RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1901:23)

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1901. .Andra Kammaren. N:o 23.

Onsdagen den 17 april.

Kl. 11. f. m.

Upplästes följande till kammaren inkomna läkareintyg:

Att herr ingeniör J. H. G. Fredholm;, som den 14 dennes
msjuknade med symptom af hjernkongestion och förlamning af
venstra henet, tills vidare icke kan deltaga i Riksdagens arbete,
intygas

Stockholm den 17 april 1901

Adolf Grundal.

Legitimerad läkare.

§ 2.

Herr statsrådet m. m. grefve H. Wachtmeister öfverlemnade
Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående upplåtelse af den
kronan tillkommande jordegareandel i grufva.

Den kongl. propositionen bordlädes.

§ 3-

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet herr N. Boströms
å kammarens hord hvilande motion, n:o 180.

§ 4.

Föredrogos, men bordlädes åter bankoutskottets memorial n:o 8
och sammansatta banko- och lagutskottets memorial n:o 4.

Andra Kammarens Prof. 1901. N:o US.

N;o 23.

Onsdagen den 17 April.

Angående ändring
af tulltaxan
i fråga
om arbetad
kautschuk
m. in.

§ 5.

Härefter föredrogs och godkändes bevillningsutskottets memorial
n:o 22, angående förtydligande af bestämmelserna om stämpelafgift
för insättning å depositions- och kapitalräkning.

§ 6.

Till afgörande förelåg härefter bevillningsutskottets betänkande
n:o 23, i anledning af väckt motion om ändring af tulltaxans bestämmelser
rörande arbetad Kautschuk eller Gummi elasticum och Gutta
percha.

Uti en inom Andra Kammaren afgifven motion, n:o 28, hade herr
O. Trapp föreslagit, att, med ändring af vissa af de nu gällande
bestämmelserna rörande tullbehandlingen af kautschuk^ och guttaperchavaror,
ofvan anförda rubriker i tulltaxan måtte erhålla följande
förändrade lydelse:

»Kautschuk eller Gummi elasticum, vulkaniserad
eller icke, samt Gutta percha:

oarbetad ............................................................

arbetad:

i skifvor utvalsad:

af 5 mm. tjocklek eller deröfver, med

eller utan väfinlägg ............................ 1

af mindre tjocklek än 5 mm. med eller
utan väfinlägg .................................... 1

Anm. Kautschuk af mindre tjocklek än
en mm. med väfinlägg tulibehandlas
såsom Väfnader, vattentäta.

träd, rör, slangar, buffers, maskinremmar
och packningar, äfven i förening med
andra material, samt knifskaft och

ämnen dertill............................................ 1 kilogram 1: 20

andra slag, ej specificerade, härunder
inbegripna skodon och i trähylsa infattad
kautschuk ................................................ 1 kilogram 1: 20

Anm. Intet afdrag i vigten medgifves för
askar, kartor och pappersomslag.»

--fri.

kilogram 1: 20
kilogram 0: 60

Utskottet hemstälde,

att Riksdagen måtte besluta, att ifrågavarande tulltaxerubrik
skall erhålla följande förändrade lydelse:

N:o 23.

Onsdagen den 17 April.

Kautschuk eller Gummi elasticum., vulkaniserad

eller icke, samt Gutta percha:

oarbetad .............................................................. fri.

arbetad:

ebonit (hårdgummi):

plattor, rör, tråd och stänger..................fria.

andra arbeten, ej specificerade ............ 1 kilogram 1: 20

andra slag:

i skifvor utvalsad:

af 5 mm. tjocklek eller deröfver, med

eller utan väfinlägg ........................ 1 kilogram 1: 20

af mindre tjocklek än 5 mm., med

eller utan väfinlägg........................ 1 kilogram 0: 60

Anm. Af mindre tjocklek än 1 mm. med

väfinlägg tullbehandlas såsom Väfnader,
vattentäta.

maskinremmar, äfven i förening med

annat material .................................... 1 kilogram 0: 60

tråd, rör, slangar, buffers och packningar,
äfven i förening med annat

material ................................................ 1 kilogram 1: 20

andra arbeten, ej specificerade, härunder
inbegripna skodon och i trähylsa
infattad kautschuk.................... 1 kilogram 1:20

Anm. Intet afdrag i vigten medgifves för
askar, kartor och pappersomslag.

Vid betänkandet voro fogade reservationer af herrar Fredholm,
Jansson i Krakerud, Lundström, Meyer, Persson i Killebäckstorp,
Olsson i Sörnäs, Brodin och Wijk.

Sedan utskottets hemställan blifvit uppläst, anförde:

Herr Jansson i Krakerud: Herr talman, mine herrar! Det är
vanligt eller åtminstone förekommer det ibland, att personer väcka
motioner om nya eller förhöjda tullsatser och dervid taga till alldeles
orimliga belopp. Men den nu föreliggande motionen synes
mig verkligen ur denna synpunkt öfverträffa alla dylika förslag, som
förekommit till behandling i Riksdagen, för så vidt jag kan erinra
mig dem.

Motionären föreslår, och utskottet har äfven tillstyrkt, att »tråd,
rör, slangar, buffers och packningar, äfven i förening med annat
material» skulle draga en tull af 1:20 kr. per kilogram. Jag skall
med anledning deraf, och då det är svårt för de af kammarens ledamöter,
som icke haft tid att egna sig åt denna fråga, att kunna
bedöma, huru det kan komma att ställa sig, om utskottets förslag
skulle bifallas, tillåta mig att gifva några exempel derpå. Visserligen
hafva alla ledamöter af kammaren fått upplysningar om dessa
förhållanden {tf en firma här i Stockholm, särskild! beträffande frågan,

Angående ändring
af tulltaxan
i fråga
om arbetad
kautschuk
m. in.
(Forts.)

N:o 23.

Angående ändring
af tulltaxan
i fråga
om arbetad
kautschuk
m. m.
(Forts.)

Onsdagen den 17 April.

huru tullen skulle komma att ställa sig i förhållande till varans
värde. Men för att styrka dessa uppgifter, som börja med 33 procent
och sluta med 100 å 400 procent af varans värde, skall jag
be att få förevisa ett par tre artiklar.

Den första, som herrarne här kunna se, är af rent gummi.
Den väger icke fullt två kilogram, ty det har kommit af ett litet
stycke på ändan. Men om den vore ett par tum längre, skulle den
våga 2 kilogram. Om det nu skulle betalas 1:20 kr. per kilogram
i tull, så blefve det för en sådan bit 2: 40 kronor i tull. Nu är jag
naturligtvis icke fackman på detta område, och följaktligen kan jag
icke säga, huru många sådana bitar det kan tillverkas vid en fabrik
på en dag, men så mycket torde väl både jag och kammarens öfriga
ledamöter kunna förstå, att det icke är så synnerligen mycket
arbete nedlagdt på den här biten. Om jag antager, att en fabrik
kan tillverka 1,000 sådana om dagen och tullen sättes till 2:40
kronor för ett dylikt stycke om 2 kilogram, så gör endast tullen
för dagstillverkningen 2,400 kronor, och sedan komma naturligtvis
arbetet och öfriga priser till.

Man klagar ju öfver höga spanmålstullar, och det må erkännas,
att detta klagomål är rättvist, då man betraktar frågan från konsumenternas
synpunkt, men betraktar man denna fråga från producenternas
synpunkt, så äro tullsatserna å spanmål försvinnande små
i jemförelse med dem, som här äro i fråga. Ty det vill till en
mycket stor jordbrukare, om han på ett år skall få så stor inkomst
genom spamnålstullarne, som en enda fabrik skulle få på enda dag
genom de nu föreslagna tullsatsema.

Jag skall vidare be att få visa en annan artikel. Här är ett
rör, hyilket, som vi alla se, är lindadt med jern både inuti och
utomkring. Detta rör användes hufvudsakligen i brandsprutor, som
behöfvas, då man skall släcka eld, och synnerligast i de större
städerna: kan det vara rimligt att ålägga dem en dylik skatt för
utöfvandet af en så allmännyttig verksamhet som att släcka vådeld,
som den, hvilken skulle blifva en följd af den af utskottet föreslagna
tullsatsen? Enligt denna skulle detta stycke komma att draga ungefär
2:40 kronor i tull. Jag har icke vägt det, men de af herrarne
som önska, kunna känna på det och jemföra det med det stycke,
som jag först visade, och som väger nära 2 kilogram.

Jag har äfven ett annat prof. Herrarne finna, att detta stycke
är lindadt mycket tätt med jern. Äfven detta jern skulle enligt
utskottets förslag draga en tull af 1:20 kr. per kilogram. Nu
kan jag upplysa, att dylika rör icke säljas i så små dimensioner
som detta. Detta är endast ett prof, som skickats till en återförsäljare,
för att han skulle kunna se, huru rören voro gjorda.
De rör af denna konstruktion, som egentligen användas, hafva 6 å 8
tums diameter och äro lindade lika tätt med jern, men detta jern
måste vara betydligt gröfre i tjocklek ungefär som ett finger, och
herrarne kunna då lätt förstå, att hvarje tum af ett sådant rör
kommer att kosta 2 kronor 40 öre i tull — jag säger detta endast
förslagsvis, ty jag har icke gjort några vägningar af. denna sorts

N:0 23.

Onsdagen den 17 April.

rör, men det förefaller mig sannolikt, att ett sådant rör med 6—8 Angående äntums
diameter, lindadt med jern af ett fingers tjocklek, måste väga drin9 i tuJ1''
2 kilogram per tum. ^uin arbetad*

Det är på dessa skäl, som jag för min del icke kan vara med kautschuk
om det beslut, hvartill utskottet kommit, och följaktligen skall jag m- mnaturligtvis
yrka afslag på utskottets hemställan. (Forts.)

Men jag skall derjemte be att få säga några ord om hvad utskottet
meddelar på sjunde sidan af sitt betänkande. Utskottet säger
der: »Det har nemligen blifvit utskottet meddeladt, att den årliga
förbrukningen af gummivaror uppgår till» — och så följer en liten
statistik öfver denna förbrukning. Jag vill stryka under det som
utskottet säger, att detta »blifvit utskottet meddeladt», på det att
ingen må öfverse detta och beskylla utskottet för att hafva lenmat
en så vilseledande statistik. Jag vill påpeka, att det icke är utskottet,
som lemnat dessa uppgifter, utan eu annan person, som
lemnat dem inför utskottet. Visserligen hade det ju varit bättre,
om utskottet hade granskat dessa uppgifter och kunnat handla efter
det resultat, hvartill det dervid hade kommit, men då utskottet har
mycket att sysselsätta sig med, så kan det naturligtvis icke gå in
i alla detaljer.

Slutligen skall jag be att något få fästa mig vid en synpunkt,
som framhållits af utskottet och, om jag icke misstager mig, äfven
af motionären. Jag skall emellertid läsa upp endast hvad som står
i utskottets betänkande. Det heter der: »Förutsättningarna för utvecklingen
af en dylik industri äro enligt utskottets förmenande lika
störa inom vårt land som inom öfriga europeiska länder, då råvaran
icke produceras inom Europa, utan måste hemtas från tropiska länder,
hufvudsakligen Afrika, Sydamerika och Ostindien.»

Man kan ju med skäl tycka, att när det är samma förutsättningar
för denna industri inom vårt land som i utlandet, det vore
bäst, att gummifabrikerna finge arbeta under dessa förutsättningar
och egna sig åt de artiklar, som de kunna tillverka, samt låta bli
att begära tullar på sådana artiklar, som de icke kunna tillverka,
för att under skydd af dessa tullar kunna experimentera på konsumenternas
bekostnad. Dessa fabriker hafva ju redan en ganska
hög tullsats på galosclier, och jag hemställer till motionären, att
han till dessa fabriker ville framföra en hemställan, att de ville
syssla med tillverkning af galosclier tills vidare och öfva sig deri,
så att de kunde sälja detta fabrikat med fördel. Då det visat sig,
att de uppnått denna skicklighet, så kunde man taga i öfvervägande,
huruvida de icke kunde erhålla tull på någon annan vara, som de
finge experimentera med. Men icke kan man väl ändå fordra, att
konsumenterna inom vårt land skola åläggas en sådan beskattning,
synnerligast som man icke har några garantier för att våra fabriker
skola i eu snar framtid kunna ernå det mål, som de önska, nemligen
att förse den inhemska marknaden med allt, som behöfves i
gummiväg. Om de misslyckas, om de icke kunna göra sådana varor,
som äro hållbara och som duga någonting till, så måste konsumenterna
taga sitt behof från utlandet. Det är nemligen icke samma

N o 23.

Angående ändring
af tulltaxan
i fråga
om arbetad
kautschuk
m. m.
(Forts.)

Onsdagen den 17 April.

förhållande beträffande konsumtionen af dessa varor som beträffande
konsumtionen af galoscher. Ty om ett par galoscher går sönder,
så kan man gå in i nästa bod och köpa ett par nya, men om en
rem eller någonting annat i den vägen i en fabrik går i olag, så
kan det åstadkomma stora förluster.

Jag skall, som jag nyss nämnde, be att få yrka afslag å utskottets
hemställan.

Herr Trapp: Herr grefve och talman, mine herrar! När jag
väckte denna min motion om ändring af tulltaxans rubriker för de
tekniska gummivarorna, hade jag dermed två syften. Det ena af
dessa var, att jag ville åvägabringa en revision af hithörande tulltaxebestämmelser,
för att på så sätt vinna en säkrare tullbehandling
af dessa artiklar. Mitt andra syfte åter med motionen var att bereda
framgång åt en ny inhemsk industri, som här i landet har lika
goda betingelser att kunna uppblomstra, som den haft i hvarje annat
europeiskt land. Om min motion vunne Riksdagens bifall skulle
dessutom åt Sveriges arbetare beredas ökad arbetstillgång, och svenska
staten skulle få större inkomst, samt derjemte skulle en sådan tull
fördelaktigt inverka på vår handelsbalans, då ju importen skulle
minskas. Allt detta synes mig vara väl värdt att arbeta för, och
jag hyser derför verkligen den förhoppningen, att Riksdagen i detta
fall skall vara af samma tanke som jag.

Emellertid vill jag gifva herrarne del af vissa bestämmelser i
tulltaxan, af hviljra herrarne kunna finna, huru det ställer sig med
förtullningen af dessa varor. Enligt rubriken n:o 281 i nu gällande
tulltaxa äro tullfria bland annat slangar, maskinremmnar och packningar,
som äro de mest förekommande artiklarne i denna väg.

I afseende å slangar ber jag få bemärka att, oaktadt de således
enligt tulltaxan äro tullfria, enligt särskilda generaltullstyrelsens beslut:

a) ångslangar, bestående af väf och kautschuk samt försedda med
lös omklädnad af ståltrådsflätning förtullas såsom »maskiner och
redskap», — 10 °/0 af värdet.

b) slangar med väf- och metalltrådsinlägg, afpassade af mindre
dimensioner förtullas såsom spruttillbehör — 10 °/0 af värdet.

Hvar gränsen ligger för dimensionen eller apteringens tydlighet
är sväfvande och gifver anledning till olika tullbehandling.

Dessutom är det så, att kautschukcylindrar med tjocka väggar,
afsedda att af skurna användas till beklädnad af jerncy lindrar i tvättvridningsmaskiner
införas ömsom tullfria såsom slangar och ömsom
såsom kautschuk, andra slag — 1,20 per kilogram — men äro de afskena,
hänföras de alltid till denna senare rubrik, alltså 1,20 per
kg. För att man skall undgå tull för remmar är det icke ovanligt,
att de tillverkas på det sätt, att väfinlägget icke fortsättes till remmens
ändar, utan vid dessa förses remmen till en längd af 15 å 20
cm. med kautschuk utan inlägg; när sedan tuiltjenstemännen, som
icke vilja förstöra remmen genom att skära i dess midt, skära i
ändarna på remmen, finna de endast kautschuk, och remmen är tullfri.
Som herrarne finna, vittnar detta om en viss klokhet hos irn -

N:0 23.

Onsdagen den 17 April.

portören. Frågan gäller för honom endast Ett fiiinE eu tullkammare,
der en upptäckt af väfinlägget förväntas icke komma i fråga.

Så komma vi till packningar. Då lia vi först rubriken »af
kautschuk», och enligt denna äro de tullfria. Men det är ytterst
svårt att veta, hvad som är att hänföra till packningar. Generaltullstyrelsen
har dit fört till exempel ringar till konservburkar, men
icke så kallad fensterdichtung, hvilken behandlas som kautschuk,
andra slag, eller drager en tull af 1,20 per kilogram. ^ Tätringar till
mjölk- och mineralvattenllaskor äro också tullfria, åtminstone hos
vissa tullkammare. Vidare ha vi packningar med väfinlägg, och
dessa tullbehandlas såsom maskiner och draga således en tull af tio
procent af värdet. Dock är denna bestämmelse något osäker pa grund
af generaltullstyrelsens beslut af den 16 oktober 1899, enligt hvilket
vissa plattor tillsatta med grafit och asbethfibrer, skulle behandlas
såsom »kautschuk i skifver utvalsad, öfver 1 mm.» — det vill säga
tullfria. Ringar till mindre hjul å transportkärror behandlas olika
äfven vid samma tullkammare, i det att de än förtullas som maskiner
med tio procent af värdet, än som kautschuk, andra slag, med
en tull af 1 krona 20 öre per kilogram och än som buffers, då de
äro tullfria.

Under sådana förhållanden kan importören omöjligen veta på
förhand, hvilken tull han kommer att få betala. Det är ju visserliken
så, att det till slut blir förbrukarne, som få betala tullen, men
för att importören skall, kunna vara säker, maste han beräkna sitt
försäljningspris efter den högsta tullsatsen. Vi hafva alltså många
gånger högre tullar å dessa ifrågavarande varor, än hvad den föregående
talaren antog. Men ett sådant osäkert och sväfvande sakernas
tillstånd bör icke gerna få fortfara, och generaltullstyrelsen liar
också — enligt hvad jag sett af publikationen »Notiser från tullverket»
för den 13 februari 1900 — hemstält till Kongl. Maj:t om
önskvärdheten af att förändringar härutinnan måtte vidtagas. Några
åtgärder från Kongl. Maj:ts sida har emellertid icke denna framställning
föranledt, Mot mitt förslag om ändrade tulltaxerubriker,
med de mindre ändringar af detsamma, som bevillningsutskottet föreslagit,
har kongl. generaltullstyrelsen icke haft något att invända,
och då alla andra europeiska länder tullbehandla alla gummivaror
efter vigt, så synes det verkligen, som om det icke funnes något
skäl för oss att tillämpa en annan princip. Herrarne hafva ju sett
och hört, hvarthän det leder, om man skall ha ett sådant system,
der varorna kunna tullbehandlas på olika sätt. Herrarne torde sålunda
af hvad jag anfört finna, att jag för min framställning i detta
afseende haft något berättigande.

Jag öfvergår nu till den andra sidan af saken, d. v. s. det
lilla tullskydd af 60 öre ä 1 krona 20 öre, som jag önskar för vissa
gummivaror, och jag vågar förutsätta, att herrarne icke skola blifva
så synnerligen missbelåtna, om jag med tystnad förbigår och lemnar
åt sitt värde de öfverdrifter, som stått att läsa i den störtflod af
trycksvärta, som öfversvämmat Riksdagens ledamöter med anledning
af donna i mitt tycke så oskyldiga motion. Dock tillåter jag mig

Angående ändring
af tulltaxan
i fråga
om arbetad
kautschuk
m. m.
(Forts.)

N:0 23.

Onsdagen den 17 April.

"driiu^af tull- ^ jined ett Par or(l kasta en belysning öfver dessa skrifter och den
taxan i fråga val(''s™ma agitation, som bedrifvits i detta afseende.
om arbetad. Huru intresserad den utländska gummifabrikationen är af bikautschuk
behållandet af den fria införseln till Sverige eller — hvad som ärlik(Forts.
) — förhindrandet af uppkomsten af en lifskraftig svensk gummi industri,

kunna herrarne sluta till, om jag citerar något ur en tysk
tidning. Det är ett urklipp ur Deutsche Gummizeitung, och rubriken
lyder: »Schwedische Zölle auf Kautschukwaren». Sedan det talats
om den föreslagna tullen, säges bland annat: »Centralföreningen af
tyska gummivarufabriker har egnat denna angelägenhet sin uppmärksamhet
och till rikskansleren rigtat en inlaga, som redogör för resultatet
af hos föreningens medlemmar föranstaltade förfrågningar,
och heder rikskansleren verka derhän, att i Sverige tullfrihet för
gummivaror, så vidt den redan finnes, bibehålies, och att i öfrigt de
svenska tullarne icke måtte undergå någon förhöjning, utan snarare
nedsättning.»

Så förekommer det också en statistik öfver exporten från Tyskland
till ^ Sverige, hvaraf framgår, att år 1894 exporten af dylika
varor från Tyskland till Sverige hade ett värde af 930,000 mark
och 1899, d. v. s. 5 år derefter, hade stigit till 4- å 5-dubbla
beloppet, nemligen 3,063,000 mark. Detta är endast exportvärdet
och motsvarar icke pa långt när hvad vi fått betala här i landet
för gummivaror endast från Tyskland; och vi hafva äfven fått sådana
från andra håll.

I en annan artikel i samma tidning angående samma tullar säges
det: »Såsom saken för närvarande ligger, kan man med störsäkerhet
antaga, att motionen skall antagas.» Jag hoppas, att denna tidning
har rätt.

Tro nu herrarne, att de fabriker, som icke sky att vidtaga en
dylik åtgärd som den jag här nämnt, nemligen att försöka genom
sm regering utöfva pression på ett annat land, för att åt sig bevara
eller monopolisera en dylik marknad, tro herrarne, att dessa fabriker
skulle draga sig för att — låt vara genom användande af en mycket
intresserad svensk importfirma och andra agenter som mellanhänder
och skyddande förklädnad — draga sig för att genom insamlande
af protester, genom broschyrer och annat tryck söka påverka
Biksdagens ledamöter för sina intressen? Jag bara frågar.

Som sagdt, jag vill åtminstone i detta sammanhang icke vidare
sysselsätta mig med dessa skrifter. Jag vill endast hafva påmint
om den kända satsen, att den, som vill bevisa för mycket, bevisar
ingenting alls. Och så låter jag herr Öberg fara i frid och lönar
ondt med godt.

I stället vill jag säga några behjertansvärda ord om frågans
principiella sida, och jag har då en så god auktoritet att åberopa
som bevillningsutskottet. Jag ber derför att få anföra, hvad bevillningsutskottet
säger på sid. 6:

»Hvad motionären till stöd för sin framställning anfört, synes
utskottet innefatta goda skäl för ett bifall i hufvudsak till hans
motion. Förbrukningen af tekniska gummivaror har under de se -

N:o 23.

Onsdagen den 17 April.

näste åren till följd af industriens uppsving i flög grad stegrats, och
en inhemsk industri för tillverkning af sådana varor har också uppstått.
Förutsättningarna för utvecklingen af en dylik industri äro,
enligt utskottets förmenande, lika stora inom vårt land som inom
öfriga -europeiska länder, då råvaran icke produceras inom Europa,
utan måste hem tas från tropiska länder, hufvudsakligen Afrika, Sydamerika
och Ostindien. Ett väl afpassadt tullskydd för ifrågavarande
industri är emellertid af nöden, derest densammas utveckling ej skall
hämmas af en öfvermägtig konkurrens från länder, der fabrikationen
af gummi varor fortfarit under längre tid än i vårt land och till följd
deraf nått en högre utveckling. De af motionären föreslagna tullsatserna
synas utskottet i allmänhet vara väl afpassade. Den höjning
i priset på gummivaror, som, under förutsättning att priset ökas
med tullens hela belopp, genom tullen skulle förorsakas, torde, enligt
hvad från sakkunnigt håll blifvit utskottet meddeladt, belöpa sig för
gummivaror, som nu äro tullfria, till omkring 20 procent af värdet
samt för de gummivaror, hvilka, på sätt ofvan berörts, nu tullbehandlas
med 10 procent af värdet, således endast till omkring 10
procent deraf. Det kan dock icke påstås, att de industrier, hvilka
använda gummivaror och hvilka i allmänhet kommit i åtnjutande af
tullskydd, skulle genom nämnda prisförhöjning i afsevärd mån betungas.
»

Och så säger utskottet: »De föreslagna tullsatserna skulle så lunda

medföra en förhöjning i konsumenternas omkostnader för ifrågavarande
artiklar till belopp, som, då upplysning saknas om huru stor
del af förbrukningen utgöres af nu tullfria gummivaror, icke kan
bestämdt angifvas, men i regel icke torde kunna öfverstiga några
hundra kronor.»

