RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1913:25)

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1913. Första kammaren. Kr 25.

Fredagen den 18 april.

Kammaren sammanträdde kl. 3,so e. m.; och dess förhandlingar
leddes av herr vice talmannen.

Herr statsrådet Petersson avlämnade Kungi. Maj:ts nådiga
propositioner:

nr 200, angående förslag till förordning angående stämpelavgiften,

nr 201, angående förslag till förordning om ändrad lydelse
av 1 och 3 §§ samt 6 kap. i förordningen den 6 november
1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av
fondpapper,

nr 202, angående förslag till förordning om vissa ändringar
i 6—10 §§ i förordningen den 20 april 1906 angående en särskild
stämpelavgift för försäljning av punsch, arrak och rom,

nr 221, angående upplåtande av lägenheter från förra militiebostället
Kyrkeby nr 1 Övergård i Göteborgs och Bohus län,

nr 222, angående upplåtande av en lägenhet från förra militiebostället
Gettnabo nr 1 med underlydande i Kalmar län,

nr 223, angående upplåtande av ett område från förra militiebostället
Arrie nr 10, 12 och 22 i Malmöhus län,

nr 224, angående upplåtande av lägenheter från förra ryttmästarbostället
Håslöv nr 10 och 12 samt förra trumslagarbostället
Håslöv nr 3 och 7 i Kristianstads län,

nr 225, angående upplåtande av lägenheter från förra regementschefsbostället
Frövi nr 1, 2 och 3 med Berga nr 1 och
Östankil nr 1 i Västmanlands län,

nr 242, angående upprättande av ett statsstuteri å Ottenbv
kungsladugård,

nr 247, angående disposition av förra mönsterskrivarbostället
Torp nr 4 Brogård i Kronobergs län,

Första kammarens ''protokoll 1913. Nr 25. 1

Nr 25. 2

Fredagen den 18 april.

Ang. tiden för
avlämnande
av kungl.
propositioner.

nr 232, angående förslag till ändrad lydelse av vissa paragrafer
i förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering samt av de vid nämnda förordning
fogade formulär,

nr 234, angående anordnande av utvidgad statskontroll å
fartygs sjövärdighet m. m.,

nr 235, angående ändrad lydelse av § 3 samt övergångsbestämmelserna
i gällande avlöningsreglemente för tjänstemän
vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning
den 18 juni 1910,

nr 245, angående ändring av 25 § 4 mom. i förordningen
den 11 oktober 1907 angående beskattning av socker,

nr 246, angående avlägsnande av arsenikhaltig oljefärg ur
lokaler i det gamla riksdagshuset å Riddar holmen in. m., och
nr 237, angående uppförande i Boden av ett exercishus för
artilleripjäser.

Greve Wachtmeister, Fredrik, erhöll på begäran ordet
och yttrade: Herr talman! I det betänkande, som avgavs år

1907 av de kommitterade, vilka voro utsedda att avgiva förslag
angående åtgärder för beredande av lättnad i riksdagsarbetet,
lästes bland annat följande tänkvärda ord: Med hänsyn till den
störa roll, de kungliga propositionerna spela för riksdagsarbetets
snabba och planmässiga bedrivande, hava kommitterade dock
ansett sig böra uttala önskvärdheten därav, att kungliga propositioner,
särskilt i större och mera omfattande frågor, i regel icke
överlämnas till Riksdagen under senare delen av dess samvaro.

De av herrarna, som voro med i riksdagen på den tiden,
minnas nog, att dessa ord gillades i hög grad av riksdagens ledamöter;
och det var med ganska stor sorg, som riksdagen fann,
att dessa ord icke beaktades av de regeringar, som sedan hava
suttit. Herrarna komma nog i håg, att året därpå, år 1908, kom
det stora betänkandet om lönereglering för postverket synnerligen
sent. Riksdagen vägrade ju till och med att behandla det.
Under följande år har det också varit mycket att klaga över i
detta fall.

Jag ber att få säga, att den — jag skulle vilja kalla det —
nervösa arbetsamhet från regeringens sida, som har tagit sig
uttryck på detta sätt, haft två följder, som jag anser vara ganska
skadliga. Den ena är den, att — ofta åtminstone —- utredningsarbetet
påskyndats genom påminnelser till de myndigheter, som
haft att avgiva yttranden, att göra det så skyndsamt som möjligt;
och följden härav har nog i mer än ett fall blivit den, att grundligheten
i den granskning, som dessa myndigheter skola komma

Fredagen den 18 april. 3

fram med, icke har varit stor nog. Jag vill då inom parentes
saga, att jag är visst icke någon beundrare av den så kallade
»Kungl. Maj:ts nadiga tågordning», som man så ofta förut har
klagat över, när det varit fråga om myndigheternas utlåtanden
— men det kan ju finnas måtta i allt.''

km annan följd, som har varit betänklig — ja, kanske ändå
mera betänklig — är att det varit för kort tid tillmätt för Riksdagen
att sätta sig in i frågorna, och följden har blivit, att
ganska många ärenden här mot slutet av Riksdagen hava avgjorts
i trötthetens tecken. Jag kan ju visserligen förstå, att det
kan synas för en regering vara ganska lätt att på det viset få
igenom ärenden, men detta är naturligtvis icke meningen med
att frågor underställas Riksdagens prövning.

Nu både jag och många med mig hoppats, att det just från
denna riksdag skulle bliva ett bättre förhållande i detta avseende.
Jag hade fått det för mig, att regeringen hyste en ganska bestämd
avsikt att icke komma fram med några stora saker efter slutet
av mars och i alla fall icke efter den 15 april. Det är därför,
som det är med ganska stor ledsnad man har sett, att så icke
är förhållandet. I onsdags kom eu hel del propositioner, och
däribland voro tre ganska stora: det var frågorna om arvskatt
och skatt på gåva, om alkoholistlag, om överstyrelse för skolväsendet.
I dag hava vi ju hört, hurusom vi hava fått en hel
del propositioner, och jag är rädd för att det kommer flera i
morgon. Så har det åtminstone sagts mig; och det är därför,
som jag. dristar mig rikta till regeringen en vördsam anhållan’
att regeringen vide till fromma för ett lyckligt och för vårt land
fruktbringande samarbete mellan regering och riksdag begrunda
de sunda åsikter, som uttalades i det betänkande, som lag först
i mitt anförande hänsyftade på.

Hans excellens herr statsministern Staaff: Herr talman!
Redan vid förra riksdagen uttalades i denna kammare ett beklagande
av att regeringspropositioner inkommo så sent. Det
var kammarens dåvarande vice talman, som uttalade detta beklagande.
Men då var det dock icke förrän den 30 april, som
herr vice talmannen beklagade, att till riksdagen överlämnats så
många kungliga propositioner så sent som vid nämnda tillfälle.
Nu äro vi dock ännu blott vid den 18 april. Här återstå således
cirka fyra veckor av den grundlagsstadgade så att säga ordinarie
riksdagstiden, vilken ju i allmänhet plägar något överskridas
och val under nuvarande förhållanden nästan måste normalt
överskridas.

Emellertid ber jag den ärade talaren och dem, som genom
bravorop instämde med honom, vara fullkomligt förvissade om,
att det icke är riktigt, då han yttrade, att den nuvarande regeringen
icke har »beaktat» de åsikter, som uttalades i det av

Nr 25.

Ang. tiden för
avlämnande
av ltungl.
propositioner„
(Forts.)

Nr 25. 4

Ang. tiden J"ör
avlämnande
av kungl.
propositioner.
([•''oris.)

Fredagen den 18 april.

■ honom åberopade kommittébetänkandet. Det har den visst gjort.
Men det har icke varit regeringen möjligt att så, som den skulle
hava önskat, förverkliga dessa åsikter. Det förhåller sig ingalunda
så, att regeringen till denna riksdag har lämnat eller
kommer att avlämna alla färdiga propositioner, visst icke. Det
finns flera och ganska stora saker, som regeringen med full avsikt
har låtit ligga till nästa riksdag för att icke alltför mycket
betunga denna riksdag. Regeringen har måst göra ett val emellan
de ovillkorligen — jag talar nu naturligtvis om de större eller
mycket stora propositionerna — mellan de ovillkorligen tvingande
ärendena och de ärenden, som man anser kunnat något
anstå. Jag nämner således, för att såsom exempel taga ärenden
hörande under civildepartementet, att frågan om fögderiförvaltningen
fått anstå, att frågan om ändringar i försäkringslagen
fått anstå, att frågan om ändringar i lagen om ansvarighet
för automobiltrafik fått anstå, att den mycket störa och betydelsefulla
frågan om Stockholms nya bangård fått anstå detta
som sagt endast några exempel. Jag skulle kunna anföra flera
exempel’ genom att erinra om ärenden hörande under andra
departement, men det anförda må vara nog.

Det är emellertid nog så, att det möter synnerligen stora
svårigheter att fullt följa de regler, vilkas efterföljande skulle
vara önskvärt och som greve Waclitmeister åberopade. Orsaken
härtill ligger nog ganska mycket i de något tunga arbetsformer,
i vilka vi röra oss med alla de utlåtanden, som skola infordras
från olika myndigheter och som skola hava sin tid och sedermera
bearbetas. Och i fråga om lagärenden ha, vi ju den ofta
naturligtvis särdeles gagneliga formen, att lagrådet skall höras,
varefter fordras en ytterligare granskning och behandling i många
fall.

Det är alldeles naturligt, att med den alldeles ofantligt

växande mängd av ärenden, som var tid har sett uppstå låt

oss först och främst tänka pa de massor av helt nya fragoi,
som förr icke funnits; för det andra på den omständigheten att
en hel del lagar och förordningar leva mycket kortare tid nu

än förr och fordra ständiga ändringar och omarbetningar —

det är naturligt, säger jag, att i följd av allt detta statsarbetet
måste komma att växa i mycket hög grad. Om man da oupphörligt
lägger över och lägger över på nästa riksdag, vart skulle
det till slut taga vägen? -Tåg kan icke fatta, hur det skulle
vara möjligt att komma någon vart. Och allra minst kan jag
förstå, vad det till slut skulle bliva för mening uti att riksdagen
använder både dagar och nätter för att diskutera och framföra
skrivelser till Kungl. Maj:t, om Kungl. Maj:t icke sedan skulle
försöka att bredvid det initiativ, som Kungl. Maj:t helt naturligt
både bör och kan taga själv, också avarbeta åtminstone en
bråkdel av dessa från riksdagen inkomna skrivelser. Jag fattade

Fredagen den 18 april. 5 Nr 25.

icke den ärade talaren så som om lian skulle vilja säga, att Ang. tiden för
regeringen hade arbetat för litet under förra delen av riksdagen hämnande
eller före riksdagen för att nu först börja på med arbetet. Jag propositioner.
tror icke heller att någon skulle hava skäl att säga detta, så (Forts.)
mycket mindre som jag icke har erfarit att något utskott har i
avsevärd grad saknat arbete under den tid som hittills förflutit.

Jag hoppas emellertid, att det icke efter det att de propositioner,
som i dag och i morgon skola avlämnas, skall återstå
så särdeles mycket, och i alla händelser hoppas jag att det icke
skall behöva komma någon proposition utav, om jag så får
säga, första gradens vikt och storlek mer än en enda, vilken
jag dock vågar tro, att kamrarna skola skänka ett välvilligt
beaktande. Det är den viktiga propositionen om ändringar i
sjölagen, som torde komma in nästa vecka och för vilken jag
har vågat förutsätta, att kamrarna möjligen skulle vilja tillsätta
ytterligare ett särskilt utskott, så att icke lagutskottet skulle
behöva bliva betungat med detta. Ärendet är, som kammarens
ledamöter skola se då det kommer in, av alldeles särskilt trängande
natur. Men jag tror, att denna proposition, som, kan
väntas under nästa vecka, är den enda verkligt stora proposition,
som vidare skall komma in. Då hoppas jag, att alltid något
är vunnet i förhållande till föregående riksdag, och jag tror
ock att med hänsyn till det parallella arbete, som bedrives av
de olika utskotten — ty det är att märka att de stora propositionerna,
som på senare tiden avlämnats i allmänhet gått till olika
utskott eller i alla händelser till olika avdelningar inom utskotten
— riksdagens arbete icke alltför mycket skall behöva fördröjas;
men jag upprepar, att det nog börjar bliva en vacker dröm att
kunna tänka sig, att riksdagen numera skall kunna avslutas på
fyra månader annat än undantagsvis.

Greve Wachtmeister, Fredrik: Jag ber att få tacka hans
excellens för det svar han givit, även om det icke var så hugnesamt,
som jag hoppats att det skulle vara.

Men jag ber att få säga hans excellens, att jag har visst
icke velat uttala och jag tror icke att jag sade någonting, som
på något sätt kunde förstås som något klander mot regeringen,
att den icke arbetar tillräckligt. Det enda klander jag vågade
uttala var, att man förmärkt under detta och kanske förra året
en nervös benägenhet att få fram propositioner mot slutet av
riksdagen. Nu säger hans excellens: Vi få lov att arbeta, det

är så mycket ärenden, och vart skulle det gå om vi icke arbetade
och lade fram det för Riksdagen. Det är icke alls detta
arbete jag velat klandra, men jag tror att många propositioner
skulle vinna på att fä ligga till nästa riksdag. Nn säger hans
excellens, att »utskotten hava icke mig veterligen saknat arbete».

Nr 25. 6

Ang. tiden för
avlämnande
av kungl.
propositioner.
(Forts.)

Fredagen den 18 april.

Nej, det är visserligen sant, men å andra sidan är det en helt
annan sak i fall man får propositioner i början av riksdagen
och får låsa dem och fundera pa dem. Man kan därigenom
komma till ett mognare arbete och ett mognare bedömande av
frågan, än i fall man får en massa stora frågor mot slutet av
riksdagen, då i alla fall ännu icke alla de stora frågor, man
fått i början av riksdagen, äro fullt avverkade till följd av åtskilliga
omständigheter, som jag icke här behöver inlåta mig på.

Anmäldes och bordlädes Första kammarens andra tillfälliga
utskotts utlåtande nr 13, i anledning av herr Sehlins motion,
nr 18, om utfärdande av förbud mot vilda djurs kringförande
till förevisning.

Vid föredragning av ett från Andra kammaren ankommet
protokollsutdrag, nr 356, med delgivning av nämnda kammares
beslut över dess fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 9, angående
herr Hildebrands m. fl. motion, nr 231, om skrivelse till
Kungl. Maj:t angående ökad centralisering vid upphandling för
statens räkning '' m. m., beslöt Första kammaren hänvisa detta
ärende till sitt tillfälliga utskott nr 2.

Vid föredragning av ett från Andra kammaren ankommet
protokollsutdrag, nr 367, med delgivning av nämnda kammares
beslut över dess andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 8, i anledning
av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående
upphörande av utspisningen av Öl å flottans fartyg, beslöt Första
kammaren hänvisa detta ärende till sitt tillfälliga utskott nr 1.

Vid föredragning av ett från Andra kammaren ankommet
protokollsutdrag, nr 374, med delgivning av nämnda kammares
beslut över dess andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 9, i anledning
av väckt motion om skrivelse till Kung], Maj:t angående
anordnande av skolbad vid landsbygdens folkskolor, beslöt Första
kammaren hänvisa detta ärende till sitt tillfälliga utskott nr 1.

Vid föredragning av ett från Andra kammaren ankommet
protokollsutdrag, nr 375, med delgivning av nämnda kammares
beslut över dess femte tillfälliga utskotts utlåtande nr 11, i anledning
av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t rörande
en mera ingående reglering av yrkesmässig verksamhet såsom
kommissonär för anskaffande åt tjänstehjon eller andra av an -

7 Nr 25.

Fredagen den 18 april.

ställning inom riket, beslöt Första kammaren hänvisa detta
ärende till sitt tillfälliga utskott nr 2.

Herr statsrådet Stenström avlämnade Kungl. Maj:ts nådiga
propositioner:

nr 205, angående ökade anslag till folkskoleseminarierna
m. m.;

nr 239, angående vissa ändringar i bestämmelserna om avlöning
av lärarinnorna vid statsunderstödda enskilda läroanstalter
m. m.;

nr 240, angående anslag till vissa reparationsarbeten m. m.
i högre lärarinneseminariets byggnad;

nr 241, angående konservering av Trönö ödekyrka; samt

nr 244, angående upphörande av Västra Skrevlinge församlings
prebendeegenskap m. m.

Föredrogs Kungl. Maj:ts den 16 innevarande april bordlagda Om inrättannådiga
proposition nr 204, angående utvidgande av överstyrel- deg
sen för rikets allmänna läroverk till en överstyrelse för skolvä- skolvcisendet.
sendet i riket.

Herr Hjärne: Ehuru jag helt naturligt endast ganska
ytligt hunnit taga kännedom om denna Kungl. Maj:ts proposition,
tillåter jag mig likväl här framställa några korta reflexioner
med anledning därav och jag vågar göra det så mycket mer
som jag därvid har tillfälle att stödja mig i mycket på vad
statsutskottets ärade ordförande helt nyss har anfört i kammaren.

Den nu framlagda Kungl. propositionen utgör uppslaget
till en högst betydelsefull och genomgripande omdaning av hela
vårt offentliga undervisningsväsen. Då hade man med skäl
kunnat vänta, att en sådan proposition skulle i god tid hava
blivit förelagd Riksdagen till behandling försedd med all den
utredning, som för ett sådant ändamål måste anses nödvändig.

