RIKSDAGENS PROTOKOLL

ProtokollRiksdagens protokoll 1902:36

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1902. Första Kammaren. N:o 36.

Fredagen den 16 maj.

Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.

Justerades protokollet för den 9 i denna månad.

Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
sammansatta stats- och lagutskottets nästlidne dag bordlagda utlåtande
och memorial n:is 10 och 11, äfvensom bevillningsutskottets
samma dag bordlagda betänkande n:o 39.

Fortsattes föredragningen af konstitutionsutskottets utlåtande Om utsträckn:o
6, i anledning af Kongl. Maj.-ts proposition med förslag till ning af valändrad
lydelse af § 57 regeringsformen samt af §§ 13, 14, 16, ,rä^ten till
17, 19 och 25 riksdagsordningen, äfvensom inom RiksdagenAnmaren^
väckta förslag i fråga om valrätten till Andra Kammaren. (Forts.)

Herr Törn er: Af den till herr Bergs reservation fogade

statistiken framgår, att under åren 1872—1899 de vid riksdagsmannaval
till Andra Kammaren röstberättigades antal vuxit med
mer än 104,000 personer. Detta vittnar ju mycket godt för nuvarande
rösträttsbestämmelser och visar på samma gång, att
denna rösträtt nedträngt uti deras leder, som förut icke haft
någon sådan. Jag har derför hyst den åsigt, att »status quo»
skulle kunna bibehållas oförändrad, men då en sådan förhoppning
väl icke kan betraktas annorlunda än såsom en illusion, och det
således vore opolitiskt att fasthålla dervid, ansluter jag mig till
herr Billings skrifvelseförslag, och jag gör detta, då jag hoppas,
att Riksdagen efter inhemtande af de meddelanden, som i denna

Första Kammarens Prof. 1902. N.o 36. 1

N:o 36. 2

Fredagen den 16 Maj.

Om utsträck- skrifvelse begäras, skall blifva bättre i stånd än nu att på nognirätten
till §ran^ oc^ sorgfälligt sätt bedöma och bestämma, på hvad sätt
Andra Kam-oc^1 i hvad rigtning en rösträttsutvidgning må kunna ske. Jag
maren. får i anledning häraf, herr grefve och talman, yrka bifall till
(Forts.) herr Billings skrifvelseförslag.

Friherre De Ge er: För min del skulle jag helst hafva

önskat framgång åt det förslag, som framlagts af det s. k. samlingspartiet.
Genom att antaga detta anser jag, att man till fullo
skulle hafva tillmötesgått alla berättigade kraf på utsträckt rösträtt,
och jag anser, att man då skulle haft fog att kunna förvänta,
att man ganska länge skulle kunnat stanna på den punkt, hvartill
man då kommit.

Nu kan man säga, att skilnaden mellan detta förslag och
de förslag, som framlagts af Kongl. Maj:t och konstitutionsutskottet,
i sj elfva verket icke är så synnerligen stor. Men i ett
afseende finnes dock en ganska betydelsefull skilnad mellan
dessa förslag, och det är den, att såväl vid Kongl. Majrts som
vid utskottets förslag äro fogade inskränkningar, som göra dessa
förslag med mer eller mindre skäl synnerligen impopulära, och
i en fråga sådan som denna betyder detta nog icke så litet. Jag
syftar i första rummet på det s. k. skärpta utskyldsstrecket,
som förekommer i båda förslagen. Mot detta kan egentligen icke
göras någon principiel invändning, men å andra sidan kan jag
icke förstå, att man från konservativt håll kan fästa så mycken
vigt dervid, ty verkningarna af detsamma tyckas blifva ganska
ringa. Justitieministern sjelf sätter dem icke mycket högt. I
hans anförande till statsrådsprotokollet, som finnes citeradt på
sid. 20 i detta betänkande, heter det: »att i vissa valkretsar äro
ett mycket stort antal valmän, enligt nu gällande bestämmelser,
uteslutna från valrättens utöfning på den grund, att de häfta för
oguldna utskylder.» Men, heter det vidare: »genom den nyss
omtalade skärpningen af det s. k. utskyldsstrecket skulle helt
säkert endast ett ringa antal valmän utestängas från valrättens
utöfning.» Kan det då verkligen vara lönt att för att utestänga
detta ringa antal valmän göra en sådan inskränkning, som visat
sig upptagas med så stor ovilja och som utan tvifvel komme att
föranleda en hel del valtrassel?

Till denna inskränkning har utskottet lagt en annan bestämmelse,
som också är synnerligen illa omtyckt, nemligen municipalsamhällenas
öfverflyttande till stadsvalkretsarne. Den torde vara
något mera effektiv, men enligt de upplysningar, som justitieministern
i går lemnade, tyckas verkningarna ingalunda vara så stora, som
man väntat sig. Hvad som emellertid är säkert, är, att det torde
mycket förminska utsigten att genom ett sådant förslag som utskottets
uppnå en någorlunda definitiv lösning af rösträttsfrågan.
Såväl detta skärpta utskyldsstreck som förändringen i valkretsarne

3 N:o 36.

Fredagen den 16 Maj.

lämpa sig synnerligen väl såsom utgångspunkt för agitation från Om utsträckderas
sida, som på inga vilkor vilja en moderat lösning af röst- nin9 af val
rättsfrågan. Andra Kärn,

Hvad beträffar den utväg, som här synes mycket allmänt maren.

omfattas, att söka på en gång införa allmän rösträtt i samman- (Forts.)

hang med proportionella val och andra garantier, vill jag endast
säga, att jag ännu icke lyckats öfvertyga mig om den proportionella
valmetodens förträfflighet eller lämplighet för våra förhållanden,
åtminstone icke ännu så länge.

Dessutom kan jag icke annat än befara, att striden om de
s. k. garantierna, som komma att fordras för den allmänna
rösträttens införande, kommer att blifva både långvarig och svår,
och vi komma nog på den vägen att få vänta ganska länge på
den frid och ro, som en talare i går talade om.

Då jag nu otvifvelaktigt kommer att blifva stäld i valet att
rösta för en skrifvelse eller för konstitutionsutskottets förslag,
kommer jag att gifva min röst för utskottets förslag, men jag
tillåter mig emellertid, herr talman, att yrka bifall till herrar
Darins och Liljeholms reservation.

/

Herr Andersson, Axel Gustaf: I en fråga af denna vigt

har jag velat tillkännagifva min ståndpunkt, utan att derför upptaga
kammarens tid med något längre anförande. Jag ansluter
mig till dem, som anse det vara rätt och klokt att nu fatta ett
beslut i sak, och jag skulle velat biträda utskottets förslag med
borttagande af bestämmelsen om municipalsamhällens inryckande
i stadsvalkretsar och med den begränsning af utskyldsvilkoret,
som innefattas i herr Waldenströms reservation.

Ett yrkande i denna rigtning vore tydligen resultatlöst, och
jag ämnar icke heller framställa det.

Efter antagande af ett sådant förslag, och sedan, såsom förutsatt
är, de s. k. jordtorparne kommit att inrymmas bland
de kommunalt röstberättigade, skulle det återstående strecket vara
mindre ett penningstreck än ett streck mellan sjelfförsörjaren
och den ekonomiskt mer eller mindre osj eif ständige, men den sålunda
medgifna rösträtten vore ingalunda, såsom här sagts, liktydig med
allmän rösträtt. Ty för den politiska rösträtten förutsattes den
kommunala, och äfven med låg taxering spela kommunalutskylderna
ingalunda någon oväsentlig rol.

Det blefve således enligt min åsigt en ganska fast plattform
att stå på för dem, som ville bibehålla denna position.

Till dem, som anse, att icke någon förändring behöfves på
grund af penningvärdets fall, ber jag få lemna den upplysningen,
att i en stad med så relativt höga arbetslöner som Sundsvall beskattningsmyndigheterna
icke ansett sig kunna upptaga arbetare,
om Indika icke några särskilda uppgifter förelegat, till högre beskattningsbar
inkomst än 600 kronor, då skälig hänsyn tagits till

N:o 36. 4

Fredagen den 16 Maj.

Om utsträckning
af valrätten
till
Andra Kammaren.

(Forts.)

möjligen inträffande tillfällig arbetslöshet, sjukdom o. s. v. —
Sådan ställningen nu är, har jag intet yrkande.

Herr Wijk: Frågan är nu så utdebatterad, att jag helst icke
skulle hafva velat uppträda, men denna fråga är af så stor betydelse
för vårt land, att jag icke vill låta detta tillfälle gå mig ur händerna
att få i protokollet intagen min uppfattning i frågan.

Här föreligger en mångfald af förslag: Kong! Maj ds förslag,
utskottets förslag såväl som förslagen från medlemmar af samlingspartiet
och landtmannapartiet i Andra Kammaren, från yttersta
venstern i Andra Kammaren intill yttersta högern i Första Kammaren.
Af dessa förslag är det väl troligt, att endast utskottets
förslag och det skrifvelseförslag, som af herr Billing framstälts,
kunna hafva utsigt att vinna någon tillslutning. Detta senare —
herr Billings förslag — är ganska färglöst, men det innehåller
dock tillräckligt, för att, om denna skrifvelse går i båda kamrarne,
regeringen måste framlägga, om icke 1904, likväl ganska snart ett
förslag, bygdt på den allmänna rösträttens grund. Tro herrarne
verkligen på grund af den diskussion, som var här i går,
att, då detta förslag kommer, Första Kammaren accepterar det?
Jag tror det icke. — Hvad har denna skrifvelse för betänkligheter
med sig? Jo, att den invaggar de utom strecket stående
uti förhoppningar, hvari de sannolikt blifva besvikna. Någonting
sådant vill jag icke vara med om. Jag står för min del på utskottets
förslag, och jag gör det på den grund, att jag anser eu
utbredning af rösträtten berättigad, liksom det är min innerliga
öfvertygelse, att vi landtmän aldrig få ett så acceptabelt förslag åter.
Jag kan visserligen beklaga, att i detta utskottets förslag finnes
en lucka, men denna lucka har det icke stått i utskottets makt
att fylla. Man får derför vara nöjd med den motivering, som
förefinnes. Jag menar, att det lugna element, som heter jordtorparne,
må komma att inrymmas i lagen sedermera.

Herr grefve och talman, jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Friherre Alströmer: Då jag anfört min reservation mot ut skottets

förslag, är det naturligt, att jag icke kommer att rösta
för detsamma.

Det skäl jag i min reservation augifvit för min afvikande
mening är, att en förändring af valrätten till Riksdagens Andra
Kammare är af en så djupt ingripande betydelse för hela vårt
statsskicks framtida utveckling, att denna fråga hvarken kan eller
bör lösas utan föregående fullständig och allsidig utredning af
alla på detsamma inverkande förhållanden.

Jag har vidare ansett, att den korta tid, som stått konstitutionsutskottet
till buds, sedan det fick mottaga det af Kongl.
Maj:t framlagda förslaget äfvensom alla öfriga motioner, har varit
så otillräcklig, att utskottet icke heller har kunnat egna frågan eu

Fredagen den 16 Maj.

5 N:o 36.

sådan utredning, som varit nödvändig för att kunna nu afgöra Om utsträckdensamma.
Jag har derför ansett, att utskottet bort hemställa, att nin9 af
Riksdagen skulle i skrifvelse till Kongl. Maj.-t anhålla, att Kongl. Andra KärnMaj.
t täcktes tillsätta en komité för att verkställa en ur alla syn- maren.

punkter fullständig utredning rörande valrätten till Riksdagens (Forts.)

Andra Kammare, och att denna utredning äfven skulle afse den
allmänna rösträtten med proportionella val eller graderad skala
i förening med andra nödiga garantier. Jag skall emellertid icke
yrka bifall till denna min reservation, utan jag ber att få ansluta
mig till det af biskop Billing framstälda skrifvelseförslaget, som
i allt väsentligt öfverensstämmer med min reservation.

Herr Hasselrot: Jag skall till en början anhålla om kammarens
benägna uppmärksamhet för en särskild sak.

Det är nog många af herrarne, som i likhet med mig vid
bestämmandet af föredragningsordningen i går icke följde med
och fingo klart för sig innebörden af densamma. Jag tror derför,
att det kan vara rigtigt och nyttigt att precisera detta för kammarens
ledamöter. Jag har nu fått reda på, att med föredragningsordningen
förhåller sig så, att vid första propositionen tages endast
upp utskottets hemställan under punkt 3 i utskottets betänkande,
d. v. s. antingen bifall till utskottets förslag eller afsteg.
I sammanhang med detta kommer det icke att framställas
proposition på något af de andra positiva förstegen eller något
skrifvelseförslag, utan den första propositionen och den första
voteringen kommer att ega rum mellan bifall till utskottets försteg
och afsteg. Derefter komma särskilda propositioner på de
öfriga positiva förslag, som äro framstälda. Slutligen kommer
proposition att framställas särskild! för sig på de olika skrifvelseförslagen,
och det lärer icke möta något formelt hinder att, äfven
om utskottets försteg skulle vinna majoritet vid första voteringen,
vid detta utskottets försteg foga hvilket som helst af de väckta
skrif velsef örslagen.

Jag tillåter mig nu öfvergå till sjelfva den föreliggande
frågan. Om man äfven erkänner, att Riksdagens Andra Kammare,
vald efter nu gällande röstgrunder, på ett tillfredsställande
sätt hittills fylt sin uppgift, och att det således ur den synpunkten
icke finnes någon anledning att ändra dessa röstgrunder,
och om man också erkänner, att sedan 1865 antalet valmän i
förhållande till landets folkmängd icke oväsentligt stegrats —■ och
man har all anledning antaga, att ett dylikt förhållande skall
fortfarande komma att ega rum — så måste man dock konstatera,
att under det nu gällande strecket har sedan 1865 växt
upp en talrik folkklass, som fortfarande står under strecket och
hvars allmänbildning och relativt sjelfständiga ställning samt intresse
för allmänna angelägeheter gifva den berättigade anspråk
på deltagande i valen till landets representation. En illustration

N:o 36. 6

Fredagen den 16 Maj.

Om utsträck-i detta hänseende utgör den tablå, som är fogad vid herr Bergs
''^rätten till'' reserva^on- Det framgår af denna, att under det att i de konAndra
Kärn- tinentala länderna och England medeltalet af valmännens antal
maren. utgör omkring 20 % af befolkningen, är det i vårt land icke
(Forts.) fullt 7 som hafva denna rätt. Att ett sådant förhållande i
längden är ohållbart, finner jag för min del tydligt och uppenbart.
Jag tror också, att antalet af dem inom Riksdagens kamrar,
som icke erkänna, att något måste göras i afseende på rösträttens
utvidgning, numera är ganska ringa.

År enigheten temligen stor om önskvärdheten af en rösträttsutvidgning,
äro deremot meningarna så mycket mer delade om
omfånget för densamma äfvensom om vilkoren, begränsningen
och de garantier, som derför erfordras. För min del vill jag
icke gå in på allmän rösträtt. Om detta endast vore ett språng
ut i det okända och osäkra, såsom här sagts förut, skulle man
möjligen kunna finna sig i detta i förhoppning att resultatet skulle
blifva bättre, än man befarade; men om man klagat öfver otillräcklig
utredning i allmänhet rörande föreliggande fråga, måste
man dock erkänna, att utredningen i detta hänseende är fullt
tillfredsställande för att kunna komma till visshet om resultatet.
Antalet valmän i vårt land är för närvarande i rund siffra något
mer än 400,000. De, som stå mellan 800 kronors- och 500 kronorsstreeket
utgöra omkring 200,000, och de, som stå under kommunalstrecket,
uppgå till omkring 600,000. Genom den allmänna rösträtten
skulle således till de nu befintliga 400,000 valmännen på
en gång läggas 800,000. Det ligger i detta faktiska förhållande
för mig fullständig visshet derom, då man känner den uppfattning
och tankegång, som i allmänhet gör sig gällande hos dessa
800,000, att de skulle icke komma att verka en modifikation i
den nuvarande Andra Kammarens sammansättning, utan de
skulle skapa en helt ny kammare med annan uppfattning och
andra mål. Så långt vill jag för min del icke gå.

Beträffande de garantier, som ifrågasatts för att hindra ett
sådant resultat, tror jag för min del hvarken på möjligheten att
genomföra dem eller på effektiviteten af desamma. I sådant afseende
har det egentligen ifrågasatts garantier af två slag: graderad
röstskala och proportionella val. Den graderade röstskalan
har man visserligen talat om och sagt, att det vore önskligt att
få den tillämpad, men på samma gång antydt, att det icke vore
någon förhoppning derom, och derutinnan gifver jag dessa herrar
fullkomligt rätt.

Hvad deremot de proportionella valen beträffar — slagordet
för dagen — skall jag icke upprepa hvad deremot blifvit sagdt.
För mig har det, som deremot blifvit anfördt, vant fullkomligt
öfvertygande. De göra icke den effekt, som man önskar, och de
lämpa sig icke för vårt land. Under sådana förhållanden återstår
icke annat än partiella reformer. Jag tror, att det vore

Fredagen den 16 Maj.

7 N:o 36.

rigtigt och lyckligt, om man släppte in ett relativt stort antal, de,
som stå närmast under strecket, de, som i uppfattningen äro närmast
de nuvarande valmännen, ty man får väl erkänna, att en
rösträttsutvidgning, hvarigenom man släpper in 200,000 nya valmän,
icke är ett så litet steg. För mig är det fullt tillfredsställande.

Det är egentligen två väsentliga anmärkningar, som äro gjorda
mot detta. Först är det den, att detta nedflyttande af strecket skulle
faktiskt innebära detsamma som allmän rösträtt. Man har sagt,
att sättes strecket så lågt som till 500 kronor, komme alla de
600,000, som nu stå under 500-kronorsstrecket, eller åtminstone
största delen af dem att låta skatta upp sig till 500 kronors inkomst
och blifva sålunda röstberättigade. Skatten är 50 öre, och
den vilja de gerna betala. Jag bestrider på det bestämdaste
rigtigheten af detta. Först och främst är skatten icke blott 50
öre. Det är skatten till kronan. Dermed följer skatten till kommunen,
som i de flesta fall är mångdubbel. För öfrigt beror det
icke på de enskilda personerna att blifva uppskattade till den
siffra de begära, utan det beror på vederbörande taxeringskomité.
Mig förefaller det uppenbart, att icke flertalet af de 600,000, som
stå under 500-kronorsstrecket, komma att flyttas upp till röstberättigade.
Men om också ett relativt stort antal af dessa, som
verkligen hafva en inkomst af 500 kronor, skulle låta sig uppskattas
till sin verkliga inkomst, vore dermed ingen skada skedd,
tvärtom.

Den andra väsentliga anmärkning, som blifvit gjord mot utskottets
förslag, är den, att om man bifaller detta, får man i allt
fall icke lugn och ro. Man kan icke stanna härvid. Man tvingas
i alla fall in på allmän rösträtt. Derom kan det vara olika uppfattning.
Jag ställer mig alldeles ense med talaren på kristianstadsbänken
deruti, att göra vi en sådan allvarlig och kraftig
rösträttsutvidgning, då hafva vi en mycket stark grund att stå
på. För närvarande är strecket fullkomligt godtyckligt. Det har
dock stått i 36 år. Om vi nu bestämma oss för ett annat streck,
icke godtyckligt, utan baseradt på den fullt rigtiga principen, att
afla skola vara röstberättigade, som för inkomst direkt skatta till
staten, så hafva vi en annan och fastare grund att stå på. Man
ändrar icke grundlagen hvarje år. Först 1906 skulle valen enligt
nya ordningen ega rum, och då får man se hvad de hafva
för effekt. Det är visserligen sant, att det nog kommer att väckas
motioner, och att agitationer fortfarande komma att ega rum,
men det blir helt säkert annorlunda och säkerligen lindrigare, om
en verklig rösträttsutvidgning då skett, än om man ställer allt på
framtiden. Fn skrifvelse med dess sväfvande löften kommer icke
att hafva den effekt, som ett positivt förslag skulle hafva.

Jag skall icke tillåta mig att längre upptaga kammarens tid.
Jag tiflåter mig sluta med uttalande af den bestämda uppfatt -

Om utsträckning
af valrätten
till
Andra Kammaren.

(Forts.)

N:o 36, 8

Fredagen den 16 Maj.

Om utsträckning
af valrättm
till
Andra Kammaren.

(Torta.)

ningen, att det är sista gången, som Första Kammaren erbjudes
antaga ett så moderat förslag som det nu af utskottet framlagda.

Häri instämde friherre Wrangel von Brehmer och herr
Hummel.