Äfven i det fallet har utskottet räknat för högt, ty det blir icke
på långt när så mycket. Emellertid, hvad jag med min motion
afsett, kan icke bättre tolkas, än bevillningsutskottet här gjort. Jag
vill derför icke nu säga något vidare i denna sak. Möjligen får jag
tillfälle att återkomma.

Jag inskränker mig alltså, herr talman, till att yrka bifall till
min motion med de ändringar, bevillningsutskottet föreslagit, eller,
med andra ord, jag yrkar bifall till utskottets betänkande.

Herr Olsson i Sörnäs: Då herr talmannen behagat uppropa
mig, skall jag be att. få säga några ord. I denna fråga har åtminstone
till mig kommit så.många uttalanden af sympati för afslag å
motionen, att jag kommit till den öfvertygelsen, att jag för närvarande
bör yrka afslag på utskottets betänkande i denna fråga.

Herr Bi e ser t: Herr talman, mina herrar! Do olägenheter, som
de nuvarande bestämmelserna i tulltaxorna otvifvelaktigt hafva skapat
för tullbehandlingen af gummiartiklar och hvilka herr Trapp nyss
berörde, de finnas faktiskt der. Men jag både icke trott, att dessa
felaktigheter borde afhjelpas genom eu så våldsam åtgärd, som han
föreslagit, nemligen en tull af 1 kr. 20 öre per kilogram. Oegentlig -

Angående ändring
af tulltaxan
i fråga
om arbetad
kautschuk
m. m.
(Forts.)

N:o 23. 10 Onsdagen den 17 April.

Angående än- heterna i tulltaxan borde väl kunna afhjelpas på annat sätt än
äring af tull- genom säd aria visst icke oskyldiga åtgärder som den föreslagna
om arbetad tullen Pa gummivaror.

kautschuk Jag skall be att få betrakta saken från industriens synpunkt.

m. m. Motionären säger, om jag icke minnes orätt, att våra svenska
(Forts) fabriker visat sig fullt kompetenta att tillverka tekniska gummivaror.

Det är ett påstående, som jag vågar säga är väl djerft. Det är
kanske för litet hvar af herrarne bekant, att näppeligen någon fabrikation
är så svår och erbjuder så många vanskligheter för de tekniska
ledarne som just fabrikationen af gummivaror, och jag vill
med ett exempel visa, huru ofantligt svårt det är att tillverka goda
saker, när det gäller gummiartiklar.

Jag har köpt en pappersmaskin från Tyskland. En af denna
maskins hufvudbeståndsdelar är en jernvals, som är beklädd med
gummi af ett visst slag och på ett visst sätt. Mot denna vals
pressar en stor, upphettad cylinder papperet, så att det skall få en
glatt yta. Maskinfabrikanten — det var en af de förnämsta i Tyskland
på detta område — vågade icke taga denna gummibeklädnad
från någon af Tysklands utomordentligt framstående gummifabriker.
Han gjorde sin jerncylinder och skickade den sedan till Skottland,
der en verldsberömd gummifabrik finnes, och derifrån fick jag valsen.
Han har för öfrigt upplyst mig om, att han alltid gör så. Äfven
vid maskiner, som han gör för Tyskland, går valsen till Skottland
för att der beklädas. Denna vals måste hvarje år tagas ur maskinen
för att klädas med nytt gummi. Jag har icke hört någon, som
har försökt kläda en gummivals i detta speciella fall vid svensk
gummifabrik, som icke varit missnöjd med försöket och återgått
till den skottska fabriken. Här föreligger således ett fall, då de
svenska fabrikerna icke visat sig kunna göra en tillfredsställande
vara; det har icke ens lyckats i Tyskland, utan man måste anlita
en specialfabrik i Skottland.

Det samma är förhållandet med gummiremmar. De tyska gummiremmarna
åtnjuta ett allt utom godt rykte, och jag tror, att man
i de allra flesta fall föredrager engelska eller amerikanska. Deremot
är det andra saker, i afseende på hvilka tyskarne äro på detta
område mera framstående än engelsmännen, bland annat i fråga om
slangar.

Herr Trapp har i motionen klagat öfver, att den väf, som behöfves
för inlägg i tekniska gummivaror, till stor del måste hemtas
från utlandet. Det är ju möjligt, att de svenska fabrikerna göra
det, men jag vet en fabrik i Kristiania, som gör balata-remmar,
der väf är en hufvudbeståndsdel, och som tager denna väf hufvudsakligen
från svenska fabriker. Då borde det väl icke vara omöjligt
för svenska fabriker att taga sin väf från Sverige.

För öfrigt instämmer jag till fullo med herr Jansson, då han
på tal om, att de svenska fabrikerna hafva samma förutsättningar
för att lyckas i sin tillverkning som de utländska fabrikerna, sade,
att det icke beror på tullskydd, huruvida man lyckas få en säljbar
vara eller icke, utan att det beror på den tekniska ledningen. Ja,

N:o 23.

Onsdagen den 17 April.

hvad gummivaror beträffar, kan det till och med bero på en slump,
om man äfven efter ihärdigt arbete får den vara, som man åsyftar.
Att en fabrik, äfven om den försöker arbeta fram en specialitet,
kan lyckas, kan jag bevisa dermed, att den fabrik, jag nyss nämnde,
den norska remfabriken i Kristiania, som slagit sig på tillverkning
af balata-remmar i konkurrens med den verldsberyktade engelska
firman Dicks, har lyckats att få afsättning icke blott på den skandinaviska
halfön och i Finland, utan äfven i Frankrike, der tullen på
sådana saker efter maximaltariffen är 90 cent. och efter minimaltariffen
70 cent. per kilogram, och äfven i Belgien, der det dock, i
motsatt till hvad herr Trapp sade, är en värdetull af dels 10 och
dels 5 procent å sådana tekniska gummi varor; men icke nog med
det, utan den har uppträdt i sj elfva England och konkurrerat med
Dicks. Häraf framgår, att en fabrik, som kommit in på rätt väg,
kan reda sig utomordentligt väl utan någon tull, och vore det vid
sådant förhållande icke klokare att, på sätt herr Jansson i Krakerud
nyss framhöll, arbeta sig fram från den ena artikeln till den andra
i stället för att söka göra alla möjliga saker, ehuru man icke vet,
om man kan göra dem?

Utskottet har nu utan vidare antagit de uppgifter, som meddelats
utskottet beträffande de särskilda industrier, som skulle komma
att få betala den föreslagna tullen. Sålunda skulle den årliga förbrukningen
af gummivaror för råsockerfabriker uppgå i medeltal till
omkring 0,000 kronor o. s. v. Emellertid har jag från Kuntze &
C:o erhållit ett annat meddelande, och då jag emottog detsamma,
satte jag mig i förbindelse med denna firma och frågade, om den
kunde stå för de meddelade siffrorna. »Naturligen göra vi det; hvem
som helst kan komma upp på vårt kontor och kontrollera dem»,
erhöll jag till svar.

Jag vet nu icke, hvarifrån utskottet hemtat sina uppgifter,
men dessa och de af Kuntze lemnade strida helt och hållet mot
hvarandra. Hvem som har rätt, vet jag icke, men jag är böjd att
tro, det Kuntze har mera rätt, derför att jag vet hvad jag sjelf
förbrukar af tekniska gummivaror.

Då nu emellertid det förhåller sig så, att industrien i alla händelser
är nödsakad att i många fall hemta sina gummivaror från
utlandet och då jag icke tror, att den föreslagna tullen kommer att
hjelpa den inhemska tillverkningen, hvilken enligt min tanke beror
på andra faktorer, så kommer jag att yrka afslag å det föreliggande
förslaget.

Nyligen, då det var fråga om olycksfallsförsäkringslagen, uttalades
det från många håll, att den ifrågasatta ansvarspligten för
arbetsgifvarne skulle vara en alltför tung börda att bära. .lag vill
emellertid endast framhålla, att denna börda är dock rättvis, men
en sådan börda, som nu skulle läggas på åtskilliga industrier, är i
många fall så tung, att det kan ifrågasättas, huruvida åtminstone
vissa af dessa industrier verkligen kunna bära den. Då denna börda
derjemte är orättvis, så vill jag endast säga: Låt oss industriidkare

Angående ändring
af tulltaxan
i fråga
om arbetad
kautschuk
nt. m.
(Forts.)

N:0 23.

Onsdagen den 17 April.

drina”af tull s^PPa orättvisa bördor, så skola vi hafva lättare att utan knot bära

taxan i fråga de rättvisa.
om arbetad

kautschuk Häruti instämde herrar Anderson i Hasselbol och Johansson i Öiia.

m. m. J

Herr Nyström: Herr talman! Då det af bevillningsutskottet
afgifna betänkande i denna fråga icke kunnat öfvertyga mig om
rättmätigheten af den föreslagna tullen, har jag försökt bilda mig
en egen mening i frågan, och jag förmodar, att många af kammarens
ledamöter skulle i likhet med mig vara glada öfver att erhålla
några interiörer från det verksamhetsområde, som det nu är ifrågasatt
att understödja med en icke så ringa tullsats.

Härvid har jag för det första gjort mig underrättad om, huru
störa aktiekapital, som de beträffande bolagen hafva, och har då
funnit, att år 1899 uppgingo aktiekapitalen för samtliga i bevillningsutskottet
uppräknade gummifabriker till 2,023,900 kronor. Om
jag från dessa fabriker fråndrager Malmö nya fabrik, som kom under
tak i början af år 1900, vidare fabriken i Gislaved, som råkat ut
för en brandolycka, hvarigenom fabrikens verksamhet i slutet af år
1898 eller början af år 1899 måste inställas, och slutligen fabriken
i Trelleborg, som ännu står under organisation och derför icke lemnat
någon utdelning, så återstår ett aktiekapital af något öfver
1 million kronor — ja, jag kan säga exakta siffran 1,123,500 kronor —
och härpå har enligt officiella uppgifter inhöstats en bevillningstaxerad
inkomst af 209,662 kronor, hvilket gör en utdelning af inemot
20 procent. Jag är skyldig nämna, att i Upsala finnas två
smärre fabriker, hvilka, så vidt jag vet, icke äro grundade på aktier,
men sysselsätta 77 arbetare. Om jag nu antager, att vinsten på
dessa sistnämnda fabriker vore lika stor som på de af mig förut
nämnda, så skulle det blifva cirka 200 kronor på hvarje arbetare.
Arbetareantalet inom alla fabrikerna uppgick nemligen år 1899 till
1,013. Beräknar jag nu, att 15,000 kronor skulle utgöra vinsten
på rörelsen i Upsala, sa återstår en vinst af 194,000 kronor, hvilket
belopp utgör 17 procent på det år 1899 i dessa fabriker nedlagda
aktiekapital. Detta är likväl ett jemförelsevis dåligt resultat för att
vara vid gummifabrikerna i Skåne, ty går jag tillbaka till år 1898,
finner jag, att den bevillningstaxerade inkomsten då var 369,657
kronor. Korrigerar jag nu denna med hvad som bör afdragas för
Upsalafabrikerna och tillägger fabrikens i Gislaved kapital af 400,000
kronor, ty denna fabrik gaf utdelning år 1898, så kommer jag till
det resultat, att Skanefabrikerna år 1898 gåfvo en utdelning af
19,4» procent; och går jag tillbaka till år 1897, så finner jag, äfven
om detta ar icke var så gynsamt som det nyssnämnda, att det i
allt fall hade en vinst af 230,000 kronor eller ungefär 15 procent.

Dessa af mig meddelade uppgifter äro hemtade från kommerskollegii
fabriksstatistik, men det vill synas, som om vinsten varit
ännu större, ty ar 1898 eller 1899, då Helsingborgsfabrikens aktiekapital
var 753,000 kronor, beslöts en tillökning af detsamma på
det sätt, att innehafvare af två gamla aktier erhöll en ny. Detta

N:o 23.

Onsdagen den 17 April.

var således en utdelning af 50 procent. Det öfverensstämmer visserligen
icke med de officiella uppgifterna, men det skämmer icke heller
bort dem.

Nu kan man invända, att det är galoschfabrikationen, som har
så lysande affärer, men att så icke är förhållandet med den tekniska
gummifabrikationen. Ja, detta är ju helt naturligt, men i alla händelser
har fabriken i Gislaved före år 1899 icke tillverkat galoscher,
utan tekniska gummiartiklar, såsom bollar, hästskor och dylikt, och
derpå förtjenat så bra, att den år 1896 gaf en utdelning af 17 procent.
Utdelningen föll visserligen derefter, men den uppgick ändå
till 6 procent år 1898, eller det år, då branden inträffade och en ny
teknisk ledare antogs. Häraf torde emellertid framgå, att man kan
tillverka tekniska gummiartiklar här i Sverige utan att blifva ruinerad,
om man nemligen håller sig till sådana allmänna artiklar, såsom
packningar, skifvor och dylikt, som äro lättare att tillverka och som,
då dessa varor äro mera kuranta, gummivarufahrikerna enligt min
tanke komma att slå sig på.

Dessutom finnes det en fabrik i Trelleborg, som är anlagd 1896
eller 1897, med ett aktiekapital af 300,000 kronor ooch en arbetarestock
år 1898 af 160 och år 1899 af 150 man. År 1899 utgjorde
tillverkningsbeloppet 356,000 kronor, och fortsätter man år från år
med en sådan tillverkning, förmodar jag, att man icke är så oförståndig,
att man gör det utan att hafva vinst derpå.

Fabriken i Trelleborg har, enligt hvad jag inhemtat ännu icke
gifvit någon utdelning, hvilket ju är ganska naturligt, då den stått
så godt som under organisation, men jag har hört, att fabriken går
mycket bra, ehuru den förarbetar rågummi. Fabrikerna i Upsala gå
till väga på ett annat sätt. De köpa färdigvalsadt gummi och göra
deraf ringar till velocipeder samt sysselsätta en arbetarestam af 77
man och hafva en tillverkning till ett värde af 250,000 kronor.

Fäster man sig vid dessa nu anförda siffror, så förefaller det
mig, som om det vore en mycket lukrativ affär vare sig man tillverkar
galoscher eller teknisk gummi, och jag föranledes häraf att
instämma med motionären och utskottet deruti, att det verkligen
förefinnes naturliga förutsättningar i vårt land för att tillverka gummivaror,
så vida man icke kastar sig på tillverkning af omöjliga specialartiklar,
såsom herr Biesért framhöll.

Herr Jansson i Krakerud har redan påpekat, att gummifabrikationen
synes gå, om icke tillbaka, så åtminstone icke framåt, men det
beror enligt mångas åsigt på, att galoscliorna icke äro så bra. Man
har nog litet hvar gjort den erfarenheten, och man blir styrkt i en
sådan åsigt af importsiffrorna. Importen af galoscher har, trots tullskyddet,
stigit oupphörligt. Den har under de 3 senaste åren, för
hvilka uppgifter finnas, stigit med 600,000 kronor, under det att
tillverkningen sjunkit med 400,000 kronor. Jag tror således, att det
vore bättre, om galoschfabrikanterna egnade större omsorg åt denna
tillverkning och läte andra saker vara, tills do fått sin hufvudfabrikation
fullt klar. Emellertid må de ju sysselsätta sig med bifabrikation
också — det kanske till och med är rätt, att de göra så

Angående ändring
af tulltaxan
i fråga
om arbetad
kautschuk
m. m.

(Forts.)

N:0 23.

Angående ändring
af tulltaxan
i fråga
om arbetad
kautschuk
in. m.
(Forts.)

Onsdagen den 17 April.

— men det synes mig, som om den stora vinst, som dessa fabrikanter
hafva, skulle gifva dem tillräckligt med medel för att utveckla
sina bitillverkningar utan att derför betunga andra industrier, som
ingalunda kunna påräkna vinster af 17 procent, utan få nöja sig med
4, 5 å 6 procent.

Beträffande utskottets uppgifter rörande fabrikanternas behof af
gummivaror — uppgifter, som äfven berörts af de föregående talarne,
såväl herr Jansson i Krakerud som herr Biesért — så skall jag be
att få framhålla, att behofvet är vida större, än utskottet uppgifvit.
Herr Biesért nämnde, att han varit uppe hos firman Ivuntze & C:o
och sjelf öfvertygat sig om, att förbrukningen af gummivaror är
vida större än utskottet sagt. Ja, jag har också varit uppe hos
Kuntze & C:o och fått samma uppgifter, och jag har tagit med mig
papperen, som bevisa det. Här finnas massor af bref och telegram,
som tala om, huru stor den årliga gummiförbrukningen är. Jag har
icke fått tillåtelse att nämna namnen på de firmor, som gifvit dem,
men det står herrarne .fritt att taga del af deras innehåll. Dessa
papper visa, att ett stålverk förbrukar gummivaror för bortåt 10,000
kronor om året och en sulfitfabrik för ungefär lika mycket. Tullförhöjningen
skulle således icke — på sätt utskottet uppgifvit —
uppgå blott till 2 å 300 kronor, utan skulle komma upp till minst
1,000 kronor årligen för dessa fabrikationer.

Jag skall vidare be att få korrigera ett annat påstående, som
utskottet och motionären gjort, nemligen att den föreslagna tullen
skulle komma att belasta de varor, som nu draga tull, med ytterligare
10 procent, och de varor, som nu äro fria, med 20 å 25 procent.
^ Herr Jansson i Krakerud har redan visat hvilken orimlighet
ett sådant påstående innebär. Det cirkulär, som vi alla fått från
Kuntze & C:o, visar, att de föreslagna tullsatserna skulle komma att
uppgå till mycket högre procent än 25 procent, särskildt hvad beträffar
sådana artiklar, der gummi är blandadt med metall. — Men äfven för
utvalsade skifvor skulle tullen komma att gå till högre procentbelopp
än som uppgifvits. Tullen för utvalsade skifvor — de finare sorterna
— skulle enligt utskottets förslag blifva 60 öre per kilogram.
I Kuntzes böcker har jag sett, att sådana varor säljas till 1 krona
80 öre per kilogram. I kommerskollegii berättelse upptagas de till
3 kronor 50 öre å 4 kronor per kilogram, men, som sagdt, enligt
Kuntzes böcker synes det, att de till konsumenterna säljas för 1
krona 80 öre per kilogram. Men detta är 3 gånger 60 öre, och
tullsatsen skulle således vara 33 procent.

Huru jag än ser denna fråga, kan jag således icke finna, att
jag med godt samvete kan gå med på utskottets förslag. Jag tror
det blir förståndigast af kammaren att afslå utskottets hemställan, och
jag skall, herr talman, be att få göra samma yrkande.

Herr Petri: Ifrån min ståndpunkt ställer sig den förevarande
frågan som en principfråga. Jag har varit och är öfvertygad om,
att, i fall vi skola kunna uppamma någon svensk industri, som kan
bibehålla sig och lemna arbete och förtjenst åt svenska folket, vi

N:o 23.

Onsdagen den 17 April.

måste söka skydda densamma genom lämpliga tullar emot en öfvermägtig
utländsk konkurrens. Jag tror ej, att senaste tiders erfarenhet
jäfvat detta åskådningssätt; och jag tror, att, om ej Riksdagen
i det hänseendet gjort hvad den gjort, den svenska industrien
skulle stå på en helt annan ståndpunkt, än den nu gör.

Hvad nu särskildt beträffar den ifrågavarande industrien, så är
den en fabrikation, som delvis icke har något tullskydd och delvis
åtnjuter ett visst skydd, och det torde derför vara nödvändigt att
komma till tydlighet" och klarhet i denna fråga. Här har man nu
påstått emot utskottet, att det icke skulle vara skäl uti att gifva,
skydd åt den svenska gummiindustrien, medan fabrikanterna ej
kunde tillverka så goda qvaliteter som de utländska. Ja, motionären
säger, att de svenska fabrikanterna kunna göra det, och jag
vet icke i det fallet, hvem som har rätt; men om det nu så skulle
vara, att en och annan qvalitet icke skulle kunna tillverkas lika bra
här i Sverige som i utlandet, sa torde det väl vara eu påtaglig
sanning, att, om denna industri far skydd, fabrikerna snålt skola
åstadkomma tillräckligt goda qvaliteter. Får denna industri deremot
icke något skydd, blir det omöjligt för den att konkurrera med
utländingen.

Här har nämnts, att valsar och gummiremmar skulle vara sadana
artiklar, som icke kunde inom landet tillverkas. Ja, det kan ju så
vara; men såsom en talare på vermlandsbänken anmärkte, så kunna
dessa artiklar icke tillverkas ens i Tyskland, der industrien likväl
är så högt uppdrifven, och följaktligen torde det vara en nödvändighet
att tills vidare taga dessa artiklar från det land, der de kunna
tillverkas, nemligen Skottland. Men, mine herrar, det är just pa
dessa artiklar, som tullen icke blifvit föreslagen så hög som på öfriga
artiklar. Gummivalsar komma antagligen att behandlas såsom maskiner
och draga en tull af 10 procent, och hvad gummiremmar beträffar,
har tullsatsen af utskottet nedsatts från l,->o, som motionären
föreslagit, till 60 öre per kilogram.

Jag skall be att få påpeka, att det ju är tydligt och klart, att,
då tullen å en artikel höjes, en del andra industrier måste drabbas
deraf. Det kan icke förekommas. Så länge tullar finnas, blir detta
något, som icke kan ändras. Men då frågas, huru mycket de andra
industrierna kunna drabbas af dessa tullsatser. Här hai sagts, att
de siffror, som af utskottet uppgifvits såsom den årliga förbrukningen
för vissa industrier, icke skulle vara tillförlitliga. Jag vill
nämna, att bevillningsutskottet fått sina uppgifter från en importfirma
i Malmö, som drifver samma affär som Kuntze & C:o i Stockholm,
och jag tror, att man får hysa lika stort förtroende till den
ena som den andra af dessa firmor. Hvad beträffar de uppgifter,
som jag sett från Kuntze & C:o, äro de tagna i så stor latitud, att
de icke utesluta möjligheten af, att de siffror, som bevillningsutskottet
meddelat, utgöra medeltal. Om man derför — såsom jag -anser, att bevillningsutskottets siffror äro rigtiga i hufvudsak, så tror
jag, att det är rigtigast att säga, att prisförhöjningen skulle blifva
högst 20 procent. Jag har genom uppgifter från sådana butiker, der

Angående ändring
af tulltaxan
i fråga
om arbetad
kautschuk
m. m.
(Forts.)

N:o 23.

Onsdagen den 17 April.

drift”*/tull- g?mmivar()r säljas, sökt komma till en medeltalsberäkning, och den
taxan i fråga I!sar’ att en del artiklar kan tullen uppgå till 10 procent och
om arbetad iör andra till 20 procent. Naturligtvis får man då icke endast räkna
kautschuk med de gröfsta och billigaste artiklarne; men dessa importeras äfven
(Forts''} h°fSt obetydli8t- Det har hetonats, att industrien har behof af en
1 S°d vara. och derför komma de billiga artiklarne icke så mycket i

bruk. Om således — såsom jag antager — den högsta tullsatsen,
skulle komma att höja priset med 20 procent, så skulle denna förhöjning
icke blifva så afsevärd för fabrikanterna. Ty med beräkning
af den^ högsta förbrukningssumman skulle således råsockerfabrikerna
fa en ökad utgift af omkring 600 kronor, pappersfabrikerna
400 kronor, trämassefabrikerna 200 kronor, bryggerier och
ångbåtar 60 kronor hvardera, valsqvarnarne 40 kronor, sågverk 30
kronor, och för brännerier och mejerier skulle det icke blifva någon
nämnvärd förhöjning alls. Jag hemställer då, om en sådan — man
kan väl säga obetydlig — förhöjning kan vara ett tillräckligt motiv
för att afslå en begäran om skydd för en uppblomstrande svensk
industri.

