RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1907:34)

RIKSDAGENS PROTOKOLL,

1907. Första Kammaren. N:o 34.

Lördagen den 27 april, f. m.

Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.

Justerades protokollet för den 20 i denna månad.

Upplästes följande ingifna läkarintyg:

Att ledamoten af Riksdagens Första Kammare, byråchefen Alexis
Hammarström på grund af bröstkatarrh är nödsakad att hålla sig
inne under de närmaste dagarna, intygar.

Stockholm den 26 april 1907.

J. G. Edgren.
e. o. prof. i medicin.

Upplästes och godkändes andra särskilda utskottets förslag till
Riksdagens skrifvelse, n:o 82, till Konungen, i anledning af dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag angående stadsplan och tomtindelning
m. m., dels ock tio med föranledande af nämnda proposition
väckta motioner.

Föredrogs och hänvisades till lagutskottet den af herr Enhörning
m. fl. nästlidne dag väckta och då bordlagda motion, n:o 73, i anledning
af Kungl. Maj:ts förslag till lag angående förekommande af vanhäfd
å jordbruk i Norrland och Dalarne.

Vid föredragning af andra särskilda utskottets under gårdagen
bordlagda memorial n:o 2, angående aflöning åt dess tjänstemän och
vaktbetjaning, biföll kammaren hvad utskottet i detta memorial
hemställt.

Första Kammarens Prof. 1907. N:o 34.

N:o 34.

2 Lördagen den 27 April, f. m.

Föredrogs, men bordlädes ånyo på flere ledamöters begäran
Första Kammarens tillfälliga utskotts sistlidne dag bordlagda utlåtande
n:o 9.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande konstitutionsutskottets
den 24 och 26 innevarande månad bordlagda memorial n:o
4, angående fullbordad granskning af de i statsrådet förda protokoll.

Utskottets tillkännagifvande, att anledning icke förekommit att mot
någon ledamot af statsrådet tillämpa § 106 regeringsformen.

Lades till handlingarna.

Anmärkning Utskottets jämlikt § 107 regeringsformen gjorda anmälan af vissa
mot Itatsrcd. ärenden.

Beträffande nedan omförmälda, i protokoll öfver ecklesiastikärenden
för den 2 mars 1906, punkten 27, och den 11 maj 1906, punkten
26, behandlade ärenden hade utskottet anfört följande:

»Till fullgörande af det öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk
genom nådigt bref den 20 januari 1905 lämnade uppdrag att
till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till undervisningsplan för
nämnda läroverk öfverlämnade öfverstyrelsen med underdånig skrifvelse
den 8 februari 1906, efter samråd med tillkallade sakkunnige,
till Kungl. Maj:t förslag till undervisningsplan för realskolans samtliga
klasser, innehållande timplan och kursplan för läroämnena samt
välskrifning och teckning. Uti sin berörda skrifvelse anförde öfverstyrelsen,
bland annat, att öfverstyrelsen vid utarbetande af själfva
kursfördelningen i allmänhet låtit sig angeläget vara att, beträffande
de fem lägre klasserna, i möjligaste mån följa de principer, som läge
till grund för den genom nådiga brefvet den 13 april 1905 fastställda
kursfördelning, och endast föreslå förändringar i sådana fall, där vunnen
erfarenhet visat sådana vara af nöden. Blött i fråga om ämnet
kristendom hade öfverstyrelsen funnit sig nödsakad vidtaga en mera
genomgående förändring. Nämnda ämne hade visserligen redan länge
påkallat en omläggning, men öfverstyrelsen hade, i afbidan på åtskilliga
allmännare, af Riksdag och kyrkomöte påyrkade reformåtgärder
i fråga om kristendomsundervisningen, icke ansett sig böra
framkomma med'' ett mera genomgripande reformförslag, förrän realskolans
undervisningsplan blefve fullständigt framlagd.

Den af öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk sålunda gjorda
framställningen äfvensom vissa andra till ecklesiastikdepartementet
inkomna handlingar, såvidt de rörde undervisningen inom realskolan,
hvilka handlingar emellertid icke äro af betydelse för bedömande af
nu ifrågavarande del af ärendet, föredrogos den 2 mars 1906 inför
Kungl. Maj:t af dåvarande departementschefen, statsrådet Berg, som
därvid tillstyrkte, att Kungl. Maj:t måtte utfärda nådig kungörelse
angående undervisningsplan för realskolan af viss angifven lydelse;

N:o 34.

Lördagen den 27 April, f. in. 3

varande det törslag till kungörelse, hvars fastställande sålunda af före- Anmärkning
draganden tillstyrktes, med afseende å läroämnet kristendom affattadtmnt staesr^<ii
öfverensstämmelse med det af öfverstyrelsen för rikets allmänna (F°rt«.)
läroverk framställda förslaget. Departementschefens, af statsrådets
öfriga ledamöter biträdda hemställan, blef ock af Kung], Maj:t infallen.

Den 27 april 1906 inkom vidare öfverstyrelsen för rikets allmänna
läroverk, likaledes efter samråd med tillkallade sakkunnige, till Kungl.

Maj:t med förslag till undervisningsplan för gymnasiets första och
andra ringar, utarbetadt hufvudsakligen på grundvalen af det utaf
senaste läroverkskommitté framlagda förslaget till timplan och kursfördelning
för gymnasiet.

Öfverstyrelsens sistberörda underdåniga framställning föredrogs
den 11 maj 1906 inför Kung!. Maj:t af departementschefen, statsrådet
Bero, därvid föredraganden hemställde, att Kungl. Maj:t täcktes förordna,
att undervisningen i gymnasiets första ring under läsåren
1906—1907_ och 1907—190S samt i gymnasiets andra ring under
läsaret 1907 —1908 skulle, i fråga om såväl timplan som kursfördelning
beträffande samtliga läroämnen äfvensom teckning, äga rum
enligt^ angifven undervisningsplan. I denna hemställan förenade sig
statsrådets öfriga ledamöter; och biföll Kung!. Maj:t hvad statsrådet
sålunda tillstyrkt. Vidkommande läroämnet kristendom företer den
fastställda undervisningsplanen ingen afvikelse från det af öfverstyrelsen
Kungl. Maj:ts pröfning underställda förslaget.

Hvad som vid dessa ärendens behandling synts utskottet anmärkningsvärdt
är föredragandens underlåtenhet att, innan öfverstyrelsens
för rikets allmänna läroverk ifrågavarande framställningar inför Kungl.

Maj:t föredrogos, bereda dem, i hvad de afsåge förändrad plan för
undervisningen i kristendom, på sätt § 10 regeringsformen stadgar,
genom nödiga upplysningars inhämtande från vederbörande ämbetsverk.
Hvilka åter de myndigheter äro, som bort sättas i tillfälle att
yttra sig öfver de af öfverstyrelsen framlagda ändringsförslagen, framgår
af kap. 24 § 3 kyrkolagen och § 201 i gällande läroverksstadga.

I omförmälda paragraf af kyrkolagen stadgas: »Biskopa-rna skola ock
hafva uppsikt med gymnasier och skolor så ock ungdomens upptuktelse
efter skolordningen, uti hvilken ingen må egenvilligt göra
någon ändring.» Denna kyrkolagens bestämmelse, som af ålder vunnit
tillämpning i växlande skolordningar, har icke blifvit upphäfd.

Den däri för rikets biskopar stadgade rätt och plikt att utöfva tillsyn
öfver de allmänna läroverken har tvärtom vunnit uttryck äfven i nu
gällande stadga för rikets allmänna läroverk den 18 februari 1905, i
hvilken ofvanberörda § 201 har följande lydelse: »Eforus tillkommer
att hafva uppsikt öfver de allmänna läroverken i stiftet och särskild:
öfver det sätt, på hvilket kristendomsundervisningen vid dem handhafves,
samt att för sådant ändamål besöka läroverken; börande han,
därest brister af honom bemärkas, därom hos öfverstyrelsen göra anmälan.
» Det ligger ock i sakens egen natur att i ett land med stat--kyrka äfven kyrkliga myndigheter böra få göra sig hörda i fråga om
bestämmandet af grunderna och sättet för ungdomens religiöst sedlig::

N:o 34.

Lördagen den 27 April, f. m.

*»r^Sf°Stran- 0ch det är bekant- att den i detta fall timade uraktlåtenheten,
(Forts.'') ’att °lver. de berörda undervismngsplanerna i kristendom från sådant
håll inhämta nödiga upplysningar, haft till påföljd en allvarlig oro
inom vida kretsar af landet.

Att eforalstyrelserna haft tillfälle att yttra sig öfver senaste läroverkskommittés
kursplan, med hvilken kursplanen af den 13 april
1905, hvad. angår kristendomsundervisningen, i allt väsentligt öfverensstämde,
inverkar härvid icke, enär förutsättningarna då voro väsentligt
olika de förhållanden, som genom den öfverstyrelsen gifna instruktionen
sedermera inträdt. Och särskildt må i afseende på den nu
ifrågavarande kursplanen för realskolan af den 2 mars 1906 bemärkas,
att öfverstyrelsen, såsom den själf förklarat, funnit sig nödsakad att
i fråga om ämnet kristendom vidtaga en mera genomgående förändring.

Då ifrågavarande ärenden sålunda blifvit inför Ivungl. Maj:t föredragna,
utan att eforalstyrelserna, hvilka det enligt gällande föreskriftei
tillkommer att utöfva uppsikt öfver undervisningen vid de allmänna
läroverken och särskildt öfver kristendomsundervisningen,
erhållit tillfälle att yttra sig öfver de föreslagna undervismngsplanerna,
i hvad de afse läroämnet kristendom, och alltså bestämmelsen i § 10
regeringsformen angående regeringsärendens beredning icke blifvit iakttagen,
har utskottet funnit sig böra hos Riksdagen mot föredragande
departementschefen göra anmälan enligt § 107 regeringsformen.»

Herr Sä ve: Jag anhåller om en stunds uppmärksamhet för att

något närmare belysa den anmälan, som konstitutionsutskottets majoritet
ansett sig befogad att göra mot en af föredragandena inom statsrådet
under året 1906.

För hvar och eu, som anser det vara af vikt, att de ärenden,
som i statsrådet föredragas för Konungen till afgörande, förut blifvit
sorgfälligt beredda, måste det vara af synnerlig betydelse, att föreskriften
i § 10 regeringsformen noga beaktas. Den har följande lydelse:
»Innan ärendena hos Konungen i statsrådet föredragas, skola de genom
nödiga upplysningars inhämtande från vederbörande ämbetsverk af
den föredragande beredas.» Grundlagsbestämmelsen fastslogs af 1809
ars lagstiftare, och det oaktadt man då för beredningen hade att tillgå
den af åtta personer bestående rikets allmänna ärendens beredning,
hvilken ansags lika nödvändig för statsrådet som nedre justitierevisionen
för högsta domstolen. Af än större betydelse blef naturligen grundlagsföreskriften,
att nödiga upplysningar skulle inhämtas från vederbörande
ämbetsverk efter 1840, då rikets allmänna ärendens beredning
afskaffade3 och 10 § regeringsformen fick sin nuvarande formulering.
Och med den utveckling vårt offentliga lif under de senare åren fått,
med de snabbt på hvarandra följande ministärförändringarna, med
hvilka följa icke blott växling af personer utan äfven växling af betraktelsesätt
och synpunkter, i följd hvaraf kontinuiteten vid regeringsärendenas
behandling lätt kan afbrytas, torde vikten af, att grundlagsbestämmelsen
i fråga noga iakttages, stå ännu tydligare för ögonen
an någonsin förut. Det måste därför anses hafva varit för konstitutionsutskottet
en trängande plikt att för Riksdagen anmäla den af -

Lördagen den 27 April, f. in.

N:o 34.

vikelse från lagstadgad ordning och hittills sorgfälligt följd praxis, Anmärkning
som man gjort vid behandlingen af de i statsrådsprotokollen den ‘2mot statsr*d''
mars och den 11 maj 1906 omförmälda och nu i dechargebetänkande!, (fortsd
angifna ärendena, hvilka afgjorts utan nödiga upplysningars inhämtande
från vederbörande ämbetsverk.

Att eforalstyrelserna äro de myndigheter, som bort höras öfver
de af öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk på nådig befallning
uppgjorda förslagen till undervisningsplaner, särskild! i ämnet kristendom
för realskolan och gymnasiets två första ringar, hvilka genom
nyssnämnda regeringsbeslut af den 2 mars och den 11 maj 1906 blifvit
anbefallda att tillämpas, har konstitutionsutskottet ansett böra tydligt
framgå af kap. 24, § 3 i kyrkolagen, hvari stadgas: »Biskoparna

skola ock hafva uppsikt med gymnasier och skolor så ock ungdomens
upptuktelse efter skolordningen, uti hvilken ingen må egenvillig! göra
någon ändring.»

Det kan ej sägas, att denna paragraf förlorat sin gällande kraft
genom den nådiga instruktionen för öfverstyrelsen för rikets allmänna
läroverk den 28 oktober 1904, tv den nådiga stadgan för rikets allmänna
läroverk af den 18 februari 1905, som sålunda •— man må
noga observera detta! — är af ett senare datum, bestämmer uttryckligen
i sin § 201, att »Eforus tillkommer att hafva uppsikt öfver de
allmänna läroverken i stiftet och särskildt öfver det sätt, på hvilket
kristendomsundervisningen vid dem handhafves, samt att för sådant
ändamål besöka läroverken». För öfrigt lärer väl ingen på administrativ
väg utkommen förordning ensamt kunna kullkasta gällande
kyrkolag, för hvars upphäfvande fordras samtycke af konung, riksdag
och kyrkomöte. Det framhålles emellertid af vännerna af centralisationssystemet
inom vårt undervisningsväsende, att Riksdagen
1904, genom att godkänna den kungl. propositionen om den stora
läroverksreformen, gifvit sitt bifall till läroverkens sekularisation, men
något sådant framgår ej af Riksdagens skrifvelse. Hvad som ur Riksdagens
skrifvelse skulle kunna anföras som stöd för sekularisationsvännernas
uppfattning skulle väl finnas i den del af Riksdagens skrifvelse,
som handlar om öfverstyrelsen, men häri står blott, att Riksdagen
»medgifviti att till biträde vid öfvervakande af examina och
utöfvande af den ecklesiastikdepartementet tillkommande uppsikt öfver
de allmänna läroverken, enskilda läroverk med dimissionsrätt, statsunderstödda
flickskolor och samskolor samt för handläggning af vissa
läroverksärenden må enligt närmare föreskrifter i särskild af Eders
Kungl. Maj:t utfärdad instruktion inrättas en öfverstyrelse, bestående
af en ordförande och fyra ledamöter, hvilka af Eders Kungl. Maj:t
förordnas för en tid af 5 år i sänder», hvarjämte Riksdagen »på grund
af sitt bifall till förslaget om inrättandet af en öfverstyrelse för de
allmänna läroverken ur aflöningsstaten för ecklesiastikdepartementets
afdelning af Kungl. Maj:ts kansli uteslutit lön och tjänstgöringspenningar
åt en byråchef». Men dessa ord innebära blott, att det var
läroverksbyråns inom ecklesiastikdepartementet uppgifter och göromål,
som Riksdagen menade skulle öfverflyttas till den nya öfverstyrelsen,
i samband hvarmed den äfven indrog byråchefens för den högre
undervisningen befattning inom departementet. Och i det yttrande

N:o 34.

Lördagen flen 27 April, f.

(Forts.)

tTuaUrld. j?11 statsradsprotokollet som anföres i propositionen om läroverksre•
'' formen och som innehåller motiven för upprättandet af eu öfverstyrelse,
beror dåvarande ecklesiastikministern Carl von Friesen ei
eforalstyreiserna med ett enda ord, utan han inskränker sig till att
anföra, »att svårigheten för domkapitlen att fungera som läroverksstyrelser
med tiden blitvit mera märkbar, att deras rent kyrkliga
uppgift alltmera toge deras verksamhet i anspråk, att de icke kunde
samverka med hvarandra, att deras arbetssätt enligt sakens natur
maste blma tungt och att allt detta i väsentlig grad försvårade ernåendet
af den ennetlighet och planmässiga ledning, som för läroverkens
dei vore önskvärd a» Visserligen tyckte jag och många med mig,
nar vi läste dessa ord, att deras udd ej gärna kunde vara riktad mot
domkapitlen, hvilka, sedan de befriats från att utnämna lärare vid
läroverken, i verkligheten hade mycket litet att beställa med läroveren,
men det vore mindre aktningsfullt af mig mot en förtjänt död
mans minne att ens uttala en gissning, att han med sina af mig nu
citerade ord skulle menat eforalstyrelserna, tv i sadant fall skulle
han val också hafva tydligt uttalat det. Man måste väl därför tro
att statsrådet von Friesens afsikt, då han framlade sin proposition för
1904 ars Riksdag var att lämna eforsämbetena i sin egenskap af läroverksstyrelser
i väsentliga delar orörda.

. 4 En sanning är visserligen, att han efter 1904 års riksdags slut
lPtog en annan ställning i den af honom kontrasignerade instruktionen
tor ofverstyrelsen äfvensom i läroverksstadgan, hvilka administrativa
orordmngar ej blott betogo domkapitlen deras befogenhet att vara
laroverksstyrelser — hvilket Riksdagen torde få anses hafva i princip
gi åt utan äfven med starkt tangerande af kyrkolagen öfver höfvan
begränsade eforsämbetenas befogenhet som läroverksstyrelser till förman
för ofverstyrelsen, detta centralisationssträfvandenas illegitima
barn, såsom biskop Billing vid förliden Riksdag karaktäriserade den.
MeDu--£St ®tar dock, att administrativa förordningar ej ensamma kunna
upphäfva kyrkolag.

Jag ber att fa särskildt fästa uppmärksamheten på, att man förut
vid uttardandet af bestämmelser, som afsett en omläggning af kristendomsundervismngen
vid de allmänna läroverken, ansett sig böra höra
e okyrkl]ga myndigheterna. Så skedde vid utfärdandet af cirkuläret
angående^ den kateketiska undervisningen vid läroverken af den 12
p1^. ,ocl? detta efter domkapitlens hörande tillkomna cir kulär

han visade man i cirkuläret af den 11 oktoker 1878 angående
antagandet af en ny katekes. Den senaste stora läroverkskommitténs
betänkande underställdes de kyrkliga myndigheternas pröfning, hvadan
det sålunda, da undervismngsplanen för läroverkens fem lägre klasser
åt den lo april 1905, hvilken med afseende på kristendomsundervis!‘ingen.
nära anslöt sig till läroverkskommitténs betänkande, utfärdades,
!''an Pa Vlsst sätt sägas, att denna i fråga om ämnet kristendom tillkommit
efter de kyrkliga myndigheternas hörande. Men den under.
''.1SIjPPgsP , ..?°r r_eafskolan af den 2 mars 1906, hvarom här närmast
dT ‘■raSa> skiljer sig så väsentligt från läroverkskommitténs betänkande,
att det väl kan sägas, att den inaugurerar en fullständig omläggning
af knstendomsundervisningen. Och med afseende på denna oxlägg0

N:o 34.

l.örilugeu don 27 April, f. in.

ning hade utlåtanden från kyrkans målsmän med så mycket större
skäl bort infordras, som öfverstyrelsen, som uppgjort förslaget till ,porps-)
kursplanen, näppeligen kunde anses äga erforderlig kompetens för
detta uppdrag. Det torde helt visst väcka herrarnes förvåning, då
jag säger, att det viktiga ämnet kristendom icke inom öfverstyrelsen
är representeradt af någon, som aflagt en teologisk universitetsexamen,
samt att af de två sakkunnige, som af öfverstyrelsen tillkallats^ vid
undervisningsplanens utarbetande, den ene icke heller aflagt sådan
examen; den andre, en universitets professor vid teologisk fakultet, är
ej elementarlärare. Jag antager, att öfverstyrelsens medlemmar tillhöra
statskyrkan, men de behöfva ej göra det, och det skulle, då
läroverksråden kunna ombytas hvart femte år, kunna i framtiden inträffa,
att platserna i öfverstyrelsen tillsättas med personer, som icke
tillhöra denna kyrka, hvadan det äfven skulle kunna inträffa, att
kursplaner och metodiska anvisningar för kristes hrnsundervisningen
vid våra statsläroverk kunna komma att uppgöra.; rf personer, som
icke omfatta vår kyrkas bekännelse.

Att det sätt, hvarpå denna viktiga fråga af regeringen behandlats,
vackt den största oro hos den kyrkligt intresserade allmänheten, känna
vi alla. Man vill ej, att den svenska kyrkan skall förlora sin rätt
att genom sina målsmän öfvervaka, att Sveriges ungdom i de allmänna
statslära verken blir undervisad i hennes lära. Man fordrar samma
skydd för att det uppväxande släktet fostras i sina fäders tro, som
lagen sedan länge medgifvit dissentersamfunden, hvilka väl förstått
skaffa sig garantier för, att deras ungdom bibringas samfundens religiösa
åskådning. Och med de anbefallda undervisningsplanerna och
medföljande metodiska anvisningar känner man sig ej tillfredsställd.

Det är ej min mening att här ingå på en pröfning af innehållet af
dessa, men det anser jag mig böra framhålla, att det bör vara klart
för hvar och en, som genomläser dem, att de omsorgsfullt undanskjuta
hvarje konfessionellt element. Meningen tyckes vara att göra
religionsundervisningen rent historisk, d. v. s. »lärare och lärjungar
skola», såsom det blifvit anmärkt, »förhålla sig fullkomligt indifferenta
till det meddelade stoffet och endast mottaga detta såsom historiska
fakta». Och det är ej blott de högkyrkliga, som hysa sådana farhågor.

Den evangeliska fosterlandsstiftelsen, som representerar svenska hem
i tiotusental, ansåg sig på eu talrikt besökt årskonferens i fotockholm
sommaren 1906 böra i en petition till Konungen uttala sina bekymmer
öfver kristendomsundervisningen vid de allmänna läroverken, och
anförde, »att hemmen, å livilkas vägnar den var befogad att tala,
hade rätt att vänta, att verklig kristendomskunskap skulle i statens
skolor bibringas deras barn, för att icke säga, att enligt gällande lag
ännu hela vårt folk hade denna rätt», hvarjämte den framhöll »betydelsen
af en genom eforalstvrelserna utöfvad skärpt kontroll öfver
läroböcker och lärare i kristendom som ett värn mot barnens prisgifvande
åt en för deras religiösa och andliga karaktärsutveckling ruinerande
godtycklighet och subjektivism». I sitt svar förliden lördag
på den till honom i Andra Kammaren af herr Starbäck ställda interpellationen
med anledning af den bekanta biskopspetitionen har den
nu vätande ecklesiastikministern, enligt hvad jag sett af tidningsre -

N:o 34.

Lördagen den 27 April, f. in.

*o> ,L“nr?lt . °^n-n;>en Priori, ä°m ingått från svenska missions (Fcrts.

) rätt ntf V, ^ 1 hKVllken, hemställan göres, att föräldrar måtte äga
tall de tti Ad 3 liain be±nade, från kristendomsundervisningen i de
med de(n « nn8) afse’ua 1 undervis™gen ej står i öfverensstämmelse
y ,,t e t augsburgiska bekännelsen, och dessa petitionärer hafva förklarat,
att bakom dem sta hundratusentals föräldrar».

det f''“ellert.ld> hvad so“ för konstitutionsutskottet varit hufvudsaken,
‘ Ittll ttoDk7f grundlagens helgd, och därför har utskottet
an eu sig bota tor Riksdagen anmäla den afvikelsen från regeringsformen

ot S°m ?,ebf.nd mgen åt de i dechargebetänkande! relaterade och

, '' g.nu ytterligare omnamnda regeringsärendena innebär. Jag tilllater
mig ej gorå något yrkande.

Herr Ljungberg: Herr talman! Mina herrar! Den formalism,
t ii man otta och med stort fog klandrat hos våra ämbetsverk, den
atertinnes i konstitutionsutskottets föreliggande memorial; och för min
ctl )cklagar jag, att^denna formalism riktat sig mot genomförandet
ar den åt Riksdagen ar 1904 beslutade läroverksreformen, en reform,

Ln I T.a5* ,Iand lange varit efterlängtad och blifvit med

uen stoista tillfredsställelse mottagen.

„ w .■Kui?gL Maj:ts, efter dåvarande chefens för ecklesiastikdepartementet
föredragning tillkomna beslut, som med utskottets ifrågavarande
anmälan alses, hafva fattats dels den 2 mars 1906 angående undervismngsp
an för realskolan och dels den 11 maj 1906 angående undervismngsplan
for gymnasiets första och andra ringar; och gäller anmälningen
i fråga om båda besluten läroämnet kristendom.

, ''Jag... 11 be att något tydligare, än i memorialet skett, få klargöra
ens age. bom bekant har den nuvarande läroverksorganisationen
grundats pa utlåtande af en för ändamålet tillsatt kommité, i hvilket
u a an e ingick fullständigt förslag till ny undervisningsplan för
elementarläroverken Häröfver ^8° yttra sig såväl samtliga läroverksollegier
som ock deras dåvarande målsmän, eforerna. På grund af
aroverkskomimtens forsiag och i närmaste öfverensstämmelse därmed
uttal dåde -Kung!. Maj:t redan sommaren 1904 undervisningsplan för
realskolans forsta och andra klasser, och den 13 april 1905 förordnade
ungl. Maj;t om undervisningsplan för samma skolas tredje och fjärde
klasser, detta senare på förslag af den dåmera inrättade öfverstyrelsen
or de allmänna läroverken och utan hörande af annan myndighet.
Dessa undervismngsplaner hafva af föregående års konstitutionsutskott
a“na,qnfi t;i" ai.™arkmng- Den genom Kungl. Maj:ts beslut den 11
maj 1906 faststallda^ undervismngsplanen för gymnasiets första och
andra ringar hvilar på alldeles samma grunder, det vill säga läroverkskommitens
förslag, som undervismngsplanen af den 13 april 1905;
och da denna sistnämnda af konstitutionsutskott och Riksdag lämnats
utan anmärkning, borde konstitutionsutskottet för konsekvensens skull
naiva lamnat utan anmärkning den på alldeles samma sätt tillkomna
undervismngsplanen af den 11 maj 1906, detta desto hällre som i
fragaom läroämnet kristendom endast gjorts den förändring i kommitteforslaget
att åt ämnet i gymnasiets andra ring tilldelats två
timmar i veckan i stället för af kommittén föreslagen en timme. Till

N:o 34.

Lördagen den 27 April, f. in.

förklaring af sill anmärkning säger nu konstitutionsutskottet, att förut- Anmärkning
sättningarna den 13 april 1905 voro väsentligt olika de förhållanden,mot
som genom den öfverstyrelsen gifna instruktionen sedermera inträdt. (1 orts.)
Hvad utskottet menar härmed, är verkligen icke godt att förstå, ty
instruktionen för öfverstyrelsen utfärdades den 28 oktober 1904 och
var således gällande redan vid utfärdandet af undervisningsplanen af
den 13 april 1905. Af hvad jag sålunda haft äran anföra torde
framgå, att anmälningen, så vidt angår undervisningsplanen för gymnasiet,
alldeles icke har fog för sig.

Återstår den för realskolan i dess helhet den 2 mars 1906 utfärdade
undervisningsplanen, som i fråga om läroämnet kristendom
fastslår en väsentligen annan plan för kristendomsundervisningen än
den i förenämnda kommittéförslag upptagna. Denna plan har uppgjorts
af läroverksöfverstyrelsen efter samråd med tillkallade sakkunnige,
däribland teologie professorn Frans Johansson i Lund och har därefter
utan någon annan myndighets hörande af Kung! Maj:t kungjorts
till efterrättelse. Konstitutionsutskottet riktar sig nu mot att föredragande
departementschefen icke ställt sig till efterrättelse föreskriften
i 10 § regeringsformen angående »nödiga upplysningars inhämtande
från vederbörande ämbetsverk». Ja, det är just frågan, hvilket är
vederbörande ämbetsverk? Enligt min mening bör, sedan genom
Konungs och Riksdags beslut en öfverstyrelse för läroverken inrättats,
denna styrelse anses vara den, som i alla ärenden rörande läroverken
skall lämna nödiga upplysningar. Och hade t. ex. professor Johansson
enligt uppdrag afgifvit förslag till ifrågavarande undervisningsplan,
hade sannolikt icke påfordrats annan remiss af förslaget än till öfverstyrelsen.
Men för mig synes saken ganska lika, om öfverstyrelsen
omedelbart eller efter remiss afgifver utlåtande i en fråga.

Utskottet tyckes emellertid förmena att, då en ny skolundervisningsplan
omfattar ämnet kristendom, eforerna ovillkorligen skola
däröfver höras. Denna åsikt grundar utskottet i första rummet på
ett åberopadt stadgande i kyrkolagen, af innehåll, att »biskoparna
skola ock hafva uppsikt med gymnasier och skolor så ock ungdomens
upptuktelse efter skolordningen, uti hvilken ingen må egenvilligt göra
någon ändring». Jag anser det vara uppenbart, att detta senare
uttryck icke kan vara riktadt mot Kungl. Maj:t och Riksdagen, utan
afser allenast eforernas plikt att tillse, att icke någon enskild rektor
eller lärare finge tillåta sig göra ändring i den fastställda skolordningen.

Detta framgår tydligare, om man läser stadgandet i dess fortsättning,
hvari afhandlas biskoparnas rätt att afsätta lärare. Vidare åberopas
läroverksstadgans § 201; men ej häller denna förlänar eforerna annan
befogenhet än att hålla uppsikt öfver läroverken och särskildt kristendomsundervisningens
handhafvande, d. v. s. att lärarne följa den
fastställda undervisningsplanen. Och skulle några brister härutinnan
iakttagas, så hafva eforerna att därom göra anmälan hos öfverstyrelsen.

För min del finner jag alltså utskottets bevisföring för att eforerna
fortfarande skulle intaga en ställning såsom vederbörande myndighet
beträffande kristendomsundervisningen vid elementarläroverken ganska
svag. I hvarje fall torde utskottets tolkning af åberopade lagstadganden
icke vara så väl grundad, att utskottet med fog kunnat däraf hämta

N:o 34.

JO '' Lördagen den 27 April, f. in.

Anmärkning anledning, att göra anmälan mot en Konungens rådgifvare. Och jag
mo * a s,a • vill särskild! fästa uppmärksamheten därpå, att ehuru eforerna icke
(. or s.j ens blifvit hörda öfver förslaget till läroverksstadgan af år 1905, som
reglerar deras förhållande till öfverstyrelsen, anmärkning häremot icke
blifvit af föregående konstitutionsutskott i Riksdagen framställd.

Ett uttalande af utskottet vill jag däremot gärna biträda, nämligen
följande: »Det ligger ock i sakens egen natur att i ett land med
statskyrka äfven kyrkliga myndigheter böra få göra sig hörda i fråga
om bestämmandet af grunderna och sättet för ungdomens religiöst
sedliga fostran». — Jag anser således, att det varit lämpligt att öfver
realskoleplanen höra eforerna, så vidt kristendomsundervisningen angår,
men därifrån och till en anmälans framställande anser jag vara ett
synnerligt stort steg, som visserligen icke bort tagas, om själfva den
sak, det gäller, är till sitt innehåll god. Och detta har utskottet icke
med ett ord bestridt. För min egen ringa del har jag i egenskap af
inspektor öfver ett högre allmänt läroverk den bästa erfarenhet af den
ifrågakomna undervisningsplanens stora företräden framför den plan,
som tidigare under kyrkliga myndigheters hägn varit gällande just
beträffande kristendomsundervisningen; och min erfarenhet har vunnit
bekräftelse på alla de sakkunniga håll, där jag i sådant hänseende
förhört mig. Såsom ett tillförlitligt omdöme i saken ber jag få åberopa
följande uttalande af den högt aktade pedagogen och kristendomsläraren,
f. d. rektorn Sigfrid Almkvist. Han säger: »Till en sådan
omläggning af hela nederskolans undervisning, så att verklighetsintressets
väckande och underhållande blir dess mål, öppnar den nu
genomförda ordningen goda utsikter. T. o. m. för religionsundervisningen,
där allt hittills mer än i något annat ämne den abstrakta
formalismen haft herraväldet genom både häfd och lag, ha mål och
metoder satts sådana, att de andliga verkligheterna själfva, icke det
skolastiska systemet, blifvit hufvudsak. Jag tvekar ej uttala, att vi
nu för. första gången fått en skolordning, som motsvarar modern
pedagogiks fordringar, så att den tar fullt hänsyn å ena sidan till
tidsförhållandenas bildningskraf, å andra sidan till de i lärjungarnes
utvecklingsståndpunkt gifna möjligheterna »

Men är det så, att den undervisningsplan, mot hvars formella
tillkomst utskottet reagerar, är erkändt god, får en anmälan mot dess
tillskyndare lätt skenet af något personligt öfver sig. Sådant är ju i
allmänhet olämpligt och blir det ännu mera i politiskt upprörda tider
såsom den närvarande. Jag befarar också, att de kulor, som utskottet
velat afskjuta, äro af farligt slag, att de hafva benägenhet att återstudsa
och att de därvid lätt kunna träffa någon, för hvilken utskottet
är mera ömsint.

Herr talman! Något annat yrkande än memorialets läggande till
handlingarna har jag icke att framställa, men jag har velat för egen
del uttala mitt ogillande af anmälningen.

Herr Cl ason: Då jag i utskottet deltagit i det beslut, till hvilket
uttkottet kommit, skall jag anhålla att här få yttra några ord i saken.

Jag skall då till en början bedja att få beröra något af hvad
den siste talaren anförde gentemot utskottet. Han förklarade bland

Lördagen den 27 April, f. in.

N:o 34.