I stället har denna proposition kommit oss till hända under
Riksdagens senaste månad, medan vi äro sysselsatta med en hel
mängd andra uppgifter av den mest omfattande och olikartade
beskaffenhet. Det hade väl varit i högsta grad önskvärt att
denna reform kunnat av Riksdagen utan obehörig brådska behandlas
efter överläggningar inom ett särskilt enkom för denna
stora uppgift tillsatt särskilt utskott. Ett sådant utskott kan
knappt nu tillsättas eller fullfölja sitt arbete på grund av den
knappa tid, som återstår före Riksdagens avslutning.

Nr 25. 8

Om inrättande
av en överstyrelse
för
skolväsendet.

(Ports.)

Fredagen den 18 april.

Ärendet föreligger ej heller i sådant skick, att Riksdagen
med fullt förtroende kan fatta beslut i överensstämmelse med
Kungl. Maj:ts förslag. Den kungl. propositionen är i huvudsak
byggd på ett kommittébetänkande, som avgivits så sent som den
20 december förlidet år. Över detta betänkande ha sedermera
uttalanden blivit infordrade från olika myndigheter. Dessa myndigheters
yttranden ha endast i ganska knapphändiga utdrag
blivit meddelade i den kungl. propositionen och dessa yttranden
ha ock på grund av den korta tid, som stått till vederbörandes
förfogande, blivit inskränkta till några få huvuddrag och förete
sålunda ingalunda den ledning, som Riksdagen i denna maktpåliggande
fråga så väl hade behöft.

Icke heller har den offentliga diskussionen i tillräcklig grad
hunnit sysselsätta sig med de reformer som det här gäller.

Under sådana förhållanden är det svårt att inse, varför det
liar brådskat så mycket med sakens avgörande redan vid denna
riksdag. Ett förhastat avgörande i den av Kungl. Maj:t föreslagna
riktningen kan medföra alldeles oöverskådliga följder för
vårt undervisningsväsens och jag vågar säga för hela vår nationella
kulturs framtid. Det blir helt visst icke särdeles lätt
efteråt att vidtaga de rättelser, som kunna visa sig påkallade.

Det gäller dock härvid upprättandet av ett nytt centralt
ämbetsverk, innan ännu ens de mellaninstanser, som dock av
Kungl. Maj:t själv förklarats oundgängliga, blivit på fullt tillfredsställande
sätt organiserade.

Detta synes verkligen vara att begynna med taket, innan
man fått fullt klart för sig huru de uppbärande murarna skola
gestalta sig.

Vidare åsyftas att samla ledningen av så väl de allmänna
läroverken som folkskolorna under en gemensam överstyrelse,
utan att dessa olika undervisningsanstalters särskilda behov av
en sådan gemensam ledning blivit underkastade tillräcklig omprövning
från olika synpunkter.

Slutligen bör anmärkas, att vederbörande tydligen ha tänkt
sig, att den nu åsyftade organisationen skulle kunna genomdrivas
såsom en vanlig anslagsfråga, alltså t. ex. i nödfall genom
gemensam omröstning. Detta framgår icke minst av en till
propositionen fogad bilaga, som avser att undanröja alla betänkligheter
som möjligen kunna uppstå med hänsyn till nu gällande
förordningar och författningar. Det hävdas i denna bilaga att
Kungl. Maj:t skulle på administrativ väg kunna undanröja så
gott som alla sådana hinder, sedan väl den ifrågasatta överstyrelsen
blivit upprättad. Huru därmed verkligen förhåller sig,
torde tillkomma statsutskottet att med särskild uppmärksamhet
närmare undersöka, och det är förnämligast i detta syfte, som
jag här har tillåtit mig att yttra mig, som jag nu gjort.

9 Nr 25.

Fredagen den 18 april.

Efter härmed slutad överläggning hänvisades den Kungl.
propositionen till statsutskottet; och skulle dit jämväl överlämnas
det med anledning av nämnda proposition inom kammaren
nu avgivna yttrandet.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet Kungl.
Maj:ts den 16 i denna månad bordlagda nådiga proposition, nr
199, med förslag till förordning om arvskatt och skatt för gåva.

Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet herr Hults
den 16 innevarande månad väckta och då bordlagda motion,
nr 132, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående grunder
för upplåtande av egnahem slägenheter från vissa kronoegendomar.

Föredrogos, men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran
statsutskottets den 16 i denna månad bordlagda utlåtanden nr
52—56.

Föredrogs och lades till handlingarna bevillningsutskottets
den 16 innevarande april bordlagda memorial nr 33, i anledning
av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande bevillningsutskottets memorial
nr 28, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande
bevillningsutskottets betänkande nr 12, i anledning av
väckt motion om åläggande för banker m. fl. att till taxeringsmyndigheterna
lämna uppgift å beloppet av Ersättare gottgjord ränta.

Föredrogos, men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran
följande den 16 innevarande månad bordlagda ärenden, nämligen
bevillningsutskottets betänkande nr 34, bankoutskottets utlåtanden
nr 30—32, lagutskottets utlåtanden nr 23 och 24 ävensom Första
kammarens första tillfälliga utskotts utlåtanden nr 16 och 17.

Åvgåvos och bordlädes följande motioner:

nr 133, av greve Wachtmeister, Fredrik, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition om ökad malmbrytning inom Kiirunavaara
och Gellivare malmfält,

nr 134, av herr Fahlén, i anledning av Kungl. Majrts förslag
till förordning om ersättning till städer, vissa köpingar,
landsting och hushållningssällskap för till statsverket indragna
brännvinsförsäljningsmedel, samt

Nr 25. 10

Fredagen den 18 april.

nr 135, av herr Antonsson, i anledning av Kung!. Maj:ts
förslag till lag om köttbesiktning och slakthus.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet följande denna
dag avlämnade Kungl. propositioner:

nr 205, angående ökade anslag till folkskoleseminarierna m. m.;

nr 237, angående uppförande i Boden av ett exercishus för
artilleri pjäser;

nr 239, angående vissa ändringar i bestämmelserna om avlöning
av lärarinnorna vid statsunderstödda enskilda läroanstalter
m. m.;

nr 240, angående anslag till vissa reparationsarbeten m. m.
i högre lärarinneseminariets byggnad;

nr 241, angående konservering av Trönö ödekyrka;

nr 244, angående upphörande av Västra Skrevlinge församlings
prebendeegenskap m. m.; samt

nr 246, angående avlägsnande av arsenikhaltig oljefärg ur
lokaler i det gamla riksdagshuset å Riddarholmen m. m.

Föredrogos och hänvisades till bevillningsutskottet Kungl.
Maj:ts under sammanträdet avlämnade propositioner:

nr 200, med förslag till förordning angående stämpelavgiften;

nr 201, angående förslag till förordning om ändrad lydelse
av 1 och 3 §§ samt 6 kap. i förordningen den 6 november 1908
angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper
;

nr 202, med förslag till förordning om vissa ändringar i
6—10 §§ i förordningen den 20 april 1906 angående en särskild
stämpelavgift för försäljning av punsch, arrak och rom;

nr 232, angående förslag till ändrad lydelse av vissa pagrafer
i förordningen den 28 oktober 1910, om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering samt av de vid nämnda
förordning fogade formulär; och

nr 245, angående ändring av 25 § 4 mom. i förordningen
den 11 oktober 1907 angående beskattning av socker.

Fredagen den 18 april.

11 Nr 25.

Vid föredragning av den under dagen avlämnade kungl.
propositionen nr 234, angående anordnande av utvidgad statskontroll
å fartygs sjövärdighet m. m., blev denna proposition
på begäran bordlagd.

Föredrogos och hänvisades till jordbruksutskottet nedannämnda
under sammanträdet avlämnade kungl. propositioner:

nr 221, angående upplåtande av lägenheter från förra militiebostället
Kyrkeby nr 1 Overgård i Göteborgs och Bohus län;

nr 222, angående upplåtande av en lägenhet från förra militiebostället
Gettnabo nr 1 med underlydande i Kalmar län;

nr 223, angående upplåtande av ett område från förra militiebostället
Arrie nr 10, 12 och 22 i Malmöhus län;

nr 224, angående upplåtande av lägenheter från förra ryttmästarbostället
Håslöv nr 10 och 12 samt förra trumslagarbostället
Håslöv nr 3 och 7 i Kristianstads län;

nr 225, angående upplåtande av lägenheter från förra regementschefsbostället
Frövi nr 1, 2 och 3 med Berga nr 1 och
Ostankil nr 1 i Västmanlands län;

nr 242, angående upprättande av ett statsstuteri å Ottenby
kungsladugård; samt

nr 247, angående disposition av förra mönsterskrivarbostället
Torp nr 4 Brogård i Kronobergs län.

Tillkännagavs, att stadsfogden V. Karlson erhållit begärt
entledigande från sin anställning såsom notarie i kammarens
kansli och att i följd av den sålunda uppkomna ledigheten i
kansliet befordrats till notarie kanslisten, telegrafassistenten E.
O. Schalin samt antagits till kanslist juris studeranden E. A.
Lundman.

Justerades elva protokollsutdrag för denna dag ävensom protokollen
för den 11 och 12 i denna månad.

Kammarens sammanträde avslutades kl. 4,34 e. m.

In fidem

A. v. Krusenstjema.

Nr 25. 12

Lördagen den 19 april.

Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet den under gårdagen
bordlagda kungl. propositionen nr 234, angående anordnande
av utvidgad statskontroll å fartygs sjövärdighet m. m.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet den av greve
Wachtmeister, Fredrik, nästlidne dag väckta och då bordlagda
motion, nr 133, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition om
ökad malmbrytning inom Kiirunavaara och Gellivare malmfält.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet herr Fahléns
sistlidne dag bordlagda motion, nr 134, i anledning av Kungl.
Maj:ts förslag till förordning om ersättning till städer, vissa
köpingar, landsting och hushållningssällskap för till statsverket
indragna brännvinsförsäljningsmedel.

Föredrogs och hänvisades till lagutskottet den av herr Antonsson
under gårdagen avgivna och då bordlagda motion, nr 135,
i anledning av Kung!. Maj:ts förslag till lag om köttbesiktning
och slakthus.

Föredrogs, men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran
Första kammarens andra tillfälliga utskotts sistlidne dag bordlagda
utlåtande nr 13.

Föredrogos ånyo jordbruksutskottets den 15 och 16 i denna
månad bordlagda utlåtanden:

nr 57, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning av vissa delar av förra militiebostället Ivetofta nr 6,
8 i Kristianstads län,

nr 58, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtande av lägenheter från förra kronofogdebostället Tånnö
nr 3 Kåragården i Jönköpings län,

nr 59, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning av frälseutjorden Mjölby nr 6 samt lägenheterna
Mjölby nr 41 och Mjölby nr 40 m. m.,

Lördagen den 19 april.

13 Nr 25.

nr 60, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition om överlämnande
till fångvården av ett kronan tillhörigt område invid
straffängelsets i Uppsala tomt,

nr 61, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtande till staden Mariefred av ett område av kungsladugården
Gripsholm nr 1 i Södermanlands län,

nr 62, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning av förra häradshövdingbostället Enögla nr 3 i Uppsala
län,

nr 63, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående
upplåtande av lägenheter från förra militiebostället Tjustorp nr

1 i Skaraborgs län,

nr 64, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtande av en lägenhet från förra militiebostället Täppesås
nr 1, 2 och 3 i Jönköpings län,

nr 65, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtande av tre områden från förra militiebostället Skränge
nr 4 Mellangård jämte Skränge nr 7, en utjord, i Östergötlands län,

nr 66, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtande av ett område från förra militiebostället Satterstad
nr 2 Nedergården i Östergötlands län,

nr 67, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning av förra länsmansbostället Jolmesta nr 2 i Västmanlands
län,

nr 68, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtande av ett område från förra militiebostället Stora Broby
nr 1 i Östergötlands län,

nr 69, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtande av lägenheter från förra militieboetällena Honeröd
nr 2 Hålegården och Honeröd nr 3 Mellangärden samt Honeröd
nr 4 Västergården i Göteborgs och Bohus län,

nr 70, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtelse av kronan tillhörande jordägarandelar i gruvor,

nr 71, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtelse av rätt Dill bearbetande av icke inmutningsbara mineralfyndigheter
å kronojord,

nr 72, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtande av lägenheter från förra militiebostället Rolfsbo nr

2 Norgård i Göteborgs och Bohus län,

nr 73, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
avlösning av den ägaren av skattelägenheten Djurön nr 1 i Öster -

Nr 25. 14 Lördagen den 19 april.

götlands län åliggande skyldigheten att därstädes underhålla ett
holländeri,

nr 74, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
tillstånd för Båraryds församling att i stället för årlig avgäld
erlägga en summa en gång för alla för lägenheten Kyrkogården
nr 1, avsöndrad från förra militiebostället Båraryd nr 2 Östergård
i Jönköpings län,

nr 75, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning av en kronan såsom danaarv tillfallen del av tomten
nr 4 i kvarteret Plantan i Uppsala, och

nr 7G, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtande av lägenheter från förra militiebostället Ammer nr 1
i Jämtlands län.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

_ Vid ånyo skedd föredragning av statsutskottets den 16 och
18 innevarande april bordlagda utlåtanden:

nr 52, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag till hantverksskolan i Kristinehamn för blinda, och

nr 53, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag till dränering och anläggning av trädgård å folkskoleseminariets
i Falun tomt,

biföll kammaren vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.

Herr statsrådet Bergström, avlämnade Kungl. Maj ds nådiga
propositioner:

nr 249, angående pension å allmänna indragningsstaten åt
skrädderiföreståndaren S. Jonasson;

nr 255, angående överlämnande till lantförsvaret av viss
del av förra majorsbostället Gudhem nr 1-—9 jämte Ilolmäng
nr 1 Hulegård i Skaraborgs län i och för användning till remontdepå
m. m.; samt

nr 256, angående pension å allmänna indragningsstaten åt
förre fortifikationsarbetaren Anders Gustav Johansson.

Vid förnyad föredragning av statsutskottets den 16 och 18
innevarande april bordlagda utlåtanden:

nr 54, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående
täckande av brist å det till uppförande av ett hospital å Säters
kungsgård och härintill gränsande mark anvisade anslag,

Lördagen den 19 april.

15 Nr 25.

nr 55, i anledning av Knngl. Maj:ts proposition angående
godkännande av förslag till avlöningsreglemente för tjänstemän
vid statens vattenfallsverk m. m., samt i ämnet väckta motioner,
och

nr 56, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag till ombyggnad av Malmö statsbangård,

biföll kammaren vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.

Vid förnyad föredragning av bevillningsutskottets den 16
och 18 i denna månad bordlagda betänkande nr 34, i anledningav
Kungl. Maj:ts proposition om införande i förordningen den
15 maj 1908 angående restitution av erlagd sockerskatt eller
befrielse från sådan skatt för socker, som använts vid tillverkning
av exportvaror, av bestämmelser om restitution av erlagd
skatt, jämväl då socker utföres till svensk frihamn eller intages
å svenskt frilager, biföll kammaren vad utskottet i detta betänkande
hemställt.

Vid ånyo skedd föredragning av bankoutskottets den 16
och 18 innevarande månad bordlagda utlåtande nr 30, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 6, 7, 8 och 26 §§ i lagen för Sveriges riksbank
den 12 maj 1897, biföll kammaren vad utskottet i detta
utlåtande hemställt.

Föredrogs ånyo bankoutskottets den 16 och 18 innevarande 0m inrättanapril
bordlagda utlåtande nr 31, i anledning av framställning de av nya
från fullmäktige i riksbanken angående inrättande av nya tjänster tjänster i riksi
riksbanken m. m. _ hanken m■ m Med

föranledande av en från fullmäktige i riksbanken till
bankoutskottet den 20 februari 1913 i ämnet avlåten framställning,
hade utskottet i nu förevarande utlåtande på åberopade
grunder hemställt, att riksdagen måtte

l:o) besluta, att, i den mån fullmäktige i riksbanken prövade
skäligt, följande nya ordinarie tjänstebefattningar måtte inrättas,
nämligen

nio i första tjänstegraden vid huvudkontoret,
en i d:o vid avdelningskontoret i Göteborg,
två i d:o vid avdelningskontoret i Malmö samt
sjutton i registrators- och bokhållargraden vid de mindre
avdelningskontoren, med rätt för fullmäktige beträffande sist -

Nr 25. 16

Om inrättande
av nyot
tjänster i riksbanken
m. m.
(Ports.)

Lördagen den 19 april.

nämnda sjutton tjänster att fördela desamma mellan kontoren,
såsom fullmäktige funne lämpligt, och i avseende å samtliga
ovan angivna tjugunio nya tjänstebefattningar med skyldighet
för de personel-, som därtill förordnades, att tjänstgöra vid vilket
som helst av riksbankens kontor;

2:o) bemyndiga fullmäktige att från och med ingången av
år 1914 indraga ombudsmansbefattningarna vid de av riksbankens
mindre avdelningskontor, där fullmäktige prövade sådant lämpligen
kunna ske, och att överflytta vid dessa kontor förekommande
juridiska göromål på ombudsmansexpeditionen vid huvudkontoret;
samt

3:o) under förutsättning av bifall till utskottets hemställan
under l:o) minska förslagsanslaget till extra ordinarie tjänstemän
samt för extra arbeten och semestervikariat från dess nuvarande
belopp 230,000 kronor med 70,000 kronor till 160,000 kronor.