Den siste talaren på stockholmsbänken framhöll den stora vinst,
som gummifabrikationen skulle gifva, och sade, att densamma derför
icko skulle varu i behof af något tullskydd. Ja, jag har icke
någon erfarenhet om, huruvida hans uppgifter voro rigtiga, men jag
skall be att få fästa uppmärksamheten vid, att denna industri hittills
arbetat under uppgående konjunkturer. Jag tror dock, att vi
kunna vara ense om, att konjunkturerna nu torde vara i nedgående;
och man far således icke taga i betraktande den möjliga vinst, som
vant, utan tänka sig, huru det kan komma att blifva i framtiden.
Den utländska industrien kommer att tränga på ännu hårdare, och
vi veta, att man der till och med begagnar sig af det sättet att i
främmande länder sälja varorna billigare, än de säljas i det egna
landet. Vi hörde nyss af motionären, att denna fråga väckt stort
uppseende i utlandet, och att det sports, att Tyskland på diplomatisk
väg ämnade vidtaga åtgärder för att hindra en tullförhöjning. Detta
tyckes visa, att det väl torde vara behof af tullskydd för dessa
artiklar.

. ,Herr grefve och talman, på grund af hvad jag nu anfört skall
jag be att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Brodin: Herr talman, mina herrar! Motionären har
som skäl för sin motion anfört, att dessa gummivaror förtullades så
olika. Men för afhjelpandet af denna olägenhet hade det, synes det
vant_ lämpligast, om han föreslagit blott och bart de derför
behöniga ändringarna af de ifrågavarande rubrikerna i tulltaxan,
ty da hade nog icke endast bevillningsutskottet, utan äfven hela
denna kammare varit ense med honom. Men att, såsom han nu gör,
motionera, att tullsatserna för gummivaror skola ökas öfver hela
limen, så att äfven de gummivaror, som nu äro tullfria, skola beläggas
med tull, torde väl icke vara det bästa sättet för att åstad -

N:0 23.

Onsdagen den 17 April.

komma rättelse af det förhållandet, att tulltaxerubrikerna äro origtigt
uppstälda.

Nu har det talats om att vi icke böra gå köpmännens, agenternas
eller tyskarnes ärenden. Ja, den åsigten har äfven jag; men
jag tror dock, att vi nödvändigtvis måste tillgodose våra egna intressen,
och dessa gälla icke blott de fem fabriker, som för närvarande
finnas, utan äfven alla de industrier och den störa allmänheten,
som begagnar gummivaror, ty gummi är nu en så använd förbrukningsartikel,
att det snart icke är någon i Sveriges land, som icke
i en eller annan form begagnar sig deraf.

En talare här har sagt, att vi genom att understödja denna
industri med en dylik tull skulle sätta densamma i stånd att kunna
tillverka goda varor, men jag tror icke, att vi på det sättet kunna
nå detta mål. Om gummivarorna beläggas med hög tull, uppstår
naturligtvis hos tillverkarne af dessa likgiltighet för att förbättra
sina fabrikat, då de ju ändå hafva god förtjenst, och det är nästan
snarare fara värdt, att varorna blifva mycket sämre i stället för
bättre, ty det är konkurrensen, som skall drifva fabrikanterna att förbättra
sina tillverkningar.

Till utskottets betänkande finnas fogade ett par bilagor, som
innehålla af motionären uppgjord statistik öfver importen af kautschuk
etc. samt guttapercha under åren 1890—1899. Af denna statistik
finna vi, att importen af oarbetad dylik vara ökats från 1,410 kilogram,
med ett beräknadt värde af 4,653 kronor år 1890, till 405,291
kilogram, värderade till 1,803,545 kronor, år 1899. Ökningen har
skett gradvis, hvilket ju visar, att fabrikationen inom landet ökats
år från år. Om vi återigen se på statistiken öfver importen af arbetad
kautschuk under dessa år, skola vi finna, att denna icke ökats
i samma proportion som importen af oarbetad kautschuk och att
importen af vissa arbetade gummivaror till och med aftagit under dessa
år. Hvad bevisar nu detta? Jo, det bevisar väl, att den svenska
fabrikationen gått framåt och att det följaktligen icke varit det, att
den utländska fabrikationen är så besvärlig för den inhemska industrien,
som för motionären utgjort en anledning att föreslå höjandet
af denna tull.

Motionärens egentliga skäl för motionen kunna vi läsa i motiveringen
för densamma, hvilken återfinnes å sid. 3 i betänkandet,
och detta skäl är det, att icke mindre än fem nya fabriker för tillverkning
af gummivaror på kort tid blifvit anlagda här i Sverige.
Ja, med den saken torde nog förhålla sig så, att först har en fabrik
blifvit anlagd, och när det visade sig, att den gick bra, så kom den
svenska afundsjukan fram, och så blef det en fabrik till och till slut
flera. Dessa fabriker började sedan konkurrera sins emellan, och det
är väl det, som gör, att de nu vilja ha högre tull å dylika varor.

Få de emellertid en sådan tull, hvarigenom den utländska importen
utestänges, så ligger det nära till hands att antaga, att det
går härvidlag som i så många andra fall, såsom t. ex. sockerfabrikerna,
hvilka ju genom att bilda en ring kunnat beskatta den svenska allmänheten
så mycket gällande skyddstullar medgifvit, medan denna hållit
Andra Kammarens Frot. 1901. N:o 23. 2

Angående änäring
af tulltaxan
i Jr aga
om arbetad
kautschuk
m. in.
(Forts.)

N o 23.

Angående ändring
af tulltaxan
i fråga
om arbetad
kautschuk
m. m.

(Forts.)

Onsdagen den 17 April.

till godo med varorna sådana de varit. Jag kan dock icke finna»
att det är lämpligt, att Riksdagen på sådant sätt uppmuntrar industrierna,
utan jag tror, att det vore mycket nyttigare för dessa fabriker,
om de på grund af konkurrensen sins emellan tvingades att
skaffa sig sådana tekniska ledare, som kunde så förbättra tillverkningen,
att denna kunde upptaga konkurrensen med de utländska
fabrikaten. Att helt och hållet utestänga all utländsk tillverkning
torde icke vara möjligt, ty det finnes åtskilliga gummisaker, såsom
t. ex. packningar, hvilka endast vissa fabriker kunna tillverka af en
sådan qvalitet, att det blir ekonomiskt att använda dem. Men hur
dessa varor blifva så goda, är fabrikantens hemlighet, och den släpper
han icke ut. Man må sätta hvilken tull som helst å dylika varor,
de komma dock i alla fall att tagas från utlandet. Det måste ju
förefalla olämpligt att pålägga tull å sådana varor, hvilka äro nödvändiga
för industrien i allmänhet, men hvilka icke kunna tillverkas
af fabrikerna här i landet. Vi måste komma i håg, att alla de
många fabriker, som vid sina tillverkningar använda gummi, skulle
komma att blifva beskattade genom åsättande af den nu ifrågavarande
tullen. Vi hafva här i Eiksdagen från en annan industrigren, nemligen
den, som omfattar de fabriker, hvilka tillverka elektriska maskiner.
också fått eu framställning, som har ungefär^ samma syfte
som den här motionen, nemligen att högre tull bör åsättas dylika
maskiner. Tillverkarne af dessa elektriska maskiner hafva protesterat
mot den nu ifrågavarande tullen. Men mot denna tull å elektriska
maskiner har återigen en mängd andra svenska verkstäder protesterat,
som väl sedan vilja hafva ökadt tullskydd för sina fabrikat.
Jag tror derför, att om denna tull å gummi varor åsättes, så komma
alla andra fabriker att begära större tullskydd undan för undan i
oändlighet.

Då jag således icke tror, att man befrämjar industrien pa det
af motionären föreslagna sättet, utan anser att detta endast kan ske
derigenom, att fabrikerna nödgas tillverka goda varor, så att industrien
kommer på sunda fotter och kan gå framåt, så ber jag, herr
talman, att få yrka afslag å utskottets förevarande hemställan.

Herr Kinnman instämde häruti.

Herr Trapp: Herr talman, mine herrar! Det har här framstälts
en massa anmärkningar dels mot min motion, dels mot utskottets
motivering för bifall till densamma, men alla dessa anmärkningar
stödja sig på sådana intyg, som förut varit sedda i broschyrform
eller dylikt, och det har sagts, att dessa intyg skulle vara de enda
saliggörande och de enda säkra. Jag har verkligen icke brytt mig
om att offentliggöra några motattester, emedan hvar och en borde
veta, huru lätt det är att skaffa sig dylika. Om en importfirma här
ser sina intressen i hög grad hotade, är det naturligt, att den använder
all den magt den har för att dels sjelf, dels genom sina
agenter hos sina kunder skaffa sådana intyga och då man vidare vet,
huru lätt vi svenskar hafva för att skrifva på våra namn — i synner -

N:0 23.

Onsdagen den 17 April.

het när det icke gäller borgen — är det klart, att det icke är svårt
att få i hop nästan huru många namn som helst. Då jag emellertid
märkte, att detta började bli för galet, har jag icke velat säga nej,
när man skrifvit till mig och frågat, om jag ville hafva intyg.

Här har talats om den årliga förbrukning af gummivaror, som
eger rum vid råsockerfabrikerna. Utskottet säger, att det fått sig
meddeladt, att denna förbrukning skulle i medeltal uppgå till omkring
3,000 kronor. Jag vill emellertid här läsa upp ett intyg från Hököpings
sockerfabriksaktiebolag, der det heter:

»Förestående aktiebolags kostnader för inköp af gummivaror
till tekniskt behof hafva under nedanstående år varit: för år 1898
kronor 4,368,ui; för år 1899 kronor 1,564,81; för år 1900 kronor
2,400,09; summa kronor 8,333,41, eller i medeltal kronor 2,777,so.»
Som herrarne finna, är denna summa mindre än den, som utskottet
uppgifvit. Vidare har jag ett intyg från Svedala sockerfabriksaktiebolag
af följande innehåll: »Att vi under tiden från 1 maj 1897 till
och med 30 april 1900 inköpt gummivaror för ett belopp af kronor
7,701,oi intygas» etc. I medeltal för år blir detta 2,900 kronor,
alltså äfven det mindre än utskottets siffra. Jag skulle kunna anföra
flera sådana intyg, men jag förmodar, att det icke intresserar
herrarne att höra dem.

Vidare har man här sagt, att man icke kan åstadkomma så
goda tekniska gummivaror här i Sverige som i utlandet. Jag förstår
dock icke, hvarför vi skulle vara så underlägsna i det afseendet.
Man har talat om att utländingarna skulle sitta inne med hemligheter
och ytterligt fina finesser i fråga om tillverkningen, hvilka endast
ett fåtal af de tekniska ledarne i utlandet kände till och som ingen
annan kunde få del af. En talare sade nyss, att det beror på slumpen,
om man kommer in på rätta spåret, men jag vill säga, att slumpen
kan väl vara lika gynsam här som i Tyskland, om det nu skall
bero på slumpen, hvilket det faktiskt icke gör. Då det i utlandet
finnes många dylika fabriker för tillverkning af gummivaror, har der
hunnit utbilda sig en massa teknici på detta område, och flere af
dessa teknici hafva våra svenska fabriker vetat att förvärfva sig.
Resultaten deraf kunna herrarne se i sammanbindningsbanan, der
en liten utställning af gummivaror finnes anordnad, och jag trotsar
någon påstå, att icke dessa varor kunna upptaga konkurrensen med
hvilka fabrikat som helst. Det är alltså icke skäl, att vi tappa
modet så fort, ty vi kunna nog åstadkomma åtskilligt i den här
vägen vi också, om vi blott sätta den sidan till. Det är för öfrigt
icke ovanligt, att, då man sitter som »beati possidentes», man icke
vill släppa in någon annan. Jag vill i detta sammanhang omtala
något, som jag just nu kom att tänka på. När i Helsingborg tanken
på att anlägga en hvitbetssockerfabrik först kom fram, fick man se
långa artiklar i tidningarna, der det stod, att man för all del icke
skulle anlägga någon sådan fabrik, emedan det icke kunde växa
några betor norr om Landskrona. Men det växte dock sådana der,
och inte bara der, utan äfven långt norr om Hallandsås odlar man
med fördel betor. Jag tror derför icke, att man får fästa sig vid

Angående ändring
af tulltaxan
i f råga
om arbetad
kautschuk
m. m.
(Forts.)

N:0 23.

Angående ändring
af tulltaxan
i fråga
om arbetad
kautschuk
m. m.
(Forts.)

Onsdagen den 17 April.

dylika invändningar, som den jag nu vidrört. Och för resten, om
man vill höra något intyg om de svenska fabrikatens godhet, så vill
jag endast be att få anföra följande. Först ha vi detta: »Härmed
intygas, att vi under de senaste åren köpt gummivaror, särskildt
gummiremmar, af svensk tillverkning, och ha vi funnit desamma
vara af utmärkt beskaffenhet och fullt motsvarande utländskt fabrikat.
Ehuru det svenska fabrikatet i allmänhet stält sig dyrare än
utländskt, ha vi dock på grund af dess goda beskaffenhet ofta köpt
det svenska.» Jag vill påpeka, att detta intyg är undertecknadt
af Kopparbergs bergslags aktiebolag samt Skutskärs cellulosafabrik,
hvilka två namn jag tror tala för sig. Vidare är här ett intyg från
Svedala sockerfabriksaktiebolag: »Härmed intyga vi gerna, att vi
under de senaste tvenne åren användt packningar af gummi (för
ånga, vatten och saft) och slangar af gummi (för ånga och vatten)
af uteslutande svenskt fabrikat och funnit dessa varor fullt motsvara
de utländska.» Trelleborgs sockerfabriksaktiebolag skrifver: »Att
vi under de senare åren användt gummivaror af svensk tillverkning,
såväl vid Trelleborgs som Hököpinge sockerfabriker och i allmänhet
funnit dem fullt jemgoda med sådana af utländsk tillverkning, få
vi härmed på begäran intyga.» Vidare har Karlskrona—Vexiö jernvägsaktiebolag
i afgifvet intyg förklarat, att det funnit de gummislangar
af svensk tillverkning, som användts å nämnda jernväg i
och för värmeledningen å bantågen, vara lika göda och uthålliga
som de bästa der förut använda utländska. Detta i fråga om svenska
fabrikatens godhet.

Då det talats om den stora skada, detta tullskydd skulle komma
att förorsaka den svenska industrien, ber jag att bland den stora
mängd intyg, som visa motsatsen, få anföra följande två. I det ena
heter det : »Vi kunna med erkännande af att denna inhemska fabrikation,
såsom andra industrigrenar, bör ega tullskydd, samt med förklaring,
att vi funnit nuvarande tullbestämmelser för kautschukvaror
samt i synnerhet deras tillämpning synnerligen olämpliga, icke annat
än förklara, att vi finna de föreslagna ändringarna väl grundade.
Förbrukningen af gummivaror är också för de särskilda fabrikerna
allenast af så ringa mängd, att vi äro förvissade, att de föreslagna
tullsatserna å dessa artiklar lika litet som den å t. ex. maskiner
skall utöfva någon skadlig inverkan å industrien i öfrigt. Fördelen
att kunna köpa af fabrikanten på nära håll och möjligheten att
kontrollera varan uppväger fullständigt fördelarne af ett något lägre
pris från utlandet. Halmstad den 13 april 1901. Skandinaviska
Jute-Spinneri & Väfveri A. B.; Aktie-Bolaget Halmstads Hatt- &
Filtfabrik; Wallbergs Fabriks Aktiebolag; Th. Scliéle, Skeppsredare.»
I det andra intyget heter det: »Uppmärksamgjorda på den motion,
som väckts i Riksdagen angående förändrade tullsatser å kautschukvaror
för tekniskt bruk, kunna vi, med erkännande af att denna
inhemska fabrikation, såsom andra industrigrenar, bör ega tullskydd,
samt med förklaring, att vi fumiit nuvarande tullbestämmelser för
kautschukvaror samt i synnerhet dessas tillämpning synnerligen

N:o 23.

Onsdagen den 17 April.

olämpliga, icke annat än förklara, att vi finna de utaf .Riksdagens
bevillningsutskott tillstyrkta ändringarne väl grundade. Förbrukningen
af gummivaror är också för de särskilda fabrikerna för sig
allenast så ringa, att vi äro förvissade, att de föreslagna tullsatserna
å dessa artiklar, lika litet som den å t. ex. maskiner, skall utöfva
någon skadlig inverkan å industrien i öfrigt, äfvensom att det möjligen
något höjda priset å kautschukvaror skall fullt motvägas af
ökad trygghet att erhålla goda varor från närbelägna svenska fabriker,
hvilka måste för fortsatt afsättning vara måna om att alltid fullgöra
sina leveranser reelt. Malmö den 15 april 1901. Wilh. Soneson
& C:o; Wahlén & Blocks filial, Malmö; Rederiaktiebolaget Sigurd;
Rederiaktiebolagen Gottfrid och Eol; Skånska Cement-Aktiebolaget
och För Malmö Bryggeriaktiebolag L. Faxe.»

Det har varnats mot denna tull, derför att svenska fabriker skulle
kunna uppkomma, som för sina fabrikat komme att använda s. k.
regenereradt gummi, konstgummi. Den, som skrifvit det, chefen för
importfirman Kuntze & C:o, borde veta och vet nog också, att öfvervägande
delen af de tekniska gummivaror, som föras hit från Tyskland.
äro tillverkade delvis af gummisurrogat eller med andra ord
konstgummi. Det är lättare för tyskarne att använda ett sådant
gummi än för oss, derför att råmaterialet till detsamma får tullfritt
införas till Tyskland, medan det hos oss drager en tull af 15 procent
af värdet. Det förtullas nemligen såsom kemisk-tekniska preparater.
Men jag ber få betona, att en stor del af de gummivaror, som hit
införas, äro tillsatta med s. k. konstgummi. Jag vet särskildt en
tysk fabrikant, som alldeles öppet erkänner: »Gummi aus Gummi zu
machen, das ist kein Kunst-stiick, åker Gummi diné Gummi zu
machen, das ist eine Kunst.» Och denna konst kunna de.

Så har det talats om att man icke bör åsätta denna tull derför,
att vi omöjligen kunna åstadkomma alla specialtillverkningar. Men,
mine herrar, i hvilken bransch finnas ej specialtillverkningar? Sådana
finnas i alla. Hvarför skulle ej vi kunna och böra egna oss åt denna
nya industri, derför att det finnes en eller annan specialtillverkning,
som vi till en början ej mägta utföra? Och om någon särskild blifvit
liebhaber på en gummivara i Skottland eller en rem i England, så
låt honom taga dessa varor derifrån. Icke kommer det att verka
ruinerande på den svenska industrien, om några sådana småsaker
tagas utifrån.

Så har man sagt, att det pålag, som denna enligt min tanke så
oskyldiga tullsats skulle medföra, vore så stort och kräfvande för
industrien. Det talas om att vi stå inför det ögonblick, då stora
pålagor skola läggas på svenska folket. Men på hvilket sätt kunna
vi bereda oss att bära dessa pålagor? Jo, genom att gynna industrien,
som skapar arbete och kapital. Om vi lägga armarne i kors och
säga: här får ingenting göras, då blifvor det naturligtvis svårt för
oss att kunna bära de ökade bördorna. Ty det är dock industrien,
som slutligen kommer att få bära dem.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Angående ändring
af tull«
taxan i fråga
om arbetad
kautschuk
m. m.
(Forts)

N:0 23.

Angående ändring
af tulltaxan
i fråga
om arbetad
kautschuk
m. m.
(Forts.)

Onsdagen den 17 April.

Herr Meyer: Efter hvad som redan blifvit mot den ärade
motionären anfördt, återstår för mig icke mycket att säga.

Jag tror, att vi litet hvar kommit under fund med, att man icke
bör fästa allt för stor vigt vid de attester och siffror, som här blifvit
andragna, emedan, såsom vi hört, de strida mot hvarandra.

Motionären påpekar i sin motion, att gummifabrikationen här i
landet nästan utslutande sysselsätter sig med tillverkning af en enda
artikel, gummigaloscher, samt att omsättningen af s. k. tekniska
gummivaror är ytterst ringa. Ja, det kan man lugnt påstå, att här
i landet för närvarande icke finnes någon annan gummiindustri än
galoschindustrien. Det är således icke fråga om upphjelpande! af
en redan befintlig industri, utan om att söka få till stånd en så godt
som ny industri, nemligen en industri af tekniska gummifabrikat.

Nu är det mycket svårt för en icke fackman att bedöma, huru
det rätteligen förhåller sig med de olika gummisorterna. Det finnes
en mångfald olika sorter rågummi. För utskottet har uppgifvits, att
det skulle finnas ända till omkring 150 olika slag. Dessa särskilda
gummisorter ha sins emellan så olika egenskaper, att vid förädlingen till
kautschuk hvar och en måste behandlas på sitt särskilda sätt. Men
för att få reda på det lämpligaste, måste man experimentera, och
dessa experiment kosta penningar. I en broschyr har uppgifvits,
att kostnaden för dessa experiment skulle vid vissa _ fabriker hafva
uppgått till mellan tre å fyra hundra tusen kronor. Är detta rigtigt,
då framgår häraf, att vi i vårt land icke kunna tänka på att etablera
en industri, som, redan innan fabrikationen påbörjas, kräfver så
oerhördt stora kostnader.

Vidare är det ett obestridligt faktum, att gummifabrikationen
nästan uteslutande sysselsätter sig med specialiteter. Det är en
mängd olika artiklar, som tillverkas. Men nu vet hvarje industriidkare,
att en industri, på så sätt beskaffad, måste för att bära sig
drifvas antingen i en mycket stor fabrik eller i en massa småfabriker,
af b vilka hvar och en har sin specialitet. När man då besinnar,
hvilka stora omkostnader en sådan fabrikation kräfver, vill jag fråga,
om man verkligen kan påstå, att det finnes förutsättning för att här
i landet en dylik industri skall kunna uppblomstra och blifva till nytta.
Lemna vi den skydd, kan det komma att gå här som i Tyskland,
att, jemte den störa industrien med sina utmärkta produkter det
äfven uppstår en dylik industri, som lemnar dåliga produkter. Men
sändas dessa dåliga varor ut i marknaden, och industrien genom det
billiga priset lockas att använda dem, kan, såsom också påpekats,
detta komma att förorsaka verkliga vådor. Om man t. ex. tänker
sig, att en packning på en ångbåtsventil kommer i olag, kan ju
detta medföra ganska betänkliga följder. Derjemte gör man vid
förbrukningen af dessa billigare gummivaror äfven en direkt förlust
derigenom, att de snart slitas ut.

Ett annat skäl för att icke åsätta denna tull ligger deri, att,
sedan man lyckats öfvervinna svårigheterna med råvaran, kautschuken
skall behandlas på olika sätt allt efter som den skall användas för
olika ändamål. Och huru skickliga våra teknici här i landet än äro

N:0 23.

Onsdagen den 17 April.

ha de, för att kunna verkställa de erforderliga experimenten, hvarken
specialkunskap eller erfarenhet och än mindre penningar.

Jag anhåller, herr talman, att få yrka afslag såväl å utskottets
hemställan som å motionen.

Häruti instämde herrar Bromée i Billsta, Eriksson i Elgered och
Lundström.

Herr Kempe: Jag har begärt ordet i anledning af ett yttrande
af en talare på geflebänken.

Omedelbart efter det denna motion framkommit utsändes till
olika delar af landet en massa cirkulär i ändamål att insamla protester
mot ett bifall till densamma. Ordalagen i motionen gåfvo
äfven anledning till att idkare af den elektriska industrien anslöto
sig till undertecknarne af protesten. Sedan detta skett, har emellertid
utskottet i sitt nu framlagda förslag från tullbeläggning undantagit
den vara, som hufvudsakligen förbrukas af den elektriska
industrien, och hvilken vara icke tillverkas i Sverige. Denna varas
tullbeläggning kunde dessa industriidkare naturligtvis icke anse annat
än såsom orimlig. Men med öfriga tullar, åsätta varor, hvilka
användas vid den elektriska industrien, få de naturligtvis finna sig.