I 1

annat, att han icke förstod, hvad utskottet menat, då utskottet påpekat, Anmärkning
att eforalstyrelsernas yttranden öfver senaste läroverkskommitténs kurs- "''0* statsTu
plan afgifvits under helt andra förutsättningar än de förhållanden, (,,ort8-J
som senare inträda Den saken är dock tämligen tydlig. Af senaste
läroverkskommitté framlades icke något förslag om en öfverstyrelses
inrättande — förslaget därom antyddes endast reservationsvis af ett
par af kommitténs medlemmar. Dä eforalstyrelserna yttrade sig öfver
kommitténs betänkande, hade de således ingen anledning att tro, att
någon myndighet skulle tillskapas, som skulle skjuta dem åt sidan i
fråga om ämnet kristendom. Tvärtom gällde — enligt dåtida skolordning,
som man icke därutinnan afsett att ändra — den allmänna
föreskrift, att eforerna hade att bestämma öfver samtliga läroböcker,
som skulle användas i skolorna, alltså äfven i fråga om ämnet kristendom.
Det var således verkligen förhållandet, att i det hänseendet
sedan dess väsentligen andra förhållanden inträdde genom öfverstyrelsens
tillkomst.

Den ärade talaren framhöll vidare, att, sedan öfverstyrelsen hade
inrättats, skulle i dess befogenhet ligga att vara den enda myndighet,
af hvilken Kungl. Maj:t i dylika frågor skulle inhämta utlåtanden.

Jag förstår icke riktigt den ståndpunkten. Det är ju öfverstyrelsen,
som i detta fall inkommit med förslag till Kungl. Maj:t. Och regeringsformens
stadgande innebär väl icke, att ett förslag, som inkommer
från en underordnad myndighet, icke skall pröfvas af andra myndigheter,
utan det är just meningen, att andra myndigheter skola få
tillfälle att yttra sig öfver de förslag, som kommit in från ett eller
annat håll.

Därjämte vill jag betona, att, såvidt jag förstår, vid öfverstyrelsens
inrättande det icke någonsin varit fråga om att öfverstyrelsen skulle
träda i stället för alla de myndigheter, som med läroverken förut
haft att skaffa. Jag skall taga mig friheten att erinra om ett par
förhållanden, som passerade vid öfverstyrelsens inrättande. Jag vill
då erinra dels om hvad som stod i Riksdagens skrifvelse år 1904,
nämligen att Riksdagen »medgifvit, att till biträde vid öfvervakandet
af examina och utöfvande af den ecklesiastikdepartementet tillkommande
uppsikt öfver de allmänna läroverken, enskilda läroverk med dimissionsrätt,
statsunderstödda flickskolor och samskolor samt för handläggning
af vissa läroverksärenden må enligt närmare föreskrifter i särskild af
Eders Kungl. Maj:t utfärdad instruktion inrättas en öfverstyrelse» o. s. v.

Det var således närmast för utöfvandet af den ecklesiastikdepartementet
tillkommande uppsikten öfver de allmänna läroverken samt
för handläggningen af vissa andra ärenden, som öfverstyrelsen tillkom.

I Kungl. Maj ds proposition förekom också en redogörelse öfver de
ärenden, som man afsåg att öfverstyrelsen skulle taga om hand.

Såsom jag nyss framhöll, ingick i läroverkskommitténs förslag icke något
förslag om öfverstyrelse, utan det framkom reservationsvis. I den
reservation, där detta skedde — och där öfverstyrelsen för öfrigt
betecknades med namnet läroverksråd — omnämndes bland de ärenden,
som skulle åligga detta råd, också i en punkt »granskning af läroböcker»
— ej beslutanderätt öfver dem — men i det förslag, Kung!.

Majd framlade för Riksdagen och där i 12 punkter uppräknades hvad

N:o 34.

Lördagen den 27 April, f. m.

S°m sku^e ;l^gSa öfverstyrelsen, finnes icke ett ord därom, att öfver(Torts
T\ Styrelsen sku^° taga någon befattning med läroböckerna, och något
'' yttrande därom har icke häller, så vidt jag kunnat finna, blifvit fälldt
under öfverläggningen i Riksdagen. Men däremot var det en annan
sak, som förekom vid ärendets behandling i Riksdagen. Där väcktes
nämligen en enskild motion, som innehöll yrkande att »i samband
med genomförandet af den förändrade anordningen af läroverken
Kungl. Maj:t ville vidtaga åtgärd i syfte, att den befattning med läroverksärenden,
som nu tillkomme eforus och konsistorium måtte upphöra, och
att för läroverk måtte inrättas en särskild lokalstyrelse» o. s. v. Men
utskottet hemställde härvid, att Riksdagen med afslag å den ifrågavarande.
motionen skulle bifalla Kungl. Maj:ts förslag, och detta blek
äfven Riksdagens beslut. För så vidt Riksdagen yttrat sig om saken,
har Riksdagen således tagit bestämdt afstånd från den ståndpunkten,
att öfverstyrelsen skulle vara den enda myndighet, som hade med de
allmänna läroverken att skaffa.

Den ärade talaren ingick också på kursplanen. Jag skall här
icke^ närmare inlåta mig på densamma; jag vill endast erinra, att
beträffande den tidigare kursindelning, som fastställdes den 13 april
1905, framhöll öfverstyrelsen själf, att den i allt väsentligt stode i
öfverensstämmelse med läroverkskommitténs hemställan, hvaröfver
eforalstyrelserna, såsom nämndt, haft tillfälle att yttra sig, men att i
fråga om den senare kursplanen öfverstyrelsen lika uttryckligt sagt,
att den innebar en genomgående omläggning af tidigare kursplan.
Man kan val då fråga sig, om det icke varit skål, att eforalstyrelserna
fått yttra sig äfven i detta fallet.

Jag har här berört vissa med föreliggande fråga sammanhängande
spörsmål, som kunna sägas vara af mera formell karaktär. Enligt
min uppfattning ligga emellertid bakom dem realiteter af mycket djupt
ingripande, betydelse,, och jag skulle vilja från en historisk synpunkt,
som kan ligga nära till hands för, mig att anlägga, något beröra äfven
den sidan af saken.

Den mest genomgripande omhvälfning, svenska folket på alla
områden, icke minst på statslifvets, har undergått, är enligt min öfvertygelse
kristendomens införande. Den vann också omedelbart uttryck
i lagstiftningen. Den äldsta af våra skrifna lagar är som bekant den
äldre Västgötalagen och dess allra första ord, alltså det äldsta kända
svenska skrifna lagbud, har den betecknande lydelsen: »Kristus är
först i vår lag». Detta har uttolkats så, att landskapets lagstiftare
genom att ställa Kristus först i lagen ville hylla och ära honom såsom
den störste och ville taga honom och hans namn framför allting annat
i Jagens helgd. Jag skall icke ingå på den genomgripande förändring
på alla samhällslifvets områden, som detta kristendomens upptagande
innebar; man skulle kunna sammanfatta det däruti, att staten icke
blott skall vara en rättsstat för upprätthållande af vissa gamla rättssedvänjor,
utan staten skall också vara en kulturstat; statsmakten skall
arbeta för främjande af religiösa och sedliga svften och detta skall den
göra på kristlig grund.

Medeltidskyrkan började emellertid att förverldsligas; dess styresmän,
som icke funnos hemma i landet, utan långt borta i Rom,.

1 lördagen (ien 27 April, f. in. l''i N:o 34.

främmande för det svenska statslifvet och därifrån hemsände för vårt Anmärkning
land olämpliga påbud, hemföllo åt en kulturriktning, som ofta varmot
allt annat än kristlig. Skulle den svenska staten under sådana för- (Forts-)
hållanden fortfarande kunna fylla sin uppgift som kulturstat på kristlig
grund, behöfdes därför eu reformation; och en reformation kom. Men
den betecknade i följd (häraf icke något uppgifvande af den gamla
ståndpunkten, utan endast ett fördjupande däraf. Kyrkans värdsliga
maktställning skall ändras och hennes gärning riktas mera inåt; men
statsmakten får icke därvid stå likgiltig; utan den är, enligt reformationstidens
politiska grundåskådning, liksom allt, gifven af Gud, och
skall därpå såsom allt användas för att främja en kristlig kulturstats
ändamål. Den, som något känner till reformationstidens statsrättsliga
akter, vet, huru den gamla åskådningen om det innerliga sambandet
mellan statsordningen och kristen religion i dem oupphörligen framträder,
ochj detta icke blott i akter, som röra kyrkan, utan äfven öfverallt i
sådana, som endast afse den borgerliga lagstiftningens kraf, såsom i
Gustaf Vasas testamente, arfföreningen, 1634 års regeringsform m. fl.

Jag vill här endast citera ett enda ställe, nämligen de ord, som stå i
spetsen för 1634 års regeringsform, där det i första paragrafen heter,
att »enighet i religionen och den rätta gudstjänsten är den kraftigaste
grundval för ett lofligt, samdräktigt och varaktigt regemente», en
sanning, som framträdde för den tidens svenskar så mycket starkare,
som de ju rundt omkring sig sågo den sönderslitenhet, som på detta
område rådde i andra länder.

Ur denna grund framväxte sedan Sveriges världshistoriska insats,
som vi ännu hvarje år fira som vårt dyrbaraste minne, då vi fira den
6 november. Ty hvad betydde den striden? Den betydde, att man
utifrån velat bestrida Sverige rätten och plikten ätt vara och förblifva
en evangelisk kulturstat. Och segern betydde då, att den rätten blef
för sekler betryggad åt det svenska folket. Öfvertygelsen om detta
innerliga samband mellan det svenska statslifvet och evangelisk luthersk
kyrka är således i eminent grad ett arf från våra fäder, ett arf från
det bästa, som de hafva uträttat, från deras stora världshistoriska
insats och från vår störste konungs kungagärning. Och det är naturligtvis
därför, som den svenska staten sedan dess önskat, att den ungdom,
som tillhör den — med undantag för främmande trosbekännare,
som ju få sköta sig skälfva — skall undervisas i evangelisk luthersk
tro.

De åtgärder, mot bvilka konstitutionsutskottet nu har riktat sin
anmärkning, kan jag icke finna innebära annat än en början — afsiktlig
eller icke — att afskära det nyssnämnda sambandet. Ty hvad är det,
som sker därigenom? Jo, staten vill fortfarande, att undervisning skall
meddelas i »kristendom»; men huru denna undervisning skall ske,
efter hvilka grunder, med Indika läroböcker, däröfver skulle kyrkan
icke blott icke få något att bestämma, utan i förevarande fall har
man icke ens velat fråga hennes målsmän till råds, och detta trots
att det här gällde en genomgående omläggning af undervisningsplanen
i ämnet och trots att de förut alltid blifvit hörda i dylika fall. Det
är klart, att sådant icke kan gå ihop, och följderna ha också på
många håll visat sig i mycken oro, och detta — det vill jag betona —

N:o 34. ]4 Lördagen den 27 April, f. m.

mot*statsråd i(jke bl°.t.t hos k.vrkans officiella målsmän, biskoparne, eller hos olika
(Torta''i '' s a£s prästkonferenser, utan ock inom de mera fria samfunden inom
1 den svenska statskyrkan, representerade af den evangeliska fosterlands stiftelsen.

och det svenska missionsförbundet. Det sistnämnda af dessa
har därvid tydligt pekat på de naturliga konsekvenserna, då det sagt,
att om här icke gifves oss någon garanti, att kristendomsundervisningen
i skolorna, till hvilka vi måste sända våra barn, blir en undervisning,
vid hvilken reformationens grundprinciper upprätthållas, så — bort med
vara barn ur skolorna! Hvad har man då vunnit? Jo, man har
splittrat undervisningen, väckt misstro mot statsskolorna; skadat staten^
skolor genom att tvinga fram fristående privatskolor, frammanat olikartade
fristående religiösa samfund, öfver hvilkas utveckling staten
icke ..har någon som helst kontroll, kort sagdt, man har slagit in på
en väg, som leder därhän, att man kastar in vårt land i sådana strider
och slitningar på detta område, från hvilka vi hittills varit förskonade,
men som vi sett rasa omkring oss i Tyskland, Italien, Frankrike och
nu senast i England, och som varit till största men för dessa länders
hela inre utveckling, icke minst på det politiska området. Och så
har man gjort sig urarfva från det, som var ett arf från fäderna.

ve^. my°het väl, att det finnes somliga, som just önska
detta; de vilja, att staten icke skall hafva någon religion. De önska
visserligen, att staten alltjämt skall vara en kulturstat — somliga tala
öpppet om, att hednisk lifsglädje, antik skönhetskult och sådant där
skall vara dess bas, andra veta icke, hvad det skall vara för en kultur,
men därom äro de ense, att en kristen och protestantisk kulturstat
får det icke vara. Nu är jag för min del förvissad om, att det svenska
folket, det stora svenska folket, icke vill vara med om en sådan
urarfvagörelse af det, som af så många betraktas såsom ett af våra
dyrbaraste arf, och jag är också öfvertvgad, att det icke vore lyckligt
för oss att slå in på den vägen. Därom må man emellertid hafva
hvilken åsikt som helst, det står dock fast, att ett dylikt steg skulle
innebära den. största omhvälfning i vårt samfundslif på alla områden,
en omhvälfning ungefär jämförlig med den som skedde, när kristendomen
infördes eller reformationen genomfördes. Och då menar jag,
att skall man slå in på den vägen, så skall man göra det med fullt
öppna ögon, man skall ha tänkt sig till botten i saken, satt sig in i
alla dess konsekvenser, veta hvad man skall sätta i stället, vara förvissad
om, att det verkligen är folkets önskan och dessutom därom
hafva fullt klara beslut af statsmakterna. Men skall man slå in på
en väg, som leder dit, skall man icke göra det i tysthet, i strid mot
gällande lag, genom en administrativ författning och en underordnad
administrativ myndighet, vid hvars tillskapande af statsmakterna det
icke var på minsta sätt antydt, att något sådant skulle vara meningen.

Detta är anledningen, hvarför jag biträdt konstitutionsutskottets
anmälan.

Herr (rilljärn: Under diskussionen hafva förekommit några ut talanden,

som föranledt mig att begära ordet, Jag har den åsikten,
att f]en ornhandlade bestämmelsen i kyrkolagen blifvit öfverträdd. lag
påstår nämligen, att den fortfarande har gällande kraft, och jag känner

1'')

N:o 14.

Lördagen den 27 April, f. in.

icke, att ilen blifvit på något sätt upphäfd. .lag har frågat andra förut Anmärkning
och jag frågar nu: när och på hvilket sätt upphäfdes denna paragraf? mot *tliur&&
En föregående talare i dag har antydt, att det skett därigenom, att (horts.7
konstitutionsutskottet på sin tid lämnat en likartad regeringsåtgärd utan
anmärkning. Därpå svarar jag: jag känner icke, att det hos oss linnes
någon dylik form för att ändra lag. Sålunda, kyrkolagens bestämmelse
beträffande biskoparnes ställning till våra läroverk står kvar, men liar
i nu ifrågavarande ärende förbisetts.

Det har talats ett och annat om, att vid behandlingen af läroverksfrågan
man med öfverstyrelsens inrättande skulle afsett en skolornas
sekularisering. Det har redan af en talare visats, att i den stora •
skolkommitténs utlåtande något dylikt icke förekommit och icke kunnat
förekomma, emedan öfverstyrelsen såsom eforalstyrelsernas arftagare
där blott reservationsvis blifvit omnämnd. Jag kan tillägga, att dåvarande
statsrådet von Friesen, medan han ännu satt kvar såsom ledamot
i kommittén, var motståndare till öfverstyrelsens inrättande,
hvilket han här i kammaren och, såsom jag tror, äfven vid andra
ställen, offentligen tillkännagifvit. Det var hans vunna kännedom om
omöjligheten för ecklesiastikdepartementets afdelning för läroverksärenden
att fullgöra de åligganden, som komme att följa med den nya
läroverksorganisationen, hvilken förmådde honom att föreslå bildandet
af denna öfverstyrelse. Jag hade samma uppfattning på grund af cn
icke så kort erfarenhet, och jag för min del bidrog därför i min mån
till öfverstyrelsens upprättande. Jag anförde då såsom mitt hufvudsakliga
skäl, att, sedan lärareprofven blifvit borttagna, öfverstyrelsens
upprättande var en oundviklig följd. Jag ansåg mig icke böra stanna
vid en anordning, som skulle leda därhän, att vid befordringar inom
läroverken uteslutande afseende skulle fästas vid ålder och pappersmeriter.
Jag hade därjämte en annan grund, som jag icke ansåg
lämpligt att då under den allmänna förtjusningen anföra, nämligen
att om den nya läroverksorganisationen icke skulle kunna infria alla
de löften den gifvit eller tillfredsställa alla de förhoppningar, den hade
väckt, vore det nödvändigt, att öfverstyrelsen, i öfverensstämmelse med
departementschefens kraf, komme till stånd, emedan ett Riksdagens
beslut i motsatt riktning eljest skulle blifva den gifna förklaringsgrunden
därtill, att man blef i någon mån besviken. Statsrådet von
Friesen anförde under diskussionen i Första Kammaren såsom sitt
hufvudsakligaste argument — åtminstone var det den form, hvarunder
han vädjade till kammaren —: »när Riksdagen gifvit mig skutan, må
den icke neka mig besättningen». Tyda dylika uttalanden på en tanke
eller plan på eforalstyrelsernas eller i allmänhet de lokala styrelsernas
aflägsnande från all befattning med läroverkens angelägenheter? Jag
vågar t. o. m. påstå, att hade något dylikt af departementschefen
yttrats eller i föreliggande handlingar funnits anfördt, så hade i Första
Kammaren anslag iclce beviljats till öfverstyrelsens upprättande.

Det var först år 1905 som jag vid något tillfälle, som jag icke nu
kan närmare erinra mig och icke ansett mig hafva anledning taga
närmare reda på, fick höra ett stycke anföras af ett yttrande, soro departementschefen
1904 hade haft i Andra Kammaren, och hvilket
yttrande slutade ungefär sålunda: »och skulle detta förslag innebära

N:o 34.

Lördagen den 21 April, f. m.

noTftlutråd !•n början tm att 1 nä«on män sekularisera läroverksstyrelsen». Det var
tFortsl ?örsta gången jag hörde talas om ordet sekularisering i detta sammanhårig.
Jag såg med förvåning på min bänkkamrat och yttrade, att
något dylikt argument hörde vi aldrig i Första Kammaren.

Med den uppfattning, jag har af kyrkolagen och af dess nu gällande
bestämmelser, måste jag naturligtvis anse, att konstitutionsutskottet
haft grundade skäl för sin anmärkning.

Herr Sjöholm: Jag hade icke föreställt mig, att någon i denna

kammare skulle uppträda till försvar för ifrågavarande departementschefs
åtgöranden i nu föreliggande fråga. Det förvånar mig, att den
ärade talaren på kristianstadsbänken hade mod att uppträda i frågan,
synnerligast om jag tager hänsyn till innebörden af hans anförande’
Det föreföll mig, som om det hade varit obehöflig! att på något sätt
bemöta, hvad den ärade talaren anförde, och jag hade därför icke tänkt
begära ordet, men eftersom den ärade talaren visserligen blifvit bemött,
men icke i hans anfall emot konstitutionsutskottet, skall jag bedja att
få göra ett kort tillägg.

Han beskyllde konstitutionsutskottet för formalism. Utskottet har
anmält ett förhållande, som synts utskottet strida emot grundlagens
tydliga bud. Om det är formalism, kan utskottet mycket väl stå för
den beskyllningen, tv det är utskottets ovillkorliga skyldighet att göra
anmärkning, då utskottet finner något statsråd icke hafva ställt sig
grundlagens bud till efterrättelse. Den ärade talaren sade också, att
utskottet skulle hafva anfallit öfverstyrelsen. Såvidt jag vet, har utskottet
icke gjort detta, utan anmärkningen gäller vederbörande departementschef.
Slutligen riktade den ärade talaren den svåraste beskyllning
mot konstitutionsutskottet, att det här skulle hafva handlat‘på
grund af personliga skäl. Jag får på det kraftigaste protestera häremot,
och ber att få tillkännagifva för den ärade talaren — för kammaren i
öfrigt behof ver jag icke säga det — att utskottet aldrig har några personliga
hänsyn, utan städse bedömer hvarje fråga objektivt.

Herr Ljungberg: Jag ber att med ett par ord få bemöta den

siste ärade talaren. Jag har i mitt anförande icke beskyllt konstitutionsutskottet
för att hafva yttrat sig af personlig anledning. Innebörden
af mina ord var blott den, att om en sak, hvaremot anmärkning form eif
riktas, i sig själf är god — och mot mitt påstående i detta hänseende
har ännu icke ett enda bevis anförts — får det lätt sken af att vara
något personligt öfver anmärkningen. Jag har velat göra detta påpekande
för att icke vidare vara utsatt för missuppfattning.

Efter härmed slutad öfverläggning lades ifrågavarande punkt till
handlingarna.

Angående eu Herr Behm, som jämte åtta andra ledamöter af Första Kammaren
tJu^om^räti-1 en reservation vid konstitutionsutskottets föreliggande memorial på
ttafningtun- ang*fna skål förklara! sig anse, att utskottet bort i anledning af ett
denimingen. den 7 april 1906 afgjordt ecklesiastikärende angående undervisningen i
svensk rättstafning mot föredragande departementschefen hos Riksdagen

ti:o 34.

Lördagen den 27 April, f. in.

gorå anmälan enligt § 107 regeringsformen, erhöll nu på begäran Angående eu

ordet och yttrade: regenngthe -

slut om ratt ttajninqtun I

afseende å den reservation, som af mig och åtta andra leda- dejsning en.
möter af denna kammare blifvit afgifven i ett regeringsärende, som (Forts.)
vant underkastadt konstitutionsutskottets bedömande, skall jag tillåta
mig att yttra några ord.

Med anledning af den uti en af dagens tidningar förekommande
uppgiften, att det vore första gången denna kammares ledamöter af
konstitutionsutskottet reserverat sig mot utskottets beslut i en anmärkningsfråga,
vill jag framhålla, att detta ingalunda är med sanna förhållandet
öfverensstämmande. Sådant har händt flera gånger förut,
senast år 1904, då i anledning af en dylik reservation angående en
högviktig politisk fråga flera af kammarens ledamöter deltogo i den af
reservationen föranledda diskussionen. Den nu föreliggande frågan är
visserligen icke någon högpolitisk, men den kan dock betraktas såsom
ganska viktig, och jag är öfvertygad, att den med stort intresse omfattas,
jag kan nästan säga, af hela svenska folket, af hvars intressen
måhända ett af de viktigare här blifvit för nära trädt.

Då kammarens ledamöter måhända ej haft tillfälle att närmare
studera den tämligen vidlyftiga reservationen, skall jag som hastigast
rekapitulera hvad vid ärendets behandling förekommit.

Efter föredragning af dåvarande ecklesiastikministern, statsrådet
Fridtjuv Berg, beslöt Konungen den 7 april 1906 införande vid skolundervisningen
af några mycket genomgripande förändringar i svenska
språkets stafningssätt, af innehåll:

att Svenska Akademiens ordlista öfver svenska språket, sjunde
upplagan, skall läggas till grund för undervisningen i svensk rättskrifning,
dock med iakttagande af, att dt för Mjud ändras till t- eller tt,
samt att /, fv och hr för v-ljud ändras till v med bibehållande af
grundformens v i böjningsformer framför t och s — utom i ordet »/taft».

Härvid voro fogade närmare bestämmelser angående tid och sätt för
reformernas genomförande.

Uppslaget till detta nu gifna påbud gafs redan år 1903 uti en då
till Kung!. Maj:t ingifven petition af Sveriges allmänna folkskolelärareförenings
centralstyrelse, som hemställde, att akademiens ordlista icke
måtte anbefallas som stafningsnorm för skolorna, annat än med det
tillägg, att det icke måtte betraktas som fel, om dt som tecken för
f-ljudet utbyttes mot t eller tt, samt om fv, f och hv som tecken för
r-ljudet utbyttes mot v.

Sedan akademiens ordlistas 7:de upplaga år 1902 hade blifvit anbefalld
att följas Hd stafningen i svensk författningssamling, i statsrådsprotokoll
och i de från kansliet utgående expeditioner m. in., låg
det ju nära till hands att antaga, att regeringen, i likhet med hvad
som skedde år 1889, då 6:te upplagan påbjöds, skulle förordna om
denna senaste upplagas användande i oförändradt skick äfven vid
skolundervisningen. Däraf sannolikt närmaste anledningen till nämnda
petition.

Svenska akademien, som öfver petitionen hördes, yttrade sig under
-en utförlig motivering afstyrkande, särskildt därför, att akademien

Första Kammarens Prof. 1907. N;o 34. 2

N:o 4S. 18 Lördagen den 27 April, f. fn.

Angående ett ansåg 7:de upplagan af dess ordbok lämpligen höra kunna tjäna till
Ilning stafsättet inom skolorna, till dess att akademien framdeles,.
Sgtafnincr8un- me<^ tillmötesgående af en del af de påyrkade ändringsförslagen, kunde
deri-hr,ingen, medhinna utarbetande af en ny upplaga af ordlistan.

(Forts.) Angående den ändring, som föreslagits beträffande tecknet hv —

jag belastar nu visserligen protokollet mycket, men jag anser akademiens
yttrande i denna del af den vikt, att det bör i protokollet anföras
— yttrar akademien i sitt utlåtande:

»Att stryka bort det fördom hörbara, men numera i det svenska
riksspråket öfverallt stumma k, som i ett antal ord har sin plats
framför v, förefaller måhända söm en enkel sak. Dock möta här omständigheter,
söm gorå, att denna ändring tvifvelsutan måste stå tillbaka
för åtskilliga andra. Först och främst gäller ändringen här icke som
vid dt och /v-/-ändringarna ett skriftecken, söm har sin plats mot
ordens slut, utan den bokstaf i ordet, som först möter ögat, och af
hvilken på denna grund det snabba igenkännandet af ordet i väsentlig
mån är betingadt. Man behöfver endast besinna, huru bjärt hvarje
tryckfel i ett ords begynnelse sticker i ögonen, och huru hämmande
det verkar på läsningen, för att förstå, huru anstötlig en ändring af
hv till v skulle förefalla flertalet af dem, som vant sig vid nuvarande
skrifformer. Härtill kommer ytterligare, att eu stor del af Av-orden
höra till språkets allra vanligaste ord, och att de redan därför kraftigt
reagera mot hvarje ingrepp. Man finner bland dem flertalet af våra
relativa och interrogativa pronomina och partiklar, ord af så vidsträckt
användning som hvem, hvad, hvilken, hvar, hvarmed, hvaraf, hvart, hvarken
och andra med dem sammanhängande. Att ett ord är svårt att ändra,
i samma män som det är vanligt, är lätt att förstå: en rubbning i
dess yttre form ingriper i samma mån djupare och på ett mera störande
sätt i fast rotade hvardagsvanor. Lyckligtvis blifva å andra
sidan de praktiska olägenheterna af en abnorm stafning mindre, just i
samma män söm det ord, där den träffas, har en utsträckt användning.
Sådana ord, som man åter och åter möter, kanske fyrfaldiga
gånger på hvarje sida, dem lär man sig snart att skrifva riktigt. Sin
betydelse har det ock, att flertalet Av-ord tillhöra en och samma grammatiska
kategori, hvilken den skrifvande snart nog lär sig att — visserligen
ofta på ett mera instinktivt än fullt-medvetet sätt — sammanhålla
till en enhet; orden bilda på detta sätt för honom snarare ett
rättstafningsundantag än många.»

Ärendet hviladé nu till år 1905, då Stockholms läraresällskap den
28 april samt svenska läraresällskapet, Sveriges allmänna folkskollärareförening
och föreningen för lärare och lärarinnor vid Sveriges flickskolor
och samskolor den 2 maj ingåfvo särskilda petitioner, alla af
liknande innehåll och således tydligen härledande sig från samma källa.
De anhöllo, »att det måtte medgifvas en sådan jämkning i nu gällande
föreskrifter rörande stafsättet i skolorna, att ett följdriktigt utbyte af
åt som tecken för (-ljud samt af / och fv som tecken för v-ljud mot
respektive t (tf) och v må anses tillåtet».

Här torde observeras, dels att det i första petitionen, den från år
1903, framställda yrkandet på tecknet hv.s uteslutande ur språket, i
dessa senare petitioner öfvergifvits, dels att man icke önskade dess

N:o 34.

Lovdagen den 27 April, f. in.

ändringars obligatoriska införande, utan blott att de skulle vara tillärna Angående eu
vid sidan af förut gällande staf sätt. ^ tint''om tätt

Alla petitionerna remitterades af Kungl. Maj:t till öfverstyrelse!), „tafning&u.nsom
genom cirkulär-skrifvelse till ämneskonferenserna i modersmålet dervUningtm.
vid rikets allmänna läroverk inhämjade dessas yttranden. Såsom ju (Forts.)
var att förutse, tillstyrkte dessa i allmänhet de ifrågavarande reformerna
såsom medförande lättnad i rättstafningsundervisningen. Allvarsam ma
invändningar mot reformerna gjordes dock af flera bland konferensernas
medlemmar, såsom man inhämtar af framställningen sid. 10 i betänkandet.

:> Staf sättets beskaffenhet», heter det där, »är så godt som likgiltig,
blott det är enhetligt; reformerna föranleda rubbningar i stafsättet och
täta sådana långvarig osäkerhet; reformer skola ej ''frampressas’ i skolan;

Svenska akademien bör gå i spetsen för ändringar af rättstafningen;
utgifven litteratur blir gammalmodig; den inlärda reformstafningen
hindrar lärjungens fortkomst efter utträdet ur skolan; efter det nya
stafsättets införande komma ständiga felskrifningar att förorsakas hos
lärjungarne genom inflytande från litteratur, som ej använder det nya
stafsättet; klart framställd bereder icke läran om åt lärjungen synnerliga
svårigheter; åt är en värdefull hjälp att åtskilja supinum och
participium, är ett godt medel för tankeöfning och fordras af samhörighetslagen.
»

Af öfverstyrelsen tillkallade sakkunnige, lektorerna Schwartz och
Bråte samt professor Noreen, allesammans kända som ytterst ifriga nystafvare,
tillstyrkte bifall till petitionerna och formulerade sitt förslag
till regler för t- och v-ljudens beteckning i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med petitionernas syfte, samt med alternativt förslag till stafningsregler,
om man på samma gång ville reformera äfven .fe-stafningen.

Öfverstyrelsen, hvars yttrande afgafs den 15 och 17 februari 1906,
förklarade därvid helt öppet, att den begränsat sin uppgift till att betrakta
frågan ur pedagogisk synpunkt, och tillstyrkte i hufvudsak de
föreslagna reformerna, dock icke beträffande afskaffande af liv såsom beteckning
för v-ljudet, emedan, såsom öfverstyrelsen uttrycker sig, »en
sådan ändring, ehuru principiellt tilltalande, dock ännu ej kan sägas
hafva vunnit allmän tillslutning och är af jämförelsevis mindre pedagogisk
betydelse». — Öfverstyrelsen framhåller ock såsom ett skäl, att
denna ändring blifvit af svenska akademien bestämdt afstyrka

Med afseende å tiden och sättet för reformens genomförande uttalade
öfverstyrelsen den mening, som sedermera vid sakens afgörande
hos Kungl. Maj:t gjorde sig gällande.

Svenska akademien hade emellertid erfarit, att stafningsfrågan stod
inför ett omedelbart afgörande, och då den ansåg sig hafva berättigad
anledning att få uttala sig i den viktiga frågan i dess nuvarande läge
begärde och erhöll den — den 9 mars — nådigt tillstånd därtill, med
förständigande att hafva sitt utlåtande färdigt till den 1 april. — I detta
senare utlåtande förklarar akademien sig visserligen i princip gilla foch
/c-reformen, medan den ställer sig afvisande i fråga om df-ljudets
ersättande med t, då d ingår i ordets stam, men akademien »afsäger
sig bestämdt ansvaret för en så exceptionell åtgärd, som den nu ifrågasatta,
att omfattande ortografiska ändringar genomföras, innan de vunnit nämn -

N:o 34. 20 Lördagen den 27 April, f. in.

Angående et‘, vard anslutning lios den stora läsande och skrif vande allmänheten» samt
shit^onfrätt- *hvarje officiell rättstafningsreform måste anknytas till en särskild

stafningtun- awktonserad ordlista, där de speciella fallen hvart Jäv sig finnas förtecknade,
dervimingen. Så har hittills skett och så torde framgent höra ske». —

(Forts.) Sedan akademiens utlåtande) den 31 mars 1906 inkommit, afgjordes

som sagdt ärendet den 7 april af Kungl. Maj:t.

Hvad som nu vid denna frågas behandling och afgörande synes
mig framför allt böra observeras och äfven ogillas, är införandet i vår
lagstiftning af en helt ny eller åtminstone af mig okänd befogenhet
för Kungl. Maj:t att genom helt godtyckliga påbud angående språkundervisningen
i skolorna föreskrifvas sådana ändringar i gällande regler för
svenska språkets rättstafning, som icke kunna sägas hafva blifvit gillade och
använda af någon större del af den skrifvande allmänheten och således
hafva vunnit burskap i språket.

Det enda tillfälle, då Kungl. Maj:t tillförene ingripit i ordnande
af rättstafningen vid skolorna var år 1889, då Kungl. Maj:t till vinnande
af enhet och reda i stafningen föreskref, att den 6:te upplagan
af akademiens ordlista skulle tjäna till efterrättelse.—Detta förfaringssätt
var dock något helt annat, än hvad som nu skett, ty den anbefallda
ordlistan innehöll blott en uppteckning af de ordformer och
stafsätt, som då kunde sägas vara de i skriftspråket allmänt gällande.

Här har såsom enda grund för reformen anförts vinnande af
lättnad i stafningsbesväret, och denna i sig själf osäkra grund torde
svårligen kunna försvara dessa utomordentliga åtgärders vidtagande, så
mycket mindre, som föredraganden fattat sitt beslut och gifvit Konungen
sitt råd i strid delvis mot båda de högsta auktoriteter, som i ämnet
blifvit hörda — beträffande aflägsnande ur svenska språket af Ar-tecknet
— delvis mot den ene af dessa auktoriteter, svenska akademien, enligt
reservanternas förmenande den förnämsta af de båda rådgifvande myndigheterna.

