RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1912:5)

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1912. Första kammaren. Nr 5.

Måndagen den 5 februari.

Kammaren sammanträdde kl. 7 e. m.

Justerades protokollet för den 29''nästlidne månad.

Afgåfvos följande motioner:

nr 81, af herr Ljunggren, August, om åvägabringande af utredning
och förslag beträffande en planmässigt bedrifven nykterhetsundervisning
såväl inom som utom skolan;

nr 82, af herr Wavrinsteg m. fl., angående skrifvelse till
Konungen i fråga om åtgärder för skapande af ett internationellt
hjälpspråk;

nr 83, af herr Wavrinsky, angående skrifvelse till Konungen
beträffande förberedande behandling af frågor, som böra förekomma
vid nästa Haagkonferens;

nr 84, af herr Clason, om åvägabringande af utredning i
fråga om införande af stenografi såsom läroämne vid Sveriges
undervisningsanstalter;

nr 85, af herr Clason, angående utredning i fråga om åstadkommande
af ökad skyndsamhet i publicerandet af Första kammarens
protokoll;

nr 86, af herr Clason, om vidtagande af åtgärder för åstadkommande
af större sparsamhet i fråga om statens tryckningskostnader; nr

87, af herrar Berglund, Fredrik, och Bosén, om beredande
af rätt för pensionerad ordinarie järnvägstjänsteman till fribiljetter
för visst antal resor å statens järnvägar;

nr 88, af herr Bindley, angående skrifvelse till Konungen i
fråga om åtgärder för inrättande af en till sjömanshusen anknuten
maritim arbetsförmedling, m. m.; och

Första kammarens protokoll 1913. Nr 5.

Nr 5.

Måndagen den 5 februari.

nr 89, af herr Asplund, angående skrifvelse till Konungen
i fråga om åtgärder till motverkande eller undanröjande af arbetslöshet.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet Kungl. Maj:ts
den 3 i denna månad bordlagda nådiga proposition till Riksdagen
angående öfverförande af visst belopp till den i 19 § af lagen
angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar
den 4 juli 1910 omförmälda fond.

Vid föredragning af den utaf herr Slcarstedt den 3 innevarande
februari väckta och då bordlagda motion, nr 78, om
upphäfvande eller suspension af bestämmelsen om skyldighet för
föräldrar och målsmän att inom viss tid låta vaccinera sina barn,
beslöt kammaren hänvisa denna motion till sitt tillfälliga utskott
nr 1.

Vid föredragning af nedannämnda den 3 i denna månad
afgifna, samma dag bordlagda motioner:

nr 79, af herr Bäckström, angående skrifvelse till Konungen
med begäran om utredning och förslag i fråga om upprättande
af en statens lifförsäkringsanstalt, samt

nr 80, af herr Rosen, om åvägabringande af utredning i
fråga om effektiva åtgärder för underlättande af jordupplåtelser
för egna hem i Norrland,

beslöt kammaren hänvisa dessa motioner till sitt tillfälliga
utskott nr 2.

Föredrogs, men bordlädes ånyo på flere ledamöters begäran
lagutskottets den 3 innevarande månad bordlagda utlåtande nr 1.

Om åter- Föredrogs lagutskottets den 3 i denna månad bordlagda me lämnande

till morial nr 2, med anledning af remiss från Första kammaren af
Första kärn- en u(-af grefve J. W. Spens väckt motion.

tiniaqutskoi- Till lagutskottet hade från Riksdagens Första kammare bliftet
remitterad vit remitterad en därstädes af grefve J. W. Spens väckt motion,
motion. nr 50, om åvägabringande af utredning och förslag i fråga om

Måndagen den 5 februari.

3 Nr 5.

ägande- och dispositionsrätten till såväl allmän väg som förut- Om återvarande
sådan väg. lämnande till

Då denna motion anginge ett ärende, som synts utskottet af "en
icke tillhöra dess behandling, hade utskottet med stöd af § 7 i till lagufskotde
för Riksdagen gällande reglementariska föreskrifter i nu före- tet remitterad
liggande memorial hemställt, att grefve Spens’ förenämnda motion, motion.
nr 50, måtte till Riksdagens Första kammare återlämnas. Torts.)

Friherre Akerhielm: Herr talman! I förevarande motion
har motionären hemställt, att Riksdagen ville i skrifvelse till
Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte, efter verkställd utredning,
låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till
lagbestämmelser i syfte dels att vinna trygghet från det allmännas
sida i dispositionsrätten till allmän väg, och dels att ordna äganderättsförhållandena
till allmän väg, som nedlagts.

Vill man klargöra för sig, hvad motionären åsyftar med
denna hemställan, får man gå till motiveringen. På sid. 12 läser
man följande:

»Det enklaste och mest praktiska synes mig vara, att lagstiftningen
ordnade dispositionsrätten till allmän väg i ungefärlig
öfverensstämmelse med hvad som före den 1 januari 1876, då
kungl. förordningen angående inteckning i fast egendom trädde
i kraft, gällde angående servitut till enskild väg.»

