RIKSDAGENS PROTOKOLL

ProtokollRiksdagens protokoll 1911:27

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

IS!I. Första kammare!!. Nr 27.

Onsdagen den 10 maf, e, m.

Kammaren sammanträdde kl. 7 e. m.

Justerades fem protokollsutdrag för förmiddagssammanträdet.

Anmäldes och bordlädes

konstitutionsutskottets utlåtande nr 26, i anledning af
väckta motioner angående ändrade bestämmelser i fråga om
den politiska rösträtten m. na.;

statsutskottets utlåtanden och memorial:

nr 71, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag för höjande af musiklifvet i Sverige jämte en i ämnet
väckt motion,

nr 72, i anledning af kamrarnas skiljaktiga beslut i en
med fältläkarkårens omorganisation sammanhängande fråga,

nr 73, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
viss förmån för revisionssekreterare, som utnämnes till hofrättsråd,
i fråga om ålderstillägg å hofrättsrådslönen samt en i ämnet
väckt motion,

nr 74, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
visst förklarande i fråga om försäljning af fastigheten nr 19 i
kvarteret Blasieholmen i Stockholm,

nr 75, i anledning af Kung!. Majds proposition angående
efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter Ulrika Dorotea
Tillman och Hedvig Sofia Tillman,

nr 76, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter lägenhetsägaren
Karl Andersson från Katrinelund å Sala stads område,

Första kammarens protokoll 1911. Nr 27.

1

Nr 27. 2

Onsdagen den 10 maj, e. m.

nr 77, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
fördelning af medel till främjande af nykterhet och motarbetande
af dryckenskapens följder jämte i ämnet väckta motioner,

nr 78, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
anordnande af ett egnahemssamhälle för statstjänstemän å kronoegendomen
iy8 mantal Mörby nr 1 i Danderyds socken af
Stockholms län,

nr 79, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
anvisande af särskildt rekryteringsbidrag för fyllande af 1912
års stater,

nr 80, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
inlösen af en underofficerskåren vid Gottlands infanteriregemente
tillhörig byggnad å Visborgs slätt,

nr 81, i anledning af Kungl. Maj ds proposition angående
användande af behållning å extra ordinarie anslagen till nybyggnader
för kustartilleriets förläggning m. in.,

nr 82, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
understöd åt officers- och underofficerskårer, hvilka åsamkas
förlust i afseende å en del dem tillhöriga byggnader å mötesplatser,

nr 83, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
användande af allmänna besparingar å riksstatens femte hufvudtitel
till anläggande å flottans varf i Karlskrona af ett förrådshus
med cisterner för råolja m. m., och

nr 84, i anledning af Kung!. Maj:ts proposition angående
ändring i staten för ordinarie tjänstemän och vaktmästare vid
flottans pensionskassa;

bevillningsutskottets betänkande nr 28, i anledning af Kungl.
Maj:ts proposition angående ändrad lydelse af 20 § i förordningen
den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt
m. m.;

lagutskottets utlåtanden:

nr 48, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning angående biografföreställningar, och

nr 49, i anledning af väckta motioner om ändrad lydelse
af 15 kap. 22 och 24 §§ strafflagen; äfvensom

jordbruksutskottets utlåtanden:

nr 96, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtande af en lägenhet från förra majorsbostället Roxtorp
nr 1 i Östergötlands län,

3

Onsdagen den 10 maj, e. m.

nr 97, i anledning af Kung!. Maj:ts proposition angående
upplåtande af tre till förra fanjunkarbostället Öfra Ryr nr 1 i
Göteborgs och Bohus län hörande lägenheter,

pr 98, i anledning af Kung!. Maj:ts proposition angående
upplåtande af vissa områden från förra kompanichef sbostället
Klefva nr 1 med Klefmyr eller Hetseröd nr 1 i Göteborgs och
Bohus län,

nr 99, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtande . af tre lägenheter från förra fanjunkarbostället Tostarp
nr 1 i Kristianstads län,

,Pr 100, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtande af den under Starby kungsladugård i Östergötlands
län hörande utjorden Djurängen nr 1 eller flerräDgen,

nr 101, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
ägoutbyte mellan Kung], Maj:t och kronan samt Stockholm—•
Rimbo järnvägsaktiebolag,

nr 102, i anledning af Kung!, Maj:ts proposition angående
upplåtande af vissa områden..från förra öfverstelöjtnantsbostället
Kungs Norrby kungsgård i Östergötlands län,

nr . 103, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
disposition af förra majorsbostäliet Hammar nr 1 i Värmlands
län jämte en i ämnet väckt motion,

nr 104, i anledning af återrerniss å jordbruksutskottets utlåtande
nr 23, i anledning af Kung!. Maj:ts proposition angående
upplåtande af vissa områden från förra öfverstebostället
Kastellegården nr 1 med underlydande i Göteborgs och Bohus
län, jämte en i ämnet väckt motion,

105, i anledning af väckt motion om rätt för ägare till
kronolotsbemman att verkställa afsöndring från hemmanet, och

nr 106, i anledning af dels väckta motioner i fråga om
norrlandsfiskarenas fiske- och bostadsrätt, dels väckt motion om
främjande af skärgårdsbefolkningens egnahemsrörelse.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande statsutskottets
^ den 3 och 5 innevarande månad bordlagda utlåtande
nr 5, angående regleringen af utgifterna under riksstatens femte
nulvudtitel, innefattande anslagen till sjöförsvarsdepartementet.

JPunkten 1.

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 27. 4

Onsdagen den 10 maj, e. m.

Om nyanskaffning
af
krigsfartygsmateriel.

Punkten 2.

Mom. a)—c).

Hvad utskottet hemställt bifölls.

Mom. d).

Lades till handlingarna.

Punkterna 3—15.

Hvad utskottet hemställt bifölls.

Ptolk ten 16.

Lades till handlingarna.

Punkterna 17—19.

Hvad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 20.

Kungl. Maj:t hade i punkt 19 af femte hufvudtiteln i statsverkspropositionen
föreslagit Riksdagen att till nyanskaffning af
krigsfartygsmateriel bevilja på extra stat för år 1912 ett anslag
af 4,750,000 kronor.

I två likalydande motioner, väckta den ena (nr 62) inom
Första kammaren af herr E. Beckman in. fl. och den andra
(nr 222) inom Andra kammaren af herr K. Staaff m. fl., hade
hemställts, att Riksdagen behagade afstå Kung!. Majtts framställning
om anslag af 4,000,000 kronor till påbörjande af en
ny pansarbåt.

Vidare hade herr H. Wijk i en inom Andra kammaren
väckt motion (nr 261) hemställt, att Riksdagen, med afslag å
Kungl. Majtts proposition nr 1 i den mån den rörde anslag
till påbörjande af en l:a klassens pansarbåt, ville besluta att
till en fond för nybyggnader åt flottan, att användas på sätt
Riksdagen ägde att framdeles bestämma, på extra stat för år
1912 anvisa ett anslag af 2,500,000 kronor.

Ytterligare hade herr A. J. Christiernson i en inom Andra
kammaren väckt motion (nr 144) hemställt, att Riksdagen måtte
afslå Kungl. Majtts framställning under femte hufvudtiteln om
ett anslag af kronor 4,000,000 för påbörjandet af en l:a klass
pansarbåt.

Utskottet hade i denna punkt på anförda skäl hemställt,
att Riksdagen, med afslag å herr E. Beckmans m. fl. motion

Onsdagen den 10 maj. e. m.

5 Nr 27.

nr 62, herr K. Staffs in. fl. motion nr 222, herr H. Wijks motion
nr 261 och herr A. J. Christiernsons motion nr 144, måtte
till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel bevilja på extra stat
för år 1912 ett anslag af 4,630,000 kronor.

• , '';>;■}£<*SJ*""''

Reservation hade afgifvits af herrar J. T. Larsson, F. Berg,
A. Wiklund. F. Tf. Thorsson, P. Olsson, K. V. Rydén, E. A.
Nilson och G. G. Thor, hvilka ansett, att utskottet bort hemställa,
att Riksdagen måtte besluta,

a) att Riksdagen med af slag å Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning i hvad den afsåge ett anslag af 4,000,000 kronor
för påbörjandet af eu 1 kl. pansarbåt, men med bifall till framställningen
i öfrigt måtte till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel
bevilja på extra stat för år 1912 ett anslag af 750,000
kronor;

b) att herr Wijks förenämnda motion, såvidt den afsåge anvisande
af ett anslag till en fond för nybyggnader åt flottan af

2,500,000 kronor, må af Riksdagen afslås, samt

c) att herr E. Beckmans m. fl. motion nr 62, herr K. Staaffs
m, 11. motion nr 222, herr H. Wijks motion nr 261 och herr
A. J. Christiernsons motion nr 144 måtte vid bifall till hvad
under mom. a) och b) föreslagits anses vara till fullo besvarade.

Herr Larsson, Jacob: Vid behandlingen af statsutskottets
betänkande nr 24 med anledning af den socialdemokratiska
riksdagsgruppens motioner om vissa åtgärder i syfte att nedbringa
kostnaderna för försvaret har Riksdagens Andra kammare
genom sitt beslut att bifalla utskottets hemställan, men med den
motivering, som innefattades i eu vid betänkandet fogad
reservation, afgifven af utskottets sex liberala ledamöter, anslutit
sig till den allmänna åskådning i försvarsfrågan, som angafs
i den nämnda reservationen, och äfven till do riktlinjer med
afseende å försvarsfrågans lösning, som reservationen upptog.
Bland dessa riktlinjer intogs främsta rummet af ett kraf på en
ny och allsidig utredning af försvarsfrågan. I denna utredning
borde också ingå en granskning af de båda försvarsgrenarnes
inbördes ställning, sjöförsvarets och landtförsvarets olika uppgifter
för det gemensamma ändamålet. Att innan eu sådan utredning
ägt rum bifalla Kungl. Majas förslag att nu bevilja det
första beloppet till byggande af en ny pansarbåt ha statsutskottets
liberala ledamöter icke kunnat vara med om, utan därför i
enlighet med den vid betänkandet fogade reservationen yrkat
af slag å Kungl. Maj:ts framställning.

I det anförande till statsrådsprotokollet, som vidfogats Kungl.
Maj:ts proposition nr 2 till innevarande Riksdag,'' har hans

Om nyanskaffning
af
krigsfartygsmateriel.

(Forts.)

Nr 27. 6

Onsdagen den 10 maj, e. m

Om ny- excellens statsministern förklarat, bland annat, den nu förevaanskaff-
rancje framställningen åsyfta ett ämne, som vore ur militärtekkrigsfar-
nisk synpunkt så utredt, att någon vidare utredning därom icke
tygsmate- tarfvades. Därför har hans excellens ansett, att denna fråga nu
riel. borde, oafsedt alla öfriga därmed sammanhängande frågor, som
(Forts.) behandlats af försvarskommittén, föreläggas Riksdagen till pröfning.
Hans excellens har ju gjort sig känd för något, som jag
antager han själ! anser vara honom till berömmelse, en viss
smartness i sin politik, och man får väl fatta som ett uttryck
därför, att hans excellens i det nämnda yttrandet till statsrådsprotokollet
sökt att framställa förslaget att bygga en ny pansarbåt
af F-typ såsom något, hvithet ju egentligen icke innebur©
ett steg utanför hvad vi hittills varit vana vid. Det vore något,
som kunde mycket väl inpassas inom den ram, som Riksdagen
hittills tycktes hafva anvisat för nyanskaffning till flottan. Hans
excellens kunde hafva tillagt ett annat motiv, såsom kanske
något mera afgörande, nämligen att det sannolikt nu är det sista
tillfället, som erbjuder sig att få ett anslag af denna beskaffenhet,
af denna omfattning och med dessa vidgående konsekvenser
bifallen på samma sätt, som den af honom omnämnda ramen
tillkommit. Jag behöfver nämligen endast erinra om de
omständigheter, som voro förknippade med beslutet vid 1896
års riksdag om anvisande af något öfver 11 miljoner kronor och
vid 1899 års riksdag om anvisande af något öfver 13 miljoner
kronor till nybyggnader för flottan.

De c är, som jag säger, sannolikt sista gången, som ett sådant
försök kan komma att lyckas, och därför var det ju ett
visst skäl för regeringen att vid denna riksdag framlägga detta
förslag, fastän, oafsedt den militärtekniska sidan, om hvilken
jag alls icke vill yttra mig, utredningen i öfrigt måste för den,
som vill vara opartisk, te sig i allra högsta grad otillfredsställande.
Departementschefen har också funnit sig böra på sid.
120 i den kungl. propositionen på förhand rikta sig mot en väntad
invändning, att införandet af F-typen skulle innebära en
afvikelse från de grundprinciper, som förut varit rådande vid
flottans utveckling under de sista årtiondena. Departementschefen
försäkrar, att så ingalunda är förhållandet. Det är endast
eu fortsättning af samma linjer, som inslogos vid Svea-typens
införande. Det bär nog varit behöflig!, att departementschefen
på detta sätt sökt lugna dem, som möjligen befarat, att bakom
F-typen, d. v. s. den ena båt af F-typen, som nu föreslagits, läge
något af vida större innebörd och med mycket mera vidtgående
konsekvenser.

Om man icke kan känna sig så fullständigt lugnad af
departementschefens förklaring, torde det vara ganska ursäktligt,
i synnerhet vid det förhållandet, att en reservant inom försvarskommittérr
tyckes hafva gjort sig skyldig till alldeles samma

Onsdagen den 10 maj, c. m.

7 Nr 27.

missuppfattning, om nu här föreligger en missuppfattning. Om Om nyman
läser i försvarskommitténs betänkande, hvad chefen för at}skaffflottans
stab i sitt förslag af den 18 oktober 1906 yttrat om krigsfarkustflottans
uppgifter, och hvad kommittén yttrat i samma syfte, tygsmatekan
man svårligen komma ifrån att inrymma ett visst fog åt riel.
den omnämnde reservanten, general Bildt, då han påstår, att (Forts.)
kommittén gjort uttalanden, som i viss mån skulle omlägga de
uppgifter, som hittills ställts på flottan. Han pekar på, att med
de uppgifter, som försvarskommittén uppställt för flottan, det
skulle kräfvas, att vår flotta utväxte till eu verklig slagflotta.

Samma reservant inlåter sig också på en kritik af försvarskommitténs
resonemang angående flottans och härens inbördes förhållande
och pekar på, huruledes kommittén afmätt försvarsmedlen,
så att för af visandet af en landstigning — och detta
skulle ju vara den främsta uppgiften för vår flotta — väl liten
vikt lagts vid armén och väl stor vid kustfiottan, medan åt
lokalstyrkorna tillmätts väl liten betydelse och äfven sådan materiel,
som icke vore den lämpligaste. Det är ju en ganska
skarp kritik af försvarskommitténs uttalanden angående flottans
uppgifter, och jag är förvissad om, att den uppfattning, som
kommit till synes i general Bildts reservation, nog omfattas af
ett mycket stort antal personer här i landet. Man ställer sig
ganska misstrogen mot de lugnande försäkringarna, att det här
endast skulle gälla att ånyo upptaga arbetet på en omsättning
af den redan befintliga fartygsmaterielen. Mot departementschefens
mycket försiktiga och mycket val affattade uttalanden
till statsrådsprotokollet, pekar försvarskommitténs betänkande
odisputabelt på, att man genom ett bifall till Kung!. Maj:ts nu
framlagda proposition verkligen Stomme att slå in på en ny väg
i fråga om vårt krigsfartvgsbyggande. Det kan icke vara tillrådligt
efter min mening, att man på detta sätt i blindo beslutar
något, som kan draga med sig konsekvenser, hvilka icke för
närvarande kunna af Riksdagen öfverskådas.

Men äfven om man nu ville utgå från, att det här endast
gällde eu omsättning och förnyelse af den redan befintliga pansarbåtsmaterielen,
måste man i allt fall ställa sig betänksam
mot förslaget. Då departementschefen på sid. 116 i propositionen
uttalar sig om de olika typer för sjögående pansarfartyg,
mellan hvilka vi skulle hafva att välja, yttrar han, sedan han
afvisat all tanke på, att vi skulle inlåta oss på byggandet af
pansarfartyg af den storlek och den styrka, som skulle kunna
upptaga täflan med främmande nationers stora pansarfartyg, att
vid valet af den typ, som kunde anses lämplig för oss, såsom
afgörande faktor hänsyn borde tagas därtill, att kostnaderna för
hvarje fartyg icke blefve större, än att flottans fartygsmateriel i
sin helhet kunde erhålla en lämplig sammansättning. Nu har

Nr 27. 8

Onsdagen den 10 maj, e. m.

Om nyanskaffning
af
krigsfartygsmateriel.

(Forts.)

naturligtvis departementschefen ansett, att en kostnad på 12
miljoner kronor för hvarje pansarfartyg är en sådan kostnad,
som medgifver en lämplig sammansättning af flottans fartygsmateriel
i dess helhet. Och man bör ju vara böjd för att antaga,
att departementschefen haft från hans synpunkt goda skäl
för sin uppfattning. Men då man begär, att Riksdagen skall bevilja
medel till byggande af denna för våra förhållanden mycket
dyra pansarbåt, synes mig i allt fall en viss hänsyn till Riksdagen
hafva bort medföra, att det också lämnats Riksdagen tillfälle
att se en fullständig plan öfver den sammansättning af
fartygsmaterielen i dess helhet, som departementschefen anser
vara för våra förhållanden lämplig. Det är ju alldeles uppenbart,
att man icke kan bedöma, huruvida 12 miljoner kronor är
eu kostnad, som är för våra ekonomiska förhållanden tillrådlig,
med mindre man vet, huru många pansarfartyg af denna cert,
som man verkligen afser skola ingå i flottans fartygsmateriel,
och vidare sammansättningen af flottans fartygsmateriel i cfrigt,
proportionen mellan de olika delarne däraf. En sådan plan
föreligger alldeles icke, det namnes i den kung!, propositionen
icke ett ord därom, och jag har förgäfves sökt att någon annanstädes
erhålla upplysning, huru man tänkt, att vår flottas fartygsmateriel
i dess helhet skall vara sammansatt. Jag tillåter
mig därför betvifla, att någon sådan plan för närvarande finnes,
och jag har skäl för cist betviflande! i det ytterligt knapphändiga
sätt, hvarpå försvarskommittén affärdat detta mycket viktiga
spörsmål. Försvarskommittén yttrar sig nämligen alls icke
om den definitiva sammansättningen af vår flottas fartygsmateriel
i dess helhet. Den anser, att vi kunna under perioden
1912 — 1919 afse omkring 50 miljoner kronor till nybyggnad af
krigsfartygsmateriel, däraf omkring 35 miljoner kronor till l:a
kl. pansarbåtar, omkring 5 miljoner kronor till jagare och omkring
8 miljoner kronor till torped- och undervattensbåtar m m.,
men en fullständig flottbj^ggnadsplan har kommittén icke
framlagt.

Planen bör naturligtvis icke upptaga endast det antal fartyg
af olika slag, som bör ingå i flottans fartygsmateriel. Den bör
också upptaga eu bestämd plan för ersättningen. Vi hafva fått
veta, att man bör beräkna lefnadsåldern för en pansarbåt i
första linjen till 20 år, för en pansarkryssare till 20 år, för eu
jagare till 16 år, för eu första klass torpedbåt till 16 år o. s. v.
Men allt detta är naturligtvis frågor, som böra finnas upptagna
i en fullständig plan, där man skall kunna öfverblicka det
hela. Det är väl så mycket mer påkalladt att fordra eu sådan
plan, som den inom andra land anses vara af den vikt, att man
till och med i lag fastslår flottbyggnadsplanen. Den enda tillstymmelse
till icke en plan, men ett slags tabellarisk redogörelse

9 Nr 27.

Onsdagen den 10 maj, c. in.

för de olika fartygsslagen, som skulle ingå i flottans materiel i
dess helhet, och det olika antalet af livartdera slaget, är den,
som återfinnes på sid. 60 i försvarskommitténs betänkande, men
jag betviflar, att någon verkligen kan tillmäta den där tabellen
någon vikt och betydelse af att vara en verklig ^byggnadsplan.
Och det gör ju heller ingen, hvarken hans excellens statsministern
elier departementschefen eller ens statsutskottets majoritet.
Det är ju endast fråga bär att bevilja 12 miljoner till byggande
af en F-båt och att häraf anvisa 4 miljoner kronor för år 1912,
och detta säges ju ligga inom den ram, som man hittills ansett
vara lämplig. Men det kan nog råda olika meningar, huruvida
man verkligen på den vägen kan hålla sig inom denna ram.
Försvarskommittén har beräknat, att vi under årenl912—1919skulle
afse årligen 6,2 miljoner till nybyggnad af krigsfartygsmateriel.
Det är ganska svårt att säga hvilken den hittills varande ramen
i verkligheten varit, tv anslagen hafva varit ganska skiftande,
men den angifves till ungefärligen 5 1/2 miljoner årligen, således
icke obetydligt mindre. Nu anser man, att ett pansarbåtsbyggande
enligt regeringens förslag skulle falla inom ifrågavarande ram.
Jag har med ledning af förut nämnda tabellen på sid. 60 i försvarskommitténs
betänkande gjort en liten beräkning, hur det
skulle ställa sig. Jag vill förutskicka, att det är ingenstädes
sagdt, huru många F-båtar vi verkligen skulle behöfva, endast
så mycket får man veta, att vid förnyande af den nuvarande
pansar båts materielen man icke kan ersätta fartyg med fartyg, utan
måste afse något mindre antal F-båtar såsom ersättning för de
nuvarande första klassens pansarbåtar, i den mån dessa öfverföras
till andra linjen. Och det har antydts, att man skulle
hafva att räkna med inalles 8 F-båtar. Siffran är ju alldeles
icke exakt, utskottet bär varit så försiktigt, att det placerat den
där åttan inom parentes, och huru det i verkligheten kommer
att ställa sig, därom vet man i själfva verket ingenting. Men
om man utgår från denna siffra 8 samt att dessa 8 F-båtar
skulle motsvara våra nuvarande 12 första klassens pansarbåtar,
skulle man komma till en årlig förnyelsesiffra, som öfverstiger
9 miljoner kronor, därest man lägger till grund anskaffningskostnaden
för vår nuvarande flottmateriel och den beräknade
anskaffningskostnaden för pansarbåtar af F-typ samt den lifslängd
för materielen i första stridslinjen, angående hvilken man
fått uppgift i försvarskommitténs betänkande.

Jag räknar då 8 stycken första klassens pansarbåtar af
F-typen ä 12 miljoner, tillhopa 96 miljoner; en första klassens
pansarbåt beräknas hafva eu iifslängd i första linjen af 20 år
och således utgör den årliga omsättningskostnaden 1/20 af 96
miljoner d. v. s. 4,800,000 kronor. Vidare en pansarkryssare,
7 miljoner. Det ställes visserligen i utsikt, att, med pansarbåtar

Om nyanskaffning
af
krigsfartygsmateriel.

(Forts.)

Nr 27. 10

Onsdagen den 10 maj, e. in.

Om nyanskaffning
af
krigsfartygs
materiel.

