RIKSDAGENS PROTOKOLL

ProtokollRiksdagens protokoll 1904:38

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1904. Första Kammaren. N:o 38.

Tisdagen den 19 april.

Kammaren sammanträdde kl. 2,30 e. m.

Justerades protokollet för den 12 i denna månad.

Föredrogs och hänvisades till konstitutionsutskottet den åt’
herr Lundeberg m. fl. den 16 innevarande april väckta och då
bordlagda motion, n:o 60, om ändring af § 71 regeringsformen
och § 65 riksdagsordningen i sammanhang med grundlagsändringar
rörande utsträckning af valrätten till Riksdagens Andra
Kammare.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet den utaf herr
von Stapelmohr in. fl. den 16 innevarande april afgifna, samma
dag bordlagda motion, n:o 61, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition om anslag för påbörjande af fullständiga undersökningar
rörande den s. k. inlandsbanan.

Föredrogos, men bordlädes ånyo på flere ledamöters begäran
följande den 16 innevarande månad bordlagda ärenden,
nämligen statsutskottets utlåtanden och memorial n:is 6 och
66—73, sammansatta stats- och lagutskottets utlåtanden n:is 2
och 3, sammansatta bevillnings- och lagutskottets utlåtande n:o 1,
bankoutskottets memorial n:o 8 äfvensom lagutskottets utlåtande
n:o 44.

Första Kammarens Frot. 1904. N:o 38.

1

N:o 38. 2

Onsdagen den 20 April.

Herr Sveddius väckte eu motion, n:o 62, om bildande af eu
egnahemslånefond m. m.

Denna motion blef på begäran bordlagd.

Justerades två protokollsutdrag för denna dag, hvarefter
kammaren åtskildes kl. 2,40 e. m.

In fidem

A. v. Krusmstjerna.

Onsdagen den 20 april.

Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.

Herr statsrådet Meyer aflämnade Kungl. Maj:ts nådiga
proposition till Riksdagen ang. inköp af beskickningshus i
Madrid.

Ang. eu väg- Upplästes för justering protokollet för den 13 i denna månad.

anläggning i

Norrland. Herr Sjöcrona: Då i dag för åtta dagar sedan enligt det

nu upplästa protokollet behandlades frågan om eu väganläggning
i Norrland, tillät jag mig säga, att Riksdagen flera gånger medgifva
ändringar i villkoren för anslag till allmänna arbeten. I
anledning häraf yttrade min gode vän, biskop Billing, följande:
»men så vidt jag vet — och jag tror icke jag tager fel — har
Riksdagen just i fråga om denna sjösänkning» — det var fråga
om sänkning af sjön Vesan — »alltid sagt nej till sådana för -

Onsdagen den 29 April.

3 N:o 38.

ändringar. Om nu den ärade talaren har lika litet rätt i de Ang. en vägandra
exemplen han anfört, så tror jag icke, att han därigenom aWy^”a”dl *
kunnat på något sätt vederlägga mitt påstående». De andra ’

exemplen angingo dels underhållsskyldigheten för en hamn- ^ ''

anläggning på Öland dels sänkning af sjöarne Kalfven och Fegen,
livarjämte jag upplyste, att Kungl. Maj:t beviljat ändring i
villkoren för lån från handels- och sjöfartsfonden till Hjo—Stenstorps
järnvägsaktiebolag. Nu vet jag mycket väl, att detta den
ärade talarens yttrande icke var illa menadt, och jag tagel’ det
icke heller illa, men skall dock bedja om kammarens tillåtelse
att få meddela följande.

Svenska Riksdagens register utvisar beträffande sänkningen
af sjön Yesan, att Riksdagen 1890 och 1893 afslagit motioner
angående fullständigt efterskänkande af återstående delen af
beviljade statslånet. ■— Det visste jag äfven mycket väl för åtta
dagar sedan, men detta register innehåller tillika, att Riksdagen
1868 medgifvit förändring i villkoren för det till sjön Vesans
uttappning vid 1862—1863 årens riksdagar beviljade lån af 50,000
rdr; att Riksdagen 1873 medgifvit, att Vesans kärr- och sjöuttömnings-
samt odlingsbolag skulle på vissa villkor få bibehålla
statslånet å 50,000 rdr och detsamma genom årliga amorteringar
inbetala, utan förbindelse för bolaget att enligt fastställd plan
torrlägga Vesan; samt vidare att Riksdagen 1889 medgifvit lindring
i villkoren för återbetalning af det Vesans kärr- och sjöuttömnings-
samt odlingsbolag beviljade lån.

Samma del af registret utvisar också, att Riksdagen 1873
medgifvit, att Kungl. Maj:t på vissa villkor ägde frikalla vederbörande
från skyldigheten att iståndsätta och vidmakthålla vägoch
hamnanläggningen Beijershamn, äfvensom att, såsom jag
också antydde, Riksdagen 1873 medgifvit, att den för sänkning
af sjöarne Kalfven och Fegen lämnade försträckning å 34,700
rdr skulle af delägarne räntefritt innehafvas till slutet af 1875.

Hvad angår Hjo—Stenstorps järnvägsaktiebolag, hade jag
mycket väl kunnat få utdrag af registraturet i fråga om detsamma
medgifna lindringar, men jag har icke ansett det nödigt, då både
Första Kammarens talman och dess ålderspresident kunna vitsorda
riktigheten af det förhållande jag påpekat.

Med det nu sagda har jag endast åsyftat att för kammaren
visa, att jag icke lämnat några oriktiga uppgifter.

Herr Billing: Den eländiga sjön Vesan vållar aldrig annat

än bekymmer! Under de sex år jag varit biskop i Lunds stift
har den fördrifvit tvenne kyrkoherdefamiljer från pastoratet,
emedan de ansågo sig icke kunna lefva där på grund af miasmer
från sjön Vesan, som icke kunnat sänkas. När nu frågan
om väganläggningen i Norrland var före på andra utgiftsafdeluingen
i statsutskottet, tänkte jag nog på sjön Vesan, men nämnde

N:o 38. 4

Onsdagen den 20 April.

Ang. en väg- icke något om den, för det första därför att detta fall med Yesan
^Norrland * oc^ denna väganläggning i Norrland i hufvudsak icke voro
(tTtTV adekvata, icke en gång analoga, ocli för det andra därför att vi
^ 0 i en punkt ville tillstyrka, hvad Riksdagen vägrat Vesans intressenter.
Jag har här en afskrift af detsamma, som den siste
ärade talaren uppläste, och det är alldeles uppenbart, att då jag
i onsdags uttalade mig med en viss tvekan, skulle jag nu kunna
göra det med fullaste bestämdhet. Då var jag tveksam, enär
, jag icke var fullt säker på mitt,minne; dock styrktes jag i mina
uppgifter af tvenne de mest minnesgoda ledamöterna af statsutskottet
sedan den tiden. Frågan angående väganläggningen i
Norrland gällde spörsmålet, om staten skulle åtaga sig att ensam
utföra arbetet. Därom har aldrig varit fråga på tal om Vesan,
och aldrig kunde i denna sak från Sydsverige framställas sådana
anspråk, utan då var, såsom den siste talaren anförde, endast
tal om dessa förändringar i villkoren för det beviljade lånet, att
få slippa sänka Vesan samt att få ändring i villkoren för återbetalningen.
Det var aldrig tal om något sådant som det här
gällde, nämligen att staten i stället för intressenterna skulle utföra
företaget. Således äro i sak fallen alldeles icke analoga, och därför
kan icke det ena exemplet åberopas vid besvarandet af frågan
om det andra.

Men det fanns en punkt i den kungl. propositionen i år,
där verkligen något liknande med fallet med sjön Vesan förefanns.
Det talas nämligen i den kungl. propositionen äfven om
att intressenterna i väganläggningen i Norrland skulle, om vägföretaget
icke utfördes, vara skyldiga att återbetala statsmedel,
som de redan uppburit. Där närma vi oss fallet med Vesan, ty
intressenterna i detta företag hafva äfven åren 1890 och 1893
anhållit att få slippa återbetala sitt lån, men därpå svarade Riksdagen
ett obevekligt nej. Nu skulle Riksdagen således, om den
ville behandla Norrlandsfrågan likasom frågan om Vesan, säga
ett lika obevekligt nej till framställning om befrielse från återbetalning
af uppburna statsmedel. Det tyckte dock icke utskottet
vara billigt, utan utskottet ansåg, att vederbörande här kanske
borde få slippa återbetalning, slippa det som Vesans intressenter
icke kunde slippa, och ehuru proposition härom icke förelåg, var
statsutskottet så välvilligt, att det i sin motivering framkastat den
meningen, att deltagarne uti ifrågavarande väganläggning möjligen
borde befrias från återbetalningsskyldighet. Alltså har statsutskottet
här gått i motsatt riktning mot förfarandet med Vesan
och gått långt i billighet och välvilja, och Vesans exempel kan
icke i ringaste mån anföras såsom skäl för tillstyrkande af det
förslag, som senast förelåg, eller att staten skulle ensam utföra
väganläggningen i Norrland.

Härefter godkändes det upplästa protokollet.

Onsdagen den 20 April.

5 N:o 38.

Anmäldes och bordlädes:

statsutskottets memorial n:o 74, i anledning af kamrarnes
skiljaktiga beslut i vissa frågor rörande anslagen under riksstatens
fjärde hufvudtitel;

bevillningsutskottets memorial:

n:o 27, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande
bevillningsutskottets betänkande n:o 24, i anledning af Kungl.
Maj:ts proposition angående restitution till Kockums mekaniska
verkstadsaktiebolag af erlagd tull för vissa från utlandet införda,
vid byggandet af pansarbåten Tapperheten använda materialier;

n:o 28, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande
bevillningsutskottets betänkande n:o 22 angående en inkomstskatt
för år 1905;

n:o 29, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande
bevillningsutskottets betänkande n:o 20, i anledning af väckt
motion om höjning af tullen å juteväfnad m. in.; och

n:o 30, i anledning af kamrarnas skiljaktiga beslut rörande
punkten 2:o) af bevillningsutskottets betänkande n:o 23, i anledning
af väckt motion, om vissa ändringar i bevillnings- och
inkomstskatteförordningarna i fråga om gift kvinnas beskattning;
äfvensom

Första Kammarens tillfälliga utskotts utlåtanden:

n:o 9, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående förläggningen af kavalleriet;

n:o 10, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående åtgärder till förbättring af arméns mathållning
under vapenöfningarne; och

n:o 11, i anledning af väckt motion angående skrifvelse till
Konungen om vidtagande af vissa förberedande åtgärder för
åstadkommande af en järnvägsförbindelse mellan Tingstäde och
Fårösund.

Vid föredragning af den utaf herr Svedelius under gårdagen
afgifna och då bordlagda motion, n:o 62, om bildande af en
egnahemslånefond in. in., beslöt kammaren hänvisa denna motion
till särskilda utskottet n:o 2.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande statsutskottets
den 10 och 19 innevarande april bordlagda utlåtande

N:o 88. ö

Om ökning
af flottans
sjömanskär.

Onsdagen den 20- April.

n:o 6, angående regleringen af utgifterna under riksstatens femte
hufvudtitel, omfattande anslagen till sjöförsvarsdepartementet.

Punkten 1.

Mom a) och b).

Hvad utskottet hemställt bifölls.

Mom. c).

Under åberopande af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden
den 12 januari 1904 hade Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen
under femte hufvudtiteln punkt 1 föreslagit Riksdagen,
utom annat,

dels att godkänna stater för flottans officerskår, för flottans
under officerskår, för flottans sjömanskår, å dagaflöning till officerare
och underofficerare vid flottan samt för marinintendenturkåren
i flottans reserv af den lydelse, bilagorna n:is 1—5 vid
statsrådsprotokollet utvisade;

dels ock att höja anslaget till aflöning för flottans kårer och
stater från 3,669,075 kronor till 3,921,774 kronor, eller med
252,699 kronor.

I nu föredragna moment hade utskottet på andragna skäl
hemställt, att Riksdagen måtte öka flottans sjömanskår med 185
man till 3,345 man, fördelade å de olika lönegraderna på sätt
bilagan n:o 5 vid utlåtandet utvisade.

Vid punkten var beträffande detta moment fogad reservation
af herrar H. P. P. Tamm, K. E. Bohnstedt, friherre N. A. H.
Palmstierna, I. Wijk, A. G. L. Billing, F. E. Pettersson, grefve
K. A. Posse, friherre J. T. Gripenstedt, E. Fränekel, P. Sörensson,
grefve C. O. Taube och friherre C. H. Falkenberg, hvilka ansett,
att utskottet bort hemställa, att Riksdagen måtte bifalla den af
Kungl. Maj:t föreslagna ökningen af flottans sjömanskår med
240 man till 3,400 man.

Friherre Palmstierna: Utskottet har föreslagit en minskning
af 55 man uti den ökning af sjömanskåren, hvarom Kungl. Maj:t
gjort framställning. Jag anhåller dock att få, i öfverenstämmelse
med reservationen, yrka bifall till Kungl. Maj:ts proposition i
denna del, så att flottans sjömanskår skulle ökas med 240 man
till 3,400 man. Det är nämligen med hänsyn till pansarbåten
»Oskar II», som skall vara färdig i februari 1906, som utskottet
ansett, att af de 155 man, hvilka äro afsedda för detta fartyg,
100 visserligen borde anställas 1905, men att de öfriga 55 icke

7 N:o 38.

Onsdagen den 20 April.

behöfde tillsättas förrän 1906. Visserligen är klart, att dessa 55
man, såsom alldeles oöfvade, då icke kunna sättas på detta fartyg,
men de skulle fördelas på andra fartyg, hvarifrån man i stället
kunde taga folk för denna pansarbåt och på detta sätt skulle
det gå ihop. Då man emellertid ser, att vid beräkningen af
manskapet för dessa pansarbåtar med deras invecklade maskineri,
elektriska anläggningar, kanoner och torpeder, man inskränkt
besättningens styrka till det minsta möjliga, så att utom stammanskapet
ej mindre än 92 man f. d. stam och värnpliktige
måste ingå i besättningen, så synes det, att här icke är något
att draga på, hvarför jag får hos herr grefven och talmannen
anhålla om bifall till reservationen.

Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr talmannen,
att i afseende på nu föredragna moment endast yrkats, att
kammaren skulle antaga det förslag beträffande detta moment,
som innefattades i den vid förenänmda punkt afgifna reservation.

Sedermera gjordes propositioner, först på bifall till hvad
utskottet i momentet hemställt samt vidare på godkännande af
berörda yrkande; och förklarades den senare propositionen vara
med ja besvarad.

Mom, d)—g).

Hvad utskottet hemställt bifölls.

Moln. h).

I förevarande moment hade utskottet hemställt, att Riksdagen,
med godkännande af de vid utlåtandet fogade förslag till
stater (bil. n:is 1—5) för flottans officerskår, för flottans underofficerskår,
å dagaflöning till officerare och underofficerare vid
flottan, för marinintendenturkåren i flottans reserv samt för sjömanskåren
måtte höja anslaget till aflöning för flottans kårer
och stater från 3,669,075 kronor med 194,817 kronor till
3,863,892 kronor.

Beträffande detta moment hade afgifvits reservation af herrar
77. p. p Tamm, K. TJ. Bohnstedt, friherre N. A. H. Palmstierna,
I. WijJc, A. G. L. Billing, F, E. Pettersson, grefve K. A. Possc,
friherre J. T. Gripenstedt, E. Frånckel, P. Sörensson, grefve C. O.
Tatd>e och friherre C. II. Falkenberg, h vilka ansett, att utskottet
bort hemställa, att Riksdagen, med godkännande af följande förslag
till stater, nämligen för flottans officerskår, för flottans
underofficerskår, å dagaflöning till officerare och underofficerare
vid flottan och för marintendenturkåren i flottans reserv (bil.

Om ökning
af flottans
sjömanskår.
(Forts.)

Höjning af
anslaget till
aflöning för
kårer och
stater vid
flottan.

N:o *8. 8

Onsdagen den 20 April.

Höjning af n:is 1—4 vid utlåtandet) samt för flottans sjömanskår (bil. n:o 5
aflöning för vid förevarande reservation) måtte höja anslaget till aflöning för
kårer och flottans kårer och stater från 3,669,075 kronor med 215,084
stater vid kronor till 3,884,159 kronor.

flottan.

(Ports.) Friherre Palmstierna: I öfverensstämmelse med kammarens

förut fattade beslut hemställer jag, att punkt 1 h) måtte erhålla
följande lydelse:

h) med godkännande af följande förslag till stater, nämligen
för flottans officerskår, för flottans underofficerskår, å dagaflöning
till officerare och underofficerare vid flottan och för marinintendenturkåren
i flottans reserv (bil. n:is 1—4 vid utlåtandet) samt
för flottans sjömanskår (bil. n:o 5 vid denna reservation) höja
anslaget till aflöning för flottans kårer och stater från 3,669,075
kronor med 215,084 kronor till 3,884,159 kronor;

alltså såsom reservanterna föreslagit.

Efter det öfverläggningen förklarats härmed slutad yttrade
herr talmannen, att beträffande ifrågavarande moment annat
yrkande ej förekommit, än att kammaren skulle antaga det förslag
beträffande detta moment, som innefattades i den vid förevarande
punkt afgifna reservation.

Härefter gjordes propositioner, först på bifall till hvad utskottet
i momentet hemställt samt vidare på godkännande af
nyssnämnda yrkande; och förklarades den senare propositionen
vara med ja besvarad.

Höjning af Punlcten 2.
anslaget till

bJjömiZ-doch ... Under punkt 2 af femte hufvudtiteln hade Kungl. Maj:t
skeppsgosse- föreslagit Riksdagen att höja reservationsanslaget till beklädnad
kårerna, åt sjömans- och skeppsgossekårerna från 387,260 kronor till
413,900 kronor, eller med 26,640 kronor.

Utskottet hade på anförda skäl hemställt, att Riksdagen
måtte höja reservationsanslaget till beklädnad åt sjömans- och
skeppsgossekårerna från 387,260 kronor till 407,795 kronor, eller
med 20,535 kronor.

Vid punkten var afgifven reservation af herrar H. P. P.
Tamm, K. E. Bohnstedt, friherre N. A. H. Palmstierna, I. Wijk,
A. E. L. Billing, F. E. Pettersson, grefve K. A. Posse, friherre
J. T. Gripenstedt, E. Fränekel, P. Sörensson, grefve C. O. Taube
och friherre C. H. Falkenberg, hvilka ansett, att utskottet bort
hemställa, att Riksdagen måtte höja reservationsanslaget till be -

Onsdagen den 20 April.

9 N:o 88.

Höjning af
anslaget till
beklädnad åt
sjömans■ och
skeppsgossekårerna.

(Forts.)

klädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna från 387,260 kronor
till 413,900 kronor, eller med 26,640 kronor.

Friherre Palmstierna: Jag får hemställa att, i öfverensstämmelse
med kammarens fattade beslut, också denna punkt
måtte i enlighet med reservationen ändras sålunda:

att Riksdagen måtte höja reservationsanslaget till beklädnad
åt sjömans- och skeppsgossekårerna från 387,260 kronor till
413,900 kronor, eller med 26,640 kronor.

Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, yttrade herr
talmannen, att angående föreliggande punkt allenast förekommit
det yrkande, att kammaren skulle antaga det förslag, som innefattades
i den vid punkten afgifna reservation.

Sedermera gjordes propositioner, först på bifall till hvad
utskottet i förevarande punkt hemställt samt vidare på godkännande
af berörda yrkande; och förklarades den senare propositionen
vara med ja besvarad.

Punkten 3. Höjning af

anslaget till

Under punkt 3 af femte hufvudtiteln hade Kung! Maj :t
föreslagit Riksdagen att höja förslagsanslaget till naturaunderhåll nal rpiji0tfan.
åt personal vid flottan från 674,200 kronor till 769,200 kronor,
eller med 95,000 kronor.

Utskottet hade hemställt, att Riksdagen måtte höja förslagsanslaget
till naturaunderhåll åt personal vid flottan från 674,200
kronor till 757,155 kronor, eller med 82,955 kronor.

Vid denna punkt var afgifven reservation af herrar H. P. P.

Tamm, K. E. Bolmstedt, friherre N. A. II. Palmstierna, I. Wijk,

A. G. L. Billing, F. E. Pettersson, grefve K. A. Posse, friherre
J. T. Gripenstedt, E. Fränekel, P. Sörensson, grefve C. O. Taube
och friherre G. H. Falkenberg, hvilka ansett, att utskottet bort
hemställa, att Riksdagen måtte höja förslagsanslaget till naturaunderhåll
åt personal vid flottan från 674,200 kronor till 769,200
kronor, eller med 95,000 kronor.

Friherre Palmstierna: På förut augifna skäl får jag hemställa
om bifall till reservationen, så lydande:

att Riksdagen måtte höja förslagsanslaget till naturaunderhåll
åt personal vid flottan från 674,200 kronor till 769,200 kronor
eller med 95,000 kronor.

Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr talmannen

N:o 88. 10

Onsdagen den 20 April.

Höjning af att i afseende på förevarande punkt, endast yrkats, att kammaren
anslaget Ull skulle antaga det förslag, som innefattades i den vid punkten
håll åt persa-a tgl fria reservation.
nal vid flott an.

(Forts.) Härefter gjordes propositioner, först på bifall till hvad ut skottet

i föreliggande punkt hemställt samt vidare på godkännande
af nyssberörda yrkande; och förklarades den senare propositionen
vara, med ja besvarad.

PunJcterna 4—11.

Hvad utskottet hemställt bifölls.

Anslag till Punkten 12.
nyanskaffning

afl kngsfar- Kungl. Maj:t hade föreslagit Riksdagen att till nyanskaffning
ygsma ene. krigsfartygsmateriel bevilja på extra stat för år 1905 ett
anslag af 6,262,550 kronor.

I afseende härå hade utskottet hemställt, att Riksdagen
måtte till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel bevilja på extra
stat för år 1905 ett anslag af 6,062,550 kronor.

Herr Almström: Såsom framgår af betänkandet, har marinförvaltningen
ingått med hemställan till Kungl. Maj:t om byggande
under 1905 af två l:a klassens torpedbåtar samt 7 dylika
båtar af 2:a klassen. Kungl. Maj:t har nedsatt denna begäran
till 1 jagare och två torpedbåtar, men utskottet har icke ansett
det vara nog med denna nedsättning, utan har afslagit den ena
torpedbåten samt motiverar det därmed, att det anser den under
arbete varande torpedbåtens af l:a klassen färdigbyggande böra
af vaktas, för att denna måtte tjäna till mönster och modell för
torpedbåtarne af 2:a klass. Enligt uppgifter, som jag fått från
sakkunnigt håll, kan icke en torpedbåt af l:a klass tjäna såsom
modell för torpedbåtar af 2:a klass, och utskottets motivering är
således alldeles oriktig. Dessutom förvånar det mig, att i dessa
dagar, då man ser, hvilken stor verkan dessa båtar kunna göra
och då man vidare väl känner effektiviteten af detta vapen i
förhållande till kostnaden samt vet, huru väl det passar för våra
kuster, man icke vill i högre grad än nu är föreslaget, påskynda
deras anskaffning. Jag anser för min del, att Kungl. Maj:t begärt
för litet, och hvad utskottet föreslagit är så godt som ingenting.
Jag skall för närvarande, innan jag hört någon förklaring
från utskottets sida, icke göra något yrkande, men ber att sedermera
få komma med det yrkande jag anser lämpligt.

Friherre Palmstierna: Den förre talaren ansåg, att utskottet

11 N:o 38.

Onsdagen den 20 April.

borde hafva tillstyrkt hela det af Kungl. Maj:t begärda anslaget, ™

och undrade hvad skälet kunde vara, att man prutat på en så- ^
dan sak, som anslaget till torpedbåtar, synnerligast i dessa dagar, tygsmateriel.
Ja, det är just förhållandena i dessa dagar som gjort, att ut- (Forts.)
skottet ansett sig böra tillstyrka beviljandet för flottans nybyggnader
af icke obetydligt mer än hvad annars varit vanligt. Om
vi efterse, hvad som förut beviljats för anskaffning af flottans
fartygsmateriel, så var det t. ex. i 894 endast IV2 million kronor,
då det nu är föreslaget något mer än 6 millioner. 1894 var anslaget
såsom sagdt 1 Va million, 1895 äfven IV2 million, 1890
började det ökas; anslaget steg till 5Va millioner. 1897 var det
61/* millioner, 1898 21/*, 1899 nära 9, 1900 8, 1901 6,e millioner,

1902 5 millioner och 1903 5,168,000 kronor och dessutom beviljades
under dessa år 5V2 millioner kronor för betäckande af
brister och försättande i stridsdugligt skick af de tre äldsta pansarbåtarne
Svea, Göta och Thule. Under 10 år har i medeltal anslaget
alltså uppgått till cirka 57* millioner kronor, och om icke
anslaget till bristens betäckande medräknas, blir medeltalet nästan
jämt 5 millioner. Om således flottans nu ifrågavarande anslag
till nybyggnader med 1 million öfverskrider sistnämnda belopp,
som det i medeltal utgjort, är det ju icke obetydligt. Här har
det ganska mycket talats om nödvändigheten att försöka få budgeten
att gå ihop, och således tror jag att, då nu utskottet enigt
tillstyrker beviljande af 6,062,550 kronor, det har gjort ett ganska
vackert tillskott till fartygsmaterielen. Frågan gällde, hvar besparingar
skulle göras, och då togos de på anslaget till denna
torpedbåt. Nu har mot utskottet anförts såsom skål, att denna
l:a klassens torpedbåt, för hvars beställande i utlandet Riksdagen
beviljat särskildt anslag i afsikt att å densamma få alla
nya uppfinningar tillämpade, icke skulle på något sätt kunna
tjäna till modell för 2:a klassens torpedbåtar. Om jag icke misstager
mig för mycket — jag törs icke säga bestämdt —- innehöll
dock fjolårets kungl. proposition, att en sådan båt borde byggas
utomlands för att man måtte erhålla en modell å alla nyaste
uppfinningar, och jag tror, att en del af dessa skulle kunna användas
äfven på 2:a klassens torpedbåtar. Gifvet är, att icke
själfva båten kan tjäna till modell, men åtskilliga maskinerier
af nyare uppfinning kunna väl användas, föreställer jag mig, a
båda slagen af båtar. Jag tänker äfven att, sedan de stora
båtarne, l:a klassens pansarbåten, för hvars fortsättande skulle
anslås 2,500,000 kronor och pansarkryssaren, för hvilkens fullbordande
skulle beviljas 2,700,000 kronor, blifvit färdigbyggda,
det kan blifva tillfälle att bygga många torpedbåtar, och får jag
således, herr grefve och talman, hemställa om bifall till utskottets
hemställan.

Hans excellens herr statsministern Boström: Då sjömini -

N:o 88. 12

Onsdagen den 20 April.

Anslag Ull stom är upptagen af förhaudlingarne i Andra Kammaren, tillåter
”n/Xws/®”3 att yttra några ord till försvar för Kung! Maj:ts pro tygsmateriel.

position i denna punkt.

(Forts.) Jag behöfver icke fästa kammarens uppmärksamhet, på, huru

ofantligt begränsade Kungl. Maj:t försökt göra anslagen till denna
hufvudtitel, då Kungl. Maj:t icke begärt medel till flera nybyggnader
än en half jagare samt tvenne 2:a klassens torpedbåtar
och härutöfver endast anslag till fullbordande af på stapeln stående
fartyg. Det förhåller sig så, att just i dessa dagar levereras
från Lindholmens mekaniska verkstad den senast beställda torpedbåten,
och sedan finnes ingen dylik under arbete utom den, som
tillverkas hos en fransk firma i Havre. Herrarne hafva också
sett af statsrådsprotokollet, huru långt vi stå tillbaka i fråga om
dessa torpedbåtar. Det kan då icke vara lyckligt, synes det mig,
att så begränsa anslaget, som utskottet velat göra. Jag erkänner
gärna, att utskottet i det hela behandlat hufvudtiteln ytterst välvilligt
och jag kan förstå, att när utskottet velat sätta ned anslaget,
detta berott på ekonomiska skäl. Afen jag kan icke tro,
att dessa skäl äro så starka, att man behöfver minska ett så litet
anslag som det nu omtvistade af endast 200,000 kronor. Jagfinner
det vidare icke heller vara rätt klokt att så fullständigt
utsluta allt byggande. Hittills har det varit flottans verkstäder,
som byggt de flesta torpedbåtarne. De sluta i nästa månad omändringen
af eu första klassens pansarbåt, men sedan finnes icke
något egentligen större arbete kvar, och det kan icke vara godt
att, da vi fått en stor och van arbetsstyrka, behöfva åter afskeda
densamma. Jag tycker detta vore så mycket mer betänkligt,
som erfarenheten från nu pågående krig visar oss, hvilken ofantligt
stor betydelse min- och torpedvapnen äga i våra dagar och
huru, såsom herr Almström riktigt framhöll, detta vapen är
mycket effektivt, relativt till kostnaden.