Sedan fortsätter motionären längre ned:

»En sådan lagändring, som af mig nu ifrågasatts, torde lämpligen
kunna ske dels genom ändringar i lagen om nyttjanderätt
till fast egendom och förordningen om inteckning i fast egendom
af innehåll att upplåtelse af rätt till allmän väg skulle vara
gällande mot ny ägare äfven utan inteckning och utan sådana
inskränkningar, som omförmälas i 1 kap. 1 och 3 §§ i lagen om
nyttjanderätt till fast egendom, och dels genom tillägg till 105 §
utsökningslagen om att sådan upplåtelse skulle gälla äfven mot
den, som inköpt fastighet å exekutiv auktion.»

Motionären förutsätter alltså ändringar i lagen om nyttjanderätt
till fast egendom samt i utsökningslagen och i förordningen
om inteckning i fast egendom. Det är uppenbart, att icke någon
af dessa lagar kan ändras utan att lagutskottet uttalat sig
i ämnet.

Motionären bjuder äfven på ett annat alternativ. Han säger
nämligen:

»Anses den nu föreslagna servitutsrätten utan inteckning ej
böra ånyo införas, torde ett särskildt lagfartsförfarande i ungefärlig
öfverensstämmelse med hvad som gäller angående järnväg böra
stadgas, dock att lagfarten förlägges till häradsrätt, samt i samband
därmed ett enklare expropriationsförfarande böra införas.»

Här är också fråga om ändring i författningar af beskaffenhet,
att lagutskottet skall uttala sig om densamma.

Nr 5.

Måndagen den 5 februari.

Om återlämnande
till
Första kammaren
af en
till lagutskottet
remitterad
motion.
(Forts.)

På sid. 13 yttrar motionären följande:

»I samband med införande af ett lagfarts- och expropriationsförfarande
vid anläggning af ny väg böra äfven bestämmelser
meddelas om den exproprierade markens frigörande från inteckningar,
som häfta vid de fastigheter, från Indika marken upplåtits.
»

Och därefter fortsätter han:

»Det är emellertid ej blott i fråga om tryggad besittningsrätt
till allmänna vägar, som nya lagbestämmelser erfordras. Äfven
med afseende å nedlagda allmänna vägar är det af nöden,
att bestämmelser utfärdas om dispositionsrätten till desamma.»

Huru motionären tänkt sig detta, finner man på slutet af
sid. 13 och början af sid. 14, där motionären talat om en ändring
i lagfartsförfattningarne.

Såvidt man kan bedöma syftet af motionen med stöd af
motiveringen, går alltsammans ut på ändring i gällande lagar,
och då är det väl riktigast, att lagutskottet behandlar motionen,
äfven om man kan åberopa, att eu i någon mån liknande motion
förra året gick till jordbruksutskottet. Men den motionen var af
mycket mindre omfattning än nu ifrågavarande, och däri påpekades
icke så direkt, att det var någon på visst sätt beskaffad lagändring,
som erfordrades. När det hufvudsakliga syftet med
motionen är ändring i gällande lag, kan jag icke se annat, än
att lagutskottet bör behandla motionen. På detta sätt har man
äfven uppfattat frågan i talmanskonferensen, där den varit före.

Jag vill fästa uppmärksamheten därpå, att det är riktigt, att
lagutskottet behandlar dessa frågor äfven därför att lagutskottet
är sammansatt med hänsyn till, att det skall hafva kompetens
att behandla lagfrågor. Man kan möjligen säga, att frågan behöfver
också bedömas efter sådana synpunkter, med hänsyn till
hvilka jordbruksutskottet är sammansatt. Men då vill jag påminna
om, att i riksdagsordningen finnes en bestämmelse, att utskott,
som önskar öfverlägga med annat utskott, kan därom
framställa begäran. Det förefaller mig därför, att om lagutskottet
behöfver stöd af jordbruksutskottet, rätta gången är den, att lagutskottet
begär ett sammanträde med jordbruksutskottet.

Med hänsyn till hvad sålunda anförts, hemställer jag, herr
talman, att kammaren måtte afslå utskottets hemställan.

Herr Håkanson: Såsom framgick af friherre Åkerhielms

anförande framställes icke uti ifrågavarande motion förslag om
viss lagändring. Motionären önskar en utredning angående äganderätten
till dels mark, hvarå allmänna vägar äro anlagda, dels
mark, som förut användts till allmän väg. Till jordbruksutskottet
höra alla frågor om vägar. Inom lagutskottet rådde ingen tvekan
därom, att motionen hörde till jordbruksutskottet. Därest den utredning,
som begäres, resulterar i förslag om ändring i lagfarts -

Måndagen den 5 februari.

