RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1901:2)

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1901. Andra Kammaren. N:o 2.

Tisdagen den 22 januari.

Kl. 10 f. m.

§ !•

Upplästes följande till kammaren nu inkomna protokoll:

Protokoll, hållet inför statsrådet och chefen för kongl.
justitiedepartementet den 21 januari 1901.

Fullmagt hade inkommit, utvisande, att vid riksdagsmannaval,
som den IB i denna månad hållits i vestra och östra Hisings härads
valdistrikt af Askims, vestra och östra Hisings samt Säfvedals härads
domsaga, hemmansegaren Herman Andersson i Grimbo, Norgården,
blifvit utsedd till ledamot af Riksdagens Andra Kammare för tiden
till den 1 januari 1903; och sedan berörda fullmagt funnits vara i
föreskrifven form utfärdad samt vidare granskats af vederbörande fullmägtige
i riksbanken och riksgäldskontoret, utan att desse mot fullmagten
framstäf någon anmärkning, beslöts, att protokoll öfver hvad
sålunda förekommit skulle meddelas Andra Kammaren, hvarjemte fullmagten
skulle till kammaren öfverlemnas.

In fidem
E. Quensel.

Jemte det protokollet lades till handlingarne, godkände kammaren
herr Anderssons behörighet att taga plats bland kammarens ledamöter.

§ 2.

Till kammaren hade inkommit ett så lydande läkareintyg, som
upplästes:

Att häradshöfdingen, ledamoten af Riksdagens Andra Kammare,
herr Bäärnhielm, som lider af influensa, tills vidare är hindrad att deltaga
i riksdagsarbetet, intygar

Stockholm den *1/1 1901

T. Hwass,
logit. läkare.

Andra Kammarens Prof. 1901. N:o 2. 1

N:o 2.

2 Tisdagen den 22 Januari.

§ 3.

Enligt derom förut fattadt beslut anstäldes nu val af ledamöter
och suppleanter i de ständiga utskotten.

Dervid utsågos till:

Ledamöter i konstitutionsutskottet''.

herr	friherre F. C. K. Bamekow....................		218 röster,
	M. Dalin..................................................		218
	J. Johnsson ...... ......................................		218
tf	J. Andersson i Öhrstorp...........................		217
	N. Olsson i Ättersta.................................		216
	R. E. L. Darin ............:..........................		215
tf	A. T. Pettersson i österhaninge...............		133
	S. J. Boethius .............:..............:.............		132
	A. F. Liljeholm .......................................		129	„ och
r	P. P. Waldenström .................................		129	tf
	Närmast i röstetal ''kommo herrar Ernst	Carlson med 92 röster

och G. Elowson med 91 röster.

Ledamöter i statsutskottet:

herr H. Andersson i vestra Nöbbelöf

, N. Boström................................

„ S. G. von Friesen.....................

„ O. Larsson i Mörtlösa...............

„ P. Pelirson i Törneryd ............

„ C. Persson i Stallerhult ............

„ A. Göransson..............................

„ 5. O. Nyländer...........................

„ I. Månsson i Träa.....................

„ D. Persson i Tällberg...............

„ J. A. Sjö....................................

„ O. Erickson i Bjersby ...............

med 218 röster,

218

217

216

215

214

115

tf *

och

Närmast i röstetal kom herr G. Odqvist med 104 röster.

Ledamöter i bevillningsutskottet:

herr J. Bromée i Billsta ............

„ tT. H. G. Fredholm ............

„ G. Jansson i Krakerud ......

„ friherre I. A. von Knorring

„ J. A. Lundström..................

„ E. F. TF. Meyer.................

„ O. Persson i Rinkaby .........

„ S. M. Olsson i Sörnäs.........

med

218 röster,

218

217

216

Tisdagen den 22 Januari. 3

herr 0. A. Brodin.............................................. med 127 röster och

» A. Petri .................................................... * 126 „ .

Närmast i röstetal kommo herrar E. Wijk med 95 röster och
J. Nydal med 91 röster.

Ledamöter i bankoutskottet:

herr B. W. A. M. Eklundh i Lund ..

„ A. Hansson i Solberga.................

„ J. P. Jansson i Saxhyttan...........

n J. Johansson i Noraskog..............

„ A. Henricson................................

n L. P. Mallmin .............................

„ O. Persson i Killebäckstorp ........