Jag får därför hemställa, om icke kammaren behagade finna
skäl att bifalla Kungl. Maj:ts förslag i denna punkt oförändrad t,
och tillåter jag mig framställa yrkande därom.

Herr Almström: Jag har efter hans excellens herr statsministerns
anförande icke mycket att säga. Jag skall endast
besvara den af den ärade talaren på jönköpingsbänken uttalade
förmodan, att en första klassens torpedbåt skulle kunna tjäna
till mönster för en andra klassens båt, därmed att jag, innan jag
här gjorde anmärkning mot utskottets motivering, hade hört mig
för på det sakkunnigaste håll, huruvida en första klassens torpedbåt
kunde tjäna till mönster för en andra klassens båt, och
därvid fått till svar ett obetingadt nej, med tillägg att utskottet
hade alldeles orätt.

Om nyttan och nödvändigheten af att skaffa oss detta jämförelsevis
billiga försvarsmedel, torpedbåtar, behöfver icke vidare

13 N:o 88.

Onsdagen den 20 April

ordas, och därför ber jag att få instämma i lians excellens herr Anslag till
statsministerns yrkande på bifall till Kungl. Maj:ts förslag. ”af^rifsfar9

tygsmateriel.

Herr Nyström, Johan Fredrik: Jag ber att få instämma (Forts.)
i de båda sista talarnes yttranden och skall endast tillägga ett
par ord.

Jag har visserligen icke rådgjort med några sakkunnige,
men redan såväl af statsutskottets utlåtande som af Kungl. Maj:ts
proposition framgår, att eu första klassens torpedbåt icke kan
tjäna till modell för en andra klassens båt, tv, såsom vi se af
utlåtandet, har marinförvaltningen, som ju bör sitta inne med
sakkunskap i frågan, föreslagit, att en första klassens torpedbåt
bör byggas utomlands och samtidigt andra klassens torpedbåtar
inom landet. Således har det icke föresväfvat marinförvaltningen
någon tanke på att den från utlandet intagna båten direkt skulle
tjäna såsom modell för våra inom landet byggda torpedbåtar.

Statsutskottets representant här i kammaren framhöll, att
det i alla fall blifvit så mycket beviljadt för flottan detta år,
men om vi se närmare efter hvad som blifvit beviljadt, tror jag
icke, att man blir så belåten, som han tyckes vara, ty af de sex
millioner, han framhöll såsom bevis på huru liberalt statsutskottet
varit, går större delen till fortsättande och fullbordande af påbörjade
byggnadsarbeten. Men jag kan icke finna, att det är
något att berömma, sig af att man anslår medel till fortsättande
af redan påbörjade arbeten. Det nya, som utskottet föreslagit,
är ingenting annat än påbörjandet af en jagare och en andra
klassens torpedbåt. Det gör tillsammans eu summa af 806,000
kronor. Det tycker jag icke är så synnerligen mycket, då det
gäller en så viktig sak som fäderneslandets försvar, och besynnerligt
förefaller det, såsom den föregående talaren nyss framhöll,
att man just nu, under ett krig som tyckes blifva en torpedbåtarnes
apoteos, passar på och drager in på denna utgiftspost.

Jag kan således icke annat än på det lifligaste tillstyrka det förslag,
som blifvit framställdt af de två föregående talarne.

Friherre Palmstierna: Jag vet icke, att statsutskottet försökt
att tillvinna sig eller begära beröm för sina tillstyrkanden,
utan det har gjort hvad det ansett vara lämpligt med hänsyn
till penningställningen.

Plans excellens statsministern sade visserligen, att 200,000
kronor icke var någonting vidare att tala om, men när man fann
af den budget som förelädes Riksdagen, att det var en ganska betydlig
brist, som, efter hvad jag vill minnas, — jag har nu icke
tillgång till siffrorna — på ena hållet utgjorde l1/* million och
på det andra hållet 3 Va millioner, hvilket senare belopp skulle
tagas från den egentligen för kaserner afsätta fonden, — fastän
Riksdagen icke sagt, att den skulle vara till kaserner — var det

N:o 88. 14

Onsdagen den 20 April.

Anslag till nödvändigt tillse, att utgifterna icke blefvo alltför stora. Jag
"aTkrifsfar9 påstå, att statsutskottet gjort sig förtjänt af beröm, men

tygsmateriel. när utskottet varit enigt om att bevilja 6 millioner, tycker jag
(Forts.) icke, att det är så litet.

Nu sade hans excellens statsministern att, om inga torpedbåtar
byggas på länge, blir det ingenting att göra på verkstäderna,
och den siste talaren sade, att hvad som beviljats till
nybyggnad är en obetydlighet, enär anslaget till större delen afsåge
fullbordande af redan beslutade fartyg. Men det är i alla
fall en anslagsfråga. Hade man pengar, då vore det ingen nöd.
Då behöfde man icke inskränka sig till en torpedbåt och en
jagare, utan kunde hafva tillstyrkt marinförvaltningens hemställan.
Men Riksdagen har flera år följt Kungl. Maj:ts åstundan att
bygga stora pansarfartyg, och dessa stora pansarfax-tyg kosta
många millioner, och det är det, som tager bort pengarna från
torpedbåtarna. Och på samma sätt är det med pansarkryssarna
— jag antager att de äro nödvändiga och nyttiga — men man
kan icke på samma gång bygga stora pansarfartyg och hafva
tillräckligt med pengar till en massa torpedbåtar. När som sagdt
Kungl. Maj:t begärt, att man först skall bygga stora pansarfartyg
och Riksdagen gått in på det, kan det icke vara Riksdagens fel,
om man icke samtidigt kan bygga torpedbåtar.

Jag hemställer om bifall till utskottets förslag.

Herr Benedicks: Den siste ärade talaren nämnde, att

det var uteslutande af hänsyn till budgeten som dessa indragningar
hade gjorts, och han talade om att statsbristen år 1902
uppgick till I1/* million och huru den skulle fyllas.

Ja, mina herrar, i fjol var man rätt bekymrad, när man kom
under fund med att man hade en brist på i Va million, då man
varit van vid öfverskott förut. Men i år skall väl denna siffra,
1V* milljon, icke kunna uppväcka några bekymmer, när vi veta,
att vi i stället hafva haft öfver åtta gånger så stort öfverskott i
fjol. Därför har man ingen anledning att från budgetens synpunkt
vara ängslig.

Här gäller det framför allt försvaret. Och i dessa tider, då
man icke vet, om man får behålla freden året ut, bör man vara
rustad, om man vill vara i fred.

Särskildt hvad detta vapen gäller, vill jag relatera ett yttrande
af en engelsk amiral, som fälldes till en af våra sjöofficerare,
som just ifrar för torpeden såsom vapen — det var redan
innan japansk-ryska kriget, — Den svenske officeren sade: »Om
vi hade 100 torpedbåtar, tror ni, att någon skulle vilja anfalla
oss? Skulle ni då vilja anfalla oss?» »Jag vore väl en tok, om
jag så skulle göra», svarade engelsmannen. Jag tror det är tillräckligt
afgörande med den kännedom man nu har, för att Riksdagen
i stället från sin sida kan hoppas och fordra, att Kungl.

16 N:o 38.

Onsdagen den 20 April.

Maj:t kommer med ökade anslagskraf just för detta vapen, som
tyckes liksom vara särskildt skapadt för Sveriges försvar.

Jag yrkar bifall till Kungl. Maj:ts framställning.

Öfverläggningen förklarades härmed slutad, hvarefter herr
talmannen i enlighet med därunder förekomna yrkanden gjorde
propositioner, först på bifall till hvad utskottet i den nu föiedragna
punkten hemställt samt vidare därpå att kammaren, med
afslag å utskottets hemställan, så vidt den skilde sig från Kungl.
Maj:ts i ämnet gjorda framställning, skulle bifalla denna framställning
oförändrad; och förklarades den senare propositionen
vara med öfvervägande ja besvarad.

Anslag till
nyanskaffning
af krigsfarti/qsmateriel.

(Forts.)

Punkterna 13—17.

Hvad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 18.

Ifrågasatt
anslag till

Kungl. Maj:t hade föreslagit Riksdagen att för anordnande "TZymiw,
af uppvärmning och belysning af beväringens beklädnadsförråds-ayfc^dnadshus
å Stumholmen i Karlskrona bevilja på extra stat för år 1905 förrådshuset^
ett anslag af 34,500 kronor.

a Stumliolmen
Karlskrona.

Utskottet hade på angifna grunder hemställt, att Kungl.
Maj:ts nu ifrågavarande framställning icke måtte af Riksdagen
bifallas.

Hans excellens herr statsministern Boström: Äfven i denna
punkt skall jag be att få anhålla om bifall till Kungl. Maj:ts
proposition. För min del tror jag, att denna fråga är viktigaie,
än man velat se den, ty om än den ifrågasatta anordningen icke
skulle vara så alldeles behöflig under fredstid, är den så mycket
nödvändigare vid mobilisering, och det är då af yttersta vikt, att
mobiliseringen kan fort verkställas. Herrarna veta att, når det
gäller mobilisering, är det flottan och kustfästningarna som få
mottaga den första stöten, och då är det af största vikt, att man
så fort som möjligt blir i ordning. Nu är det visserligen sant
att, om det blir fråga om mobilisering under den varma årstiden,
kan det nog gå som det nu är, men man måste vara beredd
på alla omständigheter, och om mobilisering skulle inträffa
under vintern, skulle det innebära en rätt afsevärd försänkning
i tid, om man icke har det arrangeradt så som Kungl. Maj:t föreslagit.
Vid sådana tillfällen är det alltid ondt om folk och därtill
stor brådska. Det låter sig icke då gorå, såsom det nu brukas,
att man för in alla beklädnadspersedlarna i särskild lokal
och uppvärmer dem under några dagar och sedan låter manska -

N:o 88. 16

Onsdagen den 20 April.

£2“Ä pet ikläda sis desamma. Därtill finnes icke tid då. Och det är
uppvärmning nätt UPP det farligaste, vi i vintertid kunna utsätta oss för, om
och belysning vi skulle hafva det så ställdt, att manskapet blefve förkyldt, och
af beklädnads- så, när man fått det om bord, finge lunginflammationer och dylika
förrådshuset åkommor. När man vidare tänker på att värdet af de i förrådet
i Karlskrona. befintliga persedlarna uppgå till ett mycket betydligt belopp, jag
(Forts.) troI öfver Va miljon kr., finner man hvilket relativt ringa belopp
34,500 kr. är, på samma gång det gifver förvissning om att, när
det gäller, hela utrustningen går ofantligt mycket fortare. Man
beräknar att, om värmeledning blir anordnad i förrådshuset, 175
man skola kunna på en timme ikläda sig kronans kläder, under
det att, om det skall ske i exercishuset, sedan kläderna blifvit
uppvärmda där, endast 75 man hinna beklädas på samma tid.

Nu har det sagts, att det icke skulle vara lämpligt att leda
in värmeledning i detta förrådshus, emedan det äfven inrymmer
förvaringsrum för salt kött, smör, sill, s. k. lakegods, men de
af herrarna som sett ritningarna veta, att meningen är att lägga
uppvärmningsapparaterna utanför förrådshuset och i motsatt ända
till lakegodsmagasinet och att därifrån leda in värmeledningsrören
till persedelförrådet. Jag tror icke, att det kan vara någon
den ringaste olägenhet af uppvärmningen för lakegodsmagasinet
och de varor som där förvaras.

Jag upprepar att med afseende på nödvändigheten att, om
det skulle gälla mobilisering, kunna få den att gå raskt, tror jag,
att anslaget är synnerligen behöfligt, och därför anhåller jag om
bifall till Kung!. Maj:ts proposition.

Friherre Palmstierna: Det är fråga om, att i beklädnadsförrådshuset
å Stumholmen i Karlskrona skulle anordnas värmeledning
för eu kostnad af 23,500 kr. samt införas elektrisk belysning
för en kostnad af 11,000 kr. eller tillsammans 34,500 kr.

Man har sagt att, då såsom nu i allmänhet sker, sjöbeväringen
rycker in i januari månad, kan man icke göra, såsom
man förut tänkt sig, att beväringen går in genom den ena gafvel
på förrådshuset, tager af sig de civila kläderna och hänger
upp dem på en krok, ikläder sig därefter flottans uniform och så
småningom går ut genom den andra gafveln. Detta kan icke
ske nu vidare utan men för hälsan, och därför borde man hafva
värmeledning, så att man kunde värma upp förrådslokalen till
en 10 ä 15 grader, och för att man må kunna använda det vid
en mobilisering, som kan ske nattetid, eller då det är mörkt,
borde det inledas elektriskt ljus för en kostnad af 11,000 kr.

Det första man måste tänka på härvid är, att beklädnadsförrådet
å Stumholmen är icke det enda beklädnadsförråd i Sverige.
Man har antagligen beklädnadsförråd för flottan äfven i Stockholm,
och vid alla regementen är det förråd, som äro kalla och
utan belysning. De äro i allmänhet inrymda på vindar eller

17 N:o 88.

Onsdagen den 20 April.

också i särskilda hus utan eldstäder. Nu komma infanteriets Ifrågasatt
värnpliktige att efter 1906 inkallas i februari månad, och således anslW till
blir det samma förhållande med dem. ochbelysning

Hvad nu fredsbehofvet beträffar, är det tydligt förenadt med afbeklädnadsbesvär,
men man kan taga kläderna och värma upp dem, det förrådshuset
går för sig. Och utskottet har icke kunnat underlåta att tänka “ Stumholmen
på att hela detta lakegodsmagasin, om det skulle blifva fråga*
att uppvärma murarne till eu 10 ä 15 grader, på längden skulle ^ r
lida men däraf. Och hvad inledande af elektriskt ljus beträffar
har en hel mängd myndigheter i Karlskrona sagt, att det går
mycket bra att, i stället för att inleda dylikt ljus för en kostnad
af 11,000 kr., köpa s. k. skottlampor, och då skulle man slippa
undan med en utgift af 800 kr. och få tillräckligt god belysning
ändå. Nu har hans excellens statsministern framhållit
vikten af de ifrågasatta anordningarna och att de särskildt vid en
mobilisering skulle vara en stor fördel. Ja, det är många saker,
som äro fördelaktiga, när det är godt om pengar. Men vid eu
mobilisering skall ju en mängd folk kallas in, hela stammen;
eu del finnes ju redan förut på platsen och hafva sina kläder,
antar jag, i ordning, om ock delvis i kalla förvaringsrum, men
under det de andra kallas in, hvilket ju alltid tar ett par dagar,
måtte man väl kunna hinna värma upp deras kläder. Jag tillåter
mig därför, då detta måste blifva ett prejudikat för att alla beklädnadsförråd
i landet skola blifva uppvärmda och försedda
med elektriskt ljus, hemställa om bifall till utskottets förslag.

Friherre von Otter: Det är mycket sant som den siste
ärade talaren sade, att det finnes många beklädnadsförråd inom
landet, som icke äro uppvärmda, men hans excellens statsministern
påpekade ju, att det är flottan, som i första rummet
skall mobilisera i händelse af krig, och därför ligger det synnerlig
vikt på att denna mobilisering kan ske så fort som möjligt.

Nu är det visserligen sant, att man genom att transportera beklädnadspersedlarna
från ifrågavarande förråd till de platser, där
manskapet har sina bostäder, såsom fartyg, kaserner, till exercislius
och så vidare, kan få persedlarna uppvärmda, men det kan
ju icke disputeras, att det är af synnerlig vikt, att manskapet
får sina persedlar så fort som möjligt, och transporten af 15 ä
20 olika slags persedlar för flera tusen man medför ofantligt
mycket bestyr, om det skall kunna göras utan att störa ordningen.
Och då nu förhållandet är det, att vid mobilisering
livarenda man är strängt sysselsatt äfven närmaste tiden förut,
är det tydligt, hvilket besvär som är förenadt med uppvärmningen.
Sålunda synes det mig ligga synnerlig vikt på att det
så ordnas, att utan fara för manskapets hälsa omklädnad må
kunna ske.

Det är sant, att det endast är vid mobilisering, som behofvet
Forsta Kammarens Prof. 1901. N:o 38. 2

N:o 88. 18

Onsdagen den 20 April.

Ifrågasatt verkligen framträder. Under fredstid kan det vara ordnadt så
uTvärmnina som ^ nu är’ men un^er mobilisering kan hela mobiliseringen
och belysning fördröjas mer än en dag, därigenom att det icke finnes uppaf
beklädnads- värmda lokaler, utan persedlarna måste transporteras.
förrådshuset Friherre Palmstierna yttrade, att i detta förrådshus funnos
i Karlskrona, förvarade äfven andra saker än beklädnadspersedlar, såsom lakeCForts)
gods, smör o. s. v., men jag kan upplysa om att murarna i

s'' detta magasin äro med säkerhet 3 fot tjocka och af gråsten, så

det är icke ringaste anledning att antaga, synes det mig, att
eldfara skulle uppstå af anläggningen.

På grund häraf skall jag för min del be att få instämma i
yrkandet på bifall till Kung!. Maj:ts proposition.

Friherre Palmstierna: Jag tillåter mig endast att emot
den siste ärade talaren anmärka att, äfven om murarna till lakegodsmagasinet
äro tre fot tjocka, torde det vara något ovanligt
att uppvärma murarna, då där finnes upplag innanför af saltadt
fläsk. I allt fall, hvad beträffar mobilisering, som framhållits
såsom den egentliga orsaken, vet man ju icke, om den ens kommer
att äga rum i Karlskrona, då det är starkt ifrågasatt att flytta
större delen af vår flotta till Stockholm.

Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, yttrade herr
talmannen, att beträffande föreliggande punkt yrkats, dels att
hvad utskottet hemställt skulle bifallas, dels ock att kammaren,
med afslag å utskottets hemställan, måtte bifalla Kungl. Maj:ts
i ämnet gjorda framställning.

Sedermera gjordes propositioner jämlikt dessa yrkanden, och
förklarades propositionen på bifall till utskottets hemställan vara
med öfvervägande ja besvarad.

Punkterna 19—.25.

Hvad utskottet hemställt bifölls.

Anslag till ett Punkten 20.
fast under vattenstorped-

XJti eu inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion
Oxdjupet (n:0 214) hade herr S. A. K. Natt och Lag in. fl. föreslagit, att
m. m. Riksdagen, för anläggande af fasta undervattenstorpedbatterier
såväl vid Oxdjupet som vid Stora inloppet till Karlskrona, ville
för år 1905 bevilja ett belopp af 900,000 kronor, med rätt för
Kungl. Maj:t att genast låta påbörja dessa arbetens utförande
samt af tillgängliga medel förskjuta det belopp, som härför kunde
erfordras redan under innevarande år, äfvensom vid anmälan af
detta beslut anhålla, att Kungl. Maj:t behagade låta omedelbart

19 N:o 38.

Onsdagen den 20 April.

påbörja och med största möjliga skyndsamhet fullborda ifråga- Anslag till ett

varande arbeten. under vattenstorpeabatteri

vid

utskottet hade i nu föredragna punkt hemställt, att herr Oxdjupet
Natt och Dags med flere ifrågavarande motion icke måtte af #»■ mRiksdagen
bifallas. (Forts.)

Herr von Möller: När förra året denna fråga var före,
framlades den i sammanhang med en ifrågasatt fördjupning af
Oxdjupet. Denna framställning afslogs af Riksdagen, och utskottet
har, såsom vi se, funnit sig föranlåtet att afstyrka den
af herr Natt och Dag m. fl. väckta motionen, emedan, som utskottet
säger, »någon fördjupning af omförmälda segelränna ej
nu är ifrågasatt», och det dessutom »icke synes tillrådligt, att
Riksdagen i frågor af den vikt och omfattning som den föreliggande
fattar beslut på framställning af enskilde motionärer».
Jag skall underlåta att kritisera utskottets motivering under förhoppning
att den utskottsledamot, hvilken jag gissar kommer
att försvara utskottet, far fram lika varligt i sitt försvar. Skulle
åter det motsatta inträffa, tror jag, att fullgiltiga anledningar
finnas att anfalla utskottet i denna punkt, ty dess motivering är,
därom äro vi nog alla ense, skäligen svag.

Hvad det beträffar, att det vore olämpligt att bifalla dylika
af enskilda motionärer väckta förslag, förvånar det mig att utskottet
vågar anföra detta skäl, då utskottet nog erinrar sig de
af herrar Wieselgren, Almström med flere väckta motionerna om
nyanskaffning af krigsfartyg och skjutgevär. Båda dessa motioner
biföllos af Riksdagen.

När återigen utskottet säger, att det icke är fråga om någon
fördjupning af segelrännan, och vill anföra detta såsom skäl för
afslag, förefaller mig äfven detta skäl vara ganska svagt. Den
ifrågavarande segelrännans nuvarande djup är 7,5 å 7,7 meter
vid »lägsta vattenstånd» och vid »medelvattenstånd» ökas djupet
med en half meter. På detta djup kunna slagskepp och pansarkryssare
af vida större cert än våra pansarbåtar passera förbi
fästningen. Jag behöfver nog icke fästa uppmärksamheten på,
hurusom det ganska ofta inträffar, att ett fartyg styr förbi fästningsverk
i trots af artillerield. Emot en sådan öfverraskning
vore nu meningen att detta torpedbatteri skulle blifva, jag vågar
säga det, ett absolut säkert värn. Den fulländning i mekanismen,
som de moderna torpederna nu besitta, gör deras träffsäkerhet,
helst vid ett så kort afstånd, som den smala segelrännan vid
Oxdjupet erbjuder, fullt betryggande.

Torpeden når här sitt mål 10—12 sekunder efter det den
afskjuta.

Jag skall tillåta mig att angifva några siffror, grundade på
fullt autentiska uppgifter om några fartyg tillhörande Östersjö -

N:o 88. 20

Onsdagen den 20 April.

Anslag till ett makterna. Vi hafva då först att bemärka följande ryska
fast under- fartyg;

ltatteiTvidi 3 slagskepp om 9,500 till 10,400 ton, djupgående 7 ä
Oxdjupet 7,3 meter,

m- m- 4 pansarfartyg om 4,792—5,000 ton, djupgående 5,2 ä 5,3,

(Forts.) i pansarkryssare om 6,675 ton, djupgående 6,3,

3 pansarkryssare om 4,472—6,136 ton, djupgående 7 ä 7,3,
samt vidare 5 pansardäckskryssare, som äfvenledes kunna
passera förbi Oscar-Fredriksborg.

Hvad beträffar de tyska fartygen, så hafva vi bland dessa
fyra 10,000 tons slagskepp, 7,5 meter djupgående, fyra 7,400 tons
slagskepp, 6,4 djupgående, ett om 5,200 tons och 6,4 djupgående,
åtta större pansarbåtar om 4,100 ton och allenast 5,3 djupgående
samt slutligen 9 pansarkryssare mellan 5,700 å 9,000 ton samt
med ett djupgående af mellan 6,3 och 7,3 meter.

Såsom herrarne finna af dessa siffror, förhåller det sig alldeles
icke så, som en del myndigheter påstått, att det ej föreligger
någon fara för öfverraskning. Dessutom skulle våra egna
pansarbåtar på Stockholms redd mota fienden, eftersom inga
slagskepp af större cert än våra egna skulle kunna komma in.
Jag tillåter mig då att göra en fråga: hvar befinner sig väl då vår
egen flotta? Är det icke högst antagligt, att den då redan ligger
instängd i vårt San Jago — Karlskrona? Åtminstone hysa många
bland våra sjöofficerare eu sådan farhåga. Herrarne hafva möjligen
sett en i dessa dagar utkommen broschyr, »Stockholm eller
Karlskrona?», som manar till skyndsamhet i afseende å den
ifrågasatta förflyttningen af vår flotta från Karlskrona. Huru
skall väl ett eller annat af våra små fartyg kunna erbjuda något
effektivt skydd mot öfverlägsna fientliga slagskepp och kryssare,
hvilka lyckats passera förbi fästningen, så länge vi sakna torpedbatterier
vid Oxdjupet?

Man vill nu påstå, att inloppet skall kunna försvaras medelst
försänkningar, och man har talat om att sänka ned några roslagsskutor,
men hvarifrån få vi dessa i en hastig vändning, och för
öfrigt, om vi än hade dessa på lager, så fordras det dock två
skutor stående öfver hvarandra i rännan, och så ha vi dessutom
korkat igen utloppet för våra egna fartyg.

Likaledes har det talats om att vi där skulle lägga ut lösa
minor. Men hvad sådana beträffar, veta herrarne väl, huru lätt
de kunna fiskas upp, »svepas» eller kontramineras o. s. v.; äfven
de äro alltså osäkra såsom försvarsmedel. Därförutom skulle då
behöfva vidtagas en mängd andra åtgärder, som under frågans
föregående behandling blifvit påvisade.

Nu säger man, att denna proposition borde hafva kommit
från regeringen. Jag har icke någon rätt att föra regeringens
talan, jag hoppas att den i dag skall tala själf. Men så mycket
torde man kunna få säga, att, då herr sjöministern själf var

Onsdagen den 20 April.

21 N:o 38.

med på riksdagsmännens utfärd till Oscar-Fredriksborg förliden Anslag till ett

söndag, borde detta väl tyda på, att han för sin del lifligt önskar,

att det föreslagna torpedbatteriet kommer till stånd. ”batteri^M

Af en talare på bohuslänsbänken framhölls förra året, då Oxdjupet
denna fråga var före, att det vore nödvändigt att ändra bestäm- *». mmelserna
rörande fri passage af främmande makters örlogsfartyg, (Forts.)
och jag tror mig hafva anledning att hoppas, att en sådan ändring,
hvars önskvärdhet vid samma tillfälle framhölls jämväl af flera
andra talare inom denna kammare, snart skall komma till stånd.

Som inom Andra Kammaren ett liknande yrkande kommer
att göras, anhåller jag: »att Riksdagen, för anläggande af fasta
undervattenstorpedbatterier vid Oxdjupet ville för år 1905 bevilja
ett belopp af 348,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att
genast låta påbörja dessa arbetens utförande samt af tillgängliga
medel förskjuta det belopp, som härför kan erfordras redan under
innevarande år, samt vid anmälan af detta beslut anhålla, att
Kungl. Maj:t behagade låta omedelbart påbörja och med största
möjliga skyndsamhet fullborda ifrågavarande arbeten».

Friherre Palmstierna: Den föregående talaren hotade med
att, ifall utskottets hemställan skulle med någon skärpa försvaras,
skulle han återkomma, och man brukar ju icke vara bortskämd
med, att icke talaren själf i sina anföranden använder rätt mycken
skärpa. Jag skall emellertid icke säga mera eller annat, än hvad
jag anser nödigt för försvaret.

Först vill jag då i afseende å själfva motionen säga, att jag
för min del tror, att den innebär eu oriktig uppfattning af ett
torpedbatteris verksamhet, och det kan ju också göra detsamma,
ty saken är hvad den är i alla fall. Det talas nämligen om
nödvändigheten att vid kustfästningar hafva ett passivt försvar,
starkt nog att hindra fartyg att passera förbi, och man har tagit
exempel från Amerika för att visa, att artillerielden för det ändamålet
ej är tillräcklig. Nu voro emellertid de amerikanska kanonerna
på den tiden någonting helt annat, än hvad kanoner nu
äro, om ock det är gifvet, att äfven under nuvarande förhållanden
det kunde inträffa, att ett starkt bepansradt fartyg, som går
mycket snabbt, icke skulle kunna hejdas af elden från en fästning.
Men hvad jag velat framhålla är, att ett torpedbatteri är
icke ett passivt utan ett aktivt försvar, medan återigen försänkningar
och utlagda minor äro ett passivt försvar. Att minor
särskildt tillhöra det passiva försvaret är väl alldeles tydligt, då
man däremot vid ett torpedbatteri, alldeles som vid kanoner,
skall ligga färdig och passa på, när det fientliga fartyget går
förbi; det är härvid alldeles detsamma, antingen man skjuter
med kanonkulor eller torpeder. Jag vill härmed icke hafva gjort
någon anmärkning mot den stora effekt, ett torpedbatteri kan

N:o 38. 22

Onsdagen den 20 April.

