RIKSDAGENS PROTOKOLL
ProtokollRiksdagens protokoll 1917:22
RIKSDAGENS PROTOKOLL,
1917. Första kammaren. Nr 22.
Lördagen den 17 mars, 1‘. in.
Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.
Anmäldes och bordlädes:
bankoutskottets utlåtande nr 20, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående ändrad lydelse av vissa paragrafer i lagen om
rikets mynt den 30 maj 1873; och
första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 6, i anledning
av andra kammarens beslut rörande väckt motion om skrivelse
till Kungl. Maj:t angående beredande av tillgång till utsädesspannmål
till skäligt pris.
Föredrogos, men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran lagutskottets
utlåtanden nr 16—18 och jordbruksutskottets utlåtanden
nr 23—25.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till avgörande lagutskottets
utlåtande nr 12, i anledning av väckta motioner rörande stämningsmans
behörighet m. m.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad
motion, nr 176, hade herr Johanson i Gäre yrkat:
»att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att
Kungl. Maj:t täcktes överväga, huruvida icke ändringar borde vidtagas
dels
i 11 kap. rättegångsbalken i syfte att stämningsmans behörighet
må inskränkas att gälla allenast området för den rätt, varav
han blivit förordnad;
dels ock i 1 kap. 7 § utsökningslagen sålunda, att utmätningsman
skall vara skyldig att vid utmätningsförrättningar använda sig
av närmast förrättningsstället boende ojäviga fjärdingsman såsom
vittne eller annan ojävig person, vars resekostnader icke överstiga
vad som skolat tillkomma den förstnämnde, därest han anlitats».
I sammanhang med berörda motion hade lagutskottet till behandling
förehaft en inom andra kammaren av herr Bolander väckt
motion, nr 244, däri yrkats:
Första hammarens protokoll 1917. , Nr 22.
1
Nr 22.
2
Lördagen den 17 mars, f. m.
»att riksdagen för sin del måtte besluta, att 38 § i 11 kap. rättegångsbalken
gives följande förändrade lydelse: ''Intyg av stämmngsman,
emot vilken ej förekommer jäv, som om vittnen är stadgat, galle
såsom fullt bevis att delgivning blivit så verkställd, som intyget innehåller.
Enahanda vitsord tillkomme intyg, som meddelats av kronofogde,
stadsfogde, läsman eller notarius publicus eller av svensk
konsul eller vid svenskt konsulat anställd tjänsteman.
Intyg, att delgivning å utrikes ort skett, skall ock, där lntygsgivarens
behörighet styrkes av svensk eller här i riket anställd diplomatisk
eller konsulär tjänsteman, gälla såsom fullt bevis att delgivning
verkställts så, som intyget innehåller'';
eller, om detta ej kunde bifallas, att riksdagen måtte besluta,
att ifrågavarande lagrum får följande förändrade lydelse:
''Intyg, som meddelats av en stämningsman och en annan person,
emot vilka ej förekommer jäv, som om stämning är stadgat, galle såsom
fullt bevis att delgivning blivit så verkställd, som intyget innehåller.
Enahanda vitsord —----—-------
efter förmans uppdrag. Skriftligt erkännande
fullt bevis om delgivningen.
Intyg, att delgivning å utrikes ort —----------
intyget innehåller.’»
Ifrågasatt Flink t en 1.
inskränkning i
stämnings,Hans j (]enna pun]^t hade utskottet hemställt, att riksdagen i anled
h‘hmr‘m.
et av berr Johansons motion, i vad den avsåge inskränkning i stäm
ningsmans
behörighet, måtte anhålla, att Kungl. Maj:t ville taga
under övervägande, huruvida och pa vad sätt stämningsmans behörighet
och verksamhetsområde skulle lämpligen kunna närmare
klarläggas och regelbindas.
Vid punkten hade reservation avgivits av herr Alexanderson,
greve Spens och herr Dahl, vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka,
att herr Johansons motion i förevarande del ej måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Herr Dahl: Vid den föredragna punkten är, som kammaren finner,
fogad en reservation.
Utskottet har i denna punkt gjort en mer allmänt hållen hemställan
om att »Kungl. Maj :t ville taga under övervägande, huruvida
och på vad sätt stämningmans behörighet och verksamhetsområde må
lämpligen kunna närmare klarläggas och regelbindas.» ^
Ser man till vad utskottet närmast härmed torde åsyfta, så finner
man på sidan 8 i utskottets utlåtande de förhållanden relaterade,
som ha föranlett denna utskottets hemställan. Det är den omständigheten,
att en domstol utan begränsning av uppdraget förordnar en person,
bosatt inom angränsande domstols jurisdiktion, att vara stam
-
Lösligen den 17 mars, f. rn
3 Sir It
ningsman, och vidare påpekas det, att vederbörligen utsedda stäm- ifrågasatt
ningsmän, som flytta från en ort till helt andra delar av riket, dit inakränknin9 »''
medtaga sitt stämningsmannaskap. Obehörighet
Utskottets majoritet, har ansett, att det med anledning av dessa m- momständigheter
föreligger missförhållanden, som borde rättas. I regel (Forts.)
är det naturligtvis så, att en domstol icke utser en stämningsman,
som är bosatt utom domstolens jurisdiktionsområde, men det torde
nog förefinnas undantagsfall, då ett sådant förfarande tillämpas och
även måste vara tjänligt och lämpligt. Det föreligger ju icke så
sällan det fallet, att en lantdomskrets omsluter till större eller mindre
del ett stadssamhälle. Det blir då för den rättssökande befolkningen
ofta nog lämpligt att ha. tillgång till en stämningsman, som är
bosatt i staden, som kan delgiva stämningar i gränstrakterna, och då
torde det nog också ha förekommit, att en lantdomstol har förordnat
stämningsmän, bosatta inom stadens område. Det är närmast detta
förhållande och särskilt dess tillämpande här i domsagor intill Stockholm,
som torde ha föresvävat utskottet.
Eftersom nu stämningsmannainstitutionen tillkommit för att
bereda lättnad för parterna och en sådan lättnad utan tvivel beredes
genom detta förfaringssätt, ha reservanterna för sin del icke ansett,
att man borde direkt ingripa häremot. Det kan ju visserligen
hända, att konkurrens här uppstår mellan dessa sålunda utsedda stämningsmän
och stämningsmännen inom det andra jurisdiktionsområdet,
men detta är ju ett förhållande, som icke skäligen bör här komma i
beaktande.
För min del ber jag således, herr talman, då jag icke kan finna,
att de här av utskottet påpekade förhållandena giva anledning till någon
ändring i nu gällande ordning, att få yrka avslag på utskottets
hemställan i första punkten.
Herr Rogberg: Det förevarande lagrummet utgår säkerligen
från den förutsättningen, att domstolen skall förordna en person inom
domstolens jurisdiktionsområde att verkställa delgivningar av stämningar
just inom domstolens eget område. Emellertid har det i praxis
utbildat sig den ordning, som den föregående talaren påpekade, att
stämningsman, utsedd av en domstol, verkställer delgivning jämväl
mom en annan domstols jurisdiktionsområde.
Mot detta förhållande är det som motionären, herr Johanson, har
vänt sig i sin motion, och han yrkar i densamma, att den av lagen
naturlig förutsatta ordningen också skulle återföras i praxis.
Men när utskottet behandlade motionen, fann utskottet olägenheterna
av ett bifall till. densamma övervägande. Emellertid fick utskottet
under handläggningen av ärendet sin uppmärksamhet riktad på de
frågor, som den föregående talaren berörde. Man kan ju ha olika uppfattning
om lämpligheten eller olämpligheten av det tillvägagångssätt,
som utskottet för sin del icke funnit fullt lämpligt eller riktigt.
Jag vill erinra om att, såsom framgår av utskottets betänkande, dock
samtliga ledamöter från andra kammaren inom utskottet enhälligt
Lördagen den 17 mars, f. m.
Nr 22. 4
Ifrågasatt tillstyrkt bifall till det förslag, vartill utskottet under denna punkt
inskränkning i kar kommit. Jag tror, att det kan vara ganska lämpligt och praktiskt
Mmningsmans att låta j£ung] Mai :t verkställa en utredning på detta område, ehuru
behörighet gärna medgiver, att frågan är av jämförelsevis liten betydelse.
'' '' Jag får därför yrka bifall till utskottets hemställan.
Greve Spens: Även jag har anmält mig som reservant i denna
punkt, och då min åsikt möjligen icke fullt sammanfaller med mina
medreservanters, vill jag yttra några ord. _
Enligt min mening är det icke lämpligt, att den, som en gång
förordnats som stämningsman, utövar detta förordnande, även om han
avflyttar till en helt annan ort inom landet. Man har dock icke
hört omtalas, att i detta fall något egentligt missbruk ägt rum. Ea
den nya ort, till vilken en stämningsman inflyttar, torde han egentligen
icke komma att så mycket anlitas, och jag har därför ansett,
att en skrivelse i detta fall icke är behövlig. Domstolarna torde nog,
då uppmärksamheten nu blivit fäst på saken, kunna genom inskränkande
avfattning av förordnandena för stämningsmän åstadkomma
rättelse i detta förhållande utan att någon skrivelse nu avlåtes
till Kungl. Maj:t. . , ,
I övrigt ber jag att få helt och hållet instämma i vad herr
Dahl yttrat och hemställer om bifall till reservationen i denna punkt.
Efter härmed slutad överläggning gjorde herr talmannen jämlikt
förekomna yrkanden propositioner, först på bifall till vad utskottet
i nu föredragna punkt hemställt samt vidare på avslag dåra;
och förklarade herr talmannen sig anse den förra propositionen vilken
upprepades, vara med övervägande ja besvarad.
Herr Alexanderson begärde votering, i anledning varav uppsattes,
justerades och anslogs en sa lydande omröstningsproposition.
Den, som bifaller vad lagutskottet hemställt i punkten 1 av
sitt utlåtande nr 12, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, avslås utskottets hemställan.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hava
utfallit sålunda:
Ja — 72;
Nej — 30.
Punkten 2.
Utskottets hemställan bifölls.
Lördagen den 17 mars, t. m.
Nr 22.
T frirolifTfrondfl T\nnlrf linda vi''foVoff r^f Lom of tillf nlf riLcrln Tron 1
Punkten 3.
lfrägatatt
lagändring
rörande del
-
ning genom
anledning av herr Bolanders motion mätte anhålla, att Kungl. Maj:t stämningman.
ville taga i övervägande, huruvida och på vad sätt 11 kap. 38 § rättegångsbalken
skulle kunna ändras i syfte att förenkla där föreskriven
delgivning genom stämningsman, ävensom för riksdagen framlägga
lagförslag i ämnet.
Beträffande denna punkt hade reservation avgivits av herr Dahl,
som ansett, att utskottets hemställan härutinnan bort avse, att riksdagen
i anledning av herr Bolanders motion måtte i skrivelse till
Kungl. Måj:t anhålla, att Kung]. Maj:t ville överväga sådan ändring
av 11 kap. 38 § rättegångsbalken, att vitsord bleve tillerkänt en
stämningsmans av vittne bestyrkta delgivningsbevis, samt för riksdagen
framlägga det förslag, som av dylikt övervägande kunde föranledas.
Herr Dahl:. Herr talman! .Tåg har antecknat mig som reservant
i denna punkt, och jag skall be att i korthet få angiva grunden
till min avvikande mening.
Utskottets hemställan hänför sig till en motion från andra kammaren,
vari yrkas en sådan ändring i bestämmelserna angående delgivning
av stämning, att delgivningsintyg av stämningsman, mot
vilken ej förekommer jäv, som om vittnen är stadgat, skall gälla som
fullt bevis att delgivning blivit så verkställd, som intyget innehåller,
eller också att detta skall gälla om intyg, meddelat av en stämningsman
och ett vittne.
Som kammaren torde ha sig bekant, innefattar den nuvarande
regeln för stämnings delgivning, att vitsord tillerkännas tvenne stämningsmäns
intyg och en stämningsmans intyg endast under förutsättning,
att även den stämde undertecknat erkännande av beviset eller
också att stämningsmannen innehar viss kvalifikation, är kronofogde,
länsman, stadsfogde eller därmed jämnställd tjänsteman. Nu vill
man således utsträcka detta medgivande så långt, att eventuellt även
åt en vanlig stämningsmans intyg skulle skänkas ovillkorligt vitsord.
Avsikten är givetvis att förbilliga och förenkla förfarandet.
Jag medger villigt, att det behöves ett förbilligande, därför att det
nuvarande förhållandet, då en stämningsman icke alltid kan påräkna
att få erkännande av den stämde, nödvändiggör, att han har
en annan stämningsman med sig, såvida han icke kan påräkna att
anskaffa dylik på platsen. Det blir därför en väsentlig ökning i kostnaderna
emot vad som skulle vara fallet vid ett sådant förfarande,
att han kunde få lov att på platsen anskaffa ett vittne, alltså icke
én andra stämningsman utan endast ett vittne.
Denna förenkling vill jag för min del vara med om men däremot
icke om den förenkling, som alternativt av motionären och utskottet
förutsatts, eller att man skulle tillerkänna avgörande vitsord åt en
Nr 22. 6
Lördagen den 17 mars, f. m.
Ifrågasatt
lagändring
rörande delgivning
genom
stämnings man.
(Forts.)
enda stämningsman. Jag ber att få påpeka, att det kan gälla mycket
betydande värden för den stämde, huruvida stämningen har riktigt
delgivits eller icke. Det kan gälla fatalietid i en rättegång, som kan
ha mycket stor ekonomisk betydelse för honom. Har man då tillerkänt
avgörande vitsord för en enda sfämningsman, för vilken icke
någon särskild kvalifikation stadgas, har man satt svaranden i ett
ganska prekärt läge. Han har icke tillfälle till någon motbevisning.
Har stämningsmannen haft skyldighet att taga ett vittne med sig,
kan man i alla händelser genom korsförhör med dessa personer söka
få klarhet, om det finns några luckor i bevisningen, men har man
tillerkänt stämningsmannen ensam vitsord och han påträffat den
stämde ensam, då har man lagt hela förfarandet så, att möjligheten
till motbevisning faktiskt är borttagen för den senare.
Det är ett sådant uppslag till ändring av delgivningsregeln, som
jag för min del icke velat skänka mitt understöd, och därför har jag
i min reservation pekat endast på det andra alternativet, och jag
ber, herr talman, att få yrka bifall till min reservation och att utskottets
hemställan under punkt 3 således måtte få det innehåll, som
innefattas i denna min reservation.
Herr Alexanderson: De synpunkter herr Dahl framfört
på denna fråga komma utan tvivel att vinna vederbörligt beaktande
vid en blivande utredning, huru än riksdagen formulerar sin skrivelse.
Även i motiveringen till utskottets betänkande ■— vilken ju
skulle komma att ingå i skrivelsen därest utskottets förslag bifalles
— pekas ganska starkt på att man anser, att den av herr Dahl förordade
utvägen förtjänar ett mycket avsevärt företräde, ehuru man
icke har velat binda utredningen vid endast detta alternativ utan
ansett, att frågan kunde få övervägas i något större vidd.
Nu har andra kammaren redan beslutat antaga den tredje punkten
av utskottets hemställan oförändrad, och att första kammaren
skulle med anledning av herr Dahls yrkande intaga en annan ståndpunkt
och därigenom föranleda att ärendet går till sammanjämkning,
det tror jag verkligen icke, att den lilla meningsskiljaktigheten mellan
reservanten och utskottet är värd.
Med hänsyn härtill ber jag, herr talman, att få yrka bifall till
utskottets hemställan.
Greve Spens: Inom utskottet har jag uttalat betänklighe
ter
mot att ett sådant förenklat stämningssätt, som här är ifrågasatt,
skulle införas, så länge som vi ha vår nuvarande rättegångsordning.
Men då en sådan ändring har stor betydelse även för delgivning
i en mängd administrativa ärenden och i utsökningsmål, då förfarandet
i utlandet är enklare än här hos oss, och då slutligen utskottet
i sin kläm har uttryckt sig så försiktigt, att det endast har begärt
en utredning, huruvida och på vad sätt en förenkling må kunna
ske, samt på skäl i övrigt, som herr Alexanderson anfört, har jag
anslutit mig till utskottets utlåtande i denna del och yrkar bifall
därtill.
Lördagen den 17 mara, f. in.
7 Nr 22.
Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, gjordes i enlighet
med därunder framställda yrkanden propositioner, först på bifall till
vad utskottet i nu ifrågavarande punkt hemställt samt vidare därpå
att kammaren skulle antaga det förslag, som innefattades i den vid
punkten angivna reservationen; och förklarades den förra propositionen,
vilken förnyades, vara med övervägande ja besvarad.
Herr statsrådet friherre Beck-Friis avlämnade Kungl. Maj:ts nådiga
propositioner:
nr 101, angående vissa ändringar i föreskrifterna om av’öning
av lärarinnorna vid statsunderstödda enskilda läroanstalter m. m.;
nr 108, angående anslag till lindring av fraktkostnader för kalk
m. m.; och
nr 112, angående pension åt preparatorn vid Sveriges geologiska
undersökning J. P. Lönnblads änka Maria Charlotta Lönnblad, född
Broqvist.
Föredrogs ånyo lagutskottets utlåtande, nr 13, i anledning av
väckt motion om ändring av 91 § 1 mom. i lagen om aktiebolag.
Uti en inom första kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad
motion, nr 48, hade herr Bäckström på anförda skäl hemställt, att
riksdagen måtte för sin del besluta sådan ändring av 91 § 1 mom.
av lag om aktiebolag den 12 augusti 1910 att för beslut, som i detta
moment behandlades, skulle krävas, att samtliga aktieägare förenat
sig om beslutet eller att beslutet fattats å två på varandra följande
bolagsstämmor, därav minst en ordinarie, samt å den stämma, som
sist hållits, biträtts av minst nio tiondelar av de röstande och dessa
tillika företrätt minst nio tiondelar av hela aktiekapitalet.
Utskottet hade i nu föredragna utlåtande på åberopade grunder
hemställt, att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Herr Bäckström: Denna motion innebär, som kammaren
torde ha observerat, ett förslag om borttagande av den rätt att
sätta sitt veto mot vissa ändringar i bolagsordningen, som i aktiebolagslagen
är tillerkänd varje enskild aktieägare. En enstaka
aktieägare har nu i sin makt att förhindra en ändring, som de
andra anse för bolaget önsklig.
Jag har uppenbarligen, när jag skrev denna motion, åtgått
från den felakliga uppfattningen, att jag här talade om en sak,
som var allmänt bekant. Jag trodde, att även lagutskottet hade
sig bekant, att med denna bestämmelse ganska stora olägenheter
äro förenade. Jag har därför något knapphändigt motiverat min
motion. Jag hade möjligen väntat mig, att lagutskottet skulle
svara, att dessa olägenheter äro bekanta, men mycket svåra att
komma till rätta med och att det vore omöjligt att formulera en
Ifrågasatt
lagändring
rörande delgivning
genom
stämningsmål».
(Forts.)
Ifrågasatt
ändring i lagen
om aktiebolag.
Kr 22. 6
Lördagen den 17 mars, f. in.
Ifrågasatt
ändring i lagen
om aktiebolag.
(Forts.)
Om åvägabringandet
av en
social arrendelagstiftning.
ny lagtext utan utredning. Lagutskottet har emellertid ställt sig
pa den ståndpunkten, att dessa olägenheter icke ha framträut i näe
gon vidare utsträckning och att motionen därför icke bör föranleda
någon åtgärd.
Jag hade dock varit i tillfälle och även erbjudit mig — fäst
kanske behandlingen ägde rum under den tid, då jag var sjukpermitcerad
-—■ att för utskottet framlägga en liten dossier, som jag
icke kan framlägga för kammaren, därför att den, då det rör sig
om utpressningsförsök, icke lämpar sig för offentligheten. Utskottet
skulle också möjligen ha kunnat höra sig för hos några av
Stockholms ledande affärsjurister. Jag är övertygad om att det då
skulle ha fått den upplysningen, att det stadgande, jag vänt mig
emot, förorsakar sådana svårigheter, att man — i regel, kan man
nästan säga — inte ens brukar försöka få alla aktieägare med på
ändringen utan väljer den enklare och radikalare metoden att göra
ett nytt bolag. Det händer ju också ganska ofta, att man ser
ett bolag, som har stam- och preferensaktier, ombildas till ett nytt
bolag med likaberättigade aktier.
Det finns för resten rätt många bestämmelser i aktiebolagslagen,
som äro i behov av en revision, och jag förmodar, att en
utredningskommission förr eller senare kommer att få i uppdrag
att verkställa en sådan revision. Jag skall, då vis av erfarenheten
från denna gång, till denna utredningskommission inkomma
med en fullständigare utredning angående det förslag, jag framställt
till övervägande, än vad jag gjort i denna motion.
Då andra kammaren redan har avslagit motionen, vill jag,
herr talman, naturligtvis icke nu framställa något yrkande.
Efter det överläggningen förklarats härmed slutad, bifölls vad
utskottet i föreliggande utlåtande hemställt.
Föredrogs ånyo lagutskottets utlåtande nr 14, i anledning av
väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om åvägabringandet
av en social arrendelagstiftning.
Uti en inom andra kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad
motion, nr 73, hade herrar Carl Lindhagen, C. ^Vinberg, C. O. Johansson
i Sollefteå, Christian Ericson, Biljard Eronn, Ernst Bindley, K.
Lundberg, Nils Olsson i Rödningsberg, Emil Molin i Dömbäcksmark,
E. F. Hellberg i Lycksele, TV. Bäckström, J. Henry Erikson, Algot
Törnkvist, J. Persson i Västervik, J. R. Sundström, Thure Widlund,
Lars Borggren, Nils Helger, Karl Magnusson i Kalmar, Ernst Hage,
K. A. Borg, N. A:son Berg i Munkfors, O. TV. Edbom, H. E. Nordström,
Magnus Bengtsson, K. TV. Skareen, O. TV. Stenudd och tvär
Vennerström hemställt, att riksdagen ville anhålla, att Kungl. Maj:t
måtte upptaga till behandling angelägenheten, att en social arrende*
lagstiftning för den svagaste arrendatorsklassen såsom bolagsarrendatorer,
landbönder, torpare och med dem jämställda brukare av an
-
Lördagen den 17 mars, f. in.
9 Nr 22.
nans jord måtte för hela riket komma till stånd, samt för riksdagen 0m trägabrinframlägga
förslag i ämnet. ÅZTaZrZ
-
Utskottet hade i förevarande utlåtande på anförda grunder hem- lu9Htytnm!h
ställt, att riksdagen måtte anhålla, att Kungl. Maj:t ville efter verk- (*orts‘''
ställd utredning taga under övervägande, i vad mån lagen om nyttjanderätt
till fast egendom den 14 juni 1907 skulle kunna jämkas i syfte
att bereda bolagsarrendatorer, torpare och med dem socialt jämställda
arrendatorer en i rättsligt avseende mera tryggad ställning, samt
för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Reservation hade avgivits av herr Gezelius, greve Spens, samt
herrar Valerius Olsson, Tisell, Gustafsson i Örebro och Holmdahl,
som hemställt, att förevarande motion icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Herr Gezelius:'' Den föreliggande motionen var föremål
för riksdagens behandling vid 1914 års bägge riksdagar. Vid
dessa riksdagar ställde sig lagutskottet avvisande mot motionerna
och avstyrkte bifall till desamma. Vid den första riksdagen voro
vid lagutskottets utlåtande fogade reservationer av fyra reservanter,
vid den senare av sex. Reservanterna gingo vid dessa föregående
riksdagar i sär inbördes. Nu föreligger ett utskottsbetänkande,
som tillstyrker bifall till motionen i form av en skrivelse
i motionens syfte. I detta utskottsutlåtande har enighet vunnits
mellan de två olika meningar i frågan, som fingo sig uttryck i
de särgående reservationerna vid föregående riksdagar. I sak är
utskottets tillstyrkande sammanfallande med de reservationer, som
återfunnos vid de föregående behandlingarna av ärendet i fråga;
i form skiljer det sig därifrån. I sistnämnda hänseende är det föreliggande
lagutskottsutlåtandet avsevärt bättre än de reservationer,
som avgåvos då. Sex av utskottets ledamöter ha låtit anteckna sig
som reservanter vid utskottets betänkande.
Skälet för vår reservation är icke någon skiljaktighet i fråga
om den utgångspunkt, från vilken utskottet tagit den föreliggande
frågan. Den samhällsangelägenhet, som är ämnet för förevarande
motion, är även enligt reservanternas uppfattning av stor och allvarlig
betydelse. Likaledes äro reservanterna eniga med utskottet
därom, att det åligger statsmakten, att i vad på densamma beror
söka sörja för att förutsättningar skapas för att jord, upplåten
på arrende, »väl hävdas och att dess brukare må i sitt värv finna
efter sina villkor i möjligaste måtto trygghet och trevnad», som
lagutskottet uttrycker sig. Men i fråga om de medel, som här
anvisas, ha reservanterna icke kunnat följa utskottet. Utskottet
avser nämligen att hos Kungl. Maj:t begära en ingående undersökning
för eventuella förändringar i nu gällande arrendelag i syfte
att bättre tillgodose det nyss angivna önskemålet, än vad förevarande
lag anses göra, och har i sin motivering hänvisat till motionärernas
önskemål. Utskottet har framhållit, att i fråga Om
Nr 22. 10
Lördagen den 17 mars, f. m.
