RIKSDAGENS PROTOKOLL

ProtokollRiksdagens protokoll 1915:84

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1915. Andra kammaren. Nr 84.

Onsdagen den 19 maj, e. in.

Kl. 7 e. m.

Fortsattes det på förmiddagen började sammanträdet.

§ 1.

Till avgörande förelåg nu statsutskottets utlåtande, nr 101, i Ang. anslag
anledning av Kungl. Maj:ts dels i statsverkspropositionen under för vppfäranpunkt
36 av fjärde huvudtiteln gjorda framställning om anvisande de ka,ern~
av återstoden av det för uppförande av kasernetablissemang för fem- eta
ton infanteriregementen beviljade anslaget, dels i särskild proposition
gjorda framställning angående försäljning av Svea ingenjörkårs, Fälttelegrafkårens
och ammunitionsfabrikens nuvarande områden m. m.
ävensom en i sistnämnda ärende väckt motion.

I den till riksdagen den 14 januari 1915 avlåtna propositionen
angående statsverkets tillstånd och behov hade Kungl. Maj:t under
punkten 36 av fjärde huvudtiteln föreslagit riksdagen att utav det av
1906 års riksdag till uppförande av kasernetablissemang för femton
infanteriregementen beviljade anslaget, 21,744,000 kronor, ä extra
stat för år 1916 anvisa återstoden 1,744,000 kronor.

Vidare hade Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, till statsutskottets
förberedande behandling överlämnad proposition av den 16
ajpril 1915, nr 175, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
för lantförsvarsärenden för samma dag föreslagit riksdagen att

följande å Kungsholmen i Stockholm belägna, kronan tillhöriga
områden, nämligen ej mindre 45,839 kvadratmeter, som nu
disponerades av Svea ingenjörkår, än även de delar av Marieberg,
som nu innehades med 106,300 kvadratmeter av ammunitionsfabriken
och 47,000 kvadratmeter av Fälttelegrafkåren, finge i den ordning
och med de undantag, som framdeles kunde varda av Kungl.

Maj :t och riksdagen bestämda, försäljas,

att av de genom försäljningen inflytande medel ett belopp av
högst 11,021,000 kronor finge tagas i anspråk för fullbordande av
de utav 1906 års riksdag beslutade kasernetablissemang för femton
infanteriregementen,

Andra kammarens protokoll 1915. Nr 84.

1

Nr 84. | 2

Onsdagen den 19 maj, e, m.

Ang. anslag
för uppförande
av kasernetablissemang

m. m.
(Forts.)

att möjligen återstående försäljningsmedel finge ingå till lantförsvarets
fond för byggnader och andra försvarsändamål, samt

att, i mån av behov, de medel, som erfordrades till bestridande av
omförmälda byggnadskostnader, högst 11,021,000 kronor, finge efter
Kungl. Maj:ts beprövande av arméförvaltningen eller statskontoret
förskjutas av tillgängliga medel.

I sammanhang härmed hade utskottet till behandling föreliaft en
inom andra kammaren av herr Lindhagen väckt motion, nr 242, vari
hemställts, att i första rummet propositionen om försäljning av vissa
å Kungsholmen belägna, kronan tillhöriga områden icke måtte av
riksdagen bifallas; men om detta yrkande ej kunde vinna avseende,
att riksdagen ville medgiva försäljningen allenast under uttryckligt
villkor, att det försålda området anordnades till trädgårdsstad för
såväl egna hem som bostäder till uthyrning.

Utskottet hemställde, att riksdagen måtte

I besluta att av det utav 1906 års riksdag till uppförande av kasernetablissemang
för femton infanteriregementen beviljade anslaget,

21,744,000 kronor, å extra stat för år 1916 anvisa återstoden 1,744,000
kronor;

II medgiva,

a) att tre nya kasernetablissemang finge uppföras för en kostnad
av tillsammans högst 6,503,400 kronor,

b) att ett å Kungsholmen i Stockholm beläget, kronan tillhörigt
område om 45,839 kvadratmeter, som nu disponeras av Svea ingenjörkår,
finge i den ordning och med de undantag, som framdeles kunde
varda av Kungl. Maj:t och riksdagen bestämda, försäljas,

c) att av de genom försäljningen inflytande medel ett belopp
av högst 4,000,000 kronor finge tagas i anspråk för fortsatt arbete å
utav 1906 års riksdag beslutade kasernetablissemang för femton infanteriregementen,

d) att möjligen återstående försäljningsmedel finge ingå till lantförsvarets
fond för byggnader och andra försvarsändamål, samt

e) att, i mån av behov, de medel, som erfordrades till bestridande
av omförmälda byggnadskostnader, högst 4,000,000 kronor, finge,
efter Kungl. Maj :ts beprövande, av arméförvaltningen eller statskontoret
förskjutas av tillgängliga medel;

III lämna Kungl. Maj:ts förslag om försäljning av de delar av
Marieberg, som nu innehades av ammunitionsfabriken och av Fälttelegraf
kåren, utan bifall;

IV avslå herr Lindhagens ovannämnda motion.

Vid utlåtandet voro emellertid fogade reservationer:

av herr Thorsson, som föreslagit, att riksdagen måtte

I = utskottet

II medgiva

a) att tre nya kasernetablissemang, av fyravåningstyp, finge uppföras
för en kostnad av tillsammans högst 6,503,400 kronor;

Onsdagen den 19 maj, e. m.

3

Nr 84.

Ang. anslag
för uppförande
av kasernetablissemang

m. m.

III = utskottet; samt (Forts.)

av herrar A. C. Lindblad, Rydén i Malmö, Nilsson i Kabbarp,

Strid och Ingvarson, vilka instämt i det av herr Thorsson gjorda yrkandet.

Sedan utskottets hemställan blivit uppläst, gav herr talmannen
på begäran ordet till

Herr Thorsson, som yttrade: Herr talman! Jag har icke
kunnat biträda det slut, vartill utskottet kommit, och jag har sökt
att i en reservation i korta drag angiva de skäl, varpå jag grundar
denna min uppfattning. Den fråga, som vi nu skola behandla,
har ju varit föremål för riksdagens överläggningar flera gånger
förr. Det anslag till kasernändamål, som nu föreslås, är i stort
sett Ingenting annat än en efterbevillning, till det äskande, som
förelåg vid 1906 års riksdag. Då beviljades 21,744,000 kronor för
uppförande av 15 kasernetablissemang. År 1908 återkom Kungl.

Maj :t och talade om, att man. räknat fel en liten smula den första
gången; kostnadsberäkningarna kunde icke stanna vid 21,744,000
kronor, utan de måste höjas till 33,400,000 kronor, således en
liten felräkning på över 11 miljoner kronor. Det är denna »lilla
slant», som nu skall skaffas, och för att uppnå detta utan att
behöva utskriva nya skatter, föreslår Kungl. Maj :t, att statsverket
skall realisera vissa inom Stockholm belägna fastigheter,
nämligen dels ingenjörkårens nuvarande område å Kungsholmen,
dels de delar av Mariebergsområdet, som innehavas av ammunitionsfabriken
och fälttelegrafkåren. Utskottet har på grund av
det beslut riksdagen för några dagar sedan fattat, i fråga om
förläggning av fälttelegrafkåren ansett sig nu icke vara berättigad
att tillstyrka försäljning av det område, där detta truppförband
ligger. Däremot är utskottet enigt om att tillstyrka försäljning
av ingenjörkårens område för en beräknad summa av
4 miljoner kronor.

Det är således icke om den frågan, som olika meningar uppkommit
inom utskottet, utan det är ifråga om det sätt, varpå
Kung]. Maj :t föreslagit dessa kasernbyggnaders uppförande. Det
har ju tillkommit eu ny kasernbyggnadsnämnd, och denna har i
sin tur framkommit med en ny kaserntyp. Det avses nämligen
att i stället för de tre fyravåningskasernerna uppföra sex tvåvåningskaserner.
Då det är ganska naturligt, att sex kasernbyggnader
skola i fråga om det årliga underhållet bliva avsevärt
dyrare, så har man nödgats vidtaga åtgärder i syfte att borteliminera
dessa olägenheter och för den skull vidtaga vissa
genomgripande förändringar i fråga om hela byggnadsplanen.

Enligt kasembyggnadsnämndens och Kungl. Maj :ts uttalande,
har det lyckats vederbörande ordna denna fråga så, att kost -

b)|

j = utskottet.

e) I

Nr 84. 4

Onstlageu den 19 maj, e. m.

Ang. anslag
för uppförande
av icasewetablissemang

m. m.
(Forts.)

naderna icke allenast skulle kunna nedbringas till samma belopp
som hittills beräknats för fyravåningstypen, utan man har till och
med hävdat den uppfattningen, att man skall kunna åstadkomma
nu föreslagna kasernetablissemang, av tvåvåningstyp, till billigare
pris, än vad som är möjligt med tillämpning av den gamla
byggnadstypen. Vid försöket att intränga uti detta ämne
så långt tiden det tillåtit - har jag kommit till den bestämda
uppfattningen att Kungl. Maj :ts högra hand här icke halt den
ringaste aning om vad dess vänstra hand har haft för sig, tv
det tyckes mig, att då i en kungl. proposition kostnadsberäkningar
föreläggas riksdagen, så skola dessa vara sa grundade
att riksdagen därav skall kunna bedöma, om statsverket i ena
eller andra hänseendet skall gorå någon merutgift eller inte. Sa
är dock icke fallet med det föreliggande förslaget. Jag har redan
uti min reservation tillåtit mig fästa uppmärksamheten pa, att
kasernbyggnadsnämnden för tvåvåningskasernbyggnadstypen har
räknat efter betydligt billigare å-priser än för fyravåningstypen.
Man har ansett sig kunna gorå avsevärda förenklingar och besparingar
i det ena fallet, där man i det andra fallet ställt
kraven ytterst högt. Jag börjar med kanslihuset, som uti båda de
föreliggande förslagen är föreslaget att uppföras i fyra våningar,
och tilltaget uti samma storlek, såvitt jag förstår. Där har
nämnden vid uppmätning av takytan enligt 4-våningskaserntypen
ansett sig höra räkna med en kvadratyta av 760 kvadratmeter,
men enligt den av kasernbyggnadsnämnden nu föreslagna
och av Kungl. Maj :t tillstyrkta kasernbyggnadstypen har man
nöjt sig med att räkna med 460 kvadratmeter. Jag har i min
reservation angivit att takytorna i Alt. A överstiga desamma i
Alt. B med omkring 1,000 kvadratmeter. Om nämnden även uti
Alt. B ville beräkna kanslihusets takyta till 460 kvadratmeter
så skulle skillnaden mellan de båda alternativen ökas^ från 1,000
till 1,300 kvadratmeter, med därav framkallad ökad årlig underhållskostnad
för Alt. A. Om man da räknar med ett betydligt
dyrare takämne i ena fallet än i det andra, sa är det klart,
att detta i sin mån bidrager till att skilja slutsummorna i de
båda ifrågavarande förslagen. Jag kan därför icke biträda den
kungl. propositionen och för min del tillstyrka riksdagen att nu
binda sig för det nya kasern byggnadsförslaget, då jag har den
livliga övertygelsen, att de här gjorda beräkningarna av A-typen,
vilken, enligt vad kasernbyggnadsnämnden och Kungl. Maj :t utlovar
skulle bliva omkring 126,000 kronor billigare än »-typen,
icke kunna hålla streck, utan att riksdagen, innan det första
kasemetablissemanget är färdigt, måste vara beredd pa, en elterbevillning.
De kostnadsberäkningar, som jag halt tillfälle
att taga del utav, tyckas mig visa, att man omöjligen skall kunna
hålla vad här lovas. A sid. 60 och ff. i den kungl. propositionen
föreligger en tabell, som angiver kostnaden för de olika typerna,
varav framgår att ett kasernetablissemang av tvåvåningstyp utlovas
färdigt för en slutsumma av 2,160,100 kr. da däremot ett

Onsdagen den 19 maj, e. m.

5 Nr 84»

etablissemang av fyravåningstypen betingar ett pris av 2,287,400
kronor, således 126,700 kronor dyrare. Jag skall här tillåta mig
att göra några små jämförelser. Om jag då tar stallbyggnaden,
så är den beräknad i den kungl. propositionen till 17,800 kronor
uti såväl alternativ A som B. Enligt alternativ B, som här är
liktydigt med 4-våningstypen, beräknades, att vid varje infanteriregemente
plats skulle beredas för tolv hästar — detta var
före 1914 års beslut i härordningsfrågan. Hälften av byggnaden
användes då såsom vagnbod. I 1914 års beslut ingick emellertid,
att vid varje infanteriregemente skulle hästantalet betydligt utökas.
Det beräknas därför att i de nya stallarna bereda plats
för 34 hästar i stället för tolv i de gamla. Uti den föreliggande
propositionen har detta riksdagens beslut gått både kasernbyggnadsnämnden
och Kungl. Maj :t förbi, det har icke lämnat det
ringaste spår efter sig i kostnadsberäkningarna här, utan ehuru;
vi skola ha stallutrymme för 34 hästar, anser man sig fortfarande
kunna beräkna endast 17,800 kronor för uppförande av
stallbyggnader. Nu är jag för min del medveten om, att statsrådet
och chefen för lantförsvarsdepartementet skall komma och
parera denna min anmärkning med, att riksdagen har i ett annat
sammanhang beslutat anslå medel till utfyllande av kostnaden
för detta ökade stallutrymme, ty vid behandlingen av proposition
nr 117 — varöver statsutskottet yttrat sig i sitt utlåtande
nr 97 — heter det där på bid. 9, att man beräknat >en
utfyllnad av 10,300 kronor per infanteriregemente för utökning
av stallutrymmet. De anslag, varom talas i proposition
nr 117, äro emellertid avsedda att disponeras av fortifikationen
och de medel, som det i den nu föreliggande propositionen )är
fråga om, äro avsedda att disponeras av kasernbyggnadsnämnden.

Den slutsumma, som av Kungl. Maj :t angives, har nu utskottet
utgått ifrån vid sin prövning av detta ärende och med
stöd härav tillstyrkt riksdagen besluta att till uppförande av tre
nya kasernetablissemang må uppföras en kostnad av högst
6,503,400 kronor. Om emellertid såsom troligt är, det icke är
möjligt för kasernbyggnadsnämnden att bygga kasernerna för
den slutsumma, vartill kostnaden skulle uppgå enligt det alternativ,
som Kungl. Maj :t föreslagit, måste väl Kungl. Maj :t inkomma
till riksdagen med förnyad proposition och begära, att de
för utökning av stallbyggnaderna i propositionen nr 117 anslagna
medlen, som kunna beräknas på nu föreslagna kaserner,
skola få överföras hit. Men även om jag utgår ifrån, att dessa
10,300 kronor pr etablissemang överföras, fattas ändå medel för
att få vinterstallbyggnaden färdig; det fattas nämligen 3,800
kronor, ty det är att märka, att enligt de detaljberäkningar,
varpå Kungl. Maj :ts nu föreliggande proposition angives vila,
uppgå kostnaderna för en stallbyggnad vid ett kasernetablissemang
efter den nya typen till 32,200 kronor, medan man i propositionen
vid anslagets beräknande angivit, att därtill endast
skulle åtgå 17,800 kronor. De i detaljberäkningar och rit -

Ang. anslag
för uppförande
av kasernetablissemang

m. m.
(Forts.)

Nr 84. 6

Onsdagen den 19 maj, e. m.

Ang. anslag
för uppförande
av kasernetablissemang

m. m.

(Forts.)

ningar angivna sommarställen, upptagna till en kostnad av 12,200
kronor, är fullständigt utelämnad i den föreliggande propositionen,
ehuru den rättvisligen borde varit medtagen. Jag har härmed
velat visa, huru löslig egentligen det underlag är, på vilket
Kungl. Maj :ts framställning vilar, och jag har med detta
försökt giva en liten erinran om den förbehandling, som detta,
ärende fått.

Jag skulle ju kunna göra en hel del andra anmärkningar,
såsom exempelvis i fråga om vakt- och arrestbyggnaderna,
sådana de här föreslås i den kungl. propositionen, diet visar
sig, att man i ena fallet anser sig behöva 35,200 kronor, i andra
fallet 31,000 kronor för en sådan byggnad. För min del kan
jag icke begripa, varför en vakt- och arrestbyggnad skall bliva
dyrare, för den händelse manskapets kaserner äro fyra våningar
höga än om de blott äro två våningar höga. Beträffande
nämnda byggnader behöves väl icke någon ändring, även om man
inför en ny typ för själva kasernerna.

Ifråga om sjukhus anser nämnden, att ett sådant i ena
fallet skall kosta 76,800 kronor, i andra fallet 72,700 kronor.
Jag kan likaledes icke förstå, varför man skall bygga dyrare sjukhus,
om man tar den ena typen, mot om man tar den andra. Om
pojkarna bliva sjuka i en tvåvåningskasern, kan jag icke föreställa
mig, att man för den skull kan göra det billigare eller
ha mindre utrymme i sjukhuset, än om de bliva sjuka i en
fyravåningskasern.

''Och en sådan liten sak som en ammunitionsbod, t. ex.,
anser man sig, om tvåvåningstypen antages, kunna bygga för
5,100 kronor, men om det är en fyravåningstyp kostar den

6,000 kronor. Nu saknar jag i detaljberäkningarna varje uppgift
om, att det skall vara något taktäckningsämne utanpå
bräderna enligt det billigare förslaget, nämnden synes tänka
sig ett vanligt brädtak utan vare sig tegel eller papp; detta
brädtak avses att strykas tvenne gånger med solignum och skall
så utgöra ett tillräckligt skydd mot regnets inträngande i huset.
Om det någonstans kan vara av behovet att ha ett tak,
som hindrar regns inträngande, är det väl just vid ett ammunitionsförråd,
och nog borde väl såväl den nuvarande regeringen
som kasernbyggnadsnämnden ha reda pa det gamla ordspråket,
att man åtminstone skall »hålla krutet torrt».

En av de omständigheter, som man anser vara mest avgörande
för att här ga med på den nya ''kasernbyggnadstypen, är,
att enligt denna typ underofficersbostäderna skola läggas i grupper
för sig själva. Jag har i min reservation givit mitt erkännande
åt denna anordning och skall för min del icke vara mot
densamma. Men jag vill icke köpa denna förbättring i fråga
om underofficersbostäderna med att i stället komma i osäkerhet
om, vad det hela skall komma att kosta, ty då anser jag, att
riksdagen icke får på ett grundlagsenligt sätt pröva de utgifter,
som man pålägger de skattdragande.

Onsdagen den 19 maj, e. m.

7 Jfr 84.

Nu är det så, att beträffande hela denna byggnadsfråga
har kasernbyggnadsnämnden sagt, att, därför att man här gått
över till tegeltak från att i de gamla kasernerna ha tillämpat
plåt- och eternittak, har man lyckats pressa ned priset. På vilket
underlag vilar då denna prisbillighet ? För min del har
jag vid min granskning av, huru kasernbyggnadsnämnden räknat
i detta stycke, icke haft annat att bygga på, än vad jag
under den korta tid, jag haft tillgång till handlingarna, kunnat
få fram genom jämförelser inom dessa handlingars ram. För
att bedömma hållbarheten av kasernbyggnadsnämndens beräkningar
angående tegeltakens kostnad är det naturligtvis omöjligt
för en icke fackman att göra jämförelser mellan å ena sidan
plåt- och eternittak och å andra sidan tegeltak. Utan jämförelsen
måste göras mellan olika slag av tegeltak. De till utskottet
överlämnade detaljberäkningarna innehöllo även sådana
för vissa underofficersbostäder avsedda att uppföras i Borås,
här har man beräknat, att taket skulle läggas av en ytterpanel
av en tums utskottsbräder och att sedan direkt på detta underslag
skulle läggas tvärs- och långsgående läkter, samt därpå
taktegel. I det förslag, som nu föreligger till riksdagens
prövning, har nämnden räknat med, att tegeltaket skall läggas
på det sättet, att först lägger man en ytterpanel av 2 1/2 centimeter
kantskurna bästa utskottsbräder — således har man inte
räknat med sämre material i detta fall än i det andra — vidare
har man tänkt sig, att denna träpanel skulle täckas med
papp och därpå spikas läkt, och sedan skulle ovanpå detta läggas
taktegel. Således måste jag ge mitt erkännande åt, att
man i fråga om materialet beräknat ett solidare tak i det senare
fallet än i det förra, men när jag »er på kostnadssumman,
har man i alla fall kommit till en kostnad, som är 60 öre billigare
per kvadratmeter i det senare fallet än i det förra. Nu
kan jag för min del icke annat än hälsa med tillfredsställelse,
om dessa beräkningar verkligen komma att hålla streck, när
kasernetablissemanget är färdigt, men jag vill dock fråga, om
det kan vara möjligt att år 1915 eller 1916 bygga hus med billigare
tak och med större krav på byggnadsmaterialet, än man
kunnat göra under 1913 och 1914. Det är ju klart, att med det
resonemang, som jämt och ständigt höres att allting stiger i
pris, måste jag såsom lekman ha mina tvivel om, huruvida man
skall lyckas realisera vad man här utlovat, och då det här gäller
den kardinalpunkt, där man har avsett, att man skall kunna

fora avsevärda inbesparingar, anser ''jag, att till dess Kungl.

laj :t och kasernbyggnadsnämnden ha närmare klarerat, vari
denna orimliga motsats har sin grund, är det mig omöjligt att
biträda det föreliggande förslaget.

Vidare vill jag säga, att i fråga om behandlingen av murar
och sådant har man gått ut ifrån, att medan man 1 det ena
fallet skall ha slätputsning, kan man i det andra nöja sig
med slamputsning av väggarna, vilka olika anordningar med -

Ang. anslag
för uppförande
av kasernetablissemang

m. m.
(Forts.)

>Tr 84. 8

Onsdagen den 19 maj, e. m.

Ang. anslag
för uppförande
av kasernetablissemang

m. m.
(Forts.)

för en prisskillnad, som varierar för kanslihuset med 90 öre
per kvadratmeter och för kasernhusen ända upp till 1 kr. 15 öre

Er kvm. billigare för 2-våningstypen än för 4-våningstypen.

let är ju uppenbart, att med sådana beräkningsmetoder skall det
vara mycket enkelt att i riksdagens elfte timma framlägga påståenden,
att kasernbyggnadsnämnden i det ena fallet lyckats
åstadkomma en mycket billigare typ än i det andra.

1 fråga om grunden under husen har man beräknat, att i
den ena typen skall det vara granit; i den andra typen skall det
vara betongsockel. Jag är ju icke sakkunnig på detta område,
men så mycket har jag haft med hus att göra, att jag dristar
mig påstå, att om man utbyter graniten i socklarna mot betong,
så kommer denna senare byggnadsmetod att åstadkomma avsevärd
ökning i den årliga underhållskostnaden. När därför riksdagen
går att behandla ett sådant ämne som detta, vill det förefalla
mig, att riksdagen måste betänka sig mer än en gång, innan
den biträder det nu föreliggande förslaget, ty de årliga underhållskostnaderna
måste vi räkna med, och räkna mycket noga
med, sedan vi gått in för att bygga stora och omfattande etablissemang
till alla regementena. Det är uppenbart, att under de
närmaste åren kommer det icke att hava någon avsevärd inverkan
på fortifikationsdepartementets byggnads- och underhållsanslag,
men med tiden kommer detta att kräva så orimligt
stora belopp, att man enligt mitt sätt att se måste vara synnerligen
betänksam, innan man lämnar Kungl. Maj :t fullmakt att
igångsätta en byggnadstyp, som man är övertygad om kommer
att åsamka statsverket större utgifter än den, vi nu tillämpa,
gör.

Nu vill jag säga, att med god vilja är det naturligtvis
icke uteslutet för kasernbyggnadsnämnden att vidtaga vissa förbättringar
även i den nu tillämpade typen. För min del skulle
jag vilja säga det, att om man, för vinnande av ytterligare
förrådsutrymme, ville uppföra murarna två meter upp över översta
logementets våning på sätt kasernbyggnadsnämnden föreslagit
för de nuvarande tvåvåningskasernerna, skulle man därigenom
även med fyravåningstypen vinna omkring en tredjedel ytterligare
utrymme för förråd och sådant. Jag vill således icke
alls motsätta mig om man även i den gamla typen kan åstadkomma
vissa förbättringar.

Det är en sak, som jag fäster särskilt avseende vid, och
det är det sätt, varpå förråden förlagts i de nya kasernerna.
För att åstadkomma den eftersträvade prisbilligheten i förening
med tvåvåningstypen, har kasärnbyggnadsnämnden avsett att
förlägga samtliga förråd till kasernhusens jord- och vindsvåningar.
i jordvåningen har gevärsförrådet inrymts. Artilleridepartementet
har i särskild skrivelse förklarat, att det för sin
del icke vill godkänna dessa förrådsloka-ler utan att man underkastar
sig att bestå dem uppvärmning för att därigenom åstadkomma
nödig torka. Nu är det uppenbart, att om man skall

Onsdagen den 19 maj, e. m.

9 Nr 84.

uppvärma sådana utrymmen, som gevärsförråden med de före- Ang. anslag
slagna dimensionerna behöva, måste det avsevärt öka vedansla-vPPfära«-get. Jag vet, att på intresserat håll, där man har intresse deafkasernav
att detta förslag föreligger, har man haft den uppfattningen, m**™™9
att var man än lägger gevärsförråden, skola de i alla fall uj>p- (Forts.)
värmas. Därför kan förslaget icke innebära ökning i de årliga
kostnaderna, menar man. Jag här under fem års tid haft tillfälle
att besöka åtskilliga regementen, men jag har ännu icke
sett något^gevärsförråd, försett med eldningsanordningar. Själva
huvudförradet pa Karlsborg är icke försett med uppvärmningsanordningar.
Således faller denna anmärkning just på detta
förhållandet, att det icke är fråga om hur varma gevärsförråden
äro, utan fråga är, huru lokalerna äro uppbyggda, om
de genom sin byggnad och läggning kunna hållas fria från fukt.

Då denna del är en synnerligen viktig sak, måste jag för min
del säga, att de, som tillstyrka detta arrangemang med förläggning
av arméns vapen, taga på sig ett stort ansvar, om de om
något år till följd av slarvig uppvärmning eller till följd av
andra omständigheter skulle få en erinran om att dessa för orimligt
stora kostnader anskaffade vapen på ett eller annat sätt
tagit skada.

I den gamla byggnadstypen har man strävat efter att
så långt möjligt varit centralisera regementets förråder. I denna
nya typ går man den rakt motsatta vägen. Här har man anordnat
så, att i varje kasern finnes det inrymt två mobiliseringsförrådslokaler.
Om det nu blir så, att man uppför brandmurar
mellan dessa kasernvindar, är det uppenbart, att olägenheter
komma att framstå i ännu bjärtare dager, ty då blir det i verkligheten
så, att det blir 12 förrådslokaler på 12 olika vindar,
som förrådsförvaltaren skall övervaka. Genom 1914 års beslut
utökades visserligen förvaltningspersonalen, så att till förrådsförvaltarens
hjälp ställdes en vaktmästare. Men det är min
bestämda övertygelse, att om vi på detta sätt planera förråden
och placera dem så, att huvudförrådet skall ligga splittrat, så
maste förvaltarens arbete med förråden bliva avsevärt ökat,
och vi ha snart att emotse krav på ökad förvaltningspersonal.

Om jag motser detta^ redan med den nuvarande tillgången på
intendenturartiklar, så måste det bliva så mycket starkare, då
vi komma att i vara förrådslokaler få det antal utrustningsartiklar,
som 1914 års riksdag beslutat. Följaktligen kan jag
icke på något sätt vara med om att biträda det förslaget heller.

Härtill måste läggas att det nuvarande förslaget betydligt försvårar
persedelvården.

Sedan har man sagt, att just genom anordningen att skilja
kasernerna från tak till botten och låta varje kompani ha sin
avdelning av kasernen, har man åstadkommit en avsevärd förbättring.
Jag måste säga, att så långt min erfarenhet sträcker
sig, så blir det en försämring för de värnpliktige, ty i bottenvåningen
ligger putsrummet, en trappa upp ligga fyra logement,

Nr 84. 10

Onsdagen den Jd maj. e. m.

Ang. anslag
för uppförande
av kasei''netablissemang

m. m.
(Forts.)

två trappor upp ligga två logement, dagrum och lektionsrum,
och tre trappor upp ha vi handutrustningskammaren. Om man
så splittrar manskapets lokaler, måste det verka en viss rubbning
i det dagliga arbetet. 1 de nu begagnade kasernerna, ha de
värnpliktiga att passera tre trappor till den högst ^ belägna logementsvåningen,
detta har av förespråkarna för tvavåningstypen
betraktats såsom en synnerlig olägenhet, men man får dock
icke underkänna den fördelen, som ligger däri, att da manskapet
kommer in i sin våning, ha de alla lokaler samlade där, logement,
lektionsrum, putsrum, t-orkrum, tvättrum och allt annat.
Och manskapet har utom logementen en rymlig korridor, som
i den gamla kasernen är avsevärt ljusare och trevligare än i den
nya.

Jag har således så många anmärkningar mot förslaget att
göra, att den fördel, som jag Öppet erkänner ligga i anordnandet
av underofficerarnes bostäder enligt det nya systemet, icke kan
vara avgörande för mig att biträda Kungl. Maj :ts förslag. Jag
skulle icke göra den ringaste anmärkning mot Kungl. Maj :t, om
Kungl. Maj :t utbytte de två fristående underofficershusen, som
i Alt. B upptagits till 123,000 kronor mot de av Kungl. Maj :t
iöreslagna sergeantbostäderna, da även dessa äro i Alt. A. beräknade
till 123,000 kronor, men jag kan omöjligt vara med om
att godkänna det program, som föreligger från Kungl. Maj :ts
sida, och taga alla de osäkra utgifter, som följa med detta, för
att vinna den fördel, som ligger i underoffioersbostadsfrågans
ordnande, i vad denna fråga berör kompaniadjutanternas bostäder.

Jag ber, herr talman, samtidigt med att jag anhåller hos
kammaren om överseende med att jag upptagit tiden så länge,
att få yrka bifall till den av mig framställda reservationen, till
vilket yrkande mina partikamrater i statsutskottet slutit sig.

Vidare anförde

Herr Andersson i Skivarp: Herr talman! I motsats till

den förre talaren skall jag icke hålla så långt anförande, men jag vill
bara säga, att när utskottet gick till behandling av detta ärende,
voro vi mycket tveksamma med avseende å föreliggande fråga, därför
att den så sent kommit in till riksdagen, att vi ansågo oss icke i
detalj kunna granska det föreliggande förslaget. Herr Thorsson har
fått ritningarna hemskickade till sig från kasernbyggnadsnämnden,
så han har naturligtvis lättare kunnat granska dem, men jag vill därför
icke säga, att jag godtar allt vad herr Thorsson sagt, ty det kan
hända, att herr Thorsson råkat räkna fel, det kan hända, att han sett
fel på en eller annan detalj. Jag vill genast tillägga, att även om vi
voro tveksamma, huruvida vi skulle nu genast antaga eller förkasta
förslaget, så var det icke därför, att jag och flera med mig icke ansågo
den föreslagna typen hava så stora företräden framför den
gamla fyravåningskasernen. Även om det skulle bliva något dyrare

Onsdagen den 19 maj

e. in.