Herr Wickman: Herr talman, mina herrar! Trots att jag
icke har något yrkande vid denna punkt gent emot bankoutskottets
enhälliga hemställan, kan jag dock icke låta punkten
gå oanmärkt förbi, därför att jag anser, att man varit tämligen
gifmild i vissa fall rörande tjänstgöringspenningarna för vissa
högre tjänster. Man borde enligt mitt förmenande hava tagit
större hänsyn till dem, som hava det ekonomiskt svårast av riksbankens
tjänstemän, nämligen dem som här äro ifrågasatta att
erhålla de lägsta beloppen av tjänstgöringspenningarna eller första
gradens tjänstemän vid huvudkontoret samt i Malmö och
Göteborg. Dessa har man föreslagit att erhålla endast 200 kronor
i ökade tjänstgöringspenningar; men jag tror, att de hade
kunnat vara i större behov av förhöjda sådana än tredje och
fjärde gradens tjänstemän.

Jag skall emellertid icke så mycket fästa mig vid detta som
därvid, att man föreslagit ett dylikt lönetillskott åt övervaktmästaren,
maskinisten och vice brandmästaren vid huvudkontoret till belopp
av 300 kronor, ehuru dessa tjänstemäns avlöning är avsedd att
vara högre än de övriga vaktmästarnes vid huvudkontoret och fastän
deras arbete är mindre än dessas, som stå lägst på avlöningsskalan.
Jag har också fått en erinran där nerifrån med anledning
av förslaget, som redan förut förelegat från bankofullmäktige.
Jag tror, att det varit klokt om utskottet i detta fall icke
prutat på slutsumman men väl fördelat den på ett bättre sätt,
och i det avseendet anser jag, att första gradens tjänstemän
hade bort erhålla 100 kronor mera i tjänstgöringspenningar —
en ökning som skulle hava minskat tjänsgöringspenningarna för
de högre graderna, så att de som nu få 300 kronor i tjänstgöringspenningar
skulle ha erhållit 200, och så lika hela skalan
utefter. Då hade också alla vaktmästarne kunnat erhålla detta
lilla tillskott av ytterligare 100 kronor.

Lördagen den 19 april.

17 Nr 25.

Det är denna önskan jag velat uttala, och jag har också O»1 inrättanvelat
hava till protokollet antecknat, att jag vad vaktmästarne
angår anser förslaget orättvist, då arbetsbördan och ansvaret banken In!ni.
ligger i lika hög grad på de övriga vaktmästarne som på de tre (Forts )
av mig nämnda. Jag tillåter mig säga, att några bland dem,
exempelvis de sex, som hava den stora inkasseringen — då de
få vandra omkring i staden och uppbära dessa stora belopp vid
inkassering av riksbankens accepter ■— utföra ett långt viktigare
arbete än det som åligger övervaktmästaren, vice brandmästaren
eller maskinisten, som icke handhava några inkasseringsgöromål.

Det är därför jag icke kunnat underlåta att säga ifrån detta, så
att det kommer till protokollet, men jag har intet yrkande.

Efter härmed slutad överläggning biföll kammaren vad utskottet
i förevarande utlåtande hemställt.

Herr statsrådet Berg avlämnade Kungi. Maj:ts nådiga propositioner
:

nr 227, angående anordnande av korvtillverkning vid flottans
kokinrättning i Karlskrona;

nr 233, angående användande av allmänna besparingar å
riksstatens femte huvudtitel till inköp av en del tomter i Karlskrona
för beredande av möjlighet att framdeles utvidga flottans
varvs område därstädes m. in.; samt

nr 354, med förslag till lag om inskränkning i inmutningsrätten.

Föredrogs ånyo bankoutskottets den 16 och 18 i denna Äll9- färflyttmånad
bordlagda utlåtande nr 32, angående förslag till ändradsfrmäTirihilydelse
av § 67 bankoreglementet. banken.

Med anledning av vad fullmäktige i riksbanken i en till
bankoutskottet den 13 mars 1913 avlåten skrivelse anfört och
föreslagit hade utskottet i föreliggande utlåtande hemställt att
Riksdagen, med bifall till fullmäktiges ifrågavarande förslag,
måtte besluta, att § 67 av bankoreglementet skulle erhålla följande
förändrade lydelse:

(Nuvarande lydelse:)

Tjänstinnehavare vid riksbankens
samtliga kontor äro skyldiga
att underkasta sig den
vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
eller jämkning i åligganden,
som vid en förändrad or -

(Föreslagen lydelse:)

Mom. 1. Tjänstinnehavare
vid riksbankens samtliga kon —

------— eller eljest kan

varda stadgad.

Första kammarens protokoll 1918. Nr 25.

Nr 25. 18

Lördagen den 19 april.

stemän i riksbanken.

(Ports.)

Ang. förflytt- ganisation av riksbanken eller
ning av tjärn- jest kan vara stadgad.

O towi/ivt o vi lfa. " . 0 7 •• 7

De tjänsteman, som hädanefter
på ordinarie stat förordnas
eller befordras vid huvudkontoret
eller avdelningskontoren i
Göteborg och Malmö, kunna av
fullmäktige för en tid av högst
sex månader förflyttas till tjänstgöring
i samma eller högre
grad vid annat av nyssnämnda
kontor; ägande fullmäktige att
bevilja den sålunda förflyttade
ersättning av riksbankens medel
för resekostnaden och annan
utgift, som förflyttningen för
honom kan medföra.

Mom. 2. De tjänstemän, som
före den 1 april 1913 på ordinarie
stat för ordnats eller befordrats
vid huvudkontoret eller
avdelningskontoren i Göteborg
och Malmö, kunna av fullmäk --för

honom kan medföra.

Mani. 3. Den, som efter ingången
av april månad 1913 förordnas
eller befordras till tjänst
på ordinarie stat vid riksbankens
huvud- eller avdelningskontor, kan
av fullmäktige förflyttas till tjänstgöring
vid annat av riksbankens
kontor mot åtnjutande av avlöning,
ej understigande den för
hans innehav ande tjänst bestämda;
ägande fullmäktige att bevilja den
sålunda förflyttade ersättning av
riksbankens medel för resekostnaden
och annan utgift, som förflyttningen
för honom kan medföra.

Skyldighet att vara underkastad
sådan förflyttning åligger dock
icke tjänstemän av fjärde graden
vid huvudkontoret.

Reservation hade avgivits av herr von Stapélmohr, som ansett
att i mom. 2 och 3 av förevarande § ordet »april» bort utbytas
mot »juni».

Herr von Stapélmohr: Herr talman, mina herrar! Jag

har mot bankontskottets nn föredragna betänkande anmält min
reservation, vilken är av tämligen ringa omfattning.

Såsom det nu är, anställas riksbankens tjänstemän vid ett
visst kontor, vilket medför olägenheter för fullmäktige i avseende

19 Nr 25.

Lördagen den 19 april.

å arbetets ordnande på ett tillfredsställande sätt. Nu hava fullmäktige
föreslagit, att åt dem skulle beredas rätt att förflytta
ordinarie tjänstemän, som hädanefter antoges, från det ena kontoret
till det andra, allt eftersom arbetets omfattning kunde kräva.
Mot utskottets framställning i den delen har jag ingenting att
erinra, utan finner den fullt tillfredsställande och för bankverksamheten
gagnelig. Men fullmäktige hava även föreslagit, att
dessa bestämmelser skulle träda i kraft vid en tidpunkt, som
redan förflutit eller den 1 april. Då jag anser, att det skulle
stå i strid med gällande lagstiftningsregler, att giva nya bestämmelser
retroaktiv verkan, har jag åter föreslagit, att tidpunkten
»1 april» skulle utbytas mot »I juni», då jag antager att riksdagsarbetet
är slut.

Jag hemställer om bifall till min reservation.

Herr Holmquist: Såsom kammaren behagade finna är
skillnaden mellan den reservation, för vilken herr von Stapelmohr
nu talat, och utskottets utlåtande, synnerligen obetydlig.
Det har sagts, att man genom att förändra den i mom. 3 införda
månaden »april» till »juni» skulle kunna erhålla en i framtiden
bestämd datum, från vilken de nya bestämmelserna komme
att tillämpas. Förhållandet är emellertid, att även med april
månad såsom utgångspunkt ordna sig förhållandena i praktiken
fullkomligt naturligt. Det är nämligen så, att denna månad blivit
av bankofullmäktige föreslagen, vilket förmodligen berodde
på den uppfattningen, att före april månad detta bankofullmäktiges
förslag antagits hava hunnit att av utskottet och riksdagen
behandlas. Men det är alldeles givet, att fastän nu här föreslås
att de förändrade bestämmelserna skola tillämpas från april
månad, utan att slutbehandlingen av ärendet ägt rum före den
sålunda angivna tidpunkten, komma bankofullmäktige att om en
plats blir ledig för tillsättning återbesätta den under sådan form,
att de bestämmelser, som här äro avsedda med hänsyn till denna
tjänst, vinna fullt beaktande och iakttagande. Vid sådant förhållande
har utskottsmajoriteten icke ansett skäligt att göra någon
ändring i bankofullmäktiges förslag, och jag tror för min del,
att man kan hava all anledning att tillstyrka bifall till en sådan
bestämmelse.

Jag hemställer alltså om bifall till utskottets utlåtande oförändrat.

Överläggningen ansågs härmed slutad, varefter enligt de
yrkanden, som därunder förekommit, gjordes propositioner, först
på bifall till vad utskottet i förevarande utlåtande hemställt
samt vidare därpå, att utskottets hemställan skulle bifallas med
den ändring, som angivits i den vid utlåtandet fogade reservationen;
och förklarades den förra propositionen, vilken upprepades,
vara med övervägande ja besvarad.

Ang. förflytt
ning av tjiin
stemän i riks
banlcen.
(Forts.)

Nr 25. 20

Lördagen den 19 april.

Om fri rättshjälp
åt mindre
jordinnehavare
i vissa
mål.

Vid förnyad föredragning av lagutskottets den 16 och 18
innevarande april bordlagda utlåtande nr 23, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition angående ändring i gällande bestämmelser
om vågar, biföll kammaren vad utskottet i detta utlåtande
hemställt.

Föredrogs ånyo lagutskottets den 16 och 18 innevarande
månad bordlagda utlåtande nr 24, i anledning av väckt motion
om skrivelse till Kungl. Maj:t angående fri rättshjälp åt mindre
jordinnehavare i mål rörande vattenuppdämning m. m.

Uti eu inom Andra kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad
motion, nr 200, hade herrar Carl Jansson i Edsbäcken,
L. J. Carlsson i Frosterud och Nils Helger hemställt, att Riksdagen
ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl.
Maj:t täcktes snarast möjligt låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga förslag till lagbestämmelser i syfte att bereda fri
rättshjälp och sakkunnigt biträde åt mindre jordinnehavare i mål,
som emot sådana anhängiggjordes eller i vilka de eljest hade
del, såsom vattens uppdämning, expropriation för industriella
anläggningar, kraftstationer, elektriska kraftledningar eller dylikt.

I motionens syfte hade herrar J. P. Igel, Alfred Persson i
Björsbyholm, Albert Mossberg, Julius Söderbom och (Just. Olson i
Torsby förklarat sig instämma.

Utskottet hade i förevarande utlåtande på framlagda skäl
hemställt, att Riksdagen måtte, i anledning av förevarande motion,
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl.
Maj:t taga under övervägande, huruvida och i vilken omfattning
åtgärder måtte kunna redan under nu gällande rättegångsordning
vidtagas för beredande genom det allmännas försorg av
rättshjälp åt parter, som på grund av svag ekonomisk ställning
eller oförmåga att tillvarataga sina intressen därav kunde vara i
behov, samt för Riksdagen framlägga det förslag, som av detta
övervägande kunde föranledas.

Reservation hade avgivits av, bland andra, herrar af Ekenstam
och Gezelius, grevarne Lagerbjelke och Spens samt herr
Holmdahl, vilka ansett, att ifrågavarande motion ej borde till
någon riksdagens åtgärd föranleda.

Herr af Ekenstam: Herr talman, mina herrar! Om jag
för ett ögonblick tager mig friheten att fästa eder uppmärksamhet
på föreliggande betänkande, så sker det för att särskilt framhålla
det rätt egendomliga slut, till vilket utskottet kommit när

21 Nr 25.

Lördagen den 19 april.

utskottet behandlat föreliggande fråga. Motionen avser såsom Om fri råttaherrarne
själva se en hemställan, »att Riksdagen ville i skrivelsedt r!lind~
till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes snarast möj■ jZlreTZm
ligt låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till lag- mål.
bestämmelser i syfte att bereda fri rättshjälp och sakkunnigt bi- (Forts,
träde åt mindre jordinnehavare i mål, som emot sådana anhängiggöras
eller i vilka de eljest hava del, såsom vattens uppdämning,
expropriation för industriella anläggningar, kraftstationer,
elektriska kraftledningar eller dylikt.» Det slut, vartill utskottet
åter kommit, går vida längre och åsyftar en skrivelse till Kungl.

IVlajit med anhållan »det täcktes Kungl. Maj:t taga under övervägande,
huruvida och i vilken omfattning åtgärder må kunna
redan under nu gällande rättegångsordning vidtagas för beredande
genom det allmännas försorg av rättshjälp åt parter, som
på grund av svag ekonomisk ställning eller oförmåga att tillvarataga
sina intressen därav kunna vara i behov, samt för Riksdagen
framlägga det förslag, som av detta övervägande kan
föranledas.» Tvenne ganska egendomliga förhållanden förknippa
sig vid detta utskottsutlåtande. Först och främst vill jag framhålla,
att, da detta ärende förevar i utskottet, beslöt majoriteten,
tvärt emot de antecknade reservanternas mening, en hemställan,
att till Kungl, Maj:t skulle avlåtas en skrivelse i motionens syfte.

Innehållet i skrivelsen bestämdes icke i vidare mån. Emellertid
då sedermera förslag till utlåtande framlades, befanns det, att
detta skrivelseförslag innehöll just vad som här återfinnes i lagutskottets
förevarande utlåtande. Å andra sidan vill jag också
framhålla det säregna däri att, då utskottet ansett sig på grund
av en nytillkommen s. k. motionsrätt inom utskottet äga befogenhet
att avgiva ett förslag, som är vida mera omfattande än
det motionärerna ursprungligen tänkt sig, detta mera vittomfattande
förslag icke blivit till saklig behandling i utskottet upptaget.
Man kan endast säga, att diskussionen i förbigående något
har snuddat vid detta förslag, men utskottet har varken haft
tillfälle eller anledning att intränga något djupare däri.

Jag har icke heller orsak att nu något vidlyftigare inlåta
mig på frågan, men så mycket kan man val säga, att om man
tänker skriva till Kungl. Maj:t och begära, att genom det allmännas
försorg rättshjälp lämnas åt parter, som på grund av
sin svaga ekonomiska ställning och oförmåga att tillvarataga
sina intressen skulle kunna vara i behov av en sådan hjälp,
måste man väl i någon mån klargöra för sig, vad detta innebär
och därvid betänka icke blott de kostnader, detta kommer att
ådraga staten — och dessa bli utan tvivel mycket omfattande
— utan även en annan sak, som åtminstone för mig är av ännu
större betydelse, nämligen den frågan, huruvida det över huvud
år möjligt att för de penningar, som staten skulle för ändamålet
tillsläppa, kunna skaffa dessa obemedlade verkligt värdefull rätts -

Nr 25. 22

Lördagen den 19 april.

Om fri rättshjälp
åt mindre
jordinnehavare
i vissa
mål.
(Ports.)

hjälp. Om icke, så kommer av förslaget att bli så att säga en
pappersförfattning, vilken tilläventyrs kan lämna en eller annan
mera företagsam sakförare möjlighet till förtjänst, men i själva
verket kommer att lända till ytterst ringa gagn för de personer,
den avser att skydda.

Jag tror icke, att jag har anledning att vidare ingå på frågan,
men jag skulle vilja säga, att om kammaren kommer att
godkänna ett utlåtande sådant som det föreliggande, har kammaren
därmed också godkänt icke blott den principen att ett utskott
på ett alldeles särskilt sätt har rättighet att utvidga omfattningen
av en motion och komma fram med en hemställan,
som man snart sagt alls icke avsett med motionen, utan kammaren
har därmed även godkänt den grundsatsen, att ett ärende
som faktiskt icke i utskottet erhållit den realbehandling, som i
grundlagen avsetts, ändock kommer att till avgörande i kammaren
upptagas.

Under sådana förhållanden anser jag, herr talman, min plikt
vara att yrka avslag på föreliggande betänkande.

Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, gjorde herr
talmannen propositioner, först på bifall till vad utskottet i nu
föredragna utlåtande hemställt samt vidare på avslag därå; och
förklarade herr talmannen sig anse den senare propositionen
vara med övervägande ja besvarad.

Votering begärdes, i anledning varäv uppsattes, justerades
och anslogs en omröstningsproposition av följande lydelse:

Den, som avslår vad lagutskottet hemställt i sitt utlåtande
nr 24, röstar

Ja,

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vihnef Nej, bifalles utskottets hemställan.

Vid slutet av den häröver anställda omröstningen béfunnos
rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 65;
Nej — 40.

23 Nr 25.

Lördagen den 19 april.