Om åvägabringandet
av en
social arrendelagstiftning.
(Forts.)
önskemålen givetvis skiljaktiga meningar i vissa hänseenden kunna
råda, men för sin del framhävt såsom lämpligt för tillgodoseendet
av det avsedda syftet att i lagen införa tvingande bestämmelser
om tillräckligt lång minimitid, skyldigheter för jordägaren med
avseende på nybyggnad och om förpliktelser för honom att ersätta
jordförbättringar och odlingar, verkställda av arrendatorn.
Den lagstiftning, som 1907 kom till stånd på ifrågavarande
område, ersatte en lagstiftning, som hade gällt i 170 år. Lagstiftningen
av år 1907 hade föregåtts av ett, man skulle kunna saga,
hundraårigt lagstiftningsarbete, som man en gång från auktoritativt
håll sagt. Om också icke för denna speciella fråga kan åberopas
en så lång utredning, kan man i alla fall med trygghet säga,
att den krävt årtiondens förarbeten. Innan den nya lagen ännu
har gällt i tio år, har det givetvis sina betänkligheter att söka
införa lagstiftningen på området på den banan, att man ingår pa
en genomgående omarbetning av lagen, där omarbetningen skulle
ske efter direktiv av så svävande beskaffenhet som de, A''ilka i utskottets
betänkande komma till synes.
Jag kan icke underlåta att erinra om att då 1907 års nyttjanderättslag,
som innesluter arrendelagen, av riksdagen antogs,
fanns det icke inom riksdagen någon meningsskiljaktighet angående
lämpligheten av den väg, man gick just i det hänseende, vilket
här av utskottet framskjutits såsom i behov av ändring, om jag
undantar en motionär — han var för övrigt högerman ^—- som
uttalade en avvikande mening i en del av dessa spörsmål. Utskottet,
inklusive för övrigt den förste _ motionären i ämnet, herr
Lindhagen, uttalade enhälligt, att enligt utskottets förmenande
hade i lagförslaget båda sidornas, d. v. s. jordägarnas och arrendatorernas,
rättmätiga intressen blivit på ett tillfredsställande sätt
mot varande avvägda, och icke ens under kammardebatterna kom
någon skiljaktighet till uttryck annat än genom ett anförande av
den nyss av mig angivna motionären. Under sådana förhållanden
vill det synas rätt egendomligt, att efter så kort tid en sådan omkastning
i åskådningen kan anses hava fog för sig.
Går jag till en undersökning av skälen härför i lagutskottets
utlåtande, så stannar iag vid ett förhållande, som där har åberopats
som ett historiskt skäl för denna förändrade uppfattning. Det
heter, att utvecklingen i vår tid bland annat har inneburit, »att i
stor utsträckning tidigare självägande jordbruk omvandlas till landboarrenden
inom stora jordbesittarcs ägoområden». Utskottet bär
icke till stöd för denna sin uppfattning åberopat några bevis. Själv
ställer jag mig synnerligen skeptisk gentemot detta påståendes riktighet.
Den enda möilighet, som har stått mig och jag föreställer
mig även utskottet till buds, är den statistik, som våra statistiska
verk lämna. Går jag till en undersökning av i vad mån de statistiska
uppgifterna, av vilka de sista på förevarande område förskriva
sig från 1911, och gör en jämförelse — vilken givetvis icke
kan vara av något väsentligt värde för bedömandet av verkningarna
i det här förevarande avseendet av 1907 års lag, som först med
Lördagen den 17 mars, f. m.
11 Nr 22.
1908 års ingång trädde i tillämpning, men i alla fall kan lämna en
ledning för bedömandet av huruvida man får taga för god uppgiften
on^ den förskjutning, som utskottet har åberopat som grund
för sin ståndpunkt — visar det sig vid en sådan jämförelse mellan
antalet brukningsdelar i vårt land åren 1900—1911, att antalet
under denna elvaårsperiod — jag ber att få anföra de approximativa
siffrorna ■—- har stigit från 340,000 med 21,000, en stegring
således av cirka 6 %. Antalet av arrendatorer brukade sådana delar
utgjorde 1900 cirka 50,000, 1911 cirka 51,000 eller respektive cirka
15 och 14 % av hela antalet brukningsdelar, alltså en direkt förskjutning
åt det motsatta hållet. Procentuellt ha brukningsdelarnas
antal i arrendatorers och därmed jämställdas hand minskats.
Under det ökningen i brukningsdelarnas sammanlagda antal uppgå
till cirka 6 procent utgör för samma period ökningen i antalet utarrenderade
brukningsdelar efter procent endast två. Härtill kommer
en siffra, som jag gärna i detta sammanhang kan nämna,
ehuru den icke går att direkt tillämpa här. Samma statistik lämnar
den upplysningen, att under samma period, från 1900 til] 1911,
jordtorp och andra lägenheter minskats från i runt tal 167,000 till
i runt tal 138,000 och alltså utvisa eu minskning av cirka 17 %.
Dessa förhållanden synas mig peka i en rent motsatt riktning än
den av utskottet uppgivna. Jag känner icke mer än hörsägensvis
från vissa delar av landet och med erfarenhet endast inom jämförelsevis
begränsade delar av det mellersta Sverige, hur det förhåller
sig med den rörelse, som utskottet anser sig kunna konstatera.
Jag har hört och jag har sett, huru vid försäljning av stora
egendomar avsevärda delar därav styckas ut till egnahem, till
småbrukare, till mindre jordägare. Det har ifrån olika synpunkter
ansetts vara en utomordentligt lycklig rörelse. Av andra har den
ju ansetls i någon mån t. o. m. gå för långt. Men att den tendensen
skulle vara den förhärskande, att dessa försäljningar föranledde
upplåtelser av de gamla självägande jordarna till landbor,
det drager jag, så långt min erfarenhet sträcker sig och med
den statistik, som jag jag nu i någon mån vill åberopa som stöd,
starkt i tvivelsmål. Det är under sådana förhållanden icke något
stöd att hämta för lagutskottet, ur det åberopade förhållandet.
Vad nu angår de speciella önskemål, som här ha anvisats såsom
lämpliga till beaktande, eller som skulle föranleda denna omarbetning
av arrendelagen, så kan jag, utöver vad jag redan anfört
om riksdagens och lagberedningens ställning till frågan i stort,
fa besvära kammaren med att åberopa, vad lagberedningen yttrar
i det spörsmål, som särskilt här har berörts, nämligen om arrendator
rätt till uppodling och ersättning därför. Lagberedningen
säger: »En lagstiftning, som ville tvinga jordägaren att i större
eller mindre utsträckning vidkännas kostnaden för de, låt vara nyttiga
och ekonomiskt väl beräknade, förbättringar, en driftig arrendator
vidtoge med hans egendom, skulle i många fall komma att
verka såsom ett medel att avskräcka från upplåtelse på arrende och
nödga jordägaren att för skötseln av sin jord anlita andra utvägar.
Om åvägabrin
gnndet av ev
social arrende
lagstiftning.
(Forts.)
Nr 22. 12
Or/f åvägabringandet
av en
social arrendelagstiftning.
(Forte.)
Lördagen den 17 mars, f. m.
vilka måliända lämnade honom ringare utbyte än en arrendeupplåtelse
men åtminstone icke utsatte honom för ekonomiskt äventyr.
Såsom allmän och tvingande regel är detta system icke med nuvarande
förhållanden möjligt att använda i vårt land.» Denna
uppfattning har av riksdagen enhälligt konfirmerats för 10
år sedan.
Yad så angår den ifrågasatta lagstadgade tillräckligt länga
minimitiden har såväl inom utskottet som särskilt inom andra
kammaren — där denna fråga självfallet mera ingående diskuterats
än här — framkommit mycket skiljaktiga uppfattningar om dess
lämplighet även från arrendatorernas och icke minst från de socialt
svagast ställda arrendatorernas sida sett, och de så skiftande vittnesbörd,
som sålunda avgivits, ha framkommit oberoende av vederbörandes
politiska ståndpunkt. Detta kan in synas vara en naturlig
sak, men då olyckan fogat, att det i detta betänkande vill
synas, som om de politiska skiljaktigheterna varit bestämmande, för
de olika linjer, efter vilka vi gått fram, anser jag mig böra erinra
om detta sakförhållande. Det sades där med mycken kraft, att en
sådan bestämmelse icke skulle mottagas väl från arrendatorernas
sida inom stora delar av vårt land, och det vitsordades, att förhållandena
mycket skilja sig inom olika delar, av landet.
Till stöd för den lagstiftning, som nu ifrågasattes, har åberopats
den s. k. norrlandslagstiftningen med dess. arrendelag. Jag
ber då att få erinra om att samma år, som nyttjanderättslagen antogs
av riksdagen, förelåg också frågan om en särskild arrendelag
för Norrland med samma innebörd i dessa delar, som det lagförslag,
som sedan år 1909 ledde till positivt resultat i vår nuvarande
arrendelag för Norrland. De synpunkter, helt olika dem som gjort
sig gällande på förevarande område i allmänna arrendelagen, vilka
kommit till uttryck i norrlandslagstiftningen och arrendelagen för
Norrland, voro ingen nyhet för 1907 års lagstiftare vid behandlingen
av nyttjanderättslagen för riket, men icke förty fanns det
ingen meningsskiljaktighet om vad arrendelagen för landet, i övrigt
borde innehålla i detta hänseende. Förhållandet är nämligen, att
arrendelagen för Norrland är skriven efter helt andra hänsyn, och
ett av de väsentligaste skälen för dessa tvingande bestämmelser i
arrendelagen för Norrland var dess syfte att på samma gång den
ville bereda arrendatorerna i dessa förhållanden en mera oberoende
ställning, än den allmänna lagen kunde ge, förhindra att jordägarna
av obenägenhet för de nya ägostyckningsbestämmelserna underläto
att avhända sig jordbruket och behålla det gamla arrendesy:
stemet. Arrendelagen för Norrland är ett lagstiftningssystem, där
helt andra hänsyn gjort sig gällande än de, som måste vara bestämmande
för en god arrendelagstiftning för landet i övrigt..
Utöver de skäl, som enligt mitt förmenande tala mot ett bifall
till lagutskottets hemställan, kommer slutligen härtill även. att genom
ett bifall till detta utskottsutlåtande riksdagen opåsedd .skulle
refusera den utredning, som den s. k. torpkommissionen har åvägabragt,
och hvilken med större eller mindre förändringar givetvis
Lördagen den 17 mars, f. in.
13 Nr $L
kan motses komma att bli föremal för riksdagens prövning. Om
man genom denna ifrågasatta skrivelse flyttar över lagstiftnings- ?™Ja?rend*
arbetet på den linjen att söka åstadkomma en ingående undersök- lagstiftning.
ning och jämkning i den allmänna arrendelagen i avseende på bo- (Forts.)
lagsarrendatorers, torpares och andra socialt därmed likställdas
ställning har man, såvitt jag förstår, lagt en mycket farlig sten
i vägen för att inom rimlig tid åstadkomma en lagstiftning i fråga
om den kategori av socialt svagt ställda, som varit föremål för
torpkommissionens undersökningar. Enligt mitt förmenande gör
man dessa en direkt skada genom att nu göra ett platoniskt uttalande
till förmån för en omarbetning av arrendelagen. Ty, mina
herrar, om vi också icke behöva räkna med 170 år, ingen lär väl
kunna tro, att en klok och väl genomtänkt reform av de väsentliga
principerna i vår arrendelag kan tillskapas på kort tid, och innan
enighet inom riksdagen angående de nya riktlinjerna vunnits,
spår jag, att det kommer att gå många år. Ändringar i speciella
avseenden är det naturligtvis mycket möjligt att ena sig om, men
i detta fall är det icke fråga därom, utan det gäller här en generell
justering av bestämmelserna i dess helhet med mycket svävande
direktiv.
Med åberopande härav ber jag, herr talman, att få yrka avslag
på utskottets hemställan och bifall till den därvid fogade reservationen.
Herr Alexanderson: Herr talman, mina herrar! Det vai
med tillfredsställelse jag av den föregående talarens anförande erfor,
att han också för sin del är genomträngd av känslan, att det är
en samhällsangelägenhet av stor betydelse, som detta ärende berör.
I själva verket är det enligt min uppfattning så att under lagutskottets
handläggning icke på motionsvägen varken vid denna
riksdag eller kanske ens vid de närmast föregående kommit en
fråga, som för vårt land i dess helhet har en sådan betydelse som
den, av vilken vissa sidor beröras i denna motion, nämligen frågan
om nödvändigheten av att skapa garantier för större trygghet, självständighet
och trevnad för en stor grupp mindre jordbrukare samt
angelägenheten att av dem skapa en ekonomiskt mera framåtsträvande,
en mera upplyst jordbrukarklass, mera upplyst just i sitt
värv som jordbrukare och mera nitisk att göra det bästa av den jord,
som kommit i deras händer än nu på många håll är förhållandet.
I en nyss utkommen avhandling, författad av förre skytteanske
professorn Boethius, vilket arbete föll mig i handen för ett par
dagar sedan, läste jag den reflexionen, att »eu stark bondedemokrati
är den sunda roten till allt germanskt statsliv och kultur». Det är
denna, efter min mening obestridligen riktiga sats, som jag tror,
det vore anledning, att man litet närmare reflekterade över, då man
går att taga ståndpunkt till frågor sådana som den, vilken i den
föreliggande motionen lägges under riksdagens prövning.
Nu har den föregående talaren visserligen utmålat åtskilliga
olägenheter, vanskligheter och faror, som måste bli förbundna med
Hr 22.J 14
Lördagen den 17 mars, f. m.
Om åvägabringandet
av en
social arrendelagstiftning.
(Forts.)
en lagstiftning av här föreslagen art, men till min överraskning
vände han vid slutet av sitt anförande saken därhän, att han varnade
för att lägga stenar i vägen för det redan pågående reformarbetet
inom ett visst på ett egendomligt sätt begränsat område,
ehuru detta arbete går just i den riktning, som här åsyftas. Talaren
syntes även vilja göra gällande, att också för saken i dess
helhet skulle en riksdagens skrivelse nu snarare verka uppskjutande
av eu nyttig reform i denna riktning än tvärtom. För min del
kunde jag icke rätt sammanhålla de båda delarna av talarens anförande,
då han å ena sidan tycktes vara starkt obenägen för att
överhuvud lagstiftande skulle ingripa på det område, varom här är
fråga och å andra sidan såsom en fara frammanade den tänkta
möjligheten av att man i själva verket här komme att verka uppskov
med reformen.
Jag tror dock, att jag i alla fall fattade honom rätt, då jag
ansåg, att tyngdpunkten av hans anförande — den del där de för
honom själv vägande skälen egentligen folio — var att söka i förra
delen av samma anförande. Främst anförde han därvid hänsynen
till att regleringen av vår arrendelagstiftning i hela dess vidd så
nyss ägt rum. Detta borde föranleda, att denna lagstiftning icke
redan nu göres till föremål för jämkning. Härtill kom emellertid
också betänklighet i själva saken, i fråga om de påtänkta jämkningarnas
innebörd.
Innan jag går att bemöta dessa argument, vill jag först i anledning
såväl av den föregående talarens sätt att lägga sina ord
som på grund av anföranden i frågan, i andra kammaren, framhålla,
att man icke får för sig förenkla utskottets ståndpunkt till
den grad, att man säger, att utskottet nu hemställer till riksdagen
om skrivelse bland annat av det innehåll, att jordägaren skall i
fråga om här åsyftade arrenden vara skyldig bekosta all nybyggnad
och allt underhåll på fastigheten, och att jordägaren jämväl skall
vara skyldig att ersätta alla odlings- och förbättringsarbeten, som
av arrendatorn utföras. Det är naturligtvis icke alls så, utan utskottet
uttrycker den meningen, att frågorna om och i vad mån
jordägare bör vidkännas nybyggnads- och underhållsskyldighet på
fastigheten samt i vad mån jordägare bör förpliktas att ersätta arrendatorn
för nedlagda förbättringar, och detta genom lagstadganden,
som icke medgiva avtalsfrihet, utan äro av tvingande natur, —
dessa spörsmål jämte frågan om lagstadgad minimitid för arrende
skulle efter verkställd utredning bliva föremål för provning. Detta
är för visso något annat än att säga, att riksdagen skulle uttrycka
den mening, att all nybyggnads- och underhållsskyldighet, all ersättning
för ifrågavarande förbättringar skulle falla på jordägaren.
Detta tror jag icke varit någons mening. Yad särskilt underhållsskyldigheten
av byggnader beträffar är naturligt, att man där tänkt
sig en gräns dragen mellan större och mindre reparationer. Vidkommande
ersättningen för jordförbättring är det också tydligt, att
denna skulle ställas i beroende av villkor i det ena och andra hänseendet.
Det är således icke något fixerat program, som utskottet
Lördagen den 17 mars, f. in.
15 Nr 22.
i delta avseende velat ta riksdagen med på, utan ett framhävande 0m åvägairia
av sådana punkter, där man bör taga i övervägande huruvida icke i fotiaf arrende
en viss allmän riktning jämkning bör göras i den allmänna arrende- ‘''‘i™,tinning
-lagens bestämmelser. (Forts)
Nu har den föregående talaren yttrat att sedan vi 170 år levat
under en och samma arrendelagstiftning, erhöllo vi för icke längre
än 10 år sedan en ny arrendelag, rörande vilken vid riksdagens
behandling därav framkom stor tillfredsställelse över den grundlighet
och klokhet, varmed lagberedningen vid utarbetandet av förslaget
framgått. Denna lag måste således betraktas såsom ett gott verk
och ett så pass nytt verk tillika, att det icke borde vara anledning
att nu mästra eller plåstra på detta verk. Ja, det är icke ett ögonblick
min avsikt att bestrida, att den nya nyttjanderättslagen är
ett framstående lagstiftningsarbete, vid vars utarbetande lagberedningen
låtit sig angeläget vara att taga hänsyn till icke blott jordägarens
utan ock i stor utsträckning arrendatorns intresse och att
försöka väga rätt dem emellan. Men vad avser denna arrendelagstiftning?
Jo, den avser att vara den allmänna basen för arrendelagstiftningen
i landet, den allmänna civillag, som skall vara tilllämplig
på jordarrenden i allmänhet, därest icke för någon viss grupp
av arrenden särbestämmelser äro givna. Det är alldeles klart, att
av denna dess uppgift följer, att man icke kan gå fram t. ex. i
fråga om att lägga band på avtalsfriheten annat än med synnerlig
försiktighet. Den omständigheten, att en jordägare arrenderar ut
ett stycke jord bör naturligtvis icke i och för sig för honom medföra
skyldighet att tåla vida större kostnader genom att hus och jord
sättas i ett genom dyrbara anordningar vunnet bättre skick än de han
sannolikt påtagit sig, om han själv brukat denna jord på ett efter
hans ekonomiska förhållanden någorlunda tillfredställande sätt.
Mången jordägare befinner sig ju i svag ekonomisk ställning. Det
skulle likaså innebära för stor hårdhet mot jordägare, om man generellt
förbjöde utarrendering på kort tid. Jordägaren kan ha fullgoda
skäl att så förfara. Han vill t. ex. vara i tillfälle att, snart
återtaga jorden, därför att han ämnar sälja och därvid icke vill vara
beroende av arrendeavtalet. Eller han vill taga den själv o. s. v.
Med hänsyn härtill är det icke så lämpligt att den allmänna lagen
stadgar en alltför lång minimitid för arrendet utan den bör göra det
möjligt för parterna att avtalsvis begränsa tiden efter de sig företeende
förhållandena i de enskilda fallen.
Herr Gezelius uppläste några ord ur lagberedningens betänkande,
däri det varnades för att såsom en allmän och tvingande
regel låta jordägaren gälda låt vara nyttiga och ekonomiska samt
väl beräknade förbättringar. Sådan skulle, efter vad beredningen
anförde, kunna verka avskräckande på lusten till jordupplåtelse
överhuvud. Men härvid bör man lägga märke till att dessa upplästa
ord i beredningens betänkande föregås av andra, som visa, vilka
förhållanden lagberedningen därvidlag haft i sikte, förhållanden, som
visserligen äro helt andra än dem, som av förevarande motion av
lagutskottets förslag beröras. Inledningsvis säger lagberedningen,
Nr 22. 16
Lördagen den 17 mars, f. m.
Om åvägabringandet
av en
social arrendelagstiftning»
(Forts.)
att en anordning, varigenom jordägaren skulle åläggas ersätta arrendatorn
för förbättringar å fastigheten, »skulle naturligtvis vara
i hög grad ägnad att höja jordbruket och sålunda, för landet i dess
helhet verka fördelaktigt, liksom den, rätt avvägd, icke skulle ålägga
jordägaren någon utgift, som icke motsvarades av ökat värde a
hans egendom». Beredningen tillägger emellertid: »Icke desto
mindre har beredningen ansett denna väg icke kunna i vårt land
med fördel beträdas. Den svenska jordägaren är i regel icke tillika
kapitalist, han har utöver sin jord sällan tillgångar, vilka kunna
på detta sätt omflyttas och nedläggas på jorden; dennas avkastning
måste i de flesta fall oavkortad avses för löpande utgifter».
Men de synpunkter, som lagberedningen sålunda anlagt beträffande
jordarrenden i allmänhet, äga, såsom man lätt torde finna, icke
tillämpning på den speciella grupp av arrenden och den speciella
grupp av jordägare, pa vilka utskottets betänkande fattat sikte.
Över huvud är det ju ock redan nu förhållandet, såsom av herr
Gezelii erinringar framgick, att man icke fattat den allmänna arrendelagen
såsom innebärande en avslutning för längre tid framåt
på allt reformarbete på jordlegolagstiftningen här i landet. Endast
två år efter den allmänna arrendelagens tillkomst skapades den
speciella arrendelagen för Norrland, vilken just innebär ett hänsynstagande
till den omständigheten, att det inom en stor del av vårt
land och beträffande vissa speciella arter av jordägare föreligga
helt andra förhållanden, som bort betinga en annorlunda lagd
lagreglering. Till den s. k. torpkommissionens betänkande
och förslag, att i fråga om torp på dagsverkslega. m. m. jämväl
andra bestämmelser än arrendelagens böra komma i tillämpning,
syntes den föregående talaren ställa sig mycket sympatiskt. Men
. detta är ju ytterligare ett bevis för, att man icke betraktar den
allmänna arrendelagen såsom något, som icke skulle förtjäna att
utbyggas och kompletteras beträffande sådana grupper av fall där
särskilda förhållanden äro för handen.
Nu har det emellertid med fog kunnat erinras, att det uppdrag,
torpkommissionen på sin tid erhöll, var alltför begränsat, begränsat
på ett konstlat sätt, som icke medgav torpkommissionen att
taga under övervägande och utredning frågan i den omfattning som
borde ha skett. Det är också veterligt, att torpkommissmnens egna
ledamöter varit starkt behärskade av denna^ uppfattning, vilken
jämväl kommer till synes i kommissionens utlåtande.
Utskottet har i sin motivering försökt peka på de mest verkande
av de sarförhållanden, som äro för handen vid här ifrågavarande
arrenden och som böra föranleda en helt annan behandling av dessa
•in av arrenden i allmänhet. Utskottet yttrar nämligen att först ock
främst intager arrendatorn här icke en tillnärmelsevis liknande jämlikhet
med sin medkontrahent i avtalet, i fråga om ekonomisk och
social ställning som vid arrenden i allmänhet. Den ena parten är i så
ojämförlig grad dén härskande, att den andra i allmänhet nödgas gå
in på alla de villkor, som av den förra formuleras. Detta tager sig
såsom bekant det uttrycket, att de större jordägarna upprätta tryckta
Lord ngen deri 17 murs, f. in.
17 \r Ä
arrendekontrakt, i vilka de fixera samtliga de avtalsvillkor, soiu böra 0m toägatri»-gälla i strid mot eller vid sidan av de i lag angivna riittsverknin- ,^71^7
gärna; för arrendatorn gäller det att acceptera dessa villkor eller gå lagstiftning''
miste om arrendet. Detta är en företeelse, vars motsvarighet vi kali- ,(),orts (
na till från åtskilliga andra rättsområden och som på det ena området
efter det andra verkar därhän, att lagstiftningen inskridit med
regler, vilka begränsa avtalsfriheten. Härnäst komma vi kanske till
försäkringsavtalen, där f. n. försäkringsgivaren helt dikterar villkoren,
men där utom all fråga lagstiftningen kommer att inskrida
med begränsningar i denna »avtalsfrihet».
<En annan omständighet, som utskottet påpekat, är den, att den
jordägare, som arrenderar den jord, varom här är fråga, i allmänhet
har eu så stark ekonomisk rygg, att man icke behöver hysa några
avgörande betänkligheter mot att föreskriva, att ordningen vid dessa
jordupplåtelser skall vara den, att jordägaren själv åtager sig en väsentlig
del av nybyggnads- och underhållsskyldigheten.