11 Nr 84.

de an kasernetablissemang

m. m.
(Forts.)

med tvavamngskaserner, skulle jag för min del gärna gå in på en Ang. anslag
sådan förändring. Det lär val ingen betvivla, att det är större trev-J(ir uPPföran
nåd för personalen att bo. i tvåvåningskaserner än i fyravåningskaserner.
^ Skall man verkligen resa upp dessa kolosser på övningsplatserna?
Herr Thorsson tyckte visst, att de icke äro tillräckligt
boga, utan lian ville ytterligare påbygga dem, så att de skulle komma
närmare himmelen. Men jag tror, att de äro tillräckligt höga sådana
de nu äro.

tiar utskottet gjort ganska avsevärda anmärkningar mot det
förslag, som Kungl. Maj:t framlagt, men utskottet har för sin del,
som jag nämnde, icke kunnat sitta och i detalj granska förslaget Utskottet
har pekat på vissa detaljer och sagt, att beträffande dem böra
vissa förändrmgar göras, utan utskottet har bestämt sagt ifrån, att
det förslag, som är framlagt, behöver överarbetas så att det i vissa
fall kan bhva mera tillfredsställande. Jag tvivlar icke ett ögonblick
pa att denna överarbetning skall kunna tillfredsställa rätt många
av de personer, som nu äro tveksamma.

A ad kostnaderna beträffar, sa beräknas, att enligt detta system
byggnaderna skulle kunna göras 450,000 kronor billigare än de gamla
fyravåningskasernerna. Jag får säga, att jag tror icke, att det blir
någon egentlig besparing, ty jag tror, att det blir lika dyrt, men jag
har förut nämnt, att om det blir lika dyrt eller något dyrare, så tvekar.
jag icke ett ögonblick att biträda detta förslag att bygga i två
våningar, då därigenom personalen och underofficerarne beredas betydligt
större trevnad.

Kostnaderna ha av Kungl. Maj:t beräknats till 6,500,000 kronor,
och utskottet föreslår, att riksdagen skulle ställa till Kungl. Maj ds
förfogande högst denna summa för att uppföra kasernerna, och jag
tror, att med en sådan begränsning lär Kungl. Maj:t betänka sig mer
än en gång, innan Kungl. Majd överskrider beloppet. Sålunda lämna
vi Kungl. Maj d frihet att granska såväl 4-våningstypen som 2-våningstypen
för att utröna, vilken typ Kungl. Maj d enligt noggranna
beräkningar och ordentlig överarbetning av förslaget anser Tig böra
välja, och när på detta sätt förslaget är granskat, lämnas Kungl. Maj d
frihet att uppföra kaserner enligt den typ, som befinnes vara den
lämpligaste.^ Är det så, att 2-våningstypen befinnes väsentligt dyrare
än 4-våningstypen, kan jag icke tänka mig annat än att Kungl.

Majd bygger 4-våningskaserner, såsom ifrågasatts av den föregående
talaren. Men jag tror i alla fall, att vi böra i det längsta hålla på
2-våningssystemet, ty det medför större trevnad och trevnad i mer
än ett avseende.

Ku sade den föregående talaren, att förrådsvården skulle
bliva dyrare, om detta sistnämnda förslag antoges. Det är mycket.
möjligt,^ det har varken jag eller någon annan förnekat. Men
enligt 1914 års beslut, så är det icke endast linjen utan också reserven,
som måste ha förråd. Reserven kommer att få avsevärt stora förråd,
och det är meningen, att de skulle förläggas till dessa rymliga platser.
Dessutom torde det icke dröja länge, innan vi få förråd även för
landstormen, vilka troligen komma att förläggas till samma platser,

Nr 84. 12

Onsdagen den 19 maj, e. m.

Ang. anslag
för uppförande
au kasernetablissemang

m. m.

(Forts.)

tiar ju utrymmen finnas. Men den befintliga personalen kan omöjligen
sköta hela detta förråd av persedlar, såsom man ifrågasätter, utan
här behöves vtterligare personal, då så stora förråd hopas på detta
sätt. Huru man än vänder på saken, och vilket system man än väljer,
så fordras det ökad personal; om den saken kan icke vara någon tvekan,
och jag tror icke heller, att herr Thorsson tvekar därom, att
om förrådsmaterialet förlägges dit, det kräves ytterligare personal.

Sådana förhållandena nu äro, med den inskränkning i förslaget,
som utskottet gjort, och med den befogenhet, som Kungl. Maj:t fatt
att sedan överarbeta förslaget och bygga enligt den typ, som anses
tillfredsställande, tvekar jag icke att yrka bifall till Ilungl. Maj:ts
förslag.

Herr Vall lqu is t: Herr talman, mina herrar! Som kam maren

torde erinra sig, har förhållandet varit, att jag vid liera
tillfällen såväl genom uttalanden i kammaren som motionsvis
framhållit önskvärdheten av att man om möjligt borde stanna
vid 2-våningstypen i stället för den typ, som hittills använts. Anledningen
till, att man från början anslutit sig till förslaget att
byfga 4-våningskaserner var naturligtvis kostnadssynpunkterna.
Det°var ju därför alldeles klart, att då jag nu fick veta, att det
fanns möjlighet att för ungefär samma kostnader åstadkomma
ett 2-våningssystem i stället för de gamla 4-vaningskasernerna,
jag med största tillfredsställelse skulle mottaga ett sådant för Ö

Dessutom har jag sett denna fråga från en mycket viktig
synpunkt, den som avser underofficersbostadsförhallandena. -ftcdan
förra året framlade jag därför en motion, i vilken jag anhöll,
att man om möjligt i stället för de stora bostadskasernerna
skulle bygga 1- och 2-familjshus, varigenom större trevnad kunde
beredas för underoffioersfamiljerna, som under 20 å 30 ar kunde
komma att vistas vid regementena och bo inom kasernomradena.

Det skulle därför, då nu ett förslag framkommit, utvisande
möjlighet att åstadkomma, att dessa önskemål kunna uppfyllas,
vara synnerligen nedslående, om riksdagen avvisande ett sadant
förslå^.

Utskottet har ju visserligen här påpekat en och annan bristfällighet
enligt utskottets mening. Jag har själv gått igenom
ritningarna och ger utskottet rätt däri, att i ett och annat i a IL
anmärkningar kunna göras, men utskottet är ock av den uppfattningen,
att dessa anmärkningar icke äro mera omfattande, än att
de kunna, avhjälpas och frågan kunna ordnas enligt det förslag,
som föreligger, utan att större kostnader behöva riskeras.

Ja o'' förvånar mig verkligen över herr Thorssons ståndpunkt.
Att 6,850,000 kronor anslås för att uppföra dessa byggnader
har han ingenting emot, men att det bygges trevligt och i sanitärt
avseende tillfredsställande för trupp och underofficerare vill lian
icke vara med om, utan han vill, att det gamla systemet skall
bibehållas och söker på detta sätt hindra, att bättre förhallanden

13 Sr 81.

Onsdagen den 19 maj, e. m.

vinnas, da^ detta är möjligt. Jag förstår icke, huru man kan
resonera så. Jag beklagar, att icke kammarens ledamöter fått
del av de ritningar, som framlagts för statsutskottet; man hade ju
kunnat utställa dem i sammanbindningsbanan, så ätt kammarens
ledamöter fatt se dessa ritningar. De verka tilltalande redan
vid en ytlig betraktelse.

v* kunna bygga så tillfredsställande kaserner och underofficersbostäder
för samma kostnad som för den äldre typen,
varför skola vi icke då göra det?

Jag vädjar till kammaren att bifalla Kungl. Maj :ts förslag i
den föreliggande frågan, och jag skulle vilja såga, att vi därmed
bereda vara värnpliktiga och icke minst våra underofficersfamiljer
den bästa glädje och trevnad, vi kunna åstadkomma.

Med herr Yahlquist förenade sig herrar vice talmannen D. Persson
och Liljedahl.

Herr Eydén i Malmö: Herr talman! Jag skall dock be
att få påkalla kammarens uppmärksamhet för denna sak som ju
är av ^ så utomordentligt stor ekonomisk betydelse.

feåsoni vitsordats av vice ordföranden på statsutskottets första
avdelning, har det icke varit möjligt för den avdelning, som
haft detta ärende i första hand till behandling, att ägna detsamma
tillnärmelsevis den granskning, som man brukar ägna
och önskar ägna ett sådant ärende. Om jag tillägger, att statsutskottet
in pleno icke haft tillfälle att ägna längre tid åt
detta ärende, än att det tillsammans med 20 andra avgjorts under
2 Va timme, så förstår litet var, att den granskning, som ärendet
undergått, är alldeles otillfredsställande.

Efter min uppfattning var den kritik, som herr Thorsson
ägnade detta förslag, ur rent saklig synpunkt alldeles mördande.
Det enda man kan säga till förmån för 2-våningstypen framför
4-våningstypen är, att den är trevligare, men så snart man
kommer in^ på kostnadsfrågan och frågan om anordnandet av
förråden, så kan- väl icke någon människa göra sig någon illusion
om att dessa 2-våningskaserner med den splittring i alla
avseenden, som de medföra på grund av ökade grundmurar,
ökade takytor och annat, som följer med det ökade antalet byggnader
och som måste ligga i öppen dag för en var, att dessa
2-våningskaserner kunna byggas lika billigt som 4-våningskasernerna.
Slutligen vill jag framhålla, att frågan om 2- eller
4-våningshus blivit mycket grundligt prövad en gång förut, och
riksdagen har fattat sitt beslut om 4-våningshustypen efter noggrann
utredning.

Det tillsattes, innan vi började den sista stora kasernbyggnadsperioden,
särskilda kommitterade. Om jag nämner namnen på
dessa kommitterade, skall en var i kammaren kunna övertyga
sig om att dessa personer icke voro sådana, som på förhand voro
besjälade av en önskan att vara njugga mot förslaget. Dessa

Ang. anslag
för uppförande
av kasernetablissemang

in. m.
(Forts.)

Nr 84. 14

Onsdagen den 19 maj, e. m.

Ang. anslag
för uppförande
av lcasernetablissemang

m. m.
(Forts.)

kommitterade voro ledamoten av första kammaren och sedermera,
ordföranden på första avdelningen i statsutskottet, friherre Gripenstedt,
dåvarande kaptenen, sedermera landshövdingen i Jönköping
Pettersson samt kapten Pantzarhielm, vilken var ledamot
av denna kammare. Dessa tre personer gingo igenom
detta ärende mycket grundligt och kommo till den ^ enhälliga
uppfattningen, att man ur ekonomiska synpunkter maste ga in
för 4-våningstypen, och i överensstämmelse därmed har sedan
byggts. Jag frågar: är icke den utredningen lika mycket värd

som den kasernbyggnadsnämnden kommit med? Vi ha icke det
ringaste sett vad den nya kasernbyggnadsnämnden går för, annat
än att den började med att trakassera sina tjänstemän. Vad
den i övrigt kan göra och kommer att utföra, därom ha vi ännu
icke annat än förhoppningar — eller farhågor, vilken sida man
i detta avseende nu ställer sig på.

Jag är sålunda för min del säker på att om detta förslag gar
igenom i riksdagen och vi gå in för att lämna Kungl. Maj :t
fria händer, vi om några år komma, när kasernerna äro till 2/s
färdiga, att få utbetala en efterbevillning, och det kommer att
visa sig bli en mycket dyr historia för riksdagen, om man nu
går in på detta.

Ur dessa synpunkter ber jag, herr talman, att få instämma i
det yrkande, som är framställt av herr Thorsson.

Herr Liljedahl: Herr talman! Jag skall. endast be att till
kammaren få framföra en hön från våra värnpliktiga. Vi skola besinna,
att de skola i dessa 4-våningskaserner sex gånger om dagen gå
uppför trapporna med full packning på ryggen. Med 23 trappstegför
varje trappa blir det för dem, som äro inlogerade i översta vaningen
69 trappsteg för varje gång och för 6 gånger 414 trappsteg,
som de skola marschera upp- och nedför med full packning. Jagber
å deras vägnar, att kammaren måtte inställa den soldatmisshandel,
som 4-våningskasernerna utgöra, och acceptera utskottets
förslag, till vilket jag ber att få yrka bifall.

Herr Thorsson: Herr talman, mina herrar! Beträffande den
den mening som herr Liljedahl ville driva, att det vore soldatmisshandel,
att de unga männen skulle få ga i dessa tre trappor, så vill jag
säga, att hela Stockholm i så fall är misshandlat, orimligt misshandlat.
Jag tycker ändå icke, att man skall föra in ett sadant resonemang
som huvudargument vid bedömandet av denna fråga. Jag maste säga
den föregående talaren, att även med den nya kaserntypen lar manskapet
ju springa upp och ned för trapporna manga gånger. Soldaterna
skola ju först, när de komma från sin march, gå in på logementet,
sedan skola de tillbaka till puts- och^torkrummet för att rengöra
sina persedlar eller torka dem och därpå skola de tillhaka till sina
logement igen, ifall de behöva vara däruppe. Behöva de skriva
brev, läsa tidningar eller något sådant, kunna de fa springa tva trappor
upp från jordvåningen.

Onsdagen den 19 maj, e. m.

15 Nr 84.

de av kasernetablissemang

m. m.
(Forts.)

Jag tror, att denna historia om de för beväringarna så besvärliga AnS- anslag
trapporna icke får vara avgörande vid behandlingen av denna fråga.uPPf°ra»-

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld: Då
jag begärt ordet i denna fråga, har det varit för att lä°-ga,
kammaren pa hjärtat den mycket stora vikten därav, att icke
igenom det beslut, kammaren här kommer att fatta, må riskeras
ett ytterligare uppskov utöver det redan alltför långa dröjsmålet
med kasernernas färdigbyggande.

Jag har även ett par andra saker att säga. Det vill jag
saga, att da nu här talats om farhågor för överskridande av
kostnaderna, ifall man följer utskottets förslag, däremot kan
erinras tveggehanda Det ena är, att för den av Kungl. Maj :t
foieslagna typen dock föreligger en kostnadsberäkning, som stanna+
1»“oni ^fn.av utskottet föreslagna siffran, under det att cläremot
ior 4-vanmgstypen icke mig veterligen föreligger någon kostnadsberäkning,
som slutar på samma siffra, vilken även återfinnes
i reservationen; det andra är att, såsom jag gärna utlovar,

^.e 1 betankandet uttalade förväntningar om att Kungl. Maj:t
skall ägna en noggrann fortsatt prövning åt även den ekonoskam
Sldan aV Saken’ savitt Pä mig beror, icke skola komma på

Herr Liljedahl: Blott ett enda ord, herr talman, till herr
1 hors son. Jag erkänner till fullo de synpunkter, som herr Thorsson
framdrog, men. jag vill blott meddela att en min regementschef
en gång, när jag bara hade 10 minuters rast med mitt kompani
och lat pojkarna behålla ränseln på, då gav mig en välförtjänt
uppsträckning för att jag icke låtit dem taga av ränseln under
denna korta tid. Jag tankte som så: det är väl ej så farligt
unga pojkar pa 21 ar kunna väl orka bära ränseln under 10
minuters rast, men regementschefen hade alldeles rätt: ju mer
man sparar truppens krafter, om man kan gorå det — och det
an ske med detta förslag — desto mer kan man taga utav truppelis
krafter, när det verkligen gäller. ^

rOTii;?e-,T horsson: Herr talman! Till herr Liljedahls sista

i P; t V11- v)a,gi genmäla, att lag skulle ha gjort på samma sätt, som
herr Liljedahls regementschef. När truppen skall ha 10 minuters
rast, bor den naturligtvis taga ränslarna av, men när den kommer
hem utifrån övning, tycker jag icke, att det är hela världen, om
d,e värnpliktige fa ga upp till logementet med packningarna på,
aven om ! de gamla kasernerna finnes en trappa mera än som
föreslås i nu föreliggande förslag.

. Ä,ve,nså.v.nJ ia& saga- att det gläder mig, att hans excellens
hen statsministern utfäste, att detta förslag skall genomgå en
synnerligen noggrann granskning, innan något arbete igångsättes.

Da har jag den livliga övertygelsen, att hans excellens herr
statsministern skall vara angelägen om, att vid kostnadsberäknin -

Kr 84. 16

Onsdagen den 19 maj, e. m.

Ang. anslag
för uppförande
av kasernetablissemang

m. m.
(Forts.)

gen samma princip skall bli tillämpad för båda typerna, och då
är iag lugn och trygg för fortsättningen.

Vidare vill lag säga, att när hans excellens herr statsministern
utlovar, att de nya etablissemangen skola bil uppförda för
de summor, som statsutskottet här anvisat, jag fortfarande vill
fästa hans''excellens uppmärksamhet därpå att i kostnadsberäkningarna
är utelämnat, till fullbordande av vinterstallar for de
tre ifrågasatta etablissemangen 43,200 kronor och till uppförande
av sommarstallar, dito 36,600 kronor — 79,800 kronor, vi a
äro upptagna i ritningarna och kasernbyggnadsnämndens detaljkostnadsberäkningar
men som ej synas uti den av Kungl. Maj .t
framlagda propositionen.

Herr Vahlquist: Herr talman! Jag vill tillägga en

sak; och det är, att det vore synnerligen beklagligt om utskottets
förslag skulle avslås, då på grund dar a v ett ytterligare
uppskov med kasernbyggandet skulle bil följden. Hetta
vore enligt mitt förmenande, jag upprepar det, synnerligen att
beklaga. Redan nu hava vi på de platser, dar nagra nya kaserner
icke finnas utan vi måste använda våra gamla etablissemang,
haft synnerligen stora svårigheter beträffande^ truppens förläggning,
och detta i ännu högre grad, då tva årsklasser samtidigt
varit inkallade; och från rent sanitär synpunkt aro förhållandena
sådana, att de icke kunna anses tillfredsställande
för våra unga värnpliktige. Jag hoppas darfor, att kammaren
icke vill bidraga till att än ytterligare förlänga detta tillstånd
för de värnpliktige. Ja, jag anser, att vi icke skulle handla
fullt ansvarsmedvetet, om vi gjorde pa det viset. Jag ber dar
för att. få uttrycka den förhoppningen att kammaren bifaller

utskottets förslag.

Herr Rydén i Malmö: Herr talman! Jag skall icke in låta

mig i någon polemik med herr Liljedahl. Men jag har
också exercerat beväring; och den sortens uppfattning, som lian
gav uttryck åt, hade bestämt icke de värnpliktige pa den tiden.
Icke är trappornas antal något att komma har och tala om,
när det gäller de värnpliktige. Jag kan mycket val forsta herr
Vahlquist, som håller på trevnadssynpunkter och sadamt, men
iag vill understryka vad som framgår av det hela, nämligen att
ingen lärer kunna bestrida, att om man stannar vid att bygga
efter fyra-våningstypen, man befinner sig pa saker mark. Man
vet då vidden av de kostnader riksdagen patager sig genom att
medge Ivungl. Maj :t rätt att börja uppförandet av dessa^^aserncr,
medln man däremot absolut icke har nagra säkra utgångspunkter
för vad de slutliga kostnaderna kunna komma att ga till,
i fall man icke följer de förutvarande beräkningarna i detta avseende,
utan beslutar på sådana lösa överväganden, som kunnat
ägnas det föreliggande förslaget.

Onsdagen ilen 19

inaj. e. in.

17 >''r 84.

Hen Andersson i Skivarp: Herr talman! Jag ber att
ännu en gång fa betona den synpunkten: hur tro herrarna det
skall stalla sig, ifall vi ännu ett år skulle uppskjuta byggandet
av kasernerna ? Vi hava redan alltför länge blivit tillbaka med
< c i kaserner, som återstå av dem, som skulle varit färdiga 1919 -och jag- förstår icke, hur det skall gå till att i händelse av ytterligare
uppskov inlogera de värnpliktige under dessa år. År
det verkligen meningen, att våra värnpliktige, som skola lig<ni
ute vintertiden, skola vara förlagda på det sättet, som de bil
1 vungna tiU, därest vi icke påbörja kasernerna ? Tveka herrarna
att det kan vara mänskligt att, då de värnpliktige skola lig<ra
i janstgoring sa lång tid som 1914 års härordning bestämmer
do skola inlogeras pa samma sätt, som de hittills vant inlogerade ?
Jag tror, att ju fortare vi få kasernerna, dess bättre; åtminstone
ar det sa för de värnpliktige, som skola fullgöra sin värnplikt.
Uen trevnad, som vi kunna skaffa våra värnpliktige, den kunna
vi skaffa dem bättre i 2-våningskaserner än i 4-våningskaserner•
och den trevnaden skall jag gärna vara med om att köpa med litet
dyrare kostnad än i dessa gamla kaserntyper.

Det sädesm ått vi icke skola taga någon hänsyn till huruvida
de värnpliktige, för att komma till sina logement, skola
ga upp 4 trappor med packning; och herr Thorsson nämnde, att
om det vore soldatmisshandel, sa vore hela Stockholm misshandlat
pa det sattet. Ja, det är klart, att det för herr Thorsson eller

mig

“ ar sa varst besvärligt, om vi, när vi gå hem, få stiga
upp 4 trappor utan någon packning, kanske med ett par böcker
ellei något dylikt i handen; men helt annat är det för värnpliktiga,
som fullkomligt uttröttade återvända från eu marsch, att
nar de komma hem till kasernen, de skola vara tvungna att med
sm tunga packning ga, upp för en hel råd av trappor

+ tr°r Ja?’ att de,t är så myckt-t större trevnad

med detta förslag om 2-vamngskaserner, att jag icke kan taga
pa mitt ansvar, att vi utan vidare skulle avslå ett sådant förslag
som det har föreligger samt underställa det Kungl. Mai -ts
lornyade provning. ° ^

> , Hen- Thorsson: Herr talman! Jag vill bara erinra om att
k.t icke ar fyra trappor, utan tre trappor, som det är fråga om.
flen fjärde trappan brokar verkligen alltid fresta på, det vet jag
ty jag bor själv fyra trappor upp; men de tre trapporna går jag
ännu med lätthet. Men, mina herrar, då jag var tjugu år, var lag
*nksp Fadd vare sig för tre eller fyra trappor; och jag kan icke
anse, att det ar någon misshandel av de värnpliktige, att de
tvingas att ga dessa tre trappor, när de, i samma våning där
b«Jia a aj,< e bekvämligheter som kronan kan lämna,
fcedan vill jag bara säga det, att när herrarna tala om åt t
uppskjutas nå ännu ett år, om vi icke antaga förlaget,
det ju blir Kungl. Maj:t, som får taga på sig ansvaret för
det uppskovet; ty det föreligger redan ritningar till båda typerna.
Andra kammaren» protokoll 7.9/5. NrtjL ■»

Ang. anslag
för uppförande
av Jcasemetablissemang

m. m.
(Forts.)

Nr 84. 18 Onsdagen de» 19 maj, e. in.

Ån. anslå,, Således är det icke de förberedande arbetena, som hindra att-bygföT
uppföran- gandet genast sättes i gång, även om fyravåningstypen skulle

de av kasern- komma till användning.
etablissemang

Herr Andersson i Skivarp: Herr talman! J a g vill bara
0 '' erinra, att första kammaren antagligen nu beslutat bygga efter
utskottets förslag. Jag tror därför, att det är allt skäl att bifalla
det föreliggande förslaget ,och överlämna frågan angående typen
till Kung!. Maj :t.

Härmed var överläggningen slutad. I överensstämmelse med de
därunder gjorda yrkandena framställde herr talmannen propositioner
först på bifall till utskottets hemställan samt vidare pa bifall
till den av herr Thorsson avgivna, vid utlåtandet fogade reservationen;
och förklarade herr talmannen sig anse svaren hava utfallit
med övervägande ja för den förra propositionen. Ha votering emellertid
begärdes, blev nu uppsatt, justerad och anslagen en så lydande
voteringsproposition:

Den, som vill, att kammaren bifaller statsutskottets hemställan
i utskottets förevarande utlåtande nr 101, röstar

Ja;

f -

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit den av herr Thorsson avgivna,
vid utlåtandet fogade reservationen.

Omröstningen utföll med 107 ja mot 100 nej; och hade kammaren
alltså bifallit utskottets hemställan.

§ 2.

Ang. adb- Härefter föredrogs statsutskottets utlåtande, nr 103, i anledning

ningsförmåner ay ]£ungi Maj :ts proposition angående förordning med särskilda föremarZtn''dp&
skrifter angående avlöningsförmåner m. m. vid marinen på krigsfot,
krigsfot, jämte en i ämnet väckt motion; och begärdes ordet därvid av

Herr Ingvarson, som yttrade: Herr talman, mina herrart
Såsom herrarna finna, har jag väckt en motion om ändrade föreskrifter
i fråga om avlöning till menige värnpliktige, och till konstituerat
värnpliktigt befäl. Men då utskottet enat sig om att i
punkten b) föreslå, att nu utgående ersättning till de värnpliktige
slrall utgå till och med innevarande års slut, oavsett den
nya förordningen, har jag ingen anledning att nu göra något
som helst yrkande annat än om bifall till utskottets förslag.

Jag vill emellertid begagna tillfället att säga ett par ord -

Onsdagtu den 19 maj, c. m.

19 Nr 84.

Utskottet har, såsom framgår av motiveringen, på grund av den A»a- »»teknappa
tiden icke haft möjlighet att ingå på någon verklig nin9‘/^-måntr
realbehandling av denna fråga och därför yrkat, att den nya v‘d förordningen

skall gälla endast till och med utgången av år 1916, "‘krigsfot?0
på det att nästkommande års riksdag må bli i tillfälle att taga (Fort*.}
ärendet under förnyad omprövning. Det föreligger emellertid så
betydande brister och olägenheter i samband med de hittills
tillämpade krigsavlöningsreglementena, olägenheter som delvis
komma att fortfara, även för den händelse att detta avlöningsreglemente
antages, att det icke är ur vägen att med ett par
ord fästa uppmärksamheten därpå. Det skulle därom kunna finnas
mycket att säga, men jag skall inskränka mig till att påpeka
en sak, som flertalet av kammarens ledamöter måhända icke
varit- i tillfälle att taga i övervägande.

På enskild motionärs initiativ antog föregående års sommarriksdag
icke blott ett krigsavlöningsreglemente utan därjämte
en särskild förordning om familjeunderstöd åt stamanställt manskap
i vissa fall. Följden av detta beslut har blivit en massa
motsägelser och olägenheter vid utbetalandet av arvodena dels
till de värnpliktige och dels till det stamanställda manskapet,
olägenheter som äro av den natur, att de med fullt fog hava
framkallat ett ganska allmänt missnöje. Jag skall endast tillåta
mig att påpeka ett par små exempel, som visa, hur förhållandena-
för närvarande gestalta sig.

Bland flottans manskap är det på det viset, att de värnpliktige,
vilka konstitueras till befäl i manskapsgrad, hava samma
lön som det stamanställda manskapet i motsvarande grad; men
därjämte hava de i ett stort antal fall, om de äro gifta, familjetillägg,
med påföljd att deras inkomst blir väsentligt större än
det stamanställda manskapets. Man har nämligen tolkat riksdagens
skrivelse förra sommaren nr 265 om familjeunderstöd till
det stamanställda manskapet på det sättet, att sådant understöd
skall få tilldelas endast menig stamanställd, men däremot
icke stamanst-älld i högre befattning. Följden härav blir emellertid
den, att medan exempelvis av stamanställda korpraler eller
underofficerskorpraler kan uppbäras en lön från 50 till 60—70, i
bästa fall 80, kronor pr månad, så komina de värnpliktige i
samma ställning stundom upp till en lön av 100 å 130 kronor och
i vissa fall härutöver. Följden härav blir självklart allmänt missnöje,
som tager sig uttryck i många former, särskilt framställningar
till Kungl. Maj :t vilka emellertid hittills, såvitt jag har
mig bekant, icke ha lett till något resultat.

Jag skall be att få fästa uppmärksamheten på en annan
omständighet, som är no g så betecknande i detta hänseende.

Kungl. pensionsstyrelsen, som har beslutanderätten beträffande
familjeunderstöden, har tolkat förra riksdagens skrivelse i ämnet
på det sättet, att det stamanställda manskapet för att utfå
familjeunderstöd icke skall ha större inkomst än en värnpliktigs
avlöning plus familjeunderstödet. Detta leder till mycket

XV g& 20

Ang. avlöningsförmåner

in. m. vid
marinen på
krigsfot.
(Forts.)

Ang. sjöförsäkring
mot
krigsfara.

Onada^cn den 19 maj, c. cn.

egendomliga konsekvenser. En korpral vid flottan exempelvis
har bland andra löneförmåner även uppmuntringspengar för
skötsamhet och duglighet. Han begär familjeunderstöd, men
nekas, därför att hans inkomst med kanhända ett eller tva
öre i veckan överskrider den norm, som pensionsstyrelsen fastställt.
Men så begår denne stamanställde en förseelse, lian
ådömes arrest och till följd härav förlorar han helt eller delvis
sina uppmuntringspengar, berövas en inkomst av tio öre per
dag, varav följer att hans totalinkomst med några ören per vecka
understiger det jämförelsetal, som man räknar efter, och denne
man, som icke kunde få familjeunderstöd, så länge han var
skötsam och ordentlig, får det omedelbart, när han ansöker
därom, sedan han blivit straffad och förlorat sina uppmuntringspengar.
Det är en märkvärdig konsekvens av nu gällande föreskrifter
och gällande reglementen på detta område. Eu tjänar
det ingenting till att här göra något yrkande i detta hänseende,
då tiden icke medgivit utarbetande av något ändringsförslag,
och dessutom denna fråga ligger delvis vid sidan om här ifrågavarande
förordning. Jag har dock velat säga, vad jag nu anfört,
i förhoppning att Kungl. Maj :t- själv i den mån sadant
möjligen kan ske, skall söka verkställa sadana omändringar,
att de värsta olägenheterna avhjälpas och en liten smula bättre
reda i förhållandena åvägabringas.

Jag har således under föreliggande omständigheter intet
annat yrkande att göra än om bifall till utskottets förslag.

Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan bifölls.

§ 3.

Vid härpå skedd föredragning av statsutskottets utlåtande, nr
lÖd, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående anslag till
alkoholistvården blev utskottets däri gjorda hemställan av kammaren
bifallen.

§ 4.

A föredragningslistan fanns härefter upptaget statsutskottets utlåtande,
nr 105, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
ändring av bestämmelserna för statens meddelande av sjöförsäkring
mot krigsfara.