(Forts.)

af F-typ, vi ej skalle behöfva bygga några flera pansarkryssare,
men det får man väl taga med en viss reservation — vi veta
ju, att när det är fråga att få igenom stora anslag af denna
art, förespeglas det alltid, att åtskilligt kan inbesparas från annat
håll, men inbesparingarna uteblifva sedan i regeln. Jag anser
mig därför böra räkna en pansarkryssare som minimum. Den
anses också hafva en lifslängd af 20 år i första linjen, det blir
alltså 350,000 kronor om året; vidare 24 jagare ä 1,300,000
kronor, tillhopa 31,200,000 kronor motsvara med en lifsiängd af
16 år i första linjen en förnyelsekostnad af 1,950,000 kronor
årligen; 30 första klassens torpedbåtar å 435,000 kronor, tillhopa

13,050,000 kronor, och med en lifslängd af 16 år, en årlig förnyelsekostnad
af 815,000 kronor; 14 andra klassens torpedbåtar
h 230,000 kronor, tillhopa 3,220,000 kronor, beräknade endast
för andra linjen och med en lifslängd af 20 år, kräfva en förnyelsekostnad
af 161,000 kronor årligen; 2 minfartyg å 1,800,000
kronor, beräknade hafva en lifslängd af 20 år, kräfva alltså årligen
180,000 kronor, samt slutligen 21 undervattensbåtar ä
800,000, tillhopa 16,800,000 kronor, motsvarande efter en lifslängd,
som jag tror är något völ styf! tilltagen, af 20 år, 840,000 kronor
årligen. Jag kommer då till en förnyelsekostnad af 9,096,000
kronor, däri likväl icke inberäknats ett Öre för förnyelse af sådan
materiel som verkstadsfartyg, depåfartyg för undervattensbåtar
samt åtskillig annan flottmateriel. Jag skulle tro, att försvarskommittén,
som ju visserligen begränsat sig till tiden intill år
1919, har räknat väl sangvinisk!, då den trott oss kunna komma
undan med en årlig förnyelsekostnad af 6,2 miljoner. Vi komma
nog i fortsättningen upp till 10 miljoner och därutöfver.

Det är ytterligare en brist i utredningen, som man icke får
bortse från, då det gäller att eu anvisa den första handpenningcn
på F-båten. Det är icke endast till byggnadskostnad»!, som
man i detta sammanhang får taga hänsyn. Eu fråga, som står
i mycket nära samband med fartygsanskaffningsfrågan, är frågan
om underhåll och bemanning. Den frågan har försvarskommittön,
såvidt jag kunnat finna, lämnat alldeles öppen, och utskottet
gör detsamma. Men utskottet har i allt fall haft en viss
känsla af att man måste något beröra denna fråga och därför
har utskottet på sidan 27 i betänkandet strukit under eu del af
hvad försvarskommittén därom yttrat. Utskottet säger; »För
utskottet företedda (överslagsberäkningar hafva lämnat till resultat,
att genom införandet af fartyg af F-typ vår pansarflottas
stridsvärde äfven kan afsevärdt höjas utan ökande af de årliga
kostnaderna för dess underhåll och bemanning»; men utskottet
har därjämte ansett, att det uttryckligen bör påpekas »önskvärdheten
af att denna fråga så ordnas, att antalet första klassens
pansarbåtar i andra stridslinjen, för hvilka stambemanning

Onsdagen den 10 mai, e. in.

11 Nr 27.

och underhåll afses, icke blifver så stort, att någon nämnvärd
ökning af de årliga kostnaderna för pansarflottans underhåll
och bemanning föranledes häraf, att nya fartyg tillföras första
stridslinjen i stället för sådana, Indika öfverföras till andra
stridslinjen».

Det är alldeles icke någon ekonomiskt oväsentlig fråga denna
om underhåll och bemanning, den är tvärtom mycket viktig,
och jag kan icke komma ifrån att det hade hört med till utredningens
fullständighet, att äfven denna fråga upptagits och noggrant
utredts i samband med den fullständiga flottbyggnadspian,
som bort föreligga, då det nu begäres, att man skall inlåta
sig på ett företag af så vidtgående omfattning.

Jag kan således icke finna annat, än att uti det skick, hvari
frågan nu ligger, Kungl. Majds proposition icke bör af Riksdagen
bifallas. Att den kommer att bifallas af denna kammare,
det tror jag nog att vi ha klart för oss litet hvar, och det är
väl icke så osannolikt, att denna pansarbåt äfven lyckligen skall
klara svårigheterna vid eu blifvande gemensam votering. Men
det kommer en dag härefter, det är min tro, att det här bör
erinras därom. Det har uti ett annat sammanhang och på ett
annat ställe sagts, att om regeringen lyckas få igenom F-båten,
kommer säkerligen aldrig någon ny F-båt att af regeringen begäras.
Därom tillåter jag mig icke hafva någon mening; men
jag är alldeles öfvertygad om att, äfven om denna F-båt skulle
segra vid den gemensamma voteringen, någon ny F-båt icke
kommer att af svenska Riksdagen beviljas. Ty när den tiden
kommer, är nog den parlamentariska situationen helt annorlunda
än nu, och jag tycker, att det borde bjuda till en viss betänksamhet
för den nu sittande Riksdagen, som ju dock själ! underkänt
hittills varande grunderna för sin sammansättning och lågt
nya grunder, på hvilka komma att bildas nya kamrar. Att då
vid denna den sista riksdagen i perioden begagna den tillfälliga
öfvermakt i den gemensamma voteringen, hvaröfver regeringen
nu kan förfoga, för att pressa fram denna F-båt, kommer säkerligen
att medföra följder, hvilka den nuvarande Riksdagen skulle
helst sett att de icke framkallats. Jag vill erinra om att vi ha
ett anslag på fjärde hufvudtiteln, hvilket för icke så många år
sedan drefs igenom på den gemensamma voteringens väg och
emot en stark opinion inom Andra kammaren, det var anslaget
till anskaffning af haubitzbatterier. Vid hvarje följande riksdag,
sedan detta anslag beviljats, har inom Andra kammaren
yrkande gjorts på vägran att anvisa fortsättning på detta anslag.
Majoriteten i Andra kammaren har ju i alla fall lojalt anvisat
hvad som begärts, men det är ett tecken, som man icke bör
förbise, att detta yrkande på vägran att anvisa vidare anslag
dock samlat eu minoritet af ganska stor styrka och en minori -

Oni nyanskaffning
af
krigsfartygsmateriel.

(Forts.)

Nr 27. 12

Onsdagen den 10 maj, e. in.

Om ny- tet, som, om jag icke misstager mig, vuxit för hvarje riksdag.
anskaff- j)et är icke uteslutet, att eu liknande situation kan komma att
krigsfar- ”träffa i afseende å pansarbåtsanslaget, men med säkerhet kan
tygsmate- det antagas, att om denna beviljas, så — icke kommer det att på
tid. den gemensamma voteringens väg genomdrifvas anslag till flera
(Forts.) F-båtar. Det tillkommer det väljande folket i höst att uttala
sin mening om denna F-båtspolitik, och jag tviflar icke på att
det kommer att göra det med eftertryck.

Jag tillåter mig yrka afslag å utskottets betänkande och
bifall till den af mig m. fl. vid betänkandet fogade reservation.

Friherre Falkenberg: Bland de skäl, som motståndarne
till denna s. k. F-båt anföra, har varit, dels att båten skulle
vara eu ny typ, som skulle införas vid flottan, dels att typen
icke skulle vara tillräckligt utredd, dels att dess artilleri — hvad
det gröfsta angår — skulle vara för svagt, dels att deplacementet
skulle vara för stort, och slutligen att båten skulle vara för
dyrbar. Dessa anmärkningar skall jag be att i störta korthet
få bemöta.

Hvad först beträffar att båten skulle vara en ny typ, som
skall införas vid flottan, vill jag på det bestämdaste tillbakavisa
denna anmärkning. Tv genom att införa F-typen har man
icke gjort ett språng ut i det okända, utan man har konsekvent
utvecklat den typen ur 1901 års typ, Oscar II. Man har visserligen
därvid tillgodogjort sig de förändringar och förbättringar,
som teknik och erfarenheterna från senaste sjökrig medfört.

Hvad åter beträffar den frågan, att F-typen icke skulle vara
tillräckligt utredd, skall jag be att få med några ord söka vederlägga
äfven detta. Men jag skall först be att få anföra de
hufvndsakliga fordringar, som redan 1906 års typsakkunnige
uppställde på egenskaperna hos ett sjögående pansarfartyg, och
som nödvändiggjorde eu af sevärd utveckling af vår senaste pansarbåtstyp,
Oscar II. Eu granskning af dessa egenskaper visade
nämligen behofvet af en högre fart, en kraftigare artilleribestyckning,
ett mera utsträckt pansarskydd och eu större grad af
sjöduglighet. Torpedbes ty ökningen'' borde utgöras af minst 2
st. 45 cm. undervattenstuber, och propeller maskineriet borde
vara turbinmaskiner — allt detta dock med bibehållen förmåga
att kunna begagna skärgårdarnas militärlednät. Genom att nu
gifva typen dessa augifna hufvudegenskaper, kunde det göras
en sammansmältning af 1 kl. pansarbåt och pansarkryssare, b vilket
vore ur ekonomisk synpunkt synnerligen fördelaktigt. Den
föregående talaren förordade också eu sammansmältning af våra
nuvarande pansarbåtar och pansarkryssare. Och förhållandet
är nu, att den nu ifrågavarande båten utgör eu sammansmältning
af dessa båda typer.

Onsdagen den 10 maj, e. in.

13 Nr 27.

Jag vill nu öfvergå till de olika typutredningarna och i all- Om nymanna
drag granska desamma. Enligt de nyssnämnda allmän- anskajfna
förutsättningarna uppkonstruerades redan af 1906 års typ- krmfarsakkunnige
en typ, som här benämnes A och hade 21 knops tygsmatefart.
Den betingade ett pris af 13,4 millioner. 1907 års för- riel.
försvarskommitté begärde först en utredning om, livilka föränd- (Förn.)
ringar denna typ skulle undergå, för att farten skulle kunna
uppbringas till 23—24 knop, äfvensom hvilken ökning i kostnaderna
däraf skulle föranledas. Den typen betecknas i det
följande med B och betingade ett pris af 13,7 millioner. Vidare
begärde försvarskommittén en utredning om kostnaderna
för en pansarbåt af den typ, som 1901 års kommitté betecknade
med nr 3, men med en del ändringar i bestyckningen och
maskineriet. Och den typen benämnes här D-typen och kostade
8,3 millioner, men den hade en fart af endast 18 knop.

Och slutligen begärdes en utredning om kostnaderna för eu pansarbåt
med två stycken 30,5 cm. kanoner i enkeltorn, med
några olikheter i pansaret, men för öfrigt lika Oscar Il-typen.

Den hade äfven den endast 18 knops fart. Denna typ benämndes
E-typen och kostade 9,5 millioner. Sedan nu dessa tre utredningar
inkommit till 1907 års försvarskommitté och visat, att
anskaffningskostnaderna för B-typen med 23 knops fart uppginge
till 13,7 millioner och således var alldeles för dyrbar,
samt att farten hos de andra två typerna var alldeles för otillräcklig,
hemställde försvarskommittén i skrifvelse om en ny utredning
angående hvilka ändringar lämpligen borde vidtagas med
typerna D och E för att få farten upp till 23 knop med normalt
kolförråd, äfvensom utredning angående bemanning och
kostnaderna för de sålunda ändrade typerna. De villkor, som
vidare uppställdes för de nya typerna, voro: att fartygen icke
finge bli större, än att de kunde intagas i dockorna i Stockholm
och vid Lindholmens varf i Göteborg, och att manöverförmågan
icke blefve sämre, samt att 55 mm. kanonerna på E-typen,
om så blefve lämpligt, skulle utbytas mot andra kanoner af
ungefär samma vikt. De förslag, som med anledning häraf utarbetades,
betecknas i det följande med D1 och E1.

I samma nyssnämda skrifvelse begärde slutligen försvarskommittén
eu utredning om kostnaderna för sjögående pansarfartyg,
afsedda i hufvudsak för on strategisk defensiv, under
förutsättning att deras anskaffningskostnader uppginge: i ena
fallet till ungefär samma belopp som för D och E med 23 knop,
och hvilka i det följande betecknas med D2 och E2, och i andra
fallet till ett något högre belopp än förslaget E med 23 knop,
för att utröna, huruvida med eu sådan ökning af kostnaderna
en typ med afsevärdt högre stridsvärde än de öfriga typerna

Nr 27. 14 Onsdagen den 10 maj, e. m.

Om tiy- kunde erhållas. Och genom den utredningen kom man slutligen

anslmfr fram ti]1 F.typen.

krigsfar- Innan lag öfvergå* till en jämförande kritik af dessa ty tygsmate-

per, skall jag be att få nämna ett par ord om den reservation,
rM- som amiral Sidner vidfogat försvarskommitténs betänkande.

(Forts.) Han yttrar sig där hufvudsakligen om landets ekonomiska bärkraft
och har sina funderingar om kostnaderna för denna båt,
och huru landet skall kunna bära densamma. Och detta kan
ju i och för sig vara lofvärdt, men hela hans reservation, som
är 5 sidor lång, upptager endast en kortare bit för att klargöra
själfva båten.

Dessa hans ekonomiska funderingar hafva helt och hållet
bortskymt de sjömilitära krafven, och han slutar med att föreslå
till antagande D1-typen, hvilken af de flesta sakkunniga
helt och hållet utdömts och ansetts vara behäftad med de flesta
felen. Vidare säger amiral Sidner, att typen F är för stor,
och. att den ej kan gå igenom Kalmar sund och inte genom
samtliga militärleder, som nuvarande pansarbåtar kunna passera.
Därvid är dock att märka, att enligt utlåtande från chefen för
marinstaben samtliga de militärleder, i Indika DMypen kan
framgå, äfven äro användbara för F-typen. Och hvad Kalrnarsundsfrågan
beträffar, är den farleden användbar hvarken för
D1 typen eller F-typen. För Girigt torde icke någon befälhafvare
på en pansarbåt under orostider riskera att löpa in i Kalmarsund,
där segelrännan endast är SO meter bred, och där
han af eu något sä när påpasslig fiende kan riskera att bli instängd
och alldeles tillintetgjord.

Jag skall nu be att med några få ord få anställa en jämförande
kritik mellan de olika pansarbåtarna. — Om herrarna äro
i tillfälle att följa med, så finnas de alla upptagna på sid. 102
i den kungl. propositionen. — Hvad då först D‘-typen beträffar
— det är den, som är af amiral Sidner förordad — så tiar
denna båt endast två stycken svåra kanoner, och dessa äro 25.4
cm. kanoner; man anser, att dessa kanoner äro för få till antalet
och att deras pansarbrytande .förmåga är för liten. Jag vill härvid
erinra om, att alla sakkunniga äro ense om, att det minsta
antal gro Eva kanoner, som kan få förekomma på en t kl. pansarbåt,
är 4 kanoner, och att bepansringen bör vara utsträckt
vattenlinien rundt. Vidare har denna typ 4 st. 19.4 cm. kanoner.
Därom torde icke vara annat att säga, än att kaliber 19
och 25 ligga hvarandra väl nära. Vidare har denna typ bland
de typer, som här äro föreslagna, det betänkliga felet, att den
icke är bepansrad vattenlinie!! rundt. Skälet, hvarför de sakkunniga
hålla på, att båten skall vara bepansrad vattenlinien
rundt, är, att man från rysk-japanska kriget fått den erfarenheten,
att, då man skjuter med 15 cm. kanoner och högre kalibrar

Onsdagen den 10 maj, e. m.

15 Nr 27.

och därvid använder brisantprojektiler, så enorma hål i sidorna
fläkas upp, att man icke kan bota skadan, utan båtarna sjunka.
Ett pansar däremot kan visserligen genomskjutas, men hålen äro
åtskilligt lättare att täppa, ty de bli åtminstone icke större än
det hål. som själ!va projektilen gör i pansaret. Vidare ha vi
båten E1. Den har samma fel som föregående. Den har endast
två 30.5 cm. kanoner. Det är visserligen en vinst, att det
är gröfre kaliber, men då man är ense om, att man för inskjutningen
måste ha två kanoner, för att skotten skola kunna aflossas
tätare efter hvarandra, så är det eu stor brist. Således,
det är 2 kanoner i stäliet för 4. Vidare är pansaret för svagt,
särskildt på midten, där det är 150 cm. D2-typen har 4 st. 25.4
cm.-kanoner. De äro för svaga. Likaledes är bepansringen för
svag. Sedan ha vi E2-typen. Där är pansaret för svagt, och
dessutom har den, liksom äfven närmast föregående, det felet,
att den har endast 21 knops fart. Slutligen ha vi F-typen, som
man anser, att man lyckats få upp såväl med afseende på bestyckningen
— den har 4 st. 28 cm. kanoner — som med afseende
å bepansringen — som är fullständig och har tillräcklig
tjocklek — och farten är 22.5 knop. Typen är sålunda så godt
sora alla ense om, att det är den rätta. Och hvad ordentliga
och fullständiga utredningar beträffar, så torde man väl få lof
medgifva, att de borde vara tillräckliga, tv det är dock icke
mindre än 9 typer, som utkonstruerats.

Jag öfvergår nu till behofvet af en ny pansarbåt. Eu pansarbåts
lifslängd anses vara cirka 30 år, häraf 20 i första och 10
i andra stridslinien. Skall nu icke kustflottan försvagas, måste
den omsättas på ungefär 20 år. Vår nuvarande pansarflotta är
byggd åren 1883—1905, sålunda på 23 år. Det kräfves 3 ä 4
år för att bygga en pansarbåt, och om således Riksdagen åt1911
beviljar medel till eu sådan, så blir båten icke färdig förr
än år 1915. Då fylla våra 3 äldsta pansarbåtar resp. 29, 24 och
22 år, och stå ändå kvar i första stridslinien, men borde val dä
anses för gamla. Aren 1917 och 1919 fylla de därpå följande
3 pansarbåtarna 20 år. Och med detta för ögonen har det väl
varit eu absolut skyldighet för såväl regeringen som de ansvarige
inom flotta!) att komma med ett ordentligt förslag till pansarflottans
underhållande.

Det har äfven gjorts anmärkning mot det gröfre artilleriets
pansarbrytande förmåga å denna båt. Men att inom Riksdagen
börja en dispyt om en kaliberfråga, anser jag vara temligen
hopplöst, utan få vi väl med förtroende öfveriämna den frågan
åt våra sakkunniga. Men då motståndarna till F-båten på sista
tiden framdragit det skälet, att 28 cm. kanoner icke skulle vara
tillräckligt pansarbrytande, måste jag yttra några ord därom.
Vid bedömandet af de svåra kanonernas kaliber måste man taga

Om nyanskaffning
af
krigsfartygsmateriel.

(Forts.)

Nr 27. 16

Onsdagen den 10 maj, e. in.

Om ny- hänsyn till, bland annat, huru tjockt pansar våra befarade motanskaff-
ståndare hafva på sina stora fartygs mest vitala delar, huru
krigsfar- ^mga stridafstånden äro, som numera förekomma, samt möjligtygsmate-
heten för våra egna pansarbåtar att komma fram i våra skärram/.
gårdar. Då vill jag säga, att ännu finnes ingen af våra gränsorts.
) nar, som har så tjockt pansar å sina stora skepp, att icke 28
cm. kanoner genomslå detsamma, med någorlunda rakt anslag
på de längsta stridsafstånd, som i allmänhet lära förekomma,
eller omkring 8,000 meter, och med snedt anslag på afstånd af

7,000 meter. Men härvid är att märka, att detta grofva pansar
sträcker sig icke öfver mer än cirka 10 procent af fartygssidan,
hvaremot det öfriga pansaret genomslås på alla rimliga afstånd.
Man har äfven sagt, att våra 28 cm. kanoner icke skulle räcka
fram på de längsta afstånden. Med afseende härå vill jag nämna,
att inom vår flotta har man med synnerligen goda resultat skjutit
på öfver en mils afstånd med våra 21 cm. kanoner. Sålunda
torde det vara klart, att 28 cm. kanoner skola vara tillräckliga
i detta afseende. Gifvet är, att en 30.5 cm. kanon har större
pansarbrytande förmåga än en 28 cm., men då kommer man
genast in på deplacements- och kostnadsökningar, och då blefve
ock djupgåendet och längden större och sålunda båten obekväm
för våra skärgårdar. F-båten har således ett ovanligt kraftigt
artilleri, ett ovanligt kraftigt pansar och kan lika väl röra sig i
våra skärgårdar som gå till sjöss.

Vår svenska pansarbåtstyp har dessutom ett stort öfvertag
däri, att den ligger så lågt öfver vattnet och sålunda är svår
att träffa, mot våra grannars höga, oceangående fartyg, hvilket
gör dem mycket lättare att träffa än våra pansarbåtar.

Om jag nu öfvergår till den ekonomiska frågan, så finner
man, att under åren 1902—1911 hafva i medeltal beviljats 5 1/i
miljoner årligen till ny- och ombyggnader vid flottan. Vår flotta
består nu af 12 pansarbåtar, 1 kryssare, 8 jagare, 31 första klassens
och 14 andra klassens torpedbåtar äfvensom undervattensbåtar.
Till underhåll, bemanning och öfningar åtgå för pansarbåtarna
4.5 miljoner och för torpedbåtarna 2.7 miljoner, sålunda
tillsammans 7.2 miljoner. För ett årligt nybyggnadsanslag af
5 V4 miljoner kan af F-båtar och torpedfartyg under en 30 årsperiod
underhållas 8 pansarbåtar af F-typ, 12 jagare, 31 första
klassens och 20 andra klassens torpedbåtar samt mer än dubbelt
så många undervattensbåtar, som vi nu ha. Och denna flotta
skulle kräfva till underhåll, bemanning och öfningar för pansarbåtarna
3,9 miljoner och för torpedvapnet 3.6 miljoner, således
tillsammans 7.5 miljoner.

Såsom synes, är torpedvapnet det relativt dyraste. Af dessa
beräkningar visar det sig, att underhållet af pansarbåtarna, som
nu är 4.5 miljoner, skulle kosta endast 3.9 miljoner, och således

Onsdagen den 10 maj, e. m.

17 Nr 27.

en besparing på 600,000 kronor uppstå. Däremot skulle torpedvapnet
ställa sig 900,000 kronor dyrare. Resultatet i afseende
på kostnaderna för det årliga underhållet skulle således blifva
en ökning af 300,000 kronor. Men då är att observera, att artilleriet
är dubbelt så kraftigt som det vi nu ha, pansaret betydligt
kraftigare, farten å pansarbåtarna 4 1/2 knop högre, och
att vi hafva ett dubbelt så stort antal 45 cm. torpedtuber, som
vi nu ha. Hafva vi haft råd att under perioden 1902—1911
gifva ut 5 Vi miljoner årligen, hoppas jag, att Sveriges ekonomiska
utveckling icke skall gå i den riktningen, att vi icke ha
råd att göra det fortfarande.

Om man gör en jämförelse emellan en division om 4 fartyg,
hvars stridsvärde ej understiger F-typens, och det antal
fartyg, som för samma kostnad kan erhållas af D^typen och
Oscar II, så finner man, oaktadt Oscar II:s kostnadsberäkningar
äro gamla, att 4 fartyg af F-typ kräfva en anskaffningskostnad
af mellan 46 och 47 miljoner, och att för denna summa kunde
byggas omkring 5 af Dx-typen och 6 af Oscar II.

Däremot ställa sig de årliga kostnaderna för underhåll och
bemanning så, att 4 af F-typen kosta 1.96 miljoner, 5 af D^typ
2.15 miljoner och 6 af Oscar II 2.28 miljoner.

Skall således vår flotta successivt underhållas i samma mån
som fartygen föråldras, så kan jag icke finna, att kostnaderna
för den föreslagna F-typen skulle bli större än efter den typ, vi
nu ha, eller om vi bygga efter den af reservanten föreslagna
D^typen. Snarare tvärtom. Man får väl äfven tänka på, att
de medel, som beviljas för flottans nybyggnadsbehof, till allra
största delen stanna inom landet och komma vår industri och
dess arbetare till godo, och i all synnerhet är detta att beakta
nu, då skeppsbyggerinäringen befinner sig i betryckt läge.