Anslag till ett gorå, tvärtom måste det ju anses mycket fördelaktigt att hafva
tÄ*to?rf-8&dana batteri

vid flen föregående talaren uppläste en lista på åtskilliga slagOxdjupet
skepp, som han antog skulle kunna passera genom försänkningm.
m. ärna. Jag har ock sett denna lista, men jag tviflan dock på, att

(Forts.) de skulle kunna göra detta. Han nämnde flera, hvilkas djup gående

varierade emellan 7, 7,3 och 7,5 meter. För min del
tror jag, att, då Oxdjupets nuvarande vattendjup i lyckligaste
fall •— eller olyckligaste, det beror på, huru man tar det — är
7,7 meter, men kan gå ned till 7 meter, och segelrännan dessutom
är tämligen smal, de större pansarfartygen ej skola riskera
att med full fart passera där förbi. Man får nog stryka åtskilliga
af de fartyg, som förekommo på herr von Möllers lista, den kan
nog vara tillräckligt fullständig i alla fall. Det förslag, Kungl.
Maj:t förliden riksdag framlade om ett torpedbatteri, var förbundet
med en fördjupning af farleden. Det blef då afslaget, och jag
tror, att man kan vara nöjd därmed, att försänkningarna icke
upptogos, så att rännan blef 10 meter djup, ty då hade den icke,
såsom nu, hindrat de stora pansarfartygen att komma in.

Nu har talaren gjort en högst betydlig inskränkning i motionen,
och vi hafva hört, att samma förslag skall förekomma i
Andra Kammaren. Denna inskränkning kunde motionären redan
från början hafva vidtagit; ty att föreslå ett torpedbatteri för en
kostnad af 348,000 kronor vid Oskar-Fredriksborg och sedan
säga, att man bör inrätta ett dylikt äfven vid Karlskrona, där
förhållandena dock äro så väsentligt olika, och utan att motionären
kunnat angifva hvarken hvar det borde förläggas, ej heller
kostnaderna därför, hvilka han på ett ungefär beräknar till ett
par hundra tusen kronor mera, detta synes mig dock vara ett
något ovanligt sätt att i Riksdagen handskas med befästningsfrågor.
Jag behöfver emellertid icke nu bemöta förslaget, i hvad
det rörde Karlskrona, utan skall för min del hålla mig blott till
Oskar-Fredriksborg och vill då säga, att saken är naturligtvis i
ett helt annat läge nu än förra året, då Kongl. Maj:t framlade
sitt förslag. Att torpedbatterier äro till nytta, tror jag är något,
hvarom man inom utskottet icke haft delade meningar, men utskottet
har ansett, att om deras inrättande här vore af nödvändigheten
påkalladt, torde regeringen icke underlåta att därom
göra framställning hos Riksdagen och söka erforderligt anslag.
Men man har icke funnit skål för Riksdagen att på framställning
af enskild motionär bevilja anslag för dylikt ändamål.

Jag framställer alltså om bifall till utskottets förslag.

Herr Sä ve: Det var med en viss förvåning jag genomläste
utskottets betänkande öfver förevarande punkt och fann, att det
icke var åtföljdt af någon reservation. Särskildt syntes det mig,
som om en reservation varit att vänta med afseende på motive -

23 N:o 38.

Onsdagen den 20 April.

ringen i sista delen, där det såsom ett skäl för afslag på niotio- Anslag till ett
nen framhålles, att »det icke synes tillrådligt, att Riksdagen i
frågor af den vikt och omfattning som den föreliggande fattar batteri vid
beslut på framställning af enskilda motionärer». Den förste Oxcljupet
talaren har redan berört den saken, men jag anhåller dock att >»■ m få

för min egen del inlägga en vördsam gensaga mot denna (Forts.)

utskottets uppfattning, alldenstund vi inom denna kammare visst
icke äro ovana vid, att enskilda motioner framkomma med yrkanden
på höjda försvarsanslag, liksom vi på den vägen äfven sett
betydliga extra anslag för försvarets stärkande beviljas af Riksdagens
kamrar, ja, till och med det betydligaste, som under de
senaste åren beviljats. Jag tror icke, att det vore politiskt klokt,
om kammaren lämnade detta utskottets yttrande utan gensaga,
ty sådana kunna ju förhållandena blifva, att det faller sig lättare
för en enskild motionär än för Kungl. Maj:t att vid en viss
tidpunkt framkomma med en motion om ett extra anslag för
försvaret.

Utskottet hänvisar till frågans behandling vid föregående
riksdag. Jag har läst igenom fjolårets förhandlingar rörande
denna sak och kan ej finna annat, än att den principfråga, som
då uppställdes, ej kom till något definitivt afgörande. Riksdagen
ställde nämligen frågan om torpedbatteriers anläggande vid OskarFredriksborg
i samband med den om en fördjupning af segelrännan
i Oxdjupet. Det var ifrågasatt att fördjupa segelrännan
så, att den kunde blifva användbar för handelsfartyg med så
stort tonnage, som för dessa ibland kan blifva behöfligt. Man
fann med hänsyn till försvaret olämpligt att göra en sådan fördjupning,
och då fördjupningen icke ansågs lämplig, ansågs det
icke heller lämpligt att bevilja anslag till torpedbatteriet. Nu
framlägges åter principfrågan för oss, och den ställer sig så:

Huru långt skall intresset för försvaret få stå tillbaka för »erforderliga
åtgärders vidtagande» för understöd af näringar och industri,
eller huru långt skola industriens och näringarnas anspråk
få gå utan att tillbakavisas af försvarsintresset? Jag tror, med
den erfarenhet vi hafva från föregående riksdagar, att de finansiella
och industriella intressena äro så starka, att de militära
intressena oftast få gifva vika för dem. Så var förhållandet, då
beslutet fattades om banan Gellivarc—Ofoten. Det framhölls ju
då, att denna banas sträckning i Norrbotten skulle medföra fara
för försvaret. Det hjälpte icke, banan beslutades, men en nödvändig
följd häraf blef, att man måste stärka försvaret, och så
begynte Boden anläggas. Ett par år senare förelåg en proposition
om beviljande af koncession till en järnväg, Svappavaara—
Kiirunavaara. Jag tillät mig uttala mina betänkligheter med afseende
å denna koncession, därför att den öppnade en väg genom
eu öde mark, hvarigenom en förbindelse skulle vinnas mellan
Kiirunavaara å ena sidan och Svappavaara och Pajala vid Torneå

N:o 38. 24

Onsdagen den 20 April.

Anslag till ettalf å andra sidan, och härigenom en möjlighet skulle beredas
vatUnstorped-för eu flankering af Boden, och samma betänklighet uttalades af
batteri vid kammarens vördade ledamot Gunnar Wennerberg, hvars röst då
Oxdjupet för sista gången, tror jag, hördes inom denna församling. Det
m. m. hjälpte icke, koncessionen beviljades, och så kommer det nog

(Forts.) också att gå med frågan om fördjupningen vid Oskar Fredriks borg.

Merkantila och handelsmaritima intressen skola låta sig
angeläget vara att arbeta för segelrännans fördjupande, så att
fartyg, som fordra ett vatten af ända till 10 meters djup, skola
kunna komma fram till Stockholm. Det finnes starka kraf på
sjöfartsnäringens understödjande, och deras berättigande här äro
till fullo erkända utaf de maritima myndigheter, hvilka yttrat
sig i frågan, chefen för marinförvaltningen och chefen för flottans
stab. Jag tror sålunda, att det skäl, som förlidet år framhållits
mot uppförandet af torpedbatteriet, att ett fördjupande af segelrännan
vid Oxdjupet icke vore lämpligt, i själfva verket icke
allt framgent kan fasthållas.

Att statsutskottet afstyrkt motionärernas framställning om
anslag för uppförande af ett torpedbatteri i Karlskrona, finner
jag helt naturligt, alldenstund här icke föreligger något som helst
kostnadsförslag. Men å andra sidan finnas förhållanden, som
kunna göra, att man icke bör bortse från den gamla satsen:
ruter arma silent leges, och jag undrar, om vi icke befinna oss
just nu i ett sådant förhållande. Vi äro visserligen icke själfva
i krig, men krig pågår i en annan trakt af världen; ingen kan
säga om eller huru det skall kunna begränsas, eller hvilken dess
utgång månde blifva, men allt tyder på, att det kommer att
blifva långvarigt, och ingen kan därför förutse de eventualiteter,
detta krig kan föra med sig, lika litet som de större eller mindre
svårigheter, som kunna möta oss vid värnandet af vår neutralitet.
Särskilt med hänsyn härtill skulle jag på det högsta önska, att
något redan nu gjordes för att bättre skydda inloppet till Karlskrona,
men då den förste talaren icke vågat framställa något
yrkande i den vägen, anser jag det icke heller värdt för mig att
göra det, utan förenar jag mig därför om det yrkande, som han
gjort, om bifall till det begärda anslaget för inrättande af ett
torpedbatteri vid Oskar Fredriksborg.

Innan jag slutar, vill jag, ehuru jag icke är militär och således
saknar detaljerade insikter på detta område, göra några
anmärkningar mot hvad den ärade statsutskottsledamoten yttrat
till försvar för utskottets betänkande. Han framhöll nämligen
mot motionärernas påpekande af lättheten för ett örlogsfartyg att
ånga förbi ett fästningsverk samt deras erinringar om förhållandena
under det Nord-Amerikanska inbördeskriget, att kanonerna
äro annorlunda nu än då. Det är sant, men pansaret är ock
annorlunda nu än då, allra helst på den tiden endast undantagsvis
existerade något pansar, såsom visserligen förhållandet var

25 N:o 38.

Onsdagen den 20 April.

under den bekanta striden emellan Merrimac och Monitor. Den^Io<H*«etf
ärade talaren framhöll vidare, att detta torpedbatteri i sjaltva vJattenstorped.
verket icke blott befordrade ett passivt, utan äfven ett aktivt batteri vid
försvar, och här vore blott fråga om ett passivt. Jag fattar ej Oxdjupet
detta yttrande, ty enligt mitt förmenande ligger väl ett torped- >«• »»•

batteris styrka just däruti, att det på samma gång utgör ett både (torts.)

passivt och aktivt försvar, hvilket väl torde vara eu synnerligen
stor fördel.

Herr Almström: De skäl jag ämnat framföra för samma
yrkande, som den förste talarens, hafva af honom nästan i sin
helhet redan angifvits, så att jag skall inskränka mig blott till
några korta uttalanden.

Jag vill då emot utskottets motivering bedja att få anmärka,
att, om utskottet också är af den åsikten, att enskilda motionärers
förslag i fall som detta icke böra beaktas, det dock borde ihågkomma,
att motionärernas förslag var framlagdt af Kungl. Maj:t
under förra riksdagen och således kunde med skäl antagas hafva
Kungl. Maj:ts sanktion. Jag vill vidare bedja få påminna, att,
då den ärade talaren på jönköpingsbänken gjorde några jämförelser
mellan vanliga minor och torpedbatterier, effektiviteten
af torpedbatterierna lärer vara mycket större än den af minor,
som dessutom medföra icke obetydlig fara för sjöfarten i allmänhet.
Så länge inloppet till Stockholm icke är skyddadt åt
någon yttre försvarslinje, kan man tänka sig en öfveirumpling
med ett så öfverlägset antal fartyg, att vår flotta icke kan upptaga
striden med någon utsikt till framgång, utan blir tillbakadrifven;
och äfven med det nuvarande djupet kan största delen
af de fartvg, som den förste talaren omnänxle, passera Oxdjupet.

Af de redan här omnämnda ländernas krigsfartyg har det ena
för närvarande icke mera än fyra stycken, som äro omkring 7
meter djupgående och af det andra landets fartyg gå fyra stycken
öfver 7 meter djupt och nio emellan b,3 och i ,3 meter. Alla do
öfriga, 22 på det ena hållet och minst 13 på det andra, kunna
passera med det djup, farleden nu har.

Att farleden behöfver fördjupas, därom behöfver ingen tvekan
uppstå. Sjöfarten gestaltar sig allt mera så, att större fartyg
måste användas, och det blir ett oafvisligt villkor att bereda tillfälle
för dem att komma in till Stockholm. Men innan en fördjupning
sker, bör detta torpedbatteri finnas. Det kan icke dröja
länge, innan krafvet på segelledens fördjupande blir så starkt,
att det icke längre kan tillbakavisas, och man bör begagna liden
för att få de skyddsmedel, som äro nödiga, i ordning.

Det yttrades vid en diskussion i ett annat ärende, att det
funnes åtskilliga hål uti eu författning, hvilka borde stoppas till.

Om jag får använda detta yttrande på förevarande fall, vill jag
säga,'' att här finnas nog liera hål än detta, som behöfva till -

N:o 88. 26 Onsdagen den 20 April.

Alfa$tunder^ stoPPas’ men detta är kanske det viktigaste och största af dem
i-atterustorped- a^a'' lSäger kanske, emedan vi hafva en annan farlig punkt,

batteri vid som märkvärdigt nog ännu icke synes hafva blifvit beaktad.
Oxdjupet nämligen Erstavik; den fara, som därifrån under ett krig kan
m. m. drabba Stockholm, inses deraf, att afståndet icke är större än

(Forts.) att med modernt artilleri Stockholm därifrån kan skjutas ned.

Jag har velat inflika detta såsom en påminnelse, att äfven vi
civile tänka öfver hvad som bör göras till vår hufvudstads skydd.

Nödvändigheten att söka skydda Stockholm på de mest blottställda
punkterna är väl så stor och trängande, att frågan om
tilltäppande af de farligaste inloppen nu icke bör uppskjutas.
Jag säger såsom den siste talaren, att det hade varit önskvärd!,
om vi på samma gång kunnat få inloppet till Karlskrona någorlunda
skyddadt, men då ett yrkande i denna riktning antagligen
icke har utsikt att lyckas, heder jag att få inskränka mig till
att yrka bifall till det förslag, som af herr von Möller blifvit
framlagdt.

Herr Benedicks: I slutet af förra året sammanträffade jag
med eu marinofficer. Han omtalade för mig ett förhållande,
som jag då knappast ville tro på, oaktadt han var en särdeles
tillförlitlig man, det förhållande nämligen, att en mörk natt,
hvilken som helst, kunde eu främmande flotta tränga in vid
Karlskrona, tränga in i Stockholms skärgård och lägga sig på
strömmen. Jag har hört efter på andra håll; förhållandet är
sant. Vi hafva ingå medel för att förhindra ett sådant tilltag.
Så hafva vi behandlats af regeringen i år! I fjol kom den fram
med ett förslag i ämnet; det möttes af oförstående inom Riksdagen,
men därför att det då föll, har intet annat förslag framkommit
i år. Statsutskottet tillåter sig att tala om, att man icke
bör följa enskilda motionärer i sådana fall. Men, mina herrar,
denna framställning har ju föregåtts af en kunglig proposition.
Om icke Kungl. Maj:ts regering har upptagit frågan ånyo, må
det väl vara rätt utaf eu enskild motionär att upptaga den. Bör
man förminska denna saks betydelse? Ser man icke, att det är
möjligt att försvarsåtgärderna så hastigt behöfvas, att man icke
vet af det på förhand. Så är det, mina herrar, i dag lika väl
som någonsin förut, Vi behöfva endast tänka på, att 1808 intågade
eu armé i Finland utan föregående krigsförklaring; 1878
års krig började på samma sätt, utan krigsförklaring; innevarande
års krig har äfven börjat utan formell krigsförklaring. Men vi
hafva på dessa förhållanden ännu mera pekande exempel. Man behöfver
endast tänka på engelsmännens anfall 1801 på Köpenhamn,
på 1807, då de togo hela den danska flottan. Är det skäl att vi
skola fortfarande befinna oss i ett mot öfverrumpling alldeles försvarslöst
läge? Är det att undra på, att denne motionär, som är
sakkunnig och känner behofvet, upptager denna fråga? Jag hade

27 N:o 38.

Onsdagen den 20 April.

väntat, att regeringen icke skulle hafva lämnat initiativet i denna Andag Ull ett
fråga ifrån sig. Det är icke blott fråga om försvaret för hufvud- v^mustorped.
staden, det är äfven fråga om försvaret af den station, där en batteri vid
så stor del af vår flotta ligger, nämligen Karlskrona. Det säges, Oxdjupet
att i detta hänseende finnes ingen utredning. Ja, den har icke *«• minkommit
till statsutskottet ännu, men jag har från säkert håll (Forts.)
hört, att utredning är gjord, och att denna utredning slutar på
eu summa af 520,000 kronor för Karlskrona. Sammanlagdt med
348,000 kronor för försvaret för Stockholm, utgör beloppet af
kostnaderna således 868,000 kronor. Det är därför, som jag med
ganska stor trygghet vill ansluta mig till motionen i sin helhet,
som framhåller, att det bör beviljas ett belopp af 900,000 kronor
»med rätt för Kungl. Maj:t att genast lata påbörja dessa arbetens
utförande samt af tillgängliga medel förskjuta det belopp, som
härför kan erfordras, redan under innevarande år, samt vid anmälan
af detta beslut anhålla, att Kungl. Maj:t behagade låta
omedelbart påbörja och med största möjliga skyndsamhet fullborda
ifrågavarande arbeten».

Friherre Gripenstedt: Förra året, när denna fråga om

torpedbatterier var på tal, stod den i samband med förslaget om
fördjupning af segelrännan till Stockholm. Därom har redan
erinrats. Fördjupningen af segelrännan afslogs hufvudsakligen
på grund af försvarsskal och torpedbatteriet förföll på samma
gång. Nu, då det endast är fråga om torpedbatteriet, kunde det
således synas, som om alla försvarsvänner borde vara eniga uti
att tillstyrka detta, men det är dock icke så. Det har invändts
emot utskottet, att enskilda motioner hafva förr godkänts af
kammaren och att det har beviljats stora anslag till försvarsändamål
på grund af enskilda motioner. Detta är sant, men man
har på senare tiden blifvit mera betänksam och har kommit till
insikt om, att det kräfves mera planmässighet och äfven sparsamhet
beträffande försvarsväsendet. Med sparsamheten må det
kanske vara mindre konsekvent här i kammaren, men planmässigheten
tror jag vi böra vidhålla. Om dessa torpedbatterier, som
i och för sig otvifvelaktigt äro önskvärda, skulle komma till stånd,
anser jag sålunda, att, innan man beslutar en sådan sak, man
borde hafva klart för sig, att det existerar några verkliga planer
för försvaret af Stockholm och Karlskrona, tv med torpedbatterierna
är nog icke allt beställdt. borra aret, då det var tal härom,
framhölls beträffande Stockholms försvar åt sjösidan, att det vore
önskvärdt, om en yttre fästnings- och minlinje anladcs, samt att
förordningen, som tillåter främmande krigsfartyg att inlöpa utan
anmälan, skulle revideras. Så vidt jag vet, hafva inga åtgärder
i dessa hänseenden blifvit vidtagna. V isserligen yttrade den
förste talaren, att han trodde, att rörande de utländska krigsfartygen
någon ändring vore förestående. Jag vet intet därom.

N:o 38. 28

Onsdagen den 20 April.

AAS^ttDr sis,te talareu yttrade angående Karlskrona, att det finnes
vattemtorped- Plauerfor både torpedbatterier och allt annat sådant. Det är
batteri vid 3U löjligt, men jag skulle önska någon officiell bekräftelse därpå
Oxdjupet Jag begär nu visserligen icke att erhålla några detaljer — jag
n? T\ *r,°r tvärtom, att detaljer om våra fästningars tillstånd och behof
or s'''' lck° höra alltför mycket offentliggöras — men innan man kan
tillstyrka dessa torpedbatterier, skulle jag verkligen vilja hafva
en försäkran, att några utarbetade förslag för Stockholm och
Karlskrona finnas.

För att nu återkomma till plaumässigheten vill jag visst icke
gifva Kungl. Maj:t någon komplimang för planmässighet i afseende
a försvarsväsendet i allmänhet; men jag vågar påstå, att skall
någon sådan ernås, måste det ske genom Kungl. Maj:t; genom
enskilda motioner kan det icke gå. Riksdagen har, då fjärde
hufvudtiteln behandlades, med anledning af herr Öarlheim-Gyllenskölds
motion, uttalat eu förhoppning, att Kungl. Maj:t skulle
\ idtaga åtgärder för att åstadkomma mera planmässighet ocli
samarbete mellan försvarsväsendets olika grenar. Ehuru detta
uttalande icke fick form af en skrifvelse, är jag dock öfvertygad
om, att Kungl. Maj:t kommer att taga denna sak i allvarligt
öfvervägande och att Riksdagens önskemål så mycket som möjligt
kommer att beaktas. Men om nu Riksdagen — jag talar
da icke om Första Kammaren utan om Riksdagen i sin helhet
— genom afprutningar på fjärde hufvudtiteln försvagar en redan
! sig själf svag arméorganisation, om bemanningen på våra krigsfartyg
försvåras genom att sjömanskåren blir för kngpp och om
Riksdagen däremot beviljar anslag till torpedbatterier, icke kan
detta befordra planmässighet.

Oaktadt jag har sympatier för motionens syfte, måste jag,
hen talman, på anförda skäl yrka bifall till utskottets förslag.

Herr Almgren: Det är ett yttrande af friherre Palmstierna,
som uppkallat mig, och som jag såsom stockholms-representant
icke kan låta passera utan protest. Han yttrade, att det var eu
lycka, att man i fjol afslog förslaget om upprensning af Oxdjupet,
och han hoppades, att det skulle dröja länge, innan en sådan
upprensning företoges.

För Stockholm är det emellertid af största vikt, att detta
förslag kommer till utförande så fort som möjligt. — Här har
ledan framhållits, att det icke endast för Stockholms handel och
sjöfart, utan för handeln i sin helhet skulle vara af stor nytta
om eu fördjupning af Oxdjupet ägde rum. I fjol anfördes" det
många goda skäl för en dylik åtgärd, och de skälen hafva sedan
dess icke försvagats, utan hafva tvärtom vunnit i styrka. Redan
den omständigheten talar därför, att vår handelsflotta äfven under
sista året ökats med större och mera djupgående fartyg. Dessutom
har man med glädje sett, att på senare tiden anordnats

29 N:o 38.

Onsdagen den 20 April.

direkta trader på transatlantiska hamnar, och det är att hoppas, Anslag till ett
att de skola mer och mer utvecklas. Men det är då också att ^temtorpedhoppas,
att Stockholm såsom hamn skall blifva tillgodosedt såsom batteri vid
utgångspunkt för sådana trader, men för dessa trader erfordras Oxdjupet
i allmänhet större fartyg än som nu kunna passera Oxdjupet med »»• mfull
last. Om man bibehåller det nuvarande djupet i segelleden, (Forts.)
afsäger man sig således denna fördel. Dessutom ber jag få fästa
herrarnes uppmärksamhet på, att det här gäller icke endast
Stockholm utan ett flertal provinser i väster och norr, som hafva
sin import öfver Stockholm; och det är icke endast fråga om
att söka göra importen så obehindrad som möjligt, utan äfven om
att bereda en förmånlig och oförhindrad export. Stockholms stad
har vidtagit åtgärder för att underlätta exporten af malm och
vid Värtahamnen gjort anläggningar i sådant syfte. Men denna
malmexport fordrar särskildt stora och djupgående fartyg, och
det vore bedröfligt, om den gjorda början skulle hindras i sin
utveckling genom att denna upprensning af Oxdjupet skulle upp-‘
skjutas till en aflägsen framtid. Och för att denna upprensningskall
komma till stånd är första villkoret, att ett torpedbatteri
anbringas. Man kan icke säga, att denna fråga icke är utredd.

Den blef fullt utredd genom Kungl. Maj:ts förslag i fjol. Den
siste talaren har äfven erkänt, att den är eu värdefull detalj af
försvaret, som han för sin del icke skulle vilja motsätta sig, ehuru
han fordrade att fullständiga planer öfver hela linjen först skulle
framläggas. Jag tror, att det vore att gå för långt att, innan man
vidtager denna från många synpunkter högst nödvändiga åtgärd,
fordra, att fullständiga planer framlades. Det skulle nog dröja
bra länge innan sådana planer hunnit pröfvas och leda till beslut.

Då enligt min tanke motionen i den form, den nu framställts
af herr von Möller, i alla afseenden bör kunna antagas af Första
Kammaren, beder äfven jag för min del att på det lifligaste få
yrka bifall till herr von Möllers förslag.

Friherre Klingspor: För det första ber jag få lämna mitt

erkännande åt den kärlek till sparsamhet, som statsutskottet gifvit
uttryck åt och som Riksdagen naturligtvis måste känna sig tillfredsställd
med, synnerligast i en sådan tid som denna, då sparsamhet
verkligen är af nöden. Men det är i detta som i andra
fall, att frågan gäller, på hvilken punkt man skall spara i främsta
rummet, och det kan hända, att man trots all önskan att spara
ändå måste utveckla en viss liberalitet.

När vi i söndags voro på Oscar-Fredriksborg, fingo vi ju
tillfälle att se förhållandena där. Jag lade då märke till, att
bakom ett af batterierna lågo upplagda flera grofva kanoner,
som voro mycket dyrbara och som tillhört den montering som,
efter hvad jag tror, för ett tiotal år sedan blifvit gjord. Dessa
representerade mycket stora kostnader och hafva först under

N:o 38. 30

Onsdagen den 20 April.

Anslag till ett gista tiden utbytts mot mera moderna. Kostnaderna voro mycket
vatteiZ^ed- mål^a g&nger större än den kostnad, som här är i fråga.

batteri vid Uet framhölls åt, jag kan säga, alla som voro sakkunniga —
Oxdjupet och på en sådan plats träffar man många sakkunniga, då de
m. m. som äro där äro mycket införlifvade med hvad behofvet kraf
(Forts.) ver för ett effektivt försvar — det framhölls enstämmigt, att
undervattenstorpedbatterier skulle vara det mest effektiva försvaret
för denna plats. Och icke nog därmed, det är nödvändigt
därför, att det annars använda sättet att begagna minor i
trafikleden för att hindra främmande fartyg att inlöpa medför för
det första en mycket stor risk, såsom det nu pågående kriget
mellan Japan och Ryssland till fullo visat; det kan nämligen
vara ett tveeggadt svärd, som kan blifva lika farligt för en själf
som för fienden. Väderleks- och isförhållanden inverka dessutom,
så att verkan af dessa minor kan vara ganska oviss,
under det att med undervattenstorpedbatterier man kan vara
fullt säker, att de på ett effektivt sätt fylla sin mission. Dessutom
hafva dessa den fördelen, att sedan de en gång blifvit nedlagda,
medföra de inga driftkostnader eller åtminstone synnerligen
obetydliga sådana. Således kan man säga, att det ur ekonomisk
synpunkt är vida att föredraga att anlägga sådana batterier
framför att påkosta åtgärder, som medföra årligen återkommande
driftkostnader till stora belopp. Öfver allt detta kände
jag mig så hänförd, att jag erfor eu något likartad känsla som
den där regementschefen, då han första gången hörde en bastuba
och blef högst förtjust och tyckte, att det var ett så förträffligt
instrument, att man blott borde hafva bastubor. Det är
nog icke endast här vi behöfva dylika batterier, utan vid Karlskrona
och Göteborg, och för öfrigt på sådana platser, där naturförhållandena
göra, att sådana anläggningar kunna och böra ske.
Och när de kunna anläggas för billigt pris, blir effektiviteten
vida större än på något annat sätt, ty man vet, att äfven de starkaste
krigsfartyg äro ömtåliga under vattenlinjen, så att hvarje
anfall där är fullt effektivt äfven på de allra starkaste. -För min
del är jag således fullt öfver ty gad om lämpligheten af en dylik
anläggning vid Oskar-Fredriksborg, och det har enstämmigt uttalats,
att den därstädes är gynnad af de yttre förhållandena.
Kostnadsförslaget, som af Kung!. Maj:t upprättats, stannade vid
348,000 kronor, och vi hörde af herr Benedicks, att en liknande
anläggning vid Karlskrona skulle kosta omkring 150,000 kr. mera;
vi kunna således se, att de yttre förhållandena här äro mycket
gynnsamma för anläggning af fullt verksamma torpedbatterier.

Äfven om man, såsom naturligt är, besjälas af känslan att
här är fråga om ett fullt modernt stridsmedel och med kännedom
om, att det pågående kriget visat, huru synnerligen effektivt
det är, kanske man dock icke bör klandra statsutskottet, att det
på grund af föreliggande motion, som hade sin brist däruti, att

31 N:o 88.

Onsdagen den 20 April.

den icke var fullt utarbetad, kände sig intagen af en önskan att Anslag till ett
åstadkomma en besparing. Men om Riksdagen i dag antager J^temtwpedförslaget
rörande Oscar-Fredriksborg, så har man den fördelen, batteri vid
att hafva undangjort något, om vid en kommande riksdag från Oxdjupet
Kungl. Maj:ts sida förslag framkommer om dylika anläggningars m- mtillgodogörande
för försvaret. (Forts.)