Jag har såsom representant för vår största elektriska industriort,
efter inhemtade upplysningar, ansett mig böra meddela detta.

Herr Hallin: Ursprungligen tänkte jag icke uppträda i denna
fråga, då jag är disponent för en gummifabrik och således kan anses
vara jäfvig, men jag vill dock nu göra det i anledning af de broschyrer,
som här utkommit och alltför svårt angripa den svenska industrien.

Det heter visserligen, att de

aro

tillkomna för att skydda stor -

industrien, men jag tycker att man allt för mycket spårar det egna
intresset.

I förra veckan vände jag mig genom sekreteraren till talmannen
för att få tillåtelse att i »sammanbindningsbanan» utställa tekniska
gummiartiklar. Jag har begagnat mig af den sålunda erhållna tilllåtelsen
för att visa, att man nog i Sverige kan åstadkomma sådana
varor. Om man nemligen finge tro de uppgifter, som lemnats i dessa
broschyrer, skulle icke alls tekniska gummivaror kunna tillverkas i
vårt land, åtminstone ej specialartiklar.

Herr Trapp har i sin motion påpekat, att för tillverkningen af
gummivaror fordras en del saker, som kräfva tull. Detta bestrides
delvis af en af broschyrförfattarne, som bland annat säger, att
oljor — hvilka ha stor användning vid tillverkningen af gummivaror
— äfvensom krita äro befriade från tull. Detta är egendomligt,
ty då han sjelf är fabrikant af gummivaror, borde han
veta, att för denna fabrikation icke kan användas annat än slammad
krita, och den drager i tull 1 krona pr 100 kilogram, motsvarande
Va af varans pris i Danmark. Dessutom användes vid gummitillverkningen
en mängd andra saker, såsom terpentin-, rof- och linolja,
som alla draga en tull af 7 öre pr kilogram, vidare nitrobenzol, som

Angående ändring
af tulltaxan
i fråga
om arbetad
kautschuk
m. in.
(Forts.)

N:o 23.

Angående ändring
af tulltaxan
i fråga
om arbetad
kautschuk
m. m.
(Forts.)

Onsdagen den 17 April.

drager en tull af 10 öre pr kilogram, kimrök, som drager en tull af
5 öre pr kilogram, samt blyhvitt med samma tullsats.

Vidare invändes det, att gummiindustrien skulle lida stor brist
på kemisk-tekniska ledare. Deri är jag ense med broschyrförfattaren.
Det är verkligen ganska svårt att finna personer, Indika på samma
gång äro kompetenta och villiga att egna sig åt denna industrigren.
Jag vågar dock påstå, att det är lika lätt för svenska som tyska
fabrikanter att finna dem, ty det är endast en kostnadsfråga. Frågan
är, hvem som vill betala tillräckligt för att få dem: der är det skon
klämmer. Visserligen anger broschyrförfattaren blygsamt nog en summa
af 100,000 kronor, men jag tror nog de låta pruta med sig. De gå
nog in på billigare vilkor.

Vidare säges det, att den svenska industrien icke skulle kunna
inlåta sig på experimentering, derför att kostnaderna för anställandet
af experiment äro så stora, att det skulle gå löst på en 3 å 4 hundra
tusen kronor. Jag vill då påpeka, att vid anställandet af försök
använder man på sin höjd 5—10 kilogram. Men låt oss liksom
brochyrförfattaren räkna med höga siffror och taga profsatser på
ända till 100 kilogram — det är så mycket, att man svårligen kan
röra sig dermed, åtminstone icke utan hjelp af en massa folk. Om
vi räkna, att priset på profsatsen blir 9 kronor pr kilogram, komma
vi upp till en kostnad af 900 kronor. Det är dock långt derifrån
och till 3 å 4 hundra tusen kronor. Det vore naturligtvis vanvettigt
af en fabrik att göra sådana försök och slösa bort så mycket
pengar, innan den började med sjelfva fabrikationen. Broschyrförfattaren
påstår, att de tyska arbetsledarne stanna qvar på sin plats
till döddagar, men om de kastade bort 400,000 kronor för en fabrik
på experiment, undrar jag just, om de skulle få sitta qvar .till
döddagar.

Dessutom vill jag påpeka, att hvarje år inkomma på gummimarknaden
en 5—6 nya olika sorters gummi, med hvilka hvarje
gummifabrikant måste anställa försök. Tro herrarne att de tyska
industriidkame äro så slösaktiga, att de kasta bort så mycket pengar
på dylika dyrbara experiment? För resten skulle det i sista hand
drabba konsumenterna sjelfva.

Jag kan — utan att yppa någon yrkeshemlighet — tala om
huru det egentligen tillgår vid dessa experiment. Vanligtvis användes
en gummisort ensamt, stundom flera, Vid tillverkningen af tekniska
gummiartiklar måste man först veta, hvartill varan skall användas.
Man måste taga hänsyn till om den skall motstå stark köld, om
den skall motstå oljor, om den skall motstå syror, eller om den skall
motstå högt tryck. Först derefter väljer man de gummisorter, som
fordras, och tillsätter man de kemikalier, som äro behöfliga för att
slutligen få den rigtiga vulkanisationen. Det förekommer många
olika sorters gummi, såsom Mozambique, Madagascar, etc. Sedan
man tillsatt gummit med kemikalier, bearbetas först blandningen för
att sedan undergå vulkanisation. Då varan är vulkaniserad, tager
man några få prof och ser då genast, om vulkanisationen är rigtig
eller ej. Om den ej är rigtig, får man göra om proceduren, men

Onsdagen den 17 April.

N:0 23.

(Forts.)

man behöfver ei experimentera bort så många hundra tusentals kronor Angåenda än bom

det Uppglfvits. , . taxan i fråga

Rörande de gummisorter, man vill använda, skulle man ju nu om arfjetad
vara frestad att tro, att om man känner en gummisort och vet, kautschuk
hvilka kemikalier och huru många kilogram af dem man behöfver
använda till densamma, så skulle man ieAvC mer behöfva anställa
några nya experiment dervidlag. Förhållandet är emellertid det, att
karakteren hos gummi är så ofantligt olika, att äfven om man känner
till en sort och använder den, men efter b månader får in en ny
sändning af råvaran, så måste man genast anställa försök med den,
innan man kan fortsätta fabrikationen.

Det har påståtts, att den svenska gummiindustrien icke kan
göra några specialvaror. Deremot vill jag på det bestämdaste
protestera. Jag vet särskilt en fabrik här i Sverige, som tillverkar
pumpar och sprutor, hvilka äro väl kända af större delen af landtmannapartiets
medlemmar; jag menar Bruzaholms bruk. Detta har
skickat ut ett cirkulär, deri den svenska gummiindustrien prisas
såsom en af de allra bästa. Det heter nemligen i cirkuläret:

»Då gummiringarna erhållas från en af Sverges större gummifabriker,
kunna vi garantera, att de alltid äro af samma goda qvalitet,
och är det endast gummi, som är uppblandadt med främmande ämnen
för att derigenom5'' få större tyngd, som hårdnar och förlorar sin
elasticitet.

Om emellertid någon af en eller annan anledning skulle hysa
misstro till våra gummirings ventiler, kunna dessa sprutor erhållas
med våra utmärkta, välkända metallventiler.

Våra patenterade, i flera år pröfvade, med 2 guldmedaljer prisbelönade
gummiring sventiler å säten af brons äro dock bäst.»

Jag känner mig ganska smickrad af detta omdöme, ty det är
jag sjelf, som tillverkar dessa ventiler.

Dessutom har det påståtts, att de svenska gummifabrikerna icke
skulle kunna tillverka valsar. Jo, det kunna de visst! Dervid är
att märka, att de fabriker, som skola ha valsarnc, måste uppgifva,
under hvilket tryck de skola arbeta, hvartill de skola användas, mot
hvilka andra valsar de skola arbeta o. s. v. Vi hafva sedan flera
år tillbaka gjort sådana och nu redan kommit upp till en tillverkning
af öfver 100 stycken. Jag anser mig ega rätt att uppläsa några
intyg från firmor som använda våra valsar, då dessa firmor tillåtit
mig offentliggöra intygen i mina cirkulär. Katrinefors aktiebolag
skrifver: »På begäran intygas med nöje, att de af Eder till oss
levererade valsöfverdragen varit till vår fulla belåtenhet under den
tid vi haft tillfälle att pröfva desamma.» Klippans pappersbruk skrifver:

»I svar å ärade skrifvelsen den 23 dennes få meddela, att de båda
pressvalsar, vi hos Eder fått öfverkladda med gummi, hittills arbetat
fullt tillfredsställande. Vi hafva ingenting emot,,,att detta vårt meddelande
offentliggöres.»

Men vi göra icke allenast valsar för pappersbruk, utan äfven
för andra industriella verk. Så skrifver t. ex. Brucks fabriks aktiebolag
i Norrköping; »Till svar'' å v. af den 23 dennes fa meddela,

N:o 23. 26 Onsdagen den 17 April.

Angående än- att vi äro mycket nöjda med de valsar vi fått från Eder hvad
taxan i fråga (ivaj''1<''11 beträffar» etc. Mölnlycke manufaktur-aktiebolag i Göteborg
om arbetad skrifver: »På begäran intygas, att den pressvals med gummibeläggning,
kautsdmk vi för några månader sedan erhöllo från Skandinaviska GummiaktieIF
,)olag(''l:'' Viwkafors. utfallit till vår fulla belåtenhet och beträffande

saväl utförande som material visat sig fullt jemförlig med dylika
valsar, vi hafva af utländskt fabrikat.» Appreteringsaktiebolaget
Norden skrifver: »Med anledning af Eder förfrågan, huru den af
Eder i mars månad detta år [1899] levererade gummivalsen utfallit,
få meddela, att densamma utfallit till vår fulla belåtenhet, och,
åtminstone hvad vi hittills erfarit, fullt jemförlig med dem. vi förut
från utlandet bekommit.»

Jag vill slutligen påpeka, att aktiebolaget Kuntze & C:o nyligen
skickat ut ett cirkulär, hvari det söker visa, hur stor tullförhöjningen
i procent efter bevillningsutskottets förslag skulle bli utöfver nu
gällande tullsats. Det är klart, att detta bolag dermed utgår från
att de varor det använder äro ytterst billiga. Skulle jag återigen
räkna ut det, komme jag att utgå från de allra högsta prisen för
att få en låg procent. Derför anser jag, att herrarne ej böra taga
hänsyn till efter hvilken procent vare sig Kuntze & C:o eller jagskulle
räkna. Utan herrarne böra uteslutande taga hänsyn till hvad
statistiken säger, och den visar, att år 1899 importerades arbetad
kautschuk till ett värde af 226,287 kronor. Som vigten deraf var
50,286 kilogram, ger det ett medelvärde af 4,öu kronor pr kilogram.
Detta ha Kuntze & C:o i sitt cirkulär upptagit till l,so kronor pr
kilo, hvilket skulle göra en tullförhöjning af 38 1 3 procent, då den
deremot i sjelfva verket endast skulle blifva 13 1/3 procent. Om
förhållandet vore så som Kuntze & C:o angifva i sitt cirkulär, måtte
de tjena grafva pengar på sina varor, då deras priskurant upptager
motsvarande kautschuksort till ett pris af kronor 1: so — 7: —
pr kilo.

Nästa sort kostar enligt statistiken 5,so kronor pr kilo. I cirkuläret
ha Kuntze & C:o upptagit den till kronor 1: so. För pressvalsar
beräkna Kuntze & C:o, att tullförhöjningen skall utgöra icke mindre
än ända till 400 procent. Under nuvarande förhållanden draga pressvalsar
en tull af 10 procent af värdet. Om de sedermera utskickas
för att omläggas, är det naturligt, att fabrikanten får restitution på
jernet och således endast betalar för kautschuken. Om vi t. ex.
tänka oss en vals af 2,5 meters längd, 350 millimeters diameter och
en gummibeläggning af 15 millimeters tjocklek, så är vigten å gummit
ungefär 91 kilo och priset derå 10 kronor pr kilo — skall det vara
prima qvalitet är priset 12 kronor pr kilo. Då tullen är 1,20 krona
pr kilo, utgör den 10 procent eller precis samma tull, som nu utgår
å valsar. Således skulle ingen tullförhöjning å valsar inträda, om
vi antaga utskottets hemställan. Jag ber att få yrka bifall till
densamma.

Herr Jansson i Krakerud: Sedan jag begärde ordet har såväl
motionären som den siste ärade talaren anfört så starka skäl

N:o 23.

Onsdagen den 17 April.

för afslag å motionen, att jag ej anser det nödvändigt att tillägga Angående ännågot
mera, Jag skall för den skull endast be att få konstatera “/fråga
dessa skäl. om arbetad

Jag vill då först påpeka, att motionären dels läste upp ett kautschuk
intyg af innehåll, att vår svenska kautschukindustri kan konkurrera ''»• ''«•
med hvilken utländsk sådan industri som helst och dels ett annat ( orts *
af innehåll, att våra gummifabriker tillverka fullt ut lika goda varor
som de utländska och ändå sälja dem billigare. Ungefär liknande
intyg androg den siste ärade talaren. Jag frågar då: hvad skall
denna tull tjena till? Jag kan icke begripa det.

En ärad ledamot af bevillningsutskottet har behagat anföra
några siffror, som han påstod att bevillningsutskottet lemnat. Ehuru
jag i mitt första anförande påpekade, att så icke var förhållandet,
skall jag be att ännu en gång få betona, att bevillningsutskottet
icke står för dessa siffror. Utskottet har icke anfört något namn
på den person, som lemnat dem. Man kan derför icke taga någon
hänsyn till dem. Men om man, såsom motionären och denne talare
gjort, tager hänsyn till dem, hvad blifver då resultatet? Jo, dessa
siffror äro maximisiffror och reducera sig till en summa af 7,025
kronor. Jag hemställer, huruvida en sådan summa kan blifva till
någon nytta för kautschukfabrikerna, äfven om de skulle få sälja
allting. Den betyder väl icke mycket.

Skall man anföra skäl för att en industri behof ver hjelp, då
bör man lemna uppgifter, som bevisa, att den är så i nedgående,
att den icke kan existera utan skydd. Hvarken i motionen eller.i
utskottets betänkande finnes emellertid omnämndt, att dessa gummifabriker
befinna sig i sådan svår belägenhet, att staten skulle
behöfva träda emellan genom att pålägga skyddstullar på gummivaror.

Vidare ber jag att få fästa uppmärksamheten derpå, att de
fabriker, som finnas, tillkommit under de nu befintliga tullförhållandena
och att de uppblomstrat på basis af den tullagstiftning, som
nu förefinnes, samt att de ingalunda befinna sig i den ställning, att •
de behöfva någon hjelp från statens sida. Derför kan jag icke finna
något skäl, hvarför man skall envisas att fördyra varan med så
oerhörda belopp som de här ifrågasatta.

Jag tror emellertid icke, att det är behöfligt att här i kammaren
vidare resonera i denna fråga, ty jag är viss derom, att en
hvar af kammarens ledamöter redan bildat sig en öfvertygelse i
frågan. Jag vill derför endast yrka afslag å såväl utskottets hemställan
som motionen.

Herr K. G. Karlsson i Göteborg: Herr talman! Mine herrar!

Då det är fråga om åsättandet af en industritull, gäller väl i första
hand äfven för dom, som äro anhängare af tullskydd för industrien,
att tillse, att tullen icke anordnas så, att den hjelper några få, men
i stället skadar ett större flertal. De siffror, som här hafva från
olika håll anförts, äro, synes mig, alla af don beskaffenhet, att, man
har rätt att ställa sig synnerligen tveksam gent emot dem. Å andra

N o 23

Angående lindring
af tulltaxan
i fråga
om arbetad
kautschuk
m. m.
(Forts.)

Onsdagen den 17 April.

sidan tror jag, att här föreligga fakta, som en hvar kan bedöma
äfven utan att göra anspråk på att vara fackman. Här är fråga
om att skydda endast några få fabriker, på samma gång man
mycket väl vet, att man ålägger större delen af fabriksindustrien
äfvensom rederirörelsen in. fl. näringar icke så oansenliga bördor.

I hurudan ställning befinner sig vidare den industri, som det är
fråga om att skydda? År den i en betryckt ställning, går den icke
med förtjenst, lida de, som drifva densamma, förluster eller äro de
färdiga att upphöra med densamma, så att deras arbetare skulle
blifva utan arbete? Det är alls icke fråga om något sådant, utan
tvärtom hafva de, som drifva densamma, sin goda vinst. Talaren
här bakom mig, herr Hallin, framhöll med ganska stor segerglädje,
huru dessa fabriker tränga sig igenom, och ser man på statistiken,
finner man, att dessa fabriker i genomsnitt hafva haft en vinst af
17 procent^ såsom en talare på stockholmsbänken upplyste. Huru
vill man då finna någon orsak att pålägga denna tull, som, enligt
hvad en hvar kan inse, alldeles gifvet skulle skada eller åtminstone
betunga den öfriga industrien? Det säges, att vi skulle kunna åstadkomma
bättre tillverkning, om vi finge denna tull. Ja, att hvar och
en vill hafva så mycket han kan få, är ju ingenting att förvåna sig
öfver. Jag vill emellertid ytterligare betona den synpunkt, som
framhölls af herr Nyström, då det helt säkert var många, som ej
fullständigt hörde hans yttrande. Han anmärkte, att, om gummiindustriens
utöfvare ville utveckla sin industri, de kunde använda en
del af sina utdelningar a rörelsen till anställande af nödiga experiment,
och att de dertill icke behöfde något understöd från statens
sida.

Motionären yttrade, att man icke borde förlora modet, utan
träget arbeta vidare. Ja, jag vill för min del också uppmuntra
gummifabrikanterna att icke förlora modet, och de hafva sannerligen
icke heller något skäl att gorå det, då de hafva så god förtjenst
på sin näring. Han yttrade vidare, att, då landet nu står i begrepp
att ataga sig sa stora bördor, industrien behöfde uppmuntras.
Äfven häri instämmer jag med honom, och just derför vill jag varna
för att ålägga industrien större bördor än den redan har, blott till förmån
för en enda industrigren. Motionären förvånade sig deröfver,
att från Tysklands gummifabrikanter gjorts en officiel framställning
1 saken till den tyska regeringen, att den skulle träda emellan till
föiman för den tyska industrien. Detta är emellertid alldeles ingenting
att undra öfver. Vi veta ju, att i fråga om stenindustrien liknande
framställning gjorts från Sverige, då det var fråga om att
mota en mot denna industri rigtad tullåtgärd, som var påtänkt i
Tyskland. Detta är således endast en helt naturlig åtgärd.

Det är också egendomligt att höra det starka talet om egoistiska
intressen, som föres af dem, som begära denna tullsats. Jag
vill nu icke^ precis slunga tillbaka dessa yttranden, men har dock
velat framhålla, att tillvägagåendet är ganska egendomligt och
något djerft.

Herr Hallin nämnde vidare något om firman Kuntze & C:os priser.

N:o 23.

Onsdagen den 17 April.

Detta tycker jag nu är en privat sak af den natur, att man knåppast
vidare borde ingå på densamma. Han nämnde emellertid, att a{jr\ga
firman icke förde gummivaror af ett visst slag till lägre pris än 4 mn arbetad
kronor per kilogram. Det skulle emellertid vara intressant att veta, kautschuk
om icke rabatt beviljas på dessa priser, ty de priser, som finnas
angifna i en priskurant, äro icke mycket att råtta sig efter. Jag
vill gent emot detta vidare åberopa talaren på stockholmsbänken,
som upplyste, att han i firman Kuntze & eros böcker sett, att dessa
varor debiterats till ett pris af 1 krona 80 öre per kilogram. Alltså
måste väl i allt fall firman äfven hafva billigare varor än motionären
uppgaf. Om importfirmorna för öfrigt hålla priserna så höga,
så borde "det väl vara lättare för gummifabrikerna att konkurrera
med dem, och jag tycker derför, att gummifabrikanterna borde vara
tacksamma, att priserna hållas uppe.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till reservanternas förslag
och afslag å utskottets hemställan.

Häruti instämde herrar Göthberg, Jansson i Edsbäcken och Hultkrantz.

Herr Petri: Blott ett par ord till bemötande af herr Jansson
i Krakerud. Han sade, att jag skulle hafva yttrat, att utskottet
skulle hafva såsom sina anfört de siffror, om hvilka här är fråga.

Det har jag alldeles icke sagt. Det framgår ju tydligt af utskottets
utlåtande, att dessa siffror blifvit utskottet meddelade, och
hvad jag sade var endast, att dessa siffror voro lika tillförlitliga
som de, hvilka meddelats från annat håll.

Medan jag har ordet, kan jag icke underlåta att bemöta samme
talares yttrande, att om man summerar ned de siffror, som i betänkandet
anförts angående värdet af årligen förbrukade gummivaror
vid olika fabriker, man kommer till eu slutsumma af endast
7,025 kronor hvarför han frågade, om det kunde vara skäl att begära
ökade tullsatser för en så liten förbrukning. ° Jag kan icke
tänka, att den ärade talaren är så litet inne i frågan, att detta
verkligen var hans mening. Nog bör han väl inse, att dessa siffror
beteckna värdet af förbrukningen vid en fabrik af hvarje särskildt
slag, och att om man tager alla fabriker inom landet, man kommer
till ett helt annat resultat. Jag har ingenting vidare att tillägga.

Herr Biesért: Herr talman! Jag har blifvit uppkallad^af några
yttranden, som här blifvit fäkta och hvilka gjort, att jag åter mast
taga till ordet för att skydda mig sjelf, på det att det icke på
grund af de yttranden, som herr Hallin fälde, må för kammarens
ledamöter se ut som om jag lemnat origtiga uppgifter. Saken gäller
herr Hallins uppgift om de ifrågavarande gummivalsarne. Jag har
icke förnekat, att do svenska fabrikerna kunna förfärdiga gummivalsar,
utan jag talade endast om ett specielt slag af sådana valsar.

Herr Hallin läste upp en del intyg angående beskaffenheten af sina
gummivalsar, och han har för öfrigt äfven förut talat med mig om

N:o 23.

Onsdagen den 17 April.

Angåer de ändring
af tulltaxan
i fråga
om arbetad
kautschuk
m. m.
(Forts.)

desamma. ^ Da det naturligtvis för mig var af intresse att kunna
bestalla sadana valsar inom landet i stället för att taga dem från
Skottland, har jag vid olika pappersbruk hört mig för, huru försök
med sadana valsar utfallit. En af de firmor, från hvilka herr Hal.
“ "PPfit intyg, har också skrifvit till mig — jag har emellertid
icke tätt bemyndigande att offentliggöra brefvet och kan derför icke
uppgifva firmans namn. Den skrifver emellertid. »För pappersmaskinerna
hafva vi endast beklädt en tvättvals, och denna beklädnad
:iar nivenledes visat sig god. För gröfre pressvalsar hafva vi ännu
icke låtit bekläda vid Svaneholm, då vi fruktat för dess hållbarhet.»
En annan person skrifver, att han icke vågat försöka pressvalsar af
inhemsk fabrikation. Pressvalsar hafva ofta visat sig vara papperstabrikernas
sorgebarn. Jag känner vidare två försök, som gjorts
med svenska pressvalsar. Den ena gick sönder efter helt kort tids
begagnande. Det bruket återgick derefter till skottska valsar. Den
andra hö 1 visserligen, men den krånglade så till pappersfabrikationen,
att den derigenom vallade vida större förluster, än hvad en pressvals
kostar. Herr Hallin kan ha rätt i sitt påstående, att den nu föreslagna
tullen icke skulle verka synnerligen hårdt i fråga om pressvalsar.
Jag har dock kommit till en något högre siffra än han.
Men det beror pa hur tullbeliandlingen eger rum. Skall en vals
som vagel- 1,000 kilogram, tullbehandlas efter hela sin vigt, blir tullen
nog sa dryg.