Nr 5.

eller inteckningslagarna eller annan lag, som hör till lagutskottets Om återbehandling,
skola naturligtvis dessa ändringsförslag remitteras till^m”“n<if
lagutskottet. Skulle utredningen däremot föranleda förslag till lr^ren af en
en särskild lag om äganderätten till mark, hvarå allmän väg an- till lagutskotlagts,
bör enligt min åsikt ett sådant förslag remitteras till jord- tet remitterad
bruksutskottet. Då jag väl vet, att det icke lönar sig att gent motion.
emot talmanskonferensen framställa något yrkande i denna fråga, (Forts.)
har jag herr talman intet yrkande.

Efter det öfverläggningen förklarats härmed slutad, yttrade
herr talmannen, att beträffande förevarande memorial annat
yrkande ej framställts, än att utskottets hemställan skulle afslås.

Sedermera gjordes propositioner, först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare på afslag därå, och förklarades den senare
propositionen vara med öfvervägande ja besvarad.

Föredrogs lagutskottets den 3 innevarande februari bordlagda Om återmemorial
nr 3, med anledning af remiss från Andra kammaren ^

af en utaf herr C. Lindhagen m. fl väckt motion. maren af”en

Till lagutskottet hade från Riksdagens Andra kammare biff- till lagutskottet
remitterad en därstädes af herr C. Lindhagen m. fl. väckt tet remitterad
motion, nr 207, om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående expro- motion.
priation i vissa fall af torp och andra lägenheter å rekognitionshemmau
in. m.

Då denna motion anginge ett ärende, som synts utskottet
icke böra tillhöra dess behandling, hade utskottet med stöd af §

7 i de för Riksdagen gällande reglementariska föreskrifter, i nu
föredragna memorial hemställt, att ifrågavarande af herr Lindhagen
m. fl. väckta motion, nr 207, måtte till Riksdagens Andra
kammare återlämnas.

Herr Trygger: I förevarande motion hemställer herr Lindhagen,
att Kungl. Maj:t måtte framlägga förslag

l:o) till expropriation i skäliga fall af torp och andra lägenheter
å rekognitionsskogshemman mot ersättning af hvad på torpet
eller lägenheten belöper af den skatteköpeskilling, som på sin tid
erlades för hela hemmanet.

2:o) till en lagstiftning, hvarigenom, innan expropriationsåtgärder
kunnat genomföras, åborna på dessa torp och lägenheter
tillerkännas samma rätt att sitta odrifna, som tillkommer åbo på
under bruk skatteköpt hemman.

Lagutskottet har ansett, att denna motion icke hör under
dess behandling. Och det är otvifvelaktigt, att det förekommit
fall, där liknande saker icke ansetts böra handläggas af lagutskottet.
Men ser man närmare på förevarande motion, finner

Nr 5.

Måndagen den 5 februari.

Om åter- man, att där icke är fråga om någonting annat än en förändring
^Andr^kam11 öxProPriationslagen, ty de hemman, som det där talas om, äro
maren af”en helt och hållet under privat äganderätt. Dessa rekognitionsskogar
till lagutskott voro kronans, men de hemman, som det är fråga om, äro sådana,
tet remitterad, gom blifvit skattesålda under bruken. Vid denna skatteförsäljning
motion. fästes visserligen ursprungligen det villkoret, att de skulle vara
(Forts.) oskiljaktigt förenade med bruken. Men det har blifvit fastslaget
— först genom högsta domstolens prejudikat och sedermera genom
1898 års lag •— att detta villkor icke hindrat ägarna att
fritt disponera öfver rekognitionshemmanen. Således äro dessa
hemman i allt likställda med andra hemman under enskild äganderätt.
Och då det gäller expropriation af de under enskild äganderätt
liggande hemman, är detta en fråga, som, såvidt jag förstår,
måste rätteligen anses höra under lagutskottet.

Hvad andra stycket i motionen beträffar, nämligen »att innan
expropriationsåtgärder kunnat genomföras, åborna på dessa torp
och lägenheter skulle tillerkännas en viss besittningsrätt», så är
där tydligen fråga om eu nyttjanderätt. Och då saken alltså
gäller nyttjanderätt till egendom, som lyder under enskild ägo,
är äfven det en fråga, som bör behandlas af lagutskottet.

På dessa skäl vågar jag hemställa, att lagutskottets framställning
icke måtte af kammaren bifallas, utan att lagutskottet
måtte få behandla denna fråga.

Herr Håkanson: Vid fjolårets riksdag förelågo två motioner
af ungefär samma innebörd som den ifrågavarande. I den ena,
som var väckt af herr Lindhagen, föreslogs en reduktion, d. v. s.
indragning utan lösen af torp och andra lägenheter å rekognitionsskogar.
Den andra motionen, som väcktes af herr Hasselquist,
afsåg återgång af skatteköp af rekognitionsskogar. Båda dessa
motioner remitterades af vederbörande kammare till jordbruksutskottet,
som behandlade dem och rörande dem afgaf utlåtandena
nr 65 och 71. Då frågan om återlämnande af nu ifrågavarande
motion förekom inom lagutskottet, yttrade motionären, som är
ledamot af utskottet, att han icke kunde finna annat än att

motionen hörde till jordbruksutskottet, och att han, då det förelåg
tre ä fyra andra motioner med liknande innehåll, hvilka remitterats
till jordbruksutskottet, tyckte, att det vore olämpligt, att

denna motion lösrycktes från de andra och behandlades af lagutskottet.