Herr statsrådet Schotte avlämnade följande nådiga propositioner
:

nr 226, angående försäljning till Rumla municipalsamhälle
av den till länsmansbostället V2 mantal Rumla nr 4 hörande
skogsmarken,

nr 228, med förslag till bestämmelser angående rätt till
pension för extra ordinarie tjänstemän samt verkstads- och förrådsarbetare
vid statens järnvägar m. in.,

nr 229, angående anslag till uppförande av ett hospital å
biskopsbostället Sundby nr 1,

nr 230, angående rätt till pension för provinsialläkaren P.
E. Ahlqvist,

nr 231, angående pension till extra ordinarie eldaren vid
statens järnvägar Peter Lorents Liljevali,

nr 243, med förslag till apoteksvarustadga,

nr 248, angående anslag till inköp av tomt och uppförande
av nybyggnad för post- och telegrafverkens behov i Uddevalla,
samt

nr 250, angående utvidgning av den mellan Maren och
Saltsjön belägna delen av Södertälje kanal.

Vid förnyad föredragning av Första kammarens första till*
fälliga utskotts den 16 och 18 innevarande april bordlagda utlåtanden
:

nr 16, i anledning av en av herrar Stadener och Gullberg
väckt motion, nr 36, angående skrivelse till Ronungen i fråga
om åtgärder för vinnande av sakkunnig behandling inom vederbörande
statsdepartement av de s. k. kyrkoärendena, och

nr 17, i anledning av en av herr Starbäck inom Andra
kammaren väckt motion, nr 229, om skrivelse till Rungl. Maj:t
angående kungl. Djurgårdens bevarande i största möjliga utsträckning
såsom naturlig park,

biföll kammaren vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.

Anmäldes och bordlädes:
statsutskottets utlåtanden och memorial:

nr 57, i anledning av Rungl. Maj:ts proposition angående
anställande av en extra föredragande inom sjöförsvarsdepartementet,

Nr 25. 24

Lördagen den 19 april.

nr 58, i anledning av Kungl. Majts proposition angående
elektriska anläggningar för marinens behov i Karlskrona;

nr 59, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
användande av fonden för krigsfartygs byggande till anskaffande
av ångpannor i reserv för torpedbåtar m. m.,

nr 60, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
uppförande av en förrådsbyggnad i Boden,

nr 61, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
förslagsanslaget till sjöbeväringens vapenövningar samt beklädnad
och ersättning därför,

nr 62, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
användande av hvres- och arrendemedlen under femte huvudtiteln
till bestridande av kostnader för förvärv av mark för
Fårösunds kustposition,

nr 63, i anledning av Kung!. Maj:ts proposition angående
utvidgning av koldepån å flottans varv i Karlskrona,

nr 64, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
inköp för nationalmuseum av äldre porträtt ur framlidne friherre
H. Kehbinders samlingar,

nr 65, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
medgivande för överläkaren vid Lunds hospital och asyl medicine
doktor Oskar Teodor Nerander att komma i åtnjutande av de
från och med år 1911 fastställda avlöningsförmåner för överläkare
vid Lunds hospital och asyl, samt

nr 67 i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i vissa
frågor rörande anslag under riksstatens femte huvudtitel;

bevillningsutskottets betänkande!!:

nr 35, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om ändrad lydelse av §§ 7, 8 och 12 i förordningen
den 13 december 1912 angående tullrestitution i vissa
fall vid återutförsel av utländsk vara, samt

nr 36, i anledning av väckt motion om höjning i vissa avseenden
av stämpelavgiften vid köp och byte av fondpapper;

bankoutskottets utlåtanden:

nr 33, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition om delaktighet
i folkskolärarnas pensionsinrättning för andrelärartjänsten
vid statens uppfostringsanstalt å Bona m. m., och

nr 34, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
semester för vaktmästaren vid flottans pensionskassa m. m.;
ävensom

Lördagen den 19 april.

25 Nr 25.

lagutskottets utlåtande nr 25, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag angående utlämning av
förbrytare samt till lag om ändring i 1 kap. strafflagen, dels och
en i anledning därav väckt motion.

Avgåvos och bordlädes följande motioner:

nr 136, av herr Asplund, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
om anslag till bestridande av kostnaderna för en allmän
pensionsförsäkring m. m.;

nr 137, av herr Odélberg, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 186, om ändring i vissa delar av brännvinsförsäljningsförordningen
m. m.; och

nr 138, av herr Östberg, Gustaf FredriJc, i anledning av
Kungl. Maj:ts förslag dels till förordning om ersättning till städer,
vissa köpingar, landsting och hushållningssällskap för till statsverket
indragna brännvinsförsäljningsmedel, dels och till förordning
om statsverkets fond av rusdrycksmedel.

Föredrogos och hänvisades till bankoutskottet de under dagen
avlämnade kungl. propositionerna:

nr 230, angående rätt till pension för provinsialläkaren P.
E. Ahlqvist;

nr 249, angående pension å allmänna indragningsstaten åt
skrädderiföreståndaren S. Jonasson; och

nr 256, angående pension å allmänna indragningsstaten åt
förre fortifikationsarbetaren Anders Gustaf Johansson.

Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet Kungl.
Maj:ts denna dag avlämnade nådiga proposition nr 226, angående
försäljning till Kumla municipalsamhälle av den till länsmansbostället
1/a mantal Kumla nr 4 hörande skogsmarken.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet de under sammanträdet
avlämnade kungl. propositionerna:

nr 228, med förslag till bestämmelser angående rätt till
pension för extra ordinarie tjänstemän samt verkstads- och förrådsarbetare
vid statens järnvägar in. m.,

nr 229, angående anslag till uppförande av ett hospital å
biskopsbostället Sundby nr 1,

Nr 25. 2G

Lördagen den 19 april.

nr 231, angående pension till extra ordinarie eldaren vid
statens järnvägar Peter Lorentz Liljevali,

nr 248, angående anslag till inköp av tomt och uppförande
av nybyggnad för post- och telegrafverkens behov i Uddevalla,

nr 250, angående utvidgning av den mellan Maren och
Saltsjön belägna delen av Södertälje kanal,

nr 227, angående anordnande av korvtillverkning vid flottans
kokinrättning i Karlskrona,

nr 255, angående överlämnande till lantförsvaret av viss
del av förra majorsbostället Gudhem nr 1—9 jämte Holmäng
nr 1 Hulegård i Skaraborgs län i och för användning till remontdepå
m. m.

Föredrogos och hänvisades till lagutskottet de under dagen
avlämnade kungl. propositionerna:

nr 243, med förslag till apoteksvarustadga, och

nr 254, med förslag till lag om inskränkning i inmutningsr
ätten.

Justerades aderton protokollsutdrag för denna dag, varefter
kammarens sammanträde avslutades kl. 12,os e. m.

In fidem

A. v. Krusenstjerna.

Måndagen den 21 april.

27 Nr 25.

Måndagen den 2 i april.

Kammaren sammanträdde kl. 3,so e. m.

Herr statsrådet Berg avlämnade Kungl. Maj:ts nådiga propositioner: nr

206, angående omreglering av folkskoleinspektionen;

nr 238, angående anslag till ändringsarbeten inom nationalmusei
byggnaden;

nr 236, angående beviljandet av anslag för anordnande av
stormvarningar å rikets kuster;

nr 253, angående förändrad organisation av patent- och registreringsverket
och reglering av löneförhållandena vid nämnda
ämbetsverk;

nr 257, angående förslag till lag angående förbud mot införsel
till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning, lag
om ersättning i vissa fall av allmänna medel till vittnen i mål,
som avses i gällande lag angående förbud mot införsel till riket
av varor med oriktig ursprungsbeteckning, och förordning angående
ändrad lydelse av 1 § i förordningen om frihamn den
15 november 1907;

nr 258, angående anvisande av medel till utförande av vissa
reparationsarbeten i Riddarholmskyrkan; samt

nr 259, angående rätt till pension för vissa lärarinnor vid
statens samskolor.

Justerades protokollet för den 15 i denna månad.

Vid föredragning av ett från Andra kammaren ankommet
protokollsutdrag, nr 387, med delgivning av nämnda kammares
beslut över dess fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 10, angående
friherre Palmstiernas motion nr 20, om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående en utredning rörande förekomsten av kungsådra,
beslöt Första kammaren hänvisa detta ärende till sitt tillfälliga
utskott nr 1.

Vid föredragning av ett från Andra kammaren ankommet
protokollsutdrag, nr 389, med delgivning av nämnda kammares

Nr 25. 28

Måndagen den 21 april.

beslut över dess femte tillfälliga utskotts utlåtande nr 12, i anledning
av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående
utfärdande av enhetliga bestämmelser för kommunernas bokföring,
beslöt Första kammaren hänvisa detta ärende till sitt tillfälliga
utskott nr 2.

Upplästes och godkändes Riksdagens kanslis förslag

dels till Riksdagens förordnande, nr 55, för ledamoten av
Riksdagens Första kammare filosofie doktorn S. G. von Friesen
att vara kommitterad för tryckfrihetens vård;

dels och till Riksdagens skrivelse, nr 56, till Konungen, angående
utredning och förslag i fråga om beredande av möjlighet
för utom äktenskapet fött barn att erhålla kännedom om
sin fader.

Föredrogos och hänvisades till Riksdagens särskilda utskott
herr Asplunds den 19 innevarande april bordlagda motion, nr
136, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition om anslag till bestridande
av kostnaderna för en allmän pensionsförsäkring m. m.

Föredrogos och hänvisades till bevillningsutskottet följande
den 19 innevararande månad avlämnade och då bordlagda motioner
:

nr 137, av herr Odelberg, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 186, om ändring i vissa delar av brännvinsförsäljningsförordningen
m. m., och

nr 138, av herr Östberg, Gustaf Fredrih, i anledning av
Kungl. Maj:ts förslag dels till förordning om ersättning till städer,
vissa köpingar, landsting och hushållningssällskap för till
statsverket indragna brännvinsförsäljningsmedel, dels och till förordning
om statsverkets fond av rusdrycksmedel.

Föredrogos men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran
statsutskottets den 19 i denna månad bordlagda utlåtanden nr
57—65.

Vid föredragning av statsutskottets den 19 innevarande månad
bordlagda memorial nr 67, i anledning av kamrarnas skiljaktiga
beslut i vissa frågor rörande anslag under riksstatens

Måndagen den 21 april. 29 Nr 25.

femte huvudtitel, godkändes de i detta memorial föreslagna voteringspropositionerna.

Föredrogos, men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran
följande den 19 innevarande april bordlagda ärenden, nämligen
bevillningsutskottets betänkanden nr 35 och 36, bankoutskottets
utlåtanden nr 33 och 34 ävensom lagutskottets utlåtande nr 25.

Anmäldes och bordlädes lagutskottets utlåtande nr 26, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om
ändrad lydelse av 15—23 och 30 §§ i 8 kap. strafflagen, lag,
innefattande vissa bestämmelser till skydd för hemligheter av
betydelse för rikets försvar, lag, innefattande ändring i 8 kap.
2 § 6 mom. rättegångsbalken, samt lag, angående ändrad lydelse
av förordningen om offentlighet vid underdomstolarna den
22 april 1881.

Avgåvos och bordlädes följande motioner:

nr 139, av herr Ekman, Karl Johan, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående ändring i vissa delar av förordningen
om kommunalstyrelse på landet m. m., och

nr 140, av herr Östberg, Johan, i anledning av Kungl. Maj:ts
förslag till lag om köttbesiktning och slakthus.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet följande under
dagen avlämnade kungl. propositioner:

nr 206, angående omreglering av folkskoleinspektionen;

nr 236, angående beviljande av anslag för anordnande av
stormvarningar å rikets kuster;

nr 238, angående anslag till ändringsarbeten inom nationalmuseibyggnaden; nr

253, angående förändrad organisation av patent- och registreringsverket
och reglering av löneförhållandena vid nämnda
ämbetsverk; samt

nr 258, angående anvisande av medel till utförande av vissa
reparationsarbeten i Riddarholmskyrkan.

Nr 25. 30

Tisdagen den 22 april.

Föredrogs och hänvisades till bankoutskottet Kungl. Maj:ts
denna dag avlämnade nådiga proposition, nr 259, angående rätt
till pension för vissa lärarinnor vid statens samskolor.

Föredrogs och hänvisades till lagutskottet den under sammanträdet
avlämnade kungl. propositionen, nr 257, med förslag
till lag angående förbud mot införsel till riket av varor med
oriktig ursprungsbeteckning, lag om ersättning i vissa fall av
allmänna medel till vittnesmål, som avses i gällande lag angående
förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning,
och förordning angående ändrad lydelse av
1 § i förordningen om frihamn den 15 november 1907.

Justerades nio protokollsutdrag för denna dag.

Kammarens sammanträde avslöts kl. 3,46 e. m.

In fidem

A. v. Krusenstjerna.

Tisdagen den 22 april.

Kammaren sammanträdde kl. 3 e. m., och dess förhandlingar
leddes av herr vice talmannen.

Herr statsrådet Petersson avlämnade Kungl. Maj:ts nådiga
propositioner:

nr 251, angående med anledning av framställning från Magnesitaktiebolaget
Tarrekaise beträffande vissa av bolaget arrenderade
mineralfyndigheter å kronojord i Norrbottens län;

nr 252, angående ålderstillägg åt vissa krön oj ägare i Klotens
revir;

nr 260, angående disposition av vissa till Strömsholms hingstdepå
anslagna fastigheter;

Tisdagen den 22 april.

31 Nr 25.

nr 261, angående upplåtande av mark från förra regementskvartermästarebostället
Hultås nr 1 Norra och Hultås nr 2 Södra
i Göteborgs och Bohus län;

nr 262, angående avstående eller upplåtelse i vissa fall av
mark från kronoegendomar;

nr 263, angående efterskänkande av kronan tillkommande
fordran på grund av ett å fastigheten 1ju mantal Horsaskog nr
1 i Kristianstads län vilande odlingslån;

nr 264, angående upplåtande av lägenheter från förra kaptensbostället
Skårebo nr 1 i Kalmar län;

nr 265, angående disposition av vissa till Flyinge hingstdepå
anslagna fastigheter;

nr 266, angående kapitalinbetalningarna till fonden för torvindustriens
befrämjande;

nr 267, angående uppförande å ordinarie stat av statens
hydrografiska byrå in. in.; och

nr 268, angående stat för veterinärhögskolan in. m.

Justerades protokollet för den 16 i denna månad.

Herr statsrådet Berg avlämnade:

dels Kungl. Maj:ts nådiga propositioner:

nr 269, angående anslag till utförande av meteorologiska
observationer för en hydrografisk undersökning av Sveriges färskvatten; nr

270, angående ny stat för meteorologiska centralanstalten
;

nr 271, angående pension åt vissa vid Trollhätte kanalverk
anställda vakter med flera;

nr 272, angående personligt lönetillägg åt tillförordnade;
ombudsmannen och fiskalen i medicinalstyrelsen E. O. Aberg,
samt

nr 273, angående anslag till uppförande av nya byggnader
för folkskoleseminariet i Lund m. m.;

dels och Kungl. Maj:ts nådiga skrivelse nr 274, med tillkännagivande
att vissa i statsverkspropositionen under åttonde
huvudtiteln bebådade framställningar till Riksdagen icke komma
att föreläggas Riksdagen.

Nr 25. 32

Tisdagen den 22 april.

Ang.prövning Herr statsrådet Bergström, som förklarat sig ämna vid detta

av befor- sammanträde besvara den av friherre JBecJc-Friis, Johan, den 9

dringsfrdgor innevarande april framställda interpellationen angående prövning
inom armen. . . , x , , .. r , ®

av befordringsfrågor inom armen, erhöll nn pa Degaran ordet

och yttrade:

Herr talman! Friherre Johan Beck-Friis har med kammarens
tillstånd till mig, efter föregående motivering, framställt följande
interpellation:

1. Har herr statsrådet funnit anledning att taga under
övervägande några principiella spörsmål i fråga om befordringsförslagen
inom armén, ävensom i fråga om den förberedande
prövningen av befordringsfrågor, som skola avgöras utan föregående
till kungl. lantförsvarsdepartementet inkomna förslag?

2. Om så är fallet, vilka riktlinjer anser herr statsrådet i
sådant hänseende böra följas?

De båda spörsmål, vari friherre Beclc-Friis’ interpellation
blivit uppdelad, torde lämpligen av mig besvaras i ett sammanhang.
Jag skall därvid tillåta mig att först behandla frågan om
befordringsförslag och befordringar till beställning på stat inom såväl
kompaniofficers- som regementsofficersgrad, respektive befordringar
till högre grader, samt därefter något beröra frågan om
titelbefordringar utan erhållande av beställning, s. k. befordringar
i armén eller i regementet.

Den första principfråga, som under min ämbetsutövning
mötte mig på befordringsväsendets område, gällde transport från
viss beställning vid ett truppförband till enahanda beställning
vid ett annat. Jag har för min del därvid gjort gällande, att
ansökan om dylik transport, evad densamma avser tjänst inom
kompaniofficers- eller regementsofficersgrad, icke borde bifallas,
utan att den transportsökande så lång tid beklätt sin innehavande
tjänst, att han hunnit å ena sidan tillgodogöra sig den erfarenhet,
som där för honom varit att vinna, och å andra sidan tillgodogöra
tjänsten vad som med rätt och skäl kunde av honom begäras,
då han blivit till densamma befordrad. Jag har ansett,
att på det militära området en tid av vid pass fyra år — på
det civila tillmätes nog i allmänheten tiden vida längre — borde
betraktas såsom normalt minimum av tjänstetid i vunnen beställning,
innan eventuell transport sker till liknande sådan på
annat håll.