Jag vidhåller mitt förra yrkande.

Herr Trapp: Herr talman! Jag vill endast med några ord

bemöta herr Jansson i Er åker ud. Han sade, att jag skulle hafva
yttiat, att de svenska fabrikerna skulle vara billigare å sina varor
j11 .i. utländska. Detta är ett fullständigt missförstånd, något sådant
har jag icke sagt. Jag läste upp en del intyg, deri det står,
att de svenska fabrikerna hafva lika goda varor som de utländska.
om de också äro dyrare.

Jag begagnai tillfället att påpeka, att, om tull åsättes dessa
varor, varan icke kommer att fördyras med tullens hela belopp,
utan endast med en del deraf, såsom en hvar väl vet. Likaså få
vi fasthålla något som blifvit bortglömdt under diskussionen —

VI, , an hafva tull på åtskilliga gummiartiklar, utgående dels
®tter i 1kr: 20 öre Per kilogram och dels efter 10 procent af värdet.
Den förhöjning, som skulle ifrågakomma, är således icke nämnvärd
i jemförelse med den nytta, vi genom tullens införande skulle göra
för landets industri och de svenska arbetarne.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Herr Sjö vall: Herr grefve och talman, mine herrar! I en tid
sådan som vår, då industrien skall skyddas med tullar, bör man ju
1 godtgöra sig de för handen varande förhållandena på bästa sätt,
och det vore då obilligt af oss att sätta en industri tillbaka för de
andra, tast hellre bör man väl söka skipa rättvisa i så måtto, att
de alla blifva jemstälda.

Onsdagen den 17 April.

N:o 23.

taxan i fråga
om arbetad
kautschuk
in. m.
(Forts.)

Då denna fråga om tull å gummi var uppe i Riksdagen förra
gången, år 1898 — det gälde då tull & gummidelar till velocipeder uJn //f^(
— yttrade en ärad ledamot af bevillningsutskottet, som i dag
beklagligen icke är bär närvarande, bland annat följande:

»Är det meningen att åsätta tull på gummidelar af nit att befrämja
uppkomsten af en inhemsk industri för tillverkning af gummiartiklar,
så bör man motionera om ändrade tullsatser på kautschuk
eller gummi. På den vägen är det tullskydd för gummifabrikerna
skall vinnas.» Just den vägen är det, som man nu slagit in pa.

Såsom representant för ett samhälle, der en större gummifabrik är
anlagd, anser derför äfven jag mig böra i rättvisans och billighetens
namn taga till orda för att söka gendrifva några af de skäl, som
anförts mot den nu ifrågasatta tullen a kautschuk. _

Man har först och främst klagat öfver att öfriga industrier
skulle bli så förskräckligt lidande genom denna tulls asättande. Ja,
men icke skall väl den ena korpen hacka ut ögonen på den andra,
om jag så får säga, utan do fa väl lof att vara sams, sa att, om
den ena har det bra, han icke derför missunnar äfven den andra

att få det bra. . .

Det har vidare anmärkts, att den nu ifrågavarande industrien
skulle vara för våra små förhållanden olämplig, enär den är särskildt
beroende deraf, att vid densamma kräfvas kemi-tekniska ledare.
hvilkas anställande skulle blifva oss alltför dyrbart. Ja, det
kan väl hända, men det torde väl komma att ga i detta fall sa
som i så många andra, att då man finner, att den utländska varan
icke kan få inträde här i landet, derför att den icke kan i prisbillighet
konkurrera med den, som är skyddad af tullen, följden blir
den, att de stora utländska gummifabrikerna, som hafva kunruga
tekniska ledare, börja fundera på att anlägga fabriker i Sverige,
der de sedan med förtjenst kunna tillgodogöra sig sina hemligheter
i fråga om tillverkningen. Men pa det sättet blir det ju vara egna
arbetare, som få fördel af tullen, och vi kunna da med blida ögon
se utländingarnes fabrikation, då omkostnaderna för densamma komma
vårt land och folk till godo och vi, efter hvad erfarenheten lär,
snart skickliggöras att sjelfva slutligen kunna producera sadana både
qvaliteter och qvantiteter af detta slag, som landet behöfver, något
som jag icke kan finna vara för oss annat än en stor fördel.

Man har vidare sagt, att denna fabrikation redan skulle vara
så utomordentligt vinstgifvande, att den alls intet skydd behöfde,
och för att bevisa detta, har man anfört siffror på den utdelning
som dessa fabriker redan lemnat. Jag far dock med anledning häraf
upplysa, att den fabrik, som arbetar der hemma i Trelleborg och
som tillverkar just tekniska gummiartiklar, hittills städse aibetat
under mycket ogynsamma förhållanden. Att den verkligen kan
tillverka sådana artiklar, hvarom det här är fråga, har adagalagts
såväl genom ett officielt intyg, uppläst här i Riksdagen 1898, som
genom de varuprofver, som då här samtidigt förevisades. Denna
fabrik kan sålunda t. ex. mycket väl tillverka bland annat sadana
slangar, hvarom här varit tal, slangar såväl med som utan spiral,

N:0 23.

Onsdagen den 17 April

tb in qCnaf ‘lull. m®n dm kän icke sälja dem med vinst. Fabriken har trots sin uttaxan
i fråga ^ * Verkning aldrig under sin tillvaro kunnat lemna någon

om arbetad Utdelning och kan det icke heller för närvarande, och dock har den
kautschuk skaffat sig en kemi-tekniker från England, som nu leder tillverk (Forte.

) Tf11 °C^ §s^a^c®mmer ett fabrikat, som enligt förbrukarens utsago
skall vara förträffligt; rederier, jernvägar, sockerbruk och alla, som
som gjort försök med Veloxfabrikens varor, äro enstämmiga i detta
omdöme. Alltså måste man väl inför dessa fakta medgifva, att de
redan befintliga gummifabrikerna väl kunna åstadkomma ett lika
godt fabrikat som de utländska konkurrenterna, men deremot långt
ifrån alla bedrifva en vinstgifvande tillverkning.

Man har här också uppgifvit, att de andra industrier, som begagna.
sig af gummifabrikernas tillverkningar, icke lemnat så stora
utdelningar som dessa fabriker. Detta vågar jag emellertid betvifla.
Lat oss blott tänka pa våra sockerfabriker, skeppsrederier, trämassefabnker
och qvarnar m. fl., skola vi nog nödgas medgifva, att dessa
de sista aren lemnat en vida större utdelning än de gummifabriker
till och med som arbetat under gynsamma omständigheter. Jag kan
således ickte erkänna vederhäftigheten af detta argument heller,
i UU, ^raSas^tta tull har man äfven dristat invända, att

kautschukindustrien icke bör skyddas medelst en skyddstull, derför
att den uteslutande skall söka sitt uppsving derigenom, att den
tillverkar göda varor. Men hur skulle det gå med alla andra industrier,
om vi skulle pa dem tillämpa denna i och för sig mycket
sunda, princip och alltså taga bort alla möjliga skyddstullar? Nej
icke heller detta skål lärer väl hålla stånd.

Man har ock påstått, att genom införande af denna tull förfalskningar
skulle befordras, men motionären har uti sitt för en stund
sedan hållna anförande visat, att så icke är förhållandet. Man tillverkar
visserligen tekniska gummiartiklar af regenereradt gummi,
blandadt med något nativt rågummi, men det har visat sig, att varor
afQ dylikt material icke äro tillverkade här i landet, utan kommit
tran utlandet.

Som ett ytterligare skäl mot asättandet af denna föreslagna tull
nai man sa äfven anfört den omständigheten, att vi icke egentligen
hafva någon annan gummiindustri här i landet än tillverkning af
galoscher. Men det är ju bara prat, och den som vill göra sig be.
behöfver ju endast gå ut i sammanbindningsbanan och se utställningen
der af gummivaror från svensk fabrik, för att finna hur
osannfärdig denna uppgift är.

har man till råga på allt förklarat, att enär dessa
goUm™:tabnker kommit till stånd under de nuvarande tullförhållandena,
sa ta de ock finna sig uti att fortgå med sin verksamhet under
samma tullförhållanden. Ja, det är ett besynnerligt resonnement,
n.lerl ibland säger man så och ibland så, allt efter som det passar
sig. Fjär en fabrik skall anläggas, heter det, att när bara fabriken
kommit till stånd och dess tillverkning blifvit af någon betydenhet,
da-skola vi nog tillse, att den äfven får stöd af ett tullskydd. Har
sa ett betydande kapital i denna förhoppning verkligen nedlagts på

N:o 23.

Onsdagen den 17 April.

-en dylik fabrik och dess varor utsläppts i marknaden och der vunnit
erkännande för godhet och prisbillighet och man då begär infriandet
af de löften, hvaraf den nya industrien framkallats, så får man, såsom
här i dag, höra, att man får reda sig bäst _ man kan; man visste
ju ställningen, då man anlade fabriken o. s. v. Är icke detta meningslöst?
Och vet man under sådana förhållanden, åt hvithet håll man
skall vända sig?

Det är emellertid nog så, att vi allesamman äro ense om den
saken, att det vore väl, om vi här i Sverige kunde tillverka så
mycket, som vi i den här vägen behöfde, så att vi kunde slippa
att taga gummi varor från utlandet. Det är en sats, som jag tycker
har inprentats här alltjemt, att Sverige är för svenskarne. Men
när det nu så skall vara, och då denna industri, som visserligen för
närvarande är liten, dock har stor utsigt att kunna blifva mycket
betydande, såsom ju visas af de siffror öfver importen af kautschuk,
hvilka finnas motionen vidfogade, samt då slutligen Riksdagen beredvilligt
beviljat skydd åt andra näringar, som derom anhållit,
anser jag, att det skulle vara orättvist att neka denna industri det
skydd, som den behöfver genom den nu af utskottet föreslagna tullen.
Af detta skäl, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

Herr Sandwall instämde häruti.

Herr Ivar Månsson: Herr talman, mina herrar! Jag är icke
i samma ställning som den föregående talaren, i det att jag nemligen
icke representerar något samhälle, som har en sådan fabrik
inom sina landamären, men det oaktadt kan jag icke underlåta att
biträda det förslag, som här nu föreligger, då jag anser, att såväl i
motionen som under diskussionen här blifvit anförda starka och goda
skål för detsamma. Det kan väl hända, att, om den föreslagna
tullen åsättes, vi måste betala något mer för dessa varor, men,
mina herrar, samma förhållande eger rum beträffande alla våra tullar,
och jag vet icke någon enda gång, när det varit fråga om åsättande
af en tull, som icke detta skäl framburits. Emellertid har det alltid
efter någon tid visat sig, att varan icke blifvit synnerligen dyrare,
derför att tull å densamma tillkommit, utan derigenom, att konkurrensen
inom landet på det ifrågavarande området utvecklats, har
skilnaden utjemnats, och varan har blifvit nära nog lika billig som
förut.

Jag vill erinra mig, att när vi för några år sedan satte tull å
paraplyer, fans det icke mer än två fabriker här i landet, som
tillverkade paraplyer, och man sade då, att det vore det orimligaste
man kunde tänka sig, om man skulle beskatta hela Sveriges folk, för
att dessa två fabriker skulle få en sådan premie. Tullen gick dock
igenom. Jag vill nu fråga herrarne, om paraplyerna verkligen blifvit
dyrare. Nej, det ha do ej, men vi ha efter min och jag tror do
de allra flestas tanke fått ett bättre fabrikat.

Det, som gjorde att denna tullsats gick igenom var just
Andra Kammarens Vrot. IDOL. N:o %3. 3

Angående änäring
af tulltaxan
i fråga
om arbetad
kautschuk
m. m.

(Forts.)

N:0 23.

Angående ändring
af tulltaxan
i fråga
om arbetad
kautschuk
m. m.
(Forts.)

Onsdagen den 17 April.

tyskames uppträdande i denna sak. Det fördes då ett förskräckligt
väsen i Tyskland för denna tull, och man höll sig der icke ens till
sina egna ministrar, utan vände sig äfven till våra och anhöll, att
de skulle ställa så, att denna tull icke blef åsatt, ty Sverige vore
deras bästa afsättningsort för paraplyer. Emellertid fästes derigenom
Riksdagens och särskildt bevillningsutskottets uppmärksamhet på
saken, och frågan gick igenom i båda kamrarne.

Här är det något liknande. Vi hafva hört, att tyskarne blifvit
förskräckta för att vi vilja sätta tull å dessa gummivaror, och, mina
herrar, jag tror, att just denna omständighet hör göra oss uppmärksamma
på demia tullfråga. Att denna tull är berättigad, kunna vi
finna af den utställning, som finnes i sammanbindningsbanan, och jag
trotsar hvem som helst att kunna med fog motsäga, att dessa fabrikat
äro utmärkta och värda att skyddas, så att de kunna fortfarande
tillverkas här i landet. Vi veta alla, hvilken ofantlig roll
denna vara spelar, och af statistiken finna vi, att det här icke gäller
småsaker, utan att det är 4,844,000 kronor, som vi skulle kunna få
räkna vår handelsbalans till godo. Och det vore väl besynnerligt,
om, när dessa saker verkligen kunna göras inom landet; vi då icke
uppmuntrade en dylik industri. Och för öfrigt tror jag, mina herrar,
att sedan tullen varit någon tid, skall konkurrensen inom landet
blifva så stor, att vi icke skola känna, att denna tull blifvit pålagd.
Men arbetet kommer att ske inom landet, och Sveriges söner få
verkställa det, och penningarna komma att stanna hemma hos oss.
Låt oss derför, mina herrar, taga denna tull.

Öfverläggningen i detta ämne var härmed slutad. I enlighet
med de gjorda yrkandena gaf herr talmannen propositioner dels på
bifall till utskottets hemställan och dels på afslag såväl å nämnda
hemställan som å den i ämnet afgifna motionen, och fann herr talmannen
den förra propositionen vara med öfvervägande ja besvarad.
Som votering likväl begärdes, skedde nu uppsättning, justering och
anslag af en så lydande voteringsproposition.

Den, som bifaller hvad bevillningsutskottet hemstält i förevarande
utlåtande n:o 23, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren afslagit såväl utskottets hemställan
som den i ämnet väckta motionen.

'' Omröstningen utvisade 62 ja mot 152 nej; och hade alltså
kammarens beslut utfallit i öfverensstämmelse med nej-propositionens
innehåll.

§ 7.

Vidare företogs till afgörande bevillningsutskottets betänkande
n:o 24, i anledning af väckt motion angående stadganden om att

N:o 23.

Onsdagen den 17 April.

bolag, som eger jordbruksfastighet, skall, förutom vanlig bevillning,
för denna rättighet årligen erlägga särskild bevillningsafgift.

I en inom denna kammare väckt motion, n:o 53, hade herr W.
Styrlander föreslagit, att Riksdagen ville besluta att antaga ett sådant
tillägg till kongl. förordningen angående bevillningsafgifter för särskilda
förmåner och rättigheter, att bolag, som eger jordbruksfastighet,
skall, förutom vanlig bevillning, för denna rättighet årligen erlägga
en femtedels procent af taxeringsvärdet å fastigheten.

Utskottet hemstälde,

att herr Styrlanders motion om sådant tillägg till förordningen
angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter,
att dylik bevillning skulle upptagas jemväl af bolag, som ega jordbruksfastighet,
icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Vid utlåtandet hade fogats reservationer

dels af herrar Fredholm, Jansson i Krakerud, Hedgren, Åkerlund
och Olsson i Mårdäng, hvilka hemstält,

att Riksdagen behagade, med afslag på den af herr Styrlander
väckta motionen, i skrivelse till Konungen anhålla, det täcktes Kongl.
Maj:t taga i öfvervägande, om icke de i Norrland och Dalarne afvittrade
hemman, som med eganderätt öfvergått till bolag, borde åsättas
bevillning för särskilda förmåner och rättigheter, samt i så fall för
Riksdagen framlägga förslag om sättet för denna beskattningsåtgärds
genomförande;

samt af herr West er, som instämt i den af herr Fredholm med
flere afgifna reservationens syfte.

Utskottets hemställan föredrogs, hvarefter ordet på begäran
lemnades till:

Herr Styrlander: Herr talman, mina herrar! Som kammaren
behagade finna, är vid detta betänkande fogad en reservation, afgifvefi
af utskottets vice ordförande, herr Fredholm, jemte fyra ledamöter
af denna kammare äfvensom en ledamot af Första Kammaren, i
hvilken reservation föreslås, att Riksdagen skulle »med afslag på den
af herr Styrlander väckta motionen, i skrifvelse till Konungen anhålla,
det täcktes Kongl. Maj:t taga i öfvervägande, om icke de i Norrland
och Dalarne afvittrade hemman, som med eganderätt öfvergått till
bolag, borde åsättas bevillning för särskilda förmåner och rättigheter,
samt i så fall för Riksdagen framlägga förslag om sättet för denna
beskattningsåtgärds genomförande.»

Då reservationen delvis går till mötes de önskningar, som äro
uttryckta i min motion, skall jag naturligtvis icke tillåta mig att
yrka bifall till motionen, utan kommer, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med reservationen, att framställa ett förslag, som är nästan
alldeles lika lydande med denna, så när som på ett litet tillägg
dertill, som jag sedermera skall be att få angifva.

Angående
skyldighet för
bolag, som eger
jordbruksfastighet,
att
erlägga särskild
bevillning
saf gift.

(Forts.)

N:0 23.

Angående
skyldighet för
bolag, som eg er
jordbruksfastighet,
att
erlägga särskild
bevillningsafgift.

(Forts.)

Onsdagen den 17 April.

Om man granskar de skäl, som bevillningsutskottets majoritet
anfört för sin slutkläm med hemställan om fullständigt afslag på
alltsammans, så kan man icke finna annnat, än att dessa skäl äro
ohållbara. Utskottet säger nemligen, att det icke skulle kunna
betraktas såsom någon särskild förmån eller rättighet för bolag att
förvärfva och besitta jordbruksfastighet. »Men», tillägger utskottet,
»äfven om en sådan särskild förmån eller rättighet skulle kunna
anses tillkomma dem, som ega jord, hvilken ursprungligen tillhört
kronan och på fördelaktiga vilkor af enskilde förvärfvats från kronan,
finnes dock ej berättigad anledning att, på sätt motionären föreslagit,
stadga skyldighet allenast för bolag att utgifva särskild bevillning
för sådan förmån och än mindre att utkräfva särskild bevillning af
alla bolag, som ega jordbruksfastighet.» Utskottet har icke framstält
något skäl för denna sin åsigt, men jag tror deremot, att det kan
gifvas fullgiltiga skäl för en motsatt åsigt, nemligen att det kan
anses vara en särskild förmån och rättighet för bolag att förvärfva
jordbruksfastighet. Genom bolags jordbruksförvärf lösryckes nemligen
eganderätten från personlighetsförhållandena, såsom en motionär i en
likartad fråga uttryckt sig. Om en enskild person inköper en fastighet,
gör han det i regel för att sjelf bebo och bruka densamma; hela
hans personlighet sättes in i skötseln af fastigheten, och han ikläder
sig i och med förvärfvet skyldigheter, som ett bolag, hvars intressenter
kanske icke finnas i den landsändan, der fastigheten är belägen,
icke kan ikläda sig. Det måste sålunda på sätt och vis betraktas
såsom en förmån för bolag att kunna få besitta jordbruksfastighet.
Genom dessa förvärf införlifvas godtyckligt fastigheterna med korporationsintressena,
säges det på ett annat ställe i herr Lindhagens motion,
en sats, som jag ock understrukit i motiven till min motion.

Man ser, huruledes i våra trakter, uppe i Norrland, bolag, som
förr i tiden hvar för sig köpte bondehemman, numera börja på att
slå sig tillsammans och inköpa hemman, hvarigenom prisen på hemmanen
nedsättas, så att säljarne icke få så mycket betaldt, som de
fingo i forna tider. Enligt min åsigt innebär detta, att bolag slå sig
tillsamman — och denna tendens gör sig till och med gällande bland
mindre sågverksbolag — en mycket stor social fara, ty derigenom
uppkommer ett envälde af mycket farlig beskaffenhet.

Gälla nu dessa skäl, såsom jag anser, för att bolag i allmänhet,
som köpa jordbruksfastigheter, böra asättas en särskild bevillning,
gälla de naturligtvis så mycket mer, då fråga blir om dylika förvärf
af jordbruksfastigheter i Norrland och Dalarne. Dessa jordbruksfastigheter
ha, såsom herr Lindhagen alldeles tydligt påpekar i sin
motion — och det har icke kunnat jäfvas af någon — fått skogarne
vid afvittringarna för jordbruksändamål, och när de nu användas
till andra ändamål, till trävaruindustri, komma trävarubolagen ovilkorligen
i åtnjutande af en särskild förmån genom besittningen af
dessa fastigheter, hvilkas skogar ursprungligen lemnats för helt andra
ändamål. Ur dessa synpunkter är en särskild bevillning på dessa
fastigheter, som förvärfvats af trävarubolagen, fullt berättigad.

Nu säger utskottet, att den af mig föreslagna åtgärden icke

Onsdagen den 17 April. 37

skulle hämma bolagens förvärf af jordbruksfastigheter i Norrland
och Dalarne. Ja, hur vet utskottet detta? Icke det ringaste skäl har
anförts för denna utskottets åsigt. Men om man ser på andra förhållanden,
finner man deraf tydligt, att höga afgifter bidraga till att
hämma det onda, som man vill hämma genom dessa afgifter. Så är
t. ex. förhållandet med de höga tillverknings- och försäljningsafgiftema
med afseende på rusgifvande drycker. Hvad är det, som är
ändamålet med dessa afgifter, om icke att hämma förbrukningen af
dessa drycker? Och det har visat sig, att de verkligen kunna göra
det. Det skulle kunna anföras många likartade fall, der en afgift
haft denna betydelse och verkat i dylik rigtning. Ifrån dessa analoga
fall är man berättigad att draga den slutsatsen, att en dylik afgift
som den här föreslagna skulle få en likartad betydelse, nemligen
att hämma bolagens förvärf af jordbruksfastighet. Dessutom skulle,
såsom jag i min motion påpekat, denna afgift i icke oväsentlig grad
bidraga till att öka statens inkomster. Ty enligt den beräkning jag
gjort, skulle staten redan genom den lilla afgift, jag föreslagit, få in
åtskilliga 100,000 kronor. Men denna afgift skulle mycket väl kunna
höjas, ty vi ha här ett skatteobjekt, som kan gifva och som väl tål
vid att gifva någonting, just derför att denna rörelse i regel drifves
med mycket stor vinst. En särskild anledning, hvarför det vore
önskvärdt, om kammaren ville uttala sig för herr Fredholms in. flis
reservation, utgör den omständigheten, att, som bekant, åtskilliga
eller de fleste norrländska riksdagsmännen ifrån denna kammare i år
uppvaktat Hans Maj:t Konungen med begäran, att Hans Maj:t täcktes
behjerta den fara, som verkligen ligger uti dessa jordbruksfastighetsförvärf
särskildt med hänsyn till den sjelfegande bondeklassens bestånd,
hvarigenom uppmärksamheten sålunda blifvit väckt på denna
fråga. Den har för öfrigt väckt icke allenast Hans Maj:t Konungens
uppmärksamhet, utan hela regeringens. Vi hafva ju varit kallade
att afgifva svar på åtskilliga frågor, som regeringen ville få utredda.
Sålunda so vi, att dels med anledning af min motion, dels och
hufvudsakligen med anledning af herr Lindhagens, regeringens uppmärksamhet
redan blifvit väckt på denna fråga, och ett uttalande
från Andra Kammaren, låt vara så blygsamt som det här af reservanterna
föreslagna, skulle i alla fall, om det kunde tillvinna sig en
aktningsbjudande majoritet i denna kammare, ännu mera fästa regeringens
uppmärksamhet på saken. Vi, som kämpa för den jordbrukande
befolkningens i dessa trakter existens och fortvara, skulle
derför få ett verksamt stöd af denna kammare, om den ville uttala
sig till förmån för reservationen.