Mycket kunde ju vara att säga om de olägenheter, som blifva en
följd af dessa ändringar. Jag vill blott påpeka det försvagande af
språkets uttrycksfullhet, som uppstår därigenom att så många ord,
som genom olika stafning förut kunnat åtskiljas, nu blifva lika. Att
man efter något begrundande kommer till rätta härmed, minskar ej betydelsen
af min anmärkning, ty vid läsning af en bok, en skrift vill
man slippa detta besvär. Dessutom, beträffande reglerna för f, fr och.
r-ljliden hafva de särskilda reformifrarne yttrat sig så olika, att man
verkligen kan tveka, hvilkendera sidan haft att anföra bästa skälen för
sin åsikt. Så till exempel har någon af dem sagt, att /''-ljudet framför
s och t fortfarande skall betecknas med »u« i händelse lång vokal föregår
detsamma, men om kort vokal föregår tecknas med /. Således skrifver
en sådan nystafvare: »Ett havs djup», men ett »hafsdjup» o. s. v. Dessa
nvstafvarregler strida sålunda mot de af regeringen nu påbjudna. Dä
det ej lärer blifva lätt afgöra hvilken af de tvistande som har rätt,
minskas förtroendet till reformen, som måste synas tämligen godtycklig.
Rekordet i godtycklighet slår man dock, då från den allmänna regeln
om bibehållandet af grundformens v i böjningsformer framför t och s
göres ett enda undantag, nämligen för ordet »haft». Detta är som sagdt
det enda fall, som utgör undantag från regeln i fråga, och äran att

N:o 34.

Lördagen den 27 April, f. m.

hafva utspekulerat detta tillkommer väl antagligen föredragande herr
statsrådet.

Då man följer gången af hela denna fråga, kan man utan tvekan
påstå, att den drifvits fram af alltför nitiska stafningsrefordatorer och
med hänsyn blott till skolan och dess intressen. Man synes därvid hafva
alldeles förbisett, att språket icke är skolans, icke skolmannens, utan
allmänhetens, hela det svenska folkets språk.

Då jag vet, att flere talare efter mig komma att här uppträda,
skall jag tills vidare inskränka mig till hvad jag nu sagt. Mycket
kunde annars vara att tillägga särskild! med hänsyn till den ekonomiska
sidan af saken, hvilken äfven i reservationen framhållits. Jag har intet
yrkande att framställa.

Angående
ett regeringsbeslut
om
rättstafningsunder
visning
eu.

(Forts.)

Herr Törnebladh: Frågan om reservationers berättigande i af seende

på dechargebetänkande! är mycket gammal. . Praktiskt har den
(lock nu blifvit löst så, att reservationer hafva fått medfölja och hafva
diskuterats; och detta har skett i samma mån mer, som betydelsen af
106 och 107 §§ försvagats. Ty vi måste för öfrigt erkänna, att 106
och 107 §§ numera icke hafva samma statsrättsliga betydelse, åtminstone
praktiskt, som de förr hafva haft. Och hvad särskildt den 107

§ beträffar, har den delvis förlorat sin kraft därigenom, att den har

blifvit använd till betecknande och klandrande af enskilda regeringshandlingar,
och, huru utmärkt ett statsråd än må vara, kan det ju
hända, att under hans tid det funnits en eller annan enstaka handling,
som kunde hafva ställt sig annorlunda. Men hvad som egentligen är
föremål för 107 §, det är skötseln i det hela af departementet.

En annan sak är vidare den, om i en anmärkning kan ligga
någon principiell betydelse, och det kan ju hända äfven med en enstaka
anmärkning, om den riktar sig mot någon afvikelse från en

riktig princip, särskildt om nödig försiktighet vid ärendets behand lande

icke har varit iakttagen.

Efter att hafva förutskickat dessa allmänna anmärkningar vill jag
därtill lägga, att i förevarande fall, då den departementschef, om
hvilkens åtgärd talas, redan är afgången, skulle någon anmärkning icke
hafva någon betydelse alls, och i samma mån, som departementschefernas
tid blir kortare, har också 107 § förlorat en del af sin kraft.
Således kan hvad jag nu anför icke vara riktadt mot någon personligen,
utan hvad som säges kan hafva betydelse för framtiden i afseende
på behandlingen af likartade ärenden. I rättstafningsfrågan är
det ju ock möjligt, att man kan vänta sig en utveckling i samma
anda och syfte mer eller mindre brådstörtad, så mycket mer som rättstafningsifrarna
visst icke nöja sig med den lilla eller stora seger, som
blifvit vunnen för en gång, utan ständigt längta till nya lagrars förvärfvande.

Det har blifvit taladt om, och särskildt har statsrådet i sin föredragning
yttrat sig om följdriktigheten och enkelheten i undervisningen.
Nu förhåller det sig så, att i afseende på rät tstafningen man
kan ställa sig på den ena eller andra ståndpunkten. Man kan ställa
sig på den etymologiska eller härledningsståndpunkten, och man kan
ställa sig på den ljudenliga eller fonetiska. I hvilket fall som helst

N:o 34

Lördagen den 27 April, f. m.

Angående riskerar man att genom alltför spetsfundig följdriktighet komma till
" besitTlm* orimJigheter. Men i motsats härtill har det svenska språket i sin uträttataf-
veekling och stafning tillämpat det förfarandet att i det hela hålla
nings- medelvägen eller, för att begagna en riksdagsterm, gjort en komprovndervis-
miss mellan det ena och det andra, och denna kompromiss har af eu
(Vrf-t''* ?or _kännare, kanske den största kännaren af svenska språket som
1 *•'' funnits, Johan Erik Rydqvist, betecknats såsom lycklig. Alltså bör
man icke göra sig för öfverdrifna föreställningar om följdriktigheten.
Det är en farlig väg att slå in på.

Den vetenskapliga strid, som föres om den ena eller andra stafningen,
har varit rätt långvarig och rätt liflig, och sista ordet torde väl icke
vara sagdt ännu. Här spela de pedagogiska och praktiska synpunkterna
eller, om jag förenar dem, den pedagogiskt-praktiska synpunkten en ännu
större roll, och jag tror, att man kan fullkomligt instämma med den man,
som uttalade, följande ord: »Hvad mig angår, har jag aldrig haft

förmätenheten att vilja uppfostra stafförbättrare, hvilka ofta själfva äro
i detta. sitt värf ej synnerligen förbätterlige, på hvilken sida de än
kasta sig, återvändande till medeltiden eller med ett jättesprång förflyttade
i en ännu icke anad framtid, men på båda sidor alltid med
samma djupa känsla af sin kallelses höghet, af den oundvikliga nödvändigheten
att följa deras råd till det allmännas frälsning.» Den som
har yttrat dessa tänkvärda ord, det är den af mig citerade Johan Erik
Rydqvist, hvilken visserligen numera af åtskilliga icke erkännes såsom
eu auktoritet, men dock torde få förblifva det.

Man har sagt, att genom den nya stafningen skulle mycken
enkelhet åstadkommas i undervisningen. Man skulle kunna slippa
det tidsödande besväret med att inlära regler och undantag och dylikt
och ägna sig åt andra förhållanden. Men det är ju möjligt att, om
inan ser saken från undervisningens synpunkt, det kan finnas andra
olägenheter eller olägenheter af det nya, hvilka i någon man åtminstone
motväga de fördelar, som skulle vinnas. En sådan olägenhet
har redan angifvits af den förre talaren, nämligen den följden af det
nya, att så många ord stafvas lika utan att hafva samma betydelse,
och jag behöfver icke i det fallet säga mer än hänvisa till de sakkunniges
yttrande, som återfinnes i konstitutionsutskottets betänkande,
sid. 11, där dessa sakkunniga själfva ansett sig behöfva sätta inom
parentes, hvilka ord det är fråga om, därigenom antydande att skillnaden
kan vara svår att fatta.

Detta är en sak. En annan sak är, att man t. ex. tager bort
skillnaden mellan och »f». Detta är mycket enkelt, men man

förlorar också därigenom en utväg eller möjlighet att skilja grammatikaliska
föreställningar, som uttryckas med det ena och andra, och det
säger man vara så förfärligt svårt. Det kan hända, att mvcket är
svårt, men skall man lära sig svenska språket riktigt, är det ett och
annat, som behöfver uppmärksammas, och man kommer icke till dess
kännedom utan att man öfvervinner svårigheterna.

Vidare bör man tänka därpå, att äfven för lärjungen är visserli
gen icke örat det enda, hvarigenom han inhämtar språkets hemligheter,
utan ögat spelar ganska stor roll; om han nu med sitt öra uppfattar
det ena eller andra språkljudet, kan det hända, att han vid

N:o 34

Lörilagon deu 27 April, f. m.

läsning åt'' böcker — och denna läsning bör alltid åtfölja — far se
andra stafningsformer, som inverka på honom, och därför är det åt
vikt, att läsningen icke i stafningsafseende för mycket skiljer sig tran

boken. . „ ....

Det är sant, att nu har det blifvit ett tvång att bita denna läsning
närmast tjäna till att undervisningen blir ljudelig eller lampad
efter det nya, till mycket stor olägenhet och kostnad för förlaggarna
och mycket stora olägenheter och kostnader äfven för allmänheten och
deras barn, som ständigt måste förskaffa sig nya böcker och icke
kunna begagna gamla. Men det är icke nog med det, utan hela den
äldre litteraturen innehåller en hel hop arbeten, som icke kunna tankas
kunna omtrvckas oupphörligen, och på hvilka möjligen skulle kunna
tillämpas hvad eu dansk författare redan med anledning åt rattskrit
nincsstriden 18(59 yttrade, att »den dyrbara skatten af en hel litteratur
"sedan Holberg skulle antikveras till följd af eu sa genomgripande
<mkaltatring i rättstafningen». Det förhåller sig i själfva verket med
språket så’, att språket liksom naturen utvecklar sig icke språngvis
eller häftigt eller genom eu eller annan revolution — det finnes naturligtvis
enstaka undantag — utan det utvecklar sig småningom efter vissa,
lag vill icke säga alldeles fixa lagar, men lagar, som småningom utbilda sig
och småningom taga form och öfvergå i fixering ad vissa språkbruk;
man må nämligen icke föreställa sig, att språkbildningen försiggår a
tleles rationellt teoretiskt, utan där spela moder, förhållanden och omständigheter
in så mycket, att man ieke kan tala om systematisk följdenlig
utveckling af detsamma. Således, de småningom skeende on ergångarna
äro mest öfverensstämmande med språkets väsende och minst
farliga för undervisningen. Då 1889 års cirkulär anbefallde svenska
akademiens 6 upplaga, var det nog en ganska välbetänkt åtgärd, blanc
annat emedan i denna upplaga förekomma alternativa former, beräknade
på att de mera framskjutna formerna småningom skulle vinna
inträde. Det hade dock förflutit 13 år efter 1889 års cirkulär, da
Riksdagen tog ett steg i riktning mot en stafningsreform genom att i
öfverensstämmelse med ett tillfälligt utskotts betänkande lägga denna
upplaga till grund för sin stafning och med uttryckligt tillbakavisande
af den redan utkomna 7:de upplagan, hvilken ansågs hafva 1 vissa a _
gått för långt. Det var Riksdagens eget uttalande 1902 Nu sta vi
vid år 1907. Nu räcker icke 7:de upplagan längre utan fullständigas
med cirkulär rörande beteckningen för några konsonantljud, ett arklilär
som iu icke kan göra till fyllest, ty, såsom redan är nämndt, tor
en riktig undervisning och behandling af stafningen fordras en utarbetad
ordlista. Den är och förblir rättsnormen i det fallet.

Den nu påbjudna stafningen överensstämmer, såsom den siste
talaren riktigt anförde, ingalunda med hvad de tillstyrkande myndigheterna
både förordat, utan den går längre än både svenska akademien
de sakkunniga (som endast alternativt tagit bort »/t» framför *v») och
öfverstyrelsen föreslagit. Den går längre och öfverensstämmer i de
hela mera med petitionerna. Skulle man då våga de bada auktoriteterna
mot hvarandra, misstänker jag, %tt den senare auktoriteten, vagd
på vågen, skulle befinnas för lätt i förhållande till de förr omtalade,
■och var det då, tror jag, farligt att taga ett så hastigt steg och sa lort,

A mjåtnde
•tf. reqnrin*!»-best ht om
rätt-it jfvinyxvndervUniruj-n.

(Kurt.,.)

N o 34.

Lördagen den 27 April, f. m.

Angående
ett regeringsbeslut
om
rättstafningsundervisningen.

(Forts.)

som skott Jag kan nämligen icke värja mig mot den föreställningen,
att ärendet behandlats med brådska, för att det skulle blifva något
, c enna brådska var så mycket farligare, som konsekvenserna
åt det steg, som togs, borde hafva öfverskådats. Det föreskrefs, att
det skulle tagas i de tre lägsta klasserna såsom obligatoriskt, men’ det
borde hafva kunnat förutses, att dessa tre klasser ensamma knappast
kunde_ ta stanna därvid, utan att det skulle kompletteras med ett nvtt
cirkulär, ett cirkulär som också kom den 31 december 1906, och hvari
medgitves att, där öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk i fråga
om under denna styrelse lydande undervisningsanstalt eller folkskolestyrelse
i fråga om folkskola finner sådant lämpligt, det i förra cirkuläret
pa bjudna stafmngssättet må vid allmänt läroverk eller statens
normalskola för flickor eller folkskola användas tidigare, än eljest enligt
cirkuläret skolat ske. 8

„ Jag klandrar ej det senare cirkuläret. Jag tror, att det hade
mänga skäl för sig, emedan man sett olägenheterna, men då man
kastar en sten på ett sluttande plan, borde man hafva förutsett, att
den skulle rulla vidare, och således, då man skulle föra in en nyhet,
icke införa den med ett slag utan taga en preskriptionstid längre fram,
hvarigenom åtskilliga kostnader och olägenheter hade blifvit besparade.
1

Många af herrarna tycka kanske, att jag uppträder alltför konservativt
och alltför afvisande mot det nya. Jag skall då be att få
anföra de ord, som uttalades i fjol under interpellationsdebatten i
Andra Kammaren af en framstående medlem af samlingspartiet, med
mig personligen nära förbunden samt före detta skollärare och således
val hemmastadd på området, en person, som icke kan misstänkas
yJ„ alltför reaktionära åsikter. Han säger på följande sätt: »Jag är
hkval med tiden blifven eu ganska försiktig man»''— det var i februan
i fjol detta yttrades — »och därför skall jag tillåta mig att mycket
vördsamt hemställa till det ärade, statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet,
på samma gång jag uttalar den önskan, att han tager
reformen om hand och för den fram, att han å andra sidan tager
stegen med en viss försiktighet, så att han inskränker reformen, låt
oss saga, till afskaffande af beteckningen dt för t och fv för v å ena
sidan och å den andra sidan och framför allt, att han icke påbjuder
införandet af det nya stafningssättet på en gång i de tre lägsta''klasserna
och sålunda tager med andra och tredje klasserna, som redan
hafva en flerårig vana att skrifva efter vårt nuvarande stafningssätt,
utan inskränker sig till att låta reformen börja i vår lägsta, grundläggande
klass. Det mål, man vill vinna, vinner man lika fort och
bra, om man inskränker reformen, hvad skolorna beträffar, på sätt jae
nyss angifvit.»

Jag vill icke påstå, att inskränkningen till lägsta klassen skulle
nödvändigt . hafva skett, men alltid var det tillräckliga skäl och tungt
vägande skäl för att mycket noga taga i betraktande, om reformen i
hela dess utsträckning skulle införas mot de sakkunnigas, mot akademiens,
mot öfverstyrelsens tillstyrkan, af hvilka icke någon hade gått
sa långt — annat än alternativet — som cirkuläret gick. Man skulle möjligen
på det kunna tillämpa hvad som finnes upptaget hos samme Ryd -

2f>

N>o 34.

■ Lördagen Jen 27 April, f. m.

qvist: f fråga om genomgående ändringar, såsom utbyte eller ute- Angående

lämnande af bokstäfver efter en viss regel, är först och sist att öfver- etth‘^i^ ‘„”%s
väga, om nyheten innebär eu verklig och uppenbar förbättring, och råtntafom
vinsten i det nya uppväger olägenheten af en rubbning. Där icke ningsvinningen
ligger för hvars mans ögon (hvilket ytterst sällan inträffar) underviseller
blir själfklar genom bevisningens oemotståndlighet, är bättre att
se tiden an, än att löpa fram i otid.» Det gamla latinska ordspråket ^ 01 s-)
som öfversatt lyder: »i tvifvelaktiga fall bör man ej handla», skulle
man ju vid detta tillfälle kunna tillämpa på följande sätt: i tvifvelaktiga
fall bör man möjligen handla, men handla med stor varsamhet
och vid öfverväga alla följder af den åtgärd man går att vidtaga.

Jag har naturligtvis intet yrkande att göra.

Herr Berg, Lars: I den reservation, som blifvit anförd, har jag ansett

mig pliktig instämma, under påyrkande att en anmälan enligt
107 § regeringsformen måtte till Riksdagen göras mot dåvarande herr
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet för hans förhållande
vid föredragningen af förslaget till cirkuläret den 7 april 1906 rörande
ny gemensam norm för svenska språkundervisningen vid vissa läroläroanstalter,
och jag har för min egen ringa del haft en särskild anledning
därtill i det ovanliga och sorgliga förhållandet, att föredraganden
ansett sig höra tillstyrka att använda lagstiftningsmakten för att
införa en ny stafningsnorm i skolorna af sådan beskaffenhet, att den
ännu icke vunnit någon som helst anslutning bland allmänheten och
icke heller burskap i någon afsevärd del af den samtida svenska litteraturen.
Det är denna åtgärd, att söka med ett lagbud skapa en ny
dräkt åt svenska språket, hvilken vida skiljer sig från den, som det
bär ute bland allmänheten och i litteraturen, som är en så enastående
företeelse, att den aldrig någonsin förut under liknande förhållanden
förekommit i vårt land och, såvidt jag vet, icke heller i något annat
land. Icke någon enväldig herrskare någonstädes eller en revolutionär
regerings »välfärdsutskott» har vågat påbjuda en slik förändring af
språket, som här i vårt fria land har blifvit vidtagen.

Jag skall icke tillåta mig att på minsta vis beröra den språkvetenskapliga
sidan af saken, som jag icke äger kompetens till, utan
endast se den från den sida, som är tillgänglig för oss alla, nämligen
den rent praktiska, och i detta syfte vill jag först framhålla det synnerligen
olämpliga och opraktiska uti att med lagens hjälp påbjuda,
att ungdomen i skolorna, där den skall inhämta för lifvet nyttiga och
viktiga kunskaper, skall lära sig stafva svenska språket på ett sätt,
som ännu icke brukas i Sverige, hvarken bland allmänheten eller i
litteraturen. Hvar och en måste inse, att detta stafningspåbud måste
medföra synnerligen stor ortografisk oreda och stora svårigheter. Föredraganden
har tydligen förutsatt i sitt rådslag, att han skulle kunna,
genom det nådiga cirkulärets tillämpning i skolorna, äfven tvinga igenom
samma förändring i skriftspråket bland allmänheten. Men det
är ingen säkerhet härför. Och om det skulle lyckas honom att genomföra
dessa förändringar i skriftspråket, hvilket jag hoppas icke skall
komma att ske, kan det icke ske utan att våldföra sig på lagarna för
språkets naturliga utveckling, utan att göra det i strid mot svenska

''N:o 34.

Angående
ett regerings

beslut om
r iitt stafning
sundervisningen.

(Forts.)

26 Fördagen den 27 April, t. in.

folkets vanor och rättsuppfattning och icke utan att kränka ett så
frihetsälskande folks som det svenska medbestämmanderätt i sitt eget
språks reformerande och vård. Men äfven om man går ut från en
annan förutsättning, kan detta kränkande af språkets lagar, af folkets
rätt icke mildare bedömas, den förutsättningen nämligen, att föredragande
departementschefen saknade förmåga att klart uppfatta hela
innebörden af I£ungl. Maj:ts beslut i afseende på skriftspråket, och att
han lät hänföra sig af ensidig nitälskan och hänsyn till den pedagogiska
innebörden af den förespeglade lättnaden i, som det heter, »skolans
tunga rättstafningsbörda för lärare och lärjungar», så kan detta
dock icke ursäkta åtgärden. Tv nämnda börda kan icke afsevärdt
minskas, enligt hvad svenska akademiens utlåtande angifver, genom
de vidtagna förändringarna i rättstafningen. Men däremot kan målet
bättre, säkrare och fullständigare vinnas genom en förnuftigare undervisningsmetod
än den hittills använda, genom att, i stället för att såsom
nu med öfverdrifvet nit medelst läxläsning inplugga rättstafningsregler
hos barnen redan i den första skolåldern, gifva dem tid till utveckling,
gifva dem tid att genom egen iakttagelse under läsning och
öfningar med skriftspråket liksom oförmärkt och utan tidsförlust inhämta
det väsentliga i rättstafningen, som sedan skulle kunna fullständigt
inläras lättare och ledigare, än hvad här med nystafningen af
v- och t-ljuden är afsedt. Detta visar således, att reformens syfte icke
häller kan i afsevärd grad uppnås, att den är ganska onödig och till
och med i vissa afseenden onyttig i och för det mål, den åsyftar att
vinna, och att den således måste betecknas, som jag sade från början,
såsom ur praktisk synpunkt opraktisk och af ringa värde.

Jag har emellertid nu biträdt reservationen, och jag vet och har
noga öfvertänkt, att jag därvid intagit eu ovanlig ståndpunkt såsom
första-kammarledamot. Men anledningen är också ovanlig och jag har
gjort det, för att bereda tillfälle för oss alla att öfverlägga i saken och
för mig själf att afgifva eu allvarlig protest mot regeringens maktförsök
i detta fall att med tvångsmedel söka införa ändringar i språkets
form och dräkt samt slutligen för att kunna till Riksdagens och allmänhetens
ledning få eu officiell, opartisk framställning af frågans behandling
och innebörd tryckt och spridd, så mycket mer behöflig som
de lifliga förfrågningar och anhållanden om upplysningar, som vi,
Indika behandlat och intresserat oss för frågan, fått från fosterländska
män ute i bygderna mottaga, visa, att eu betydlig del af allmänheten
känner sig af åtgärden kränkt och förväntar från Riksdagen och deras
folkombud, att de skola gorå någonting, att de skola lämna sina kommittenter
upplysning och råd, huru de i en sak som denna skola
kunna värna om sin dyrbaraste egendom, språket, så att det åtminstone
icke blir underkastadt nya lagstiftningsåtgärder i samma riktning.
Det göda — det vill jag medgifva — har verkligen denna våldsamma
reforms genomförande haft med sig, att den allmänhet, som
jag nu talar om, och som är intresserad af språkfrågan, verkligen mer
än förr lärt sig inse, att språket är folkets heligaste och dyrbaraste
egendom, som till och ored kan anses vida mera värd och betydelsefull
för folkets sjelfbestånd och utveckling än den politiska sjjälfständigheten
och det egna fäderneslandet. Så länge språket lefver, är det

Lördageu den 27 April, f. in. 27 N:o S4.

<en möjlighet för folket att lefva, om det ockra vore eröfradt eller Ångiåmk

underkufvadt.

Jag har därför ansett mig kunna och böra, i medvetandet af, att rätt tf, nljag
har en kraftig, liflig och allmän opinion inom vida samhällslager ning»

af vårt folk bakom mig, till regeringen rikta en vördsam anhållan, att undsrvu den

ville för afvändande af de för vårt språk skadliga följderna af mnge».

cirkuläret af den 7 april 1906 hälst genast upphäfva detsamma, eller, (F°rts-)

om detta icke omedelbart kan låta sig göra, låta genom sakkunnige
män verkställa den allsidiga och opartiska utredning af de åtgärder,
som kunna befinnas erforderliga, för att betrygga svenska språkets
naturliga utveckling och rätta vård samt därefter för Riksdagen framlägga
de förslag, som härtill pröfvas nödiga.

Herr Gilljam: Då jag nu uppträder i denna fråga, är det med

en synnerlig trygghet jag gör det, därför att jag i så mycket kan stödja

mig på ett föregående anförande af en gammal vän, som liksom jag

nedlagt ett hufvudsakligt arbete i skolans tjänst. Lika med honom

begärde jag här ordet, därför att jag anser det här vara fråga om en

princip af viktigaste art, och att jag har åtminstone en svag förhoppning,
att något godt med ett inlägg kan göras för framtiden.

För att i sista stund bevara min konstitutionella uppfattning beträffande
reservationer i dechargebetänkandet, vill jag börja med att
nämna, att jag icke tänker behandla regeringsärendets konstitutionella
art med ett enda ord och icke tala om departementschefen mer än
som är absolut nödvändigt. Jag gör detta senare så mycket hällre och
lättare, som jag genast gör det erkännandet, att han haft ett mycket
starkt stöd i uttalanden från massor af lärare och lärarinnor vid våra
läroverk och skolor af alla slag, af öfverstyrelsen -— jag lägger dock
till: som inlagt en kraftig protest, klar och tydlig, mot förändringen
af Av-teckningen — och af svenska akademien, ehuru jag ock därvidlag
på samma gång erkänner, att den manat till försiktighet i afseende
å dbändringen, afstyrkt Av-ändringen, men sväfvat beklagligt på målet
i frågan om v-ändringen. Man har försökt att ingifva oss den föreställningen,
att det är fråga om några föga betydande förändringar.

Det är mycket litet, säger man från olika håll, mot det myckna, som
är att göra, innan vi här i Sverige få en så kallad »rationell» rättstafning.
Ändringarne äro dock enligt min uppfattning så omfattande, att
lärare i Frankrike eller England skulle hafva tvekat mycket länge,
innan de kommit fram med några motsvarande kraf, trots det att förändringar
därvidlag skulle haft många gånger större fog för sig än
här i Sverige. Pedagogiska hänsyn äro, såsom jag redan antydt, för
mig ingalunda främmande. Det har varit de pedagogiska intressena,
om hvilka mitt lif till hufvudsaklig del vändt sig. Men allting på si»
plats, i sin tid och efter erfarenhetens afgörande. Språket är det
första; det har prioritet. Pedagogen får vara så god och rätta sig
efter det, sådant det faktiskt föreligger, och därefter inrätta sina gö
randen och låtanden.

Det är så många saker som redan äro berörda af de båda föregående
talarne, att jag skall söka bortlämna åtskilligt af hvad jag
annars tänkt här nämna.

N:o 34.

Lördagen den 27 April, f. in.

Angående Därför blott följande tillägg. Det är verkligen med ett språk så:

et\esivtlom ^ kan icke uppträda på ett passande och sin natur motsvarande sätt
rättstaf- i hvilken dräkt som hälst. Jag skulle i det fallet vilja göra en liten
ning?- jämförelse med kvinnan. Det är af lätt begripliga skäl, jag hällre
undervis- tagel- exempel från henne än från en man. Olika växt, olika typ,
mngen. 0upa längd krafvel- af hvarje kvinna, som är mån om harmoni i sitt
( or s.) yttre uppträdande, att hon väljer olika tyger, olika mönster, olika
dräkter. Man kan icke kläda på vårt redan utbildade svenska språk
hvilken dräkt som hälst och ändå tro, att det fortfarande bibehåller
det svenska språkets karaktär. Såsom här af en talare redan påpekats:
språket är en lefvande organism; det har en historisk utveckling. Låt
oss komma ihåg det, innan vi gå att göra det blott och bart till ett
rättstafningsobjekt! Detta vill jag nämna till våra lärare. De må
fylla sin uppgift intresseradt och nitiskt, men inom de gränser, som
språket själft föreskrifver.

Jag går öfver till våra vetenskapsmän, verkliga och icke verkliga,,
och deras bemödanden med vår rättstafning. Jag har aktning för
vetenskapen i högsta grad, men äfven där fordrar jag, att man i tilllämpningen
skall veta att iakttaga den nödvändiga begränsningen och
icke försöka att påtvinga språkets yttre utseende förändringar, allt
eftersom man med sina förbättrade hjälpmedel kan på artificiellt sätt
återgifva och fixera språkljuden med alla deras mångfaldiga, men
många gånger också svårbestämliga skiftningar. -Jag påstår, att vetenskapsmännen
icke alltid lyckats i sina sträfvanden, då de kastat sig
in på detta område. Jag känner sådana, som haft tillräcklig smak
och sans att göra språket verklig nytta, men jag känner också sådana,
som för den rena vetenskapliga konsekvensens skull drifvits till rena
orimligheter, såsom också förut är af en talare antydt.

För att visa, huru svårt det är för vetenskapsmännen att blifva
ense med sig själfva och med hvarandra, skall jag be att få anföra
några exempel, som jag tagit ut ur tvenne uppsatser i »Pedagogisk
tidskrift» från slutet af år 1905 (sid. 403) och från början af år 1906
(sid. 3) och hvilka måste anses såsom fullkomligt officiella. Det står
omtaladt på sid. 11 i utskottets memorial att en grupp af sakkunnige
af öfverstyrelsen tillkallats för att yttra sig i denna fråga, innan den
fick sitt definitiva afgörande. Dessa sakkunnige, tre till antalet, måste
betraktas såsom själfva spetsarne på de vetenskapliga insikternas och
erfarenheternas område härvidlag. Två af dessa sakkunnige afgåfvo
sitt betänkande i oktober 1905. Alla tre afgåfvo sitt samfällda betänkande
en af de första dagande i januari 1906.

Slår jag då upp det första utlåtandet, så mötes jag där först af
två utländska ord. Den grekiska sfinxen har alltid hos mig framkallat
föreställningen om någonting gåtfullt men gåtfullheten minskas visserligen
icke, när jag träffar den under formen svings. Nästa ord var
svär, ett ord, som hos mig först framkallade tanken på eder och svordomar,
men som befanns vara ett från grekiskan hämtadt, mig välbekant
ord, som svarar ungefär mot vårt klot. Som exempel bredvid
för bättre stöds skull träffar jag intressesvär. När jag läst ytterligare eu
rad. finner jag, att atmosfär och hemisfär böra bilda undantag och skrifvas
med /, tv, som det uppgifves, samhörigheten med svär gör sig icke mera

N:o 34.

Lurdagen den 27 April, f. in. 29

gällande vid uttalet. I januariutlåtandet lira dessa båda undantag, Angående
atmosfär och h envis Jäv, eliminerade, och deras vidare öde känner jag
icke. Man kan ana det däraf, att de blifvit bortstrukna och ersatta r^tMafmed
halvsedr och svärisk, skrifna med v. I oktoberutlåtandet rivs ningskatten
med v, men i januariutlåtandet rifs katten med f där dock undervisfortfarande
rocken rivs itu med v. I oktoberutlåtandet träffar man ningen,
massivt med v, i januariutlåtandet akiift med /. I oktoberutlåtandet <-''01 s''''
träffar man halvt, neutrum af halv, med v, i januariutlåtandet hälft
med /. I oktoberutlåtandet träffar jag grovt med v, i januariutlåtandet
groft med /. Men jag lugnas, hvad det sista exemplet angår, med
den förklaringen, att skillnaden ej är stor, ty den rör blott och bart
ett 30-tal af ord. Full öfverensstämmelse i båda utlåtandena råder
därom, att där ett /-ljud träffas säkert och bestämdt — det har varit
tvifvelsmål ofta nog om den saken, — där skall det naturligtvis brukas
/. Sålunda: till hafs till lifs, trots det att härs, och livs (i den
vanliga genitiven) skola stafvas med v; likaså får jag skrifva hälft, löfte,
skrift etc. Därom äro de ense, och jag anför detta blott och bart därför,
att herrarne skola få anledning att jämföra de sakkunniges enstämmiga
och endräktiga uttalande i detta fall med lydelsen af det
officiella cirkuläret.

I samma 1906 års »Pedagogisk tidskrift» (sid. 436) träffar jag på ett
litet referat, som har till öfverskrift: »Några anteckningar till D-ljudet
ur rättskrifningsarbeten med stafning enligt 1906 års cirkulär». Referatet
är blott och bart en sida, men synes hafva bakom sig ett mycket
drygt arbete med genomläsande och studerande af 12 stycken rättstafningsläror,
ordlistor, rättskrifningsöfningar och dylikt. Här träffar
jag också några saker, som kunna vara förtjänta af uppmärksamhet.
bär omtalas, såvidt jag minnes rätt, att två eller tre stycken af dessas
författare hafva funnit, att egennamn böra få behålla sin stafning gent
emot cirkuläret. Man får sålunda skrifva Hven fortfarande med Hv,

Hvetlanda fortfarande med Hv, Räfsnäs fortfarande med /, Gä jk fortfarande
med /. Men dömer jag ej orätt, skulle då de öfriga 9 å 10
anse, att de hafva rätt att ändra också dessa ord till Ven, med blott
V, Vetlanda med blott V o. s. v. Hvad förnamn beträffar skrifver den
.ena Gustaf med /, den andra Gustav med v, den ena Adolv med v,
den andra Adolf fortfarande med /. Samma förhållande är det med
Olov och Olof. Det tyder icke på, att man blott och bart med vetenskapens
hjälp kan få en rättskrifning, med hvilken allmänheten kan
■ nöja sig.

Jag skall nu upptaga ett ofta upprepadt påstående, som jag anför
ur statsrådsprotokollet, blott och bart därför, att det där står återgifvet
i en god och klar form, nämligen att våra »ortografiska abnormiter»,
som det heter, »utgöra ett af de allra svåraste hindren för skolundervisningen,
enär de för sitt säkra inöfvande kräfva så träget
arbete och så mycken tid, att icke blott modersmålsundervisningens
öfriga och viktigare sidor utan ock andra ämnen af verkligt själsodlande
art måste för ortografiens skull i betänklig grad åsidosättas».

Detta påstående har jag nu hört i mycket mer än tjugu år. Den
orkanlika kraft, med hvilken detta argument framdrifves, tillåter naturligtvis
icke något argument i motsatt riktning att göra sig hördt, och

lT:b 34.

Avgående
ett regering»
heshet om
rätt stafn
in genre
derrisnineren.

(B''orts.)

