majrts
proposition med förslag till förordning om tillägg till 9 och 10 §§
samt om ändrad lydelse av 14 § 2 mom., 15 § 2 mom. och 16 §
6 mom. i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av
brännvin.

Anmäldes och bordlädes

statsutskottets utlåtande nr 111, i anledning av Kungl. Maj :ts
dels i propositionen nr 148 gjorda framställning angående tillfällig
löneförbättring åt lärarpersonalen vid de allmänna läroverken m. fl.-läroanstalter, dels ock i punkt 187 under åttonde huvudtiteln av
statsverkspropositionen gjorda framställning angående tillfällig löneförbättring
åt lärare vid folkskolor och småskolor jämte i dessa
ämnen väckta motioner; samt

bankoutskottets utlåtanden:

nr 41, i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning
angående vissa ändringar i avlöningsstaten för riksbanken;

nr 42, i anledning av ifrågasatt påbyggnad av riksdagshuset
m. m.;

Nr 41. 32

Fredagen den 11 maj.

nr 43, i anledning av Kungl. Maj tis proposition angående register
över kyrkomötets protokoll jämte bihang för åren 1868—
1915; och

nr 44, angående ifrågasatt utgivande av ett personregister till
riksdagens protokoll för tiden 1809—1866.

Föredrogos, men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran
statsutskottets utlåtanden nr 107—110 och nr 112—117, bevillningsutskottets
betänkande ur 38, bankoutskottets utlåtande nr 40 samt
första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtanden nr 17 och 18.

Justerades ett protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens
sammanträde avslutades kl. 3,38 e. m.

In fidem

A. v. Krusenstjerna.

Fredagen den 11 maj.

Kammaren sammanträdde kl. 3,30 e. m.

Herr statsrådet Mårten Ericsson avlämnade Kungl. Maj:ts nådiga
propositioner:

nr 357, om vissa förändringar beträffande tvångsarbetsanstaltema; nr

359, med förslag till lag om inskränkande eller nedläggande
av skogsarbete eller industriell drift under utomordentliga, av krig
föranledda förhållanden; samt

nr 360, angående anslag till arbetslöshetens bekämpande.

Justerades protokollen för den 5 och den 8 innevarande maj.

Anmäldes och bordlädes

konstitutionsutskottets utlåtande nr 13, i anledning av Kungl.
Maj :ts proposition med förslag dels till ändrad lydelse av §§ 49 och
53 regeringsformen samt § 2, § 37 mom. 1, § 42, § 43 mom. 2, § 54,
§55 och § 58 riksdagsordningen, dels ock till lag angående ändrad
lydelse av 5 § i stadgan den 26 maj 1909 om val till riksdagens
utskott, ävensom av i ämnet väckta motioner; samt

Fredagen den 11 maj.

33 Nr 41.

lagutskottets utlåtanden:

nr 47, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om ändring i vissa delar av sjölagen;

nr 48, i anledning av väckt motion om. ändring i 103 § sjölagen
;

nr 49, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om försäkringsrörelse ävensom en i ämnet väckt motion; och
nr 50, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till stadga angående hotell- och pensionatrörelse, dels ock en i anledning
därav väckt motion.

Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till riksdagens
skrivelser till Konungen:

nr 144, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anordnande
av gemensam tvättinrättning för Norra skanskä infanteriregementet
och Yendes artilleriregemente;

nr 145, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående anslag
till svenska Röda korset för bestridande av utgifter för dess
hjälpkommittés byrå i Stockholm;

nr 146, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utförande
av reparationsarbeten å strandskoningen utmed Ångermanälvens
strand vid Norrlands trängskårs kasernetablissemang i Sollefteå; nr

147, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättande
från fjärde huvudtitelns allmänna besparingar av vissa förskottsvis
utgivna medel;

nr 148, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
särskilda avlöningsförmåner för den vid marinens flygväsende tjänstgörande
personalen;

nr 150, i anledning av väckt motion om viss ändring i villkoren
för statsbidrag till folkskollärares avlöning; samt

nr 151, i anledning av väckt motion om viss ändring i gällande
bestämmelser angående statsbidrag till fortsättningsskola.

Anmäldes och godkändes bankoutskottets förslag till riksdagens
skrivelser till Konungen:

nr 152, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning
för skada till följd av olycksfall i arbete åt lärlingen vid
Alnarps lantbruksskola K. W. Hult; och

nr 153, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående pension
åt förre kronojägaren A. J. Johansson.

Föredrogos, men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran
statsutskottets utlåtande nr 111 samt bankoutskottets utlåtanden nr
41—44.

Första kammarens protokoll 1917. Nr bl.

3

>''r 41. 34

Fredagen den 11 maj.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet Kung! Maj:ts nådiga
propositioner:

nr 357. om vissa förändringar beträffande tvångsarbetstanstalterna;
och t

nr 360, angående anslag till arbetslöshetens bekämpande.

Föredrogs och hänvisades till lagutskottet Kungl. Maj :ts nådiga
proposition nr 359, med förslag till lag om inskränkande eller nedläggande
av skogsarbete eller industriell drift under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden.

Upplästes och godkändes ett uppsatt förslag till kammarens
skrivelse till Konungen med anmälan om de ledigheter inom kammaren,
som skulle innan nästa lagtima riksdag fyllas.

Justerades fyra protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens
sammanträde avslutades kl. 3,40 e. m.

In fidem

A. v. Krusenstjerna.

Stockholm 191.7. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

173264