Emellertid borde, enligt min åsigt, i reservationen inskjutas tre
ord, nemligen efter ordet »bolag» i reservationens kläm på sid. 1Ö

till den meningen:--»det täcktes Kong!. Maj:t taga i öfvervägande,

om icke de i Norrland och Dalarne afvittrade hemman, som med

eganderätt öfvorgått till bolag»--skulle fogas orden: »hvilka

idka trävarurörelse». Hela motiveringen till reservationen ger vid
handen, att dessa ord bordo hafva stått der. Utaf hvad anledning
de kommit att saknas der, om do uteglömts eller så, det känner jag

N:0 23.

Angående
skyldighet för
bolag, som eget
jordbruksfastighet,
att
erlägga särskild
bevillningsafgift.

(Forts.)

N:o 23.

Onsdagen den 17 April.

Angående icke. Men jag tror, som sagdt, att det vore bra, om de inskötes i
skyldighet för reservationen, särskildt som det t. ex. i Dalarne lär finnas bolag,
°jordbruks-'' som uteslutande syssla med jordbruk, och meningen är naturligtvis
fastighet, att icke att träffa dem med detta förslag, utan endast trävarubolag, som
erlägga sär- köpa jordbruksfastigheter.

skild bemii- Jag ^p^ter mig derför hemställa, att kammaren ville gifva oss

”(Forts) e^t godt stöd i detta afseende genom att bifalla den af herr Fredholm
m. fl. framstälda reservationen med det af mig nu angifna tillägget,
hvarigenom beslutet sålunda skulle bli af följande lydelse:

»att Riksdagen behagade, med afslag på den af herr Styrlander
väckta motionen, i skrifvelse till Konungen anhålla, det täcktes
Kongl. Maj:t taga i öfvervägande, om icke de i Norrland och Dalarne
afvittrade hemman, som med eganderätt öfvergått till bolag, hvilka
idka trävarurörelse, borde åsättas bevillning för särskilda förmåner
och rättigheter, samt i så fall för Riksdagen framlägga förslag om
sättet för denna beskattningsåtgärds genomförande.»

Jag tillåter mig, herr talman, att yrka bifall till detta förslag.

Häruti instämdeo herrar Göransson, Bromée i Billsta, Olsson i
Sörnäs, Norman, Åkerlind, Kvarnzelius, Nydal, Nordin i Hammerdal,
Nordin i Sättna, Olsson i Mårdäng, Olsson i Fläsbro, Norberg och
Ericsson i Vallsta.

Herr Eriksson i Elgered: Trävarubolagens verksamhet i Norrland
har äfven haft sin goda sida, det är jag den förste att erkänna.
De ha genom placeringen af stora kapital i trävaruindustrien kunnat
åstadkomma en export i stor skala och bidragit till att våra trävaror
på verldsmarknaden betingat högre pris, än annars skulle hafva varit
fallet. Många af dessa större bolag sköta äfven sina skogar så, att
jag tror, att de i det hänseendet öfverträffa de enskilda jordegarne.

Men om jag också erkänner, att det nu påpekade utgör tvenne
faktorer, som bilda den ljusa sidan i bolagens verksamhet, så tror
jag likväl, att det finnes en mörk sida af saken, hvilken redan af
den föregående talaren blifvit berörd och som till den grad öfverväger
den ljusa, att den helt och hållet fått öfvertaget. Ty i och
med bolagens utveckling och ökande, så aftager den sjelfegande
befolkningen på ett häpnadsväckande sätt. Det har jag varit i tillfälle
att se inom min valkrets. Endast på ett par, tre år har jag
fått se och upplefva detta i en rent af oroväckande grad. De
socknar, i hvilka bolagen företrädesvis göra affärer, äro icke sådana,
der jordbruket är uteslutande näringsfång, utan de vända sig nog
till de socknar, som med afseende på skogarne ha den största arealen.
En af socknarne i min valkrets, Delsbo, som litet hvar nog känner
till, representerar 118 mantal i skattetal, men en annan socken,
Hassela, representerar, om jag icke misstar mig, icke mer än 9
mantal. Men då man tar och granskar en karta öfver Gefieborgs
län, förefalla de, efter hvad man med blotta ögat kan bestämma, att
att ha samma areal. Det säger sig sjelft, att under sådana förhållanden
bolagens köplust icke är störst i Delsbo, utan tvärtom i Hassela.

N:o 23.

Onsdagen den 17 April.

När man sålunda ser, huru förhållandena utveckla sig och hvarthän
det bär, synes man vara berättigad till den farhågan, att det skall
taga den vändningen, att den sjelfegande bondeklassen upphör. Men
den, som förlorade mest på den affären, blefve onekligen på längden
svenska staten. Då statsmagterna utaf kronoj orden genom afvittringarna,
till hvilka användes ett belopp af nio millioner kronor, och
beträffande hvilka gång efter annan genom instruktioner förordnats,
huru förfaras skulle, afhände sig skogar och förlänade dessa åt enskilde
i Norrland, så skedde detta i det goda och lofvärda syftet,
att man skulle få denna landsända befolkad, och befolkad af en
hemmansegareklass — denna klass, som framför andra visat sitt
intresse, när det gält att försvara fäderneslandet, såsom på Engelbrekts
och Sturarnes tid, och som också visat'' sitt intresse för det
bestående, men på samma gång icke är obenägen att beträda reformernas
väg.

Men det har i detta fall icke blott gält att få dessa trakter
befolkade, utan ock att få jorden der uppodlad, hvarigenom kronan
skulle få uppbära inkomst af den odlade jorden. Frågan blir nu,
huru dessa intressen blifva genom trävarurörelsen tillgodosedda. Jo
så, att å inånga hemman, der bolagsväldet tilltar, går den sjelfegande
bonden bort; och i samma mån försvinner också — visserligen icke
i de trakter, der jorden är mera gifvande, men i skogssocknarne —
intresset för jordens skötsel. Ty det är alldeles klart, att dessa
arrendatorer, som bolagen använda, då de icke bruka sin jord sjelfva,
icke kunna tillgodose jordens skötsel, då de naturligtvis icke äro
benägne att underkasta sig de offer, som derför kräfvas. Häraf är
sålunda uppenbart, att staten är den, som i yttersta hand förlorar.

Nu är frågan: finnes det icke något sätt för staten att gripa in
för att åstadkomma någon rättelse i missförhållandena? Ja, herrarne
ha naturligtvis läst reservationen, till hvilken herr Styrlander med
ett tillägg yrkat bifall. Om herrarne det gjort, så hafva nog herrarne
ock förvissat sig om, att om för den der förslagna åtgärden icke
finnes den juridiska rätten, så finnes derför likväl den moraliska.
Jag är af samma uppfattning som reservanterna härutinnan.

Men om staten sålunda har den moraliska rätten att ingripa,
blir sedan frågan om sjelfva sättet derför. Bland de förslag till
lösning af frågan, som framlagts, är herr Lindhagens motion ett, och
det sätt, han föreslår, är onekligen det mest effektiva. Med då hans
förslag berör en fråga, som skall afgöras genom majoritet i hvardera
kammaren, torde det alltid bli en svårighet att vinna så pass
stor anslutning till densamma i Första Kammaren, att den kan få
majoritet der. Jag undrar då, om icke målet lättare skulle kunna
vinnas med detta förslag, hvilket, såsom afseende en beskattningsfråga,
kan, då kamrarne stanna i olika beslut rörande skattebeloppet, afgöras
genom gemensam votering. .Tåg är visserligen för herr Lindhagens
motion och kommer att gifva min röst för densamma, men
jag fruktar, som sagdt, att det är svårt att få den igenom. Herr
Styrlanders förslag innehåller en lösning af frågan, som åtminstone
kan duga som en provisorisk åtgärd, och jag kommer derför att

Angående
skyldighet för
bolag, som eger
jordbruksfastighet,
att
erlägga särskild
bevillningsafgift.

(Forts.)

N;o 23. 40 Onsdagen den 17 April.

i A"jå*nde_ yrka bifall till detsamma, enär det för närvarande är den enda tänkMag’3smn
Jger kara utvägen för att få till stånd ett beslut i frågan.
jordbruks- Här invänder visserligen utskottet, att förslaget icke är effektivt

fastighet, att och att utskottet derför icke kan vara med om saken. Det är
er}ä.a,g1 sä.r~ märkvärdigt i alla fall att se, huru denna invändning alltid göres.
tnngsafgift. ^an sä»er> det är en half reform, och derför att det icke är
(Forts.)'' en fullständig reform, kan man icke vara med derom. Jag undrar
just, huruvida bevillningsutskottet, om det gält för detsamma att
behandla herr Lindhagens motion, skulle funnit hans förslag mera
effektivt och om utskottet ansett det derigenom blifva bättre stäldt.
Det tror jag ingalunda varit fallet, utan snarare tvärt om.

Jag ser emellertid i den bevisning, som utskottet användt, ett
det starkaste skäl för bifall till reservationen, just derför att utskottet
är så vanmäktigt och svagt i framhållandet af sina motiv.
På tal derom måste jag säga, att om man sammanställer den korta
historik öfver frågan, som utskottet framlagt, och utskottets sätt
att behandla frågan, kan man icke undgå att finna, att utskottet likväl
tum för tum kommit sanningen närmare och att utskottet i år
måst göra medgifvanden, som det icke gjort förut. Det visar sig
sålunda, att bevillningsutskottet icke är fullständigt otillgänligt för
bevis på detta område, och det är att hoppas, att utskottet ett annat
år hinner längre, än hvad det nu hunnit till.

Jag tror derför, att om vi bifalla reservationen i den form,
hvarunder herr Styrlander yrkat bifall till densamma, skall något
vinnas. För det första vinnes, att bolagen få för den jord, som
de företrädesvis måste använda, erlägga en särskild bevillning, en
afgift för de förmåner, som de derigenom hafva, och dessa förmåner
äro, såsom redan förut påpekats, icke ringa. Det vinnes för det
andra, att de stora trävarubolagen skola föredraga att sälja eller på
annat sätt afyttra mycket af den jord, som de nu förfoga öfver, till
antingen hemmansegare, som redan förut innehafva jord, eller också
till arbetare, som försöka att grunda egna hem, och derigenom vore
ju något vunnet. Jag tror slutligen, att en tredje sak, som dervidlag
skulle vinnas, vore, att, äfven om lusten för bolagen att förvärfva
skog fortfore, köplusten i alla fall skulle blifva mindre.

På grund af de skäl, jag sammanfört, skall jag bedja, mina.
herrar, att få förena mig med herr Styrlander i hans yrkande.

Häruti instämde herr Olofsson i Digernäs.

Herr Söderberg: Det är med anledning af det förslag herrStyrlander
här framstält och den lilla förändring han derigenom
gjort i reservanternas förslag, som jag begärt ordet.

Jag tror, att det vore lyckligare, om kammaren ville taga
reservanternas förslag sådant det föreligger. Med den kännedom,
jag har om bolagen i Dalarne, vet jag, att somliga af dessa idka
trävarurörelse i mycket stor omfattning tillsammans med bergverksrörelse,
och dessa gamla bruksbolag hafva, såsom herrarne veta,
fått sig tilldelade s. k. rekognitionsskogar med ganska stora om -

N;o 32.

Onsdagen den 17 April.

råden för uppmuntran af deras rörelse. Jag tror, att detta också ,A,yahende,..
är skärskilda förmåner och rättigheter, som bolagen hafva fått. l^''9^ ^
Dessa rekognitionsskogar användas numera, såsom vi veta, icke ute- jordbruksslutande
för att stödja bruksrörelsen, utan skötas med särskild hänsyn fastighet, att
till sågverksrörelsen. Jag tror derför, att kammaren nu gjorde klokast erlägga sari
att bifalla det skrifvelseförslag, som af reservanterna framstälts,
eller att Riksdagen ville i skrifvelse till Konungen anhålla, det täcktes (Forts.)
Kongl. Maj:t taga i öfvervägande, om icke de i Norrland och Dalarne
afvittrade hemman, som med eganderätt öfvergått till bolag, borde
åsättas bevillning för särskilda förmåner och rättigheter, samt i så
fall för Riksdagen framlägga förslag om sättet för denna beskattningsåtgärds
genomförande.

Reservanterna hafva ju särskildt talat om hemman i Norrland
och Dalarne, hvilka voro afvittrade, och derigenom hafva ju också
reservanterna inskränkt sig till att afse blott det fallet. Jag anser
derför, att det är alldeles onödigt att nämna något om bolag, hvilka
idka trävarurörelse. Det skulle lätt kunna uppstå något missförstånd
härutinnan.

Jag ber, herr grefve och talman, att få yrka bifall till reservanternas
förslag oförändradt.

Herr Brodin: Herr talman, mine herrar! Den fråga, som här
föreligger, bör betraktas ur olika synpunkter. En föregående talare
yttrade, att sågverksbolagen, i synnerhet de stora sågverksbolagen,
haft sin uppgift att fylla i Norrland, men jag tror för min del, att
de fortfarande hafva uppgifter att fylla derstädes. Dessa bolag, som
nedlägga mycket stora kostnader dels på sågverksanläggmngar med
tillhörande lastageplatser och bostäder, dels på flottleder, hafva naturtur
ligtvis det allra största intresse af att de fortfarande kunna hafva
tillgång på timmer, på det att icke deras sågar och andra anläggningar
skola blifva värdelösa. Man måste sålunda förutsätta, att
om de få egna skogar för everdlig tid, skola de sköta dem rationelt,
så att de fortfarande kunna hafva tillgång på timmer, och att
skogarne skötas så, att de lemna den största möjliga afkastning.

Huru har det varit hittills? Jo, för det mesta har det tillgått så,
att dessa sågverk anlagts för utverkning af arrendeskogar. Man har
arrenderat skogstrakter på vissa år. Det är då naturligt, att vederbörande
tagit ut så mycket, som kontrakten medgifvit, och som nu
tumtalet blifvit nedsatt undan för undan, har det hlifvit allt större
och större skogsafverkning, så att i allmänhet hafva nog i dessa
fall skogarne skötts mycket sämre, än hvad sågverksbolagen komma
att göra, då skogen eges af dem. Nu är dot så, att många enskilda
personer hafva sålt sina skogar till trävarubolagen, som haft dem
en följd af år och genom prisstegring gjort goda affärer. Detta har
naturligtvis väckt afundsjuka, hvilket icke är att undra på, och antagligen
högst betydligt bidragit till agitationen i fråga. Jag tror ej
heller, att man kan genom lagstiftningsåtgärder hindra folk från att
sälja och oj heller från att köpa. Om man nu skulle i detta fall
stadga, att bolagen icko skulle få köpa mera egendom, så är det

N:o 23. 42 Onsdagen den 17 April.

lMhrTff"- naturliSt’ dessa bolag många gånger egas af stora förmögna

tolag''?somt°ger krmor cdicr enskilda personer, så skulle dessa uppträda och köpa i
jordbruks- 6g^t namn, hvilket vore ett sätt att kringgå de lagbestämmelser,
fastighet, att som blifvit faststälda. Jag tror icke, att man på det nu föreslagna
erlkiiTb *%'' sattet kan komma till något resultat. Ett sätt vore, om den af herr
*ning»afgift. lindhagen väckta motionen kunde gå igenom. Då kudde ju möjligen
(Forts.) bolagen hindras att köpa egendom, men jag undrar, om det i alla
fall vore så klokt. Den som vill sälja, han säljer nog ändå, och en
sådan lag kan alltid kringgås.

Om vi nu betrakta, huru motionären tänkt sig saken, skola vi
finna, att han tänkt sig, att en extra bevillning skulle påläggas bolagen,
hvilken bevillning skulle uppgå till 20 kronor för hvarje tiotusental
kronor af taxeringsvärdet. Detta skulle emellertid icke något
bolag, som köpte ett hemman, fästa afseende vid, ty det spelade
ingen roll, om bolaget erlade dessa 20 kronor om året mer eller
mindre. För öfrigt skulle nog också följden blifva den, att den, som
hädanefter konnne att sälja, finge så mycket mindre betaldt.

Nu hafva här reservanterna föreslagit ett skrifvelseförslag till
regeringen. Sedermera har det tillagts, att det skulle omfatta endast
bolag, som idka trävarurörelse. Såväl det skrifvelseförslag, som
reservanterna föreslagit, som det, hvilket framstälts af motionären,
skulle emellertid endast omfatta de trävarubolag, som redan finnas,
och sålunda skulle, om Riksdagen nu afläte en skrifvelse till Kongl.
Maj :t, denna icke omfatta de nya bolag, som efteråt bildades. Är
det skick att komma med ett skrifvelseförslag i sådan form? Vidare
skulle ju detta förslag endast gälla Norrland och Dalarne. Men
hvarför skulle det endast gälla dessa orter? Jag har hört talas om,
att i Skåne börja nu sockerbruken att köpa in alltmera jord för att
derpå odla betor och konkurrera med jordbruket. Der råder sålunda
också s. k. bolagsvälde. Skulle det blifva en lag i ämnet, borde det
blifva en, som omfattade hela landet.

Herr talman! På grund af de skäl, jag nu anfört, ber jag att
få yrka bifall till den i bevillningsutskottets betänkande gjorda
hemställan.

Herr Styrlander: Med anledning af herr Söderbergs anförande
skall jag be att få upplysa både honom och kammaren om, att det
var just på yrkande af dala-representanterna, som jag gjorde detta
tillägg, nemligen om att det skulle vara bolag, som idka trävarurörelse,
ty de sade, att det finnes bolag, som idka endast jordbruksrörelse,
och att de icke kunde vara med om reservationen, i fall det
deri föreslagna skrifvelseförslaget skulle afse äfven sådana bolag.

Dessutom får jag säga, att herr Söderbergs anförande bevisar,
att han icke det ringaste förstått sig på reservationen. Han talade
om rekognitionsskogar. Men reservationen talar om afvittrade hemman.
Hans ^ anförande bevisar alltså tydligt, att han icke satt sig
in i hvad frågan gäller, ty rekognitionsskogar och afvittrade hemman
äro helt olika saker.

Häruti instämde herrar Persson i Tällberg och Kcmpe.

N:o 23.

Onsdagen den 17 April.

Grefve Hamilton: Herr talman! Mine herrar! Jag har begärt
ordet i denna fråga derför, att jag vid alla de tillfällen, då liknande
förslag förut förekommit till behandling inom kammaren, bekämpat
dem, och jag anser det nödigt att här offentligen ådagalägga, att
jag i detta hänseende ej ändrat ståndpunkt. Jag behöfver väl icke
tillägga, att min ställning i denna fråga ingalunda innebär, att jag
på något sätt skulle underskatta vigten af den djupt allvarliga fråga,
som beröres både i herr Styrlanders motion och i den här äfven omtalade,
af herr Lindhagen väckta motionen. Men just derför, att
jag anser denna fråga vara en synnerligen vigtig fråga, eu bland
de allvarligaste och vigtigaste frågor, som på länge varit på tal i
Riksdagen — just derför är jag så rädd för att man skall komma
derhän, att man afgör den endast såsom en stämningsfråga,, hvilket
liändt förut i sådana fall, då man till den grad blifvit gripen utaf
den fara, hvilken man betraktar, att man till slut blifvit alldeles likgiltig
för, hvilka medel man tillgriper för att afvärja denna fara.
Detta är dock, enligt min tanke, ytterst betänkligt. Det är betänkligt
— när man vill bota ett samhällsondt — om man söker inbilla
sig sjelf och andra, att man gjort något, då man i sjelfva verket
icke gjort något, som kan verka till sakens afhjelpande. Men det
är, enligt min tanke, ännu mer betänkligt, om man, under intryck
af en sinnesstämning, låter hänföra sig att fastslå principer eller
genomföra lagstiftningsåtgärder, som icke blott icke afhjelpa den fara,
hvilken man fruktar, utan äfven i andra afseenden medföra vådor.
Och såsom en sådan våda räknar jag icke minst, om man kommer
derhän, att, då man finner, att gällande rätt eller gällande rättsprinciper
stå i vägen för det mål, hvilket man vill vinna, man helt
lugnt förklarar, att sådant kan man helt lugnt sätta sig öfver. Alman
inne på den bogen, mine herrar, att man tycker, att det intet
gör, om man trampar gällande lag och gamla svenska rättsprinciper
under fotterna, då kan man åstadkomma en mycket stor och oberäknelig
skada. Derom borde i synnerhet den svenska Riksdagens
män vara ense.

Jag skall icke spilla många ord på herr Styrlanders motion.
Jag skall upprepa, hvad jag sagt hvar gång förslaget varit framme,
att det borde döma sig sjelft derigenom, att motionären sjelf förklarat,
att det syfte, han vill dermed vinna, icke kun dermed vinnas,
utan att förslaget blott skulle vara såsom en opinionsyttring. Men
en opinionsyttring, som icke går ut på någon åtgärd, som verkar
i någon mån i rigtning mot det syfte, man vill främja, är, enligt
min mening, hemfallen helt och hållet under de tomma frasernas
område, hemfaller just under området för dessa slags åtgärder, om
hvilka man söker inbilla sig sjelf och andra, att man verkligen gjort
något för att afhjelpa ett visst samhällsondt, då man faktiskt
gjort intet.

För min del kan jag icke heller finna, att detta förslag är på
något sätt gagneligt elier ledande i någon mån till det resultat, till
hvilket man vill komma. Det är väl bättre då att dröja och taga

Angående
skyldighet för
bolag, som egen
jordbruksfastighet,
att
erlägga särskild
bevill.
ningsafgift.
(Forts.)

N;o 23.

Angående
skyldighet för
bolag, som egen
jordbruksfastighet,
att
erlägga särskild
bevillr
ningsafgift.
(Forts.)

Ondagen den 17 April.

frågan i dess helhet under ompröfning, hvilket vi snart torde komma
att få göra, då vi komma att handlägga herr Lindhagens motion.

Jag skulle beklaga, om Andra Kammaren anslöte sig till detta
skrifvelseförslag, som i sjelfva verket innebär, att jordbrukarne i
Sverige böra särskildt beskattas med hänsyn till om de odla sin jord
bra eller illa.

Jag kan i öfrigt för min del icke finna annat, än att det resonnement,
som reservanterna här fört, är ohållbart. De hafva nemligen
gång på gång gjort sig skyldiga till den mest besynnerliga brist på
logik. Jag skall här i detta sammanhang endast anföra två exempel.

Reservanterna säga, att eganderätten till den jord, som allmogen
erhållit af kronan vid afvittringarne, »har tilldelats hemmanen under
förutsättning och med förbehåll, att den sålunda erhållna marken
skolat i främsta rummet användas till jordbruksnäringens varaktiga
befrämjande». Och detta resonnement stödja reservanterna på den
argumentationen, att då den ifrågavarande jorden lemnats till en
enskild under en viss förutsättning och ett visst förbehåll, kan man,
om man vill, taga jorden ifrån honom, derest han icke uppfylt detta
förbehåll. Men, mine herrar, till stöd för detta, att jorden vid afvittringarne
lemnats under viss förutsättning och med visst förbehåll,
åberopa och citera reservanterna en författning, nemligen stadgan
af den 10 februari 1824 angående afvittringsverket i Vesternorrland
etc., af hvilken stadga, enligt mitt förmenande, uppenbart och för
hvar och en, som vill läsa icke hvad han vill, utan hvad som står,
torde framgå, att jorden — beklagligt nog — vid afvittringarne icke
gafs jordbrukarne under detta vilkor och förbehåll. Jag finner åtminstone
i de delar af författningen, som reservanterna citerat, icke
ett ord om den saken, men väl framgår af desamma, hvad hvar och
en känner till, nemligen att afvittringarne skedde i detta syfte. Det
finnes icke något i författningen, som talar om något förbehåll. Det
framgår blott, som sagdt, att detta var syftet. Men det är dock
en högst väsentlig skilnad, mine herrar.