Nu vet jag mycket val, att man på sina håll säger: Detta yttrar
■den, som icke närmare känner till förhållandena. Sådana yttranden
visa, att man är oerfaren i jordbruksförhållandena o. s. v. Jag ser
t, o. m. att flera av kammarens ledamöter, som äro jordbrukare, livligt
tyckas vilja instämma i den invändningen. Men i det sammanhanget
kanske må tillåtas några invändningar. Det är val dock icke
så, att svenskt jordbruk och enkannerligen det jordbruk, som här är
i fråga, står på en alldeles exceptionellt hög ståndpunkt och att det
kunde skrivas på en klok och lyckligt avvägd lagstiftning att så vore
fallet i motsats till de jämmerliga förhållandena i andra länder med
deras sämre lagstiftning? Men nu förhåller det sig så, att tysk, fransk,
schweizisk arrendelagstiftning, den danska lagstiftningen, såvitt den
rör torp och landbohemmen, delvis den norska arrendelagstiftningen
och delvis den finska, i vad den avser dylika jordlägenheter, stå på
ståndpunkten, att jordägaren är skyldig bygga och bekosta .större reparationer.
Det förhåller sig även så, att på sina håll har man haft
denna lagstiftning synnerligen länge, och man har låtit sin arrendelagstiftning-
undergå reform, men man har dock icke frångått sin
ståndpunkt i förevarande avseende. På andra håll har man i de nya
arrendelagarna övergått till ett system av den typ, jag här angav.
Det går nog således icke vidare an att visa ifrån sig blott såsom en
drömbild utan rotfäste i verkligheten den förmodan, att jordbrukets
eget bästa befordras genom att bestämma, att de arrenden, som här
äro ifråga, skola utarrenderas med läggande av större bördor på
jordägarna än för närvarande är fallet.
•Tåg vill för övrigt vädja till de många i denna kammare, som
utan tvivel ha närmare kännedom om förhållandena vid utarrendering
av våra industribolags jordområden. Är det icke så, att det på
många håll egentligen är av två skäl man överhuvud bibehåller
dessa landbönder och torpare såsom arrendatorer under bolagen? Det
ena skälet är, att man vill försäkra sig om arbetskraft och det andra
skälet är, att man icke inom sitt eget område vill ha små enklaver av
främmande folk som är oberoende av en själv och vilka kunna tänkas
Första kammarens protokoll 1917. Nr 22. 2
Nr 22. 18
Lördagen den 17 mars, f. in.
Om åvägabringandet
av en
social arrendelagstiftning.
(Forts.)
utvecklas till obehagliga grannar, vedtjuvar o. s. v., utan säger sig:
Det folk, som lever inom detta område och i närheten av våra skogar.,
det folket vill jag ha viss bestämmanderätt över! Det är således helt
andra synpunkter, som i främsta rummet här äro avgörande än sådana
som intressera jordägare, vilka hava verkligt behov att av
arrende få någon större och mera avsevärd inkomst. Denna inkomst
spelar för en hel del av dessa stora jordbesittare eu mycket underordnad
roll och de här nyss anförda synpunkterna en ofantligt mycket
större sådan. Men det händer väl, att man med tillämpning av det
system, som kan tyckas naturligen utgå ur sådana synpunkter, också
bedrager sig själv och sitt eget intresse. Jag tror icke, att man vill
bestrida att det till stor del är en ganska otillfredsställande arrendatorsbefolkning,
som bebor dessa små landbohemman och torp inom
dessa störa jordbesittares områden. Man klagar över att man icke
lian få ordentligt folk. utan att det är ganska klent med kvaliteten.
Men är det underligt, om det blir skralt därmed, då man själv vill
förbehålla sig denna bestämmanderätt, huruvida vederbörande efter
fem år o. s. v. skola kunna få sitta kvar och då man själv för övrigt
för arrendeavtalet uppställer sådana bestämmelser, som man tycker
passa en själv, men som i många fall föga passa en verkligt driftigoch
framåtsträvande arrendator?
Nuvarande allmänna arrendelag har ju i åtskilliga punkter
kringskurit avtalsfriheten. Det har alltså redan i princip erkänts,
att avtalsfriheten måste vara i viss mån begränsad. Såsom skäl härtill
ånger lagberedningen bland annat, att denna avtalsfrihet missbrukas
i mycket stor utsträckning, och detta även så, att den brukas
i strid mot ens eget välförstådda intresse. Med andra ord, det försiggår
någonting i riktning av det gamla ordstävet: Snålheten bedrar
visheten. För att vinna vissa närliggande syften kommer man att
uppoffra andra, som äro i grund och botten fullt så vägande för en
själv, men som för det allmänna och motparten skulle vara av ofantligt
mycket större betydelse än de övriga.
Nu anförde herr Gezelius en statistik, som så vitt jag lian förstå
efter hans mening skulle vara ägnad att i hög grad ställa i tvifvelsmål.
huruvida man verkligen kan säga, att i detta land försiggår en
utveckling av den art, utskottet omnämnt, eller att förut självägande
jordbruk omvandlas till självständiga landboarrenden. Jag ber då
först och främst att få fästa uppmärksamheten på, att utskottet icke
påstått, att denna utveckling skulle vara karakteristisk för landet i
dess helhet, för landets alla olika orter, utan utskottet har yttrat,
att det på många håll i vårt land försiggår en sådan utveckling. Det
är dock väl ett så välbekant faktum, att bolagsförvärvet inom åtskilliga
orter — jag kan nämna norra Uppland, Västmanland, närgränsande
delar av Örebro län o. s. v. ävensom vissa delar av Östergötland
och Småland — tilltager, i det att alltjämt bolagen arrondera
sig för att vinna större skogbesittning, varmed följer — ofta kanskemot
deras egen vilja — att de erhålla jordbruk som de nödgas utarrendera.
Detta av osis alla kända faktum motbevisas icke av den
statistik, som undersöker huru många brukningsdelar det finnes nu
Lördagen den 17 mars f. in.
1!) Nr 22.
och huru många de! fanns då ocli da i hela vårt land, utan liiir spelår
en mängd andra faktorer in, som helt och hållet förrycka resultatet.
Detta ar jämväl förhållandet med siffrorna som angiva antalet ärren--ilen.
Det må nu för övrigt vara liur som helst med denna utvidgning
förut och utvecklingen just nu. Faktum är att den redan gatt so
långt och existerar i sä stor utsträckning i vårt land, att talrika väldiga
jordkomplex ägas av enskilda eller merendels av industribolag
inom vilka komplex det icke längre existerar en självägande bondbefolkning-,
utan uteslutande eu oftast mycket svagt ställd arrendatorsbefolkning.
.lag kan då icke tänka mig annat än att det på
många håll framstår såsom det allvarliga spörsmål, det enligt min
mening är, huruvida det kan vara lyckligt att så får fortfara, att den
sunda rot till det svenska statslivet, om vilken den av mig nyss citerade
historikern talade, får förtvina i stora delar av vårt land och
där får uppväxa ett torpar- och statarproletariat i stället för befolkning
av mera burgna och framåtsträvande jordbrukare. .Tåg är övertygad
om, att de sistnämnda, en stam av sistnämnda art, skulle
kunna här växa upp till deras egen lycka och trevnad, till verklig
fördel för jordägaren och till gagn för landet i dess helhet.
Herr talman! Ehuru visserligen denna gång med ganska måttliga
förhoppningar ber jag få yrka bifall till utskottets hemställan,
som, därest kammaren nu avslår densamma, skall — det är min livliga
övertygelse — komma igen och klappa på kammarens port tills
något göres i det avseende, varom i motionen hemställes.
Herr S t r ö inb e r g: Herr greve och talman, mina herrar! Då
den föregående ärade talaren nyss vädjade till dem inom kammaren,
som hava erfarenhet i av honom :berörda förhållanden, att de skulle
framlägga dessa sina erfarenhetsrön, kan jag, -eftersom jag har en
tämligen lång, över trettioårig erfarenhet just såsom chef för ett
sadant industriellt bolag, som han berörde och under vilket finnes
en mängd landbönder, inte underlåta att säga, att jag tror, att hans
tarhagor över att dessa landbönder skulle på ett eller annat sätt vara
förtryckta eller inte ''hava möjlighet att tillvarataga sina intressen,
äro fullkomligt obefogade. Eej, jag tror tvärt om, att man kan säga,
att i allmänhet taget finnas inte några sådana större missförhållanden,
som han ville låta påskina, nämligen att en jordägare, som har stora
arealer under sig, skall kunna genom sin större ekonomiska kraft förtrycka
sina arrendatorer, eller inverka så att de inte kunna göra sig
gällande. Jag är livligt övertygad om att dessa så kallade bolagsarrendatorer
jag talar mest om dem, då jordtorpare är nåi
anna^> oc^ lag inte kan förstå, varför utskottet sammanställt
bolagsarrendatorer och småtorpare, ty bolagsarrendato
rer
äro jämförliga med vilka andra arrendatorer som helst _
iafu^r '';.vertyga(1 om’ säg''er jag, att dessa bolagsarrendatorer hava
fullkomlig förmåga att tillvarataga sina intressen och att de veta
sina rättigheter och skyldigheter, liksom även jordägarna veta dem,
och jag tror inte, att det ofta skall kunna visas att någondera par
-
Om åvägabringandet
av eu
social arrendelagstiftning.
(Forts.)
Nr 22. 20
Lördagen den 17 mars, f. m.
Om åvägabringandet
av en
social arrende
lagstiftning.
(Forts.)
■ten gör några försök att kringgå gällande lag för att tillskansa sig
fördelar på den andras bekostnad.
• Nu gällande arrendelag avser med dess inskränkningar i många
avseenden även dessa arrendatorer likaväl som alla andra arrendatorrer,
och vad beträffar de tryckta blanketter, som den siste talaren omnämnde,
äro de naturligtvis tillkomna av det skälet, att då man
har ett antal av några hundra arrendatorer, man inte gärna skriver
kontrakt för var och en utan tar upp de allmänna reglerna i tryckta
blanketter, som fyllas ut i de delar, där detta erfordras på grund
av olikheter i de särskilda fallen. Men att dessa tryckta blanketter
skulle innehålla något annat, än vad som står i full överensstämmelse
med arrendelagen, vågar jag bestrida. Man kan således inte säga, att
arrendatorerna skulle påtvingas något, som icke vore förenligt med
arrendelagens bestämmelser.
Nu sade den ärade talaren också, att han inte visste orsaken
varför stora godsägare fortsätta med att hava. sina egendomar _ utarrenderade,
och han trodde, att det torde vara, därför att man inte
vill hava obehagliga grannar, såsom vedtjuvar och dylika personer.
Jag vill inte yttra mig om orsakerna, de kunna vara mångahanda,
men det är naturligt, att det inte vore trevligt med sådana
grannar, som han omnämner, och skulle den här ifrågasatta arrendelagstiftningen
verka i sådan riktning att jordägarens rätt att antaga
de arrendatorer han önskar inskränktes, då betacka vi oss ännu mera
för densamma.
Naturligtvis äro de stora jordägarna fullt ut lika intresserade
som någon annan att få dugliga och framåtsträvande personer till
arrendatorer, och jag tror inte alls, att den målning, som den ärade
talaren gjorde beträffande det förhållande, att arrendatorerna inte
skulle kunna göra sig gällande, är riktig. Det synes mig inte finnas
något skäl för att nu göra en särskild lagstiftning för ''bolagsarrendatorer,
och jag tror till och med, att man kan saga, att dessa pa
många, många håll hava det mycket bättre än självägande bonde!
och att man mångenstädes, när man reser fram över stora gods, kan
se, vilka som äro under bolag och vilka som icke äro^ det. De,
som äro under bolag, hava tillfälle att, när de behöva, få hjälp såväl
med byggnader, som i andra avseenden. De hava flera tillfällen
till förtjänst och äro därför i allmänhet i bättre ekonomisk ställning
än de andra.
Jag finner det hela så onödigt, att jag, herr talman, ber att ia
instämma med reservanterna, och yrkar bifall till reservationen.
Herr Alexand erson: Herr talman! För att genast skingra
det missförstånd, som mitt föregående anförande tydligen givit anledning
till, ber jag att få säga, att rlet naturligtvis inte ett ögonblick
var min mening att ifrågasätta, att jordägaren i de trycka avtalsblanketterna
skulle sätta in bestämmelser, som vore olagliga. Gjorde han
det, vore det i själva verket inte sa stor riäk. ty dessa olagliga
bestämmelser behövde arrendatorerna naturligtvis inte fästa avseende
vid. Jordägarna äro visserligen icke av den beskaffenheten, att de
Lördagen den 17 mars, f. in.
21 Nr 2*2.
l»i det viset önska trotsa lagen. Men det förhåller sig sa, att gällande
arrendelag i ofantligt stor utsträckning tillstäd,jer, att jordägaren
och arrendatorn må rörande alla möjliga olika med arrendet sammanhängande
frågor, särskilt avtala, att den enligt lagen omedelbart
gällande regeln inte skall följas utan att det i stället skall dem
emellan vara reglerat på visst annat sätt. Det är just av denna avtalsfrihet,
som jordägaren naturligtvis begagnar sig, då han upprättar
sina arrendekontrakt, ty de innehålla naturligtvis till nio tiondelar
just avvikelser från den legala ordningen, alldeles som ett hyreskontrakt,
som en fastighetsägarförening upprättar, från vilket det i
allmänhet icke är möjligt för hyresgästen att vinna någon ändring.
Det är sålunda för att omöjliggöra att jordägaren begagnar sig av
avtalsfriheten till att trycka sin intressestämpel på avtalet, som man
vill, att i vissa viktiga avseenden denna avtalsfrihet skulle vara begränsad,
att. det sålunda icke vore jordägaren tillåtet att arrendera
ut en gård till exempel på kortare tid än 20, 15 eller 10 år allt efter
olika förhållanden, eller att överflytta nybyggnads- och underhållsskyldigheten
på arrendatorn i vidare omfattning, än vad lagen särskilt
medger, eller att påtvinga arrendator!! ett medgivande, att
denne icke skall hava ersättning för odlingar och andra av honom
gjorda förbättringar, och så vidare.
Den nuvarande lagen har sådana, bestämmelser i vissa avseenden.
Om en arrendator vill täckdika och därvid använder tegelrörsystemet,
äger han rätt att få ersättning av jordägaren, och denne kan inte
i avtalet betinga sig, att sådan ersättning inte skall av honom lämnas.
Jordägaren kan inte heller betinga sig, att han skall ha rätt
a.tt Hurusom, helst uppsäga arrendatorn, innan den bestämda legotiden
gått till anda, och om det inte finnes bestämd legotid, kan
jordägaren ända inte avskeda arrendatorn genast när han behagar,
utan arrendetiden räknas då till fem år. Jordägaren kan inte heller
använda vilka förverkandeanledningar som helst utan endast de i
lagen uttryckligen angivna. Det är endast för ett fullföljande av
dessa principer i större och efter förhållandena lämpad utsträckning,
som man velat få till stånd en ny lagstiftning med avseende å ifrågavarande
grupp av arrendatorer.
Då den föregående ärade talaren slutligen ville gå därhän, efter
vad det syntes mig, att han påstod, att det i allmänhet förhåller sig
till och med på det sättet, att de självägande bönderna i stort sett stå
efter brukens landbönder, arrendatorer och kolbönder ifråga om burgenhet
och jordbrukets lyckliga drift då skattar jag den trakt
lycklig, från vilken han har hämtat sina erfarenheter, men att man
inte får generalisera sådana erfarenheter, därom tror jag, att jag med
mycket stort lugn kan påstå, att jag bär kammarens ledamöter inom
sig på min sida.
Herr Ingeström: Herr talman! Det är mig omöjligt att
ur den statistik, som herr Gezelius föredrog, utläsa vad han gjorde.
Han säde, att antalet arrendegårdar under tiden 1910—1911 — de
enda år, för vilka han påvisade någon statistik — hade ökats, och
Om åvurjabriur
i''jandet av eu
social arrendelagstiftning.
(Foris.)
Nr 22. 22
Lördagen den 17 mars. f. in.
Om åvägabringandet
av eu
social arrendelagstiftning.
(Forts.)
vidare framhöll lian. att under eu viss tidsperiod antalet jordtorp
minskats från 167,000 till 138.000 och att denna minskning- av jordtorp
skulle vara en anledning till att en lagstiftning av ifrågavarande
slag inte skulle vara behövlig. Detta kan jag inte alls fatta. Anledningen
till att jordtorpen minskats, är naturligtvis dels den, att
det varit omöjligt att få torpen besatta med torpare, varför jorden
måst läggas under eget bruk, dels även den, att torpen i stor utsträckning
övergivits av sina innehavare och utlagts till skogsmark. Det
är just detta sorgliga förhållande, som gjort, att torpkommissionen
på ''sin tid tillsattes. När nu herr Gezelius vill utläsa detta såsom
ett uttryck för att allt är bra som det är, då kan jag inte följa honom.
.lag anser, att denna fråga är av långt större vikt och betydelse, än
kanske de flesta i denna, kammare göra. Jag skall då helt och hållet
förbigå dels de formellt juridiska synpunkter, som här huvudsakligen
framhållits, dels också de sociala synpunkter, som möjligen
komma att av andra talare längre fram andragas. Jag skall fästa
mig vid en annan synpunkt, nämligen den rent nationalekonomiska.
Nu är det allmänt känt, att arrendegårdar skötas mindre intensivt
än de gårdar, som ägas av en självägande befolkning, och såsom
ett exakt uttryck därför kan man läsa de siffror, som framgå av den
statistik, som för ett par år sedan uppgjordes beträffande kronoegendomarna
här i riket. Det visade sig nämligen då, att på de jordegendomar,
som utarrenderades av kronan, underhöllos minst 20 % mindre
antal nötkreatur, hästar och svin per 100 hektar, än på de andra
jordbruken, däribland inbegripna även enskilda arrendegårdar. Det
är också en allmänt känd sak, att byggnaderna på dessa arrendegårdar
äro av sämre beskaffenhet än på de självägande böndernas gårdar.
Detta måste ju anses vara ett svårt missförhållande, och det är min
fullkomliga övertygelse, att detta missförhållande blir ännu mera
framträdande i nuvarande och kommande tider, då priserna på byggnadsmaterialier
komma att ställa sig synnerligen höga, vilket alltid
måste verka avskräckande på jordägarens byggnadsverksamhet. På
grund härav och även av andra anledningar stå vi sålunda framför
en allt fortgående avfolkning av -dessa mindre lägenheter, och att
denna avfolkning redan under den gångna tiden varit mycket stor.
ha herr Gezelius’ siffror tydligt ådagalagt. Att denna avfolkningkommer
att bli ännu mera framträdande, om det får fortfara som
det nu är, är alldeles säkert.
Jag skall endast fästa mig vid de två sista, i utskottet uttalade
önskemålen. Dessa önskemål som jag tycker vara ganska tydliga
och långt ifrån av så svävande beskaffenhet, som herr Gezelius ville
göra gällande, gå ut på att ålägga jordägaren skyldighet i fråga om
nybyggnad och reparationer samt giva arrendator!! rätt till ersättning
för odling. Särskilt från det län, som jag representerar, har
anan en synnerligen sorglig erfarenhet av att byggnaderna på en
stor del av bolagens arrendehemman äro synnerligen bristfälliga. Om
nu jordägaren, vare sig det nu är en jordbrukare eller ett industribolag,
skulle genom lagen åläggas att hålla dessa arrendegårdar väl
bebyggda, bleve det endast en juridisk skyldighet vad som förut
Lördagen den 17 mars, f. in.
23 Nr 22.
måste anses liava varit eu moralisk. Skulle nu detta Lava till iöljd,
att, såsom man påstår, det skulle bliva allt lör betungande för jordägaren,
står det honom fritt att avyttra egendomen i fråga. Vi veta
ju, att sådana styckningar ske för närvarande i mycket stor utsträckning
och i regel med ekonomisk vinst för den, som styckar. Skulle
sålunda nämnda skyldighet medföra en ökad försäljning av dessa
arrendegårdar, vore ju detta inte annat än, såsom också herr Gezelius
uttalade, eu lycklig utveckling av en rörelse, som staten själv kraftigt
understödjer — egnahemslånerörelsen.
Vad slutligen beträffar arrendator^ rätt till uppodling och ersättning
därför, är det ju en fråga, som jag tycker just under nuvarande
tidsförhållanden böra vara synnerligen aktuell. Nog är det
märkvärdigt, att, när vi på alla områden söka skaffa oss odlingsmöjligheter
och staten med lån och uppmuntringspremier söker bidraga
till uppodling i vårt land, lagstiftningen beträffande arrendegårdar
skall vara sådan, att den boll och hållet omöjliggör all nyodling
på dessa arrendehemman.
Om vi se efter, hur det är ställt med kronoegendomarna skola
vi finna att dessa egendomar i avseende å nyodling ligga betydligt
efter enskilda egendomar. Så till exempel äger staten i Malmöhus
län 3,1 % av åkerjorden men 8 % av ängsmarken och i Skaraborgs län
3,6 % av åkerjorden och 7,3 % av ängsmarken, och det är väl det allra
mest kraftiga bevis på att odlingsarbetet till och med på kronohemman
fått stå betydligt efter odlingsarbetet på de enskilda egendomarna.
Nu är det icke fråga om att arrendatorn skulle ha rätt att
odla sådan mark, som ur ekonomisk synpunkt ej bör odlas, och därför
erhålla ersättning. Detta kan icke komma i fråga. Herr Gezelius
yttrade, att lagberedningen uttalat, att detta möjligen skulle
kunna verka avskräckande för jordägaren att upplåta sin jord på
arrende, men detta, kali jag inte fatta, ty om endast den ekonomiskt
bärkraftiga jorden odlas, måste naturligtvis den ekonomiska förtjänst,
som därav blir en följd, komma att i viss mån delas mellan å
ena sidan jordägaren och å den andra arrendatorn. Vi hava nn i
vårt land inte mindre än 30,000 arrendegårdar med en åkerareal av
mellan 2 till 20 hektar och alla dessa gårdar skulle naturligtvis beröras
av en sådan lagstiftning som den ifrågavarande. Det är ju
inte små områden detta. .lag kan inte annat än upprepa vad som
nyss framhölls, att det måste synas för det svenska folket synnerligen
egendomligt, att, när man letar ut alla möjliga småbitar i vårt
land för att få dem odlade, man samtidigt omöjliggör nyodling för
arrendatorerna och inte vill vara med om att giva dem garantier
för att de skulle kunna, om de företaga nyodlingar, få en ringa ersättning
därför. Man riktar för närvarande till jordägarna i vårt
land från alla kretsar och till och med från högsta håll eu vädjan, att
de skola vara lojala och vinnlägga sig om solidaritet under dessa kritiska
tider. Då kan man inte annat än få den uppfattningen, att, om
man här avslår utskottets framställning, man ådagalägger en brist
på sådan solidaritetskänsla.
Om åvägabringandet
av eu
social arrendelagstiftning.
(Korts.)
Nr 22. 24
Lördagen den 17 mars, f. m.
Om åvägabringandet
av en
social arrendelagstiftning.
(Forts.)
På grund av vad jag anfört ber jag, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets förslag.
Greve Hamiltou, Alexander: Jag vill blott vända inig
mot en uppgift av herr Alexanderson. Han har uppgivit, att bolagen
skulle arrondera sina områden på de självägande böndernas bekostnad,
och att detta särskilt skulle förekomma inom Västmanlands
län. Jag vill säga, att jag tror, att han i den delen misstager sig.
Jag skulle tvärtom kunna anföra exempel på flera bruksegendomar
vilka styckats till mindre gårdar. Vad vidare angår det påståendet,
som samme talare korn med, eller att bolagen hava landbogårdar huvudsakligen
för att därigenom erhålla arbetskraft, så kan jag^ för
min del icke se något orätt däri. Det vore eljest omöjligt för många
bolag att driva ett rationellt skogsbruk.
Jag ber att få yrka avslag på utskottets hemställan.
Herr Gezelius: Herr talman! Herr Ingeström yttrade an
gående
den av mig anförda statistiken, att jag anfört den för att söka
styrka, att det är bra som det är. Jag har anfört en del statistiska
siffror under den reservationen, att de inte finge direkt tillämpas för
belysandet av den satsens giltighet, på vilken lagutskottet byggt sitt
förslag till ej oväsentlig del, då lagutskottet uppgivit, att redan tidigare
självägande jordbruk i stor utsträckning omvandlats till landbondehemman
inom stora jordägares ägoområden. Den statistik, som
stått mig till buds för att närmast belysa denna fråga har givit ett
utslag, som jag här har lämnat kammaren upplysningar om. Den
statistiken, menar jag, talar inte för trovärdigheten av det av lagutskottet
uppställda antagandet. Utan att vilja direkt åberopa dessa
siffror påvisade jag i det sammanhanget, att enligt, samma statistik
— all den åberopade statistiken härrör sig från perioden 1900—1911
— hade jordtorp och andra lägenheter i statistiska centralbyråns redogörelse
i sin årsbok att utvisa en minskning av 17 %. Det är ju
alldeles självfallet att dessa siffror inte av mig velat åberopas såsom
stöd för att det är bra som det är. Om det är bra som det är.
den saken hava vi inte att direkt sysselsätta oss med, utan huruvida
genom lagstiftningsåtgärder i den av utskottet skisserade riktningen
vi kunna hava att förvänta, att det blir bättre, än det är. Det mesta
av vad herr Ingeström yttrat, berör spörsmål, om vilka både utskottet
och reservanterna äro ense, nämligen att det är en viktig*
fråga att så långt lagstiftningen förmår allt vad som möjligen kan
göras också skall göras för att få det så bra för dessa arrendator^'',,
som rimligen kan begäras. Men då herr Ingeström sedan talar om
vad resultatet av den ena eller den andra ändringen kan väntas komma
att bliva, förvånar det mig verkligen, att han gav en så tydlig
exposé över oklarheten i det föreliggande skrivelseförslagets motivering.