Friherre Tamm: Den öfverläggning, som här i går och i
dag föres, påminner i mångt och mycket om decemberdagarne
1865. Då såsom nu framfördes ur fosterländska hjertan värma
tal, utmynnande i olika yrkanden, allt efter olika uppfattning;
då liksom nu varnades emot det röda spöket, demagogien; då
såsom nu stäldes i utsigt förbättrade förhållanden genom antagande
af utvidgad rösträtt. De olyckor, som förespåddes, hafva
dess bättre icke inträffat, det idealistiska tillstånd, som andra
förutsade, har icke heller blifvit verklighet, men man kan positivt
säga, att Andra Kammaren, sammansatt enligt 1865 års förslag,
har verkat godt. Icke lärer emellertid någon af dem, som bidrogo
till denna representationsreform, hafva haft den uppfattningen,
att dervid skulle för all framtid stanna. Det var temligen gifvet,
att yrkanden om fortgående på den utvidgade rösträttens väg
skulle under tidens lopp göra sig hörda. Framställningar i sådant
afseende hafva vi haft icke få, och nu hafva de kommit
fram genom kompakta yrkanden och delvis allmänna erkännanden.
En talare, som i går yrkade på rent af slag, förklarade, att
de, som vilja hafva utvidgad rösträtt, vilja hafva makten, men
han motsatte sig detta, såsom jag antager derför, att han ville
behålla makten. Det ena argumentet är ej bättre än det andra.
Men äfven den, som under längre tid haft sina åsigter klara i
afseende å det berättigade i rösträttens utsträckning, befinner sig
i en ganska bekymmersam ställning, då intet af här framstälda
förslag tilltalar honom. I denna belägenhet är jag för närvarande
försatt. Min åsigt angående den politiska rösträtten är den, att
en hvar, som känner och erkänner sina skyldigheter, bör hafva
nämnda rätt, så vida han icke på något sätt gör sig derför
disqvalificerad. Det önskvärda synes mig vara, att hela svenska
folket, alla dess till mogen ålder komne män kunde gemensamt
sammanträda för val af landets representanter. Jag fordrar endast,
att de skola hafva känsla af sina skyldigheter samt vilja
att utföra dem. Det är icke skatten jag här vill komma åt genom
den utvidgade rösträttens lockelse; det är icke fullgörandet af den
allmänna värnpligten, som jag vill liqvidera med eu utsträckt
rösträtt; jag vill frammana egenskaper hos våra väljare, jag vill
frammana deras bestämda känsla af att de hafva skyldigheter att
uppfylla till kommun och stat. Hafva de denna känsla och hafva
de vilja att utföra den, tror jag för min del icke man behöfver
frukta för deras deltagande i allmänna värf. På denna grund

Fredagen den 16 Maj.

9 N:o 36.

sträfyar jag icke heller efter mer eller mindre verksamma garan- Om utsträck
tier, utan, såsom jag nyss säde, att de, som önska sig rösträtt, må n™?tten till
uppfostras till fullt medborgerliga känslor, till sådana egenskaper, in<ira £am_
som skulle kunna sammanfattas under uttryck: kärlek till ett maren.
gemensamt tänkt och kändt fosterland. Derför synes mig också (Forts.)
all vidare utredning vara obehöflig och onödig, om en sådan skulle
sysselsätta sig med, i hvad mån den utsträckta rösträtten skulle
tillfalla den ena eller andra klassen af medborgare, huru den
skulle ställa sig för olika individer. Jag erkänner, att en utredning,
om man så vill hafva den, angående proportionella val
kunde vara erforderlig, men i öfrigt synes mig utredning ej vara
nödvändig, och är det naturligtvis icke heller med de åsigter jag
hyser om rösträttens utvidgning.

Huru skall jag nu ställa mig med afseende å de framstälda
förslagen? Det, som mest närmar sig de åsigter jag hyser, är
herrar Darins och Liljeholms reservation, ehuru denna saknar
tvenne betingelser, hvilka jag anser vara alldeles nödvändiga,
nemligen fordran på uppfyld skattepligt till staten och vidare att
i en annan paragraf möjlighet lemnats qvar till det valtrassel,
som uppkommer derigenom att justerad vallängd icke vid ett bestämdt
tillfälle göres undantagslöst gällande. De öfriga förslagen
äro för mig mindre tilltalande, och jag måste derför yrka bifall
till ifrågavarande reservation, liknande den af herr von Friesen
m. fl. väckta motionen.

På de af herr von Ehrenheim under gårdagen framförda
grunderna ber jag få motsätta mig en skrifvelse. Förslagen derom
äro, såsom herrarne behagade påminna sig, ganska många och
mycket mångskiftande. Jag ser mig omgifven rent af utaf ett
nät af skrifvelseförslag, somliga af den obestämda art, att deri
möjligen har kunnat fastna den renaste nihilist eller den lifligaste
optimist. I fråga om de tvenne under gårdagen framlagda skrifvelseförslagen
ber jag att, till stöd för det jag nyss nämnde, få
säga, att till det af herr Billing framstälda hafva afslagsyrkare
sällat sig, några under den förutsättning, att de icke skulle blifva
i tillfälle att rösta för afslag. En talare på uplandsbänken frainstälde
anmärkningar emot utskottets förslag under påstående, att
utskottet vid afgifvande af sitt förslag hade seglat under falsk
flagg. Då denne talare i sitt anförande motiverade ett afslag
men yrkade bifall till herr Billings skrifvelseförslag, undrar jag,
om han för sin seglats hissat de rätta signalerna. Herr Hugo
Tamms under diskussionen framlagda förslag innehåller icke i
klämmen, att någon begäran skulle för Kong!. Maj:t framställas
derom, att skattefrågan måtte i ett blifvande förslag intagas, och
att rösträtten deraf skulle göras beroende, men i sin egen motivering
uttryckte han denna önskan.

Jag kan i afseende å de framstälda skrifvelseförslagen endast
säga: »Timeo Danaos et dona ferentes». Och tillåter jag mig i

N:o 36. 10

Fredagen den 16 Maj.

Om utsträckning
af valrätten
till
Andra Kammaren.

(Forts.)

anledning af hvad jag anfört att yrka bifall till herrar Darins
och Liljeholms reservation.

Herr von Friesen: Jag skall bedja att till alla väsentliga
delar få instämma uti friherre Tamms anförande.

Herr Behm: Då jag, såsom bekant, i utskottet deltagit vid
framställandet af det förslag, som nu ligger före till behandling,
är min ställning till frågan gifven. Denna min åsigt om det
lämpliga uti så pass långt gående utsträckning af den allmänna
rösträtten har jag efter ganska stor tvekan kommit till, hvarvid
jag dock haft att stödja mig vid samma grunder, som anförts
för Kongl. Maj:ts förslag, med hvilket det af utskottet framstälda
ju i åtskilligt öfverensstämmer. Jag har ansett mig kunna biträda
detta förslag särskildt med anledning af det under förra
året fattade beslutet om en väsentlig utsträckning af vämpligtsöfningarne;
icke så att förstå, som skulle den sålunda fullgjorda
värnpligten enligt min mening berättiga till rösträttens utöfning,
men den uppfostrande betydelse, som måste tillerkännas värnpligtens
fullgörande, torde få antagas utgöra en icke ringa garanti
mot valrättens missbruk och en icke obetydlig ökning af
eljest svaga rösträttsqvalifikationer.

Föregående talare, af samma uppfattning som jag, hafva
redan fört utskottets talan så fullständigt och uttömmande, att
icke torde vara nödigt att något dervid tillägga, och detta så
mycket hellre, som här talats mindre om hvad utskottet föreslagit,
än huruvida utskottet öfver hufvud taget haft rättighet att
framkomma med något förslag alls. Man har nemligen sagt, att
den utredning, som åstadkommits, icke vore tillräcklig för framläggandet
af detta konstitutionsutskottets förslag, liksom den ej
kunde anses vara tillräcklig för det af Kongl. Maj:t framlagda.
För min del kan jag ej förstå detta, utan anser den förebragta
utredningen vara nog för bedömande af innebörden af ett förslag,
sådant utskottet kommit till.

Jag vill nu egentligen yttra mig öfver de förslag och yrkanden,
som framstälts dels af reservanterna inom utskottet och sedermera
af flera högt ärade talare i denna kammare, yrkanden,
gående ut på att utskottets förslag måtte afslås och att i stället
till Kongl. Maj:t måtte frambäras en skrifvelse af ett efter de
särskilda förslagsställarnes ståndpunkt något skiftande innehåll,
men alla mer eller mindre tydligt uttalande den åsigten, att man
med det snaraste borde komma till allmän rösträtt, ehuru med
vissa garantier, hvaribland först och främst framhållits de
s. k. proportionella valen. Hvad nu den allmänna rösträtten
beträffar, må gerna medgifvas, att mycket kan sägas till förmån
för densamma, särskildt det, att genom dess införande brytes
udden af den ofta hörda anmärkningen, att icke hvarje någor -

Fredagen den 16 Maj.

11 N:o 36.

lunda qvalificerad, till myndiga år kommen person gifves åtminstone
något inflytande på representationens sammansättning.
Men från ett sådant medgifvande till den bestämmelsen, att alla
böra hafva lika rösträtt, är steget långt, och jag kan icke vara
med om att uttaga detta steg. Vore det så, att hvarje röstande
i regeln finge följa sin öfvertygelse och i frihet handlade derefter,
så vore den allmänna och lika rösträtten kanhända icke så
farlig; men sådana idealistiska förhållanden, som den närmast
föregående, högt ärade talaren tänkte sig, tror jag ej förefinnas;
vi känna nog, huru de i verkligheten te sig. Med den ledning
af massorna, som nu eger rum, och som vi på senare tid dagligen
kunna bevittna, blefve äfventyret med en så beskaffad allmän
rösträtt helt säkert synnerligen stort. Begränsades åter den
allmänna rösträtten genom t. ex. en graderad röstskala, grundad
på sådana stadganden, att de mera sjelfständiga bland valmännen
bereddes ett väsentligt större inflytande på riksdagsmannavalen,
än de på grund af sitt antal eljest borde hafva, så kunde
man i en dylik rösträttens begränsning enligt min åsigt finna en
lämplig och god garanti emot missbruk af densamma. Den gradering
af denna rätt, som i den kongl. propositionen föreslagits,
må hafva sina förtjenster, men saknar åtminstone en väsentlig
egenskap, den att vara effektiv.

Att här inlåta sig på, huru i sådant afseende skulle kunna
ordnas för ändamålets vinnande, dertill finnes ju föga skäl, äfven
om jag hade att gifva något uppslag i saken, ty för närvarande
tyckas sympatierna för en sådan graderad röstskala vara ganska
ringa, måhända icke så litet beroende på, att det försök, som i
sådant afseende uti den kongl. propositionen blifvit gjordt, visat
sig så föga tilltala den allmänna meningen. Att emellertid, i händelse
af den allmänna rösträttens införande, detta slag af garanti
bör komma till användning, finner jag alldeles i sin ordning.
Att deremot, såsom de ärade reservanterna och med dem äfven
andra gjort, företrädesvis lita till den garanti, som skulle ligga
i den proportionella valmetodens införande, är ett tillvägagående,
som af flera skäl är mig omöjligt att godkänna. Redan förut i
går och i dag har här framhållits den svårighet att anordna valen
enligt denna metod, som är en naturlig följd af vårt lands vidsträckthet
och jemförelsevis glesa befolkning. Denna svårighet
oaktadt, kan ju icke bestämda hinder möta att uppgöra regler för
dessa val och skrida till valens utförande, men hvad man icke
kan undvika eller komma ifrån, är svårigheten att på lämpligt
sätt organisera valförberedelserna, hvilket särskild! för minoriteten
skulle göra sig känbart gällande. Majoriteten skulle kanske från
något radikalt högqvarter få mottaga sina valsedlar färdigskrifna,
under det de konservative sannolikt finge svårt att sammansluta
sig kring den för de flesta af dem måhända fullkomligt obekante
kanditaten. Att under sådana förhållanden utsigten skall vara

Om utsträckning
af valrätten
till
Andra Kammaren.

(Forts.)

tfco 36. 12

Fredagen den 16 Maj.

Om utsträck- liten för den oftast ringa minoriteten att vinna de platser, hvarpå
ning af val- man hoppas, synes mig oemotsägligt, och det konservativa eleAnåra
Kam- mentet komme helt visst att besätta endast ett fåtal sådana i
maren. Andra Kammaren. Den proportionella valmetoden komme, såsom
(Forte.) jag tror, snart att svika dem, som hoppats derpå, och kanske
äfven att då öfvergifvas; och hvad hafva vi då qvar? Jo, den
allmänna rösträtten utan denna s. k. garanti, som befunnits oduglig!
Hvad särskildt bör vara egnadt att väcka misstroende till värdet
af denna garanti är den omständigheten, att just denna valmetod
förordas af ingen mindre än socialisternas erkände ledare, herr
Branting, i hans motion, n:o 182, angående ny valkretsindelning.
Han säger härom följande, som återfinnes på sid. 60 i utskottets
betänkande:

»Fruktår man, att den nu inom Riksdagen genom valsystemet
vidmakthållna motsättningen mellan land och stad då blott skulle
flyttas ut till hvarje valkrets, så pekar sjelfva denna svårighet
med särskild styrka på en lösning, som äfven derförutan det fins
vägande skäl att noggrant uppmärksamma — jag menar systemet
med större valkretsar och proportionella val. De, som ängsligt
ropa på »garantier» mot jordens »mognaste och trognaste»
folk, ha der ett uppslag, som i skarp olikhet med andra deras
påfund håller sig qvar på rättvisans mark. Visst är, att med en
praktisk anordning af proportionella val det aldrig mer kunde
bli tal om att afsevärda minoriteter skulle trampas ned under ett
befaradt massvälde.»

Detta låter ju mycket bra, men då det kommer från sådant
håll, må jag säga, att det bör mana till försigtighet. Jag vill
visserligen icke förutsätta, att icke motionären i allra bästa afsigt
uttalat detta, men icke lära hans sträf vand en böra anses gå ut
på tillvaratagande eller garanterande af konservativa intressen.

Mot utskottets förslag säges bland annat, att det icke skulle
vara länge hållbart, att det betecknar en ståndpunkt, som snart
måste öfvergifvas o. s. v. En föregående talare på denna plats
har i dag framhållit detsamma, som jag skulle härom vilja säga,
och jag instämmer i hans fråga med anledning af nyssnämnda
påståenden: huru vet man det? För min del har jag samma
åsigt som han, att ställningen ganska länge skulle kunna försvaras.
Om man nu stannade vid detta förslag, som dock innebär en stor
förändring, kunde man då tänka sig, att Första Kammaren skulle
vara med om att snart medgifva ytterligare förändringar? Jag
tviflar derpå. Icke heller hvad Andra Kammaren angår, tror jag
det vara sannolikt, att majoritet skulle kunna vinnas för en snar
reform af den så betydligt utsträckta valrätten. Hvarifrån skulle
då yrkandena komma och huru skulle de kunna genomdrifvas?
Från ropen utanför? De skulle der blifva så starka, att de icke
kunde motstås, utan man blefve tvungen att böja sig derför! Jag
får med afseende å dessa, äfven nu så mycket hörda rop säga,

Fredagen den 16 Maj.

13 Nco 36.

att man väl må uppmärksamma och lyssna till dem, men jag Om utsträdcförmodar
ändå, att de aldrig blifva bestämmande för Riksdagens nin? af valbeslut.
En förändring må komma att drif vas fram förr eller AndrT Kamsenare;
så mycket är visst, att nog finnes allt framgent möjlighet maren.

att få denna af reservanterna efterlängtade allmänna rösträtt (Forts.)

med sina proportionella val, ty hvem skulle väl vilja motsätta
sig förslaget derom, då till och med socialisternas ledare finner denna
garanti acceptabel? Utskottets förslag är en naturlig utveckling
af nu gällande rätt, med ett temligen varsamt närmande till det
mål, som må erkännas vara framtidens, nemligen den lika och
allmänna rösträtten. — Det är på grund af dessa skäl jag yrkar
bifall till utskottets förslag.

Herr Bergendahl: Då jag vid flera föregående tillfällen,
när denna fråga varit på tal inom Riksdagen, yttrat mig i densamma
och då af antalet talare, som redan i denna kammare
yttrat sig eller dertill anmält sig och af de många instämmanden,
som förekomma, synes, att det blir så godt som öppen votering
i denna kammare, anser jag skäl föreligga att i förevarande
fråga yttra några ord.

Jag har vid föregående tillfällen i Riksdagen, då jag uttalat
mig i denna sak, alltid stält mig afvisande mot en ändring i det
nuvarande representationsskicket, icke derför att jag icke insett,
att en tid skulle komma, då en sådan förändring måste införas,
utan derför att jag ansett tiden då ännu icke vara inne. Nu
deremot finner jag, att tiden för en sådan förändring föreligger,,
och jag vill derför med min röst bidraga till att något åstadkommes
i den vägen, icke derför att jag har ansett, att den
utsträckta värnpligten skulle innebära ett berättigande för dem,
som fått sig densamma pålagd, att deltaga i det politiska lifvet
— jag har vid flera föregående tillfällen, då försvarsfrågan varit
på tal vid Riksdagen, särskildt vid 1892 års riksdag, yttrat mig
mot en sådan sammankoppling -— men då jag vet, att det är
flera, som i denna sak hysa en annan åsigt än jag, får jag
respektera denna mening.

Nu finnas två sätt att gå till väga för att ordna denna fråga,
antingen att fortgå på det politiska streckets väg genom detsammas
sänkande eller att införa allmän rösträtt. Hvad det
förra sättet beträffar, har jag städse stält mig afvisande mot
detsamma, enär jag anser, att man på så vis ej skipar full rätt,
då genom att strecket fotfarande bibehålies man begår en orättvisa
mot alla dem, som komma under detsamma. Jag kan i
sammanhang dermed icke fatta, huru de personer, som tala och
framhålla, att värnpligtens utsträckning bör bereda utvidgad politisk
rösträtt, kunna vara med om ett sådant förslag, som här
föreligger i utskottets utlåtande. Jag ställer mig således, såsom
häraf framgår, på den allmänna politiska rösträttens basis. Nu

N:o 36. 14

Fredagen den 16 Maj.

Om utsträck- har här visserligen framhållits af en talare i går — en talare på
^rätten till bänken bakom mig — att utskottets föreliggande utlåtande skulle
Andra Kärn-godt som mcdföra allmän rösträtt, om det godkändes. Detta
maren. betviflar jag, och det har äfven framhållits af flera föregående
(Forts.) talare i dag, att så icke är förhållandet.

Huru skall man nu gå till väga för att åstadkomma något
i den rigtning, jag afser? Här föreligga åtskilliga skrifvelseförslag;
här föreligga reservationer. Af dessa reservationer kan jag
för min del icke godkänna någon, derför att de, efter mitt förmenande,
icke innehålla tillräckligt hvar och en för sig. Deremot
kan jag vara med om det af herr Billing framställda skrifvelseförslaget.
Nu har här under diskussionens lopp framkastats
det påståendet, att det möjligtvis icke skulle vara så allvarligt
menadt med denna skrifvelse, och det har särskildt i går antydts
af en talare på kopparbergsbänken, att man icke skulle stå
bakom denna skrifvelse. För min del får jag alldeles absolut
tillbakavisa en sådan insinuation, och jag anser det betänkligt
att framkomma med något sådant, då det kunde inför landet
stämpla oss, som förenat oss om detta skrifvelseförslag, såsom
de der icke skulle vara män, som stode bakom vårt ord. Här
har talats om detta skrifvelseförslag, att det innehåller för mycket
eller för litet. För myclcet påstod en talare på jönköpingsbänken,
emedan derigenom skulle kunna förväntas, att ett förslag
från regeringen skulle framkomma om allmän rösträtt utan några
vederbörliga garantier. För litet har påståtts af en talare i dag
på skaraborgsbänken, som kallade skrifvelseförslaget ett vattenhaltigt
förslag, och framhöll sin fruktan, att regeringen till följd
af detta förslag skulle framkomma med ett förslag af så radikal
beskaffenhet, att denna kammare icke skulle kunna antaga detsamma.
För min del tycker jag, att herr Billings skrifvelseförslag
är bättre, än som från motsidan blifvit framhållet, och
jag önskar derför, att detta skrifvelseförslag måtte af Första
Kammaren antagas och att följden af detsamma måtte blifva den,
att regeringen till någon kommande Riksdag framlägger ett förslag
om rösträttens ordnande på den allmänna rösträttens grund,
dock ett förslag, som är förenadt med sådana bestämmelser, som
böra vara egnade att låta de nu representerade bibehålla ett skäligt
inflytande på landets angelägenheter.

Herr talman, jag beder att få förena mig med dem, som
yrkat bifall till herr Billings skrifvelseförslag.

Med herr Bergendahl instämde herrar Grundberg, Berggren,
Lundberg och Bylander.

Herr Sjöcrona: Ehuru många af kammarens ledamöter

redan yttrat sig, somliga ganska utförligt, torde det väl icke få

Fredagen den 16 Maj.

15 N:o 36.

anses otillbörligt, om äfven jag önskar att få angifva min ställning
i denna utomordentligt vigtiga fråga.