Derefter fortsätta reservanterna på samma sida: »Men i samma
mån eganderätten till de afvittrade hemmanen genom köp öfvergått
från allmogen till sågverksbolagen, har detta med eganderätten förknippade
vilkor» — d. v. s. jordbruksnäringens varaktiga befrämjande
— »bortfallit, i det att jordbruksnäringen försummats och den till
odling tjenliga marken undandragits all annan kultur än skogsbruk
med ty åtföljande skogsafverkning.» Ja, jag har hört och vet och
sett många intyg om att det finnes hemman, som egas af sågverksbolagen,
å hvilka jordbruket försummas. Men kunna herrarne påstå,
att detta,sker å alla sådana hemman? Eller kunna herrarne påstå,
att det sker å ett öfvervägande antal? Är detta icke fallet, då frågar
jag: med hvilket fog vill man lägga en skatt på rättigheten att
besitta jordegendom på den påstådda grunden, att jordbruksnäringen
försummats, om det icke är alla, som gjort sig skyldiga dertill?

Jag har anfört detta såsom bevis på reservanternas sätt att
resonera, hvilket enligt min uppfattning icke hänger tillsamman.
Och jag kan derför icke heller alls finna, att något skäl förebragts,

Onsdagen den 17 April. 45 N:o 23.

hvarför man skulle beskatta de hemman, som uppkommit genom af- Af/äen?e
vittring, nu efteråt. Jag kan icke finna någon rättsgrund till detta. **

Vilja herrarne deremot vara med om en skrifvelse, som gar ut pa jordbruksatt
alla jordbrukare i Sverige, hvilka icke häfda sin jord, skola under- fastighet, att
kastas särskild beskattning, skall jag vara med derom. Det vore eAdwa saf~
klara papper, hvad frågan gäller. nlgsafglft.

Jag ber om ursäkt, att jag talat något länge, och jag vet mycket (Forts.)

väl, att detta är en fråga, i hvilken det nästan är farligt att uppträda
såsom opponent, enär stämningen är så, stark för densamma,
men jag hoppas dock, att herrarne hålla mig räkning för att jag
sagt min mening rent ut.

Häruti instämde herrar Meijer, Wijk, Segerdahl och Odqyist.

Herr Söderberg: Herr Styrlander sade nyss, att jag icke för stode

denna fråga. Jag medgifver, att så torde vara förhållandet,
men derför ville jag så mycket kraftigare instämma i reservanternas
förslag, på det att vi måtte få en allsidig utredning af frågan. Jag
har alldeles nyss blifvit af en länskamrat erinrad om, att i Dalarne
finnas sådana bolag, som till öfvervägande del idka jordbruk. Detta
vill jag också delvis erkänna, men jordbruket är icke hufvudsaken
i ens dessa bolags verksamhet. Jag vill derför icke, att skrifvelseförslaget
skall få någon som helst inskränkning, utan jag vill, att
kammaren skall taga detta förslag sadant det är om Riksdagen
nu till äfventyrs skulle vilja besluta en skrifvelse. Jag tror icke, att
frågan skulle lida något på detta. _ 0

Hvad sedermera beträffar grefve Hamiltons yttrande, sa vill jag
gerna instämma med honom deruti, att denna fråga är en allvarlig
fråga, en i våra samhällsförhållanden djupt ingripande fråga, och
man bör ju också fördenskull med den största varsamhet företaga
något i lagstiftningsväg med afseende på densamma. Jag tror emellertid,
att, om vi erkänna detta och om vi se fragan ur den synpunkten,
det skall hafva sitt berättigande att få denna sak utredd och så allsidigt
utredd som möjligt. Här föreligger icke något lagförslag till
afgörande, utan det är endast fråga om. ett skrifvelseförslag, pa det
att vi måtte få en utredning om, huruvida det kan vara skäl att sia
in på den väg, som ifrågastälts, och det borde Riksdagen kunna vara
med om. Den It maj 1894 beslöt Riksdagen en skrifvelse till Kongl.

Maj:t med begäran om utredning angående storleken af de områden,
som bolagen förskaffat sig under arens lopp, och denna utredning
blef utdelad i kammaren 1898. Jag vet icke, om sedan dess någonting
från regeringens sida blifvit åtgjordt i saken, och derför tror
jag, att det skulle vara klokt, om kammaren nu ville besluta en
skrifvelse.

Jag yrkar fortfarande bifall till reservanternas förslag.

Herr Hedgren: Den ärade talare pa stockholmsbänken, som
nyss hade ordet, började sitt anförande dermed, att han yttrade,
att detta är en synnerligen vigtig och allvarlig fråga och att man

N:o 23. 46 Onsdagen den 17 April.

Angående derför icke bör afgöra densamma såsom en stämningsfråga, och
skyldighet för deruti skall jag be att till alla delar få instämma. Herrarne kunna
*£££"■ ocksa vara sakra Pa’ att innan Jag och de Öfriga reservanterna
fastighet, att skrefvo under denna reservation, hade vi försökt att så noga som
erlägga sär■ möjligt sätta oss in i frågan och lemnat å sido allt, hvad man kallar
skild beviii- för känslostämningar.

”(Forte?’ Deri nämnde talaren yttrade vidare, att om reservanternas för 0

’ slag bifölles, skulle man enligt hans åsigt derigenom trampa rättsprinciper
under fotterna. Detta kan jag icke fatta, ty det är väl
temligen tydligt, att om dessa skogar och hemman i Norrland och
Dalarne, som äro afvittrade, öfverlemnats till enskilda egare, så är
det väl ändå icke att trampa rättsprinciper under fotterna, om man
säger, att för att ni har fått detta, bör ni också utgöra en bevillning
för de särskilda förmåner, ni derigenom kommit i åtnjutande af.
Jag försäkrar herrarne, att om grefve Hamilton eller hvilken annan
som helst i kammaren gåfve mig ett hemman, skulle jag med
synnerligt nöje gå in på att betala en särskild bevillning derför.

Nu hänvisar grefve Hamilton — och flere efter honom komma
möjligen att göra detsamma — till herr Lindhagens motion. Men
vi få se, hvad dessa herrar säga, när den motionen föreligger till
behandling. Jag är säker på, att meningen är att nu först slå i hjel
denna motion med herr Lindhagens och, när man sedan kommer till
herr Lindhagens motion, slå i hjel den genom en hänvisning till den
nu ifrågavarande; så få de båda motionerna slå i hjel hvarandra.

Vidare yttrade den ärade talaren något, som naturligtvis på
denna kammare skulle göra — enligt hans mening — ett starkt
intryck. Han beklagade, om jordbrukarne skulle särskildt beskattas,
i fall de skötte sin jord illa. Detta var väl ett något förhastadt
yttrande, och jag kan ej föreställa mig, att jordbrukarne i demia
kammare skola följa med den ärade talaren i den origtiga uppfattningen.
Här är ju fråga om bolag, som förvärfvat dessa afvittrade
hemman, hvilka — grefve Hamilton må säga hvad han vill — obestridligen
lemnats till de förutvarande egarne i ett visst syfte, nemligen
det att få jordbruket i gång i Norrland. Det är dessa bolag
man anser bära utgöra en särskild bevillning för viss förmån och
rättighet.

Vidare yttrade herr Brodin, att, om vi antoge reservanternas
förslag, de bolag, som hädanefter bildades, icke skulle komma under
denna kategori. Men det är klart, att, om den ärade talaren blott
vill läsa igenom slutklämmen något noggrannare, än han gjort, han
skall komma till en annan uppfattning. Det är alldeles uppenbart,
att såväl de bolag, som nu finnas, som de hvilka komme att hädanefter
bildas, skulle, derest en lagstiftning i ifrågavarande syfte
komme till stånd, falla under samma kategori.

Hvad slutligen angår herr Styrlanders förslag, skulle jag naturligtvis
mycket väl kunna gå in derpå. Men då det innebär en inskränkning
i hvad reservanterna föreslagit, och dessa enligt mitt
förmenande redan vidtagit tillräckligt med inskränkningar i sitt förslag,
tror jag verkligen, att, om man vill saken, man gör klokast

N:0 23.

Onsdagen den 17 April.

att antaga reservationen. Nu kan det ju hända, såsom herr Styrlander
sade, att förslaget ej kan oförändradt tillämpas i fråga om
Dalarne. Men skulle Riksdagen besluta en skrifvelse, komme naturligtvis
Kongl. Maj:t att taga den frågan i öfvervägande, och Kongl.
Maj:t är väl ändå icke till den grad rask i vändningame, att vi
från det hållet behöfva befara något förhastadt förslag i detta ämne.

På grund af hvad jag haft äran anföra skall jag, herr talman,
be att få yrka bifall till den betänkandet vidfogade reservationen.

Herr Jansson i Krakerud: Jag begärde ordet egentligen med
anledning af hvad som yttrades af den högt ärade talaren på stockholmsbänken.
Han gaf i sitt anförande uttryck åt den uppfattningen,
att kammaren möjligen under inflytande af en viss sinnesstämning
skulle komma att rösta för den afgifna reservationen, och med
anledning deraf höll han ett sådant sinnesstämningsföredrag, att jag
deraf drog den slutsatsen, att han genom detta högtrafvande tal
hoppades få sinnesstämningen i kammaren ändrad, så att kammarens
majoritet skulle rösta mot reservationen. För min del tror jag icke,
att Andra Kammarens ledamöter rösta på grund af en tillfällig sinnesstämning,
ty jag tror, att kammarens ledamöter granska de framstälda
förslagen och vid voteringen handla i öfverensstämmelse med
sin öfvertygelse.

Jag tror icke heller, att det är rigtigt att draga ut sådana
konseqvenser, som den ärade talaren gjorde, då han sade, att man
genom att bifalla reservationen skulle öfvergifva gamla rättsprinciper
och beskatta jordbrukarne i landet, derför att de sköta sin jord
dåligt. Något sådant föreligger icke i denna reservation, utan hvad
som afsetts med reservationen är att hemställa till Kongl. Maj:t,
huruvida man icke kunde beskatta dessa bolag derför, att de afvikit
från syftet med afvittringen. Man har icke klandrat bolagen derför,
att de sköta jorden dåligt. Derpå har man kanske föga bevis, ty
bolagen bruka öfver hufvud taget sällan sköta något jordbruk. Men
man har klandrat dem derför, att de på många ställen lägga ned
jordbruket, så att den jordbrukande befolkningen uppe i Norrland
allt mer inskränkes.

Med afseende på anmärkningen mot de »nya rättsprinciperna»
skall jag be att få påpeka, att de här ifrågasatta rättsprinciperna
icke innebära någonting nytt, ty det förefinnes ännu vissa fall, då
sådana, som hafva särskilda förmåner och rättigheter framför andra,
också få en särskild beskattning. Då vi pålade de enskilda sedclutgifvande
bankerna skyldigheten att skatta för rättigheten att utgifva
10-kronesdlar, så uppträdde man också på detta sätt och ansåg,
att man kastade omkull gamla rättsprinciper, men Riksdagen beslöt
i alla fall att beskatta denna förmån. Och jag skall be att få tilllägga,
att den förste ärade talaren gjorde sig skyldig till samma fel,
då han utgick från den synpunkten, att man skulle kunna beskatta
bolagen derför, att de icko sköta skogarne tillräckligt bra. Jag
tror icke heller, att det är meningen med vår reservation, utan
meningen är, såsom redan blifvit sagdt, att kultiveringon må ut -

Angående
skyldighet för
bolag, som egen
jordbruksfastighet,
att
erlägga särskild
bevillning
saf gift ^

(Forts.)

N:o 23.

Angående
skyldighet för
bolag, som eger
jordbruksfastighet,
att
erlägga särskild
bevillning
saf gift.

(Forts.)

Onsdagen den 17 April.

sträckas mer och mer i Norrland. Detta var syftemålet med afvittringen,
och då detta syftemål icke vunnits, utan bolagen på grund
af afvittringen kommit i tillfälle att blifva egare till skogame och
handskats med jorden och skogarne efter godtfinnande, så hafva vi
ansett, att en liten beskattning der uppe skulle vara mycket lämplig.

Jag skall be att få läsa upp en liten bit på 7:de sidan i betänkandet,
och jag skulle vilja uppmana dem, som icke läst reservationen,
att läsa igenom, hela den första delen deraf. Det heter der:
»Deremot qvarstår ännu oförändradt ett i 1883 års förutnämnda
förordning intaget stadgande om särskild bevillningsafgift för rättighet
till skogsfång och kolningsfrihet på allmänningar, hvarjemte enligt
nu gällande förordning särskilda bevillningsafgifter erläggas af bankbolag
med sedelutgifningsrätt, af vissa handlande och handelsexpediter
samt af utländingar för konserter och dramatiska eller andra föreställningar.
» Det är således icke någon ny princip, på hvilken vi
slagit in. Icke heller hafva vi trott, att vårt förslag skall hafva
den verkan, att bolagsverksamheten der uppe skall afstanna, men
då bolagen fått förmåner och rättigheter framför andra egare af
skogar inom landet, så är det väl billigt och rätt, att de åläggas
någon särskild beskattning derför.

Samme ärade talare på stockholmsbänken nämnde något om en
författning. Det var väl samma författning, som står omnämnd i
sista stycket å 9:de sidan. Det är enligt mitt förmenande ganska
märkligt att se, huru angelägen man var redan på Karl Johans tid
om Norrlands kultivering. Jag skall ur denna författning be att få
uppläsa endast det sista stycket, som återfinnes på sid. 10. Detta
stycke, som handlar om afvittringens föremål, lyder: »Att genom
dessa anstalter bereda för Hemmansåboeme full visshet och säkerhet
om deras egorymd, och för idoge arbetare tillfälle till nya Hemmans
anläggning på Kronans allmänningar och öfverloppsmarker, samt
således befrämja Landets uppodlande och bebyggande.» Detta syfte
med afvittringen har emellertid icke gått i verkställighet, utan man
har tvärtom handlat i strid med detsamma. Under sådana förhållanden
synes det mig icke orimligt begärdt att ålägga särskild
skatt för de förmåner och rättigheter, som bolagen äro i besittning
af.

Det kan ju icke förnekas, att den motion, som blifvit omnämnd,
leder till bättre resultat än detta förslag, men detta hindrar icke,
att man äfven bifaller det nu föreliggande förslaget. Kör att taga
ett exempel, så är det gifvet, att det beslut, som fattades i år angående
sedelutgifningsrätten, är mycket bättre än det, som fattades
om särskilda afgifter af de sedelutgifvande bankerna, men detta
hindrade icke, att denna beskattning beslöts redan då på grund af
den särskilda förmån, sedelutgifningen medförde. Man kan säga, att
det fall, som nu föreligger, är analogt med det nyss nämnda. Om
det sedan framdeles händer, att Riksdagen fattar ett beslut, som
ännu skarpare ingriper mot dessa skogsafverkare och ordnar förhållandena
på ett bättre sätt, så är det naturligtvis icke att förakta,
men det hindrar icke, att man under tiden skrifver till Kong!. Maj:t,

N:o 23.

Onsdagen den 17 April.

och om Kongl. Maj:t finner det nödigt och nyttigt, tagel- jag för
gifvet, att Kongl. Maj:t kommer att framlägga ett förslag i det syfte bo/a^ som ’eger
reservanterna föreslagit. Om det gäller att redan nu fatta ett be- jordbruksslut,
som skulle tillämpas på sågverksbolagen, så skulle jag verkligen fastighet, att
också vara något tveksam. Men då det icke är fråga derom, utan
blott om att öfverlemna frågan till Kongl. Maj:t, sfi tror jag icke, “ningsafgift.
att det är någon fara i att bifalla reservationen, ty Kongl. Maj:t är (Forts.)
väl just icke känd för att framlägga några omstörtande lagförslag.

Det har nu yppat sig en viss meningsskiljaktighet mellan dalarepresentanterna
och norrlandsrepresentanterna, huruvida man skulle
sätta in en ny mening i klämmen i reservationen. För min del är
jag icke fackman på detta område, och man skulle kunna säga mig,
att jag icke förstår mig på denna fråga i detalj. Men då nu de,
som äro mera inne i frågan, icke äro eniga om denna punkt, så kan
jag icke annat göra än yrka bifall till reservationen sådan den är.

Sedan få herrarne sjelfva vid voteringen tvista, om de der orden
skola inflyta eller icke.

Herr John Olsson i Stockholm: Jag tror icke, att någon
bestrider den ärade talarens till höger om mig påstående, att den
fråga, som föreligger, nemligen om åtgärders vidtagande för att
hämma sågverksbolagens allt uppslukande utbredning i Norrland och
Dalarne, är en allvarlig fråga. Det tror jag, att vi alla erkänna.
Men den ärade talaren tog dock saken alltför tragiskt, då han t. ex.
yttrade, att den, som här vågade opponera sig mot detta och öfriga
åtgärder, som föreslås för att vinna nämnda syftemål, skulle derför
»löpa en allvarsam fara». Jag tror icke, att den ärade talaren på
minsta sätt behöfver frukta, att han skall råka i ringaste fara för
detta sitt uttalande. Men väl tror jag, att alla skola erkänna, att
han brukade onödigt starka ord. Han yttrade bland annat, att
reservanterna skulle gjort frågan till en stämningsfråga, och ville,
att kammaren skulle fatta beslut i densamma under intryck af en
upprörd sinnesstämning. Jag fick verkligen det intrycket, att, om
man skall tala om en upprörd sinnesstämning, det var den ärade
talai-en sjelf, som befann sig i en sådan. Deremot lär man icke
kunna beskylla den ledamot af utskottet, som står främst bland
reservanterna, för att han brukar handla under intryck af en uppupprörd
sinnesstämning. Ty han är i allmänhet en realpolitiker
och låter sällan i sin politik bestämma sig af stämningar.

Den ärade talaren yttrade vidare, att, så snart fråga är om att
hämma bolagens utbredning, man skulle vara likgiltig för medlen och
sätta sig öfver gällande rättsprinciper, då de stå i vägen för ens
planer, ja, helt enkelt »trampa dem under fotterna». Jag undrar,
om icke den ärade talaren sjelf måste medge, att det var väl starka
ord. Hvilka rättsprinciper är det då, man nu vill trampa under
fotterna? Den ärade talaren angaf icke detta, och jag tror, att han
skall blifva svaret skyldig. Man kan väl icke vilja påstå, att, när
verkliga missförhållanden förefinnas, staten icke skulle ega rätt
att för att afhjelpa dessa vidtaga åtgärder, som stå i strid med

Andra Kammarens Prat. 1901. N:o 2,1. 4

N:o 23.

Sl "t

Onsdagen den 17 April.

lA!T''fldef.. möjligen förut varande rättsprinciper. Icke trampar man dessa under
bolag''9,om eger ätterna, derför att man, när man finner, att ett missförhållande eger
jordbruks- rum» vill vidtaga åtgärder för att stäfja detta missförhållande.
fastighet, att Den ärade talaren yttrade vidare, att reservanterna föreslagit,
erlägga sär- att jordbrukarne skulle beskattas med hänsyn till— huru de bruka
"ning,afgift. sm J01’^ Jagtrop att man visserligen icke kan bestrida, att denna
(Forts ) |ians uppfattning _ är synnerligen originel. Men såvidt jag kan läsa
innantill, fins den icke i den reservation, som föreligger. Reservanterna
hafva helt enkelt framhållit, att de bolag, som kommit i besittning
af de afvittrade hemmanen, hafva en särskild förmån och rättighet
derigenom, att de kumia på ett långt gående sätt gagnera på skogshandteringen,
med ett ord, kunna genom att komma i besittning af
dessa afvittrade hemman göra sig en orättmätigt stor vinst på det
allmännas bekostnad. Det är naturligtvis denna särskilda förmån
och rättighet, som reservanterna ansett utgöra ett lämpligt föremål
för beskattning, och jag tror icke heller, att man kan göra
någon allvarsam invändning mot detta resonnement.

Den ärade talaren yttrade vidare, att det icke skulle finnas
fog för att särskildt beskatta de afvittrade hemmanen. Nej, det är
klart, att detsamma gäller om samtliga jordbruksfastigheter, att det
vore önskligt att kunna något stäfja bolagens förvärf af dem och
hindra, att de ensidigt användes för afverkningsrörelse. Men skilnaden
är den, att i fråga om dessa afvittrade hemman finnes en
rättsgrund för att vidtaga den åtgärd, som reservanterna föreslagit,
i det de uppvisat, att staten ju har en viss rättighet till dessa afvittrade
hemman. Det är klart, att reservanterna just derför tagit
dessa hemman och funnit sig i fråga om dem kunna föreslå en beskattningsåtgärd,
som de tro skulle leda till ett hämmande af bolagens
förvärf.

Det yttrades såväl af den ärade talaren som af en föregående
talare, att man icke skulle vinna syftemålet med en sådan åtgärd,
som här föreslagits. Det är ju möjligt, att det icke skulle i så
synnerligen nämnvärd mån leda till målet. Men jag tror, att man
går för långt; då man — såsom den ärade talaren till höger om
mig — påstod, att den föreslagna beskattningen icke spelade den
allra ringaste roll, att den icke ens skulle i någon mån hämma bolagens
sågverksförvärf. Hvarken reservanterna eller motionären
hafva kunnat påstå något sådant; utan allt tvifvel kommer en sådan
åtgärd att i sin mån verka hämmande på bolagens egendomsförvärf.
Kan man då med denna åtgärd komma ett litet steg mot det
mål, som jag i det längsta vill hoppas, att äfven den ärade talaren
är med om, nemligen att, såvidt möjligt, rädda jordbruket i de
nordliga provinserna, kan man med den föreslagna åtgärden komma
i någon mån åt det hållet, är denna lagstiftning väl icke förgäfves.

Den ärade talaren ville till och med, såvidt jag fattade honom
rätt, bestrida, att det öfver hufvud funnes ett större antal bolag, som
verkligen försummade jordbruket och uteslutande kastade sig på
skogsskötsel. Jag är ju icke representant för dessa landsdelar, men

Onsdagen den 17 April.

känner i någon mån särskilt förhållandet i Dalarne, der jag haft
tillfälle att på ort och ställe kunna noga sätta mig in i bolagens
tillvägagående. Och jag får verkligen såsom min uppfattning bekänna
— och jag tror, att det har vitsordats af alla representanter
ifrån den provinsen — att icke ett mindre antal bolag, utan last
hellre det öfvervägande antalet bolag i Dalarne — och som vi hort
äfven i Norrland — verkligen uteslutande kasta sig pa sågverksrörelse
med försummande af jordbruket. Jag vet icke, hvar den
ärade talaren fått uppgiften, att det icke vore synnerlig fara i detta
afseende. Jag kan verkligen på grund af erfarenhet vitsorda, att i
Dalarne bolagen i de flesta fall äro alldeles likgiltiga^för huru jordbruksnäringen
bedrifves. De egna sig endast åt sågverksrörelse,

afverka skogarne, och dermed punkt.

Dermed är jag inne på en anmärkning, som af en talare tran
geflebänken uttalades, nemligen att bolagen skulle i allmänhet skota
egendomarne synnerligen rationelt och, som han yttrade sig, »sa,
att de lemna största möjliga afkastning». Det förra vill jag visst
icke gå in på, om man med att sköta rationelt menar, att de idka
jordbruk. Men deremot kan jag nog mycket val instämma i yttrandet,
att de begagna dessa fastigheter så, att de lemna största inojliga
afkastning, ty de göra det så, att de hugga ned skogarne, anda
intill de minsta dimensioner, som kunna säljas, och lemna det olriga
åt sitt öde. Sedan köpa de skogar på annat hall af bönderna för
en spottstyfver och afverka dem, och så undan för undan. Jag
tror icke, att den talaren hade rätt. då han påstod, att bolagen i
allmänhet sköta sina egendomar rationelt — rationelt i den mening,
att de vidmagthålla skogarne och befordra återväxten ; denne
vill jag visst icke förneka, att det finnes sådana som göra det, men
de allra flesta bolag handla, som bekant, så, att de oupphörligt
köpa nya skogar, afverka dem och lemna de gamla åt sitt öde.