Han framhöll såsom en lycklig påföljd av en tvingande
lagbestämmelse i fråga om jordägares nybyggnadsskjddighet, att
man skulle kunna vänta, att jordägaren komme att i stället för att
utarrendera egendomen sälja densamma till en själv ägare, göra ar
-
Lördagen den 17 mars, f. in. ~f> Sr
rendefonnen olidlig. När lian sedan korn in pa spörsmålet om att uJ”*i
liereda arrendatorn eu ökad frihet till uppodling och ersättning där- jiciSaiTet^eför,
då var hans synpunkt inte den angivna, utan då ansåg lian, att lagstiftning.
ett tvång för jordägaren att lämna ersättning för ett sådant arbete (Korta.)
skulle begränsas till de fall, då det gällde för jordägaren ekonomiskt
tillfredsställande utförda arbeten.
Beträffande herr Alexandersons yttrande, kan jag inte heller
finna, att han håller tråden samman. Han sökte — helt naturligt
för övrigt — förklara koordinationen av bolagsarrendatorer med torpare
och med dem socialt likställda arrendatorer och förklarade att
vad utskottet avsett med den av mig påtalade omvandlingen till landbohemman
var, att inom vissa trakter förekomma, att bolag och även.
enskilda stora jordägare genom utökning och bortarrendering av sina
domäner fått hela den självständiga bondebefolkningen i orten att
försvinna. Botar man detta genom att göra arrendatorerna i rättsligt
avseende mera tryggade? Norrlandslagen har det syftet att
söka bevara en självägande bondeklass, detta förslag avser att göra
arrendator^ ställning så förmånlig som möjligt med risk att motverka
vidmakthållandet och ökandet av den självägande jordbruksbefolkningen.
Saken kan förklaras historiskt, om man erinrar sig,
att detta betänkande är ett tillstyrkande av motionärens syfte. Ty
den, som samvetsgrant genomläst motionen kan se, från vilken utgångspunkt
motionären utgår. Hans älsklingsidé är att kringskära
äganderätten och så mycket som möjligt i lagstiftningen giva uttryck
för äganderättens allt snävare begränsning. Det är hans syfte.
Den som följer med motionärens syfte, får göra klart för sig, vilkendera
vägen han bör gå i detta hänseende, om han vill motverka den där
begränsningen så tillvida, att därigenom frammanas en bättre ställning
för och en större anslutning till den självägande jordbrukarklassen,
eller om han skall drivas till den konsekvens, som motionären
kommit till. Jag föreställer mig att även de flesta, som slutit sig
till lagutskottets hemställan, finna motionären allt för långt gående.
Det har sagts, att de tryckta blanketterna skulle vara ett uttryck
för en otillfredsställande situation mellan jordägare och landbo.
Men jag frågar, om det blir bättre med tryckta, blanketter i luden
än om man har dylika, lämpade efter olika förhållanden. Biktar
man sig mot uniformiteten i förhållandet mellan jordägare och
hans samtliga arrendatorer, så bör man kunna göra det med ännu
mycket större fog mot tvingande bestämmelser för hela vårt land,
oavsett de vitt skilda förutsättningar, under vilka förhållandena
skola regleras.
Den förste ärade talaren, som yttrade sig mot mitt inledande anförande,
ville konstatera en motsägelse mellan min ståndpunkt i förra
delen därav och vad jag yttrade angående skrivelseförslagets betydelse
för torpkommissionens förslags behöriga prövning av riksdagen
Men min uppfattning såsom jag hoppas den kom till uttryck i mitt
första anförande låter sig mycket väl förena med vad jag sade angående
torpfrågans ställning. Jag är icke så inne i detta förslags
Nr 22. 26
Lördagen den 17 mars. f. m.
Om åvägabrin
gandet av en
social arrendelagstiftning.
(Forts.)
■ vare sig detaljer eller begränsningslämplighet, att jag intager någon
bestämd ställning i frågan, och jag utgår från att nämnda kommissions
förslag, innan det kommer till riksdagen, i en eller annan del
kan förändras, eventuellt utsträckas till större omfattning. Där berörda
förhållanden torde mycket väl kunna motivera en lagstiftning,
som just skulle avse dessa förhållanden, utan att vilja acceptera den
principen att man i vår arrendelagstiftning i gemen skall införa principiellt
förändrade bestämmelser och därvid jämställa tvenne i det
levande livet så heterogena element som bolagsarrendatorer och torpare.
Jag kan måhända våga tillägga, att herr Alexanderson, som,
då han riktade sig emot mig, förutsatte att hans intresse för torparna
vore livligare än mitt och gav uttryck för en uppfattning, som han
antog, att jag icke kunde gilla, dock bör erkänna, att utskottets förslag
i viss män lägger stenar i vägen för kommissionsförslagets fria
prövning inom rimlig tid. Det var i detta sammanhang jag sysselsatte
mig med det spörsmålet.
Att ett avslag på lagutskottets hemställan .skulle vara ett uttryck
för bristande samhällssolidaritet är med förlov sagt en fräs,
som har föga plats i denna debatt. Den avvikande ståndpunkt, för
vilken jag och reservanterna här givit uttryck, kräver respekt och
erkännande för en lika god samhällssolidaritet som den motsatta.
Jag vill icke sticka under stol med min mening. Jag tror, att man
vid strävandet att stärka vår självägande bondeklass gör densamma
en otjänst genom detta svävande tal om att göra arrendatorernas
rättsliga ställning bättre. Jag tror vidare, att även om man äger
och t. o. m. har fog för den uppfattningen, att i en del av landet
en rörelse pågår, som kräver reglering mellan storkapitalet såsom
jordägare, gemenligen under bolagsform, och dess arrendatorer, för
att rädda bondeklassens självständighet, skall man gå fram en annan
väg än att inblanda denna sak på detta lagstiftningsområde.
Därtill finnes så mycket mera fog att påminna, som riksdagen ju
redan i år får till behandling en Kungl. proposition, som sysselsätter
sig med detta lagstiftningsämne.
Herr Alexanderson: Endast ett pal- korta ord till replik.
Den ärade talaren på Yästmanlandsbänken ansåg sig kunna konstatera,
att numera i Västmanland, långt ifrån att utvecklingen går i
riktning av bondejords förvandling till bolagsjord, det snarare är
förhållandet, att utvecklingen går i motsatt riktning. Jag vet icke, om
förhållandena i den landsändan under de senaste åren kunna giva
anledning till en sådan karakteristik av förhållandena, men tager
man en längre tidrymd, säg en eller två mansåldrar, till grund
för sitt omdöme, så är visserligen icke resultatet, att bolagens hemman
småningom styckats ut och styckats ut till självägande bondejord,
utan det är i stället så, att i mycket stor utsträckning bolagen rundat
av sina egendomsområden och tillköpt närliggande, med goda skogsmarker
försedda bondehemman.
En företeelse, som visserligen under senare tider med skäl tilldragit
sig stor och allmän uppmärksamhet, är den att gamla bolag.
Lördagen den li mars, f. in
Nr Ä
med solida till gungar, men dåliga utdelningar, rätt som det är realisera
sina stora jordområden för deras styckning och försäljning i allt
mindre ocli mindre delar till köpare, under vilkas händer skogen hårt
hanteras och nästan helt och hållet avrakas. Men så blir det en
kretsgång, ty slutligen återköpas de utstyckade skogsområdena, numera
beväxta med ungskog, av kapitalstarka bolag, som ha råd att
vänta på att skogarna en gång skola förränta sig, och med de återköp! a
områdena följa jordbruksenklaver, som ligga bär och där i skogsmarken.
Kretsgången är fullbordad, utan att den afstyckning, som från
början ägde rum, har varit av betydelse eller nytta i det avseende,
som här är i fråga.
På sistone har ytterligare eu utveckling av betydelse tillkommit.
De befintliga bruksbolagens stora skogsområden uppslukas av allt
större och större sammanslutningar, vilka utföras med emissionsbolagens
hjälp. Vad följer härav? Jo, att den ledning, som numera råder
över dessa kolossala skogsområden, blir allt mer och mer främmande
för svenska jordbrukets och enkannerligen de små arrendatorernas intressen.
Denna ledning har sina egna intressen fästa på helt andra
håll: på världsmarknaden, på råvaruinköpen och på avsättningen för
de artiklar, som det stora industriföretaget försäljer, eller måhända
också skötseln av de skogar, som bilda basen för deras ekonomiska
verksamhet. Men det intresse, som blir till övers för de små förpanta
och arrendatorerna, är minimalt, det överlämnas åt några underordnade
tjänstemän, vilka icke töras göra något på egen hand, icke
hava auktoritet nog och icke äga den framsynthet eller kraft, som
behöves för att verkligen främja jordbruket på arrendegårdarna.
•Tåg tror därför, att utvecklingen allt mer och mer tenderar i sådan
riktning, att man måste skaffa ett korrektiv genom samhällets
direkta ingripande.
Nu säger talaren på Dalabänken, att man icke kan motverka
den utvecklingen, att bondehemmanen komma att köpas av bolagen,
genom att göra förändringar på arrendelagstiftningens område. Nej,
naturligtvis icke. Men man kan försöka att motverka ett med denna
utveckling följande samhällsfarligt ont, genom att den jordbrukande
klass, som finnes på denna numera till bolags jord förvandlade bondejord,
förhindras från att bliva en alltför mycket till proletariat nedsjunken
klass, så att den, ehuru icke längre självägande, ändå kan
bilda en sund och i någon mån treven och burgen jordbrukarestam i
landet. Det är ändå ett mål att sträva efter.
Jag vidhåller, herr greve och talman, mitt yrkande.
Överläggningen ansågs härmed slutad, varefter herr vice talmannen,
som för eu stund övertagit ledningen av kammarens förhandlingar,
jämlikt de yrkanden, som under överläggningen förekommit,
gjorde propositioner, först på bifall till vad utskottet i det under
behandling varande utlåtandet hemställt samt vidare därpå att kammaren
skulle med avslag å utskottets hemställan bifalla den vid
utlåtandet fogade reservationen; och förklarade herr vice talmannen
Om a väg bringa
udd t av eu
social arrendelagstiftning.
(Forts.)
Nr AL
28
Lördagen den 17 mars, f. m.
Om åvägabringandet
av eu
social arrendelagstiftning.
(Forte.)
Om ändring
av bestämmelserna
angående
häktning m. m .
sig finna den förra propositionen, vilken upprepades, vara med övervägande
ja besvarad.
Votering begärdes, i anledning varav uppsattes, justerades och
anslogs en omröstningsproposition av följande lydelse:
Den, som bifaller vad lagutskottet hemställt i sitt utlåtande nr
14, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, avslås utskottets hemställan och bifalles den vid titlåtandet
avgivna reservationen.
Vid slutet av den häröver anställda omröstningen befunnos rösterna
hava utfallit sålunda:
Ja — 50;
Nej — 67.
Herr statsrådet Hasselrot avlämnade Kungl. Maj:ts nådiga propositioner:
nr
110, med förslag till lag om ändring i vissa delar av sjölagen;
nr
111, med förslag dels till ändrad lydelse av §§ 49 och 53
regeringsformen samt § 2, § 37 mom. 1, § 42, § 43 mom. 2, § 54,
§ 55 och § 58 riksdagsordningen dels ock till lag angående ändrad
lydelse av 5 § i stadgan den 26 maj 1909 om val till riksdagens utskott;
nr
117, med förslag till lag om ändrad lydelse av 20 kap. 2 §
samt 24 kap. 3 § strafflagen; samt
nr 118, med förslag till lag med särskild bestämmelse att tills
vidare gälla i fråga om skydd för vissa främmande patent.
Herr vice talmannan tillkännagav, att anslag utfärdats till sammanträdets
fortsättande kl. 8 e. m.
Föredrogs ånyo lagutskottets utlåtande, nr 15, i anledning av
väckta motioner om skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om ändring
av bestämmelserna angående häktning m. m.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad
motion, nr 74, hade herr Lindhagen hemställt, »att riksdagen ville
anhålla, att Kungl. Maj:t måtte utan avvaktan på en rättegångsreform
taga i övervägande:
1) på vad sätt rättsordningen må i sitt åklagareväsende kunna
ingjuta en human anda genom fastställande av vissa åklagareregler
Ltirdngen (len 17 mars. f. in.
•JO Nr 32.
och åklagarnas utbildning i övrigt i erfarenhet, social insikt och
medkänsla;
2) huruvida genom lag må kunna stadgas rätt och plikt för
åklagare att överklaga domstols utslag, när han anser tilltalad hava
vid straffets utmätande fått för högt straff eller domstolen hava
tillämpat ett lagrum, som synes honom gå utöver hans yrkande;
3) i vad mån strafflagens bestämmelser om häktning må kunna
omarbetas till värnande av den personliga friheten mot missbruk av
dessa bestämmelser;
4) på vad sätt den i praxis utan lagbestämmelser av åklagare
•och. polismyndigheter utövade rätten att »anhålla» personer samt
förelägga personer att inställa sig till polisförhör må kunna regelbindas
genom uttrycklig lag till värnande av den personliga friheten
mot missbruk även av dessa befogenheter».
I sammanhang med berörda motion hade lagutskottet till behandling
förehaft två till utskottet hänvisade motioner, den ena väckt
i första kammaren, nr 85, av herr Ström och den andra väckt i
andra kammaren, nr 237, av herrar C. TVinberg, Magnus Bengtsson,
-7. Björling, C. O. Johansson i Sollefteå, Ernst Hage, K.,TV. Skareen,
K. Lundberg, Fabian Månsson, Thure Widlund och Ivar Vennerslröm,
uti vilka båda motioner hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t ville anhålla om förslag att föreläggas nästa riksdag
till ändrad, förtydligande och den personliga friheten tryggande
lydelse av strafflagens 19 kapitel § 6.
I utlåtandet hade omförmälts hurusom i en sedermera till lagutskottet
ankommen skrivelse herrar Ström och TV inb er g tillkännagivit,
att de i sistnämnda båda motioner framställda yrkanden, som
av misstag kommit att angivas såsom avseende 19 kapitlet 6 § strafflagen,
i verkligheten avsåge 19 § 6 momentet i förordningen om
strafflagens införande.
Sedan utskottet i förevarande utlåtande erinrat, att 1914 års
senare riksdag i en till Kungl. Maj:t avlåten skrivelse hemställt
om utarbetande och framläggande av förslag till lagstiftning i vissa
av de syften, som berörts genom nu ifrågavarande motioner, hade
utskottet under åberopande härav samt på i övrigt anförda skäl
hemställt,
l:o) att yrkandet under moment 1) i herr Lindhagens motion
icke måtte bifallas;
2ro) att vad herr Lindhagen under moment 2) hemställt ej heller
måtte föranleda någon åtgärd;
3:o) att herr Ströms och herrar Winbergs m. fl. motioner samt
den under moment 3) i herr Lindhagens motion gjorda hemställan
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
4: o) att yrkandet under moment 4) i herr Lindhagens motion
icke måtte bifallas.
Reservationer hade avgivits:
a) av herr Lindhagen, som anfört beträffande punkterna l:o)
Om ändring
av bestämmelserna
angående
häktning m. in.
(Forts. 1
>’r 22. 30
Lördagen den 17 mars, f. ni.
Om ändring
av bestämmelserna
angående
häktning m. m.
(Forts.)
och 2 :o): På de i motionen nr 7 4 anförda skäl liemställes: att riksdagen
ville anhålla, att Kung-I. Maj:t måtte, i samband med den av
riksdagen år 1914 begärda utredning, taga i övervägande jämväl
de önskemål, som framförts uti motionens yrkanden under momenten
1) och 2),
b) av herrar Klefbech och Persson i Norrköping, som ansett,
att utskottets motivering beträffande punkterna l:o) och 2: o) bort
hava viss. i reservationen angiven lydelse.
Herr Ström: Då den motion jag väckt till vissa delar sam
manfaller
med herr Lindhagens och i övrigt herr Lindhagens motion
har punkter, som äro av stor betydelse, men som icke av mig
i min motion berörts, skall jag be att få yttra mig i ett sammanhang
närmast om herr Lindhagens motion och reservation.
De motioner, som här föreligga-, syfta till att åstadkomma
ett värn för de ofta hotade medborgerliga fri- och rättigheterna.,
särskilt den personliga friheten, och att söka utplåna den byråkratiska
maktfullkomligheten samt fostra tjänstemännen till att skydda
rätt och frihet, så att de kunna bliva folkets tjänare i ställ et
för dess herrar.
I första punkten av sin motion bär herr Lindhagen framhållit,
att han önskade, att riksdagen måtte taga i övervägandeen
rättegångsreform, som skulle gå ut på att i åklagarväsendet
kunde ingjutas en human anda genom fastställande av vissa åklagareregler
och åklagarnas utbildning i övrigt i erfarenhet, social
insikt m. m. Jag tror att motionären här berör en synnerligen
viktig sak. Vårt åklagarväsende står i vissa avseenden på en medeltida
ståndpunkt. Det skulle kunna anföras en råd talande exempel
på huru illa det är beställt med åklagarnas kompetens, humanitet
och rättsinne. Jag skall nöja mig med att endast erinra om
huru i fjol, när process inletts mot fredskämparna, vederbörande
lämnade å sido att med kraft spana efter en grov förbrytare för
att så mycket kraftigare kunna rikta sig mot dessa fredskämpar..
En hel rad exempel i övrigt, som sammanhänga med nämnda process,
skulle kunna anföras, men jag skall nöja mig med att så
här i förbigående hava berört saken, då jag vid ett par föregående
tillfällen yttrat mig härom.
Utskottet har avstyrkt den Lindhagenska. motionens första
punkt på den grand, att- man anser, att saken skulle kunna ordnas,
därest den tillämnade reformen av fögderiförvaltningen genomfördes.
Jag tror för min del icke alls, att det kommer att bliva
någon ändring i humanitär anda och riktning på grund av en rent
ekonomisk reform, som fögderiförvaltningens omläggning skulle innebära,
eller på grund av övriga formella förhållanden, som därmed
sammanhänga. Nej, det vill nog till något annat än eu sådan
där yttre omorganisation. Det behövs en inre förändring, till
åskådning, hjärtelag och social kunskap. Eu sådan skulle man
kunna ernå, åtminstone i viss mån, på den väg motionären har
föreslagit. Däremot rakt inte genom utskottets anvisningar.
Lördagen deu 17 mars, f. in.
Nr 22.
ni
Sedan, i sill undra punkt, har motionären framställt krav på
övervägande, huruvida genom lag må kunna stadgas rätt och plikt |T°”r)|T“°””!re1.
för åklagare att överklaga domstols utslag, när lian anser tilltalad häktning m. /».
hava vid strå 1''i''et.s utmätande tätt för högt straff eller domstolen (Forts.)
hava tillämpat ett lagrum, som synes honom gå utöver hans; yrkande
.lag bekänner, att jag icke är alldeles säker, att man kan
vinna något större resultat på denna väg, såvitt man icke vinner
det i första punkten omnämnda och sålunda får eu annan anda
in hos åklagarna. Jag tror nämligen, att en sådan rent formell
bestämmelse icke skulle hava stor verkan. Men den kunde ju
alltid hava någon verkan, vara eu slags erinran om hans humanitärt
plikt.
Nu säger emellertid utskottet, att enligt den nuvarande rättsordningen
åklagare icke synes i varje fall sakna möjlighet att
föra talan mot utslag, varigenom den tilltalade blivit dömd utöver
vad åklagaren yrkat. Det säger så i det ena stycket, men i de,t
andra säger utskottet: »Att stadga plikt för åklagaren att i den
tilltalades intresse föra- ändringstalan innebär en utvidgning av
åklagarens tjänsteställning med den principiella innebörd, att däremot
torde möta allvarliga betänkligheter.» Dessa uttalanden synas
något motstridiga och det är icke närmare angivet, vilka dessa
principiella betänkligheter ärö. Det är mycket möjligt, att dessa
betänkligheter äro av stor vikt och betydelse, och jag vill icke
förneka, att det skulle kunna tänkas sådana, att man i det avseendet
kan bliva betänksam. Men det skulle vara intressant att få
någon redogörelse för vilka dessa principiella betänkligheter äro.
I sin tredje punkt, som sammanfaller med den motion jag
väckt, kräver herr Lindhagen ett övervägande, i vad mån strafflagens
bestämmelser om häktning må kunna omarbetas till värnande
av den personliga friheten mot missbruk av dessa bestämmelser.
Denna sak är synnerligen viktig, men ofantligt försummad. Häktningsrätten
har tagits i bruk på ett sätt, som faktiskt hotar den
personliga friheten. Jag erinrar om att i fjol i andra kammaren
av herr Sandler anfördes en statistik i detta hänseende, hämtad
ur rättegångsstatistiken, och den var lika upplysande som nedslående.
För Stockholm var den alldeles förkrossande, ty man
fick den uppfattningen, att i Stockholm var tredje medborgare
var mer eller mindre en utstuderad skälm, som måste sättas inom
lås och bom. Jag erinrar åter om vad som hände i fjol vid flera
tillfällen med fredskämparna och som hänt förut, då häktningar
företagits, som sedan visat sig icke vara berättigade. Jag kan
vid detta förhållande, och då det gäller en så oerhört viktig medborgarfråga,
icke finna mig uti att utskottet bara gjort en erinran
om att riksdagen skrivit förut vid ett par tillfällen.
Nu säger utskottet att, enligt vad utskottet inhämtat, riksdagsskrivelsen
av år 1914 föranlett, att särskild sakkunnig tillkallats
att inom justitiedepartementet biträda med utredning av de
genom skrivelsen väckta frågorna, att emellertid denne efter någon
tid blev hindrad att taga vidare befattning med utredningen,
Nr 22.
l
Lördagen den 17 mars, f. in.
Om ändring
av bestämmelserna
angående
häktning m. m.
(Forts.)
samt att denna därefter uppdragits åt annan sakkunnig, som antagas
kunna i vår påbörja arbetet. Alltså har det gått så sakta
trots flera skrivelser, att man ännu icke kommit någon vart, utan
att arbetet är avbrutet, och att möjligheten av dess påbörjande
i vår beror på om man kan få någon sakkunnig därtill. Det avtages
kunna påbörjas, men detta antagande är ganska vagt och utgör
ju icke någon garanti för vare sig att så kommer att ske eller
när denna ytterst viktiga reform kommer att föreläggas riksdagen.
Då emellertid icke någon reservant ansett sig i denna del kunna
yrka bifall till motionen, därför att riksdagen skrivit så sent som
även år 1914, så är det ju utsiktslöst att nu här göra ett yrkande
på bifall. Jag vill dock för min del ytterligare understryka vad
utskottet framhållit, då det säger: »Dock vill utskottet uttala önskvärdheten
därav, att den förväntade utredningen så snart ske kan
måtte varda åvägabragt.» Jag hoppas, att detta då kommer att
ske så .snart, som över huvud taget är möjligt och helst genast.
I sitt fjärde yrkande framhåller herr Lindhagen, att det bör
tagas i övervägande, på vad sätt den i praxis utan lagbestämmelser
av åklagare och polismyndigheter utövade rätten att »anhålla»
personer samt förelägga personer att inställa sig till polisförhör må
kunna regelbindas genom uttrycklig lag till värnande av den personliga
friheten mot missbruk även av dessa befogenheter. Med
dessa befogenheter, om det över huvud taget är lagstadgade befogenheter
— varom man ju delvis tvistar — sker faktiskt ett oerhört
missbruk. Då emellertid icke heller här någon reservation
förefinnes, är det väl även beträffande denna punkt utsiktslöst
att nu göra något yrkande, vilket jag beklagar.
■Nu ha vi emellertid en reservation av herrar Klefbeck och
Persson i Norrköping, som ansett, att det borde varit en annan
utskottsformulering i fråga om avstyrkandet av punkterna 1) och
2) i herr Lindhagens motion. Det är där en sak, som jag fäst
mig vid, som jag föreställer mig nog skulle kunna vara av vikt,
om den blott vore möjlig att åstadkomma. Men jag tror, att de
ärade reservanterna hava överskattat denna möjlighet. De säga,
att den allmäna opinionen, särskilt om den stödjes av tidningspressen,
skulle vara av betydelse i fråga om åklagarväsendets humanisering.
Vi hava ju tidningar av alla möjliga färger, och jag
vill erinra om att en stor del av den maktägande klassens press,
till exempel vid åtalets anställande mot fredskämparna i fjol, rakt
icke bidrager till att upplysa åklagarmakten om dess befogenhet,
utan snarare verkar i motsatt riktning. Jag tror, att de ärade
reservanterna ha överskattat den sakens betydelse.
Jag skall icke gå vidare i dessa frågor. Saken är klar för
dem som något vilja. Den reform, som vi här begära, är synnerligen
moderat och i hög grad berättigad. Jag vädjar till herrarna
att i dag icke helt avslå den.
Jäg vill erinra om en''viss händelse. Av tidningarna hava
vi sett, att i Tyskland dess kansler till preussiska herrehuset,
som ATäl känner den gamla maximen: »non possumus», sagt: ve den
Lördagen den 17 mars, f. in.