Jag kan för min del mycket väl förstå och sympatisera med
dem, som icke vilja göra någon förändring i nu gällande rösträttsbestämmelser.
Under den tid, som förflutit, sedan dessa
bestämmelser 1865 antogos, har svenska folket varit lyckligare
än någonsin tillförene. Det har fått bevittna en hittills icke
anad utveckling, och Riksdagen har utan tvifvel under denna
tid arbetat och uträttat mera än någonsin tillförene, arbetat väl
tillsammans med sin Konung och hans rådgifvare. Det är då
lätt förklarligt, att man icke gerna vill afvika från bestämmelser,
under hvilkas tillämpning så lyckliga förhållanden egt rum.
Men om dessa bestämmelser vid öfvergången från den gamla
ståndsrepresentationen till den nu gällande voro fullt berättigade,
så kan det icke bestridas, att dessa rösträttsbestämmelser numera
lida af godtycklighet. Då ju skattepligt eger rum äfven för
mindre inkomst än 800 kronor, är det åtminstone för mig omöjligt
att utfundera något giltigt skäl, hvarför just 800 kronor
skola vara den rätta gränsen. Det är omöjligt att påstå, att den,
som har 800 kronors inkomst, är mera förståndig och bättre
skickad att vårda statens angelägenheter än den, som har 750
kronor eller 700 kronor. Man kan derför icke ställa sig alldeles
afvisande mot de nu rösträttslöses anspråk att få hafva sin röst
med i laget i fråga om det fädernesland, som ju äfven är deras.
Man måste således noggrant och sorgfälligt öfverväga, i hvad
mån detta anspråk är berättigadt och bör tillvinna sig afseende.
Härvid kan jag dock icke instämma i den åsigten, att vi måste
komma till hvad man kallar allmän rösträtt och att vi derför
böra ju förr desto hellre taga steget fullt ut och söka i sammanhang
dermed bereda oss dessa s. k. garantier. Jag kan
icke instämma deri, först och främst derför, att de, som föra
detta tal på läpparne om allmän rösträtt, säga ett, men i verkligheten
mena ett annat. De mena obestridligen rösträtt, oberoende
af skattepligt, men de säga allmän rösträtt, och detta är,
mine herrar, något helt annat. Allmän rösträtt är rösträtt åt
alla medborgare, män eller qvinnor utan undantag; och strängt
taget, är ju eu hvar, som lemnat barnaåldern och är skyldig att
försörja sig sjelf och är kriminelt ansvarig, också medborgare i
staten. Sålunda skulle detta rätteligen gälla alla, som fylt 15
år. Men äfven om man icke behöfver nu sträcka ut det så
långt, kan man dock icke gå längre, än att den allmänna rösträtten
skall tillfalla alla och en hvar, man eller qvinna, som fylt
21 år och är vid sina sinnens fulla bruk. Så långt har emellertid
icke något af de här föreliggande förslagen gått, icke ens herr
Brantings motion.

Ej heller kan jag instämma i detta åter och åter upprepade
och äfven från regeringsbänken framstälda påstående, att sist -

Om utsträckning
af valrätten
till
Andra Kammaren.

(Forts.)

N:o 36. 16

Fredagen den 16 Maj.

Om utsträck- lidet års härorganisation och lösningen af försvarsfrågan skulle
ning af val- hafva såsom ovilkorlig följd med sig en väsentlig utsträckning
rätten Ull a| rgsträtten och till och med allmän rösträtt. Jag instämmer
maren, af fullaste hjerta deri, att då Sveriges män alla äro skyldiga att

(Forts.) offra lif och blod för fäderneslandets försvar, böra de alla be trakta

hvarandra och behandla hvarandra som bröder. Men
skyldighet att försvara fäderneslandet har icke blifvit stadgad
genom 1901 års värnpligtslag; denna skyldighet har varit inskrifven
i svenske mäns hjertan så långt vår historia går, och
den har under nu snart hundra år varit inskrifven i vår svenska
författningssamling. 1901 års värnpligtslag inför intet annat
nytt, än att alla värnpligtige skola vara skyldige mottaga den
undervisning, som är behöflig för att de skola kunna fullgöra
denna skyldighet, mot rätt att derunder njuta föda och kläder
och dessutom erhålla penningbidrag.

Allra minst kan jag instämma i det myckna talet om de
garantier, som skulle åstadkomma en så märkvärdig verkan.
Betraktar man saken ur rent principiel synpunkt, kan man säga,
att det innebär en motsägelse att tala om garantier, när man
säger: jag gör hvad jag anser obestridligen rättvist och billigt.
Men jag skall genast lemna den ideella synpunkten och öfvergå
till den praktiska, och då vill jag gerna erkänna, att en graderad
röstskala kan vara en mycket bra och god garanti. Men jag
kan sannerligen icke förstå, huru de, som tala för rösträtt, oberoende
af skattepligt, kunna vilja komma fram med förslag om
graderad röstskala. Det talas ju så vackert om, att penningen
skall icke hafva något inflytande på rösträtten •— »bort med alla
censusstreck!» — men i samma andetag vill man tillerkänna
penningen ett lika stort, kanske till och med större inflytande,
då penningen skulle, om man har något mera penningar än
flertalet, medföra två röster och, om man har mycket mera penningar
än flertalet, 3 röster. Jag föreställer mig nemligen, att
ingen på allvar tänker sig graderad röstskala grundad på
aflagda examina, embetsställning eller något dermed jemförligt.
Min uppfattning är den, att rösträtten skall grunda sig på fullgjorda
skyldigheter. Det är naturligtvis alldeles omöjligt att
uppgifva något absolut rigtigt i afseende å måttet af dessa skyldigheter;
men så mycket synes mig vara visst och säkert, att
hvad som minst gäller för rättighet att få rösta i kommunala
angelägenheter och derigenom medelbart inverka på valen till
Första Kammaren måste allra minst gälla för rättigheten att få
rösta vid val till Andra Kammaren; och utskottets förslag hvilar
just på denna grundsats. Visserligen kunde mot detta utskottets
förslag erinras ett och annat i afseende å affattningen, men detta
är icke af den betydelse, att det synes mig utgöra något hinder
för förslagets antagande. En väsentlig anmärkning har jag dock
mot utskottets förslag och det är den, att detta förslag icke till -

Fredagen den 16 Maj.

17 N:o 36.

erkänner valrätt åt de i kommunens angelägenheter röstberättigade
qvinnor, som i öfrigt uppfylla de af utskottet uppstälda
vilkor. Detta hade, synes det mig, varit rättvist, och hvad som
är rättvist är alltid klokt; särskild!: från de synpunkter, som göra
sig gällande i Första Kammaren, hade det varit klokt, ty genom
att tillerkänna dessa qvinnor rösträtt, skulle vi otvifvelaktigt få
ett stort antal mycket konservativa och mycket sansade väljare.
Det är emellertid naturligtvis alldeles hopplöst att nu framkomma
med förslag om ändring i sådan rigtning, och derför, herr talman,
skall jag inskränka mig till att yrka bifall till utskottets förslag.

Herr Törnebladh: Jag vill först yttra mig något om den

taktiska behandlingen vid omröstningen om de olika förslagen.

Det är temligen klart och genom prejudikat från föregående
riksdagar stadgadt — åtminstone i äldre tider — att man kan
antaga flera än ett förslag om samma sak. att blifva hvilande,
naturligtvis af det skäl, att man då kan välja mellan dem. En
nyhet skulle det deremot vara, om man jemte ett positivt förslag
tillika antoge en skrifvelse. Det lär, enligt hvad som säges, icke
möta något konstitutionelt hinder derför, men härom hyser jag
dock någon tvekan. Hvad jag för öfrigt tror är, att det sakligt
icke vore berättigadt att antaga både ett fullt positivt förslag och
en skrifvelse; det vore i sanning att göra hvad en talare i går
karakteriserade såsom att afgifva en inkompetensförklaring, ty
det är klart, att när man kommer till afgörande af det positiva
förslaget, hänger skrifvelsen deröfver och verkar emot det förra.

Hvad nu beträffar det yrkande på utvidgad rösträtt, som
framkommit, så är det ganska gammalt och vida äldre än — såsom
det antyddes i går -— socialismens uppkomst. Det daterar
sig ganska långt tillbaka i tiden för vår nuvarande riksdagshistoria,
och detta är naturligt, ty så snart ett streck är infördt,
finnas många, som stå under detta streck, hvilka vilja komma
öfver detsamma. Jag kan deri icke finna något underligt. De
yrkanden, som hafva tagit praktiskt uttryck, särskildt i de senaste
dagarne, göra på mig mycket liten inverkan; de skulle snarare
verka motsatsen mot hvad som afsetts. Men bakom dem, som i
dessa dagar »tänka» alltför »snabbt», står nog en massa medborgare,
som länge tänkt deröfver och af helt andra anledningar önskar
en utsträckning af rösträtten.

En lucka, en brist i 1865 års grundlag, sådan den antogs af
Riksdagen, är otvifvelaktigt rösträttens grundande på de kommunala
förhållandena och framför allt på bevillningen. Under de senaste
åren har, i samma mån samhället insett sin pligt mot de
lägst beskattade, den stora betydelsen af existensminimum framträdt.
Denna betydelse kan icke underkännas, och den har sitt
inflytande äfven på den allmänna rösträtten. Ja, den går igen i
vissa förslag, den går igen i samlingspartiets förslag likaväl som
Första .Kammarens Prof. 1902. N.o 36. 2

Om utsträckning
af valrätten
till
Andra Kammaren.

(Forts.)

N:o 36. 18

Fredagen den 16 Maj.

Om utsträck- i utskottets, ty den kommunala rösträtten är i viss mån illusorisk
nmg af val- eper bpr illusorisk genom existensminimum. Och om man erkänAndfra
Kärn- neri att detta i vårt nuvarande representationsskick är en grund,
maren. som lemnar åtskilligt öfrigt att önska i fasthet, bör man vara
- (Forts.) angelägen om, att den nya grunden icke göres på samma sätt vacklande,
som nu är förhållandet, och detta bör så mycket mindre
blifva fallet, som bevillningsfrågorna komma att spela en allt
större roll och kanske lättare än förr komma att afgöras efter vexlande
strömningar och stämningar för dagen. I detta afseende kan
jag hvarken ställa mig på samlingspartiets eller utskottets förslag.
Jag skulle kunna vara med om det ena eller det andra, om icke
grunden, såsom jag nämnde, vore så pass elastisk. En ringa utskyld
till staten vore för mig alldeles tillräcklig, men något sådant
förslag föreligger icke. Men jag har äfven mot utskottets förslag
att anmärka detsamma, som i går sades om municipalsamhällena,
som jag finner vara en mycket betänklig sak ur rent teknisk valsynpunkt
och andra synpunkter, som jag icke behöfver närmare
angifva. Dock måste jag gifva båda dessa förslag ett bestämdt
företräde framför det skrifvelseförslag, som blifvit formuleradt af
herr Billing.

Detta förslag kan jag icke karakterisera annat än såsom en ny
upplaga af 1900 års skrifvelse, inneslutande alla möjligheter, men
föga sannolikheter. Äfven anser jag, att hvad som deruti förekommer
i motiveringen om den graderade röstskalan är af beskaffenhet
att i och för sig försvåra frågans lösning. Mycket hellre
hade jag då sett ett uttalande sådant som det, hvilket i går antyddes
med afseende på grunderna för bevillningen, men jag förstår
mycket väl skälen, hvarför det icke fått komma med.

Ibland de skrifvelseförslag, som i öfrigt föreligga, finner
jag det af herr Tamm framstälda vara det mest tilltalande. Detta
är något mera bestämdt affattadt, åtminstone mera bestämdt än
de andra. Det skiljer sig från herr Bergs, på hvilket det grundar
sig, derutinnan, att då det senare endast talar om skattepligten
mot staten, talar herr Tamms om skatteskyldigheten mot
samhället eller, såsom det i motiveringen heter, mot både staten
och kommunen.

Beträffande denna skattepligt qvarstår såväl enligt samlingspartiets
som enligt utskottets förslag den gamla skattepligten,
och jag föreställer mig, att några ytterligare bestämmelser om
dess fullgörande de sista åren icke äro af nöden. Den nuvarande
skattepligten är så pass allvarsam, att den bör kunna räcka till,
allra helst som medvetandet om skattepligtens betydelse och
ansvaret med att fullgöra den eller icke fullgöra den bör mogna
i samma mån, som just genom värnpligtens vidare tillämpning
känslan af ansvar och af medborgerlighet stärkes — en verkan
af den ökade värnpligten, hvilken jag anser för en af de allra
vigtigaste och en, af hvilken jag mycket hoppas. Men jag erkänner,

Fredagen den 16 Maj.

19 N:o 36.

att man med skäl kan säga, att anordnande af proportionella val Om utsträck
kan innebära ett språng i det okända. Säkert är, att de flesta af
oss icke känna, hvarken huru detta skall kunna genomföras p^ Andra Kärn
det rigtigaste sättet eller huru det skall komma att verka; men maren.

om med afseende å denna valmetod sker en utredning angående (Forts.)

de proportionella valens natur och väsen och de möjligheter och
sätt, som finnas för deras förverkligande, kanske just härigenom
under tiden vinnes ett nytt moment till vårt folks politiska uppfostran.
Jag hemställer till eder, mina herrar, om icke, med
hänsyn till en framtida utredning angående de proportionella valens
anordnande, det skulle kunna vara af synnerlig nytta att uppställa
såsom exempel, huru de till äfventyrs skulle hafva verkat
i denna kammare den 16 maj 1902. Om de skulle hafva varit
tillämpade i detta ögonblick, vågar jag icke säga, huru de skulle
hafva verkat, men man kan ju taga exemplet, det kan vara så
godt det som något annat.

Men med de proportionella valen följer äfven något annat.
Utjemnandet af städernas och landsbygdens valkretsar har nog
sitt berättigande i många fall, men det kan dock hafva med sig
en fara, hvilken, så vidt jag uppfattat diskussionen, nu icke
blifvit berörd, faran att, när städerna och landsbygden blifvit
med hvarandra likstälda, yrkanden framkomma med allt större
styrka på borttagande af hvad jag skulle vilja kalla det territoriala
bandet, d. v. s. valbarhetens inskränkning till de valberättigade
inom distriktet; och jag skulle åtminstone för det närvarande
anse såsom en olycka för oss, om det territoriala bandet
allt för hastigt löstes. Genom den proportionella valmetodens
införande blifva valkretsarna större, en bestämd olägenhet synnerligast
på vissa orter, jag erkänner det gerna, men detta har
dock den fördelen med sig, att det territoriala bandet lättare kan
bevaras, särskildt genom den större omfattning, valkretsarne
skulle erhålla. Och detta anser jag vara en stor fördel, helst
andra länders exempel i afseende på deras valpolitik visserligen
föga manar till att göra hvem som helst valbar hvar som helst.

Jag tror alltså, att herr Tamms förslag kan innebära vissa
möjligheter till utveckling, på samma gång det ställer i utsigt en
utredning, hvilken har det goda med sig, att den koncentreras
på vissa bestämda förhållanden och icke lemnar fältet öppet för
alla möjliga utsigter, hvilka en gång, då afgörandets stund är
inne, kanske skola befinnas vara endast hägringar.

Jag skall således för min del gifva min röst åt herr Tamms
skrifvelseförslag. Huruvida detta någonsin framkommer, blir en
annan sak, men då får man förbehålla sig att rösta efter som
voteringen ställer sig.

Hans excellens friherre von Essen: Först och främst an håller

jag att icke blifva räknad bland dem, hvilka en föregående

N:o 36. 20

Fredagen den 16 Maj.

Om ut sträck- talare ansett tala ett och mena ett annat, utan de få ord, jag
nrättm till'' kommer saga, anhåller jag måtte få anses vara ett verkligt
Andra Kärn- uttryck af de tankar och åsigter jag hyser och vid hvilka jag
maren. hoppas att fortfarande kunna förblifva.

(Forte.) Jag har den öfvertygelsen, att rösträttsfrågan har trängt sig

fram hastigare, än man kunnat vänta, och med en styrka sådan,
att man finner, att någonting måste göras i den föreslagna rigtningen,
visserligen icke derför att agitationen drifvits till en höjd,
som mången torde ogilla, men derför att man så småningom
kommit till insigt om nödvändigheten och nyttan af en utvidgad
rösträtt. Och då nu en sådan förändring ansetts nyttig och
nödig, vill jag med några ord antyda, hvarför jag icke kan gå
med på utskottets hemställan, utan ställer mig på den ståndpunkt,
som innehålles uti herr Billings förslag. Mina skäl äro i korthet
följande.

Till en början måste man medgifva att en mycket stor del
— detta torde vara en känd sak — skulle kunna vara valberättigade,
derest de verkligen blefve beskattade till den inkomst de
hafva, nemligen 800 kronor, men ett faktum är, att ofta så icke
sker. Kommer det således att gifvas valrätt till alla dem, som
hafva 500 kronors inkomst, blir följden naturligtvis den, att alla
de, som velat undgå beskattning, nu måste blifva beskattade, så
att hvarje arbetare inom industrien, arbetare vid verkstäder, fabriker,
sågverk och dylikt enligt utskottets förslag bekomma valrätt.
Deremot är valrätt icke tillerkänd de många, som bo på landsbygden,
såsom hemmanssöner, drängar, elever vid lägre landtbruksskolor
och folkhögskolor samt dylika, alla unge män, som
stå i den ställning, att de böra med lika rätt tillerkännas omdöme
i fråga om valrättens utöfvande, som dessa industriens arbetare;
de komma ej med, dessa landsbygdens folk, jordtorpare t. ex.
med flera. Också hafva nästan alla utan undantag ansett, att
derest utskottets förslag skulle vinna framgång, lär det icke dröja
synnerligen länge, innan en ytterligare utsträckning af den politiska
rösträtten sättes i fråga, och när det kommer derhän, är
det min fulla öfvertygelse, att man icke längre har i sin hand
att på det sättet lösa frågan, som man nu i afseende på nödvändigheten
af vissa inskränkningar och garantier är i tillfälle
att kunna göra.

Uti det af herr Billing framlagda skrifvelseförslaget ligger
såväl möjlighet af proportionella val som graderad röstskala.
Jag skall då icke yttra mig om hvilketdera skulle såsom en betryggande
garanti vara det mest önskvärda, men säkert är, att
huru de proportionella valen skulle komma att verka, derom vet
nog största delen af kammarens ledamöter föga, och en utredning
torde i detta fall vara af största vigt samt enkel i afseende på
tillämpningen, om den skulle komma att genomföras, hvilket jag
för min del anser mycket troligt.

Fredagen den 16 Maj.

21 N:o 36.

Om man nu tager ett litet steg framåt genom att utsträcka Om utsträckrösträtten
enligt utskottets förslag, är min fulla öfvertygelse, att n™itten till
det icke kan komma att dröja länge, innan nästa steg måste tagas. ^n^ra XamMen
som man kanske då skulle sakna medel att få denna ut- maren.
sträckta valrätt ordnad på ett betryggande sätt, förefaller det mig (Forts.)
bättre och klokare att redan nu välja en utväg, som kan bereda
en viss trygghet åt Riksdagen.

Det är anmärkt af den siste talaren, att det skulle vara
lämpligt att antaga det af herr Tamm framlagda skrifvelseförslaget.
Jag får erkänna, att jag finner det ganska antagligt, men
enligt mitt förmenande medför herr Billings förslag den fördelen,
att regeringen här lemnas större frihet med hänsyn till den
blifvande utredningen, och just detta, att en komité skulle sammansättas
för ändamålet, har det goda med sig, att der komma de
vidt skilda meningarna att mötas och inverka på hvarandra, och
den mening, hvilken i en sådan komité kan visa sig tendera åt
mera radikalt håll, måste jemka med sig för ernående af något
resultat, i annat fall står icke något att vinna. Dessutom ligger
något, att jag så må säga, politiskt uppfostrande uti att en på
så sätt sammansatt komité får taga arbetet med dessa frågor
om hand.

Det kan icke förnekas, att tiden varit alldeles för knappt
tillmätt för utredningen af en så vidlyftig politisk fråga. Efter
en omfattande statistisk utredning har justitieministern under
några få veckor fått snart sagdt ensam bära det tunga ansvaret
att med ofantliga ansträngningar utarbeta den kongl. propositionen,
och först den 17 mars inlemnades densamma till utskottet.

Jag tillåter mig fråga: kan det vara med försigtighet och klokhet
öfverensstämmande att fatta beslut i en för vårt politiska lif så
betydelsefull fråga efter en så kort och ingalunda allsidig utredning,
som här egt rum. Jag syftar icke endast på den statistiska
utredningen, det är mycket annat, som här behöfver utredas, om
man vill komma till ett lyckligt och i alla afseenden tillfredsställande
resultat.