Jag skulle också vilja bemöta den siste ärade talarens yttrande,
att eu pansarbåt kan man nog få igenom, men att det
skulle bli svårt att få de följande. Det är jn mycket möjligt,
att Riksdagen kan bli så sammansatt, men detta vore väl ytterst
beklagligt. Men huru än Riksdagen blir sammansatt, om än
högern eller de moderata få lämna sina platser för mera radikala
element, förmodar jag, att dessa, då de komma till ansvar
och makt, i alla fall icke skola lämna vårt land oförsvaradt.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till statsutskottets
förslag.

Friherre Fleming: Jag har icke pretention på att anses
såsom sakkunnig på det sjömilitära området, men den verksamhet
jag haft under nära hälften af mitt lif gör, att jag torde
kanske ha någon liten inblick i eu del detaljer, som röra den
föreliggande frågan. Jag skall därför be att något litet få beFörsta
kammarens protokoll 1911. Nr 27. 2

Om nyanskaffning’
af
krigsfartygsmateriel.

(Forts.)

Nr 27.

18

Om nyanskaffning
af
krigsfartygsmateriel.

(Forts.)

Onsdagen den 10 maj, e. m.

röra de detaljer, som jag anser mig i någon mån förstå. Jag
skattar icke min förmåga i det hänseendet högt, utan jag öfver -lämnar åt herrarna själfva att bedöma den. Jag vill särskildt
besvara en del anmärkningar, som gjorts mot den föreslagna
F-typen.

Jag kan icke följa den förste ärade talaren i alla hans ekonomiska
beräkningar. Det är naturligtvis för mig omöjligt att
kontrollera dem. Men jag vill taga fasta på ett yttrande, som
han fällde, nämligen att här finnes ingen fullständig plan. Han
ville ha en fullständig plan, så att vi kunde få ett konstant nybyggnadsanslag
och nybyggnaden fastställd genom lag. Mina
herrar, skulle det parti, som han tillhör, vilja hjälpa oss till en
sådan flottlag med fasta anslag, hoppas jag, att hvar och en af
oss med glädje och tacksamhet mottager detta. Det är ju detta
man sträfvar till, och det skulle vara för flottan och landets industri
till ofantligt stor fördel, om vi verkligen komme därhän.

Samme talare yttrade sedan, att vi slå in på en ny väg
genom byggande af F-båten. Däri kan jag icke instämma med
honom. Enligt mitt förmenande har förslagets motståndare gjort
allt för att så mycket som möjligt tillkrångla en i och för sig
icke alltför krånglig sak. Frågan galler, synes det mig, i stort
sedt: skola vi vidmakthålla vårt med dryga offer skapade sjöförsvar
eller låta det förfalla?

Att socialisterna besvara den sista delen af spörsmålet jakande,
faller af sig själft. Jag lämnar den ståndpunkten ur räkningen,
ty den är icke värd att man spiller några ord på densamma.

Men det är mig omöjligt att förstå, att de, som verkligen
säga sig vilja upprätthålla sjöförsvaret, på samma gång finna
det så komplett omöjligt att på ett tillfredsställande sätt lösa
frågan om huru det skall upprätthållas, att de hellre besluta
sig för att göra absolut ingenting i väntan på nya utredningar.
Man har många gånger åberopat ett yttrande af en tysk general
Hindersinn, nydanaren af tysklands artilleri efter 1870—71 års
krig. Hans valspråk var: Det bästa är det godas fiende. Det
förefaller mig, som i förevarande fråga det valspråket har sin
fulla tillämpning. Man söker så ifrigt efter det allra bästa och
uppkonstruerar för sig så många brister och svårigheter, att man
icke vågar eller kanske rättare sagd! icke vill göra någonting alls.
Det är just uttaladt i detta, att det bästa är det godas fiende.
Således, få vi icke det bästa, göra vi ingenting.

Denna ståndpunkt är ytterst sorglig, och detta är den så
mycket mera, som alla auktoriteter uttalat, att den nu föreslagna
typen verkligen är den bästa, om man nämligen tager alla på
frågan inverkande faktorer i betraktande. Denna fråga måste
bli sedd från alla möjliga synpunkter, och resultatet måste blifva
en kompromiss mellan olika fordringar. Man måste på det ena

Onsdagen den 10 maj, e. m.

19 Nr 27.

hållet gifva efter för att komma så långt som med alla fordringar
är möjligt. En af de invändningar man hör är, att flottans
män själfva icke äro ense om, att denna kompromiss är
den bästa. Mina herrar, skulle man tänka sig, att alla skola
vara ense, då fråga är om en utveckling på hvilket annat område
som helst, finge man allt vänta mycket länge. Med den
kännedom jag har om flottans män och huru deras åsikter varit
stridiga under föregående år, får jag säga, att sällan ha de varit
så ense som nu. Det argumentet kan således icke tillmätas stor
betydelse.

Oppositionen bär i hufvudsak riktat sig mot artilleriet. Jag
sade nyss, att här är fråga om en kompromiss. Man skulle
kunna tänka sig, att det vore artillerister, från hvilka oppositionen
utgått. Men de, som framfört den oppositionen, äro ingalunda
artillerister. Oppositionen kan i denna fråga icke hafva
pretention på någon större sakkunskap äD andra lekmän. Således
råder det märkliga förhållandet, att oppositionen icke kommer
från vederbörligt håll, och enligt min åsikt bidrager det förhållandet
väsentligt till att föringa oppositionens betydelse.

Utgå vi från att vi verkligen vilja ha ett försvar och vidmakthålla
vår flotta, så synes mig, att frågan är långt ifrån så
invecklad, som man gjort den. Vi kunna genast fastslå, att vilja
vi detta, måste vi ha pansarbåtar, ty den saken är i själfva verket
af ingen bestridd. Den första frågan blir då: huru stora
pansarbåtar skola vi bygga? Ja, mina herrar, hade vi råd, betviflar
jag icke, att vi byggde båtar af Dreadnoughts typ, fullt
jämförliga med våra grannars. Men äfven om vi kunde detta,
uppstår till följd af vårt lands säregna natur fordran på en annan
typ, en båt, som kan navigeras i våra skärgårdar, en kustförsvarsbåt,
och det är en sådan båt, frågan nu gäller, och icke ett
slagskepp. Det förefaller mig, som om motståndarnes argumentering
redan på denna punkt är ganska svag. I det föredrag,
jag i går hörde i Andra kammaren, hvilket väl delvis var ett
uttryck för den motivering, hvarpå oppositionen grundat sig,
talades om, att vi skulle bygga svenska slagskepp — jag betonar
ordet slagskepp — hvilka skulle hafva gröfre pansar, kraftigare
bestyckning samt vara mindre och billigare än den föreslagna,
och dessa båtar skulle bättre kunna upptaga striden med
utländska slagskepp. Det är ytterst svårt att finna något sammanhang
i detta, men om den person, som framförde kritiken,
kan framlägga något förslag till båt, skulle man ju kunna tänka
på den. Som agitationsbåt kan den vara bra, som stridsfartyg
är den utan värde.

För att återkomma till hvad jag nyss talade om, nämligen
storleken, skall jag be att få fasthålla, att detta fartyg hör kunna
navigeras i våra skärgårdar. Men vårt land är icke omgifvet

Om nyanskaffning
af
krigsfartygsmateriel.

(Forts.)

Nr 27. 20

Onsdagen den 10 maj, e. m.

Om ny- af en sammanhängande skärgård, utan af flera olika skärgårdsanskaff-
områ<3en, och då måste naturligtvis flottan kunna förflytta sig
krigsfar- mellan dessa områden i öppen sjö. Med denna fordran framtygsmate-
träder krafvet på sjövärdighet och fart. Det gäller därför att få
riel. det bästa möjliga sjögående fartyg, som dock icke är större, än
(Forts.) att det kan navigeras i våra skärgårdar. Man får således å ena
sidan en begränsning af storleken och å andra sidan fordran på
hög fart. Från det liberala partiet har kommit det påståendet,
att farten är för hög. Jag återkommer till, att här måste göras
en kompromiss. Farten kan sannolikt aldrig vara för hög, utan
man skall söka den högsta möjliga fart, som man kan få med
tillgodoseende af andra kraf. Att hög fart behöfves torde
emellertid vara klart för hvar och en.

Jag vill taga ett lättfattligt exempel för att visa, huru afgörande
för striden det taktiska läget och en snabb förflyttning
äro. Man kan nämligen tänka sig, att en torpedbåtsflottilj skall
förflytta sig från ett skärgårdsområde till ett annat. Den måste
då konvojeras. Det är af stort värde, att den pansarbåt, som
konvojera!’,gör god fart, så att icke de mindre snabba fartygen måste
sakta farten för att hålla sig tillsammans med det konvojerande
fartyget. Jag förbigår här alla taktiska förhållanden. Jag har
äfven hört ett annat motiv mot hög fart, hvilket jag framdrager
som en kuriositet. Vi borde icke bygga eu pansarbåt
med högre fart än våra nuvarande. Jag tror icke, att jag behof
ver spilla många ord på detta, ty så stor konservatism vill
väl ingen klart tänkande man utsätta sig att beskyllas för.

Nu hafva vi fått konstruktionen och konturerna i stort sedt
någorlunda bestämda för det fartyg, som vi behöfva, det skall
hafva sjövärdighet, förmåga att navigera i våra skärgårdar och
stark fart. Då återstår frågan: kunna vi på denna båt få tillräcklig
artilleribestyckning? Just på den frågan hafva motståndarna
b ortskjutit sin mesta ammunition. Man resonerar på
olika sätt, men alltid i syfte att kullkasta regeringsförslaget.
Ett resonemang lyder: vi kunna icke på våra jämförelsevis
små båtar — hvilka jag först i går hört kallas slagskepp — få
samma effektivitet i artilleribestyckning som grannarna på sina
ofantligt mycket större, därtill fordrades 30.5 centimeters kanoner.
Men å andra sidan säger man, att 30,5 centimeters kanonen
är för stor, ty i skärgården behöfver man mycket mindre kanoner.
Det resonemanget faller dock, om den slutledning, som
jag nyss tillåtit mig göra, är sann, nämligen att vi måste försöka
få det kraftigaste sjögående fartyg, som kan navigera i skärgård.
Fartyget bör erhålla för strid i öppen sjö nödvändiga egenskaper
så långt det med hänsyn till andra fordringar är möjligt. Då
invänder man, att 28 centimeters kanonen är icke tillräcklig för
att upptaga strid med fartyg, bestyckade med 30,5 centimeters

Onsdagen den 10 maj, e. m.

21 Nr 27.

kanoner, eller, rättare sagdt, man säger icke det, jag har läst
det i tidningsreferat mycket mera förrädiskt: 28 centimeters

kanonen kan icke upptaga strid med 30,5 centimeters kanonen.
För att belysa detta skall jag be att få litet närmare gå in på
kaliberfrågan och till en början säga: skall man tala om kaliber,
måste man först och främst utgå från att de vapen, man talar
om, äro fullkomligt analogt konstruerade. Detta iakttages icke
alltid, när man resonerar om denna sak. Sålunda, kalibern i
och för sig spelar icke så stor roll i annat fall, än då pjeserna
äro fullkomligt analogt konstruerade. För att taga ett exempel
skall jag yttra mig litet om våra egna kanoner, men icke taga
några mycket gamla, utan dem, som oppositionen talar om.
Det har skrifvits om mynningsenergi, och att Sveas 25 centimeters
kanoner, som berömts såsom goda kanoner, hade eu
mynningsenergi af ungefär 4,300 meterton. Emellertid hafva
Tors och Njords kanonor samma kaliber, men deras mynningsenergi
är 5,400 meterton. Ungefär samtidigt eller något senare
än dessa kanonor anskaffades för kustartilleriet kanoner om 24
centimeter, således med mindre kaliber, men med eu mynningsenergi
är 6,600 meterton. Detta visar, att kalibern uteslutande
i och för sig har ingen betydelse. Skulle man draga ut konsekvenserna
af detta, kunde man komma till, att vårt infanteri icke
skulle kunna upptaga striden med våra grannars, därför att vårt
infanterigevär har en kaliber af 6,5 millimeter och våra grannars
en kaliber af 7,6 millimeter. Således här en skillnad i kaliber
af 17 procent, då mellan 28 och 30 centimeters kanonen skillnaden
bara är 9 procent. Men lyckligtvis har det icke fallit någon
in att tala om detta, när det gällt infanteriet, och orsaken därtill
är, att striden icke skall upptagas mot vapnen, utan mot
dem, som bära vapnen. Jag kommer till detsamma, när det
gäller flottan. Det är icke med kanonerna striden skall upptagas,
utan med fartyget, som för kanonerna.

Är det sålunda med fartyget och icke med kanonerna striden
skall stå, kommer jag vidare till den frågan: är 28 centimeters
kanonen tillräcklig för att upptaga strid med fartyg, med
hvilka vi kunna vänta strid? Jag anser, att den frågan skall
besvaras jakande. Kanonens projektil genomslår under gynnsamma
förhållanden det gröfsta nu förekommande pansar på
7,000—8,000 meter, under ogynnsamma förhållanden på 6,000—
7,500 meter. Man får höra den invändningen, att då de gröfre
kanonerna kunna genomtränga samma pansar på längre håll,
bli de mindre båtarna underlägsna. I sammanhang därmed
säges äfven, att de gröfre kanonerna hafva så mycket större
skottvidd, att 28 centimeters kanonen icke kan nå fram. Detta
är ett resonemang, som är delvis riktigt och delvis oriktigt.
Om fartyget hade detta grofva pansar öfverallt, så att det all -

Om nyanskaffning
af
krigsfartygsmateriel.

(Forts.)

Nr 27. 22

Onsdagen den 10 maj, e. m.

Om ny- tid gällde att genomskjuta det gröfsta pansaret, vore resoneanskaff-
Inanget fullt bevisande. Men största delen af fartygen skyddas
krigsfar- svagare pansar, och detta genomskjutes med säkerhet på
tygsinate- alla tänkbara stridsafstånd äfven af 28 centimeters kanonen. Jag
riel. vill dessutom erinra om, att man för mycket länge sedan har
(Forts.) skjutit med 24 centimeters kanoner på öfver 20 kilometer, så
att faran för att icke 28 centimeters kanonen skulle nå fram
förefinnes säkerligen icke.

Nu har man i kaliberfrågan velat gå ännu längre och ansett,
att till och med 34 centimeters kanoner borde anskaffas. Enligt
uppgifter, som jag sett i tidningar, skulle föredragshållaren hafva
preciserat det till 34,3 centimeter. Men han har själf påvisat,
att man med två kanoner af denna kaliber får sammanlagdt
mindre mynningsenergi än med 4 kanoner af 28 centimeters
kaliber. Då säger man, att det icke är fråga om den sammanlagda
mynningsenergien, utan om den energi, som hvarje projektil
har, som träffar målet. Om hvarje utskjuten projektil
träffade målet, vore detta påstående sannt. Men utgår man
därifrån, att 28 centimeters kanonen är tillräcklig att på långa
stridsafstånd göra effektiv skada på fientliga fartyg, måste med
fyra utskjutna skott sannolikheten att träffa målet vara större
än med två skott, skjutna ur 34 centimeters kanonen. Man
måste äfven betänka, att det icke är nödvändigt att genomskjuta
vatteuiinjepansaret för att göra ett fartyg stridsodugligt. Jag
nämnde nyss, att en stor del af fartyget är opansradt. Ett godt
stöd för påståendet, att ett fartyg kan oskadliggöras utan att
man träffar vattenlinjepansaret, har jag i det förhållandet, att
under östasiatiska kriget icke något faltyg bevisligen genomskjutits
vid vattenlinjepansaret. Man vet ju icke, huru de fartyg
se ut, som ligga sjunkna i Tschuschimasundet, men af de fartyg,
man känner till, har icke något befunnits genomskjutet vid
vattenlinjepansaret.

Jag skall be att i korthet få uttala min åsikt om oljemotorerna.
Skulle vi nu bygga ett fartyg med oljemotorer i stället
för med ångmaskineri, blefve det ett försöksfartyg. Hvad det
duger till, veta vi icke. Skulle vi vänta, veta vi icke, huru
lång väntan blir, ty frågan är icke utredd. Denna invändningen
har därför icke stor betydelse.

Jag vill slutligen omnämna en annan invändning, som jag
hört, nämligen att den föreslagna båtens pjeser icke skulle vara
afsedda för brisant sprängladdning. Den invändningen är så
mycket mera besynnerlig, som det är bekant, att 1909 årsKiksdag
beviljat medel för omladdning af projektiler med brisant
sprängämne. Och i punkt 21 har ju föreslagits anvisning med

75,000 kronor på dessa medel. Efter långa försök har man
kommit till ett godt resultat i detta hänseende, och vi stå fram -

Onsdagen den 10 maj, e. m.

23 Nr 27.

för många andra. Jag vet icke, hvarifrån uppgiften har kommit,
men jag vill påpeka, att den är vilseledande och ej kan framdragas
som ett motiv för afslag.

Jag anser sålunda, att mot artilleriet gjorda invändningar
sakna fog, och att man med 28 centimeters kanoner, synnerligast
om deras antal ej är för litet, utan väl afvägdt, kan upptaga
striden mot öfverlägsna fientliga fartyg. Och jag kan påstå,
att jag i denna uppfattning är i godt sällskap. Tyska marinen
äger icke något flytande fartyg med gröfre kanoner än 28 centimeter.
Det är visserligen sann!, att nu byggas fartyg, som skola
förses med gröfre kanoner, men ingen vill väl påstå, att ej nu
befintliga fartyg äro afsedda för att upptaga striden i öppen
sjö med hvilket fientligt fartyg som helst och hvilka kanoner
som helst.

Såsom varande icke fackman på fartygsbyggnadens område,
kan jag icke med samma tillförsikt yttra mig, om typen fyller
andra fordringar på sjövärdighet och fart, utan jag måste därvid
lita på fackmännens utlåtande. Så mycket kan jag dock
säga, att det synes mig otroligt, att på en båt med jämförelsevis
så små dimensioner lämpligen kan anbringas gröfre och starkare
bestyckning än som föreslagits. Då jag sålunda anser den föreslagna
båttypen fylla de anspråk, som på densamma rimligen
böra ställas, kan jag icke annat än på det lifligaste yrka bifall
till utskottets förslag. Och jag vill på samma gång uttala den
förhoppningen, att Riksdagen vill behjärta vikten af att upprätthålla
vårt sjöförsvar och göra hvad som kan göras, innan
det blir för sent.

Herr statsrådet von Krusenstierna: I det statsrådsprotokoll
öfver sjöförsvarsärenden, som finnes bilagdt årets statverksproposition,
har jag sökt gifva uttryck åt de skäl, som enligt mitt
förmenande tala för nödvändigheten af att snarast möjligt påbörja
det byggande af pansarbåtar, som nu under en lång tid
legat nere i afvaktan på resultatet af den år 1907 påbörjade utredningen
af vår försvarsfråga.

Denna utredning var, som ju är allmänt bekant, närmast
föranledd af den år 1905 timade unionsupplösningen, och det
ligger ju i öppen dag, att denna måste hafva utöfvat ett stort
inflytande på vår försvarsfråga. Jag anhåller att få i herrarnas
minne återkalla, att cheferna för generalstaben och flottans stab
i det yttrande, som den 18 oktober 1906 af dem gemensamt afgafs
angående försvarsväsendets stärkande, uttalat den uppfattningen,
att unionsupplösningen väsentligen försvagat vårt sjökrigspolitiska
läge. 1907 års försvarskommitté underströk denna
uppfattning och framhöll, att vi hädanefter måste lita uteslutande
på våra egna krafter för att skydda vår västra kust och

Om nyanskaffning
af
krigsfartygsmateriel.

(Forts.)

Nr 27. 24

Onsdagen den 10 maj, e. m.

Om nyanskaffning
af
krigsfartygsmateriel.

(Forts.)

de viktiga förbindelser med utlandet, som gå öfver densamma.
Detta förhållande har gifvetvis till följd, att hädanefter kommer
att i krigstider på vår flotta ställas långt större kraf än förr.
Det blir alltså en försvarsangelägenhet för oss af allra största
vikt att stärka vårt sjöförsvar.

Föga meningsskiljaktighet torde råda därom inom landet,
att vårt sjöförsvar bör baseras på en samverkan mellan å ena
sidan artilleri och å andra sidan torped- och minvapen. Likaså
torde det vara en ganska allmän uppfattning, att vår flotta behöfver
pansrade artillerifartyg, d. v. s. första klassens pansarbåtar.

Däremot äro meningarna delade om, hvilkendera typen, som
vid nyanskaffning bör gifvas företräde. Dessa delade meningar,
vill jag dock påpeka, förefinnas hufvudsakligen bland allmänheten.
Inom flottan äro meningarna ganska eniga, såsom en föregående
talare här har påvisat. Jag skall icke nu taga kammarens
tid i anspråk med att framhålla de militära och tekniska
skäl, som synas mig tala för ett antagande af den föreslagna
F-typen. Jag skall i stället inskränka mig till att anföra de hufvudskål,
som synas mig tala för F-båtens lämplighet ur ekonomisk
synpunkt, ur den synpunkten nämligen, att man må för de
utlagda penningarna erhålla den största möjliga valuta i form
af stridskraft.

I statsrådsprotokollet har jag sökt framvisa, att F-typen i
detta afseende är öfverlägsen såväl vår nuvarande sist antagna
pansarbåttyp, Oscar II, som äfven den af konteramiral Sidner i
egenskap af ledamot af försvarskommittén förordade typen D 1.
Om man således utgår ifrån att F-typen ställer sig i ekonomiskt
afseende fördelaktigare än de billigare typer, som skulle kunna
vara tänkbara, återstår att undersöka, om man med ökning af
typens artillerikraft skulle kunna få bättre valuta. Jag har anmodat
marinöfverdirektören att verkställa en beräkning öfver
hvilken ökning af tontal och kostnad, som skulle vara erforderlig
för att på F-typen anbringa fyra 30,5 om. kanoner i stället
för de 28 cm. pjeser, som äro föreslagna. Resultatet af denna
hans undersökning har blifvit, att deplacementet skulle behöfva
ökas med cirka 1,100 tons, och kostnaden ökas med 2,4 millioner
kronor. Jag; vågar hålla före, att äfven om man bortser
från den olägenhet för navigeringen i skärgården, som det ökade
deplacementet skulle medföra, så blefve det tillskott i artillerikraft,
som vunnes, alltför dyrköpt. Att åter utbyta F-typens
fyra 28 cm. pjeser mot två 30 cm. pjäser skulle visserligen
medföra en minskning i kostnaderna af 0,9 millioner kronor,
men såsom friherre Fleming tydligt visade, blefve förlusten i artilleristisk
kraft högst betydlig, och jag vågar påstå, att denna

Onsdagen den 10 maj, e. m.

25 Nr 27.

förlust komme att blifva proportionsvis långt större än minskningen
i kostnad.

Det gifves i fråga om fartygstyper som inom. många andra
områden ett jämviktsläge, där kostnaden och arbetsresultatet
eller, som jag ock skulle kunna kalla det, effekten harmoniera
med hvarandra, och jag håller före, att F-typen på grund af de
skäl, som jag nyss har anfört, om icke fullständigt, så dock ganska
mycket närmar sig detta jämviktsläge.