„ C. F. Petersson i Dänningelanda

med 217
, 218
„ 218
. 218
, 217

, 214

. 124

.. 116

röster,

och

Närmast i röstetal kommo herrar J. E. Biesert med 98 röster
och K. G. Karlsson med 96 röster.

Ledamöter i lagutskottet:

herr N. Nilsson i Skärhus..........

n F. Andersson i Helgesta...
„ L. J. Jansson i Djursätra

n C. A. Lindhagen ............

„ T. Zetterstrand..................

„ ö. W. Redelius ...............

„ J. Sjöberg ........................

„ N. Jönsson i Gammalstorp

med

220 röster,
219 „

219 i,
219 „

217 „

138
125
114

och

Närmast i röstetal kommo herrar S. J. Kardell med 102 röster
och A. Olsson i Mårdäng med 98 röster.

Suppleanter i konstitutionsutskottet:

herr E. 0. V. Wavrinsty ..................... A. F. Broström ..............................	............ med	199 röster, 196 ,
	N. Wallm ark....................................		195	It
	J. M. Johansson i Mellbyn ............		195	It
	N. Hanson i Berga...........................		189	tf
	Ernst Carlson ................................		148	tf
	B. Dahlgren ....................................		138	it
	J. Hjelmérus....................................		124	tf
	C. J. Jakobson......... .......................		123	n OCh
»	A. Olsson i Tyllered........................ Närmast i röstetal kommo herrar	J. Persson i	122 Arboga	» * med 95

röster och J. Ericsson i Vallsta med 89 röster.

N:o 2.

N;o 2.

Tisdagen den 22 Januari.

Suppleanter i statsutskottet:

herr N. Svensson i Olseröd.............

„ A. Petersson i Påboda............

„ O. Anderson i Hasselbol.........

„ O. A. Ericsson i Olvanmyra ..

„ P. Olsson i Fläsbro ...............

„ P. Norberg ...........................

„ N. Åkesson..............................

„ A. G. Andersson i Himmelsby

„ G. Odqvist ..............................

„ C. J. Öberg ...........................

„ A. P. Gustafsson.....................

„ A. J. Ericson i Ransta .........

med 207 röster,

204
203
200
200
3 98
194
188
139
125
124
122

;;

och

Närmast i röstetal kommo herr A. H. Göthberg med 91 röster
samt herrar O. Emthén och H. Pantzarhielm, hvardera med 85 röster.

Suppleanter i bevillningsutskottet:

herr B. V. Hedgren .........

„ E. G. H. Åkerlund ...

„ K. F. G. Almqvist ...

„ E. Wijk.....................

„ H. Eriksson i Elgered

„ C. 11. Wittsell............

„ A. Olsson i Mårdäng

„ G. F. Berndts............

„ L. Dahlstedt................

„ H. Holmlin ................

Närmast i röstetal kommo herrar N. Andersson i Pettersborg och
J. E. Centerwall, hvardera med 76 röster, samt herrar A. Cervin och
J. W. Spånberg, hvardera med 75 röster.

med 190 röster,
„ 189 „

» 189 „

„ 189 „

„ 183 „

iso „

„ H9 „
H8 „

„ H8 „

„ 116 „ .

och

Suppleanter i bankoutskottet:

herr P. O. Lundell............................

„ O. H. Ström...............................

„ S. Nordström i Höglunda.........

„ J. W. Bengtsson i Häradsköp .

„ C. E. Johansson i Berga..........

„ A. G. Olsson i Frös vi.................

„ A. G. Jönsson i Mårarp ..........

„ F. Pettersson i Tjärsta ..............

med

))

187 röster,
178 „

171 „

104 „

103 „

102 „
102 „
101 „

och

Närmast i röstetal kommo herrar P. Jönsson i Färeköp och
C. A. Trolle, hvardera med 85 röster, samt herrar W. Andersson i
Bråborg och H. A. Segerdahl, hvardera med 84 röster.

Tisdagen den 22 Januari.

N:0 2.

Suppleanter i lagutskottet:

herr

M. Andersson i Löfhult.........................

A. Wiklund ............................................

T. P. Gussing.......................................

A. Andersson i Backgården....................

A. P. Johansson i Stensjö ...................

J. Johanson i Valar ed .........................

P. A. J. Eögstedt..................................

J. Nilsson i Skrafvelsjö.........................

Närmast i röstetal kommo herrar K. A.