Det enda, som jag skulle vilja tillåta mig anmärka mot herr
Billings slutkläm, om jag så får säga, är den framstälda begäran,
att Kongl. Maj:t ville framlägga utredningen redan vid början
af 1904 års riksdag. Det heter visserligen »om möjligt», hvilket
Kongl. Maj:t kan tolka så, att utredningen må draga ut till
1905, en fara, som med hänsyn till tidpunkten för det slutliga
afgörandet i allt fall är utan betydelse. Jag har velat nämna
detta, på det att icke det skulle förblifva osagdt i kammaren, att
Kongl. Maj:t, derest det skulle finnas nödigt att fortsätta utredningen
ytterligare ett år, dertill måtte anse sig oförhindrad.

Jag har nu angifvit de hufvudskål, som föranleda mig att
instämma uti herr Billings förslag, men jag anhåller till sist att

N:o 36. 22

Fredagen den 16 Maj.

Om utsträcka till dessa skal få lägga ytterligare ett, nemligen i fråga om den
71 rätten till'' Pr09ress^va beskattningen.

Andra Kärn- Det later ,iu icke tänka sig, att Första Kammaren nu kan
maren. i denna fråga fatta något definitivt beslut, egnadt att vinna fram(Forts.
) gång i Riksdagen, men jag anser det vara af yttersta vigt, att
något uttalande och från flera håll göres i afseende å den önskan,
som inom Första Kammaren hyses rörande denna fråga, på det
att den måtte blifva af Kongl. Maj:t behandlad i sammanhang
med den utredning, som kommer att ega rum i rösträttsfrågan.
Detta, att man säger sig vara bunden af en riksdagsskrifvelse,
kan nog i viss grad vara sant i afseende å dem, hvilka utan
något som helst förbehåll uttalat sig för en sådan, men för min
enskilda del vill jag, för att i detta fall få känna mig fri och
obunden, göra den af mig påpekade utredning till ett oeftergiflig!
vilkor, för att jag skall gifva min röst åt det föreliggande skrifvelseförslaget.
Derför har jag nu önskat att få särskild! uttala
mina åsigter i denna vigtiga punkt, om också icke derför, att
jag tänkt mig att få vara närvarande i kammaren, då det slutliga
afgörandet sker — min tid är då ute.

Jag får alltså för några ögonblick anhålla om kammarens
uppmärksamhet för att få uppläsa, hvad jag i detta hänseende
skulle vilja hafva uttalad!:

Om en väsentlig utvidgning af valrätten till Riksdagens Andra
Kammare kommer till stånd, synes i sammanhang dermed garanti
böra vinnas, att maktställningen emellan kamrarne i beskattningsfrågor
icke förryckes. I samma mån som de direkta skatterna,
såsom Riksdagen funnit önskvärdt, erhålla större betydelse i och
för budgeten, måste vigt fästas dervid, att sättet för påläggandet
af dessa skatter icke göres allt för mycket beroende af en kammarmajoritet,
som sjelf har eller får föga känning af den direkta
skattebördan. Den ifrågasatta utsträckningen af rösträtten kommer
efter all sannolikhet att verka derhän, att den jemvigt, som
1863 års grundlagsförslag ville bereda inom Riksdagen genom
stadgandet om samfäld votering, lätt kan blifva betänkligt rubbad.
Med afseende härpå bör åt sjelfva grunderna för den direkta
beskattningen af förmögenhet och inkomst, hvad progression och
degression beträffar, gifvas större fasthet och stadga, så att de
ej må komma att bero af en gemensam votering, hvars utgång
skulle kunna bestämmas af ett förherskande intresse i den talrikare
kammaren, sådan dennas sammansättning för framtiden
kan komma att gestalta sig.

Det blir derför nödigt, att utvidgningen af rösträtten åtföljes
af en sådan ändring i § 71 regeringsformen och § 65 riksdagsordningen,
att för bestämmandet af den progression eller degression,
som må finnas lämplig i afseende å utgörandet af bevillning
eller skatt af förmögenhet eller inkomst, skäl erfordras sammanstämmande
beslut aif Riksdagens båda kamrar.

23 N:o 36.

Fredagen den 16 Maj.

Herr Dahlberg: Då jag är representant för ett län, hvil- Om utstrackket
inom sig hyser en både talrik och intelligent befolkning, som ^

för närvarande är i saknad af den eftersträfvade politiska rättig- Andra Kamheten,
anser jag mig både berättigad och skyldig att här uttala maren.
några ord angående det föreliggande betänkandet. _ (Forts.)

Jag beder då först få säga, att jag deruti icke funnit någon
verklig ledning för att fatta ett beslut i frågan. Detta betänkande
med dess många reservationer liknar snarare en labyrint, der den
möjligen vilsegångne får sjelf leta sig väg till den rätta porten.

Jag kan således icke fästa synnerligen stort afseende vid detsamma,
ehuru jag medgifver, att derpå nedlagts ett mycket aktningsvärdt
och relativt taget äfven fullständigt arbete.

Bland de vid utskottets utlåtande fogade reservationer har
jag från början rätt mycket fäst mig vid den af herr Berg afgulna,
hvilken efter mitt förmenande innehåller uppslag till en
viss lösning af frågan. Som jag emellertid under hand fått klart
för mig, att denna reservation näppeligen kan vinna något
nämnvärdt understöd i medkammaren, så vill jag af detta skäl
ej heller nu framställa något yrkande på bifall till densamma.

Vidare föreligger här ett, efter hvad det uppgifves, af herr
Billing framlagdt förslag, hvilket synes mig i rätt väsentlig man
kunna tillfredsställa olika intressen, dock att derifrån utgår en
passus, hvilken, med hänsyn till hvad jag förut yttrat, naturligtvis
icke kan vinna mitt gillande. I detta förslag säges efter ingressen:
»Vid en sådan undersökning, vare sig densamma anses

böra öfverlemnas åt en komité eller verkställas på annat sätt,
synes äfven böra komma under bedömande, huruvida en reform
af landets representation skulle hellre än på ändring i gällande
censusbestämmelser kunna, med upphäfvande af den olika representationsrätten
för stad och land, grundas på allmän rösträtt»

— och derefter •— »i förening med införandet af eu •proportionel
valmetod, anordnad vare vig med medelbara eller omedelbara val,
eller med tillämpning af graderad röstskala, eller andra bestämmelser»
etc. Jag föreställer mig nemligen, att Riksdagen näppeligen
bör inför Kongl. Maj:t framkomma med en antydan om
ett förslag, som svårligen kan antagas vinna någon egentlig genklang
i båda kamrarne. Om man deremot borttager mellanmeningen
och säger: »med upphäfvande af den olika representationsrätten
för stad och land, grundas på allmän rösträtt i förening
med andra bestämmelser, som må vara egnade att åt de
nu representerade bibehålla ett skäligt inflytande på afgörandet
af landets angelägenheter», kan det efter mitt förmenande möjligen
vinna en allmännare tillslutning. Frågan är af den vigt,
att den fordrar ett snart afgörande; jag beder få erinra om ett
yttrande af eu numera bortgången representant i denna kammare,
hvilket just nu förtjenar att ridt mycket senteras. Detta yttrande
är kort, men det gick på sak: »Tidens steg höras». Ja,

N:o 36. 24

Fredagen den 16 Maj.

Om utsträck- mine herrar, tidens steg liksom höras, men i utskottets betänkande
nrättm till är det ''cke taktfasta steg, utan det är haltande och klängande,
Andra Kam- och derför kan jag icke vara med om dess hemställan liksom ej
maren. heller om någon af reservationerna. Jag ansluter mig derför
(Forts.) till det af herr Billing framstälda förslaget, dock med den ändring
i afseende å formuleringen, som af mig angifvits, och hyartiU
jag sålunda yrkar bifall. Och heder jag, herr grefve och talman,
om proposition på detta mitt yrkande.

Herr Berg, Gustaf Axel: Det yttrades under gårdagens
debatt gent emot reservanterna och dem, hvilka jemte reservanterna
uttalat sig för ett skrifvelseförslag, några saker af den beskaffenhet,
att de icke gerna kunna lemnas obemötta. Det var
bland annat dervid en kamrat inom konstitutionsutskottet, herr
Trygger, som vände sig emot vännerna af skrifvelseförslaget med
ett ganska skarpt anförande.

Då herr Trygger hade detta anförande, kom jag att tänka
på hvad som blifvit sagdt om en vältalare från antikens dagar:
man sade om honom, att han bar Jupiters åska och blixt på
sin tunga. Herr Trygger lät verkligen sin vältalighets åska
mullra öfver reservanterna och alla de med reservanterna liktänkande,
men jag tror mig kunna försäkra herr Trygger, att
ingen enda af dessa, som hörde åskan mullra, kände sig träffad
af någon blixt, och detta af den anledningen, att denna reservanternas
ståndpunkt är så fast och utmärker sig i sådant hänseende
så alldeles olikartadt mot utskottets förslag, hvilket är
ovisst och osäkert. Utskottet framhåller, att det är egentligen
landsbygdens valmän, som få del af rösträttens utsträckning:
det blefve dessa, som i förökadt antal skulle komma till valurnorna.
Men vi hafva inom kammaren hört erfarne och insigtsfull
män och nu senast den vördade representanten från Vestergötland
förklara detta förslag hafva en helt annan innebörd, än
hvad utskottet vill gifva åt detsamma. I realiteten tillgodoser
förslaget hufvudsakligast industriarbetarne.

Från regeringsbänken yttrades i går, att det fans ett visst
frändskapsförhållande emellan regeringens förslag och utskottets.
Jag har verkligen något svårt att förstå den frändskapen. Ett
frändskapsförhållande skulle dock kunna påvisas mellan regeringens
och utskottet» förslag, det nemligen, att båda önska de
tillbakahålla tanken på den allmänna rösträttens förverkligande.

En annan ledamot i utskottet klandrade under gårdagen
ganska skarpt de proportionella valen. Han sade bland annat, att
England haft sådana, men öfvergifvit dem, och tilläde, att så äfven
varit förhållandet i några andra europeiska stater. Ja, hvad England
beträffar, infördes, såsom vi veta, de proportionella valen der
1867, hufvudsakligen på föranledande af lord Cairns; men det är
att märka, att de aldrig någonsin tillämpades annat än såsom för -

Fredagen den 16 Maj.

25

N:o 36.

sök uti 12 kretsar vid val till underhuset. De försvunno seder- Om utsträckmera
med den stora Gladstoneska valreformen 1884. Hvilka de n*n9 af
andra stora länderna vore, der de skulle hafva införts men blifvit ''dm''Kam

upphäfda, derom lemnade talaren icke något besked. Jag kan maren.

tillägga, att man har sådana val i både Norge och Danmark; (Forts.)

hvad Danmark särskild! beträffar, tillämpas de sedan 1867 vid såväl
val till landstinget som inom landstinget och folketinget och jag skall
icke tillåta mig att trötta kammaren med att omnämna alla de länder,
der denna valmetod för öfrigt praktiseras. Nu säger man: tänk på
Norrbotten, huru skall det gå till att inom denna stora provins
genom proportionella val utse dess tre eller fyra riksdagsmän?

Men de, som så säga, synas hafva glömt, att valen kunna anordnas
såväl medelbara som omedelbara, och genom användande af
det medelbara valsättet torde det icke möta några större svårigheter
att tillämpa den proportionella valmetoden i Norrbotten.

I afseende å dessa proportionella val vill jag endast tillägga
ett enda ord. Jag har tagit mig friheten att såsom bilaga till
min reservation framlägga några exempel på huru dessa val, anordnade
enligt en art af den kumulativa metoden, i verkligheten
skulle komma att ställa sig, dock utan anspråk på att denna min
framställning på något sätt skall tjena till ledning. Jag frågar
då: är denna metod svårfattlig eller svår tillämplig? Beliöfs det
väl för att tillämpa densamma mer än kunna addition, multiplikation
och division i hela tal? Icke, såvidt jag förstår. Yi hafva
en författare, som mycket sysselsatt sig med de proportionella
valen och som med understöd af statsanslag utarbetat eu beaktansvärd
framställning af de proportionella valmetoderna, en författare
med stor insigt i ämnet och praktisk blick. I en publikation,
som i dessa dagar utkommit, uttalar han sin bestämda öfvertygelse,
att det skulle utan svårigheter gå för sig att i vårt land
genomföra den proportionella valmetoden; men han säger äfven
uti eu annan alldeles nyligen utkommen publikation, att vill man
råda bot, bör man icke, för att undkomma saken, söka råd
hos kloka gubbar, utan då bör man ställa en vigtig diagnos på
saken. Mina herrar, det är just eu sådan diagnos, som reservanterna
begära och önska.

Jag är slutligen nödsakad att upptaga ett yttrande, som fäldes
från ett håll, till hvilket jag alltid plägat lyssna med mycken tillfredsställelse,
och der det vanligtvis yttrats tankar och åsigter, dem
jag kunnat omfatta och dela. Från detta håll yttrades emellertid
i går följande: »om jag skall taga den allmänna rösträtten, tager
jag den hellre om 24 år än om 4- år». För min del får jag säga,
att jag härvidlag intager eu alldeles afgjordt olika ståndpunkt:
jag tager den mycket hellre om 4 än om 24 år, ty det senare
alternativet innebär 24 år af misstroende, ofrid och strid mellan
olika samhällsklasser, och det är något, hvarifrån vi böra så mycket
som möjligt söka skydda oss. Ännu äro icke de bålverk byggda

N:o 36.

Om utsträckning
af valrätten
till
Andra Kammaren.

(Forts.)

26 Fredagen den 16 Maj.

— och icke komma de att byggas — Indika skulle kunna stå
emot den vårflod, som kan komma att hota med eu förödande
öfversvämning — en öfversvämning, som kanske skulle komma
att rycka med sig mycket, som vi nu sätta högt. Men om denna
vårflod från början ledes in i de rätta strömfårorna, kan den
blifva för hela vårt land till välfärd. Detta i afseende å den 24-åriga väntan, man stält i utsigt.

Slutligen sades, att, om man nu skrifver och begär allmän rösträtt
med garantier, så har man all utsigt att få den allmänna
rösträtten, men garantierna blir man nog utan. För min del tror
jag deremot, att, skall man få den allmänna rösträtten med garantier,
skall det vara nu — dröjer man, ja, då får man den nog,
derpå behöfver man ej tvifla, men då får man den helt visst
utan garantier.

Slutligen var det en högt ärad talare, hvilken nyss yttrade
emot dem, Indika framstäf skrifvelseförslaget: »timeo Danaos et

dona ferentes». Jag anhåller att vördsamt få erinra om hvilka
skänker grekerna den gången bjödo: det var svekfulla skänker,
och ''såll jag säga, att detta talarens uttryck innebär en förebråelse
mot olika tänkande med hänsyn till deras uppriktighet och ärliga
afsigter, sådan, att den förebråelsen synes mig illa svara emot
den ridderlighet, som städse brukar prägla den ärade talaren.
Förslaget må vara klokt eller oklokt, men ärligt är det, det vågar
jag säga, från såväl reservanternas sida som från deras, Indika
slutit sig till skrifvelseförslaget.

Endast ett par ord om de olika förslagen.

Herr Tamms förslag öfverensstämmer fullständigt med min
reservation, utom i följande fall: han har strukit ordet »komité».
Det må han gerna göra, stryka det i klämmen, en komité blir
nog i alla händelser ändå en gifven förutsättning. Herr Tamm
har icke heller uttalat ordet allmän rösträtt, men han definierar
i allt fall sitt förslag på samma sätt jag tagit mig friheten göra,
utom derutinnan, att han sätter in orden shattepligt till samhället i
stället för sJcattepligt till staten. I allt öfrigt står detta förslag min
reservation helt nära. Jag vill emellertid påpeka, att detsamma
icke åtföljes af någon motivering; och naturligtvis kan det icke
ansluta sig till utskottets motivering.

Något vidare har jag icke att tillägga.

Friherre Rappe: Det hade för mig varit af stort värde att

allaredan under innevarande riksdag få biträda ett förslag, som
ledt till en direkt och slutlig lösning af denna vigtiga fråga, men
som lagförslagen nu föreligga, kan jag icke godkänna något
af dem.

Många äro de anmärkningar, som gjorts såväl emot Kongl.
Maj:ts som emot utskottets förslag. I flera af dessa anmärkningar
instämmer jag, men för mig är det afgörande, att dessa lagförslag,

Fredagen den 16 Maj.

27 N:o 36.

enligt mitt förmenande, icke äro fullt rättvisa. Rättvisa tilldelas Om utsträckicke
landsbygden, så länge densamma står i en sämre ställning ning af valän
staden; för min del anser jag, att likställighet dervidlag är Andra* Kamnödvändig.
Rättvisa tilldelas icke heller landtbefolkningen genom maren.
bestämmelsen, att kommunalstrecket, hvilket under nuvarande (Forts.)
förhållanden sammanfaller med 500-kronorsstrecket, skulle blifva
gränsen. Det ger icke rättvisa åt landet, i ty att det verkar
derhän, såsom här af flere talare redan blifvit påvisadt, att
städernas arbetare och fabriksarbetarne få rösträtt, men deremot icke
landtbruksarbetarne, åtminstone icke i den utsträckning, som för
att utjemna förhållandena vore önskvärdt. Det ligger i sakens
natur, att med de billigare lefnadskostnader, de billigare hyror
etc., hvilka på landet äro rådande, en landtbruksarbetare kan
vara fullt ut lika välbergad med en mindre inkomst, hvilken icke
går upp till strecket, som en stads- eller fabriksarbetare med en
större inkomst, gående upp till strecket. Landtbruksarbetarne äro för
öfrigt, enligt mitt förmenande, i alla afseenden fullt ut lika
lämpliga att vara valmän som städernas och fabrikernas arbetare.

Då jag hufvudsakligen af dessa skäl icke anser vare sig Kongl.

Maj:ts eller utskottets förslag rättvist, kan jag icke biträda något
af desamma.

Då jag icke heller vill yrka på rent af slag, måste jag se mig
om, hvar mina sympatier ligga, och kan då icke annat än anse,
att herrar Mobergs och Bergs reservationer äro de, till hvilka jag
närmast bör ansluta mig. Jag biträder äfven den af många här
uttalade åsigten, att proportionella val skulle för våra förhållanden
vara de mest användbara. Här har visserligen sagts, att genom
desamma minoriteten icke skulle blifva så representerad, som man
afser. Det har påståtts, att omkring åttio procent af valmännen
skulle vara venstermän, och att derför proportionella val icke
skulle verka konserverande inom vår riksordning. Jag måste
dock påpeka, att talet om dessa åttio procent alldeles icke håller
streck. Det kan visserligen hända, att i några valkretsar både
åttio och nittio procent och deröfver af valmännen komme att
rösta på vensterkandidater, men å andra sidan finnas många
valkretsar, der detta icke blefve förhållandet, utan der både femtio,
sextio och sjuttio procent af valmännen äro konservativa röstare.

Det går således icke an att endast taga hela valmanskåren
procentvis såsom höger- och venstermän och fördela den lika på valkretsarne,
ty då skulle onekligen ett allt för stort venstervälde göra
sig gällande. Man måste äfven taga med i räkningen, att somliga
valkretsar äro öfvervägande venstersinnade, andra åter hufvudsakligen
högersinnade. Jag tror således icke, att det blefve så
farligt med vensterväldet, utan är öfvertygad om att äfven
minoriteten — högern — genom införande af proportionella val
skulle få sitt ganska starka ord med i laget.

Jag tror äfven, att andra garantier kunna skapas, och att

N:o 36. 28

Fredagen den 16 Maj.

Om utsträckning
af valrätten
till
Andra Kammaren.

(Forts.)

dessa i viss män skulle verka konserverande, och dervidlag anser
jag mig böra påpeka, att medelbara val — elektorsval till de
slutliga valen — enligt min tanke skulle vara mycket kraftigt
verkande.

Utaf de nu anförda skälen biträder jag deras åsigter, som
inom kammaren talat för en skrifvelse, och jag tror, att hvad
man närmast önskar bäst finnes uttryckt i det af biskop Billing
framlagda förslaget, hvarför jag ber att deri få instämma.

Innan jag slutar, kan jag dock icke underlåta att inlägga en
bestämd gensaga emot en ärad talare på skaraborgsbänken, som
ville låta påskina, att, då man här begärde en skrifvelse, det vore
ett maskeradt afslag på allt hvad rösträttssträfvanden heter. Jag
för min del får säga, att jag, då jag här yrkar bifall till ett
skrifvelseförslag, gör detta med full afsigt att stå för konseqvenserna.
Utan att derför vilja suspendera hvarken mitt sunda
förnuft eller min fria vilja, vill jag dock upprigtigt och ärligt
bära de följder, hvartill en sådan skrifvelse kan föranleda.

Då jag anser, att ett bifall från Riksdagens sida till utskottets
förslag skulle vara liktydigt med en flerårig kamp, under hvilken
det konservativa partiet blefve drifvet från sina ställningar gång
efter annan och till slut finge ohjelpligt dagtinga, men tillika
tror, att ur en skrifvelse kan utgå ett förslag till slutligt lösande
af rösträttsfrågan, så beskaffad^ att en varaktig fred deraf kan
komma, och då fred är liktydig med styrka och vi behöfva styrka
både inåt och utåt, kan jag icke inse annat, än att jag gör rätt,
då jag, herr grefve och talman, beder att få förena mig med dem,
som yrka bifall till herr biskop Billings skrifvelseförslag.