Om så verkligen är förhållandet, då anser jag, att typen är
ur ekonomisk synpunkt sedt fullt berättigad. I öfrigt torde det
på grund af hvad som inom den offentliga diskussionen i denna
fråga förekommit vara lämpligt att påpeka, att F-typen ingalunda
kan göra auspråk på att upptaga striden med och besegra
ett slagskepp af den modernare typen i öppen sjö. Det ligger
ju i sakens natur, att ett 12 millioners fartyg icke kan tänkas
"blifva likvärdigt med ett 40 millioners fartyg, Men hvad Ftypen
är afsedd till, det är att i samverkan med torped- och
minvapnen — och jag ber att särskildt få betona detta ord samverkan
— att, säger jag, i samverkan med torped- och minvapnen
i främsta rummet försvara vår skärgård, vidare att stödja
våra jagare under deras spaningstjänst i öppna sjön och slutligen
att i mån af förmåga slå till hvarhelst det kan behöfvas
äfven utanför hafsbandet. För att skapa en typ, som kan fylla
så många olikartade ändamål, måste man gifvetvis taga hänsyn
till en massa olika synpunkter. Men jag tror, att jag uttalar
rätt mångas uppfattning, när jag säger, att denna typ icke blott,
såsom jag nyss visade, i ekonomiskt afseende, utan jämväl i militärt
och tekniskt afseende väl fyller måttet.

Nu har af reservanter inom statsutskottet anförts en del
erinringar mot denna typ, och särskildt har eu talare i dag framfört
de synpunkter, som varit ledande för reservanternas uppfattning.
Om jag har förstått reservanterna rätt, så är det hufvudsakligen
två frågor, som de anse tala emot typens antagande.
Det ena är, att frågan om arméns och flottans inbördes styrka
ännu. är outredd, och det andra, att man icke har angifvet det
antal fartyg af F-typen, som är erforderligt.

Hvad då först beträffar frågan om förhållandet emellan
arméns och flottans styrka, så skulle jag vilja i minnet återkalla,
att denna fråga redan undergått eu lång och uttömmande
utredning. Cheferna för generalstaben och för flottans stab
hafva i sitt år 1906 afgifna förslag till försvarsväsendets stärkande
redan angifvit denna proportion. Försvarskommittén har
sedan granskat detta förslag, som baserade sig på den af samma
stabschefer utan någon meningsskiljaktighet angifna planen till
rikets försvar. Försvarskommittén hade bland sina ledamöter
tre representanter för armén och tre för marinen. Af dessa

Om nyanskaffning
af
krigsfartygsmateriel.

orts.

Nr 27. 26

Onsdagen den 10 maj, c. m.

Om ny- voro två skiljaktiga från beslutet, en representant för armén och
anskaff- en för inarjneU) och yrkade hvardera på bättre tillgodoseende af
krigsfar- de respektive försvarsgrenarna. Därjämte framställde en annan
tygsmate- ledamot, generallöjtnant Bildt, en del erinringar dels rörande
riel. den vikt, som tillagts kustflottan vid afvärjandet af landstig(Ports.
) ningsföretag, dels angående de lokala sjöstyrkornas sammansättning
och dels angående det fasta försvaret. De icke militära
ledamöterna i försvarskommittén bildade, kan man säga, ett slags
jury, som hade att döma mellan de olika uppfattningarna på
militärt håll. Resultatet af juryns verksamhet blef, att den i
denna fråga stod i stort sedt enig. Jag vågar alltså hålla före,
att denna fråga har blifvit så uttömmande debatterad och behandlad,
som man gärna kan tänka sig, och då det resultat,
till hvilket försvarskommittén kommit, i stort sedt sammanfaller
med de nu existerande förhållandena, ser jag däri en ytterligare
anledning att tills vidare godtaga det af kommittén sålunda
gjorda uttalandet. Jag tror för min del icke, att en förnyad
utredning skulle kunna gifva vare sig ett tillförlitligare eller ett
enhälligare resultat.

Hvad vidare angår frågan om det förhållandet, att något antal
för dessa F-båtar icke finnes i Kung!. Majds proposition angifvet,
så anhåller jag att få erinra därom, att cheferna för
generalstaben och marinstaben i sitt nyss omförmälda yttrande
angående försvarsväsendets stärkande utgingo därifrån, att man
borde, då man planerade försvarets utveckling, inskränka den
tid, som förslaget omfattade. Stabscheferaa föreslogo, att denna tid
skulle omfatta en sexårsperiod från 1908 till och med 1913, och
de föreslogo, att under denna tid måtte byggas två pansarbåtar,
dock af väsentligt starkare typ än de äldre. Jämväl 1907 års
försvarskommitté intog den ståndpunkten, att man borde inskränka
den tidrymd, för hvilken försvarets utveckling planerades,
och uttalade den åsikten, att en division om fyra pansarbåtar,
dock af väsentligt starkare typ än den senast antagna,
borde nybyggas för att ersätta våra äldre pansarbåtar.
Kommittén uttalade den uppfattningen, att därest de nya fartygen
komme att betinga ett pris ungefär motsvarande den föreslagna
F-typens, så borde anskaffningen under åttaårsperioden
1912 till och med 1919 omfatta tre af divisionens fyra båtar.

I likhet med såväl stabscheferaa som försvarskommittén
finner jag det uppenbart, att det är lämpligt att begränsa tidrymden
för sjöförsvarets planläggning, detta beroende därpå,
att den tekniska utvecklingen går så hastigt, att man svårligen
kan med någon visshet öfverblicka eu längre tidsperiod. Under
alla förhållanden torde eu så lång period som en pansarbåts
lifslängd, d. v. s. 30 år, visa sig vara alldeles för lång i nu
nämnda afseende.

Onsdageii den 10 maj, e. m.

27 Nr 27.

Då frågan nu gäller anskaffning af pansarbåtar, synes mig
det närmaste målet, som därvidlag bör uppställas, vara att erhålla
en taktisk enhet, en division, en enhet, som i regel består
af fyra fartyg.

År 1906 beräknade stabscheferna, som jag nyss nämnde, att
byggnadshastigheten skulle sättas till två båtar på sex år. År
1910 — d. v. s. vid en tid, då våra nuvarande pansarbåtar voro
fyra år äldre, än då stabschefernas förslag afgafs — föreslog
försvarskommittén, att byggnadshastigheten borde sättas till tre
fartyg på åtta år. Då emellertid Riksdagen alltid bibehåller i sin
hand afgörandet, icke blott med hvilken hastighet nybyggnad
skall ske, utan jämväl i hvad mån stambemanningen skall behållas
för de äldre fartygen, torde man väl icke kunna säga,
att öfvergången till en kraftigare typ skulle på något vis komma
att binda Riksdagens händer för framtiden.

Då det af de anförda beräkningarna otvetydigt framgår, att
det antal F-båtar, som i fråga om nybyggnads- och årskostnader
ungefär motsvarar våra nuvarande första klass pansarbåtar
plus pansarkryssaren Fylgia, representerar ett högre stridsvärde
än nyss nämnda nu befintliga materiel, synes mig detta
utgöra en tillräcklig garanti för att ett antagande af F-typen
icke kan i vare sig ekonomiskt eller militärt hänseende anses utgöra
något steg ut i det okända. Såvidt jag kan finna, framgår
det i stället med tydlighet af de gjorda utredningarna, att
anskaffandet af fartyg af F-typ skulle, äfven om vår sjöfartsbudget
på grund häraf icke skulle komma att ökas, tillföra våra sjöstridskrafter
ett tillskott i kraft, som är större, än hvad som
skulle kunna för samma kostnad åstadkommas genom antagande
af någon annan för våra ekonomiska och geografiska
förhållanden anpassad fartygstyp.

Det synes mig då egendomligt, att någon tvekan skulle
kunna råda angående dess lämplighet. Ett uppskof kan endast
försvaga vår flotta och förlänga den tid, som erfordras för att
reparera följderna af det redan alltför långa stilleståndet i fartygsbyggandet.

I anledning af hvad en föregående talare yttrade angående
användandet af motormaskiner på våra fartyg anhåller jag vidare
att få yttra ett par ord.

Denna fråga, som ju har varit föremål för ganska mycken
debatt inom såväl den svenska som den utländska pressen, har
inom sjöförsvarsdepartementet alltsedan förliden sommar följts
med mycken uppmärksamhet, och man har kommit till det
resultat, att frågan icke befinner sig i det läge, att ett uppskof
med pansarbåtsbyggandet kan vara tillrådligt i afvaktan
på denna frågas vidare utveckling. För icke längre sedan än
under föregående vecka erhöll jag från utlandet ett meddelande,

Om nyanskaffning
af
krigsfartygsmateriel.

(Forts.)

Nr 27. 23

Onsdagen den 10 maj, e. m.

Om nyanskaffning
af
krigsfartygsmateriel.

(Forts.)

som till fullo styrker denna min uppfattning. Det lider nog
intet tvifvel, att denna fråga så småningom kommer att lösas, men
den tid, som kan åtgå för dess lösande, låter sig svårligen nu
beräknas, och jag håller före, att ett land som vårt med begränsade
tillgångar icke bör utsätta sig för de kostnader, som
ett experimenterande på detta område lätteligen kan medföra''

Grefve Douglas: Vi hafva hört så mycket teorier och teknik,
att jag ber att få betrakta denna fråga från mera allmänna
synpunkter.

Jag har ofta undrat på, hur de herrar riksdagsmän, hvilka
vilja basera Sveriges sjöförsvar så godt som uteslutande på torpedbåtar
och undervattensbåtar eller på kustförsvaret och minor,
huru dessa herrar riksdagsmän, hvilka icke vilja, att Sverige
skall belasta sin budget med de, jag medger det, rätt tyngande
summor, hvilka behöfvas för att vidmakthålla och på ett i marintekniskt
afseende tillfredsställande sätt komplettera våra sjögående
pansarbåtar — huru, som sagdt, dessa herrar riksdagsmän
hafva tänkt sig ställningen, om Sverige skulle blifva nödgadt
att t. ex. vidtaga åtgärder för vidmakthållande af sin neutralitet.
Utländska makters intressestrider, utkämpade inpå våra
egna gränser, äro väl ändå händelser, hvilka icke böra betraktas
endast såsom möjliga, utan i synnerhet efter unionsupplösuingen
såsom sannolika. Då gäller det för Sverige att vidtaga åtgärder
för att icke blifva indraget i sådana intressestrider, och detta
åstadkommes icke genom eu n eutralite tsförklaring endast, utan
genom en neutralitetsförklaring åtföljd af en sådan handling, sona
visar, att landet har både vija och förmåga att uppehålla neutraliteten.

Nu finns det ju sådana åsikter, som säga, att vi vilja öfver
hufvud taget icke försvara oss. Vi bry oss icke om något försvar,
således icke heller om något neutralitetsförsvar. Det finnes
äfven sådana, som säga, att vi kunna icke försvara oss; hvad
tjänar det då till att offra millioner på en sak, som i alla fall
är omöjlig? Ja, inför sådana åsikter äro ju alla argument förgäfves,
men dess bättre representera dessa åsikter endast en,
såsom jag hoppas, ringa minoritet. Skulle så ödesdigert vara för
Sverige, att dessa åsikter någonsin skulle repressentera majoriteten,
ja, då skulle det inte dröja länge, innan Sveriges land blefve
utstruket ur de själfständiga och fria nationernas led, och historien
hade i så fall fällt en rättvis dom.

Nej, mina herrar, jag vänder mig till de riksdagsmän, hvilka
hysa den uppfattningen, att för ett effektivt försvar för Sverige
och ett effektivt vidmakthållande af vår neutralitet våra sjögående
pansarbåtar äro så litet behöfliga, att deras nybyggnad,
deras vidmakthållande enligt den moderna sjötekniken kan vare

Onsdagen den 10 maj, e. m.

29 Nr 27.

sig helt och hållet inhiberas eller, hvilket som kommer ungefär
ut på detsamma, uppskjutas, till dess eu af dessa för Sverige så
särskildt karakteristiska utredningar igen har börjat vidtagas eller
intill dess alla fackmän, däri inbegripet en för både land- och
sjöförsvar synnerligen olycklig species, som jag skulle vilja kalla
de missnöjda militära teknicis species, äfven blefve eniga med
de andra och förklarade, att denna typ är den rätta. Denna tid
kommer naturligtvis aldrig. Jag skulle till dessa herrar riksdagsmän
vilja i all anspråkslöshet omtala min erfarenhet, samlad
under de år jag hade ansvaret att få handlägga Sveriges utrikesförhållanden,
det är år, under hvilka man tänker sig in och har
skyldighet att tänka sig in i sådana saker. Jag får då såga, att
jag absolut icke kan tänka mig, att Sverige skulle kunna i händelse
af krig hos våra grannar, då det blir nödvändigt att upprätthålla
neutraliteten — jag vill nu icke alls tala om den händelse,
att vi själfva blifva angripna och behof de försvara oss,
ty där vore saken mycket enklare — jag kan icke tänka mig.
att Sverige skulle få af de krigförande makterna såsom effektiva
godkända åtgärder till sjöss utan att äga snabbgående pansarbåtar.
Ja, hur skall nu detta bevisas? Vi lefva ju i djupaste fred
med våra grannar och dessa grannar lefva i fred med hvarandra.
Det kan icke vara lämpligt här i kammaren att med nämnande
af namn och geografiska stridslägen söka bevisa hvarje särskildt
fall, där sådant kan bevisas. Jag vill blott saga, att vare sig
det gäller upprätthållandet af neutraliteten omkring ön Gottland
eller våra vidsträkta sjöterritorier med sina många obefästade
hamnar, så är ett upprätthållande af neutraliteten otänkbart
utan sådana pansarbåtar. Till upprätthållande af sådan neutralitet
fodras enligt internationella sedvänjor, att den makt, som
vill uppehålla neutraliteten, skall uppträda med en sådan maktutveckling
vare sig till lands eller sjöss, att den någorlunda motsvarar
den statens betydelse det gäller, dess millitära och materiella
resurser. Och, såsom jag redan förut har sagt, en enbär
neutralitetsförklaring kastas i papperskorgen. Den har intet värde,
och ett uppträdande med sjöminor kanske långt ifrån den plats,
där neutraliteten eventuellt kan kränkas, eller med ännu okända
undervattensbåtar eller torpedbåtar har heller ingen betydelse
Den hårdhändta realiteten går sådana där fredsteoretiska åtgärder
förbi utan att bry sig om dem.

Det är af denna anledning, som jag för min del är alldeles
på det klara med, att vi måste fortsätta med att bygga pansarbålar.
Jag vill icke nu återigen inkomma på de tekniska och
de finansiella frågorna. De hafva ju blifvit utredda alldeles tillräckligt
mycket. Det är icke någonting nytt, som begäres, icke
någonting oöfverskådligt. Det är endast fråga om att fortsätta
med byggandet och kompletterandet af sådana fartygstyper, sorn

Om nyanskaffning-
af
krigsfartygsmateriel.

(Forts.)

Nr 27. SO

Om nyanskaffning
af
krigsfartygsmateriel.

(Forts.)

Onsdagen den 10 maj, e. m.

vi hafva, och omständigheterna, d. v. s. den snabba utvecklingen
af sjövapnet, ha medfört, att den typ vi behöfva är något
större än den förutvarande. Men vår skärgårds egen natur bär
• sörjt för, att vi med denna typ hafva uppnått det maximum,
vi kunna prestera. De pengar, som komma att utgifvas, ifall
kamrarna antaga regeringspropositionen, komma till allra största
delen våra verkstäder, vår industri, våra arbetare tillgodo. En
approximativ, hastigt gjord beräkning visar, att ensamt i direkta
arbetslöner komma att utgå öfver fyra millioner kronor, och
äfven det andra är ju arbetslöner, fastän icke så direkt utgående.

Af alla dessa skäl ber jag, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Herr Clason: Herr talman, mina herrar! Jag har begärt

ordet för att till protokollet få antecknade ett par yttranden, som
synas mig vara värda att minnas under en dabatt sådan som
denna, yttranden, hvilkas betydelse jag för öfrigt tror har skärpts
genom ett och annat, som uttalats här i kväll.

Det ena är det märkliga yttrande till statsrådsprotokollet,
hvarmed år 1906 den Staaffska regeringen, sjöministern med
instämmande af statsrådets öfriga ledamöter, inledde sina extra
anslagsäskanden till femte hufvudtiteln. Det lydde inledningsvis:
»Vikten för vårt lands försvar af en stark flotta har under
den senaste tiden med ökad tydlighet framträdt. Erfarenheterna
från det senast utkämpade kriget mellan Japan och Ryssland
tala i detta afseende ett kraftigt språk. Redan detta torde därför
mana oss att, i den mån våra ekonomiska resurser det tillåta,
föröka och stärka vår flotta. Denna varder säkerligen den,
som i första hand får upptaga kampen med en fiende, och ju
längre den kan afvärja anfall på våra kuster, ju längre tid
erhåller hären för att bereda sig till att upptaga striden.

Härtill kommer, att genom upplösningen af unionen mellan
Sverige och Norge hela vår försvarsfråga kommit i helt annat
läge än förut. Detta förhållande nödgar oss uppenbarligen att
vidtaga de åtgärder, som däraf betingas».

Sedan erinrades om, att dessa åtgärder närmare komme att
bestämmas af den försvarsplan, om hvars utarbetande Kungl.
Maj:t just då hade gifvit befallning, och hvilken försvarsplan,
enligt hvad vi nyss hörde af sjöministern, sedermera har utarbetats.
Och så betonades det, att den försvarsplanen kunde
komma att »kräfva byggande af första klass pansarbåtar och
pansarkryssare af annan cert och annan förs var skr af t» än de
dåvarande. Vidare framhölls, att fartyg af sådana typer emellertid
vore dyrbara, hvarför en utredning måste föregå ett beslut
om deras byggande, och fördenskull ville då chefen för sjöförsvarsdepartementet
leka vid den riksdagen framlägga någon

Onsdagen den 10 maj, e. m.

Bl Nr 27.

hemställan om anslag till sådana fartygs byggande. Men, tilläde
han, »ett uppskof på ett år — längre torde icke behöfva ifrågakomma
—» syntes honom så mycket mindre vara otiilrådligt,
som man vid det tillfället, i förhållande till det antal pansarbåtar
man hade, behöfde särskildt den gången stärka torped- och
jagarförs varet.

Detta är, såsom herrarna finna, ett det kraftigaste understrykande
af behofvet utaf en stark flotta. Det är vidare ett
betonande utaf, att detta behof då hade genom senaste tidens
erfarenheter och förhållanden ytterligare vuxit, och ett häfdande
att man måste tänka på att, som det hette, »föröka och stärka»
den dåvarande flottan — hvilken emellertid då hade samtliga
de pansarfartyg färdiga eller under byggnad, af hvilka den nu
består.

Det är därjämte ett uttalande om, att flottan därvid kunde
komma att behöfva ännu starkare fartyg, än den hittills haft,
och att den utredning därom, som måste ske, icke borde föranleda
längre uppskof med ett beslut om dessa nya fartyg än ett år.

Sedan dessa, hafva gått fem år! Och hvad som undertiden
passerat rundt omkring oss — det tror jag icke man kan tvista
om — det har som bekant skärpt vikten af en stark flotta.
Om premisserna från detta uttalande år 1906 under sådana
förhållanden hade drifvit den nuvarande oppositionen att rikta
sina angrepp mot regeringen, för att den hade dröjt för länge
med att framlägga sitt nybyggnadsförslag, ja, däri kunde det
hafva varit någon rimlig logisk konsekvens! Men att motsätta
sig år 1911 hvad som enligt dessa premisser borde hafva börjat
redan år 1907, ligger, åtminstone såvidt jag kan se saken, utanför
hvarje reson. Och jag tror mig kanske också med dessa
ord hafva i någon mån besvarat, hvad den förste talaren anförde,
då han ville påstå, att man här skulle söka slå in på någon ny väg,
skulle söka gå utöfver föregående planer. Nej, den väg, man
här vill gå, är en väg, som antydts och ganska tydligt utpekats
år 1906 af den Staaffska regeringen!

Det andra yttrande, jag ville citera, är hämtadt från en
tid, som ligger något längre tillbaka. Det är ett märkligt principuttalande
om försvarsbudgeten af den gamle landtmannaledaren
Carl Ivarsson från den sista riksdag, han var med. Det
var som bekant en man, hvilkens nit och intresse för sparsamhet
ingen lärer kunna jäfva. Yttrandet fälldes under eu debatt
om fjärde hufvudtiteln, men det rör, såsom af detsamma framgår,
försvarsfrågan principiellt. Den dåvarande krigsministern
hade på förekommen anledning uttalat sig för, att större effektivitet
i afseende å försvarsbudgeten skulle kunna vinnas, om
Kungl. Maj:t hade friare händer, naturligtvis under vederbörlig

Om nyanskaffning
af
krigsfartygsmaieriel.

(Forts.)

Nr 27. 32

Onsdagen den 10 maj, e. m.

Om nyanskaffning*
af
krigsfartygsmateriel.

(Forts.)

kontroll i fråga om medlens användning. Därpå svarade då
herr Carl Ifvarsson följande:

»Jag har begärt ordet med anledning af ett yttrande, som
fälldes af herr statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet,
men icke för att motsäga honom, utan för att understödja
honom i hans mening, oaktadt jag för min del icke vågar hoppas
att vinna understöd från annat håll. Han uttalade nemligen
den åsikten, att om Riksdagen ville ställa till Kungl. Maj:ts
förfogande ett större anslag för försvarsväsendet i sin helhet,
sedan aflöningsstaten blifvit af Riksdagen faststäld, skulle utan
tvifvel Kung!. Maj:t med samma belopp, som han nu bar, kunna
ordna försvaret på ett mycket bättre sätt. Jag tror, att han har
rätt häri, och jag anser icke klokt, att Riksdagen på sätt hittills
ägt rum pröfvar hvarje litet anslag på fjärde hufvudtiteln.
Tvärtom skulle jag önska, att från regeringen framlades förslag
om att gruppera anslagen något mera i stort är hittills
skett, dock icke, såsom äfven herr statsrådet yttrat, beträffande
aflöningarna, ty i afseende å dem anser jag Riksdagen böra
bibehålla sin afgörande rätt, men vidkommande de öfriga anslagen
skulle jag vilja, att, om man än icke kunde taga dem alla
i klump, man dock: sammanförde dem i större grupper än hittills,
ty man sluppe då både i statsutskottet och kammaren att
pröfva alla dessa små anslag. Det är alltid svårt för den, som
icke är militär, att säga hvad som i hvarje fall är ändamålsenligast,
och det kunde man ock slippa på detta sätt, då departementschefen
själf finge göra de närmare anordningarna. Kunde
man, såsom jag tror, på denna väg vinna ett starkare försvar,
borde man försöka det.

Jag har blott velat uttala detta med afseende å framtiden»,
slöt han sitt anförande, »ehuru jag icke väntar, att det skall
komma att betyda något, helst jag för många år sedan bar
samtalsvis framstäf samma fråga både inom statsutskottet och
annorstädes utan att för denna min mening vinna tillräckligt
understöd». Det var, som sagdt, ett den gamle landtmannaledarens
principuttalande vid den sista riksdag, han var med; och
jag tror, att det var sista gången han hade ordet i försvarsfrågan.

Hvarför har jag nu i dag velat citera detta yttrande? Jo,
naturligtvis därför, att enligt min personliga uppfattning, som,
enligt hvad jag tror, också delas af andra, det hvad flottans
nybyggnadsanslag beträffar säkerligen vore mer ekonomiskt för
staten, mera förmånligt för vårt lands industri och för den på
detta håll använda arbetarstammen samt äfven i andra afseenden
fördelakiigare, om man hade ett mera fast nybyggnadsanslag
eller någon annan liknande anordning. Jag är öfvertygad
om, att man på den vägen skulle kunna, såsom herr Carl Hvars -

Onsdagen den 10 maj. e. in. 33

son yttrade, vinna ett förstärkt försvar för samma kostnad; och
jag kan icke neka till, att jag blef glad, när jag hörde talaren
på norrbottensbänken också uttrycka sina sympatier för ett fast
nybyggnadsanslag.