I en till riksdagen den 16 april 1915 avlåten proposition, nr 192,
hade Kungl. Maj:t under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag föreslagit riksdagen
medgiva, att vid statens meddelande av sjöförsäkring mot krigsfara
finge i fråga om premiers erläggande och försäkringens omfattning
tillämpas förändrade bestämmelser av i huvudsak det innehåll, som
funnes i berörda statsrådsprotokoll angivet.

Onsdagen den 11! maj, e. in.

21

L tökottet hemställde, att riksdagen måtte medgiva, att vid statens
meddelande av sjöförsäkring mot krigsfara finge i fråga om
premiers erläggande och försäkringens omfattning tillämpas förändrade
bestämmelser av i huvudsak det innehåll, som funnes i statsrådsprotokollet
över finansärenden den 16 april 1915 angivet, dock att
krigsförsäkringskommissionen icke skulle äga rätt att vid försäkrin»1
av fartyg överskrida den till 1,000,000 kronor förhöjda maximisumför
dj lik försäkring eller vid meddelande av varuförsäkring
tillämpa annan ordning än hittills vid betalning av försäkringspremie.

Efter föredragning av utskottets hemställan yttrade

Herr Nils so n i Kabbarp: Herr talman, mina herrar!
Detta utlåtande är, såsom herrarna se, reservationsfritt. I det
samlade utskottet förekom det icke heller någon debatt, då ärendet
där slutbehandlades, detta, törmodar jag, av den anledningen,
att ärendena vid ifrågavarande tillfälle voro synnerligen många
och brådskan mycket stor. I utskottsavdelningen däremot voro
meningarna under förbehandlingen mycket "delade, och där
radde stor ovisshet om det lämpligaste förfaringssättet.

I fråga om kaskoförsäkring har emellertid statsutskottet
väsentligen tillmötesgått Kungl. Maj :ts proposition. Maximiförsäkring
av fartyg mot krigsfara har höjts till
1,000,000 kronor. Däremot har statsutskottet avstyrkt Kuno],
Maj :ts förslag om reversering av viss del, */5 av varuförsäkringspremien.

Det är, anser jag, mycket sannolikt, att ett bifall till propositionen
icke skulle bereda konsumenterna någon lättnad i deras betryck.
Men däremot tyckes det mig uppenbart, att Kungl. Maj :ts
törslag kunde verka uppmuntrande på skeppsfarten, på samma
gång som det i tekniskt hänseende är överlägset nu gällande
bestämmelser. ,Jag tillåter mig därför att, fastän jag Icke har
leserverat mig, framställa ett yrkande, som i viss mån avviker
trän statsutskottets förslag och som mera ansluter sig till ett förslag,
som åtminstone vid en viss tidpunkt hade majoritet på avdelningen
och vartill jag där anslöt mig.

Om vi se ett ögonblick pa utskottets yttrande, så finna vi,
att i andra stycket uttalar utskottet som sin mening, att det är
att avslå propositionen på grund av de särskilt vanskliga
törhallanden, som nu råda för skeppsfarten, de stora risker,
.som äro förknippade med sjötransporterna. Men att som skäl
mot det kungl. förslagets genomförande andraga, att förhållandena
nu äro särskilt osäkra, synes mig icke vara riktigt.
Tvärtom, så osäkra som förhållandena nu äro, är det omöjligåre
än någonsin förut att säga vad den lämpliga premien bör vara.
Man kan ju icke nu säga något med visshet om, hur en viss
sjömakt kommer att behandla do varor, som ''den till miljoners
värde tills vidare beslagtagit. Av dessa beslag kunna uppstå

Sr 84.

Ang. sjiijör>ikring
jagt
krigsfara.
(Fort*..)

Jfr S4. 22

Ang. sjö försäkring
mot
krigsfara.
ffortB,)

Onsdagen den 19 maj, e. m.

enorma förluster för statsförsäkringskommissionen men det kan
också hända, att förlusterna bil obetydliga. Darfor, just na
förhållandena äro sä osäkra som de nu aro, synes det vara riktigast
att tillämpa det av Kungl. Maj :t föreslagna nya sjsteme
med varuförsäkring. Med det nuvarande systemet av fixa kontanta
premier är det icke möjligt annat än att kommissionen antingen
taxerar riskerna för högt och sålunda genom för höga piemier
betungar försäkringstagarna mer an rimligt ar, eller oc
så taxerar riskerna för lågt och därmed asamkar staten for^
lust. Att kommissionen skulle lyckas träffa just den lik g
uppskattningen av risken är så gott som otänkbart. Om darem
endast 2/s av premien tagas kontant och »As av densamma revjeiseras
för täckande av en eventuell förlust, sa blir det uppenbarligen
lättare för kommissionen att sätta en premie, som a ena sidan
skydd ar staten för förlust och å andra sidan icke betungar försäkringstagarna
mer än nödvändigt. Den reversera^ delen a
premien utkräves ju icke, förrän riskens verkliga storlek har b
vit känd. Det nya systemet, som Kungl. Maj :t har föreslagit
i detta avseende, är därför, synes det mig, fördelaktigt icke
blott för försäkringstagarna utan aven för staten och de
just den ökade osäkerheten, som gor det önskvärt att detsamma.

genomföres så fort som möjligt. , ,, • +:vp

Jag skall därför, herr talman, be att fa yrka, att i motiveringen
till utskottets utlåtande det andra stycket, som början med
orden »Vidkommande den föreslagna lättnaden» och aven det dar
nå följande stycket »Mot försäknngsverksamhetens utsträckande:
till och med orden »intet att erinra» måtte utgå och ersattas med
följande ord: »Mot vad Kungl. Maj :t i övrigt föreslagit har
skottet intet att erinra».

Vad själva utskottets yrkande eller kläm betraffar, anslu
ter jag mig till densamma ifrån början och hela vagen framåt,
ända till dess vi på den tredje raden nedifrån möta ordet »eller».
Där föreslår jag, att orden »eller vid meddelande av yaruforsakring
tillämpa annan ordning än hittills vid betalning av försäkringspremie»
måtte utgå och ersattas med dessa ord. »samt
att de? må ankomma på Kungl. Mai :t att bestämma den tid.Tider
vilken de förändrade bestämmelserna, rörande betalningen av
försäkringspremie vid varuförsäkring ma tillampas».

Detta mitt yrkande, som ju överlämnar åt Kungl. Maj t att
bestämma tiden, när dessa ändrade bestammelserbetraffandevaruförsäkringen
skola tillämpas, innebar följaktligen ett bita
till allt det väsentliga i den kungl. propositionen.

Vid ett par tillfällen under de senare dagarna har kammaren
varit nog vänlig att lyssna till mm milt blekande rost
och följa mig, då jag av omsorg för statens val mast öora ett
yrkande, som gått emot ett mer eller mindre enhälligt utskott.
Denna välvilja inger mig den förhoppningen att kammaren
skall öka sin godhet och även nu biträda mitt förslag, som i
själva verket lär vara ganska täckelig! för flera andra medlem -

Onsdagen den 19 maj, e, m.

23 Sr 84.

mar av det vördade statsutskottet. Jag vågar försäkra, att det
icke är farligt att gå den väg, som jag föreslagit, och i Kungl.
Maj :ts sällskap kunna vi nog så tillvida känna oss ganska trygga.
Jag har också gjort mig förvissad om, att samma yrkande, som
jag här tillåtit mig göra, kommer att bli framställt i första kammaren,
och det har sagts mig, att det skulle kunna ha utsikter
att gå igenom där.

I detta anförande instämde herrar Andersson i Hägelåkra och
Jeansson i Kalmar.

Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet Vennersten:
Herr talman, mina herrar! Jag är den föregående ärade
talaren mycket tacksam för att han fäst kammarens uppmärksamhet
på den omständighet, som nu är berörd. Det är ju så, att
krigsförsäkringskommissionen bär nödgats arbeta med jämförelsevis
höga premier för varuförsäkring på grund av de synnerligen
svåra förhållanden, under vilka sjöfarten för närvarande pågår,
I sina strävanden att lindra dessa premier något har man stött på
de svårigheter, som den förste ärade talaren nu har skildrat.
Man har da trött sig kunna komma ur dessa svårigheter genom
att skaffa sig en marginal, inom vilken man kunde få röra
sig något friare (än vad som bleve möjligt, därest man fortfarande
skulle behålla systemet med fixa premier. Detta är ju för övrigt
intet annat än vad som redan tillämpats i fråga om fartygsförsäkring.
Där är det ju som bokant så, att man behöver betala endast
i/i kontant och kan få reversera återstående % av premien.
/Nu har genomförandet av en liknande anordning i fråga om
varuförsäkringen mött vissa tekniska svårigheter, men dem anser
jag mig kunna säga vara borta. Man kan nu utan fara för
några som helst särskilda svårigheter övergå till ett system med
inbetalning till en del och reversering av återstoden. Detta innebär,
såsom ocka redan är framhållet, alldeles givet en fördel
för sjöfarten, och för våra stora exportnäringar är det i
närvarande stund synnerligen betydelsefullt att erhålla den lättnad,
som man kan lämna dem utan att statens intressen därpå
bli lidande, och för vår import av viktiga förnödenheter är det
icke mindre viktigt att man bereder en sådan lättnad.

Jag upprepar det, jag är synnerligen tacksam mot den föregående
ärade talaren, som nu framhållit att han — och efter vad
vi hört på instämmandena även hans kamrater på avdelningen
ifrån denna kammare — icke ha något emot att tillmötesgå Kungl.
Maj :ts framställning i den modifierade form, som här är föreslagen,
och jag vågar också uttala den förhoppningen, att kammaren,
med hänsyn till det viktiga ändamål, som skulle kunna vinnas,
bifaller det av licrr Nilsson gjorda yrkandet.

Ilerr Ekman: Herr talman, mina herrar! Det torde icke
behöva förvåna någon, om jag säger, att under den sista

Ang. sjöförsäkring
mot
b''igsfara.
(Forts.)

Jfr 84. 24

Onfwhgcn den 19 maj, c. in.

•jofurräkring
mot
krigsfara.

(Fort*.)

tiden? mycket forcerade arbete en de talj granskning, så pass om"
fattande som eljest inom statsutskottet brukar ägnas frågorna,
icke under alla omständigheter varit för statsutskottets samtliga
ledamöter möjligt. Så är exempelvis fallet med den nu föreliggande
frågan. Vi ha ju nyss hört, huruledes en ledamot på
den avdelning, som haft att behandla denna fråga, ansett sig
böra framställa ett yrkande om ändring i det förslag, som ursprungligen
utgick från avdelningen och sedermera accepterades
av statsutskottet enhälligt. Jag har, herr talman, begärt ordet
endast för att säga, att jag på grand av vad som efter statsutskottets
behandling av denna fråga förekommit icke finner anledning
att framställa något yrkande om bifall till statsutskottets hemställan,
utan instämmer i det av herr Nilsson i Kabbarp framställda
yrkandet.

Med liera Ekman förenade sig herrar Rydén i Malmö och Andersson
i Skivarp.

Herr Thore: Herr talman! Det har från flera håll anförts
en del skäl, varför man beträffande varuförsäkring bör frångå utskottets
förslag och återgå till Kungl. Maj :ts. Jag tror dock, att
det kan framföras mera övertygande skäl för att man bör bibehålla
förslaget sådant det av statsutskottet formulerats. Det är
en viss skillnad på varuförsäkring och fartygsförsäkring. När
det gäller garantier av premier för fartygsförsäkring, har man
här något bestämt att hålla sig till, så att man kan få dessa
premier inkasserade, om det blir behövligt, men så är knappast
fallet i fråga om varor. Det är antagligt, att ändringen i statsutskottets
förslag kommer att förorsaka mycket stora praktiska
svårigheter, vilket jag hört från olika håll. Om man tycker att
varapremierna äro för höga, så finnes det ju möjlighet att i
lämplig mån sänka ''dem genom att noga följa de risker, som i
varje fall föreligga.

Nu är det dessutom en omständighet, som också bör nämnas.
och som icke borde varit statsutskottsledamöterna obekant, och det
är, att vissa enskilda försäkringsgivare bestämt motsatt sig
den kungl. propositionen och i stället varit för statsutskottets
förslag. Det är nämligen så, att dessa enskilda försäkringsgivare
ha tagit icke så litet av krigsrisken och därmed avlyftat denna
från krigsförsäkringskommissionen. Genom den ändring, som nu
blivit föreslagen i statsutskottets förslag, blir detta emellertid
icke möjligt för dessa enskilda försäkringsgivare, utan staten
måste i stället taga så gott som hela risken, men icke kan det
vara fördelaktigt att staten ikläder sig större förbindelser än
vad som är absolut nödvändigt.

Min mening var att yrka på en ändring i statsutskottets
förslag, dock icke i det avseende, som herr Nilsson i Kabbarp
gjorde, utan i den andra punkten, den som rör fartygsförsäkring.
Jag skall emellertid avstå därifrån, och ber istället att

Onsdagen den 19 maj, e. m.

25 Sr 84.

få hemställa om bifall till statsutskottets förslag, sådant det Au,j- sjeför -

Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet V e n n e rsten:
Det är nog alldeles riktigt och kan icke bestrida^, att

om kammaren bifaller det av herr Nilsson i Kabbarp gjorda
yrkandet och första kammaren biträder detta beslut, så kommer
detta att påverka de enskilda försäkringsbolagens verksamhet i
fråga om varuförsäkring. Ja.g har först sedan den kung!, propositionen
re''dan kommit till utskottet fått reda på, att en protest
framkommit från de enskilda försäkringsbolagen mot den
kungl. propositionen i denna del. Men det är dock icke så, som
man på sina håll synes föreställa sig, att den enskilda försäkringsverksamheten
på detta område därmed skulle upphöra. Ty
för det första får krigsförsäkringskommissionen icke taga varuförsäkring
på en köl mera än till ett visst bestämt maximibelopp ;
därutöver står det de enskilda bolagen fritt att konkurrera, och
det är icke obetydliga risker, som på den vägen måste täckas,
och vidare är det så, att krigsförsäkringskommissionen måste
återförsäkra en väsentlig del av de risker, som den täcker i fråga
om varor, och denna återförsäkring kommer de enskilda bolagen
till godo.

Härjämte vill jag påpeka en omständighet, som i detta sammanhang
också torde vara något vägledande. 1 Norge har man
redan för längesedan ordnat på sadant sätt, att de enskilda
bolagen icke få försäkra annat än för sådana belopp, som statens
krigsförsäkringskommission där icke kan eller vill taga-, därest
bolagen vilja samarbeta med statskommissionen i fråga om reassurans.

Nu förefaller det mig, som om det, i sådana tider som de
närvarande, vore mindre underligt, om staten här krävde något
större handlingsfrihet för egen del och något ökad begränsning
för de enskilda intressena. Det visar sig ju att under de mest
kritiska tiderna är det icke alltid säkert ätt man ”kan få den
enskilda verksamheten ätt bära de svåra och fullständigt oberäkneliga
risker, som uppkomma, därpå ha vi ju redan i fråga
om kommissionens verksamhet haft tydliga bevis. Och det förefaller
mig, som om vi, med hänsyn till de viktiga intressen för
vår import och vår export, som stå på spel, nödgades sörja
för att försäkringsrörelsen, oavsett vad som kan inträffa, må
bedrivas så, att vi kunna trygga vår tillförsel av förnödenheter
och vår utförsel av de varor, vi behöva sälja. Det kan inträffa
förhållanden, som för den enskilda försäkrings verksamheten —
jag riktar härmed icke något som helst klander mot densamma
— skulle innebära en omöjlighet ätt fullfölja verksamheten på
detta område, åtminstone i den utsträckning, som är nödvändig.

På dessa grunder vägar jag tro att de anmärkningar, den
siste ärade talaren framfört, icke skola tillmätas sådan vikt,

här föreligger.

säkring mot
krigsfara.
(Forte.)

Sr Hi. 26

Onsdagen den 19 maj, e. ra.

Ang. sjöfor- att icke kammaren och! riksdagen skola kunna antaga förslaget
säkring mot j ,jen forni) herr Nilsson 1 Kabbarp framställt det.

krigsfara.

(lorta.) Herr Thore: Herr talman! Endast ett par ord med an ledning

av herr finansministerns sista anförande. 20 o/o av försäkringssumman
går till de enskilda bolagen, vilket uppdelas

El nio bolag, så att det blir icke så synnerligen mycket på_ varje.

et är ju visserligen fastställt ett visst maximum av 750,000
kronor för varje försäkring, men det förefaller, som om krigsförsäkringskommissionen
äger rättighet att gå vitt över detta
belopp. Man måste naturligtvis beakta de synpunkter, som framhållits
av herr finansministern, nämligen att det är nödvändigt
för staten att ha en sådan kontroll på försäkrings verksamheten,
att den fungerar under alla förhållanden, även de svåraste, men
jag tror i alla fall att man lättare anpassar sig efter affärslivets
krav, om icke staten ensam får monopol utan även de enskilda
försäkringsgivarna få ha ett icke allt för obetydligt intresse med
i denna art av försäkring.

Överläggningen förklarades härmed avslutad. Herr talmannen
g av propositioner dels på bifall till utskottets hemställan, dels ock
på bifall till det av herr Nilsson i Kabbarp under överläggningen
framställda yrkandet; och fattade kammaren beslut i enlighet med
innehållet i sistnämnda proposition.

§5.

Ost ändring Statsutskottets utlåtande, nr 106. i anledning av Kungl. Maj :ts
i avlönings- proposition angående ändrad lydelse av § 15 i kungl. kungörelsen
tfZTffden 18 iuni 1910 an-?åe.nde avlöningsreglemente för tjänstemän vid
^ fnlhtrkets tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning, föredrogs
hkal/örvalt- nu; och yttrade därvid

ning m. m.

Herr Bengtsson i Göteborg: Herr talman! På grund

av den snäva tolkning, som kungl. generaltullstyrelsen i vanliga
fall ger åt dylika bestämmelser, ber jag vördsamt att få en förklaring
rörande denna tolkning.

Frågan gäller att bevilja dagavlöning för extra ordinarie
tjänstemän, dels vid olycksfall och dels vid sjukdom. I förra
fallet har statsutskottet gått med på att den extra ordinarie
personalen får åtnjuta full dagavlöning under tre ^månader,
i andra fallet har statsutskottet föreslagit att de skola få uppbära
% av dagavlöningen, men under villkor att denna förmån må tillkomma
allenast sådan extra ordinarie tjänsteman, vilkens tjänstgöring
varit av mera stadigvarande beskaffenhet.

Nu anhåller jag vördsamt hos statsutskottets ledamöter och,
då jag ser att även löneregleringskommittén har yttrat sig om
detta spörsmål, också hos dess ledamöter, om en tolkning i detta
fall. Jag ber således att få fråga statsutskottet : anser utskottet

Onsdnfteu den 19 maj, e. nu

27 Nr 84.

en extra ordinarie tjänsteman, som t. ex. är placerad på någon
av våra norrlandsplatser och får en tjänstgöring av 5—6 månader
per år, anser statsutskottet, att denna extra ordinarie tjänsteman
kan betraktas ha stadigvarande sysselsättning?

Vidare ber jag att få fråga: anser statsutskottet, att en
extra ordinarie tjänsteman, som inkallas i mån av behov 2—3
dagar i veckan, under t. ex. 6 å d månader per år har stadigvarande
sysselsättning och bör komma i åtnjutande av denna
dagavlöning ?

Jag anhåller vördsamt om en tolkning i avseende å dessa
frågor.

Herr Nilsson i Kabbarp: Jag kunde måhända ha en viss
förpliktelse att svara herr Bengtsson. Men dess värre uppstod det
ett sådant sorl omkring mig, att det inte var mig möjligt att klart
uppfatta, vad han säde. Jag tyckte mig dock förstå så mycket,
att han av någon ledamot i utskottet eller i löneregleringskommittén
önskade få en tolkning av någon del av den föreslagna bestämmelsen.
Mina välvilliga och stojande rådgivare runt omkring
mig bemöda sig emellertid att befria mig från uppdraget. Den
ene säger, att herr Bengtsson begär en lagtolkning och att något
sådant bör varken riksdagen eller någon dess ledamot ge sig in
på. En annan viskar, att talaren gjort sig skyldig till missbruk
av interpellationsrätten. Och en tredje erinrar, att alla interpellationer
höra bordläggas. Jag tror verkligen jag följer denna
erinran och bordlägger herr Bengtssons interpellation.

Vidare anfördes ej. Kammaren biföll utskottets hemställan.

§ G.

Föredrogos vart efter annat statsutskottets utlåtanden:

nr 107, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förstärkning
av kontrollstyrelsens arbetskrafter;

nr 109, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående infattande!
av en rikskommission för den ekonomiska krigsberedskapen
jämte en i ämnet väckt motion;

nr 110, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående täckande
av kostnader, som avses i 63 § regeringsformen;

nr 111, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning angående anvisande av anslag till riksdags- och
revisionskostnader, m. m.;

nr 112, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning angående anvisande av anslag till räntor å
statsskulden;

nr 113, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning angående anvisande av anslag för avbetalning å
statsskulden; och

Om ändring
i avlöningsr
eg temeritet för
tjänstemän vid
tullverkets
lokalförvaltning
m. rri(Fort».
)

SSr 84. 28

Onsdagen den 19 maj, e. bo.

Otti ändring
förordningen
ang. etatsmonopol
å
t obakstill verkning
en i riket.

ur 114, i anledning av Kungl. Maj:ts i proposition ni- 197 gjorda
framställning angående överförande till statsverkets värnskattefond
av viss del av krigskonjunkturskatten ävensom en i ämnet väckt motion.

Utskottets i nämnda utlåtanden gjorda framställningar blevo av
kammaren bifallna.

§ 7.

Vidare föredrogs statsutskottets memorial, nr 115, med förslag
angående arvoden till de vid innevarande riksdag hos kamrarna, de
ständiga och tillfälliga utskotten samt riksdagens kansli anställda
tjänstemän och vaktmästare, vilka inkallats till militärtjänstgöring.
Därvid yttrade

Herr Zetterstrand: Herr talman! Föreliggande framställning
grundar sig på en utredning, som verkställts av kanslideputerade.
Härvid nar emellertid ett förbiseende skett, så till vida
att ett par vaktmästare haft att beräkna in- och utryckningsdagar,
vilket skulle medföra en ändring i förslaget. Det har därför varit
meningen att siffran 45 skulle ändras till 50. Det var också
meningen, att samma yrkande skulle framställas i första kammaren,
men man har där förbisett att göra det.

För att nu komma till en rätt siffra i samman] ämkningshänseende
tillåter jag mig hemställa, att siffran 45 ändras till 55, och
vill jag för övrigt hemställa om bifall till utskottets förslag.

• Vidare anfördes ej. Efter av herr talmannen givna propositioner
i ämnet biföll kammaren utskottets hemställan med den ändring
däri, som föreslagits av herr Zetterstrand.

§ 8.

Efter nu skedd föredragning av bevillningsutskottets betänkande,
nr 32, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
ändrad lydelse av 18 § i förordningen den 15 december 1914 angående
statsmonopol å tobakstillverkningen i riket, yttrade

Herr Röing: Herr talman, mina herrar! Som kammarens
ledamöter torde ha funnit, har jag bifogat det föreliggande utskottsbetänkande!
en blank reservation. Jag har icke anhållit
inom utskottet om tid för att avgiva en motivering till reservationen,
då jag icke velat förorsaka ett uppskov av detta ärendes
behandling här i kammaren, och det är därför jag nu, herr talman,
tillåter mig med några ord motivera min ståndpunkt i frågan.

De av kammarens ledamöter, som ha följt mitt arbete i fråga
om tobaksmonopolet, erinra sig nog, att jag med den styrka, varav
jag var mäktig, framhöll såväl vid debatten i fjol, när statsmono -

Onsdagen dea 19 maj, e. nu

29 Ni 84.

polet antogs, som ock när denna fråga behandlades här i kammaren
för någon tid sedan i följd av eu motion av herr Lithander,
att då statsmonopol en gång var infört alla borde söka ena sig
om att detta monopol lyckades och att monopolet blev så givande
för staten som möjligt, samt att en av de vägar man borde gå
absolut vore den att borttaga grosshandeln med tobaksvanor. Det
bär glatt mig att nu äntligen efter flera månader finna, att monopolbolagets
styrelse kommit till samma uppfattning, och jag beklagar
endast, att det icke varit möjligt för monopolbolagets styrelse
att omedelbart vidtaga denna nyttiga förändring till följd
av ett uttalande i motiveringen till riksdagens skrivelse i frågan
torra året. Jag hoppas endast, att monopolbolagets skrivelse till
ivungl. Maj:t kommer att föranleda, att statsmakterna snarast
möjligt vidtaga denna förändring.

Det är således naturligtvis icke för denna sak, som jag reserverat
mig, utan jag har reserverat mig, därför att jag intager till
själva frågan om den förhöjda skatten en principiellt annan ståndpunkt,
än Kungl. Haj:t föreslagit i den kung!, propositionen och
be\ lllmngsutskottets majoritet har tillstyrkt. Som herrarna torde
erinra, sig antogs vid 1914 års senare riksdag en provisorisk tullar
höj ning . å vissa tobaksvaror. Det var meningen då, att denna
tullförhöjning skulle försvinna vid 1915 års riksdag, och man försökte
att övertyga kammaren om att man säkrast skulle tillvarataga
konsumenternas intressen genom att tobaksvarorna icke fördyrades,
och detta gjorde man just om man ginge monopolvägen
och icke fabrikatsskattevägen. Den provisoriska tullförhöjningen
beslöts. Ku stå vi redan, trots att vi ha tobaksmonopol, inför den
veikligheten, att meningen är att icke göra denna tullförhöjning
provisorisk, utan att bibehålla densamma, vilket kommer att förorsaka
— något som jag vid 1914 års senare riksdag förutsade —-att dessa tobaksvaror komma att fördyras. Jag vill icke alls
klandra ett sådant beslut under nuvarande förhållanden, då i följd
av världskriget staten är i behov av'' ökade inkomster. Det förhåller
sig naturligtvis, mina herrar, sä, att det i första rummet
är beroende på den tullsats, som är åsatt vissa tobaksvaror, huruvida
den vinst kan uppstå, som 1914 års regering beräknade och
som regeringen nu etter de nya tullsatsernas ikraftträdande har
beräknat, att denna tull skulle kunua giva. Priserna äro icke beroende
på den skatt, staten uttager av monopolbolaget, utan den
prispolitik, som monopol bolaget kan driva, är som sagt i första
rummet beroende pa den tullsats, som är åsatt dessa varor. Genom
denna tulJlörhöjning kau sålunda monopolbolaget erhålla en betydlig!
ökad inkomst och därmed staten såsom största aktieägare i
monopol bolaget erhålla största delen av denna vinst. Meningen
vid 1914 ars riksdag var ju den, och det är också lagstadgat, att
törst och främst skulle preferensaktieägarna erhålla (> % utdelning
a sina aktier, innan staten erhöll någon som helst utdelning å sina
stamaktier; sedan skulle staten ävenledes erhålla 6 •„ utdelning å
sina stamaktier, och av den vinst, som sedermera skulle uppstå,

Om ändring
i förordningen
ang. statémonopol
&
tohakstillverkningen
i ''riket.

(Forts.)

>r 84.

30

Onsdagen den 19 maj, e. m.

Om ändring skulle fördelningen ske så, att preferensaktieägarna skulle erhålla
i förordningen 1 g procent och staten ^/8 prOCGIlt. iVIail lltt&lclde således den a.SlKt-611,

ang. stats- att var;e ökning av vinsten icke allenast .skulle komma staten till
tZZuLk- godo, utan den skulle, i händelse utdelningen överstege 6 tf till
ni»aem i Wto. preferensaktieägarna och ^likaledes C>^ till stamaktieägarna, med
(Forts.)

f/s komma tilf staten och med V» till preferensaktieägarna, och
därmed ville man naturligtvis animera den kapitalplacerande all .

.11 11 1 - ... 1 1 f aV\Q VoiYl HT1 Afilll hfll I

uarmeu viue man uniuiugsiio^im^» ^ , T

mänheten att placera sina penningar i tobaksmonopol bolaget. Detta
lyckades emellertid icke i avsevärd grad, då staten själv som bekant
med hjälp av statskontoret tick övertaga åtminstone tills vidare
största delen av de belopp, som man antog att redan pa hosten
1914 enskilda män skulle teckna. Nu kommer emellertid staten
enligt Kungl. Majits förslag — detta naturligtvis i full överensstämmelse
med vad staten har grundlagsenlig rätt till — och säo-er:
nej, denna ökade vinst, som uppstår genom det ökade tullskyddet
den ta vi och leda icke in den i monopolbolaget, utan
den ta ’ vi i stället direkt till staten genom att öka skattesatsen.
Preferensaktieägarna gå således förlustiga sin enligt mitt förmenande
berättigade del av den vinst, som monopolbolaget erhaller

crenom den förhöjda tullen. .

Jag kan inte, med den uppfattning som jag hyser anse, att
detta är fullständigt fair play mot dessa enskilda aktieägare, och
det är därför, hem talman, jag inom bevillningsutskottet yrkat
avslag å Kungl. Maj:ts proposition, vilket yrkande jag dock nu
icke skall tillåta mig att framställa, utan har jag endast velat till
protokollet ha antecknad min uppfattning i frågan.

Herr Nilsson i Kristianstad: Herr talman! Han torde icke
behöva särskilt bemöta det anförande herr Römg nu höll och
iao- tror, att kammaren, liksom hela den sak det här gäller, skulle
vara bäst betjänt av att man icke i fortsättningen gång på gång
söker i debatten riva upp vad som i fjol här förekom eller tala
om den snö, som föll i fjol. Vad därför frågan om fabrikatsskatt
eller monopol beträffar, som herr Römg nu förde in i debatten,
skall iag icke ingå på bemötande av vad han därvidlag säde.
Emellertid framförde herr ftöing i slutet av sitt anförande nagra
synpunkter, som jag för min del däremot måste inlägga en gensaga
emot. Först och främst vill jag då säga, att beslutet i fjol
om tobakens monopolisering fattades, liksom tullsatser och allt sådant
bestämdes, under förutsättning, att de beräkningar, som voro
ni orda och som utgingo ifrån att monopolet skulle tråda i kraft
ten 1 november 1914, höllo streck. Dessa förutsättningar brusto
emellertid på grund av kriget, och för den skull vidtog man då
en åtgärd, som man på förhand icke ämnat, nämligen en tullforhöjning,
som ökade priset på olika slags tobaksvaror med i vissa
fall upp till 33—35 fö Alltså, förutsättningen för att statsverket
skulle erhålla en tobaksskatt av 6 miljoner kronor 191b, var de
priser, som ägde bestånd före tullförhöjningen. Nar nu tullförhöjningen
kommit till och konsumenterna beskattas ytterligare till

Onsdagen den 19 maj, e. m.

Ö l > r 84.