Herr Rudebeck: Då vid 1900 års riksdag uti konstitutionsutskottet
behandlades åtskilliga genom enskilda motioner framlagda
förslag rörande utsträckning af valrätten till Riksdagens
Andra Kammare, yttrade jag, som då hade den äran att tillhöra
konstitutionsutskottet, att jag hade den uppfattningen, att detta
ofta återkommande yrkande på utsträckning af denna valrätt icke
kom ifrån dem, som frågan egentligen gälde, utan från dem, som
med helt och hållet sjelftagen rätt förde deras talan och således
icke kunde sägas vara uttryck för ett allmänt kändt behof. Jag
har ännu icke funnit anledning att frångå denna min uppfattning,
ty det förhållande, som är allmänt kändt, att en ofantligt
stor mängd personer, hvilka skulle vara röstberättigade, om
de fullgjorde sin skattepligt, genom underlåtenhet, oaktadt de
icke sakna förmåga att betala sina utskylder, sjelfva beröfva
sig valrätten, visar otvetydigt på bristande intresse för politisk
rösträtt. Den omständighet, som är känd för en och hvar, som
något mera deltagit i beskattningsmyndigheternas arbete, att en
stor mängd af de skattskyldige hafva all möda ospard för att söka
blifva befriade från beskattning, vittnar om samma förhållande.

Fredagen den 16 Maj.

29 N:o 36.

Jag kan derför icke annat än hålla fast vid den åsigt, att ett Om utsiräckallmänt
kändt behof af och åstundan till en utsträckning af
rösträtten icke gör sig gällande hos dem, för hvilka det talas Ankra Kamoch
yrkas. maren.

Att man under sådana förhållanden ej utan en viss tvekan (Forts.)
bestämmer sig för att gifva sin röst för en utvidgning af den
politiska valrätten, må ej väcka undran, särskild! om hänsyn tages
till hvad man under de senaste tiderna och dagarne varit i tillfälle
att bevittna, då man funnit, hurusom dessa, som nu icke
äro röstberättigade, ledas af dem, hvilka gjort sig till deras målsmän
med den mest hänsynslösa makt, och hurusom de tvingas
mot sin vilja att bryta aftal, arbetsgifvarne till skada och sig
sjelfva och sina familjer till förlust. Under sådana förhållanden,
vittnande å ena sidan om den största osj enständighet och å den
andra om ledarnes makt och deras sinnelag, får det icke misstydas,
om man ställer sig tveksam i denna fråga.

Emellertid vill jag för min del medgifva, att förhållandena
hafva så utvecklat sig, att jag anser, att en utvidgning af rösträtten
bör ega rum, och till ett beslut om sådan utvidgning vill
jag medverka. Dervid vill jag dock betona, att jag för min del
icke ställer frågan om rösträttens utvidgning i sammanhang med
den allmänna värnpligtens utsträckning. Skyldigheten för medborgaren
att försvara sitt fosterland och värna sitt hem och sin
bygd betingar icke enligt min uppfattning med nödvändighet
politisk rösträtt. Men i ett afseende finner jag ett samband
mellan den utsträckta värnpligtstiden och rösträttsfrågan, i det
jag har den tro och den förhoppning, att den utbildning och den
undervisning, som de värnpligtige under en längre öfningstid
för krigets värf skola erhålla, skall gifva dem mera mognad och
utveckla deras omdöme till större förmåga att bedöma samhällets
vigtigaste angelägenheter och spörsmål samt än mer väcka deras
kärlek till fosterlandet och dess väl äfven under fredens dagar.

Då jag sålunda sluter mig till dem, som vilja medgifva rösträttens
utvidgning, tvekar jag emellertid icke i valet af den väg,
på hvilken denna vigtiga frågas lösning bör ske. Den af konstitutionsutskottet
anvisade väg, liksom de med utskottets samstämmande
förslag, kan och bör enligt mitt förmenande aldrig
accepteras. Konstitutionsutskottets förslag är nemligen icke något
helgjutet, det är endast och allenast en halfmesyr, genom hvilken
man fortfarande utestänger från rösträtt många, som böra tilldelas
sådan rätt med större skäl än de, som genom utskottets
förslag blifva röstberättigade. Utskottets förslag kan icke lösa
frågan på ett tillfredsställande sätt, utan skapar ett nytt sakernas
tillstånd, lika menligt för lugn och frid som det nuvarande, och
vill jag för min del så karakterisera utskottets förslag, att det
medför en allmän rösträtt i städerna, men en begränsad rösträtt

N:o 36. 30

Fredagen den 16 Maj.

Om utsträckning
af valrätten
till
Andra Kammaren.

(Forts.)

på landet, enligt mitt förmenande ett högst betänkligt missförhållande.

För mig står det klart, att den allmänna rösträtten med
garantier är den väg, som man bör välja. Jag skall icke upprepa
de garantier, som föregående talare hafva framhållit, och
hvilka äfven enligt min åskådning böra bestämmas, utan jag skall
helt kort ansluta mig till den mening, som uttalats i biskop Billings
förslag. Jag gör detta utaf öfvertygelse och vill dervid,
äfven jag för min del, tillägga, att det icke är ett maskeradt afsteg,
som döljer sig under sken af bifall, utan ett ärligt yrkande
om cn verklig reform.

Det yttrades om detta försteg af en ärad talare under gårdagens
diskussion, hvilken med ett visst löje uttalade sig öfver
en annan talares olika mening, att detta först af herr Billing
framlagda försteg icke innebure någon kraft eller styrka. Jag
kan dock icke biträda denna uppfattning, utan jag anser tvärtom,
att det ligger mera kraft uti att taga steget fullt ut än uti att
såsom uti utskottets försteg taga ett hälft steg, och derför synes
det mig, att detta försteg om öfvergång till allmän rösträtt också
innebär kraft och styrka. Och ännu mera, det innebär derjemte
ett uttalande af en förhoppning och en tillit till dem, åt hvilka
man nu hädanefter vill bereda rösträtt, att de, i och med det att
de få denna rätt, också skote känna den pligt och det ansvar,
som med densamma äro förenade, och vara villiga att arbeta
under samförstånd och enig samverkan med öfriga samhällsklasser,
samt att de skote vara öfvertygade om att fäderneslandets
väl ock är deras väl.

Jag ber att få ansluta mig till biskop Billings försteg.

Häri instämde grefve Posse samt herrar Ekdahl och Wester.

Herr Nyström, Carl: Jag har begärt ordet, emedan jag,
då jag yttrade mig i går, icke gjorde något yrkande, hvilket jag
icke ansåg mig böra göra vid frågans dåvarande läge. Men jag
torde i stället få göra det nu.

Jag inser naturligtvis, att det vid detta skede af diskussionen
är alldeles lönlöst att inlåta sig på några vidare argumentationer,
och jag skall icke heller göra det. Jag skall endast be att få
framskjuta till kammarens begrundande tvenne korta, isolerade
satser. Den ena är denna: att rösträttsrörelsen i den form, hvari
den nu föreligger, är en massrörelse, är en fråga om massornas
eller deras ledares makt och icke en fråga om individernas rätt.
Argumenter hafva vanligtvis sökts ifrån den onekligen vackra
sträfvan att låta individen komma till sin fulla rätt. Då det nu
kan bevisas, att det under nuvarande förhållanden icke är fråga
om individernas rätt, utan om massornas eller framför allt deras
ledares makt, kommer problemet gifvetvis uti ett annat läge.

Fredagen den 16 Maj.

31 N:o 36.

Dernäst vill jag äfven framhålla, att krafvet på allmän rösträtt
är en importerad idé, och i allmähet taget torde vi ej hafva
funnit oss väl af importerade politiska ideer. Jag tror snarare,
att andra länder hade haft det bättre, om de lånat af oss, än vi
haft af att låna af dem. Detta är, som sagdt, en importerad idé,
och den har i utlandet utvecklat sig under helt andra förhållanden
än de, som lyckligtvis äro rådande i vårt land.

Efter att hafva gjort dessa påminnelser, skall jag be att få
komma med mitt yrkande. Jag kan ju icke annat än stå fast
vid den mening, jag framfört i min reservation, eller att yrka
afslag, och afslag icke blott på utskottets förslag, utan äfven på
de framstälda skrifvelseförslagen. Och hvarför? Här är ju fråga
om att vidtaga eu grundlagsförändring, och för att en sådan skall
vidtagas, bör det ju visas, att den föreslagna åtgärden är nödig
och högst nyttig. Huru kan man väl om någon af de här föreslagna
åtgärderna med visshet säga, att den är nödig och nyttig,
då denna åsigt har emot sig sju, åtta eller nio andra förslag,
hvilkas bärare med större eller mindre auktoritet påstå, att den
icke allenast icke är nödig, utan att de hafva mycket bättre
recept att förelägga! Då hvart och ett af de föreliggande förslagen
i afseende å sin nödvändighet är bestridt från så många
håll, äro ju de vilkor bortfallna, som skola uppfyllas, för att
grundlagsändring skall företagas. Och hvad som i detta afseende
gäller om de direkta förslagen, gäller äfven, synes det mig, om
skrifvelseförslagen.

Detta är skälet, hvarför jag nödgas yrka afslag äfven på
skrifvelserna, låt vara, att också jag måste finna, att dessa skrifvelser
innehålla mycket, som är behjertansvärdt. Ett sådant
yrkande innebär ingalunda, såsom så ofta säges, ett fasthållande
vid »status quo». Detta uttryck har ingen tillämpning på ett
statsskick, som låter proportionen af de röstberättigade oupphörligt
ökas, och detta utan grundlagsändring.

Det har förvånat mig — och detta skall blifva mitt sista
ord — att ingen ännu här påmint om det uti ett så ödesdigert
moment tillkomna politiska testamente, som 1809 års konstitutionsutskott
lemnat oss uti sitt ryktbara och med allt skäl så beundrade
memorial, att det ville införa en lagstiftande makt — och denna
lagstiftande makt är ju verksam nu, på detta rum, just i detta
historiska ögonblick — en lagstiftande makt, enligt verba formalia,
»visligt trög till verkning, men fast och stark till motstånd».

På dessa grunder yrkar jag, herr talman, afslag såväl på utskottets
förslag som på de framstälda skrifvelseförslagen.

Herr Brehmer: Om det ibland de rösträttsförslag, som nu

föreligga till afgörande, funnes något, som kunde vinna pluralitet
i begge kamrarne, skulle jag för min del biträda ett sådant,
för att i den föreliggande vigtiga frågan kunde vinnas ett posi -

Om utsträckning
af valrätten
till
Andra Kammaren.

(Forts.)

N:o 36. 32

Fredagen den 16 Maj.

Om utstråck-tivt resultat redan vid denna riksdag. Men då någon utsigt
ning af val- härtill icke torde förefinnas, ämnar jag för min del ansluta mig
Andra1 Kärn- till herr Bergs reservation. Jag gör detta så mycket hellre, som,
maren. i fall den åsyftade skrifvelsen skulle vinna påföljd, hans reservation
(Forts.) utmynnar i ett förslag, som fullständigt öfverensstämmer med den
åsigt, jag hyser, nemligen att rösträttsfrågan kommit i sådant
läge, att en definitiv lösning af densamma nu är nödvändig.

Om jag nu emellertid ställer mig på denna ståndpunkt och
yrkar bifall till hans skrifvelseförslag, gör jag det icke derför, att
jag hyllar någon uppskofspolitik, det vill säga i afsigt att få
frågan uppskjuten för tillfället, det må sedan gå med densamma
hur som helst, utan jag gör det i den fasta föresatsen, att, i fall
ett förslag från regeringens sida framlägges, grundadt på den allmänna
rösträtten med garantier, jag ämnar biträda ett sådant förslag
med min röst.

Då man i det politiska lifvet ställer sig på en konservativ
ståndpunkt, som jag ansett mig hafva gjort, följer ju deraf icke,
att man vill, att samhällsordningen skall förblifva stillastående.
Allting här i verlden följer ju utvecklingens lag och sträfvar alltså
framåt. Vill man derför verkligen konservera samhället och
bevara detsamma från häftiga och våldsamma omstörtningar, så
måste man också se till, att samhällsutvecklingen föres lugnt och
säkert framåt på reformernas väg, endast man har blick för
när och på hvad sätt detta utan alltför stora rubbningar bör och
kan ske. Den sanna och rätta konservatismen är således den,
som tillika är reformvänlig.

Hvad rösträttsfrågan beträffar, så tror jag för min del, att
man dämt för länge i bäcken, och att man nu måste taga följderna
derutaf. Situationen är sådan, att man måste öfverhoppa
den öfvergångsform, som innebäres uti en sänkning af strecket,
och kasta blicken mot den allmänna rösträtten. Denna fråga
har nemligen så länge stått på dagordningen och så enträget
debatterats, att den blifvit hvad man kallar en brännande, ja,
en alltför brännande fråga, och som just derför af de konserverande
och bevarande elementerna inom landet måste tagas om
hand för att bringas till en sådan lösning, som under nu för
handen varande förhållanden är med en lugn och sansad utveckling
öfverensstämmande.

För egen del har jag länge, mycket länge, haft den öfvertygelsen,
att något i rösträttsreformvänligt syfte bort göras och
utan fara kunnat göras. Jag röstade också år 1896 för det då
föreliggande kongl. förslaget. Så mycket mer inser jag följaktligen
rättvisan, billigheten, klokheten, ja, den tvingande nödvändigheten
för Riksdagen att nu gripa verket an.

Men, kan man ju fråga, är det klokt att gifva politisk makt
åt dem, som visa benägenhet att blifva samhällsordningens fiender?
Enligt min tanke är det klokt, dock icke af undfallenhet

Fredagen den 16 Maj.

33 [N:o 36.

för de samhällsfiendtliga rörelserna, utan fastmera för att vi med Om utsträck
samlad kraft skola kunna bekämpa dem. I samma mån som nin? af talman
gifver fulla medborgerliga rättigheter till dem, som efter Andra Kärn
förmåga uppfylla sina medborgerliga skyldigheter, och på sådant maren.
sätt gör allt flere och flere medborgare helt delaktiga i samhället (Forts.)
och ansvariga för dess bestånd, i samma mån ökar man antalet
af dess försvarare och minskar antalet af dess angripare. I en
utvidgning af rösträtten ser jag alltså för min del ett kraftigt och
verksamt medel emot den fara, som hotar samhället från dem,
som anse sig rättslöse, hvilka nu genom sina åsigter och önskningar
skilja sig från fäderneslandets intressen och fylka sig omkring
samhällsfiendtliga agitatorer och följa dem i spåren.

Rösträttsfrågan kan således med skäl äfven betraktas såsom
en inre försvarsfråga, hvilken inre försvarsfråga otvifvelaktigt
har ett visst sammanhang med vår stora, tyvärr ännu icke fullständigt
lösta yttre försvarsfråga.

Jag har med hvad jag sagt endast velat i stora drag, utan
att ingå i några detaljer, eller i den tron, att jag skulle kunna
öfvertyga någon, angifva det åskådningssätt, som varit bestämmande
för mig, då jag stält mig i ledet bland dem, som önska
en definitiv lösning af rösträttsfrågan genom en reform, grundad
på allmän rösträtt.

Med anledning af hvad jag nu anfört yrkar jag bifall till
herr Bergs reservation.

Herr Åkerman: Många af de talare, som uppträdt för

utskottets förslag, hafva såsom hufvudskål för dess förmenta sans
och betryggande beskaffenhet framhållit, att den tillökning uti
de röstandes antal, som af utskottets förslag betingades, inskränkte
sig till omkring 250,000 personer, under det att ett
förslag, som kunde framgå ur ett bifall till något af de skrifvelseförslag,
som åsyftade allmän rösträtt med proportionella val, komme
att öka de röstberättigades antal med ungefär 750,000 personer,
hvilken tillökning skulle innebära en stor fara för samhällets
lugna utveckling. Mig synes emellertid förhållandet vara alldeles
motsatt, ty hvilka äro väl till största delen de 250,000
personer, som enligt utskottets förslag skulle få rösträtt? Jo,
hufvudmassan af dem tillhör den socialistiskt sinnade delen af
vår befolkning eller lyder åtminstone order från det socialistiska
högqvarteret. Ibland de 500,000, som enligt utskottets förslag
fortfarande skulle vara uteslutna från rösträtt, finnes deremot ett
betydande antal personer, som just skulle vara en kompensation,
en motvigt emot dessa socialistiskt sinnade element, hvilka jag
måste anse såsom varande de för samhällets lugna utveckling
mest farliga.

En talare, som i dag yttrat sig för utskottets förslag, har
framhållit, att större delen af dem, som enligt nämnda förslag
Första Kammarens Prof. 1902. N:o 36. 3

N:o 36. 34

Fredagen den 16 Maj.

Om utsträcka nu skulle få rösträtt, vore fabriksarbetare, och att dessa numera
niri"tt^t''ll ^esu^e sådan bildning och sjelfständighet, att man deruti egde
Andra1 Kärn- betryggande garantier för att rösträttsutvidgningen skulle komma
maren. att verka godt. Jag må dock säga, att de senaste dagarnes er (Forts.

) farenheter tvärtom på det mest otvetydiga sätt synts mig ådaga lägga,

att fabriksarbetarne alldeles icke utmärka sig för någon
sjelfständighet. Ty då de under dessa dagar låtit förleda sig
till att bryta ingångna aftal och deltaga i strejker, hafva de,
enligt mitt förmenande, ingalunda visat prof på sjelfständighet
och ej heller på den pligtkänsla, hvilken, i ju större mån dess
bättre, bör vara rådande bland de personer, som utöfva rösträtt
vid val af representanter inom Riksdagens Andra Kammare.
Mig synes derför, att af alla här föreliggande förslag det af
utskottet framlagda är ett ibland de allra farligaste, då det
hufvudsakligen utsträcker rösträtten till just den del af befolkningen,
som är mest farlig för landets lugna utveckling.

Jag har af tidningar sett, att en socialist-talare för arbetarne
framhållit, hurusom den benägenhet för allmän rösträtt med proportionella
val, som börjat göra sig gällande inom Första Kammaren,
vore bästa beviset på verkan af det tryck, som denna
strejk utöfvat på Första Kammaren, med dess känslighet för de
ekonomiska intressena. Jag vill med anledning häraf offentligt
förklara, hurusom denna strejk på mig haft en alldeles motsatt
verkan, och det till den grad, att jag till och med känt mig
frestad att frångå den afsigt, som jag före denna strejk hade, att
gå med på något af skrifvelseförslagen. Men jag vill dock icke
låta harmen öfver arbetarnes svaghet och lättrogenhet förleda
mig att frångå en efter moget öfvervägande fattad åsigt, utan
skall jag i allt fall sluta mig till ett eller annat skrifvelseförslag.

Mången af de talare för utskottets förslag, som i går framhöllo
dess förmenta moderation, sökte tillika påvisa, att man
genom något af skrifvelseförslagens antagande nog komme att få
allmän rösträtt, men icke några garantier. Jag ber då att få
fästa uppmärksamheten på, att, så när som på det skrifvelseförslag,
hvilket i dag framlagts af herr Dahlberg, det icke finnes ett enda
skrifvelseförslag, som icke sammanställer den s. k. allmänna rösträtten
med proportionella val. Endast i förbindelse med proportionella
val kan ett på s. k. allmän rösträtt grundadt förslag till
valrättslag blifva bindande för dem, som gifva sin röst åt något
annat af de hittills framstälda skrifvelseförslagen än herr Dahlbergs.
Härvid är att märka, att proportionella val icke såsom
andra garantier äro utsatta för faran af att i en framtid blifva
strukna, t\r proportionella val träffa alla lika och ställa alla, såväl
arbetare som de förmögnaste och de i samhället mest framstående
och afundade, i alldeles samma rättsläge. De proportionella
valen äro ojemförliga med och så till vida afgjordt bättre än
öfriga garantier, som alla de andra mer eller mindre gå ut på

Fredagen den 16 Maj.

35 N:o 36.

åstadkommandet af ett streck eller en gradering, vare sig efter Om utsträckförmögenhet
eller bildning eller något dylikt. I de proportionella ninKf tf
valen ligger ej något streck, utan de äro lika för alla, och ingen Andra Kärnblir
af dem afskild från rösträtt. Det är derför också i deras maren.
förening med en någorlunda allmän rösträtt, som jag ser den (Forts.)
enda varaktiga garantien.

Skulle emellertid så olyckligt vara, att den ifrågasatta utredningen
skulle komma att styrka den åsigt, som här från så
många håll uttalats, att proportionella val i vårt glest bebyggda
land ej äro tillämpliga, ja, då finnas uti det skrifvelseförslag, som
af herr Billing framlagts, hänvisning på många andra möjligheter
till garantier, och jag skulle endast önskat, att bland dem
äfven förekommit den, som af en talare i går påpekades, nemligen
klassval i likhet med hvad som gäller i Preussen — om
ock icke med just de gränser, som der äro föreskrifna.