Slutligen kan jag icke underlåta att också med några ord
göra en gensaga mot honom. Han sökte framlägga en hel del
detaljer, hvarför han nu icke ville vara med på denna F-båt.
Om jag icke misstar mig, har den talaren själf för några få
dagar sedan öppet sagt ifrån offentligt, att hans ståndpunkt var
den, att det inom den närmaste framtiden måste ske eu mycket
afsevärd nedsättning i- försvarsbudgeten. Att han under sådana
förhållanden icke kan vara med om något stärkande af flottan,
är ju en naturlig sak, men hvarför behöfvas då dessa detaljer?

För öfrigt kan jag icke neka till, att, då jag hörde honom
i kväll, jag erinrade mig en argumentering, som han i dag på
förmiddagen använde i eu annan fråga. Det var fråga om
kvinnans valbarhet till landsting, och han beskref då, hur man
enligt hans uppfattning plägade bära sig åt, då man ville motsätta
sig ett framställdt kraf, som man alls icke ville veta af.
Han säde: kommer då förslagsställaren fram med ett partiellt
förslag, då bruka motståndarna, som icke vilja hafva något alls,
skylla på, att man först vill se saken i dess helhet, och är det
tvärtom så, att förslagsställaren söker taga upp saken i hela
dess sammanhang, falla motståndarna återigen tillbaka på att
frågan är för stor — och så underkände då den nämnde talaren
detta sätt att resonera.

Jag undrar dock, om det icke är precis samma taktik, som
han själf nu i kväll användt i fråga om F-båten. Han vill undanskjuta
beslutet om den, tills han får en utredning, om hvilken
man icke vet, när den vare sig börjar eller slutar.

Det är emellertid för öfrigt tyvärr, tror jag, icke blott hans
taktik, utan jag undrar, om det icke har varit just samma taktik,
som gång på gång utmärkt åtminstone åtskilliga af våra
liberala motståndare i försvarsfrågan. De tala om sitt intresse
för saken, men i handling vilja de alltid hafva något annat förslag
än just det, som för ögonblicket föreligger, d. v. s. de vilja
uppskjuta de positiva åtgärderna till morgondagen. Går man igenom
försvarsfrågans historia i vårt land, skall man finna, att
det oupphörligen skett på det viset, när stora och viktiga försvarsspörsmål
varit å bane. Man har icke på den liberala sidan
vågat taga position för positiva förslag, man har stått tvekande
och vacklande, äfven då situationen varit sådan, att man
kunnat taga hela ledningen i sin hand — som den nog var år
1901 — och i sista stund har man vikit undan fullständigt.
Jag skulle verkligen vara frestad att framställa den frågan, om
man icke på den sidan förstått, att just detta sätt att behandla
Forsta kärn marens protokoll 1911. Nr 27. 3

Nr 27.

Om nyanskaffning
af
krigsfartygsmateriel.

(Forts.

Nr 27. 34

Onsdagen den 10 maj, e. m.

Om ny- försvarsfrågan, att skjuta undan de positiva åtgärderna till moranskaff-
g0n(jagen — just detta sätt har mer än något annat varit, och
krigsfar- det kommer också, så länge det fortsättes, att mer än något
tygsmatc- annat blitva ett lik i lasten på den sidan. Ty landet försvariel.
ras aldrig med växlarna på morgondagen, och vår flottas andel

(Forts.) i landets försvar betryggas heller icke genom några hänvisningar
till morgondagen — allra minst nu, då förhållandena
äro sådana, som de äro, att flottan oundvikligen behöfver erhålla
detta anslag just nu, icke för att stärkas och förökas, som

den Staaffska regeringen redan år 1906 förklarade vara nödvändigt,
utan redan för att kunna hållas uppe vid sin nuvarande

nivå. Här är icke fråga om annat än att inom ramen af de

nuvarande kostnaderna vinna något lika bra eller rättare sagd!
bättre. Och då borde, synes det mig, verkligen alla, utom afväpningsvännerna,
enligt sina egna premisser kunna vara med.

Herr Larsson gick också till sist in på några uttalanden
om framtiden. Jag skall icke följa honom där, ty jag tror icke,
att han råder så där suveränt öfver framtiden. Men då han
ville antyda, hur det skulle gå till, när Riksdagen komme att
stå inför frågan om anslag till denna F-båts fortsättande, och
när han ville i sammanhang därmed peka på haubitsfrågan,
skulle jag vilja erinra om att den första framställningen om anslag
till haubitser lades fram af den Staaffska regeringen, men det hindrade
icke, att följande regering och Riksdagar infriade fortsättningen.
Och för min„del vågar jag tro, att den svenska Riksdagen
äfven framdeles icke skall kunna drif vas till en sådan
visnepolitik, att den nekade anslag till fortsättande af ett påbör
jadt fartyg.

Herr Larsson slutade med att tala om, att det kommer en
dag härefter. — Ja, mina herrar, det kommer det! Det kommer
den dag, då det, såsom skett många gånger förut, blir
fråga för Sverige om att värna sin själfständighet, och då kommer,
såsom det sades i det yttrande, med hvilket jag inledde
mitt anförande, »vikten af en stark flotta» att kraftigt framträda,
eftersom »den i första hand får upptaga striden».

Det är inför det ansvaret, det är inför hvad den dagen
kommer att kräfva af oss, som jag för min del icke kan stå till
svars med att neka vår flotta det anslag för upprätthållande af
dess stridsduglighet, som den med nödvändighet kräfver. Vår
historia har många minnen, som tala om betydelsen för vårt
försvar af en stark flotta vid Sveriges kuster; den har tyvärr
också ett och annat minne från tillfällen, då flottan var för
svag, tillfällen, då kusterna lågo värnlösa, då handelsfartygen
uppbringades, då bygderna härjades — och då provinser måste
af trädas!

Onsdagen den 10 maj, e. m.

35 Nr 27.

Jag tror, att det är allas vår förhoppning, att de förra minnena
skola upprepas, men icke de senare; och det är därför,
herr talman, som jag yrkar bifall till statsutskottets hemställan.

Herr Jonsson: Om det i dag gällde att slå fast förhållandet
mellan landt- och sjöförsvaret, i hvilken grad vi skola lämna
flottan eller hären sina tillbörliga anslag, då kunde jag förstå
den förberedande agitation, som ägt rum före denna dag beträffande
anslaget till en pansarbåt. Men hvad är det i själfva
verket frågan gäller? Jo, ingenting annat än huruvida vi vilja
bevilja 3,880,000 kronor till påbörjande af en pansarbåt i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med den framlagda planen och ritningarna
för en båt af F-typen. Hvarför har man då så ovanligt
sökt alarmera opinionen och få villiga hjälptrupper till ett
starkt motstånd mot detta steg, som ju icke är någonting annat
än hvad vi årligen hafva beviljat under en lång följd af år i
nybyggaadsanslag till flottan?

Ja, man kan ju säga, att det är delade meningar om, huruvida
denna typ är den lämpligaste eller huruvida man skall
hafva några pansarbåtar alls, utan bara trygga sig till undervattensbåtar
och torpedbåtar. Men jag undrar, om någon på
allvar kan vilja påstå, att det går an att basera sitt sjöförsvar
enbart på torpedbåtar, om icke det är tvärtom en oafvislig nödvändighet,
att man måste hafva både pansarfartyg af lämplig
typ och torped- och undervattensbåtar. År det så, då förefaller
det mig, som om ingen tvekan bör kunna råda om att nu bifalla
det bär ifrågavarande anslaget.

Jag undrar ock, om icke enhvar, som spker opartiskt bedöma,
huruvida typen i fråga för närvarande är den lämpligaste,
skall nödgas medgifva, att mänskligt att döma kan man icke
åstadkomma eu bättre typ med nuvarande drifkraft.

Jag skulle knappast hafva behöft begära ordet för att yttra
detta, ty här hafva ju tekniskt såväl utredts båtens engenskaper
och dess duglighet för dess ändamål, men det är af en annan
anledning jag bar ansett mig böra yttra några ord i delta fall.

Både friherre Fleming och herr statsrådet och chefen för
kungl. sjöförsvarsdepartementet hafva här med mycken säkerhet
vågat påstå, att all tanke på att för den närmaste tiden
kunna få byta ut ångkraften å sådana fartyg emot oljemotorer
är hopplös och ingenting att ens fästa afseende vid. Jag vågar påstå,
att det är vågadt att så bestämdt precisera, att man icke
inom den närmaste tiden skall kunna komma till ett resultat i
detta fall, men jag förmodar, att den mindre entusiasm, som
dessa yttranden innebära, grundar sig därpå, att man kanske
icke har tänkt öfver riktigt, hvad det skulle innebära, om man
får den frågan löst eller, med andra ord, hvilken ofantlig bety -

Om nyanskaffning
af
krigsfartygsmateriel.

(Forts.)

Nr 27. 36

Onsdagen den 10 mai, e. m.

Om nyanskaffning
af
krigsfartygsmateriel.

(Forts.)

del se det skulle hafva för att få denna typ mycket starkare i
sitt stridsvärde, än när man måste magasinera dessa tunga och
stora ångpannor med sina maskiner, som taga ett ofantligt utrymme
ombord, hvithet utrymme måste skyddas med starkt
pansar, för så vidt man icke skall riskera, att hela maskineriet
kommer i olag och fartyget blir redlöst.

När jag nu är beredd att yrka bifall till utskottets förslag,
så gör jag detta med den starka förhoppningen, att vederbörande
statsråd och alla, som hafva med denna sak att skaffa, icke
blott helt lugnt skola sitta och vänta, att de skola få underrättelser
från världen rundt, att frågan är löst, utan att de skola
göra effektivt mera än så för att söka komma till råtta med
saken. Och det skulle förundra mig, att, om sjöförsvarsdepartementet
exempelvis ville kungöra och inbjuda till täflan om leverans
af maskiner af den och den styrkan, som behöfvas för att
framdrifva denna båt med den fart, som den anses böra hafva,
och under ansvar för att maskinerna skola vara effektiva och
driftsäkra — om icke då inom kanske ett eller två år sådana
skulle kunna vara att emotse. Det är ju två tredjedels år kvar,
tills något af dessa anslag behöfver tagas i ansprånk för byggande,
och användes den tiden väl, skulle det, tror jag, ligga inom
möjlighetens gränser att komma till rätta med saken och få ritningar
utarbetade, så att man därigenom skulle erhålla både
starkare pansar, bättre uppställning af — och möjligen kraftigare
artilleri.

Det är under den förhoppningen, som jag utan tvekan röstar
för anslaget i fråga. Men det vill jag ock säga, att kommer
det sedan att visa sig, att vederbörande icke sökt göra hvad som
bort göras i detta fall, då kanske en efterräkning kommer, som
icke blir så treflig.

Herr vice talmannen: Jag skall icke inlåta mig på frågans
realitet, emedan angående den så många sakkunniga uttalat sig,
och ingen lärer vilja misstänka mig för att besitta någonvsakkunskap
i föreliggande ärende.

Jag begärde ordet på grund af eu episod under debatten,
som jag icke anser böra lämnas åt tystnaden. En talare har
ansett sig uppfordrad till och haft mod att utsäga tillkommande
ting och profetera om hvad en kommande Riksdag kan komma
att tänka och besluta i sammanhang med det ärende, som nu
är föredraget. Jag vill erinra honom om, att det är en vansklig
sak att profetera, och att man gör klokast uti att underlåta
detta. Såvidt jag förstod honom rätt, så ville han till och med
sätta i fråga, att en kommande Riksdag icke skulle vilja effektuera
ett eventuellt beslut af denna Riksdag om antagande af Ftypen.
Missförstod jag honom icke, utan detta verkligen var

Onsdagen den 10 maj, e. m. 37

hans mening, kan jag icke annat än uti en sådan förutsägelse
se en verklig förnärmelse mot en kommande Riksdag.

Samme talare har också ansett sig kunna och böra uttala
ett slags hot mot oss nuvarande ledamöter af Riksdagen och har
funnit lämpligt att erinra oss om, att vi böra tänka på det svenska
folket, valmännen, och att en kommande Riksdag kan få en
sådan sammansättning, att, om 1911 års Riksdag antager förslaget
om F-båten, säkerligen icke en kommande Riksdag skall bevilja
anslag till en andra båt af denna typ. Jag kan icke erkänna
honom såsom en sådan borgesman för det svenska folket
och välj ar ne af riksdagsmän, att åt hans ord i detta afseende
bör tillmätas någon synnerlig betydelse. För min del tror jag
till och med, att, om en utredning, sådan som han sagt sig
sakna i dag, längre fram kommer att föreligga, han själf skall
vara med om att votera anslag till en andra båt af F-typen.
Men hvad som är säkert är, att ett sådant hot icke bör och icke
kommer att utöfva något inflytande på vår snart förestående
votering. Vår plikt är att handla efter vår öfvertygelse i dag
och i denna stund och lämna framtida voteringar åt, som jag koppas,
våra efterkommandes samvetsgranna pröfning.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets förslag.

Friherre De Geer, Louis: Vid den omröstning, som nu
förestår, har man att välja endast mellan rent afsl&g eller bifall,
och då intetdera af dessa alternativ tillfredsställer mig, ber
jag att med några ord få motivera mitt blifvande votum.0

Af hvad jag i denna sak kunnat inhämta, har jag fått den
uppfattningen, att det nog kan ifrågasättas, huruvida den lösning
af pansarbåtsfrågan, som nu föreligger, är den lyckligaste.
Utan att vidare inga på ämnet vill jag blott säga, att jag för
min del föreställer mig, att det kanske varit lämpligare, om vi
kunnat nöja oss med en något mindre, för våra inomskärsfarleder
mera lämpad pansarbåtstyp. Hade en sådan kunnat åstadkommas
för t. ex. -’/s af den summa, som F-båten betingar, och
den andra tredjedelen användts till anskaffning af annan sjökrigsmateriel,
tror jag det varit bäst för vår flotta. Ty, mina
herrar, behofvet af äfven andra fartyg än pansarbåtar är nog
både stort och trängande. Jag vet icke, huru många undervattensbåtar
vi hafva, men att antalet icke kan vara så synnerligt
imponerande, kan man räkna ut. Vidare ser man af en
reservation till försvarskommitténs betänkande, att vår flotta i
närvarande stund nästan helt och hållet saknar tidsenliga spaningsfartyg.
Den reservant, som omnämner detta, säger, att
svenska^ flottan, om icke spaningsfartyg snart komma att byggas,
befinner sig i samma sorgliga läge som eu armé utan kavalleri.
Om man af de 12 miljoner kronor, som F-båten kostar,

Nr 27.

Om nyanskaffning
af
krigsfartygsmateriel.

(Forts.)

Nr 27.

Om nyanskaffning
af
krigsfartygsmateriel.

(Forts.)

38 Onsdagen den 10 maj, e. in.

kunnat använda 8 eller 9 miljoner till en pansarbåt och det
återstående till undervattensbåtar eller spaningsf artyg, kan nog
hända, att det varit bättre.

Man må nu härom hysa hvilka åsikter som helst, men hvad
alla kunna vara öfverens om är, att nyanskaffning af sjökrigsmateriel
de senaste åren varit i hög grad försummad och att
det nu är högsta tid, att någonting göres, om icke vårt sjöförsvars
effektivitet skall äfventyras. Vi måste naturligtvis hålla
uppe vårt försvar, så att det icke försvagas. Jag kan icke vara
med om att betrakta försvaret som någonting, som man sträfvar
efter att efter långvariga utredningar en gång i framtiden
få det bästa möjliga utaf. Vi måste ha det färdigt så fortsom
möjligt och framför allt i dessa dagar. Det kan hända, att folken
snart börja vakna upp till mera förnuft än nu, så att de
göra ett slut på det vanvettiga rustningsraseriet, men innan detta
skett, måste man hålla i och bära försvarsbördan.

Jag anser, att det kanhända är mindre välbetänkt att bygga
pansarbåtar af den typ, som nu föreslagits, men jag vågar icke
vara med om att dela ansvaret för ett afslag. Denna båt blir
dock en förstärkning af vår flotta, och om Riksdagen beviljar
anslag till densamma, har Riksdagen därmed visat, att den vill
göra något för att hålla sjöförsvaret uppe.

Med anledning af hvad jag nu sagt kommer jag. herr talman,
att, ehuru motvilligt, afgifva min röst för bifall till utskottets
förslag.

Herr Wickman: Jag är medveten om att stå tämligen ensam
i denna kammare om den mening jag hyser och vågar uttala,
men jag är också lika medveten om, att jag icke står ensam
bland landets skattdragande medborgare, då jag vågar uttala
den meningen, att vårt land icke har eller kan åstadkomma
ett försvar, som är mäktigt att möta våra närgränsande länders
öfverlägsna vapenmakt; särskildt torde detta vara fallet med sjöförsvaret.
Det är ur denna synpunkt, som jag här vågar uttala
min mening.

Under årtionden ha på vårt försvar offrats miljoner, som
öfverstigit landets ekonomiska bärkraft. En talare här i kammaren
sade nyss, att alla äro ense om försvarets kraf och försvarsmöjligheterna,
utom socialisterna, som icke vilja hafva något
försvar alls. Mina herrar, jag tillåter mig säga, att äfven
bland dessa finnes de, som vilja hafva ett försvar, men icke ett
sådant försvar, som på skattevägen utarmar det svenska folket.
Vi vilja söka i den mån det är möjligt för landets bärkraft att
vara med, men när denna icke räcker till, då våga vi säga nej.
Herr sjöministern sade nyss, att äfven den typ, som nu är ifrågasatt,
icke är mäktig att möta stormakternas slagskepp. Det är

Onsdagen, den 10 maj, e. m.

39 Nr 27.

detsamma, som vi alltid sagt till oss själfva och Riksdagen, när
kraf under årtionden uppställts om nyanskaffning af pansarfartyg.
Hvad har detta ländt till för nytta? Jag vågar påstå ingen,
ty innan dessa typer blifvit färdiga och tillräckligt afprofvade
med en eller annan lustresa till främmande farvatten, anses
fartygen vara olämpliga och uppläggas vid våra flottstationer.
Jag skulle vilja fråga den ärade talare, som påstod, att
socialisterna icke önska något försvar: om han, sedan han sett
efter, hvad dessa miljonfartyg ha kostat, och de skatteuttagningar,
som skett för att bekosta dem, ländt till för nytta, kan
man icke då få den uppfattningen, att detta försvar är onyttigt
och olämpligt? Jag har nyligen varit i tillfälle att titta på sådana
där nyligen byggda sjöfartyg som nu anses odugliga, och jag
kan icke neka till att på mig verkade det synnerligt obehagligt,
när jag visste, att ett förslag om uttagande från det svenska
folket af många miljoner till ytterligare anskaffning af sådan
materiel förelåg som ett slöseri med svenska folkets medel. Jag
vill icke ingå i några detaljer, utan ber att få understryka hvad
den förste talaren anförde, och jag vill äfven instämma uti hans
slututtalande, däri han vädjade till och varnade kammaren för
framtiden, då man nu går att fatta sitt beslut.

Mina herrar! Det är ur denna synpunkt, ur fredens och
kulturens synpunkt, som jag tror att vi kunna försvara vårt land
lika väl utan att af det skattdragande folket uttaga de sista
örena och lägga dem till försvaret, som ändå i framtiden icke
blifver tillräckligt. Yi hoppas på en lycklig framtid å kulturens
område, så att vi icke behöfva tänka på, att den ena nationen
skall stå väpnad mot den andra.

Ur denna synpunkt ber jag att få yrka afslag å utskottets
hemställan.

Herr Hägglund: Herr talman! Det var närmast med anledning
af det yttrande af den ärade representanten på norrbottensbänken,
hvarom herr vice talmannen nyss ordat, som jag
begärde ordet. Herr vice talmannen har på ett kraftigt och
värdigt sätt tillbakavisat detta yttrande, och jag skulle därför
kunna afstå från att besvära kammaren, men då jag emellertid
nu fått ordet ber jag att få uttala ytterligare några ord i anledning
af och med anslutning till nämnda yttrande.

Den, som i någon mån aktgifvit på det sätt, på hvithet
försvarsfrågan under senare tider behandlats i vårt land, torde
knappast kunna värja sig för den tanken, att denna för vårt
folk så synnerligen viktiga angelägenhet blifvit neddragen — ja,
jag använder just detta ord — till ett medel, hvarmed man icke
så litet spelar om den politiska makten. Då jag, såsom jag
tror, har rätt i detta omdöme, kan jag icke underlåta att vid

Om nyanskaffning
af
krigsfartygsmateriel.

(Forts.)

Nr 27. 40

Onsdagen den 10 maj, e. m.

Om ny- detta tillfälle uttala mitt beklagande däröfver. Värnandet af
anskaff- iar,dets urgamla frihet och oberoende borde af alla partier ställas
krigsfar- P& högt plan, att det blefve oåtkomligt för alla egen tygsmate-

nyttiga politiska spekulationer, och hvarje politiskt parti, synes
rid. det mig, som håller fosterlandet kärt, borde oafsedt sin politiska
(Forts.) uppfattning enigt samverka med öfriga partier, då det gäller
att följa våra fäder i deras fotspår, att söka värna vår frihet
och själfständighet. Så synes det mig böra vara, men så är det
tyvärr icke. Synnerligast under denna riksdag ha här i Riksdagen,
i pressen och ute på folkmöten landet rundt uttalanden
gjorts och uppmaningar gifvits, som uppenbarligen afsett att, så
att säga, ställa försvarsfrågan på afskrifning. Man har visserligen
ibland icke så alldeles tydligt och rent uttalat ordet, afväpning,
men i dess ställe så mycket kraftigare framhållit, att
man för närvarande icke bör anslå ett enda öre till försvarets
utveckling och vidmakthållande och framför allt icke till pansarbåtar
af F-typen, åtminstone icke förrän eu fullständig utredning
och planmässighet förefinnes.

Frågar man då hvari denna planmässighet och utredning
skall bestå, svaras det: jo, vi önska utredning om landets ekonomiska
bärkraft och om, huru mycket man i främsta rummet
bör anslå till ålderdomspensionering och andra kulturella och
sociala förbättringar, och desslikes skall man söka utfundera,
huru de 40 millioner kronor, som bränvinstillverkningen nu lämnar,
skola anskaffas, sedan rusdrycksförbud blifvit infördt i vårt
land. Finnes sedan något öfrigt att tillgå, säger man sig vara
benägen att taga i allvarligt öfvervägande, huru mycket man
häraf bör offra åt försvarets utveckling, allenast en fullständig
planmässighet kan åstadkommas och framför allt godkännas af
allmänheten ute på — folkmöten.

Man söker visserligen icke bestrida, att vår flotta är i stort
behof af nybyggnad för att kunna fylla sina uppgifter, men
typen för nya pansarfartyg bör först granskas och godkännas
af folket. I fråga om landets bärkraft ha åtskilliga sakkunniga
uttalat sig, och att döma af deras uttalanden förefaller det icke
vara så afskräckande, att man icke skulle kunna bevilja det anslag,
som här är i fråga, hvilket vida understiger många andra
förut af Riksdagen beviljade dylika anslag. De — som föreslå
afväpning kan man förstå. De äro antingen kosmopoliter och
tycka, att det ena landet kan vara så godt som det andra; de
frukta med ett ord icke för att vårt land skall blifva underkufva
dt, eller också anse de, att den s. k. fredsrörelsen, såsom den
siste talaren uttryckte sig, skall kunna åstadkomma, att folk och
stater kunna lefva i broderlig sämja utan strid och örlig. Men
denna förhoppning torde, såsom jag tror, säkerligen länge få
vänta på sig, ty så länge maktlystnad och egoistiska beräkningar

Onsdagen den 10 maj, e. in.