Jag ber att på det lifligaste få instämma uti och yrka bifall
till det af herr von Möller gjorda yrkandet och afslag på utskottets
hemställan.

Friherre von Otter: Vikten och betydelsen af torpedbatterier
vid fästningar kan ej disputeras; den är alldeles ovedersäglig.

Det är endast frågan, om det nu är en lämplig tidpunkt att anlägga
sådana, Frågan om torpedbatteri vid Oskar-Fredriksborg
är alls icke ny. Redan för omkring 25 år sedan anskaffades
en torpedtub för att anbringas där, men skälet hvarför den då
ej genast anbragtes var, att detta torpedvapen utvecklade sig
oupphörligt så, att det från den ena dagen till den andra icke
var detsamma. Nu tyckes man ju hafva kommit till en tämligen
säker punkt i detta afseende. Det var också med hänsyn
härtill, som Kungl. Maj:t förra året fann sig föranlåten att föreslå
anbringandet af ett torpedbatteri på Oskar-Fredriksborg, och det
förhållande, hvarom man här erinrar, nämligen att det då sattes
i samband med ett fördjupande af försänkningen, får väl ej
tagas såsom något bevis på att icke Kungl. Maj:t fortfarande
skulle anse, att ett dylikt batteri vore af största betydelse. Man
får väl snarare anse förhållandet vara det, att om denna fördjupning
af försänkningen ägde rum, så var det alldeles nödvändigt
att, så fort ske kunde, anbringa ett dylikt batteri.

Jag tror således, att det icke kan vara något tvifvel om, att
ett sådant batteri bör anbringas på Oskar-Fredriksborg, men huruvida
det nu skall ske genom ett bifall till det af den förste
talaren gjorda yrkandet eller om man skall afvakta ett ytterligare
förslag från Kungl. Maj:t, det kan jag lämna därhän. För
Oskar-Fredriksborg är ju en plan utarbetad, och således kan det
ej vara någon risk för kammaren att antaga herr von Möllers
förslag, men hvad det beträffar att nu genast, innan något förslag
är utarbetadt, antaga ett sådant förslag, som det nu framlagda
för Karlskrona, torde det väl vara något förhastadt. Vid
Karlskrona äro förhållandena väsentligen olika mot vid Oskar-Fredriksborg.
Vid Oskar-Fredriksborg är stranden vid fästningen mycket
brant, men vid Karlskrona är det mycket långgrund^ och det
kommer säkerligen att kräfva högst betydliga kostnader — långt
mera än hvad motionären i Andra Kammaren har beräknat -—
för att kunna anlägga ett torpedbatteri där. Det lämnar jag nu
emellertid därhän. Jag vill ej göra något yrkande, men jag

N:o 38. 32

Ondagen den 20 April.

Anslag till ett anser, att man icke för närvarande rimligtvis kan besluta något
fast under- ansiag till ett torpedbatteri vid Karlskrona.

1 batteri''''vid En ärad talare här framhöll, huruledes han hade hört, att
Oxdjupet en sjöofficer — om denne sjöofficer var svensk eller utländsk,

m. m. nämnde han icke — ville taga på sig att nattetid — förmodligen

(Ports.) oafsedt om det var månsken eller ej — föra in en flotta ej blott
till Karlskrona utan äfven in i Stockolms skärgård, så att vi skulle
kunna få se denna flotta på Stockholms ström morgonen därpå.
Ja, den sjöofficer, som yttrat detta, han vore en alldeles ovärderlig
person att hafva för den, som möjligtvis kan hafva något
anslag mot Sverige, och äfven i andra afseenden så torde denne
person besitta egenskaper, som knappast någon annan. Jag har
också något litet försökt att gå i mörker i våra skärgårdar.
Riskabelt är det ju alltid, men inom ett försvaradt område kan

ingen — det vågar jag påstå — som har att ansvara för en så

dyrbar egendom, med den ovisshet om verklig framgång i hvad
han har för afsikt att företaga, som här måste råda, våga ett
sådant försök. Det tror jag verkligen icke.

Jag har, herr grefve och talman, icke något yrkande.

Herr Boström, Filip: Då Kungl. Maj:t vid föregående års
riksdag föreslog beviljande af ett anslag af 348,000 kronor till
anläggande af ett torpedbatteri vid Oscar-Fredriksborg, tillät jag
mig i denna kammare mot ett enhälligt statsutskott yrka bifall
till detta förslag. Frågan föll. Den har ej i år åter upprepats af
Kungl. Maj:t, men en enskild motionär i Andra Kammaren har
väckt ett ännu mer vidtgående förslag i samma syfte. Nu häremot
detta motionärens yrkande den siste ärade talaren från
statsutskottet, friherre Gripenstedt, talat om, att man ej på grund
af enskild en motion bör bevilja ett anslag sådant som detta och
att man genom att göra det skulle komma att strida mot den
planmässighet, som i afseende å vårt försvar såväl till lands som
sjöss borde iakttagas. I likhet med honom anser jag visserligen,
att en sådan planmässighet är af den största betydelse och att
i detta hänseende åtskilligt är att erinra. Men med afseende å
det anslag, hvarom nu är fråga, tillåter jag mig fästa kammarens
uppmärksamhet på, att frågan om ett torpedbatteri vid OscarFredriksborg
blef af Kungl. Maj.t framlagd, sedan cheferna för
flottans stab och generalstaben enhälligt uttalat sig för lämpligheten
af att ett sådant batteri förlädes där. Jag kan således
icke finna, att den omständigheten, att en fråga, som förut är
fullständigt utredd, nu framlägges af en enskild motionär, bör
lägga hinder i vägen för beviljandet af anslag för densamma.

Nu har emellertid herr Benedicks på grund af motionens
andra del yrkat bifall äfven till denna del, det vill säga till ett sådant
batteri äfven vid Karlskrona, och detta med den motivering, att
han hade sig bekant, att en fullständig kostnadsutredning härom

Onsdagen den 20 April.

33 N:o 38.

nu skulle vara inlämnad till Kungi. Maj:t. För min del känner
jag ej, att så är förhållandet, och jag har ej heller hört, att det
från regeringsbänken bekräftats, men säkert är, att, äfven om ett
sådant kostnadsförslag under de sista dagarna till regeringen
inkommit, det dock icke kunnat undergå den granskning, som
jag anser vara absolut erforderlig, innan detsamma kan af Riksdagen
godkännas. Och för öfrigt föreställer jag mig, att så pass
storartade arbeten som dessa båda kunna vara ganska svåra att
samtidigt få utförda på så kort tid, som motionären och de talare,
som dela hans uppfattning, önska.

På grund af hvad jag nu anfört, tillåter jag mig att yrka
bifall till det af herr von Möller först gjorda yrkandet.

Herr Nyström, Carl: Det gäller således ännu en gång att söka
draga igenom en viktig försvarsfråga, som framkommit på enskildt
initiativ. ■ Ja, låt gå, om det ej kan ske på annat sätt! Ty jag
tänker, att hvar och en, som fick på stället studera frågan om
metoden för detta torpedförsvar vid Vaxholm, kom hem med en
bestämd behållning af detta besök. Man fick på platsen för sig
påvisadt, att där finns inga kanoner att demontera, ingen kanonservis
att skjuta ihjäl, intet manskap, som skall marschera upp
eller hämtas dit annorstädes ifrån, utan hela affären är en
eller två man, som sitta i ett skyddadt rum, ett klipprum,
och genom eu siktspringa reglera aflossande! af denna torped,
som har att passera ett så kort afstånd, att om den, såsom beräknadt
är, släppes ut, just när fartyget visar sig framför siktspringan,
så skall den träffa fartyget, innan det hunnit förbi.
Den verkar oberoende af mörker eller ljus, is eller öppet vatten,
skjutning eller anfall på annat sätt, och den finns alltid kvar som
en sista försvarsresurs af allra största värde. Hvad gäller det då?
— Jo, det gäller naturligtvis Stockholms intagande, och det beror
således på hvad man vill uppskatta en sådan olycka till. Jag tror,
att det skulle väga synnerligen tungt icke blott för Stockholm, utan
för hela landet, om ett sådant öde skulle öfvergå oss, att fientliga
fartyg helt lättvindigt skulle kunna gå fram genom detta inlopp
och utan vidare fullborda Stockholms ockupering. Jag måste
således på det allra bestämdaste tillstyrka beviljandet af detta anslag.

Men nu har den invändningen kommit fram, att hvilken
förmån denna metod har, den olägenheten har den dock, att den
ej är planmässig; det upprepas oupphörligt, att den icke öfverensstämmer
med den uppgjorda planen eller, öfver hufvud taget,
med någon plan. Ja, det kan ju kanske vara riktigt, men Gud
vet, om det ej är bättre att hafva försvar utan plan än plan
utan försvar.

Herr Benedicks: Då representanten på närkesbänken talade
om planmässighet, så lät det ju, som om det nu skulle
Första Kammarens Frat. 1904. N:o 38. 3

Anslag till ett
fast undervattenstorpedbatteri
vid
Oxdjupet
m. m.
(Forts.)

N:o 38. 34

Onsdagen den 20 April.

Anslag till ett vara fråga om en åtgärd af mycket stor beskaffenhet. Ja, vis fast

under- ser]j<ren är den stor i afseende å kostnaden, men icke behöfver

batteri vid det talas om att den är stor från den synpunkten, att det behof Oxdjupet

ves stora planer och att det skall vara planmässighet för att den

m. m. j ofrigt skall stämma med försvarsplanen. Jag tror, att det är
(Forts.) onödigt att se saken från den ståndpunkten.

Men sedan amiral von Otter yttrat sig om att anläggandet
af ett torpedbatteri vid Karlskrona möjligen vore förenadt med
större svårigheter, och då han icke ville förena sig med mig om
min framställning i detta syfte, så vill jag återtaga mitt yrkande
i denna del, oaktadt jag får säga, att jag väntat att först och
främst från honom få höra en försäkran afgifvas, att åt vår
marinförvaltning kunde med stort förtroende lämnas detta uppdrag,
utan att det förut skulle hafva ingående granskats af statsutskottet.

Friherre Palmstierna: Jag ber om ursäkt, att jag ytterligare
upptager herrarnes tid, men här hafva så många talare uppträdt
mot statsutskottet, att jag anser mig böra säga ännu ett par ord.

En talare gjorde en kraftig skildring öfver huru en fientlig
flotta inseglade en mörk natt här på Stockholms ström. Detta
har visserligen redan blifvit bemött af den talare, som här otvifvelaktigt
har den största erfarenhet i dylika saker. Han visade,
att detta företag är förenadt med högst betydliga svårigheter.
Men jag vill dock säga, att det är under denna mörka natt nödvändigt
att passa på, icke endast kanonerna, utan äfven torpedbatteriet,
ty hvarken torpedbatteriet eller kanonerna gå af af sig
själfva; utan jag förmodar, att det kommer an på påpasslighet,
om både det ena och det andra försöket skall kunna förebyggas.

Här har nämnts, att ett sådant torpedbatteri icke skulle
byggas, innan denna försänkning fördjupas, och denna fördjupning
har kraftigt framhållits af ett par talare, synnerligast från
Stockholm, såsom en sak, som i alla fall måste ske. Ja, det tror
jag är en sak, som man får sätta ett stort frågetecken för. Jag
är icke alls öfvertygad om att Riksdagen kommer att bevilja
penningar för att öppna inloppet till Stockholm, ty då tror jag,
att den mörka nattens faror lätt skulle blifva betydligt större än
de nu äro.

Jag tillåter mig framhålla, att när regeringen i fjol föreslog
ett torpedbatteri, så var det, så vidt jag kunde finna, därför att
om försänkningen fördjupades så mycket, så blef risken så betydlig,
att det blef en absolut nödvändighet att hafva ett torpedbatteri
där — något, hvari Kungl. Maj:t hade fullkomligt rätt.
Men däremot är det icke sagdt, att det är absolut nödvändigt
att hafva ett dylikt batteri, om icke försänkningen fördjupas, ty
genom en dylik fördjupning ökas naturligtvis faran kolossalt.
Kungl. Maj:t har visserligen utredt hvad det kostar att åstad -

Onsdagen den 20 April.

35 N:o 38.

komma detta batteri, men Kungl. Maj:t har icke alls sagt, att,
om försänkningen bibehålies, det skulle vara absolut nödvändigt.
Däremot har statsutskottet naturligtvis icke velat förneka vare
sig kraften af ett dylikt torpedbatteri eller att det kan vara önskvärdt
både på det ena och andra stället. Hvad Karlskrona beträffar
har herr Benedicks redan återtagit sitt förslag, hvarför
jag icke anser mig behöfva yttra mig därom, utan hemställer
blott om bifall till utskottets förslag.

Hans excellens herr statsministern Boström: Under debatten
har regeringen fått höra anmärkningar för att den icke i år återkommit
med förslag om anläggande af torpedbatteriet vid OscarFredriksborg.
För min del ber jag att få erinra om, att det är
mycket kinkigt att vara alla till lags. Man måste söka vidtaga
besparingar och se till att staten går ihop, och det är ju gifvet,
att då måste man göra inskränkningar, som visserligen ej alltid
äro önskvärda. Allt hvad som yrkas eller begäres kan ej alltid
ifrågasättas. Men när nu frågan ligger före om beviljande af
medel för ett torpedbatteri, så må jag säga, att det kan för regeringen
ej vara annat än synnerligen angenämt, om anslaget
beviljas, likasom det för försvaret är eu ovärderlig förstärkning.
Därför är det gifvet, att regeringen med största tillfredsställelse
skulle se, om detta förslag vunne kammarens bifall.

Här har talats om brist på planmässighet i försvaret och om
brist på samarbete mellan här och flotta. Jag tror, att detta är
ett obilligt tal. Jag vågar påstå, att det finnes fullständigt samarbete
mellan dessa båda delar af försvaret.

Det gjordes vidare af friherre Gripenstedt den anmärkningen,
att vi saknade nya bestämmelser om rättighet för främmande
krigsfartyg att löpa in i svensk hamn. Härvidlag ber jag få
nämna, att det ej skall dröja många veckor, innan en författning
härom kommer till synes, hvilken jag hoppas skall blifva
tillfredsställande för alla.

Det var endast dessa upplysningar jag ville lämna.

Ofverläggningen ansågs härmed slutad, hvarefter herr talmannen
yttrade, att beträffande nu föredragna punkt yrkats, dels
att hvad utskottet hemställt skulle bifallas, dels ock, af herr
von Möller, att Kammaren, med afslag å utskottets hemställan,
måtte bifalla den i ämnet väckta motionen, så vidt den afsåge
anläggande af ett fast undervattenstorpedbatteri vid Oxdjupet
och beviljande därför af 348,000 kronor.

Härefter gjordes propositioner jämlikt dessa yrkanden och
förklarades propositionen på godkännande af herr von Möllers
yrkande vara med öfvervägande ja besvarad.

Anslag till ett
fast undervattenstorpedbatteri
vid
Oxdjupet
m. m.
(Forts.)

N:o 38. .36

Onsdagen den 20 April.

Punkterna 27 och 28.

Hvad utskottet hemställt bifölls.
Punkterna 29 och 30.

Lades till handlingarna.
Punkterna 31 och 32.

Hvad utskottet hemställt bifölls.

Vid förnyad föredragning af statsutskottets den 16 och 19
innevarande månad bordlagda utlåtanden:

n:o 66, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning till aktiebolaget Nautanens kopparfält af kronan
tillhörig mark i Gellivare socken af Norrbottens län m. m., dels
ock i ämnet väckta motioner,

n:o 67, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtelse af den kronan tillkommande jordägareandel i grufva,

n:o 68, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition om anskaffande
af mark till nya byggnader för vetenskapsakademien och
naturhistoriska riksmuseet m. m.,

n:o 69, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning om anslag för utvidgning och fördjupning
af Albrektsunds kanal, samt

n:o 70, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
beredande af lånemedel för utförande af vissa interurbana telefonledningar
samt för fortsatt utveckling af statens telefonväsende
i afseende å lokala telefonnät med förbindelseledningar,

biföll kammaren hvad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.

Ifrågasatt Föredrogs å nyo statsutskottets den 16 och 19 i denna månad
utredning om bordlagda utlåtande n:o 71, i anledning af väckt motion om skrifförvärf
åt veise till Kung! Maj :t angående förvärfvande åt staten af malmmalmfälten
i fälten i Gellivare m. m.

Gellivare

m. m. I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 80, hade

herr S. Nordström, i Höglunda föreslagit, att Riksdagen behagade
i skrifvelse till Konungen anhålla om skyndsam utredning och
framläggande af förslag till statens förvärf af äganderätt till de

37 N:o 38.

Onsdagen den 20 April.

norrbottniska malmfälten i Gellivare, Kiirunavaara—Luossavaara Ifrågasatt
och Ruotevara och i sammanhang därmed föreslå en lämplig utredning om
exporttull på järnmalm.

malmfälten i

Utskottet hade på andragna skäl hemställt, att herr Nord- Gellivare
ströms förevarande motion icke måtte till någon Riksdagens åt- m- mgärd
föranleda. (Forts.)

Herr af Buren: Utan att göra något yrkande vill jag dock
vid behandlingen af denna fråga uttala min farhåga för den
alltmera ökade exploateringen af det för vår järnhandtering så viktiga
råämne, som våra järnmalmer äro. Det är dessa betänkligheter,
som jag förut uttalat många gånger här i denna kammare
och som jag ej kan annat än ånyo betona.

Det vore i sanning beklagligt, om våra efterkommande skulle
få anledning att i brist på järnmalm ställa denna generation till
ansvar för den svenska järnhandteringens svaghetstillstånd och
slutliga undergång.

Friherre Klingspor: Man kan ju säga, att det är ettmycket
magert betänkande, detta statsutskottets betänkande n:o 71.

Det är endast en half sida. Af detta skulle man väl föranledas
tro, att den fråga, som är före, icke hade någon som helst större
innebörd. Det är visserligen sant, att i fråga om motionens
innehåll hänvisar utskottet till själfva motionen. Men sedan är
det ej många rader, som utskottet består. Jag skall i allt fall
bedja att få litet närmare påvisa motionens innehåll, åtminstone
en del däraf, då det ej skadar, att innehållet blir litet mera observeradt
än hvad det otvifvelaktigt eljest skulle blifva.

I motionen framhåller motionären, att de stora malmtillgångarne
i Norrbotten —- Kiiruna, Luossavaara och på andra
ställen — representera tillsammans cirka 600,000,000 tons. Han
påpekar, att om dessa malmtillgångar komma i utländska händer,
så hafva utländingarna intet annat, intresse än att på kortaste
möjliga tidsperiod exploatera dessa malmer. Motionären säger
vidare, att äfven om det bolag, som nu äger dessa malmberg,
det vill säga Grängesbergsbolaget, är till namnet svenskt, så anses
det dock vara kändt, att en stor del af grufintressenterna finnas
utomlands, att den hufvudsakliga delen af aktiekapitalet är utländskt
och att således äfven under denna form det utländska
intresset kan på det hänsynslösaste sätt gifva sig till känna i afseende
å sättet för tillgodogörande af denna egendom. Man har
sagt mig, att erfarenheten från Gellivare malmfält, vid hvilket
fästes så stora förhoppningar, gifvit vid handen, att det sätt,
hvarpå malmen där exploaterats, måste kallas fullständig rofbrytning,
som det ju heter, det vill säga en brytning, afseende endast
att under de närmaste åren få fram så mycket malm som möj -

N:o 38. 38

Ifrågasatt
utredning or
förvärf åt
staten af
malmfälten
Gellivare

TO. TO.

(Forts.)

Onsdagen den 20 April.

ligt och utan tanke på att bereda landet den förmånen att under
n en lång följd af år hafva rika malmtillgångar för eget behof.

Jag har också hört talas om att grufbolaget möjligen skulle
i anse det kunna blifva ekonomiskt fördelaktigt att nedlägga brytningen
i Gellivare och ändå betala till staten den summa, hvartill
bolaget är förbundet, samt koncentrera hela affären uppe
vid Kiiruna. Detta skulle vara förmånligare för bolaget än att
fortsätta brytningen vid Gellivare. Ja, är detta sant, då vittnar
det om den allra våldsammaste misshushållning med en statstillgång,
som förr af oss ansetts såsom synnerligen värdefull.

Ytterligare säger motionären:

»Då vore Norrland på nytt i utländsk, kanske snart i eu
fiendes hand, medan däremot malmbergen i statens ägo inom
kort skulle kläda Norrlands kust med skeppsvarf, dana storartade
industriella anläggningar vid våra vattenfall och skapa
lönande arbete åt hundratusentals människor i förening med bästa
inhemska marknad för Sveriges jordbruks- och industriidkande
befolkning samt göra Sverige till ett af jordens rikaste och lyckligaste
länder.»

Motionären begär utredning och sätter såsom mål just malmbergens
förvärfvande af staten. Han säger, att om malmen
endast skall exporteras och exporten drifvas såsom affär, så
kommer ej landets intresse att beaktas, och effekten kommer att
blifva den, att inom en jämförelsevis kort följd af år blifva
bergen länsade på malm, som är lättfången, och brytningen
kommer sedermera att blifva mycket dyr och ej tillnärmelsevis
af samma värde för landet.

Det säges vidare i motionen, att hela landets malmtillgångar
icke kunna uppskattas till mera än 700 millioner tons. Då därjämte
förut påvisats, att den årliga världsförbrukningen af järnmalm
skulle vara omkring 100 millioner tons, så skulle Sveriges
hela malmtillgång endast motsvara omkring 7 världsförbrukningsår.
Man ser sålunda, att vi icke få göra oss för stora föreställningar
om våra malmtillgångars storlek och outtömlighet. Toges åter dessa
malmtillgångar till godo på ett förståndigt och klokt sätt, skulle
landet därigenom tillförsäkras en mycket stor ekonomisk fördel
i stället för den förmodligen mycket ringa vinst, som blir genom
malmens försäljning till lågt pris, en vinst, som blir än lägre
genom de låga fraktsatser, som sättas på transporten af denna
malm. Detta återigen återverkar därhän, att den järnindustri,
som bedrifves i mellersta Sverige, ovillkorligen kommer att lida
därigenom, att utlandet får köpa vår malm till ett på detta sätt
reduceradt pris, för hvilket billigare pris tillfälle att få köpa
samma malm i mellersta Sverige icke står till buds, då samma
billiga fraktsatser för malmens transport till andra platser inom
landet icke gälla som för transporten i och för utskeppning till
utlandet.

39 N:o 38.

Onsdagen deti 20 April.

Man har sålunda medgifvit eu extra förmån för att kunna Ifrågasatt
uppmuntra en utförsel af råmalm, hvilken utförsel återigen haft
till följd en sådan rofbrytning i malmbergen, att dess värdefulla ssaten af
tillgångar betydligt reducerats. Det förefintliga öfverflödet kan malmfälten i
således icke komma blifvande generationer till godo, på grund Gellivare
af den närvarande generationens åtgärder för att exportera så *"■ “•
mycket som möjligt. Om detta är en klok politik, det lämnar ( 01 s#''
jag emellertid därhän.

Jag har en gång i denna fråga sagt, att till sist endast ett
stort hål kommer att återstå, hvaraf vi icke kunna hafva mycken
glädje. För närvarande är det dock icke fråga om ett stort hål,
utan det är kanske snarare ett fylldt hål, som det kostar ofantliga
summor att få ordnadt, så att man får till stånd eu verkligt
ekonomisk graf brytning.

Den oro, som yppade sig, då det var fråga om anläggandet
af en järnväg till Narvik samt det sätt, hvarpå man ville tillgodogöra
sig Gellivaremalmerna, har besannats, och det har verkligen
gått, som pessimisterna då profeterade.

Motionären framhåller vidare, att det genom den utveckling,
som torfindustrien har i vårt land, antagligen icke skall dröja
länge, förrän denna bränntorf på ett praktiskt sätt skall kunna
användas för järnförädlingen. »När så sker», säger motionären,

»äger Norrland snart sagdt outtömliga förråd på brännmaterial
till järnförädlingens utveckling.»

Motionären ordar därefter om de talrika och mäktiga vattenfall,
som finnas i Norrland. När den stora inlandsbanan en
gång blir eu verklighet, komma ock många vattenfall att lättare
kunna tillgodogöras, och därigenom öppnas utvecklingsmöjligheter
för Norrland, som vi nu svårligen kunna ana. »Kan det då»,
frågar motionären, »vara politiskt klokt att för en ''grynvälling''
afhända sig en rikedomskälla, som ensam skulle vara mäktig att
återställa jämvikten och som i sig innebär eu snart sagdt obegränsad
utvecklingsförmåga?»

Det talas här jämväl om att, när England under vissa förhållanden
kan lägga exporttull på sina kol, det väl icke på något
vis kan ligga något orimligt uti,'' att Sverige söker att skydda
sin malm, om den kommit i utländska intressenters händer, som
hafva till hufvudintresse att göra af med den, och att Sverige
därför pålägger ep exporttull för att få behålla sin malm och
skydda den inhemska järnindustrien.

När nu innebörden af motionärens framställning verkligen
är så stor som den är, kunde man väl tycka, att statsutskottet
åtminstone kunnat bestått frågan en något mera ingående granskning,
om ej annat, så för att visa, att statsutskottet känt med
sig, att detta är en synnerligen stor fråga, särskildt som det
tyvärr förhåller sig så, att en betydlig del af detta redan är förfuskadt
till stor skada för landet.

N:o 38. 40

Onsdagen den 20 April.

Ifrågasatt
utredning o>
förvärf åt
staten af
malmfälten
Oellivare
in. m.
(Forts.)

Beträffande den slutliga klämmen, som står här i motionen,
n nämligen:

»att Riksdagen behagade i skrifvelse till Konungen anhålla
i om skyndsam utredning och framläggande af förslag till statens
förvärf af äganderätt till de Norrbottniska malmfälten i Gellivare,
Kiirunavaara—Luossavaara och Routevara och i sammanhang
därmed föreslå en lämplig exporttull på järnmalm»,

så erkänner jag visserligen, att det kanske är väl mycket att
tänka sig, att Riksdagen skulle vara med om att så att säga
gifva order till regeringen att komma fram med förslag om inköp
af allt detta och på samma gång om exporttull. Jag har
dock den bestämda uppfattningen, att uppmärksamhet bör ägnas
åt denna fråga och att den för oss är af en mycket stor ekonomisk
och nationell betydelse. Som det emellertid, på grund af hvad
jag nyss antydde, kanske är litet svårt att göra något bestämdt
yrkande, skall jag, liksom den föregående talaren, icke framställa
något sådant. Jag har i alla fall velat gifva uttryck åt min
uppfattning, att detta är en synnerligen viktig fråga, som synnerligen
nära berör landets ekonomiska intressen.

Herr Lithander: Man torde med skäl kunna göra den anmärkningen,
att statsutskottets behandling af denna viktiga fråga
varit allt för knapphändig. Motiveringen, om man så får kalla
dessa få ord, med hvilka frågan affärdats, är i hvarje fall tämligen
ogiltig. Det heter här, att frågan »var äfven vid nästlidet
års riksdag föremål för pröfning, men befanns icke böra föranleda
till någon Riksdagens åtgärd. Vid detta förhållande och
då enligt utskottets mening ej någon omständighet förekommit,
som synes kunna göra Riksdagen nu mer än förra året benägen
att biträda detta förslag», så får utskottet hemställa om
afslag.