30 Lördagen den 27 April, f. ra.

jag vill icke häller göra ett försök därmed. Men jag tillåter mig dock
"att yttra något i saken, men med en mera personlig utgångspunkt.

Jag har, såvidt jag kan minnas, aldrig haft en särskild rät t stafning»-
eller rättskrifningslektion i skolan. Jag har aldrig såsom lärjunge
i skolan haft en rättstafningslära. Detta är en sak, där herrarne
måste tro mig. Jag skall ytterligare bifoga en upplysning, där jag
gärna tillåter herrarne att göra en liten afprutning; jag skall själ! göra
ett par förklarande tillägg. Trots detta, som det nu kan tyckas, bristfälliga
undervisningssätt, inbillade jag och mina kamrater oss att vi
alltifrån nionde, tionde året kunde stafva svenska. När jag säger detta
vill jag framhålla, att mitt påstående göres under erinran, att våra
lärare icke gåfvo oss svårare uppgifter i detta afseende än dem de med
större eller mindre skäl ansågo oss på hvarje stadium kunna lösa; var
det någonting, som behöfde meddelas till upplysning, så lämnades vid
tillfället sådan muntligt. Jag inbegriper till och med i mitt påstående,
att en sådan sak som att det har Mildt skulle skrifvas med dt var den
naturligaste sak i världen, då verbet hette hända, precis som att, om
det hette en rund stock och rund skulle skrifvas med d, ett rundt träd
också skulle skrifvas med dt o. s. v. Det föreföll alldeles själfklart.
Vi hade i jämförelse med nutidens ungdom* eu ovärderlig hjälp däri,
att allt hvad vi läste både i skolan och utanför denna hade en och
samma ortografi. Naturligtvis erkänner jag ögonblickligen, för att
skydda mig mot vetenskapsmännens anmärkningar, att denna ortografi
i många fall kunde vara tvifvel underkastad till sin riktighet,
men en och samma ortografi hade vi dock i hufvudsak öfverallt.

Jag skall göra ett nytt tillägg för att mitt påstående ej skall synas
alltför förmätet, och det är, att jag medgifver, att jag än i denna stund
ej kan stafva alla svenska ord — hufvudsakligen afser jag här yrkesord,
tekniska termer eller dylikt. Men jag betviflar ej det minsta, att
jag med den underbyggnad jag bekommit i rättstafning skulle, om
omständigheterna gjort, att jag biifvit fiskeriintendent eller bruksdisponent
eller grufingenjör eller dylikt, lätteligen hafva lärt mig dithörande
ords stafning. När jag nu af någon anledning nödgas att skrifva ett
sådant ord, blyges jag icke för att gå till svenska akademiens ordlista
och tror mig ej däraf lida någon förödmjukelse. Hinner jag, gör jag
lag gärna en titt med detsamma i Rydqvists »Svenska språkets lagar».

Ja, jag skall nu blott och bart tillägga, att efter min åsikt denna
fråga har en fosterländsk, för hela vårt folk stor betydelse. Jag vågar
rekommendera till Riksdagen att hafva den i åtanke, och jag tror, att
kammarens ledamöter skulle hafva nytta af att rädda detta konstitutionsutskottsmemorial
ur den nuvarande brådskan och någon gång i lugn
och ro titta igenom det för att se, hvad frågan gäller. Den närmar
sig efter min uppfattning i visst afseende betydelsen af vår flagga och
rikets vapen. Något yrkande har jag icke att göra.

Herr Sörensson: Till de djupt allvarliga och sakkunniga erinringar,
som den föregående ärade talaren framställt, skall jag icke lägga
mycket, men vill i allo instämma med honom. Jag önskar blott att
här få påpeka en enda sak, som detta brådskande cirkulär haft med
sig, någonting som förut icke berörts, nämligen de olägenheter, som

Lördagen den 27 April, f. in. :!I N:o 34,

vallats församlingarna i afseende på nya läroböckers anskaffande. Då
cirkuläret innehöll att den nya ordningen skulle börja tillämpas redan'' hexfHt ,,,,,
i första klassen af småskolan i stället för i den ahdra, hade detta till rätt stafföljd
att icke, såsom hittills varit vanligt, de yngre barnCn kunde öfver- »intaga
de äldres böcker utan måste anskaffa nya sådana. Klagomålen
häröfver blefvo i åtskilliga landsförsamlingar så högljudda, att det icke ™ ’

gick för sig att tvinga föräldrarna till att anskaffa nya läroböcker, utan ^ ‘''''

måste detta ske på församlingens bekostnad, och det blef en icke så
ringa kostnad i de församlingar, där det fanns många hundra skolbarn.

Men då reformen ju måste genomföras och det ansågs obilligt att ålägga
fattiga föräldrar att anskaffa dessa böcker, fanns intet annat att göra
än att låta detta ske på kommunens bekostnad.

Mycket annat skulle här kunna vara att tillägga, men jag vill inskränka
mig till att endast instämma till fullo i de ord, hvarmed den
siste talaren afslutade sitt djupt allvarliga anförande.

Öfverläggningen angående konstitutionsutskottets memorial n:o 4
förklarades härmed slutad. _______

Vid ånyo skedd föredragning af konstitutionsutskottets den 24 och
26 innevarande april bordlagda utlåtande n:o 5, i anledning af vackt
motion om ändring af §§ 60, 65 och 7-> riksdagsordningen, biföll
kammaren hvad utskottet i detta utlåtande hemställt.

Herr talmannen tillkännagaf, att anslag utfärdats till nu pågående
sammanträdes fortsättande klockan 7 på aftonen.

Vid förnyad föredragning af statsutskottets den 24 och 26 innevarande
månad bordlagda utlåtanden:

n:o 82, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående utbyte
af mark mellan kronan och Söderfors bruks aktiebolag, samt

n:o 90, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående förhöjning
af fonden för fiskerinäringens befrämjande jämte två i ämnet
väckta motioner,

biföll kammaren hvad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.

Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande statsutskottets stat för
den 24 och 26 i denna månad bordlagda utlåtande n:o 91, i anledning sjösäf
Kungl. Maj:ts proposition angående ny aflöningsstat för statskontoret kontoret.
jämte i ämnet väckta motioner.

I en till Riksdagen aflåten, till statsutskottets förberedande behandling
öfverlämnad proposition (n:o 100) af den 15 mam 1907, både
Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver finansärenden samma dag föreslagit Riksdagen bland annat att
dels godkänna i propositionen intaget förslag till aflöningsstat för
statskontoret att tillämpas från och med år 1908,

dels ock godkänna i propositionen äfven införda villkor och bestämmelser
för åtnjutande af de i staten upptagna aflöningsförmåner.

I sammanhang härmed hade utskottet till behandling förehaft,
bland andra, en inom Andra Kammaren af herr J. Widén väckt mo -

N:o 34. 32 Lördagen den 27 April, f. in.

Ny aflönings- tion, n:o 226, hvari hemställts, »att Riksdagen vid godkännande af ny
stat för lönestat för statskontoret måtte bestämma såsom villkor för utgående
kontoret a^ nya ^öningsförmånerna, att föreskrift skall meddelas därom, att
(Forts) samtliga ordinarie tjänstemän och betjänte skola, där ej för särskilda
fall undantag efter pröfning medgifves, vara å tjänsterummen tillstädes
minst 6 timmer hvarje söckendag».

Utskottet hade på andragna skäl hemställt,

att Riksdagen, i anledning af Kung! Maj:ts förevarande proposition
och herr Widéns ofvan omförmälda motion måtte

a) godkänna följande aflöningsstat för statskontoret:

	Kronor.
		CD Sfi:	bi)	»- i qj tn a
		ru	:ae	C = I	CS g
	IO	■SFS	-*»	03 rX ro :sS a	s
		in	u.	j»s	02
		ÉP*	O	< 2 Ä
1 generaldirektör...	7,000	3,000	1,000		11,000	j Efter 5 år kan
1 statskommissarie		[ lönen höjas
och byråchef ...	5,000	2,500	600	—	8,100	\| med 600 \| kronor.
2 dito............	10,000	5,000	1,200		16,200
1 andragradenstjän-
steman, sekrete-						Efter 5 år
rare...........	3,600 3,600	^ J-k OO OO o o o o	400		5,800 6,300
1 dito, räntmästare. 1 dito,kamrerare och	400	500	kan lönen hö-jas med 500 kronor och

kassakontrollant.	3,600	1,800	400	—	5,800	efter 10 år
1 dito, förste revisor	3,600	1,800	400	—	5,800	med ytter-ligare 500
1 dito, kamrerare ..	3,600	1,800	400	—	5,800
1 förstagradenstjän-
steman, stämpel-kassör .........	2,200 2,200	1,500 1,500	300	500	4,500 4,000	lönen höjas med 500 kro-nor, efter 10
1 dito, revisor.....	300
8 dito, revisorer och bokhållare, regi-			år med vtter-’ ligare 500 kronor och
strator .........	17,600	12,000	2,400	_	32,000	efter 15 år med än ytter-
Till amanuenser, vi-
kariatsersättning, renskrifning och flitpenningar . ..				30,700	30,700	ligare 500 kronor.
1 förste vaktmästare	900	450	150	—	1,500	i Efter 5 år kan
1 vaktmästare.....	700	350	150	—	1,200	lönen höjas
5 dito............	3,500	1,750	750		6,000	i med 100 kro-
		nor.
			Summa	144,700

Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjnter fri bostad samt bränsle, skall, så
länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå äfvensom å lönen afdragas
100 kronor årligen.

Lördagen den 27 April, f. m. 33 N;° 34.

och AV aflönings b)

besluta, att under ofvanstående aflöningsstat skulle införas följande
bestämmelse: kontoret.

»Denna lönestat träder i kraft den 1 januari 1908 under förut- (|.’orts.)
sättning att Kungl. Maj:t dessförinnan meddelar föreskrift därom, att
samtliga ordinarie tjänstemän och betjänte skola, i den mån ej undantag
kunna anses böra stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgift,
vara å tjänsterummet tillstädes minst 6 timmar hvarje söckendag.
»

Punkten a).

Grefve Wachtmeister, Hans: Jag har på det stora hela taget
ju all anledning att känna tillfredsställelse öfver det välvilliga sätt, på
hvilket frågan om ny aflöningsstat för statskontoret blifvit behandlad i
statsutskottet, och jag har icke heller emot utskottets hemställan i denna
punkt anledning att göra någon erinran, men skall dock be att i anledning
af densamma få yttra några ord i en sak, där jag så mycket
mindre kommer att framställa något yrkande, som något sådant icke
grundlagsenligt kan göras i sakens nuvarande läge. Denna sak rör ombudsmannabefattningen
hos statskontoret.

Då statskontoret 1876 fick sin nuvarande organisation, indrogs
den förut befintliga advokatfiskalstjänsten och i dess ställe tillkom en
ombudsman, hvilken dock endast uppfördes på extra stat med arfvode.
Ombudsmannens göromål voro i början icke synnerligen betungande,
men ökades under årens lopp så mycket, att statskontoret kunde haft
skäl att ifrågasätta hans uppförande på ordinarie stat. Detta gjorde
man dock icke af det skälet, att man önskade hafva en så skicklig
jurist som möjligt för denna viktiga befattning, och man ansåg, att det
fanns större utsikt att få en sådan, om man gåfve honom ett arfvode,
med hvilket han kunde förena en ordinarie tjänst på annat håll eller
ock annan verksamhet, större utsikt, säger jag, än om han skulle hafva
uppförts på ordinarie stat såsom ordinarie tjänsteman i första lönegraden,
den högsta lönegrad, som då ansågs kunna komma i fråga för
honom. Detta ville man, som sagdt, då icke ifrågasätta af det nämnda
skälet, att ombudsmannen då icke kunnat få förena denna tjänst med
.annan tjänst eller med annan mera kräfvande sysselsättning, för hvilken
lian, som förutsattes skola vara en skicklig jurist, så mycket mindre
skulle haft vederlag i denna ordinarie tjänst, som han måhända icke
kunnat påräkna någon vidare utsikt till befordran inom verket, då hans
verksamhet vore af annan art än statskontorets öfriga tjänstebefattningar.
Emellertid hafva sedan dess ombudsmannens göromål ökats högst
väsentligt, framför allt genom tillkomsten af de många fonder, som
blifvit ställda under statskontorets förvaltning. Jag vill blott erinra
om de på senare tider tillkomna: torflånefonden, rederifonden, egnahemslånefonden
och norrländska nyodlingsfonden m. fl. Herrarne förstå,
att i fråga om dessa fonder har ombudsmannen en ganska viktig
uppgift. Så snart lånemedel skola ur någon af dessa fonder utlämnas,
tillkommer det honom att granska säkerheterna; ofta nödgas han
inlåta sig uti en rätt vidlyftig korrespondens för att få erforderliga upp Första

Kammarens Prof. 1907. N:o 34. 3

N:o S4- Lördagen den 27 April, f. m.

-Vy cdf o in n g s lysningar, och sedan länet biff vit beviljad!, åligger det ombudsmannen

tillse, att säkerheterna bibehållas vid gällande kraft o. s. v, hvithet
kontoret. kan vara ganska besvärligt och alltid är ansvarsfullt. Icke minst gäl(Forts.
) ler detta i fråga om lån från rederifonden, då han har att taga befattning
med försäkringspolicer, som i allmänhet gälla blott för ett år
och hvilkas granskning icke sällan är förenad med ganska stora svårigheter.
Detta har nu fört med sig, att ombudsmannen ej hinner med
någon betydligare annan verksamhet, och härigenom har då det hufvudsakliga
skälet bortfallit mot hans uppförande på ordinarie stat. Den
nuvarande ombudsmannens dagliga arbetstid uppgår till 4 ä 6 timmar,
hvadan hans arbete utom statskontoret icke kan blifva af någon synnerlig
betydenhet. Statskontoret ingick därför i slutet af sistlidna” år
till Kungl. Maj:t med framställning, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder
för ombudsmannens uppförande på ordinarie stat och då såsom
andra gradens tjänsteman. Departementschefen yttrar i fråga härom
följande: »Sant är, att statskontorets fondförvaltning under senare år
erhållit en långt större omfattning än tillförene och tenderar att äfven
fortfarande växa. .Gifvet är ock, att i följd däraf ombudsmannens
göromål, hvilka utan tvifvel äro af beskaffenhet att kräfva stor vaksamhet,
noggrannhet och duglighet hos tjänstens utöfvare, icke oväsentligt
ökats. Om det ock på grund häraf och i anseende till den alltjämt
fortgående ökningen i de med fondförvaltningen förenade bestyren
säkerligen lärer vara en tidsfråga, när ombudsmannabefattningén
bör uppföras å ordinarie stat, har jag dock icke funnit mig öfvertygad,
att de till befattningen hörande göromål redan nu nått den utveckling,
att desamma taga en persons tid och arbetskraft i anspråk i den grad,
att befattningen nu bör förändras till ordinarie med den aflöning, statskontoret
föreslagit; och att åter uppföra befattningen såsom en ordinarie
tjänst i lägre lönegrad synes, på skäl statskontoret angifvit, knappast
vara lämpligt.»

Jag ber nu blott att få understryka herr statsrådets yttrande, att
ombudsmannabefattningens uppförande på ordinarie stat endast är eu
tidsfråga, och tillägga, att den tidpunkt, om hvilken här är fråga, helt
säkert måste inträffa ganska snart, så mycket mera som i år föreslås
anordnande af ännu en ny fond, den s. k. jordförmedlingslånefonden,
hvarförutom ifrågasättas åtskilliga förändringar i afseende å egnahemslånen
till bolag och föreningar, hvilka komma att än ytterligare öka
ombudsmannens göromål.

•lag har intet yrkande att framställa.

Öfverläggningen ansågs härmed slutad, hvarefter kammaren biföll
hvad utskottet i förevarande punkt hemställt.

Punkten b.)

Herr statsrådet Swartz: Detta är den enda punkt, där utskottet

gjort någon afvikelse af väsentligare beskaffenhet från den kungl. pro.
positionen, och jag begagnar därför tillfället att till utskottet rikta ett
vördsamt tack för det sätt, hvarpå utskottet behandlat det kungl. för -

N:o 34.

Lördagen (bil 27 April, f. in. 35

slaget, och är jag (jfyeptygad om att, (längst förslaget nr) blifver af Riksdagen
antaget, det också skall fpr det alfipäpna blifva till stort gagn.

^|ao har Jn iipd.er en lång följd af år insett podvåndigjieten'' af
att få en reglering af lönerna till stånd vid de centrala ämbetsverken,
och om denna reglering komiper till stånd, på sätt af utskottet föreslagits,
fur jag öfvertygad, att våra tjänstemän hafva all anledning att
därför vara Riksdagen tacksamma, likasom, å andra sidan, Riksdagen
dä också har medvetandet af att hafva sörjt för statsmaskineriets jämna
gång.

I den bär föreliggande punkten har emellertid utskottet ansett sig
höra gorå en bestämmelse, sent icke återfinnes i Kung!. Majits förslag,
i det utskottet såsom villkor för lpnestatens antagande föreslagit, att
adla tjänstemän skola vara på tjänsterummet dagligen närvarande under
en tid af piinst 6 timmar. Herr Widéns motion är anledningen till detta
utskottets förslag och denna motion har framkallats af vissa uttalanden
till statsrådsprotokollet. Där har nämligen af mig framhållits,
hurusom arbetet inom de olika tjänstemannagrupperna i de centrala
ämbetsverken och icke minst i statskontoret är af beskaffenhet, att en
för alla tjänstemän likartad bestämmelse i afseende å den dagliga
tjänstgöringen icke synts mig vara af behofyet påkallad eller ens önskvärd,
och denna min mening har äfven af regeringen delats. Nu är
det tydligt och klart, att utskottet framkommit med den föreslagna bestämmelsen
för att i möjligaste man åt staten trygga det störsfa möjliga
arbetsresultat inom ämbetsverken och särskildt nu inom statskontoret,
I den delen her jag få säga, att Riksdagens öpsknipgar fullständigt
sammanfalla med Kungl. Majits; det är just önskan aft kunna
trygga icke allenast det till kvantiteten största, utan också det till beskaffenheten
bästa arbetsresultatet, som förmått mig att inför Kungl.
Maj:t uttala den pösning, att icke en schablonmässig bestämmelse med
hänsyn till tjänstgöringstiden för de olika tjänstemännen borde införas.
Och jag anser det vara här visserligen öfverflödigt, men i allt fall från
min sida påkalladt såsom en gård af rättvisa ''mot våra ämbete- och
tjänstemän, hvilka ju från många håll blifvit utsatta för skarpt klander
för sina uttalanden i denna sak, då jag nu betygar, att det är min
billiga öfvertygelse, att tjänstemännens opposition mot detta förslag om
en legaliserad arbetstid på tjänsterummet häxledt sig just från en uppfattning
af alldeles enahanda art om bästa sättej att åt staten trygga
det bästa arbetsresultatet. Anledningen till denna uppfattning af saken
är naturligtvis att söka i mångfalden af de ärenden af svårlöst natur,
som det åligger de centrala ämbetsverken och icke minst det, hvarom
nu är fråga, att bereda och handlägga. Beredningen af dessa ärenden
åligger ju i främsta rummet och hvilar tyngst på de högre tjänstemännens
skuldror, och för att en sådan beredning skall med bästa resultat
för det allmänna kunna verkställas, är det väl tydligt, att ju
mera ostörd ro man har att få ägna tid och tankar åt detta arbete,
desto bättre blir det resultat, som af arbetet framkommer. En sådan
ostörd ro synes mig hart när omöjlig att ernå på tjänsterummet, under
alla förhållanden åtminstone. Det ’ är ju icke blott allmänheten och
icke ens så mycket allmänheten, som ick,e mera de egna underlydande
och kamrater på andra byråer, som därvidlag kunna "komma att genom

Vy aflöning»-utåt för
statskontoret.

(Forts.)

N:o 34.

Ny aflönings
stat för
statskontoret.

(Forts.)

36 Lördagen den 27 April, f. in.

-sina öfverläggningar och genom sina besök inverka störande på detta
arbete. Det är gifvet, att då ämbetsmannen finnes på tjänsterummet,
är det honom mycket svårt att hålla tillbaka besök helst af sådan beskaffenhet,
som afser att erhålla upplysningar i tjänsten, upplysningar,
som ju visserligen skulle kunna lika väl inhämtas på en, att jag må
säga, mera koncentrerad tid, om ämbetsmannen vistades under en
kortare tid på sitt tjänsterum och hvilka han vore fri ifrån, då han
icke längre där behöfde uppehålla sig, utan kunde i hemmet få mera helt
ägna sig åt sitt arbete och de viktiga utredningar, som han kan ha
för handen.

Det torde, synes mig, vid sådant förhållande icke väcka undran,
om jag, vid mina bemödanden att utfinna sådana bestämmelser, som
skulle innebära den bästa garanti för ett godt arbetsresultat, icke kunnat
finna annat, än att den bästa och under vissa förhållanden enda utvägen
att vinna detta mål vore att befria de högre tjänstemännen vid
sina arbetens fullgörande från att vara närvarande å tjänsterummet och
tillåta dem att utföra en del af detta arbete i hemmet. Därmed har
det naturligtvis icke varit min mening att vilja medverka till införande
af en sådan tingens ordning, att ämbetsmännen och särskildt de högre
bland dem skulle, såsom motionären har behagat tyda det, endast da
vara tillstädes på ämbetsrummet, då de måste utföra sitt arbete där.
Det har tvärtom varit min mening, att under vanliga förhållanden
skulle både chefen och byråcheferna vara närvarande å ämbetsrummet
under hela den tid, som blefve fastställd och som jag anser ovillkorligen
böra fastställas för de lägre tjänstemännen, hvilkas arbete näppeligen
torde vara af beskaffenhet att åtminstone i hufvudsak kunna utföras
annorstädes än på tjänsterummet. Särskildt har det varit min
bestämda afsikt att stadga en viss daglig tid, som skulle på lämpligt
sätt kungöras, under hvilken chefen och tjänstemännen, speciellt de
högre, skulle vara tillgängliga för besök från allmänhetens sida. Det
är endast den omständigheten, att enligt min uppfattning flertalet af
de göromål, hvilka det åligger chefen och de högre tjänstemännen att
utföra, är af beskaffenhet att kräfva större lugn och arbetsro, än hvad
som — flerstädes jämväl på grund af lokalförhållandena — står att
vinna på tjänsterummet, som hos mig alstrat den uppfattningen, att
det icke vore rätt lämpligt att stadga samma tid i afseende å den dagliga
tjänstgöringen på ämbetsrummet för de nu nämnda som för de
lägre tjänstemännen.

Emellertid har nu utskottet enhälligt förklarat sig anse samma
bestämmelser böra utfärdas för alla tjänstemännen och har uppställt
detta såsom ett villkor för antagandet af denna lönestat, hvilken således
endast under sagda förutsättning skulle kunna beviljas. Utskottets
förslag i den delen innebär dock ingalunda något hinder för meddelande
af sådana särskilda bestämmelser, hvilka, efter hvad jag nyss
har sagt, måste anses vara nödiga och hvilka äfven af utskottet själft
erkänts vara behöfliga för att garantera ett i alla hänseenden godt resultat
af de arbeten, som åligga särskildt de högre tjänstemännen inom
verket. Det ligger här intet hinder för att meddela sådana undantagsbestämmelser,
hvarigenom den ostörda och jämna gången af arbetet
inom ämbetsverket i öfverensstämmelse med hvad jag nyss uttalat kan

N:o 34.

Lördagen den 27 April, f. m.

vinnas. Icke häller synes mig utskottets förslag lägga något hinder i
vilsen för ett praktiskt ordnande af sättet att för särskilda fall med- 9^a/gm
gifva undantag från den bestämda tjänstgöringstiden. Under sådana ]lontoret.
förhållanden och på grund af det samband, hvaruti detta villkor är (p0rts.)

satt till själfva lönestaten, anser jag mig böra förklara, att jag förmur
del finner mig icke böra framställa några invändningar mot att det åt
utskottet framlagda förslag jämväl i denna punkt blifver af Riksdagen
antaget.

Herr Rudebeck: Jag kommer icke att framställa något yrkande
om utslag på utskottets hemställan under denna punkt, där utskottet
synes instämma med motionären från Andra Kammaren, men jag vill

min del inlägga en bestämd gensaga mot den uppfattning, som
motionären uttalat, och hvilken lagts till grund för den föreslagna bestämmelsen,
att tjänstemännen skola minst 6 timmar om dagen vara
tillstädes å ämbetsrummet. Denna uppfattning är enligt min mening
oriktig, enär den utgår från den föreställningen, att den längre eller
kortare tid, som tjänstemannen uppehåller sig på tjänsterummet, är en
riktig värdemätare af den större eller mindre arbetsprodukt,^ som han
med sitt arbete lämnar staten. Detta är dock fullständigt oriktigt, och
ehuru att så är har framhållits ej blott i tal, utan äfven i skrift från
personer, hvilka äga god erfarenhet på detta område, har jag ansett,
att dessa motionärers uttalanden, hvilka delvis vunnit bifall, icke heller
här borde lämnas oemotsagda, _

På samma gång det är en sanning, att i en del tjänstebefattningar
arbetet åtminstone till största delen icke kan utföras annorstädes än pa
tjänsterummet, måste det å andra sidan medgifvas, att det äfven gill es
tjänstebefattningar — och jag vågar säga, att dessa kanske äro de mest
maktpåliggande — hvilkas arbete icke kan å tjänsterummet utföras åt
den naturliga anledningen, att tjänstemannen icke där kan ostördt få ägna
säg åt arbetet. Jag tror, att man väl kan våga påstå, att det arbete,
hvarmed ämbetsmannen eller vetenskapsmannen gjort landet mest gagn
och nytta — det arbetet har till det mesta utförts icke på tjänsterummet,
utan i arbetsrummet i hemmet.

Visserligen vet jag, att det icke är meningen, att tjänstemannen
skall under hela denna tid af sex timmar stå till förfogande för allmänheten.
Det är ju afsedt, att en del däraf skulle bestämmas, hvarunder
allmänheten skulle mottagas. Men åtminstone för en tjänsteman
i landsorten blir förhållandet det, att så länge han finnes på ämbetsrummet,
så länge har allmänheten anspråk på att få vånda sig till
honom, och han har då ganska svårt att, utan att framkalla ovilja, afvisa
dessa besök. Om, för att taga ett exempel från landsstaten, personer
från landet skulle infinna sig till besök å en senare timme, än
då tjänstemannen vore skyldig att hålla tjänsterummet öppet, men afvisas
blott med det besked, att tiden för besöks mottagande gått till
ända, tror jag, att detta skulle mottagas med mycket missnöje. Och,
mina herrar, sedan ämbetsmannen varit tillgänglig för allmänheten t. ex.
fyra timmar, under hvilken tid han föga, om ens något, kunnat utföra
ett föreliggande arbete af tankeansträngande art och därefter väll pa
ämbetsrummet fortsätta detta sitt arbete, sa kan han i de flesta fall

•>3 Lördagen den 27 April, f. in.

^ miin9,icke heller 4 få vara ostörd, tv så länge han där finnes, komma äfven
ildis- Öfrigä tjänstéiiiännéri j)å tjähsterurriiiiét att i större eller mindre man

kontor et., taga, horioiii i anspråk för deras arbete eller samarbete. J Jéi är, synes
(Forts.) dct mig- alldeles orimligt att vilja på det sättet värdera arbete af en
tjänsteman, att dess värde skulle vara beroende på den tid han
sitter på ämbfetsrdibmet.

Jag kan icke underlåta att anföra en ordalydelse, som den ärade,
motionären har i sin motion. Det heter där c »För en längre tjänstetid
talar nämligen det kända förhållandet, att där den större delen af
arbetsdagen är förlagd, dit dragés ock själfmant den större delen af
intresset, hvilket i sin ordning ömsättes i ett intensivare arbete.» För
mig är detta mycket dunkelt, både det tänkta och det sagda. Jag
både föreställt mig, att intresset skulle gälla själfva arbetet, oberoende
af den omständigheten, huruvida arbetet utfördes på ämbetsrummet
eller på det enskilda arbetsrummet, och icke heller tror jag, att intresset
för arbetsrummet på många stallen kän vara så synnerligen stort, då
arbetslokalerna delvis äro nästan outhärdliga. Vidare kan det stundom
icke vara möjligt att där utföra arbetet på grund af det förhållandet,
att två ellér flera personer få sitta och arbeta i samma rum. Det
finnes, exempel på ätt en tjänsteman, hvars ställning motsvarar en
expeditionschefs, får nöja sig med ett arbetsrum tillsammans med en,
stundom två underordnade.

Men äfven oberoende af alla lokala missförhållanden, synes det
mig vara. alldeles klart och tydligt, att arbetet måste ske ostördt, om
det verkligen skall kunna bringa något resultat. Jag har föreställt
mig, att hufvudsaken för stäten i dess förhållande till sina tjänstemän
är att få ett godt arbete och att allmänheten blir af tjänstemännen val
betjänad, men att det däremot vore tämligen oviktigt, om arbetet utföres
i det enskilda arbetsrummet eller å tjänsterummet.

När jag säger, att allmänheten bör blifva vill betjänad, har jag
därmed visat, att det icke är ruin mening, att man skall för mycket
begränsa den tid, som tjänstemannen skall vara för allmänheten å
tjänsterummet tillgänglig, utan må den utsträckas så, att den fullt
motsvarar allmänhetens berättigade fordran, men när den tiden är fylld,
anser jag, att tjänsteman bor äga rättighet att välja sin arbetsplats.
Eljest kan man komma till ganska stora orimligheter. Jag tänker mig
nu* tjänsteman förelägges att vara sex timmar på tjänsterummet.

Sedan ^ däraf fem timmar förgått, af hvilka fyra kanske upptagits helt
och hållet af besök utaf allmänheten, föreligger då, när den sjätte
timmen ingår, ett vidlyftigt arbete, söm kräfver flere timmar utan afbrott.
Jag( föreställer mig då, att det skulle vara bättre, ota tjänstemannen,
ägde fatt att Minna arbetsrummet och gå till sitt hem föräta
där ostörd fortsätta arbetet oäfbrutet under den tid dét fordrar. Och
dct J-r0r _jaoi att enhvar, som känner förhållandeha med ätabets- och
tjänsteinäns arbete, här sig bekant, att en tid af sfex timmar, hvarom
liar talas, är en ringä tia i jainfÖrelsfe iiled déh tid, som många tjänsteman
få använda för ätt kunna Utföra sitt arbete. Det är" därför,
som jag anser dét vara vilseledande ätt mäta arbetet så söm motionären,
och mer till skada än till gagn att nr den synpunkten bestämma

N: 34.

ljördagen den 27 April, f. in.

.den tid, hvarunder tjänstemännen skola vara på tjänsterummet till- <y**^^*''
städeS. ^ * “tatsor

Jag har icke något yrkande att framställa, då jag ej vill vålla deri kontoret.
föreslagna lönestatens fall. (Forts.)

Grefve Wachtmeister, Hans: Mina herrar! Det skulle ju kunna
vara åtskilligt att säga om denna princip angående skyldighet för
tjänstemännen att minst sex timmar vara tillstädes piå tjänsterummet,
men jag skall inskränka mig till att yttra mig om tillämpningen af
denna princip på tredje gradens tjänstemän, i afseende å hvilka jag
anser de största betänkligheterna kunna anföras mot principen. De
föregående båda ärade talarne hafva yttrat sig rörande denna sak, och
jag har därför icke mycket att tillägga, men då jäg ju har en viss
erfarenhet på detta område, anser jäg mig tara skyldig att yttra
några ord.

För dem, som känna vår administration, står det klätt, hvilka
viktiga fitnktioner utföras af dessa tredje gradehs tjänstemän eller byråchefer,
söm de i allmänhet kallas. De äro Synnerligen viktiga kuggar
i maskineriet. I sin egenskap äf byråchefer håfva de en mängd löpande
ärenden att bestyra, men dessutom finnes nästan ständigt på
lager, om jag så får säga, en mängd stora frågor. Det är remisser och
organisationsfrågor, det är frågor om nya författningar med mera sådant.
Med de egentliga löpande ärendena förhåller det sig Så, att dessa utan
svårighet kunna och stundom måste handläggas å ämbetsrummet, och
hvad de större frågorna angår, torde äfven någon del kunna där medhinnas,
men det mesta har hittills måst utföras i hemmet på grund äf
det ständiga störande i arbetet, söm förekommet på ämbetsrummet.
Det är klart, ätt vid sådana afbrott kommer tanken in på andra områden;
man måste lämna de handlingar och författningar, med hvilka
man sysslat, och det blir efter ett dylikt afbrott svårt att upptaga tråden
i det ofta mycket kräfvande arbete, som tjänstemannen har att
utföra.

Nu anvisar utskottet för afhjälpande häraf den Utvägen, att en
bestämd tid skulle anslås, under hvilken tid tjänstemännen skulle mottaga
besök af allmänheten. Detta är en Sak, som ju är mycket lämplig
i och för sig, men jag undrar, om tjänstemännen därigenom komma
att synnerligen hjälpas i det afseende, hvarom här är fråga. När en
person kommer att söka en tjänsteman för att få några upplysningar
och därvid finner, att tjänstemännen då icke här Sin mottagningstid,
så vill han val icke gärna afstå från sitt förehafvande, utan hän
skickar väl då in och frågar, Om tjänstemannen icke kan taga emot
honom; han har på de och de grunderna svårt att komma tillbaka pa
annan tid, och hän skall icke upptåga tjähstéttiahttéh lång stund.

Oftast blir det väl då ganska svårt för tjähStehiartneh ätt icke vara
tillmötesgående. Jag vill härvid fästa uppmärksamheten på att dessa
personer, Som Söka en tjänsteman, kunna väta utsända från andra
embetsverk; det kan för öfrigt våra båda landshöfdifigår och biskopar,
som komma för att erhålla upplysningar. Det är då kanske icke alltid
så lätt att underlåta ätt lämna de besökande tillträde.