33 ''» på sina tobaksvaror. dä står man ju faktiskt inför det för- Om ändring
hållandet, att om man skall stå fast vid de beräkningar, på vilka ‘
monopolet grundades, skall man antingen låta priserna gå tillbaka,
när tullsänkningen den 1 juni träder i kraft, men när man tobakstiUvv-iur
flera synpunkter icke ansett detta lämpligt, har man hållit för ningen i riUt.
riktigast att öka skattesatserna och försöka fä in till statsverket (Fort*.)
den summa, varmed konsumenterna blivit beskattade genom tullförhöjningen.

jag vill ytterligare betona en annan sak. Herr Röing påstod,
att detta vore att träda preferensaktieägarnas rätt för när. Jag
vill för min del bestämt påstå, att så icke är fallet. Preferensaktieägarna
ha aldrig kunnat vid tecknandet av dessa aktier utgå
ifrån att denna lilla vinst, denna lilla del av varje procent utöver
de 6 % över huvud taget skulle betyda så mycket. Däremot får
jag såga, att det betyder avsevärt mycket, ifall statsverket, som
herr Röing ansåg vara det lämpligaste, skulle få nöja sig med endast
en utdelning på sina stamaktier, ty skillnaden i vad man får
i utdelning och vad som erhålles i skatt är ju av tvenne slag.

Skillnaden framträder härvidlag i två avseenden. Yad skatten
beträffar, skall ju den betalas den 15 varje månad och hela beloppet
skall redovisas till statsverket omedelbart, månad efter månad,
under det att aktieutdelningen för år 1916 icke kan komma statsverket
till godo förrän allra tidigast i maj månad 1917. För det
andra, om man nu skulle erhålla denna statsinkomst i form av
aktieutdelning, blir hela denna vinst av bortåt 4 miljoner kronor,
som man nu skall taga ut i ökad skatt, beskattningsbar, innan
statsverket erhåller den; man skulle alltså dela upp denna vinst
på de platser, där man har fabriksföretag, och en del av den beräknade
skatteökningen skulle gå bort i skatteavbränningar till
ett belopp av 3 ä 400,000.

Det är dessa förhållanden, som jag för min del såsom medlem
av den kommitté, som gjort upp dessa förslag, ansett så viktiga,
att jag håller före, att det ur alla synpunkter vore riktigast och
naturligast, att staten redan nu beslöte denna ökning i skattesatserna
från och med den 1 januari 1916, och det är endast på en
enda punkt, som man på grund av rådande oerhörda ökning i priset
på råvaran, nämligen vad cigarrerna beträffar, gått ifrån det
ursprungliga förslaget.

Jag har med det sagda endast velat inlägga en gensaga mot
den åskådning beträffande dessa två punkter, som herr Röing gjort
sig till talesman för.

Hem Röing: Herr talman! I ett avseende delar jag den uppfattning,
som i allmänhet byses av socialdemokraterna i fråga om
statsmonopol, att om man skall införa dylikt monopol, bör man
införa rena statsmonopolet och icke en sådan kombination av statsmonopol
och fabrikatsbeskattning, som beslöts vid 1914 års senare
riksdag, varigenom denna dualism, dessa intressemotsatser och
dessa slitningar, som redan visat sig inom monopolbolagets sty -

Sr 84. 3s*

Onsdagen den 19 maj, e. in.

Om ändring relse, ha uppstått. Jag kan omöjligt se frågan ur samma syn(
förordningen pUnkt, som aen siste ärade talaren. Om man, mina herrar, tog
"mLrfoti ock täntte sig möjligheten av att staten skulle gå in i ett enskilt
toiakeluiverk- aktiebolag som minoritetsaktieägare — i motsats^ till vad som är
ningen i riket, förhållandet nu inom monopolbolaget, där den gått in såsom malorts.
) joritetsaktieägare — och de enskilda aktieägarna använde sin
maktställning på samma sätt som staten nu gör, i det att, ehuru
staten garanterats först en viss vinst, en viss procent, och sedan
de enskilda aktieägarna skulle ha vissa andra procent och staten
sedan ytterligare skulle ha en viss del av den ökade vinsten,
dessa enskilda aktieägare i full överensstämmelse med gällande
aktiebolagsstiftning, genom bildande av dotterbolag eller på
annat sätt, berövade staten denna ökade inkomst utöver den garanterade
procenten, ja, jag undrar då, vad herr Nilsson i Kristianstad
och andra skulle säga. Anser man, att den enskilde
aktieägaren i så fall icke handlade fair play gent emot staten, ja,
då bör man anse, att staten icke heller härvidlag bör handla
annorlunda mot de enskilda aktieägarna. Jag har som sagt var
intet yrkande.

Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan bifölls.

§ 9-

Härpå föredrogos vart för sig bevillningsutskottets betänkanden:

nr 33, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till
ändrad lydelse av § 13 mom. 5 i förordningen den 9 juni 1911 med
tulltaxa för inkommande varor; och

nr 34, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till
förordning angående utförsel av socker under viss tid utan erläggande
av sockerskatt.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

§ 10.

Ang. förord- Vidare förelåg till avgörande bevillningsutskottets betänkande,
n''rZZ''nHur-'' nr 35, i anledning av dels Kungl. Maj :ts proposition med förslag till
si-nu. förordning om krigskonjunkturskatt, dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom proposition, nr 196, av den 30 april 1915, vilken hänvisats
till bevillningsutskottet, hade Kungl. Maj:t, under åberopande av
bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat förslag
till förordning om krigskonjunkturskatt.

Till utskottet hade jämväl överlämnats tre i anledning av förevarande
proposition inom andra kammaren väckta motioner, nämligen: -

Onsdagen den 19 maj, e. m.

33 Nr 84.

nr 245, av herrar Palmstierna och Sandler;

nr 251, av herr Sjöberg; och

nr 253, av herr Gustafsson i Brånsta.

Utskottet hemställde

l:o) att riksdagen, med förklarande, att Kungl. Maj:ts förevarande
förslag till förordning om krigskonjunkturskatt icke kunnat i
alla avseenden oförändrat bifallas, måtte antaga vid punkten fogat
förslag till förordning om krigskonjunkturskatt;

2 :o) att ovanberörda motioner

a) av herrar Palmstierna och Sandler, såvitt motionen avsåge
förslaget till förordning om krigskonjunkturskatt,

b) av herr Sjöberg, samt

c) av herr Gustafsson i Brånsta,

måtte anses vara besvarade genom vad utskottet under 1 :o) hemställt.

Reservationer hade likväl avgivits:

av herrar K. G. Karlsson, Bergström, Bäckström, Palmstierna,
Sandler, Rune, Källman, Roman, Nilsson i Kristianstad och Jönsson
i Revinge, vilka yrkat, att 8 §, som enligt utskottets och Kungl. Maj :ts
härutinnan sammanfallande förslag skulle lyda sålunda:

8 §.

Krigskonjunkturskatt utgar med tolv procent av merinkomstens
taxerade belopp,

måtte erhålla följande ändrade lydelse:

8 §.

Krigskonjunkturskatt utgar med följande procent av merinkomstens
taxerade belopp:

Inkomstgrupp kr.	Skatteprocent	Inkomstgrupp kr.	Skatteprocent
1,000-	- 4,900	12	100,000—119,900	1514
5,000-	- 9,900	121 ;4	120,000—139,900	151/*
10,000-	-14,900	121/2	140,000—159,900	153/4
15,000-	-19,900	12:i 4	160,000—179,900	16
20,000-	-24,900	13	180,000—199,900	1614
25,000-	-29,900	13f4	200,000—219,900	167a
30,000-	-34,900	13> 2	220,000—239,900	16s/4
35,000-	-39,900	13s/i	240,000—259,900	17
40,000-	-44,900	14	260,000—279,900	1714
45,000-	-49,900	Ul-i	280,000—299,900	1772
50,000-	-59,900	141/»	300,000-319,900	17 3.4
60,000-	-79,900	143/4	320,000 och däröver	18
80,000-	-99,900	15
Andra	kammarens	protokoll 1915. Nr 84.	3

Ang. förordning
om krigskonjunkturskatt.

(Forte.)

Sr 84.

Ang. förordning
om lerigslconjunleturshatt.

(Forts.)

34

Onsdagen den 19 maj, e. m.

samt av herrar Bäckström. Palmstierna, Sandler, Källman och
Nilsson i Kristianstad i avseende å stadgandet i 3 § b), däri enligt utskottets
jämväl i denna del med Kung! Maj :ts proposition sammanfallande
förslag föreskrevs, att krigskonjunkturskatt skulle utgå under
villkor att den skattskyldige under året för inkomst- och förmögenhetsskatt
taxerats till belopp, som, efter avdrag av däri ingående formelgenhetsdel,
uppginge till minst 15,000 kronor, men i vilket stadgande
reservanterna i överensstämmelse med vad som påyrkats i förutnämnda
av herrar Palmstierna och Sandler samt av herr Sjöberg väckta
motioner föreslagit den förändring, att siffran 15,000 utbyttes mot
10,000.

På förslag'' av herr talmannen beslöt kammaren, att det av utskottet
framlagda författningsförslaget skulle föredragas paragrafvis,
att paragraferna ej skulle uppläsas, savida detta icke payrkades,
samt att vid 1 § diskussionen finge röra sig om förslaget i dess helhet.

Det i punkten l:o) innefattade författningsförslaget.

1 § föredrogs. Därvid yttrade.

Herr Jönsson i Revinge: Herr talman! Såsom av betänkandet
framgår, har bevillningsutskottet vid behandlingen av denna
frå^a delat sig i två lika starka grupper, av vilka den ena, med
lottens tillhjälp, dikterat betänkandet. Tio reservanter, bland dem
undertecknad, ha ansett, att man jämväl i fråga om denna krigskonjunkturskatt
borde tillämpa eu progressiv skala, d. v. s. att
man borde följa den skatteprincip, som länge varit den normala
i fråga om direkta skatter. Häremot har man gjort den mvändningen,
att det icke vore nettoinkomsten, som beskattades, och att
det ”skulle kunna inträffa, att en person, som gjort t. ex. en mycket
stor spekulations vinst ock på den grund beskattades härför, hade
gjort förlust på sin vanliga verksamhet, och då skulle han icke ha
nåo-on rätt att erhålla avdrag för denna förlust. Sådant kan naturligtvis
inträffa. I utskottet berättades om en fondmäklare, som
mycket litet förtjänade på sin aktiehandel men som hade gjort
mycket stora vinster på rysk kaviar, och det tyckte man vittnade
om stor anpassningsförmåga och ansåg, att man på den grund icke
borde alltför hårt beskatta den vinst, han gjort på denna extra
verksamhet. Nu vill jag mycket gärna medge, att den föreslagna
skatten är ganska grovt tilltagen och att den endast under exceptionella
förhållanden, sådana som de nu rådande, egentligen kan
försvaras. Det är ju dock på det sättet, att ingen, vars taxerade
inkomst understiger 15,000 kronor, skulle beskattas, enligt detta
förslag, och när man så tager i betraktande, att vid så stor inkomst
den ökning i levnadskostnaderna, som är en följd av världskriget,
betyder vida mindre än för den, som har en liten inkomst,
så kan man ju icke finna det alltför upprörande eller något orim -

Onsdagen den 19 maj, e. in.

35 Nr 84.

lig*\ *. ac^. en person, som haft så stor inkomst och dessutom en Ang. förordmei
inkomst utöver den han haft under föregående år av 320 000 ning om krigskronor
får erlägga 18 % därav i extra skatt. Krigsläget har ju I~oniunkturmedfört,
_ att många strävsamma familjer till följd av de oerhört
okade priserna på alla förnödenheter ha ytterst svårt att få debet (Fort8v
och kredit ihop, att skaffa sig det allra nödvändigaste. Och man
kan lätt räkna ut, om man gör en beräkning, hur mycket dessa
personer lå _ betala i krigskonjunkturskatt, att denna siffra skulle
bil procentvis vula högre än för dem, som förtjänat 320,000 kronor
extra och ha att härför erlägga 18 %. En stor del av dessa inkomster
härleda sig dessutom icke från spekulationer på utländsk
maiknad och på försäljning av artiklar till krigförande länder
utan en stor del av dessa spekulationsvinster härstamma från konsumtionen
inom landet. Jag tänker därvid företrädesvis på t ex
spannmåls- och kraftfoderhandeln. I dessa artiklar har faktiskt
gjorts mycket stora vinster. En kraftfoderimportör t. ex. som
under normala förhållanden har förtjänat 25 å 50 öre på 100 kg.
har i dessa kristider kunnat göra sig en nettovinst av 4—5 kronor
pa 100 kg., och på det sättet kommit upp till mycket stor konjunkturvmst.
En annan del av dessa vinster härleder sig från av
regeringen beviljade licenser på sådana artiklar, som varit belagda
med exportförbud, och i fråga om dessa kan det ej ligga någon
orättvisa i, att staten tager en ganska ordentlig avgift av dessa
personer, aärför att den har tillåtit dem att förtjäna mycket stora
belopp genom denna extra export.

Över huvud taget anser jag emellertid, att det skulle varit
önsuväit, om man kunnat skilja på olika slag av krigskon j tinktur
vinster, att man beskattade industrien lindrigare än handeln och
den normala handeln lindrigare än den s. k. jobbet. Därför hade
jag tran början mycket starka sympatier för herr Gustafssons i
Dran st a motion, som gick ut på, att man skulle beskatta industrien
lindrigare. Det torde vara så, att den industri som gör en
opåräknad konjunktur vinst, i de flesta fall använder denna vinst
till utvidgning och förbättring av driften, vilket kommer hela
landet till godo Vidare måste eu del av dessa industrimän hålla
störa lager och ha till följd därav svårare för att gardera sig mot
möihgen uppkommande förluster, när konjunkturerna komma i
nedgående. Det är lättare för handelsmannen. Han låter bli att
gorå några större affärer, om han så vill när förlust kan befaras
pa grund av prisfall. Nu var emellertid tiden så kort tilltagen i
bevillningsutskottet, att det icke fanns någon möjlighet för oss
som sympatiserade med herr Gustafssons i Brånsta motion, att få
f18?» förslag utformat, som lämnade möjlighet att följa den väg
tf3"80"1 beskattningen, som man föreslagit, oon jag tror, att
detta till mycket stor del var orsaken till, att man nödgades gå på
.den.linje, som regeringen föreslagit, d. v. s. att beskatta alla dessa
konjunkturvmster lika.

Hen enda skillnaden mellan oss reservanter, från det liberala
partiet åtminstone, och regeringen är. att vi vilja tillämpa eu

Nr 84, 36

Onsdagen den 19 maj, e. m.

Ang. förordning
om krigskonjunkturskatt.

(Forts.)

progressiv skatteskala från 12 till 18 %, ock att den högsta procentsatsen
skulle drabba en mervinst, som skulle uppgå till minst

320,000 kronor. Herrar Palmstierna och Sandler ba motionerat
om, att man skulle sänka denna siffra till 10,000 kronor, men vi
ba ej funnit någon anledning att på denna punkt frångå Kungl.
Maj:ts förslag. Jag ber, berr talman, att få yrka bifall till den
av herr K. Gr. Karlsson m. fl. avgivna reservationen.

Herr Nil sson i Bonarp: Då utskottet varit enigt om att

Kungl. Maj:t anfört övertygande skäl för den föreslagna krigskonjunkturskatten,
så har jag ingen anledning att framhålla särskilda
motiv. Det är endast i de delar, där utskottets ledamöter ba
stannat vid olika meningar, som något bör sägas.

Den föregående ärade talaren bar vänt sig mot innehållet i 8
§ och härutinnan kritiserat utskottets förslag. Såsom herrarna
finna, ha reservanter från liberalt och socialdemokratiskt håll enats
om, att man skulle införa en progressiv skala. Kungl. Maj:t bar
emellertid haft en annan uppfattning och stöder sig därvid på, att
detta är en objektskatt, och att skatteprocenten är satt hög. Dessutom
är det ett annat skäl, som framhållits, nämligen att vid taxering
till inkomst- och förmögenhetsskatt kommer även denna
skatt att drabbas av progessivitet. Skulle den skattskyldige drabbas
av progessiv skala i detta hänseende, så bleve det, såvitt jag
kan förstå, en progession i dubbel mening, och det vore att gä
för långt, då redan nu skatteprocenten är så betydligt ökad. Vid
övervägande av dessa omständigheter bar den del av utskottet,
till vilken jag hör, icke kunnat finna, att det vore en lämplig väg
att gå, utan vi ba i detta avseende ställt oss på Kungl. Haj:ts
sida och därför ansett oss ha den bästa grund.

Nu nämnde den föregående ärade talaren, att handhade åtskilliga
sympatier för den uppfattning, som här motionsvis framförts
av berr Gustafsson i Brånsta. För min del får även jag deklarera,
att jag också sympatiserade med den tanken, att en uppdelningskulle
göras mellan bandelsverksamhet och industriell verksamhet
samt särskild extra verksamhet. Man både i utskottet rätt starka
sympatier för eu hemställan i sådan riktning, men med hänsyn
till den korta tid, som stod till utskottets förfogande, kunde man
ej finna någon form för den tankens förverkligande. Man kunde
emellertid icke gått alldeles på en sådan linje, som av herr Gustafsson
i Brånsta föreslagna. Det är nämligen så, att handeln är
lika legitim som industrien, och att ingen skillnad bör göras mellan
dessa två kategorier utan låta den skatteprocent, som drabbar den
ena, även drabba den andra. Men skatteprocenten för dem kunde
ha satts något lägre än för den extra verksamhet, som herr Jönsson
i Revinge behagade beteckna såsom jobberi. Det anser jag också
vara riktigt, och för min del hade jag gärna velat ansluta mig
därtill, om det hade kunnat anordnas så, men man bär ej kunnat
finna någon väg, som förde till målet och därför har utskottet
stannat vid föreliggande förslag.

Onsdagen den 19 maj, c. m. 37

Vidare förefinna? avvikande meningar vid en annan punkt, näm- Ang. jorördligen
1 tvaga om lastställande av det belopp, varefter skatten skall nin9 01,1 ^9*-uträknas, om man skall bestämma detta belopp till 15 000 eller honiunUur 10,

000 kronor. Nu kan man säga, att detta i viss män är en smakfråga,
men tar man i betraktande, att här är en skatt, åsatt efter (Forts°
aaara o grunder än de eljest brukliga, så är det naturligtvis
skal att ga försiktigt till väga, och därvid är nog den av bevillnmgsutskottet
förordade gränsen mera betryggande än den av
reservanterna föreslagna.

i ^ar*01’ be att i de av mig nu omordade delarna få

yrka bifall till utskottets förslag och särskilt nu till 1 §.

Herr Palmstierna: Herr talman! Innan vi gå att besluta
om denna skatt, har jag för avsikt att för min personligadel, och
jag tror även för mina partikamrater inom utskottet, göra en anmärkning
i fråga om den tekniska utformningen av de föreslagna
bestämmelserna. Det ar beklagligtvis sä, att på sista tiden har
arbetet bedrivits sa forcerat, att man ej kunnat granska i detalj
varje sak och det är ytterst beklagligt, att ett och annat måhända
kan ha blivit förbisett inom utskottet. Men så bedrives nu en
gång arbetet på slutet, att det är omöjligt att få en lag verkligen
fullgod, när den lämnar riksdagen. Det är ett beklagligt faktum.

, ,J.aS V11 äyen säga en. annan sak om denna skatt i allmänhet
ocn jag ber da att fä rikta mina ord till de ärade ledamöterna
av högern i denna kammare, enkannerligen till deras ledare herr
Lindman Vi hade en .debatt häromdagen i fråga om statsreglermgsarbetet,
och hur vi skulle ordna det, så att man fick enlietlighet
och planmässighet i statsregleringen och att ej skatter beslötes
i onödan, och man visste, om skatten var behövlicr och för
vad ändamål. Om jag. nu skulle drista mig ställa den frågan till
kammarens ledamöter, icke minst av högern: för vad ändamål vill
man ha denna. skatt, ha kammarens ledamöter någon överblick
över statsregleringen, hur den kommer att se ut, vet man varför
. e®n„a skutt skall pressas ut? Nej! Vad har högern följt för linje
i iraga om denna skatt och i fråga om statsregleringen i övrigt?

Jo man har ganska troget följt Kungl. Maj:ts förslag. Vet nian
nu, om de förutsättningar, som lågo till grund för Kungl. Maj:ts
förslag, kvarstå? Vilka voro förutsättningarna? Jo, säger finansministern,
den behövdes för att täcka telefonskatten, som ej finnes,

, räntor pa statsskulden, som ökats, och vidare delvis till värnskattefonden.
Behöves fortfarande allt detta? Det veta ej kammarens
ledamöter Högern yrkar ändå bifall härtill, och efter
flen siste ärade talarens anförande är det givet, att skatten kominer
Men jag skall gå ännu steg. När bevillningsutskottet behandlade
denna sak, visste då bevillningsutskottet, hur statsregleringen
f J „ k>lja ut Herr Lindman bär gång på gång låtit under
debatten iramskymta: vänta bara på samarbetet mellan statsutskottet
och bevillningsutskottet, detta fruktbara samarbete, denna
utveckling, som passar i denna fråga, och som skall lunka in stats -

Nr 84. 38

Onsdagen den 19 maj, e. m.

Ang. förordning
om b''igskonjunkturskatt.

(Forts.)

regleringsarbetet på sundare vanor. Veta kammarens ledamöter,
hur det gått till? Där sitta, vi på söndag förmiddag och besluta
i fråga om denna skatt i bevillningsutskottet utan att ha en aning
om, vad statsutskottet beslutat i fråga om. statsregleringen.
Klockan 2 på middagen sammanträdde vi med fjärde avdelningens
ledamöter, och det meddelades då godhetsfullt — således några
dagar innan kammarens övriga ledamöter fingo kännedom härom3
_ att avdelningen hade beslutat besparingar, uppgående till
bortåt 7 miljoner kronor: utgifter minskade, vissa inkomster ökade.
Med andra ord, hade det varit så, att man vetat detta i förvug,
så skulle, ifall man skulle följa Kungl. Maj:t, som. jag för min
del alldeles tar avstånd ifrån, högern inom bevillningsutskottet
kanske kunnat resonera som så, att här har Kungl. Maj:t behövt
ungefär 7 miljoner kronor, men bevillningsutskottet har nu gjort
besparingar på bortåt 7 miljoner kronor. Skatten är alltså obehövlig.
Detta förefaller mig, att vara en ganska säker logik, som
man icke gärna kan komma ifrån. Jag har bara velat framdraga
detta såsom ett typiskt exempel på hur riksdagen beslutar i dessa
frågor.

Emellertid, herr talman, det är helt andra skäl, som göra, att
vi behöva icke endast denna skatt utan åtskilligt mera, som vi
komma till vid en annan punkt. Jag kan endast glädja mig åt
att högern gått med på denna sak så att säga i blindo, utan att
den själv i förväg kunnat överblicka statsregleringen, som allena
borde vara vägledande vid beslutandet av nya skatter.

I fråga om denna sak sta vi emellertid, som förut nämnts,
på ganska olika ståndpunkt. Bevillningsutskottets ärade vice ordförande
vill icke vara med om någon progression. Förslaget därom
har dock i första kammaren samlat över 50 röster, som visar vilken
resonans i alla fall denna tanke har inom riksdagen. Jag
har den förhoppningen, att denna kammares majoritet skall godtaga
förslaget, ty invändningarna däremot förefalla icke starka.
En rent teoretisk invändning är, att detta är en objektskatt. Ja,
jag tror, att man verkligen kan upptaga, en diskussion om, huruvida
det är en objektskatt eller en subjektskatt, och i vad mån
den är det ena och det andra. Detta är ett ganska svårlöst problem.
Jag vill endast erinra om, att när Kungl. Maj:t själv har
satt en viss gräns för skatteförmågan, nämligen vid 15,000 kronors
taxerad inkomst, så visar detta, att själva denna grundval i väsentlig
mån är borttagen. Vidare skulle jag vilja framhålla, att
när man således låter skatteförmågan spela, in, så kommer också
den progressiva skalan att i regel väsentligen, drabba just dem,
som ha större ekonomisk bärkraft. Det är också en ganska måttlig
progression, och jag vågar därför tro, att kammaren med stor
majoritet skall taga detta förslag.

Men så är det en punkt, där högern och bevillningsutskottets
liberala ledamöter ha gått samman. Jag må verkligen säga, att
det är ganska ofattligt, att man börjar vid ett taxerat inkomstbelopp
av 15,000 kronor. Vad skall detta tjäna till, varför skola

Onsdagen den 19 maj, e. in. 39

vi släppa lös dem, som ha mellan 10,000 och 15,000 kronor? Jag
är alldeles övertygad, att det finns många av kammarens ledamöter,
som känna till, att det finns en hel del mycket betydande
affärer, som blivit gjorda av inkomsttagare mellan dessa inkomstbelopp.
Varför skulle de gå fria? Så mycket ökat besvär kommer
detta givetvis icke att medföra för taxeringsmyndigheterna,
att man på den grund skulle släppa dem lösa. Det förefaller mig,
att det är i hög grad rättvist, att när man vet, att rätt avsevärda
vinster blivit gjorda nedanför denna gräns, man också underkastar
dessa vinster beskattning, och när vi, herr talman, komma till §
3 mom b) skall jag be att där få framställa yrkande om att gränsen
sättes till 10,000 kronor. För övrigt ansluter jag mig till
reservationen i fråga om progressiviteten.

Bifall till § 1.

Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet Vennersten:
Herr talman! Jag anser mig vara skyldig att för kammaren i
korthet redogöra för, varför Kungl. Maj:t i fråga om denna skatt
icke upptagit någon progressiv skala. Det är så, som en föregående
talare anfört, att man sökt behandla och betrakta denna skatt,
som. en ren objektskatt. Nu säger visserligen herr Palmstierna,
att detta har man icke kunnat strängt hålla på, då man ju satt en
gräns för skattskyldigheten vid 15,000 kronors inkomst, vilket
skulle visa, att man även tagit hänsyn till den individuella skatteförmågan
hos den skattdragande. Men det kan väl var och en
förstå, att man även av andra orsaker än hänsyn till skatteförmågan
kan sätta eu sådan gräns, såsom för att begränsa antalet av
dem, som falla under skatten, utan att i stort sett skattens avkastning
alltför mycket påverkas.

Jag vill nu först och främst nämna, att, såsom väl är bekant,
skatten kom till så pass sent, att man icke hann utforma något i
fråga om teoretisk byggnad eller eljest så genomarbetat, att man
kan säga, att det hela är i alla detaljer oklanderligt. Man var
nödsakad att ta det i mera grova drag. Detta är väl också mindre
betänkligt, clå det gäller en skatt, som, såsom vi väl fä hoppas, skall
gä ut för två år och, som vi hoppas, icke snart återkomma.

När man skulle gå till utformningen av denna skatt, så nödgades
man, som sagt, ta det i grova drag, och man frågade sig då
naturligtvis för det första: hur mycket behöver skatten ge? Och
slutligen kom man till den summa, som i den kungl. propositionen är
nämnd, nämligen 7,200,000 kronor. Det är naturligtvis — och det
framgår också av den kungl. propositionen •— synnerligen svårt att
veta, vad skatten verkligen kommer att ge, men jag vågar dock tro,
att de visserligen ytliga beräkningar, man gjort, icke skola visa
sig ha alltför sangvinisk, även om jag icke tror, att skatten kommer
att inbringa något nämnvärt utöver vad som är beräknat med
de av Kungl. Maj:t föreslagna skattesatserna.

När man så gick vidare, så frågade man sig: hur skall denna
skatt betraktas och enklast läggas? Ja, jag ville för min del så

Jir 84.

Ang. förordning
om krigskonj
unktur*
skatt.
(Forts.)

Kr 84. 40

Onsdagen den 19 maj. e. m.

Ang. förordning
om krigskonjunkturskatt.

(Ports.)

långt möjligt betrakta den som en renodlad objektskatt, därför att
man eljest skulle stå inför nödvändigheten att i många detaljer
utforma den bra mycket längre än nu var möjligt. Man kunde
således icke ta hänsyn till den förlust, som den skattdragande, som
skall betala denna skatt, kan göra på sin normala verksamhet.
Man ville betrakta det kapital, som genom konjunkturräntorna
tillföres landet — vi kunna tryggt säga till väsentlig del utifrån —_
som ett helt, ett skatteobjekt, på vilket man kunde taga, som vi
först tänkte, tionde, och sedan, för att skatten skulle uppgå till
erforderligt belopp, 1''2 %■ Det är påtagligt, att enbart den omständigheten,
att jag icke kan taga i betraktande den skattdragandes
hela samlade inkomst utan maste taga denna särskilda
skattekälla för sig, gör, att man får vara försiktig då man bestämmer
procenten, dag vill därför säga, att jag funnit den här
ifrågasatta progressiva sualan betänklig, såväl ur den synpunkten,
att den enligt mitt förmenande upptar alldeles för höga satser,
som även ur den synpunkten att den över huvud taget är progressiv.
Det är ju rätt betänkligt, att på det sättet taga ut skatt
på en del av den skattdragandes inkomst och därvid tillämpa progression.
Vi få antaga att den skattdragande väl redan förut i
de flesta fall har en. viss inkomst — en normal årsinkomst — oavsett
denna merinkomst. Därav följer naturligtvis, att denna merinkomst
utöver hans förutvarande normala inkomst kommer att beskattas
efter en ganska stark progression. Och lägger man då
ytterligare en progressiv skala på merinkomsten, sä blir det ju
dubbel progression, för vilken jag icke kunnat finna tillräckligt
talande skal.

Nu förstår jag mycket väl, hur man resonerat, da man föreslagit
denna progressiva skala. Det ,har sagts, att det är många,
som här gjort stora förtjänster, under det att andra haft det dåligt
ställt. Man har också, förmodar jag, resonerat så, att många av
dem, som ha gjort dessa stora förtjänster, kanske i visst avseende
icke varit så alldeles nyttiga för landet, utan att de_ väl borde få
bära en starkare beskattning än den av Kung!. Maj:t föreslagna.
För min del tror jag, att de köpmän eller andra affärsmän, som
ha bedrivit sådan rörelse, att de tillfört sig själva och landet ifrågavarande
delvis mycket betydande vinster, i stort sett äro personer,
som drivit en fullt lojal rörelse, och att de tall, om vilka man icke
kan fälla ett sådant omdöme, utgöra visserligen ledsamma företeelser
men dock undantag, ett jämförelsevis litet antal. .

Tänker man nu på alla dessa förhållanden och tar hänsyn^ till
att man här vill ställa denna merinkomst, som uppkommit på de
särskilda krigskonj unkturerna, alldeles fritt för sig och icke tillåta
andra avdrag än sådana, som äro betingade av förluster gjorda på
fullkomligt liknande sätt, som vinsterna, d. v. s. på grund av krigskonj
unkturerna, sä förefaller det mig, att man har göda skäl att
säga, att den föreslagna skatten är en så pass renodlad objektskatt,
som rimligen kan begäras. Och därmed förefaller det mig också,
som om det vore icke bara teoretiskt klargjort, att man icke bör

Oasdagen deri 19 maj. c. in.