33 Nr 22.
statsman, som icke lyssnar till tidens och folkets röst. Jag misstänker,
att när han talade så om sig själv, han också menade: ve
det herrehus, som icke lyssnar till tidens och folkets röst. Detta
var ju en röst söderifrån. Men österifrån höras ännu väldigare
röster just i dessa dagar. I det väldiga Ryssland ha självhärskar -makten och byråkratväldet fallit med väldigt dån. Huru det
kommer att gå med herrehuset, vet man ännu icke. Men varför
ha de fallit? Säkert därför att de icke i tid lyssnat till tidens och
folkets röst; därför har deras välde störtat samman.
Den segrande revolutionen i Ryssland, som i går störtat tsartronen,
har liksom den franska revolutionen 1789, enligt just nu
anlänt telegram, proklamerat de mänskliga rättigheterna. Det är
lärorikt att taga del av detta dokument. En rad av de rättigheter,
som nu där proklamerats, hava en viss beröringspunkt med
de motioner som vi här hava att behandla, varför jag skall tillåta
mig uppläsa revolutionsregeringens manifest. Proklamationens särskilda
punkter hava följande lydelse:
»1 :o. Allmän och omedelbar amnesti för alla personer, som
begått förbrytelser av politisk och religiös natur, däribland terroristiska
handlingar, militärrevolter och brott mot jordbrukslagarna;
2:o. Yttrande-, press-, förenings- och församlingsfrihet samt
strejkrätt, med utsträckande av dessa rättigheter till militära funktionärer
inom de gränser, som de militära och tekniska förhållandena
medgiva;
3:o. Avskaffande av alla av sociala, religiösa och nationella
grunder betingade inskränkningar;
4:o. Ett omedelbart vidtagande av förberedelser för sammankallande
av en konstituerande församling, som, grundande sig på
den allmänna rösträtten, skall upprätta en regerings styrelse och
en konstitution i landet;
5:o. Polisinstitutionens ersättande med en nationalmilis med
valda chefer, som äro underordnade självstyrelsens organ;
6:o. De kommunala valens förrättande på den allmänna rösträttens
grundval.»
Och allt detta skall genomföras nu omedelbart.
Jag tror, att vi böra i någon mån beakta dessa tidens tecken.
Vad nu begäres till skydd och värn för de medborgerliga fri- och
rättigheterna i Sverige mot en byråkrati, som förtrampar dem, är
ju blott en liten och svag aning av det, som till och med det nyss
förtrampade ryska folket synes hava erövrat. Jag yrkar bifall
till herr Lindhagens reservation.
Greve Spens; Då den föregående talaren .yrkat bifall till
herr Lindhagens motion i dess båda första ounkter, skall jag be att
från lagutskottets sida få anföra några ord.
I dessa två punkter avses dels åklagareväsendets socialisering
genom viasa åklagareregler, samt åklagarnas utbildning i social insikt
m. m. dels ock införande av rätt och plikt för åklagare att
överklaga domstols utslag, när han anser tilltalad hava dömts
Första Tcammarens protokoll 1917. Nr 22. 3
Om ändring
av bestämmelserna
angående
häktning m. m.
(Förta.)
34
Lördagen den 17 mars, f. m.
Sr
Om ändring
av bestämmelserna
angående
häktning m. m.
(Forts.)
strängare än åklagaren avsett. Dessa två punkter i motionen utgöra
ett led i motionärens i ett flertal motioner framförda strävan
att efter sin åsikt, socialisera och humanisera alla samhällets funktioner
och funktionärer. Riksdagen har för ett par veckor sedan
avslagit en av motionären gjord framställning i fråga om strafflagens
och straffrättsdomarnas socialisering, och nu har turen
kommit till åklagarmakten. Inom lagutskottet hava beträffande
den nu ifrågavarande punkten icke ens de socialdemokratiska ledamöterna,
utom motionären, velat biträda hans yrkande, såsom framgår
av den andra vid utskottsutlåtandet fogade reservationen av
herrar Klefbeck och Persson.
I motionen säges med avseende på första punkten, att över
åklagarens uppgift enligt svensk rättsordning vilar ett utpräglat
kynne av brutalitet, och för att avhjälpa detta föreslår motionären,
att vissa åklagareregier borde fastslås i konstitutionen eller åtminstone
i allmän lag samt återgivas i instruktioner för åklagaremyndigheterna
ävensom ytterligare inskärpas genom utbildningskurser
för yrket. Jag vill nu nedlägga en bestämd protest mot den beskyllning
för brutalitet och inhumanitet, som sålunda gjorts mot
en hel tjänstemannakår. De svenska åklagarna äro i stort sett en
aktningsvärd och god tjänstemannakår och förtjäna icke en sådan
tillvitelse, som här skett. Många exempel skulle kunna anföras
på att åklagaren åberopat förmildrande omständigheter och påyrkat
det minsta möjliga straff. Det är visst icke, såsom herr Lindhagen
påstår, det vanliga eller regel, att åklagaren å den tilltalade yrkar
det strängaste straff, som strafflagen förmår. Att däremot åklagarna
behöva större utbildning och insikter, än de nu i allmänhet
hava, särskilt på landsbygden, det är obestridligt. En sådan utbildning
torde i viss mån kunna erhållas genom bestämmelser i
samband med fögderiförvaltningens ordnande, varom kungl. proposition
ju väntas till denna riksdag. Frågan om åklagarmaktens
utbildning och befogenhet sammanhänger även med frågan om
häktningsinstitutets ordnande, varom riksdagen skrev till Kungl.
Maj:t senast 1914, och torde nog icke fullständigt kunna löeas annat
än i sammanhang med en ny allmän rättegångsordning i brottmål,
varpå arbete pågår.
Då herr Ström nyss yttrat, att åklagarmakten står på en medeltida
ståndpunkt, måste jag beteckna även detta såsom ett otillbörligt
yttrande.
Att såsom i motionens andra punkt föreslås stadga rätt och
plikt för åklagaren att i den tilltalades intresse föra ändringstalan
mot domstols utslag möter, såsom utskottet framhållit, principiella
betänkligheter. Herr Ström undrade, vad det kunde vara för principiella
betänkligheter. Jo, naturligtvis, att åklagaren då skulle
få en dubbelställning och så att säga komma att tjäna två herrar.
Att åklagaren skulle tvingas därtill, måste ju anses olämpligt. Då
utskottet säger, ätt enligt nuvarande rättegångsordning åklagare
icke synes i varje fall sakna möjlighet att föra talan mot utslag,
varigenom den tilltalade blivit dömd utöver vad åklagaren yrkat,
Lördagen den 17 mars, f. in.
.% Nr 32.
har utskottet därmed avsett, att om domstol ansett, att en helt
annan brottsart förelåge och dömt den tilltalade därför, åklagaren
torde hava rätt alt gå till högre rätt.
Slutligen skall jag även säga, att det icke synes vara någon
tilltalande utväg att såsom ett verksamt medel för höjande av åklagarmakten
anvisa den allmänna opinionens bearbetande genom tidningspressen.
Därom är jag ense med herr Ström.
På grund av vad jag anfört ber jag, herr greve och talman,
att få yrka bifall till utskottets förslag.
Herr Klefbeck: Då den av mig och herr Persson avgivna
reservationen angripits från två håll, måste jag svara ett par ord.
Det gjordes en ganska skarp anmärkning av den föregående
ärade talaren emot ett uttryck av motionären, då han talar om
åklagaremaktens »brutalitet». Det kan val hända, att motionären,
som i allmänhet talar fritt ur hjärtat, har uttryckt sig på ett sätt,
som kan stöta de kamrater här i kammaren för huvudet, som äro
vana att väga sina ord cum grano salis. Men jag tror egentligen
icke, att han velat kasta ut en anklagelse mot denna kår; han har
endast velat framhålla, att för en åklagare, som vill så samvetsgrant
som möjligt utföra sitt uppdrag, det ligger nära till hands
att försöka, om jag så får säga, att på allt sätt komma åt den
anklagade och få honom fälld för det brott, som åklagaren naturligtvis
anser honom skyldig till. Detta kan då för den, som har
ep annan uppfattning om en viss brottsling, en uppfattning, som
till och med kan gå ut på att personen i fråga rakt intet ont gjort,
te sig såsom en mycket stor brutalitet från åklagarens sida.
Min medreservant och jag önska, att något borde göras för att
mildra. en allt för stark iver från åklagarens sida gent emot vissa
brottslingar; och vi mena, att det skulle vara ett verksamt medel
för detta önskemåls vinnande, om tidningspressen mera allmänt
ville beh.järta den stora fråga, som här är före. Jag äT icke blind
för att detta krav gentemot tidningspressen är mycket högt, och
för min del får jag säga, att det sätt, varpå särskilt vissa högertidningar
vid tiden för de s. k. förräderiprocesserna yttrade sig,
snarare var ägnat att hetsa upp åklagaren än att på något sätt giva,
honom en mildare syn på förhållandena. Men man borde väl kunna
även från den s. k. samhällsbevarande pressens '' sida vänta, att
sans och förstånd skola göra sig gällande i sådana ämnen, som jäg
nu berört; och om så sker, tror jag, att sådana påtryckningar från
pressens sida. skola verka i den riktning, som motionären önskat.
Emellertid hava vi icke ansett oss känna ynka bifall till motionärens
framställning, framför allt emedan! det, som är Själva
huvudpunkten, det, som står under tredje Och fjärde momenten,
redan är föremål för prövning genom av Kungl. Maj:t särskilt
utsedde sakkunnige, och det förefaller oks litet egendomligt att
bedja Kungl. Maj:t att gorå en sak. Som han redan håller på med,
även om det nu påbegynta arbetet av särskild anledning låtit vänta
pa sig längre tåd, äh Vi Önskat. Vi anSågo ''oss så myckel mindre
Om ändring
av bestämmelserna
angående
häktning in. m.
(Forts.)
Nr 22. 36
Lördagen den 17 mars, f. m.
Om ändring kunna yrka bifall till motionärens framställning, som utskottet i
av bestämma- g;n helhet uttalat sill förhoppning om, att detta påbegynta arbete
T^tnZfmln med det snaraste skall leda till något resultat
Jag ber herr talman, egentligen om ursäkt för att .lag yttrat
mig när man diskuterar motiv för avslag. Jag har icke något
yrkande att göra.
(Forts.)
Efter det överläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr
talmannen, att i avseende å nu föredragna utlåtande vore yrkat,
dels att utskottets hemställan skulle bifallas, dels ock, av herr o (rom,
att utskottets hemställan skulle bifallas med den ändring i fråga
om punkterna 1 och 2, som avsåges i herr Lindhagens vid utlåtandet
avgivna reservation.
Sedermera gjordes propositioner enligt dessa yrkanden, och förklarades
propositionen på bifall till utskottets hemställan vara med
övervägande ja besvarad.
Vid ånyo skedd föredragning av första kammarens första tillfälliga
utskotts utlåtande, nr 7, i anledning av väckt motion om
skrivelse till Kungl. Maj:t angående meddelandet av viss föreskrift
i fråga om krigsmans befordran eller transport till beställning a
•stat, bifölls vad utskottet i detta utlåtande hemställt.
frUgasatt ut- Föredrogs ånyo första kammarens andra tillfälliga utskotts utr-edaing
röran- ,åtande nr 3 j anledning av väckt motion angående utredning röövJtagaJeav
rande statens övertagande av vissa naturrikedomar, industrier, komvissa
natur- munikationsmedel m. m.
rikm°''mar I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfäl
liga
utskott hänvisad motion, nr 18, hade herr Ström m. fl. hemställt
att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t anhålla om en utredning (i
vad mån och) på vad sätt staten skulle genom övertagande _ av vissa
naturrikedomar, industrier, kommunikationsmedel och enskilda banker
kunna utvidga och utveckla den produktiva statsdritten samt
därigenom tillföra dels statskassan ökade inkomster, dels tillvarataga
andra samhällets ekonomiska och sociala intressen, dels ock slutligen
skapa ökad trygghet för landets befolkning i ekonomiskt och
socialt hänseende.
Utskottet hade i nu föredragna utlåtande på åberopade grunder
hemställt, att förevarande motion icke måtte till någon första kammarens
åtgärd föranleda.
Reservation hade avgivits
dels av herr von Kock, som ansett, att utskottets utlåtande bort
hava viss angiven lydelse, : y - V > „ .
dels och av herr Ström, som'' yrkat bifall till motionen.
Lördagen den 17 mars, f. in.
37 Nr 22.
Morr Ström: Med donna motion har jag för min del haft ett
trefaldigt syfte. Först och främst tiar jag, utan att ingå pa teo- (le slatena
retiska hårklyverier, vilket jag på förhand visste, att denna kammare överta <j ande av
icke skulle i minsta mån sou fora, velat bringa den störa fråga om vism natursocialisering
av vissa naturrikedomar, industrier m. in. fram även
för riksdagen. Ty enligt min uppfattning bör det parti, som har /j,ort8\
dessa frågor på sitt politiska dagsprogram, även framföra dem till
dryftning och om möjligt till förverkligande i folkrepresentationen.
Annars blir detta program lätteligen blott ett skådebröd eller en
valkrok med lett bele, vilket man sätter''ut vid valen, sedan få valmännen,
folket vänta, och de längta förgäves att få so programmet
åtminstone till viss del framfört eller i alla fall frågan väckt till
någon debatt, så att den icke blott ligger i någon gömma och endast
framföres till luftning vart tredje år vid valen. Jag har för mm
« del gjort ett litet anspråkslöst försök att föra denna sak fram till
debatt för att i någon mån kunna få den på väg att aktualiseras i
den förhandenvarande politiken, liksom den faktiskt länge varit aktuell
i folkets sinnen och förhoppningar. Det är, enligt min uppfattning,
endast genom att få dessa frågor aktualiserade, som det är möjligt
att bringa dem ett steg närmare utförandet. Jag vet mycket
väl, att det kommer att taga mycket lång tid, men någon gång måste
början göras, och att dessa frågor måste lösas på något tillfredsställande
sätt, svnes mig för var dag bliva allt mera klart.
Jag vill, för att icke bliva allt för lång nu då tiden är framskriden,
blott nämna en sak, som är av alldeles oerhörd betydelse,
nämligen de monopoliserade och förtrustade industrierna, i vilka
trust- och kartellherrar faktiskt tillvällat sig en alldeles oerhörd makt
gent emot samhället och så kunna driva sin ekonomiska politik, att
den går direkt emot samhällets vitalaste intressen, som väl av folkrepresentationen
böra tillvaratagas så långt möjligt är. Jag har alldeles
nyss fått till mig utdelat ett betänkande från andra kammaren,
som berör en motion om viss hemställan till de trustsakkunnige. I
detta säger andra kammarens fjärde tillfälliga utskott: »Det synes
utskottet vara uppenbart, att statsmakterna icke kunna lämna den
pågående förtrustningen att utveckla sig helt och hållet på egen
hand. Sker detta, kommer ett sedermera måhända oavvisligt ingripande
möjligen för sent eller vid en tidpunkt, då betydande svårigheter
möta, och då en eventuellt nödvändig ekonomisk uppgörelse
blir för staten väsentligt mera ofördelaktig än den kunde hava blivit,
om trustväsendet på ett tidigare stadium i nödvändig utsträckning
ställts under statlig uppsikt.» Detta är alldeles säkert en mycket
stor sannig; man måste se till, att dessa ekonomiska sammanslutningars
stora maktbefogenhet kringskäres, och att dessa stora samhälleliga
värden, som redan äro ekonomiskt organiserade, föras över i samhällets
egen hand och ställas under samhällets ledning.
Mitt andra motiv för motionen var, att världskriget i fråga om
den privatkapitalistiska företagareandan och den obegränsade ekonomiska
friheten, som nyss ansågos av sådan betydelse för samhällslivet
och folkens välfärd, att världskriget, säger jag, faktiskt har
Kr 22. 38
Lördagen den 17 mars, f. in.
Ifrågasatt utredning
rörande
statens
övertagande av
vissa naturrikedomar
ni. m.
(Forts.)
för alla klarlagt, att denna ekonomiska åskådning gjort bankrutt,
Det visar sig ieke blott,! de krigförande länderna, utan även i stor
utsträckning inom de neutrala. Under krigets tryck bar man måst
lämna allt detta å sido för att genom samhällets ingripande rädda
staten från inre och yttre sammanstörtande. Här har faktiskt det
privata initiativet spelat ut sin roll. För övrigt har det redan gjort
det, i och med det att en trust slagit ut den ekonomiska konkurrensen
på en viss marknad, på ett visst område, och sålunda utan
samhällets ingripande drivit undan denna fria konkurrens, som ansetts
nödvändig, för att det ekonomiska livet skulle kunna utvecklas.
Den sociala organisationen och den samhälleliga driften och
kontrollen ha under kriget fått ersätta den fria konkurrensen och den
ekonomiska anarkien, som förut i huvudsak varit på vissa områden
rådande, med det undantag, som jag redan berört, i fråga om ekonomiska
sammanslutningar och trustbildningar. Nu synes det mig,
att dessa lärdomar, som världskriget skapat, icke böra lämnas alldeles
obeaktade utan att man bör, så långt som möjligt, söka taga
vara på de nyvunna erfarenheterna och göra sig dem till godo. Detta
var det andra skälet.
Det tredje skälet har varit, att just nu tiden vore synnerligen
manande att tillvarataga de samhälleliga intressena. Det har visat
sig i andra länder, att staterna och samhällena för att kunna reda
sig, måste tillvarataga i allt större och större utsträckning de samhälleliga
intressena. Jag vill även erinra om staternas växande
skuldbörda, varom jag utförligt ordat i min motion. Yi ha ju mycket
stora utgifter, som förestå även hos oss, och jag undrar, om alla ännu
ha gjort klart för sig, varifrån vi skola taga alla de penningar, som
behövas och komma att behövas under den närmaste framtiden.
Nu har emellertid utskottet avstyrkt motionen, och det har anfört
vissa skäl. Jag skall uppta några stycken till en kortare granskning.
Utskottet säger: »Motionärerna antaga, att denna statssocialistiska
utveckling skall fortfara även efter fredsslutet och komma att
bliva normgivande för framtiden.» Ja, det är vår uppfattning, att
detta kommer att i viss utsträckning bliva fallet, särskilt i de krigförande
staterna, och det kommer alldeles visst att lända dessa stater
till en mycket stor nytta. Jag kan då icke finna, varför vi i ett
nehtralt land, därför att vi sluppit genomgå krigets tryck och själva
göra de .erfarenheter som vunnits i andra länder, icke skulle frivilligt
tillägna oss dessa erfarenheter.
Så säger utskottet vidare:
»Dessa s. k. statssocialistiska åtgärder, i vilka motionärerna
finna en viss likhet med socialistiska statsideal, äro egenligen ingenting
nytt för vår tid. De ha i olika former måst anlitas mången gång
förut under staters nödläge och krigiska förvecklingar. Och lagstiftningen
har även förutsett deras nödvändighet i tider, då en stat måste
till det yttersta, anstränga sina krafter samt lita uteslutande till egen
produktion och egna tillgångar för livets nödtorft» — här kommer
det märkvärdiga —- »och då enskildas intressen följaktligen måste i
Lördagen deu 17 mar», f. in.
3<J Nr 28.
alldeles särskild grad offras för det allmännas bästa.» Ja det är ifrågatatt «<-nog riktigt, att dessa i viss män statssoeialistiska åtgärder ej äro
något nytt, i viss betydelse, för vår tid, men i den utsträckning, som öv''erta,jande. av
nu förekommer, vet jag icke, att de förekommit förut. Dock, det vissa naturvar
icke egentligen det jag ville fästa mig vid, utan vid den sista delen rikedomar
av denna sats. Utskottet säger, att just under denna svåra tid en- mskildas
intressen måste vika för det allmännas bästa. Men varför
skall det icke alltid vara så? Jag kan icke finna annat, än att det
allmännas bästa alltid bör ha företräde framför den enskildes intressen.
Vidare säger utskottet:
»Under pågående världskrig havg däri invecklade stater, för att
kunna säkerställa sina krigsförråd, av den hårda nödvändigheten
tvungits att tillsvidare övertaga och omdana en mängd industrier
för forcerad tillverkning av ammunition och andra krigsförnödenheter
utan hänsyn till de ekonomiska grundvillkoren för en produktion
under fredstid.»
Nu gäller det ju visst icke blott ammunition och krigsförnödenheter,
utan även bränsle, födoämnen, kläder m. in. i viss utsträckning
och detta icke blott för soldaterna, utan även för civilbefolkningen.
Om nu denna sociala och denna ekonomiska organisation har slagit
väl ut i åtminstone flera hänseenden under kriget, varför skulle
man icke kunna överflytta den till fredstid, så långt detta är möjligt?
Under denna fredstids betingelser skulle den samhälleliga organisationen,
kontrollen och ledningen kunna komma än mera till sin
rätt, väl icke för att hålla ut i ett krig, men för att motverka fattigdomen
och den sociala nöden, för att kunna införa i landet en sådan
ordning, att medborgarna finge större ekonomisk trygghet. Varför
skulle vi kasta bort dessa erfarenheter? Detta synes mig icke vara
riktigt.
Sedan säger utskottet: »Det svåra problemet att möta de betydligt
stegrade finansiella krav, som efter kriget komma att ställas
på staterna, löses ingalunda genom statens övertagande av produktionsmedel,
naturtillgångar och näringar. En sådan statssocialisering
skulle, enligt vad gjorda försök i denna riktning visat, leda till
minskad produktionsavkastning och därmed till minskning i nu inflytande
statsinkomster, vilka staten huvudsakligen på skatteväg
tillförsäkrar sig.» Nu vet jag icke, om man kan påstå något sådant.
Jag tror, att i många länder det finnes synnerligen lyckliga erfarenheter
på dessa områden. Även om man icke kan bestrida, att på
vissa enstaka håll det slagit fel, beroende på en alltför byråkratisk
skötsel av vissa allmänna verk och inrättningar eller på de ledandes
rena avoghet mot samhällelig drift. Även om man medger, att sådana
svårigheter finnas att övervinna, tänk på vilken skada som med
den nuvarande ordningen åstadkommits och åstadkommes. Tänk
blott på det ohejdade jobberi, som driver upp prisen alldeles oerhört
och skapar och samlar hos några få väldiga förmögenheter, men
utarmar de stora massorna! När kammaren behandlade min motion
Nr 22. 40
Lördagen den 17 mars, f. m.
ifrågasatt ut- om anskaffande av en statens handelsflotta, hade jag tillfälle att giva
^dTltatem''"några siffror. Nu kunde jag fortsätta att från många områden lämna
övertagande av siffror på oerhört uppdyrkade priser. Priser, som konsumenterna,
vissa natur- som massorna få betala med ränta. Men det skulle taga för lång
rikedomar tid att här gå in i detalj.
m'' m'' Vidare är ju här endast fråga om en allmän utredning.
(Forts.) Så Säger utskottet: »Industriella företag i allmänhet erfordra
för ekonomisk framgång i konkurrensen affärsmässig drift, rörelsefrihet
och ständig anpassningsförmåga med hänsyn till nya rön och
uppfinningar.» Och utskottet slutar i detta sammanhang med att
säga: »Den uppblomstring av vår industri och övriga näringar, som
de senaste årtiondena bevittnat, skulle i saknad av enskild företagsamhet,
intresse och energi efter hand tyna bort under statens tunga,
byråkratiska ledning och arbetsmetoder.» Nu är det nog så, att utskottet
har rätt i det hänseendet, att på många områden en viss byråkrati
förefinnes. Men det finns från den kommunala och statliga driften
också exempel, som visa något helt annat. Jag skall endast peka på ett
enda fall. Jag skall peka på gas-och elektricitetsdriften i Stockholm,
som skötes efter affärsmässiga principer. Nu går jag naturligtvis
icke in på, i vad mån vi socialister kunna vara nöjda med dess skötsel
ur andra synpunkter. Jag tar det endast som argument mot påståendet
att det ovillkorligen skulle vara förenat med en byråkratisk
ledning, om samhället övertoge en del industrier och andra företag.
Det behöver icke vara så. Utskottet måste ju ock erkänna, att det är
på många områden, som samhällsdriften lämpar sig. Det säger:
»Det saknas emellertid ej områden, där statens verksamhet hittills
med fördel gjort sig gällande, och där denna kan och bör allt mer vidgas
och förstärkas.» Ja, det är ju ändå ett erkännande, som är värt
att ta fasta på, och jag förstår icke, varför man icke skulle vara med
om en utredning för att se till, på vilka andra områden detta också
skulle kunna vinnas. Utskottet säger, att detta visserligen är något
helt annat än statssocialisering av hela vårt näringsliv. Ja,
det vill jag medgiva, men det, som det nu är fråga om att utreda,
är både huruvida och på vad sätt och i vilket tempo det hela skulle
kunna tänkas försiggå.
Utskottet säger också: »Det finnes och bör finnas tillräckligt utrymme
såväl för staten som för de enskilda att arbeta för utvecklingen
av vårt näringsliv.» Ja, men, enligt mitt förmenande har
staten varit satt i andra rummet och den enskilde i första rummet,
under det att det borde vara motsatsen. Emellertid pekar utskottet
på, och det vill jag också nu taga fasta på, en hel del, som staten
verkligen kan göra, och jag vill hoppas, att detta utskottets påpekande
på sina håll skall ha en viss åsyftad effekt. Det säger, att ett
fortsatt utbyggande av våra vattenfall utgör ett lämpligt föremål
för såväl statens som kommuners och enskildas företagsamhet, Det
pekar på våra malmfält och på den statliga skogsdriftens utveckling,
och slutligen pekar det på tillvaratagandet av våra torvmossar
och säger: »Staten har sålunda redan störa mål för sin produktiva
verksamhet, vilken utan tvivel skulle förlora på att splittras åt en
Lördagen den 17 murs, f. in.