Följden häraf kan utan tvifvel blifva den, att den tid, som kräfves

■u.o 34. 4o Lördagen den 27 April, f. m.

arbetet he“ma- k°mmer att framdeles blifva lika långsom hittills.
stats- Men om ®n tjänsteman suttit på sitt tjänsterum sex timmar, så är han
kontoret, ganska trött, och han kan då på eftermiddagen icke arbeta med samma
(Forts.) kraft och ifver, som eljest kunnat ske.

Jag har litet svårt att inse, hvarför utskottet ställt sig afvisande
ngr M^:tS för?laS’ särskild! hvad tredje gradens tjänstemän
.trattar. Jag kan knappast föreställa mig, att utskottet funnit däri
ligga en orättvisa mot de lägre tjänstemännen. Här är icke fråga om
någon förmån för den ene eller andre. Tredje gradens tjänstemän
harva så godt som undantagslöst passerat de lägre graderna, och tjängrade™1611
1 de lägr<3 graderna kunna efter hand rycka upp till tredje

Med ett ord: jag befarar, att genom den nu ifrågasatta anordningen
icke någon fördel kommer att vinnas, vare sig med afseende å
arbetets kvantitet eller i fråga om dess kvalitet. Snarare tvärtom.
Men härmed må nu vara huru som helst; jag hoppas i hvarje fall,
att kammaren är öfvertygad om, att, när denna anordning blir genomförd,
statskontoret kommer att göra hvad i dess förmåga står, för att
anordningen må leda till det mål, som med densamma åsyftats.

Jag har icke något yrkande att framställa.

Grefve Wachtmeister, Fredrik: Herr grefve och talman, mina
herrar. Då herr statsrådet och chefen för finansdepartementet nyss
meddelat oss, huru enligt hans tanke tjänstgöringar i de centrala ämbetsverken
böra ordnas, så ber jag få säga, att om man i statsverksproposifionen
hade sett dessa hans tankar tydligt och klart framlagda
pa det sätt, som nu skett i herr statsrådets anförande, så tror jag icke,
att denna passus kommit att inflyta i statsutskottets yttrande. Ty herr
statsrådet sade här tydligt och klart, att det varit hans mening att
Tor^kntva, att äfven de högre ämbetsmännen skulle under vanliga
förhållanden vara på ämbetsrummet närvarande samma tid som de
omgå, eller sex timmar om dagen, och det är ingenting annat än
detta, som statsutskottet velat få fram.

, Utskottet har haft ännu en orsak att skrifva om denna sak. Vi
hafva nämligen funnit det anmärkningsvärd!, att, då till denna Riksdag
åt ven tram kommit propositioner i afseende å telegrafstyrelsen och arméiörvaltmngen,
Kungl. Maj:t beträffande telegrafstyrelsen har föreslagit,
att alla ämbete- och tjänstemän, generaldirektören däri inbegripen,
skola vara på ämbetsrummet närvarande fulla åtta timmar. Nu är jutelegrafstyrelsen
ett kommunikationsverk och icke fullt jämförligt med
statskontoret, men det är arméförvaltningen, och i afseende å arméförvaltningen
tillkännagifver Kungl. Maj:t sin afsikt vara att i instruktionen
föreskrifva, att alla ämbete- och tjänstemän skola i regel vara.
pa tjänsterummet närvarande sex timmar.

Hvad herr Rudebecks anmärkningar beträffar, voro de i regel icke
riktade mot hvad statsutskottet har skrifvit, utan mera mot herr Widéns
motion. Och då han talade om landsstaten, så vill jag här såga,,
att man ju alltid har tänkt sig, att denna lönestat för statskontoret,
skulie blifva normerande för de centrala ämbetsverken, men man har,
däremot icke tänkt sig, att bestämmelserna rörande statskontoret skulle

N;o 34.

Lördagen den 27 April, f. in.

utgöra någon norm för landsstaten eller för andra verk, som icke äro
förlagda i hufvudstaden. I landsorten har man tydligen att räkna
med en hel del förhållanden, som icke äro jämförliga med förhållandena
i hufvudstaden.

Grefve Hans Wachtmeister riktade sig mot hvad utskottet har
skrifvit angående en bestämd mottagningstid, och han förmenade, att
en sådan bestämmelse icke skulle vara af någon vikt eller betydelse
för tjänstgöringen. Jag är därvidlag af en helt olika mening. -lag
tror, att ifall man får en sådan mottagningstid bestämd och folk får
det klart för sig, att man icke får när som helst springa upp i ämbetsverken
och begära upplysningar, så kommer man att rätta sig därefter.
Att ett och annat undantag ibland kan förekomma, är ju klart, och
ifall, såsom grefve Hans Wachtmeister sade, det kommer landshöfdingar
och biskopar, så kan man ju, om man vill, taga emot dem, men jag
tror, att de flesta komma att rätta sig efter den mottagningstid, som
är anslagen.

Då grefve Hans Wachtmeister befarade, att den bestämmelse, som
statsutskottet nu har föreslagit, icke skulle blifva af någon nytta, vare
sig för arbetets kvantitet eller för dess kvalitet, så ber jag honom tänka
på hvad herr statsrådet och chefen för finansdepartementet nyss yttrade.
Jag är alldeles öfvertygad om att med de inskränkningar, som komma
att fastställas beträffande statskontoret, skall ifrågavarande bestämmelser
blifva till nytta för arbetet inom detta ämbetsverk, både i kvalitativt
och kvantitativt hänseende.

Jag yrkar bifall till förslaget.

Herr Trygger: Herr grefve och talman, mina herrar! Jag kan

icke underlåta att säga några ord i denna fråga. Det synes mig nämligen,
som om den princip, hvarpå herr Widéns förslag hvilar, vore en
för staten synnerligen olycklig princip. Man baserar icke sina fordringar
af tjänstemännen på hvad deras pliktkänsla säger dem att de böra
göra, utan man söker få fram ett stort arbetsresultat genom något helt
annat, ett öfvervakande, ett tvång. För min del är jag öfvertygad, att
detta kommer att minska arbetsresultatet, visserligen icke hvad de lägre
tjänstemännen beträffar — men i fråga om dem finnas andra lämpliga
medel — utan det arbetsresultat, som de högre ämbetsmännen, de, af
hvilka större skicklighet fordras, komma att lämna. Är det stadgadt,
att tjänstemännen skola vara t. ex. sex timmar närvarande på tjänsterummet,
så ligger det särdeles nära för den enskilde att säga: det är
just hvad staten kräfver ut; det är hvad jag skall leverera; hvad jag
hinner på dessa sex timmar, det är jag skyldig att lämna för min
lön, men ingenting därutöfver; den tid, då jag är hemma, råder jag
själf öfver. Så är det icke för närvarande, ty nu finnes ingen annan
norm, än att man skall göra färdigt det arbete, som kräfves och som
rimligtvis kan medhinnas.

Hurusom en sådan bestämmelse i fråga om arbetstiden kan verka
ganska menligt, därom vann jag en erfarenhet, då jag för 16—17 år
sedan vistades i Italien och där var tillsammans med en departementstjänsteman.
Herrarne erinra sig kanske, att när Italiens enhet genomfördes,
fick den italienska staten öfvertaga en massa tjänstemän från

Ajy aflöning»-. stat lör
stat»-kontoret.

(Forts.)

N:o 34.

Lördagen den 27 April, f. in.

ajlömugs- de särskilda staterna. Därigenom blef tjänstemännens antal större, än
“*tJsår hvatl s0m erforderligt, men af politiska Skäl öfvCrtog män dem
kontoret. a^a- No gällde det emellertid att se till att désää tjänstemän, på
(Forts.) hvilkas pliktkänsla man icke ansåg sig kunna räkna, döfck fullgjorde
sina skyldigheter, och det skedde på det sättet, ätt män föréskref, att
de under en viss tid på dagen Skulle tjättstgöra på sina tjänétehim.
•lag sökte tid ett tillfälle den person, som jag nyss åsjdfatde, på hans
ruin, men han fanns icke där. Jag sökte honom då å ändra rum;
jag knackade på, men icke heller där fanns någon rhähniSkä. Slutligen
fick jag se cigarrök i Stora masSor bolma ut genom en dörröppning;
jag, gick dit, och där sutto departementstjänstettiännen och politiserade.
När jäg sedermera frågade ofvannämndä tjensteman om Saken,
svarade han: vi måste ovillkorligen våra på våra tjähstertim; hvad
skola vi gorå; när vi fullgjort den skyldigheten.

Om det också icke kommer att gå så långt hos oss — tv vi hafva
icke så godt om tjänstemän — så kan det dock helt lätt urarta därhän,
att hos svaga och slappa naturer, där pliktkänslan icke är Så stark, sä
småningom den uppfattningen gör sig gällande, att män arbetar nödtorftigt
på embetsrummet under den föreskrifna tiden, och därmed får
det stanna. Jag tror, att detta vore ganska menligt för stäten, och jag
förmenar, att den princip, som ligger till grund för herr WidénS förslag,
kan komma att på detta sätt medföra skada. Emellertid erkänner
jas, att statsutskottet har betydligt förbättrat säken, och man får vara
utskottet tacksam därför. Men då skola vi också hoppas, att vid
tillämpning af den utaf utskottet här föreslagna bestämmelsen Kung!.
Maja aldrig måtte glömma, att det förnämsta bandet på en tjänsteman
för fullgörande af hans tjänst på ett sådant sätt, att det gagnar staten,
är hans pliktkänsla.

Herr Sjöcrona: Herr talman, mina herrar! Jag skall börja med

den erinran, att om staten i konkurrensen om den bästa arbetskraften
vill bestå, så måste staten icke blott gifva sina ämbetsmän en någorlunda
tillräcklig aflöning, utan ock se till, att de kunna utföra sitt
arbete med verklig glädje, hängifvenhet och pliktkänsla och ätt de således
må få ordna sitt arbete på Sådänt sätt, att de kunna åstadkomma,
kvantitativt och kvalitativt, det bästa möjliga.

Hvad nu den föredragha punkten ängår, kan jag icke undertrycka
det uttalandet, att i synnerhet motionen och i viss män äfven Utskottets
hemställan ärö uttryck för en trångsynt uppfattning af förhållandet
mellan Staten och dess ämbetsmän. Jäg menar, att detta förhållande
liksom allt annat här i världen, om det skall vara bra, måste hvila på
den grundval, Som heter kärlek och ömsesidigt förtroende. Stätén bör
därför icke genom ihisstänksämma detaljbestämmelser söka precis utmäta,
hvad hvar och en skall kvantitätivt åstadkomma. Gentirh en sådan
bestämmelse som denna, huru många timmar en ärtlbetsmårt skäll vara
på sitt ämbetsrum, trycker Ståten ned sina ämbetsmän. De förlora i
anseende, då ällmänheteh får veta, att Stäten ansett nödigt att mot
dem komma med Sådänä bestämmelser, och, såsom herr Trygger påpekat,
uppammas dbn föreställningen hbs delo; Söm icke äro helt genomträngda
af pliktkänsla, ätt håfva de blott suttit på arbetsrummet

N.O 34.

Lördagen den 27 April, f. in.

il/itx kdfttorét.

(Forts.)

•och arbetat någorlunda dessa (5 timitiar, hafva de fullgjort allt hvad N# »Såningsman
af dfem kan kräfva. Jag ansfet å ändra sidan, ätt eu ämbetsman, ,ta.t fSr
här han här deh äran att tjäna sitt älskadfe fosterland såsom ämbetsman
och i mer ellér mindre män får utöfva statens fudktibner och
befogenhet, är skyldig att offra äll sin håg och alla éiriä kräfter åt sitt
ämbete. Hän skäll arbeta både 6, 8 och 10 timmar, då det béhöfves.

-Häraf följer åter, att, då görömålen vid en tjänstebefattning icke kunna
Utföras på annat ställe än på tjänsterummet, befattningens innehafvare
måste uppehålla sig där både 6, 8 och 10 timmar. Men ätt däremot
fordra, att en ämbetsman, som icke här Så beskaffade göromål, skall
så lång tid uppehålla sig på ämbetsrummet, anser jäg vara eu ren
orimlighet.

Såsom skäl för detta förslag har motionären uttryckligen anfört,
att man bör åstadkomma meta intfensivt arbete. Jäg Vågär säga —
och detta grundär sig på erfarenhet från ett mer än 46-årigt träget
arbete i statens tjänst — att denna bestämmelse kommer att taitiékä i
stället för att öka intensiteten af ämbetsmännens arbete. Här hafva
redan af föregående talare så tydligt påvisäts alla de olägenheter, som
kunna uppkomma af denna bestämmelse, att jag icke mycket béhöfver
uppehålla mig därvid, Men det må tillåtäs mig att här Säga, att jag
själ! under mer än 8*/8 år värit expeditionschef i civildepartementet,
hvilket ämbete då var och val ännu är det mest ansträngande i
vårt länd. Jag tar under dfen tiden nödsakad att arbeta 8, 10, ja, 1''2
timmar och många gånger 14—16 timmar om dygnet; men jag förklarar
bestämdt och utan något förbehåll, att hade jag varit tvungen
att hvärenda dag uppehålla mig på ämbetsrummet 6 timmar, hade jag
icke kunnät gå i land med att sköta denna ansträngähdé tjänst. Hade
det varit kändt, att expeditionschefen var att träffa på sitt rum hvarje
dag klockan mellan 11 f. in. och 5 e. m., hade otvifvelaktigt alla de
många besök och rådfrågningar, som jag dagligen fick mottaga, fördelats
på dessa 6 timmar. Jag frågar: tro herrarne, att man kunbar
under sådana omständigheter med framgång sysselsätta sig med ett
tankeansträngände arbete, såsom författande af statsrådsprotokoll och
förslag i organisationsfrågor, justering af expeditioner, protokoll och
beslut m. m. Detta hade bestämdt icke vant möjligt, för att nu icke
tala om hvilket bfäntligt menligt inflytande en sådan anordning haft
på ens hemlif och de kortå stunder män fick tillbringa tillsammans
med sin familj.

Jag vill icke göra något yrkande, då ifekfe någon fomgående talare
gjort dét, med jäg måstfe beklaga, att en sådän bestämmelse blifvit
föreslagfen bfch val bfekså blir äf Riksdagen antagen. Jag uttalar den
förhoppning, ätt med den af utsköttfet äntydda anordning de skadliga
verkningarna äf bestämmelsen må sft mycket som möjligt undanröjas.

Friherre Pälmstierha: Det har visserligen icke här framställts
något ahnät yrkande än jiå bifall till Utskottets hemställan, men da
så måiigä högt äradé talare uppträda med svåra aöihärknidgär mot
utskottets förslag, niå det tillåtäs mig såsom en medlem af utskottet,
som icke delar dessa anmärkningar, att yttra några ord och framhålla
min uppfattning i frågan.

K:o 44 Lördagen den 27 April, f. in.

Ny aflöning*- Då jag efter militärtjänstgöring kom in i ett civilt ämbetsverk,.
*s/at»-r f''rapperade det mig, att ämbetsmännen icke voro på sina platser den
tontoret. tid jaF ansåg, att de borde vara där, och väckte jag därför redan år
(Forts.) 1883 det förslaget, att det skulle vara bestämd tjänstgöringstid. Men

det fanns icke många, som delade mina åsikter. Om jag icke misstager
mig, fanns det på Karl XI:s tid en bestämd tjänstgöringstid,
som icke var så kort och började klockan 8 om morgnarna. Och gå
vi till Tyskland och Frankrike, tror jag herrarne skola finna, att tjänstgöringstiden
för ämbetsmännen där är ganska lång. I Tyskland fördelas
den på både för- och eftermiddagen. Att förhållandet här skulle
blifva detsamma som i Italien, tror jag icke, att man behöfver frukta.

Hvad nu beträffar längden af tjänstgöringstiden — 6 timmar —-så är det ingenting att förvåna sig öfver. Om vi se på banker och
andra privata affärsföretag — hvilken arbetsgifvare nöjer sig med, att de,
som äro engagerade i hans tjänst, arbeta 6 timmar eller något sådant?
Säkerligen ingen; 8 timmar är det vanliga. Och 8 timmar torde en
frisk människa, äfven då hon kommit till eu rätt hög ålder, godt
kunna stå ut med. Sedan de 6 timmarne äro slut, återstå således 2
timmar, som kunna användas antingen för enskildt arbete eller för
ämbetsverkets räkning i hemmet.

Ett skäl för den föreslagna bestämmelsen är naturligtvis, att man
skall ha en kontroll på ämbetsmännen, i synnerhet de lägre. Många
af dem arbeta betydligt, men icke för statens räkning, utan det arbetet
göra de undan så fort som möjligt, och sedan arbeta de för enskild
räkning. Jag är öfvertygad om, att eu del af arbetet, äfven det, som
byråcheferna hafva, uträttat bättre på ämbetsrummet, därför att där
finnas alla handlingar och uppgifter. Därjämte vinnes den fördelen,,
att handlingarna finnas på ämbetsrummet, om en annan behöfver se i
dem. Ty få byråcheferna taga hem sakerna för att sitta hemma i fred
och arbeta, kan detta bli olägligt för en annan, som önskar erhålla
uppgifter. Byråcheferna kunna sålunda godt vara 6 timmar på sina
platser.

Man har sagt, att de 6 timmarna äro icke till, för att allmänheten
under den tiden skall besöka ämbetsmännen. Det är ju nu fråga
om ett centralt ämbetsverk i Stockholm, och jag tänker mig, att för
detta kan stadgas en kontorstid eller mottagningstid af 3 timmar antingen
i början eller slutet af tjänstgöringstiden. Då blir det ju alltid
o timmar öfver, under hvilka ämbetsmännen kunna sitta i lugn och
ro, åtminstone om de hafva sina enskilda rum. Någon har sagt, att
kommer en landshöfding eller biskop utom den stadgade mottagningstiden,
är det svårt att ändock icke taga emot, men jag tror, att dessa
personer äro tacksamma öfver att veta tiden, när de blifva mottagna,
så att de icke, då de söka en ämbetsman, få till svar: han är icke
kommen, eller han har nyss gått. Detta svar får man ofta.

Man får också lägga vikt på de undantag, som statsutskottets
förslag innehåller. Det står nämligen: »i den mån ej undantag kunna
anses böra stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas».

Min öfvertygelse är emellertid, att en byråchef kan göra ett betydligt
arbete, med fördel äfven utredningar, på ämbetsrummet, men
det måste gifvetvis förekomma fall, då en byråchef bör få sitta hemma

N:o 34.

Lördagen deri 27 April, f. in. 45

hela dagen eller en stor del däraf, och då bör det kunna efter prof- Ny aflöning^

ning medgifvas. Efter min föreställning är det icke blott nödvändigt,

utan äfven fördelaktigt. kontoret.

Jag hemställer om bifall till utskottets förslag. (Forts.)

Herr Törnebladh: Herr grefve och talman, mina herrar! Då

jag i statsutskottet deltagit i detta ärendes behandling, tillåter jag mig
att säga några ord. Jag vill för egen del —- och jag tror, att jag därvid
äfven talar å kamraternas vägnar — säga, att jag icke alls gått efter
motionärens framställningar, ty jag finner dem i många fall vara obilliga,
ehuru de innehålla åtskilligt beaktansvärdt. Det är ju klart, att en
och annan gång missbruk förekommit, i det att en ämbetsman icke
varit tillräckligt mycket på sitt ämbetsrum eller ägnat tillräcklig tid åt
sina ämbetsgöromål. Men dessa fall äro, såvidt jag kan förstå, icke
så många, att de tillåta en sådan generalisering, som använda af anmärkaren.
Däremot kvarstår den fordran, att ämbetsmännen böra vara
någon viss tid på tjänsterummet, och det enkla förhållandet föreligger
här, att vill man en lönereglering för statskontoret, måste man foga
sig efter den fordran, att en viss tjänstgöringstid bestämmes. Jag föreställer
mig då, att 6 timmar icke är för mycket. Denna tid skiljer
sig icke mycket från den i praxis iakttagna tjänstgöringstiden, i synnerhet
icke efter de modifikationer, som utskottet föreslagit, i syfte att
Kung! Maj:t skulle få rätt att medgifva undantag, t. ex. för sommartiden
samt emellanåt särskild! för vissa högre tjänstemän.

Jag begagnar tillfället att säga, att jag för min del genom att
vara med om den föreslagna organisationen för statskontoret därigenom
icke sagt, att samma organisation bör tillämpas på andra centrala ämbetsverk
i hufvudstaden. Jag vågar påstå, att den icke passar för hofrätten
eller för kammarrätten, och lika litet, vill jag tillägga, duger
den för tjänstgöringen i ämbetsverken i landsorten, hvilket ju ock
kommit på tal i statsutskottet.

Hvad beträffar fastställandet af mottagningstid, så anser jag det
vara mycket tvifvelaktigt, om detta är riktigt, ty jag har mina betänkligheter
mot mottagningstiden, framför allt om den utsträckes alltför
långt. Sker det, motverkas reformen. För öfrigt har utskottet blott
angifvit, att Kungl. Maj:t kan taga frågan under öfvervägande och
närmare bestämma hvad som bör göras. I det fallet tror jag, att utskottet
iakttagit all möjlig försiktighet. Mottagningstiden bör väl icke
vara lika för alla tjänstemän; registratorn har ju gifvet mottagningstid
längre. Alla hafva för öfrigt icke sysselsättning med allmänheten.

Rörande allt detta kan nu Kungl. Maj:t efter ämbetsverkets hörande
bättre förordna, och då tror jag icke det vara farligt att så yttra sig
som utskottet gjort. För öfrigt, vill man, såsom sagts, en lönereglering
för statskontoret, måste man acceptera tiden af 6 timmar med de modifikationer,
som bl hvit föreslagna.

Grefve Wachtmeister, Fredrik: Jag skall bara yttra ett par

ord med anledning af hvad herr Sjöcrona anförde. Han sade nämligen,
att den föreslagna bestämmelsen hvilar på en trångsynt uppfattning
och innehåller misstänksamma detaljföreskrifter, och att staten

N:o 34.

Lördagen den 27 April, f. m„

bör akta sig för att stadga något sådant, som gör det tråkigt att vara
*s''at{-r statStjänare och således kan drifva öfver de göda krafterna till de em
lun torf t. skilda banorna.

(Ports.) o Jag vill visst icke vara med om en bestämmelse, som skulle hafva
sådana följder. Men tänk efter: hvad är grunden till den lönerörelse,
som genomgått statstjänama? Det är ju dels att de hafva för litet att
lefva på, så att de behöfva mera för sin existens, dels ock att de jämfört
sin ställning med den de kunnat få, om de ägnat sig åt enskilt
arbete. Nu vill ju denna lönestat, som nyss föredragits och antagligen
kommer att gillas, gifva dessa statstjänare så hög aflöning, att de
kunna ägna sig helt och hållet åt sin statstjänst. Men, mina herrar,
om vi då fortsätta jämförelsen med dem, som äro i enskild tjänst,
måste vi fråga: kan man tänka sig, att en enskild arbetsgifvare är nöjd
med, att hans underlydande hafva blott 4 timmars arbetstid? Om
man ser på förhållandet i banker och på andra ställen, märker man,
att där är det icke nog med 6 timmar, utan det fordras en mycket
längre arbetstid. Jag instämmer för öfrigt uti hvad herr Törnebladh
nyss yttrade.

Efter det öfverläggningen förklarats härmed slutad, biföll kammaren
hvad utskottet i föreliggande punkt hemställt.

Punkterna c)—f).

Hvad utskottet hemställt bifölls.

Herr statsrådet Swartz aflämnad,e Kungl. Majts nedannämnda nådiga
propositioner till Riksdagen:

l:o) angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter
hustru Sofia Rosalie Andersson, född Backman;

2:o) angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter
timmermannen Karl Karlsten från Skönsmon;

3:o) angående statsanslag till bestridande af hyresafgiften för åren
1907 och 1908 för lokal till den af föreningen för arbetarskydd i Stockholm
anordnade permanenta utställningen af skyddsanordningar mot
olycksfall och ohälsa i arbetet;

4:o) med förslag till förordning angående vissa bestämmelser rörande
gränstrafiken mellan Sverige och Norge; samt

5:o) angående pension å allmänna indragningsstaten åt musiksergeanten
C. O. Nylén.

Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande bevillningsutskottets
den 24 och 26 innevarande månad bordlagda memorial n:o
25, i anledning af dels kamrarnas skiljaktiga beslut rörande 20 § 1
mom. i det vid bevillningsutskottets betänkande n:o 17 fogade förslag
till förordning angående tillverkning af brännvin, dels ock återremi.ss
af 19 § i nämnda författningsförslag.

Lördagen den 27 April, f. in.

N:o 34.

Punkt en 1.

Den föreslagna voteringspropositionen godkändes.
Punkten 2.

Lades till handlingarna.

Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande bevillningsutskottets
den 24 och 26 innevarande april bordlagda memorial n:o
26, i anledning af dels kamrarnas skiljaktiga beslut rörande 25 § 1
mom. i det vid bevillningsutskottets betänkande n:o 18 fogade förslag
till förordning angående tillverkning och beskattning af maltdrycker,
dels ock återremiss af vissa §§ i nämnda författningsförslag.

Punkterna 1 och 2.

Hvad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 3.

Lades till handlingarna.

Föredrogs å nyo och lades till handlingarna bevillningsutskottets
den 24 och 26 i denna månad bordlagda memorial n:o 27, i anledning
af återremiss till bevillningsutskottet af 25 § i det vid utskottets
betänkande n:o 19 fogade förslag till förordning om beskattning af
socker.

Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande bevillningsutskottets
den 26 innevarande månad bordlagda betänkande n:o 28, i
anledning vf väckta motioner om dels nedsättning af tullen å omalen
majs, dels ock borttagande af nämnda tull m- m.

Punkten 1. Om

ning

I ep inom Första Kammaren af friherre von Schwerin väckt motion, a
n:o 14, hade föreslagits, att nu gällande tullsats å majs, 3 kronor 70
öre för 100 kilogram, måtte nedsättas till 1 krona 50 öre likaledes för
100 kilogram, äfvensom att denna tullsats måtte vinna tillämpning
från och med den 1 maj 1907,

Vidare hade i tre särskilda inom Andra Kammaren väckta motioner,
nämligen dels motionen n:o 17 af herrar E. A. Nilson i Örebro
och L. Eriksson i Bäck, dels motionen n:o 40 af herrar P. N. Bosson
och N. Larsson i Klagstorp, dels ock motionen n:o 73 af herr J. Bromée
i Billsta, med instämmande i motionens syfte af aderton andra af

nedsatt<
af tullen
omalen
majs.

N:o 34. 48 Lördagen den 27 April, f. in.

Om vedsätt- kammarens ledamöter, förslag framställts, att artikeln majs, omalen,
ning af tullen skulle vara tullfri.

" majs. Utskottet hade på anförda grunder hemställt, att Riksdagen i an (Forts.

) ledning af förevarande motioner om dels nedsättning af tullen å omalen
majs, dels ock borttagande af nämnda tull ville besluta, att tullsatsen
för omalen majs skulle nedsättas till 1 krona 50 öre för 100 kilogram.

Reservation hade afgifvits af herrar Weinberg, Åkerberg, Sandwall
och Håkanson utan framläggande af deras åsikt,

Friherre Klingspor: Herr grefve och talman, mina herrar! Det
kan ju förefalla ganska märkligt, att bevillningsutskottet nu med endast
ett fåtal reservationer tillstyrkt, att den tullsats, som nu under tio år
varit åsatt omalen majs i likhet med spannmål och brödsäd, skall
nedsättas från 3 kronor 70 öre till 1 krona 50 öre, allt för 100 kilogram.
Man skulle väl då närmast kunna tänka sig, att det funnes
något sakförhållande, som skulle kunna förklara den förändring i uppfattning,
som här efter skenet gör sig gällande. Vi hafva nog under
de senare åren sett anfall göras mot denna tullsats, hvilka anfall gjorts
hufvudsakligen under det förmenande, att det vore i jordbrukets intresse,
som denna tullsats skulle borttagas. Vid alla de tillfällen framställningar
härom gjorts, hafva de blifvit så fullständigt bemötta, att jag
tror litet hvar är öfvertygad om, att skälen för tullens bibehållande äro
riktiga. Det oaktadt upprepas nu framställningen på samma sätt. Det
förhåller sig härmed, som med dropparna på en sten — de falla oupphörligt
och slutligen blir det märke efter dem på stenen. I allmänhetens
medvetande insmyger sig en inbillning, att anmärkningarna mot
tullen skulle vara befogade; härtill medverkar naturligtvis okunnigheten
i hög grad. En bristande fasthet i uppfattningen gör sig också gällande.
En hop människor tycker, att de skola vara moderna i sin uppfattning;
man skriker om jämförelser med Danmark, hvilket smickrar mängdens
öron, men ingen tänker på, att förhållandena med det danska jordbruket
äro helt andra än med vårt. Det är icke rimligt att ställa oss
i jämförelse med danskarna, tv vi stå på en helt annan botten än de.
Det framhålles vidare, att tullens borttagande skulle vara nyttigt för
vår fläskproduktion, tv därigenom erhålles ett billigt fodermedel. Detta
tro människorna, ty, säga de, kostar fodret här i Sverige nu så och
så mycket, så är det ju fördelaktigt, om det blir billigare Detta låter
så enkelt och naturligt, att man kan icke undra på att en stor mängd
gripes af den inbillningen, att detta är riktigt. Men ändå vågar jag
säga de personer, som tänka så, att det är en falsk inbillning, och att
under alla förhallanden denna uppfattning är öfverdrifven och grundar
sig därpå, att frågan icke betraktats i hela sin vidd.

Litet hvar vet, att denna tullsats berör en hel mängd andra områden
än fläskproduktionen, men jag skall nu först tala litet om denna
sida af saken. .lag har icke varit i tillfälle att deltaga i bevillningsutskottets
behandling af detta ärende och vill nu gifva uttryck åt min
uppfattning, icke därför att jag tror, att den icke varit tillräckligt,
kraftigt framförd inom utskottet, utan därför att jag anser nyttigt att
taga afstånd från utskottets majoritetsuppfattning, som möjligen mera

Lördagen den 27 April, f. in.

4!)

ILO 34.

utbredd kommer att medföra olägenhet för landet, när följderna af det
beslut, som här antagligen kommer att fattas, blifva märkbara.

Jag har för några dagar sedan fått en utredning i frågan från
lektor Arenander vid Ultima. Man har nämligen i Danmark gjort
vetenskapliga försök med olika utfodringssätt, och denna utredning,
som jag fått, innehåller en tabell öfver resultaten af försöken. Han
lämnar äfven en sammanfattande redogörelse öfver dessa resultat, men
jag skall icke nu uppläsa allt detta, ty det skulle endast trötta herrarna,
utan bara betona några punkter, som jag anser vara af den vikt, att
något bör sägas därom.

Alltsammans är, som jag sagt, en redogörelse för dessa danska
utfodringsförsök, som afse såväl uppfödning som gödning af svin. Han
säger angående majsens användning, att af de danska försöken framgår,
att kornet är det förnämsta kraftfodret och alltid gifver prima fläsk,
blott det utfodras i tillräcklig mängd och ej är för mycket uppblandadt
med andra mindre lämpliga fodermedel, såsom majs m. fl. Sedan göres
en utläggning af detta. Han säger vidare, att enbart majs ger alltid
dåligt fläsk, fjärde klassens, och detta äfven om majsen utfodras jämte
rotfrukter och mejeriaffall, som annars ge godt fläsk. Så säger han,
att majsens skadliga inflytande visserligen kan upphäfvas genom en
blandning med korn eller palmoljekakor i större eller mindre mängd.
Men i det ena fallet blir kvantiteten majs förhållandevis liten, och i
det andra blir den sammansättning, som erhålles, för dyr för att kunna
gifva goda resultat. Svingödning med öfvervägande kraftfoder lönar
sig ej utom vid möjligen sällsynt höga fläskpris. Vidare säger han, att
fläskproduktion måste grundas på billiga, lättsmälta och vattenhaltiga
fodermedel, bäst mejeriaffall och rotfrukter, hvilka på annat sätt äro
svåra att realisera.

Därefter fortsätter han: »Ett studium af de danska försöken visar,
hurusom alltid mejeriaffall eller rotfrukter eller oftast båda i förening
böra ingå såsom viktig och integrererande beståndsdel i sinnens utfodring.
Just dessa affall och dessa rotfrukter bilda själfva basen för
fläskproduktionen, och där de saknas, söker man nog förgäfves att på
konstladt sätt få upp fläskproduktionen genom användning af säd enbart,
denna må vara hur billig som helst.»

I detta ligger sålunda, att allt talet om att vi skola borttaga majstullen
eller sänka den för upprättande af fläskproduktions- eller gödningsanstalter
vid kusterna, därifrån fläsk sedan skulle exporteras, är
en fullständig utopi, och att en sådan åtgärd icke har det minsta att
gorå med jordbruket eller medför någon fördel för oss.

Slutligen yttrar han: »Detta är rätta vägen till svinafvelns och
'' fläskproduktionens upphjälpande. Finnas ej dessa förutsättningar, så
gagnar oss billig majs föga. Och enbart majstullens upphäfvande synes
därför föga kunna gagna vår fläskproduktion eller ha förmåga att höja
densamma, som man så allmänt vill påstå.»

Detta är ungefärliga kontentan af hvad han uttalat i dessa papper.
Då han från landtbrukssynpunkt måste anses vara en fullt vetenskap
lig auktoritet, så föreställer jag mig att efter denna utredning angående
slutresultatet af de danska försöken ingen skall med fog kunna påstå,
att erfarenheten i dessa fall ådagalägger, att det är nödvändigt att taga

Första Kammarens Prof. 1807. N;o 34. 4

Om nedsättning
af
tullen ä
omalen majs.
(Forts.)

N:o S4. 50 Lördagen den 27 April, f. in,

iÄ''; bort eller_ minska majstullen. Slutet blir, således, att, bär .finnas andra
ä omalen l)evfkelsegrundér, som icke hafva det ringaste att gorå med fläsk eller
majs. majs. . ... ....