Vad befordringarna inom kompaniofficersgraden beträffar,
har det synts mig vara av vikt att i så stor utsträckning som
möjligt begagna den väg till utjämning av b ef or dringsför hållandena
de olika truppförbanden emellan inom ett och samma
truppslag, som öppnats förmedelst kungl. kungörelsen den 12
maj 1911 angående besättande av vissa militära beställningar
och avgivande av vissa befordringsförslag inom armén m. m.

Tisdagen den. 22 april.

33 Nr 25.

På min tillstyrkan har också Kungl. Maj:t, genom att konsekvent Ang. provning
förklara vissa löjtnants- och kaptensbeställningar lediga till ansö- av beforkan,
hållit denna väg öppen och sålunda berett möjlighet till dringsfrdgor

befordran för underlöjtnanter och löjtnanter, som stått jämförelsevis
länge obefordrade på egna truppförband.

Övergår jag så till frågan om befordran till och inom regementsofficersgraden,
är det åtskilliga spörsmål av principiell
natur, till vilka jag under min ämbetsutövning haft anledning
att taga ställning.

Allt ifrån den dag, då jag övertog chefskapet för lantförsvarsdepartementet,
har jag strängt fasthållit vid att icke till
regementsofficers- eller högre beställning föreslå någon, för vilken
den militära tjänsten icke vore huvudsak, och följaktligen icke
heller någon, som — efter vunnen befordran och därmed följande
titulatur — kunde förväntas taga avsked från den militära
tjänsten för att ägna sig åt andra värv. För att vinna nödigt
underlag för ett bedömande i nu berörda hänseende har jag
beträffande envar, som jag varit betänkt att föreslå till befordran
av nu ifrågavarande slag, infordrat uppgift å samtliga de bisysslor
han förenat med sin innehavande befattning inom armén.

Paragraf 5 i nyssnämnda kungl. kungörelse föreskriver att
för utrönande av en persons fältduglighet skall i tvivelaktiga
fall från den till befordran ifrågasatte infordras läkareintyg, avgivet
av vederbörande militärläkare. Vid befordran till regementsofficers-
eller högre beställning har jag ansett kravet på fältduglighetens
styrkande böra göras obligatoriskt, och jag har därför
också för någon tid tillbaka givit vederbörande militära myndigheter
till känna att, innan dylik befordran sker, intyg om den
till befordran ifrågasattes fältduglighet jämväl kommer att städse
infordras.

Den ärade interpellanten, som vid framställandet av sin
interpellation bland annat erinrat om att till regementsofficersbeställningar,
med vilka icke följer chefskap, förslag avgivas av
arméfördelningschefer och motsvarande myndigheter, yttrar därefter
: »Av gällande bestämmelser framgår icke på vad sätt inom
lantförsvarsdepartementet jämförelse sedan sker mellan de officerare,
vilka upptagas i de olika förslagen. Häri synes mig
ligga en brist, ty det kan ej förutsättas, att departementschefen
alltid skall äga erforderlig personalkännedom för att kunna bedöma
de inkomna förslagen i jämförelse med varandra».

Det är uppenbart, att det för den, som har att i så stor
utsträckning taga befattning med viktiga befordringsfrågor som
chefen för lantförsvarsdepartementet, skall vara angeläget att
förvärva största möjliga kännedom om den militära förmågan
och praktiskt ådagalagda dugligheten hos de män, som bekläda
och kunna ifrågasättas att bekläda högre beställningar inom den
svenska armén. Det är också tydligt, att denna kännedom måste

Första hammarens protokoll 1913. Nr 25. 3

mom armen.
(Forts.)

Nr 25. 34

Tisdagen den 22 april.

.4''//fy prövning ständigt f ör n yas och detta icke allenast för att ©tf rätt in val
av befor- skall kunna göras bland, de yngre krafter, som stå färdiga att
dringsfrägor fr&n kompaniofficerare rycka upp i regementsöfficersgraden, utan
mo™ arm°n- jämväl för att avväga vilka av dem, som nått denna grad,
<or s'' kunna vara skickade att gå vidare inom densamma och even tuellt

till högre befälsgrader. Jämte det jag, i likhet med mina
företrädare, efter varje avslutad taktisk kurs från kursens chef
inhämtar nödiga upplysningar om de resultat, som därvid uppnåtts,
har jag årligen efter vapenövningarnas slut berett mig
tillfälle att av samtliga arméfördelningschefer och likställda chefer
mottaga redogörelse för deras därunder vunna erfarenheter
i avseende å dem underlydande kapteners och regementsofficerares
visade större eller mindre duglighet och förmåga eller,
med andra ord, större eller mindre lämplighet för högre befäl.
Och för att vid handläggningen av från vederbörande arméfördelningschef
eller likställd chef ingivna majors- och överstelöjtnantsförslag
yttermera sörja för att alla behöriga synpunkter
måtte komma” till sin rätt, utställer jag så gott som regelmässigt
sådana förslag till yttrande av övriga arméfördelningschefer och
likställda chefer, innan de upptagas till slutlig prövning.

Ett ofta återkommande diskussionsämne vid högre utnämningar
inom armén är frågan om generalstabsofficerares och f. d.
generalstabsofficerares befordran på de s. k. truppofficerarnas
bekostnad. Jag har låtit upprätta en översikt över utnämningarna
till major, överstelöjtnant och överste på stat under de
fem sista åren, och denna översikt, i vilken både de officerare,
som vid utnämningstillfället tillhörde generalstaben, och de,
som tidigare tillhört densamma, betecknas såsom generalstabsofficerare,
utvisar, att, frånsett utnämningarna vid generalstaben,
till majorer befordrats 93 truppofficerare och 4 generalstabsofficerare,
till överstelöjtnanter 43 truppofficerare och 13 generalstabsofficerare,
samt till överstar 18 truppofficerare och 8
generalstabsofficerare.

För min del har jag åt frågan om generalstabselementets
användbarhet för och användning i trupptjänst ägnat särskild
uppmärksamhet uti två hänseenden, båda enligt mitt förmenande
av betydelse, när det på detta område gäller att iakttaga såväl
arméns som dess officerares intressen. Vid utarbetandet av den
kungl. kungörelsen, som den 2 februari 1912 utfärdades angående
ändrad lydelse av §§ 5 och 6 i instruktionen för generalstaben,
har jag” beaktat de vid arméfördelningschefernas granskning
av generalstabschefens förslag framkomna yrkanden i avseende
å generalstabsofficerarnes trupptjänstgöring, deras s. k. passage,
innan de återgå till generalstaben. Och i avseende å generalstabsofficerares
och f. d. generalstabsofficerares utnämnande
på stat vid tr uppför b an den inom regementsöfficersgraden har jag
ansett angeläget att tillse, icke allenast att dessa officerare och

35 Nr 25.

Tisdagen den 22 april.

deras befälsegenskaper noggrant vägas mot de framstående och Ang. provning
dugliga s. k. truppofficerare, som befunnits lämpliga för högre d^nJf°Lor
befordran, och dessas befälsegenskaper, utan även att en nyttig jwom armén.
och skälig utjämning måtte äga rum mellan de olika arméför- (Forts.)
delningarna i fråga om generalstabsofficerares och f. d. generalstabsofficerares
^placering därstädes i överste-, överstelöjtnantsoch
majorsbeställningar.

Det har nämligen ej kunnat annat än ådraga sig min synnerliga
uppmärksamhet, att i hela Norrland, inom hela sjätte
arméfördelningen och vid Bodens trupper, fanns, då jag hösten
1911 tillträdde mitt ämbete, vid alla dithörande truppförband
tillsammantagna en enda regementsofficer, som tillhört generalstaben,
medan däremot vid truppförbanden i de övriga arméfördelningarna
funnos ett flertal sådana. Då jag nr officersutbildningens
och försvarsberedskapens synpunkter icke kunnat anse
ett dylikt förhållande tillfredsställande, har jag bemödat mig
och skall fortfarande bemöda mig att häri åstadkomma ändring.

Vad jag härutinnan åtgjort och kommer att åtgöra, utgör
ett led i den av mig omfattade allmänna strävan att få det därhän,
att armén erhåller ett så stort antal officerare som möjligt,
vilka äro förtrogna icke allenast med tjänsten inom vår nordligaste
fästning, utan även med de säregna förhållandena i övre
Norrland över huvud och under alla årstider. Det torde vara
på sin plats, att jag i detta sammanhang erinrar därom, att jag
i fjol, jämlikt av Kungl. Maj:t mig lämnat bemyndigande, tillkallade
särskilda sakkunnige, tre officerare och två underofficerare,
att gemensamt verkställa utredning och avgiva förslag om
införande av passagesystem för officers- och underofficerskåren
vid vissa truppförband i övre Norrland. I mitt därförinnan avgivna
yttrande till statsrådsprotokollet framhöll jag, att bland
annat borde därvid särskilt undersökas, dels huruvida sådan fullgjord
och väl vitsordad passage bör i något hänseende tillgodoräknas
vederbörande vid turberäkning för befordran, för kommendering
till taktisk eller annan kurs, i fråga om underofficers
befordran till officer, eller eljest, dels även huruvida fordran på
genom dylik kommendering vunnen närmare kännedom om de
militära förhållandena i övre Norrland bör uppställas såsom villkor
för ernående av vissa anställningar inom armén och i sådant
fall vilka.

Av principiella, med hänsyn till officerskårens nivå och arméns
försvarsberedskap betydelsefulla spörsmål, som tilldragit
sig min uppmärksamhet i samband med befordringarna på stat
inom armén, vill jag här yttermera ingå på tvenne.

I anslutning till vad jag förut anfört rörande mina åtgärder
för att tillförsäkra armén en rekrytering på de högre och högsta
befälsposterna med uteslutande fältdugliga män, anser jag mig
böra nämna, det jag är betänkt på att, eventuellt i sammanhang

Nr 25. §6

Tisdagen den 22 april.

Ang. präntning med handläggningen av förslagen till förändrat ordnande av det
dr''3 miMäxa pensionsväsendet, söka få till stånd en föreskrift, vilken

inom armén, förpliktar varje officer, som uppnått pensionsåldern, men för
(Forts.) vilken de s. k. respitåren ännu ej gått till ända, att årligen före
vapenövningsårets början förebringa av vederbörande militärläkare
avgivet intyg om full fältduglighet och, om han ej kan
göra detta, oförtövat ingiva sin avskedsansökan.

I avseende å specialvapnen har för mig framträtt såsom angeläget
att se till, huruvida icke genom lämpliga anordningar
och bestämmelser säkrare garantier må kunna vinnas för att regementsofficersgraden
städse kommer att innesluta officerare med
nödigt mått av icke blott teknisk utan även taktisk insikt.

Jag övergår nu till att med några ord beröra frågan om
titelbefordringar utan erhållande av beställning, s. k. befordringar
i armén eller i regementet. Dylika befordringar äro ju
av omtvistat värde, och redan på Gustaf III:s tid fattades konseljbeslut
att befordringar i armén icke skulle vidare förekomma.
Enligt upplysningar, som jag låtit införskaffa genom våra militärattachéer,
förekommer befordran till högre grad utan att
därmed följer motsvarande beställning och lön, d. v. s. befordran
i armén eller i regementet, icke i Danmark, icke i Norge,
i Tyskland i regel icke, utan endast undantagsvis för kortare
tid under avvaktan på motsvarande lönebeställning, icke i Frankrike
utom tillfälligtvis för officerare på längre mission utomlands,
icke i Ryssland. I betraktande härav och då gagnet av
dylika titelbefordringar jämväl hos oss måste anses rätt tvivelaktigt,
har jag för avsikt att upptaga frågan om titelbefordringarnas
eventuella avskaffande eller — för så vitt det i något avseende
befunnes nödigt att bibehålla dem — deras väsentliga
inskränkande inom den svenska armén.

Jag har, herr talman, nu redogjort för några av de principiella
spörsmål, som mött mig vid handläggningen av befordringsärenden
inom lantförsvarsdepartementet, liksom också i viss
mån för de riktlinjer, som jag ansett böra följas vid dessa ärendens
handläggning och dessa spörsmåls lösning.

Den ärade interpellanten har i motiveringen till sin interpellation
framhållit, att befordringsfrågor sedan gammalt i vårt
land tilldragit sig allmänt intresse, debatterats man och man
emellan och ofta givit anledningar till vidlyftiga meningsutbyten
i pressen, samt att särskilt högre militära befordringar nästan
regelbundet framkalla offentlig diskussion.

Ingen lärer ifrågasätta, att jag skulle vara en fiende till
offentlig diskussion, och jag är, då den rör sig på lantförsvarets
område, naturligtvis i min egenskap av chef för lantförsvarsdepartementet
både pliktig och villig att av denna hämta all
nyttig lärdom den kan giva. Men om den går i den riktning,
att det skulle tillhöra chefen för detta departement att tillråda

Tisdagen den 22 april.

37 Nr 25.

Kungl. Maj:t att på viktiga chefsposter ställa officerare, som för Ang. prövning
sin befordran till desamma uppställa villkor och sådana villkor a? beforsom
att de efter kortast möjliga tid — ned till två år eller
kanske effektivt allenast ett — skola få vända den viktiga pos- ‘ /por|s x
ten ryggen, eller att det skulle tillhöra sagde departementschef 1 ''
att, när en rad av överstelöjtnantsbeställningar vid infanteriet
äro lediga och arméfördelningscheferna ingivit sina förslag till
deras besättande, taga dessa förslag obesedda, eller att det skulle
tillhöra honom att, då eu officer förklarar sig icke vilja eller
icke kunna gå till en honom tillbjuden viktig post, åtminstone
förskaffa denne officer den tjänstegrad, som skulle varit med
denna post förenad, då, herr talman, har jag för min del ingenting
av den diskussionen att lära.

Jag skall icke här närmare ingå på denna pressdiskussion
och dessa diskussionsämnen. Jag är fullt övertygad om att den
ärade interpellanten icke i något avseende varit ledd av dylika
synpunkter, då han till mig framställt sin interpellation. Jag
är fullt övertygad, att han liksom jag skulle betrakta det såsom
allt annat än välbetänkt, därest chefen för lantförsvarsdepartementet
exempelvis skulle tillrått Kungl. Maj:t att bland fem
samtidigt lediga överstelöjtnantsbeställningar vid infanteriet besätta
de fyra med generalstabsofficerare eller f. d. generalstabsofficerare,
och att han lika väl som jag inser, vart det skulle
bära hän, ifall Kungl. Maj:t toge sig för att uppmuntra officerare,
som förklara sig hindrade att mottaga erbjudna chefsposter
eller andra beställningar, medelst titelbefordringar, på det att
de icke måtte förbigås. Liksom vi i krig fordra, av officeren
såväl som av mannen i ledet, att fosterlandets intressen skola
gå framför allt annat, så lärer det väl i fredens tid utgöra ett
berättigat krav, att de, som anses skickade att bekläda och vilja
bekläda viktiga poster inom armén, också skola gå dit landets
regering kallar dem.

Vad som framför allt bör stå fast, det är att befordringarna
inom armén skola ske icke för de befordrades skull utan för
landets försvar och tjänsternas upprätthållande. Efter denna
grundsats har jag hittills handlat och efter denna grundsats
kommer jag allt fortfarande att handla i de befordriugsärenden,
jag såsom chef för lantförsvarsdepartementet skall hava att
handlägga.

Friherre Beck-Friis, Johan: Herr vice talman, mina herrar!
Jag anhåller att till herr statsrådet och chefen för lantförsvarsdepartementet
få framföra min tacksamhet för det synnerligen
utförliga svar, herr statsrådet behagat lämna på den
av mig framställda interpellationen. Detta svar giver otvetydigt
vid handen, vilka synnerligen svåra spörsmål befordringsfrågor

Nr 25. 38

Tisdagen den 22 april.

Ang. prövning äro, om de skola bliva väl lösta för vår armé och vårt land —
av befor- men också med tillbörlig hänsyn tagen till dem, som de gälla.

dringsfrdgor Att nu omedelbart, sedan jag hört herr statsrådet uppläsa

inom armen. „ i o , ... j 1 , ,

det langa svaret, försöka ingå pa något bemötande i de punkter,

'' r där kanske våra åsikter något divergera, kan naturligtvis icke
falla mig in, men jag vågar i alla fall framställa några synpunkter,
som jag anser det skulle vara lyckligt, om herr statsrådet
ville framdeles taga i övervägande. Jag gör detta därför,
att under de nuvarande tider krigsministern såsom departementschef
blir så upptagen av sina administrativa och politiska göromål,
att det för honom blir omöjligt att samtidigt kunna mera
ingående följa den militära utbildningen och således med tillbörlig
sakkännedom kunna pröva de personalfrågor, som bliva
honom förelagda. Detta är under alla förhållanden svårt, men
svårigheterna ökas helt visst i hög grad, då, såsom nu, vår krigsminister
är en civil man.