Det hade varit rätt, om utskottet hade sagt, att utredningsfrågan,
då den i fjol förekom, trängdes alldeles i bakgrunden
för Grängesbergsfrågan, som tilldrog sig hela uppmärksamheten.
Behandlingen af den frågan räckte i två dagar och gaf tillräckligt
arbete för att afvärja de öfverdrifna anspråk, som bolaget
ställt på förmåner af staten och hvilka förmåner det begärde
att få sig tillförsäkrade i 30 år. Efter dessa två dagar kunde
man knappt begära, att intresset för denna fråga skulle räcka
längre, men just behandlingen och hvad som därvid förekom
under dessa tvenne dagar bevisar till fullo behofvet af frågans
utredning. Hållningen och uppfattningen voro i kamrarna ganska
sväfvande och icke minst hos regeringen. Första dagen begärde
man orimligheter, och andra dagen prutade man med sig själf,
— regeringen följde — och slutligen tog man med jämnmod
rent afslag, hvilket man ock med lugn kunde göra, ty veder -

41 N:o 38.

Onsdagen den 20 April.

börande hade ändå på fickan tillräckligt stora fördelar sig tillförsäkrade
för att vara nöjda som det var. . . o förvärf åt

Den, som bevittnat detta, borde sannerligen icke göra några staten af
invändningar emot en förnyad begäran om utredning, på hvilka malmfälten i
villkor och under hvilka omständigheter staten bör inköpa malm- G^M*re
bergen i Norrbotten och eventuellt åsätta järnmalm exporttull. '' ''

För 2 ä 3 år sedan, just vid den tidpunkt, då transaktionerna
mellan bolagets hufvudman och dess finansiella stöd hade urartat
på ett sådant sätt, att de verkligen hotade att skada det
svenska namnet i den utländska affärsvärlden, gick en strömning
såväl genom Riksdagen som genom den svenska pressen till förmån
för att staten skulle inköpa malmbergen, och man ansåg
sig då med tillräcklig säkerhet kunna påräkna en kung! proposition
i den riktningen. Man väntade och väntade, men ingen
kungl. proposition kom. Man sökte förklara detta, men någon
annan förklaring kunde man icke komma till än den, att det
icke fanns någon utredning, att regeringen icke visste, hvad
den skulle eller ville göra, enär den saknade fast mark att stå
på. Genom detta, som det synes mig, ganska bedröflig^ förhållande
gick staten ur händerna en god konjunktur för inköp
af malmbergen, hvilket hade varit lyckligt, om det hade kommit
till stånd, ty många omständigheter bjödo verkligen staten att
då handla och icke undanskjuta frågan. Ett så viktigt ärende
som detta borde enligt min mening ligga färdigt klart utredt
hos regeringen. Att man nu i dag vill motsätta sig en så naturlig
sak som att skaffa klarhet i dessa dunkla förhållanden, det
är lindrigast sagdt besynnerligt. Rädes man för en utredning,
eller hafva möjligen enskilda intressen här fått så djupa rötter,
att man icke vill klargöra förhållandena? Hvad kan man i all
rimlighets namn eljest framhålla såsom skäl till att icke söka
få en utredning af denna fråga till stånd? Det kan jag icke
förstå. Om man vill, såsom statsutskottet gjort, söka reducera
frågan till en bagatell, som icke är värd att utreda, då har man
försökt sig på en sak, som icke går; ty enligt min uppfattning
har det gått in i det allmänna medvetandet, att svenska folkets
intressen dock förr eller senare härvidlag måste tillvaratagas,
hvilket hittills icke har skett.

Man vet ju ändå något om denna fråga, trots bristande utredning.
Först och främst vet man, att staten icke liaft den
ringaste vinst af denna stora svenska malmtillgång. Man vet
likaledes, att staten däremot årligen har skänkt bolaget eu premie
på omkring två millioner kronor, ja, säkerligen går den i detta
ögonblick långt öfver två millioner kronor. Redan år 1901 uppgick
den till 1,667,000 kronor. Jag syfta,r på den, om jag så
får säga, oberättigade nedsättning af 40 % i gällande fraktsatser,
som modgifvits till förmån för detta exportföretag. Det är ju
tydligt och klart, att det är en mannamån, när staten bestämmer

N:o 38. 42

Onsdagen den 20 April.

Ifragasatt lägre frakter för de norrbottniska malmerna, då de fraktas till
Uförvärf åt* u^an<^eb än när de skola användas för vår egen järntillverkning
staten af inom landet. Men det är icke den direkta fraktförlusten endast
malmfälten i och allenast, som man här har fäst sig vid. Det finnes äfven
Gtellivare en annan ganska ödesdiger följd af att lämna Grängesbergsm.
m,. bolags eller dem, som disponera malmbergen, fraktfördelar fram (.

or s.j för svenska malmkonsumenter, nämligen det, att ju större för måner

staten behagar gifva till exportörerna för att gynna utländske
köpare af malm, ju svårare få de svenska järnbruken
att afsätta sina tillverkningar på den utländska marknaden. Det
är alldeles tydligt, att 40 % skillnad i järn vägsfrakten icke är af
så ringa betydelse i detta afseende. Då svenska staten icke vill,
vare sig genom utredande af förhållandena eller åsättande af en
exporttull, tillförsäkra sig den allra ringaste inkomst af denna
stora svenska naturtillgång, så är det alldeles gifvet, att den
malm, som nu finnes, föres ut i allt större kvantiteter till förmån
för utlandets intressen, och därigenom skall afsättningen af svenskt
järn med nödvändighet hämmas på den utländska marknaden.
Detta är ett sätt att sköta landets nationalekonomiska intressen,
som ingalunda är tillfredsställande. Men det kan ju icke förnekas,
att i vårt land råder en mycket stor likgiltighet för de
nationalekonomiska intressena. Därpå finnes ett alldeles obestridligt
bevis, nämligen det, att man i Sverige ännu icke ens
skaffat sig ett särskildt statsdepartement för handel, industri och
sjöfart. Man är ju berättigad då att säga, att handel, industri
och sjöfart således icke äro af det intresse för det svenska folket,
att det ens bryr sig om att skaffa sig en speciell målsman för
desamma inom regeringen. På grund af bristen på ett särskildt
statsdepartement hafva försök blifvit gjorda att få till stånd en
annan representation för de svenska näringarne, då man ju i
mer än ett århundrade varit på det klara med, att med det nuvarande
systemet det svenska näringslifvet icke kan föras framåt,
men försöken i detta afseende hafva varit förgäfves. Detta är
mycket beklagligt enligt min åsikt, och det är ju lätt förklarligt,
att vårt näringslif under sådana förhållanden är efterblifvet och
att skulderna växa. Särskildt gäller detta sistnämnda förhållande
den svenska jorden, i det att på fastigheter på landet tynger eu
skuldsumma af 1,100 millioner kronor. Jag vill icke ingå på
eu närmare redogörelse, huru stora landets öfriga skulder kunna
vara, men säkert är, att välskötta äro icke Sveriges nationalekonomiska
intx-essen.

Jag skall be att få öfvergå till nyttan eller skadan af eu
forcerad export af järnmalm. I det fallet vill jag ingalunda
framhålla min egen åsikt och uppfattning, ty den kunna herrarna
med fullt skäl kassera, utan jag skall be att få åberopa en auktoritet,
hvilken icke torde kunna förnekas vara eu af de mest
betydande i landet, en man, hvars vetenskapliga underbyggnad

43 N:o 38.

Onsdagen den 20 April.

och utbildning, praktiska erfarenhet och stora insikter på området
äro erkända af alla inom facket. Jag syftar på sekreteraren åt

i Värmlands bergsmannaförening, disponenten Tiberg. Han staten af
skribler nyligen, att han beräknar »Sveriges samlade tillgång malmfälten i
af användbara malmer till omkring (JOO mill. tons. ^ Omsatt i Gellivare
tackjärn motsvarar detta 360 mill. tons eller 8 ä 9 års nutida * * .

världsförbrukning af tackjärn. Men denna förbrukning stiger. Ge- O01 ■>
nom användande af de ofvannämnda träkolsresurserna och Va-del
af landets torftillgångar skulle vi hafva inhemskt bränsle för
malmens förädling, och om någon malmexport borde det ej
blifva fråga, äfven om malmförädlingsprocesserna icke förenklades,
utan fortginge efter samma metoder som hittills.

Men vi böra utarbeta nationella järnberedningsmetoder och
tillverka järn och stål utan användande af tackjärn som
mellanform. Detta låter sig göra, men för utarbetande af de
lämpliga metoderna borde vi offra pengar till praktiska försök
och vetenskapliga experiment. Bland annat för att fa medel
härtill yrkar hr T. på exporttull på järnmalm. Emellertid meddelar
förf., att svenska ingeniörer, som experimenterat i utlandet,
snart komma att erbjuda vårt land nya direkta metoder.

För att spara malmtillgångarna för landet förordar författaren
statsinköp af malmexpor tf alten och vill som eu inledning härtill
pålägga eu exporttull å malm. Om den obegränsade järnmalmexporten
ur nationalekonomisk synpunkt yttrar författaren följande
allvarsord: .....

»Att Sverige med mer än tillräcklig egen bränsletillgång för
inhemsk förädling exporterar råvaran till jordens bästa och nödvändigaste
metall, järnet, strider uppenbart emot eu sund nationalekonomis
första grunder och kännetecknar svenskens likgiltighet
i stora, praktiskt-ekonomiska frågor. Den mahn, som nu exporteras,
håller i genomsnitt öfver G0 procent järn, och 1 ton däraf
realiserar i exporthamn 8 kr. Förädlas denna mahn här i landet
till exempelvis de vanligaste förbrukningsartiklarne stångjärn
eller plåt, skulle af 1 ton malm erhållas drygt 7-2 ton järn, värdt
omkring det 11-faldiga eller 88 kronor. Sverige går sålunda förlustig!
80 kronor på hvarje ton mahn, som exporteras, och då
det nu exporteras inemot 3 millioner ton malm, så stiger den
årliga förlusten på malinexporten till öfver 200 millioner kronor
andra länder till favör.

Denna summa visar, att det är eu stor fråga vi ha före.

Man gläder sig åt inkomsten af malmexporten, 24 millioner
kronor. Men Sverige importerar järn och järnvaror för dubbla
detta belopp, och det behöfves således endast, att hälften af
importvärdet för järn öfverlämnas till produktion inom landet
för att balansen skulle blifva utjämnad, men dessutom finge vi
i så fall ha i behåll här i landet till kommande dagar af annars
oundviklig malmbrist omkring 2Va mill. ton mahn. Det tom -

N:o 38. 44

Onsdagen den 20 April.

Ifrågasatt rum j malmtillgång och såsom konsekvens däraf i järn, hvilket
Uförvärf åt * skulle uppstå i utlandet, när den svenska malmexporten stoppades,
staten af måste gifvet öka möjligheten här i landet af en storartad järnmalmfälten
i tillverkning för export.

Gellivare Järnmalmen är af det omätliga värde för Sveriges framtid,

m. w att det är statsmakternas skyldighet att tillse, att ingen miss(
01 s° hushållning äger rum. Staten är målsman för och har plikten
att värna kommande släkters intressen.

Beroende på vår egen hushållning, huru det går med Sveriges
järnmalmstillgång, finnes det af Europas öfriga länder intet land,
som kan antagas hafva någon nämnvärd järnmalmstillgång kvar
redan vid innevararande århundrades utgång. Tyskland möjligen
undantaget. Däri ligger anledningen till behofvet af en förnuftig
hushållning. Hade vi icke bränsle, så funnes det visserligen icke
så stor anledning att nu iakttaga sparsamhet med malmen, men
såsom förut blifvit utveckladt, hafva vi bränsle till öfverflöd.
Därför måste vi hushålla med den förra.»

Jag har velat, att dessa ord och uppgifter skulle inflyta i
protokollet, ty jag har ansett, att detta är att samla glödande
kol på deras hufvuden, som motsätta sig eller ställa sig likgiltiga
för tillvaratagandet af våra malmtillgångar.

Hvad den nu föreliggande motionen beträffar, så hafva
visserligen de trenne föregående talarne underlåtit att göra något
yrkande, men jag brukar icke kalkylera hvad som kan gå, utan
jag räknar med hvad som är rätt, och på den grund, herr grefve
och talman, ber jag att få yrka bifall till motionen.

Herr Tamm, Hugo: Det har här egentligen framhurits eu

anklagelse mot statsutskottet, att utskottet icke skulle hafva så
att säga i realiteten behandlat motionen. Anledningarna till
att så icke skett kunna nog hafva varit flere. Dels tillät verkligen
icke statsutskottets tid ett upptagande af alla de högst svåra
frågor, som i motionen behandlas. Där är det fråga om möjligheten
att använda torf inom järnindustrien, där är det fråga om
att undersökning skulle gjorts om världens malmtillgångar, dess
behof o. s. v., där är det fråga om olika lönande tackjärnsblåsning,
om den äger rum med kol eller icke, med ett ord eu
hel mängd frågor, som äro så ofantligt omtvistade, att statsutskottet
omöjligen kunnat upptaga desamma, äfven om sakkunskap
stått utskottet till buds.

Det andra, som gjort, att statsutskottet icke utförligare citerat
motionen, är verkligen det förhållandet, att den på sina ställen
var skrifven på ett sådant sätt, att jag nästan tror, att det varit
bäst för motionären, att statsutskottet icke närmare inlåtit sig
därpå. Att t. ex. helt bestämdt framkasta, att det i allmänhet
för Sveriges folk och särskildt för dess regering vore bekant, att
de personer, som stodo såsom ägare af detta bolag, endast voro

45 N:o 38.

in. in.
(Forts.)

Onsdagen den 20 April.

bulvaner och flere andra uttryck i samma stil gjorde, att vi icke
ansågo oss böra ingå i bemötande af vare sig formen eller saken. ^örvär^ fa
Vi hafva emellertid tagit reda på, så vidt det varit oss möjligt, staten af
de nuvarande ägarne af bolaget. Jag har förteckningen öfver malmfälten i
dem i min hand, hvilken visar, att aktierna äro spridda på ett Gellware
stort antal personer, af hvilka de flesta endast innehaf\ a små
andelar. Man kan väl ändå knappast anse, att en motionär kan
hafva rätt att helt enkelt komma och stämpla dessa personer
såsom bulvaner för andra intressen.

Ett annat skäl för att vi icke velat närmare gå in uti detta,
var själfva syftet med motionen. Med densamma afses ju, att
eu utredning skulle anordnas rörande möjligheten för staten att
öfvertaga malmbergen. Herrarna minnas nog sedan sist, att det
faktiskt är upprättadt ett kontrakt med bolaget i afseende å
malmfrakterna och dylikt alldeles nyligen. Att man då skulle bryta
sönder ett sådant uppgjordt kontrakt utan att därför hafva andra
skäl än det, såsom den andre talaren uttryckte sig, att man höit
sägas det och det, ansåg utskottet icke kunna föranleda till något
annat utskottets beslut än det, hvartill utskottet kommit, nämligen
att saken nyligen har varit före och blifvit af Riksdagen
behandlad, och att sedan dess inga nya skäl tillkommit för att

taga upp frågan. . . , x ....

Dessutom har motionären lämnat anvisning om det satt,
hvarpå staten i detta fall skulle gå till väga. Staten skulle nämligen
lägga på en exporttull, det vill säga man skulle då, sedan man
afslutat kontraktet, vidtaga sådana åtgärder, som borttoge vinsten
för dem, som insatt kapitalsumman i detta bolag. Herrarna
torde nog erinra sig, huru stort uppseende det väckte, när det
var fråga om att norrmännen skulle lägga på icke en exporttull,
men en afgift i annan form på malmexporten, och herrarna
erinra sig nog alltför väl den förargelse, som detta, efter min
uppfattning, med skäl, väckte. \ i voro därför öfvertygade om att
svenska Riksdagen nu icke skulle vilja göra detsamma, som man
då så starkt hade klandrat. Någon annan möjlighet förefinnes alltså
icke än att ställa sig på status quo, icke ingå på motionen, och
därför har utskottet hemställt, att motionen icke skulle leda till
någon Riksdagens åtgärd, och får jag, herr talman, anhålla om
bifall till utskottets hemställan.

Herr Lithander: Blott ett par ord.

Den siste ärade talaren framhöll det olämpliga och — såsom
han ville påstå — orättvisa i att införa en exporttull på malm.
Ja, därom kunna tankarne vara delade; men om denna metod
skulle vara oriktig, så kan det dock omöjligen vara oriktigt att
höja frakten till samma tariff som den, efter hvilken andra
afnämare af malm än utlänningar få betala här i Sverige. Det
synes mig vara den allra enklaste rättvisa, och det är högst oför -

N:o 38. 4G

Onsdagen den 20 April.

JrrSfL, klai''ligt’ hvarför det nyssnämnda bolaget — det, som exploaterar
förvärf åt Malmbergen där uppe i Norrland — skall åtnjuta 40 procent
staten af lägre fraktsatser mot hvad andra svenska medborgare få betala.
malmfälten i Jag skulle hemställa, att den ärade ordföranden i statsutskottet
m T* V''lle taga.den saken 1 öfvervägande; tv den kan väl ändå icke
(Forts) Vara rättv''s eder öfverensstämmande med statens bästa.

Efter härmed slutad öfverläggning gjordes i enlighet med
de yrkanden, som därunder förekommit, propositioner, först på
bifall till hvad utskottet i föreliggande utlåtande hemställt samt
vidare därpå att kammaren, med afslag å utskottets hemställan,
skulle bifalla den i ämnet väckta motionen; och förklarades den
förra propositionen, hvilken upprepades, vara med öfvervägande
ja besvarad.

Herr talmannen tillkännagaf, att anslag utfärdats till sammanträdets
fortsättande kl. 7 på aftonen.

Vid förnyad föredragning af statsutskottets den 16 och 19
innevarande april bordlagda memorial, n:o 72, om anvisande af
de i regeringsformens 63 § föreskrift! kreditivsummor, biföll
kammaren hvad utskottet i detta memorial hemställt.

Ang. stadgan- Föredrogs ånyo statsutskottets den 16 och 19 i denna måden
% nytt nad bordlagda memorial n:o 73,''med förslag till åtskilliga stad’^riksgälds-0’
£anden införas i det nya reglementet för riksgäldskontoret.

kontoret.

Utskottet hade med föreliggande memorial öfverlämnat förslag
till åtskilliga stadganden i det nva reglementet för riksgäldskontoret,
hvilka stadganden angingo: riksgäldskontorets föremål;
riksgäldskontorets skulder; riksgäldskontorets fordringar för
de af dess medel utbetalda eller godtgjorda lån; riksgäldskontorets
inkomster och öfriga tillgångar utom lånefordringarna;
redovisningen af de till riksgäldskontoret ingående medel; fullmäktiges
sammankomster; fullmäktige tillhörande särskilda åligganden
och uppdrag; betjäningen vid riksgäldskontoret; behandlingen
af frågor rörande tjänsteförsummelser m. m.; samt pensioneringen
af riksgäldskontorets betjäning; äfvensom förslag till
aflöningsstat för riksgäldskontorets tjänstemän och vaktbetjäning
samt pensionsstat vid riksgäldskontoret;

och hade utskottet hemställt, att det nu öfverlämnade för -

Onsdagen den 20 April. 47 N:o 38.

slaget till stadganden samt aflönings- och pensionsstater vid riks- Ang^s.a^tn''
gäldskontoret måtte af Riksdagen godkännas. reglemente för

riksgälds Friherre

Klingspor: Jag har intet särskildt yrkande att kontoret.

göra; men när jag ser på de handlingar, som åtfölja utskottets (Ports.)
betänkande, så återfinner jag främst bland de s. k. byggnadslånen
på sid. 31 ett lån till Västerås domkyrka för dess reparation
på 28,000 kronor. Det utbetaltes redan på 1860-talet och
det har flera gånger varit på tal äfven af herrar statsrevisorer.

Det har då sagts, att det skulle återbetalas i den mån domkyrkans
tillgångar det tillät. Jag bär velat fästa uppmärksamheten på
denna sak, ty enligt min åsikt är det ett uppenbart hån emot
Riksdagen att alltjämt underlåta att inbetala denna skuld, hvarå
tills dato inte ett öre inbetalats efter c:a 40 år.

Efter härmed slutad öfverläggning biföll kammaren utskottets
i föreliggande memorial gjorda hemställan.

Vid förnyad föredragning af sammansatta stats- och lagutskottets
den 16 och 19 innevarande månad bordlagda utlåtande
n:o 2, i anledning af Kung! Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning i fråga om iöneförhöjning för småskolelärarinnor
in. m., biföll kammaren hvad utskottet i detta utlåtande
hemställt.

Föredrogs ånyo sammansatta stats- och lagutskottets den Ifrågasatt
16 och 19 i denna månad bordlagda utlåtande n:o 3, i anledning af

af väckta motioner om skrifvelse till Kung!. Maj:t angående in- sa\fätt yö}.
rättande af särskild hofrätt för norra Sverige. Norrland.

I en inom Första Kammaren af herrar C. T). Uppström och
J. Crusebjörn väckt motion (n:o 28), uti hvilken herr L. Bero
instämt, hade föreslagits, att Riksdagen måtte besluta i skrifvelse
till Kung! Maj:t anhålla, det Kung! Maj:t täcktes taga under
ompröfning frågan om inrättande af särskild hofrätt för de norrländska
länen eller vissa af dem samt efter verkställd utredning
af jämväl samtliga öfriga frågor, som härmed kunde äga sammanhang,
framlägga för Riksdagen det förslag, som af utredningen
kan föranledas.

Tillika hade uti en inom Andra Kammaren väckt motion
(n:o 9) herr G. A. Ahlstrand med flere hemställt, att Riksdagen
ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t

N:o 38.

Ifrågasatt
inrättande aj
särskild hofrätt
för
Norrland.
(Ports.)

48 Onsdagen den 20 April.

. täcktes föranstalta om utredning rörande inrättandet af en hofrätt
i Norrland och därefter till Riksdagen inkomma med förslag i
ämnet.

Utskottet hade i förevarande utlåtande hemställt, att Riksdagen,
i anledning af herrar Uppströms och Crusebjörns samt
herr Ahlstrands m. fl. ofvaunämnda motioner, måtte i skrifvelse
till Kungl. Maj:t anhålla, det Kung!. Maj:t täcktes taga under
ompröfning frågan om inrättande af särskild hofrätt för de norrländska
länen eller vissa af dem samt efter verkställd utredning
af jämväl samtliga öfriga frågor, som härmed kunde äga sammanhang,
framlägga för Riksdagen det förslag, som af utredningen
kunde föranledas.

Vid utlåtandet fanns fogad reservation af herrar Hedenstierna,
Ödman, A. Petersson, L. Eriksson i Bäck och J. Johanson i
Valared, hvilka hemställt, att herrar Uppströms och Crusebjörns
samt herr Ahlstrands m. fl. förevarande motioner icke måtte till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Herr Hedenstierna: Då denna fråga nu förekommer i Riksdagen,
kan jag icke underlåta att här i kammaren yrka afslag å
utskottets hemställan, samt att såväl herrar Uppströms och Crusebjörns
som herr Ahlstrands in. fl. förevarande motioner icke
måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Vår reservation är stödd hufvudsakligen på två skäl, först och
främst därpå, att den ökning i antalet balanserade mål i Svea
hofrätt, som förekommit under åren 1901 och 1902, enligt vår
uppfattning icke är konstant, utan antagligen kommer att utjämnas,
och vidare därpå, att någon förändring i afseende å landets
indelning i hofrättsområden eller, med andra ord, inrättandet af
eu ny hofrätt endast bör ske i sammanhang med införande af
en ny rättegångsordning.

Till utskottet hafva öfverlämnats åtskilliga statistiska uppgifter
från motionärerna, och dylika äro till utskottets förfogande
från annat håll. Utskottet har af dessa tyckt sig finna, att balanserna
skulle blifva konstanta, och har därför ansett, att det
skulle vara nödvändigt att vidtaga någon åtgärd för att rättskipningen
skulle kunna blifva snabbare; och det har då synts
utskottet lämpligt att förorda motionärernas förslag om inrättandet
af en särskild hofrätt för de norra provinserna. Ser man
emellertid närmare på dessa statistiska uppgifter, så finner man
af de i utskottets utlåtande intagna uppgifterna ur hofrätternas
arbetsredogörelser för de tio sistförflutna åren 1893—1902, att
inom Svea hofrätt antalet afgjorda mål något minskats. De
hafva nedgått från 5,689 år 1893 till 4,936 år 1892, och i följd
däraf bär också balansen ökats från 880 år 1893 till 1,315 år

49 N:o 38.

Onsdagen den 20 April.

1902, hvaremot i Göta och Skånska hofrätterna balansen ung q- Ifrågasatt
färligen är densamma som förut, dock med någon ökning under
år 1902. Ser man vidare på de statistiska uppgifterna, så finner rätt yö,/
man, att det tidtals är en ökning i inkomna och afgjorda mål Norrland.
och tidtals eh minskning i desamma. Det går upp och ned. (Forts.)

Således är det icke att vänta, att målens antal alltid skall stå på
samma höga siffra som nu, utan det kan mycket väl hända, att
det sjunker. På sidan 10 igenfinnas statistiska uppgifter rörande
totalantalet af samtliga mål, som under sista decenniet förekommit
till handläggning särskildt hos hvarje hofrätt. Där se vi
rörande Svea hofrätt eu nedgång af målen. Under de första
åren af årtiondet ökades de, men sedan har deras antal minskats
så att slutsumman 5,192 år 1902 icke uppgick till hvad den var
för år 1893. Det synes således icke vara någon fara för att
balansen skall ökas. Icke heller i Göta och Skånska hofrätterna
har målens antal ökats i någon särskildt hög grad.

Vidare har man åberopat några statistiska uppgifter för de
tio sista åren rörande antalet afgjorda tvistemål vid häradsrätterna
och rådstufvurätterna i Norrland samt vid häradsrätter och rådstufvurätter
inom Svea hofrätts hela jurisdiktionsområde äfvensom
rörande erlagda vad inom de norrländska länen och inom hela
jurisdiktionsområdet. Äfven af dessa uppgifter finner man, att
målens antal gått nedåt under en viss tid och så gått upp under
de sista åren. Man kan således icke heller häraf få den uppfattningen,
att det skall vara en så konstant ökning af balansen,
att icke denna skall kunna arbetas undan. På sidan 19 förekomma
statistiska uppgifter särskildt rörande vädjade mål åren
1900—1903. Äfven här visar sig en ökning, men under år 1903,
det sista år, för hvilket några uppgifter föreligga, är det en liten
minskning; det är alltså icke någon konstant ökning, utan uppgifterna
tyckas snarare antyda, att ökningen är stadd på återgång.
Enligt mitt förmenande är det en ren tillfällighet, att en
ökning af de balanserade målen har förekommit.

Om man går till den berättelse, som herr justitiekanslern
afgifvit till Kungl. Maj:t, så finner man där ett angifvande af de
omständigheter, hvari man enligt hans uppfattning har att söka
orsaken till denna ökning i antalet mål; där sägs, att ökningen
af balansen i Svea hofrätt i viss mån berott därpå, att under år
1902 till hofrätten inkommit ett synnerligen stort antal svåra
och vidlyftiga mål. Men det är ju ingenting, som borgar för att
det fortfarande skall blifva fallet, att målen där skola blifva
svårare än annorstädes. Det uppgifves i motionen, att det i allmänhet
är svårare mål, som komma från Norrland än från de
andra provinserna, och att det därför skulle vara nödvändigt att
öka hofrätternas antal med en. Jag tror icke härpå; ty det
kommer nog icke svårare mål från Norrland än från de andra
provinserna. Det saknas, såsom helt naturligt är, speciella uppborsta
Kammarms Prot. 1904. N:o 38. 4

N:o 38. 60

Onsdagen den 20 April.

Ifrågasatt gifter om huru pass svåra målen i allmänhet varit, och man kan
inrättande af |cpe af statistiken bedöma, huruvida de varit särskildt svårare
SMrätt för under år 1902 från Norrland än från det öfriga jurisdiktionsNorrland.
området.

(Forts.) Då det nu ifrågasatts inrättandet af en hofrätt för Norrland,

så har uppfattningen hos motionärerna från Första Kammaren och
från Andra Kammaren varit något olika. Motionärerna från Första
Kammaren hålla sig hufvudsakligen vid den omständigheten, att
målens antal ökats. De utgå därifrån, att det bör blifva en
snabbare rättsskipning, och för vinnande af det målet anse de
lämpligt, att en hofrätt inrättas i Norrland, men de angifva icke
närmare, hvar denna skall förläggas, utan detta skulle bero på
en blifvande utredning från Kung!. Maj:ts sida, och så långt
skulle man ju möjligen kunna vara med dem. Men motionärerna
från Andra Kammaren syfta tydligen på denna hofrätts förläggande
till Umeå.

Skulle nu en hofrätt förläggas till Umeå, såsom man tyckes
önska, och skulle de fyra nordligaste länen få sina mål dragna
under denna hofrätt, så undrar jag mycket, huruvida invånarne
i de två sydligare länen af dessa skulle finna sig särdeles belåtna
med denna anordning; ty jag föreställer mig, att, då de kunna
komma till Stockholm på en dag, men det till Umeå åtgår
ungefär två dagar på järnväg, det icke skulle vara någon förbättring
för dem, utan en försämring, då de i sina rättstvister
nödgas besöka hofrättsstaden.