Som sagdt, jag tror icke, att denna åtgärd är sa farlig, som af
talmannen för utskottets uppfattning gjorts gällande. Jag tror, att
den i någon mån skulle komma att leda till det resultat, som alla
önska, och jag tror af det skälet, att det icke är ringaste fara i
att bifalla reservanternas yrkande. För egen del kan jjag vara med
om vare sig reservanternas yrkande eller herr Styrlanders ändrings _

■ o _ 1 1. HL .. h n 1 r».. inni! j-fri ori • V» nA711 k i

N:0 23.

Angående
skyldighet för
bolags som eger
jordbruksfastighet,
att
erlägga särskild
bevillning
saf gift.
(Forts.)

uiii vaiD 1 vuvl J .

förslag. Det sista, som afser att efter »bolag» insatta orden:

»hvilka

lOISlUg. veu null! ---~C1 no 1 , £

idka trävarurörelse», synes mig vara det konseqventaste, da det åt
motiveringen framgår, att det just är fråga om bolag, som gagnera
på sågverksrörelsen. Men om kammarens majoritet hellre skulle
taga reservanternas yrkande, kan jag ock vara med derom.

Häruti instämde herrar Wavrinshy och Branting.

Herr Lindhagen: Jag hade icke tänkt yttra mig i denna
fråga ty jag har tillräckligt att göra med att sköta om min egen
motion, men med anledning af hvad grefve Hamilton anförde,
måste jag gripa till ordet, Jag vet verkligen icke rätt, hvarom han
egentligen yttrade sig. Det föreföll mig nemligen, som om lian

N:0 23. 52 Onsdagen den 17 April.

,;JZe:der. ibland yttrade sis om min motion, ibland om herr Styrlanders motion,
bolag, lom eger men om sin cScn ställning till norrlandsfrågan i dess helhet.

jordbruks- -Nu ar det verkligen så, som grefve Hamilton sade, att man

fastighet, att ofta handlar efter stämningar, och man bör också göra det När
^TbZl Ii0fsförhållandena med stark magt tränga sig fram mot gamla formulär,
ningsafgift sa uPPs^ar de^ en stämning för saken, och det är den stämningen,
(Forts.) som är den verkligt stora realiteten i allt handlande.

Nu yttrade grefve Hamilton vidare, att han erkände, att detta
är en allvarlig fråga, men han talade ock om fraser. Ja, när grefve
Hamilton sade, att han ansåg detta som en allvarlig fråga, så var
det en fras. Ty om man verkligen anser detta vara en allvarlig
fråga, så skall man märka, att det klappar ett hjerta bakom en
sådan uppfattning. Men det gjorde det icke i detta fall. Grefve
Hamilton anser °nemligen i sjelfva verket icke, att detta är en allvarlig
fråga, då. han menar, att den bör behandlas efter gamla
formulär. Men jag vill säga, mine herrar, att Norrlands största
olycka alltid har varit, att man merendels i landskansli erna saknat
formulär för dess lifsfrågor.

Herr Meyer: I fall jag skänker en gammal öfverrock till en
tiggare i syfte att han dermed skall skydda sig mot kölden, men
han i stället säljer rocken till en klädmanglare, och jag sedan kommer
till denne och med vald tager rocken tillbaka, på den grund att
jag skänkt bort den i ett visst syfte, som icke har blifvit uppfyldt.
så kommer strafflagen och tager mig i kragen och visar mig, att
jag bör respektera andras välfångna egendom. Hvad är nu skilnaden
mellan detta exempel och den nu föreliggande frågan? Här halfäten
skänkt hemmansegare i Norrland skogsmark i syfte att de
skulle förbättra sitt jordbruk. Denna jord hafva sedan hemmansegarne
mot kontant betalning sålt till sågverksbolag. Dessa hafva
fått betala denna skogsmark till det värde, som säljarne ansett densamma
ega. Men nu skulle vi lagstiftare säga, att eftersom syftet
med gafvan till de norrländska jordbrukare icke blifvit uppfyldt,
så fråntaga vi sågverksegarne den egendom, som de köpt. Ja, vi
taga icke genast tillbaka allt, det är alldeles rigtigt, utan till en
början påföra^ vi dem en särskild bevillning för fastigheten. Men
denna kan, såsom den ärade motionären nyss påpekade, höjas —
den kan höjas ända upp till 100 procent af taxeringsvärdet, och jag
tänker, att den redan långt innan man hunnit dit skall hafva verkat
såsom en konfiskation af sågverksbolagens egendom; staten har fått
»sitt» igen och sågverksbolagen blifvit af med sitt. Den rättsprincip,
som man i detta förslag trampar under fotterna, är, att den,
som på hederligt sätt förvärfvat sig en egendom, också skall få
behålla den

Nu hafva reservanterna, såsom grefve Hamilton redan påpekat,
förklarat, att jorden blifvit skänkt till hemmansegarne under förutsättningar
och med förbehåll. Men det verkliga förhållandet är, att
några som helst förbehåll icke blifvit gjorda, då hemmansegarne erhöllo
denna jord. Den har blifvit dem skänkt under vissa förut -

N:o 23.

Onsdagen den 17 April.

sättningar — det är sant — men icke med några förbehåll, och då
alltså inga som helst vilkor häfta vid jorden, så kunna väl i all
rimlighets namn ej heller några vilkor häfta vid jorden, då den
öfvergår till nya egare. Funnos icke vilkor i det ena fallet, så
finnes det naturligtvis heller inga sådana i det andra.

Hvad nu beträffar den s. k. norrländska lifs- och kulturfrågan,
så har äfven jag kommit till den uppfattningen, att den är en stor
och vigtig fråga, och att icke allt är så väl ordnadt, som önskligt
vore. Men jag har kommit till denna uppfattning utan ringaste
hjertklappning genom ett helt lugnt och kallt resonnement, det har
icke varit en tillstymmelse till känsla, som inverkat på min åsigt.
Att det är af största vigt för landet, att man, om görligt, i Norrland
skapar en sjelfegande jordbrukarebefolkning, det skall visserligen
icke jag bestrida, ty det är säkerligen ingen i denna kammare, som
håller så strängt på en sjelfegande jordbrukarebefolkning som jag.
Jag håller så strängt på den, att jag — kanske i motsats till
motionären — anser, att det skall vara en olycksdag för Sveriges
rike, då den politiska magten brister ur de sjelfegande jordbrukarnes
händer.

Har man den åsigten, då vill man nog också göra allt hvad
man kan för att uppehålla densamma. Men detta må nu vara en
sak för sig; så mycket kan dock sägas, som att man icke kan genom
de nu föreslagna medlen vinna det afsedda målet.

Jag yrkar bifall till utskottets afstyrkande hemställan.

Herr Persson i Rinkaby: Herr grefve och talman, mine herrar!
Då mitt namn icke är nämndt bland reservanterna vid detta utskottsbetänkande,
så kunna herrarne sluta sig till att jag varit med
om det beslut, hvartill utskottet kommit, och jag skall be att i
korthet få angifva skälen härtill.

Då herr Styrlanders motion företogs till behandling, så var
utskottet enhälligt af den åsigten, att motionen sådan den förelåg
icke kunde bifallas, och under debatten i dag har heller ingen talare,
icke ens motionären sjelf, uppträdt för motionen, utan motionären
och hans meningsfränder hafva i stället anslutit sig till reservationen.
De upplysningar, som vunnits under frågans behandling, hafva
emellertid föranledt, att jag ej heller kunnat vara med om reservationen.

Fn talare på stockholmsbänken har sagt, att staten egde en
viss rättighet till de afvittrade hemmanen. Ja, det är ganska troligt,
att han som jurist ser saken så, men af de handlingar i frågan,
som jag har sett, har jag icke kunnat finna, att staten har större
rättighet i detta fall än beträffande hvarje annat hemman, som innehafvaren
besitter med full eganderätt. Då dessa hemmansegare
bosatte sig i Norrland, så fann man snart, att de icke kunde lefva
endast på jordbruket, och staten sökte då komma dem till hjelp
genom att dela ut skogar till flere hundra tunnlands areal. Efter
hand, som dessa hemmansegare sedan kommo sig före och funno fast
bostad i Norrland, sökte de att köpa dessa hemman till skatte, och

Angående
skyldighet för
bolag, som eger
jordbruksfastighet,
att
erlägga särkild
bevillning
saf gift.
(Forts.)

N o 23. 54 Onsdagen den 17 April.

Angående detta beviljades. Sedan de köpt dem till skatte, kunde de också
bolag''9som ége.r saUa clei11’ och JaS kan icke förstå, huru staten, som en gång bär
jordbruks■ sålt dessa hemman till andra egare, nu skulle kunna ingripa utan
fastighet, att att kränka tredje mans rätt. Det lär i Norrland finnas ett stort
^skiTb S%'' an^ .hemman, som icke blifvit skatteköpta, men på dessa kan
ningsafgift naturligtvis icke skogen behandlas på samma sätt. Äfven nere i
(Forts.) Skåne finnes det hemman, som blifvit inköpta till skatte, men jag
bär icke hört, att någonting dylikt satts i fråga beträffande dem.

Om man utgår från det förslag af reservanterna, som här föreligger,
så skulle Riksdagen anhålla, »det täcktes Kongl. Maj:t taga
i öfvervägande, om icke de i Norrland och Dalarne afvittrade hemman,
som med eganderätt öfvergått till bolag, borde åsättas bevillning
för särskilda förmåner och rättigheter.»

Man kan knappast fatta, huru den omständigheten, att dessa
hemman ålades bevillning för särskilda förmåner och rättigheter,
skulle kunna hjelpa den betryckta befolkningen i Norrland. Det är
ju bolagen, som man skulle pålägga en skatt, så obetydlig, att
herrarne knappt kunna göra sig en föreställning derom. Jag har
låtit mig berättas, att det i Norrland vanligen tillgår så, att sågverksbolaget
först köper skog till afverkning för några hundra tusen
kronor och sedan hemmanen för några tusen eller några hundra
kronor. Det ligger då i sakens natur, att beskattningen blir ytterst
obetydlig och icke skulle åstadkomma någon synnerlig minskning i
bolagets inkomst.

Vidare får jag framhålla, att om denna skrifvelse skulle af
Riksdagen bifallas och Kongl. Maj:t taga hänsyn till de deri uttalade
önskningarne, så vore det första, som komme att sättas i fråga,
att få en likartad lagstiftning öfver hela landet. Ty med den utveckling,
som Norrland har, och såsom förhållandena nu äro derstädes,
är det tydligen omöjligt att draga en bestämd gräns mellan
• å ena sidan Dalarne och Norrland och å den andra det öfriga riket
och säga, att de nedanför denna gräns icke skulle vara underkastade
denna lag, utan blott ofvanför den. Det finnes för öfrigt i så godt
som alla delar af landet bolag, som drifva annan rörelse tillika med
jordbruk och ofta den mest onaturliga. Icke kan man t. ex. säga,
att den odling, som de stora sockerbruksaktiebolagen i Skåne bedrifva,
är synnerligen rationel, då de i många fall odla betor på
en tredjedel af jorden och hafva denna i treskifte. I Norrland lämpar
sig jorden för skogsodling och producerar hufvudsakligen skog.
Hvarje enskild jordegare bör väl der liksom annorstädes hafva
rätt att använda den jord, som han eger, på det sätt, som synes
honom lämpligast, och hvaraf han har största möjliga fördel. Jag
tycker icke, att det går an att på sätt här är ifrågasatt ingripa i
i eganderätten och med en lag — huru välment den än må vara
— söka komma åt enskild egendom.

Jag tror också, fastän jag får säga, att det är både på känslans
och förståndets väg, som jag kommit till min uppfattning i frågan,
att man får akta sig för att låta känslan skena af med förståndet.
Man måste hafva en lag äfven öfver känslan, och äfven om känslan

N:0 23.

Onsdagen den 17 April.

är den allra bästa och aldrig sa kraftig, bör man icke af den låta Angående

förleda sig att lemna medborgare utan lagligt skydd. Jag tror, att
vi lagstiftare måste se till, att känslan och lagen harmoniera med jordbrukshvarandra.
fastighet, att

Om under nuvarande förhållanden bolagen åtnjuta allt för stora erlägga särfördelar,
så är jag säker på att norr!andsrepresentanterna skola
kunna hitta på ett sätt att beskatta dem, så att skatten lägges på ™Forts!)
den rörelse, hvarpå bolagen hafva den verkliga förtjensten, nemligen
sjelfva sågverksrörelsen.

Med den uppfattning, jag har, kan jag alltså icke finna det
konseqvent att bifalla reservanternas förslag, och skall derför be att
få yrka bifall till utskottets hemställan.

Grefve Hamilton: Blott några få ord. Åtskilliga af de anföranden,
som förekommit under debatten, voro så direkt bestraffande
rigtade mot mig personligen, att det kanske skulle synas underligt,
om jag icke med några ord besvarade dem.

Jag tillät mig i mitt första anförande, bland annat, att yttra, att
de frågor, som här förelåge, eller som denna motion berörde, syntes
mig vara på väg att afgöras som stämningsfrågor, och jag varnade
härför, då det här gälde vigtiga frågor. Jag sade vidare, att denna
stämning vore så stark, att det rent af ligger en viss fara i att
opponera sig mot densamma. Jag skall villigt erkänna, att, när en
person är lifligt öfvertygad om en sak och arbetat för densamma,
han kanske med ett visst fog kan taga illa upp, om han karakteriseras
som endast en känslomenniska.

Jag ber emellertid att få hembära min tacksamhet till herr
Lindhagen, som befriat mig från skyldigheten att modifiera mina
uttryck. Visserligen skulle jag mot hans anförande kunna anmärka,
att det icke synts mig precis öfverensstämma med det kanske något
gammalmodiga formulär för den parlamentariska umgängestonen, hvarvid
jag vant mig.

Hans af ganska starka bravorop beledsagade anförande visade
emellertid bättre än något, att det här verkligen är fråga om en
stämning, och att denna stämning är så stark, att den, som vågar
ifrågasätta att granska de för frågans lösning föreslagna medlen,
riskerar att blifva karakteriserad både som en hjertlös menniska
och en oduglig embetsman.

Herr Lundström: Herr talman, mina herrar! I slutet af utskottets
nu afgifna betänkande står antecknadt, att, jemte andra,
jag icke deltagit i bevillningsutskottets slutliga afgörande af denna
fråga. Jag anser det då vara min skyldighet nämna, huru jag, för
den händelse jag icke just vid tillfället för afgörandet varit förhindrad
att närvara, skulle hafva stält mig gent emot denna sak,
och jag vill då tillkännagifva, att jag skulle hafva helt och hållet
stält mig på reservanternas sida och gått med på deras skrifvelseförslag,
för livilkot jag förut talat i utskottet.

Man har här redogjort för huru det förhåller sig med afseende

N:0 23. 56 Onsdagen den 17 April.

Angående på de i Norrland befintliga s. k. afvittringshemmanen, och jag tror
skyidighet^i för. mjg kunna äfven för egen del tillägga en del upplysningar rörande
''jordbruksdessa hemman. Dessa afvittringsliemman, som jag nu åsyftar, utjastighet,
att göras af sådana hemman, som tillkommit i enlighet med den uti
erlägga sär- reservationen åberopade afvittringsstadgan af år 1824.. Förut fans
‘nitfaafift tillstånd för enskilde att å kronoallmänningar upptaga s. k. ny(Forts!)''
byggen. Dessa nybyggen fingo sedan genom afvittringen sig tilldelade
ett visst skogsområde. Men då staten öfverlät jorden till
de enskilda nybyggare, intogs i bestämmelserna derom förbehåll,
att dessa skulle årligen verkställa vissa odlings- och nybyggnadsarbeten,
och detta kallades att fullgöra sina åboskyldigheter. Kronobetjeningen
hade sig ålagdt tillse, att dessa skyldigheter behörigen
iakttogos. När det sedermera konstaterats, att åboskyldigheterna
fullgjorts, kunde innehafvaren af ett sådant nybygge begära att få
detsamma omfördt till skattehemman, och denna omföring till skatte
visade, dels att de af staten fordrade åboskyldigheterna blifvit på
behörigt sätt fullgjorda, dels ock att staten afsade sig både rätten
till kontroll öfver arbetet på dessa nybyggen och dispositionsrätten
till den hemmanet tilldelade skogen. Nybyggare bekommo således
full skattemannarätt öfver sina hemman, hvilka på senare tider i
ett betänkligt stort antal öfvergått från dem i de norrländska sågverksbolagens
händer. I huru stor grad detta skett, är något olika
i olika delar af Norrland; i den trakt, jag representerar och känner
till, hafva bolagens skogsförvärf egentligen ännu ej skett i så hög
grad som i andra delar af Norrland. Men just af denna orsak är jag
för min del lifligt med om att bidraga till att göra allt hvad göras
kan för att hindra, att bolagens skogsförvärf skola kunna sträcka
sig vidare, och det är ju allt skäl att i tid vidtaga anordningar
emot det onda, innan det kommit allt för långt. Och den, som på
nära håll varit i tillfälle iakttaga, hurusom bolagen alltmer taga
skogarne i anspråk för sin industri, under det att sjelfva hemmanen
och deras jord mer och mer försummas eller åtminstone icke mer
än nätt och jemt nödigt är vidmagthållas, särskilt inom de mer
aflägsna och inåt landet liggande trakterna, honom må det väl icke
förtänkas, om lian vill vara med om att söka utfinna något medel
emot detta onda. Det medel, som reservanterna föreslagit, är en
begäran, att Kongl. Maj:t måtte undersöka och se till, om icke
rättigheten att använda skogarne uteslutande till sågverksrörelsens
förmån, med åsidosättande af jordens underhåll, skulle kunna anses
utgöra en särskild förmån, som borde föranleda en särskild beskattning.
Ett sådant yrkande tycker jag vara i sig sjelft så oskyldigt,
att jag icke hyser den ringaste farhåga för att, herr talman, härmed
anhålla om bifall till reservationen.

Härmed förklarades öfverläggningen afslutad. Derunder hade
yrkats l:o) bifall till utskottets hemställan, 2:o) afslag å nämnda hemställan
och bifall i stället till den af herr Fredholm m. fl. afgifna
reservationen, samt 3:o) afslag å utskottets hemställan och bifall i
stället till det af herr Styrlander under öfverläggningen framstälda

N:o 23.

Onsdagen den 17 April.

förslag. Herr talmannen, som nu gaf propositioner å dessa yrkanden,
fann det under 2:o) framstälda yrkande vara med öfvervägande
ja besvaradt. Som votering likväl begärdes, blef nu, sedan till kontraproposition
antagits bifall till utskottets hemställan, uppsatt, justerad
och anslagen en så lydande voteringsproposition:

Den, som med afslag å hvad bevillningsutskottet hemstält i förevarande
utlåtande n:o 24 bifaller den vid betänkandet fogade, af herr
Fredholm m. fl. afgifna reservation, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit utskottets nämnda hemställan.

Voteringen utföll med 117 ja mot 91 nej; och hade kammaren
alltså fattat beslut i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.

§ 8.

Bevillningsutskottets härefter föredragna betänkande n:o 25, i
anledning af väckt motion om tillägg till § 17 i bevillningsförordningen,
blef af kammaren godkändt.

§:9.

Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till Riksdagens
skrifvelse, n:o 43, till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under åttonde hufvudtiteln gjorda framställning
om extra anslag för fortsättning af gradmätningen på Spetsbergen.

§ io.

Justerades protokollsutdrag.

§ Il Till

bordläggning anmäldes följande inkomna ärenden:
statsutskottets utlåtanden:

n:o 52, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående indragning
till statsverket af den från den så kallade bergsfrälsejorden
i Kopparbergs län utgående tägtekarlsräntan;

n:o 53, i anledning af väckt motion angående inlösen af kronotionde,
som innehafves under enskild eganderätt;

n:o 54, i anledning af väckt motion angående beviljande af anslag
till lånefond för inrättande af tidsenliga fattiggårdar; och

Andra Kammarens Prot. 1901. N:o SS.

N:0 23.

Onsdagen den 17 April.

n:o 55, i anledning af väckt motion angående statens övertagande
af byggnads- och underhållsskyldigheten af den del af Långebro,
som icke är belägen inom Gärds härad m. in.;
bevillningsutskottets betänkanden:

n:o 21, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten och gränstrafiken
mellan Sverige och Norge;

n:o 26, i anledning af väckt motion angående förhöjning af tullen

å vin; , 0

n:o 27, i fråga om ändring i gällande bestämmelser angående
bevillningsafgift af bankbolag med sedelutgifningsrätt; och

n:o 28, i anledning af väckta frågor om beviljande af restitution
af erlagd tullafgift vid utförsel af sammanmalet rågmjöl samt risgryn; lagutskottets

utlåtanden:

n:o 37, i anledning af väckt motion om ändring i förordningen
angående fattigvården den 9 juni 1871 i syfte att undanrödja vissa
med densamma förenade olägenheter för gränskommuner;

n:o 38, i anledning af väckt motion angående ändring af 27 §
i förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862; och
n:o 39, i anledning af väckt motion angående införande af lika
rösträtt och proportionella val vid stadsfullmägtigeval; samt

Andra Kammarens fjerde tillfälliga utskotts utlåtande n:o 17, i
anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran
om utredning, huru genom lagstadgad bokföring m. m. större
trygghet mot oredlighet må kunna vinnas.

§ 12.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades grefve H. E.° G.
Hamilton under fyra dagar från och med den 18 innevarande månad
samt herr L. Dahlstedt under den 20 dennes.

Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 3,3 7 e. m.

In fidem

E. Nathorst Böös.

Fredagen den 19 April.

N:o 23.

Fredagen den 19 april.

Kl. Va 3 e. m.

§ 1.

Justerades protokollet för den 11 innevarande månad.

§ 2.

Anmäldes och godkändes lagutskottets förslag till Riksdagens
skrifvelser till Konungen:

n:o 37, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 35 §
i förordningen angående inteckning i fast egendom den 16 juni 1875;

n:o 38, i anledning af väckt motion om utarbetande af skärpta
lagbestämmelser för uraktlåtenhet att utgifva bidrag till underhåll af
oäkta barn;

n:o 39, i anledning af dels väckt motion angående tillägg till § 12
i förordningen om kyrkostämma m. m., dels ock motion angående
tillägg till § 16 i förordningen om kommunalstyrelse på landet;

n:o 40, i anledning af väckta motioner om ändring af § 17 i
förordningen om kommunalstyrelse på landet samt § 9 i förordningen
om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd;

n:o 41, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till
lag angående ocker; och

n:o 42, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till
lag angående förlängning af tiden, under hvilken förordningen den 6
juni 1883 rörande de lappar, som med renar flytta emellan de förenade
konungarikena Sverige och Norge, skall vara gällande.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet Kongl. Maj:ts proposition
angående upplåtelse af den kronan tillkommande j or degar eandel
i grufva.

§ 4.

Föredrogos, men hlefvo åter bordlagda statsutskottets utlåtanden
n:is 52, 53, 54 och 55, bevillningsutskottets betänkan den n:is 21,
26, 27 och 28, lagutskottets utlåtanden n:is 37, 38 och 39 samt
Andra Kammarens fjerde tillfälliga utskotts utlåtande n:o 17.

§ 5.

Justerades protokollsutdrag.

N:o 23.

Fredagen den 19 April.

§ 6.

Till bordläggning anmäldes följande inkomna ärenden:

sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 2, i anledning
af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad
lydelse af 1 och 8 §§ i grufvestadgan den 16 maj 1884; samt
lagutskottets utlåtanden:

n:o 40, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om ändring i vissa delar af rättegångsbalken, lag om hvad iakttagas
skall i afseende å införande af lagen om ändring i vissa delar
af rättegångsbalken, lag om ändring i vissa delar af utsökningslagen,
lag om beräknande af fatalietid i visst fall samt lag om offentlighet
i visst fall vid förhör inför hofrätt; och

n:o 41, i anledning af väckt motion angående införande af vissa
bestämmelser rörande sysslomäns förvaltning af konkursgäldenärs
egendom.

§ 7.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr C. G. Österberg
under fyra dagar från och med morgondagen.

Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 2,4 6 e. m.

In fidem

E. Nålborst Böös.

Stockholm, Icaac Marcus’ Boktryck.-Aktiebolag 1901.