Jag har därför ofta frågat mig: hur skall man utan att begära
några föreskrifter angående omläggning av sättet för befordringsfrågornas
behandling kunna få dessa lösta på ett så tillfredsställande
sätt som möjligt? Givetvis kommer det att ställa sig
annorlunda den dag, då vår armé erhåller en generalsperson,
stående över arméfördelningscheferna, på visst sätt lydande direkt
under Kungl. Maj:t och som kommer att få bära ansvaret för,
bland annat, befordringsfrågorna. Detta spörsmål torde val komma
upp i sammanhang med departementalfrågan, men till dess
måste statsrådet ensam bära ansvaret. Då har jag tänkt mig,
att det skulle vara lämpligt, om statsrådet bestämde sig för att
en eller — därest så behövdes — flera gånger årligen sammankalla
arméfördelningscheferna och med dem likställda chefer,
d. v. s. dem, som hava att till honom avgiva förslag i befordringsfrågor
ävensom generalstabschefen och att statsrådet vid detta
tillfälle hade eu så noggrant som möjligt utarbetad förteckning
över alla de vakanser, vilka kunna väntas uppstå inom arméns
officerskår under minst ett år framåt. Dessförinnan borde statsrådet
hava ålagt dessa chefer att noga överväga, vilka av deras
underlydande officerare, de anse böra komma i fråga vid blivande
befordringar. Dessa chefer borde också vara beredda att vid
tillfället utförligt redogöra för ifrågavarande officerares förtjänster
och eventuella brister för befordran till vissa poster. Officerarnas
tjänsteförteckningar borde därvidlag genomgås, så att med
ett ord dessa personer bleve så noga prövade som det är möjligt.
Jag anser emellertid, att därvidlag allra minst eller åtminstone
icke för stor vikt bör läggas vid de betyg, som officerarne vid
ett eller annat tillfälle hava fått sig tilldelade, ty då skolcheferna
växla såsom ju ofta sker, kan man icke tillmäta dessa betyg
alltför stor betydelse. Detta tror jag också, att statsrådet redan
fått en viss erfarenhet av. Jag anser, att vid dessa av mig nu

Tisdagen den 22 april.

39 Nr 25.

föreslagna sammanträden mellan krigsministern och arméfördel- Ang.prövning
ningscheferna några »befordringsförslag» icke borde uppsättas, a? beJ°fty
sådana vill jag icke förorda annat än under fullt officiellt f^lfarmén.
ansvar, men jag tror, att man från dessa sammanträden skulle (ports\
kunna erhålla synnerligen värdefulla anteckningar till ledning
för de respektive arméfördelningscheferna, då dessa skola avgiva
sina förslag, och att dessa anteckningar skulle bliva ett synnerligen
gott och värdefullt stöd även för krigsministern, då han i
sin tur skall pröva förslagen för att bestämma, vilka officerare
han skall inför Kungl. Maj:t förorda till befordran.

Herr statsrådet bär yttrat något om transporter och har därvid
även talat om transporter inom kompaniofficersgraderna såsom
dessa nu blivit bestämda genom den år 1911 utfärdade förordningen.
Själv tror jag, att dessa transporter äro behövliga,
men jag tror också, att de hava sina mycket stora nackdelar.

Det är ju givet, att när vid dylika transporter officerarne hava
rätt att själva söka, blir följden, att de söka till de regementen,
som ligga på goda och stora garnisonsorter, men de komma
aldrig att söka till de garnisonsorter, som äro mindre lockande.

Däremot är det givet, att transporter i regementsofficersgraderna,
äro både nödvändiga och nyttiga, men de kunna
också för dem, som det gäller, medföra stora ekonomiska uppoffringar
och verkliga svårigheter. Man bör tänka på, att dessa
officerare äga ju ofta familj, som de måste sörja för, och det
är icke så lätt att kanske tid efter annan få flytta från den ena
garnisonsorten till den andra med familjen. I detta hänseende
tror jag, att man just kan göra en anmärkning — och eu anmärkning,
som med fog kan framställas just med anledning av
senare utnämningar -— och det är, att de personer, som statsrådet
tänkt föreslå till befordran med transport, ha därom blivit
underrättade för sent och nästan omedelbart innan föredragningen
av befordringsärendet skulle äga rum. Jag har till och med
hört sägas, att officerare fått telegrafisk förfrågan, huruvida de
ville mottaga en sådan befordran med transport, och ålagts avgiva
sitt svar inom någon eller några timmar. En sådan olägenhet
måste, synes mig, statsrådet söka undanröja, och jagtror,
att det skulle kunna låta sig göras, om befordringarna verkligen
såges i stort och planlades för längre tid framåt genom
att, såsom jag vågat här i början yttra, förberedas av statsrådet
i samband med arméfördelningscheferna, och om således en verklig
plan för dem uppgjordes. Ty om eu sådan plan vore uppgjord,
skulle statsrådet under hand och utan att för övrigt behöva
på något sätt binda sig, kunna meddela den och den officeren:
min avsikt är att föreslå eder till befordran, ehuru med
den och den transporten. Skulle efter ett sådant underhandsmeddelande
det visa sig, att icke befordringen skulle bli av, vore
ju detta en olägenhet för den officer, som gått och väntat på

Nr 25. 40

Tisdagen den 22 april.

Ang. pr rivning transport, men den olägenheten vore säkerligen mycket, mycket
av befor- mindre än när, såsom nu är fallet, den ena gången efter den

dringsfrågor an(jra officerare få emottaga befordran med transport nästan allmom
armén. ° , . , , , „ ,

(Forts deies oförberedda pa densamma, om de icke rent utav pa grund

'' '' av ekonomiska eller andra skäl måste avböja erbjudandet.

Statsrådet nämnde också något om passagesystemet och yttrade,
att statsrådet låtit utreda den frågan. Jag har av dagens
tidningar sett, att det betänkande, som dessa sakkunniga utarbetat,
just blivit till Kungi. Maj:t överlämnat. Jag har icke sett
förslaget, och jag skall icke heller våga yttra mig därom, utan
ett grundligare studium, tv passagesystemet är både synnerligen
viktigt och svårt att väl avväga. Jag såg dock till min förvåning,
att sakkunniges förslag skulle gälla endast Bodens trupper,
men jag undrar, om man icke måste tänka sig möjligheten att
utsträcka passagesystemet även till flera regementen inom sjätte
arméfördelningen. Enligt mitt förmenande bör passagesystemet
huvudsakligen omfatta äldre officerare, ty för officerare som uppnått
40 å 45 års ålder, som icke äro födda i Norrland och som
komma dit upp för att underkasta sig och deltaga i den mycket
ansträngande vinterutbildningen, lärer deras hälsa sättas på ganska
hårt prov, om denna vistelse i Norrland och dessa vinterövningar
utsträckas att omfatta alltför många år.

Herr statsrådet yttrade sig till sist om titelbefordringar och
sade, att dessa äro av omtvistat värde. Jag har icke alls tänkt
på den saken, men jag vill minnas, att det finnes fullt tydliga reglementariska
föreskrifter om utnämning till högre titlar inom armén.
Och vad särskilt de högre graderna angå, tror jag, att
det måste finnas någon sådan bestämmelse. Vi skola tänka oss,
att om vid generalsbefordran flera överstar kunna sägas vara i
förmåga och duglighet alldeles likställda, så är det nämligen
mycket sannolikt, att statsrådet föreslår den av dem, som har den
äldsta utnämningsdatum. Således kan ancienniteten spela stor roll
särskilt vid utnämningar i de högre graderna, och därför måste
nog även ett sådant spörsmål behandlas med rätt stor försiktighet.

Statsrådet slutade sitt anförande med att tala om, att Kungl.
Maj:ts regering måste fordra, att de, som bli kallade till vissa
poster också taga emot dessa poster, tv landets intressen gå före
den enskildes. Ja, herr statsråd, i detta fall instämmer jag till
fullo med herr statsrådet. Men även med dessa intressen och
detta mål för ögonen kan herr statsrådet — därom är jag övertygad
— mycket väl taga hänsyn till det berättigade uti att vid
befordringar, både när det gäller befordran mellan olika grader
men särskilt när det gäller befordran med transport, låta vederbörande
officerare få del av dessa herr statsrådets tankar och
beslut så tidigt, att de icke behöva på grund av ekonomiska
eller andra svårigheter, som ej i hast kunna överskådas, avböja
mottagandet av befordran.

Tisdagen den 22 april.

41 Nr 25.

Herr Trygger: Herr talman, mina herrar! Jag är över tygad

om, att de allra flesta, som åhörde herr statsrådets och
chefens för kungliga lantförsvarsdepartementet förklaring med
anledning av friherre Beck-Friis’ interpellation, med stort nöje
konstaterat de många riktiga grundsatser, som herr statsrådet
däri förklarat sig vilja följa. De äro ju också i själva verket ej
annat än ett närmare specificerande av den stora grundsats, som
uttryckes i regeringsformen, nämligen att befordring skall ske
efter skicklighet och förtjänst. Emellertid det avgörande i detta
fall liksom i andra dylika är naturligtvis ej, att man uppställer
rätta grundsatser, utan det fordras därjämte, att dessa grundsatser
även tillämpas, och när det gäller en kår så plikttrogen
som officerskåren, en kår av så stor betydelse för vårt land som
denna, då är det något ytterligare som fordras, nämligen att.
denna tillämpning sker på sådant sätt, att man ej ens kan ha
någon misstanke, att rättvisa ej iakttagits. Det får ej finnas
möjlighet för, att inom denna kår uppstår en tanke, att ej den
riktiga grundsatsen verkligen i varje särskilt fall blir tillämpad.

När jag hörde herr statsrådet, var det särskilt en punkt,
vilken jag skulle vilja ingå på och ytterligare något utveckla,
ifall det är möjligt. Herr statsrådet sade, att när det gällde att
väga olika kandidaters förtjänster, hade han först en dossier som
kom in varje år, vari fanns uppgift på vilka som kunde komma
i fråga. Och tänkte vi särskilt på det specialfallet, att det vore
fråga om regementsofficerare, hade vi arméfördelningschefens
uttalande, och brukade herr statsrådet utställa detsamma till
hörande av övriga arméfördelningschefer och med dem likställda.
Ja, nu vore det ju intressant att få veta följande: ifall alla, som
blivit hörda, skulle vara ense angående en viss plats, alla ense
om att den av arméfördelningschefen föreslagna borde ha platsen,
vad är det då för grunder herr statsrådet anser tillräckliga för
att avvika från ett sådant enhälligt förslag? Vidare om vi förutsätta
ett sådant fall, att alla ej äro ense, utan arméfördelningschefen
föreslår en person, men de som hörts, ifrågasätta någon
eller några andra. Då skulle det vara av vikt att höra, om det
finnes några objektiva grunder, som man inom lantförsvarsdepartementet
fastställt för att träffa valet mellan dessa personer.
Jag vill nämna, att man skulle kunna tänka sig, att arméfördelningschefen
tillerkändes ett företräde framför övriga, ty, om
dessa senare, när det gällde att bedöma respektive personer,
ansåges vara lika sakkunniga att bedöma kandidaterna som arméfördelningschefen,
så skulle denne, inom vars område platsen är
ledig, bättre kunna bedöma vad som krävdes just för den lediga
platsen och till följd härav, vilken som vore lämpligast i detta
särskilda fall. Han hade ju eu alldeles särskild anledning att
underkasta de föreslagna ett noggrant bedömande såsom närmast
ansvarig för sin fördelnings beredskap. Härmed vill jag emel -

Any. prövning
av befordringsfrågor

inom armén.
(Forts.)

Nr 25. 42

Tisdagen den 22 april.

Ang. provning lertid icke uttala, att man alltid skall följa arméfördelningschefen.

av befor- Jag vill blott saga, att det skulle vara av intresse att höra vad
| drings frågor grunj man följer, då man vill draga sig ur en dylik situation.
inom armen. Men befordringar som i andra fall gälla ej blott att

( orts.) fasttaga rättvisa utan även, så vitt jag förstår, att inom rättvisans
ram iakttaga en viss billighet, och det är ju en gammal
praxis i vårt land, att man söker inom de särskilda kårerna så
vitt möjligt, när man har att besluta i befordringsmål, iakttaga
ej blott rättens fordran utan även billighetens krav. Yad särskilt
detta billighetskrav beträffar, innebär ju det, att man, så
vitt ingen därmed förorättas och för så vitt det allmännas krav
därigenom ej åsidosattes, skall ta hänsyn till särskilda förhållanden,
som kunna gälla den personen, som i varje fall ifrågasatts.
Jag instämmer till fullo med herr statsrådet, att det är varje
svensk officers skyldighet att, om han vill ha en viss befordran,
gå dit landets regering anser, att landets intresse kräver, att han
skall gå, men å andra sidan fordrar jag av landets regering, att
den ej uppställer krav, som icke äro till någon nytta, sålunda ej
ställer större fordringar på den enskilda än som behöva ställas,
ty det förefinnes väl ingen anledning att särskilt plåga officerskåren.
Får man alla berättigade intressen tillgodosedda, kan
man utöva en viss billighet, som tar hänsyn till individuella förhållanden.
Jag tänker mig till exempel, att det är alldeles likgiltigt
från militär synpunkt, om en person placeras på det ena
eller andra stället, men det har en mycket stor ekonomisk betydelse
för den ifrågavarande officern, att han ej förflyttas. De
kosta betydligt dessa flyttningar, han har kanske stor familj och
det kan vara andra omständigheter, som kunna utgöra anledning
för honom att önska stanna på den ort, där han förut varit.
Nu kan jag ej finna annat än, att billigheten kräver, att man i
ett sådant fall ej onödigtvis flyttar honom utan låter honom
vara kvar. Det borde vara en glädje för chefen för lantförsvarsdepartementet
att verkligen kunna visa hänsyn mot en kår, som
är så skicklig och plikttrogen som vår svenska officerskår, och
jag anser icke, att om man ginge så till väga, vår armés krigsberedskap
skulle bli sämre. Jag tror tvärtom, att den skulle bli
bättre, och jag är övertygad, att all den berättigade hänsyn,
man visar den enskilde, kan man visa honom utan att på något
sätt inkräkta på landets intressen. Jag håller före, att en dylik
hänsyn skulle vara en ytterligare sporre för honom att både i
krig och fred göra sitt allra bästa. På den vägen anser jag
sålunda, att herr statsrådet skulle komma till en fullt lycklig
realisation av det mål han uppställt, att vår svenska armé skall
ernå den bästa och fullaste krigsberedskap.

43 Nr 25.

Tisdagen den 22 april.

Föredrogs och hänvisades till konstitutionsutskottet den av
herr Ekman, Karl Johan, under gårdagen avgivna, samma dag
bordlagda motion, nr 139, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående ändring i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse
på landet m. m.

Föredrogs och hänvisades till lagutskottet den av herr Östberg,
Johan, nästlidne dag väckta och då bordlagda motion nr
140, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag till lag om köttbesiktning
och slakthus.

Föredrogs men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran
lagutskottets under gårdagen bordlagda utlåtande nr 26.

Anmäldes och bordlädes statsutskottets utlåtande nr 66, i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar
i lönestaterna för personalen vid rikets hospital och asyler jämte
en i ämnet väckt motion.

Föredrogos och hänvisades till jordbruksutskottet följande vid
sammanträdets början avlämnade Kungl. propositioner:

nr 251, med anledning av framställning från magnesitaktiebolaget
Tarrekaise beträffande vissa av bolaget arrenderade mineralfyndigheter
å kronojord i Norrbottens län;

nr 252, angående ålderstillägg åt vissa kronojägare i Klotens
revir;

nr 260, angående disposition av vissa till Strömsholms hingstdepå
anslagna fastigheter;

nr 261, angående upplåtande av mark från förra regementskvartermästarbostället
Hultås nr 1 Norra och Hultås nr 2 Södra
i Göteborgs och Bohus län;

nr 262, angående avstående eller upplåtelse i vissa fall av
mark från lcronoegendomar;

nr 263, angående efterskänkande av kronan tillkommande
fordran på grund av ett å fastigheten 7u mantal Horsaskog nr
1 i Kristianstads län vilande odlingslån;

nr 264, angående upplåtande av lägenheter från förra kaptensbostället
Skårebo nr 1 i Kalmar län;

Nr 25. 44

Tisdagen den 22 april.

nr 265, angående disposition av vissa till Flyinge hingstdepå
anslagna fastigheter;

nr 266, angående kapitalinbetalningar till fonden för torvindustriens
befrämjande;

nr 267, angående uppförande å ordinarie stat av statens
hydrografiska byrå m. m.; samt

nr 268, angående stat för veterinär högs kolan m. m.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet de under dagen
avlämnade kungl. propositionerna:

nr 269, angående anslag till utförande av meteorologiska
observationer för en hydrografisk undersökning av Sveriges
färskvatten;

nr 270, angående ny stat för meteorologiska centralanstalten;

nr 271, angående pension åt vissa vid Trollhätte kanalverk
anställda vakter in. fl.;

nr 272, angående personligt lönetillägg åt tillförordnade ombudsmannen
och fiskalen i medicinalstyrelsen E. O. Aberg; samt

nr 273, angående anslag till uppförande av nya byggnader
för folkskoleseminariet i Lund m. m.

Upplästes Kungl. Maj:ts denna dag avlämnade nådiga skrivelse
nr 274, med tillkännagivande, att Kungl. Maj:t funnit frågan
om framställningar till Riksdagen i de under punkterna
137, 144, 168, 172 och 207 i statsverkspropositionen, åttonde
huvudtiteln, upptagna ärendena angående tillfällig löneförbättring
för lärarna vid högre lärarinneseminariet, vid de allmänna läroverken
och vid rikets folkskoleseminarier samt ny gymnastikbyggnad
m. m. för folkskoleseminariet i Strängnäs ävensom vården
av blinda dövstumma och blinda sinnesslöa m. m. hava
förfallit, i följd varav medel för berörda ändamål ej behövde
beräknas å 1914 års stat.

Berörda nådiga skrivelse förklarades icke föranleda annan
åtgärd, än att underrättelse om dess innehåll skulle meddelas
statsutskottet.

Justerades fem protokollsutdrag för denna dag, varefter
kammarens sammanträde avslutades kl. 4,13 e. m.

In fidem

A. v. Krusenstjerna.

Onsdagen den. 23 april.