41 Nr 84.

taga en progressiv skala, utan att därför nog också tala ganska
starka praktiska skäl. Jag skulle kunna ur de exempel, jag låtit
ställa upp, visa, hur hårt det skulle kunna drabba en person, som
på sin vanliga verksamhet gjort stora förluster men genom driftighet
och företagsamhet samt förmåga att snabbt omlägga verksamheten
gjort tillfälliga vinster, ehuru han kanske icke förtjänat
så synnerligen mycket mera, än vad han på andra områden förlorat,
hur hårt det skulla drabba en sådan person, därest man
skulle gå så högt som till 18 %. Jag vänder mig alltså här icke
enbart mot progressionen utan även mot den ifrågasatta höga
skattesatsen av 18 %.

På ^ grund av detta och mj-cket annat — jag skulle behöva
säga något också om bolagens ställning, där man många gånger
icke kan vara säker på att den stora vinsten är ett bevis på stark
skattekraft — vågar jag hålla före, att när man skall gripa till
en så extraordinär åtgärd som denna krigskonj unkturskatt, gör
man klokt i att följa det danska exemplet och icke göra skatten
progressiv. I Danmark hade man ursprungligen tänkt sig, som
motionärerna också omnämnt, att skatten skulle utgå på all merit!
komst, oavsett om den var beroende på krigskonjunkturerna eller
något annat. _ Men i olikhet mot vad motionärerna antagit, tog
icke danska riksdagen detta förslag utan stannade vid en beskattning,
som i det närmaste sammanfaller med den, som av Kungl.
Maj:t här föreslagits. Där stannade man emellertid vid 10 % med
en viss degression, det medgiver jag, för de lägre inkomsterna.
Man gick dock icke över 10 %.

Jag vill icke nu upptaga kammarens tid med att utförligare
bemöta, vad som här har blivit anfört eller vad man kan tänka
sig kommer att anföras till försvar för den progressiva skalan,
men jag vill säga ifrån till kammaren, att jag icke funnit det
försvarligt att gå längre än till de här föreslagna 12 %. Helst
hade jag önskat, att man kunnat stanna vid 10 %, men som omständigheterna
voro mäktigare än mina önskningar, så nödgades
jag föreslå Kungl. Maj:t att framlägga ett förslag om en beskattning
på 12 %. Trots att jag icke hyser stark tilltro till, att kammaren
väll lyssna till mitt råd, så vill jag dock säga att jag
tror att man verkligen skulle göra klokt i att taga den av Kungl.
Maj:t föreslagna skattesatsen, och jag vill uttala den förhoppningen,
att det icke må vara uteslutet, att så sker,

Herr Ilning: Jag förutsätter, att ingen av kammarens leda möter

misstänker, att jag skulle vilja vara med om att på ett
oskäligt sätt beskatta vårt näringsliv, då jag själv är näringsidkare
och sysslar med export och åtminstone hoppas, att jag får
skatta efter den nya lagen.

Jag kan icke med bästa vilja förstå herr finansministerns yttrande,
att det skalle vara högst betänkligt om denna kammare
antog den av herr K. G. Karlsson m. fl. avgivna reservationen,
emedan den föreslagna progressionen vore så ofantligt hög, som

Ang. förordning
om krigskonj
unkturskatt.

(Forts.)

Nr 84. 42

Onsdagen den 19 maj, e. m.

Ang. förordning
om lcrigsJconjunJcturskatt.

(Forte.)

den ärade vice ordföranden i bevillningsutskottet herr Nilsson i
Bonarp yttrade i i sitt anförande, Jag kan icke förstå att 18 %
skatt å en merinkomst av 320,000 är något betänligt, när man
anser t. ex. att 12 % skatt på en merinkomst av 5,000 utöver

15,000 icke är betänklig. Jag anser att den senare beskattningen
är mycket betänkligare än den förra. Har en person verkligen
under dessa år förtjänat 320,000 kronor mer i inkomst än de båda
föregående åren till följd av krigskonjunkturerna, då bör han
enligt mitt förmenande med största lätthet kunna erlägga 18 i
skatt, och därför kommer jag att här i kammaren i afton ge min
röst till förmån för den progressiva beskattning, som föreslås i
den av herr K. G. Karlsson m. fl. avgivna reservationen.

Då jag nu har ordet, skall jag tillåta mig att yttra mig om
en annan sak. .lag anser icke, att Kungl. iSIaj:t har funnit den
allra lyckligaste linjen för att lösa denna fråga. Själv sysselsätter
jag mig med'' export av olika varor, och jag har sökt att
göra mig själv en föreställning om min egen affär, hur det skulle
bli möjligt att kunna förklara, om den vinst och merinkomst, som
jag eventuellt får i år utöver den inkomst, jag hade 1913 eller
1914, är beroende på krigskonjunkturerna eller icke, och hur samvetsgrant
jag än sökt bedöma de olika fallen, har jag icke kunnat
komma till annat resultat än att det i de flesta fall eller åtminstone.
i många fall, för att icke säga för mycket, är komplett
omöjligt att säga, om den vinst som eventuellt kommer att utgöra
en merinkomst", är beroende på krigskonjunkturerna eller icke.
Jag tror, att det under sådana förhållanden hade varit vida lyckligare
om bevillningsutskottet — jag har icke deltagit i utskottet
i denna frågas avgörande — följt den linje, som herr Sjöberg i
Skövde har" dragit upp i sin motion, nämligen att under dessa
alldeles exceptionella förhållanden som råda under världskriget
belägga all merinkomst med en extra skatt. Då hade man vetat,
vad man skulle skatta för, och ingen hade kunnat undandraga sig
den beskattning, som avses, och jag är övertygad om, att herr
finansministern minst av alla skulle beklagat, om denna lösning av
frågan hade medfört, att statskassan fått i inkomst ett vida större
belopp än det belopp, som kommer att inflyta till den, om man
nu antager vare sig bevillningsutskottets förslag eller det förslag,
som är framställt i herr K. G. Karlssons m. fl. reservation. Det
torde knappast löna sig att framställa ett yrkande i denna riktning,
utan som frågan nu ligger, anhåller jag, herr talman, att få
yrka bifall till herr K. G. Karlssons m. fl. reservation.

Herr Sjöberg: Ja, herr talman mina herrar! Jag skulle

naturligtvis känt mig mera tillfredsställd om utskottet helt velat
tillstyrka framställningen i min motion, men då jag vågar tro att
§ 5 i lagförslaget, sådant vi fått det från utskottet, tillkommit
på grund av motionen, har jag ju åtminstone delvis vunnit vad jag
åsyftat. Jag kan dock icke neka till, att jag fortfarande håiler

Onsdagen den 19 maj, c. m.

43 Nr 84.

före, att det hade varit klokast och bäst, om man tagit och beskattat
all merinkomst. Jag får säga alldeles detsamma som herr
Röing, att jag icke kan förstå, hur det skall bli möjligt för vederbörande
att skilja ut, vilken inkomst som kan sägas vara en
merinkomst på grund av krigskonjunkturerna. Jag kan icke heller
fatta, att det skulle kunna finnas någon i denna kammare, som
i den tid, vi nu leva i, anser att det skulle vara för hårt, att någon,
som under detta år haft en högst betydande inkomst utöver
den, han vanligen brukar hava, under nuvarande förhållanden
skulle av denna merinkomst få lämna ifrån sig någon smula. Ty,
mina herrar, vad hava vi i detta land i stort sett egentligen lidit
under den förskräckliga tid, under vilken snart sagt hela Europa
suckat. Nästan en hel världsdel snart sagt kvider som i ett inferno.
Jag säger då, att jag icke kan begripa, hur den människa
är beskaffad,. som kan beklaga sig över, att hon under ett sådant
år får låta sig nöja med den inkomst, som hon tillgodoräknar sig
under vanliga förhållanden. Yi leva ju precis, som om ingenting
hänt, sköta våra nöjen och dylikt. 1 stort sett hava åtminstone
de kategorier av vårt folk, som hava det någorlunda väl beställt,
icke behövt avstå något, under det att stora massor av landets
befolkning måst vända sig till regeringen och riksdagen med rena
nödrop om hjälp på grund av de högst fördyrade levnadsförhållanden,
^ som blivit rådande på grund av prisstegringen på livsmedel.
Kan man då verkligen förvåna sig över, om människor, som
under ett sådant år haft en merinkomst utöver den vanliga årsinkomsten,
skulle få avstå någon betydande del av dessa merinkomster
och icke under detta år få tillfälle att ytterligare öka
sin förmögenhet. Jag tycker för min del, att just den förmånen,
vi hava åtnjutit, genom att vi kunna stå utanför de förhållanden,
som härska ute i världen, är någonting så glädjande för vårt folk.
Här har i alla fall fått vidtagas åtgärder som förorsakat utgifter,
som mången kanske åtminstone delvis kan anse överflödiga, men i
alla fall är^ det så, att dessa utgifter skola täckas. Men vem bör
väl då täcka dem, om icke just de som hava något att taga av.
Vi skola tänka på att det i dessa tider finns länder där människor
gå lika blotta och bara, som om de hade fallit ned från en annan
planet.^ År det då icke en förmån för oss att kunna fä vara utanför,
då andra folk av de makter, som leda ländernas och folkens
öden, dragits in i detta elände.

Jag kan icke fatta annat, än att det här varit riktigare, att
man tagit, med all den merinkomst, som gjorts under denna tid.
Jag kan icke hjälpa, att jag tror att även en hel del av de inkomster,
som jag skulle vilja kalla inkomster på grund av krigskonjunkturerna,
bli obeskattade. Jag tänker t. ex. på bolagen.
Jag såg för några dagar sedan ett sådant bolag, som under det
sista året haft 450,000 kronor i nettovinst mot blott 200,000 kronor
året förut. Det gjordes stora avsättningar till reservfonder
o. d. Tror man icke att aktierna i ett sådant bolag komma att
stiga högst betydligt och att detta kommer de enskilda aktieägar -

Ang. förordning
om lerig skonjunlcturslcatt.

(Forts.)

Jfr 84. 44

Onsdagen den 19 maj, e. m.

Ang. förordning
om krigskonjunkturskatt.

(Forts.)

na tillgodo. Men de komma naturligtvis icke alls under denna
skattelag.

Jag tycker icke keller, att det hade varit förmätet, att man
gått ned till 10,000 kronor. Jag håller före, att man hädanefter
vid beskattning bör taga hänsyn till, på vilken plats vederbörande
skattedragare bo, såsom man i vissa fall gör vid utskiftande av
löner. Jag håller före, att det är stor skillnad att hava 10,000
kronor i Stockholm och att hava det på landet eller i en landsortsstad,
där hyrorna knappast äro mer än hälften av vad de här äro.

10,000 kronor anser jag emellertid vara en så pass stor inkomst,
att jag icke tror, att den människa skall behöva gråta, som måste
lämna ifrån sig några kronor mer, än vad hon eljest får gorå.

Det hade naturligtvis under sådana förhållanden blivit några
fler skattedragare. men jag tror icke, att man härvidlag skall behöva
vara rädd för att man får för mycket. Jag tror inte, att det
skall bli, såsom då riksdagen beviljade skatt på låneväxlar och det
sedan vid statsregleringen befanns, att denna skatt var alldeles
överflödig. Nu veta vi, att deficit i statskassan är så pass stor.
att vi knappast kunna upptäcka tillräckliga skattekällor. Om
denna skatt giver något mer, än man beräknat, så är därmed ingen
olycka skedd. Nu är emellertid ingenting att göra för att få tillgodosett
det yrkande, jag gjort.

Jag har endast velat anföra detta, och vill icke yttra mig om
övriga saker i propositionen och utskottsbetänkandet, jag ber dock,
herr talman, att fä yrka bifall till reservationen.

Herr Lindman: Man kan naturligtvis icke undgå att finna,
att denna beskattning är en dubbelbeskattning, och det har ju
alltid med sig en stor tveksamhet att anordna en sådan. Vidare
är det ju en del förhållanden, som inverka på saken och göra, att
man icke kan absolut säkert säga, att denna skatt under alla förhållanden
kommer att bliva en rättvis skatt. Det har framhållits
förut, att t. ex. en affär kan hava en förlust på ett visst område
och eu vinst på ett annat och därigenom bli utsatt för denna
krigskonjunkturskatt, varigenom det blir en dubbelbeskattning.
Det kan också vara så, att för en affär en vinst kan uppkomma
på grund av den bestående krisen, men att också samma kris kan
föranleda för samma affär en förlust i fortsättningen. Det förhåller
sig icke på det sättet, att det är alla, som hava förtjänst
på denna kris, utan de höra i alla fäll till undantagen. Många
industrier hava ganska stora svårigheter att kämpa med, såvida
jag icke är oriktigt underrättad. Det är också på det sättet, att
det finnes sådana affärer, som under många år kämpat mot åtskilliga
svårigheter. Om man t. ex. ser på rederinäringen, kan
man säga, att den under många föregående år och vid flera tillfällen
haft ytterligt stora svårigheter att kämpa emot.

Detta sagt, om jag så får säga, i förbigående. Problemet är
utvecklat här förut, senast av herr statsrådet och chefen för finansdepartementet,
och för min del instämmer jag i det yttrande,

Onsdagen den 19 maj, e. m.

45 Nr SL

som han både, nämligen att skatten bör anordnas på det sätt, som Ang. förordav
utskottet är föreslaget. Men jag anser, att man bör, när manmB^ om krigsar
inne pa en sådan ytterligt ömtålig fråga som denna, icke låta
lörleda sig till att skära till alltför mycket, och därför vill iag
i denna del inskränka mig till att yrka bifall till utskottets hem- ( )

stallan.

Men mina herrar det må tillåtas mig att, fastän det är så
stor brådska a lärde, likväl säga några ord såsom ett genmäle till
herr l alrnstiernas anförande. Det är icke jag, utan det är han
som onödigtvis framkallar denna förlängning av debatten, ty då
man blir direkt apostroferad, vill man icke gärna, att det skall
, . -gvar 1 protokollet, att man icke haft något att svara på ett
dylikt angrepp. Herr Palmstierna säger, att högern har ingen
linje i denna fråga. Högern säger, att på de och de grunderna i
den kungliga propositionen tillstyrker den detta förslag, och nu
äro dessa grunder borta, säger herr Palmstierna, Jag laser betänkandet
och fortsätter och kommer till reservationen. Jag skall
oe att ta säga att herr Palmstierna har inga grunder alls i sin
reservation, och då hade det varit mycket lämpligt, om herr Palmstierna
upplyst en intresserad allmänhet vad reservanterna i beviiimngsutskottet
gå på för grunder. Ja, jag hörde mycket väl
att herr_ Palmstierna i sitt anförande redogjorde för grunderna för
reservationen, men här i betänkandet linnes icke något om detta
och det är väl mot vad som har sagts i betänkandet, som iag anlager,
att herr Palmstiernas anmärkning riktade sig.

Det är naturligtvis en liten reminiscens från den debatt, som
ägde rum härom dagen, då herr Palmstierna klagade över, att man
j T,r s.^?r *,klindo. Gör nu verkligen högern det? Sätter den
skatter i blindo? Vi hava dock en kunglig proposition, som innebar,
att man skall taga ett stort tåg i kassafonden. Om denna
siiaty asättes, är det klart, att detta icke har någon annan inverkan
i budgetshänseende, än att greppet i kassafonden blir litet
mindre. .Nog veta vi alla här i kammaren, även om vi icke sitta
i statsutskottet eller bevillningsutskottet, att den finansiella ställmngen
är sådan, att en skatt som denna skulle vara synnerligen
behövlig. Frågan är väl egentligen den: är det rätt att taga°en
skatt sådan som denna? _ År det berättigat att på dessa vinster,
som uppkommit genom krigskonjunkturerna, lägga en sådan skatt?
Ånger man, att detta är riktigt, då anser jag, att man bör taga
denna skatt, och därav följer icke något annat i budgetshänseende
än att greppet i kassafonden, som jag nyss sade, blir något mindre
an det annars skulle bli.

A.tt sålunda beskylla högern för att den icke vet vad den gör
är minst sagt omotiverat, och allra minst tycker jag, att det°är
motiverat att förebrå dem av högern, som icke äro med i bevillningsutskottet,
såsom t. ex. fallet är med mig. Mina herrar ja»-har bevillningsutskottets betänkande, jag har den kungliga propo”
sitionen — nu säger herr Palmstierna att grunderna för dessa
äro undanryckta — men jag har, som sagt, betänkandet, och en -

Nr Sk

Ang. förordning
om krigskonjunkturskatt.

(Forts.)

46 Onsdagen den 19 maj, e. m.

ligt detta gå alla med på förslaget. Reservanterna och bland dem
berr Palmstierna gå mycket högre. Jag litar på, att hem Palinstierna
och de övriga herrarna i bevillningsutskottet anse, att
denna skatt är behövlig, och om så icke skulle vara, tycker jag,
att herr Palmstierna åtminstone kunde låta bli att komma med
någon ökning. Men såsom förhållandet nu ligger, anser jag, att
man kan fullt och fast lita på, att den är behövlig, och då jag
anser, att skatten kan utgå och kommer att hjälpa upp vår statsfinansiella
ställning, kan jag icke finna annat än att det är motiverat,
att man går med pa denna skatt, men att herr Palmstiernas
angrepp var tämligen omotiverat.

Hem Gustafsson i Bränsta: Av det föreliggande utskottsbetänkande!
framgår, att den väsentligaste meningsskiljaktigheten
består i, huruvida den föreslagna skatten skall göras progressiv
eller icke. Om man skall lägga en skatt progressivt, synes det
mig vara riktigast, att progressionen lägges efter samma grunder,
som själva skatten baserar sig på. Vår inkomst- och förmögenhetsskatt
t. ex. grundar sig på den principen, att de största^ bördorna
skola läggas pa dem, som hava största skatteförmagan.
Enligt denna princip är det naturligtvis riktigast, att progressionen
lägges efter inkomstens storlek.

Den nu föreslagna skatten grundar sig icke på denna princip,
ty ingen kan väl påstå, att en tillfällig inkomst skänker större
skatteförmåga än eu varaktig, ständig inkomst på samma belopp.
Denna skatt grundar sig i stället på den principen, att en tillfällig
inkomst av viss art skall extrabeslcattas. Då synes det mig,
att om man skall göra en sådan skatt progressiv, bör det göras
enligt samma princip, som själva skatten vilar på, d. v. s. enligt
inkomstens art, och det är enligt denna tankegång, som jag tagit
mi" friheten väcka en motion, som går ut på att sätta lägre skatt
på°inkomst av industriell verksamhet än på inkomst av ren kandelseller
affärsverksamhet.

Herr Jönsson i Revinge har redan framhållit en del skäl, som
kunna anföras för att den industriella verksamheten borde beskattas
lägre än handelsvinsten. Jag skall icke upprepa dessa
skäl, men° jag vill framhålla även en annan synpunkt, som icke
kommit fram tillräckligt här. Vi veta nog alla, vilka bekymmer
vi hade, när kriget började, huru vi skulle kunna skydda oss mot
den arbetslöshet, som ''befarades i vårt land, och jag tror, att de
anslag, som riksdagen då beviljade, icke skulle på långt när hava
räckt till, om icke industrien hade lyckats att förskaffa sig export
på en hel del industrialster. Den industriella verksamheten
bär sålunda gjort landet en synnerligen stor tjänst under denna
svåra ekonomiska kris, och det synes mig då, att detta också kan
vara ett skäl, varför man borde något lägre beskatta den industriella
verksamheten än den rena affärsvinsten.

Vi hava av ett par ledamöter av utskottet bort, att det väsentligaste
skälet, varför de icke kunde gå med på min motion,

47 Är 84.

Onsdagen den 19 maj, e. m.

var, att tiden var så knapp, att man icke hunnit med att tek- Ang. förordmskt
utforma ett förslag i denna riktning. Jag får uttala n*n9 om krigsglädje
över, att man inom utskottet åtminstone ställt sig så välvillig
till min motion, men jag får på samma gång beklaga att
pa grund av tidens knapphet ingenting kunnat göras av en prim ^ r
cip, som man erkänt vara fullt riktig. Det är emellertid tyvärr
icke sa, att man pa alla hall ställt sig lika välvillig till denna
princip.

Det heter visserligen i den föreliggande lagens första paragraf,
att denna skatt skall benämnas krigskonjunkturskatt, men fastän
denna skatt kommer att i väsentliga delar drabba den fullt lojala
industriella verksamhet, som varit vårt land till synnerligen stort
gagn, har man på en del håll, då man talat och skrivit om denna
skatt, med förkärlek begagnat den feta rubriken »jobbarskatG.

Man har sålunda sökt agitera fram den ovilja, som faktiskt finnes
mot det rena jobberiet, som under denna tid på vissa håll
kan hava bedrivits, mot den fullt lojala industriella verksamheten
som begagnat det nuvarande läget för att skalfa exportmöjligheter
for en del industrialster. Det är detta, som jag vill beklaga,
^ ty jag tror, att vad än kriget kan komma att hava för
verkningar för vårt lands ekonomiska framtid, en sak torde nämligen
vara tämligen säker, och det är, att den utländska lånemarknaden
säkerligen hädanefter kommer att vara mera åtstramad än hittills.

Vi ia således bereda oss på att mer än hittills stå på egna ben,
och jag . undrar, vad vi under sådana förhållanden hava att lita
till om icke just till de produktiva företagen i vårt land. Det
ar. da A beklagligt, att man på detta sätt söker framkalla ovilja
och hat just emot denna produktiva verksamhet.

både därför, som sagt, helst sett, att man i utskottets
utlåtande kunnat finna ett reellt bevis på, att man ville ställa sm
något mera välvillig i förhållande till just denna produktiva
ioretagarverksaxnhet, som under den ekonomiska krisen gagnat
vart land. i så hög grad. Men som frågan nu ligger, har°jag

naturligtvis intet annat yrkande än om bifall till utskottets
iorslag.

Herr Rune: Jag skall börja med att tillkännagiva, att jag
mom utskottet talat för och haft stora sympatier för herr Gustafssons
i Brånsta motion. Det visade sig emellertid vid närmare
övervägande, att det skulle hava mött synnerligen stora
hinder att använda en skala beträffande industriens krigskonjunkturvmster
och en annan skala beträffande de vinster, som'' hantanke°Ch
rederinärinSen gjort- Därför måste jag släppa denna

Jag skall om de övriga frågorna yttra mig jämförelsevis kort.

Jag vill säga, att när herr finansministern här på ett mycket övertygande
sätt visade, huru ojämnt denna skatt kommer att verka
i manga falk da drog jag den slutsatsen av detta anförande och
denna bevisning, att det är synnerligen lämpligt, att man förfar

Nr 84. 48

Ang. förordning
om krigskonjunkturskatt.

(Forts.)

Onsdagen den 19 maj, e. m.

med försiktighet beträffande de personer, som käft en ganska måttlig
inkomst. Jag menar de personer, som haft en inkomst mellan
10 000 och 15,000 kronor. Beträffande denna fråga, huruvida man
skall stanna vid 10,000 eller 15,000 kronor som minimum, bör man
iakttaga en viss försiktighet. Yi kunna tänka oss, att eu person
under 1913 och 1914 varit taxerad, lat oss säga till 50,000 kr., men
nu på grund av krigsläget icke på sin affär kunnat förtjäna något,
ia, han kan t. o. m. hava gjort förluster. Sedan bär han gjort
en krigskonjugturvinst på exempelvis 10,000 kr. Det är val lätt
att inse, att om denna person, som drabbats av alla andra skatter
förut, även skall drabbas av en kr ^konjunktur skatt på 12 %, är
detta ganska hårt. Herrarna skola hava i minnet, att det icke är
merinkomster över huvud taget, som beskattas, utan merinkomstei
av visst slag och det är däri orsaken ligger till att de liberala
reservanterna icke b ava kunnat vara med om förslaget att sänka
minimigränsen från 15,000 till 10,000 kronor. Men då herr finansministern
ville draga den slutsatsen av att skatten verkade sä
ojämnt att det icke vore lämpligt att gå på en progressiv skatteskala,
då kan jag icke följa honom. Jag kan icke vara med om
att draga den slutsatsen. När en person, som har en mermnomst
av visst slag av krigskonjunktur på några få tusen kronor, skall
han i vissa fall betala 12 •, av merinkomsten, men för att sedan
komma till en enda procents progression fordras det en minimimerinkomst
av 20,000 kronor — då äro vi uppe i 13 %. Först nar
vi komma till 40,000 kronors merinkomst, komma vi vipp till 14 %.
Ja0- frågar herrarna, om herrarna tycka det är så förfärligt hart,
om skatteskalan för den, som t. ex. har en merinkomst av 40,000
kronor på grund av krigskonjunkturerna, höjes från 12 till 14 %.
Jag tror icke det är många här i denna kammare, som skola anse,
att detta är så orimligt eller att detta kan sägas vara särskilt

tart Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till den liberala reservationen.

Herr Palmstierna: Jag begärde ordet med anledning av herr
finansministerns anförande. Det förefaller .mig, som om herr finansministern
måhända begått något litet misstag, när han nämnde

att i Danmark går icke skatten ut progressivt. Enligt det meddelande
som lämnats oss inom bevillningsutskottet •— och jag känner
ju själv till och har läst den utfärdade danska lagen — sa är den
danska lagen degressiv och utgår från en lägre skala. Men det
är dock en viss progressivitet däri, och det är det som herr finansministern
ville polemisera emot. „ , r . e

Jag undrar, om herr Lindman icke begick ett litet iei. 14 §•
framhåiles ju, att man får gorå avdrag för förlust å annat företag,
som är tillkommet för utnyttjande av krigsläget.

Så vill jag säga till herr Gustafsson i Brånsta, att det varit
med verklig omsorg man sökt komma på den linjen. Jag kan i
stort sett dela hans uppfattning, dock med det undantaget att man

49 Nr 84.

Onsdagen den 19 mai, e. in.

får icke bara. anse industrien vara något nyttigt för produktionen,
utan nationalekonomiskt sett är det fallet även med handel,
rederier, järnvägar och åtskilligt annat. Skall det göras skillnad
mellan aflärsvinst och annan vinst, da kommer man till besynnerliga
resultat, så att det går icke,

Ifråga om herr Lindmans statsregleringsdiskussion med mig
får jag säga, att det är dock fastslaget, att ett utskott som behandlar
en proposition går på bifall till denna proposition utan
att veta, om grunderna för propositionen fortfarande gälla. Ett
alldeles analogt fall hade vi i kaffetullen. I)å lades en proposition
fram. Utskottet tillstyrkte densamma på Kungl. Maj:ts statsfinanssiella
skäl. Den återremitterades, och kaffetullen försvann sedermera,
ty den behövdes icke längre. Nu är det kris och krig, och
då kommer en helt annan motivering fram. Den motiveringen
har givits av herr Lindman, att vi behöva detta för täckandet av
kostnaderna för vår neutralitetsvakt. Då kan det ju hända, att vi
vid nästa punkt få se herr Lindman fullfölja den tankegången, ty
det behövs sannerligen för sådant ändamål betydligt mycket mera.

Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet Yennersten:
Endast ett enda ord! Herr Palmstierna menade att jag skulle gjort mig
skyldig till ett så pass svårt misstag, som att jag skulle ha sagt
att den danska skatten icke är progressiv. Men det är den ju,
menar herr Palmstierna. Som herrarna behagade påminna sig, sade
jag, att i den danska skattelagen har man ej någon progression,
men i stället en viss depression. Det är ju klart att progression
och degression kunna sägas vara olika uttryck för samma sak.
Men man säger ju progression, där man som här börjar med exempelvis
en skattesats av 12 % och så går upp till högre skattesatser
för att därmed, träffa de större inkomsterna. Men degression återigen
är en mindre omfattande progression avseende lindring för
de mindre vinsterna eller inkomsterna såsom när man i Danmark
går ut från en normal skattesats av 10 %, men så gör en del lindringar
för vissa mindre inkomster, och det kan ju också kallas för
ett slags omvänd progression. Det är blott detta jag velat säga
till förekommande av missförstånd.

^ idare anfördes ej. Paragrafen godkändes.

2 §.

Godkändes.

Härpå föredrogs 3 §; och yttrade därvid

Herr Palmstierna: Vid momentet b) av paragrafen hemställer
jag om 10,000 kronor i stället för 15,000 kronor taxerat
inkomstbelopp.

Andra hammarens protnlcoll 1915. Nr Sh.

Ang. förordning
om krigskonjunkturskatt.

(Forte.)

4

Nr 84. 50

Onsdagen den 19 maj, e. m.

Ang. förord- Herr Rune: Jag skall be att vid denna punkt få yrka bifall
ning om krigs- utskottets förslag.

konjunktur -

skatt.

(Forts.)

Sedan överläggningen härmed förklarats avslutad, gav herr talmannen
propositioner dels på godkännande av utskottets förslag till
lydelse av förevarande paragraf, dels ock'' på godkännande av samma
förslag med den ändring däri, som påyrkats i den av herr Bäckström
m. fl. avgivna, vid betänkandet fogade reservationen; och fann herr
talmannen den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja
besvarad. Votering begärdes likväl av herr Palmstierna, i anledning
varav nu uppsattes, justerades och anslogs följande omröstningspro Den,

som vill, att kammaren godkänner 3 § i bevillningsutskottets
föreliggande förslag till förordning om krigskonjunkturskatt,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner nej, har kammaren godkänt nämnda § med den ändring
däri, som föreslagits i den av herr Bäckström m. fl. vid utskottets
betänkande avgivna reservationen.

Voteringen utvisade 87 ja, men 118 nej, vadan kammaren godkänt
paragrafen med den ändring däri, som föreslagits i den av herr
Bäckström m. fl. avgivna, vid betänkandet fogade reservationen.

J—7 §§.

Godkändes.

Vidare föredrogs 8 §. Därvid anförde:

Herr Rune: Jag skall be att få yrka bifall till den av de
liberala och socialdemokratiska ledamöterna avgivna reservationen.

Herr Nilsson i Bonarp: Jag skall be att få yrka bifall till
utskottets förslag.

Efter härmed slutad överläggning framställde herr talmannen
propositioner först på godkännande av utskottets förslag till lydelse
av förevarande paragraf samt vidare pa godkännande av paragrafen i
den avfattning, som föreslagits i den av herr K. G. Karlsson m. fl.
avgivna reservationen; och fann herr talmannen den senare propositionen
vara med övervägande ja godkänd. Herr Rydén i Malmö begärde
emellertid votering, till följd varav nu uppsattes, justerades och anslogs
denna omröstningsproposition:

51 Nr 84.

Onsdagen den 19 maj, e. m.

Den, som vill, att kammaren beträffande lydelsen av 8 § i före- ^no- firordliggande
förslag till förordning om krigskoniunkturskatt bifaller den nif,J omhri9’-

Vinner nej, bar kammaren godkänt nämnda § i den av utskottet
föreslagna lydelsen.