41 Nr 27.

finnas inneboende hos mänskligheten, är det nog så, att den Om nysiarkaste
afgår med segern, oafsedt hvad rättvisa och billighet an,skaffkräfva.
^ ^ ™!gsfar De,

hviika yrka på utredning och fullständig planmässighet tygsmateför
försvaret, säga sig icke haft nödig tid eller ägt tillgång till riel.
den sakkunskap, som en ny utredning kräfver. Den tid, som i (Forts.)
grundlagen finnes angifven för motioners afgifvande i anledning
af kungl. propositioner, är för kort, för att de skulle kunna
komma fram med ett eget förslag. Men de personer, hviika
såsom ledare stå i spetsen för dessa åskådningar och uttalanden,
synas hafva glömt, att de själfva varit med och deltagit i det
arbete, som försvarskommittén nyligen slutfört. Som bekant
funnos nti försvarskommittén tre ledamöter af det liberala partiet.

Dessa deltogo i arbetet under en tid af omkring tre år. Det
synes mig, att de åtminstone under denna tid haft möjlighet
att förskaffa sig tillräcklig sakkunskap för att kunna framlägga
ett eget förslag; ja, det förefaller mig till och med, att dessa
herrar borde känt sig pliktiga att så göra. Den omständigheten,
att deras åsikter i den föreliggande frågan icke sammanföllo med
den uppfattning, flertalet af kommitténs ledamöter hyste, hindrade
dem väl icke från att få fram sina åsikter reservationsvis, och
då hade de ju framkommit till såväl Kungl. Maj:tsom Riksdagen.

I stället för att så handla, hvilket förefaller mig varit det mest
riktiga, ansågo de det vara förenligt med sin plikt att lämna
kommittén och dess arbeten och först under denna riksdag och
på folkmötena landet rundt komma åter för att göra anmärkningar
öfver hvad kommittén föreslagit. Men icke ens nu vilja
de framlägga något eget förslag, utan fortsätta allenast med
yrkandet på nya utredningar och framläggande af nya planmässiga
förslag. Ett sådant förfaringssätt förefaller mig vittna,
jag må öppet säga det, om den obotfärdiges förhinder och eu
förhalningspolitik, som jag anser att vi icke böra följa, i all synnerhet
som man näppeligen någonsin torde kunna enas i fråga
om landets ekonomiska bärkraft och huru mycket som bör afsättas
till kulturella ändamål, innan något bör gifvas för landets
försvar. Men, mina herrar, jag tror, att våra fäder i forna dagar
icke räknade och handlade på detta sätt, då det gällde att utrusta
armé och flotta för landets försvar, och jag betviflar högeligen,
att landets ekonomiska bärkraft, folkets ställning och förhållanden
voro bättre på den tiden än nu. Tro verkligen dessa
herrar, som stå i spetsen för oppositionen, att vi i den dag som
i dag är, behöft rådslå och diskutera angående den föreliggande
frågan, om våra fäder handlat på samma sätt, som de nu göra.

För min del tror jag det icke.

Man invänder vidare att svenska folket icke vill ha F-typen,
ty den komme att ruinera landet. Detta har uttalats vid åtskil -

Nr 27. 42

Onsdagen den 10 maj, e. m.

Om ny- liga möten, som hållits landet rundt. Ja, men hur går det till
anskaff- vj^ dessa möten? Jo, en föredragshållare eller en af ledarne
krigsfar- själfva håller först ett föredrag, däri han på allt sätt utdömer
tygsmate- F-typen såsom varande olämplig och omöjlig för försvaret och
riel. dessutom så dyrbar, att sedan man skaffat sig den och erfor(Forts.
) derliga båtar af samma typ, kommer landets ekonomi att äfventyras.
År det under sådana förhållanden så synnerligen underligt,
att folket reagerar mot en båt af denna typ? Mig förefaller
det icke underligt. Men om man vid dessa möten ville vara
välvillig och förklara, att de sakkunniga, som hafva hörts angående
denna båt — tillika med försvarskommittén — hafva i
det närmaste enhälligt uttalat sig för dess lämlighet, och om
man därjämte upplyser om, att här föreligger det icke några
större kraf på anslag i och för denna pansarbåt, än hvad Riksdagen
vid många tillfällen förut gifvit i och för pansarfartygs
b3rggande, så är jag öfvertygad, att folket icke skulle göra de
uttalanden, som det nu ofta gjort.

Man kan icke begära, att allmänheten skall kunna bedöma
sådana frågor, som den här föreliggande, ute på ett folkmöte
utan sakkunskap och utan föregående undersökning. Det är
helt naturligt, att de måste tro på föredragshållaren, som de
anse äga bättre förutsättningar för att bedöma den föreliggande
frågan. Vårt folk har så ofta visat och visar, snart sagdt, dagligen,
att det önskar att få duglig krigsmateriel. Detta visa
exempelvis våra skytteföreningar. Ingen skyttemedlem nöjer sig
med att få ett dåligt vapen i sin hand. Nej, han skaffar sig
själf ett godt vapen, äfven om det kostar honom kännbara uppoffringar.
Han vet mer än väl, att det är med ett godt vapen,
som han kan nå målet. Så kommer det nog också att förhålla
sig beträffande ifrågavarande krigsfartyg. Ingen far eller mor
vill i farans stund sända ut sin son på ett pansarskepp, om
hvilket de tro eller äro öfvertygade, att vid första träffning kommer
detta icke att kunna mäta sig med motståndarens. Staten
har skyldighet att med till huds stående medel söka skydda de
lif, som i farans ögonblick utkommenderas för att rädda landet,
dess frihet och sjelfständighet. Inom de djupare leden har jag
aldrig någonsin hört någon, som uttalat ogillande öfver, att
vårt land i fordna dagar väl rustat sig för sitt försvar, och om
de män, som stått i spetsen för försvaret med mod och kraft,
har jag för min del endast hört loford och berömmelse från de
bredare lagren af vårt folk.

Herr talman! Jag är därför förvissad om, att vårt svenska
folk, om det upplyses om de sakliga och verkliga förhållandena,
icke kommer att anse det vara något slöseri eller ett oriktigt
handlingssätt, att Riksdagen beviljar det anslag, som här kräfves.
Jag är visserligen öfvertygad — jag känner det — att

Onsdagen den 10 maj, e. m.

43 Nr 27.

vapen smidas och komma att smidas för att användas vid den
stundande valkampanjen mot alla dem, som vågat rösta för,
eller ännu mera mot dem, som, uttalat sig för F-båtens anskaffning
— hvarom också herr Larsson på norrbottensbänken
nyss gaf oss eu öppen bekräftelse, med tillagd maning och varning
— men detta kommer likväl icke att förhindra mig att följa
hvad mitt förstånd bjuder. Jag kommer därför att med min
röst stödja det föreliggande förslaget, och jag yrkar bifall till
utskottets betänkande.

Herr Larsson Jacob: Den siste ärade talaren, antar jag,
ursäktar mig, att jag icke kan befatta mig med att upptaga till
besvarande alla de älskvärdheter, han behagade servera det parti,
jag tillhör. Jag begärde ordet, med anledning af hvad den ärade
representanten på västmanlandsbänken yttrade. Han begagnade
tillfället i afton, liksom han gjort åtskilliga gånger förut, att erinra
om hvad som skedde år 1906. Han började sitt anförande
med att läsa upp ett yttrande utaf sjöministern i den Staaffska
regeringen, och han pekade på, att i detta yttrande instämde
alla de öfriga ledamöterna i regeringen. Han tycks emellertid
hafva förbisett, att den sjöminister, som yttrade detta, står antecknad
såsom reservant inom försvarskommittén mot F-båteu,
hvilken han betecknade vara för våra förhållande alldeles olämplig
och alldeles för dyr. Sålunda kan väl näppeligen hans anförande
till statsrådsprotokollet 1906 af den ärade talaren med
någon framgång tagas till intäkt för F-båten.

Vidare frågade han, hvad mina detaljanmärkningar tjäna
till, då jag offentligen förklarat, att jag är af den fulla öfvertygelsen,
att vi måste med det snaraste komma till afsevärda
begränsningar af försvarskostnaderna. Den ärade talaren har
uppenbarligen missförstått mig. Jag har ingalunda yrkat afslag
på grund af några detaljanmärkningar. Jag har yrkat afslag på
grund af ungefär samma skal, som den af honom citerade sjöministern
i 1906 års förslag, nämligen att nu föreliggande förslag arföl’
dyrt, och detta mitt afslagsyrkande står i fullständig öfverensstämmelse
med min uppfattning, att vi måste komma till ett nedbringande
af försvarskostnaderna. Då är det ju alldeles uppenbart,
att jag icke kan gå med på ett förslag, om hvilket jag har
den öfvertygelsen att det, i stället för att göra försvarsböraan
lättare, måste göra den tyngre.

Herr vice talmannen utlöste de känslor, som, därom var
jag naturligtvis på förhand fullt beredd, rörde sig inom denna
kammare, då jag fällde de uttryck, som. han fann vara — jag
vet icke, om han sade ordet — anstötiiga. Jag lyssnade uppmärksamt
till herr vice talmannen, men jag måste beklaga, att
jag icke af innehållet kunde få fram så synnerligen mycket, som

Om nyanskaffning
af
krigsfartygsmateriel.

(Forts.)

Nr 27. 44

Om nyanskaffning
af
krigsfartygsmateriel.

(Forts.)

Onsdagen den 10 maj, c. m.

betingade denna allvarliga och djupt upprörda ton, med hvilken
yttrandet riktades mot mig, och därför får jag bekänna, att jag
icke funnit mig på ringaste sätt imponerad af det, och det föranleder
mig icke att taga tillbaka ett enda ord af hvad jag sade.
Hvad var det för anmärkningar herr vice talmannan gjorde?
Han påstod att jag hade tillåtit mig att profetera. »Man gör [klokast
i,» sade han, »att icke profetera». Jag har aldrig tillåtit mig
att profetera. Det ligger något annat än att profetera däruti,
att man kan tillåta sig ait hafva en mening om hvad som kan
blifva följden af en handling, som man företagit. En sådan
mening tillåter jag mig hafva och uttala. Det är min rätt.

Vidare förmenade herr vice talmannen, att jag hade uttalat
mig förolämpande mot den kommande riksdagen. Nej, herr vice
talman 1 Det är ingalunda en förolämpning. Hvad är det, som
det bär är fråga om? Det är fråga om att draga en växel på
kommande riksdagar. År jag icke öfvertygad att den, på hvilken
jag drager växeln är ense med mig om, att ändamålet är
riktigt och godt, då må jag väl vara berättigad att uttala min
förvissning om, att sådana växlar kunna komma att återgå med
protest för uteblifvet godkännande eller eventuellt för uteblifven
betalning.

Det var egentligen dessa båda anmärkningar, som herr vice
talmannen riktade mot mig, och jag bär dessa anmärkningar
med mycket jämnmod. Men härtill kom en tredje anmärkning,
nämligen att det, jag yttrat, skulle innebära ett hot mot denna
kammare. Nej, förlåt mig, jag vet mycket väl, att ett hot icke
hade varit på sin plats och hade varit fullständigt ändamålslöst.
Jag har icke åsyftat att på något sätt uttala ett hot. Det är
väl icke ett hot, att man meddelar, hvad man tänker kunna
blifva effekten af detta förslags antagande, och om den effekten
har jag en helt annan mening än herr vice talmannen. Jag tror,
att jag utan att besitta profetians gåfva kan hafva god grund
till att bedöma, hvilken effekt ett antagande af detta förslag
skall komma att hafva på det skattdragande svenska folket.

Herr Berger: Jag har ingen särskild sakkunskap i den
föreliggande frågan; men jag har naturligtvis försökt att sätta
mig in i densamma, så godt jag kunnat, och jag har därvid
kommit till den öfvertygelsen, att omsorgen om fäderneslandets
oberoende krafvel’, att anslag nu beviljas för byggande af den
föreslagna pansarbåten. Det vore enligt min tanke eu alltför
sorglös politik att nu förhala tiden med ett uppskof, som ju
kan blifva ödesdigert för vårt land.

Jag har endast velat med dessa ord angifva min ståndpunkt
i frågan, och det är utan tvekan, som jag, herr talman, yrkar
bifall till utskottets hemställan.

Onsdagen den 10 maj, c. m.

45 Nr 27.

Herr Petersson, Alfred: Jag skall verkligen iakttaga den
varning, som herr vice talmannen nyss gaf. Hvad mig själi''
beträffar, skulle jag i allt fall gått samma väg, äfven om den
varningen uteblifvit. Jag skall icke profetera. Däremot skall
jag med hr talmannens och kammarens tillåtelse be att få med
några ord beröra dels något, som hör till det förflutna, och dels
det närvarande.

Jag kan då icke neka till, att försvarsfrågan för närvarande,
och enkanneligen denna F-båtsfråga, befinner sig uti ett synnerligen
säreget, jag skulle vilja säga prekärt läge, ett läge, som är olikt,
såvidt jag förstår, det läge, som försvarsfrågan tiar haft under
åtminstone de senaste årtiondena och i hvarje fall den tid,
jag varit med i Riksdagen och kunnat följa denna fråga.
Jag har nämligen varit med, då åtskilliga försvarsspörsmål varit
före och då viktiga sådana spörsmål också hafva blifvit
lösta, men jag kan aldrig påminna mig, att linierna då, på
samma sätt som nu, gått strängt efter partigränserna, utan de
hafva i stället vid hvart och ett af dessa tillfällen gått rakt igenom
partierna, oberoende af dem. Nu måste jag konstatera,
och det kan icke i stort sedt förnekas, att linierna gå mycket
strängt efter partilinierna. Det synes mig som om tilltron och
tillslutningen till det förslag, som vi i kväll debattera, knappast
går en hårsmån utöfver dessa partigränser. Detta förefaller mig
vara rätt underligt. Jag tviflar icke ett ögonblick på, att icke
detta förslag blir Riksdagens beslut, men jag vågar på samma
gång hysa den meningen och den tron, att detta sker med anlitande
af just partidiciplinära medel, med anlitande af de
yttersta resurser, som partipolitiken har till sitt förfogande.
Detta är något säreget, på samma gång som det är att beklaga,
enligt mitt förmenande. Detta måste hafva någon orsak, måste
hafva eu förklaring, och hvari ligger denna förklaring? Man
säger, att den ligger uti oviljan hos de andra partierna mot försvaret
såsom sådant. Det har sagts här, att man konstruerar
hinder, som egentligen icke är något aunat än ett slags omskrifning
af, att man i själfva verket ingenting vill uti försvarsfrågan.
Det är en förklaring, som åtminstone icke af mig kan godkännas,
och en förklaring, som jag__ också tror fullkomligt saknar,
i stort sedt, grund för sig. Äfven jag, mina herrar, och
det parti, som man här har talat mycket ofördelaktigt om, minst
sagd!, vilja verkligen ett väl ordnadt försvar. Det är ju emellertid
icke så underligt, om man har olika tankar om eu sådan
fråga och ett sådant förslag, som nu är å bane. Jag skall strax
komma till det, men dessförinnan skall jag be att få, i sammanhang
med dessa skarpa ord från herr vice talmannen,
nämna, att folkets förtroende och försvarsfrågan hafva dock det,
allra intimaste samband med hvarandra, och jag tror, att det

Om nyanskaffning
af
krigsfartygsmateriel.

(Forts.

Nr 27. 46

Onsdagen den 10 maj, e. in.

Om ny- gr ur ren försvarsvänlig synpunkt ofantligt viktigt, att man icke
anskaffa detta sätt för fram försvarsfrågan, så att man skiljer ifrån
krigsfar- sig störa skaror af folket. Jag kan nämligen icke se annat, än
tygsmate- att störa skaror af folket fattas och icke äro med sin sympati
riel. och tillslutning för denna fråga, när man nu voterar ett bifall.
(Forts.) Jag kan icke annat än draga denna slutsats af det förhållandet,
att det i hvarje fall är det inom landet varande största politiska
partiet, som tycks vara frånvarande och som icke kan gifva
sin anslutning till detta förslag. Detta är, mina herrar, något,
som är ganska betecknande och som man icke kan frånkänna
en mycket stor betydelse. Det är icke riktigt enligt mitt förmenande,
om man löser viktiga frågor mot opinionen hos den stora
massan utaf folket, hvars förtroende och kärlek till försvaret man
behöfver, om det skall gå lyckligt i längden. Hvad nu framtiden
beträffar, är det af synerligen stor betydelse, att man länkar
de politiska förhållandena så, att man banar väg äfven under
framtiden för en lycklig politik och äfven för förtroendet
för försvaret.

Jag skall i detta hänseende, just i fråga om hvad som kan
anses vara klokt eller icke klokt i fråga om politik, be att få citera
några ord, som yttrades vid ett tillfälle utaf en i denna kammare på
sin tid mycket aktad person. Det var landshöfding Wennerberg.
Han sade just, när eu försvarsfråga debatterades: »Klokhet,

mina herrar, är en dygd och jag respekterar den Det finnes
dock klokhet af många slag. Det vanligaste slaget är klokhet i
handel och vandel, som söker för stunden eu fördel i sitt eget eller
de sinas intresse. Den klokheten må gälla hvad och hvar den kan,
men icke mera och icke här. Det som här bör råda, vid bestämmandet
af Riksdagens handlingssätt, det måtte väl vara den
art af klokhet, som med ett gammalt godt namn kallas statsklokhet.
Den skiljes lätt nog från den andra, ty dess stadiga
ögonmärke ser man af historien vara icke stunden, utan framtiden,
icke någras eller enskildas fördelar, utan allas, d. v. s.
statens».

Jag skall nu med några ord tala om det förslag, som föreligger.
Jag skall naturligtvis icke försöka att gå in på några
detaljer om den föreslagna fartygstypen och dess olika egenskaper,
men när man förvånar sig öfver, att ett motstånd har
kunnat resas mot detta förslag, när man förvånar sig öfver såsom
det sagts, att man ute i landet har talat mot detta förslag
och försökt få en opinion däremot, då säger jag, är det så
mycket att förvåna sig öfver? Man skall komma ihåg, att här
föreligger ett väsentligt afsteg från den väg, på hvilken man
förut gått. Här är fråga i allt fall om att införa i flottan en
fartygstyp, som med afseende på kostnader för det första skiljer
sig mycket väsentligt ifrån hvad vi förut haft i vår flotta,

Onsdagen den 10 maj, e. in.

47 Nr 27.

liksom i afseende på fartygens storlek. Är det så underligt, att Om nyman
gör anmärkningar mot det förhållandet, att man vid fram- an_skaffläggande
af detta förslag icke låtit det åtföljas af något slags ''krivsfaruttalande
från regeringens sida, om hvad man tänker i afseende tygsmatepå
flottans utveckling under den närmaste tiden framåt och riel.
hvad den skall kosta årligen? Jag tillåter mig här återgifva, (Forts.)
hvad eu här i kammaren mycket aktad ledamot har yttrat om
högerns ställning till försvarsfrågan, nämligen att högern fordrar,
att hela sanningen skall läggas fram, så att man kan
öfverblicka konsekvenserna. Det är icke så i den Kung!, propositionen,
att hela sanningen i dessa frågor är framlagd. Det
är icke så, att man kan öfverblicka konsekvenserna däraf. Det
står icke till, att man kan göra det påståendet. Man kan göra
kommentarier och uttalanden, men i den kungl. propositionen
finnes icke någonting sådant. Jag vill dessutom säga, att man
behöfver icke vara fackman för att, om man läser den utredning,
som föreligger här, förstå, att icke uppgifter, egenskaper
och kraf, som uppställts för detta nya fartyg, också äro verkligen
uppfyllda i afseende på denna fartygstyp, som man föreslår
oss. Och det bör ju icke utgöra något klander i och för sig
beträffande fartygstypen, däremot kanske mer ett klander mot
dem, som uppställt dessa kraf, därför att krafven icke hafva
kunnat vid närmare öfvervägande fyllas.

Jag skall tillåta mig uppläsa några af de hufvudegenskaper,
som 1906 års sakkunniga uppställde såsom kraf och fordringar
i afseende på den fartygstyp, som skulle åstadkommas. Jag
förbigår det, som säges om nödvändigheten att begagna skärgårdens
militärleder. Hvad i andra punkten säges är, »att farten
bör vara öfverlägsen den hos nu befintliga eller projekterade
slagskepp». Ingen människa vågar påstå, att det kraf vet verkligen
är uppfylldt i afseende på den fartygstyp, som nu föreligger.
Det är icke möjligt. Visserligen föreligger icke i den
kungl. propositionen sådant material, att man med begagnande
af det materialet kan afgöra och bedöma denna fråga. Det får
man förskaffa sig på annat håll. Men det är uppenbart, att
det finnes både flytande och projekterade slagskepp, som hafva
högre fart än detta fartyg. Jag säger ännu en gång, att jag
tror dessa kraf äro uppställda så, att de med den snabba utvecklingen
af fartygstekniken icke kunna fyllas. Så hafva vi den
svära artilleriestyckningen. Härom säga de sakkunniga: »I

artilleribestyckningen måste ingå kanoner, hvilka med hänsyn
till sin effekt kunna jämföras med de kraftigaste kanoner på
utländska slagskepp och hvilka på antagliga stridsafstånd skola
kunna genomslå pansarskyddet för dessa kanoner». Jag tror
heller icke, att man kan påstå, att dessa kraf, som blifvit uppställda,
äro fyllda i denna typ, som nu föreligger.

Nr 27. 48

Onsdagen den 10 maj, e. m.

Om nyanskaffning
af
krigsfartygsmateriel.

(Forts.)

Jag har med dessa anläggningar velat påvisa, att nog kan
man hafva anledning att skrifva frågetecken. Saken är icke
alls så enkel för alla, som den är för några. Många behöfva
ju vid bedömandet af denna fråga endast hafva klart för sig,
att de vilja hafva ett starkt sjöförsvar, och att i detta sjöförsvar
böra ingå pansarfartyg. Det kunna vi vara eniga om alla bär.
Men när det kommer till fartygstypen, är man nöjd med det,
att de sakkunnige sagt, att denna typ är bra, och att
man icke kunnat förebringa någon, som är bättre än denna,
och så är saken klar.

Det är icke heller enligt mitt förmenande riktigt att i den
politiska debatten ställa saken så, att all kritik skulle vara oberättigad,
all kritik skulle motiveras af detta: man vill ingenting.
Allt hvad som förelägges till antagande, det vill man icke, utan
då vill man alltid någonting annat. Jag tror, att man skjuter
öfver målet, då man resonerar på det sättet. En saklig kritik
och olika meningars sammanjämkning hafva ofta varit den väg,
på hvilken man kommit fram i politiken, och ofta den väg,
hvarpå man kommit fram äfven i försvarsfrågan. Jag tror att,
om man hade anlitat den vägen på ett tidigare stadium i denna
fråga,, det hade varit lyckligt. Ett tidigare anlitande af den
vägen hade kanske icke ställt försvarsfrågan i den situation, i
hvilken den nu befinner sig. Hvar förklaringen ligger till att
man skött denna utredning och från regeringshåll fört fram
frågan såsom man här gjort, skall jag icke yttra mig om. Det
är möjligt, att man tänkt sig, att högern efter den stora konsolideringen
var stark nog att sköta den saken själf. Men, mina
herrar, jag tror för min del icke, att det är riktigt statsmannaklokt,
för att använda en nyss citerad politikers ord, att handla
efter dylika principer. Jag skall icke längre upptaga kammarens
tid, utan sluta med att yrka bifall till den reservation, gom finnes
bifogad betänkandet. Det är den enda utväg, som står mig
öppen, såsom frågan nu ligger.