Med anledning af att herr Billings skrifvelseförslag innefattar
de största möjligheterna för att man efter en blifvande utredning
skall kunna framkomma med ett rimligt förslag, vill jag i första
hand sälla mig till detta skrifvelseförslag, men kan, om så blir
nödigt, äfven sluta mig till dem, som mer direkt eller helt och
hållet gå ut på s. k. allmän rösträtt med proportionella val, då
ett sådant valsätt enligt min mening är det enda, som i längden
kan stå sig. Jag föredrager emellertid icke desto mindre herr
Billings skrifvelseförslag, ty det skulle nog icke skada, om man
derigenom kunde få en eller annan ytterligare garanti. Dylika
påhäng på den s. k. allmänna rösträtten med proportionella val
skulle nog icke kunna komma att hålla sig så särdeles länge,
men just med hänsyn till att arbetsklassen nu åter visat sig så
litet sjelfständig och så föga pligttrogen, tror jag, att det kunde
vara bra, om jemte proportionella val äfven något ytterligare
garantitillägg gjordes, hvarigenom man skulle få ett slags öfvergångstid,
och det torde dessutom kunna lugna dem, som nu tro,
att utskottets förslag skulle vara en så lämplig hvilopunkt för
några år.

På de af mig nu anförda skäl får jag, herr talman, yrka
bifall till biskop Billings skrifvelseförslag.

Herr Annerstedt: En hvar i denna kammare instämmer
helt säkert i det uttalande, som af konstitutionsutskottets ordförande
och två af utskottets ledamöter gjordes under gårdagens
diskussion, det uttalande nemligen, att det förslag, som erbjöde
den bästa garantien för samhällets lugna och ostörda utveckling
och som kunde åstadkomma endrägt mellan samhällets klasser,
borde vara det, som vunne kammarens bifall.

Granskar man nu från denna synpunkt det af konstitutionsutskottet
framlagda förslaget, synes mig detta icke i något afseende
uppfylla den fordran, som dessa utskottets ledamöter ställa

N:o 36. 36

Fredagen den 16 Maj.

Om utsträckning
af valrätten
till
Andra Kammaren.

(Forts.)

på det förslag, som skulle omfattas af kammaren. Ty hvilka
grunder har konstitutionsutskottet anfört derför, att antagandet
af dess förslag skulle medföra upphörande af rösträttsagitationen
i landet? Tror man, att ett förslag, som är så felaktigt,
att en arbetare, som är bosatt i Stockholm och har eu inkomst
emellan 500 och 650 kronor, icke får rösträtt, medan hans kamrat,
som arbetar på samma verkstad och som bor i Sundbyberg,
Hagalund, Liljeholmen eller å annat ställe utom Stockholm och har
samma inkomst, erhåller rösträtt — tror man, att detta skall
åstadkomma upphörande af agitationen? Har icke erfarenheten
lärt oss, att de arbetare, som nu hafva 800 kronors inkomst och
följaktligen, derest de betalt sina utskylder, hafva rösträtt, i lika
mån som deras kamrater, hvilka icke hafva rösträtt, deltaga i
demonstrationer och arbetsnedläggelser? Jag tror, att hvar och
en, som eger kännedom om stockholmsförhållanden, kan intyga, att
icke en enda af de demonstrerande och strejkande låter afhålla sig
derigenom, att han personligen har rösträtt. Följden af detta förhållande
torde otvifvelaktigt blifva, att med ett antagande af konstitutionsutskottets
förslag ställningen blir fullkomligt oförändrad. Den
enda verkan, som detta förslag komme att medföra, blefve den,
att Andra Kammarens motståndskraft mot förslaget om införande
af allmän rösträtt blefve högst väsentligt försvagad.

Granskar man den aflemnade statistiska undersökningen, med
hvars detaljer jag ej vill trötta herrarne, så finner man lätt, att
genom införandet af valrättsbestämmelser, sådana som konstitutionsutskottet
föreslagit, pluraliteten af de valberättigade i ganska
många kretsar kommer att utgöras af de lägst beskattade i samhället,
det vill säga personer, som stå närmast arbetsklassen och
om hvilkas representanter i Riksdagen man kan hafva den
vissa öfvertygelsen, att de ej lära försumma att vid omröstningar
i kammaren visa sin samhörighet med dessa lägst beskattade.

Under sådana förhållanden synes mig den enda rätta lösningen
vara den, som af flere talare förut påpekats, nemligen att införa,
icke »allmän rösträtt», utan en valrätt, som utsträcker denna
rätt till hvarje till 25 års ålder kommen man, som i vissa angifna
hänseenden — i fråga om värnpligt och skattepligt — fullgjort sina
åligganden, i förbindelse med proportionella val. Det har nemligen
af åtskilliga talare i går framhållits, att man med orätt
begagnat benämningen allmän rösträtt vid förhandlingame om
det förslag, som omfattats af fyra reservanter i konstitutionsutskottet.
De hafva ej heller i klämmen af sina yrkanden begagnat
detta uttryck. Åtminstone upptaga icke de förslag, som
under diskussionen framstäldes i går, orden »allmän rösträtt»,
utan enligt dessa tillerkännes valrätt åt hvarje till 25 år kommen
man, som fullgjort den värnpligt och skattepligt, som åligger
honom, och icke saknar de öfriga qvalifikationer, som omtalas i
26 § riksdagsordningen. Om vi införa sådan valrätt med pro -

Fredagen den 16 Maj.

37 N:o 36.

portionella val, hafva vi åstadkommit en garanti för att icke en Om utsträcksamhällsklass
skall inom Andra Kammaren erhålla ett så öfver- nin9 af ?.?■}''
vägande inflytande, att det svenska statsskicket genom denna röst- xam rättens

utsträckning blir fullständigt förändradt. Detta statsskick maren.
hvilar nemligen i icke oväsentlig grad derpå, att i anslagsfrågor (Forts.)
Första Kammaren, understödd af en betydlig minoritet i Andra
Kammaren, kan genomdrifva beviljandet af för statens utveckling
nyttiga och nödiga anslag och å andra sidan kan motsätta sig
beviljandet af sådana anslag, för hvilkas befogenhet skäl icke
kunna framläggas.

Nu har man under gårdagens diskussion och äfven i dag
framhållit, att den proportionella valmetoden icke skulle kunna
vara tillämplig på vårt land. Man har sökt grunda detta påstående
dels derpå, att vårt land skulle sakna den partibildning och
de partiförhållanden, som skulle vara nödiga för detta valsätt,
dels derpå, att afstånden här i landet vore så stora, att denna
valmetod icke skulle kunna tillämpas, dels ock slutligen derpå,
att den vore alltför invecklad för att kunna antagas.

Hvad det först anförda påståendet beträffar, så ber jag att
endast få vädja till denna kammares erfarenhet från senare hälften
af 80-talet. Fans det då icke här i landet partier, som valde
riksdagsmän och utöfvade partidisciplin? Jag tror, att ingen i
denna kammare, som eger kännedom om förhållandena då för
tiden, kan annat än med ja besvara den frågan. Jag vågar
vidare hänvisa till valen i Stockholms stad till Andra Kammaren.

Saknas der partier, som kunna uppställa särskilda kandidater,
utfärda listor och söka få de sina valde samt vid förberedande
sammankomster söka ena sig om lämpliga personer. Det är icke
endast liberala valmansföreningen, utan äfven andra partistyrelser,
som utöfva en dylik verksamhet, och den egentliga svårigheten
vid stockholmsvalen har hittills bestått, icke i att partierna icke
kunnat framställa kandidater, utan i att hvarje särskildt parti
hållit alltför mycket på sina kandidater, så att samarbete blifva
ytterligt försvåradt. Detta förekommes genom proportionella
val.

Hvad vidare afstånden här i landet beträffar, har man sökt
framhålla, att genom införandet af den proportionella valmetoden
den personliga bekantskapen mellan valmännen och representanterna
skulle omöjliggöras. Men jag frågar, om redan nu, åtminstone
i mellersta Sverige, i domsagor, som utgöra valkretsar,
denna personliga bekantskap finnes mellan representanterna och
valmännen inom någon annan krets än det härad, der de äro
bosatta? Jag vill taga ett exempel, hemtadt från den närmaste
valkretsen norr om Stockholm. Huru många valmän på Mälaröarna,
hvilka utgöra Färentuna härad, tro herrarne känna de
valmän och kandidater, som bo uti Åkers skeppslag. Valmännen
inom dessa båda valkretsar hafva uppenbarligen icke annat än

N:o 36. 38

Fredagen den 16 Maj.

Om utsträck-en högst ringa personlig beröring med hvarandra. Och exempel
rätten till '' s^an rigtning kunna nära nog från hvarje valkrets anföras.

Andra Kärn- Om proportionella val för större valkretsar införas, blir förhålmaren.
landet uppenbarligen det, att kandidaterna till valet blifva kända

(Forts.) genom deltagande i länets allmänna angelägenheter, genom verk samheten

i landstinget, hushållningssällskapet, pröfningsnämnden
och dylika verksamhetsområden inom länet. Det blir der, som
bekantskaperna göras, och det blir der, som omdömet om kandidaterna
utbildas. Jag tror ej, att det kan vara en alltför djerf
förmodan, att derest proportionella val införas här i landet, så
komma just ur dessa kommunala korporationer att utveckla sig
valstyrelser, egnade att leda de valmän, hvilka icke önska blifva
dirigerade från partistyrelser i Stockholm.

Hvad nu slutligen angår svårigheten att tillämpa den proportionella
valmetoden, så vill jag framhålla, att de väljande icke
hafva något annat att göra än att afgifva sina valsedlar, hvilka
kunna vara uppgjorda antingen efter hvars och ens behag eller
efter samråd med andra liktänkande. I förra fallet förspiller valmannen
sin röst till ingen nytta, på samma sätt som för närvarande
den valman, som röstar efter sitt eget hufvud, spiller
sin röst och icke kan utöfva inflytande på valet. Hvad kommunalstämmans
ordförande beträffar, så har denne ingenting annat
att göra än att mottaga valsedlar^, försegla dem och insända
dem till valförr ättar en, och detta torde vara en uppgift, som, på
sätt en talare i går anförde, icke kan annat än motsvara de anspråk,
hvilka man med skäl kan ställa på en kommunalstämmoordförande
och hvilken icke är svårare än den uppgift, som vid
riksdagsmannaval enligt nu gällande bestämmelser å honom ställes.
Hvad slutligen förfarandet inför valförrättaren beträffar, så är det
på frågans nuvarande stadium alldeles för tidigt att tala om hvilken
metod som bör användas. En föregående talare har redan angifvit
ett sätt, af beskaffenhet att icke ställa synnerligen stora
anspråk på valförrättaren, och säkert är, att äfven andra metoder
kunna uppställas, som synas ännu bättre tillgodose de särskilda
partiernas önskningar och som dock icke äro af beskaffenhet, att
för deras användande behöfvas synnerligen stora matematiska
insigter.

Af hvad jag nu anfört framgår, att jag icke kan med min röst
bidraga till antagandet af konstitutionsutskottets förslag, utan yrkar
jag bifall till det af herr Berg framlagda skrifvelseförslaget.

Herr Svedelius: I denna vigtiga fosterländska fråga önskar
äfven jag att öppet få till protokollet uttala min mening, och den
är, att, då man icke med fog kan säga, att svenska folket i allmänhet
är mindre moget för en utsträckning af rösträtten än
andra folk, man icke heller bör motsätta sig krafvet derpå, blott

Fredagen den 16 Maj.

39 N:oJ36.

man tillser, att icke genom en dylik utsträckning ett ensidigt Om utsträck -

Då jag således är beredd att med min röst medverka till en j\n,ira Xamutsträckning
af rösträtten, har jag likväl efter moget öfvervägande maren.

ansett mig ej kunna biträda utskottets förslag af det skäl, att (Forts.)

derigenom i sjelfva verket, med bibehållande af städernas större
valrätt, endast deras lättrörda arbetarebefolkning skulle erhålla
utsträckt rösträtt, under det att den öfriga delen af landets medborgare
till stor utsträckning skulle förblifva i saknad deraf. Det
synes mig då, som vore det både lugnare och rättvisare, om man
kunde taga steget fullt ut, och att man derför borde undersöka,
huruvida icke allmän rösträtt kunde införas lika för stad och
land, men under betryggande former, hvilka ju icke synas böra
vara omöjligare att åstadkomma i Sverige än i så många andra
länder, såsom t. ex. i Tyskland och England, der nödiga bestämmelser
gälla till förekommande af ett demokratiskt envälde, men
hvilka länder likväl lofprisas såsom försedda med den allmänna
rösträttens företräden. Trodde jag ej på möjligheten af att äfven
här utfinna några dylika betryggande garantier mot massvälde,
skulle jag efter de lättsinniga och pligtförgätna tilltag af den
lättledda mängden, som vi i dessa dagar bevittnat, ställa mig
bestämdt afvisande mot hvarje reform i detta afseende. Men då
jag tror på denna möjlighet, och då jag anser, att i en så allvarlig
sak man så mycket mindre bör låta leda sig af tillfälliga intryck,
som jag är öfvertygad om att en stor mängd af våra eljest pligttrogna
och rättänkande arbetare inom kort skola ångra, att de
låtit sig förledas till nämnda tilltag, kan jag icke annat än gifva
min röst åt det af herr biskop Billing framlagda skrifvelseförslaget.

Och då jag det gör, ber jag, med beklagande af de insinuationer,
som här i kammaren hörts om att mången skulle ställa sig sympatisk
till detta förslag, men i sjelfva verket endast mena rent
afslag, att få förklara, att jag för min del fullt Öppet och ärligt
sluter mig till biskop Billings förslag, under viss förtröstan om
att derigenom skall kunna skapas en möjlighet att vinna en för
hela fosterlandets väl lycklig lösning af denna ytterst vigtiga
fråga.

Herr Sjöholm: När vi under förliden gårdag skildes åt

här i kammaren, hade jag på grund af alla de divergerande
åsigter, som under debatten uttalats, fått den bestämda uppfattningen,
att rösträttsfrågan ännu icke är mogen för en definitiv
lösning. Dessa vidt skilda åsigter bero uppenbarligen derpå, att
frågan icke är tillräckligt utredd. Hade den så varit och regeringen
på grund deraf framlagt ett rösträttsförslag samt stått och
fallit med förslaget, så hade frågan nog blifvit löst, ty åsigterna
inom denna kammare skulle då säkerligen icke varit så delade,
som nu är förhållandet. Det vore dock orättvist att klandra rege -

massvälde skapas.

ning af valrätten
till

N:o 36. 40

Fredagen den 16 Maj.

Om utsträck- ringen för den ofullständiga utredningen, tv tiden har icke varit
Tåten till'' facklig.

Andra Kam- Hvad är då under nuvarande förhållanden att göra? Jo, att
marm. afvakta den behöfliga utredningen; och vi kunna vara förvissade

(Forts.) om att denna utredning kommer — vi må nu fatta hvilket beslut
som helst med undantag af att godkänna utskottets hemställan.
Ingen regering kan skjuta undan denna fråga; den måste ovilkorligen
komma igen, och när den det gör, väl utredd och framlagd
af en statsmannaklok, fast och enig ministér, så blir frågan löst,
såsom jag hoppas till vårt fosterlands sanna välfärd.

Man har talat om faran för framtiden af det beslut, som
nu kommer att fattas. Ja, mine herrar, framtiden den står
icke i vår hand, den står i en högres, den står i Herrans hand.
Det tillhör icke oss att spela försyn, utan det tillhör oss att följa
pligtens bud. Det är aldrig farligt att följa det budet, men det
är alltid farligt att svika sin pligt. Ingen misstanke kan falla
öfver denna kammare, att icke hvar och en följer sin innersta
öfvertygelse, och derför klandrar jag ingens åsigt, den må vara
huru vidt skild som helst från min egen. Min öfvertygelse bjuder
mig att ansluta mig till det skrifvelseförslag, som framlagts af
biskop Billing, och jag gör detta derför, att jag vill en utsträckning
af rösträtten. Och om en utredning skulle utvisa det behöfligt,
så är jag icke ens rädd för allmän rösträtt, förutsatt, att
den är förenad med nödiga garantier, så att ej den politiska
makten blir förlagd uteslutande hos en enda samhällsklass.

Grefve De la Gardie: Då det är min lifliga och bestämda
öfvertygelse, att en utsträckning af valrätten till Riksdagens
Andra Kammare är högst nödig och nyttig, och jag anser det
Vara af största vigt, att ett förslag till ändring af grundlagen i
detta syfte blir antaget såsom hvilande vid innevarande riksdag,
kan jag icke annat än ansluta mig till herr von Friesens motion
eller utskottets förslag.

Det är visserligen sant, att mot detta senare finnas många
anmärkningar, som till en del kunna anses befogade. Särskildt
tror jag, att bestämmelsen om det skärpta utskyldsstrecket kommer
att vålla mera trassel och olägenheter vid valen, än den
garanti är värd, som det anses skola medföra, men som dock
torde endast vara skenbar. Då likväl detta är det enda positiva
förslag, som har utsigt till framgång här i kammaren, anhåller
jag, herr vice talman, att få yrka bifall till konstitutionsutskottets
f örslag.

Med grefve De la Gardie instämde herrar Amilon och Jeppsson.

Herr Nisser: Jag skall med kammarens tillstånd tillåta
mig att, som man säger, htet syna den här allmänna rösträtten

Fredagen den 16 Maj.

41 N:o 36.

i sömmarna, och jag hoppas att dervid icke träda herr skräddare Om utsträck

Palm för nära i embetet. Jätten till

Hvad är allmän rösträtt? Är det ett allmängiltigt begrepp, Andra Kärn
som innebär någonting absolut, konkret och påtagligt? Nej, vis- maren.
serligen icke! Det enda absoluta, som finnes i den allmänna (Forts.)
rösträttens begrepp, är, att den är »absolut omöjlig». Man må
väl hafva rättighet att tala om utsträckt rösträtt, men allmän
rösträtt existerar icke i ordets allmängiltiga betydelse. Ty med
ett allmängiltigt begrepp menar man det, som icke har några
skrankor. Och jag frågar: har icke denna allmänna rösträtt
skrankor? Jo, det har den visst, mycket stora och mycket vidtomfattande.
Den allmänna rösträtten stöder sig, säger man, på
menniskovärdet. Kan någon definiera ordet menniskovärde ?

Jag kan det icke, och jag kan icke tro, att hvar och en, som
födes hit till verlden och som af zoologerna subsumeras under
namnet »Homo sapiens», i och med det samma har rösträtt.

Åldern är ovilkorligen en af de skrankor, som jag nyss talade
om. Nu säga somliga: vid 21 års ålder är mannen myndig,
och då skall han hafva rösträtt. Såsom ett ytterligare skäl derför
har nu på sista tiden uppstått frågan om värnpligtens sammanställande
med rösträtten. Skall då hvarje värnpligtig eller
den, som är i värnpligtsåldern, vara röstberättigad? Vi veta
alla, att till mönstringarne till värnpligt måste en icke obetydlig
del kasseras. Hafva de då på samma gång förlorat sin rösträtt?

Bland dem, som icke räknas till värnpligtige, är qvinnan. Det
är dock icke derför, som hon är utestängd från rösträtt, utan
derför att hon har ett annat kall, det nemligen att fylla leden
efter de söner, som hafva offrat sitt lif i fäderneslandets tjenst.

Det sköna kallet är henne af en högre makt tilldeladt. Hvad
för öfrigt qvinnans rösträtt beträffar, nödgas jag dock medgifva,
att den sats, som redan i romarnes tid uttalades: »mulier taceat
in ecclesia», ännu har sitt berättigande. Ty det skulle icke vara
rättmätigt, om qvinnan skulle »föra ordet» äfven utanför hemmet.

Förutom dessa nu omtalade skrankor måste vi resa dem,
som bero på bristande egenskaper, bero t. ex. på sinnessjukdom.

Det är väl ingen, som ifrågasätter, att den, som tillhör idioternas
eller de sinnessjukas klass, kan få rösträtt.

Vidare finnes det skrankor resta af det sedliga uppförandet.

Man räknar icke tjuf var och skälmar till de röstberättigade.

Det är, mina herrar, ett så stort antal, som stannar utanför,
att äfven om de 600,000, som det här är fråga om, skulle få
rösträtt, så skulle de röstegande ändå icke utgöra mer än en
femtedel af det svenska folket.

Jag kommer nu till den sista af dessa skrankor: det är
census-strecket. Jag tror icke, att någon ifrågasätter, att till
röstberättigade skola räknas fattighjon, backstugusittare och ännu
mindre s. k. »kolingar». Deraf framgår tydligt, att man

N:o 36. 42

Fredagen den 16 Maj.