Motionärernas förslag att flytta en division från Svea hofrätt
till Norrland samt att öka den hofrätt, som där skulle förläggas,
med en division har af utskottet utvidgats på det sätt, att det
vill spränga ut två divisioner från Svea hofrätt och flytta dem
till Norrland, där de jämte eu ny tredje division skulle bilda
Norrlands-hofrätten. Enligt mitt förmenande skulle det vara
Synnerligt stor skada, om en domstol, så utmärkt som Svea hofrätt,
skulle söndersprängas och en så stor del af densamma förvisas
till en aflägsen landsdel. Det skulle skada hela ämbetsverket,
och det skulle särskildt hämma utbildningen af alla de
tjänstemän, som nu i stor omfattning få sådan i Svea hofrätt,
till stor fördel äfven för andra ämbetsverk. Man vet allt för väl,
att de personer, som arbeta i en landets centralpunkt, hafva
lättare tillgång till alla möjliga utredningar som kunna uppsättas
inom ämbetsverken, än i en aflägsen provinsstad, där man icke
kan hafva en sådan syn på tingen, som i hufvudstaden. Det är
alldeles tydligt, att ett ämbetsverk, som skulle förläggas till en så
aflägsen landsdel, skulle lida skada däraf. Målen skulle icke heller
kunna blifva så allsidigt behandlade. Motionärerna påstå vidare
i sin motion, att det skulle fordras specialkunskaper för att
handlägga de mål, som komma från Norrland. Det är möjligt,
att det i viss grad fordras särskilda kunskaper härför, men Svea

Onsdagen den 20 April.

61 N:o 38.

hofrätt har hittills suttit inne med tillräckliga kunskaper för att _ Ifrågasatt
kunna afgöra sådana mål och afgöra dem på ett för parterna a/

fullt tillfredsställande sätt. Antagligen kommer det väl icke att Sa%tt för
blifva sämre hädanefter, om hofrätten får blifva kvar här. Norrland.

Det har nämnts, att en hofrätt i Norrland skulle rekryteras (Forts.)
hufvudsakligen med personer, som fått sin utbildning i Norrland.

Detta vore icke någon fördel, ty det skulle leda till ensidighet.

Jag finner det för min del ganska betänkligt att inrätta en sådan
specialdomstol för Norrland, särskilt afsedd för norrländska förhållanden.
Man kan då befara, att sådana mål, som icke speciellt
afse norrländska förhållanden, skulle komma att blifva lidande,
och dessutom —- om det skall fordras en specialöfverdomstol
för Norrland —, hvarför då icke äfven fordra en special
högsta domstol för samma landsdel? För öfrigt vill jag fästa
uppmärksamheten på, att själfva utredningen af målen i första
hand sker och måste ske vid underrätterna och endast i mera
sällan förekommande fall i öfverrätten.

Jag öfvergår så till det andra hufvudskälet, nämligen att
domstolarnes omorganisation snart kommer att blifva en fråga på
dagordningen och att det väl icke kan dröja synnerligen länge,
innan vi hafva att vänta ett förslag i det af seendet. När vi
såsom nu arbeta efter rättegångsordningen i en lag, tillkommen
för 170 år sedan -— eller år 1734 — en rättegångsordning, som
sedermera icke blifvit synnerligen mycket förändrad under tidernas
lopp, under det däremot lagen på alla andra områden följt
med tidsandan och tidsutvecklingen, så är det tydligt, att det
förestår och förestår ganska snart eu behöflig omarbetning af
rättegångsordningen. Lagberedningen har också varit betänkt
härpå, och redan för åtskilliga år sedan utkom ett ganska digert
betänkande, där denna svåra fråga upptogs till behandling. Jagföreställer
mig, att den fråga, som närmast efter den nu under
behandling varande bör stå på lagberedningens dagordning, är
just frågan om en tidsenlig rättegångsordning. Vårt land behöfver
en sådan, och då denna fråga om inrättande af en hofrätt i
Norrland icke är mera brådskande än att den kan anstå till
dess frågan om en ny rättegångsordning framkommit, kan jag, i
likhet med öfriga reservanter, icke se det ringaste skäl hvarför
det just nu skall inrättas eu hofrätt i Norrland, då man icke vet,
huruvida en sådan kommer att behöfvas i de nordligare delarne
af landet eller icke.

Hvad slutligen beträffar utskottets försök att nedbringa kostnaderna
till en obetydlighet, så tror jag, att kostnaderna komma
att ställa sig betydligt högre. Det är stor skillnad på att för
tillfället anordna en hofrätt och att uppsätta eu sådan som skall
fortfara en längre tid. Därtill fordras betydligt mycket större
kostnader än utskottet har beräknat.

På de skäl, som jag nu anfört, och då Kung!. Maj:t icke

N:o 38. 52

Onsdagen den 20 April.

Ifrågasatt lärer underlåta att, om så skulle erfordras, låta utreda frågan om
inrättande a/bästa sättet för af hjälpande af hofrätternas arbetsbalans och vidrätt
för taga därför erforderliga åtgärder, vidhåller jag mitt yrkande om
Norrland, afslag å utskottets hemställan; och påyrkar jag bifall till min
(Forts.) reservation.

Friherre Palmstierna: Den föregående talaren, liksom de
öfriga reservanterna, stöder sig hufvudsakligen på två skäl.

Det ena är att den ökning i målens antal, som visat sig
under åren 1901—1902, kunde vara tillfällig. I detta afseende
säger utskottet på sidan 11: »Den på hofrätternas arbetsredogörelse
grundade utredning, som innehålles uti justitiekanslerns
ofvanintagna berättelse, synes gifva vid handen, att under år
1902 för rikets samtliga hofrätter inträdt en betydlig stegring i
antalet af vid hofrätterna handlagda mål, ett förhållande, som
möjligen — utskottet säger »möjligen», men tänker »troligen»
— »har sin förklaring uti den under år 1901 genomförda förändring
i rättegångsordningen i fråga om skyldighet för part att
vid fullföljd af talan mot underrätts beslut fullgöra prestanda».
Detta har vid alla hofrätterna vållat en högst betydlig ökning
af målens antal, och det är mångas öfvertygelse, att detta kommer
att fortfara.

Det andra skälet är, att man skulle vänta med inrättandet
af denna hofrätt, därför att det vore fråga om en reform af vår
rättegångsordning. Ja, det är sådana skäl, som alltid äro goda
att taga till, när man vill skjuta upp en fråga. Jag tror, att
om vi skola vänta till dess denna reform är genomförd, så få
vi allt vänta ganska länge, och äfven efter denna reforms genomförande
komma vi att behöfva hofrätter, föreställer jag mig,
i synnerhet efter de vackra vitsord öfver deras verksamhet, som
den föregående talaren gaf Svea hofrätt.

Men vid försvaret af utskottets betänkande skulle jag egentligen
börja med hvad utskottet slutar med på sidan 20, nämligen
»att Norrland har ett berättigadt kraf på en förändring
af den nu rådande ordningen för rättsskipningen i andra instans»,
hvilket beror därpå, att »de långa afstånden till Svea hofrätt och
därmed följande dryga kostnader för färder dit utgöra nu ofta
ett hinder för norrländsk part, som vill hafva mål pröfvadt i
högre instans, att muntligen afhandla detsamma med ombudet
vid hofrätten eller att vid denna rätt få vittnen afbörda, eu
olägenhet, som kommer att göra sig alltmer gällande i den mån
hofrätterna komma att begagna den dem genom 1901 års ändring,
i rättegångsordningen lämnade rätt att till vinnande af upplysningar
anställa muntliga förhör med parterna». Detta vållar
naturligtvis högst betydliga både kostnader och besvär.

Vidare var det fråga om de särskilda norrländska förhållandena,
som göra, att målen blifva särdeles svåra och vidlyftiga,

Onsdagen den 20 April.

53 N:o 38.

skogsfrågor, vattenrättsfrågor, flottningsmål m. in. Det har fram- . Ifrågasatt
hållits af den föregående talaren, att dessa mål hitintills blifvit krattande af
på ett utmärkt sätt afdömda af Svea hofrätt, hvilket jag icke rätt p)r
på något vis vill bestrida. Men det är tydligt, att personer, som Norrland.
känna till dessa förhållanden och ofta handlägga sådana mål, (Ports.)
skola afdöma dem, visserligen icke bättre, men hastigare, och
således blir det besparing i tid, och balansen blir icke så stor.

Men framför allt anser jag mig böra framhålla, att det är
ett viktigt statsintresse — icke blott ur ekonomisk, utan äfven
ur nationell och kulturell synpunkt — att söka sammanbinda
detta stora, relativt nya Norrland med det gamla Sverige. På
senare tider har det mycket talats om Norrland, det har också
blifvit af Riksdagen väl behandladt, och intresset för Norrland
liar vuxit. Men jag misstänker, att hos många ännu tinnes den
missuppfattning, som skapades af de gamla skolkartorna, där
Norrland framställdes i reducerad skala i ett hörn, så att man
icke fick klart för sig, huru stort Norrland verkligen är i förhållande
till det öfriga Sverige. Man bör alltid använda kartor,
där hela landet är i samma skala; först då får man klart för
sig, huru ofantligt stort Norrland är i förhållande till det öfriga
Sverige.

Denna fråga om en hofrätt i Norrland är icke ny, utan nya
lagberedningen yttrade år 1884 — och däri instämde förstärkta
lagberedningen år 1887 —, att frågan om inrättandet af en särskild
hofrätt för Norrland borde utan uppskof tagas under ompröfning.
Det är 20 år sedan nya lagberedningen uttalade detta;
och år 1896 framhöll statsutskottet, att det borde blifva en hofrätt
i Norrland. Men på dessa 20 år har mycket skett i Norrland
— jag afser icke blott den ekonomiska utvecklingen, byggandet
af järnvägar, industriens uppblomstring, utan folkmängden
har också på dessa 20 år vuxit fyra gånger så hastigt i
Norrland som i det öfriga Sverige. Af de omkring 5,000 mål,
som Svea hofrätt årligen afgör, komma, enligt statistiken, ungefär
30 ä 40 procent från de fyra öfre norrländska länen. Då så
härtill kommer den omständigheten, att dessa mål i allmänhet
äro af en vidlyftigare och svårare beskaffenhet, så kan man säga,
att nära 50 procent af arbetet afser norrländska förhållanden.

Nu har balansen stigit år från år, och den har ytterligare stigit
från år 1902 till år 1903. År 1902 utgjorde den 1,315 mål, men
år 1903 hade den stigit till 1,409 mål. Detta är naturligtvis alldeles
för mycket; det går för långsamt, och jag har äfven i tidningarna
sett, att Svea hofrätt begärt eu åttonde tillfällig division
för att bortarbeta balansen. Men om man ser på huru balansen
fortfarande stiger, så är det alldeles tydligt, att denna åttonde
division icke blir någon tillfällig division, utan alltjämt kommer
att behof vas, och jag tror, att de, som känna till hofrättsarbetet,
inse, att redan en hofrätt på sju divisioner är en viil tung uppå -

N:o 88. 54

Onsdagen den 20 April.

särskild hofrätt
för
Norrland.
(Forts.)

Ifrågasatt rat, och att en hofrätt på åtta divisioner är ännu tyngre, när
det galler befordringsfrågor och dylikt.

En fråga, som är mycket viktig, är kostnadsfrågan. De två
divisionerna, som skulle tagas från Svea hofrätt, äro skyldiga att
flytta till Norrland och kosta naturligtvis ej mera där än här.
Och om jag går ut ifrån, att Svea hofrätt bör kunna fullgöra
hvad den skall göra och ingen balans där ifrågakomma, behöfver
den en ny division. Den ställer sig fullkomligt lika dyr i Stockholm
som i Norrland. Således med afseende på de dömande
blir det samma kostnad. Så tillkomma eu president, nödigt antal
tjänstemän utom divisionerna och en byggnad. Ja, hvad byggnaden
beträffar ha vi ju byggt för andra ämbetsverk, seminarier
o. s. v., och vi få väl då bygga för en ny hofrätt också.

Det har talats om förhållandena i Jönköping m. fl. städer i
relation till Umeå. Utskottet har emellertid ej uttalat någon
åsikt, hvar den nya hofrätten skulle ligga, utan velat låta detta
bero på utredning hos Kungl. Maj:t. Att en flyttning måste gå
för sig har ju visats, då en division förut har flyttats från Göta
hofrätt, och man fick därmed låta sig nöja. Men motståndet
ligger naturligtvis hos alla dessa, som skola flytta från Stockholm
till Norrland. Det är ju alldeles naturligt, att de icke gärna
vilja flytta. Det har framhållits af den förre talaren, att förhållandena
i Norrland och väsentligen städerna äro sådana, att man
icke kan antaga, att hofrätten skulle blifva besatt af fullt dugligt
folk, utan att det skulle blifva endast tarfligare element. Det
är en invändning, som man nog får höra, men jag tycker, att
det gått väl långt, om svenska folket kommit därhän i veklighet,
att icke rättvisan skulle kunna på alla håll hafva sin gilla gång
utan nutidens alla bekvämligheter.

Jag röstar

för bifall till utskottets förslag.

Herr Cavalli: Utskottets ordförande, som nyss slutade sitt
anförande, sade, att reservanterna för sin reservation anfört hufvudsakligen
två skäl. Jag skall tillåta mig att till de skälen
lägga ett tredje, som är af principiell art. Mina herrar, hvad
gäller den fråga, som här föreligger i den oskyldiga formen af
förslag om eu skrifvelse till regeringen? Jo, mina herrar, hvarken
mer eller mindre, än att, om kamrarne godkänna skrifvelseförslaget,
de i och med detsamma heslutit inrättandet af en ny
hofrätt i Norrland. Ingen kan förneka, att den konsekvensen
kommer att dragas och måste dragas, och Riksdagen är bunden
vid att inrätta en hofrätt i Norrland. Jag tillåter mig då att
till kammaren göra en vördsam fråga: är detta formen, är detta
ordningen för bestämmande af inrättande af ett ämbetsverk?
Vi hafva här i svenska Riksdagen kommit in på en väg af fattande
af beslut på förhand genom skrivelser. Som jag förut
många gånger framhållit och fortfarande framhåller, förrycker

55 N:o 38.

Onsdagen den 20 April.

sådant pröfningen af en sak och innebär afgörande på förhand . Ifrågasatt
vid en tidpunkt, då man ej kan se något förslag utarbetadt. Det
anmärktes här om dagen, med fog måhända, mot ett förslag, som rätt ySrJ
då förelåg från ett utskott, att man ej kunde taga det därför, Norrland.
att vissa anvisningar, vissa formulär icke voro utarbetade. Jag (Forts.)
underkände icke betydelsen af det skälet. Det var ett skäl, för
hvilket jag böjde mig. Men om det skälet var hefogadt, måtte
det väl vara ännu mera hefogadt, att ingen kan förutse, hvart
denna skrifvelse leder. Ty man kan ej öfverskåda utgiften, man
kan ej bedöma saken i vidare mån, än att vi i dag principiellt
binda oss vid beslutet utan någon undersökning och föregående
utredning af de förhållanden, som böra vara kända vid fattandet
af ett så viktigt beslut.

Och så en sak till, mina herrar! Är behofvet af en hofrätt
i Norrland stort, kräfves det, att en sådan hofrätt inrättas snart,
tillhör det regeringen att därom väcka förslag. Och jag förutsätter,
att regeringen i detta fall, när den pröfvar det behofvet
vara oafvisligt, icke underlåter att förelägga Riksdagen förslag
till en ny hofrätt.

Det är på dessa principiella grunder jag förenar mig i reservationen,
ehuruväl jag alltför väl vet, att det här i Riksdagen
just icke är mycken utsikt att få afslag på ett önskemål, som
kommer från Norrland.

Herr Ann er ste dt: Det torde vara obestridligt, att frågan
om inrättande af eu ny hofrätt i landet står i det allra närmaste
sammanhang med frågan om den rättegångsordning, som skall
tillämpas. Det torde icke kunna förnekas, att under nu gällande
rättegångsordning det är för parten tämligen likgiltigt, i hvilken
stad den hofrätt är belägen, där han skall fullfölja sin talan,
eller kanske rättare sagdt: afståndet från hans hemort till denna
stad spelar för honom en mycket ringare roll än den frågan,
huruvida han kan vara förvissad om, att i den stad, där hofrätten
är belägen, hafva lätt att, fastän han själf där icke har
närmare bekantskaper, kunna förskaffa sig ett pålitligt och erfaret
ombud, som kan utföra hans talan. I de allra flesta fall
är han hänvisad att begagna sig af ett sådant ombud, och erfarenheten
lär, att för en person, som saknar bekantskaper i de
olika hofrättsstäderna, det är ofantligt mycket lättare att få ett
lämpligt ombud i Stockholm än att finna reda på ett sådant i
Jönköping och Kristianstad. Det är också anledningen till, att,
som herrarne erinra sig, de provinser, som det var fråga om
att öfverflytta från Svea till Göta hofrätts jurisdiktion, allmänt
uttalade sig mot en sådan öfverflyttning. Då man vill tillämpa
denna regel på norrländska förhållanden — och regeln gäller
nog dill1 likaväl som för landet i öfrigt —, är det för norrlänningarne,
så vidt de icke äro bosatta i den stad, där den bli f -

N:o 38. 56 Onsdagen den 20 April.

. Ifrågasatt vande hofrätten skall få sitt säte, eller denna stads närmaste om^särskilr/hoYnci(f
ojämförligt mycket viktigare att vara säkra på att kunna
rätt för förskaffa sig ett skickligt ombud i hofrättsstaden, äfven om bref
Norrland, och fullmakter skulle passera lång sträcka på järnväg, än att vara
(Forts.) hänvisade till ett ringare antal rättegångsombud i den norrländska
hofrättsstaden. Det kommer därför efter min tro att visa sig,
att, om till följd af denna skrifvelse en hofrätt skulle bli inrättad
t. ex. i Umeå, de båda provinser, hvilka en föregående talare
här anfört, sedan någon tid gått, skola finna sig hafva mycket
svårare att lämpligen och med minsta besvär utföra sin talan i
andra instans, än de nu hafva i Stockholm, så att det torde lätt
kunna hända, att tillfredsställelsen öfver den åstadkomna förändringen
blir måttlig i stora delar af Norrland.

Nu vill jag genast tillägga, att denna fråga får ett fullständigt
annat läge, i samma stund landet besluter sig för att reformera
rättegångsförfarandet i andra instans. Det är att hoppas,
att, när den frågan föreligger för Riksdagen, åsikterna utvecklat
sig därhän, att en förändring till muntlighet och omedelbarhet
vid förfarandet i andra instans icke skall möta det kompakta
motstånd från landets invånare, såväl jurister som icke jurister,
som gjordes däremot för ett tiotal år tillbaka. Det var också
anledningen till, att såväl lagberedningen som förstärkta lagberedningen
upptogo tanken på en hofrätt i Norrland. Men —
märk väl! — detta var under förutsättning af ett annat rättegångsförfarande.
Från själfva rättegångsförfarandet tror jag således
icke några skäl kunna hämtas, som skulle tala för att under
nuvarande förhållanden inrätta en ny hofrätt i Norrland, då
inrättandet af denna hofrätt i verkligheten torde vara förbundet
icke allenast med fördelar, utan äfven med betydande olägenheter.
Dessa ligga i öppen dag.

Det kan icke hjälpas, att det kommer att blifva svårt att
alltid kunna rekrytera denna hofrätt med personer, som äro lämpliga
och villiga att där inträda och emottaga tillfälliga förordnanden.
Hvarför går detta så lätt i Stockholm? Jo, därför att
desse unge blifvande fiskaler och adjunkter i hofrätten under
mellantiden, när de vänta på detta sitt första förordnande, hafva
en mångfald af tillfällen här i staden att skaffa sig de inkomster,
som för dem äro oundvikligen nödvändiga, såvida de skola kunna
uppehålla sig i afbidan på att få någon ersättning för sitt arbete
i hofrätten. Erfarenheten härom förefinnes alldeles omedelbart
inpå oss. Alla dessa platser i Riksdagen, i statsrevisionen, i kommittéer
och vid andra förefallande behof, som beklädas af unga
jurister, äro exempel därpå, och dessa platser, hvilka gifva dem,
som få dylika förordnanden, tillfälle till inkomst, göra, att skickliga
jurister gå här och finna sig i att vänta, tills deras ordning
kommer att i hofrätten få sina första förordnanden. Desse utgöra
således en stamtrupp, från hvilken hofrätten rekryteras.

57 N:o 38.

Onsdagen den 20 April.

Det är naturligt, att i en så liten stad som — om det tillätes _ Ifrågasatt
mig att taga ett exempel — Umeå, som ligger någorlunda ^-^rMdhof
tratt inom den blifvande hofrättens jurisdiktionsområde, alla så- rätt yörJ
dana tillfällen till extra förtjänst för nyblifna jurister skola helt Norrland.
och hållet saknas. Det kommer därför vid denna hofrätt att vara (Ports.)
förenadt med svårighet att besätta de förordnanden, som äro behöfliga,
på ett fullt tillfredsställande sätt. Denna svårighet kommer
naturligtvis att bortfalla vid en blifvande ombildning af
rättegångsordningen, ty då är väl gifvet, att det skall åstadkommas
en "förändring i det nu förefintliga, för oss egendomliga förhållandet,
att aflöningsförmånerna i första instansen äro så betydligt
bättre, än de äro i andra instansen. Jag tror mig icke
behöfva vidare utveckla, utan det förefaller mig ligga i öppen
dag för kammarens ledamöter, att så verkligen skall blifva förhållandet,
att rekryteringen i denna hofrätt nog kommer att
blifva förenad med vissa svårigheter. Man kan icke åberopa
jämförelsen med förhållandena i Jönköping och Kristianstad. Tv
Kristianstad ligger i en provins med korta afstånd och lifliga
förbindelser och är en synnerligt tilldragande uppehållsort för
provinsens egna barn. Likaså hafva i Jönköping på grund af
en långvarig utveckling förhållandena därstädes blifvit sådana,
att äfven besättandet af platserna i sistnämnda hofrätt låter sig
nöjaktigt göras.

Är nu sålunda från denna sida sedt tillkomsten af en ny
hofrätt visserligen icke förenad med endast fördelar, vågar jag
påstå, att den fördel, som åberopats, att, om en hofrätt blefve
förlagd i Umeå, domarne där skulle vara bättre skickade att afgöra
de så kallade norrlandsfrågorna än för närvarande domarne
i Svea hofrätt, icke skall vinnas. Förhållandet är nämligen det,
att man icke må tro, att flottningsmål, skogsmål eller andra af
de så kallade norrlandsmålen äro af beskaffenhet, att dylika mål
icke förekomma i de öfriga delarne af landet. De förekomma
visst där likaväl som i Norrland. Skillnaden är endast den,
att, uppskattade i penningvärde, i tusentals kronor, de norrländska
målen skulle i den betydelsen kunna sägas vara större
och viktigare än de andra. Men från juridisk synpunkt är t. ex.
en skogsafverkningstvist i en annan landsdel precist densamma
för den, som skall afgöra den, som en skogsafverkningstvist i
Norrland.

Den uppfattning, att hänsyn till begreppet Norrland skulle
kräfva att i denna provins inrättas en hofrätt, för att någon sorts
likställighet mellan densamma och det öfriga landet skulle åstadkommas,
synes mig slutligen icke vara riktig. Det är nämligen
så, att hvarje provins kan vara fullkomligt belåten med, att de
institutioner, som finnas för rättsskipningen i landet, äro fullt
tillräckliga att fylla sitt ändamål. Platsen, där de äro belägna,
kan ju vara ganska likgiltig.

N:o 88. 58 Onsdagen den 20 April.

Ifrågasatt Hvad angår skälet, att förhållandena i Svea hofrätt skulle
Särskild hof^rä£va ^rättandet af en ny hofrätt för att minska dess arbetsrätt
för börda, vill jag framhålla, att, så vidt de för handen varande
Norrland, uppgifterna utvisa, det icke finnes något, som talar för att den
(Forts.) balans, som för närvarande finnes i Svea hofrätt, är af svårare

beskaffenhet, än att den kan genom tillfälliga extra krafter afhjälpas,
och det är att märka, att en extra division nedtynger
icke hofrättens administrativa arbete. Den sysselsätter sig med
afgörande af vädjade saker och deltager alls icke i hofrättens
plenum eller administrativa frågor om underdomares förordnanden
och dylikt. Således kan den omständigheten, att Svea hofrätt
för närvarande har behof för längre eller kortare tid af en
extra division, icke tala för inrättandet af en ny hofrätt.

På dessa skäl synes mig kammaren icke böra bifalla det
ifrågavarande skrifvelseförslaget, utan bifalla reservanternas hemställen,
hvartill jag tillåter mig yrka bifall.

Herr Uppström: Jag skall be att till en början få vända
mig emot en föregående ärad talare, som yttrade bland annat,
att det nu för tiden är så lätt att få en norrländsk fråga igenom.
Huru pass sant det är, vill jag icke yttra mig om, men nog är
det sant, att den fråga, som här är före, är för Norrland ganska
viktig. Det är dock icke uteslutande en lokal norrlandsfråga, ty
så länge Norrland är en ledamot af Sveriges rike, är det en riksangelägenhet,
att rättsskipningen i Norrland blir så väl utförd
som möjligt. Det är vidare en angelägenhet för den del af
Sverige, som för närvarande lyder under Svea hofrätts jurisdiktion,
ty under Svea hofrätt är för närvarande öfverarbete, den
hinner icke med hvad den bör göra. En balans har förefunnits
sedan flere år tillbaka och den har blifvit så stor, att man har
börjat tänka på, om den icke bör afhjälpas på något mera radikalt
sätt, Då nu, enligt hvad man vet från de sista dagarne,
sju divisioner i Svea hofrätt icke räcka till, utan begäran kommer
att aflåtas, om icke den redan är afsänd, om inrättande af ytterligare
en åttonde division och tillika erinrar sig, huru två af de
nuvarande divisionerna kommit till, har man ytterligare stöd för
sitt antagande, att hofrätten inom ett större eller mindre antal
år kommer att få en åttonde ordinarie division. För längre tid
tillbaka arbetade Svea hofrätt med fem ordinarie divisioner. För
ett par och trettio år sedan kom en sjätte division. Den blef
så småningom ordinarie. Det hjälpte icke: hofrätten måste förstärkas
en gång till, och den sjunde divisionen blef ordinarie.
Med den åttonde divisionen kommer att gå på samma sätt.

Det har redan blifvit anmärkt mot reservanternas yrkande,
att ett så pass stort ämbetsverk är efter våra förhållanden ovanligt,
och att man kan draga i tvifvelsmål, huruvida det kan vara
nyttigt att hålla en så stor personal under ett enda chefskap,

59 N:o 38.

Onsdagen den 20 April.

och om icke skälfva storleken af ämbetsverket gör, att detta faller .
sönder af sin egen tyngd. Om denna fråga icke kan med nej *’
besvaras, ligger däruti efter mitt förmenande ytterligare ett skäl,
då, om man finner en sönderdelning nödvändig och icke gärna
kan förlägga två domstolar af samma klass i samma stad, den
ena utom sitt jurisdiktionsområde, den tanken ju ligger nära till
bands, att den ena skall flyttas och naturligtvis då flyttas till en
ort, där den har fullt tillfälle till arbete och verksamhet. I det
afseendet har utskottet icke sagt något om hvar det ansett, att
den nya hofrätten, om den nu skulle komma till stånd, borde
förläggas. Det har med flit underlåtit det och öfverlämnat det
åt Kungl. Maj:t att föreslå. Jag kan därför så mycket hellre
förbigå hvad af talare här i kammaren yttrats om en uppgifven
stads större eller mindre lämplighet som hofrättsstad.

Det har vidare sagts, att, om kammaren nu skulle gifva sitt
bifall till utskottets betänkande, den därigenom skulle hafva
bundit sig vid att bifalla ett Kungl. Maj:ts förslag om en ny

hofrätt. .

Jag vet nu icke, om denna slutsats är fullt logisk. För
öfrigt kan jag icke förstå, att utskottets förslag skulle föranleda
Kungl. Maj:t att framställa proposition i det hänseendet; ty utskottet
föreslår allenast, att Riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t
anhålla, »det Kungl. Maj:t täcktes taga under ompröfning frågan
om inrättande af särskild hofrätt för de norrländska länen eller
vissa af dem samt efter verkställd utredning af jämväl samtliga
öfriga frågor, som härmed kunna äga sammanhang, framlägga
för Riksdagen det förslag, som af utredningen kan föranledas».
Jag föreställer mig, att, om en sådan skrifvelse inkommer till
Kungl. Maj:t, Kungl. Maj:t låter utreda äfven, huruvida de olägenheter,
för hvilka man vill råda bot, kunna afhjälpas på ett
fördelaktigare sätt än genom inrättande af en ny hofrätt, och,
därest så finnes vara fallet, väcker förslag'' om de åtgärder, hvilka
för ändamålets vinnande äro de lämpligaste. Väcker åter Kungl.
Maj:t proposition om inrättande af en ny hofrätt, torde sådant
icke ske utan fullgoda och giltiga skäl.