Herr Wallenberg: Här se herrarna en före detta medlem
af den mycket kritiserade, för att icke säga äcklade och häcklade
förgvarskommittén. Jag hörde till de sex lekmännen, som
från början insattes i kommittén. Tre rymde sin väg såsom
herrarna veta, och vi tre andra hade sedermera, såsom herr
statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet nyss yttrade,
att uttala vår mening äfven i militära frågor. När denna pansarbåtsfråga
inkom från regeringen för att behandlas af försvarskommittén,
måste jag tyvärr resa till utlandet, men dessförinnan
inlämnade jag opåmint till kommitténs ordförande en promemoria,
som angaf min ställning till frågan. I denna promemoria
■erkände jag nödvändigheten af att Sverige har sjögående pan -

49 Nr 27.

* Onsdagen den 10 maj, e. m.

sarbåtar, och jag är beredd att när som helst försvara denna
åsikt, som jag tror delas af alla militära auktoriteter.

När jag gjort detta erkännande, så kom frågan nr 2: huru
skola dessa pansarbåtar vara beskaffade? På denna fråga svarade
jag i min promemoria, att de skola vara så beskaffade, att
de ingifva förtroende hos det befäl och det manskap, som till
följd af sin plikt nödgas riskera, för att icke säga offra sina lif
för fosterlandet. Min åsikt är, att människomaterialet är det
dyrbaraste vi hafva. Min åsikt är, att vi hafva skyldighet att
till detta människomaterials förfogande ställa den yppersta tekniska
materiel, som våra tillgångar tillåta oss anskaffa.

Kommer så den andra frågan, just den, som förekommer i
1906 års statsrådsprotokoll, nämligen att vi skola anskaffa denna
förtroendeingifvande materiel i den män våra ekonomiska resurser
sådant medgifva. Detta nedskref jag också. När jag
skref detta, var det ännu dyningar efter den sista världskrisen.
Men när jag i dag uttalar min åsikt i pansarbåtsfrågan, kan jag
samtidigt uttala min åsikt i den ekonomiska frågan. Jag anser,
att våra ekonomiska resurser tillåta oss skaffa denna fullgoda
materiel. Hvad är det nu, mina herrar, som gör en pansarbåt
fullgod? Det är tre ting: det är bepansringen, det är artilleriet
och det är farten. För våra förhållanden tillkommer nu en faktor,
som måste vara bestämmande, och det är våra inhemska
farvatten. Jag kan icke göra en sjögående pansarbåt större, än
att den kan befara vår skärgård. Där är således gränsen. Nu
vågar jag påstå, att inom denna gräns är pansarbåtstypen F
det bästa, som för närvarande kan åstadkommas.

Man har vidare sagt, och det har äfven här framförts af
eu talare, som har tillstyrkt byggandet af pansarbåten, att man
skall hafva sin uppmärksamhet riktad på de s. k. oljemotorerna.
Detta är för mig för ögonblicket en underordnad sak, men alldenstund
jag tillhör dem, som kanske mest i detta land hafva
sysslat med de moderna oljemotorerna, tillåter jag mig om den
saken yttra några ord. För 11 år sedan inköpte jag jämte några
andra patentet på den yppersta oljemotorn, som då fanns och
hvilken ännu i dag är den yppersta, den s. k. Dieselmotorn.
Den svenska typen af Dieselmotorn är erkänd att vara den yppersta
som finns. Vi hafva oaflåtligt arbetat på att experimentera
ut eu maskin för sjögående fartyg. Vi hafva till flottan
levererat maskiner till undervattensbåtar. Vi äro för närvarande
på det stadium, att vi kunna tillverka dylika maskiner upp till

1,000 hästkrafter. Längre hafva vi icke kommit, och vi förutse,
att ännu skall det taga rätt rundlig tid, innan man kan för att
icke riskera sin prestige, sin heder, bjuda sjöförsvaret sådana
maskiner, som äro i fråga för pansarbäten F. Där äro nämligen
behöfliga två maskiner på 7,000 och en maskin på 4,000
Första kammarens protokoll 1911. Nr 27. 4

Om nyanskaffning
af
krigsfartygsmaleriel.

(Forts.)

Nr 27. 50

Onsdagen den 10 maj, e. in.

Om nyanskaffning
af
krigsfartygsmateriei.

(Forts.)

hästkrafter, således tillsammans 18,000 hästkrafter, och dit hafva
vi icke ännu kommit, och det dröjer så länge, att den frågan
får icke förhindra vidmakthållandet af vårt sjöförsvar.

Jag kan konstatera riktigheten af livad herr statsrådet och
chefen för sjöförsvarsdepartementet yttrade, att från departementets
sida följes denna fråga med oaflåtlig uppmärksamhet.

Till sist ett ord med anledning af hvad den förste och den
senaste talaren i kväll hafva yttrat. Af deras uttalanden framgår
det tydligt hvad vi alla vetat förut, men kanske ingen uttalat
före mig. Den här frågan är icke längre för dem en sakfråga,
det har blifvit en personfråga. För min del kommer ),ag
aldrig att använda en så allvarsam sak som fosterlandets försvar
till politiskt tillhygge.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets förslag.

Friherre Fleming: Jag begärde ordet egentligen därför att
eu ärad talare på gäfleborgsbänken sade, att jag uttalat mig
kategoriskt mot användandet af oljemotorer. Jag ber blott att
få säga, att det gjorde jag icke. Jag sade att för närvarande
äro de icke så utvecklade som erfordras, och efter den sista
ärade talarens anförande skall jag visst icke vidare ingå på den
frågan. Personligen skulle det mycket glädja mig, om oljemotorer
fortast möjligt kunde komma till användning.

Men efter jag bär fatt ordet, skall jag begagna tillfället att
äfven säga eu annan sak angående ett anförande från en annan
talare på gäfleborgsbänken. Det föreföll att vara riktadt mot
mig och mitt uttalande om den socialistiska ståndpunkten. Han
säde, att socialisterna vilja hafva ett försvar, men icke ett sådant,
som för mycket betungar det skattdragande folket. Efter
de uttalanden, som äro gjorda på den s. k. partikongressen, får
den ärade talaren ursäkta, att jag icke förstår sammanhanget
mellan hans yttrande nu och de uttalanden, som gjordes på
denna kongress, och för öfrig! är det i detta fall icke fråga om
att öka skatterna för det utarmade folket. Det är uttryckligen
sagdt, att nu förevarande fråga icke skulle drifva kostnaderna
utöfver den budget, som utgått under många år. För öfrigt
föreföll det af talarens anförande, som om han var ledsen öfver
att våra pansarbåtar icke kommit till användning. Det är en
ståndpunkt, som icke någon annan, tror jag, vill följa, ty hafva
våra pansarbåtar gjort det, att vi icke kommit i krig, tror jag
vi skola vara nöjda. Att hysa den förhoppningen, att de skola
komma att användas mot verklig fiende, visar hän på en linje,
som man icke torde böra följa.

Herr Nyström: Den ärade talare på gäfleborgsbänken, som
nyss hade ordet, gjorde några allmänna reflexioner, som icke

Onsdagen den 10 maj, e. m.

51 Nr 27.

höra stå utan kommentarier vid detta tillfälle. Han framhöll, att
försvarsfrågan denna gång varit en partifråga, och han har kanske
rätt i det påståendet. Men hvem har gjort fosterlandets försvarsfråga
till en partifråga? Det är det liberala partiet. Det är det partiet,
som har gjort försvarsfrågan till en agitationsfräga för sig. Först
har partiet under måDgårigt undermineringsarbete sökt hos svenska
folkets mest okritiska lager sprida förvillande uppgifter om
försvaret och möjligheten att försvara fosterlandet. Och när
partiet sedan fann eller trodde sig finna, att dessa läror burit
frukt, då uppställde partiet såsom sin förnämsta partifråga, man
kan säga, försvarsnihilismen, låt vara klädd i utredningens veckrika
mantal. Om sålunda vi skulle befinna oss i det olyckliga
läget, att försvarsfrågan biifvit en partifråga, så är det icke det
moderata partiets fel och bör sålunda icke anföras såsom eu anklagelse
mot det partiet.

Folkets förtroende finnes icke här, säger den siste talaren.
Hvad vet han om folkets förtroende? Har han pröfvat njurarna
hos svenska folket? Han har själf varit en af agitatorerna i
denna sak. Hans läror och påståenden i dessa föredrag, som
man sett refererade i tidningarna, kunna underkastas mycken
kritik. Men det svenska folket är dock sundt till sin kärna,
och det skall veta att reagera mot sådana läror och åsikter.
Det är så långt ifrån att högerpartiet fruktar det svenska folkets
dom för hvad vi ämna göra i denna fråga och andra liknande,
att vi tvärtom tänka uppställa försvarsfrågan såsom den
viktigaste frågan vid årets val. Och vi skola då få se, huru
svenska folket svarar på den frågan.

Den ärade talaren påstod, att det var partidisciplinen, som
förde ihop våra meningsfränder för denna F-båt. Den ärade
talaren är, tror jag, den enda bland oss, som haft nöjet att probera
partidisciplinen i två motsatta partier, och, vill han vara
sanningsenlig, kan han kanske medgifva, att den partidisciplin,
under hvilken han nu står, är svårare än den, som han förr
lydde under.

Han sökte vidare stöda sin uppfattning med ett citat af
Wennerberg. Det verkade något öfverraskande på oss, som
kände Wennerberg, som veta, att hans hjärta var svenskt allt
igenom, som veta, att, om han funnits här i denna stund, han
hade varit den förnämsta förkämpen för det, som den ärade
talaren icke vill veta af. Att citera hans ord i ett anförande
mot försvaret, är en hädelse mot hans minne. Men hvad var
det citatet innebar? Det innebar den enkla satsen, att den sanna
statsmannaklokheten är att icke tänka på stundens små fördelar
utan att tänka på framtiden. Och hvad är det vi göra, som
önska stärka försvaret? Det är just att vi vilja tänka på och
sörja för Sveriges framtid, medan de, som nu med all .makt

Om nyanskaffning
af
krigsfartygsmateriel.

(Forts.)

Nr 27. 52

Onsdagen den 10 maj, e. in.

Om nyanskaffning
af
krigsfartygsmateriel.

(Forts.)

söka störta detta förslag, måhända ledas af små, små tankar om
dagens fördelar.

Det är dessa betraktelser jag icke kunnat undanhålla, då
jag hörde denna talare yttra sig. Och jag vill endast tillägga,
att den »dagen efteråt», som en annan talare hotade oss med,
den dagen frukta vi icke; tvärtom, vi hoppas, att den dagen
snart månde komma, då sådana läror, som det liberala partiet
nu för, skola vara omöjliga att framlägga för svenska folket.
Det har visat sig i främmande länder, att äfven de hafva haft
perioder, då försvarsnihilism i en eller annan form varit det liberala
partiets program. Tyskland genomgick eu sådan period
på 1860-talet, men Bismarcks kraftiga hand genomförde försvarsorganisationen.
I Frankrike var det det liberala partiet, som
hindrade Napoleon III att genomföra en ordentlig försvarsorganisation,
och det fick landet dyrt bota för åren 1870—71. Sedan
den tiden har man såväl i Tyskland och Frankrike som i
andra länder icke längre talat om försvaret som en partifråga.
Har det funnits någon neutral fråga, så har det varit denna.
Alla partier •—• jag talar icke om socialisterna — hafva varit
eniga i den saken. Jag hoppas också, att den tiden skall komma
i vårt land, då icke längre det liberala partiet kan direkt eller
indirekt uppträda såsom försvarsnihilismens förespråkare. Det
är efter den dagen jag längtar.

Herr Hellberg: Ja, mina herrar, under den kompakta

stämning, som nu råder här i kammaren och som nått en intensitet,
som käns nästan fysiskt pinsam, lönar det sig naturligtvis
mycket litet att tala om eu annan stämning, som råder utanför
denna kammares väggar, men jag vill ändock påminna något
om den. Jag vill icke göra det i den formen, att jag riktar
några anklagelser mot mina motståndare i kammaren. Jag vill
blott påvisa några faktiska förhållanden, som det synes mig, att
man ändå en smula borde tänka på, innan man fäller så starka
omdömen, som exempelvis den siste talaren här tillåtit sig.

Om herrarna en gång tänka på huru våra försvarskostnader
stegrats sedan, för att''taga ett år, exempelvis 1901, hvilka efter
våra förhållanden oerhördt stora summor offras för försvaret —
om herrarna vidare söka tänka sig in i menige mans, icke minst
den svenska allmogens ställning, huru svårt det är för den att
åstadkomma skatterna till stat och kommun, så böra herrarne
kunna förstå att det icke är underligt, om ute i landets breda
lager uppstått betänkligheter mot dessa ständigt stegrade försvarsutgifter.
Det har också i Andra kammaren, såsom herrarna
minnas, kommit fram den ena motionen efter den andra — jag
nämner särskilt herr Carlheim-Gyllenskiölds — hvari påyrkats
att vi måtte på allvar taga upp den ekonomiska sidan af för -

Onsdagen den 10 maj, e. m.

53 Nr 27.

svarsfrågan, ty det går icke an att utan plan och beräkning
offra det ena tiotalet miljoner efter det andra. Det var denna
stämning, som ledde till försvarskommitténs tillsättande, och det
kan ju icke vara olämpligt att i detta sammanhang påminna
om den, jag kan säga dubbla vikt, som den nuvarande statsministern
i sitt uttalande när kommittén tillsattes, lade vid att den
finansiella sidan af utredningen var det väsentliga. Det var
också först när den ekonomiska sidan mer eller mindre undansköts
för den andra sidan och när två rena försvarsförslag utbrötos
ur kommitténs allmänna utlåtande — det var då, som, för
att begagna herr Wallenbergs nonchalanta uttryck, de tre vänstermedlemmarna
af kommittén »rymde sin väg». De »rymde»
därför, att de, sedan försök förgäfves gjorts att få kommitténs
inslagna riktning förändrad, ansågo, att kommittén aldrig kunde
komma till det resultat som syntes dem lyckligt. De båda frågor,
som utbrötos, voro frågan om flottstationen, som då kalkylerades
kosta 35 miljoner, en kostnad, som jag tror, att i denna
stund vi äro glada att hafva undsluppit, och den andra frågan
rörde F-båten. Det är då icke att undra på, att denna pansarbåt
under sådana förhållanden kommit mot en misstänkt bakgrund,
som gör att den icke kan få förtroende i landet. Den
framstår såsom ett uttryck för högermajoritetens lust att fullfölja
den gamla vanan att pålägga nya iörsvarskostnader utan
hänsyn till förmågan att bära dem.

Nu talar man med ringaktning om denna opinion, men
jag tror icke, att man bör bedöma den så alltför öfverlägset.
Herrarna måste besinna — icke minst de som tala om
att försvaret skall hafva svenska folkets förtroende — att vi
komma nog på längden ingen vart utan detta förtroende. Och
jag har verkligen fått det intrycket, att i ganska stora lager
råder en betydande oro i fråga om försvarsutgifternas ständiga
stegring. Jag tror, att denna farhåga har spridts till och med
till kretsar, som herrarna icke kunnna tro. Jag kan gärna anföra
hvad en riksdagsman i Andra kammaren för någon tid
sedan berättade. Han hade varit tillsammans med några bolagsdisponenter,
solida högermän allesammans, och de hade sagt
till honom: »ni måtte väl inte besluta F-båten». Detta är ett
varsel, som icke bör förbises. Jag tror för min de], att det icke
kan vara nyttigt för försvarets framtid, att högern så att säga
trotsar fram sin vilja. Det hafva herrarna makt att göra nu
och komma att göra det, men jag vill ändå hemställa till herrarna
att betänka, om det icke kan medföra farliga konsekvenser,
ty ett hänsynslöst begagnande af makten kan medföra bakslag,
som äro betänkliga.

Jag skall icke försöka att på något sätt besvara de ytterst
häftiga, ytterst våldsamma, ytterst hänsynslösa yttranden, som

Om nyanskaffning
af
krigsfartygsmateriel.

(Forts.)

Nr 27.

54

Onsdagen den 10 maj, c. m.

Om nyanskaffning
af
krigsfartygsmateriel.

(Forts.)

herr Nyström tillät sig mot det parti jag tillhör. Jag vill saga,
att herr Nyström kunde lika gärna ha slagit sig för sitt hjärta
som i pulpeten, tv ohöljdare än i hans anförande kan partifarisén,
som tackar Gud för att han icke är som motståndare,
knappast framträda. Jag tror dock, att vi, som stå på vänstersidan,
äro medvetna om vårt ansvar. Vi känna att försvaret
är en ytterst allvarlig fråga, men det är vår rätt att hafva eu
annan mening därom än herrarne fordra att vi skola hafva.
Jag tror, att hvithet parti som en gång må komma till makten,
så måste det nog tillgodose Sveriges försvar, så länge vi lefva
i dessa utrikespolitiska vargatider, hvilka mänskligheten väl en
gång skall komma ifrån.

Jag skall icke längre upptaga den långt framskridna tiden,
men jag har velat hänleda herrarnas uppmärksamhet på omständigheter,
som böra i någon mån kunna förklara, att vi intaga
en annan ståndpunkt i denna fråga.

Herr Ekman, Carl Gustaf: Då i denna kammare alla försök
till opposition mot utskottets förslag betecknas såsom utslag
af försvarsnihilism, ja rent af såsom en akt af pliktförgätenhet,
har jag känt det såsom ett behof att meddela, att jag tillhör
dem, som rösta för reservationen.

Jag ber då först få säga, att det förhåller sig nog ändå så,
att här är fråga icke blott om ett anslag på 3,880,000 kronor,
utan faktiskt om genomförande af ett nytt flottbyggnadsprogram.
I detta afseende finna vi, att vid behandling af femte hufvudtiteln
under sista åren gjorts uttalanden om anledningen, hvarför
icke på liera år förslag framkommit om byggande af nya pansarbåtar.
Dessa uttalanden visa, att det gällde åstadkommande
af eu utredning, som skulle gifva oss en flotta af en helt ny
typ. Det är också hvad som faktiskt nu föreligger.

Nu vet jag mycket väl, att man säger, att det nu är nödvändigt
att i denna fråga lyssna till hvad sakkunskapen har att
förkunna. För min del erkänner jag, att jag ytterst villigt hör
hvad sakkunskapen såväl i denna som andra frågor bär att
säga. Men samtidigt vill jag uttala, att jag lärt mig att med
särskild varsamhet följa hvad militära sakkunniga hafva att andraga
i anslagsfrågor. Och jag påstår icke, utan konstaterar,
att de längst gående försvarsåtgärderna aldrig behöft stå utan
stöd af sakkunskapen; jag konstaterar, att den militära sakkunskapen
alltid varit beredd att vitsorda såsom alldeles nödvändigt
och oundgängligt just det, som vid tidpunkten för omdömets
fällande var det mesta tänkbara, det högsta möjliga maximum
af hvad då kunde genomföras. Jag vill till belysning härom
framställa ett antagande: låt oss antaga, att Sverige under i öfrigt
alldeles likartade förhållanden som de nuvarande ägde dub -

Onsdagen deri 10 maj, e. m.

55 Nr 27.

helt så stor befolkning och dubbelt så stor nationalförmögenhet Om nysom
det nu har; är der, någon tvekan om, att ett sådant pansarbåtsförslag
som det nu framlagda idce oå skulle af de null- forigsfcirtära
sakkunnige betecknas såsom otillfredsställande och olämp- tygsmateligt?
Jag har åtminstone den öfvertygelsen att detta skulle riel.
blifva fallet. I sådant afseende vill jag påminna om, huru det (korts.)
var vid genomförandet af de 90 dagarna och den nya värnpliktslagen.
Härtill kommer att efter genomförandet af dylika önskningar
sker rätt ofta en personalförändring i dan militära ledningen.
Nya personer framträda med nya uppfattningar, nya önskningar
och nya därtill anknutna försäkringar.

Beträffande värdesättningen och sakkunskapen ber jag också
att få påminna åtskilliga af denna kammares ledamöter, som i
dag på förmiddagen åhörde en mycket populär talare inom Andra
kammaren, huru denne först frågade det liberala partiet,
hvilka sakkunnige detta parti skulle anmoda för den ifrågasatta
utredningen, och så fortsatte han, att om denna utredning skulle
gå ut på att ådagalägga, att pansarbåtar voro obehöfliga för
vårt försvar, skulle hans förstånd vägra följa med, och han
skulle säga nej till godkännandet om en sådan utredning. Jag
konstaterar således, att man opponerar sig mot sakkunskapen,
när den icke öfverenstämmer med den egna uppfattningen. Man
betraktar de sakkunniges inlägg på helt annat sätt, när dessa
icke utfalla så, som man tänkt och önskat. Jag ber i detta sammanhang
rörande sakkunskapen också få säga, att vi i går åhörde
bränne föredrag, bägge hållna af sakkunniga. Det ena föredraget
har här mycket kritiserats. Men jag vill rörande det andra
säga, att det öfverraskade mig att i detta föredrag få höra såsom
motiv för tillstyrkande af F-båten anföras, att vår flotta
troligen icke skulle komma att strida med andra större makters
bästa fartyg. Dessa makter skulle skicka emot oss sina mindre
och billigare fartyg och icke i strid mot oss använda dem af sina
fartyg, som hade alla förutsättningar för att hastigt oskadliggöra
vår flotta. Jag får säga, att ett dylikt uttalande såsom
motivering för F-båten af en sakkunnig verkligen var öfverraskande.

Nu förhåller det sig så, att man här i landet önskar en utredning,
som går ut på, icke blott att visa den blifvande pansarbåtstypens
storlek och kostnad, utan framför allt huru flotta
och här skola inordnas i ett enda sammanhängande system, till
ett samverkande värn för landets själfständighet, och huru detta
skulle te sig i förhållande till vår förmåga att bära försvarets
kostnader. Här har man i dag försäkrat, att på denna punkt
räcker vår förmåga till; men att landet, när det å andra sidan
skrifver sig till minnes, hvad man i diskussioner här tidigare
sagt, nämligen att öfver alla andra kraf försvarsfrågan bör

Nr 27. 56 Onsdagen den 10 maj, e. in.

°m.% sättas, ställer sig tveksamt gentemot det nu framställda pansarnlngaf
båtsförslaget, bör icke vara förvånande och borde icke föranleda
krigsfar- sådana omdömen, som här nyligen blifvit fällda.
tygsmate- Man har också med alldeles särskild skärpa kastat sig öfver

riel. ett uttalande, som gick ut på, att vid utarbetande af ett flott(Forts.
) program hänsyn borde tagas till den allmänna opinionen. I
detta afseende ber jag få fråga vederbörande, huruvida det för
dem är likgiltigt, om detta flottprogam genomföres med eller mot
folkets flertals vilja? Man svarar: det är naturligtvis för oss
icke likgiltigt; naturligtvis önska vi hafva folkets flertal med
oss. Om då, såsom herr Nyström säger, man är öfvertygad om
att hafva detta flertal med sig, vore det icke då lämpligt att,
innan beslut i frågan fattas, gifva folket tillfälle att uttala sig
därom? Är det då icke lämpligt och riktigt, att folket i val får
antaga detta program? Då man är så trosviss om att representera
majoritetens mening, borde man vara angelägen att få uppvisa
huru verkligen denna sak bygges på det svenska folkets
flertals godkännande.

Härtill svaras emellertid: det är fara i uppskof. Men med
talet om faran i uppskof brukar man vanligtvis genomdrifva
förslag, för hvilkas genomförande motiveringen i öfrigt icke
räcker till. När denna motivering »det är fara i uppskof» kommer
fram, har man alldeles särskild anledning att granska den
öfriga delen af den anförda motiveringen. Jag tror, att det förhåller
sig så jämväl här.