Det är visserligen riktigt, att ekatteköpta skogshemman äro
att anse såsom enskild egendom. Men lika sant är det också,

att precis likadana motioner som den nu ifrågavarande i fjol

behandlades af jordbruksutskottet.

Herr Trygger: Jag vill säga, att det är alldeles riktigt, som
min ärade vän nyss yttrade, att dessa frågor i fjol behandlades

7 Nr 5.

Måndagen den 5 februari.

af jordbruksutskottet. Hvad reduktionsfrågan beträffar, tror jag,
att det berodde därpå, att man blef så häpen öfver själfva förslaget,
att man icke rätt visste, hvarthän man skulle öfverlämna
motionen. Och då den sedan öfverlämnades till jordbruksutskottet,
fick expropriationsfrågan följa med. Men därom böra
väl herrarna vara ense med mig, att om öfver hufvud taget någon
fråga hör till lagutskottet, så är det frågan om reduktion, ty det
är helt enkelt en fråga, om äganderätten skall existera eller icke.
Och detta senare är väl en sak, som hör till lagutskottet och
icke till jordbruksutskottet. Således tror jag, att det med skäl
kan ifrågasättas, om man förfor riktigt i fjol. Och om man nu
anser, att det icke var riktigt, kan det väl icke vara lämpligt att
handla på samma sätt i år.

Och jag vill fästa uppmärksamheten på hvad friherre Akerhielm
nyss sade — och detsamma yttrades i talmanskonferensen
— nämligen att om man anser, att sammanhanget kräfver, att
förevarande fråga behandlas i sammanhang med motion, som
hänvisats till jordbruksutskottet, det ju står möjlighet öppen att
bilda ett sammansatt lag- och jordbruksutskott.

Öfverläggningen ansågs härmed slutad, hvarefter herr talmannen
yttrade, att i afseende å förevarande memorial allenast
yrkats, att utskottets hemställan skulle afslås.

Härefter gjordes propositioner, först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare på afslag därå, och förklarades den senare
propositionen vara med öfvervägande ja besvarad.

Föredrogos, men bordlädes ånyo på flere ledamöters begäran
lagutskottets den 3 i denna månad bordlagda utlåtanden nr 4—6.

Föredrogos och hänvisades till Första kammarens tillfälliga
utskott nr 1 följande denna dag afgifna motioner:

nr 81, af herr Ljunggren, August, om åvägabringande af
utredning och förslag beträffande en planmässigt bedrifven nykterhetsundervisning
såväl inom som utom skolan;

nr 82, af berr Wavrinsky m. fl., angående skrifvelse till
Konungen i fråga om åtgärder för skapande af ett internationellt
hjälpspråk;

nr 83, af herr Wavrrinsky, angående skrifvelse till Konungen
beträffande förberedande behandling af frågor, som böra förekomma
vid nästa Haagkonferens;

nr 84, af herr Clason, om åvägabringande af utredning i

Om återlämnande
till
Andra kammaren
af en
till lagutskot
tet remitterad
motion.
(Forts.)

Nr 5. 8

Måndagen den 5 februari.

fråga om införande af stenograf! såsom läroämne vid Sveriges
undervisningsanstalter;

nr 85, af densamme, angående utredning i fråga om åstadkommande
af ökad skyndsamhet i publicerandet af Första kammarens
protokoll; samt

nr 86, af densamme, om vidtagande af åtgärder för åstadkommande
af större sparsamhet, i fråga om statens tryckningskostnader.

Föredrogos och hänvisades till Första kammarens tillfälliga
utskott nr 2 nedannämnda, under sammanträdet väckta motioner:

nr 87, af herrar Berglund, Fredrik, och Rosén, om beredande
af rätt för pensionerad ordinarie järnvägstjänsteman till fribiljetter
för visst antal resor å statens järnvägar;

nr 88, af herr Bindley, angående skrifvelse till Konungen i
fråga om åtgärder för inrättande af eu till sjömanshusen anknuten
maritim arbetsförmedling, m. m.; samt

nr 89, af herr Asplund, angående skrifvelse till Konungen
i fråga om åtgärder till motverkande eller undanröjande af arbetslöshet.

Justerades sju protokollsutdrag för denna dag, hvarefter Kammaren
åtskildes kl. 7.43 e. m.

In fidem

A. v. Krusenstjerna.

Onsdagen den 7 februari.

9 Nr 5.

Onsdagen den 7 februari.

Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.