(Forts.) .Vi ysta, jitt djgkilliga ömtåliga förhållanden sammäuhänga med
majsen och nikjstpllen. Från början var det potatisodlarne i Kristianstads
lä», sopp belila^ade sig (jive^alt brännerierna använda ynajs i hög
grad för. brännvinsbränningen. Det medförde nämligen olägenhet för
dem af rätt kännbar art att vara beroende af potatisodlingen, med de
nedtryckta pris på potatis som billig majs medförde. Det är ju mycket
bekvämare för bränneriägarne att rekvirera en skeppsläst! majs för
brännvinsbränningen än att .samla., hop potatis ffgn en hel mängd
potatisp^lare och -göra upp flora likvider. Kanske detta är fördelaktigt
bir brännyirisbrännarne, men säkert icke för, jordbruket. Och , staten
förlorar ( ;därpå, ty brännerierna måste använda . majs, oberoende af
Tullar pcb pris,, de .måste,sålunda betala dessa tullar, och.det är i statens
intresse ätt tpllep behåljes. på detta intresse icke jederar,något annat,
linnes icke ajjledpipg atf .göra , någon, förändring. Men gores en sådan,
skadar det jordbruket helt visst. Angående kvarnindustrien är pavisadt,
;itt, därest missbruk tillåtas, genom blandning af piajs med hvetemjöl,
detta verkar till skada för våra kvarnar i det inre af landet, som äro
jordbrukets stegel, och vållar sämre pris på den brödsäd vi landtman
hafva att afyttra,

w I fråga om stärkelsefabrikerna innehåller bevillningsutskottets
utlåtande en antydan om att, hgr är man tvungen att göra någon ändring,

, Jag vill nu sammanfatta hvad jag sagt och saga, att det finns
icke nu,'' insopa icke heller ,förut under de gångna tio. åren, någon anledning.
att frångå deri ståndpunkt, som vi intagit, att majs bör följa brödsäd
i tullväg. Skulle, man. frångå, denna uppfattning och ställa sig på
eu annan botten, skulle, nian möjligen hafva tänkt sig att följa Tysklands
exempel. Öar bär man ep skillnad mellan vissa olika sorter.
Dar är säriimg tull på hafre, som på brödsäd, och på vissa artiklar är
det något lägre. Den tyska majstullen är något öfver 2 kr., ungefär
2,20 per 100 kg, Men ingen, skall tro, att tyskarna sänka majstullen
sa lågt, som det här är fråga om att gorå. Hade man tänkt''sig att
följa exemplet därifrån och låta deras erfarenhet vara vägledande, skulle
man sålunda val. .tagit, någon siffra därifrån , och gjort försök med den.
Den siffra, som föreligger bär, är fullkomligt tagen ur luften. Den har
intet stöd att hvila på. Jag vill i öfrigt göra den anmärkningen, att
tidpunkten icke . är lämplig för förslagets genomförande, nu, då vårt
jordbruk står högt, då vi få väl betaldt för våra produkter, dä fläsket
Par högt i pris och konsumtionen är kraftig inom landet. Det är
alltid för ett land fördelaktigt, när den egna marknaden tager produkterna.
, Jag var med en gång i ett svinslakteri, då vi voro tvungna att
exportera fläsket på England. Vi förlorade hela kapitalet på affären,
och. landtmännen fingo icke hälften betaldt för sitt fläsk mot hvad de
nu få. Tidpunkten är således icke lämplig. Anledningen till den
föreslagna förändringen är eu slapphet i uppfattningen att hålla på
hvad vi hafva. Man viker för det myckna bråket och svårigheten att
sammanhålla krafterna.

Jag kommer emellertid icke att yrka pa votering, och jag har icke

N:o 34.

Lördagen de» 27 April, f. m. 51

ens något, yrkande att plira för att icke förleda kammare^ att följa mig Om nedsatt-,
i min uppfattning, m«?n jag har velat säga d$tta därför, gtt., när den ninf aM»Uen
till kommer, då vi litet hvar finna, att ett felsteg hlifvit hegånget -— a
och det har inträffat förr — då ap ser jag det vara ep tillfredsställelse (Forts.)
för mig själf åtminstone att hafva framhållit och förklarat detta. Från
motsidan var icke meningen att sätta ned tullen till 1,50, man ville taga
Isört den helt och hållet, och således fanns det ingen moderation. Jag
vill siiga, afl om den bjifvit helt och hållet borttagen,’ så, skulle olägenheterna
framkommit förr och kraftigare än nu, då ganska lång tid kan
komma att förflyta, innan man hinner märka de olägenheter, som
komma att följa af den föreslagna, åtgärden. Det är en fullkomligt
onödig sak, som här framkallats genom att dep sammanhållning, som
förr var en hederssak för oss, icke under nuvarande förhållanden kan
påräknas. Jag vill därför icke uppfordra Första Kammaren att stå vid
den uppfattning, som den troget tillsammans haft under tio år, utan
jag anser det häst, att låta saken, ha sin gång. Jag har emellertid
velat protestera emot riktningen. Jag har intet yrkande att göra.

Herr Wester: Då.den föregående talaren icke gjorde något,yrkande,
kan jag fatta mig helt kort. Jag skall .icke bemöta dg invändningar,
som framställdes emot utskottets förslag, ty deip anser jag .i många
hänseenden riktiga, men då det frågades, hvad det var för ejtt sakförhållande,
som inträffat, eftersom vi skulle vidtaga .en sådan ändring nu,
så vill jag använda samma liknelse som föregående talare: om droppens
fall emot stenen, tills motståndet är brutet. Ja, den liknelsen passar
bra in på detta. Det trettioåriga kriget om denna tullsats har så småningom
urartat till eu strid, där icke längre sakskäl.få utgöra några verkliga bevis,
utan där denna tull hänger på några få rösters majoritet vid den .gemensamma
voteringen. Denna majoritet har hittills gynnat oss med framgång,
och möjligen hade vi ännu ett år kunnat bibehålla vår ståndpunkt, men en
gång kan den tidpunkt inträffa, då omröstningen går emot oss, och därför
hafva vi ansett skal att redan nu vidtaga lämplig^, åtgärder. Nuvärdet
sakförhållande, som friherre Klingspor frågade efter, det, att tullvännerna
i Andra Kammaren sade: »Vi vilja hafva slut på denna strid, vi vilja
hafva bort den olyckliga striden om majstullen inom Riksdagen och
söka lösa frågan på ett sätt, som från båda partierna kan godkännas.»

Då tog bevillningsutskottet i öfvervägande, om icke det svenska jordbruket
skulle kunna skyddas på annat sätt vid fabriker, där majs
företrädesvis och i större omfattning användes. Bevillningsutskottet
föreslog då, att man skulle höja skatten på brännvin, som tillverkas
af majs, och vidare, att man skulle försöka få införd kontroll och skatt
vid stärkelse- och jästfabriker, så att det skulle blifva skatt på stärkelse
och jäst, som tillverkas af majs och utländsk potatis. Under sådana
förhållanden ansåg utskottet, att man skulle kunna gå med på den
kompromiss, som . förslaget egentligen innebär, och nedsätta tullen till
kr. 1,50. Jag tror, som sagdt, att detta är en lycklig lösning af frågan,
och da ingen reservant finnes från Andra Kammaren, skulle det helt
säkert vara lyckligt, om Första Kammaren också utan vidare ville taga
hvad utskottet nu föreslagit, till hvilket jag, herr talman, ber att få
yrka bifall.

N:o 34.

Lördagen den 27 April, f. m.

, Grefve Hamilton, Raoul: Herr talman! Sedan friherre Kling m»

»malen 8por slutat sitt anförande utan något yrkande, kan äfven jag blifva
majs. ganska kort. Jag skall icke inlåta mig på att bemöta alla de skäl,
(Forts.) som han anfört, men ber att få framhålla, att icke alla landtman
hysa den uppfattning, som friherre Klingspor uttalade, utan att tvärtom
idkare af intensivt jordbruk länge hafva närt den önskan, att
tullen å majs måtte blifva helst i sin helhet borttagen eller åtminstone
nedsatt. Huru okunniga vi än äro, äro vi dock på det klara
med, att vi för landtbrukets bedrifvande behöfva fodermedel för produktion
af fläsk, kött och äfven ägg, och det bästa fodermedlet, som
vi kunna erhålla, är just majs. På grund af den höga tullsatsen,
som utgör cirka 40 procent af majsens pris, hafva vi icke kunnat
använda densamma, utan hafva i stället fått importera sämre tullfria
fodervaror, såsom hafre och kakor, delvis affall på majs. De betänkligheter,
som blifvit uttalade rörande användning af majs, särskild!
vid tillverkning af brännvin och stärkelse, hafva nu blifvit häfda genom
de förslag, som utskottet dels hos Kungl. Maj:t begärt, dels lofvat
att framdeles afgifva, och hvad beträffar användningen af majs till
mjöl, kan det ske i mycket liten kvantitet; och så stor kvantitet spannmål
måste intagas i vårt land, att i hvarje fall denna kvantitet blir
af den betydenhet, att den utländska noteringen jämte tullen kommer
att bestämma priset på den inhemska varan. Hittills har jag hyst
den uppfattningen, att tullen borde borttagas, och jag hyser fortfarande
denna uppfattning, men jag böjer mig för den kompromiss,
som blifvit gjord inom utskottet, och kommer därför att rösta med
utskottet.

Öfverläggningen ansågs härmed slutad, hvarefter kammaren biföll
hvad utskottet i föreliggande punkt hemställt.

Punkten 2.

Utskottets hemställan bifölls.

Vid förnyad föredragning af bevillningsutskottets den 24 och 26
innevarande april bordlagda betänkande n:o 29, i anledning af väckta
motioner om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående skatt å fin stärkelse,
tillverkad af importerade råämnen m. m., biföll kammaren hvad utskottet
i detta betänkande hemställt.

Lagförslag Föredrogs ånyo lagutskottets den 24 och 26 i denna månad
°™4’ar pT bordlagda utlåtande n:o 46, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition
landet. med förslag till lag om enskilda vägar på landet.

I en den 8 mars 1907 dagtecknad proposition, n:o 88, hvilken
af båda kamrarna hänvisats till lagutskottet, hade Kungl. Maj:t under

N:o S4.

Lördagen den 27 April, f. in.

åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet och högsta domstolen ^^akitfu
förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga vid propositionen fogadt 0 vägar
förslag till lag om enskilda vägar på landet. landa.

I samband med ifrågavarande proposition hade utskottet till (Forts.)
behandling förehaft två särskilda med anledning af densamma inom
Andra Kammaren väckta motioner, afgifna den ena under n:o 230 af
herr O. Olsson i See och den andra under n:o 246 af herr J. Bengtsson
i Bjärnalt, samt innehållande förslag om vissa ändringar och tillägg
i den åsyftade lagen.

Utskottet hade på anförda grunder hemställt, att Riksdagen, med
afslag å herr Bengtssons förevarande motion, måtte, under förklarande,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition icke kunnat i oförändrad t
skick godkännas, i anledning af propositionen och herr Olssons motion
för sin del antaga lag om enskilda vägar på landet, af den lydelse
utskottets utlåtande utvisade.

På framställning af herr talmannen beslöts, att föreliggande utlåtande
skulle företagas till afgörande sålunda, att först lagförslaget
föredroges paragrafvis med ingress och rubrik sist samt därefter utskottets
hemställan, äfvensom att förslagets text ej. skulle behöfva
uppläsas i andra delar än sådana, beträffande hvilka uppläsning
begärdes.

Utskottets förstäf] till lag om enskilda vägar på landet.

1 §■

Föreliggande paragraf hade följande lydelse:

Denna lag afser enskild väg å landet, som för en eller flera fastigheter
är till stadigvarande nytta såsom farväg, vare sig för hemkörslor
eller för utfart eller eljest.

Herr Sjöcrona: Herr talman, mina herrar! Om kammarens

ledamöter hafva studerat bilagan till den kungl. propositionen i detta
ämne, så hafva herrarna däraf inhämtat, att af alla de Konungens
befallningshafvande och landsting, som yttrat sig i denna fråga, jag
varit den ende, som afstyrkt vidtagade af åtgärder i anledning af
1894 års Riksdags skrifvelse till Kungl. Maj:t. Då jag nu emellertid
icke reserverat mig, utan ämnar yrka bifall till föreliggande förslag,
så har jag ansett såsom en skyldighet emot mig själf och en rättighet
att få här yttra några ord, hvarmed jag vill visa, att jag icke är
inkonsekvent, ehuru jag vidhåller, hvad jag sagt i mitt utlåtande.

Vår nuvarande lag innehåller ingen annan bestämmelse i ämnet, än
att enskild väg skall underhållas af den, som sig däraf betjänar. Det
är ju ett ovanligt kort stadgande, men det är nog med detta stadgande
som med mycket annat i vår hederliga 1734 års lag, att det
säger i få ord mycket och äfven mycket med hvad som icke bestämdt
uttalas. Det säger, att väg skall underhållas af den, som sig däraf
betjänar, d. v. s. alldeles detsamma, som i nu föreliggande förslag

N:o 34.

Lördagen den 27 April, f. m.

om enskilda jcfe ,i f I’ n? fö ®a&er £enon* sin tystnad i (ifrigt, att staten
vägar på c ,e a/s tog®* någon befattning med dessa enskilda vägar utan att
vederbörande fa därin ed Styra och ställa, huru de finna för <mdt. Nu
(Forts.) a°seJ Jag. att om staten stiftar én lag och därigenom åstadkommer,
att en enskild kan mot sin vilja tvingas till deltagande i byggande

icke 1 -etSkfd TSg’ t koTmmer detta givetvis att föranleda

veta Vi mit/^tfa-^°Stna<?er- ?.Yad särskl''ldt byggande af väg angår,
sätt än afven T„ensklld väS Aminer att byggas på annat

satt an allrnah väg — billigare naturligtvis — sa medför ändå ett

sadant arbete ganska stora kostnader, och jag anser ingalunda otroligt
att nar val en sådan lag kommer till stånd, att en enskild kan tvinga

!tananinan’ h.*r sä småningom fram anspråk pa, att staten

all lämna bidrag äfven till sådana vägbyggnader. I hvarje fall
komma de enskilda att betungas med utgifter, som äro större,''än nu

fnf Kl^al anléti'' .Det - också alldeles gifvet, att underhållet kommer
att blifva vérkstalldt pa annat sätt, mera ändamålsenligt för vägfarande,
men också mera kostbart, än hvad nu är fallet, då man sökt
lijaipa sig fram sa godt man kunnat. Och jag uttalade i mitt utlåtande,
att när man kommer att erfara detta, att man måste vidkännas
kostnader, som man icke beräknat, skall det på många ställen
i vart land vacka missnöje. Nu är emellertid detta lagförslag tillkommet
pa Riksdagens uttryckliga begäran. Det är nedlagdt oerhördt
arbete pa detsamma, och enligt mitt förmenande är det val affattadt
°C -,]Va 8eno™tänkt, och jag håller före, att i en framtid, när man
omsider hunnit ordna förhållandena och hunnit afbörda sig cle««a
kostnader, tillståndet naturligtvis blir bättre, än hvad det nu är och
™an kommer att höja särskildt fastigheternas värde. Det- är
aartor jag ansett mig förpliktad att efter min bästa förmåga deltaga
i granskningen af detta förslag och tillse, att de förbättringar blefve
vidtagna, som möjligen kunna erfordras, och det är äfven därför -om
jag icke reserverat mig, utan hemställer om bifall till den föredragna
paragrafen. °

Efter härmed slutad öfverläggning godkändes föreliggande paragraf.

* §■

Godkändes.

3 §.

Denna paragraf lydde sålunda:

Prof vas väg, som är anlagd öfver eu fastighets område, vara af
synnerlig vikt för ändamålsenligt brukande äf annan fastighet, skall
vägen upplåtas till begagnande jämväl för denna fastighet, där ej
sådant skulle lända någon, som förut äger nyttja vägen, till märkligt
nien; och vare om underhåll af väg, som sålunda upplåtes, lag som
i 6 § sägs.

Herr von Mentzer: Såvidt jag rätt uppfattat denna B §, skall

enligt densamma en jordägare vara skyldig att under vissa förhållanden

Lördagen den 27 April, f. in. •’>">

upplåta en af honom enekildt anlagd väg till brukande af sin granne
mot ersättning endast i fråga om underhållet af vägen och dessutom,
enligt 5 §, i fråga om inträng, som kan orsakas af''Vägen. 14 § hår
fastslagits den grundsats, att om ny väg skall byggas, skola de, som
hafva nytta af vägen, deltaga i vägens byggande, men enligt denna
3 § blir den, som kommer och vill begagna en redan anlagd väg,
berättigad" att gorå detta mot att han endast deltager i underhållet.
Enligt min mening innefattar detta förslag ett val djupt ingrepp i
den enskilda äganderätten. Det förefaller vara synnerligen obilligt,
att om en person har enskildt nedlagt — och här kan det blifva
fråga om stora summor — derå tusentals kronor på något, som han
anser som sin enskilda egendom, så kan en annan komma och siiga:
»detta vill jag bruka tillika med dig», och han kan få laga rätt att
bruka det utan att i någon mån deltaga i anläggningskostnaden, endast
i underhållet. '' Som jag anser detta i hög grad orimligt och obilligt,
ber jag att få yrka på återremiss af denna §, och att den måtte ändras
i den riktning, att de kraf på ersättning för anläggningskostnaden,
som kunna förefinnas, må kunna blifva tillgodosedda på samma sätt
som underhållskostnaden. Jag ber att få tillägga, att om kammaren
antager detta mitt yrkande om återremiss, har jag grundad anledning
förvänta, att samma yrkande kommer att framställas i medkammaren.

Herr Linie sköld: I anledning af den siste ärade talarens an märkning

ber jag att få erinra, att i det af Kungl. Maj:t först uppgjorda
förslag till lag om enskilda vägar på landet någon bestämmelse
som den nu oinförmälda icke finnes intagen. Denna paragraf
har tillkommit på grund af anmärkningar i högsta domstolen, och
jag tillåter mig uppläsa hvad i högsta domstolen i detta hänseende
anförts. Efter att först hafva omnämnt, att en jordägare kan med
åberopande af frånvaron af servitut, oberoende af vägdelning hindra
hvarje begagnande af väg öfver hans mark, säger högsta domstolen:
»Till undvikande häraf lärer annan utväg ej stå till buds än att i
lagen upptaga en allmän regel därom, att egendomen under vissa
förutsättningar skall kunna erhålla rätt att begagna sig af en å annan
egendoms område redan upptagen väg mot skyldighet att deltaga i
underhållet. Såsom vilkor för inträdandet af ett dylikt legalservitut
synes då lämpligt kunna stadgas, att vägens begagnande skulle vara
af synnerlig vikt för den främmande egendomen och ej medföra väsentlig
olägenhet för den egendom, öfver hvilken den framgår, äfvensom
att för det intrång, som ägde rum, ersättning skulle gäldas.» I full
öfverensstämmelse med det sålunda gjorda uttalandet, hvilket omfattades
åf högsta domstolens samtlige ledamöter, som deltogo i behandlingen
åf detta ärende, har paragrafen blifvit affatfad. Det är
väl sanrif, att liågbli ersättning för skälfva anläggningskostnaden icke
tillerkäniies ‘sådan1 jordägare, men däremot får han ersättning för
intrång och därjämte enligt lagens 5'' § för mark, som blifvit upptagen.
Nu finner den föregående talaren en obillighet och en orättvisa i detta,
men man må väl ihågkomma, att den anlagda vägen måhända under
lång följd af år begagnats af jordägaren, och då bör väl den nytta,
lian- haft af vägen i viss man utgöra ersättning för kostnaden. För

N:o 34.

Ijag för slag
oni enskilda
t äg ar ''på
'' landet.
(Forts.)

N:o 34.

Lördagen den 27 April, f. m.

ifrigt är att märka, att anmärkta bestämmelsen är påkallad för ett
vågar på J“5!ek,ven* genomförande af den tvångsprincip, som genomgår hela
landet. iågtorsslaget. Jäg anhaller om bifall till paragrafen.

(Forts.)

Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, yttrade herr talmannen,
att i afseende på föreliggande paragraf yrkats, dels att densamma
skulle godkännas, dels ock att paragrafen skulle visas åter
till utskottet.

Sedermera gjorde herr talmannen propositioner jämlikt dessa
yrkanden och förklarade sig anse propositionen på paragrafens godkännande
vara med öfvervägande ja besvarad.

Herr von Mentzer begärde votering, i anledning hvaraf uppsattes,
justerades och anslogs en omröstningsproposition af följande lydelse:

_,PeV’ som godkänner 3 § i lagutskottets i utlåtandet n:o 46 framstailda
lagtorslag, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vmner Nej, visas paragrafen åter till utskottet.

.. Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna
utlallit sålunda:

hafva

Ja—57;
Nej —38.

4~6 §§■

Godkändes.

^ §■

För denna paragraf hade utskottet föreslagit följande lydelse:

» *• Spydigheten bygga eller underhålla väg skall mellan de
fastigheter, som skyldigheten åligger, fördelas med hänsyn till den
omfattning, hvari de beräknas komma att begagna sig af vägen, dock
att deri, som icke fordrat vägen, icke må åläggas större andel än som svarar
mot den nytta, hans fastighet genom vägen beredes.

Herr statsrådet Petersson, Alfred: Utskottet har här gjort

ett tillägg i paragrafen, så lydande: »Dock att den, som icke fordrat

vagen, icke må åläggas större andel, än som svarar mot den nytta

N:j 34.

Lördagen < 1 > ■ 11 27 April, f. m.

hans fastighet genom vägen beredes.» Som motivering till detta tilllägg
säger utskottet: »Tvånget att sålunda deltaga i kostnaderna för ^

byggande och underhåll af enskild väg torde genom denna bestäm- landet.

melse kunna gå längre än hvad med billighet öfverensstämmer. Itn (Forts.)

väg kan nämligen komma att på yrkande af en eller flere sakägareanläggas
eller underhållas på vida kostbarare sätt, än behofvet kräfver
för andra sakägare, ehuru de senare måhända komma att befara
vägen lika ofta eller oftare än de förre. Sådant förslaget nu är
affattadt, skulle äfven för sådant fall en enskild kunna mot sitt
bestridande åläggas väghållningsskyldighet i den mån han kan beräknas
komma att begagna sig af vägen i jämförelse med öfriga väghållningsskyldige.
» Det är ju sant, att sådana exempel kunna förekomma,
att en sakägare, en, som begagnar en väg, icke behöfver försitt
behof hafva vägen något fullständigare, utan han kan, om han
har behof af den endast för hemkörslor, för åkerbruk o. d., nöja
sig med en mindre fullständigt anlagd väg, en så kallad gräsväg eller
hvad man vill kalla den i stället för en dyrbarare anlagd väg. Da
kan ju en annan person, som också vill begagna sig af denna väg,
icke blott till hemkörslor, utan till utfartsväg till större och bättre
åkdon, påkalla, att vägen försättes i fullständigare skick, och sålunda
ålägga den förstnämnde sakägaren, som icke behöfde en så fullständig
väg, att bidraga till kostnader, som, därest endast hans eget behof
skulle tillgodoses, icke ifrågakomme. Det är detta förhållande, som
utskottet velat förebygga med det gjorda tillägget. Det kan dock
sättas i fråga i hvarje fall, huruvida ett sådant tillägg, som utskottet
föreslagit, kan blifva rättvist, när det skall tillämpas. Det är ju tämligen
gifvet, att denne sakägare, som behöfver begagna vägen endast
för hemkörslor och åkerbruk, skall komma att slita vägen och åstadkomma
skada på den i mycket högre grad än den andre, som använder
vägen till utfartsväg och hufvudsakligen för bättre åkdon. I allt
fall synes det vara utskottets mening, att den, som sliter vägen mera,
skall ha mindre underhållsskyldighet. Jag tror, att i tillämpningen
det föreslagna tillägget icke skall befordra större rättvisa än den
affattning, som paragrafen hade enligt Kungl. Maj:ts förslag. När
man för resten läser paragrafen i sin helhet, undrar man, hvad egentligen
utskottet menar. Det synes, som om sista delen af paragrafen
endast vore en omskrifning i negativ form af hvad som innehålles i
paragrafens första del. Huru skall då utskottets tillägg tolkas? Det
är hämtadt från dikningslagen, hvilket också påpekas i utskottets
motivering. Och enligt samma bestämmelse i dikningslagen skall det
område, som då är i fråga att torrläggas, värderas. Man skall söka
utröna den värdestegring, som fastigheten erhållit genom den torrläggning,
som verkställts. Jag kan icke tolka detta tillägg på annat
sätt, än att utskottets mening är, att dessa förrättningsmän, som skulle
tillkallas för att bestämma väghållningsskyldigheten, skola''ingå i pröfning,
icke blott i hvilken mån fastigheten skall begagna vägen, utan
äfven af hvilken värdestegring egendomen kan hafva fått därigenom
att vägen blifvit förbättrad och satt i godt skick. Om detta är utskottets
mening, kan man komma till ganska stora svårigheter, tv
det är ej lätt att utröna, i hvilken mån en egendom vinner i värde,

N:o 34. 58 Lördagen den 27 April, f. in.

Lagförslag därigenom att en längre eller kortare väg blir satt i bättre .''kick

°74Z pia Pess^om #>r jas» att man genom detta stadgande''skulle kasta in ett

landet, tvisteämne, som kunde åstadkomma tvister i oändlighet och i hög
(Forts.) g™! försvåra tilfkomsten af öfverenskommelse på frivillighetens väg.

Jag har icke''''kunnat underlåta att göra dessa erinringar i anledning af
det af utskottet gjorda tillägget, som jag för min del knappast kan
anse som én förbättring. ’ “

Herr Sjöcrona: Herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
har fullständigt uppläst utskottets motivering för det här gjorda
lilla tillägget, och jag behöfver således icke ånyo upprepa denna, utan
ber att få åberopa densamma. Såsom ett belysande exempel ber jag blött

att få hämna, att det kan ju mycket lätt hända, att en eller två

sakägare behöfva begagna en väg för dyrbara och stora åkdon och därför
påyrka ätt få vägen byggd och underhållen på vida kostbarare sätt,
än hvad andra sakägare behöfva, som endast använda Vägen för sina
arbetsåkdon till hemkörslor ö. d. Det har synts utskottet obilligt, att
dessa sakägare skulle kunnat åläggas större underhåll och byggnadsskyldighet,
än som behofvet för dem klöfver, när de icke själfva påfordra
vägens byggande på dyrbarare sätt. Nu menade herr statsrådet,
att det kunde hända, att dessa senare sakägare Lomme ätt slita vägen
mer än andra. Ja, det är gifvet, att Om detta inträffar, får förrättningsmännen,
som är skyldig att se till i hvad mån enhvar begagnar
sig af vägen, taga hänsyn härtill. Begagna de vägen så mycket” att
det kan anses motsvara den ökade kostnad, som förorsakats genom att
vägen anlagts dyrare, och underhållet blifvit dyrare, får det ena vägas
emot det andra, och förrättningsmännen bestämma därefter, hur underhållet
skall fördelas.

Herr statsrådet riktade eu anmärkning mot, hur det skulle gä till
vid själfva förrättningen, och menade, att utskottet åsyftat, att förrättningsmännen
skulle ingå i pröfning af fastighetens värdestegring. Nej,
det har icke varit utskottets mening, och icke heller är de! sagdt 1
detta tillägg. Utskottet har tänkt, att det skulle vara en ganska lätt
sak för förrättningsmännen eller förrättningsmännen, om gode män
äro tillkallade, att beräkna: »hvad kostar vägen, sådan den nu är anlagd
i det dyrbarare skicket, och hvad kostar underhållet, om det skall
blifva i det dyrbarare skicket?» »Och hvad är kostnaden,’om vägen
anlägges och underhålles éfter behofvet för de andre sakägarne?» "Då
delas på dem icke ut mer, än som belöper af det senare beloppet.
Jag tillåter mig yrka bifall till utskottets hemställan.’

Öfverläggningen förklarades härmed slutad, hvarefter kammaren
godkände förevarande paragraf.

8 §■

Godkändes.

» §,

Denna paragraf lydde enligt

Lördagen den 27 April, f. in.

N:o 34.

(Kung! Maj:ts förslag:)

Väg skall byggas och underhållas
så, som dess ändamål fordrar.

Till väg räknas å ömse sidor
diken, i den mån sådana tarfvas.

Ej må någon betungas med
byggande eller underhåll äf vä£
till större bredd än 3,a meter, oberäknådt
diken.

(Utskottets förslag:)

Väg skall byggas och underhållas
så, söm dess ändamål fordrar.

Till väg räknas å ömse sidor
diken, i den mån sådana tarfvas.

Ej må någon betungas med
byggande eller underhåll af väg
till ‘större bredd an 4 meter, oberäknadt
diken.

Grefve Ha in il ton, Raoul: Den aktade ordföranden i utskottet
framhöll i sitt inledningsanförande, att lagen kommer att medföra en
icke obetydlig kostnad för en del vaghåflningsskyldige, och däri har
han rätt. Det förvånar mig då än mera, om hän har denna åsikt, att
utskottet vidtagit denna förändring uti ifrågavarande § 9, som kan
medföra ytterligare kostnader för de väghållningsskyldige. Det kungl.
förslaget innebär, att »icke må någon betungas med byggande eller
underhåll af väg till större bredd än 3,6 meter, oberäknad! diken.»
Men utskottet har föreslagit, att bredden skall ökas till 4 meter. Nu
är visserligen 4 meter maximum för bredd, men förrättningsmännen
jämte en del af delägarne kunna tvinga de öfriga delägarne i vägen
att öka den till ifrågavaranda bredd. Skulle en bredd på 4 meter vara
behöflig, förmodar jag, att genom, frivillig öfverenskommelse mellan
alla delägare en sådan kan byggas, men att tvinga vissa delägare till
en bredd, som är större än bredden för allmänna bygdevägar, synes
mig olämpligt. Jag behöfver icke erinra herrarna om, att enligt väglagen
behöfver en bygdeväg, således en större väg, icke vara mer än
3,6 meter bred, och jag tror, såvidt jag icke misserinrat mig, att Riksdagen
beslutit, att statsanslag kan få utgå till väg med denna mindre
bredd i Norrland. Jag bér därför, herr talman, att få yrka bifall till
Kungl. Maj:ts förslag i denna paragraf, hvilket är i enlighet med herr
Widéns m. fl. reservationer.

Herr Sjöcrona: Med anledning af den siste talarens anförande
ber jäg att få meddela, att denna ändring af utskottet vidtagits på
grund af bestämdt yrkande af landtmännen inom utskottet, som förmenat,
att med nutidens åkdon det är förenadt med ytterligt stora
svårigheter att möta hvarandra med lass på vägar så smala som 3,6
meter. Skillnaden i kostnad mellan att bygga en 3,6 eller 4 meters
väg är försvinnande obetydlig, ty skall man i alla fall göra arbetet,
blifver det icke stor '' skillnad, om man lägger till 4 cm. mer eller
mindre på1 bredden. Alldeles detsamma gäller om underhåll af vägarna.
Jag vill fästa herrarnes uppmärksamhet j)å, ätt denna bestämmelse är
ju, såsom utskottet i motiveringen säger, -en maximibestämmelse. Det
är det högsta, hvarmed någon kärf fä betungas möt sin vilja. Det
står ju sakägaren fritt att bestämma mindre bredd, 3,6 meter eller till
och med ännu mindre, om de därom äro ense, men ingen får belastas
med byggande eller underhåll af väg till större bredd än 4 meter. Jag
yrkar bifall till utskottets förslag.

Lagförslag
om enskilda
vägar på
landet.

(Forts.)

N:o 34.

60 Lördagen den 27 April, f. m.

"i-T? Herr Rudebeck: Jag ber att få instämma i grefve Hamiltons
vägar på yrkande om bifall till Kungl. Majds förslag. Jag vill betona, att det
landet. ^f utskottets ordförande uppgifna förhållandet, att skillnaden i kostnad
(Forts.) bör anläggande af en väg på 3,6 meter och på 4 meter skulle vara
obetydlig,^ enligt mitt förmenande icke är riktigt. Jag tror mig tvärtom
kunna påstå på grund af det bedömande jag fått af sakkunnige, att
det är en icke oväsentlig skillnad, som i fattiga kommuner betyder
mycket, och då, enligt min åsikt, det icke kan vara af behofvet påkalladt
att bestämma bredden på en dylik enskild väg öfver 3,6 meter,,
utan att man mycket väl kan stanna vid detta, ber jag att få yrka
bifall till Kungl. Maj:ts proposition i denna del.

Herr Berg, Lars: Jag hade icke tänkt yttra mig i vägbreddsfrågan.
Jag har gjort det åtskilliga gånger förut, men då nu här såsom
skäl för att den föreslagna största bredden af 4 meter på utfartsvagar
skulle vara för stor framhållits, att i byggningabalken och i nu
gällande väglag såsom minsta bredd är stadgadt endast 3,6 meter för
allmän väg, ber jag att få fästa uppmärksamheten på, att när den nu
bestående lagen föreslogs, uttalade vägkommittén med rätta, stödd af
sakkunniga utredningar, att denna bredd för allmän väg vore alltför
liten, men då Sveriges vägnät till betydlig del bestod af sådana vägar,
och således eu ny väglag skulle medföra ett för hastigt utvidgande af
befintliga vägar och betungande af allmänheten, och då vidare Sverige
bär inom sina landamären betydliga ödemarker och fjällmarker, där
befolkningens täthet är så ringa, att vägmöten ytterst sällan förekomma,
ansåg kommittén det icke vara skäl att rubba minimibredden
pa vägarna, enligt 1734 års bj^ggningabalk, då den var förvissad om,,
att behofvet och de väghållningsskyldiges insikt om nyttan af att frivilligt
anlägga bredare och mera mot behofvet svarande vägar skulle
föranleda till att vägbredden på de nya vägarne ändock blefve utlagd
större, bekvämare och lämpligare för samfärdseln. Och detta är just
hvad som därefter i ganska stor utsträckning blifvit fallet. Trots lagens
bestämmelser om så ringa bredd som 3,6 meter, bygga icke de vägbvggnadsskyldige
inom flere orter, särdeles de norrländska, gärna så
smala vägar, utan göra ofta — åtminstone har det varit så i de hundratals
vägföretag, som jag varit med om att handlägga på ett eller
annat sätt — om det ligger före ett vägförslag med minimibredd, det
villkoret, att endast om de få vägen något bredare, åtaga de sig att
bygga, bekosta och underhålla densamma. Från denna synpunkt är
detta således icke något skäl att motsätta sig utskottets, förslag, ty det
är som utskottet säger, att den, som har erfarenhet om svårigheten af
möten med stora lass på skogsbygdernas gamla byvägar, han vet,,
huru opraktiskt och olämpligt och hur bortkastad anläggningskostnaden
ar på en väg, som icke är så pass bred, att två vanligt stora lass kunna
mötas. Den siste talarens påstående, att denna lilla ökning i bredd af 0,4
meter skulle mycket inverka på kostnaden, är i regel alldeles icke hållbart,
ty vi, som icke blott varit med som byggmästare och kontrollanter
på hundratals mil vägar, utan äfven själfva uppträdt som entreprenörer
på stora väganläggningar, kunna försäkra, att en skillnad af 0,s eller
0,6 meter i bredden icke inverkar på kostnaden så mycket, att man.