Gentemot hvad i motionerna nämnts därom, att nya lagberedningen
skulle hafva yttrat sig till förmån för inrättande af
en särskild hofrätt i Norrland, har här sagts, att detta lagberedningens
yttrande skulle vara föranledt endast af vissa nyheter,
som man ville ha in i en ny rättegångsordning. Detta resonemang
kan jag icke förstå. Jag har här i min hand nya lagberedningens
betänkande och ber att därur få uppläsa ett par rader.
Nya lagberedningen hade förutsatt, att enligt den nya rättegångsordningen
muntlig process skulle införas äfven i öfverinstans, men
tillägger, efter vidare ordande i ämnet, följande: »Hvad bär

blifvit anfördt bör dock enligt beredningens åsikt ingalunda föranleda
därtill, att all fråga om utflyttning eller fördelning af de

Ifrågasatt
trättande af
ärskild hofrätt
för
Norrland.
(Forts.)

N:o 38. 60

Onsdagen den 20 April.

TfrågasaU nuvarande hof rätter na förfaller». Omedelbart efter dessa ord
*särskild hof- ^ö4er sedan lagberedningens i motionen åberopade uttalande.
rätt för tror således, att man har anledning säga, att lagberedningen

Norrland, yttrat sig till förmån för en ytterligare sönderdelning af hofrät(Ports.
) terna äfven under nuvarande förhållanden.

Slutligen har äfven yttrats, att man skulle vänta på och
hafva skäl att vänta på införandet af en ny domstolsorganisation.
Men denna nya organisation lär icke vara att förvänta så snart,
som man bär tycks tro; ty för närvarande pågå inga arbeten i
den riktningen. Lagberedningen är sysselsatt med en annan del
af sin uppgift; och för några år sedan hörde man yttras, att
arbetena å en processreform komme att tills vidare ligga nere.

L lider sådana omständigheter, och då det synes äfventyrligt
att låta de nuvarande, efter min och mångas uppfattning, snart
sagdt oefterrättliga förhållandena längre fortfara, ber jag att få
vrka bifall till utskottets förslag.

Efter det öfverläggningen ansetts härmed slutad, gjorde herr
talmannen i enlighet med de yrkanden, som därunder förekommit,
propositioner, först på "bifall till hvad utskottet i nu
förevarande utlåtande hemställt samt vidare på afslag därå; och
förklarade herr talmannen sig finna den senare propositionen
vara med öfvervägande ja besvarad.

Votering begärdes, i anledning hvaraf uppsattes, justerades
och anslogs en omröstniugsproposition af följande lydelse:

Den, som bifaller hvad sammansatta stats- och lagutskottet
hemställt i utlåtandet n:o 3, löstalja
;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, afslås utskottets hemställan.

Vid slutet af den häröfver anställda omröstning befunnos
rösterna hafva utfallit sålunda:

Ja — 37;
Nej — 80.

61 N:o 38.

Onsdagen den 20 April.

Föredrogs å nyo sammansatta bevillnings- och lagutskottets Om utredning
den 16 och 19 innevarande månad bordlagda utlåtande n:o .1'' af hjälpa visso,
i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kungl. Maj:t mmförhålmed
begäran om utredning och förslag till afhjälpande af vissa landen vid
missförhållanden i afseende å stämpelbeläggning af köp af fast stämpelbelägg j

i o ning åt

egendom m. m. fastighetsköp.

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 122, hade
herr G. M. Sandin tillika med tre andra af kammarens ledamöter
föreslagit, att Riksdagen ville ingå till Kungl. Maj:t med
underdånig anhållan, att Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och
för Riksdagen framlägga sådana lagbestämmelser, som vid straffpåföljd
förbjöde att vid köp af fast egendom i köpehandlingen
därom utsätta eu mindre köpeskilling än den i verkligheten
därför betingade.

Till gemensam beredning med förenämnda motion hade utskottet
förehaft en inom Andra Kammaren af herr A. F. Burman
väckt motion, n:o 123, hvari föreslagits, att Riksdagen ville uti
skrifvelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes
taga under ompröfning, huruvida och i hvilken mån i motionen
anmärkta missförhållanden i afseende å stämpelbeläggning af
fastighetsköp måtte kunna afhjälpas, samt till Riksdagen inkomma
med det förslag, hvartill denna pröfning kunde föranleda.

Utskottet hade i anledning af förevarande motioner hemställt,
»att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t täcktes taga under ompröfning, genom hvilka
åtgärder här ofvan anmärkta missförhållanden i afseende å
stämpelbeläggning af fastighetsköp må kunna afhjälpas, samt
till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill denna pröfning
kan föranleda».

Vid utlåtandet var af gifven reservation af herrar W ester och
Söderberg, hvilka dock ej angifvit sin mening.

Herr Wester: Här föreligger åter ett förslag om skrifvelse

till Kungl. Maj:t, utan att vare sig motionärerna eller utskottet
kunnat föreslå något sätt eller någon väg, hvarpå de rådande
och öfverklagade missförhållandena, här i afseende å stämpel
vid fastighetsköp, skola kunna afhjälpas.

Jag her först att få erinra därom, att denna fråga redan
förut varit föremål för utredning genom Kungl. Maj:t, och att
det var i anledning af en kunglig proposition, som Riksdagen
antog bestämmelser i ämnet, hvilka sedermera vid 1894 års riksdag
rättades i visst hänseende till den nuvarande lydelsen.

Men, säger man, staten går nu förlustig stora stämpelbelopp

N:o 38. 62 Onsdagen den 20 April.

Om utredning vid fastighetsförsäljningar och upplåtelser af afverkniugsrätt till
af hjälpa vissa> därför måste rättelse ske. Jag tror emellertid, att det icke
missförhål- ar så farligt med den saken. Taxeringsnämnderna draga nämlanden
vid ligen försorg om, att fastigheternas taxeringsvärden undan för
stämpelbelägg- undan höjas. Huru kan där staten lida minskning i stämpelfastiglietsköv
inkomst ? Om köpeskillingen är lägre än taxeringsvärdet, så får
(Forts) |u staten stämpel å högre belopp än köpeskillingen; i de fall
åter, då köpeskillingen är högre än taxeringsvärdet, kunna visserligen
fall förekomma, där stämpel endast erlägges för detta värde,
men för sådana underslef finnas redan förut nödiga straffbestämmelser.

Hvad därefter angår de mycket omtalade afverkningskontrakten
å skog, så är ju redan nu förhållandet, att, så fort dylik
handling uppvisas inför vederbörlig myndighet för vinnande af
inteckning eller dylikt, densamma stämpelbelägges. Om åter
handlingen icke uppvisas inför myndighet, huru skall man då
kunna vinna någon effektiv kontroll? Det kan ju tänkas, att
två personer, som sluta aftal om upplåtelse af skog för utverkning,
göra det på det gamla, hederliga svenska sättet endast
med ord och handslag. Huru skall stämpelbeläggning kunna
ske i sådant fall? Utskottet säger också själft: »Medgifvas

måste visserligen, att effektiv kontroll öfver stämpelafgiftens
behöriga utgörande icke torde kunna anordnas». Detta har
utskottet själft erkänt, men vill ändock skrifva till Kungl. Maj:t
och begära utredning af frågan. Är det tänkbart, att Kungl.
Maj:t skall kunna åstadkomma en bättre förordning än den nu
gällande, då utskottet bestämdt förklarar, att sådan icke kan
åstadkommas. Det skulle förefalla mig högst egendomligt, om
Riksdagen verkligen ville skrifva på det sättet till Kungl. Maj:t
i fråga om bestämmelser, hvilka, såsom redan sagts, tillkommit
just efter utredning hos Kungl. Maj:t.

För öfrigt bör man göra sig reda för, om man här skulle
vinna rättvisa i alla förhållanden. Jag tänker mig en person,
som sköter sin skog rationellt och tager blott den årliga tillväxten,
men icke vill afverka denna själf utan gör upp därom med annan
person. Skulle det då vara rättvist, att denna upplåtelse af
afverkningsrätten stämpelbelades? Det vore detsamma, som om
jordbrukaren skulle erlägga stämpel för hvarje tunna spannmål,
som »afverkades» å egendomen.

Af dessa skäl anhåller jag att få yrka afslag å utskottets
hemställan.

Herr Tillberg: Det torde ju kunna hända, att det före liggande

utskottsbetänkande! i många afseenden är bristfälligt;
men anledningen härtill är att söka däri, att utskottet till sitt
förfogande för frågans utredning haft ett mycket ofullständigt
material.

I

Onsdagen den 20 April. 63 N:o 38.

En sak är dock alldeles uppenbar, nämligen att statsverket Om utredning
genom det sätt, hvarpå öfverlåtelsen af skogsmark ordnas vid fastighetsförsäljningar,
undandrages ganska stora stämpelbelopp. Det är Jmissförhalfullt
lagligt, att eu person säljer ena dagen sin skog och den landen vid
andra dagen sin fastighet i öfrigt, i stället för att sälja dem i ett. stämpelbeläggMen
i förra fallet får staten i stämpel kanske blott fjärdedelen .
af hvad den skulle hafva fått i det senare fallet. För min del J (por(.s \
är jag öfvertygad, att de belopp, som på detta sätt undandragits
statsverket, sedan karteringen af afverkningskontrakten upphörde,
äro oerhördt stora.

Jag kan ej heller inse någon anledning, hvarför icke dessa
kontrakt skulle karteras. Skogens värde är ju förbundet med
fastighetens intill det ögonblick, då skogen säljes, men skiljes då
godtyckligt därifrån och betraktas som lös egendom. Detta innebär
en uppenbar orättvisa; och endast däri finner jag fullgiltig
anledning för en skrifvelse till Kungl. Maj:t i ämnet.

Den förre ärade talaren sade, att man lämnat alldeles
obestämdt, på hvad sätt saken skulle ordnas. Jag ber att i det
afseendet endast få åberopa, att kartering af dylika kontrakt förut
ägt rum, och att det icke var förbundet med några svårigheter
i afseende å reglerna för karteringen, som föranledde dess upphäfvande,
utan skälet var, att man af finansiella skäl ansåg sig
kunna undvara denna beskattning. Saken torde mycket lätt
kunna ordnas.

I ett afseende hade den förre talaren rätt, nämligen däri,
att bestämmelserna ej kunna blifva fullt effektiva. Men därmed
har utskottet menat endast, att kartering icke kan ske i de fall,
där en eller annan mindre skogspark upplåtes utan skriftligt
aftal. En och hvar, som något sysslat med affärer, vet emellertid,
att det skriftliga aftalet är så "betydelsefullt för en klok affärsdrift,
att sådan form i de flesta fall måste anses nödvändig. En
skyldighet att registrera dylika afhandlingar skulle säkerligen
bidraga till en fortsatt utveckling i sådan riktning inom affärslifvet,
hvilket måste anses fördelaktigt; och jag tror icke, att
därefter någon skulle våga försöket att undandraga sig registrering.

Af dessa skäl ber jag att få yrka bifall till utskottets förslag.

Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, gjorde herr
talmannen jämlikt därunder förekomna yrkanden propositioner,
först på bifall till hvad utskottet i förevarande utlåtande hemställt
samt vidare på afslag därå, och förklarade sig anse den
förra propositionen, hvilken förnyades, vara med öfvervägande
ja besvarad.

Votering begärdes, i anleding hvaraf uppsattes, justerades
och anslogs en så lydande omröstningsproposition:

N:o 38. 64

Onsdagen den 20 April.

Lagförslag
ang. handel
med konstgjorda

gödselmedel.

Deu, som bifaller hvad sammansatta bevillnings- och lagutskottet
hemställt i sitt utlåtande n:o 1, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, afslås utskottets hemställan.

Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:

Ja — 62;
Nej — 42.

Vid förnyad föredragning af bankoutskottets den 16 och 19
i denna månad bordlagda memorial n:o 8, i fråga om ändringar
i bankoreglementet, biföll kammaren hvad utskottet i detta
memorial hemställt.

Föredrogs ånyo lagutskottets den 16 och 19 innevarande
april bordlagda utlåtande n:o 44, i anledning af dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag angående handel med
konstgjorda gödselmedel, dels ock två med föranledande af
nämnda proposition väckta motioner.

Genom proposition, n:o 43, af den 29 januari 1904 hade
Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet
och högsta domstolen förda protokoll, föreslagit Riksdagen
att antaga följande förslag till

»Lag angående handel med konstgjorda gödselmedel.

1 §•

Enhvar, som för egen eller annans räkning idkar handel
med konstgjorda gödselmedel, vare, ehvad sådant af köparen
påfordras eller icke, pliktig att, senast då varan till köparen
levereras, aflämna ett af säljaren underskrifvet garantibevis,
innehållande köparens namn, den försålda varans myckenhet och

Onsdagen den 20 April.

65 N:o 3*.

benämning, det i 2 § omförmälda märke samt uppgift om varans
halt af värdebestämmande ämnen.

Närmare föreskrifter, huru halten af värdebestämmande ämnen
skall angifvas, så ock angående garantibevisets affattning i
{ifrigt meddelas af Konungen.

2 §•

Försäljes gödselmedlet i säck, kärl eller annan fast förpackning,
läte säljaren å förpackningen anbringa ett lätt i ögonen
fallande märke, i korthet angifvande säljarens samt varans namn
äfvensom varans halt af värdebestämmande ämnen. Detta märke
skall upptagas jämväl i räkning, som å varan utfärdas.

3 §■

Benämning, hvarunder vara i garantibevis angifves, må ej
vara vilseledande i afseende å varans beskaffenhet och ursprung.

4 §•

Underlåter säljare af konstgjorda gödselmedel att till köparen
afl ämna garantibevis, som i 1 § sägs, eller att iakttaga
hvad enligt 2 § honom åligger, straffes med böter högst ettusen
kronor.

5 §•

Finnas de angående såld varas beskaffenhet i garantibeviset
lämnade uppgifter vara oriktiga eller har säljaren låtit öfverträdelse
af hvad i 3 § är stadgadt komma sig till last, straffes
säljaren med böter från och med tjugufem till och med tvåtusen
kronor, där ej förbrytelsen är i allmänna strafflagen med straff
belagd.

Uppgift om varans beskaffenhet skall ej anses oriktig, där
ej afvikelsen från garantibeviset öfverstiger af Konungen fastställdt
analysspelrum.

6 §•

Förbrytelser mot denna lag åtalas vid allmän underrätt i
den ort, där säljaren idkar sin rörelse. Sådant åtal må af allmän
åklagare utföras.

7 §•

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan. Har
allmän åklagare åtalet utfört, tage dock han två tredjedelar af
Första Kammarens Prof. 1904. N:o 38. 5

Lagförslag
ang. handel
med konstgjorda

gödselmedel.
(Ports.)

N:o 38.

Lagförslag
ang. handel
med konstgjorda

gödselmedel.
(Ports.)

66 Onsdagen den 20 April.

böterna; finnes särskild angifvare, tage han hälften af åklagarens
andel.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, förvandlas de
efter allmän strafflag.

8 §•

Öfverenskomma säljare och köpare, att betalning för gödselmedel
skall erläggas efter den mängd af värdebestämmande
ämnen, varan vid undersökning befinnes innehålla, eller understiger
vikten af försåldt varuparti tjugufem kilogram, vare säljaren
ej skyldig att öfverlämna garantibevis eller att iakttaga
hvad i 2 § stadgas.

9 §.

Konstgjorda gödselmedel må till riket införas endast af den.
som tillverkar eller idkar handel med dylika varor, och må förty
gödselmedel, som till riket ankomma, icke från tullverket utlämnas,
med mindre mottagaren genom intyg af registreringsmyndighet
eller af trovärdige män styrker sig tillverka eller
idka handel med sådan vara. Då sådan från utrikes ort ankommen
vara af mottagaren till annan utlämnas, åligger den
förre lika skyldighet med säljare.

10 §.

Med konstgjord! gödselmedel förstås i denna lag hvarje till
gödsling afsedd tekniskt behandlad vara, ändå att den endast
underkastats förmalning eller motsvarande behandling, såsom
råa kalisalter, peruguano samt råstampadt benmjöl. A pudrett
eller å kalk, märgel eller dylika jordförbättringsmedel hafva bestämmelserna
i denna lag ej tillämpning.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1905.»

I sammanhang med denna proposition hade utskottet till
behandling förehaft två inom Andra Kammaren afgifna motioner,
n:o 202, af herr C. J. Jakobson och n:o 225, af herr H. Öhngren,
båda åsyftande vissa ändringar i det uti propositionen framlagda
lagförslaget.

På anförda grunder hade utskottet hemställt,

l:o) att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition icke måtte
af Riksdagen bifallas;

2:o) att motionen n:o 202 icke måtte till någon Riksdagens
åtgärd föranleda; samt

Onsdagen den 20 April.

67 Jfso 38.

3:o) att motionen n:o 225 ej heller måtte vinna Riksdagens
bifall.

Herr statsrådet Meyer: Då utskottet med ganska stor majoritet
afstyrkt den kungliga propositionen, anser jag mig böra
erinra om, att Riksdagen redan år 1896 aflat en skrifvelse till
Kungl. Maj:t, däri Riksdagen ganska enträget anhöll om en sådan
lag, som här är föreslagen. År 1902 afläts kungl. proposition
till Riksdagen i sådant syfte. Denna proposition afslogs på rent
formella grunder; men i sammanhang därmed skref Riksdagen på
nytt till Kongl. Maj:t och begärde en sådan lag. Jag vågar alltså
påstå, att om lagförslaget nu kommit fram, har det varit uteslutande
på grund af Riksdagens därom framställda begäran;
och om nu det skulle hända det kungliga förslaget något mänskligt
här i dag, blir det i allt fall ett Riksdagens barn, som vi komma
att följa till grafven.

Utskottet anför åtskilliga skäl, hvarför det ansett sig icke
kunna tillstyrka den kungliga propositionen. Utskottet framhåller,
att genom en lag som denna skulle man lägga band på
handeln med konstgjorda gödselmedel, hvaraf följden skulle blifva
en prisstegring; och utskottet säger då vidare, att man får lof
att se till, om den nytta, man får af lagen, uppväger de därmed
förenade olägenheter.

Det är naturligtvis klart, att hvarje lag i sådant syfte som
denna måste lägga ett band på handeln med de åsyftade varorna;
men de olägenheter, som utskottet ansett däraf följa, kan jag för
min del ej finna så stora eller svåra, som utskottet tycks förmena,

Utskottet anser till eu början, att den omständigheten, att
enligt lagförslaget köparen har bevisningsskyldighet i fråga om
säljares försummelse att aflämna garantibevis skulle göra, att
lagen icke blefve effektiv. Köparen skulle nämligen i de flesta
fall icke vara i tillfälle bevisa, att han ej fått garantibevis. Det
är nu alldeles riktigt, att i de fall, då säljaren ändock underlåter
lämna garantibevis, och köparen låtit därvid bero, det torde kunna
blifva ganska svårt för köparen att styrka, att han ej fått garantibevis.
Men sådana fall torde endast mycket sällan förekomma,
tv i praktiken kommer saken nog att ställa sig så, att köparen
önskar få garantibevis och därför, om sådant saknas, skrifver
till säljaren med begäran att få sådant. Underlåter säljaren
ändock att lämna sådant, kan ju köparen taga vittnen på en ny
anmaningsskrifvelse eller telegrafiskt begära bevis. Således lär
det icke möta svårighet att styrka, att man begärt garantibevis;
och jag föreställer mig, att detta i de flesta fall skall vara nog
för att få säljaren fast, om icke han å sin sida kan visa, att
han verkligen lämnat garantibevis. Den omständigheten bör
således ingalunda betaga lagen dess effektivitet.

Lagförslag
ang. handel
med konstgjorda

gödselmedel.
(Forts.)

N:o 38.

68

Onsdagen den 20 April.

Lagförslag Vidare har anmärkts, att lagen, sådan den nu är formulerad.
an9- skulle vålla stora svårigheter med hänsyn till dess bestämmelser

meg,jorda om åsättande af märke på säckar, kärl eller annan förpackning

gödselmedel, för varan. Jag har nu aldrig tänkt mig, att stadgandet därom

(Forts.) skulle tolkas så, att hvarenda mellanhand skulle behöfva på för packningen

anbringa uppgift om varans namn och halt af värdebestämmande
ämnen; utan jag har trott, att om å förpackningen
finnes skrifven en analys, skulle efterföljande mellanhänder blott
sätta sitt märke på förpackningen, till tecken att de godkänt den
befintliga analysen. Och åsättandet af dylika märken går så fort,
att sådant mycket väl kan ske äfven i det fall, som utskottet
tänkt sig, att en större last konstgjorda gödselmedel fördelas från
järnvägsvagn på olika köpare. Att hvarje säljare måste lämna
sin köpare garantibevis är ju uppenbart, men förutsättningen, att
han fördenskull skulle behöfva annat än i undantagsfall låta
verkställa ny analys, synes mig vara alldeles orimlig; hans
garantibevis kommer i regeln att blifva en kopia af det, han i
sin ordning emottagit, och den risk han löper genom ett sådant
tillvägagående kan han reducera nära nog till noll genom att
endast köpa af välkända säljare. Gör han icke det, må han
skylla sig själf.

Jag tror, att detta varit utskottets hufvudsakliga invändningar
mot lagförslaget. Dock, det är sant, ännu en har utskottet
haft mot förslagets bestämmelser om forum. Men jag
vill påpeka att, enligt hvad ock af handlingarna framgår, Kungl.
Maj:t ursprungligen tänkt sig dessa bestämmelser mera i öfverensstämmelse
med hvad utskottet ansett lämpligt; den ändring,
som sedan därutinnan skett, har vidtagits på grund af anmärkningar
i högsta domstolen.

Utskottet säger, att man i stället för införande af sådana här
lagbestämmelser borde lita till upplysningen hos vederbörande
konsumenter och främja denna, så att de själfva komma under
fund med, hur angeläget det är att skaffa sig goda gödselämnen
i stället för underhaltiga. Ja, det medger jag gärna; jag tycker
också, att man af våra jordbrukare borde kunna vänta, att de
ej skulle vara så enfaldiga, att de icke begrepe, att de kasta
bort sina pengar genom att för billigt pris köpa en vara, som
icke är värd något alls. Men hvad som föranledt Riksdagens
båda skrifvelser till Kungl. Maj:t har just varit det, att i så
ofantligt många fall landtbrukare låtit lura sig af kringresande
agenter att köpa varor, som sedan befunnits underhaltiga.

Jag har endast velat yttra detta till förmån för det kungliga
förslaget och har ej vidare att tillägga.

Herr Hasselrot: Jag skall först ärligt bekänna, att såväl
jag som de medlemmar af utskottet, hvilka utgjort majoriteten,
uppriktigt beklaga, att, trots regeringen haft besvär att utarbeta

69 N:o 88.

Onsdagen den 20 April.

detta lagförslag på grund af Riksdagens begäran, man icke ansett
sig kunna tillstyrka detsamma. Jag tror, att detta kan och
bör utgöra en maning för Riksdagen att icke vidare, såsom ofta
nog skett, aflåta skrifvelse!’ till Kungl. Maj:t, så fort det påpekas
eu olägenhet eller en svårighet, som man önskar se aflägsnad,
utan att göra klart för sig, att sådant kan ske på sådant sätt,
att ej andra och möjligen större olägenheter och svårigheter
uppkomma.

Då nu regeringens lagförslag kom till utskottet, hade utskottet
att, på sätt lierr statsrådet nämnde, se till, om de olägenheter,
hvilka alltid följa af sådana band å den fria rörelsen, som här
ifrågasatts, icke vore större, än att detta uppvägdes af hvad man
därigenom vunne. Utskottet kom då till den uppfattningen, att
denna vinst icke är nog stor att uppväga de svårigheter, som
lagen skulle medföra.

Herr statsrådet vidrörde, efter mitt förmenande, med skäligen
lätt hand de olägenheter af förslagets bestämmelser, som
enligt utskottets tanke förefinnas. Jag skall taga ett synnerligen
vanligt exempel, nämligen att en större köpman i Sundsvall
rekvirerar ett stort parti gödselämnen, hvaraf han redan på för
hand sålt större delen till andra köpmän. Under nuvarande
förhållanden kommer ett sådant parti antingen på järnväg eller
ångbåt, och därifrån dirigeras omedelbart de särskilda delarna
af partiet till de andra köpmännen i samma stad eller annorstädes.
Dessa, som också få tämligen stora partier, ha ofta på
förhand sålt delar däraf till handlande i småstäder eller på landet.
Från dessa sistnämnde lämnas sedan varan ut till landbrukarne
i större eller mindre partier. Nu sade herr statsrådet, att det
ej kunde åläggas mellanhänderna några omständliga åtgärder.
Ja, garantibevis skall enligt förslaget enhvar, som säljer varan,
äfven en mellanhand utfärda; och om beviset är oriktigt,
så medför detta för honom ett ganska strängt ansvar. Hvilken
blir då effekten för den, som i andra eller tredje hand säljer
varan? Han har visserligen garantibevis från sin fångesman;
men om han litar på detta bevis och ger ett nytt i öfverensstämmelse
därmed, så står han i ansvar därför och kan icke
hålla sig till utfärdaren af det tidigare beviset. Nu veta herrarne,
att halten af dessa varor förändras skäligen lätt under ogynnsamma
förhållanden; låt en del af lasten bli utsatt för väta, så
blir denna del bestämdt underlägsen det öfriga partiet, helst om
sedan värme kommer till. Den förste köparen måste således.
för att icke riskera ett drygt bötesansvar, taga in det stora lagret
till sig och undersöka det; och detta kostar pengar. På samma
sätt måste senare köpare, som försäljer något af varan, kosta
på eu ny analys. Det är alltför riskabelt att lita på de äldre
analyserna. Jag fruktar, att alla dessa besvärligheter skola vålla,
att många köpmän icke med den lilla avans, som dessa varor

Lagförslag
ang. handel
med konstgjorda

gödselmedel.
(Ports.)

N:o 38. 70

Lagförslag
ang. handel
med konstgjorda

gödselmedel.
(Ports.)

Onsdag-en den 20 April.

nu ge, vilja stå i ansvar under två år till kunder, som kanske
af en eller annan anledning efteråt blifva missbelåtna och då
kunna ställa till trassel. Följden blir då den, att dessa varor
komma att väsentligt stiga i pris, därigenom att köpmannen pålägger
sina utgifter och sin riskpremie.

Detta har varit hufvudsakliga skälet, hvarför utskottet opponerat
sig mot förslaget med de band, det innebär, å den allmänna
rörelsen.

Härtill kommer sedan den af herr statsrådet omnämnda
svårigheten med bevisningen. Det är ju mycket sant, att om
köparen tar garantibevis, då varan aflämnas, och sedan kan visa
fel däri, så är bevisningen lätt. Men om det är en kringstrykande
agent, som säljer varan — och det är just dessa man vill
hålla efter — och han ej lämnar bevis, så kommer köparen i
en svår ställning. Om han i god tro köper varan för att vara af
en viss halt utan att fråga efter bevis eller mot löfte att efteråt
få sådant, och denne agent sedan säger, att han redan lämnat
bevis — huru skall då köparen kunna bevisa, att så ej skett?
Den bevisningen blir mycket svår.

Sedan hafva vi bestämmelsen om forum, som — det erkänner
jag — blifvit ändrad på grund af anmärkningar i högsta
domstolen. Men jag är ej öfvertygad om, att man därvidlag
träffat det mest praktiska. Det finnes redan i svensk lag en
bestämmelse, som skulle ofta vara tillämplig i dessa fall, synes
det mig, nämligen stadgandet om ansvar å den, som afyttrar
mängdt för omängdt eller det, hvari man vet fel vara, utan att
sådant uppenbara. Det är alldeles gifvet, att, om eu person,
med vetskap, att eu vara innehåller endast en viss procent af
ett värdebestämmande ämne, uppger, att procenten är högre,
faller sådant under det nämnda strafflagsstadgandet. Men om
det ej kan visas, att han vetat af det oriktiga i uppgiften, skulle
hans förfarande falla under den här föreslagna lagen. Nu torde
emellertid i åtskilliga sådana fall blifva svårt att uppdraga gränsen;
och allt efter som så sker, skulle forum blifva olika — enligt
strafflagen, där brottet är hegånget, men enligt denna lag, där
säljaren drifver sin rörelse. Det kan således lätt hända, att, om
ett rent bedrägeri är begånget, men åtalas enligt denna lag, där
säljaren har sin rörelse, domstolen i den orten finner sig obehörig,
liksom domstolen i den ort, där förbrytelsen skett, förklarar
sig obehörig, om ett angifvet bedrägeribrott sedan finnes utgöra
allenast en förseelse mot denna lag.