Voteringen utvisade 135 ja mot 64 nej, vid vilken utgång kammaren
således godkänt paragrafen i den lydelse, som reservationsvis
föreslagits av herr K. G. Karlsson m. fl.

Återstående delar av författning sförslaget.

Godkändes.

Utskottets hemställan i punkten l:o) förklarades vara besvarad
genom kammarens beslut i fråga om författningsförslaget.

Punkten 2:o).

Utskottets hemställan bifölls.

Därnäst i ordningen var å föredragningslistan uppfört bevill- -Ang. en särningsutskottets
betänkande, nr 36, i anledning av väckt motion i an- skud tiUä99slednmg^av
Kungl. Maj:ts proposition, nr 198, angående upptagandet skatt''
i 1916 ars riksstat av medel från statsverkets kassafond. I

I en inom andra kammaren av herr Rydén i Malmö väckt motion,
nr 255, som hänvisats till bevillningsutskottet, hade yrkats, att riksdagen
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 198 ville besluta
antaga ett vid motionen fogat förslag till förordning om tilläggsskatt,
samt att, för det fall att detta yrkande icke skulle vinna bifall,
riksdagen ville

a) besluta att under år 1915, utöver de i förordningen om inkomstoch
förmögenhetsskatt ävensom förordningen angående bevillning av
fast egendom samt av inkomst föreskrivna utskylder, envar till inkomst-
och förmögenhetsskatt taxerad skulle utgöra en tilläggsskatt
av 50 procent av den honom påförda inkomst- och förmögenhetsskattens
belopp; dock att den skattskyldig, som under år 1915 taxerats för
en inkomst, understigande 2,000 kronor, skulle vara frikallad från
tilläggsskatt, därest icke i hans taxerade belopp inginge en förmö -

ay nerr iv. u. Aarlsson m. tf. avgivna reservationen, röstar

Den, det ej vill, röstar

konjunktur -

skatt.
(Forts.)

§ ii.

Sr 84.

Ang. eu särskild
tilläggsskatt.

(Forts.)

52 Oasdagen den 19 maj, e. m.

genhetsdel, motsvarande en förmögenhet av 6,000 kronor eller därutöver;
samt

b) medgiva Kungl. Maj :t rätt att utfärda de närmare bestämmelser,
som kunde vara erforderliga för verkställande av detta beslut.

Utskottet hemställde, att förevarande motion icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

Vid betänkandet voro emellertid fogade reservationer:

av herrar K. G. Karlsson, Bergström, Bane, K. A. Nilson och
Jönsson i Revinge, vilka ansett, att utskottets hemställan, vari de
instämde, bort grundas på annan av dem angiven motivering; samt

av herrar Bäckström, Talmstierna, Sandler, Källman och Nilsson
i Kristianstad, som yrkat bifall till vad herr Rydén föreslagit i senare
alternativet av sin ovanberörda motion, dock att den föreslagna tillläggsskatten
måtte bestämmas till 30 procent av påförd inkomst- och
förmögenhetsskatt i stället för av motionären föreslagna 50 procent.

Efter uppläsandet av utskottets hemställan yttrade

Herr Rvdén i Malmö: Herr talman, mina herrar! Jag skall
be att fä ställa den motion jag väckt i belysning av den statsfinansiella
ställningen sådan dén framgår av de meddelanden, som
ha kommit riksdagen tillhanda genom olika Kungl. Maj:ts propositioner.
Det visar sig därav, att år 1914 uppgingo neutralitetskostnaderna
till i runt tal 46 miljoner kronor, d. v. s. det är den
del av neutralitetskostnaderna, som icke ha kunnat bestridas av
värnskattefondens medel. Det föreslås nu utav Kungl. Maj:t, att
dessa 46 miljoner kronor skola på det sättet bestridas med hänsyn
till statsregleringen, att 18,3 miljoner kronor uppföras i 1916
års riksstat för att bestridas av skattemedel och 27,7 miljoner
tagas ifrån kassafonden och överföras från kassafonden till riksstaten.
Det framgår vidare av de propositioner, som jag nyss
talade om, att kassafönden beräknades vid slutet av år 1914 uppgå
till 73,3 miljoner kronor, och om man ifrån dessa 73,3 miljoner
drar av nyss nämnda 27,7 miljoner, som Kungl. Maj:t har
tänkt sig överförda från kassafonden, så återstår av kassafonden,
sådan den beräknas ha varit vid 1914 års slut, 45,6 miljoner, alltså
i runt tal 4-51/2 miljoner kronor. Om man nu tar hänsyn till
att kassafonden icke bara har den uppgiften att vara en reserv
för att täcka eventuella underskott i ett eller flera års statsregleringar
utan att kassafondens i praktiken måhända viktigaste uppgift
är den att vara kassaförlagsfond för statsverket med uppgift
att bestrida s. k. utelöpande förskott, att lämna rörelsekapital till
vissa affärsdrivande verk o. s. v., om man, säger jag, tager hänsyn
till denna kassafondens uppgift att vara kassaförlagsfond, är
det min uppfattning —- och jag tror, att ingen kan bestrida, att

Onsdagen den 19 maj. e. in.

53 Nr 84.

ungefär 40, 50 miljoner kronor. Jag vill sålunda fastslå — om
man tar hänsyn till denna kassafonds uppgift att vara kassaförlagsiond
^ att man enligt Kungl. Maj:ts förslag nu, för att bestrida
1J14 ars neutralitetsutgifter, ur kassafonden tar hela det
belopp, som man rätteligen bör kunna få taga under hela den pågående
krisen. 1

Men den finansiella ställningen har icke fått sin fulla belysdessa,
s^^''r<,r- Det meddelas av finansministern beträffande
1915 ars riksstat, att sakkunniga beräknat, att en brist av
lo miljoner kronor skulle uppstå. Jag har nu inte varit i tillfälle,
därför att den proposition, som jag syftar på, propositionen nr 198,
icke famnar någon redogörelse för hur man räknat för att komma
o, A „na bri.st> 0In man exempelvis har räknat med att spannmålstullarna
skola vara suspenderade till årets slut eller ej_åt mmstone

finns icke någon sådan uppgift i vad jag haft att tillgå
åt* sutta mig sa in i saken, att jag ens kan uttala en förmodan
om, i vilken man denna kalkyl kan vara byggd på riktiga
si ror eller pa alltför pessimistiska eller för optimistiska antaganden.
Jag gar emellertid i mitt resonemang ut ifrån, att det verkigen
blir en brist av 15 miljoner kronor, såsom finansministern
bär hemknut. Jag tror icke, att jag i något avseende räknat
oriktigt, nar jag i ram motion har beräknat summan av 1915 års
ne u t r a 1 it et s k o s t n åder, även under ett normalt förlopp av krisen,

unge*är miljoner kronor, detta allt under förutsättning,
att kriget icke kommer att draga ut över nästa vinter eller att
vart land kommer med i kriget. Om jag sålunda lägger tillsammans
dessa 60 miljoner kronor, såsom den sannolika utgiften för
neutralitetsvakten för detta år, med den brist på 15 miljoner
kronor, som finansministern har beräknat, så finner jag, att på
915 ars^ stat uppstår ett deficit av 75 miljoner kronor. Om jag
nu Lar de 28 miljonerna från kassafonden och bringar ner den
tull 4o miljoner kronor, vad har jag då för att bestrida detta 75
™ioners deficit pa 1915 års stat? En nationalekonomisk skriftställare.
som härom dagen skrev en artikel riktad mot mig i Svens
a I agbladet, sade, att man skulle ju kunna skriva av hela
kassaionden. Men även om man gjorde detta och toga de 45
miljonerna av kassafonden och tömde den fullständigt, skulle det
ända bil ett deficit på 30 miljoner kronor. Det är min uppfattning,
såsom jag_ nyss antydde, att det inte är möjligt att göra
detta utan att vi få räkna med, att en betydande del av dessa 75
mi joner kronor, ja, jag skulle vilja säga största delen av den 75
miljoners brist, som vi nu ha att räkna med, måste bestridas av
skattemedel. Det förslag, som är framlagt i min motion, innebär
da, att man skulle pa 1916 års budget, som vi nu reglera, överlora
dessa 27 miljoner kronor, som man vet kvarstå som en ännu

Nr 84.

Ang. en särskild
tilläggsskatt.

(Forts.)

54

Onsdagen den 19 maj,

obetäckt brist av 1914 års neutralitetsutgifter, och jag; har beräknat,
att man skulle kunna taga dem tran tva olika inkomstkällor.
Den ena utvägen vore en ökning av krigskonjunkturskatten i
huvudsaklig överensstämmelse med den motion, som blivit vackt
av herrar Sandler och Palmstierna och som avser en väsentlig
höjning i progressionen. Och jag räknade med, att man a ena
sidan, såsom andra kammaren i dag beslutat, avsloge Kung!. Maj:ts
proposition om att en del av krigskonjunktiirskattemedlen skulle
överföras till värnskattefonden och i stället förde beloppet till
statsregeringen, och att å andra sidan den merinkomst som. srigskonjunkturskatten
skulle lämna med denna höjda progression,
beräknad till 10 miljoner kronor mer än Kungl. Maj:t beräknat,
så återstode då en brist på mellan 17 och 18 miljoner kronor, som
ännu skulle vara obetäckt, ifall denna kalkyl hade tillämpats, och
för att betacka detta belopp hade jag föreslagit i mm motion, att
man skulle taga ut en särskild tilläggsskatt antingen pa det sattet

att man tillämpade värnskatteschemat genom att taga en femtedels

värnskatt under detta år, eller också så, att man beslöt en höjning
av inkomst- och förmögenhetsskatten, vilken i sa fall, lör att den
skulle kunna komma upp till denna summa av 17, 18 miljoner
kronor, skulle uppgå till 50 procent över det normala. Jag har
för båda alternativen ansett, att 2,000 kronors ren inkomst skulle
vara fria från skatt och att man också borde gorå en begränsning
så till vida, att man, först när 6,000 kronors förmögenhet ingick
som andel i det taxerade beloppet, borde låta skyldighet a.tt utge
tillägsskatt uppstå. Detta är i korthet de kalkyler, med vilka lag
räknat i min motion, som man både här i riksdagen och utom riksdagen
ägnat en viss uppmärksamhet, som var och en känner ti .

Nu It o-ger mitt förslag eller den motion jag vackt i ett något
ändrat läge på grund av senare tillkomna upplysningar, balunda
skulle det grepp, som man skulle behöva taga ur kassafonden
enligt vad man nu vet — icke behöva ga upp till 27,7 miljonei
kronor utan skulle kunna stanna vid 20 8 miljoner la grund av
att vissa inkomstkällor ha tillkommit och pa grund av det beslut
vi i dag ha fattat, att vi icke skola föra någonting av krigskonjunkturskattemedlen
till värnskattefonden bär man vunnit 6,9
miljoner för statsregleringen, och följaktligen har det grepp man
skulle behöva göra ur statsreglermgsfonden sjunkit tiil -0,8 miljoner
kronor. Jag begärde votering beträffande 8 § i det betänkande,
som nyss föredrogs, för att vi vid behandlingen av denna
motion skulle ha tillfälle att åtminstone någorlunda kunna bedöma,
hur utsikterna ställa sig beträffande den blivande gemensamma
voteringen om några dagar angående samma paragraf, oc
det visar sig "då, att i första kammaren avgivits för denna progressionsskala,
som vi här nyss uttalat oss för 52 ja och i andra
kammaren 135 ja, tillsammans alltså 187 ja, medan dnrempt i forsta
kammaren avgivits 80 nej och i andra kammaren 64 nej, sålunda,
tillsammans 144 nej. Av de röstsiffror som framkommit genom
dao-ens votering i bada kamrarna, framgar alltså, att det avgivits

Onsdagen den 19 maj, e. m.

55 Nr 84.

187 ja och 144 nej, och följaktligen kan man anse som alldeles Ang. en såravgjort,
att riksdagens beslut angående 8 § kommer att fattas i sl''Aid tilläggsöverensstämmelse
med andra kammarens mening och att sålunda *
den höjning i progressionsskalan, som vi uttalat oss för här i andra ^ ort9''^
kammaren, kommer till stånd. I och med att det kan räknas som
säkert, att riksdagen kommer att fatta beslut om att denna krigskonjunkturskatt
skall utgå efter progressiv skala, är det tydligt,
att några miljoner kronor komma att vinnas genom denna skatteskala.
Jag skall inte uttala några spådomar härvidlag, men jag
tror nog, att man kan kalkylera med eu 4 ä 5 miljoner kronors
ökning i intäkten utav krigskonjunkturskatten genom det beslut,
som nyss är fattat, då jag i allmänhet har den uppfattningen, att
Kungl. Maj:t har mycket försiktigt kalkylerat beträffande denna
krigskonjunkturskatts totala avkastningsbelopp. Om jag då räknar
med en 4 ä 5 miljoner kronor, som vi skulle ha vunnit ytterligare
genom den utgång, som den gemensamma voteringen angående
krigskonjunkturskatten kan väntas komma att få, så får jag.
om jag drager 4 å 5 miljoner kronor ifrån de 20,8, ett totalbeiopp
av 16 miljoner kronor, som nu skulle återstå att taga ur kassafonden.

Jag medger naturligtvis, att i samma ögonblick, som man
kommit ned ifrån vad Kungl. Maj:t föreslagit, nämligen 27 miljoner
eller nära 28 miljoner till 16 miljoner, vilket såsom jag visat,
blir det sannolika grepp, som skulle behöva tagas i kassafonden,
i och med detsamma bär man kommit därhän, att de invändningar,
jag gjort mot det kungl. förslaget, naturligtvis i någon
mån reducerats. Det kan naturligtvis icke bestridas från min
sida. Och därför förstår jag mycket väl, att reservanterna i
bevillningsutskottet, vilka, när de hade att fatta sin ståndpunkt,
hade kännedom om dels denna progressiva skala, som hade
samlat halva bevillningsutskottet, och dels om de 6,9 miljoner,
som jag nyss talade om, gått till en sänkning av de skattesatser,
som jag föreslagit. Det finner jag mycket naturligt och riktigt.

Jag kan således icke det ringaste fasta avseende vid att vissa tidningar,
som varit vredgade över denna motion, visat skadeglädje
över att icke mina kamrater i utskottet följt mitt förslag. Hade
jag själv suttit i utskottet och haft tillgång till dessa siffror, så
hade givetvis också jag kommit att förorda precis samma väg för
att uttaga endast vad som rimligen behöves till täckande av det
deficit på 16,000,000 kronor, som jag nyss talade om.

Jag vill sluta mitt anförande med att taga upp de invändningar,
som ha gjorts mot att ta ut denna skatt i år. Bevillningsutskottets
majoritet och i någon mån även de liberala reservanterna
hålla före, att man icke kan taga ut en skatt i år på
grund av den ekonomiska ställning, som nu föreligger. Ja, jag
skulle höja mig för det skälet, om det vore så, att det vore utsikt
för att det bleve bättre inom de närmaste åren. Men om jag
har rätt i min uppfattning — och det tror jag, att jag har —
att det är en 60, 75 miljoner krono!-, som extra måste tagas ut

Nr 84. 56

Onsdagen de» 19 maj, e. in.

Ang. en särskild
tilläggsskatt.

(Forts.)

skattevägen, och jag vidare går ut ifrån, att man icke kan balansera
över det fram på 1920-talet eller någonting sådant, utan att
man måste dela upp det och taga ut det av skattebelopp under
loppet av 4, 5 år eller någonting sådant, då uppstår för mig ingen
tvekan, huruvida man bör börja härmed innevarande år. Ty det
är att märka, att det under nästa år säkerligen icke blir mera
möjligt att taga ut denna skatt än nu. Då har man liksom i år
både en tredjedel av värnskatten att betala, och för den, som får
krigs konjunkturvin st, blir det att betala krigskonjunkturskatt då
liksom i år och förmodligen till större belopp 1916 än 1915, ty
jag tror, att krigskonjunkturvinsterna komma att bliva större innevarande
år än förra året. Samma argument, som nu möter mitt
förslag år 1915,0kommer följaktligen att kunna anföras med samma
rätt år 1916. År 1917 kan man fortfarande peka på att man har
en tredjedel av värnskatten obetald, och att man följaktligen, icke
kan lägga på denna skatt då heller. Då kommer jag fram till år
1918, då man skulle kunna börja tänka på att taga ut någon del
av dessa stora summor, som måste bestridas genom skattemedel.
Jag undrar, om man verkligen kan säga, att det är en ansvarig
ekonomisk politik, som man för, om man på det sättet balanserar
över 2, 3, 4 år fram i tiden hela betalningen genom särskild skatt
av dessa stora kostnader för neutralitetsvakten.

Vi måste enligt min uppfattning börja att taga ut detta nu,
och om vi i år stanna vid att taga ut ett belopp av 12, 15 miljoner
eller någonting sådant, som man kan tå fram genom ett bifall
till den reservation som är anförd här, då ha vi täckt en fjärdedel
eller eu femtedel av det deficit, som vi måste bestrida genom
skattemedel, och det kan väl icke sägas vara i något avseende
obilligt. Jag kan för min del icke finna det riktigt, att man på
detta sätt vräker över på framtiden alla bördor medan man däremot
icke nu gör någonting för att ta ut någon särskild skatt av
andra än av dem, som har fått krigskonjunkturvinst.

Ur dessa synpunkter anhåller jag, herr talman, att få yrka
avslag på utskottets hemställan och bifall till den reservation,
som är avgiven av herr Bäckström m. fl. och fogad vid utskottets
betänkande.

Herr vice talmannen, som under herr Bydéns i Malmö anförande
övertagit ledningen av kammarens förhandlingar, gav härpå ordet till

Herr Nilsson i Bonarp, som yttrade: Herr talman! Om
herrarna genomläsa detta betänkande, så skolen I finna, att utskottet
vid behandlingen av denna motion har delat upp sig på
två linjer, eller tre, om man så vill, men egentligen på två linjer
i avseende på klämmen, Icke ens den ärade motionärens meningsfränder
ha kunnat ansluta sig till något av de av motionären framställda
alternativen helt och hållet, utan även dessa ärade ledamöter
av bevillningsutskottet ha gjort en prutning i det slutyrkande,
de ha kommit till. Detta härleder sig kanske därav, att,

Onsdagen den 19 maj, e. in.

57 Nr 84.

sedan motionen väcktes, har, såsom också den föregående ärade Ang. en särta]
aren erinrade, framkommit, att vissa inkomster, som icke förr skild tilidS9^
ha varit kända, ha kunnat beräknas nu, då statsregleringen har akattuppgjorts.
(*ort8-)

Ser man på denna motion, innebär den ju i själva verket, kan
man säga, helt och hållet en omläggning av finansplanen. Den
skulle helt. och hållet läggas om och icke gå efter de linjer, som
Kungl. Makt föreslagit. Det har nu utskottet för sin del icke
kunnat gilla, utan utskottet har funnit, att de skäl, som motionären
framfört, icke varit tillräckligt övertygande för ett sådant
tillvägagångssätt. Man får dock komma ihåg, att samma inkomst
kan drabbas av skatt, åtminstone tre gånger, ja, man skulle till
och med kunna säga fyra gånger, men i varje fall tre gånger kan
man säga, ^att samma inkomst kan drabbas av skatt, och då är
det rätt hårt, att ytterligare komma med ett förslag med så avsevärda
konsekvenser, vilka skulle drabba inkomsten ytterligare,
den fjärde gången. Vi ha nu den vanliga skatten, sedan ha vi
den. extra värnskatten, och för en stund sedan beslöts en krigskonjunkturskatt
Värnskatten går ju upp till 90 miljoner, således
mycket högre än som förut hade varit från vänsterhåll påyrkat.
Den nu i dag beslutade krigskonjunkturskatten beräknas
till 7,200,000 kronor. Att under sådana förhållanden sätta ifråga
en särbeskattning, som skulle uppgå till så avsevärda belopp, som
de av herr Rydén antydda, det har utskottet icke kunnat finna
vara lämpligt. Det är ju nämligen så, att en stor del av de skattdragande
lida under trycket av de nuvarande förhållandena, och
deras skatteförmåga kan givetvis i stället för ökad vara väsentligt
minskad, och är så åtminstone i många fall förhållandet. Detta
gör, att man skulle kunna, om ett sådant förslag genomfördes,
sätta ifråga, om det icke skulle verka rätt skadligt för ett fortsatt
normalt bedrivande av näringslivet och näringsverksamheten.

Vi ha därför, som sagt icke kunnat anse det vara tillrådligt
att nu gå den vägen. Vi äro också förvissade om, att då behov
av större, inkomster för statsverket gör sig gällande, så kommer
nog regeringen att framlägga förslag om tillgodoseende därav, och
vi ha därför icke heller velat vara med om att ge regeringen något
direktiv i detta stycke. Däruti avvika vi således från de liberala
ledamöterna av utskottet, ehuru vi äro ense med dem i fråga om
klämmen. Liberalerna ha nämligen genom ett förhandsuttalande
antytt, vilken väg regeringen i framtiden borde gå för att uttaga
det belopp, varom här är fråga. Men vi ha icke ansett, att det
föreligger någon anledning att ge regeringen ett sådant direktiv.

Beträffande vad motionären i övrigt anfört är jag förvissad,
att detta kommer att från annat håll besvaras, och att jag således,
ehuru jag skulle kunna göra det, icke nu har någon anledning att
gå in på den sidan av saken, utan jag tillåter mig att med stöd
av vad utskottet anfört yrka bifall till utskottets hemställan.

Vidare anförde

Nr 84. 58

Onsdagen den 19 maj. e. m.

Ang. en särskild
tilläggsskatt.

(Forte.)

Herr Rune: Herr talman, mina herrar! Det har ju nyss påpekats,
och det veta vi alla, att den neutralitetsvakt, som vårt
land hittills fått underkasta sig och även i fortsättningen kommer
att få underkasta sig, har dragit kostnader till ett efter våra
förhållanden synnerligen stort belopp. Detta belopp har man naturligtvis
måst dels taga ur fonder, dels upplåna för tillfället, och
dels genom förskott betacka tills vidare. Men jag antar, att yi
alla från de tre partierna äro ense om att det icke kan fortgå så,
utan att vi måste vara betänkta på att betäcka dessa kostnader.
Naturligtvis kunna de icke betäckas under ett år, men vi måste
å andra sidan dock se till, att de icke hållas obetalade allt för
länge. Därom äro vi nog, som jag sade, alla ense. Beträffande
sättet, huru de skola betäckas, äro väl i huvudsak och principiellt
de båda vänsterpartierna ense. Den skillnad, som råder dem emellan,
framträder, då man kommer till frågan, när dessa kostnader
skola betäckas. Socialdemokraterna, vilkas taleman nyss har utvecklat
deras åskådning på saken, anse, som herrarna hörde, att
det icke går an att lägga denna börda helt och hållet eller huvudsakligen
på framtiden, utan att man måste redan nu börja att
betäcka dessa kostnader, och de föreslå, att de skola betalas genom
en särskild tilläggsskatt av SO % av inkomst- och förmögenhetsskattens
belopp. Jag vill nu sätta ifråga, om det först och främst
kan vara absolut nödvändigt och vidare, om det kan vara lämpligt
att nu företaga en sådan åtgärd. Här har förut av den föregående
talaren erinrats, att man för närvarande har många olika direkta
skatter, nämligen två mer än man här i landet är van vid att ha.
Detta är fullkomligt sant, och redan av den anledningen anser jag
och, jag tror. många med mig, att det är ganska svårt att nu
också lägga på denna ifrågasatta tilläggsskatt. Men därtill komma
ytterligare några skäl, som jag anser ännu viktigare än de
förut nämnda och som göra, att jag för min del, och, såsom jag
tror, de flesta av det parti, jag tillhör, icke äro hugade att nu
genast pålägga en sådan tilläggsskatt. Vi maste betänka, att utom
skatter tryckes befolkningen för närvarande utav en dyrtid, till
vilken vi ''knappast skådat maken, och man bör väl ta hänsyn även
till detta, när det gäller att bedöma, huruvida svenska folket har
förmåga att utgöra ytterligare skatter, vare sig direkta eller indirekta.
Vi ha sett, att vi varit tvungna att lätta på den indirekta
beskattningen genom spannmålstullarnas suspenderande, och
det är nog icke utan skäl detta är gjort, och då får man väl också
tänka på, att skatteförmågan i övrigt, även beträffande de direkta
skatterna, också kan i väsentlig mån tryta. Jag vill också påpeka
för herrarna, att det synes mig, som om de uttalanden, som gjorts,
och de linjer, som ivppdragits i den liberala reservationen för betäckande
av kostnaderna för neutralitetsvakten, både de, som redan
behöft anskaffas och de, som komma att behöva anskaffas, ur rent
demokratisk synpunkt skulle vara att föredraga. Jag vill erinra
därom, att den reservation, till vilken socialdemokraterna nu yrka
bifall, innebär, att personer, som ha 2,000 kronors inkomst och

Onsdagen den 19 maj, e. m.

59 Nr 84.

därutöver, skulle få betala ett tillägg till inkomst- och förmögen- Ang. en särhetsskatten.
Man måste dock säga, att för den, som har en in- ^tidttiiäggskomst
på 2,000 eller mellan 2- och 3,000 kr., komme denna tilläggs- *
skatt icke att bli så ringa, att den icke spelade någon roll. Jag or ''
tror, att man i stället måste räkna på ett annat sätt, när det råder
en sådan fruktansvärd dyrtid som för närvarande, vilken naturligtvis
måste för inkomsttagare mellan 2- å 3,000 samt även för sådana
mellan 3- k 4,000 och även 4- ä 5,000 kr. verka i hög grad fördyrande
på levnadskostnaderna. Då tror jag, att även för en inkomsttagare
på 2,000 eller 2,000 och några hundra t. o. m. några
få kronors ytterligare skatt skall visa sig vara ganska kännbar.

Det har därföre synts oss, som om det skulle vara lämpligare,
om man något sköte på den tidpunkten, då vi skulle börja betacka
kostnaderna för vår neutralitetsvakt. Yi ha emellertid, för att
det skulle vara fullständigt klart, att det icke är vår mening, att
man på gammalt känt sätt skall vältra över betalningen för sådana
kostnader på jämförelsevis svaga skuldror, i vår reservation
angivit de linjer, enligt vilka vi anse, att dessa kostnader till sist
böra betäckas. Yi ha nämligen uttalat, att vad som erfordras för
att betäcka dessa kostnader skulle suttagas genom särskild direkt
beskattning, så ordnad att densamma träffar de ekonomiskt bärkraftiga
i samhället i förhållande till deras skatteförmåga, men
att från ifrågavarande beskattning helt och hållet fritagas de
samhällsmedlemmar, som icke skäligen kunna belastas med ytterligare
bördors. Nu får jag verkligen säga, att jag anser det vara
fullständigt konstaterat, att de personer, som ha nätt och jämt

2,000 kronors inkomst eller något däröver, verkligen icke ha den
bärkraft, att de för närvarande kunna betungas med ytterligare
beskattning. Detta är ett av de allra starkaste skälen till att jag
för min del och flera med mig icke ha ansett oss kunna beskatta
svenska folket på det sätt, som de socialdemokratiska representanterna
här föreslagit.

Jag vill i detta fall för min egen del tillägga, att jag anser
mig böra redan nu uttala den åsikt, att, om Kungl. Maj:t nästa
år kommer med en utredning angående dessa kostnader och med
förslag till deras betäckande, det är att hoppas, att man icke
försöker lägga dessa kostnader eller dessa bördor på de mindre
bärkraftiga genom en eller annan indirekt beskattning. Det har
redan under utskottsbehandlingen framhållits, att ett lämpligt sätt
att betacka dessa kostnader vore att höja tullen på kaffe. Jag
för min del anser mig redan nu böra taga bestämt avstånd från
särskilt denna tanke, enär den ökade tullinkomst, som på detta
sätt skulle inflyta, vilade på en sådan beskattning, som efter mitt
förmenande hårdast drabbade just de minst bärkraftiga i vårt land.

Jag vill även med anledning av vad talaren på Skånebänken
yttrade, att den beräknade bristen skulle gå ned från 27 miljoner
till, enligt vad man nu kan beräkna, omkring 16 miljoner kronor,
uttala, att i denna omständighet har man tyckt sig finna så mycket
mindre anledning att, av rädsla för denna brist på den före -

Kr H. 60

Onsdagen den 19 maj, e. m.

Ang. in särskild
tilläggsskatt.

(Forts.)

liggande budgeten, anse det absolut oundgängligt att redan nu
pålägga en tilläggsskatt. Jag för min del anser, att om man, såsom
talaren på Skånebänken, tänker sig, att dessa kostnader för neutralitetsvakten
skola betalas på 5 år, så kommer man i alla fall
ett rätt gott stycke på den vägen, om man följer vårt förslag, ty
när de tre år gått, under vilka värnskatten skall betalas, och man
sedan för denna sak beslutar en direkt beskattning, vilken enligt
min enskilda uppfattning bör läggas ungefär på samma sätt som
den värnskatt, vilken redan är beslutad, skulle man i alla fäll få
kostnaderna betäckta inom 5 eller högst 6 år.

Det är min fulla och livliga övertygelse, att man på det av
de liberala reservanterna föreslagna sättet skulle bäst tillgodose
hela landets krav på en beskattning, som kommer att utgöras endast
av de verkligen bärkraftiga här i landet. Jag tror icke, att
något skall kunna förmå vänsterpartierna att släppa detta krav
eller hindra dem från att i verkligheten genomdriva eu så rättfärdig
sak, och därför instämmer jag, herr talman, i det yrkande
på bifall till utskottets kläm, som här förut framställts, men jag
yrkar på samma gång på det bestämdaste, att utskottets motivering
skall utgå och ersättas av den motivering, som är föreslagen
av de liberala reservanterna.

Herr Branting: Herr talman! Här ha ju redan framförts de
synpunkter, från vilka man på socialdemokratiskt håll sett på
denna sak. Jag får såga, att när jag såg utskottets korta motivering
till dess avstyrkande hemställan, blev jag mest förvånad
över slutorden i densamma, där utskottet förtröstansfullt räknar
på, att Kungl. Maj:t icke lärer underlåta att, »om och när behovet
det påkallar, förelägga riksdagen förslag till förhöjda skatter».
Detta ord »om» i den situation vi för närvarande befinna oss är
verkligen ganska obetalbart. Nog måste väl litet var, som något
ser på den ställning, i vilken vi kommit genom återverkningarna
från världskriget, vara eniga om, att här måste det komma att
bliva en synnerligen betänklig ebb i våra tillgångar och att, om
man på något sätt skall kunna betäcka de ofantligt stora kostnader,
som neutralitetsvakten anses kräva, de därför erforderliga
medlen måste tagas ut från medborgarna i en eller annan form.
Att då t. o. m. vara så förhoppningsfull och sangvinisk, att man
kanske skulle kunna helt och hållet undgå att någonsin behöva
tänka på några nya skatter och i stället på något obegripligt sätt
få dessa hål fyllda ändå, är verkligen ganska förvånande att finna
från bevillningsutskottets majoritet.