Min mening är sålunda, att goda sakliga skäl kunna anföras
för att nu icke godkänna utskottets förslag, utan i stället
bifalla den vid utlåtandet fogade reservationen, hvartill jag hemställer
om bifall.

Herr Petersson, Alfred: Det mycket häftiga personliga
angrepp, herr Nyström behagat rikta mot mig, har varit af den
art, att det kanske bäst bemötes genom tystnad. Det riktades
dock icke enbart mot mig, utan också mot ett stort politiskt
parti, och det är därför jag begärt ordet för att säga ett
par ord.

_När herr Nyström kategoriskt förklarade, att det liberala
partiet gjort försvarsfrågan till en partifråga, hvarmed vill han
bevisa denna sak? Han anförde icke ett enda ord till bevis
därför. Det vore ju lätt att här gå in i en uttömmande förklaring
öfver, huru förhållandena utvecklat sig och fört försvarsfrågan
till det nuvarande läget; tiden medgifver det dock icke,
men finnes något berättigadt i herr Nyströms uttalande i detta
fall, måste man utgå från den förutsättningen, att det liberala
partiet eller hvilket animal parti som helst här i landet icke har rätt
att hysa annan mening än det parti, som herr Nyström tillhör.

Onsdagen den 10 maj, e. m.

57 Nr 27.

Han talade om försvarsnihilismen, att det liberala partiet egentligen
hyllar teorien om försvarsnihilism; äfven det påståendet
är lika obevisadt, och jag undrar, om icke herr Nyström vid
närmare eftersinnande skall finna att det var öfverord, då han
begagnade sådana uttryck. Ja, man kan till och med sätta i
fråga, huruvida icke sådana ord af honom uttalats mot ett
bättre vetande. Han bör veta, att det icke är försvarsnihilismen,
som ligger till grund för partiets hållning.

»Hvad vet han», säger herr Nyström »om folkets förtroende»?
Ja, herr Nyström, jag vill förklara ett litet grand, huru
och med hvilken rätt jag talat om folkets förtroende samt att
stora skaror af svenska folket äro borta med sina sympatier vid
afgörande af denna fråga, och förklaringen är helt enkelt den,
att det största partiet här i landet nödgas ställa sig afvisande
mot förslaget, samt att detta visat sig vara det största vid tvänne
olika val, åren 1908 och 1910; båda dessa års valsiffror visa på
denna sak. Och jag frågar: hvar skall man finna uttryck för
landets, för vårt folks förtroende, om icke i utgången af de
allmänna valen?

Jag förbigår alldeles, hvad herr Nyström sade om min rätt
eller icke rätt att hålla politiska föredrag här i landet. Det är
lyckligtvis icke herr Nyström, som bestämmer den saken.

Han sade vidare, att jag själf torde ha fått erfara hvad
partidisciplin vill säga och gjort detta på tvänne håll. Gentemot
detta vill jag säga, att jag aldrig gått under några partidisciplinära
band, hvarken nu eller tidigare. Hade jag gjort
detta, hade jag sannolikt icke såsom ledamot af denna kammare
behöft upptaga någon strid med herr Nyström i kväll.
Skulle jag för resten tala om, hvar partidisciplinens band känts
tryckande, så tryckande att det varit nödvändigt att afkasta
dem, då har det varit på ett annat ställe än i det liberala
partiet.

Herr Nyström åberopade Bismarck. Men herr Nyström är
ingen Bismarck, och äfven om han vore det, skulle svenska folket
i alla fall reagera och kommer nog alltid att reagera mot
både små och stora despoter.

Herr Trygger: Fastän tiden är långt framskriden, skall
jag bedja att få säga några ord i frågan.

Jag vill då först vända mig mot ett yttrande, som herr
Hellberg hade, då han talade om att hänsyn borde tagas till
den folkstämning, som skulle finnas utom kammaren, eu folkstämning,
som vore ganska naturlig och hvilken ginge ut därpå,
att folket vore missnöjdt öfver, att vårt försvars kostnader stigit,
samtidigt med att jämväl skatterna till stat och kommun ökats,
framför allt för de små skattdragarne. I anledning häraf vill

Om nyanskaffning
af
krigsfartygsmateriel.

(Forts.)

Nr 27. 58

Onsdagen den 10 maj, e. m.

Om ny- jag säga, att i detta fall icke är fråga om någon utvidgning af
anskaff- kostnaderna för försvaret. Här är endast fråga om vidmaktkriosfar-
hållande af vår flotta. Den kostnad, som erfordras för den
tygsmate- pansarbåt, som nu föreslås, är ingalunda större utan snarare
riel. mindre än hvad vid tidigare tillfällen anslagits till flottan, låt
(Forts.) vara att den är större än hvad under senare år utgått, då flottan
lämnats så godt som utan tillräckliga anslag. Den förmenta
folkmeningen är sålunda icke riktig. Ifall folket upplyses om
hvad frågan gäller, kan det icke vara missnöjdt öfver det beslut,
som det är fråga om att nu fatta. För öfrigt vill jag anmärka,
att på senare tider åtskilliga skattebördor aflyftats från de små
skattdragarne och lagts på dem, som ansetts mer bärkraftiga.
Emellertid, folkets mening betyder ju synnerligen mycket, det
kan icke förnekas, och den sista ärade talaren gjorde gällande, att
uttryck för folkmeningen hafva vi i de allmänna valen, närmast
de blifvande valen till Andra kammaren. För min del vågar
jag hysa eu annan mening. Folkmeningen i vårt land, sådan
grundlagen känner den, uttryckes genom Riksdagen, således icke
blott genom resultatet af val till Andra kammaren, utan genom
resultatet af de i vederbörlig ordning förrättade valen till Första
kammaren och till Andra kammaren.

Den ärade talare på gäfleborgsbänken, som strax före mig
hade ordet, ansåg, att högern gått lättsinnigt tillväga, när den
fattade positon i den föreliggande frågan. Han sade, att högern
nöjer sig med att få konstateradt, att vi behöfva pansarbåtar.
Ja," sådana erkände han för öfrigt själf att vi behöfva. Men ett
fel hos högern vore, att den därutöfver fordrade endast, att
sakkunnige sagt, att den pansarbåtstyp, som nu är i fråga, är den
bästa, hvarefter högern vore färdig att bifalla det förslag, som
föreligger om eu pansarbåt af denna typ. Ja, jag får erkänna,
att för min del förstår jag icke, huru vi skola kunna handla annorlunda.
När de sakkunnige anse, att vi måste hafva pansarbåtar,
när vidare dessa sakkunnige så godt som enhälligt säga,
att den föreslagna är den bästa typen för våra förhållanden,
huru skall man då göra, om man icke får följa dem? Skall
man vända sig till icke sakkunnige, eller skall man följa den
uppfattning, man möjligen ingifvit sig själf? Man känner kanske
på sig, att det skall vara annorlunda, men man har inga
skäl därför. Jag tror, att man handlar fullkomligt riktigt, ifall
man handlar på det sätt den ärade talaren ansåg oriktigt.

Till sist gjorde den ärade talaren gällande, att det icke var
klokt, icke statsklokt, såsom han yttrade sig, att högern ensam
söker lösa denna fråga, eller öfverhufvud taget försvarsfrågan.
För min del gifver jag honom fullkomligt rätt däri, att det
lyckligaste vore, om högern och det liberala partiet kunde förena
sig om ett sätt, hvarpå försvarsfrågan till landets båtnad kunde

Onsdagen den 10 maj, e. m.

59 Nr 27.

lösas, men när vänstern icke velat vara med om detta, är det
val tydligt, att högern icke haft annat att göra än att efter sitt
bästa förstånd och samvete söka lösa frågan själf, ty landet kan
icke ställas värnlöst mot yttre fiender.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Herr Nyström: Jag har icke begärt ordet för att besvara
den ärade representantens på gäfleborgsbänken sista uttalande.
Jag tillät mig i mitt förra anförande rikta åtskilliga hugg mot
honom och det liberala partiet; han har nu besvarat dem med
andra hugg, och jag tål mycket gärna att taga emot, hvad jag
gifver andra.

Jag begärde ordet med anledning af herr Hellbergs yttrande,
hvithet innehöll något, som är ett uttryck för den allmäna föreställningen
i landet, men som icke dess mindre är alldeles felaktigt.
Han yttrade sig om försvarsbudgetens tillväxt på senaste
år, och det föreföll, som om han själf ansåg, att denna budget
vuxit mer än andra departements budget, samt att vi öfverhufvud
taget offrat mer på vårt försvar än vi både råd till. Detta
är ju eu föreställning, som är ganska allmän och hvilken man ofta
ser uttalad både i tidningar och eljest. Det är emellertid, som
jag nyss nämnde, eu alldeles felaktig uppfattning. Sveriges budget
år 1900, det år han utgår ifrån, var i sin helhet 137,300,000
kronor och hade år 1910 stigit till en summa af 228,000,000
kronor samt således vuxit med närmare 91 millioner, så att ökningen
utgjorde 66 %. Men om man lägger ihop de båda försvarsbudgeterna,
befinnes det, att under denna tioårsperiod dessa
vuxit med endast 54 %, och att således försvarets budget stigit med
mindre procentantal än hela budgetens, hvilket visar, att Riksdagen
under dessa år visst icke ensidigt sörjt för försvaret eller
ensidigt lagt ned penningar på det, utan tvärtom tänkt på andra
samhällsuppgifter i ännu högre grad. Vid en jämförelse med
andra hufvudtitlar befinnes det, att justitieväsendets hufvudtitel
under samma tid vuxit med 160 % — jag lämnar ut decimalerna
— civildepartementets med icke mindre än 333 °/0, ehuru
ur detta departement under perioden utbrutits ett nytt öepartment
med 12 millioners budget. Finansdepartementets har däremot
betydligt sjunkit. Ecklesiastikdepartementets budget har ökats
mer än försvarsdepartementets, nämligen med nära 58 %• Dessa
siffror visa, att den föreställning, nyssnämde talare gaf uttryck
åt, och hvilken, såsom jag nämnde, är ganska allmän, att vi
offra proportionsvis mer än vi hafva råd till på försvaret, icke
är riktig. Jag upprepar, att vi icke gifvit proportionsvis så mycket
till försvarets utveckling som till utvecklingen af flera andra
verk, och detta är en sak, som jag vill uppmana de herrar,

Om nyanskaffning
af
krigsfartygsmateriel.

(Forts.)

Nr 27. 60

Onsdagen den 10 maj, e. m.

Om nyanskaffning•
af
krigsfartygsmateriel.

(Forts.)

hvilka under sommaren komma att tala för nästa val, att framhålla
för sina åhörare.

Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, yttrade
herr talmannen, att i afseende på föreliggande punkt yrkats,
dels att utskottets hemställan skulle bifallas, dels ock att kammaren
skulle afslå utskottets hemställan och antaga det förslag,
som innefattades i den af herr J. T. Larsson m. fl. vid punkten
afgifna reservation.

Härefter gjorde herr talmannen propositioner i enlighet med
dessa yrkanden och förklarade sig finna propositionen på bifall
till utskottets hemställan vara med öfvervägande ja besvarad.

Votering begärdes, i anledning hvaraf uppsattes, justerades
och anslogs en så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller hvad statsutskottet hemställt i punkten
20 af sitt utlåtande nr 5, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, afslås utskottets hemställan och antages det
förslag, som innefattas i den af herr J. T. Larsson m. fl. vid
punkten afgifna reservation.

Omröstningen företogs och vid dess slut befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:

Ja—118;

Nej—15.

Punkterna 21—29.

Hvad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 30.

Lade3 till handlingarna.

Punkten 31.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 32.

I punkt 32 af femte hufvudtiteln i statsverkspropositionen
hade Kung!. Maj:t föreslagit Riksdagen, att för uppförande vid

Onsdagen den 10 maj, e. m.

61 Nr 27.

Oscar-Fredriksborg af ett bostadshus för underofficerare samt af
ett exercishus bevilja ett anslag af 173,500 kronor och häraf
på extra stat för 1912 anvisa ett belopp af 86,750 kronor.

Utskottet hade i nu föredragna punkt på anförda skäl hemställt,
att Riksdagen måtte för uppförande vid Oscar-Fredriksborg
af ett bostadshus för underofficerare samt af ett exercishus
bevilja ett anslag af 155,500 kronor och däraf på extra stat
för år 1912 anvisa ett belopp af 77,750 kronor.

Herr Steffen: Jag har fått min uppmärksamhet fästad
vid, att här är fråga om uppförande af en underofficersbyggnad
i kasernstil med tolf lägenheter, hvardera om två rum och kök,
och att den föreslagna kostnaden för dessa enligt sakkunnigas
uppfattning är onaturligt hög. Då man uträknar hur mycket
af kostnaden kommer per eldstad, blir det icke mindre är 3,291
kronor enligt ifrågavarande kostnadsförslag. Det är mig dock
bekant, att vid Enskede uppföras sammanbyggda tvåfamiljshus
till en kostnad af 1,800 kronor per eldstad samt att man i
Stockholms stad icke kommit högre än till högst 2,300 kronor
per eldstad för dylika lägenheter. Således, äfven om man härtill
lägger 15 %, hvarmed enligt utskottet kostnaden å Rindön
skulle öfverstiga kostnaden i Stockholm, blir det omöjligt att
komma ens nära det abnormt höga belopp, det här är fråga
om. Det förefaller mig därför, som om här skulle behöfvas ett
tillägg till utskottets motivering, där det säges: »Vid en jämfö relse

med byggnadskostnaderna i Stockholm kan visserligen
nyssnämnda kostnadsberäkning synas väl hög, men erfarenheten
lär hafva visat, att det på grund af svåra bostadsförhållanden
för arbetarna på byggnadsplatsen äfvensom dyra transportkostnader
m. fl. ogynnsamma omständigheter ställer sig omkring
15 °/0 dyrare att bygga vid Oscar-Fredriksborg än i Stockholm.
Utskottet har emellertid velat uttala den förhoppning, att någon
besparing må kunna åstadkommas, men anser sig nu icke böra
framställa förslag om nedsättning i den gjorda kostnadsberäk
ningen». Jag yrkar, att efter detta sistnämnda ord »kostnadsberäkningen»
måtte tillfogas följande: »Då emellertid den s. k.
hyreskaserntyp, efter hvilken den ifrågavarande byggnadsritningen
är gjord, icke förefaller tillfredsställande ute på landsbygden,
utan företräde bör lämnas åt en- eller tvåfamiljshus, och erfarenheten
från andra håll lär visa, att det icke är omöjligt att
åstadkomma sådana äfven för lägre kostnad per eldstad än den
föreslagna, synes det, som om ritningsfrågan bör underkastas
en förnyad pröfning. Kungl. Maj:t bör därför hafva fria händer
att utföra de ifrågavarande underofficersbostäderna efter andra
ritningar än den förevisade». Om detta tillägg till motiveringen

Om uppförande

vid OscarFredriksborg
af
bostadshus
för
underofficerare

in. in.

Nr 27. 62

Onsdagen den 10 maj, e. m.

Om uppförande

vid OscarFredriksborg
af
bostadshus
för
underofficerare

in. in.
(Forts.)

antages, skulle i klämmen ordet »ett» bortfalla, så att där skulle
stå »af bostadshus» i stället för »af ett bostadshus».

Jag ber, herr talman, att få yrka, att det föreslagna tillägget
måtte få ingå i motiveringen samt att ordet »ett» måtte
uteslutas ur utskottets hemställan.

Friherre Gripenstedt: Den ärade talaren lämnade visser ligen

summan oberörd i sitt yrkande samt tycktes vilja öfverlämna
åt Kungl. Maj:t att hafva fria händer vid bestämmandet,
huru dessa bostäder för underofficerare skulle uppföras, men utgångspunkten
var att han ville hafva flera byggnader i stället
för en byggnad, som han ansåg olämplig på ifrågavarande plats.
Den afdelning af statsutskottet, som både den första handläggningen
af detta ärende åt sig uppdragen, var ute på platsen,
besåg ritningarna och fann att förslaget var ganska väl grundad!,
ehuru afdelningen tyckte, att priset per eldstad och rum var
högt. Jag får emellertid säga, att skulle det byggas flera hus,
blefve det med all säkerhet dyrare. Att de vid Enskede uppförda
byggnaderna kunnat utföras till billigare pris vill jag icke
bestrida, men jag antager, att de äro af enklare beskaffenhet
och icke så solida. Det förslag, som föreligger från Kungl.
Maj:t, innefattar endast en byggnad, och jag tror det verkligen
icke är skäl alt med anledning af ett sådant här nu väckt förslag
göra ändring vare sig i motiveringen eller i klämmen.
Särskild! ber jag att få påvisa, att ingen reservation afgifvits
mot utskottets utlåtande. Om således denna kammare gör en
ändring i detta afseende, så blir det sannolikt olika beslut i båda
kamrarne och hvad beträffar olikheten i motiveringen, komme
den då att falla bort i skrifvelsen till Kungl, Maj:t. Jag finner
således ingen anledning att frångå hvad utskottet föreslagit och
ber därför att få yrka bifall därtill.

Herr Steffen: Jag ber få meddela, att ett liknande förslag
till ändringar i motivering och kläm kommer att framställas i
Andra kammaren.

Friherre Gripenstedt: Detta förändrar icke alls min upp fattning

i saken, och jag ber i alla fall att få vidhålla mitt yrkande.

Efter det öfverläggningen ansetts härmed slutad, yttrade
herr talmannen, att i afsende på föreliggande punkt yrkats, dels
att hvad utskottet hemställt skulle bifallas, dels ock, af herr
Steffen, att beträffande motiveringen i tredje stycket å sid. 36 i
det tryckta utlåtandet efter slutordet »kostnadsberäkningen» tillfogades
följande: »Då emellertid den s. k. hyreskaserntyp, efter
hvilken den ifrågavarande byggnadsritningen är gjord, icke före -

Onsdagen den 10 mai, e. m.

63 Nr 27.

faller tillfredsställande ute på landsbygden, utan företräde bör
lämnas åt en- eller tvåfamiljshus, och erfarenheter från andra
håll lär visa, att det icke är omöjligt att åstadkomma sådana
äfven för lägre kostnad per eldstad än den föreslagna, synes det
som om ritningsfrågan bör underkastas en förnyad pröfning.
Kungl. Maj;t bör därför hafva fria händer att utföra de ifrågarande
underofticersbostäderna efter andra ritningar än den förevisade».
I sammanhang härmed skulle i den s. k. klämmen
göras den ändring, att ordet »ett» näst framför ordet »bostadshus»
utelämnades.

Sedermera gjordes propositioner enligt dessa yrkanden och
förklarades propositionen på bifall till utskottets hemställan vara
med öfvervägande ja besvarad.

Punkterna 33—42.

Hvad utskottet hemställt bifölls.

På framställning af herr talmannen beslöts att till ett annat
sammanträde uppskjuta behandlingen af återstående ärenden på
föredragningslistan.

Anmäldes och bordlädes konstitutionsutskottets utlåtanden:

nr 27, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående särskild godtgörelse åt ordförande i kommunalnämnd,

nr 28, i anledning af Kungl. Majds proposition med förslag
till ändrad lydelse af § 2 mom. 4 tryckfrihetsförordningen,
och

nr 29, i anledning af väckta motioner om införande i regeringsformen
af bestämmelser angående församlingsfrihet.

Justerades ytterligare ett protokollsutdrag för denna dag.

På framställning af herr talmannen beslöts, att de under
dagen första gången bordlagda ärendena skulle sättas främst på
föredragningslistan till nästa sammanträde.

Om uppförande

vid OscarFredrihsborg
af
bostadshus
för
underofficerare

m. m.
(Forts.

Kammaren åtskildes kl. 12,23 e. m.

In fidem

A. v. Krusenstjerna.

Nr 27. 64

Fredagen den 12 maj.

Fredagen den 12 maj.

Kammaren sammanträdde kl. 3 e. m.

Justerades protokollet för den 5 i denna månad.

Upplästes och godkändes lagutskottets förslag till Riksdagens
skrivelser till Konungen:

nr 115, i anledning af Kung!. Maj:ts proposition nr 98
med förslag till lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i
värnpliktslagen den 14 juni 1901;

nr 116, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om skydd för vissa internationella sjukvårdsbeteckningar;

nr 117, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om inskränkning i inmutningsrätten; samt

nr 118, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse af 6, 23 och 24 §§ i lagen den 13
juli 1887 angående handelsregister, firma och prokura.

Anmäldes och bordlädes

sammansatta stats- och bankoutskottets nr 1 utlåtanden:

nr 1, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t med begäran om utredning och förslag angående utlämnande
af lån åt kommuner från konungariket Sveriges stadshypotekskassa
m. m. samt om anslag till utredningens verkställande,

nr 2, i anledning af dels Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning om ökning af fonden för befrämjande
af handtverk och därmed jämförlig mindre industri, dels ock Kungl.
Maj:ts proposition angående anvisande af anslag för täckande
af förvaltningskostnader för nämnda lånefond år 1812, samt

nr 3, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
öfverförande af visst belopp till den i 19 § af lagen angående
rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar den 4 juli
1910 omförmälda fond;

Fredagen den 12 maj.

65 Nr 27.

jordbruksutskottets memorial och utlåtanden:

nr 107, med förslag till voteringsproposition i anledning af
kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om väckt motion om beviljande
af ett till understödjande af utdikningar och vattenaftappningar
afsedt anslag med benämningen allmänna afdikningsanslaget,

nr 108, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om ändrad lydelse af 46 § i förordningen angående
hushållningen med de allmänna skogarna i riket den 26 januari
1894, och

nr 109, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående vissa önskemål i fråga om upplåtelse af kronodomäner
till småbruk;

andra särskilda utskottets utlåtande nr 1, i anledning af
Kungl. Maj:ts proposition nr 124 angående omorganisation af
tekniska högskolan m. m. äfvensom lönereglering för lektorer
m. fl. befattningshafvare vid Chalmers tekniska läroanstalt in. in.,
samt i anledning af inom Riksdagen väckta motioner i dithörande
ämnen; äfvensom

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 15,
i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående
ordensväsendets afskaffande.

Herr talmannen yttrade, att efter öfverenskommelse mellan
talmännen omröstningar jämlikt 65 § riksdagsordningen komme
att vid kamrarnas sammanträden tisdagen den 16 innevarande
maj anställas öfver de för sådana omröstningar föreslagna voteringspropositioner,
som då vore af båda kamrarna godkända.

Föredrogos, men bordlädes ånyo på flere ledamöters begäran
följande den 10 i denna månad bordlagda ärenden, nämligen
konstitutionsutskottets utlåtanden nr 26—29, statsutskottets utlåtanden
och memorial ur 71—84, bevillningsutskottets betänkanden
nr 24 och 25 samt 27 och 28, lagutskottets utlåtanden
nr 48 och 49, jordbruksutskottets utlåtanden nr 96—106 äfvensom
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.

Herr vice talmannen erhöll på begäran ordet och yttrade:
Jag skall anhålla att få föreslå, att de i dag första gången bordlagda
ärendena uppföras främst på föredragningslistan till nästFörsta
kammarens protokoll 1911. Nr 37. 5

“Nr''27. 66

Fredagen den 12 maj.

kommande plenum och att bland de två gånger bordlagda ärendena
lagutskottets utlåtande nr 46 måtte uppföras näst efter
bevillningsutskottets betänkande nr 28.

Denna hemställan bifölls.

Justerades ett protokollsutdrag för denna dag, hvarefter kammaren
åtskildes kl. 3,28 e. in.

In fidem

A. v. Krusenstjerna.

Tryckeri A.-B. Skandia. Stockholm 1911.