41 Nr 22.
mängd håll, där den tydligen icke med utsikt till framgång skulle ifrågasatt uttunna,
bedrivas.» Men det vet man ju icke. Det är endast ett på-re
stående utan bevis. Man kan icke veta, om det är sant, innan övertagande av
man gjort ens en utredning. vissa natur
lek
det föreligger en särskild motion, som väl sedermera kommer rikedomar
till behandling rörande de enskilda järnvägarnas socialisering, skall ™''
jag förbigå detta denna gång och sluta med att säga, att de tider or
säkert skola komma, då samhället på ett helt annat sätt än nu får
söka tillgodogöra sig de företag, som nu ligga i enskildas händer.
Det är klart, att så länge ej socialdemokratien sitter inne med samhällsmakten,
denna samhällets ekonomiska verksamhet, icke kan
bliva så lagd, som vi socialdemokrater skulle i allo önska. Socialismens
samhälle kommer först med arbetarklassens övertagande av hela
samhällsmakten. Men innan vi äro där, måste vi likväl sträva efter
att tillvarataga samhällets intressen. Vi alla äro ju satta att här
värna om samhällets intressen. Ty herrarna förneka ju alltid, att
vi tillvarataga här edra egna ekonomiska klassintressen. Låt oss då
sluta upp kring det allmännas bästa, kring samhället och dess intressen!
Efter
härmed slutad överläggning bifölls vad utskottet i nu
ifrågavarande utlåtande hemställt.
Vid förnyad föredragning av första kammarens andra tillfälliga
utskotts utlåtande, nr 4, i anledning av andra kammarens beslut
rörande väckt motion om skrivelse till Kungl. Ma,j:t angående
åläggande för statens ämbets- och tjänstemän att underteckna ämbets-
och tjänstehandlingar med tydlig namnunderskrift, biföll kammaren
vad utskottet i detta utlåtande hemställt.
Föredrogs ånyo bankoutskottets utlåtande nr 17, angående
ifrågasatt utredning om beredande av pension åt den hos skogsvårdsstyrelserna
anställda personal.
I två likalydande motioner, väckta den ena (nr 3) inom första
kammaren av herr Fahlén jämte fyra andra av kammarens ledamöter
och den andra (nr 35) inom andra kammaren av herr Tamm.
hade hemställts, att riksdagen behagade i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, om och i vilken
mån genom statens medverkan pension skulle kunna beredas den
hos skogsvårdsstyrelserna i riket anställda personal samt för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Om beredande
av pension åt
skogsvårds•
styrelsernas
personal.
Utskottet hade i nu föredragna utlåtande med hänsyn till vissa
åberopade förhållanden hemställt, att förenämnda motioner I: 3 och
II: 35 icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Reservationer hade avgivits av, utom annan:
a) herr Neiglich, som av anförda orsaker ansett, att utskottet
bort hemställa om bifall till motionen,
>’r 22. 42
Lördagen den 17 mars, f. in.
Om beredande
av pension åt ftej-j. NeigHck.
skogsvårds
-
b) herrar Hedenstierna, Gustafsson och Boos, vilka instämt med
styrelsernas
personal.
(Forts.)
Herr Keiglick: Herr talman! Såsom kammarens ledamöter
torde ha inhämtat, hemställa motionärerna, att riksdagen behagade i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta utreda,
om och i vilken mån genom statens medverkan pension må kunna
beredas den ho.s skogsvårdsstyrelserna i riket anställda personalen.
Man skulle ju möjligen av denna formulering få den uppfattningen,
att här föreligger en fråga, som ställer stora krav på statens kassa
och som därför borde väcka en viss betänksamhet, då det gäller att
avlåta en skrivelse i saken utan en föregående grundlig prövning och
utredning. Så är emellertid ingalunda förhållandet. Enligt skogsvårdsstyrelsernas
beslut bekostas pensioneringen av befattningshavarne
med bidrag från skogsvårdsstyrelserna av omhänderhavda medel.
Men varje skogsvårdsstyrelse får nu för sig själv ta saken om
hand. Man saknar ett centralt organ, som ombesörjer det hela, och
det är det, som man vill ha, om jag fattat motionärerna rätt. Vad är
då naturligare, än att detta, som nu är ett önskemål, lämnas till utredning
av de sakkunniga, som Kungl. Maj:t tillsatt för centralisering
av vissa pensionanstalter? Dessa sakkunniga ha också, enligt
vad man under hand inhämtat, intet emot att verkställa denna utredning.
Utskottet och reservanterna överensstämma också i önskemålet,
att en sådan utredning må komma till stånd. Ja, utskottet och
reservanterna synas mig i sak vara fullt eniga, och det borde därför
icke vara mycket att tvista om.
Det är heller icke i sak, utan i form, som utskottet och reservanterna
gå i sär. Utskottet förmenar nämligen, att den begärda utredningen
bör kunna ske utan någon skrivelse från riksdagen, och
hemställer därför om avslag på motionen. Jag vill då säga, att det
naturligtvis är tänkbart, att man på en annan väg utan riksdagens medverkan
kan få fram denna utredning. Man skulle kunna tänka sig,
att t. ex. ombud för dessa skogsvårdsstyrelser i riket, en 20 stycken,
sammanträdde i Stockholm, konstituerade sig och ginge in till Kungl.
Maj:t med en framställning. Men vad skulle det tjäna till? Varför
kan man icke sätta i gång en något likartad apparat, då frågan redan
är väckt i riksdagen, och få den fram på en säker och framkomlig
väg? Det är ingenting i och för sig ovanligt, att man skriver till
Kungl. Maj:t. Säkerligen har riksdagen avlåtit skrivelser av långt
mindre betydelse än den, som nu är ifrågasatt.
Med hänsyn till frågans verkligt betydelsefulla innebörd och då
det synes mig, att rena smak- eller etikettsfrågor icke böra få hindra
dess framgång, ber jag att få yrka avslag å utskottets hemställan och
bifall till motionärens förslag.
Herr Hallin: Herr greve och talman, mina herrar! Då jag
har tillhört bankoutskottets majoritet i denna fråga, ber jag att få
yttra några ord.
Denna fråga ligger ju så, att skogsvårdsstyrelsernas personal
Lördagen den 17 mars, f. in.
4i!
Nr 22.
redan för något år sedan genom inträdande i pensionsförliållanden inom
värjo skogsvårdsstyrelse tillförsäkrats pension. Nu vill man i
d,en motion, som här är väckt, att man skulle ordna det så, att det bleve
en centralisering av detta pensionsväsende. Inom utskottet har det
icke varit någon opposition i sak mot denna fråga. Utskottets motivering
understryker ju också detta. Utskottet ställer sig synnerligen
välvilligt till frågan, men man har funnit, att formen av en riksdagsskrivelse
för dess lösning är fullkomligt onödig, då målet, som är en utredning,
kan vinnas genom en i vanlig ordning gjord framställning
till Kungl. Maj:t. Det finnes, så vitt jag kan se, icke minsta tvivel
om, att icke en sådan hänvändelse skulle resultera i en utredning i
det avseende den föregående ärade talaren omnämnde. Av utskottets
utlåtande framgår ju, att en mängd sådana framställningar förut
gjorts och vunnit beaktande. I intet enda fall av dessa har vägen
genom riksdagen blivit anlitad. Det är verkligen svårt att förstå,
varför man i detta fall skulle behöva göra det. Personligen har jag
dessutom funnit den kortfattade motionen så oklar med avseende på
sin motivering, att även om andra skäl fattats, den omständigheten
för mig varit tillräcklig för att anse, att motionen icke skulle kunna
läggas till grund för en riksdagsskrivelse. Emellertid behöver ju
detta skäl knappast anföras, då jag anser, att utskottet ändå haft fullt
tydliga och klara och goda skäl för den ståndpunkt, utskottet intagit
till denna sak.
Jag ber, herr greve och talman, att få yrka bifall till utskottets
hemställan.
Herr Fahlén: Herr greve och talman! Ja, nu bekräftade
den föregående ärade talaren, vad utskottet också säger, att någon
särskild åtgärd från riksdagens sida icke är erforderlig för att nå
det önskemål, som motionärerna uttalat i motionerna. Jag kan
icke underlåta att med anledning därav be att få rikta en vördsam
fråga till bankoutskottets majoritet: hur vet bankoutskottet det?
Har bankoutskottet förvissat sig om, att detta uttalande verkligen
är riktigt? Jag är icke så övertygad, att det är så lätt att gå
den väg, som utskottet anvisat, för att vinna vad man eftersträvar,
ty läser jag den skrivelse, som riksdagen på sin tid avlät
till Kungl. Maj:t i ett i viss män liknande ärende, så kan jag
icke därav finna, att denna fråga är av beskaffenhet att rymmas
inom denna riksdagsskrivelse.
För övrigt vill jag fästa uppmärksamheten på, att det är riksdagen,
som stiftat dessa tre lagar rörande vården av enskilda skogar,
nämligen lagen om enskilda skogar, förordningen om skogsvårdsa
vgift er och förordningen om skogsvårdsstyrelser. Och det
råder icke full klarhet, huruvida skogsvårdsstyrelserna över huvud
taget med den avfattning, som den sista av mig nämnda författningen
nu har, äga rätt att använda skogsvårdsmedel för pensioneringen.
Det har också yppat sig tvivelsmål i detta hänseende.
Eu skogsvårdsstyrelse har nämligen begärt ändring i sitt reglemente,
för att få en sådan rättighet bekräftad. Denna fråga har
nu legat under vederbörandes avgörande i mer än ett år och varit
Om beredande
av pension åt
s/coyvårdsstyrelsernas
personal.
(Forte.)
Dir 22. 44
Lördagen den 17 mars, f. m.
Om beredande remitterad till bland andra vederbörande Kungl. Maj :ts befallav
pension åt ningSl)avaiide, som verkligen uttalat principiella tvivelsmål, lruruftureLZnas
vida framställningen borde bifallas eller ej. Därför måste också
personal, den pensionering, som hittills skett av personalen, göras villkorlig
(Forts.) och beroende av Kungl. Maj:ts bifall till den reglementsändring,
som nu är begärd. Det är alltså mycket möjligt, att med ifrågavarande
spörsmål kan komma att sammanhänga frågan om behovet
av att åstadkomma vissa ändringar i förordningen om skogsvårdsstyrelser.
Jag tilltror mig ej att avgöra, huruvida denna uppfattning
är riktig, men det finnes möjlighet till tvivelsmål, och då
måtte väl detta vara en fråga, som i eminentaste grad bör ankomma
på riksdagen. Och när frågan nu är förd inför riksdagen och
motionärernas framställning är så kraftigt understödd av utskottet,
så förefaller det väl underligt, om man ej då skulle kunna taga
steget fullt ut och, som man säger, sätta frågan och svaret i samma
kasus i stället för att på grund av denna motivering komma till
ett avslag.
För övrigt: då man säger, att denna sak lättast ordnas genom
ansökan hos Kungl. Maj:t, så vill jag ytterligare rikta en fråga
till utskottet: vem skall göra den framställningen? Det finnes
23 skogsvårdsstyrelser. Skall en göra framställning även för de
andra 22? Eller skola de alla göra hemställan var för sig? Eller
skola de samtliga sammankomma för att göra den gemensamt?
Pensioneringen, sådan den nu är ordnad, är icke lika inom alla
skogsvårdsstyrelser. Jag är ej övertygad om att alla skogsvårdsstyrelser
ännu börjat tillämpa det förslag, som skogsvårdsstyrelsernas
kommitterade på sin tid avgåvo, och som antogs av skogsvårdsstyrelsernas
majoritet vid ett möte dem emellan. Men vad
jag tror mig veta är, att olika system äro tillämpade. Den ene
tycker om sitt system, den andre om sitt. Jag tror, att så är förhållandet
med Gävleborgs län, där man tillämpar ett helt annat
system än inom de andra skogsvårdsstyrelserna. Att bringa reda
och ordning i allt detta, om man skulle anse det vara ett önskvärt
ändamål, att skogsvårdsstyrelsernas personal få ordnade pensionsförhållanden,
det bör väl ej vara främmande för riksdagen, som
själv tillskapat dessa befattningar och själv stiftat de lagar, som
härvidlag skola efterlevas.
Så sade den föregående ärade talaren, att motionen var oklar.
Ja, det har jag hört sägas också förut från utskottets sida. För
mig har det dock varit alldeles omöjligt att få veta, i vad hänseende
den är oklar. Det har sagts från något håll — jag vet ej,
om med rätta — att det är oklart, vad som menas med vad kommitterade
säga på femte raden från slutet på första sidan i utlåtandet.
Det förefaller mig, som om utskottet här skulle ha sammanblandat
kommitterade och sakkunnige och trott, att dessa ord
kunnat tjäna sun uttryck för samma sak, men jag tror, att det är
en liten skillnad mellan sakkunnige och kommitterade, åtminstone
formell. Om det är på den punkten oklarhet rått, torde densamma
nu vara undanröjd. Jag trodde för övrigt, att ledamöterna av
Lördagen den 17 mars, f. in.
45 Nr 22.
riksdagens ordinarie utskott skulle vara så väl förtrogna med för- Om beredande
hållandena rörande vården av enskilda skogar och vad därmed sam- Äj^ogsv&rdsmanliänger,
sä att någon närmare exposé ej skulle vara erforderlig, styrelsernas
Då motionärerna särskilt trodde, att det skulle räknas dem till be- personal.
rom, att i dessa bistra tider icke onödigt belasta riksdagstrycket, (Korts.)
så beslöto de sig att giva motionen denna kortfattade motivering,
och då jag för övrigt ej kan förstå, var någon. oklarhet ligger,
en uppfattning som många dela med mig, skall jag, herr talman,
be att få yrka bifall till reservationen.
Herr Ekman, Johan Emil son: Herr greve och talman!
Den föregående ärade talaren har gjort sig mycket besvär
för att övertyga kammaren om att det är önskvärt,. att skogsvårdsstyrelsernas
pensionsfråga får underkastas granskning i den . kommitté,
som nu sitter. Det -är ju åtminstone inom utskottet ingen,
som på minsta sätt bestritt detta. Men enligt min^ mening ligger
reservanternas misstag däri, att de säga, att det maste anses vara
ovisst, huruvida den föreliggande frågan kan bringas till utredning
av de sakkunnige utan en skrivelse från riksdagen. Detta anser
jag för min del vara ett misstag. Det har väl ingen människa
hört talas om, att icke en fråga kan hänskjutas till en kommitté,
som redan sitter för liknande frågors lösande, utan att den först
skall underställas riksdagen. Jag är övertygad om,. att vilken
som hälst av skogsvårdsstyrelserna som vänder sig till vederbörande
minister och säger: kan ej den kommitté, som nu sitter för
utredning av pensionsfrågor avseende tjänstemän, som ej äro uteslutande
statstjänstemän, få taga hand även om skogsvårdsstyrelsepersonalens
pensioneringsfråga? säkerligen intet in ostånd. möter.
Nu kan ju sägas, och det har sagts av den ärade motionären:
det är ju visserligen sant, att detta kunde ordnas ändå, men nu
har det kommit till riksdagen. Det har väckts motioner, som
skickats till utskottet, och utskottet har avgivit sitt utlåtande och
skickat det till kamrarna, och då kan man ju taga steget fullt ut.
Ja, så kan man ju säga, men om man ej anser, att detta är den
rätta vägen, så bör man väl säga ifrån detta. Därmed kan förekommas,
att andra liknande frågor, som kommit upp på samma
sätt, icke behöva gå till riksdagen, utan riksdagen sålunda kan
besparas ganska mycket besvär. Jag vill erinra kammaren om
att det står på sid. 5 i bankoutskottets betänkande: »Under år 1916
hava vidare de sakkunniga fått emottaga remisser i följande ärenden:
rätt för läkare vid tuberkulossjukhus att inträda i lasarettsläkarnas
pensionskassa, stadsläkarnas pensionering, nytt reglemente
för pensionsinrättningen för änkor och barn efter ämbets- och tjänstemän
vid Lunds universitet» etc. Dessa frågor ha, enligt vad
jag har mig bekant, icke gått genom riksdagen eller föranletts av
någon riksdagens skrivelse, och då borde det väl detta ej vara
mera av nöden i fråga om denna pensioneringsfråga.
Så vill jag säga, att om det vore så, att det påräknades medel
från riksdagens sida som bidrag till denna pensionering jag ej
Nr 22. 46
Lördagen den 17 mars, f. m.
Om beredande skulle förvåna mig att man vänt sig till någon därom, men så lär
“”skotråd ate’ vara fallet. Åtminstone säga reservanterna: »Direkt understöd
“styrThemas från statens sida till denna pensionering lär icke ifrågasättas, då
personal, de särskilda skogsvårdsstyrelserna härtill lämna bidrag.» Det ar
Pörte.) således ej fråga om några pengar från riksdagen. —■ Vidare vill
jag säga, att därest riksdagen nu skulle skriva, det lätt kunde
hända i framtiden, att det komme en annan motionär och sade,
att man härvidlag borde ha statsbidrag, eftersom riksdagen själv
begärt en utredning. Och det kan lätt tänkas, att så kan ske ävén
i andra liknande fall.
Det är sålunda, jag upprepar det, ej något slags ovilja mot
frågan eller någon obenägenhet för utredning, som dikterar mina
ord. Det är endast en önskan, att man använder det minsta medlets
lag och går direkt till Kungl. Maj:t eller till kommittén och
begär dess bistånd i stället för att gå den långa vägen genom riksdagen,
som jag ej anser vara den rätta. Det är på dessa grunder,
som majoriteten baserat sin åsikt, och då jag gillar densamma,
så ber jag, herr greve och talman, att få yrka bifall till utskottets
förslag.
Herr Holmquist: Herr greve och talman! Herr Fahlén
har ju redan förut angivit de allmänna synpunkterna i motionen
och uttalat en kritik över detta utskottsutlåtande, och jag skulle
kunna nöja mig med att instämma med honom. Min ställning till
skogsvårdsstyrelserna och särskilt till den, som verkar inom mitt
landstingsområde, gör dock, att jag ber att få säga ytterligare
några få ord.
Den siste ärade talaren nämnde, att detta ej skulle vara den
råtta vägen. Jag kan ej förstå, hur det kunnat vara möjligt för
den ärade talaren att så vilja avskära en enskild motionärs rätt
eller åtminstone giva honom någon sorts allmänt råd, att icke välja
vägen genom skrivelse från riksdagen till Kungl. Maj:t för att
få en allmän fråga utredd. Det är, så vitt jag kan finna, fullkomligt
klart, att den här frågan rör ett stort allmänt intresse, och vid
sådant förhållande följer ju en riksdagsskrivelse i den bär frågan
precis samma lagar som riksdagsskrivelser i allmänhet.
Den siste ärade talaren har vidare angivit som sin åsikt, att
om här vore fråga om medel för att upprätta en pensionskassa ''för
skogsvårdsstyrelsemas tjänstemän och övriga befattningshavare,
han möjligen kunnat vara med om en skrivelse, men då så ej är
fallet,, anser han, att det är mindre lämpligt att skriva. Jag kan,
för min del ej fatta, att man bör på ett sådant sätt skilja mellan
de tillfällen, då man bör skriva och då man icke bör skriva. Det
är väl givet att då riksdagen har ett allmänt intresse att framföra
till Kungl. Maj :t i och för utredning, riksdagen, vare sig dét kräves
medel eller ej från statskassan, har både rättighet och plikt att
skriva. Att en sådan plikt särskilt förefinnes i det föreliggande
fallet, dét är ganska naturligt. Det finner man av utskottets ställning
till frågan, då dét efter min mening på det allra amplaste
Lördagen den 17 mars, f. in.
47
Nr 22.
vitsordar motionens syfte. Och detta gör utskottet, fastän det0m beredande
genom en sin medlem förklarat, att motionen är »oklar» i sin motivering.
Åtminstone måste väl då utskottet hava på andra vägar styrelsernas
skaffat sig sådan klarhet, att utskottet funnit, att motionen är personal.
fullkomligt befogad och bör stödjas. När utskottet sagt, som det (Forts.)
gjort, att det synes »önskvärt», att frågan »göres till föremål för
utredning, så att detta spörsmål må vinna en slutgiltig och rationell
lösning», och att en sådan utredning också synes kunna
vinnas genom de sakkunniga, så får jag säga, att det synes mig
naturligt att utskottet av sådan anledning bort på det sätt taga
motionen under armarna och stödja den, att utskottet hemställt om
en skrivelse. Men i stället har utskottet kommit till deri uppfattningen,
att motionen ej bör till någon åtgärd föranleda.
Det har här sagts av många, att Kungl. Maj:t ej läser motivering
som icke finnes intagen i en skrivelse och att Kungl.
Maj:t följaktligen endast under skrivelseformen får klarhet om
riksdagens uppfattning. Enligt min uppfattning föreligger här
ett sådant fall, då i enlighet med utskottets välvilliga motivering
riksdagen bör underställa frågan Kungl. Maj-.ts prövning. Men
jag får också säga, att för mig föreligger en alldeles särskild anledning
att riksdagen nu skriver. Det har nämligen sagts, att det
är så lätt för skogsvård sstyrelserna att gå fram till Kungl. Maj:t
med en sådan här underdånig anhållan om en utredning, men, mina
herrar, detta är tvärtom ganska svårt. Jag och många med mig,
som ha sysslat med skogsvårdsstyrelsernas pensioneringsfråga, vi
veta, att det är mycket svårt att få alla dessa skogsvårdsstyrelser
under en hatt i denna fråga, men det skulle vara helt annorlunda,
om Kungl. Maj:t gjorde en utredning, och denna framlades på ett
skogsvårdsstyrelsernas möte såsom ett grundläggande, klarläggande
förslag på detta område, från vilket man kunde utgå. Det vore
en samlande och klarläggande åtgärd, som betydde mycket för den
föreliggande frågans lösning.
Av dessa skäl, herr greve och talman, ber jag att på det livligaste
hemställa, att kammaren behagade'' bifalla motionen.
överläggningen ansågs härmed slutad, varefter herr talmannen
i. enlighet med föreliggande yrkanden gjorde por positioner, först
på bifall till vad utskottet i det under behandling varande utlåtandet
hemställt samt vidare därpå att kammaren skulle avslå utskottets
hemställan och bifalla de i ämnet väckta motionerna; och
förklarade herr talmannen sig finna den förra propositionen, vilken
förnyades, vara med övervägande ja besvarad.
Herr Holmquist begärde votering, i anledning varav uppsattes,
justerades och anslogs en så lydande omröstningsproposition:
Den, som bifaller vad bankoutskottet hemställt i sitt utlåtande,
nr 17, röstar
Ja;
Nr 22. 48
Lördagen den 17 mars, f. in.
Om beredande
av pension åt
skogsvårdsstyrelsernas
personal.
(Forts.)
Om avveckling
av militärförsvaret
m. to.
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, avslås utskottets hemställan och bifallas de i ämnet
väckta motionerna.
Vid omröstningens slut befunnos rösterna hava utfallit sålunda:
Ja — 46;
Nej — 66.
För.drogs ånyo första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande,
nr 8, i anledning av väckt motion angående skrivelse till
Konungen i fråga om avveckling av militärförsvaret m. m.
I en inom första kammaren väckt och till dess första tillfälliga
utskott hänvisad motion, nr 86, hade herr Fredrik Ström hemställt,
1) att riksdagen under uttalande av önskvärdheten av en fullständig
avveckling av det nuvarande militärförsvaret hemställde
hos Kungl. Maj:t att snarast möjligt för riksdagen framlägga en
plan för avvecklingens praktiska utförande och för ordnandet
av övriga frågor av olika slag, som härmed stode i samband;
2) att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t hemställa att taga
initiativ till gemensamt uppträdande från de skandinaviska staternas
sida, dels i fråga om militärförsvarets avveckling, dels ock beträffande
riktlinjerna för det framtida uppträdandet, i vad det gällde
att utåt hävda en klart markerad neutralitetspolitik utan förbindelser
till mer eller mindre omfattande militära försvarsanstalter.
Utskottet hade på angivna skäl hemställt, att förevarande motion
icke måtte till någon första kammarens åtgärd föranleda.
Reservationer hade avgivits:
dels av herrar Hammarskjöld, Borell och Magnusson, vilka ansett,
att utskottets utlåtande hort hava följande lydelse:
»Utskottet, som gent emot motionären åberopar den från alla
tider givna och under det nu pågående världskriget på det allvarligaste
sätt bekräftade erfarenheten, att bevarandet av en nations
självständighet i främsta rummet är beroende av dess vilja och förmåga
att, där så kräves, med vapenmakt värna densamma, och som
är förvissat, att Kungl. Maj:ts regering icke skall underlåta att,
när tillfälle därtill kan yppas och i den mån sådant utan åsidosättande
av landets intressen och säkerhet kan ske, bidraga till förverkligandet
av önskemålen om minskning för framtiden av de tunga
militära bördor, som nu trycka nationerna, hemställer, att förevarande
motion icke måtte till någon första kammarens åtgärd föranleda»;
dels
ock av herr Oscar Olsson som ansett, att utskottets utlåtande
bort hava viss av denne reservant angiven lydelse och att utskottet
Lördugen den 17 mars, f. m.