Nu har man här från högersidan invänt — och det var också
ett skäl, som var mycket tungt vägande, hörde vi nyss — att man
skulle helt och hållet vända om Kungl. Maj:ts plan för hela denna
sak genom att i huvudsak följa den linje, som framlagts i herr Rydéns
motion. Men vad innebär då Kungl. Maj:ts förslag, som man nu
är så angelägen att hålla sig till och som man så förtröstansfullt
litar på? Det innebär ju ingenting annat, än att man skall skjuta

Onsdagen den 19 maj, e. m.

61 Jfr 84.

alltsammans på framtiden, att man skall genom den manipulation Ang. en

m O fl fl O H r* ATI va Til r* o lrn nr./i 4 ^ .1 «.. ^ 1_ •• • _ 40 • 4.. j .. ■ T* 1 I .''fl

, _ x ’ ^vy-Liv/iu. va^u. -Lu.a.uxj.;uxd uxul

med den befintliga kassafonden, som bär föreslås, i högst väsentlig
mån nedbringa denna utan att alls tänka på, att under det nu
löpande året ökas oupphörligt detta bål genom att alltjämt mycket
väsentliga belopp måste utgivas, så att riksdagen nästa år får
framför sig en fruktansvärd situation. Men ingenting alls göres
i god tid för att kunna åtminstone minska den svåra brist som
därigenom uppkommer.

Vad som föreslås tran vår sida är ju ingenting annat, än att
man skall börja att göra vad som är oundvikligt. Det är ett så
förskönande talesätt detta i-oms, som jag nyss talade om, att man
kan icke ta det på allvar. Vi måste se den sanningen i ögonen
att först och främst äro de ordinarie utgifterna växande i den
starka proportion, som vi alla känna, på grund av fjolårets härordningsbeslut,
och därtill komma dessa kända förhållanden, som
nödvändiggöra massor av nya utgifter. Men då måste också nya
inkomster beredas, och varför skall man då leka blindbock med
nationen? Varför skall man då icke se sanningen sådan, som den
är, och verkligen börja att redan vid denna riksdag göra något
för att försöka att ställa så, att svårigheterna icke skola bliva
alltför störa nästkommande ar och även de därpå följande åren?

Det talades om, att det blir nu tre gånger — och herr Nilsson
i Bonarp säde visst, att det blir fyra gånger, men jag vet icke
hur han då räknade som det blir skatt på skatt pa samma inkomst.
Men man observerar icke, när man lägger den måttstocken,
att det är dock endast vissa mindre delar av nationen, som
genom värnskatten, och en ännu vida mindre del, som genom den
nyss ^beslutade krigskonjunkturskatten fått vissa särskilda bördor

pålagda. _ Det är rimligt, det måste jag jämväl säga, att man
går något vidare i detta avseende och låter kostnaderna för neutralitetsvakten,
som verkligen är en angelägenhet av den allra
största betydelse för hela vårt folk, bäras av folket i någon vidsträcktare
mån. Men naturligtvis måste man också samtidigt ihågkomma,
att dessa bördor icke få läggas så, att de gå ned till och
träffa sådana samhällslager, av vilka det är omöjligt att utpressa
något ytterligare, därför att de redan ha det högst bekymmersamt
och redan äro så nära existensminimum.

I de båda alternativa förslag, som framlagts i motionen, har
man satt gränsen här ungefär vid 2.000 kronor. Nu yttrade herr
Rune i sitt anförande, att det, såvitt jag förstod hans tankegång
rätt, var en alldeles för låg gräns, som man här gått ned till, och
att för en inkomsttagare av 2,000 kronor eller 2,000 och några
hundra är ställningen i alla fall så bekymmersam, att även det
minsta ytterligare pålägg blir kännbart. Jag förstår ganska val
detta resonemang, och jag medger villigt, att det ligger åtskillig
sanning i den ^satsen, att personer i just den ställningen redan nu
äro ganska hart tryckta av skatter och i all synnerhet av den
dyrtid, för vilken de liksom alla andra äro utsatta — men som
väl naturligtvis ännu hårdare trycker på de mycket större folk -

skild tilläggs
skatt.
(Fort*.)

Nr 84. 62

Onsdagen den 19 maj, e. m.

Ang. en sär- lager, som äro hänvisade till en inkomst under den nyssnämnda.
skild tilläggs- ]\ien man måste ju ändå säga sig, att det gives ingen annan utväg
skatt. ,irl att försöka ta något även av dem, som kunna bära ett sådant
(Forts.) pålägg, och jag vill erinra herr Rune därom, att ifall dessa 30
procent skulle beviljas, skulle det, om jag räknar rätt, icke bli
stort mer än sex kronor, som skulle komma på de lägsta inkomsttagare,
som det här bleve fråga om och för vilka han nu ömmade.
Eu skatt på sex kronor är förvisso ingalunda något, som man kan
behandla med ringaktning, när . det gäller dessa inkomstgrupper
Men så som förhållandena blivit, lär väl litet var få hjälpa till
och dra sitt strå till stacken, för att statskassan skall kunna

någorlunda reda sig. .

Jag vill med detta framhålla, att det hjälper icke, att vi
blunda inför denna verklighet, det hjälper icke, att vi nu blott
skjuta upp till framtiden, utan det klokaste, som riksdagen kunde
göra, vore i alla fall helt visst, om den toge den reducerade skatt,
som av reservanterna blivit föreslagen, och som kunnat reduceras
på den grund, att nya upplysningar efter motionen ha framkommit.
Det är ju gott och väl — och det är alltid att taga fasta på det
erkännande, som härutinnan givits i det liberala förslaget till motivering''
— att det är meningen att sedan tillgripa en särskild
direkt beskattning och att man då skall söka träffa de ekonomiskt
bärkraftiga i samhället i förhållande till deras skatteförmåga. Jag
är liksom herr Rune övertygad om, att detta blir den enda möjligheten,
varigenom de båda vänsterpartierna skola kunna avvärja de
attentat, som utan allt tvivel komma att riktas mot de stora och
fattigaste folklagrens skatt oförmåga och mot deras levnadsställning,
när man sedan måste försöka plocka tillsammans de nödvändiga
miljonerna för att fylla hålen. Men det hade dock varit
bättre^ om man icke blott hade givit detta allmänna direktiv lör
framtiden utan genast velat ta detta steg för att visa, att man
vill söka att lätta för denna framtid, då bördorna minsann, i alla
fall bli tillräckligt stora. Det är icke nog med, att man i detta
fall låter var dag ha sin egen plåga, när var dag, som går, endast
ökar det hål, som finnes i tillgångarna och endast gör svårigheterna
att täcka detta allt större och större.

° Jag kan således, herr talman, icke finna, att de skal, som här
anförts utöver dem, som finnas angivna i papperen framför oss,
kunna på minsta sätt innebära, att man icke redan, nu bör göra
något för att börja fylla bristen genom att skaffa tillgångar till
statskassan. Detta behöves väl, och därför skall jag, herr talman,
be att få ansluta mig till dem, som yrka bifall till den av herr
Bäckström m. fl. avgivna reservationen.

Herr Hildebrand: Herr talman, mina herrar! Jag kan er känna,

att när den föregående ärade talaren med sin kritik vände
si0- mot ordet »om» i slutet av utskottets utlåtande, så kan jag
vara med honom och gilla vad han därvidlag sade. Jag tror, att
det är invcket sangvinisk att sätta ut detta »om», och det har

63 Är 84.

Onsdagen den 19 maj, e. m.

val kommit med mera av gammal vana. Det torde väl vara tämligen
klart, att när kriget slutar, stå de europeiska staterna, ock
naturligtvis då i första rummet de krigförande, inför fullkomligt
nya beskattnings- och statsinkomstproblem, så oerhört svårlösta,
att det behövs ett samarbete av adla möjliga krafter i de olika
länderna för att ordna de finansiella förhållandena. Det kan nog
icke hjälpas, att även i de länder, där man måhända lyckas att
under hela kriget bevara sin neutralitet, kommer det att bli mycket
störa svårigheter att få eu sund statsekonomi. Jag tror, att
man måste bereda sig på att få en del nya skatter och dessutom
se gamla skatter ökade. Men nog förefaller det mig i alla
fall något egendomligt att ifrågasätta, att riksdagen nu mitt under
den kris, i vilken vi befinna oss, skall utan någon närmare utredning
ganska lättsinnigt kasta sig på denna starka ökning av
inkomst- och förmögenhetsskatten eller att gå med på en ny tilläggsskatt.
Man bör väl ändå utreda saken närmare, innan man
kommer med något, som tar så pass djupt, som detta förslag gör.
Jag skulle bättre ha förstått den siste talarens anförande, om kriget
hade varit slut och om man kunde bättre beräkna och överblicka
den närmaste tiden.

Huru ställer sig nu saken för vårt land mitt under krisen?
Jo så, att de näringsidkande klasserna icke längre i regel ha sina
vanliga inkomster, utan! landet är i hög grad beroende av enskildas
ansträngningar att fa vår införsel och vår utförsel i gång.
Det kan icke förnekas, att det på de enskilda och särskilt alla.
som syssla med produktion för export, nu ställes orimligt mycket
större anspråk än eljest. Det är i landets intresse att de spänna
sina krafter till det allra yttersta och att de åtaga sig den ökade
risk, som är förenlig med all större affärsverksamhet under sådana
tider som denna. Jag tror, att det i denna situation skulle vara
alldeles felaktigt att gå så snabbt fram på den direkta beskattningens
väg, som här är föreslaget, i all synnerhet när det icke
är nödvändigt att nu] göra det för att få inkomsterna att täcka
utgifterna. Jag menar med andra ord, att när landet måste ställa
sa oerhörda krav, går det icke an att mitt under pågående kris
beskatta företagarna alltför tungt. Det kan verka nedstämmande
och nedslående, och det kan verka dämpande på företagsamheten
i_ större mån, än man beräknat, just med hänsyn till de stora
riskerna. Jag tror, att det är vida riktigare att här underlåta
att gå den väg, som motionären och den föregående talaren anvisat
och att i stället här gå med på utskottets hemställan. När
krisen sedan blir slut, är det mycket lättare att överblicka, vilka
beskattningsvägar, man bör gå fram på. Jag är, som sagt, övertygad^
om, att nog fä vi då beträda nya vägar och även gå hastigare
fram på de gamla.

Med hänvisning till vad jag nu anfört ber jag, herr talman,
att få yrka bifall till vad utskottet här hemställt.

Herr Ruin g: Herr talman, mina herrar! I mångt och mycket

Ang. en särskild
tilläggsskatt.

(Forts.)

Nr 84. 64

Onsdagen den 19 maj, e. nu

Ang. en sär- delar jag deri uppfattning, som uttalats av hen* Branting, nicn
skild tilläggs- ;ao. kan dock icke komma till samma yrkande som han. Jag beskatt.
Plågar ävenledes, att tiden icke medgivit för bevillningsutskottet
(>''ort3'') att försöka utarbeta en plan, hur det skall bli möjligt för staten
att genom ny beskattning kunna fylla den lucka, som alldeles
säkert uppstår i budgeten för år 1915. Jag delar fullständigt
herr Brantings uppfattning, att man skall icke på något sätt
dölja vare sig för sig själv eller för folket, huru det verkligen

står till. ...

Men varför nödgas jag under sådana förhållanden yrka bitali
till bevillningsutskottets hemställan, dock vad motiveringen beträffar
i överensstämmelse med den reservation, som är avgiven
av herr K. G. Karlsson m. fl.? Jo, därför att jag icke bli\it
övertygad om, att den väckta motionen är väl genomtänkt, och
jag dessutom vet, att tiden icke på minsta sätt räckt till för bevillningsutskottet
att ingående diskutera denna ytterst viktiga
fråga. Tiden har icke blott icke räckt till, utan varit så Knapp,
att utskottet endast under en liten kort stund på söndag middag
kunnat ägna herr Rydéns motion någon liten uppmärksamhet, på
det att utskottets betänkande i detta ärende skulle kunna utdelas
i kammaren i måndags och behandlas och avgöras bär i kammaren
nu i dag, så att eventuella gemensamma omröstningar kunde äga
rum till pingst och de av kammarens ledamöter, som nödgas att
snarast möjligt resa. hem, skulle kunna lämna huvudstaden redan
på lördag kväll. Är det riktigt, frågar jag, att under sådana
förhållanden, när det icke varit möjligt för utskottet att ägna
detta ytterst viktiga spörsmål någon ingående granskning och
diskussion, blott på grund av en motion, som blivit inkastad i
sista ögonblicket från en aktad medlem av denna kammare, besluta
denna skatt? Jag anser det icke; och åtminstone vill icke
jag med min röst bidraga därtill, utan som frågan nu ligger anser
jag, att kammaren gör klokast i att endast, i överensstämmelse
med den liberala reservationen göra i motiveringen ett principuttalande,
huru skatten i framtiden bör uttagas för att täcka den
brist, som uppstår till följd av de stora utgifterna för vår neutralitetsvakt,
och bifalla bevillningsutskottets kläm.

Jag ber, herr talman, att få framställa detta yrkande.

Herr Staaff: Herr talman, mina herrar! För det första

tror jag, att vi, när vi debattera denna sak, böra komma ihåg, att
med de utvägar, som nu äro funna, det i alla fall skall lyckas oss
att, om jag icke räknar orätt, omedelbart täcka innemot två tredjedelar
av de nu ifrågavarande extra ordinära kostnaderna. Naturligtvis
hade det varit det önskligaste, i fall man kunnat täcka alltsammans
omedelbart. Men redan två tredjedelar är ju onekligen
mycket betydande. , .

Jag för min del har icke den uppfattningen, att det satt, som
här föreslagits av de socialdemokratiska reservanterna, är.fullt
antagligt. Man har egentligen två utvägar att välja på, antingen

Onsdagen den 19 ma, e. m

65 Nr 84.

att bestämma sig för ett. sådant tillägg till inkomst- och förmögen- Ang. ™ ,århetsskatten,
som de socialdemokratiska reservanterna nu stannat shiidtillägg’-vid, eller för någon värnskatteliknande skatt, som de i sin mott- shatt
yering förklara, att de kanske skulle föredragit, men som de nu (*orts-''
icke haft tid att fullt utarbeta ett förslag till. Jag tror för min
del, att man alldeles bestämt kan säga, att en sådan slags skatteform
vore mycket att föredraga. Jag tror, att den höjning av inkomst-
och förmögenhetsskatten, som det här är fråga om, kommer
att på ett ganska allvarligt sätt drabba även hushåll, som äro
mycket litet bärkraftiga. Om skatten i regel skulle gå ned ända
till en inkomst av 2,000 kronor, så blir det en icke liten utgift i
så små hushålls budgeter, som man skulle förorsaka genom ett
dylikt tillägg. Herr Branting meddelade att han räknat ut, att
tillägget skulle bli sex kronor på hushåll om 2,000 kronors inkomst.

Bet är ungefär en dagsinlcomst för ett sådant hushåll. Det är icke lätt
under det prisläge, som vi nu leva i, att bliva berövade en dagsinkomst.
. Detsamma gäller icke blott för personer, som hava 2,000
kronors inkomst, utan även för dem, som hava åtskilligt därutöver;
de äro minsann icke så vidare bärkraftiga.

Men de socialdemokratiska reservanterna ha ju icke stannat
vid detta, utan de ha också gjort ett tillägg, varigenom skattskyldigheten
skall gå betydligt längre ned, ja, ända ned till 800 kronor,
nämligen för den händelse att i det taxerade beloppet ingår
ett förmögenhetsbelopp, motsvarande ett kapital av 6,000 kronor.

Detta är naturligtvis för sådana skattpliktiga ännu mycket mera
betungande. Och därtill kommer, att efter min uppfattning, såvitt
jag fatt en riktig insikt i vad reservanterna mena, det synes komma
att fora till de allra besynnerligaste konsekvenser, ja, till rena
orimligheter i åtskilliga fall, om man skall följa den regel som
reservanterna uttrycka så: »dock att skattskyldig, som under år
1915 taxerats för en inkomst, understigande 2,000 kronor skall vara
frikallad från tilläggsskatt, därest icke i hans taxerade belopp ingår
en förmögenhetsdel, motsvarande en förmögenhet av 6,000 kronor
eller därutöver». Då skulle det t. ex. kunna inträffa — och kanske
ganska ofta — sådana fall, som jag här vill nämna. Jag antar, att
av ett par hantverkare den ena har 1,900 kronor i inkomst och 5,500
kronors kapital. Han går således efter reservanternas förslag fri
från detta tillägg. En annan har endast 1,000 kronors inkomst,
men han har 6,000 kronors kapital. Han kommer således att
drabbas av tilläggsskatten, ehuru han uppenbarligen är mycket
mindre bärkraftig än den andre. Ett annat exempel: en person
har 1,900 kronor i inkomst; däri ingår inkomst av kapital om
t. ex. 5,900 kronor. Han går fri. En annan har 700 kronors inkomst,
låt oss säga 700 kronor av jordbruk. Han har en förmögenhet
på 6,000 kronor. Då konstrueras 100 kronor, som lian icke i
verkligheten har, men som motsvarar lön av det han har i kapital,
och dessa. 100 kronor tilläggas sä, att lian kommer upp i 800 kronor.
Följaktligen råkar han ut för reservanternas tilläggsskatt.

Detta synes mig vara så uppenbart orimligt, att jag vågar ifråga Andra

lamm arens protokoll 1915. Nr Sd. 5

Kr 84. 66 Onsdagen den 19 maj, e. m.

Ang. en sur- sätta, om icke samma beklagande, som dessa reservanter ägna åt
skild tilläggs- att ^et forcerade utskottsarbetet icke medgivit en närmare granskska,
L ning av värnskatteförslaget, även skulle kunna tillämpas pa det
(rorts'') av dem själva ifrågasatta skatteförfarandet. Nej, jag tror icke det
är möjligt att så bär på lösa boliner vidtaga sådana åtgärder som
detta slags beskattning med den nu införda nya och egendomliga principen,
en princip som naturligtvis är egendomlig just därigenom,
att den stadgar, att innebavande av kapital på minst 6,000 kronor
skall verka avgörande i fråga om skattskyldigheten för inkomst.
Det är detta som är det nya i denna sak, och som jag icke tror
vara lyckligt. Jag tror, att det kommer att medföra ytterst besynnerliga
konsekvenser. . , ,

Man har sagt, och herr Brantmg har särskilt tryckt mycket
hårt på det, att man ovillkorligen borde söka att åstadkomma det
hela nu, även om man får lov att anlita så pass litet, bärkraftiga
skattekällor, som man här talat om. Jag kan dock icke tro, att
detta är en riktig och väl avvägd skattepolitik. Jag tror, att nar
man måste fylla det stora hål, som här uppkommit genom alldeles
extraordinära förhållanden, men man är nog lycklig att kunna,
såsom jag framhöll, fylla inemot 2/s av beloppet, så är det sa långt
ifrån oriktigt, att det tvärtom är det enda riktiga, att förfara något
försiktigare än vad de ärade socialdemokratiska reservanterna
förordat i avseende å återstoden. Låt oss, såsom de liberala reservanterna
föreslagit, uttala, att dessa kostnader skola fyllas genom
en särskild direkt skatt av sådan rättvis beskaffenhet som de
förordat, låt oss avvakta den tidpunkt, då det är riktigt att pålägga
vårt folk ytterligare en så stor börda. Jag tror, att vi genom
ett sådant förfarande skulle gå riktigare och visare till våga
än genom att följa de socialdemokratiska reservanternas förslag.
Men å andra sidan låt oss icke gilla vad utskottet sagt, som utan
att på något sätt uttala sig om sättet, varpå bristen bör fyllas,
endast och allenast skjuter på framtiden. ,

Jag ber, herr talman, på dessa skäl att fa yrka bifall till utskottets
kläm, men med den motivering, som de liberala reservanterna
föreslagit.

Herr Rydén i Malmö: Herr talman! . Jag kan icke under låta

att svara särskilt herr Staaff, som i sitt inlägg anförde ett
par exempel. Jag skall visa vad de betyda i skatt, de exempel han
valde. Men jag vill förutskicka den anmärkningen, att han valde
med avsikt i sina exempel en förmögenhet, som icke kan konstateras
genom deklarationen, nämligen en förmögenhet av 5,900 kronor.
Jag skulle gärna sett i motionen, att man skulle kunnat la förmögenheter
på belopp av exempelvis 5,900 kronor beräknade i den
ringa mån det kunde hava betydelse, om det varit skattetekniskt
möjligt, men vi hava icke med de nuvarande deklarationsbestämmelserna
möjlighet att få kännedom om förmögenheter under 6,000
kronor. Men huru skall man kunna konstatera, att ett sadant
exempel är riktigt, då man väljer rena ytterlighetsfall, rena gräns -

Onsdagen den 19 maj, e. in.

67 Nr 84.

fall som icke innebära annat än en konstruktion? Huru skulle Ang. «. »*-, att träffa eu person, som bar 700 kronor i inkomst ochskild tillä99s6
000 kronors förmögenhet? Jo, han får 96 öre i skatt; 96 öre s''c"u''

skulle sålunda vara den skatt, som drabbar honom för att hans (Korts’)

fosterland skall försvaras, och detta förefaller så betungande ur like1,
111 synpunkt, att man vill avslå förslaget. I det andra exemplet
1,000 kronors inkomst och 6,000 kronors förmögenhet_blir

skatten efter reservanternas förslag 1 krona 98 öre. Är det något,
som sätter folk på knäna?

Jag förstår, att. folk, som icke haft tid att granska denna
motion, äro rädda för detta förslag, men jag tror, att om herr
btaatt hatt skattetabellerna framför sig, då han framställde sina
exempel sa hade han icke kommit fram med dem. Ty de lära
inte förskräcka oss. Jag är visserligen tacksam för de uttalanden,
som finnas från liberalt håll rörande motionen, men dessa uttalanden
skaffa^ icke penningar i statskassan. Jag vet icke, huru det
ett annat ar kan gå men vad som yttrats kan ju alltid betraktas
som ett fotte. Jag har ansett, att man på det sätt jag föreslagit
skulle pa ett sätt, som icke vore betungande, genom denna progressiva
skatt på de högre inkomsterna och förmögenheterna få in
penningar i statskassan, och jag tror icke, att i verkligheten herr
ötaatf skulle vinna synnerligen mycket gehör med de exempel han
a?lort- „.E“ Peiison med 2-000 kronors inkomst får betala icke, som
bär anförts pa grund av minnesfel, 6 kronor utan 7 kronor 20
öre. Hetta skulle motsvara en dagsinkomst; det är icke mera än
den utgift, som träffar en människa, som blir sjuk en dag på året
och de flesta människor äro väl sjuka eu dag om året, dä de icke
kunna utföra sitt arbete. En person med 2,000 kronors inkomst
skulle sålunda, när det gäller att bestrida ett slags fredsutgift få
vidkännas en utbetalning, som skulle motsvara "de utgifter, som
följa med en dags sjukdom. Jag kan icke finna detta vara så
betungande, att det skulle fälla det föreliggande skatteförslaget.

Herr Bane: Herr talman! Het är verkligen intressant att
k°ra i1 err Etyden, då han förklarar, att en person med omkring

2,000 kronors inkomst — kanske har han därtill en stor famil j att
försörja — skulle i dessa tider kunna komma att åläggas en ytterligare
beskattning av 7 kr. 20 öre och att detta för honom icke
egentligen skulle spela någon roll. Hå vill jag erinra om, att en
sådan person har flera skatter än denna att gälda. Han får även
betala betydligt ökade priser för de livsförnödenheter och andra
nödvändighetsartiklar som han behöver. Jag tycker, att herr Ityderi
borde vara så mycket inne i dessa penningfrågor, att han förstode,
i 7, * i, '' , ore betyder rätt mycket för sådana personer, ja, det

kan till och med hända, att de icke kunna betala detta belopp,
och att de därlör förlora sin rösträtt. 1 1

Heir Rydén i Malmö: Herr talman! Jag skulle endast vilja
säga herr Rune, att jag tycker, att de, vilka såsom herr Rune

Nr SI. 68 Onsdagen den 19 maj, e. m.

Ang. «, sär- känna till dessa skattefrågor, icke borde leka kurra gömma med
skild tiUåggs- siffrorna. Om det är fråga om stora familjer, så vet herr Kune,
skatL att då gäller bestämmelsen i 19 § skatteförordningen, som medger

(Forte.) i vigga fell en nedsättning av 300 ä 200 kronor och vidare 100

kronors avdrag för varje barn samt därjämte i ömmande full
till hälvten av hans taxerade belopp, ifall han lider under sådant
ekonomiskt tryck, som herr Rune talade om. Vi skola väl i detta
fall vara litet rättvisa, så att icke den omständigheten, att det är
fråga om att av mindre inkomsttagare taga. ut någon krona, skall
begagnas såsom förevändning för att slå ihjäl förslaget att taga
ut tusentals kronor av miljonärerna. Det kan jag icke finna riktigt.
För mig är frågan om att skydda landet en alla medborgares
angelägenhet, och jag tror därför icke, att dessa inkomsttagare
böra undantagas, såvida de icke äro absolut urståndsätta
att betala skatten. Jag har sökt att med ledning av gällande
skatteförfattningar få förslaget så riktigt avvägt som möjligt Herr

Staaff: Herr talman! Jag skall endast be att få framhålla,
att de, som förordat ett bestämt uttalande om en värnskatten
liknande beskattning, icke böra kunna beskyllas för att gynna
miljonärerna eller för att ha försökt hitta på någon förevändning
för att göra detta. Efter min bestämda uppfattning måste man,
då man talar om mycket litet bemedlade skattedragares möjlighet
att bära skatten, ovillkorligen jämföra de, som det förefaller, sa
små beloppen med den årsinkomst, som dessa skattedragare ha,
och gör man så, då finner man nog, att en och annan krona kan
för dem betyda mycket.

Herr Sandler: Herr talman! Jag skall endast be att få konstatera,
att det väsentliga i den här frågan är väl ändå det förhållandet,
att om man nu begränsar sig till att skriva till -^ngL
Makt i det här ärendet, så får man inga pengar. Herr Staaff
säger, att man bör ställa sig avvaktande. Denna linje är icke
bra, utan jag anser, att man får välja en annan. Jag far säga,
att sådan situationen är, det är nödvändigt, att vi börja fortast
möjligt med att skaffa penningar, under det att den liberala linjen
endast innebär att skriva till Kungl. Maj:t, och en sådan skrivelse
kostar icke ett spår.

Överläggningen var härmed slutad. Herr talmannen, som under
herr Sandlers anförande återtagit ledningen av förhandlingarna,
yttrade, att han komme att framställa särskilda propositioner dels
beträffande utskottets hemställan, dels ock beträffande utskottets motivering.

I enlighet härmed gav herr talmannen till en början ifraga om
utskottets hemställan propositioner först på bifall till berörda hemställan
samt vidare på avslag därå och bifall i stället till den av herr
Bäckström m. fl. avgivna, vid betänkandet fogade reservationen; och

Onsdagen den 19 maj, e. m.

69 Sv 84.

förklarade herr talmannen sig anse den förra propositionen hava flertalets
mening för sig. Som votering likväl begärdes, uppsattes, justerades
och anslogs en voteringsproposition av följande lydelse:

Den, som vill, att kammaren bifaller bevillningsutskottets hemställan
i utskottets förevarande betänkande nr 36, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren, med avslag å utskottets berörda
hemställan, bifallit den av herr Bäckström m. fl. avgivna, vid betänkandet
fogade reservationen.

Omröstningen utföll med 102 ja mot 81 nej, vadan kammaren
bifallit utskottets hemställan.

Härefter framställde herr talmannen beträffande motiveringen
propositioner dels på godkännande av utskottets motivering, dels ock
på godkännande av den motivering, som föreslagits i den av herr
K. G. Karlsson m, fl. avgivna reservationen; och fattade kammaren
beslut i enlighet med innehållet i sistnämnda proposition.

§ 12.

Föredrogos vart efter annat lagutskottets memorial:

nr 37, angående arvode åt den, som inom lagutskottet biträtt vid
behandlingen av dels Kungl. Maj :ts proposition nr 4 med förslag till
lag om ändrad lydelse av 30 kap. rättegångsbalken m. m. ävensom i
ämnet väckta motioner, dels ock motionen nr 85 inom andra kammaren
av herr E. Palmstierna med förslag till lag om ändrad lydelse
av 10 § i förordningen den 17 maj 1872 angående ändring i vissa fall
av gällande bestämmelser om häradsting m. m.;

nr 38, angående arvoden åt dem, som inom lagutskottet biträtt
vid behandlingen av väckt motion med förslag till ändrad lydelse av
92 § växellagen;

nr 39, angående arvode åt den, som inom lagutskottet biträtt vid
behandlingen av dels Kungl. Maj:ts proposition nr 18 med förslag
till lag om äktenskaps ingående och upplösning m. m., dels ock de i
anledning av propositionen väckta motioner;

nr 40, angående arvode åt den, som inom lagutskottet biträtt vid
behandlingen av Kungl. Maj :ts_ proposition nr 83 med förslag till lag
om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område
m. m.; och

nr 42, med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande
lagutskottets utlåtande nr 32 i anledning av dels Kungl. Maj:ts

Ang. en särskild
alldagsskatt.

(Forts.)

Nr 84. 70

Onsdagen den 19 maj, e. m.

Ang. lag om
förfogande
över vissa
varf.n'' vid krig.

proposition med förslag till lag om äktenskaps ingående och upplösning
m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Kammaren biföll vad utskottet i nämnda memorial hemställt.

§ 13.

Slutligen upptogs till behandling lagutskottets utlåtande, nr 43,
i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om förfogande över vissa varor vid krig eller krigsfara, dels ock i
ämnet väckta motioner.

Genom en den 30 mars 1915 dagtecknad proposition, nr 94, vilken
blivit hänvisad till lagutskottet, hade Kungl. Haj:t under åberopande
av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll,
föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag
till lag om förfogande över vissa varor vid krig eller krigsfara.

I sammanhang med berörda proposition hade utskottet till behandling
förehaft två i anledning av propositionen inom andra kammaren
väckta motioner, nr 208 av herr Palmstierna och nr 212 av
herr Persson i Norrköping.