45 Nr 25.

Onsdagen den 23 april

Kammaren sammanträdde kl. It f. m.

Friherre De Geer, Louis, avgav en av honom m. fl. undertecknad
motion, nr 141, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
till förordning angående ersättning till städer och vissa
hushållningssällskap för till statsverket indragna brännvinsförsäljningsmedel.

Motionen föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet.

Anmäldes och bordlädes lagutskottets utlåtande nr 27, i
anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med förslag till
lag angående ändrad lydelse av 15 kap. 22 och 24 §§ strafflagen,
dels ock i anledning därav väckta motioner.

Föredrogs, men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran
statsutskottets nästlidne dag bordlagda utlåtande nr 613.

Vid ånyo skedd föredragning av Första kammarens andra
tillfälliga utskotts den 18 och 19 innevarande april bordlagda
utlåtande nr 13, i anledning av herr Sehlins motion, nr 18,
om utfärdande av förbud mot vilda djurs kringförande till
förevisning, biföll kammaren vad utskottet i detta utlåtande
hemställt; och skulle jämlikt § 63 mom. 3 riksdagsordningen
detta beslut genom utdrag av protokollet delgivas medkammaren.

Vid förnyad föredragning av statsutskottets den 19 och 21
innevarande månad bordlagda utlåtanden:

nr 57, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående
anställande av en extra föredragande inom sjöförsvarsdepartementet,

nr 58, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående
elektriska anläggningar för marinens behov i Karlskrona,

Nr 25. 46

Onsdagen den 23 april.

nr 59. i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående
användande av fonden för krigsfartygs byggande till anskaffande
av ångpannor i reserv för torpedbåtar m. m., och

nr 60, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående
uppförande av en förrådsbyggnad i Boden,

biföll kammaren vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.

Herr statsrådet Stenström avlämnade Kungl. Majds nådiga
proposition, nr 275, angående förslag till förordning om ändrad
lydelse av vissa paragrafer i förordningen den 28 oktober 1910
om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering.

Vid förnyad föredragning av statsutskottets den 19 och
21 i denna månad bordlägga utlåtanden:

nr 61, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående
förslagsanslaget till sjöbeväringens vapenövningar samt beklädnad
och ersättning därför,

nr 62, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående
användande av hyres- och arrendemedlen under femte huvudtiteln
till bestridande av kostnader för förvärv av mark för
Fårösunds kustposition,

nr 63, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående
utvidgning av koldepån å flottans varv i Karlskrona,

nr 64, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående
inköp för nationalmuseum av äldre porträtt ur framlidne friherre
H. Rehbinders samlingar, samt

nr 65, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående
medgivande för överläkaren vid Lunds hospital och asyl, medicine
doktorn (Iskar Teodor Nerander, att komma i åtnjutande
av de från och med år 1911 fastställda avlöningsförmåner för
överläkare vid Lunds hospital och asyl,

biföll kammaren vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.

Vid ånyo skedd föredragning av bevillningsutskottets den
19 och 21 innevarande april bordlagda betänkande nr 35, i
anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till förordning
om ändrad lydelse av §§ 7, 8 och 12 i förordningen

Onsdagen den 23 april.

47 Nr 25.

den 13 december 1912 angående tullrestitution i vissa fall vid
återutförsel av utländsk vara, biföll kammaren vad utskottet
i detta betänkande hemställt.

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets den 19 och 21 innevarande
månad bordlagda betänkande nr 36, i anledning av
väckt motion om höjning i vissa avseenden av stämpelavgiften
vid köp och byte av fondpapper.

I en inom Andra kammaren av herr Christiernson väckt
motion, nr 133, vilken hänvisats till bevillningsutskottet, hade
hemställts, att Riksdagen måtte besluta, att stadgandena i
Kungl. Maj ds nådiga förordning angående en särskild stämpelavgift
vid köp och byte av fondpapper, given Stockholms
slott den 6 november 1908, ändrades i så måtto, att stämpeln
vid köp och byte av aktier och banklotter skulle, då de överlåtna
aktiernas eller banklotternas sammanlagda värde icke överstege
200 kronor, utgå med 1 krona, och därutöver 1 krona för
varje påbörjat belopp av 200 kronor; samt

att den nu gällande friheten från stämpelplikt, då bägge
kontrahenterna voro fondhandlare och avtalet å vardera sidan
avslutades icke för egen räkning, utan i kommission, måtte
upphävas.

Utskottet hade i föreliggande betänkande på åberopade
grunder hemställt, att Riksdagen, i anledning av herr
Christiernsons förevarande motion, II: 133, måtte besluta, att
3 § i förordningen den 6 november 1908 angående en särskild
stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper skulle i vissa
av utskottet angivna delar erhålla ändrad lydelse.

Reservation hade avgivits av herrar K. G. Karlsson och
Vennersten, friherrarne Trolle och Beck-Friis, herr Trapp, friherre
Fleming och herr Danström, vilka på anförda skäl ansett,
att utskottet bold hemställa, att herr Christiernsons förevarande
motion, II: 133, om höjning i vissa avseenden av stämpelavgiften
vid köp och byte av fondpapper, icke måtte föranleda
till någon Riksdagens åtgärd.

Herr Karlsson: Efter det utskottet var färdigt med sitt
förevarande betänkande, som innefattar förslag till viss ändring
i förordningen den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift
vid köp och byte av fondpapper, och samtidigt med
att detta betänkande utdelades i kamrarne, inkom på kamrarnes
bord en kungl. proposition nr 201, som innehåller förslag

Om höjning
i vissa avseenden
av stämpelavgiften

vid köp och
byte av fondpapper.

Nr 25. 48

Onsdagen den 23 april.

Om höjning
i vissa avseenden
av stämpelavgiften

vid köp och
byte av fondpapper.

(Ports.)

Lagförslag
ang. utlämning
av förbrytare.

till ändrad lydelse av jämväl nämnda förordnings § 3, vari
utskottet i sitt betänkande nr 36 föreslår ändringar. Under
sådana förhållanden ber jag, herr talman, att få hemställa, att
kammaren måtte återremittera detta betänkande till utskottet.
Samma yrkande kommer också att framställas i Andra kammaren.

Jag förmodar, att jag icke behöver tillägga, att det har
varit för utskottet fullständigt obekant, att Kung! Maj ds förevarande
proposition var att förvänta, ty i så fall hade naturligtvis
utskottet från början ställt arbetet så, att dessa båda
förslag behandlats samtidigt.

Överläggningen ansågs härmed avslutad, varefter, på gjord
proposition, förevarande betänkande visades åter till utskottet.

Vid förnyad föredragning av bankoutskottets den 19 och
21 i denna månad bordlagda utlåtanden:

nr 33, i anledning av Kungl. Maj ds proposition om delaktighet
i folkskollärarnas pensionsinrättning för andrelärartjänsten
vid statens uppfostringsanstalt å Bona m. in., och

nr 34, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående
semester för vaktmästaren vid flottans pensionskassa in. m.,

biföll kammaren vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.

Föredrogs ånyo lagutskottets den 19 och 21 innevarande
april bordlagda utlåtande nr 25, i anledning av dels Kungl.
Maj ds proposition med förslag till lag angående utlämning
av förbrytare samt till lag om ändring i 1 kap. strafflagen,
dels ock en i anledning därav väckt motion.

Genom en den 31 januari 1913 dagtecknad proposition, nr
50, hade Kungl. Maj d under åberopande av propositionen bilagda,
i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit
Riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till lag
angående utlämning av förbrytare samt till lag om ändring
i 1 kap. strafflagen.

I samband med denna proposition, som hänvisats till
lagutskottet, hade utskottet till behandling förehaft en med
anledning därav av herrar Sven Persson i Norrköping och
Rickard Sandler inom Andra kammaren väckt motion, nr 274,
i vilken hemställts.

Onsdagen den 23 mars.

49 Nr 25.

att Riksdagen måtte besluta sådana ändringar i föreliggande
förslag till lag angående utlämning av förbrytare,
att uttrycket »eller den svenska sjölagen» i 4 § utginge;

att 7 § blott stadgade: »Utlämning må ej ske för politiskt
brott»;

att handlingen vari utlämnande begärts även skulle innehålla
omständigheterna för brottet;

att prövandet av häktningsbegäran överflyttades från polismyndighet
till Konungens befallningshavande;

att tiden mellan häktning och utlämningsframställning
fastställdes till högst tre resp. sex veckor;

att bestämmelser i traktater och överenskommelser ej
finge strida mot förevarande lags bestämmelser.

Utskottet hade i förevarande utlåtande på åberopade skäl
hemställt:

l:o) att Riksdagen måtte, med tillkännagivande, att det i
förevarande proposition framlagda förslag till lag angående
utlämning av förbrytare icke kunnat av Riksdagen i oförändrat
skick antagas, i anledning av sagda proposition samt herrar
Perssons och Sandlers ifrågavarande motion för sin del antaga
förslag till lag angående utlämning av förbrytare, av den
lydelse utskottets utlåtande utvisade, samt

2:o) godkänna det genom ifrågavarande proposition framlagda
förslag till lag om ändring i 1 kap. strafflagen.

I fråga om sättet för utlåtandets föredragning yttrade Herr

af Ekenstam: i avseende på föredragningssättst
tillåter jag mig hemställa:

att lagförslagen föredragas var för sig paragrafvis, med
ingresser, rubriker och utskottets hemställanden sist;

att lagtext ej må behöva uppläsas i vidare mån än sådant
av någon kammarens ledamot begäres;

att, för den händelse lagförslagen eller något av dem kommer
att i en eller annan del till utskottet återremitteras, utskottet
lämnas öppen rätt att vid ärendets vidare behandling
i avseende å de delar, som blivit med eller utan ändring godkända,
föreslå sådana jämkningar, som av ifrågasatta ändringar
i återförvisade delar kunna föranledas;

samt att i avseende å nummerbeteckning av paragrafer
och moment utskottet må äga vidtaga sådana ändringar, som
påkallas av kamrarnas beslut.

Lagförslag
ang. utlämning
av förbrytare.

(Ports.)

Härtill lämnade kammaren sitt bifall.
Första kammarens ''protokoll 1913. Nr 25.

Nr 25.

Onsdagen den 23 april.

Lagförslag
ang. utlämning
av förbrytare.

(Ports.)

Punkten 1.

Utskottets förslag till lag angående utlämning au förbrytare.

1-6''M

Godkändes.

7 §■

Föreliggande paragraf lydde sålunda:

(i Kungl. Maj-ts förslag)

Utlämning må ej ske för politiskt
brott. Dock må, där den
gärning, för vilken utlämning begäres,
tillika innefattar brott av
icke politisk beskaffenhet, utlämning
medgivas, för så vitt
gärningen med hänsyn till omständigheterna
i det särskilda
fallet prövas övervägande äga
karaktären av ett icke politiskt
brott.

Såsom politiskt brott skall i intet
fall anses mord, mordförsök
eller dråp å främmande statsöverhuvud
eller någon till en
främmande suveräns familj hörande
person.

(i utskottets förslag)

Utlämning må ej ske för politiskt
brott. Dock må, där den
gärning, för vilken utlämning
begäres, tillika innefattar brott
av icke politisk beskaffenhet,
utlämning medgivas, för så vitt
gärningen med hänsyn till omständigheterna
i det särskilda
fallet prövas övervägande äga
karaktären av ett icke politiskt
brott.

reservation avgivits av, bland

Vid denna paragraf hade
andra, herrar af Ekenstam och Trana, greve Lagerbjelke samt
herrar von Baumgarten och Pettersson i Bjälbo, vilka ansett,
att Kungl. Maj ds förslag i denna del bort oförändrat bifallas.

Herr af Ekenstam: Jag tager för alldeles avgjort, att
då jag nu går att yrka bifall ''till den reservation, som utav
en del av lagutskottets ledamöter blivit framställd vid denna
paragraf, jag icke skall behöva alldeles sakna förståelse i
kammaren.

Reservanterna ha avsett, såsom herrarne själva finna, att
i paragrafens avfattning skall bibehållas det andra momentet,
som efter utskottets åsikt icke bör stå där. Vad som efter min
uppfattning åtminstone gjort, att lagutskottets majoritet har
ansett sig kunna komma så långt som att tillstyrka ett borttagande
av detta moment, är, att efter denna majoritetens
åsikt skulle de brott, som särskilt påpekas uti andra momentet,

51 Nr 25.

■Onsdagen den 23 april.

ändock i allmänhet icke komma under de politiska brottens
antal. Det har därför ansetts av utskottets majoritet, att
ett sådant påpekande av saken skulle vara både onödigt och
obehövligt. Reservanterna återigen ha efter de upplysningar,
som äro lämnade uti propositionen, funnit, att eu klausul av
angivet innehåll har hävd för sig. Den har hävd, säger föredragande
statsrådet, icke blott inom vår, utan inom de flesta
europeiska staters utlämningsrätt, och därför synes det vara
mindre lämpligt att frångå vad sålunda är internationell praxis.

Vad själva saken beträffar, är den teoretiska frågan, huruvida
vad som uti detta andra moment upptages, kommer att
hänföras till ett politiskt brott eller icke, minst sagt osäkert,
vilket herrarne kunna se av den redogörelse, som i den
kung!, propositionen influtit, och för att häva denna osäkerhet
är det, som denna den s. k. belgiska attentatklausulen influtit
i åtskilliga lagstiftningar. Under sådana förhållanden har det
också synts reservanterna, minst sagt, oklokt att ta bort denna
klausul. Det är ju dock så, att när vi lagstifta i ett ämne,
sådant som det förevarande, vi hava icke endast att taga
hänsyn till vad vi själva önska och vilja inom eget land, utan
vi måste naturligtvis i ett sådant fall oupphörligt tänka på,
huru det kommer att ta sig ut mot främmande makter, till vilka
vi komma att stå i förhållande, och att därest en sådan klausul,
som den förevarande blir borttagen — och det lär på ett
eller annat håll ivrigt åtrås — så blir det utan tvivel vida
svårare att komma till en lämplig uppgörelse med en sådan
makt. Då Kung!. Maj:t ansett, att denna klausul bör finnas
här i 7 §, skulle det väl ändå ta sig ganska egendomligt ut
för utlandet, om det lojala svenska folket skulle anse, att den
ulan vidare kunde bortstrykas. Och inom vårt eget land finnes
ju en hel del människor, som icke ha tillfälle att komma i
närmare kontakt med alla dessa teoretiska spekulationer, som
i avseende på den kvarvarande §:ns tydande framkommit, och
för dem skulle detta sätt att lösa ''saken helt enkelt te sig såsom
ett prisgivande av vederbörande personer, vilka här uti § 7,
inom. 2 äro omtalade.

Jag tillåter mig därför, herr talman, att yrka bifall till den
vid paragrafen fogade reservationen.

Ilerr Söder berg li: Inom alla länders utlämningsrätt
gäller såsom allmän regel, att utlämning icke får äga rum för
politiska brott. Vad menas då med ett politiskt brott? 1 fråga
om politiska brott skiljer man mellan absolut-politiska brott
och relativt-politiska brott. Med absolut-politiska brott förstår
man sådana, som äro underkastade straff, endast på den
grund att de riktas emot staten, mot dess integritet, mot dess
författning eller mot statsmaktens representanter. Med de

Lagförslag
ang. utlämning
av förbrytare.

(Ports.)

Nr 25. 52

Onsdagen den 23 april.

Lagförslag
ang. utlämning
av förbrytare.

(Forts.)

relativt-politiska brotten menas sådana gärningar, som, frånsett
det politiska moment, som ligger i dem, äro straffbara
även såsom vanliga brott. Dit höra mord och stöld, etc. Rörande
de absolut-politiska brotten råder ingen meningsskiljaktighet.
De hänföras till de icke utlämningsbara. Men i
fråga om de relativ-politiska brotten skilja sig åsikterna ganska
väsentligt. Det finnes emellertid ingen anledning, att nu närmare
giva sig in på dessa spörsmål.

Föreliggande lagförslag ställer sig i 7 § första stycket på
den schweiziska uilämningslagens ståndpunkt. I den lagen
lyder regeln rörande de politiska brotten sålunda: »Utlämning
beviljas icke för politiskt brott. Utlämning skall dock medgivas,
även om gärningsmannen åberopar politiskt motiv eller
syfte, när den handling, för vilken utlämningen begärdes, i
övervägande mån har karaktären av eu allmän förbrytelse.
Förbundsdomstolen skall i det särskilda fallet efter sitt fria
bedömande bestämma brottets karaktär på grundval av de
övriga omständigheterna.» Här ifrågavarande stadgande har
alldeles samma innehåll. Det förutsattes, att utlämning får
ske för varje sådant relativt-politiskt brott, som med avseende
på de förefintliga omständigheterna anses i övervägande grad
ha karaktären av ett icke-politiskt brott. Avgörandet av frågan
härom är lagt i högsta domstolens hand. Det är högsta domstolen,
som skall avgöra, huruvida den ifrågakomna gärningen
kan anses vara av övervägande politisk beskaffenhet eller icke;
1 förra fallet vägras utlämning, och i senare fallet medgives
den. Det är visserligen en mycket svår och grannlaga uppgift
att avgöra en sådan fråga, men åt vår högsta domstol torde
man med obegränsad tillit kunna anförtro denna uppgift. Det
är de objektiva omständigheterna vid brottets förövande, som
här måste tillerkännas en avgörande betydelse. Mord av politisk
hämnd såsom motiv skall icke medföra frihet för dess
förövare att utlämnas; ej heller mord eller andra brott, som
eljest begås, utan att de stå i sammanhang med ett verkligt
försök att omstörta en bestående politisk ordning.