Upplästes följande ingifna läkarintyg:

Att ledamoten af Riksdagens Första kammare ingeniör Adolf
Boos på grund af sjukdom (dubbelsidig öroninflammation) tills vidare
är förhindrad att deltaga i riksdagsarbetet, intygar
Stockholm den 6 februari 1912.

Anshelm Larsson
leg. läkare.

Justerades protokollet för den 31 nästlidne månad.

Företogs val af sju ledamöter i kammarens tillfälliga utskott nr 1
till hvars behandling hänvisats de inom kammaren väckta motionerna
nr 1, 65, 67, 78 samt 81—86.

Därvid aflämnades 129 valsedlar, som godkändes och efter
partibeteckning ordnades i två särskilda grupper så, att en grupp
bildades af 79 valsedlar med öfverskrift »nationella partiet» och
en andra grupp af 50 valsedlar med öfverskrift »liberala samlingspartiet».

Härpå bestämdes till den utsträckning, som för utseende af
föreskrifvet antal ledamöter var nödigt, för hvardera gruppen
ordningen mellan namnen å gruppens valsedlar, och blefvo därvid
med iakttagande af härför stadgade grunder namnen uppförda
så, som här efteråt sägs.

För »nationella partiet» uppfördes såsom
nr 1 herr Hammarskjöld,

» 2 » Bergqvist,

» 3 » Östberg, Johan,

» 4 » Malmborg,

hvilka fyra namn i denna följd upptagits å gruppens alla valsedlar.

Nr 5. 10

Onsdagen den 7 februari.

För »liberala samlingspartiet» uppfördes såsom
nr 1 herr Gullberg,

» 2 » Petrén, D. Alfred,

»3 » Stadener,

hvilka tre namn i denna följd uppförts å gruppens alla valsedlar.

Härefter vidtogs enligt gifna bestämmelser fördelning af
platserna mellan de båda valsedelgrupperna, och befunnos därvid
nedannämnda personer hafva blifvit till ledamöter i utskottet

valda i följande ordning:

herr Hammarskjöld från

» Gullberg »

» JBergqvist »

» Östberg, Johan »

» Petrén, T). Alfred »

» Malmborg »

» Stadener »

»nationella partiet»,
»liberala samlingspartiet»,
»nationella partiet»,

» »

►liberala samlingspartiet»,
»nationella partiet»,
»liberala samlingspartiet».

Företogs val af sju ledamöter i kammarens tillfälliga utskott
nr 2, till hvars behandling hänvisats de inom kammaren väckta
motionerna nr 62, 64, 66, 79, 80 samt 87—89.

Därvid aflämnades 131 valsedlar, som godkändes och efter
partibeteckning ordnades i två särskilda grupper så, att en grupp
bildades af 78 valsedlar med öfverskrift »nationella partiet» och
en andra grupp af 53 valsedlar med öfverskrift »liberala samlingspartiet».

För »nationella partiet» uppfördes såsom
nr 1 grefve Lagerbjelke,

» 2 herr Danström,

» 3 grefve Spens,

» 4 herr Hallberg,

hvilka fyra namn i denna följd upptagits å gruppens alla valsedlar.

För »liberala samlingspartiet» uppfördes såsom
nr 1 herr Eliasson,

» 2 » Roman,

» 3 » Rosén,

hvilka tre namn i denna följd uppförts å gruppens alla valsedlar.

Härefter vidtogs enligt gifna bestämmelser fördelningen af
platserna mellan de båda valsedelgrupperna, och befunnos därvid
nedannämnda personer hafva blifvit till ledamöter i utskottet
valda i följande ordning:

Onsdagen den 7 februari.

11 Nr 5.

grefve Lagerbjelke från »nationella partiet»,
herr Eliasson » »liberala samlingspartiet»,

» Danström » »nationella partiet»,

» ''Roman » »liberala samlingspartiet»,

grefve Spens » »nationella partiet»,

herr Hallberg * » »

» Rosén » »liberala samlingspartiet».

Vid ånyo skedd föredragning af lagutskottets den 3 och 5
innevarande februari bordlagda utlåtanden:

nr 1, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen
med förslag till lag, innefattande ändring i 2 kap. 3 § kyrkolagen,
och

nr 4, i anledning af justitieombudsmannens framställning till
Riksdagen angående ändring af bestämmelserna om danaarf,

biföll kammaren hvad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.

Föredrogs ånyo lagutskottets den 3 och 5 i denna månad Lagförslag
bordlagda utlåtande nr 5, i anledning af justitieombudsmannens ändradlyddsz
framställning om ändring af 16 kap. 10 § rättegångsbalken. af ig kap.

I anledning af justitieombudsmannens i den af honom vid 10 § rätteinnevarande
riksdag afgifna ämbetsberättelse därom gjorda fram- ffangsbalken.
ställning hade utskottet i nu föredragna utlåtande hemställt, att
Riksdagen måtte för sin del antaga följande

»Lag

angående ändrad lydelse af 16 kap, 10 § rättegångsbalkm.