Utskottet hemställde,

A) att riksdagen med förklarande, att Kungl. Maj :ts ifrågavarande
proposition icke kunnat av riksdagen i oförändrat skick godkännas,
måtte för sin del antaga vid punkten fogat förslag till lag
om förfogande över vissa varor vid krig eller krigsfara eller andra
utomordentliga, av krig föranledda förhållanden; samt

B) att herrar Perssons och Palmstiernas i ämnet väckta. motioner,
därest de icke kunde anses besvarade genom vad utskottet i punkten
A) hemställt, icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Reservationer hade likväl avgivits:
dels vid punkten A) av utskottets hemställan:
av herr Petersson i Lidingö villastad beträffande 4 § i lagförslaget;
samt

av herrar Persson i Norrköping, Lindhagen, Pettersson i Södertälje,
Svensson i Eskilstuna och Lindqvist i Kosta i fråga om 5 §,

dels vid punkten B) av utskottets hemställan
av herrar Persson i Norrköping, Lindhagen, Pettersson i Södertälje,
Svensson i Eskilstuna och Lindqvist i Kosta som yrkat, att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t ville låta utreda, huruvida, i vad mån och på vad sätt åtgärder
genom det allmännas försorg skulle kunna vidtagas för _ att, vid
tillfällen då nöd i större omfattning kunde befaras inom riket, för -

Onsdagen den 19 maj, c. m.

71 Nr 84.

hindra oskälig prisstegring å livsmedel och andra förnödenhetsvaror
samt förelägga riksdagen de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

På hemställan av herr talmannen beslöt kammaren, att det av
utskottet framlagda lagförslaget skulle föredragas paragrafvis, att
paragraferna ej skulle uppläsas, såvida detta icke påyrkades, samt att
vid 1 § diskussionen finge röra sig om förslaget i dess helhet.

Det i punkten A) innefattade lagförslaget.

1—3 §§.

Godkändes.

Utskottet hade såsom 3 § i sitt förslag intagit följande i Kungl.
Maj:ts förslag ej upptagna bestämmelser

4 §.

Finnes vid krig eller krigsfara, vari vårt land befinner sig, eller
eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden kostnad
för transport eller tillhandahållande av vara, som i 1 § sägs,
stegras väsentligt högre än förhållandena påkalla, äge Konungen, där
så prövas nödigt, i erforderlig omfattning förordna, att sådan kostnad
ej må överstiga skäligt, av Konungen bestämt belopp; och skall
vad i 1 § andra och tredje styckena stadgas äga motsvarande tilllämpning.

Prövas i fall, som i första stycket avses, för nedbringande av
kostnaden för sådan vara transport därav böra ske för kronans räkning,
vare innehavare av fartyg, som är för ändamålet behövligt, pliktig
att, enligt vad Konungen förordnar, upplåta fartyget till kronan
mot skälig hyra eller avstå fartyget till kronan mot lösen efter fulla
värdet. Sådan hyra eller lösen skall bestämmas av nämnd, som, efter
stämning å innehavaren enligt vad i rättegångsbalken sägs, tillsättes
inför domstol i den ordning gällande förordning angående jords
eller lägenhets avstående för allmänt behov föreskriver; och skall vad
nämnda förordning i övrigt stadgar äga motsvarande tillämpning.

Uti sin ovanberörda reservation hade herr Petersson i Lidingö
villastad, med instämmande av greve Spens, förklarat sig anse, att
bestämmelserna i den föreslagna 4 § icke bort av utskottet tillstyrkas.

Paragrafen föredrogs. Därefter yttrade

Herr Petersson i Lidingö villastad: Herr talman! Jag har
vid denna § till utskottets utlåtande fogat en reservation, som tjag
antager att icke många av kammarens ledamöter tagit del av; jag
skall emellertid icke besvära kammaren med att närmare redogöra

Ang. lag om
förfogande
över vissa
varor vid krig.
(Forts.)

Sr 84. 72

Ang. lag om.
förfogande
över vissa
varor vid krig.
(Forts.)

Onsdagen den 19 maj, e. m.

för densamma. Jag vill endast säga, att den går ut på att iag
avstyrker kela denna 4 § enär den är antingen obehövlig eller också
onyttig. Jag inskränker mig till att, under hänvisning till vad
jag i min reservation anfört, yrka avslag a förevarande §.

Herr Persson i Norrköping: Herr talman! Förevarande paragraf
är ju, sådan som den är framlagd av utskottet, ett resultat
av den prövning, som utskottet ägnat den motion jag tillåtit mig
att väcka här i riksdagen. Paragrafen avser, såsom den föregående
talaren i korthet omnämnde, att göra det möjligt för Kungl. Maj:t
att i erforderligt fall fastställa maximipris även i vad gäller kostnad
för transport av vara.

Det har ju visat sig, att transportkostnaderna under den gangna
krisen i vissa fall högst väsentligt fördyrat varuprisen. På grund
härav är det nödigt att man gör det möjligt för Kungl. Maj:t att
reglera den saken på samma sätt, som man genom denna lag i
övrigt velat reglera själva varans pris.

Jag skall icke uppehålla kammaren vidare vid denna punkt,
utan skall på grund av de av utskottet anförda skälen, vilka synas
mig synnerligen bärande, tillåta mig att yrka bifall till utskottets
förslag.

Vidare anfördes ej. Efter det herr talmannen framställt propositioner
å de under överläggningen förekomna yrkandena, godkände
kammaren ifrågavarande, av utskottet föreslagna paragraf.

5 § skulle enligt utskottets förslag lyda sålunda:

5 §.

Den, som, med vetskap därom att för vara gäller enligt 1. § fastställt
högsta pris eller att högsta belopp för kostnad är enligt 4 §
bestämt, håller varan till salu för högre pris eller för kostnaden gör
sig högre belopp till godo, straffes med böter från och med fem till
och med tiotusen kronor.

Söker någon, med vetskap därom att för vara gäller enligt 1 s
fastställt högsta pris, vid förfrågan av Konungens befallningshavande
eller enligt dess uppdrag av kronobetjänt, vilseleda beträffande
sitt innehav av varan eller dennas myckenhet, varde dömd till boter
från och med ett hundra till och med tio tusen kronor. Lag samma
vare, där innehavare av vara, om vars avstående Konungen enligt
3 § förordnat, med vetskap härom söker vid sådan förfrågan vilseleda
om sitt innehav av varan eller dennas myckenhet. o

Ådömda böter skola tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas
fulla gäldande, skall förvandling ske enligt allmänna strafflagen.

I fråga om denna paragraf hade herr Persson i Norrköping m.

Onsdagen den 19 maj, e. m.

73 Nr 84.

fl. i sin vid paragrafen avgivna reservation yrkat, att andra stycket
skulle erhålla följande tillägg:

»Åro omständigheterna synnerligen försvårande må till fängelse
eller straffarbete i högst 2 år dömas.»

Efter föredragning av paragrafen anförde

Herr Persson i Norrköping: Herr talman! Som kammaren
behagade finna, har jag, jämte fyra andra ledamöter av laguskottet,
tillåtit mig att vid denna paragraf avgiva en reservation, i
vilken vi föreslå, att straffsatsen för överträdande av denna lags
§§ 1 och 3 icke skall stanna blott vid böter, utan att de, som brutit
mot lagen, skulle i vissa fall kunna dömas till fängelse eller
straffarbete; och hava vi därvid satt maximitiden för straffarbete
till två år.

Det torde vara uppenbart, att några hundra- eller tusentals
kronors böter knappast kunna anses avhålla vissa penningdyrkande
affärsmän från att, med överträdande av denna lags bestämmelser
och av de förordningar, som i konsekvens med densamma av Kungl.
Maj:t utfärdas, göra affärer, på vilka det kan tjänas hundratusentals
kronor. När man har utsikt att på en affär »förtjäna» hundratusen
kronor eller till och med en halv miljon kronor, förstår envar,
att ett bötesbelopp, som enligt förslaget här satts till högst
tiotusen kronor, icke spelar någon roll. För att vinna respekt för
lagen och ökad trygghet för efterlevnaden av de förordningar, somskola
utfärdas i överensstämmelse med lagen — om den någon gång
kommer till stånd — torde det vara nödvändigt, att man skärper
straffet så, att det verkar återhållande.

Jag ber att, med hänsyn till den straffsats som föreslagits, få
erinra om att i 22 kap. 1 § strafflagen, som handlar om bedrägeri
och svikligt förfarande, man har stadgat fängelse eller straffarbete
upp till två år, och när omständigheterna äro synnerligen försvårande,
skärpt straffet ytterligare upp till fyra års straffarbete.
Jag ber i övrigt att få framhålla, att när man enligt strafflagen
15 kap. 22 §, den så kallade Akarpslagen, utdömer straff upp till
två års straffarbete eller enligt 10 kap. 14 §, i vad den handlar
om prisande av brottslig gärning, utmäter straff till två års straffarbete,
det väl icke bör kunna anses alltför strängt, om man i
förevarande fall även får en dylik straffsats fastslagen.

Med anledning av vad jag sålunda tillåtit mig anföra, ber jag,
herr talman, att fä yrka bifall till den av mig med liera vid denna
paragraf i betänkandet fogade reservation.

Herr Petersson i Lidingö villastad: Herr talman, mina herrar!
När man skall diskutera en sådan straffsats som denna, torde det
vara skäl i att först och främst göra klart för sig, vilket brott
det är som därmed bestraffas, vad det är för en handling, som här
belägges med straff.

Ang. lag om
förfogande
över- vissa
varor vid krig.
(Forts.)

Sr 84. 74

Onsdagen den 19 maj, e. m.

Ang. lag om
förfogande
över vissa
varor vid Irrig.
(Fort*.)

Jag vill då säga, att då herr Persson i Norrköping talar om
att här kunna göras illojala och orättmätiga affärer på 100,000-tals kronor eller mera, vilka skulle kunna få försonas med det
här stadgade straffet, så tror jag, att herr Persson tagit mycket
miste. Ty om herrarna se efter, vad det är för gärning som belägges
med detta straff, så finna herrarna i 5 §, att det allenast
är fråga om, att någon som innehar vara med vetskap om att
maximipris är satt därå eller att Konungen förordnat om exproprierande
av viss vara, söker att vilseleda någon av Konungens
befallningshavande utsänd funktionär, som avfordrar honom uppgift
i detta hänseende, med oriktig uppgift om sitt innehav av
varan eller dennas myckenhet. Det är således blott fråga om att
på något sätt lämna oriktiga uppgifter till svar på en förfrågan,
som göres av Konungens befallningshavande. Sådan vilseledande
uppgift skall nu enligt förslaget straffas med böter från och med
100 till och med 10,000 kronor.

Ja, nu är det naturligtvis i mycket eu smaksak, hur högt
man vill taxera en sådan förseelse i straffrättsligt hänseende. Det
är ock en så exceptionell lag denna, att man saknar jämförelsepunkter
— det som herr Sven Persson drog fram tror jag icke .är
myckat ägnat att tagas till intäkt för jämförelse. Enligt mitt
förmenande varder det alltså väsentligen en omdömesfräga, hur
högt man vill sätta straffet.

Men då skulle jag vilja fästa uppmärksamheten på en föreskrift
i denna lag, som gör, att denna straffsats egentligen icke
har så synnerligen stor betydelse. Det är nämligen så, att utskottet
i denna lag har insatt en ny §, som icke funnits i den
föregående lagen, en § som kommer att bliva själva kärnpunkten
i lagen och som säkerligen, praktiskt taget, kommer att bliva den
som anlitas, om förhållandena skulle kräva ett ingripande. Denna
nya § stadgar, att om det i någons hand finnes ett större förråd
av en vara och förhållandena äro sådana, att denna vara enligt
lagen bör släppas ut i marknaden, Kungl. Maj:t helt enkelt äger
förordna om expropriation av det befintliga förrådet.

Med ett sådant stadgande har man bra litet behov av både
maximipriser och maximifraktsatser och allt det andra som finnes
i lagen; och det är min tro, att vi aldrig skola få se något av
detta andra tillämpat, utan vad som kommer att ske — om lagen
behöver tillämpas — det är just expropriation av ett visst förråd.
Men den som innehar ett dylikt förråd har liten eller ingen anledning
att söka vilseleda i avseende på detsamma och än mindre
kan någon svårare olägenhet uppkomma av ett dylikt försök. Ty
när Konungen exproprierar förrådet, måste det ju sedan, när det
tages i anspråk för statens räkning, mätas upp; och då betyder
det ganska litet, vad innehavaren givit för uppgift om förrådet,
om han försökt att ge en oriktig uppgift eller icke. Ett förråd
av den art, att det kan bli föremål för expropriation enligt denna
lag, är sannerligen icke en sådan hemlighet, att innehavaren kan
beräkna skydda detsamma genom att lämna oriktiga uppgifter.

Onsdagen den 19 maj, e. m.

75 fir 84.

Ej heller synas förhållandena skäligen ge anledning till en sådan Ang. lag om
ändring av straffsatsen, som den, varom herr Sven Persson fram- förfogande
fört yrkande i sin reservation. varor vid kri

.Dels med hänsyn till vad jag sagt om den ringa betydelse som ^Forts T ^
denna straffsats praktiskt kommer att få, och dels också med hän- °r
syn därtill att om kammaren bifaller reservationen, vilket naturligtvis
kommer att ske, därest herr Persson vidhåller densamma,
men det däremot skulle inträffa, att första kammaren gillar utskottets
förslag sådant som det är, det sannerligen varder ganska
svårt att åstadkomma en sammanjämkning nu i riksdagens sista
timme, så tager jag mig friheten att hemställa till herr Sven Persson,
om han icke skulle vilja låta sitt yrkande om bifall till reservationen
falla.

Herr Pettersson i Södertälje: Hem talman! Den föregående
bräde talaren hade mot den avgivna reservationen huvudsakligen
två invändningar. Den ena var, att en skärpning av straffet i
överensstämmelse med reservationen skulle sakna praktisk betydelse,
och den andra var, att om andra kammaren bifölle reservationen,
det skulle medföra stora vanskligheter att åstadkomma en sammanjämkning
utav kamrarnas beslut.

Vad den första invändningen beträffar, att en skärpning av
straffsatsen skulle sakna praktisk betydelse, så kan man ju ha
olika meningar om den saken. Eljest ''är det väl i allmänhet så,
att om man i en ny lag tager till ett tämligen strängt straff för
en förseelse, man har anledning vänta, att lagens bestämmelser
skola bli mera effektiva än om straffet håller sig på ett väsentligt
mildare stadium.

Denna lag är ju riktad mot vissa tilltag av vinningslysten
personer, som icke draga sig för att under kristider skaffa sig en
oberättigad vinning på det allmännas bekostnad. Då är det visserligen
sant, att ett bötesstraff mot ett sådant brott i det avseendet
är lämpligt, att det här gäller personer som äro mycket känsliga
för penningars värde, men det är också sant, att sådana personer,
ifall det gäller mycket stora vinster, anse, att även ett ganska
högt bötesstraff endast är att betrakta som en omkostnad. Man
kan därför frukta att de icke av utsikten att ådömas sådant straff,
alltid låta avhålla sig från att bryta mot lagen. Men om de hotas
med frihetsstraff, betänka de sig nog mer än en gång innan de
trotsa lagen. Jag tror för övrigt icke, att det skulle vara i strid
med vad som i övrigt hos oss gäller, om man införde frihetsstraff
för brott, varom här är fråga. Det är icke svårt att leta upp
exempel på att ett brott, som består i att någon söker undanhålla
det allmänna dess rätt och på ett svikligt sätt är belagt med
straffarbete.

Det kan därför ej framstå såsom obilligt, om man i detta fäll
fastställer ett så högt straff som straffarbete i två år. Låt oss
komma ihåg, att det här är fråga om straff för personer, vilka i
tider av allmän nöd söka bereda sig enskild vinning på andra med.

Nr 84. 76

Onsdagen den 19 maj, e. m.

Ang. lag om
förfogande
åter vissa
varor vid krig.
(Forte.)

borgares bekostnad och göra det genom att vilseleda det offentligas
representanter.

Jag vill också erinra om, att utskottet självt säger:

»Ehuru förseelser mot bestämmelser av nu ifrågavarande art
någon gång kunna vara av den allvarliga beskaffenhet, att frihetsstraff
såsom påföljd väl kunde ifrågasättas, har utskottet dock
stannat vid att tillstyrka, att straffet begränsas till böter» det
vill säga, utskottet erkänner, att i undantagsfall frihetsstraff
kunde vara befogat. Dessutom är att märka att reservanterna
för ådömande av frihetsstraff förutsätta synnerligen försvårande
omständigheter.

Den andra invändningen, som herr Albert Petersson framställde,
var att det skulle möta vanskligheter att åstadkomma
sammanjämkning av kamrarnas beslut, i händelse andra kammaren
följde reservationen. Jag är beträffande den saken gärna med
om, att det är svårt att få tid till sammanträden, när arbetet är
så forcerat som det nu är, men jag tror dock, att med god vilja,
icke blott hos ordföranden utan även hos utskottets övriga ledamöter,
det skulle låta sig göra att åstadkomma ett sammanträde
exempelvis i morgon kväll, och om detta sammanträde kommer
till stånd, lär den sammanjämkningen icke bereda någon svårighet
att tala om. Man kan då förvänta att kamrarna bli i tillfälle
att före pingst fatta beslut.

Jag ber sålunda, herr talman, då jag finner de framställda
invändningarna icke vara av avgörande betydelse, få yrka bifall
till reservationen.

Sedan överläggningen härmed förklarats avslutad, gav herr talmannen
propositioner först på godkännande av utskottets förslag
till lydelse av förevarande paragraf samt vidare på godkännande
av samma förslag med det tillägg, som påyrkats i den av herr Persson
i Norrköping m. fl. vid paragrafen avgivna reservationen; och
förklarade herr talmannen sig anse svaren hava utfallit med övervägande
ja för den senare propositionen. Votering begärdes likväl av
herr Petersson i i Lidingö villastad, i anledning varav nu uppsattes,
justerades och anslogs följande omröstningspropostion:

Den, som vill, att kammaren godkänner 5 § i förevarande av lagutskottet
i dess utlåtande nr 43 framlagda lagförslag med det tilllägg,
som föreslagits i den av herr Persson i Norrköping m. fl. vid
paragrafen avgivna reservationen, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner nej, har kammaren godkänt nämnda paragraf oförändrad.

Onsdagen den 19 maj, e. m.

77 Nr 81.

Voteringen utvisade 77 ja, men 78 nej; och hade kammaren således
godkänt utskottets förslag till avfattning av förevarande paragraf.

6 §; slutstadgandet; ingressen; rubriken.

Godkändes.

Utskottets hemställan i punkten A) förklarades vara besvarad genom
kammarens beslut i fråga om lagförslaget.

Härpå föredrogs punkten B); och yttrade därvid

Herr Persson i Norrköping: Herr talman, mina herrar!

Som kammaren finner, ha samma ledamöter, som voro med om
den föregående reservationen, även i denna punkt reserverat sig.
Het var nämligen så, att vid den föreliggande frågans behandling
i utskottet föreslogs, att denna lag skulle gälla icke blott i krig
och vid krigsfara utan även vid andra tillfällen, då nöd i större
omfattning kunde befaras inom riket. Emellertid ansåg sig utskottet
icke kunna ingå på den saken, trots det utskottet förklarade-,
att lagstiftningsåtgärder av ifrågavarande art kunde
visa sig erforderliga jämväl vid andra utomordentliga tillfällen
än vid krig och krigsfara. Bristande tid och bristande möjligheter
gjorde, att utskottet icke gick längre än vad det gjorde i
vad gäller lagbestämmelserna och ej heller ville gå vidare i vad
gäller utarbetandet av andra bestämmelser.

Faktum är emellertid, att den rådande krisen uppenbarligen
bär visat, hurusom det snart nog, när som helst, under särskilda
förhållanden, även om krig icke råder eller krigsfara är för handen,
kan på konstlad väg framarbetas prisförhöjningar av den art,
att de måste anses orimliga och oskäliga. Om exempelvis något
år det blir en dålig skörd, är det ingenting som hindrar, att just
detta förhållande kommer att höja priserna på livsförnödenheter i
långt högre »råd än förhållandet i och för sig påkallar. Detta
kan bliva fallet om felslagen skörd inträffar för alla eller blott
ett par av de sädesslag som användas till livsförnödenheter. Man
kan även tänka sig, att av en eller annan orsak exportförbud
kommer till stånd i ett land, som exporterar en viss vara till oss,
exempelvis ett exportförbud i England på kol, ett exportförbud i
Amerika eller .Ryssland på spannmål, och ett sådant kan åstadkomma,
tack vare driftiga spekulanter, en konstlad prisförhöjning.

Det finnes även andra möjligheter att, oavsett rådande missväxt
eller exportförbud, åstadkomma prisförhöjningar. Vi kunna
tänka oss, att en trust lyckas inom landet monopolisera distributionen,
försäljningen och kanhända även produktionen av en
viss vara. Denna trust har då rätt stora möjligheter och förutsättningar
att kunna höja upp priserna utöver vad produktions -

Ang. lag om
förfogande
över vissa
varor vid krig.
(Forts.)

Nr 84. 78

Onsdagen den 19 maj, e. m.

Ang. lag om
förjagande
över vissa
varor vid krig.
(Forts.)

och distributionskostnaderna skäligen höra gå till. Vi läste nyligen
i tidningarna hurusom exempelvis en ny tillverkning bär i
landet, nämligen tillverkningen av sulfitsprit var, redan innan
tillverkningen började, monopoliserad och hurusom den ring, som
både monopoliserat tillverkningen och distribueringen av denna
vara, hade böjt priserna på sådant sätt, att denna vara kom att
avsevärt fördyras utöver vad man kan anse vara rimligt och
skäligt pris. Huruvida denna plan kommer att realiseras, bär
man ännu icke klart för sig, men utav vad man sett, framgår
dock oförtydbart, att möjligheterna därtill icke äro uteslutna.
Vid sådant förhållande kräves ovillkorligen statens ingripande
för att skydda konsumenternas berättigade och legitima intressen
gent emot spekulanters och hänsynslösa jobbares lust att för egen
vinnings skull pålägga varorna dyrare pris än som kan anses
erforderligt.

Nu ha vi emellertid icke ansett oss kunna ga på direkt lagstiftning
utan ha måst nöja oss med att skriva till Kungl. Maj:t
och begära utredning och förslag i ärendet. Vi ha gått synnerligen
försiktigt fram, i det att vi blott anhållit, »att Kungl. Maj:t
måtte låta utreda, huruvida, i vad mån och på vad sätt åtgärder
genom det allmännas försorg må kunna vidtagas för att, vid. tillfällen
då nöd i större omfattning kan befaras inom riket, förhindra
oskälig prisstegring å livsmedel och andra förnödenhetsvaror samt
förelägga riksdagen de förslag, vartill utredningen kan föranleda».
Nu har visserligen första kammaren; avslagit föreliggande skrivelseförslag
— antar jag; jag vet inte ännu om den behandlat saken,
men i så fall har den nog gjort det — men nog äro föreliggande
förhållanden av den art, att andra kammaren i konsumenternas
intresse och såsom en opinionsyttring bör antaga här föreliggande
skrivelseförslag, till vilket jag ber att få yrka bifall.

Samtidigt vill jag i detta sammanhang säga, att jag y viss
mån beklagar den utgång, som föregående votering fick. Häråt är
emellertid ingenting att göra. Men vad jag ändå mer tillåter mig
beklaga, innan klubban slutligen faller för detta ärendes behandling,
är, att den lag, som förut gällde och av vilken den nu antagna
lagen är en fortsättning, icke har blivit tillämpad med den
skärpa, som enligt min tanke hade varit av behovet påkallat, och
jag vill hoppas, att när vi nu antagit denna nya lag, den skall,
därest av behovet så påkallas, och det sker dagligdags, tillämpas
med större effektivitet och omsorg om konsumenternas intressen
än fallet varit med föregående lag. .

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till det skrivelseförslag,
som reservanterna nu framställt i sin reservation.

Vidare anfördes ej. Efter av herr talmannen givna propositioner
i ämnet avslog kammaren utskottets hemställan och biföll i stället
till den av herr Persson i Norrköping m. fl. avgivna vid punkten
fogade reservationen.

Onsdagen den 19 maj, e. m.

79 Jfr 8*.

§14.

Anmäldes och godkändes följande förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen, nämligen

frän sammansatta banko- och jordbruksutskottet-.

n} 132, i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner nr 119 angående
åtgärder från det allmännas sida för beredande av drifkredit åt
idkare av mindre jordbruk och nr 129 med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 1 § i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse, till
lag innefattande vissa bestämmelser om centralkassor för jordbrukskredit
och till lag om ändrad lydelse av 11 § i lagen den 29 juli
1892 angående sparbanker; och

nr 133, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr 128 med förslag
till ändrad lydelse av § 18 mom. 2 i förordningen den 22 juni
1883 angående postsparbank för riket;

från lagutskottet:

. nr. 4^3, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.
Maj :t i fråga om lagbestämmelser angående ordnande av brandväsendet
å landsbygden;

. nr 424, i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående utredning och förslag rörande reglering av nattarbetet
inom bagerier, konditorier och s. k. hembagerier;

• Dr 12.5’ ^ anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående införande av helgdagar utan kyrklig karaktär;

. nr 126, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående förändrade bestämmelser rörande ersättning till vittnen
och sakkunniga i rättegångsmål;

nr 127, i anledning.av väckt motion med förslag till lag om
ändrad lydelse av 10 § i förordningen den 17 maj 1872 angående
ändring i vissa fall av gällande bestämmelser om häradsting m. m.;

nr 128, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om ändring i gällande bestämmelser angående förteckningar å
lagfarter;

nr 129, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om ändrad lydelse av § 22 värnpliktslagen den 17 september 1914-och

nr 130, i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av 2 §

1 lagen den 12 juni 1891, innefattande vissa bestämmelser angående
sjöfynd; samt

från jordbruksutskottet:

•ii inr * anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
1ill lag med särskilda bestämmelser beträffande viss samfälld skogsmark
inom Kopparbergs län.

§ 15.

. Herr talmannen meddelade, att herr statsrådet och chefen för
finansdepartementet tillkännagivit, att han vid morgandagens ple -

Sr 84. 80

Onsdagen den 19 maj, e. m.

num kl. 7,30 e. m. ämnade besvara herr Bäckströms interpellation om
utjämnande av kommunernas skattebördor.

§16.

Till bordläggning anmäldes:

sammansatta stats- och lagutskottets nr 1 utlåtande, nr 1, i anledning
av ej mindre Kungl. Maj :ts proposition med förslag till dels
lag om ändrad lydelse av 7, 16, 20 och 23 §§ i lagen den 30 juni 1913
om allmän pensionsförsäkring, dels ock lag om viss ändring av de
i 37 § av samma lag meddelade övergångsbestämmelser ävensom i
anledning av ovannämnda proposition väckta motioner, än även väckt
motion angående vissa ändringar i omförmälda lag;

sammansatta stats- och lagutskottets nr 2 utlåtanden och memorial
:

nr 1, i anledning av dels Ivungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om skyldighet för vissa värnpliktiga att under år 1915 undergå
landstormsbefälsutbildning, dels ock två i ämnet väckta motioner; nr

2, i anledning av väckt motion med förslag till ändrad lydelse
av § 39 värnpliktslagen; och

nr 3, med hemställan om anvisande av ersättning åt sammansatta
stats- och lagutskottet nr 2 sekreterare och vaktbetjäning;

lagutskottets utlåtanden:

nr 48, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.
Maj :t angående utredning och förslag till lag om rätt för stat, kommun
och municipalsamhälle att försälja vissa fastigheter med servitut,
innefattande företrädesrätt till återköp;

nr 49, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj :t
angående beredande av tillfälle för innehavare av lägenheter a ecklesiastika
boställen att friköpa de innehavda lägenheterna;

nr 50, i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl.
Maj :t i fråga om dels undersökning rörande verkningarna av lagen
den 25 juni 1909 angående uppsikt å vissa jordbruk i Norrland och
Dalarne samt lagen samma dag om arrende av viss jord å landet inom
Norrland och Dalarne ävensom förslag till förbättringar i dessa lagar,
dels ock ändring i vissa angivna avseenden uti förenämnda lag;

.•nr 51, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om rätt för Konungen att stadga förbud i vissa fall mot slaktande
av svin och saluhållande av slaktat svin;

nr 52, i anledning av väckt motion om ändring av 18 kap. 16 §
sträf *

nr 53, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om förbud för vissa personer att vistas å ort, där avdelning
av krigsmakten är förlagd, samt till lag om ändrad lydelse av 10 kap.
14 § strafflagen, dels ock i ämnet väckt motion; och

nr 54, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till

81 Nr 84.

Onsdagen den 19 maj, e. m.

lag om ändrad lydelse av 2 § 17 :o) i lagen om Kungl. Maj:ts regeringsrätt
den 26 maj 1909; samt

särskilda utskottets nr 2 utlåtanden:

nr 2, i anledning av dels Kungl. Haj:ts proposition, med förslag
till lag om ändrad lydelse av § 2 mom. 1 ock 2, § 3, § 5 mom. 3, § 7
mom. 3 samt § 8 mom. 2 och 3 i lagen den 24 maj 1895 angående
skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner för
krigsmaktens behov, dels ock väckt motion om ändring av § 5 mom. 3
i nyssnämnda lag; och

nr 4, i anledning av väckt motion i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition, nr 176, med förslag till lag om ändrad lydelse av § 2
mom. 1 och 2, § 3, § 5 mom. 3, § 7 mom. 3 samt § 8 mom. 2 och 3
i lagen den 24 maj 1895 angående skyldighet för kommuner och enskilda
att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov.

§17.

Ordet lämnades härefter till

Herr vice talmannen D. Persson, som yttrade: Herr talman!
Jag tillåter mig hemställa, att kammaren behagade besluta att
på föredragningslistan för fredagen den 21 dennes bland två gånger
bordlagda ärenden först måtte uppföras särskilda utskottets
nr 1 utlåtande nr 2 och därefter särskilda utskottets nr 1 utlåtande
nr 3 samt sedan övriga ärenden i den ordning de eventuellt
kunna förekomma kvarstående pa morgondagens föredragningslista.

Vidare hemställes, att på föredragningslistan för morgondagens
plenum bland två gånger bordlagda ärenden först måtte uppföras
statsutskottets memorial nr 116, därpå sammansatta statsoch
jordbruksutskottets memorial nr 2, vidare som nummer 3 bevillningsutskottets
memorial nr 37, som nummer 4 statsutskottets
utlåtande nr 102, som nummer 5 bankoutskottets memorial nr 41,
som nummer'' 6 bankoutskottets memorial nr 42, som nummer 7
särskilda utskottets nr 1 utlåtande nr 4, som nummer 8 särskilda
utskottets nr 2 utlåtande nr 1, och som nummer 9 statsutskottets
utlåtande nr 108 samt därefter övriga ärenden i den ordning, som
de förekomma på dagens föredragningslista.

Denna hemställan bifölls av kammaren.

§18.

Justerades protokollsutdrag.

§ 19.

Ledighet lian liksdagsgöromalen beviljades herr Julin under 2
dagar fr. o. m. den 20 maj.

Andra kammarens protokoll 1915. Nr 84. <■

Nr 84. 82

Onsdagen den 19 maj, e. m.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 1,22 på natten.

In fidem
Per Cronvall.

Stockholm 1915. Kung!. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner. isiS22