41) Nr 22.
bort föreslå, att första kammaren, under uttalande av sin förvissning avveckling
om att vårt lands regering inte skulle låta något tillfälle gå sig ur hän
derna
att, med allt det inflytande värt land kunde äga, vid inter- (Forts \
nationella förhandlingar stödja arbetet för upprättandet av en freden
tryggande internationell rättsordning, måtte besluta avslå herr Ströms
motion.
Herr Ström: Herr talman, mina herrar! Jag måste väl börja
med att be om ursäkt för att det slumpat sig så, vilket ju egentligen
ej är mitt, utan ödets fel, att flera av mina »utopier» ha kommit till
behandling på en och samma dag, vilket gör, att jag nu måste besvära
kammaren på nytt. Emellertid: vad som är utopi i dag det
kan ju bli verklighet i morgon — som vi nu se i Ryssland — och
det ger mig ett visst mod att framhärda på dessa utopiernas vägar.
Jag ber att få börja med att säga, att vi, som nu ha väckt en
motion om avrustning, visst ej, som man kunde vara böjd för att tro,
äro de första, som i riksdagen väckt avväpningsmotioner. Redan
1869 väcktes det en avrustningsmotion i andra kammaren av dåvarande
ledamoten, representanten för södra Möre härad Jonas Jonasson
i Gullaboås, tillhörande gamla lantmannapartiet. Den motionen
är särdeles intressant, och då den ej alls är lång, utan i jämförelse
med min har den i herrarnas ögon stora förtjänsten, att den är helt
kort, så skall jag be att få citera den. Den börjar så här: »Den bekymmersamma
ekonomiska ställning, vari vårt fädernesland under
de senaste åren råkat, har föranlett var och en fosterlandsvän att
söka göra sig reda för anledningarna till detta obestånd och de möjliga
botemedlen mot detta ej blott inom vårt land utan i hela Europa
överklagade onda», och fortsätter sedan: »Även jag har i min ringa
mån sökt rikta min uppmärksamhet på detta viktiga ämne och kommit
till den övertygelsen, att någon varaktig förbättring i vårt
lands ekonomi icke kan påräknas, så länge staterna använda den
ojämförligt största delen av sina inkomster på ett så ytterst improduktivt
ändamål som till den stora krigspersonal, taktik, krigshärar
och örlogsflottor årligen utgå.» Jag vill här inskjuta, att man på
den tiden hade en militärbudget, som ej gick upp till mer än mellan
20 och 30 miljoner kronor om året.
»Granskar man de siffror», heter det vidare i motionen, »som
statistiken rörande detta ämne lämnar oss, kommer man till ett i sanning
förfärande resultat. Man har svårt att föreställa sig, att man
lever i kristendomens 19:de sekel; man frestas snarare att tro, det
Europa är barbariets hemvist, än att det är civilisationens och humanitetens,
då så oerhörda penningsummor användas årligen för att
anskaffa och underhålla materiel till medmänniskors lemlästande
och förstörande i massa.
Och dessa pennins-ar skola folken med svett och möda anskaffa
samt därjämte offra liv och blod, när det människosläktets gissel,
som man kallar krig, svänges över land och riken.
Onekligen ligger något förnuftsvidrigt i detta förhållande, och
Första kammarens protokoll 1917. Nr''22. 4
Nr 22. 50
Lördagen den 17 mars, f. m.
Om avveckling man har allt emellanåt sett mer och mindre tydliga spår till en reakav
militärför- ^on ^ folkens sinnen mot de sällan av dem framkallade krigen.
rraret m. m. Inom det härad jag har äran representera» — det var i södra
(F°rts.) naimar län — »omtalas ofta, huru under fejd mellan Sverige och
Danmark allmogen i denna dåvarande gränsort slöt en så kallad
bondfred med sina blekingska grannar, lämnande åt andra att
förstöra varann, vartill de för sin del hade lika liten lust som anledning.
Och den idé, som låg till grund för dylik bondfred, synes
i våra dagar utveckla sig mer och mer hos folken, under det regenterna
allt mindre uppmärksamma densamma.
Klart är dock, att under närvarande tid, då staterna stå väpnade
mot varann, denna idé icke kan praktiskt tillämpas med mindre än
alla på en gång omfatta densamma. Början måste dock göras av något
folk.
Skulle det ej», fortsätter motionären, »vara den stat värdigt, som
nu i den ovanligt långa tidrymden av 55 år åtnjutit fredens välsignelse,
att räcka en vänlig hand till sina bröder på civilisationens arbetsfält
och, under det den hittills skedda uppmaningen till avväpning
utgått från furstarna allena, låta höra ett fredsrop ur folkrepresentanternas
hjärtan, så mycket mer som i all synnerhet Sveriges
finansiella ställning ger vid handen, att krigsvapnen bättre behövde
användas till plogbillar, än att med dem uppoffra sina söners blod?»
Och motionären slutar med att föreslå riksdagen, »att riksdagen
ville till Kungl. Maj:t ingå med underdånig skrivelse, det
Kungl. M.aj:t täcktes räcka handen åt alla Europas regenter och
representationer till allmän avväpning och att med Sverige besluta
en för evigt bestående fred.»
Det är ganska intressant att finna, att denna awäpningsmotion
erhöll ett rätt sympatiskt mottagande i andra kammaren. S.
A. Hedlund i Göteborg, rektor Siljeström, Carl Anders Larsson
m. fl. voro uppe och talade för motionen, och den samlade 41
röster. Men vad som blev andra kammarens beslut det var ett
förslag av Hierta, så lydande: »Med godkännande av de åsikter,
som innefattas i motionen rörande de grundsatser, som böra tjäna
till ledning för Sveriges politiska förhållanden till de övriga makterna,
anser kammaren dock icke lämpligt» att bifalla motionen.
Alltså ett mot motionen synnerligen sympatiskt avslag.
Jag har velat relatera detta för att giva en liten historisk
bakgrund till den motion, som nu föreligger. Sedan den tiden ha
vi haft många öden att genomgå. Yi ha sett vår militärbudget
växa alldeles oerhört från 20 till 126 miljoner. Yi ha på sista
tiden genomlevat ett världskrig och fått den erfarenhet därav,
att det väpnade försvaret icke är någon garanti för fred. Allt
detta, som man har sagt förut, att det väpnade försvaret skulle
hindra krig att utbryta, så att alla dessa miljoner, som blivit utbetalade,
endast vore en försäkringspremie, det håller ju ej streck.
Ty aldrig har väl Europa eller världen i sin helhet någonsin varit
så väpnad, och följaktligen, om maximen vore riktig, aldrig Europa
så skyddat emot krig som före världskriget. Resultatet blev
Lördagen den 17 mars, f. in.
51 Nr 2SL
i stället, att vi nu hava det mest förödande krig-, som någonsin
rasat på jorden. I detta världskrig har den gamla romerska satsen:
»Om du vill fred, så rusta dig för krig» definitivt lidit skeppsbrott
och för alla tider blivit gjord obrukbar. Men världskriget
har ej endast lärt oss detta, att det väpnade försvaret ej är någon
garanti för fred, utan det har också faktiskt lärt oss, att dessa
väldiga rustningar, denna militärmakt i de skilda länderna skaparen
sådan spänning mellan makterna, driver fram en sådan hets
och misstänksamhetens ande, som framkallar krigiska konflikter
— bortsett nu ifrån deu jätteskuld som påvilar kapitalismen och
imperialismen. I stället för att vara ett värn för freden blev det
väpnade försvaret, militarismen, i stället en framlockare, eu framkallare
av krig.
Sedan komma vi till den andra frågan, om nu detta väpnade
försvar verkligen är något försvar för friheten. Jag vill då här
i denna sena timme icke gå in på vad jag eljest skulle velat dröja
vid, nämligen att för den inre friheten militarismen är alls intet
värd, utan att den tvärtom bidrar till att i hög grad förtrycka folket.
Men icke heller för den yttre friheten är den enligt mitt förmenande
något värd. Ty vi kunna bara se på vad världskriget
redan har lärt oss och över huvud de små nationerna. Det är
ju så att alla dessa små nationer, som givit sig in i kriget, vare
sig de stått på den ena eller andra sidan, råkat i fördärvet. Yi se,
att flera av dem äro berövade sitt oberoende och alla praktiskt
taget lagda under andra makter. Icke har det t. ex. hjälpt Rumänien,
att det hade ett synnerligen starkt militärförsvar, icke ens
att det var allierat med många stora, mäktiga stater. Deras
land blev till spillo givet i alla fall. Men vad var det väl som
framkallade Rumäniens deltagande i kriget om icke till mycket
stor del den omständigheten, att därför att Rumänien hade så stor
militärmakt båda parterna ville hava det med på sin sida för att
få vågskålen att sjunka till sin förmån och överbjödo varandra
för att få det med? Slutligen lyckades detta för den part, som
intrigerade mest eller bjöd mest eller vad det var. Rumänien kom
med och förlorade sin frihet och sitt oberoende. Så kan man taga
mångfaldiga exempel av olika slag. Dessutom är det ett känt
förhållande, att militärmakten, särskilt den kast, som gärna uibildar
sig i ett starkt militärland, blir i högsta grad krigiskt sinnad
och driver fram förhållandena till krigiska konflikter.
Nu har likväl utskottet avslagit min motion, ehuru utskottet
gått på tre olika linjer. Utskottet självt säger, att det är en rent
utopisk tankegång, som jag gjort mig till tolk för, att vi nu här
i Sverige skulle kunna börja tänka på att avveckla militärväsendet.
Ja, jag skulle ju kunna säga detsamma, som jag sade nyss,
att utopier hava en sådan ytterst riskabel tendens och i vissa fall
en så sympatisk tendens att kunna bliva förverkligade från den
ena dagen till den andra, så att den omständigheten, att det kan
synas utopiskt, icke torde vara något egentligt skäl.
Nu säger utskottet, och här ligger väl tyngdpunkten, att det
Om uvveckliny
av militär försvar
et in, in.
(Forts.)
Nr 22. 52
Lördagen den 17 mars, f. m.
■Om avveckling
-av militärförsvaret
m. m.
(Forts.)
medger, att det är förskräckliga rustningsbördor, att det är beklagligt
ställt, som det är, och utskottet synes vilja markera en önskan
att minska militärbördorna. Men ett sådant avlyftande kan enligt
utskottets mening »ske allenast på den internationella överenskommelsens
väg och i samband med sådana rätts- och maktgarantier,
som för tryggandet av folkens frihet och självständighet kunna anses
gorå den nationella folkbeväpningen i dess nuvarande oerhörda
omfattning obehövlig».
Ja, det är klart, att om man kunde få en internationell överenskommelse
sådan som utskottet här tänkt sig och på det sättet
nå en avveckling, man helst skulle gå den vägen, ty det är ett
internationellt problem, därom är icke tu tal. Men den vägen har
man försökt att gå i många, många år, och man har icke kommit
fram. Detta å ena sidan. Men å andra sidan måste ju någon
göra början och visa på allvar, att han vill beträda denna avvecklingens
väg, ty eljest heter det alltid, om det är någon i en folkrepresentation,
som i en eller ännu form tar upp tanken: »förrän
man gör det i andra stater göra icke vi det», och så undan för
undan. På det sättet blir det, som det är. Det blir ingen avveckling.
Man talar om det, men man handlar icke. Jag anser det
nödvändigt att komma från ord till handling här, och att någon
måste börja. I Morge i fjol och i Danmark för några år sedan
hava de socialdemokratiska partierna framlagt . avrustningsförslag
på grunder ungefär liknande dem jag stött mig på i min motion.
Saken är den, att man verkligen måste vilja beträda en väg till
avveckling av dessa rustningar, om man skall kunna nå fram till
avrustning.
Så hyser utskottet slutligen den förhoppningen, att man vid
den stundande freden skall kunna få fram denna sak i förgrunden,
och säger att både ansvariga statsmän och andra hava pekat
på, att nu måste det bliva slut och nu måste det bliva en avskrivning
av denna militarism. Men då är det av så mycket större
vikt, synes det mig, att var och en i sitt land arbetar på att det
blir en avveckling, så att man, när man kommer till denna konferens,
kan peka på, att det finnes en verklig opinion, som redan
tagit sig uttryck i handling. Särskilt de smärre staterna hava all
anledning att gå i spetsen för denna sak.
Nu kommer jag till reservationerna.
Det finnes en reservation av herrar Hammarskjöld, Borell och
Magnusson, som yrka avslag utan vidare. Jag finner motiveringen
vara mycket underlig och motsägelsefull. Men t. o. m. den uttalar
ett önskemål om minskning för framtiden av de tunga militära
bördor, som nu trycka nationerna. Det är ju ett glädjande tidens
tecken, att man även från så bemärkt och inflytelserikt håll i denna
kammare får bestyrkt, att man nu måste beträda en minskningens
väv i stället för öknmvens. Skall man handla därefter?
Slutligen kommer jag till den reservation, som är den mest omfångsrika,
det är herr Oscar Olssons. Jag måste ägna den några reflexioner
också. Herr Olsson säger, att jag sagt, att det är omöjligt
Lördagen den 17 murs, f. in.
N r tL
för de små nationerna att åstadkomma ett militärt försvar, som är 0m umvctimy
fullt betryggande mot överfall, samt att deras försvarsrustningar med
något slags naturnödvändighet skulle rent av öka krigsfaran för dem. ()(''orts.)
Ja, jag bara stöder mig på verkligheten och erfarenheten. Världskriget
har ju visat det; när herr Olsson genmäler, att det är oriktigt,
så kan han icke prestera ett enda bevis; icke peka på ett enda land.
Ett faktum är att militärt svagare stater värnat fred och oberoende
bättre än andra, som haft ett starkt militärt försvar. Världskriget
har givit vid handen, att så verkligen är förhållandet, ty de små
eller medelstora stater, som kommit med i världskriget, hava i allmänhet
varit efter sin storlek ofantligt rustade, under det att de, som
icke kommit med, hava varit sämre rustade, t. ex. Danmark, Norge,
Schweiz m. fl., som icke haft några, jämförelsevis så stora rustningar
som de andra.
Nu säger reservanten, att det icke är så, som jag hållit före.
Det är visst icke hopplöst med avseende å ökad krigsfara, och det är
icke heller hopplöst i fråga om att icke små nationer mycket väl
skulle kunna värja sin självständighet med det väpnade försvarets
makt även efter världskrigets erfarenhet. Han säger: »Det är dock
långt ifrån säkert, att dessa erfarenheter om skyttegravsförsvarets
och undervattensbåtarnas effektivitet minska utsikterna för de små
staterna att framgångsrikt skydda sitt område. Tvärt om finnas
militära auktoriteter, som redan anse sig kunna konstatera, att anfallskrigen
i framtiden bli så gott som omöjliga mot även små stater,
vilka försett sina gränser med modernt löpgravsskydd och sin
kust med ett gott u-båtsförsvar.» Ja, det är ju något underligt resonemang
efter vad som har skett ute i världen. Men då reservanten
tydligen har en annan uppfattning om vad världskriget lärt
oss i det hänseendet än vad jag och tusen med mig har, tjänar det
ingenting till att diskutera det. Det synes mig emellertid högst egendomligt,
att på samma gång herr Olsson talar om att skyttegravsförsvaret
skall kunna skydda de små nationerna, han likväl är motståndare
till att anslag beviljas den frivilliga skytterörelsen. Således
vill han egentligen icke giva folk den utbildning, som de skulle från
hans utgångspunkter behöva på alla sätt, om man får taga i betraktande
alla hithörande faktorer. Och den frivilliga skytterörelsen
är ju, har man sagt, en rätt så demokratisk form för försvar. Jag
förstår då icke, varför icke herr Olsson blivit anhängare av detsamma.
Sedan kommer dock reservanten till den uppfattningen, som nog
är ganska riktig, att ett sådant skydd i längden likväl kunde genombrytas
av en överlägsen stormakt, men, menar han, detta skulle draga
alltför långt ut på tiden och kosta alltför stora offer för att genom
en plötslig kupp ett fullbordat faktum skulle kunna skapas. Jag ber
bara att få hänvisa till fallet Serbien och fallet Rumänien för att man
skall kunna få ett svar beträffande den saken. »Den anfallande», säger
reservanten, »måste räkna med att, i stället för en bekväm och snabb
militärpromenad genom ett oförsvarat land, uppbjuda mycket betydande
stridskrafter för ett relativt långvarigt och osäkert krigsföretag.
» Jag kan icke fatta annat, än att om man har den uppfattningen,
Nr 22. 54
Lördagen den 17 mars, f. m.
Om avveckling <jen en(la riktiga vägen är, den, som högerpartierna slagit in på,
av militårfsr- man m§,ste offra så mycket man över huvud taget kan offra för att
Siar(v Jo m kunna skaffa sig allt det försvar, som är möjligt, allt det artillleri,
Fo s'' allt det flygvapen och all den utbildning, som över huvud taget tänkas
kan. Ty i strid med en stormakt, måste ju en liten makt spänna sina
allra yttersta krafter och offra alla resurser. Jag undrar om man
icke då råkar in just i den nuvarande militarismen, och resultatet blir,
att man får offra ännu mycket mer och undan för undan mer och
fullständigt ruinera sig och ändå icke kunna hava någon säkerhet för
att man verkligen kan reda sig.
Men så är det ock detta, som bör ihågkommas, att om man litar
på detta väpnade försvar, man, just därför att man tror, att det är
ett verkligt försvar, försummar verkliga fredsgarantiers utbyggande
av både nationell och internationell natur. De träda i bakgrunden
och försummas därför att man tror, att man har det så väl ställt
genom sin militärmakt och icke behöver sörja för sin trygghet på
annat sätt. Jag tror, att detta är en av orsakerna till att den internationella
rättsordningen på detta område legat i lägervall så länge
och icke blivit förverkligad knappast i något avseende. Världskriget
tog oss ur den illusionen, att man har det väl sörjt för fred
och oberoende genom det väpnade försvaret.
Slutligen kommer reservanten dithän att vad som behövs, det
är ett demokratiskt försvar, en demokratisering av hela vårt nationella
liv, som måste sträcka sina verkningar även till försvarsväsendet.
Ja, det är nu ock en erfarenhet, som är ganska allmän,
att en stark demokrati, en utbredd demokrati, har man i allmänhet
icke där man har en stark militarism, och där man har en stark militarism,
har man icke någon demokrati. Således det är så, att demokratien
och militarismen äro fiender till varandra. De kunna enligt
mitt förmenande icke försonas. Sker det, sker det rent tillfälligt,
sedan tar militarismen snart överhand igen, och det blir demokratien
som får draga det kortaste strået.
Sedan säger reservanten, att denna »folkmening», som han här
berört och som går emot militarismen, har »ingenting som helst att
skaffa med motionärens krav på en isolerad stats eller statsgrupps
avrustning». Ja, det är, som jag alldeles nyss har erinrat om, både
i Norge och Danmark ett faktum, att socialdemokratiska partierna
hava väckt avväpningsmotioner.
Sedan kommer reservanten med någonting, som han antagligen
menar skall vara synnerligen förkrossande mot mig, då han förklarar
att man på den internationella kongressen i Stuttgart antagit
följande uttalande, vilket ock bekräftats av de följande kongresserna:
»Kongressen ser i försvarsväsendets demokratiska organisation,
folkvärn i stället för de stående härarna, en väsentlig garanti
för att anfallskrig bliva omöjliga och för underlättande av de nationella
motsättningarnas övervinnande.» Nu är det emellertid så,
att den sista internationella kongressen som hölls, den i Köpenhamn,
icke har denna sats med. Den är borttagen. Jag hade vid kongressen
tillfälle att sitta i det utskott, som behandlade den frågan, och
Lördagen den 17 mura, f. m.
55
Nr 22.
jag kan intyga, att det var med full avsikt satsen uteslöts, ocli att Om
det var på grund av yrkanden från socialdemokratiska representan- Kmret OT> m
ter från de flesta av de olika staterna, som denna passus ströks. (Forts.)
Nu kommer reservanten till den uppfattningen, att det är en
helt annan sak, att kravet på en hastigare internationell minskning
i rustningarna fram emot avväpning torde bli en aktuell fråga i alla
land efter världskrigets slut. Ja, det får man ju hoppas, men det
kan ju oek hända, att så icke blir fallet. Det beror fullkomligt på
krigets utgång. Men vill man verkligen försöka påskynda denna
utveckling, bör man väl var och en i sitt land göra allt för att komma
bort från detta militärväsen.
Slutligen har reservanten förklarat, att vid fredsslutet fragan
om en internationell rättsordning komme att upptagas, och i det sambandet
säger han, att avrustningsfrågan komme att få sin naturliga
lösning. Jag kan icke finna annat, än att det vore synnerligen önskvärt,
att man då hade någonting att peka på, en opinion i de skilda
länderna i riktning av att det väpnade försvaret bör avskaffas och
ersättas med en internationell rättsordning. Det kan under alla förhållanden
endast vara till gagn för dem, som gilla själva tankegången.
Jag ber att få yrka bifall till min motion, som jag vet kommer
att avslås, men som kommer igen och som skall återkomma ända
tills frågan har fått sin lösning, ända tills militarismen är avskaffad.
Herr Hammarskjöld: Jag skall endast be att få yrka bifall
till utskottets hemställan men med den motivering, som finnes
i den av mig jämte herrar Borell och Magnusson avgivna reservationen.
Herr Olsson, Oscar: Med tanke på det starka försvarsintresse,
som just denna kammare gång efter annan proklamerat,
hade jag trott, att när en försvarsnihilistisk motion för första
gången ligger på kammarens bord, skulle detta försvarsintresse taga
sig åtminstone det uttrycket, att första kammarens, som det älskar
kalla sig, särskilt försvarsvänliga parti skulle försöka i^ någon mån
komma åt och tillbakavisa den försvarsnihilistiska ståndpunkten.
Man kan ju alltid för denna kammares vidkommande annars riskera
den misstanken hos folkets stora massa, att denna kammares
majoritetsparti visserligen, när det gäller val, på sina fanor sätter
en så vacker lösen som »Försvaret främst», men sedan, när det
gäller att taga i tu med försvarsnihilismens orsaker, uppför sig på
ett något egendomligt sätt. Den bör dock inte visa ett sådant
intresse, att det skulle kunna finnas fog för en liten misstanke, att
från rent partipolitisk synpunkt är det egentligen inte så galet
med en liten försvarsnihilistisk klick här i landet och dess rop emot
nationens rätt och skyldighet att, om så skulle erfordras, med
vapen i hand försvara sin s.iälvbestämningsrätt. Den synpunkten
är det så mycket mera angeläget, synes det mig, för denna kammare
att taga i betraktande, som man icke kan undgå att vid ett
Nr 22.
56
Lördagen den 17 mars, f. m.
Om avveckling sådant tillfälle som detta fråga sig: Var ligger huvudansvaret för
^aret''™,''''™ framffångar den försvarsnihilistiska propagandan gör i detta
(Forts) '' ^anc^ Ty så fort den frågan framställes, borde denna kammare
hava anledning till åtskillig självrannsakan. Det torde nämligen
vara på det sättet, att denna kammare just bär det allra största ansvaret
för de framgångar, som denna försvarsnihilistiska propaganda
gör. Man får en aning därom redan i reservationen av de
tre högerreservanterna i kammaren, då dessa såsom alldeles självklart
hävda, att bevarandet av en nations självständighet i främsta
rummet är beroende av dess vilja att, där så kräves, med vapenmakt
värna densamma. Vad har första kammaren gjort för
stärkande av svenska folkets vilja att, där så erfordras, offra sig
för försvaret av sin självbestämningsrätt? Hela första kammarens
allmänna politik över huvud taget och dess försvarspolitik i synnerhet
har långt ifrån varit av den art, att svenska folket i gemen,
svenska folkets stora massa, därigenom har kunnat känna sig i
besittning av dessa dyrbara nationella värden, för vilka även det
yttersta pris bör och måste betalas. Denna kammare behöver icke
alltför mycket påminnas om vad den har gjort för samhällstrevnaden
i detta land eller om vad denna kammares politik har gjort
för väckande av folkets förtroende för det försvar, som enligt denna
kammares utsago har till uppgift just att värna vår frihet och
självbestämningsrätt. Denna kammare är den enda skrankan här
i landet mot folkets fulla medbestämmanderätt och därmed mot
folkets fulla ansvarskänsla gent emot nationens frihet och rättigheter.
. Fordrar denna kammare samma ansvar för landets självbestämningsrätt
och frihet av alla medborgare, så förstår jag icke,
att denna kammare rimligen kan motsätta sig alla svenska medborgares
lika rätt till bestämmanderätt i landets angelägenheter.
Hur är det just nu, då vårt lands befolkning bär så tunga
bördor just i fredens och i försvarets intresse? Hur sörjer man
nu för svenska folkets rätt till ansvar och till delaktighet i de
nationella värdena? Jo på det sättet, att just den omständigheten
att medborgaren här i landet fullgör sin värnplikt för vår neutralitets
bevarande, just därför går han ofta förlustig sina medborgerliga
rättigheter. Det händer ofta, att mobiliserade just på grund
av fullgörandet av plikten mot fäderneslandet inte kunna betala
sina skatter och således just på grund av fullgörandet av plikten
mot fäderneslandet mista sina medborgerliga rättigheter här i
landet. . Och det sker i en sådan tid, att man runt om i världen i
alla krigförande länder från deras statsmän, i söder såväl som i
öster, ^förklarar, att ett folk för att kunna hävda sin självständighet
maste hava full medbestämmanderätt i landets angelägenheter.