Har underrätt genom beslut under rättegången dömt någon
till utgifvande af vite eller till ansvar för uteblifvande eller annan
förseelse i målet; eller ogillat yrkande om ansvar för förseelse,
som nu är sagd, eller om ådömande af förelagdt vite för uteblifvande;
eller utlåtit sig angående ersättning åt vittne eller
annan, som kallats att meddela upplysning i målet, eller åt rättegångsbiträde,
hvarom förmäles i lagen angående förordnande åt
rättegångsbiträde åt häktad; eller skillt fullmäktig från fullmäktigskapet:
mot det beslut skall, i händelse srf missnöje, särskild
talan föras; och skall underrättelse härom i sammanhang med
beslutet af rätten meddelas. Lag samma vare, där genom beslut,
som af underrätt meddelats under rättegången, kvarstad eller
skingringsförbud eller därmed jämförlig åtgärd beviljats eller
yrkande om häfvande af sådan åtgärd ogillats.»

Nr 5.

Lagförslag
angående
ändradlydelse
af 16 kap.
10 § rättegångsbalken.

(Forts.)

Onsdagen den 7 februari.

Herr Trygger: I lagen af år 1906 angående förordnande
af rättegångsbiträde åt häktad är föreskrifvet, att dylikt rättegångsbiträde
skall njuta skälig ersättning af allmänna medel, och
därjämte är där stadgadt, att beslut om sådan ersättning skall
gå i verkställighet, ändå att det icke vunnit laga kraft. Justitieombudsmannen
har i sin skrifvelse till Riksdagen omförmält, att
tvekan uppstått, huruvida, ifall ett dylikt rättegångsbiträde vore
missnöjd! med det belopp, som tillerkänts biträdet i ersättning,
rättegångsbiträdet skulle kunna föra särskild talan mot detta beslut,
innan hufvudsaken blifvit afgjord, och justitieombudsmannen
tyckes luta åt den uppfattning, att den nu gällande
rätten borde tolkas på det sätt, att en sådan talan vore tillåten
— och därmed också nödvändig, ifall man önskade ändring, ty
i de fall, i hvilka part jämlikt 16 kap. 10 § rättegångsbalken
har rätt till särskild talan, föreligger eu skyldighet att använda
denna rätt, om icke beslutet skall vinna laga kraft. För min
del tror jag, att detta icke är eu riktig uppfattning af den gällande
rätten. Jag anser för min del, att det är alldeles tydligt,
att enligt nu gällande rätt man icke har rätt att i nu omhandlade
fall föra särskild talau.

Emellertid med den saken må vara huru som helst, justitieombudsmannen
har föreslagit eu lagändring eller ett lagförtydligande
— allt efter den ståndpunkt man intager — i syfte att
särskild talan skulle få äga rum, då rätten utlåtit sig angående
ersättning åt rättegångsbiträde, hvarom förmäles i lagen angående
rättegångsbiträde åt häktad. Ett stöd för denna lagändring
har han funnit däri, att beslut angående ersättning till vittne
etc. kan särskild! öfverklagas. Jag tror emellertid för min del,
att grunden i dessa båda fall icke är densamma, och att det är
stridande mot den uppfattning, som i vår rätt gjort sig gällande
ifråga om bestämmandet af rättegångsombuds ersättning, att tilllåta
särskild klagan i ett fall som detta. Ty se vi hvad som är
stadgadt angående ersättning åt rättegångsombud eller rättegångsbiträde
i allmänhet, finna vi, att lagen utgått därifrån, att de
personer, som skola bestämma ersättningen, skola vara inne i
själfva målet. De skola bedöma, huru ombudet skött saken, och
det kunna de i själfva verket icke göra, utan att taga del af
handlingarna i den rättegång, i hvilken ombudet uppträdt å partens
vägnar. Detta talar ju för, att den, som vill klaga i dylikt
fall, borde få afvakta, tills målet blifvit afgjordt, så att den högre
rätten finge på samma gång afgöra jämväl själfva målet, ifall
rättens beslut i huftfudsaken öfverklagades, hvarigenom den högre
rätten undginge att taga upp tiden med att hafva två föredragningar
och fatta två däraf följande beslut.

Nu är det ju så, att man klagar öfver, att rättsskipningen går
långsamt här i landet, och då är det väl af synnerlig vikt, att man ej
gifver domstolarne mera arbete, än som är nödvändigt. Det är emel -

Onsdagen den 7 februari.

Nr 5.

lertid klart, att hvarje ytterligare rätt till särskild talan mot beslut Lagförslag
under rättegången innebär ökadt arbete för öfverrätten. Därtill
kommer ytterligare ett skäl, nämligen att enligt en modern grund- \ap.

sats, som väl är riktig, man bör så litet som möjligt tillåta talan io § rättémot
beslut under rättegången, utan tvärtom så mycket som möj- gängsbalken.
ligt koncentrera det hela till ett enda klagomål eller rättare sagdt (Forts.''
till en enda förhandling i öfverrätten, där hvar och en, som har
någonting att klaga öfver, får komma fram med hvad han har
att anmärka mot underrättens domslut i dess helhet. Mot båda
dessa grundsatser strider det, som här är föreslaget och af lag
utskottet tillstyrkt.