Om utsträck- måste hafva ett census-streck. Här talas om värnpligt och skatterätt^;»"
pligt För att kunna hafva skattepligt måste man hafva något
Andra Kam-skatta för, ty annars existerar icke någon skattepligt. Då
maren. frågar jag: Hvar skall detta streck sättas? Jag kan icke finna

(Forts.) annat — om man nu vill gå så långt ned som möjligt —

än att man bör sätta det vid det s. k. existensminimum.
Den, som icke kan bevisa, att han eger existensminimum, bör
och kan icke komma i fråga till att ega rösträtt, och detta existensminimum
kan icke bevisas på annat sätt än med debetsedeln
i hand. Jag är icke skyldig att tro hvem som helst, som stiger
fram och säger: »jag har existensminimum». Detta skall bevisas,
och det sker endast med debetsedeln i hand.

Häraf följer, att jag för min del icke kan inrangera bland
röstberättigade andra än dem, som ega existensminimum och
bevisa sig ega detta. Hvad nu detta existensminimum beträffar,
så håller jag för min del före, att detta redan är i de flesta fall
uppnådt med det streck vi nu hafva. Går man ned till det af
utskottet föreslagna strecket, så kommer man ännu närmare
existensminimum.

Jag står derför på den ståndpunkt, att jag anser, att utskottet
i sitt förslag har kommit det rätta så nära som möjligt. Att
skrifva till Kongl. Maj:t om en utredning med hänsyn till den
allmänna rösträtten har jag redan förklarat, att jag icke anser
vara rådligt. Tv man kan ju äfven med den s. k. allmänna
rösträtten icke komma längre än till rösträtt för alla dem, som
hafva existensminimum, och då det är min öfvertygelse, att man
gått så långt man kan i utskottets förslag, så kommer jag att
rösta för detta.

Det är visserligen sant, att härigenom utestängas många
klasser; men genom ändringar i fråga om erläggandet af skatten
kunde äfven dessa klasser komma in. Här har redan förut talats
om torparne; det har talats om hemmansegarnes söner med flere,
som böra ega rösträtt och hvaruti jag gerna instämmer, men
hvilka jag anser det alls icke vara omöjligt att inrangera under
ett existensminimum med deraf följande förpligtelser och deraf
beroende rättigheter.

Jag är deremot mycket rädd för att taga ut det stora steget
på en gång; ty för mig ligger det ganska tydligt och klart, att
de så mycket omordade garantierna alltid skola befinnas i realiteten
svagare än de, som finnas i det af utskottet framlagda förslag.
Jag tillåter mig derför yrka bifall till utskottets förslag.

Herr Anderson, Albert: Mot det af utskottet föreslagna
500-kronors-strecket hade äfven jag tänkt framställa mina anmärkningar.
Men då herr Annerstedt uttalat hvad jag i det afseendet
tänker, skall jag bespara kammaren en redogörelse för mina särskilda
anmärkningar och åberopar i detta fall hans uttalande.

Fredagen den 16 Maj.

43 N:o 36.

Från flera håll har framhållits, att konstitutionsutskottets Om utsträcka
förslag, om det upphöjes till lag, är, så att säga, endast en n^ft^ ?.?/"
anhaltstation på vägen till allmän rösträtt. Denna uppfattning Andra™ Kamdelar
jag också. Men det är en gammal sanning, att innan man maren.

anträder en färd, vill man få så mycket reda som möjligt på det (Forts.)

slutliga målet och dess beskaffenhet. Samma grundsats vill jag
för min del tillämpa i detta ärende. Af diskussionen inom denna
kammare har med all tydlighet framgått, huru olika åsigterna
äro och huru man ännu famlar efter ett något så när tillfredsställande
förslag. Jag kan derför icke finna annat, än att en utredning
i det syfte herr Billing föreslagit är behöflig, och jag är
för min del icke mot en utsträckning af rösträtten. Jag har
endast velat angifva mina skäl, hvarför jag anser, att, innan
något beslut af Riksdagen fattas, erforderlig utredning bör verkställas.

Jag yrkar derför bifall till herr Billings förslag.

Herr Bandqvist: Då öfverläggningen nu alltmera börjar

antaga karakteren af en öppen omröstning, har äfven jag ansett
mig böra lägga min åsigt i dagen.

Jag får då säga, att konstitutionsutskottets förslag tillfredsställer
mig i ganska väsentlig mån. Såvidt jag kan se, står det
på den nuvarande grundlagens ståndpunkt. Det gifver just hvad
som kan behöfvas för att ganska vidsträckta kretsar skola kunna
komma öfver strecket, och i sj elfva verket är det ingenting annat
än den allmänna rösträtten under ett annat namn, men med
åtskilliga garantier, hvilka man kan mycket betvifla, att man
skall under andra förhållanden kunna erhålla.

Jag ber derför att få tillkännagifva min afsigt att rösta för
utskottets förslag.

Herr Lindgren: För mig är det sjelfklart, att landets

lagar böra, så vidt möjligt är, följa utvecklingen hos landets folk.

Det är vidare sjelfklart, att sedan år 1866 har i vårt land framträdt
en samhällsklass, som förut varit mycket liten, men som
nu allt mer och mer vuxit ut och allt mer och mer kommit till
känsla af sin betydelse och på samma gång också börjat att
tänka på sina medborgerliga rättigheter. Att bringa lagarna i
öfverensstämmelse med hvad som för landet kan vara nyttigt är
i stora och genomgripande frågor sådana som denna icke precis
en lätt sak, och det hafva också dessa dagars förhandlingar mer
än väl visat. För min del tror jag, ja, jag finner det till full
evidens ådagalagdt, att intet af denna massa förslag, som här
föreligger, är sådant, att det kan på ett tillfredsställande sätt lösa
rösträttsfrågan. Det synes mig således alldeles sjelfklart, att denna
fråga återigen måste upptagas af regeringen, och jag tviflar alls
icke på att så kommer att ske. Det synes mig då lyckligast, om

N:o 36. 44

Fredagen den 16 Maj,

Om utsträckning
af valrätten
till
Andra Kammaren.

(Forts.)

regeringen i den vägen har fullt fria händer att, sedan den
skaffat sig den utredning, som i detta ärende kan behöfvas, framkomma
med ett nytt förslag i frågan.

Då jag så menar, kan jag icke ansluta mig till något af de
positiva förslag, som här föreligga. Att angifva motiven härför
medgifver icke tiden. Jag har endast velat uttala, att jag kommer
att ansluta mig till det skrifvelseförslag, som har den allmännaste
affattning och som jag anser i sig innesluta de flesta möjligheterna.
Jag kommer på denna grund att skänka min röst till
det förslag, som blifvit framstäldt af herr Billing.

Jag vill emellertid för min del tillägga, att det har förvånat
mig, att man hvarken i utskottets förslag eller i något annat
förslag tagit fasta på någonting, som förekommer i den kongl.
propositionen, nemligen den af regeringen föreslagna förändringen
i § 57 regeringsformen, hvilken förändring synes mig vara i detta
sammanhang högst nödig. Jag är nemligen öfvertygad, att huru
man än löser rösträttsfrågan, kommer derigenom en viss förskjutning
att ega rum inom Andra Kammaren och att det då är så
mycket vigtigare, att Första Kammarens ställning blir orubbad.

Jag skulle för min del vilja tillägga en önskan, som jag vet
icke kan realiseras, men som jag i allt fall kan få uttala, och
det vore, att den stora olikheten i antalet ledamöter inom de
båda kamrarne vid en rösträttsreform kunde komma att i någon
mån utjemnas.

Herr Tornerhjelm: Det kan icke falla mig in att vid

denna timme anföra några detaljerade skäl för min åsigt. Jag
ber endast att få tillkännagifva, att jag instämmer i de skål, som
anförts af de talare, hvilka yttrat sig för bifall till utskottets
betänkande och mot antagande af något skrifvelseförslag. Hvad
dessa senare vidkommer, kan jag omöjligen biträda något af dem
af det skäl, att jag anser, att hvilket skrifvelseförslag man än
biträder, så kommer det att tolkas såsom ett gifvet löfte, som en
gång måste infrias, och jag tror, att det blir en ganska obehaglig
stund, då löftet om allmän rösträtt med de ganska sväfvande
garantierna skall infrias.

Innebär en skrifvelse icke ett löfte, hvad innebär den då?
Icke någonting annat än ett sätt att komma från saken för
tillfället — ett förtäckt afslag.

Då jag anser, att tiden nu är inne för att taga ett steg framåt
i fråga om utsträckning af rösträtten, och då utskottets förslag
innebär ett sådant steg — visserligen ej så stort, men ett steg,
som tages lugnt och sansadt, som har sin grund på nuvarande
förhållanden och som är ett verkligt steg framåt, men icke ett
språng i det okända eller ett mer eller mindre bindande löfte —-så ber jag att få ansluta mig till utskottets förslag.

Fredagen den 16 Maj.

45 N:o 36.

Friherre Trolle: Då jag fått ordet i denna afgörandets Om utsträck sena

timme, anser jag grannlagenheten af mig fordra, att jag icke
ingår på någon motivering af den åsigt jag har i den här hög- Andra Kamvigtiga
frågan, helst de motiv, jag skulle vilja framhålla, redan maren.
förut under dessa dagars upprepade debatter blifvit af andre (Forts.)
uttalade vida bättre, än jag mäktar framställa dem. Jag ber
derför blott, herr grefve och talman, att få yrka bifall till konstitutionsutskottets
nu framlagda förslag, hvilket efter mitt förmenande
anvisar den lugnaste och bästa vägen för denna stora
frågas gång till lösningens mål.

Rop på proposition hördes nu.

Herr Nyström, Johan Fredrik: Jag begärde ordet endast
för att replikera ett par yttranden från en ärad talare på stockholmsbänken,
livilka voro rigtade direkt mot mig.

lian påstod, att jag sagt, att konstitutionsutskottet seglade
under falsk flagga. Då han så refererade mina ord i går,
begagnade han sig af ett gammalt kändt retoriskt konstgrepp,
att blott citera hälften af hvad jag sagt. Jag sade, att konstitutionsutskottet
seglade under falsk flagga, om det påstode, att dess
förslag vore af mera konservativ natur än den allmänna rösträtten
utan alla garantier. Och jag sade detta icke såsom en insinuation,
ett allmänt, löst påstående, utan i sammanhang med, att jag
anförde bevis för denna min uppfattning, bevis, som man icke
ens sökt vederlägga, för att utskottets förslag kommer att öka
antalet af de mera oroliga valmännen, men icke kommer att i
samma mån öka den mera lugna delen af valmännen.

Det andra yttrandet af samme talare var det, att han
undrade, huru jag, som håller på status quo, kunde vara med
om herr Billings förslag, och om ej detta vore att segla under
falsk flagga. Jag trodde, att jag i går tillräckligt tydligt uttalat
min mening i saken. Jag förklarade öppet, att jag är statusquo-man,
men jag förklarade tillika, att jag icke har någon utsigt
att kunna stå qvar på den ståndpunkten, att jag tvärtom nödgas
att välja mellan ett par andra, antingen utskottets förslag eller
utredning, och att jag då, enär jag anser utskottets förslag vara
omöjligt, hellre går med dem, som begära allmän rösträtt med
sådana garantier, som en blifvande utredning kan visa vara
dugande. Min ställning i frågan är således så klar som möjligt,
och jag anhåller att få protestera mot den insinuation, som var
rigtad mot mig särskildt, likaväl som jag protesterar mot den
allmänna insinuation, som talaren fann skäligt framkasta med
det citat lian gjorde ur Virgilius.

Men på samma gång jag protesterar mot denna del af hans
anförande, vill jag vara med om att godkänna och understryka
en annan passus, der han medgaf, att de nya valmän, han ville

N:o 36. 46

Om utsträckning
af valrätten
till
Andra Kammaren.

(Forts.)

Fredagen den 16 Maj.

hafva, vore ännu något ouppfostrade. Det tyder på ganska god
observationsförmåga, men det är icke underligt, om denna observation
trängt sig på en man, som under många år varit, så att
säga, högste ledaren af denna hufvudstads politiska uppfostran.

Herr Almén: Jag skall icke blifva mångordig.

Då jag icke är tillfredsstäld med vare sig Kongl. Majds eller
utskottets förslag, skulle man kunna tro, att jag gerna är med
om en skrifvelse. Skall jag välja mellan de många förslagen till
skrifvelse, som finnas, gifver jag ett obetingadt företräde åt herr
Hugo Tamms förslag i jemförelse med herr Billings. I den senares
förslag talas det om en graderad skala. Skulle en sådan antagas,
är jag för min del förvissad om, att den skulle framkalla ett allmänt
och berättigad! missnöje med den påföljd, att det troligen
icke komme att gå någon riksdag, der man icke ville tumma på
skalan, för att sedan kasta den öfver bord,hvilket till sist komme
att inträffa. Under sådana förhållanden tror jag, att det vore
klokast att aldrig antaga en graderad skala.

Då uppskof medför en lång tidsutdrägt för frågans lösning,
och då frågan är så att säga riksvigtig, är uppskof icke eftersträfvansvärdt.
Jag fruktar, att det blefve mycket långvarigare, än
nu någon tror, och jag befarar, att, då frågan slutligen komme
tillbaka, den då får ett sämre läge, än den nu har. Den blefve
svårlöstare. Under sådana omständigheter och då jag gerna vill,
i hvad på kammaren beror, få frågan löst vid denna riksdag, tilllåter
jag mig att yrka bifall till utskottets förslag.

Herr Hedenstierna: Jag anser, att något bör göras för

utsträckning af rösträtten, icke af det skäl, att den ökade värnpligtsöfningen
berättigar dertill, ty dels har svenska folket ännu icke
till fullo, utan endast till 2/s af hvad sakkunniga ansett behöflig!
åtagit sig den öfning, som är nödvändig för att den värnpligtige
skall kunna uppfylla sin första och förnämsta medborgerliga pligt,
nemligen att värna om sitt land och dess frihet, och utan hvilken
pligts uppfyllande Sverige icke vore värdigt att vara sjelfständigt,
och dels är öfningstiden behöflig för att de värnpligtige, utom den
välbehöfliga uppfostran de dervid erhålla, må kunna vid utöfningen
af denna medborgerliga pligt gå mot landets fiender med
erforderliga förutsättningar att kunna försvara sig och icke onödigtvis
uppoffras, utan derför, att, sedan nu gällande representationsordning
antagits, folket gått betydligt framåt i allmän bildning
och utveckling af allmän anda.

När jag således skall pröfva på hvad sätt denna utsträckning
af rösträtten bör tillerkännas dem, som hittills varit i saknad
deraf och nu kunna vara förtjenta af eller berättigade att erhålla
sådan, framställer sig naturligtvis den frågan, om man kan gilla
något af de framkomna positiva förslagen, regeringens proposi -

Fredagen den 16 Maj.

47 N:o 36.

tion, de enskilde motionerna eller utskottets. Af alla dessa har Om utaträckendast
det sistnämnda här ansetts kunna ifrågakomma, och jag Ull

lemnar derför de öfrige utom räkningen. Kan jag då antaga ,\nrira Xamutskottets?
Nej! detta vill, bland annat, endast åt vissa, men maren.
icke alla, som böra ifrågakomma, lemna rösträtt. Då, enligt detta, (Forts.)
ingen arbetare i städerna väl finnes, som icke skulle blifva röstberättigad,
men på landet en stor mängd jordbruksarbetare, deribland
hemmavarande hemmansegaresöner, rättare och jordtorpare,
ehuru lika skickade att utöfva representationsrätt, icke skulle erhålla
sådan rätt, emedan dessa för närvarande i allmänhet icke
kunna beskattas för inkomst, kan jag icke gilla utskottets förslag.

Jag vill derför hellre gå med på något af de ifrågasatta skrifvelseförslagen
för att få en fullt allsidig utredning och klarhet rörande
de garantier, som äro väl behöfliga och alldeles nödvändiga för
att icke all makt inom representationen skall i framtiden gå öfver
i händerna på sådana personer, som, enligt hvad vi i dagarne
sett, frivilligt afstått från sin rätt att bestämma öfver sina personer
och handlingar samt ådagalagt sådan bristande förmåga i
omdömet vid valet af de ledare de blindt lyda, att de nödgas
deltaga i utaf dylika politiskt ovederhäftiga ledare anordnade
okynnesstrejker, Indika endast lända till skada för arbetarne sjelfva
och dem, som gifva dem arbete och tillfälle att försörja sig och
sina familjer, men alldeles icke leda till det mål de åsyfta att
uppnå, utan tvärtom endast skada detsamma och dessutom lätt
kunna föra till rubbning af allmän ordning.

Vid valet mellan skrifvelseförslagen skulle jag gerna förenat
mig med herr Berg, men då det af herr Billing framlagda är
mera omfattande och jag tyckt mig finna, att detta har mesta
sympatierna, vill jag nu för sakens framgång yrka bifall till det sistnämnda,
och uppmanar jag öfrige meningsfränder att derom
förena sig.

Häri instämde herr Danclcivardt-Lillieström. Ropen på proposition
upprepades.

Herr Blomberg: Jag skall icke besvära med något detaljeradt
besvarande af de invändningar, som under debatten blifva
framstälda mot utskottets förslag. Endast i några få punkter
tillåter jag mig att tillbakavisa gjorda påståenden. Öfver hufvud
taget vill jag konstatera, att man icke kunnat mot utskottets förslag
framställa några egentliga detaljinvändningar.

En talare i g&r på uplandsbänken ansåg sig visserligen
kunna framföra, som han sade, två sådana grundväsentliga anmärkningar
mot förslaget, att de voro tillräckliga att bestämma
honom för att yrka utslag derå, oafsedt allt annat. Men hvilka
voro då dessa hans »grundväsentliga anmärkningar»? Den första
gälde ett förhållande, som i dag af flere talare påpekats, nemli -

N;o 36. 48

Fredagen den 16 Maj.

Om utsträckning
af valrätten
till
Andra Kammaren.

(Forts.)

gen att jordtorparne icke skulle erhålla rösträtt enligt utskottets
förslag. Men man måste verkligen afsigtligen blunda med båda
ögonen för att kunna komma fram med ett sådant påstående.
Förslaget har affattats sådant det är just för att utan vidare åtgärd
i grundlagsstiftningsväg skulle kunna åt denna klass beredas
rösträtt. Det är också uttryckbgen angifvet i utskottets betänkande,
att utskottet hyser den bestämda öfvertygelsen, att
Kongl. Maj :ts regering skall, utan uppmaning från Riksdagen,
komma utskottet till mötes och bereda väg för denna frågas lösning
inom den ram, som utskottets förslag gifver.

I sammanhang härmed får jag kanske svara den talare,
som nämnde, att de 260,000 nya valmännen skulle tillhöra socialisternas
skara. Nej, det är icke så. Bland de nya valmännen
ingå 50,000 jordtorpare, hvilka torde med fog kunna räknas.till
de sunda och besinningsfulla elementen i samhället.

Vidare sades af samme talare på uplandsbänken, att utskottet
seglade under falsk flagga, om dess förslag utgåfve sig
vara buret af konservativa idéer. Jag för min del åter påstår,
att deri ligger den rätta konservativa grundåskådningen och det
rätta konservativa handlingssättet, i det att man försöker genom
nödiga ändringar i den författning vi hafva, gifva åt dess grundvalar
ny fasthet och styrka. Det är genom att efter hand infoga
nya lämpliga bestämmelser i de gamla lagbuden, som man bereder
dem ökad styrka, gifver åt samma författning ökad soliditet,
utan att man på något sätt rubbar dess säregna nationella
skaplynne. Det är efter min mening just detta, som är utmärkande
för den konservativa åskådning, som gjort sig gällande i
utskottets förslag. Och jag betonar härvid särskildt en sak, nemligen
att utskottet alldeles bestämdt byggt sitt förslag på det
underlag, som burit upp vårt politiska lif alltifrån år 1866, nemligen
det kommunala lifvet som underlag för det politiska, den
kommunala verksamheten som förskola för den politiska. Det
är icke någon ytterlighet, att man bibehållit den grund, som
visat sig god, det är klok varsamhet, att man fortfarande
vill låta de skaror af medborgare, åt hvilka man vill inrymma
rösträtt, genomgå denna kommunala förskola. Det har varit utskottets
grundtanke, och den grundtanken anser jag vara en god
konservativ grundtanke, att vi skola till politiskt inflytande föra
fram nya skaror af medborgare i den mån, som dessa anses
vara uppfostrade derför, och sålunda insläppa nya skaror tid
efter annan. På detta sätt konsolideras folket, på det sättet blir
staten ett sammanhängande helt, och man knyter så framtid
samman med forntid och kommer icke med nyheter, om hvilka
man icke vet, hvad de i sjelfva verket innebära, och hvilka man
icke ens sjelf kan i denna stund rigtigt öfverskåda.

Jag ber till sist att få säga, att, när vi framburit detta förslag,
det skett derför, att vi vågat tänka nog högt om vårt

Fredagen den 16 Maj.