Nu har majoriteten i lagutskottet ansett, att det med dessa
bestämmelser kan vara tillfyllest och, för övrigt, att det är
principiellt oriktigt att uppta ett sådant stadgande, som återfinnes
i 7 § andra stycket, den s. k. attentatsklausulen, vilken
stadgar, att »såsom politiskt brott skall i intet fall anses mord,
mordförsök eller dråp å främmande statsöverhuvud eller någon
till eu främmande suveräns familj hörande person.» Denna
klausul är hämtad från den belgiska utiämningslagen. Utskottet
förmenar, att man även i detta stycke bör följa den
schweiziska lagstiftningen, som icke upptar den belgiska attentatsklausulen.
Herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet
har själv i sitt yttrande till statsrådsprotokollet

Onsdagen den 23 april. 53

uttalat sin tveksamhet, huruvida klausulen borde upptagas -eller
icke. Hen1 statsrådet finner detta nödvändigt endast för såvitt
man omfattar den teorien, att varje attentat mot eu suverän
eller statschef måste hänföras till politiskt brott; i så fall
skulle nämligen varje förövare av ett dylikt brott komma
att åtnjuta oinskränkt asylrätt och suveränernas och statschefernas
liv skulle bli mindre skyddade än enskilda personers.
Men märk väl, en sådan teori har ju ej vunnit avseende
här. Enligt den i det framlagda lagförslaget följda schweiziska
regeln, behöver man visst icke, som jag förut sökt angiva,
alltid uppfatta sådana brott såsom politiska. Det beror ju
alldeles på de omständigheter, under vilka de förövats. Sålunda
skulle man ej kunna bedöma det nyligen förövade
mordet på grekiske konungen som ett politiskt brott och väl
ej heller det senaste attentatet mot konungen av Spanien,
åtminstone efter de upplysningar som hittills framkommit.

Nu säger den föregående ärade talaren, att stadgandet har
hävd inom de flesta staters lagstiftning. Ja, det är visserligen
sant. Men det är åtskilliga moderna lagar, utom den i Schweiz
gällande, som ej ha eu sådan klausul. Den förekommer ej i
Englands och Nordamerikas Förenta Staters och ej heller i
Nederländernas utlämningslagar. Den ärade talaren framhöll,
att det skulle ligga något illojalt i att utesluta denna klausul.
Men jag kan ej förstå meningen därmed; jag kan ej se någon
som helst fara eller olägenhet i att konsekvent följa den väg,
man enligt det göda schweiziska föredömet slagit in på.

En noggrann prövning skall i varje särskilt fall äga rum.
Det är vårt lands högsta dömande myndighet, som skall fälla
det avgörande ordet. Häri förmodar jag ligger en fullt betryggande
garanti för att ej utlämning skall obehörigen medgivas,
när sådan ej bör ske, men ock för att utlämning skall
medgivas, när den enligt doktrin och praxis bör äga rum.

Hen- talman, med stöd av vad jag sålunda anfört, ber
jag att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr af Eken stam: klen’ talman, mina herrar! Utan
att i någon mån vilja ingå i något detaljerat bemötande av
vad den siste ärade talaren nu anfört, vill jag endast fästa
mig vid vad han mycket riktigt påpekade i sitt anförande, att
det här gäller en synnerligen grannlaga uppgift. Lösningen
av den uppgiften anser han med full trygghet kunna läggas i
rikets högsta domstols hand. Det är naturligtvis något, som
jag ej vill bestrida, men jag påstår, att om det är en mycket
grannlaga uppgift, den också är synnerligen svår och innesluter
naturligen möjlighet till olika tolkningar. Det är dock för
en liten stat, där man kan frukta inflytande eller återverkande
förhållanden från större och mäktigare grannstater, bra myc -

Nr 25.

Lagförslag
ang. utlämning
av förbrytare.

(Ports.)

Nr 25. 54

Onsdagen den 23 april.

Lagförslag
ang. utlämning
av förbrytare.

(Ports.)

ket tryggare att lia sådana förhållanden klart i lagen preciserade,
så att de lösa sig av sig själva, och man ej behöver
ta hänsyn till vad här talats om; det i mer eller mindre övervägande
grad politiska syftet.

Herr Trygg er: Herr talman! Jag förstår visserligen de
rent teoretiska betänkligheter, som kunnat föranleda utskottet
till dess förslag. Men dessa äro dock synnerligen obetydliga
mot de skäl, som i den kung!, propositionen anförts till förmån
för en bestämmelse som den förevarande. Det skulle
utan tvivel förefalla bra egendomligt, om denna kammare skulle
förkasta ett kungligt förslag, där det står stadgat, att såsom
politiskt brott skall i intet fall anses mord, mordförsök eller
dråp å främmande statsöverhuvud eller någon till en främmande
suveräns familj hörande person. Man skulle omöjligt
kunna tänka sig, att vi vore så teoretiserande, att vi för någon
tänkt möjlighet skulle vilja utesluta en regel så lämplig och
praktisk, som den Kungl. Maj :t här föreslår.

Jag ber att till alla delar få instämma i reservanternas
förslag och yrka bifall till den kungliga propositionen i
denna del.

Efter härmed slutad överläggning yttrade herr talmannen,
att i avseende på nu föredragna paragraf vore yrkat, dels
att densamma skulle godkännas enligt utskottets förslag, dels
ock att motsvarande paragraf i Kungl. Maj ds förslag i ämnet
skulle godkännas.

Sedermera gjorde herr talmannen propositioner jämlikt
dessa yrkanden och förklarade sig anse propositionen på paragrafens
godkännande enligt Kungl. Maj ds förslag vara med
övervägande ja besvarad.

Votering begärdes, i anledning varav uppsattes, justerades
och anslogs en omröstningsproposition av följande lydelse:

Den, som godkänner 7 § i Kungl. Maj ds förslag till lag
angående utlämning av förbrytare, röstar

Ja,

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, godkännes lagutskottets i utlåtandet nr 25
framställda förslag i denna del.

Onsdagen den 23 april.

55 Nr 25.

Vid slutet av den häröver anställda omröstningen befunnos
rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 89;

Lagförslag
ang. utlämning
av förbrytare.

(Ports.)

Nej - 38.

Övriga delar av utskottets förslag.
Godkändes.

Utskottets i punkten gjorda hemställan.

Förklarades besvarad genom kammarens föregående beslut.
Punkten 2.

Förslaget till lag om ändring i 1 kap. strafflagen.
Godkändes.

Utskottets i punkten gjorda hemställan.

Förklarades besvarad genom kammarens förut lättade
beslut.

Föredrogs ånyo lagutskottets den 21 och 22 i denna må- Lagförslag
nåd bordlagda utlåtande nr 26, i anledning av Kungi. Maj :ts ^J^ighetwav
proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 15—23 betydelse för
och 30 §§ i 8 kap. strafflagen, lag, innefattande vissa bestäm- rikets försvar
melser till skydd för hemligheter av betydelse för rikets försvar, m- mlag,
innefattande ändring i 8 kap. 2 § 6 mom. rättegångsbalken,
samt lag angående ändrad lydelse av förordningen
Om offentlighet vid underdomstolarna den 22 april 1881.

Med föranledning av vad Kungl. Maj :t, under åberopande
av i statsrådet och lagrådet i ämnet förda protokoll, genom
en den 28 mars 1913 dagtecknad proposition, nr 161, föreslagit,
hade utskottet till vars förberedande behandling ifrågavarande
proposition hänvisats, i nu föredragna utlåtande hemställt, att
Riksdagen måtte med bifall till Kungl. Maj ds förevarande proposition
antaga ifrågavarande förslag till

l:o) lag om ändrad lydelse av 15—23 och 30 §§ i 8 kap
strafflagen,

Nr 25. 56

Onsdagen den 23 april.

Lagförslag
om•, skydd för
hemligheter av
betydelse för
rikets försvar
in. m.
(Forts.)

2:o) lag. innefattande vissa bestämmelser till skydd för
hemligheter av betydelse för rikets försvar;

3:o) lag, innefattande ändring i 8 kap. 2 § 6 mom. rättegångsbalken;
samt

4:o) lag angående ändrad lydelse av förordningen om
offentlighet vid underdomstolarna den 22 aoril 1881.

O i

Herr T hy ren: Jag ber om ursäkt att jag, ehuru utskottet
är alldeles enhälligt och saken är klar, likväl upptar kammarens
tid ett par minuter med en reflexion, som i själva
verket mer hänför sig till framtiden än det närvarande. Jag
delar fullständigt regeringens uppfattning om de! sätt, varpå
denna fråga bör behandlas i stora drag. Jag anser även den
avstämning av de nuvarande straffen i åttonde kapitlet, som
regeringen gjort, riktig, och jag betraktar det som en avgjord
förbättring, att regeringen har utvidgat straffbarheten för nuvarande
brott på vissa ställen i åttonde kap. Det är blott
en enda punkt, uti vilken jag skulle ha önskat, att regeringen
hade intagit en något strängare hållning, och det är § 21.
Då nämligen försök till brott, som i § 20 säges, straffas enligt
§ 21 endast då avsikten att uppenbara hemligheten för främmande
makt är bevisad, följer därav, att den som exempelvis
är överbevisad om att ha försökt genom mutor vinna tillgång
till militära hemligheter, t. ex. papper, kan endast för det
fall åtkommas med straff, att man kan bevisa, att det skett
i avsikt att uppenbara denna hemlighet för främmande makt,
och effektiviteten av bestämmelsen kommer sålunda i hög grad
an på, huru man ställer sig till fordran på bevisning. Jag skulle
för min del föredragit — jag har sagt detta med hänsyn till
framtiden, och jag tänker ej nu göra något yrkande — jag
skulle föredragit att få § 21 på det sätt, att man straffade
försök utom i det fall, att av omständigheterna framgått, att
det ej skett i avsikt att uppenbara hemligheten för en främmande
makt; eller såsom den tekniska frasen lyder, jag skulle
velat kasta om bevispresumtionen. Detta hade visserligen krävt
ändring även i § 20, men en sådan hade varit tekniskt lätt alt
företaga. Nu har regeringen emellertid ej gjort så. Det kan föreligga
åtskilliga skäl, som bestämt regeringen. Det kanske mest
avgörande, för vilket jag böjer mig, har varit det, att regeringen
ej velat fördröja lagen genom att ånyo remittera förslaget till
lagrådet, vilket hade varit nödvändigt, om ändringen skulle
gjorts. Dessutom medger jag, att regeringen troligen bättre
än jag vet vad den tror sig kunna få igenom i Andra kammaren.
Ävenså vinner man ju någon kompensation genom den
speciallag, som följer härefter, och slutligen tror jag, att, därest
det i praktiken skulle visa sig behövligt, att en dylik skärpning
göres, den blir jämförelsevis lätt att i framtiden få ige -

57 Nr 25.

Onsdagen den 23 april.

nom. Under sådana förhållanden har jag velat säga detta blott
för alt ha rörelsefrihet i framtiden, därest frågan skulle komma
tillbaka.

Jag har, herr talman, för min del ej något annat yrkande,
än att utskottets hemställan måtte bifallas.

Efter härmed slutad överläggning biföll kammaren vad
utskottet i föreliggande utlåtande hemställt.

Anmäldes och bordlädes

statsutskottets memorial och utlåtanden:

nr 68, i anledning av kamrarnas återremiss av statsutskottets
utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition
angående åldex*stillägg för vissa departementsskrivare hos arméförvaltningen,

nr 69, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående
ålderstillägg åt fältläkaren E. I. Boman,

nr 70. i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut angående
ändring beträffande brottmålsdomarens i Norrbottens
län avlöning,

nr 71, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i vissa
frågor rörande anslag under riksstatens sjunde huvudtitel, och

nr 77, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående
nybyggnad för zoologiska institutionen vid universitetet i Lund
jämte en i ämnet väckt motion;

bevillningsutskottets betänkande nr 37, i anledning av
Kungl. Maj ds proposition angående ändrad lydelse av överrubriken
till rubrikerna nr 1190 och 1191 i gällande tulltaxa;
samt

jordbruksutskottets memorial och utlåtande:

nr 78, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga
om väckt motion om anslag till bevaringspremier för ston av
ädelt slag, och

nr 86, i anledning av väckt motion om utförande av djupborrningar
i Skåne och södra delen av Halland.

Vid föredragning av den under dagen bordlagda kungl.
propositionen nr 275, angående förslag till förordning om ändrad
lydelse av vissa paragrafer i förordningen den 28 oktober 1910
Första kammarens protokoll 1913. Nr 25. 5

Lagförslag
om skydd för
hemligheter av
betydelse för
rikets försvar
m. m.

(Ports.)

Nr 25. 58

Onsdagen den 24 april.

om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering, blev
denna proposition på begäran bordlagd.

Justerades sex protokollsutdrag för denna dag.

Kammarens sammanträde avslutades kl. 12 på dagen.

In fidem

A. v. lirusenstjerna.

Torsdagen den 24 april.

Kammaren sammanträdde kl. 10,30 f. m.

Justerades protokollet för den 18 i denna månad.

Upplästes och godkändes Riksdagens kanslis förslag till
Riksdagens skrivelse, nr 57, till Konungen, angående åtgärder
till förekommande av oordningar å de svenska järnvägarna,
som föranledas särskilt av berusade personer.

Anmäldes och bordlädes

statsutskottets utlåtanden:

nr 72, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående
nytt avlöningsreglemente för tjänstemän vid postverket samt
fastställande av postverkets stat för driftkostnader år 1914 samt
i ämnet väckta motioner,

nr 73, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
ålderstillägg för byråingenjören hos patent- och registreringsverket
G. A. Brodin,

nr 74, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
ålderstillägg åt aktuarien i kommerskollegium K. E. Norman,

nr 75, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående
ålderstillägg åt vaktmästaren i kommerskollegium E. A. Wretman,
och

Torsdagen den 24 april.

59 Nr 25.

nr 76, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anvisande av anslag till bestridande av kostnader för den trettonde
internationella sjöfartskongressens hållande i Stockholm
år 1915;

bevillningsutskottets betänkande nr 38, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse
av 54 § förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet
vid taxering samt i ämnet väckta motioner; ävensom

jordbruksutskottets memorial och utlåtanden:

nr 77, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga
om Kungl. Majds proposition angående upplåtande av lägenheter
från förra militiebostället Flathult nr 2 i Kalmar län,

nr 79, med förslag till sammanjämkning av kamrarnas skiljaktiga
beslut i anledning av Kungl. Maj ds framställning om inrättandet
av en täckdikningslånefond,

nr 80, i anledning av väckt motion att författningarna angående
skatteköp och skatteomföring av kronojord skola tillsvidare
upphöra att gälla,

nr 81, i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av § 15 i den uti lagen den 10 juni
1912 angående flottning av skogsalster i gränsfloderna Torneå
och Muonio intagna stadga,

nr 82, i anledning av Kungl. Majds proposition angående
reglering av häradsallmänningen Västra Stöpen i Skaraborgs län,

nr 83, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående
lektorn vid lantbruksinstitutet vid Ultima P. E. Ullbergs lönetursrätt,

nr 84, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående
avsättande såsom nationalpark av visst område i Arjeplogs socken
av Norrbottens län,

nr 85, i anledning av väckta motioner om statsunderstöd
åt skogsvårdsföreningen för Malmöhus län, och

nr 87, i anledning av väckt motion om ändring i gällande
bestämmelser rörande fördelning av odlinglån.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet Kungl.
Maj:ts nästlidne dag bordlagda nådiga proposition nr 275, med
förslag till förordning om ändrad lydelse av vissa paragrafer i
förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och
förfarandet vid taxering.

Nr 25. 60

Torsdagen den 24 april.

Förediogos, men bordlädes ånyo pa flera ledamöters begäran
statsutskottets under gårdagen bordlagda memorial och utlåtanden
68—70.

Föredrogs och företogs punktvis till avgörande statsutskottets
sistlidne dag bordlagda memorial nr 71 i anledning av kamrarnas
skiljaktiga beslut i vissa frågor rörande anslag under
riksstatens sjunde huvudtitel.

Punkterna 1 och 2.

De föreslagna voteringspropositionerna godkändes.

Punkten 3.

Lades till handlingarna.

Föredrogos, men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran
följande under gårdagen bordlagda ärenden, nämligen statsutskottets
utlåtande nr 77, bevillningsutskottets betänkande nr 37
ävensom lagutskottets utlåtande nr 27.

Vid föredragning av jordbruksutskottets nästlidne dag bordlagda
memorial nr 78, i anledning av kamrarnas skiljaktiga
beslut i fråga om väckt motion om anslag till bevaringspremier
lör ston av ädelt slag, godkändes den i detta memorial föreslagna
voteringspropositionen.

b öredrogs, men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran
jordbruksutskottets sistlidne dag bordlagda utlåtande nr 86.

Avgåvos och bordlädes följande motioner:
nr 142, av herr Ekman, Karl Johan, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående ökade anslag till folkskoleseminarierna
m. m., och

nr 143, av herr Bäckström, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 185, angående ändrad lydelse av vissa paragrafer
i förordningen om kommunalstyrelse på landet in. m.

Justerades fyra protokollsutdrag för denna dag.

Kammarens sammanträde avslutades kl. 10,43 f. m.

In fidem

A. v. Krusenstjerna.

Stockholm 1915. Stockholms hiokmdustri A.-b:s lloiar.