Jag vill icke mot ett enhälligt lagutskott göra något yrkande,
men jag tror, att det skulle vara gagneligt för vår process, om
lagutskottet i allmänhet i andra likartade frågor, som kunna
uppkomma, iakttoge eu något större försiktighet, än som iakttagits
i det nu förevarande fallet.

Herr talman, jag har intet särskilt yrkande.

Herr Alexanderson: Jag anhåller att få tillkännagifva att,
ehuru jag icke fann nödigt att afgifva en särskild reservation,
jag inom lagutskottet gjort mig till tolk för enahanda betänkligheter,
som nyss uttalats från herr Tryggers sida.

Öfverläggningen ansågs härmed slutad, hvarefter kammaren
biföll hvad utskottet i föreliggande utlåtande hemställt.

Föredrogs ånyo lagutskottets den 3 och 5 innevarande febru- Angående
ari bordlagda utlåtande nr 6, i anledning af verkställd granskning
af justitieombudsmannens ämbetsförvaltning. 9 justiti&m I

detta utlåtande hade utskottet anmält, att vid granskning budsmanntns
af justitieombudsmannens ämbetsförvaltning, som lagutskottet ämbetsförgrundlagsenligt
förehaft, någon anledning till anmärkning icke rättning.
förekommit.

Herr af Ekenstam: Herr talman, mina herrar! Såsom

herrarna behagade finna, är en reservation fogad vid nu föredragna
betänkande, och då hvad i reservationen säges icke inkommit
i motiveringen till utskottets utlåtande, må det kanske
vara mig tillåtet att med några ord beröra innebörden af hvad
reservanterna åsyfta.

Jag förutskickar redan från början den anmärkningen, att
jag icke kommer att framställa något yrkande.

Såsom herrarna veta, har den praxis — hvilken efter min
uppfattning är ganska lycklig — utvecklat sig, att justitieombudsmannen
icke i allmänhet behöfver anställa åtal för hvar gång

Nr 5.

Onsdagen den 7 februari.

Angående han iakttager fel och försumligheten Han har åtskilliga andra

verkställd sgtt att reagera mot sådant som han funnit vara oriktigt. Och

5>sfiheom ''ielt visst liai'' han också på detta sätt lyckats att för framtiden
budsmannens göra de personel-, som på något sätt gjort sig skyldiga till för ämbetsfår-

sumlighet, mera vaksamma på hvad i saken föregått; och då kan

vältning. ^et ju jc^e anses vara annat an lyckligt, att ett ofta nog upp:Forts.
) seendeväckande åtal kunnat undvikas.

Emellertid är det en sida af saken, som i detta fall kommer
att göra ett sådant där så att säga mildare förfarande betänkligt.
Det är att understundom klaganden anser sig hafva rätt att
göra anspråk på att få rent materiell ersättning för den försumlighet,
som af ämbetsman blifvit begången. Då har vid åtskilliga
fall inträffat, att justitieombudsmannen funnit lämpligt att, samtidigt
med att han gifvit ämbetsmannen eu admonition, och ämbetsmannen
förklarat sig villig att godkänna denna, ombudsmannen
föreskrifvit, att den rättskränkning, som klaganden undergått,
skulle uppskattas till ett visst tal i pengar, som af ämbetsmannen
skulle erläggas — och med detta har saken varit slut. Det är
mycket bra, om alla parterna förklarat sig vara belåtna därmed.
Men det kan väl tänkas, att klaganden har annan uppfattning
om hvad hans oförrätt är värd, än justitieombudsmannen. Och
då kan saken blifva litet mera grannlaga och betänklig.

I den berättelse, som justitieombudsmannen nu tillställt Riksdagen,
finns på ett ställe omförmäldt, om eu exekutiv auktion i
en stad i Norrland, utlyst af den ordinarie borgmästaren. I kungörelsen
stod, att auktionen skulle omfatta ett visst jordområde,
innehållande, jag kan ju säga 30 kappland; och på sådan grund
hölls af tillförordnade borgmästaren auktion, hvarvid dessa 30
kappland såldes. Då sedermera köpebref skulle utfärdas, befanns
emellertid att från den lägenhet, som sålunda upptagits till 30
kappland, hade 12 år förut blifvit afsöndrad eu del — jag kan
ju angifva den till 2 kappland — och således kunde köpebrefvet
icke omfatta mer än 28 kappland. Då hade köparen, som vid
utropet på auktionen hörde, att lägenheten skulle omfatta 30 kappland,
och som inropat lägenheten efter den arealen, men som nu
icke kunde få köpebref och lagfart på mer än 28 kappland, gått
miste om dessa 2 kappland. Det var han icke belåten med, utan
han anmälde saken för justitieombudsmannen, och det blef förhandling
mellan ombudsmannen och de ämbetsmän, som haft
med saken att göra.