Vi kunna i öfrigt härvidlag hämta en viss erfarenhet från
åtskilliga af våra grannländer, där det finnes lagar i detta syfte.
Men det är den stora skillnaden, att vederbörande där kunna
öfverenskomma, att lagens bestämmelser ej skola äga tillämpning.
I utskottet företeddes eu mängd räkningar från större
handlande inom denna bransch, hvilka alla undandragit sig lagens

71 N:o 38.

Onsdagen den 20 April.

bestämmelser. Så anger en större affärsman Otto Mönsted, Vestergade
n:r 10, Köpenhamn, på sina priskuranter, att »Loven af 26
marts 1898 om Handel med Gödnings- og Foderstoffer gjselder
ikke for vore Tilbud eller Sälg uden sserlig Overenskomst»;
och på räkningar från andra firmor finnes likaledes tryckt, att
»Loven af 26 marts 1898 om Handel med Gödnings- og Foder
stofter gjselder ikke for vore Tilbud eller Sälg»; man har i Danmark,
där det är praktiskt folk i regel, funnit, att dessa lagar,
som tillkommit af välvilja mot landtbrukarne, äro opraktiska och
omöjliga att tillämpa, hvilket också gjort, att de ej tillämpas
utan kringgås på det sätt, som nyss angifvits. Men detta skulle
icke gå för sig enligt den föreslagna svenska lagen, utan den
måste tillämpas.

En ytterligare detalj i förslaget, som äfven föranledt an
märkningar, är den, att konstgjorda gödselmedel skulle få införas
till riket endast af den, som'' tillverkar eller idkar handel med
sådana varor. Detta är eu brist, ty de stora landtmannaföreningar,
som bildats på en mängd platser för inköp af kontrollerade
gödselämnen, borde äfven hafva rätt att införa sådana.
Men det är äfven eu olägenhet, att icke enskilda personer skola
få samma rätt; här finnas ju stora godsägare i vårt land, som
köpa sådana varor i stora myckenheter, och de skola nu tvingas
att köpa varan genom en handlande, som naturligtvis alltid bereder
sig någon förtjänst på affären.

För min del är jag öfvertygad, att olägenheterna af denna lag
skulle blifva större än vinsten. Och jag kan därvid icke underlåta
att påpeka ännu eu omständighet, som kan föranleda stora
svårigheter. Här står i sista paragrafen af den föreslagna lagen:
»Med konstgjordt gödselmedel förstås i denna lag hvarje till gödsling
afsedd, teknisk behandlad vara, ändå att den endast underkastats
förmalning eller mosvarande behandling,o såsom råa kali
salter, peruguano samt råstampadt benmjöl. A pudrett eller ä
kalk, märgel eller dylika jordförbättringsmedel hafva bestämmelserna
i denna lag ej tillämpning.» Där har nu gifvits exempel
på gödselmedel och på jordförbättringsmedel. Nu har jag af
fackmän hört, att det är rätt vanligt, att man stampar vanlig
granit för att därmed förbättra viss jord; kommer detta att bli
gödselmedel eller jordförbättringsmedel? Sannolikt bara jordför
bättringsmedel, ehuru det är alldeles visst, att detta medel främjar
äfven växtkraften. Det är mycket svårt att säga, hvad som
är jordförbättringsmedel utan att samtidigt vara gödselmedel.
Ett annat fall — man tar och stampar fältspat i stället. Fältspaten
innehåller i afsevärd mängd kiselsyra, som är mycket viktig
för en del jordarter, lika viktig som kali för andra. Kainiten,
ett rått kalisalt, är intet annat än ett stampadt mineral; och fält -spaten blir ej heller annat. Därpå svarar fackmannen: jag vågar
icke säkert saga, om fältspat skall räknas som jordförbättrings -

Lagförslag
ang. handel
med konstgjorda

gödselmedel.
(Forts.)

Nso 38.

72

Lagförslag
ung. handel
med konstgjorda

gödselmedel.
(Ports.)

Onsdagen den 20 April.

medel eller som gödselmedel. Det är naturligtvis i så fall allt
för äfventyrlig! att riskera tusentals kronor i böter för en möjlig
öfverträdelse af denna lag, utan man får föranstalta om analysoch
garantibevis, äfven för fältspat, emedan man möjligen har
att göra med ett gödselmedel, ehuru sådant ej tydligt framgår
af lagen.

Jag fruktar, som sagd!, att olägenheterna och svårigheterna
och trasslet af denna lag blifva så stora, att den vinst, man
väntar af lagen, icke svarar däremot.

Nu är dessutom att ihågkomma, att förhållandena på detta
område afsevärdt förbättrats under senare tid. Anledningen
till Riksdagens skrivelser i ämnet var, att landsbygden då var
öfversvämmad af tvetydiga agenter, som lurade på folket dåliga
varor. Nu har folket blifvit brändt; det köper i regel icke annat
än af välkända, hederliga firmor, och sådana finnas litet hvarstans.
Och dessutom ha särskild! under de sista åren bildats
en mängd landtmannaföreningar, som inköpa goda kontrollerade
gödselämnen för delning till medlemmarna. Får man lefva några
ar till, så blir det säkerligen icke många landtbrukare, som handla
gödselämnen i små poster direkt, utan de gå till föreningen och
få där sitt behof fylldt.

Jag tror, att för dessa föreningar den föreslagna lagen skulle
medföra endast svårigheter och motverka deras utveckling. Och
jag tror äfven, att man numera gärna kan i detta fall lita på
de enskildes uppmärksamhet och på de förbättrade förhållanden,
som inträdt.

Af dessa skäl anser jag mig nödsakad att yrka afslag å den
kungliga propositionen.

Herr statsrådet O del b er g: Herr grefve och talman, mina
herrar! Bevillningsutskottets högt ärade ordförande varnade fölen
liten stund sedan vid behandlingen af en annan fråga kammaren
för att icke allt för lättvindigt besluta några skrifvelse!-till Kungl. Maj:t, i synnerhet då man icke hade fullt klart fdisig
hvad man ville och önskade. Jag tror, att, om kammaren nu
kommer att fatta sitt beslut i öfverensstämmelse med lagutskottets
nyss föredragna betänkande, bevillningsutskottets ordförande
hädanefter får varna kammaren för att besluta skrifvelse!- till
Kungl. Maj:t, äfven då man är fullt medveten om hvad man
vill. Ty Riksdagen har en gång skrifvit till Kungl. Maj:t med
begäran att få en lag angående reglering af handeln med konstgjorda
gödselmedel och har därvid så noggrant preciserat sig, att
Kungl. Maj:t kunnat skrifva af hvad Riksdagen har begärt och
införa detta i 1 § af det föreliggande lagförslaget. Riksdagen
har till och med ansett, att Kungl. Maj:t dröjt för länge med
utarbetandet af detta lagförslag, och har därför, såsom chefen för
finansdepartementet nyss påpekade, genom interpellation och ny

Onsdagen den 20 April.

73 X:o 38.

skrifvelse påmint om sin föregående framställning. Icke desto
mindre yrkas nu rent afslag å Kung! Maj:ts förslag.

Lagutskottet har vid behandlingen af detta förslag haft åtskilliga
juridiska betänkligheter mot detsamma. Dessa betänkligheter
har dock högsta domstolen icke delat. Jag skall icke
och kan heller icke inlåta mig på att bemöta dessa betänkligheter;
i alla fall hafva de väsentligaste af anmärkningarna blifvit
af reservanterna i lagutskottet undanröjda genom ändring af
några få ord i det kungliga förslaget.

Lagutskottet har emellertid äfven gjort eu saklig anmärkning,
hvilken nyss påpekats af utskottets ordförande, herr Hasselrot,
nämligen att det skulle möta ofantligt stora svårigheter för
en handlande att skaffa garantibevis i sådana fall, då han på
järnväg eller ångbåt mottoge större partier, som han enligt föregående
aftal skulle leverera till olika köpare. Jag kan icke förstå,
huru lagutskottets ordförande kan här finna några svårigheter,
ty 8 § af Kung!. Majrts förslag säger alldeles tydligt och klart,
huru man vid sådana tillfällen kan gå till väga. Man behöfver
då icke lämna garantibevis, utan säljer varan efter den halt af
värdebestämmande ämnen, som den vid undersökning befinnes
innehålla. Analysen kan sålunda verkställas efteråt. Det är just
för att möta den af lagutskottets ordförande påpekade eventualiteten,
som den åttonde paragrafen tillkommit.

Nej, hufvudskälet för lagutskottets afstyrkande återfinnes på
betänkandets sista sida; det är den vackra frasen om att upplysningen
skall stiga och att därför någon kontroll icke skall behöfvas.
Jag medgifver också, att jag själ! har hyst samma uppfatta
ning som lagutskottet. Då jag år 1890 mottog chefskapet för
landtbruksstyrelsen, förelågo inom styrelsen två framställningar
från olika hushållningssällskap med begäran om att få en lag i
den riktning, som det nu framlagda lagförslaget angifver. Jag
skref då till Kung!. Maj:t precis på samma sätt, som lagutskottet
nu har gjort, och jag gjorde det två gånger, men jordbrukarne
upphörde icke med sin begäran. Jag kom emellertid tämligen
snart att ändra åsikt, och jag hade så mycket större skäl därtill,
som alla länder rundt omkring oss utfärdade lagar för att före
bygga oärlig handel med konstgjorda gödselmedel. Därigenom
kommu underhaltiga varor, som icke kunde säljas i Danmark,
Tyskland och Finland, att öfversvämma vårt land och särskild!
hemsöktes Skåne och Småland af agenter, som efter prof utbjödo
gödselmedel af tvifvelaktig beskaffenhet, hvilka sedan mot eftertraf
sändes från Danmark. Tidningarna hafva omtalat, hvilka
bedrägerier blifvit därvid begångna, och redogörelserna från våra
kemiska stationer tala samma språk. Lagutskottets ärade ordförande
har sagt, att en förbättring härutinnan förmärkts. Jag
för min del är af en motsatt åsikt, och jag tror äfven, att denna
min uppfattning delas af de kemiska stationernas föreståndare.

Lagförslag
ang. handel
med konstgjorda

gödselmedel.
(Forts,''

N:o 38. 74

Lagförslag
ang. handel
med konstgjorda

gödselmedel.
(Forts.)

Onsdagen den 20 April.

En lag angående handeln med konstgjorda gödselmedel är fullt
lika nödvändig nu som år 1896, då Riksdagen första gången
anhöll om en sådan.

Det är ganska betecknande, att samtliga representanter för
det mindre jordbruket i lagutskottet reserverat sig mot utskottets
beslut, under det godsägarne från Första Kammaren medverkat
till utskottets afstyrkande utlåtande. Ja, mina herrar, frågan är
just för de mindre jordbrukarne af den största betydelse, tv de
kunna ej alltid lika lätt som de stora godsägarne, b vilka vid" köp
af stora partier gödselmedel vända sig direkt till välkända fabri -ker, skydda sig för bedrägerier. En lag sådan, som Kung!.
Maj:t föreslagit, är af större betydelse för höjandet af det mindre
jordbruket än hvad man i denna kammare synes vara benägen
att tro.

Utskottets ordförande nämnde, att man i Danmark kringgår
lagen genom att begagna sig af den bestämmelsen, att garantibevis
icke behöfver lämnas. Delvis är denna uppgift riktig, men
icke till fullo. Den danska lagen föreskrifver absolut bestämdt
utan någon regress, att så snart gödselmedel säljes på leverans
— således icke i de fall, då man t. ex. går in i eu bod och
köper varan — skall garantibevis lämnas. Detta föreskrifves i
1 § 1 mom. af lagen. Genom ett bref från professor Stein i
Köpenhamn, bvilket kom mig till hända i går, har jag också fått
underrättelse om, att den danska lagen verkat godt, att den har
åstadkommit ordning och skick i handeln med gödselmedel, att
den icke har vållat några svårare omgångar och icke heller föranledt
någon prisförhöjning.

Jag yrkar naturligtvis afslag å utskottets förslag, men jagvill
icke hemställa om bifall till Kungl. Maj:ts förslag, då de
personer inom utskottet, som velat göra något i saken, hyst betänkligheter
mot detta.

För att få frågan än en gång pröfvad af lagutskottet, hemställer
jag om betänkandets återremitterande.

Grefve Lewenhaupt: Då för en del år sedan i Riksdagen
väcktes motion om införande af lagbestämmelser rörande försäljning
af konstgjorda gödningsämnen, voro förhållandena att
kontrollera hvad som utbjöds mycket svårare än för närvarande.
Jag tror att på senaste tio åren har såväl handeln med dessa
ämnen kommit i mera solida bänder, där man varit mindre
benägen att bedraga den stora allmänheten, som ock har denna
allmänhet blifvit mera upplyst och i stånd att skydda sig för
bedrägerier. Det torde i alla fall vara ganska svårt att skrifva
en lag, som innebär en mycket stark kontroll, men på samma
gång icke lägger något band på handeln. Men om man med
lagbestämmelsen försvårar handeln med dessa ämnen, måste köpmännen,
för att skydda sig för eventuella påföljder, belägga göd -

Onsdagen den 20 April.

75 Nso 38.

ningsämnena med högre pris, och det är just på grund af denna
omständighet, som jag för min del har hyst betänkligheter mot
att antaga lagen, emedan detta högre pris kommer att belasta
landtmännens varor, som de köpa. Vi hafva numera eu mängd
kontrollanstalter, inrättade af hushållningssällskapen med till en
del statsmedel, där mindre jordbrukare få kostnadsfritt låta
undersöka gödningsämnen; den stora allmänhetens upplysning
har äfven stigit, och tack vare dessa omständigheter äro missförhållandena
nu mindre än förr. Här bildas ju dagligdags landtmannaföreningar,
som försöka att till billigt pris anskaffa de
foderämnen och gödselämnen, som behöfvas för landtbruket, samt
att få dessa varor på det allra bästa sätt kontrollerade. Äfven
har i den köpande allmänhetens medvetande växt in en misstro
till de firmor, som handla med gödningsämnen och därvid sökt
på ett eller annat sätt bedraga allmänheten. Den stora allmän
heten har också snart nog fått kännedom om de firmor, som
till äfventyrs icke tillhandahållit varor af god beskaffenhet, och
därför dragit sig från dem.

Min uppfattning är således den, att lagen skulle hafva kunnat
vara af mycket god verkan, om man haft den för eventuellt 20
år sedan, men att den numera skulle snarare vara till skada för
landtmännen liksom för landtbruket i dess helhet. Det är därför
jag förenat mig med dem, som yrkat afslag, att antaga lagen
och därför vidhåller min uppfattning att biträda utskottet.

Herr San dq vis t: Herr grefve och talman, mina herrar!

Jag skall be att få fästa uppmärksamheten vid en annan sida af
det föreliggande lagförslaget, en sida som åtminstone i dag icke
har närmare berörts, nämligen bestämmelserna angående ansvar
och åtal.

Här står i förslagets 4 §: »underlåter säljare af konstgjorda
gödselmedel att till köparen aflämna garantibevis, som i 1 § sägs,
eller att iakttaga hvad enligt 2 § honom åligger, straffas med
böter högst ettusen kronor.» I 5 § heter det: »finnas de angående
såld varas beskaffenhet i garantibeviset lämnade uppgifter
vara oriktiga eller har säljare låtit öfverträdelse af hvad i 3 §
är stadgadt» -— d. v. s. lämnat vilseledande uppgift om
varans benämning — »komma sig till last, straffas säljaren med
böter från och med tjugufem till och med tvåtusen kronor».
Vidare heter det i 6 §, att åtal skall ske »vid allmän underrätt
i den ort, där säljaren idkar sin rörelse. Sådant åtal må af
allmän åklagare utföras». Det kan således utföras af allmän
åklagare, äfven om angifvelse icke skett. I 7 § stadgas därpå,
att allmän åklagare, som utfört åtalet, skall taga två tredjedelar
af böterna.

Detta är enligt mitt förmenande en bestämmelse, som gör
lagen i högsta grad vådlig. En åklagare, som är böteshungrig,

Lagförslag
ang. handel
med konst
gjorda
gödselmedel.
(Forts.)

K:o 38. 76 Onsdagen den 20 April.

Lagförslag kan få reda på att någon säljare — mellanhand — försummat att
anutd konst- ^ämna garantibevis eller lämnat mindre riktiga uppgifter; då
gjorda vacker han genast åtal. Det är ju ganska sannolikt, att han
gödselmedel, kan skaffa bevisning, och om den tilltalade fälles, är åklagaren
(Ports.) berättigad att taga sina två tredjedelar af böterna. Det är ju
gifvet, att detta kan blifva ett ganska lockande företag för honom
och gifva anledning till flerehanda trakasserier för dem som sälja
och köpa gödningsämnen.

Jag tror visserligen, att det är nödvändigt att få eu sådan
lagstiftning, som nu ifrågasatts, till stånd, men jag har såsom
ledamot af utskottet icke kunnat finna mig i att tillstyrka bifall
till det föreliggande förslaget, utan har därför biträdt lagutskottets
afstyrkande utlåtande. Jag tillåter mig nu yrka bifall till
detta utlåtande.

Herr Hasselrot: Jag ber kammaren om tillgift för att jag

ännu eu gång begärt ordet; jag har gjort det blott för att bemöta
ett yttrande af herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet.

Herr statsrådet nämnde, att därest t. ex. en grosshandlare
i Sundsvall införskrifver ett större parti gödningsämnen, som han
ackorderat bort till ett flertal andra köpare, så behöfver han icke
lämna något garantibevis, tv han kan sälja varan enligt 8 §.
Ja, det kan lian, men jag tviflar på, att många köpmän vilja
sälja eller köpa efter den paragrafen. Det heter nämligen i denna
paragraf: öfverenskomma säljare och köpare, att betalning för
gödselmedel skall erläggas efter den mängd af värdebestämmande
ämnen, varan vid undersökning befinnes innehålla», så gäller icke
denna lag. Men tro herrarne, att i regel någon vill underkasta
sig att sälja en vara utan att få bestämdt pris för en viss kvantitet
eller att köpa utan att veta hvad han skall betala? Men
här skulle säljaren icke veta hvad han får eller köparen hvad
han skall betala, förrän det genom undersökning visat sig, att
de och de värdebestämmande ämnena till viss mängd ingå i -varan.
Detta är ett opraktiskt förfaringssätt, som utan tvifvel skulle
komma att mycket sällan tillämpas.

Herr Dieden: Herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
önskade lära känna, på hvilka skäl, utöfver de i
utlåtandet angifna, lagutskottets ledamöter röstat mot detta lagförslag.
Jag ber då att för min del få säga, att jag röstat mot
förslaget därför, att jag finner det vara ålit för strängt. Det är
icke fråga om att jag skall tillhandahålla eu köpare ett garantibevis
beträffande hvad jag säljer till honom, utan jag är
pliktig att, vare sig han fordrar det eller icke, tillställa honom
ett sådant bevis. Gör jag det icke, har jag allmänna åklagaren
öfver mig och får vidkännas böter intill 1,000 kronor. Har jag

Onsdagen den 20 April.

77 Nso :{H.

fort in ett stort parti gödningsämnen och låtit noggrant undersöka
detsamma, så kan det hända att, sedan jag haft det inneliggande
någon tid, det hunnit, till följd af fuktighet och andra
yttre omständigheter förändras, så att, när jag sedan lämnar ut
en del, sammansättningen icke stämmer med den förut gjorda
analysen; då är jag förfallen till böter intill 2,000 kronor. Nej,
så framt denna lag går igenom, så skulle det, om jag drefve
handel med gödningsämnen, aldrig falla mig in att göra en försäljning
annat än efter 8 paragrafen.

Nu säger herr statsrådet: de stora konsumenterna veta, huru
de skola köpa; det är blott de små konsumenterna, som detta
kommer att gälla. Jag undrar då, om de små konsumenterna
vilja underkasta sig besväret med att låta undersöka hvarje liten
post gödningsämnen de få. Nej, jag tror att lagens verkan blir
mycket diminutiv just genom denna åttonde paragraf.

I andra länder har man, såsom herr statsrådet åberopade,
också infört stränga lagbestämmelser rörande dessa frågor, men
där har jag icke, efter hvad jag tror, öfver mig allmänna åklagaren,
som kan utan köparens vilja dyka på mig, utan där har
jag, såsom redan förut blifvit anfördt, rätt att med köparen
öfverenskomma, om köpet skall vara underkastadt lagens bestämmelser
eller icke.

Jag har blott velat på direkt uppfordran gifva denna förklaring
för mitt votum inom lagutskottet och ber nu, herr talman,
att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Grefve Hamilton: Herr talman, mina herrarI Lagutskottet
har framhållit, att lagen i fråga skulle medföra nackdelar,
och jag erkänner det, men nackdelarne drabba hufvudsakligen
säljaren. Frågan är då, huruvida icke dessa nackdelar vida
öfvervägas af de fördelar, som tillkomma köparen. Vi veta allt
för väl, att mycket ofta en köpare får en helt annan vara, än
den han trott sig köpa, och sålunda får betala kanske tre eller
fyra gånger det verkliga värdet. Jag vet särskildt, att i Skåne
agenter rest omkring och sålt dylika varor. Det har då roat
mig personligen att taga prof af dessa varor, och vid verkställd
analys har det befunnits, att de varit af högst underhaltig beskaffenhet
och kanske icke värda 25 procont af det pris, som
köparen fått betala. Nu är det icke nog med att köparen förlorar
på själfva varan; han förlorar än mer, då han får missväxt
på grund däraf, att han ansett sig hafva lagt gödsel på
jorden, men i själfva verket lagt dit endast ett värdelöst ämne.

Nu kan man fråga: hvarför skyddar icke jordbrukaren sig
själf? Jo, mina herrar, de större jorbrukarne kunna skydda sig,
ty de låta i allmänhet analysera sin vara, men det finnes en hel
del små landtmän, som köpa kanske blott nåd deciton och
som bo på en aflägsen ort, och för dem kan det erbjuda svårig -

Lagförslay
ang. handel
med konstgjorda

gödselmedel.
(Ports.)

N:o 38.

78

Lagförslag
ang. handel
med konstgjorda

gödselmedel.
(Ports.)

Onsdagen den 20 April.

heter att resa in till den stad, där den kemiska stationen ligger,
eller att dit insända prof. Det är just dessa, som lagen skulle
kunna skydda.

Det har framhållits, att garantibevis kosta penningar. Det
är sant, men det kostar vida mera penningar för köparen att få
en underlägsen vara än att betala ett garantibevis. Emellertid
är det mycket möjligt, att det blir dyrare för de större godsägarne,
ty dessa behöfva knappast garantibevis, då de kunna
skydda sig själfva, men de få dock deltaga i kostnaderna, som
fördelas på varan i dess helhet. Jag tror dock, att för landtmännen
i det hela taget skulle lagen bereda en stor fördel och
nära nog böra anses vara nödvändig.

Här har framhållits, att landtmannaföreningar bildats för
att skydda landtmännens intressen. Det är sant, att dessa föreningar
tagit fart i en stor del af vårt land, men på många
ställen finnas sådana föreningar ännu icke.

Den siste ärade talaren framhöll, att om en köpare intoge
ett stort parti, som någon tid finge ligga, så kunde det hända,
att partiet på grund af fuktighet eller eljest förlorade i värde.
Det skulle då vara nödvändigt att anskaffa nytt garantibevis,
och detta kunde måhända visa, att varan i fråga vore af annan
beskaffenhet, än den föregående analysen utvisade. Men är det
då icke lämpligt att taga en ny analys? Förlusten bör ju drabba
säljaren och icke köparen, eftersom varan förminskats i värde,
då den legat på säljarens magasin.

Jag tror att just för att skydda det mindre jordbruket, som
man nu ville söka drifva fram, är lagen nödvändig. Jag skall
emellertid icke yrka bifall till Kungl. Majrts förslag. I detta hafva
reservanterna åstadkommit en förmildring med afseende å böter,
särskildt märke o. s. v., och vidare upptages i reservationen den
bestämmelsen, att landtmannaföreningar få i riket införa gödningsämnen.
Under sådana förhållanden skulle jag helst vilja
yrka bifall till reservanternas förslag, men då jag icke vet, huruvida
detta är affattadt så som sig bör, ber jag att få förena mig
i yrkandet om återremiss.

Herr Trygger: Jag skall be att få säga några få ord, till

en början i principfrågan om betydelsen af en Riksdagens skrifvelse.
Mot herr statsrådet Odelberg vill jag i detta afseende
erinra, att den omständigheten, att Riksdagen skrifver och begär
en lag i viss riktning, icke innebär, att Riksdagen skall godkänna
lagen, när den sedermera framlägges, äfven om den är
så affattad, att Riksdagen ej kan vara nöjd med densamma.
Så vidt jag förstår, äro anmärkningarna mot den nu framlagda
lagen högst berättigade. Det duger icke heller att ersätta den
med reservanternas förslag. Med ett litet exempel skall jag söka
visa, huru farligt det vore att taga det reservationsvis framlagda

Onsdagen den 20 April.

79 N:o 38.

förslaget i stället för den ursprungliga lagen. Man skulle därigenom
visserligen undvika vissa af lagens brister, men i stället
råka ut för en motsägelse.

Denna lag är, som bekant, byggd på den principen, att det
ej skall bero på de enskilda kontrahenterna, huruvida de vilja
eller icke vilja iakttaga lagens föreskrifter, utan det är ovillkorligt
bestämdt, att hvad som i lagen är stadgadt skall iakttagas,
med den modifikation, som i 8 § är angifven och hvarom
här nyss är taladt. Om nu lagen föreskrifver något, som parterna
icke kunna genom sin öfverenskommelse rubba, är det alldeles
uppenbart, att när man skall gifva föreskrift i fråga om åtalsrätten,
måste denna i främsta rummet lämnas till allmänna
åklagaren. Han måste vara åtalsberättigad, ty det är alldeles
tydligt, att om parterna gjort en öfverenskommelse, bör ej en
af dem kunna väcka åtal för denna öfverenskorpmelses strid mot
lagen. Reservanterna hafva icke observerat detta, utan velat
tillägga allmän åklagare åtalsrätt, endast så vida brottet af målsägande
till sådant åtal angifves. Alltså en obestridlig motsägelse.
A ena sidan skapar man en lag, med afseende å hvilken statsintresset
anses kräfva ett ovillkorligt iakttagande af vissa föreskrifter;
å andra sidan låter man det helt och hållet bero på
målsäganden, om lagen skall tillämpas eller icke. Det duger
icke, detta.

Sålunda lärer det icke kunna gå för sig att taga reservanternas
förslag, och en återremiss torde icke kunna medföra sådana
förändringar, att ens de af herrarne, som vilja hafva själfva
saken, skulle kunna vara nöjda därmed. Jag hemställer på grund
häraf om bifall till utskottets afslagsyrkande.

Grefve Hamilton: Jag kan icke finna annat än att, när

det är fråga om återremiss till utskottet, utskottet skulle kunna
vidtaga de förändringar, som äro alldeles nödvändiga, äfven i
afseende å åtal.

Öfverläggningen ansågs härmed slutad, hvarefter herr talmannen
i enlighet med därunder förekomna yrkanden gjorde
propositioner, först på bifall till hvad utskottet i förevarande
utlåtande hemställt samt vidare därpå att utlåtandet skulle visas
åter till utskottet; och förklarade herr talmannen sig anse den
förra propositionen, hvilken upprepades, vara med öfvervägande
ja besvarad.

Votering begärdes, i anledning hvaraf uppsattes, justerades
och anslogs en omröstningsproposition af följande lydelse:

Den, som bifaller hvad lagutskottet hemställt i sitt utlåtande
u:o 44, röstar

Lagförslag
ang. handel
med konstgjorda

gödselmedel.
(Forts.)

N:o 38. 80

Onsdagen den 20 April.

Ja;

Lagförslag
ang. handel
med konst -

Den, det ej vill, röstar

gjorda

gödselmedel.

(Ports.)

Nej;

Vinner Nej, visas utlåtandet åter till utskottet.

Vid slutet af den häröfver anställda omröstning befunnos
rösterna hafva utfallit sålunda:

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet den vid sammanträdets
början aflämnade kungl. propositionen.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Sörens/ton
under 10 dagar från den 25 i denna månad.

Justerades sju protokollsutdrag för denna dag.

På hemställan af herr talmannen medgaf kammaren, att
de anslag, som utfärdats till nu pågående sammanträdes fortsättande
på aftonen, finge nedtagas, hvarefter kammaren åtskildes
kl. 4,36 e. m.

Ja — 47;
Nej — 43.

In fidem

A. v. Krusenstjerna.

Stockholm, tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag 1904.