49 N:o 36.

svenska folks sunda omdöme och om dess utvecklingsmöjligheter, Om utsträckifall
det föres fram i mindre grupper till den efterlängtade valrätten, af
att vi kunnat våga en, låt vara, ganska stor utsträckning af val - Andra1 Kamrätten.
Men vi hafva icke varit djerfve nog att, blott och bart maren.
för att få något mera helgjutet, något mera fulländad!, någon- (Forts.)

ting efter utländskt mönster efterbildadt, ställa dörren öppen för
en alldeles oöfverskådlig skara af nye valmän, hvilkas inflytande
på samhället ingen af oss kan till dess verkningar bedöma. Af
dessa grunder är det, som jag förut förordat utskottets förslag
och nu upprepar mitt yrkande på bifall till detsamma, hvilket
innebär yrkande på afslag af alla väckta förslag om skrifvelse.

Herr W i j k: En högt ärad talare på kalmarbänken har
påstått, att jag sagt, att de herrar, som komma att rösta för
biskop Billings förslag, skulle göra det utan att hafva fullt allvar
med det. Något dylikt har det icke kunnat falla mig in att påbörda
någon, men jag har sagt, att de herrarne sannolikt icke
kunna genomdrifva ett förslag om allmän rösträtt, då ett sådant
kommer till Riksdagen, och det är någonting helt annat, än den
nämnde ärade talaren ville lägga mig till last.

Herr Kennedy: Efter den långa och grundliga debatt, som

här egt rum, vill jag inskränka mig till att instämma i de uttalanden,
som blifvit gjorda af herr von Ehrenheim, med hvilken jag
i denna fråga befinner mig i full öfverensstämmelse. Jag kommer
således liksom han att gifva min röst åt utskottets förslag.

Jag gör detta under uttalande af den förhoppning och den önskan,
att inom den derigenom skapade ramen i den närmaste framtiden
må kunna inrymmas såväl våra jordtorpare som våra bondesöner
och våra jordbruksarbetare.

Med herr Kennedy instämde herr Rydberg.

Herr Fosser: Herr grefve och talman, mine herrar! Jag

kan omöjligen biträda utskottets föreliggande förslag, af bland
andra skäl äfven det, att utskottet förvägrar en stor och väsentlig
del af den stora jordbruksarbetande klassens befolkning rösträtt,
på samma gång som genom streckets nedflyttande sådan tillerkännes
hvarenda industriarbetare i landet, i städerna såväl som på
landsbygden. Detta är enligt mitt förmenande ingalunda ett rättvist
tillvägagångssätt; det skulle grundlägga missnöje och afund
och ledsamheter i landet, om det blefve lag. I öfrigt är min
öfvertygelse den, att på den allmänna rösträttens grundval med
nödiga garantier kan byggas en representation i Riksdagens Andra
Kammare, hvilken icke skall förrycka utvecklingens jemna gång
eller åstadkomma några våldsamma rubbningar deruti, utan fastmera
bidraga till fosterlandskänslans stärkande och ökning. Det

Första Kammarens Prot. 1902. N:o 36. 4

N:o 36. 50

Om utsträckning
af valrätten
till
Andra Kammaren.

(Forts.)

Fredagen den 16 Maj.

är derför, som jag, herr grefve och talman, yrkar bifall till det
af herr Billing framstälda skrifvelseförslaget.

A ny o hördes rop på proposition.

Herr Ros: Herr grefve och talman, mine herrar! Då jag
icke tror, att man värnar om den bestående samhällsordningen
endast med ett envist fasthållande vid samtliga dess former och
då jag finner kraf vet på utsträckt rösträtt i någon män berättigadt,
kan jag ej ställa mig på det rena afslagets ståndpunkt. Jag skulle
ej ha något emot att ställa mig under deras fana, som förorda
en skrifvelse, om jag kunde dela deras förhoppningar, särskild!
den framstående talares, som i går uttalade sin förväntan, att frid
och ro i landet skulle följa på den garanterade rösträtten.
Men, mine herrar, jag hemställer till eder, huruvida den allmänna
rösträtten, omgärdad af sådana garantier, som kunna komma att
accepteras af det konservativa partiet i Riksdagen och särskild! i
denna kammare — huruvida en sådan garanterad rösträtt kan
väntas tillfredsställa dem, som nu störa och kanske ännu länge
komma att störa samhällsfriden i vårt land? Jag tror det icke,
men jag skulle gerna se, att min misströstan vore obefogad.

För mig återstår således blott att yrka bifall till konstitutionsutskottets
förslag. Jag skulle helst vilja följa herr Säve i hans
reservation, men derom kan ej bli tal. Någon motivering för mitt
yrkande vågar jag icke i denna sena timme uppehålla herrarne
med, utan inskränker mig till att, som sagdt, yrka bifall till utskottets
förslag.

Ropen på proposition upprepades.

Herr Trygger: Herr grefve och talman, mine herrar!

Jag skulle vilja yttra några ord angående propositionsordningen.
Genom den ordning, som derutinnan bestämts, kommer utskottets
förslag i en ganska ogynsam ställning. Man skall först votera,
huruvida man vill antaga utskottets förslag eller förkasta det.
Förkastas det, är det sedan ur räkningen. Så skall man fortsätta
med Kongl. Maj:ts proposition och de särskilda motionerna,
ända till dess man kommer till skrifvelseförslagen. Men då
kunna de särskilda skrifvelseförslagen komma att ställas emot
hvarandra, hvaraf följden lätt kan blifva, att vi, som ej vilja
hafva något skrifvelseförslag, genom denna propositionsordning
blifva satta i nödvändigheten att välja det ena eller det andra
skrifvelseförslaget. Ur en sådan svårighet kan man naturligtvis
rädda sig endast på det sätt, att man reserverar sig, om yrkandet
på afslag ej ingått i den sista voteringen.

Medan jag har ordet, skall jag dock be att få yttra något i
sjelfva saken. Det kan emellertid ej från utskottets sida vara

Fredagen den 16 Maj.

51 N:o 36.

behöflig! att, derför att nya talare framställa gamla, redan veder- Om utsträcklagda
anmärkningar, upptaga dem till bemötande å ny o — detta
sagdt med anledning af herr Fossers yttrande. Andra Kam lott

bland de vigtigaste skäl, som enligt min mening anförts maren.
mot utskottets hemställan, är det, att, om dess förslag antages, (Forts.)
det ej kommer att blifva lugn här i landet, det vill säga alla
blifva ej derigenom stälda till freds. Då frågar jag, i likhet med
den siste ärade talaren: hvilken frid är det, som beredes landet
genom antagande af herr Billings förslag? När ett förslag, byggdt
på allmän rösträtt, återkommer och kamrarne ej kunna ena sig,
enär Första Kammaren icke får de garantier, som den anser såsom
nödvändiga betingelser för den föreslagna rösträttsutvidgningen,
huru står saken då, mine herrar? Jo, då fruktar jag, att
segern tillhör Branting, som har föreslagit ren allmän rösträtt.

Då har han bakom sig 800,000 rösträttslöse, hvilkas förhoppningar
man genom den Billingska skrifvelsen väckt och hvilka
kanske, då frågan återkommer, blifva oemotståndliga.

Mine herrar, jag förstår visserligen, att hjelten för dagen, i
denna kammare åtminstone, är biskopen; men jag är öfvertygad,
att när frågan nästa gång behandlas, skall hjelten för alla de
rösträttslösa vara socialisten. Min förvissning är, att Billings
skrifvelseförslag kan mynna ut i Brantings rösträttslag.

Herr Söderberg: Herr grefve och talman, mine herrar!

Jag skall be att till dagens protokoll få antecknadt, att jag kommer
att lemna min röst för herr Bergs skrifvelseförslag, såvida
detta kommer under ompröfning; i annat fall kommer jag att
rösta för herr Billings förslag.

Häri instämde herr LilliesJcöld.

Herr vice talmannen: Med anledning af herr Trygger8

nyss afgifna yttrande rörande föredragningsordningen ber jag att
få fästa uppmärksamheten vid, att kammaren vid början af diskussionen
antog en föredragningsordning, enligt hvilken först
skall göras proposition på utskottets förslag i punkt 3:o hvilken
proposition endast kommer att göras på ja och nej. Derefter
komma på samma sätt propositioner att framställas på Kongl.

Maj:ts proposition samt herrar Brantings, Lundgrens, friherre von
Knorrings och von Friesens motioner, hvar och en för sig. Vidare
upptagas till proposition herr Lindhagens motion angående rösträtt
för qvinnor och derefter herr Brantings skrifvelseförslag.

Sedan alla dessa moment äro genomgångna, kommer proposition
att i ett sammanhang göras på återstående motioner, innehållande
skrifvelseförslag, det vill säga herr Lindblads, herr Gustaf Anderssons
och herr Nordströms motioner, samt derefter på alla de
yrkanden om skrifvelseförslag, som under diskussionen här blif -

N:o 36. 52

Fredagen den 16 Maj.

Om utsträck-va gjorda. Men i motsats till hvad som af den ärade talaren
nrätten till framhölls, kommer i detta sammanhang äfven framställning att
Andra Kärn- göras om afslag å alla skrifvelseförslagen, då ju detta har blifvit
maren. under öfverläggningen yrkadt. På detta sätt torde sålunda den
(Forts.) rätt, han har velat hafva bevarad åt dem, som icke vilja vara
med om något som helst skrifvelseförslag, också komma att göra
sig gällande.

Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, yttrade
herr talmannen, att i enlighet med den af kammaren godkända
föredragningsordning till afgörande nu skulle förekomma först
de yrkanden, som framstälts beträffande punkten 3 i det föreliggande
utlåtandet; hvarefter herr talmannen jemlikt samma yrkanden
gjorde propositioner, först på bifall till hvad utskottet i
punkten hemstält samt vidare på afslag derå, och förklarade sig
anse den förra propositionen, hvilken upprepades, vara med öfvervägande
ja besvarad.

Votering begärdes, i anledning hvaraf uppsattes, justerades
och anslogs en så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller, hvad konstitutionsutskottet hemstält i
punkten 3 af sitt utlåtande n:o 6, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, afslås utskottets hemställan.

Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:

Ja — 55;

Nej — 89.

Derefter gjordes propositioner på bifall till hvart och ett
af utskottets hemställanden i punkten l:o punkten 2:o b), såvidt
anginge herr Brantings motion n:o 181, punkten 2:o c) och punkten
2:o d), och förklarades dessa propositioner vara med ja besvarade.

Härefter yttrade herr talmannen, att i afseende på punkten
2:o e) yrkats, dels att hvad utskottet hemstält skulle bifallas, dels
ock att kammaren skulle afslå utskottets hemställan och antaga
det förslag, som innefattades i den af herrar Darin och Liljeholm
vid utlåtandet afgifna reservation.

Fredagen den 16 Maj.

53 N:o 36.

Propositioner gjordes af herr talmannen i enlighet med dessa Om utsträckyrkanden,
och förklarades propositionen på bifall till utskottets
hemställan vara med öfvervägande ja besvarad. Andra Kam maren.

Vidare framstäldes propositioner särskildt beträffande hvar (Forts.)
och en af punkterna 2:o a) och 2:o b), den senare, i hvad den
anginge herr Brantings motion, n:o 182, samt derefter angående
punkterna 2:o f)—h), och förklarades propositionerna på bifall
till utskottets hemställanden i dessa punkter vara med ja besvarade.

Slutligen yttrade herr talmannen, att till afgörande förelåge
följande under öfverläggningen framstälda yrkanden:

l:o) af herr Billing, att Riksdagen skulle till Konungen
aflåta en skrifvelse af följande innehåll:

De mångskiftande meningar, som funnit uttryck i ett stort
antal inom Riksdagen väckta motioner och i konstitutionsutskottets
i ärendet afgifna utlåtande med dervid fogade reservationer, vittna
derom, att ögonblicket ännu icke är inne för en definitiv lösning
af den stora och för vår samhällsordning så betydelsefulla fråga,
som genom den kongl. propositionen blifvit bragt under Riksdagens
behandling. Endast derom synes man vara mera allmänt
ense, att vid ändring i rösträttsbestämmelserna valrätt bör inträda
först vid 25 års ålder, under förutsättning att vederbörande icke
uraktlåtit sina åligganden i afseende på värnpligt och skattepligt;
men rörande sättet i öfrigt för frågans lösning har icke
inom Riksdagen någon stadgad öfvertygelse ännu kunnat bringas
till stånd. Det synes derför vara nödigt, att, i öfverensstämmelse
med hvad som redan uttalats i Riksdagens skrifvelse af den 10
maj 1900, eu fullständigare och mer ingående undersökning af
frågan eger rum, än som genom nu verkstälda utredningen kommit
densamma till del. Vid en sådan undersökning, vare sig
densamma anses böra öfverlemnas åt en komité eller verkställas
på annat sätt, synes äfven böra komma under bedömande, huruvida
en reform af landets representation skulle hellre än på ändring
i gällande censusbestämmelser kunna, med upphäfvande af den
olika representationsrätten för stad och land, grundas på allmän
rösträtt i förening med införandet af en proportionel valmetod,
anordnad vare sig med medelbara eller omedelbara val, eller med
tillämpning af graderad röstskala, eller andra bestämmelser, som
må vara egnade att åt de nu valberättigade bibehålla ett skäligt
inflytande på afgörandet af landets angelägenheter.

Med hänvisning till hvad sålunda anförts, anhåller Riksdagen,
att Kongl. Maj:t ville låta verkställa en från alla synpunkter
fullständig utredning af frågan om utsträckt valrätt till Riksdagens
Andra Kammare samt för Riksdagen, om möjligt, vid
början af 1904 års riksmöte framlägga resultatet af denna utredning
jemte de förslag, Kongl. Maj:t finner deraf föranledas;

N:o 36. 54

Fredagen den 16 Maj.

Om utsträckning
af valrätten
till
Andra Kammaren.

(Forts.)

2:o) af herr Dahlberg, lika med herr Billings skrifvelseförslag,
med den ändring, att den del, som började med orden »grundas
på allmän rösträtt» och slutade med »landets angelägenheter»,
skulle få följande lydelse: »grundas på allmän rösträtt i förening
med andra bestämmelser, som må vara egnade att åt de nu valberättigade
bibehålla ett skäligt inflytande på afgörandet af landets
angelägenheter»; 3:o) af herr Berg, Gustaf Axel, att kammaren
mätte bifalla det förslag, som innefattades i hans vid utlåtandet
afgifna reservation; 4:o) af herr Tamm, Hugo, att Riksdagen
måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl.
Maj:t täcktes ej mindre låta verkställa erforderlig utredning rörande
de vilkor —- såsom utjemning af städernas och landsbygdens
representationsrätt samt proportionella val — under Indika valrätten
till Andra Kammaren må tillerkännas hvarje till tjugufem
års ålder kommen svensk man, som i vissa hänseenden —- i fråga
om värnpligt och skattepligt — fullgjort sina åligganden till samhället
och icke saknar sådana qvalifikationer, som angifvas i §
26 riksdagsordningen, än äfven till Riksdagen, helst ej senare än
år 1904, inkomma med det förslag, hvartill denna utredning kan
gifva anledning; 5:o) af herr Dieden, att Riksdagen ville till
Kongl. Maj:t aflåta en skrifvelse med begäran om förslag till bestämmelser
om allmän och lika rösträtt med proportionella val;
och 6:o) att samtliga ifrågavarande skrifvelseförslag skulle afslås.

Härefter gjorde herr talmannen propositioner i enlighet med
dessa yrkanden och förklarade sig anse propositionen på godkännande
af herr Billings yrkande vara med öfvervägande ja
besvarad.

Votering begärdes, i anledning hvaraf herr talmannen upptog
hvart och ett af de öfriga fem yrkandena med hemställan,
huruvida kammaren ville antaga detsamma till kontraproposition
i den förestående voteringen, samt förklarade sig finna de härå
afgifna svaren hafva utfallit med öfvervägande ja för deras
mening, som ville till kontraproposition antaga bifall till det af
herr Berg framstälda yrkandet.

Äfven om kontrapropositionens innehåll begärdes votering,
i anledning hvaraf herr talmannen beträffande hvart och ett af
de under 2:o), 4:o), 5:o) och 6:o) här ofvan omförmälda yrkanden hemstälde,
huruvida detsamma skulle antagas såsom kontraproposition
i den förestående voteringen om kontraproposition för hufvudvoteringen,
och förkarade herr talmannen sig anse de flesta rösterna
härvid hafva afgifvits för att den ifrågavarande kontrapropositionen
skulle innehålla bifall till herr Tamms yrkande.

Votering äskades emellertid jemväl om innehållet af sistnämnda
kontraproposition, i anledning hvaraf, och sedan till

65 N:o 36.

Fredagen den 16 Maj.

kontraproposition dervid antagits afslag å samtliga ifrågavarande Om utsträckskrifvelseförslag,
uppsattes, justerades och anslogs en omröstnings- till

proposition af följande lydelse: Andra Kam maren.

Den, som till kontraproposition i voteringen om kontra- (Forts.)
proposition i hufvudvoteringen angående de i anledning af konstitutionsutskottets
utlåtande n:o 6 framstälda skrifvelseförslag
antager bifall till herr H. Tamms yrkande, röstar

J a,

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har såsom kontraproposition i förstnämnda
votering antagits afslag å samtliga ifrågavarande skrifvelseförslag.

Vid slutet af den häröfver anstälda omröstning befunnos
rösterna hafva utfallit sålunda:

Ja — 62;

Nej — 76.

Härefter uppsattes, justerades och anslogs en så lydande omröstningsproposition: Den,

som till kontraproposition i hufvudvoteringen angående
de i anledning af konstitutionsutskottets utlåtande n:o 6 framstälda
skrifvelseförslag antager bifall till det förslag, som innefattas
i herr G. A. Bergs vid utlåtandet afgifna reservation, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har såsom kontraproposition i nämnda votering
antagits afslag å samtliga ifrågavarande skrifvelseförslag.

Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:

Ja — 65;
Nej — 76.

N:o 36. 56

Fredagen den 16 Maj.

Om utsträck- I följd häraf uppsattes, justerades och anslogs följande omHrätten
tiU röstningsproposition för hufvudvoteringen:

Andra Kam mdren.

Den, som bifaller herr Billings under öfverläggningen om

(Forts.) konstitutionsutskottets utlåtande n:o 6 framstälda yrkande om
aflåtande af en skrifvelse till Konungen, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, afslås samtliga de i anledning af utlåtandet
framstälda skrifvelseförslag.

Vid slutet af den häröfver anstälda omröstning hefunnos
rösterna hafva utfallit sålunda:

Ja — 83;

Nej — 59.

Herr Ceder berg yttrade: Herr grefve och talman! Mot
kammarens fattade beslut i afseende å punkten 3:o) i utskottets
förslag äfvensom mot kammarens beslut i afseende å aflåtande
af en skrifvelse till regeringen ber jag att härmed få till
kammarens protokoll reservera mig.

Med herr Cederberg instämde herr Björklund.

På framställning af herr talmannen beslöts, att behandlingen
af de på dagens föredragningslista återstående ärendena skulle
uppskjutas till morgondagens sammanträde.

Anmäldes och bordlädes statsutskottets memorial n:o 93, i
anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut i en fråga rörande
statsregleringen för år 1903.

Upplästes och godkändes statsutskottets förslag till Riksdagens
skrifvelser till Konungen:

Fredagen den 16 Maj.

57 N:o 36.

n:o 120, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
beredande af förbättrade pensionsförmåner för vissa tjensteman
och betjente, hvilka i anledning af statens inköp af vestkustbanan
öfvergått i statens jernvägars tjenst, samt

n:o 121, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
beredande af lifräntor för vissa tjensteman och betjente, hvilka
i anledning af statens inköp af bandelen Örebro-Frövi öfvergått
i statens jernvägars tjenst.

Upplästes och godkändes sammansatta stats- och lagutskottets
förslag till Riksdagens skrifvelser till Konungen:

n:o 123, i anledning af Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under åttonde hufvudtiteln gjorda framställning angående statsbidrag
till aflönande af vikarie för lärare eller lärarinna vid högre
folkskola; och

n:o 124, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
folkskolelärares rätt till ålderstillägg.

På framställning af herr talmannen beslöts, att på föredragningslistan
till morgondagens sammanträde skulle sättas främst
statsutskottets memorial n:o 93 samt derefter de två gånger bordlagda
ärendena i följande ordning: sammansatta stats- och

lagutskottets memorial n:o 11, bevillningsutskottets betänkande
n:o 39, statsutskottets memorial n:o 89 och utlåtande n:o 92,
bankoutskottets memorial n:o 12, konstitutionsutskottets utlåtande
n:o 9, lagutskottets utlåtanden n:is 58—60 äfvensom sammansatta
stats- och lagutskottets utlåtande n:o 10.

Justerades ett protokollsutdrag för gårdagen och denna
dag samt två protokollsutdrag för detta sammanträde, hvarefter
kammaren åtskildes kl. 4,17 e. m.

In fidem

A. v. Krusemtjema.

Första Kammarens Prof. 1902. N:n

5