1)1

N:o 34.

Lördagen deu 27 April, f. in.

frågar efter det vare sig som entreprenör eller som ledare på vanlig
medelgod terräng. Jag har tagit entreprenad på o, g meters vägar och
har utan förhöjning i priset byggt dem till 4,2 meter och som ledare
förmått talrika entreprenörer att utan kostnadsförhöjning göra detsamma.
Det är lätt, men alldeles för långt att här visa, hvarför det
kan vara så, men det är i alla fall så. Alltså, när nu dessa, såsom
det upplystes, intresserade och förståndiga odalmän inom utskottet inse
•och häfda, att det är för dem och det allmänna nyttigt att kunna
tvinga intresserade, men oförfarna personer att bygga vägar till sådan
bredd, bör man icke hindra det, ty deras uppfattning är riktig och
samhällsnyttig. Sådana utfartsvägar äro ofta i glest befolkade trakter,
särskildt i Norrland, början till allmänna vägar och öka därför bekvämligheten
och vikten af äfven det allmänna vägnätet i orten. Jag
yrkar alltså bifall till utskottets förslag.

Herr Sjöcrona: Jag ber att få komplettera hvad jag förra gången
_yttrade, med en erinran om, att denna paragraf inledes med den grundläggande
bestämmelsen, att väg skall byggas och underhållas såsom
•dess ändamål fordrar. Fordrar nu icke vägens ändamål, att den bygges
till 4 meters bredd, så hafva naturligtvis förrättningsmännen att afslå
-en framställning härom. Stadgandet i paragrafens sista punkt innehåller
blott en inskränkande bestämmelse, att, hvad än vägens ändamål
fordrar, får ingen betungas med byggande af väg till större bredd
.än 4 meter. Jag kan icke se annat, än att därmed all rättvisa är uppfylld,
såväl åt den ena som åt den andra sidan.

Efter det öfverläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr
talmannen, att beträffande föreliggande paragraf yrkats, dels att densamma
skulle godkännas i enlighet med utskottets förslag, dels ock,
af grefve Hamilton, Raoul, att kammaren måtte godkänna motsvarande
paragraf af Kungl. Maj:ts förslag i ämnet.

Härefter gjordes propositioner jämlikt dessa yrkanden, och förklarades
propositionen på paragrafens godkännande enligt utskottets
förslag vara med öfvervägande ja besvarad.

10-34 §§.

Godkändes.

35 §.

Utskottet hade föreslagit, att en paragraf skulle tilläggas af följande
lydelse:

Hvad i denna lag om väghållningsskyldighetens fördelning stadgas
må ej innefatta hinder för kommun att lämna bidrag till byggande
•och underhåll af enskild väg eller bro.

Herr Ericsson: Vi stå vid mottagandet af denna lag inför ett
.svar från Kungl. Maj:t på en för 13 år sedan afbiten skrifvelse, ett
belysande exempel på betydelsen af aflåtande af skrivelser.

Lag för il ay
om enskilda
vägar på
landet.
(Forts.)

N:o 34.

t;2

Lördagen den 27 April, f. m.

Lfaförslag
om enskilda
vägar på
landet.

(Förtal

r Lagförslaget i fråga har emellertid gått igenom alla instanser, och
Kung! Maj:t har framkommit med det och lagutskottet har, nu i hufvudsak
utan reservation lågt det å kammarens hord, och jag har därför,
ehuru jag får förutskicka, att jag icke anser, att lagen kommer till
nytta och båtnad, dock icke velat opponera mig emot densamma förrän
vid denna 35 §, som jag icke kan vara med om, och detta så
mycket mindre, som denna paragraf icke var med i Kung! Maj:ts
proposition, utan blifvit, om jag så må.saga, påklistrad sedermera af
lagutskottet. .Jag ber herrarna ett ögonblick dröja vid denna 35 §.
*i(len jir långt framskriden, och jag skall försöka att vara så kort som
i i löjligt, men den innebär i sig så pass mycket, att jag tror det vore
olyckligt, om vi toge den. De| heter i denna paragraf:

»Hvad i denna lag om väghållningsskyldigketens fördelning stadgas må
tj innefatta hinder för kommun att lämna bidrag till byggande och underhåll
af enskild väg eller bro.»

Hvad betyder då detta? Jo, det betyder ett närmande mellan begreppet
allmän väg och enskild väg, det betyder, att en kommun kan
betungas med ganska afsevärda underhållskostnader. Vi tänka oss, att
några hemmansägare i ena hörnet af en kommun tala vid några, som
bo i andra hörnet af kommunen, och säga till dem, hjälp oss i år, vi
behöfva ett vägstycke omlagdt, vi skola hjälpa Eder nästa år. På detta
sätt får A. och B. vägar förbättrade, men så kommer C, och säger:
förut ha A. och B. fått, nu vill jag också ha, och så blir det stående
utgifter på kommunernas räkenskaper, dessa underhåll till vägar, alldeles
. nya utgifter, och som komma i högsta grad att drabba äfven fyrkar,
-om icke äro grundade på fastighet,

På grund af hvad jag nu anfört, och då, som jag nyss nämnde,
Liden är långt framskriden,, vill jag blott tillägga, att, såsom vi alla
veta, vi nu stå inför en reform af den kommunala rösträtten, som jag
anser peka därhän, att vi böra vara så försiktiga som möjligt att antaga
mg, där sådana saker förekomma som i denna paragraf. Jag ber,
norr talman, att fa yrka afslag till lagutskottets hemställan i 35 paragrafen.

Herr Sjöböna: Efter utfärdande af 1891 års väglag hafva flera
Konungens befallningshafvande och bland dem äfven jäg ansett sig
kunna godkänna beslut af kommunalstämma att lämna bidrag till väganläggning,
d. v. s. till allmän väg. Det hände emellertid, att ett såuant
beslut blef öfverklagadt, och Kung! Maj:t förklarade, att kommunen
icke ägde rätt att fatta beslut i sådana frågor. Detta väckte i
donna kammare ep mycket, allvarlig gensaga och hade till påföljd, att
nar 1905 års förslag om ändring i väglagen framkom, så var där inlärd
en bestämmelse af samma innehåll som den nu af utskottet förena
gn a. För denna bestämmelse, som är föranledd af herr Olssons i
>>e motion, finnes således redan det skälet, att det är alldeles samma
stadgande, som finnes i allmänna väglagen. Nu grundade den siste
arade talaren sitt yrkande på afslag å denna paragraf därpå, att kommunerna
skulle^ till följd af bestämmelsen däri kunna blifva betungade
‘T.fp stora utgifter för vägunderhåll. Om jag känner våra svenska
kommuner rätt, så tror jag icke, att faran är’ så synnerligen stor. De

N:o 34.

Lördagen den 27 April, f. in.

iiro icke så mycket benägna att påtaga sig utgifter för att hjälpa den Lwffrtlag.
ena eller den andra eller ett fåtal enskilda inom samma kommun. Men
förhållandena kunna gestalta sig så, särskild! i Norrlandj atf, det kan landet.
vara så svårt för dem, som bo långt uppe i hörnet af kommunen, att (Korts.)
skaffa sig nödiga utfartsvägar, att kommunen befljartar detta och vill
hjälpa dem, och då synes icke oskäligt, att kommuner må hafva denna
rätt att lämna sådant bidrag, om den villj Idet är ju sant, att det
nu föreligger förslag om en högst väsentlig inskränkning af den kommunala
rösträtten, och jag ger den siste ärade talaren rätt däri, att
man i följd däraf bor vara betänksam i fråga om kommunalstämmas
befogenhet att fatta beslut, men den fruktan, som han uttalade, galler
ju om alla kommunalstämmobeslut och bör val icke föranleda till ogillande
af detta förslag, som säkerligen icke kommer annat än i undantagsfall
föranleda till att en kommun fattar ett sådant beslut. Genom
denna utvidgning af den kommunala rösträtten blir det ju de små
röstägarna, som komma att få ökadt inflytande, och de , uro i allmänhet
icke sakägare i fråga om enskilda vägar. Då de således icke hafva
något enskiklt intresse, behof ver. nian icke frukta, att de vilja pålägga
kommunerna afgifter för åstadkommandet af vägar. Jag yrkar bifall
till paragrafen.

Herr Östberg: Jag kan för min del icke annat än instämma i
den. uppfattning,., som uttalades af den. förste ärade talaren. Den nu
föredragna paragrafen kan ju synas vara åf ganska liten betydelse, men
enligt, min mening strider den uppenbarligen emot de principer, hvarpå
män velat bygga denna lagstiftning.

Då Riksdagen skref år 1894 i ämnet,, förklarade Riksdagen, att
Riksdagen ansåg sig böra redan då uttala såsom sin åsikt, att skyldigheten
att. underhålla utfarts- och bygdevägar fortfarande såsom hittills
borde åligga dem, som af vägen betjänade sig, och utskottet, sluter sig
äfven i år till samma uppfattning. Utskottet afsfyrker nu det af herr
Olsson framställda förslaget och sager på sid. 6, att utskottet hyser
samma mening, som Riksdagen 1894 uttalade, att skyldigheter rörande
enskild väg böra åligga endast den, som däraf sig betjänar.

Här vill man nu stadga, att kommunen skall vara. berättigad att
delvis bidraga till underhållet af enskild väg, men jag anser, att detta
är en ganska farlig princip. Såsom 85 § bär är formulerad, kan jag
icke finna annat, än att den innebär en ganska bestämd inbjudan till
kommunerna, att slå. in på den vägen. Frestelsen blir onekligen, såsom
den förste talaren anmärkte, ganska stark att söka förmå kommunerna
att lämna ett dylikt bidrag. Det är ganska naturligt, att de, som kunna
hafva fördel af att få hjälp i detta fall, nog vilja hålla ihop. Därigenom
kommer man till det resultat, att personer, som stå alldeles
främmande för väganläggningen och icke hafva någon nytta däraf — jag
tänker på t. ex. en löntagare, som bor vid en järnvägsstation, eller på
en handlande, som drifver sin affär i dess närhet, och många andra —
tvingas att deltaga i underhållet icke blott af allmänna vägar, utan
också af enskilda vägar, tillhörande personer, som kunna bo i eu helt
annan del af kommunen. Om det är fråga om byggande eller underhåll
af en väg, som har mera allmän betydelse för kommunens med -

N:o 34. (H Lördagen den 27 April, f. m.

Lagförslag lemmar, så är det ju gifvet, att man begär att få den indelad såsom
vägarbygcleväg 1 därigenom kommer underhålfet att fördelas på alla. Om
landet vägen däremot icke har den betydelse, att den anses kunna indelas så(Forts.
) -om bygdeväg, synes det mig vara fullkomligt oriktigt att betunga
kommunen i sin helhet med att lämna bidrag till densamma. Jag tror
därför, att det är klokast att icke antaga en bestämmelse, som kan
leda till resultat, hvilka man icke tänkt sig.

Emot den förevarande paragrafen vill jag slutligen anmärka, att
den innehåller ett stadgande, som rättare borde tillhöra kommunallagstiftningen,
ty den afser ju att i vissa fall bestämma hvad som faller
inom området för kommunal verksamhet. Ett sådant stadgande hade
dock riktigare sin plats i kommunallagarna.

För min del ber jag att liksom den förste ärade talaren få yrka
afslag å paragrafen.

Herr Sjöcrona: Med anledning af hvad den siste ärade talaren

framhöll i slutet af sitt anförande, nämligen att den föreslagna bestämmelsen
rätteligen borde hafva sin plats i kommunallagarna, ber
jag att ännu en gång få erinra därom, att Riksdagen har varit med
om att införa ett alldeles likadant stadgande i allmänna väglagen. Kan
det stå där, så kan det väl stå här också.

Herr Ericsson: Jag förstod icke riktigt den ärade ordföranden

i lagutskottet, då han i sitt första anförande vid denna paragraf ville
göra gällande, att det icke skulle ligga någon fara i att antaga den af
utskottet nu föreslagna paragrafen, ty, sade han, om vi få en utvidgad
kommunal rösträtt, är det de mindre i samhället, som få ökadt inbytande,
och dessa äro i allmänhet icke intresserade för enskilda vägar,
hvarför man således icke skulle behöfva frukta för att de ville ålägga
kommunerna ökade utgifter för sådana. Jo, förlåt mig, enligt mitt
förmenande är det just däri faran ligger, ty de små röstägarne skola
icke betala, utan de bara besluta, och sedan är det de, som ha någonting,
hvilka få kännas vid kostnaden. Detta är just ett af de skäl,
hvarför jag yrkar afslag å paragrafen.

Herr Lilliesköld: I anledning af hvad herr Ericsson nyss yttrat

ber jag att få erinra därom, att kommunen ingalunda redan nu är
betagen rätt att besluta ett sådant bidrag, hvarom här är fråga. Jag
tillåter mig i detta hänseende påpeka, hurusom Kungl. Maj:t i administrativ
väg i en liknande fråga godkänt kommunalstämmas beslut.
Däremot är det sant att Kungl. Maj:t, då en dylik fråga i tvistemålsväg
dragits inför Kungl. Maj:t, förklarat, att kommunalstämma icke vore
berättigad att besluta bidrag till dylikt vägunderhåll.

Det har varit icke allenast af billighetsskäl, utan äfven för att
vinna énhet och konsekvens i rättsskipningen, som lagutskottet gjort
det här föredragna tillägget.

Jag tillåter mig yrka bifall till utskottet hemställan.

Grefve Hamilton, Raoul: Jag är rädd för, att, om denna para graf

strykes och detta skulle anses innebära, att Riksdagen icke är med

Lördagen den 27 April, f. m. 65

på att kommun må bidraga till underhåll af väg, detta kommer att
medföra en förändring i nu bestående förhållanden. Såvidt jag är
riktigt underrättad, finnes nämligen många kommuner som underhålla
vägar.

Här har sagts, att väg som är till allmän nytta bör väl blifva indelad
som bygdeväg. Ja, mina herrar, men det är ett faktum att
många vägar, som äro till gagn, icke blott för en viss fastighet, utan
för en hel kommun, har vederbörande kommun likväl svårighet att få
indelade såsom bygdevägar. Detta beror på att ett väghållningsdistrikt
i allmänhet endast i nödfall vill indela en väg såsom bygdeväg.

Jag hemställer om bifall till lagutskottets förslag.

Öfverläggningen förklarades härmed slutad, hvarefter herr talmannen
yttrade, att i afseende på nu föredragna paragraf yrkats dels att
densamma skulle godkännas, dels ock att paragrafen skulle afslås.

Sedermera gjorde herr talmannen propositioner enligt dessa yrkanden
och förklarade sig finna propositionen på paragrafens godkännande
vara med öfvervägande ja besvarad.

Votering begärdes, i anledning hvaraf uppsattes, justerades och
anslogs en så lydande omröstningsproposition:

Den, som godkänner 35 § i lagutskottets i utlåtandet n:o 46 framställda
lagförslag, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, afslås ifrågavarande paragraf.

Vid slutet af den häröfver anställda omröstning befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:

Ja — 35;

Nej — 59.

Öfriga delar af lagförslaget.

Godkändes.

Utskottets i utlåtandet gjorda hemställan.

Förklarades besvarad genom kammarens beslut vid föredragningen
af lagförslaget.

N: o 34.

Lagförslag
om enskilda
vägar på
landet.
(Forts.)

Första Kammarens Prof. 1907. N;o 34.

N:o 3 4.

Angående
s. Ti.

em fstinn tbanker.

Lördagen den 27 April, f. m.

Vid ånyo skedd föredragning af sammansatta banko- och lagutskottets
den 23 och 24 i denna månad bordlagda utlåtande, n:o 1,.
i anledning af justitieombudsmannens framställning till Riksdagen om
upphäfvande af vissa bestämmelser angående ränta, biföll kammaren
hvad utskottet i detta utlåtande hemställt.

Föredrogs ånyo sammansatta banko- och lagutskottets den 23 och
24 innevarande, april bordlagda utlåtande n:o 2, i anledning af väckt
motion om skrifvelse till Kung! Maj:t angående framläggande af förslag
till lag om s. k. emissionsbanker.

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 88, hade herr
E. D. W. Martin m. fl. föreslagit, att Riksdagen ville i skrifvelse till
Kungl. Maj:t anhålla om framläggande af förslag till lag angående sådana
banker, som må tillåtas idka handel äfven med aktier, s. k. emissionsbanker.

Utskottet hade på anförda grunder hemställt, att Riksdagen måtte
i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta utreda,
om och under hvilka villkor rättighet att drifva handel med aktier
kunde medgifvas bolag, som vore eller blefve underkastade den för enskilda
bankinrättningar gällande lagstiftning, samt till Riksdagen afgifva
det förslag i ämnet, som en sådan utredning kunde föranleda.

Herr Törnebladh: Herr grefve och talman, mina herrar! Detta

ämne är af . sådan vikt och betydelse, att det kunde vara frestande att
säga åtskilligt därom, men då man har den oturen att behöfva yttra
sig klockan hall 5 på eftermiddagen, förstår jag mycket väl att det är
bäst begränsa sig så mycket som möjligt. Jag skall icke så mycket
fästa, mig vid att klämmen till utskottsbetänkandet enligt min uppfattning
i själfva verket går på sidan om eller till och med utöfver
motiveringen. Då utskottets hemställan i alla fall är antagen af Andra
Kammaren — om också blott med en rösts öfvervikt, enligt hvad som
sagts mig — så tjänar det ingenting till att drifva den formella sidan
af saken.

Hvad. det sakliga beträffar vill jag då endast fästa mig vid att den
framställning, som göres, i viss mån står i strid med hvad Riksdagen
beslutat, särskildt i fjol, då det förelåg en motion angående enskilda
bankers rätt att handla med aktier och Riksdagen tämligen tydligt
uttalade såsom sin uppfattning, att dessa banker icke borde hafva en
sådan rätt.

Denna framställning står vidare i viss mån i ganska skarp strid
med hvad bankkommittén yttrade år 1902. Ehuru kommittén förordade
bankinstitut af den typ, som afser bolagsbildning och handel
med aktier, ansåg kommittén dock icke tillrådligt att upphäfva nu
gällande förbud för banker att drifva handel med aktier. Kommittén
var sammansatt af erfaret folk, däribland också den nuvarande bankinspektören.
Jag erkänner mycket gärna att det förekommit åtskilligt

Lördagen den 27 April, f. ra. 67

på senare tider, som kan hafva gifvit anledning till att man önskar
erhålla verksammare medel till stafvande af det s. k. aktiejobberiet.
Huruvida den nu föreslagna åtgärden skall kunna blifva det, lämnar
jag därhän, men det kan alltid sättas i fråga, huruvida enskilda banker,
särskild! solidariska bankbolag, böra få handla med aktier och
drifva en sådan verksamhet som här ifrågasatts. Det är visserligen
framstiilldt förslag om att detta skulle kunna ske genom att den del
af reservfonden, som öfverskjuter det föreskrifna maximum, skulle
kunna därtill användas. Jag lämnar nu därhän, om ett sådant stadgande
skulle visa sig riktigt praktiskt, Det är ju möjligt; i alla händelser
lär det icke kunna bli många banker, som i sådant fall få
denna rätt, om man nämligen antar att minimikapitalet skulle vara
åtminstone 5 miljoner kronor. Det är nämligen icke mer än några
stycken banker, som hafva reservfonder, hvilka lämna tillgång till mer.
Det är visserligen sant, att banker skulle kunna sluta sig ihop till en
ing blott för det här ifrågasatta ändamålet; men det synes mig vara
något tvifvelaktigt, om äfven detta kan vara någon affär.

För öfrigt får jag säga, att jag för min del tror, att emissionsbankerna
hafva en viktigare uppgift, som de enskilda bankerna i och
för sig hafva svårt att fylla. Emissionsbankerna skulle nämligen därvidlag
utöfva ett slags kontrollerande, öfvervakande myndighet öfver
de företag, åt hvilka de lämna sitt understöd. Detta är en ganska
ömtålig och svår sak. Det är ju möjligt att de enskilda bankerna också
kunna göra det, ehuru jag misstänker att, om man skulle införa
det stadgande om reservfonden, som här är föreslaget, bankerna härigenom
kunde blifva förledda att vid nya emissioner besluta sig för att
afsätta ett större belopp till reservfonden, än de annars skulle ha gjort,
så att en bank, som gjort en ny emission och därvid skaffat sig större
reservfond, lättare får rättighet att handla med aktier än den egentligen
borde hafva. Min invändning kanske icke spelar någon roll; det
är i alla fall möjligt, att Kungi. Maj:t vid sin behandling af frågan kan
taga saken i öfvervägande och införa kontroll härvidlag.

Då frågan, som sagdt, haft framgång i Andra Kammaren och då
skrifvelsen i alla händelser naturligtvis skall residera i en noggrann
pröfning hos Kung!. Maj:t, vill jag icke särskildt sätta mig emot saken
och gör icke något yrkande, utan jag har endast velat uttala mina
synpunkter, mina tvifvelsmål i frågan.

Herr Rettig: Jag ber att blott med några få ord få besvara hvad
den föregående ärade talaren anfört. Man skulle däraf möjligen kunna
draga den slutsatsen, att utskottet verkligen gjort ett direkt uttalande
till förmån för det af motionären framställda förslaget. Detta är emellertid
icke alls fallet, utan hela utskottets utlåtande går ut på att man
skall söka få en utredning af frågan, men i motiveringen har utskottet
varit tvunget att återgifva de reflektioner, som gjorts med anledning
af hvad som i frågan passerat under denna vinter. Särskildt har
man funnit, att vid det sammanträde, som nationalekonomiska föreningen
höll på Grand Hotel, hvarvid denna fråga diskuterades, olika
synpunkter rörande det sätt, hvarpå denna fråga kunde lösas, gjorde
sig gällande bland åtskilliga bankmän, bland andra bankinspektören

N:o 34.

Angående
». k.

emhtions banker.

(Forts.)

N o 34.

Lördagen den 27 April, f. in.

Angående
s. fe.

emistions banker.

(Forts.)

ÖS

sjali, hvilka da voro närvarande. Det är detta vi nu velat framhålla.
Utskottet har icke haft tillräcklig tid till sitt förfogande för att kunna
föranstalta tillräcklig utredning af denna svåra fråga. Samtliga ledamöter
inom utskottet hafva därför stått tveksamma, huruvida man
skulle tillstyrka motionen eller ej. Då det likväl synes hafva uppstått
eu allmän önskan i landet, att något borde göras för att stäfja det s. k.
jobbet, och många trott, att genom en lagstiftning för inrättandet af
den här föreslagna typen af banker en sådan stäfjan skulle underlättas,
har utskottet ansett sig icke kunna säga nej till begäran om eu skrifvelse
till Kung!. Maj:t i saken.

Jag tror för min del icke, att det s. k. jobberiet kan stäf jas; men
det är möjligt, att, om det uppstår en sådan typ af banker som den
här föreslagna, allmänheten med större förtroende vänder sig till en
sådan bank vid köp eller försäljning af aktier och att därigenom möjligen
en del af det s. k. jobbet kan undvikas.

Dessutom har man trott, att en emissionsbank skulle kunna göra
nytta för vår industri genom att bättre sätta sig in i ett affärsföretags
verkliga värde än man nu gör. De nuvarande bankerna kunna visserligen
lämna sitt stöd åt företag i form af obligationslån etc., men man
kan icke begära, att en vanlig bank skall hysa tillräcklig sakkännedom
om företagen, då man däremot väl kan tänka sig att denna nya typ
af banker, där sakkunskapen måhända bättre skulle kunna vara företrädd,
mer kunde verka för utveckling af vår industri.

Jag hemställer om bifall till utskottets förslag.

Herr Hedenlund: Herr grefve och talman, mina herrar! Jag
måste bekänna, att jag icke fullt kan dela de farhågor i denna fråga,
som uttalats af herr Törnebladh. Det har med goda skäl, såsom det
synes mig, framhållits, att den svenska banklagstiftningen står jämförelsevis
högt. Men jag kan för min del icke inse, att detta kan vara
något skäl att icke inom densamma skall kunna för bankerna inrymmas
möjlighet till en verksamhetsgren, som i flera andra länder visat
sig vara mycket välsignelsebringande. Jag tror att det finns fall, då
den svenska företagsamheten kan behöfva sporras, men å andra sidan
torde det nog också gifvas tillfällen, då en viss återhållsamhet i spekulationen
kan vara på sin plats, och i båda dessa fall synes det mig att
emissionsbankerna borde kunna tjäna såsom regulatorer.

Det är min bestämda öfvertygelse, att emissionsbanker skola kunna
vara till utomordentligt gagn för landets ekonomiska utveckling. Huruvida
däremot dylika inrättningar i större eller ens i någon mån skola
visa sig vara ägnade att stäfja det osunda jobberiet, därom vågar jag
icke yttra mig. Jag tror likväl icke, att man i detta hänseende får
ställa alltför stora förhoppningar på emissionsbankerna, ehuru det ju
naturligtvis alltid är gifvet, att en stor del af den tänkande allmänheten
kommer att föredraga att vända sig till dylika större banker än
till mer eller mindre väl kända mäklare, och att dessa senares verksamhet
därigenom i allt fall skall blifva inskränkt eller förminskad.

Såsom redan påpekats af herr Törnebladh, har en föregående framställning,
från Kungl. Maj:ts sida, om inrättande af industriförlagsbanker
blifvit af Riksdagen afslagen. Nu har samma fråga ånyo bragts

N:o 34.

Lördagen den 27 April, f. in. (>9

på till af eu enskild motionär, och sedan ifrågavarande motion blifvit
väckt, har ett s. k. emissionsbolag bildats i Stockholm af erfarna kapitalstarka
män. Sedan detta bolag bildats, har man naturligtvis anställt
jämförelse mellan emissionsfrotejr och emissionsfcan&er. Till bolagens
förmån talar gifvetvis den omständigheten, att desamma icke har
inlåning af penningar från allmänheten, och att allmänhetens pengar
således icke kunna riskeras på en bankverksamhet, som — det måste
medgifvas — kan vara mer riskabel än vanlig bankverksamhet. A
andra sidan har emellertid bankbolaget den olägenheten, att det icke
står under bankinspektionens kontroll, och denna kontroll — hur begränsad
den än må vara — får i alla händelser icke underskattas.

En emissions6ar(A: åter skulle komma under bankinspektionens
kontroll, och därigenom äfven i någon mån under allmänhetens, och
skulle i hvarje fall behöfva en af Kungl. Maj:t sanktionerad ordning.

Nu förefaller det som om det sammansatta utskottet velat förena
båda dessa fördelar i det förslag, som framlagts, genom ett inrymmande
af möjlighet för några af våra nuvarande större banker att under vissa
begränsningar idka sådan rörelse. De nuvarande bankerna äro underkastade
kontroll såväl genom årliga inspektioner som också genom
skyldigheten att insända månadsrapporter till kungl. finansdepartementets
bankbyrå och någon risk för dessa bankers solvens torde icke
behöfva ifrågakomma med den begränsning för emissionsverksamheten,
som utskottet påpekat i sin motivering.

Herr talman, jag ber att få uttala, att jag finner utskottets förslag
tilltalande, och jag anhåller att få yrka bifall till detsamma.

Ofverläggningen ansågs härmed slutad, hvarefter kammaren biföll
hvad utskottet i förevarande utlåtande hemställt.

Vid förnyad föredragning af lagutskottets den 23 och 24 i denna
månad bordlagda memorial n:o 44, i anledning af kamrarnas återremiss
af 2 § i det uti lagutskottets utlåtande n:o 32 intagna förslag
till lag angående ändrad lydelse af 1, 2 och 3 §§ i lagen den 27 juni
1902, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, biföll
kammaren hvad utskottet i detta memorial hemställt.

Föredrogs ånyo Första Kammarens tillfälliga utskotts den 20 och
23 innevarande månad bordlagda utlåtande, n:o 8, i anledning af väckt
motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående statistiska uppgifter
rörande alkoholens verkningar.

Med anledning af en inom Andra Kammaren af herr Öl. Olsson i
See väckt motion, n:o 85, hade Andra Kammaren i enlighet med sitt
andra tillfälliga utskotts hemställan beslutit, »det Riksdagen måtte i
skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville taga i öfvervägande
hvad som kan och bör vidtagas för att de uppgifter, hvilka
af vederbörande inlämnas för införande i vår statistik, så noggrant som

Angående.
8. k.

emission**
hanker.
(Forts.)

Angående
statistiska
uppgifter
ror ands
alkoholens
verkningar.

N:o 34.

Lördagen den 27 April, f. m.

Angående möjligt må angifva alkoholens verkningar, särskildt hvad beträffar dödligheten.
»

rörande Sedan detta beslut delgifvits Första Kammaren, hade denna kain alkohoiens

mare hänvisat ärendet till behandling af sitt första tillfälliga utskott,
verkningar, som j nu föredragna utlåtande hemställt, att Första Kammaren be(Forts.
) hagade biträda Andra Kammarens i detta ämne fattade beslut.

_ Reservation hade afgifvits af herr A. Bergström, hvilken likväl däri
ej framlagt sin mening.

Herr Bergström: Min reservation af ser icke syftet, om h vilket
jag delar mening med motionären och utskottet, utan endast sättet,
som ifrågasatts för syftets nående.

Det gäller ju att konstatera i hvilka fall alkoholen varit bidragande
orsak till dödsfall och icke om den döde i lifstiden förtärt alkohol.
På dessa båda förhållanden bör man väl skarpt skilja, emedan man
med statistiken just afser, som jag uppfattat det, att konstatera alkoholbrukets
fara.

Rättvisligen måste, om statistiken skulle blifva tillförlitlig, hvarje
dödsfall vetenskapligt för ändamålet behandlas, och detta låter sig nog
ej praktiskt utföras af brist på läkare. Af denna anledning kommer
statistiken företrädesvis att omfatta städer och tätare bebyggda platser,
där läkare redan finnas, men då på sådana platser det uppgifves, hvilket
väl också är riktigt, att alkoholmissbruk florerar som mest, måste den
statistik som kan erhållas redan ur denna synpunkt anses blifva vilseledande,
när det gäller hela svenska folket.

Och huru skall i hvarje särskildt fall förfaras för att konstatera
alkoholismen som bidragande dödsorsak? Under förutsättning af läkarebehandling
vid den föregående sjukdomen kunna symptomer visa sig,
som gifva läkaren anledning misstänka alkoholism. Han gör förfrågningar,
och någon meddelar att patienten under sitt föregående förtärt
alkohol. Men icke kan en tillförlitlig statistisk uppgift byggas på
blott dessa grunder, då möjlighet ju icke är utesluten, att äfven andra
sjukdomsorsaker framkalla liknande symptom. Jag utgår nämligen
alltid ifrån att det är fråga om att konstatera alkoholismens fara och
ej dess bruk. För att få visshet återstår under sådana förhållanden val
knappast annat än att verkställa obduktion. Men äfven här möter
samma svårighet, nämligen att andra sjukdomsorsaker kunna åverka
organen på samma sätt som alkoholen. Resultatet kan således äfven
härvidlag bli ovisst, och det synes mig därför som om det skulle erfordras
att sätta en alltför tung apparat i gång för det sannolikt obetydliga,
som därmed med full tillförlitlighet kan vinnas.

Då dessutom hvarje läkare redan nu, som jag förmodar, blott till
följd af medicinalstyrelsens bestämmelse, har plikt att uppgifva alla
fall, där alkoholen är den direkta dödsorsaken — detta på särskildt
därför tryckta och i utskottet företedda blanketter — sfi, svnes det, mig
som om uppgifter öfver de fall, där alkoholen bestämdt kan påvisas
äfven såsom bidragande dödsorsak, böra kunna infordras på samma
enkla sätt. Därvid bör också medicinalstyrelsen själftaget vidtaga anordningar
och lämna föreskrifter för sekretess. Under sådana förhål -

Lördagen den 27 April, f. in.

Nio 34.

landeri- har jag för min del ansett, att så föga ytterligare står att vinn a
med en skrifvelse till Kungl. Maj:t, att jag ej ansett mig böra biträda
begäran om en sådan och yrkar därföre afslag å utskottets hemställan.

Herr Lindgren: Fastän tiden är så långt framskriden, och det

är föga uppmuntrande att begära ordet, då kammaren är otålig, kan
jag icke låta detta ärende gå förbi utan att yttra min mening i saken.

Det betänkande, som här föreligger, innehåller i första stycket
motionens kläm, en kläm, som förresten synes mig vara mycket otydligt
affattad, hvadan således redan emot dess stilisering kunna göras berättigade
invändningar. Därefter kommer en redogörelse för hvad
Andra Kammarens tillfälliga utskott i anledning af motionen anfört,
-och till slut gör Första Kammarens tillfälliga utskott ett kort uttalande,
som slutar med ett tillstyrkande af motionen.