Runtom i världen i sådana länder, där det inte förut kunnat komma
på tal, är den principen öppet framhävd, att de politiska rättigheterna
skola demokratiseras, så, att hela folket känner sin meddelaktighet
i dessa rättigheter och därmed i ansvaret mot sitt land.
Jag tycker, att det vore ganska lämpligt, att denna kammare
med sitt ofta proklamerade försvarsintresse vid detta tillfälle
Lördugcn den 17 inurs, f. in.
57 Nr 22.
ställde sia: i spetsen för den nationella samlingen omkring försvarskravet
genom att uttala feig för en demokratisering av de politiska
rättigheterna och därmed också en demokratisering av försvaret
här i landet.
Det är emellertid ytterligare en omständighet, som gör att- den
försvarsnihilistiska propagandan just under kriget har fått mera
luft under vingarna, än nödvändigt hade varit, och den omständigheten
är också att söka i denna kammare. Det har nämligen i denna
kammare från auktoritativt håll uttalats en personlig aktning
för sådana strömningar — lyckligtvis uppburna endast av en liten
klick här i landet — som vilja använda vårt försvars väsen icke
enbart till försvar utan under vissa omständigheter även till anfall.
Det är ej underligt, att under sådana förhållanden i folkets breda
lager misstroende har kunnat uppstå till vårt försvarsväsens syfte
att enbart vara ett försvarsväsen och ingenting annat. Skall den
försvarsnihilistiska propagandan kunna stävjas, är det alldeles nödvändigt,
att inga befogade anledningar till sådan misstro vidare
få förefinnas gentemot vårt försvarsväsens karaktär. Det måste
bliva ett folkvärn i ordets verkliga betydelse.
Slutligen vill jag fästa uppmärksamheten på, att ett uttalande
just till förmån för folkvärnet i en sådan form, att det otvetydigt
fastslås, att det här gäller ett försvarsväsen enbart avsett för försvar,
ej på något sätt betyder någon nationell självuppgivelse. I
min reservation är detta uttalande intimt förenat med ett deklarerande
av alla medborgares skyldighet att även, om så skulle vara,
betala det allra yttersta priset för sin tillvaro, för sin frihet, för
sin självbestämningsrätt.
Det sades åtskilligt av motionären gentemot denna reservation,
åtskilligt som det ej är av någon vidare vikt att gå in på. Det
efterlystes något land, som ej hade något starkt militärförsvar och
som ändå dragits in i kriget. Motionärens ståndpunkt är den,
att om det inte är något starkt försvar i ett land, så hava stormakterna
ej något intresse av att ofreda det landet. Men vilket land
kunde vara ofarligare i detta avseende än det lilla storhertigdömet
Luxemburg, och fick det vara i fred? Är det så säkert, att det
skulle hava varit svårare att marschera igenom de andra länderna,
om inte något försvarsväsen där funnits?
Motionärens försök in i sista ögonblicket att även här i debatten
stödja sig på en allmänt utbredd folkmening i Europa i
motionens syfte är fullkomligt misslyckat. Han påpekade gent
emot mig, att Stuttgartresolutionens av mig anförda yttrande, i
vilket försvarsväsendets demokratiska organisation, folkvärn i stället
för de stående härarna, är en väsentlig garanti för att göra anfallskrig
omöjliga, senare inte upprepats i Köpenhamnsresolutionen.
I den resolutionen slås emellertid fotterna undan hans försvarsnihilistiska
ståndpunkt genom följande ord, som han själv nödgats
citera, om skyldigheten att »alltjämt väcka motioner, som gå ut på
allmän avrustning».
Det parti i Europas alla länder, som motionären söker stödja
Om avvecklimj
av militärförsvaret
m. fri.
(Forts.)
22. 58
Lördagen den 17 mars, f. m.
Om avveckling sig på, har även vid de kongresser, som han åberopar, tydligt unav
mihtarför- c]erhänt uppfattningen hos den lilla klick, som anser att det ej är
^TfoiT) m skyldighet att försvara sin frihet och självständighet.
° Vad svenska socialdemokratiska partiets ståndpunkt beträffar, är
den tydligt uttalad på den senaste kongressen i följande ord: »Socialdemokratin,
som hävdar nationens självbestämningsrätt, kan icke
frånsåga sig skyldigheten att försvara denna rätt, därest densamma
anfalles. En principiell försvarsnihilistisk ståndpunkt måste
därför bestämt avvisas.»
Det finns, såvitt jag kan se, här i landet ej någon makt mer
än första kammarens majoritetsparti, som kan hindra en nationell
samling i försvarsfrågan på bred folklig demokratisk basis. Jag
har i min reservation velat erbjuda första kammaren tillfälle att
gå med på en sådan samling i vårt lands försvarsfråga under de
enda förutsättningar, under vilka en sådan samling kan ske, denna
enda förutsättning, som borde vara alldeles självklar, nämligen
lika rätt för dem som skola hava lika ansvar.
Det är ytterligare en sak, som i detta sammanhang ej är den
minst viktiga i de förslag, som framläggas i denna kammare av
motionären, utskottet och reservanterna. Det är med tillfredsställelse
det kan konstateras, att samtliga äro eniga ett gott stycke på
väg: samtliga äro eniga om att den våldsanarki, som rustningsraseriet
har kastat in Europa i, den bör vid freden avlösas av en
internationell rättsordning. T. o. m. högerreservanterna i utskottet
hava gått ett stycke på väg, när det gällt vårt lands skyldighet
att göra en insats vid detta tillfälle. Jag vill här ej yttra
mig i den frågan, huruvida vi stå alltför nära utsikten till den
eviga freden, men det tror jag vi kunna komma överens om. att
vi måste även i vårt land och ej minst i vårt land göra den starkaste
insats vi kunna för att söka få den varaktiga fred, varefter
alla längta, till en evig fred, en fred uppehållen av en internationell
rättsordning. Just därför att detta synes mig vara utomordentligt
viktigt, ser mitt förslag till uttalande i själva klämmen
annorlunda ut än både utskottets och högerreservanternas. Jag
vill hava intaget i klämmen, så att det kan synas för hela världen
— och framför allt för hela det svenska folket, som det i
första hand gäller, då det är fråga om väckande av ansvarskänsla
gentemot försvarsväsendet — jag vill, att det skall tydligt utsägas,
att kammaren uttalar »sin förvissning om att vårt lands regering
inte skall låta något tillfälle gå sig ur händerna att, med
allt det inflytande vårt land kan äga, vid internationella förhandlingar
stödja arbetet för upprättandet av en freden tryggande internationell
rättsordning».
Det kan anmärkas, att utskottets utlåtande innehåller detta i
sin motivering. Jag vill fästa kammarens uppmärksamhet på hur
ofta det i denna kammare ifrån ledaren av kammarens majoritetsparti
har påpekats, att kammaren ej behöver fästa alltför mycket
avseende vid motiveringen till avslagsyrkanden. Icke minst på
grand av denna ståndpunkts hävdande gång efter annan från ett,
Lördageu den 17 mura, f. w.
59 Nr Ä2.
som jag skulle tro, synnerligen auktoritativt håll i denna kammare,
anser jag det vara av betydelse, att det sågs ut direkt som första
kammarens mening, att riksdagen önskar och vill, att vår regering
ej skall låta något tillfälle gå sig ur händerna att, med allt det
inflytande vårt land kan äga, stödja arbetet för upprättandet av
en freden tryggande internationell rättsordning.
På grund därav, herr talman, och då jag tror, att detta är
den enda väg vårt land såväl som andra länder kan gå, när det
gäller att samla folkets hela förtroende för det försvarsväsen, som
länderna tillsvidare måste upprätthålla, ber jag att få yrka bifall
till min reservation.
Ilerr Alkman: Herr talman! Jag skall ej uppehålla mig
mer än synnerligen kort vid motionen och vid det anförande, som
motionären har hållit här i dag.
Den enda, men på samma gång grundväsentliga och avgörande
skillnaden emellan motionärens ståndpunkt och utskottets är ju den,
att motionären kräver avrustning quand méme, under alla förhållanden,
vilket utskottet på det bestämdaste avråder, under det att
utskottet i sin motivering tänker sig, att man skulle kunna från
svensk sida vara med om en minskning av rustningsbördan, därest en
sådan minskning kunde ske på grundval av internationella överenskommelser
samt sådana rätts- och maktgarantier, som gjorde att man
kunde känna sig säker, att dessa överenskommelser bleve tryggande.
I denna senare fråga har utskottet för sin del praktiskt taget
varit enhälligt, vilket jag ber att få konstatera.
Den föregående talarens reservation skall jag icke heller uppehålla
mig mycket vid; den är i denna kärnpunkt för utskottets utlåtande
knappast avgörande. Yad han i övrigt har sagt vid sidan
därav tror jag ej det är nödvändigt att nu inlåta sig på.
Beträffande den reservation, vartill herr Hammarskjöld, utskottets
ärade ordförande, utan motivering här i kammaren yrkat bifall,
är den med utskottet ense i denna kärnpunkt.
Då kunna herrarna väl undra, om det ej funnits möjlighet inom
utskottet att sammanjämka meningarna, huruvida man alltså
ej i denna motiveringsfråga, som skiljer utskottet åt, skulle kunnat
åstadkomma enighet. Icke heller därpå vill jag närmare inlåta mig,
utan jag vill säga om den reservation, till vilken utskottsordföranden
yrkat bifall, att det nog skulle kunnat tänkas möjlighet utav en
sammanjämkning mellan utskottsmajoriteten och dessa reservanter,
för såvitt ej de sistnämndas förslag till utlåtande varit sådant, att
man redan av formella skäl ansett sig ej kunna var med om detsamma.
Om kammarens ledamöter behaga titta på den lilla korta
reservationen, skola herrarna säkerligen finna, att den hänger synnerligen
illa samman. Där konstateras till en början den i alla
tider givna »erfarenheten, att bevarandet av en nations självständighet
i främsta rummet är beroende av dess vilja och förmåga att,
där så kräves, med vapenmakt värna densamma».
Om avvecklxny
av militärför
svaret m. m.
(Forts.)
Nr 22. 60
Lördagen den 17 mars, f. m.
Om avveckling Det är den första premissen. Från denna premiss skulle, enas
mihtarför- u^t deras förslag, utskottet utan någon som helst övergång kom''^Forts'')m''
^ ^en slutsatsen, att det är förvissat, att Kungl. Maj:ts regeors''
ring icke skall underlåta att, när tillfälle därtill kan yppas etc.,
bidraga till förverkligande av önskemålet om minskning av den
vapenmakt, om vilken nyss förut sagts, att den är det förnämsta
medlet att trygga nationens självständighet. Jag menar, att logiken
i detta bila korta uttalande är rent formellt sett av den art,
att det skulle förvåna mig, om denna kammare, som har ett visst
sinne för logik, skulle vilja utan vidare acceptera en så svag motivering.
Denna formella svaghet tror jag ej man skall finna i utskottets
utlåtande.
Nu kan man invända, och det har också nyss sagts en passant
från denna talarstol, att det kanhända ej är så viktigt hur man
motiverar ett avslagsyrkande till en motion. Ja, det må så vara i
allmänhet, men jag undrar ändå om vid detta tillfälle, i fråga
om denna motion och med hänsyn till de omständigheter under vilka
den framkommit, man kan säga att det är så likgiltigt hur kammaren
behagar motivera sitt avslag. Den ganska korta och jagtror
överskådliga motivering, som utskottet föreslår, utgår ifrån det
arbete, som för närvarande faktiskt äger rum på båda kontinenterna,
både Europa runt och i Amerika, att med hänsyn till världskrigets
ohyggliga erfarenhet söka i sammanhang med fredsslutet
(förbereda en sådan ordning, varigenom en varaktig fred verkligen
skulle kunna tryggas. Jag tror inte det är så likgiltigt, att svenska
riksdagens första kammare visar, att den följer med dessa saker, att
den har ett visst intresse för dem, och att den känner en viss
önskan att uttala en sympati för detta arbete, för vilket i närvarande
stund så många, många hjärtan brinna världen runt.
För att herrarna ej skola tro, att utskottet vill försöka lura in
första kammaren på några äventyrligheter, vill jag på samma gång
påpeka, att precis den tankegång som utskottet försökt kondensera
i sin korta motivering, är en tankegång, som i närvarande stund
blivit positivt godkänd av ett flertal ledande statsmän i Europa
och även i Amerika. Det är den tankegång, som kanske fått sitt
mest pregnanta uttryck i presidenten Wilsons bekanta budskap till
senaten, och vilken erhållit instämmanden av statsmän Europa runt.
För att kammaren skall förstå, att det ej är någon risk i att vara
med om detta, skall jag citera ett par sådana uttalanden. Till att
börja med ett litet kort citat ur Wilsons budskap, som blottar liksom
kärnan i hans uppfattning rörande möjligheten av denna ordning
och åstadkommandet av garantier i mer eller mindre sammanhang
med det fredsslut, efter vilket alla längta. Han skriver: »Vanliga
överenskommelser åstadkomma måhända icke en tryggad fred.
Det blir absolut nödvändigt att skapa en makt, som garanterar avtalens
hållbarhet och som måste bli starkare än någon i kriget nu
deltagande nation och starkare jämväl än någon allians vare sig
nu befintlig eller i framtiden sannolik, på det att ingen nation eller
grupp av nationer må kunna göra sig till dess herre eller motstå den.
Lördagen den 17 mars, f. in.
61 Nr 2SL
Om den fred, som nu skall vinnas, skall bli varaktig, så måste det ,°™tärför
bli en fred som garanteras genom en organisation av mänsklig- tw3V”"J J
hetens starkaste makter. Den fråga, på vilken fredens hela framtid (ports j
hänger är denna: är den nuvarande kampen en kamp för en rättvis
och trygg fred eller endast för en ny maktbalans? Om det endast
är en kamp för en ny maktbalans, vem vill garantera eller kan
garantera den stadigvarande jämvikten i den nya ordningen? Endast
ett lugnt Europa kan bli ett stabilt Europa. I stället för maktbalans
måste skapas en maktgemenskap; vi måste få icke organiserad
rivalitet, utan organiserad fredsgemenskap.»
Till detta skall jag citera ett uttalande, som den tyska rikskansleren
haft i precis samma fråga. Han yttrar sig fullständigt
parallellt med Wilson, såsom framgår av vad jag sl^all citera. »När
vid och efter krigets slut», säger rikskansleren i den tyska riksdagens
huvudutskott, »dess fruktansvärda förödelser av blod och
egendom först bli fullt tydliga för världen, då kommer genom hela
mänskligheten ett skri efter fredliga avtal och övereskommelser att
höjas, vilka, såvitt det över huvud taget ligger i mänsklig makt,
förebygga upprepandet av en så ohygglig katastrof. Detta skri
kommer att vara så starkt och så berättigat att det måste leda till
ett resultat. Tyskland kommer att ärligt deltaga i prövandet av
varje försök att finna en praktisk lösning och medarbeta på dess
eventuella förverkligande, detta så mycket mer om kriget, som vi
hoppas, kommer att framkalla politiska förhållanden, som gynna
den fredliga utvecklingen av alla nationer, små som störa ... Den
första förutsättningen för en utveckling av internationella förhållanden
genom skiljedomstol och fredlig utjämning av uppstående
motsättningar skulle vara, att inga agressiva koalitioner mer bildas.
Tyskland är alltid redo att biträda ett folkens förbund, ja. att ställa
sig i spetsen för ett sådant, som kan hålla fredsstöra.rna i tygeln.»
Till detta skall jag slutligen lägga ett tredje citat, ehuru ett
mycket kortare sådant, av vad den tyska kolonialministern Dernburg
den 28 januari innevarande år skrev i Berliner Tageblatt å propos
detta: »Vi äro moståndare till den eviga ömsesidiga skruven»
—- därmed menas rustningsskruven — »vars ända, som vi numera
alltför väl veta, icke är världslugnet utan kriget.---— Förden
skull
kunna vi icke allvarligt nog pröva t. o. m. mycket vittutseende
förslag.» —
Jag menar: är den tankegång som finnes i utskottets förslag
sådan, att den i detta nu accepteras såsom en praktiskt utförbar tanke
omedelbart i den situation vari vi nu leva, då tror jag att första
kammaren utan risk mycket väl kan gå med på en sådan motivering
för sitt avslag på herr Ströms motion som den av utskottet föreslagna.
Jag ber, herr talman, att få yrka bifall ej blott till utskottets
kläm utan även till utskottets motivering.
Herr Ström: Blott ett par ord såsom replik till herr Olsson.
Jag skulle endast vilja säga, att jag tror icke, att herr Olsson kom -
Nr 22. 62
Lördagen den 17 mars, f. m.
Om avveckling mer att få ett sådant svar av första kammaren, att det kan stärka
"konom i hans uppfattning i denna fråga. Men jag är ändå över''
tygad om att herr Olsson det oaktat kommer att bevara sin uppfattr
9'' ning, att det är alldeles nödvändigt, att man skall ha kvar detta militärförsvar.
Vidare vill jag säga, att när han citerar den internationella
kongressens i Köpenhamn resolution, glömmer han, att det står även
följande: »I det kongressen fasthåller vid den ofta framhävda förpliktelsen
för de socialistiska representanterna i parlamenten att av
all kraft bekämpa rustningarna och förvägra medlen till dem, förväntar
den av dessa representationer:
a) Oavlåtligt upprepande av fordran, att internationella skiljedomstolar
obligatoriskt skola fälla utslag i alla mellanfolkliga tvister.
b) Alltjämt ånyo väcka motioner, som gå ut på allmän avrustning.
»
Det är just denna avrustning jag ansett borde framföras även i
denna kammare.
I slutet av herr Olssons reservation står följande: »Den under
trycket av krigets fasor uppkomna motviljan mot att ärligt och modigt
se en obeveklig verklighet i ögonen, benägenheten att i vämjelse
och förtvivlan ge efter för trötthetens bekvämare känslotänkande,
som stannar vid ett dunkelt hopp om att det värsta — värnlösheten
och träldomen under främmande förtrycks godtycke — dock måhända
kan undgås till ett billigare pris, detta än så förklarliga sammansjunkande
blir under tider som dem vi nu genomleva inte endast
omanligt. Att offra åt dylika stämningar kan rent av bli ett brott
mot svensk frihet och självbestämningsrätt.»
Det som här sägs av honom gent emot oss, sägs gent emot honom
av hela högerpressen. Det har sagts under diskussionen om
neutralitetsmiljonerna i vartenda nummer av högerpressen. Det
skottet träffar således icke; och träffar det, träffar det -— herr Olsson
själv!
Till sist vill jag endast saga, att några egentliga sakliga skäl
till bemötandet av min uppfattning kom herr Olsson icke med. Det
var ett enda ord han förde fram, ordet för sv ar snihilism; men det utgör
intet skäl i sig själv, och det uttömmer naturligtvis ej problemet.
Det är bara en fras.
Sedan överläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr
talmannen, att beträffande nu föreliggande utlåtande vore yrkat:
l:o) att utskottets hemställan skulle bifallas med godkännande av
dess motivering; 2:o), av herr Hammarskjöld, att den av honom m. fl.
vid utlåtandet avgivna reservationen skulle godkännas; 3:o), av herr
Olsson, Oscar, att kammaren skulle antaga det förslag, som innehölles
i den av honom vid utlåtandet fogade reservationen; och 4:o), av
herr Ström, att den i ämnet väckta motionen skulle bifallas.
Härefter gjorde herr talmannen propositioner jämlikt dessa
Lördagen den 17 mars, f. in.
63 Nr XL
yrkanden och förklarade sig finna propositionen på bifall till herr 0m
Hammarskjölds yrkande vara med övervägande ja besvarad. ZvarZtZ. m.
Votering begärdes, i anledning varav herr talmannen upptog (Pörte.)
vart och ett av de återstående yrkandena med hemställan, huruvida
kammaren ville antaga detsamma till kontraproposition i den förestående
voteringen; och förklarade herr talmannen sig anse de härå avgivna
svaren hava utfallit med övervägande ja för deras mening,
som ville till kontraproposition antaga bifall till den i ämnet väckta
motionen.
Jämväl om kontrapropositionens innehåll äskades emellertid votering.
Med anledning härav och sedan till kontraproposition i den
sålunda begärda omröstningen antagits bifall till utskottets hemställan
och godkännande av dess motivering, uppsattes, justerades och
anslogs en så lydande omröstningsproposition:
Den, som till kontraproposition i huvudvoteringen om första
kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 8, antager bifall
till den i ämnet väckta motionen, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har såsom kontraproposition i nämnda votering antagits
bifall till utskottets hemställan och godkännande av dess motivering.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hava
utfallit sålunda:
Ja — 41;
Nej — 64.
Härefter uppsattes, justerades och anslogs för huvudvoteringen en
omröstningsproposition av följande lydelse:
Den, som godkänner den av herr Hammarskjöld m. fl. vid första
kam mu>rcns första tillfälliga utskotts utlåtande nr 8 avgivna reservation,
röstar
J a;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bifalles utskottets hemställan och godkännes dess
motivering.
Vid slutet av den häröver anställda omröstningen befunnos rösterna
hava utfallit sålunda:
Ja — 67;
Nej — 42.
Nr 22. 64
Lördagen den 17 mars, f. m.
Vid ånyo skedd föredragning av första kammarens andra tillfälliga
utskotts utlåtande nr 5, i anledning av andra kammarens
beslut rörande väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga
om ändring i gällande bestämmelser angående fribiljetter för pensionerade
befattningshavare vid statens järnvägar, bifölls vad utskottet
i detta utlåtande hemställt.
Herr talmannen hemställde, att som tiden vore långt framskriden,
handläggningen av det återstående ärendet på föredragningslistan
finge uppskjutas till aftonsammanträdet.
Denna hemställan bifölls.
Föredrogs och hänvisades till konstitutionsutskottet Kungl.
Maj:ts nådiga proposition nr 111, med förslag dels till ändrad lydelse
av §§ 49 och 53 regeringsformen samt § 2, § 37 mom. 1, §
42, § 43 mom. 2, § 54, § 55 och § 58 riksdagsordningen dels ock
till lag angående ändrad lydelse av 5 § i stadgan den 26 maj 1909
om val till riksdagens utskott.
Föredrogs och hänvisades till statsutskottet Kungl. Maj:ts nådiga
proposition nr 101, angående vissa ändringar i föreskrifterna
om avlöning av lärarinnorna vid statsunderstödda enskilda läroanstalter
m. m.
Föredrogs och hänvisades till bankoutskottet Kungl. Maj:ts nådiga
proposition nr 112, angående pension åt preparatorn vid Sveriges
geologiska undersökning J. P. Lönnblads änka Maria Charlotta
Lönnblad, född Broqvist.
Föredrogos och hänvisades till lagutskottet Kungl. Maj:ts nådiga
propositioner:
nr 110, med förslag till lag om ändring i vissa delar av sjölagen;
nr 117, med förslag till lag om ändrad lydelse av 20 kap. 2 §
samt 24 kap. 3 § strafflagen; och
nr 118, med förslag till lag med särskild bestämmelse att tillsvidare
gälla i fråga om skydd för vissa främmande patent.
Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet Kungl. Maj :ts
nådiga proposition nr 108, angående anslag till lindring av fraktkostnader
för kalk m. m.
Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till riksdagens
skrivelser till Konungen:
Lördageu den 17 mars, f. in.
Nr £2.
6fj
nr 40, i anledning av Kung], Maj:ts proposition angående tjänstårsberäkning
för professorn J. R. Kjellén med avseende å hans rätt
till ålderstillägg; och
nr 41, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående rätt
för gymnastiklärarinnan Dagny Kristina Widebeck att för uppflyttning
i högre lönegrad tillgodoräkna sig viss tjänstgöring.
Anmäldes och bordlädes
konstitutionsutskottets utlåtande nr 6, i anledning av väckta
motioner om skrivelse till Kungl. Maj:t angående revision i visst
syfte av grundlagarna och därmed sammanhängande författningar
m. m.;
statsutskottets utlåtanden:
nr 35, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående kostnaderna
för anläggning a,v hospital vid Strängnäs samt om-, och tillbyggnad
av Lunds hospital och asyl; samt
nr 36, i anledning av väckta motioner om åtgärder för anskaffande
av en isbrytare till uppehållande av seglationen å Vänernävensom
bankoutskottets
utlåtanden:
nr 18, i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner rörande vissa
pensioner, avsedda att utgå av trafikmedel; och
nr 19, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anstånd
med erläggande av ränta å statslån för järnvägsanläggning
mellan Eks.iö och österbymo.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Ericsson, Ollas,
under tio (lagar från och med den 19 i denna månad samt herr Högberg
för tiden från och med den 19 till och med den 31 innevarande
mars, den sistnämnde på grund av ett nu uppläst läkarintyg så
lydande:
Att häradshövding Herman Högberg av sjukdom (bronchit
cår.j ar oförmögen deltaga i riksdagsarbetet under återstoden av innevarande
mars månad, intygas.
Stockholm den 14 mars 1917.
I. Jundell,
professor.
Justerades elva protokollsutdrag för detta sammanträde, varefter
kammaren åtskildes kl. 4,24 e. m.
In fidem
A. v. Krusenstjerna.
Första hammarens protokoll 1917. Nr 22.