Hvad den afsöndrade lägenheten om 2 kappland verkligen
hade för värde, därom finns icke någon utredning. Men man
vet, att år 1898, då den exproprierades för järnvägs räkning, den
betingade ett pris af ungefär 130 kronor. Klaganden säger, att
år 1910 är naturligtvis denna lägenhet vida mer vard, än hvad
den var 12 år förut. Efter förhandlingar mellan ombudsmannen
och ofvan omtalade ämbetsmän, förklarade sig emellertid den

Onsdagen den 7 februari.

Nr 5.

ordinarie borgmästaren, som utfärdat auktionskungörelsen, erkänna, Angående
att han begått ett fel och fördenskull villig ersätta målsägaren rcvnskni^at
för detta; och såsom lämplig ersättning aftalades mellan ombuds- ^“mtitieommannen
och borgmästaren, att han skulle erlägga hälften af den budsmannens
år 1898 betalade expropriationssumman, hvilken ju var 130 kronor, dmbetsforDen
andre ämbetsmannen åter, den som varit tillförordnad borg- vältning.
mästare vid auktionstillfället, ansåg, att han för sin del icke på (Forts.)
något sätt gjort sig skyldig till fel i förevarande afseende, och
han bestred därför helt och hållet vare sig att erkänna detta eller
att gifva målsägaren någon ersättning.

Då vände sig ombudsmannen till hofrätten och ålade advokatfiskalen
att åtala sistnämnde ämbetsman samt gaf särskildt advokatfiskalen
i uppdrag att understödja de anspråk på ersättning, som
målsägaren i mån af befogenhet kunde komma att under rättegången
framställa. Innan emellertid denna rättegång kom att
vidare utveckla sig i hofrätten, fann emellertid jämväl denne
ämbetsman lämpligt meddela justitieombudsmannen, atr, han vore
villig erkänna, att äfven han begått en försummelse, och att han
var villig erlägga i skadeersättning lika mycket som den andre,
det vill säga hälften af expropriationssumman. Med detta fann
sig justitieombudsmannen belåten. Han lät målet nedläggas i
hofrätten och från hans ämbetsåtgärd afskrifvas, hvarjämte han
underrättade målsägaren om hvad som förekommit, äfvensom att
expropriationssumman, 130 kronor, stode till dennes förfogande.

Nu är det mycket möjligt, att den förlust, som målsägarenklaganden
här har lidit, kan vara ersatt med dessa 130 kronor;
men det är dock ovisst, om så verkligen är förhållandet. Ett
dylikt fixerande af en skadeersättning är också en så pass grannlaga
sak, att reservanterna ansett det kunna vara farligt att i
alltför stor omfattning använda en sådan praxis. Vi hafva därför
velat genom vår reservation framhålla, att där det gäller att
i fall som det omförmälda uppskatta eu persons materiella rättskränkning,
bör eu öfverenskommelse mellan målsäganden och den
försumlige tjänstemannen vara det önskvärda.

Det är därför vår reservation tillkommit, icke af något annat
skäl; och jag har, herr talman, såsom jag framhöll redan från
början, intet yrkande.

Efter härmed slutad öfverläggning lades förevarande utlåtande
till handlingarna.

Herr talmannen yttrade, att han efter öfverenskommelse med
herr talmannen i Andra kammaren finge föreslå, det Första kammaren
ville besluta att, därest Andra kammaren före nästa lördag
slutbehandlat lagutskottets utlåtande nr 6, vid det sammanträde,

Nr 5.

Onsdagen den 7 februari.

som sistnämnda dag komme att hållas, företaga val af föreskrifvet
antal valmän jämte suppleanter för utseende af Riksdagens justitieombudsman
och hans efterträdare.

Detta förslag antogs.

Anmäldes och bordlädes
statsutskottets memorial och utlåtande:

nr 9, i anledning af remiss från Andra kammaren af en
utaf herr C. Lindhagen väckt motion i fråga om fasta biträdens
uppförande i stat för vissa ämbetsverk och myndigheter; samt
nr 10, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under sjätte hufvudtiteln gjorda framställning i fråga om anslag
till bekostande af provisoriska sjukvårdsanstalter vid Säters och
Västerviks hospital för personer, som till följd af barnförlamning
lida af vanförhet; äfvensom

lagutskottets utlåtanden:

nr 7, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående upphörande af den i värnpliktslagen föreskrifna
mönstring med de värnpliktige m. m.; och

nr 8, i anledning af dels justitieombudsmannens framställning
till Riksdagen om ändring af 6 § i lagen angående villkorlig
straffdom, dels och motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t i fråga
om utvidgning af samma lag.

Justerades ett protokollsutdrag för denna dag, hvarefter
kammaren åtskildes kl. 11,68 f. m.

In fidem

A. v. Krusenstjerna.

Stockholm, O. L. Svanbäcks Boktryckeri, 1912.