När man läser nyssnämnda kläm och den utredning, som Andra
Kammarens tillfälliga utskott förebragt, stannar man i alla fall i fullkomlig
ovisshet om hvad det är, som motionären åsyftar, hvad han
vill vinna med sin motion. Motionens kläm lyder:

»att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t ville taga i öfvervägande hvad som kan och bör vidtagas
för att de uppgifter, hvilka af vederbörande tjänstemän inlämnas för
införande i vår statistik, så noggrant som möjligt må angifva alkoholens
verkningar särskildt hvad beträffar dödligheten.»

Jag skall komma till detta senare.

Läser jag så motiven i Andra Kammarens tillfälliga utskott, finner
jag, att man där egentligen talar om den ofullständiga statistiken; och
jag skulle af den ordalydelsen kunna få det intrycket, att motionen
närmast afsåge ett fullständigande och förbättrande af vår nuvarande
medicinalstatistik. Det heter nämligen där: »Denna begränsning i vår
nuvarande medicinalstatistik lägger onekligen ett bestämdt hinder i
vägen för studiet af alkoholsjukdomarnes roll såsom dödsorsak.»

I stycket nedanför säges det:

»med afseende på den stora betydelse, statistiken kommit att intaga
uti den moderna vetenskapen, finner utskottet i likhet med motionären
det vara af behofvet påkalladt, att åtgärder må vidtagas till att äfven
hos oss, så långt möjligt är, må framkomma en fullständig statistik
rörande alkoholens betydelse såsom dödsorsak.»

Här talas icke ett ord om dryckenskapen. Det skulle således vara
mycket befogadt att, om man icke läst annat än detta betänkande,
tro, att frågan gäller i hufvudsak medicinalstatistiken, särskildt som i
betänkandet redogöres för, huru statistiken är ordnad i Schweiz, där
man ägnar stor uppmärksamhet åt dödsorsakerna i allmänhet, således
icke särskildt åt dem, som sammanhänga med missbruk af alkohol.

För att emellertid få klarhet i detta har jag gått till själfva
motionen, som skingrar mina tvifvel. Genast möta oss där orden:
»Nykterhetsarbetet vinner i vårt land år efter år alltmera erkännande».
Därefter talar morionären om de olyckor, som superiet medför för
familjen och hemmet o. s. v., hvilket allt är fullkomligt riktigt.

Motionären vill således i den föreslagna statistiken egentligen finna
•ett vapen mot dryckenskapen: han säger, att han vill veta, huru många,

Angående

statistiska

uppgifter
rörande
alkoholens
verkninga -.
(F orts.)

N:o 34.

Lördagen den 27 April, f. in.

statistisk* årligen läg^as i en förtidig graf genom dryckenskapen. Därigenom

uppgifter ^ u e man kunna visa på, »ej blott onyttigheten i utan förlusten af
rörande den handtering, som är orsaken till dryckenskapen». Detta är allt!
alkoholens Nu önskar jag först och främst anmärka, att vill man främja
verkningar, nykterhet och hindra dryckenskap, så icke gör man det genom att
(forts,) förändra medicinalstatistiken. Det kan ju hända att man genom att
genomföra de anordningar, hvarom här är fråga, kan få något större
procenttal för de fall, där alkoholmissbruket kan stämplas såsom dödsorsak,
men hvad hjälper mig en upplysning härutinnan egentligen i
nykterhetsarbetet? Ett exempel härpå finner man på ett angränsande
område, nämligen statistiken angående dödsfall, orsakade af tuberkulos,
detta för ögonblicket så brännande ämne. Af tuberkuloskommitténs
häromdagen afgifna utlåtande finna vi, att de ingående undersökningar,
som företagits i den vägen, peka på, att omkring 8,000 dödsfall
skulle vara att tillskrifva nämnda sjukdom. Kommittén finner
likväl, att denna siffra uppenbarligen torde vara för liten och anser,
att den borde sättas till minst 1Q,000.

Hvad vinner nu nykterheten på att få på siffran angifvet, huru
många personer aflida på grund af missbruk af alkohol? De olyckor,
superiet medför, ligga väl så alldeles i öppen dag, att för den sakens
skull ingen särskild åtgärd behöfver vidtagas. Det säger sig själf —
vågar jag påstå — att det väl icke är en så stor olycka, särskildt
från nykterhetssynpunkt, om en notorisk drinkare, som ådragit sig
alkoholsjukdomar, dör. Det är väl icke den olyckan man vill förekomma,
utan hvad man skall söka förekomma är väl de olyckor, superiet
medför, den mångfald brott, det förstörande af hemmen o. s. v.,
som därigenom orsakas. Man behöfde väl snarare hafva en statistik
öfver detta, ifall man på något sätt skulle behöfva vinna ytterligare
klarhet om alkoholmissbrukets följder.

För (ifrigt är klämmen så oklart affattad, att åtminstone jag skulle
känna mig förhindrad att underteckna en skrifvelse till Kungl. Maj it, affattad
i enlighet med denna kläm. Motionären talar nämligen först och främst
alltid om alkohol. Han är mycket rädd för att tala om alkoholmissbruk.
Det är ju klart, att helnykteristen använder denna benämning, ty för
honom är nu hvarje dryck, som innehåller alkohol, — hur minimal procenten
däraf än. må vara — i alla fall en styggelse, för att uttrycka
mig lindrigt. Vi få dock väl icke förbise, när det gäller alkoholens
inflytande på dödligheten, att det äfven kan finnas fall, då alkoholen
räddar lifvet på människor, åtminstone för ögonblicket — detta är
nämligen något, som icke kan bestridas. Det är således en ganska
komplicerad fråga, som här uppställes till besvarande, om man vill,
att svaret skall vara fullständigt och uttömmande.

Beträffande statistiken och det förslag till förändring däri, som
här föreligger, vill jag vidare fästa uppmärksamheten på, att man ingenting
. skulle vinna med den saken. Förhållandet är nämligen det,
att medicinalstyrelsen visserligen utfärdat föreskrift till alla läkare, huru
de skola affatta sina dödsattester, men det är endast tjänsteläkarne,
som äro underkastade lydnad af denna medicinalstyrelsens föreskrift,
under det alla själfständigt praktiserande läkare, som icke lyda under
medicinalstyrelsen, utan någon som helst påföljd kunna underlåta att

N:o 34.

Lördagen den 27 April, f. in.

ställa sig .styrelsens föreskrift till efterrättelse. Såsom reservanten mycket
riktigt påpekar, kommer statistiken på (kitta vis snarare att gälla för
städer och municipalsamhällen än för landet i sin helhet. Härigenom
blir den också synnerligen missvisande; och skall det nu göras förändringar
i medicinalstatistiken, skall man sätta i gång en så stor
apparat, som användes i Schweiz, då bör den väl också omfatta icke
blott dödsfall och sjukdomsfall, som vållas af alkoholmissbruk, utan
också alla sjukdomsorsaker. Den anordning, som tillämpas i Schweiz,
är i och för sig mycket förträfflig icke blott ur synpunkten att belysa
alkoholspörsmålet, utan äfven från allmän medicinalstatistisk synpunkt.
För att man skall komma till ett sådant resultat med en anordning
är det också nödvändigt, att initiativet därtill utgår från annat håll än
det, hvarifrån här föreliggande förslag härleder sig.

Herrarne få väl också medgifva, att motionens kläm är något besynnerlig.
Motionären önskar, att åtgärder skola vidtagas »för att de
uppgifter, som af vederbörande tjänstemän inlämnas för införande i
vår statistik, så noggrant som möjligt må angifva alkoholens verkningar».
»Angifva alkoholens verkningar» — ja, det är ett ganska
vidlyftigt kapitel, ty alkoholen har mångahanda verkningar. Om jag
släpper litet sprit på denna pulpet, uppstår det en fläck; det är en
verkan af alkoholen. På samma sätt skulle kunna anföras exempel i
oändlighet på alkoholens verkningar. — Nå, motionären tillägger nu
»särskildt hvad beträffar dödligheten». Men dödligheten lär väl stå
kvar hos människosläktet, vare sig vi hafva alkohol eller icke! Det
är väl meningen, att det skall stå, att man vill ha uppgift å alla de
fall, där alkoholmissbruket är medverkande orsak till dödsfallet, vare
sig omedelbart eller medelbart. Detta står där emellertid icke.

Min åsikt är, att skall Första Kammaren för sin del fatta beslut
om att skrifva till Kungl. Maj:t, så få vi väl skrifva någonting, som
är sundt förnuft i och som äfven i formellt afseende kan tåla att ses
på. Vi hafva nyss förut här i dag hört, hvad språket kan ha för
betydelse, och hvad den klara tankens riktiga uttryck spelar för roll.
Då skola vi väl icke synda däremot ögonblicket därefter och besluta
en skrifvelse, som i afseende å formen är så diffus som den här
föreslagna.

Herr talman, jag yrkar afslag å utskottets hemställan.

Herr Sören sson: Herr grefve och talman, mina herrar! Jag

ber att endast med några ord få motivera, hvarför jag, i likhet med
den föregående talaren, ämnar yrka afslag å utskottets hemställan. Att
döma af här föreliggande betänkande synes det visserligen som om
man ville ha en allmän uppgift på alkoholens verkningar, men tillfälliga
utskottet i Andra Kammaren har upptagit motionärens mening,
som utan tvifvel är att få en statistisk redogörelse för alkoholens verkningar
i afseende på dödligheten. Detta få vi icke bortresonera. Den
väg, man vill gå för att vinna detta mål, tror jag emellertid är mycket
svår att gå. Nu har man visserligen hänvisat till Schweiz och sagt,
att det är så bra ordnadt där i förevarande fall. För så vidt jag kan
förstå, gäller detta emellertid där endast städerna; från landets större

Angående

statistiska

uppgifter

rörande

alkoholens

verkningar.

(Forts.''

N:o 34

Angående

statistiska

uppgi/tee

rörande

alkoholens

verkningar,

(Forts.)

Lördagen den 27 April, f. in.

städer har man funnit så och så stor dödlighet på grund af alkoholmissbruket,
står det.

Äfven Första Kammarens tillfälliga utskott har affattat sitt yrkande
med tanke på städerna och menar, att det där lätt skall gå för
sig att genomföra den föreslagna åtgärden. Däremot tages ingen hänsyn
alls till landsbygden, det säges nämligen icke i klämmen, att man
afser både städerna och landsbygden, utan man talar blott i allmänhet
om införande i vår statistik af vissa uppgifter.

Utskottet håller före, att det åsyftade ändamålet skulle kunna
vinnas »genom anlitande af endast de myndigheter, som för närvarande
hafva sig skyldighet ålagd att aflämna statistiska uppgifter.» Hvilka
äro då dessa myndigheter? Jo, det är prästerna, och inga andra, på
landet. Jag vädjar då till herrarne, om detta kan befinnas vara rimligt.
När en person är död, kommer t. ex. änkan till mig och anhåller
^ att få anmäla sin mans dödsfall samt att få honom i grafven.

Jag frågar henne så efter dödsorsaken. Ja, säger hon, det vet jag icke

så noga. Söp han inte mycket? frågar jag henne. Jo, någon gång

gjorde han väl det, svarar hon. Tro herrarne då, att jag vågar sätta
in i min dödsbok, att personen i fråga dött på grund af alkoholmissbruk?
Det skulle just bli trefliga konsekvenser! Det kan ju
komma hvilken nyhetsmakare som helst och be att få se i min dödsbok.
Jag är då skyldig att visa honom den; därtill är jag tvingad af lagen,
och nyligen har en af mina ämbetsbröder blifvit ådömd straff, därför
att han vägrat att lämna tillgång till dödsboken. Jag vågar således
icke förvägra någon att se i min dödsbok: hvem som helst kan komma
och se, att i _ den står, att den och den aflidit till följd af alkoholmissbruk
Nej, jag låter allt bli att föra in en dylik uppgift, och jag
tror, att jag därvidlag handlar klokt.

Jag ber, att herrarne måtte förskona mig från att behöfva på
detta sätt — jag måtte väl säga så — skämma ut mina församlingsbor.
Herr talman, jag yrkar afslag å utskottets hemställan.

Herr von Oelreich: Den motion, som kammarens tillfälliga

utskott här förehaft till behandling, åsyftar åstadkommandet af eu
bättre och fullständigare statistik i fråga om alkoholmissbrukets inverkan
på dödligheten i vårt land. Fn sådan statistik hafva vi redan i viss
män, men uppgifterna till densamma insamlas och bearbetas på olika
sätt. Såsom förut har anförts, lämnas till statistiska centralbyrån till
bearbetning utdrag ur prästerskapets, vederbörande pastorers, anteckningar
rörande dödsfall och deras orsaker, i den mån de äro kända.

I städer och liknande samhällen, hvarest hälsovårdsnämnd finnes, och
där läkarattester kunna erhållas, hvilka angifva dödsorsaken, lämnas
dessa uppgifter till hälsovårdsnämnden, hvilken i sin ordning för hvarje
år till medicinalstyrelsen lämnar ett sammandrag öfver dessa uppgifter.
Primäruppgifterna ingå således till olika myndigheter för att bearbetas.
Det är gifvet att redan i detta hänseende en ändring till det bättre
kan genomföras. Utskottet har också under motionens behandling
erhållit den upplysningen, att det vore önskvärdt, att några förändringar,
vidtoges i detta afseende.

Utom dessa synpunkter har man vid afkunnande! af ifrågavarande

N:o 34.

Lördagen den 27 April, f. in. 75

uppgifter nog också att, såsom den siste ärade talaren anförde, taga
hänsyn till grannlagenhetens fordringar, och det är ganska naturligt.
Jag undrar emellertid, om dylik grannlagenhetshänsyn vållar motsvarande
betänkligheter vid afgifvande af uppgifter öfver andra dödsorsaker,
som kunna vara lika smärtsamma och kanske smärtsammare
för de efterlefvande. Nu är förhållandet det att med iakttagande af
behörig hänsyn till grannlagenhetens fordringar vissa förändringar nog
kunna göras i här ifrågavarande bestämmelser; och det kan väl icke
vara annat än önskvärdt, för så vidt man nu skall ha en statistik, att
man får den något fullständigare och något mindre vilseledande. För
min del tror jag, att man jämförelsevis lätt skall kunna åstadkomma
förbättringar i'' detta afseende, om jag undantager landsbyggden, ty
där möta nog de största svårigheterna härvidlag.

Det har i motionen åberopats ett exempel på, huru insamlandet af
uppgifter försiggår i Schweiz beträffande dödsorsaker, vållade af alkoholmissbruk
— jag talar här nu icke om några andra. Det kan då icke
förnekas, att dessa uppgifter äro vida fullständigare än dem, vi ha i
vårt land, utan att de likväl såra grannlagenheten.

Under sådana förhållanden ansåg utskottet sig kunna biträda den
af motionären gjorda framställningen, till hvilken Andra Kammaren
äfven lämnat sitt bifall.

Jag tillåter mig alltså, herr grefve och talman, yrka bifall till
utskottets hemställan, då jag icke kan finna, att den föreslagna åtgärden
i något fall kan åstadkomma någon skada, utan snarare ett fullkomnande
af en redan befintlig anordning, som är ganska ofullständig.

Herr Nyström, Carl: Herr grefve och talman! Endast ett par
ord såsom gensaga mot den förste ärade talarens yttrande. Saken är
den, att han tycktes draga i tvifvelsmål nyttan af här ifrågavarande
statistik, som skulle uppvisa hvad? Jo, den skall uppvisa den belastning,
som alkoholmissbruket, äfven i sin lindrigare form, åstadkommer
på hvarje organism, den försämring däraf, som det medför, den nedsättning
i motståndskraft mot sjukdomar, som man måste härleda
äfven från en måttlig alkoholförbrukning. Jag står nu icke här och
predikar några slags nykterhetssaker, utan jag har blott velat framhålla
den medicinska åsikt, som mer och mer stadgat sig, att alkoholen
medför en försämring af organismen, en försämring, som naturligtvis
är ganska ringa vid måttligt bruk af alkohol, men som tilltar allt mer
vid stigande förbrukning. Alkoholbruket inverkar på både morbiliteten
•och mortaliteten. Man skall med andra ord fästa sig vid alkoholbruket,
icke blott såsom orsaksmoment vid ökad dödlighet, utan äfven Hd
försämring i hälsotillståndet.

Nu är frågan, huru långt kommer man, med att söka erhålla de
uppgifter, som bidraga till denna teoris utredning. Det är möjligt, att
den åtgärd, som motionären föreslagit, hör till de fromma önskningarnas
område, och då kan man ju icke besluta dess vidtagande. Jag har
blott velat | framhålla, att det icke är något arrangeradt påhitt af
motionären, utan att det här gäller en fråga, som det är modernt och
fullkomligt berättigadt att försöka utreda så noggrant som möjligt,

Angående

statistiska

uppgifter

rårande

alkoholens

verkningar.

(Forts.)

N:o 34.

Lördagen den 27 April, f. in.

Angående

statistiska

uPPg’jtcr

rörande

alkoholens

verkningar.

(Forts.'',

Jen fragan nämligen, hvilken belastning med afseende å dödsorsaker
och sjukdomstillstånd äfven måttligt bruk af alkohol medför.

Herr Lindgren: Det ma vara sant, att det kan vara bra att få
den fråga utredd, som den siste ärade talaren berörde, men att man
icke kan få en sådan utredning genom dödsattester, det är tämligen
klart. Jag förstår icke, huru man skall kunna åstadkomma en statistik,
som visar, i hvad mån alkohol, äfven måttligt brukad, åstadkommer
nedsättning i en persons hälsotillstånd eller försämring af hans kroppskonstitution.
Man kan visserligen föranstalta en vetenskaplig undersökning
på vissa kretsar, på en samling personer, som man känner;
men jag. kan, som sagdt, icke förstå, huru det skall gå till att göra
statistik i allmänhet häröfver.

för öfri.gt vill jag säga, att de säkraste dödsattester med uppgift
å orsaken till dödsfallet får man väl genom autopsi eller obduktion.
De vanligaste förändringar af organismen, som det kolossala missbruket
åt alkohol medför, äro ju förkalkning af ådrorna med i följd däraf
otta inträffande blodslag, vidare alstring af s. k. fetthjärta, fettlefver,
skrumpletver och skrumpnjurar; men alla dessa patologiska förändringar
inträffa äfven af andra orsaker än alkoholmissbruk, så jag kan icke,
därför att jag ser t. ex. en skrumpletver, utan vidare påstå, att den
ar orsakad af alkoholmissbruk. Om jag misstänker, att detta skulle
■vara förhållandet, måste jag ha bekräftelse på, huruvida personen ifråga
supit, ty eljest kan det bero på andra sjukdomar. Jag kan som ett i
detta afseende rätt belysande exempel anföra, att det verkligen inträffat,
att man på nykterhetssammankomster och nykterhetsföreläsningar
demonstrerat en skrumpletver såsom en alkoholistlefver, men att vid
närmare, undersökning denna lefver befunnits härröra från en ung flicka,
eu “in uppfattning kan man icke begära, att vi skola skrifva

„ .UUJP- Maj:t med hemställan om förbättring af medicinalstatistiken,
när törslaget icke är framställdt i bättre form; och att råda hot på
. y ckenskapen kan efter mitt förmenande den föreslagna åtgärden
icke göra.

Herr talman, jag vidhåller mitt afslagsyrkande.

Herr von Mentzer: Den siste ärade talaren påstod, att det skulle
vara omöjligt för läkaren att i detta fall gifva något bestämdt utlåtande
utan att ingå i en noggrannare undersökning, än som i allmänhet kan
förekomma. Jag vågar naturligtvis icke säga någonting häremot, då
jag icke besitter nödig sakkunskap, men jag tillåter mig i alla fall
hänvisa till det sakförhållande, att läkarkåren i sin helhet i vissa andra
länder anser sig kunna afgifva ett intyg af den beskaffenhet, hvarom
här är fråga. Det torde således väl icke vara så alldeles omöjligt, som
den ärade talaren velat framhålla.

Härefter skulle jag vilja vända mig med några ord emot herr
norenssons varma hemställan, att prästerna måtte slippa att bli tvungna
afgifva några obehagliga intyg. Såvidt jag har förstått meningen med
har behandlade motion och utskottets däraf föranledda hemställan, är
det, icke alls afsikten att ålägga prästerskapet något dylikt, Afsikten
ar val, att prästen skall upplysa läkaren om ett inträffadt, dödsfall och

Lördagen den 27 April, f. in.

N:o S4.

möjligen gifva honom skriftligt intyg därom. Därefter är det läkaren,
som afgifver intyg om dödsorsakerna. Prästen har icke det ringaste
att göra med detta senare intyg, och det införes icke i hans böcker.
Han kommer fördenskull icke heller i den ställning, att han kan blifva
nödsakad lämna något intyg eller någon upplysning, som kan vara
obehaglig för honom att gifva.

Här har framställts den frågan: hvad är meningen med det hela?
Jo, meningen är helt enkelt att bringa upplysning i saken. Upplysning
kan man väl icke motsätta sig. Innan man fått upplysning, vet man
icke, på hvilket håll det visar sig fördelaktigast att få upplysningen
ifråga. Det kan hända, att den utredning, som här begäres, gifver
vapen i händerna på dem, som ifra för nykterheten, men det kan
också hända, att den kommer att visa, att man har öfverdrifvit farhågan
för alkoholens inverkningar. Genom en undersökning får man bestämda
fakta att i detta afseende hålla sig till. Jag förstår icke, huru Första
Kammaren skall kunna motsätta sig upplysning. Därför anhåller jag
att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Efter härmed slutad öfverläggning gjordes i enlighet med de
yrkanden, som därunder förekommit, propositioner, först på bifall till
hvad utskottet i förevarande utlåtande hemställt samt vidare på afslag
därå, och förklarades den senare propositionen vara med öfvervägande
ja besvarad.

Herr statsrådet Petersson, Alfred, aflämnade Kung! Maj:ts nedannämnda
nådiga propositioner till Riksdagen:

l:o) med förslag till lag angående dels ändrad lydelse af § 45 i
förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862,
dels ock upphäfvande af § 47 i samma förordning;

2:o) med förslag till lag angående ändrad lydelse af § 40 i förordningen
om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm
den 20 november 1863;

3:o) angående försäljning af kronan tillkommande andel af hemmanet
1li mantal Mjölby n:o 2 Kanikegården i Östergötlands län;

4:o) angående försäljning af två områden från förra hospitalshemmanet
1/2 mantal Dufvedal n:o 1 i Östergötlands län;

5:o) angående försäljning af förra militiebostället 1ji mantal
Spiksborg n:o 1 i Östergötlands län;

6:o) angående försäljning af vissa lägenheter från förra regementspastorsbostället
s/4 mantal Bondeby n:o 2 i Södermanlands län;

7:o) angående försäljning af vissa till kungsgården Schenäs i
Östergötlands län hörande lägenheter; och

8:o) angående upplåtelse af mark från förra kronofogdebostället
1 mantal Sör Gerdsbo n:o 5 i Västmanlands län.

Föredrogs och hänvisades till särskilda utskottet n:o 1 herr Blombergs
under gårdagen bordlagda motion, n:o 74, i anledning af Kung! Maj:ts
förslag angående kommunal rösträtt m. m.

Angående

statistiska

uppgifter

rörande

alkoholens

verkningar.

(Forts.)

78 Lördagen den 27 April, f. m.

Föredrogs och hänvisade till statsutskottet den af grefve Taube
nastlidne dag afgifna och då bordlagda motion, n:o 75, i anledning af
Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering för personalen vid
statens järnvägar m. m.

Föredrogos och hänvisades till lagutskottet Kungl. Maj:ts under sammanträdet
aflämnade nådiga propositioner till Riksdagen:

l:o) med förslag till lag angående dels ändrad lydelse af § 45 i
torordnmgen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862 dels
ock upphäfvande af § 47 i samma förordning; samt

2:o) med förslag till lag angående ändrad lydelse af § 40 i förordningen
om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm
den 20 november 1863.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet Kungl. Maj:ts nedannämnda
nådiga propositioner till Riksdagen:

l:o) angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter
hustru Sofia Rosalie Andersson, född Backman;

2:o) angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter
timmermannen Karl Karlsten från Skönsmon;

3.0) angående statsanslag till bestridande af hyresafgiften för åren
1907 och 1908 för lokal till den af föreningen för arbetarskydd i
Stockholm anordnade permanenta utställningen af skyddsanordningar
mot olycksfall och ohälsa i arbetet;

4-°) angående pension å allmänna indragsstaten åt musiksergeanten
C. O. Nylén;

5:o) angående försäljning af kronan tillkommande andel af hemmanet
\''4 mantal Mjölby n:o 2 Kanikegården i Östergötlands län;

6.0) angående försäljning af tva områden från förra hospitalshemmanet
1 g mantal Dufvedal n:o 1 i Östergötlands län;

7:°) angående försäljning af förra militiebostället 1L mantal Spiksborg
n:o 1 i Östergötlands larf;

S:o) angående försäljning af vissa lägenheter från förra regementspastorsbostället
s!t mantal Bondeby n:o 2 i Södermanlands län;

9:o) angående försäljning af vissa till kungsgården Schenäsi Östergötlands
län hörande lägenheter; samt

10:o) angående upplåtelse af mark från förra kronofogdebostället
1 mantal Sör Gerdsbo n:o 5 i Västmanlands län.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet Kungl. Maj-t
denna olag aflämnade nådiga proposition till Riksdagen med förslag
till förordning angående vissa bestämmelser rörande gränstrafiken mellan
Sverige och Norge.

Lördagen den 27 April, f. in.

N:o 34.

Anmäldes och bordlädes

konstitutionsutskottets utlåtande, n:o 6, i anledning af Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse af §§ 7, 9, 11, 12,
28, 32, 33, 35, 83 och 105 regeringsformen samt § 38 mom. 2 riksdagsordningen
;

statsutskottets memorial och utlåtanden:

n:o 92, i anledning af kamrarnas skiljaktiga beslut i en fråga
rörande anslag under riksstatens femte hufvudtitel;

n:o 93, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående rätt
för jägmästaren E. M. Janse att för ålderstillägg räkna sig till godo
tjänstgöring såsom föreståndare för skogsskolan vid Skogshåll;

n:o 94, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försälj;
ning till Löfvestads församling af vissa områden af förra militiebostället
Löfvestads Kungsgård n:o 46 i Malmöhus län;

n:o 95, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af ett område från V< mantal Sollida under kronodomänen Stenhammar
i Södermanlands län;

n:o 96, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af två till förra militiebostället 1 mantal Ekeby n:is 2 och 3 i
Södermanlands län hörande lägenheter;

n:o 97, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af en under kronosäteriet Boda n:o 1 om ett mantal i Skaraborgs
län hörande lägenhet;

n:o 98, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
till Jönköpings läns landsting af nyttjanderätten till förra barberarbostället
Långanäs n:o 1 i Jönköpings län;

n:o 99, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af ett område från förra militiebostället ®/g mantal Lysteryd n:o
1 i Kronobergs län;

n:o 100, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af en till förra länsmansbostället 3/s mantal Förlösa n:o 5 i Kalmar
län hörande lägenhet;

n:o 101, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af fem till förra majorsbostället 1 mantal Östbro n:o 1 Södra
i Värmlands län hörande ägolotter;

n:o 102, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af en landshöfdingen i Västerbottens län förut på lön anslagen
lägenhet Herrgärdan invid Umeå stad i Västerbottens län;

n:o 103, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående utbyte
af en kronan tillhörig tomtdel i 8:de kvarteret, Sparre, i Karlskrona
mot en annan, enskild person tillhörande tomtdel i samma kvarter;

n:o 104, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtelse
till landtförsvaret af förra landshöfdingebostället Rydhof n:o 1
i Jönköpings län;

n:o 105, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen
angående användande af allmänna besparingar å riksstatens femte
hufvudtitel till inredande af kanonbåten Verdande till sjukvårdsfartyg
för kusteskadern m. m.;

n:o 106, med förslag till åtskilliga stadganden att införas i det
nya reglementet för riksgäldskontoret;

N o 34.

Lördagen den 27 April, f. m.

•n n* anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till anläggning vid Göteborgs hospital af en hållplats å statsbanan
genom Bohuslän;

•ii 11 i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anslag

till anläggning af ledningar för distribuering af elektrisk energi från
statens kraftstationer vid Trollhättan;

•n n:i°- * anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anslag

till utläggning af ytterligare ett järnvägsspår mellan Älfsjö och Huddinge
järnvägsstationer;

n:o 110, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till ombyggnad af Genevads station å Västkustbanan; och

n:o 111, i anledning af dels Kungl. Majrts proposition om godkännande
af förslag till öfverenskommelse mellan svenska staten, å
ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget Geljivare
malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan,
angående viss grufegendom m. m.; dels ock inom riksdagen väckta
motioner vidkommande detta ämne; äfvensom

sammansatta bevillnings- och lagutskottets utlåtande, n:o 1, i anledning
af väckta motioner rörande införande af kommunalt veto med
allmän folkomröstning i fråga om försäljning af brännvin samt vin
och Öl.

Upplästes och godkändes Riksdagens kanslis förslag till Riksdagens
skrifvelse, n:o 89, till Konungen, angående införande af skärpta bestämmelser
i fråga om offentliga föreställningar m. m.

Justerades sexton protokollsutdrag för denna dag.

På framställning af herr talmannen beslöts, att de under dagen
första gången bordlagda ärendena skulle sättas främst på föredragningslistan
till nästa sammanträde; hvarjämte, likaledes på hemställan af
herr talmannen, kammaren medgaf, att de anslag, som utfärdats till
nu pågående sammanträdes fortsättande på aftonen, finge nedtagas.

Kammaren åtskildes kl. 5,25 e. m.

In fidem

A. v. Krusen stjerna.

Tisdagen den 30 April.

N:o 65.

Tisdagen den 30 april.

Kammaren sammanträdde kl. 2,30 e. m.

Justerades protokollet för den 23 i denna månad.

Anmäldes och bordlädes lagutskottets utlåtanden:

n:o 47, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående skydd för aftal om husbehofsvirke från annans skogsmark
m. m.; och

n:o 48, i anledning af väckt motion om ändring i 1 kap. 2 §
jordabalken.

Upplästes och godkändes sammansatta stats- och bankoutskottets
förslag till Riksdagens skrifvelse, n:o 74, till Konungen i anledning
af Kungl. Majrts proposition i fråga om ändringar i och tillägg till
förordningen den 22 juni 1883 angående en postsparbank för riket.

Upplästes och godkändes lagutskottets förslag till Riksdagens''
skrivelser till Konungen:

n:o 92, i fråga om åtgärder, afseende att vid platser på landet
med sammanträngd befolkning ordna förhållandena med afseende å
redan befintlig eller för samhällets utvidgning erforderlig tomtmark;
samt

n:o 93, i fråga om ändring af lagen den 27 juni 1902, innefattande
vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.

Upplästes och godkändes Riksdagens kanslis förslag till Riksdagens
skrifvelser till Konungen:

n:o 90, angående vidtagande af åtgärder för införande af undervisning
i skogsvård vid folkskolorna på landsbygden; samt
Första Kammarens Prof. 1907. N;o 34.

N:o 55.

Tisdagen den 30 April.

n:o 91, med begäran om utredning och förslag rörande inrättandet
af en statens arbetsförmedlingsanstalt till tjänst för utomlands bosatta
svenskar.

Vid föredragning af ett från Andra Kammaren ankommet protokollsutdrag,
n:o 316, med delgifning af nämnda kammares beslut
öfver dess tillfälliga utskotts utlåtande, n:o 27, i anledning af väckt
motion af herr Matsson angående skrifvelse till Kung! Maj:t med
begäran om utredning och förslag i fråga om jämnare fördelning af
kommunernas skattebördor, beslöt Första Kammaren hänvisa detta
ärende till sitt tillfälliga utskott n:o 1.

Föredrogs, men bordlädes ånyo på flere ledamöters begäran konstitutionsutskottets
den 27 innevarande månad bordlagda utlåtande n:o 6.

Vid föredragning af statsutskottets den 27 innevarande april bordlagda
memorial n:o 92, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut i
en fråga rörande anslag under riksstatens femte hufvudtitel, godkändes
den i detta memorial föreslagna voteringsproposition.

Föredrogos, men bordlädes ånyo på flere ledamöters begäran följande
den 27 i denna månad bordlagda ärenden, nämligen statsutskottets
utlåtanden och memorial n:is 93—111 äfvensom sammansatta
bevillnings- och lagutskottets utlåtande n:o 1.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr von Stapelmohr
under fjorton dagar från och med den 2 nästinstundande maj.

Herr Sjöcrona väckte en motion, n:o 76, angående ständiga ryttare-,
soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvarighet för
inteckningar i stamhemman m. m.

Denna motion föredrogs och hänvisades till lagutskottet.

Herr Bergström afgaf en af honom m. fl. undertecknad motion,
n:o 77, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående den s. k.
inlandsbanan.

Motionen hänvisades till statsutskottet.

N:o 65.

Tisdagen den 30 April.

Justerades sju protokollsutdrag för denna dag.

Herr Tamm, Hugo, erhöll på begäran ordet och yttrade: Jag

får hemställa, att kammaren ville medgifva, att utaf de bordlagda
ärendena statsutskottets utlåtande n:o 111, i anledning af dels Kungl.
Maj:ts proposition om godkännande af förslag till öfverenskommelse
mellan svenska staten, å ena, samt Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag,
aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund,
å andra sidan, angående viss grufegendom m. m.,
dels ock inom riksdagen väckta motioner vidkommande detta ämne,
måtte vid nästa plenum få företagas till behandling omedelbart efter
konstitutionsutskottets utlåtande n:o 6, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till ändrad lydelse af §§ 7, 9, 11, 12, 28, 32,
83, 35, 86 och 105 regeringsformen samt § 38 mom. 2 riksdagsordningen.

Härtill lämnade kammaren sitt bifall; hvarjämte kammaren på
framställning af herr talmannen beslöt, att lagutskottets utlåtanden
n:is 47 och 48 skulle sättas främst på föredragningslistan till nästa
sammanträde.

Kammaren åtskildes kl. 2,5 6 e. m.

In fidem

A. v. Krusenstjerna.