... med	183 röster,
	182	tf
	106
	104	n
	103	yy
	102
	101	„ och
	97	yy •
Stoff och A.	TF. Styr-

länder, hvardera med 85 röster, samt herr Johansson i Aflösa med 82

röster.

Mellan de ledamöter, hvilka till suppleantplatser erhållit lika antal
röster, anstäldes lottningar för bestämmande af den ordning, hvari
samma ledamöter borde såsom suppleanter ingå; och utföllo dessa
med den ordningsföljd, här ofvan angifvits.

§ 4.

Justerades protokollsutdrag angående de i nästföregående paragraf
omförmälda val.

§ 5.

Justerades protokollet för den 15 innevarande månad.

§ 6.

Föredrogos hvar efter annan och hänvisades till det särskilda
utskott, som Riksdagen beslutit tillsätta, Kongl. Maj:ts propositioner
till Riksdagen:

angående ny härordning;

med förslag till ny värnpligtslag; och

med förslag till lag om ändrad lydelse af 2 och 62 §§ i strafflagen
för krigsmagten den 7 oktober 1881.

§ 7.

Föredrogs och lades till handlingarne Kongl. Maj:ts skrifvelse till
Riksdagen med tillkännagifvande, att Kongl. Maj:t förordnat statsrådet
m. m. Karl Sigfrid Husberg att under innevarande års riksdag utöfva
den befattning med riksdagsärenden, som, enligt 46 § riksdagsordningen,
tillkommer en ledamot af statsrådet; och skulle underrättelse om
denna skrifvelses innehåll genom utdrag af protokollet meddelas vederbörande
utskott samt de ledamöter, som hafva inseende öfver Riksdagens
kansli.

N:o 2.

Tisdagen den 22 Januari.

§ 8.

Efter föredragning vidare af följande på kammarens bord hyllande
motioner hänvisades:

herr E. Wavrinskys motioner, n?o 1 till statsutskottet, n:o 2 till
tillfälligt utskott och n:o 3 till statsutskottet;

herr J. Byströms motion, n:o 4, till bankoutskottet;
herr E. Meyers motion, n:o 5, till bevillningsutskottet;
herr J. G. Razéns motion, n:o 6, till tillfälligt utskott; samt
herr J. A. Kinnmans motioner, n:is 7 och 8, till tillfälligt utskott.

§ 9.

Hänvisades till bankoutskottet Riksdagens år 1900 församlade
revisorers berättelse angående riksbanken.

Samma revisorers berättelse om granskningen af riksgäldskontorets
tillstånd och förvaltning öfverlemnades till statsutskottet.

§ io.

Vidare föredrogos och hänvisades herr O. TF. Bedelius'' motion,
n:o 9, till lagutskottet;

herr C. J. Hammarströms motion, n:o 10, till bevillningsutskottet;

herr S. Söderbergs motion, n:o 11, till lagutskottet;

herr P. Törnqvists motion, n:o 12, till tillfälligt utskott;

herr TF. T. Lundgrens motion, n:o 13, till tillfälligt utskott;

herr S. Nordströms i Höglunda motion, n:o 14, till lagutskottet;

herr E. Smiths motion, n:o 15, till lagutskottet; och

herr S. J. Kardells motion, n:o 16, till statsutskottet.

§ 11.

Justerades protokollsutdrag.

§ 12.

Följande nya motioner afgåfvos, nemligen af:
herr O. Nyländer m. fl., n:o 17, om anvisande af ett extra anslag
till låneunderstöd för enskilda jernvägar;

herr A. Th. Carlheim Gyllensköld, n:o 18, om skrifvelse till
Kongl. Maj:t angående statens öfvertagande af nuvarande kemiska
kontrollstationer m. m.;
herr J. A. Kinnman:

n:o 19, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om framläggande
af förslag till ändring i gällande sjölag beträffande försäkringsgifvares
rätt att i vissa fall vid domstol föra talan m. m.; och

n:o 20, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utfärdande
af instruktion jemte taxa för besigtningsmän vid hafveribesigtningar;

N:0 2.

Tisdagen den 22 Januari.

herr A. H. Göthbcrg, n:o 21, om skrifvelse till Kongl. Maj:t i
fråga om förvärfvande åt staten af den del af egendomen Ransäter, som
upptages af den s. k. Geijersgården;

herr J. W. Spånberg, n:o 22, om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående
förhöjning af lärares vid högre folkskola maximidelaktighetsbelopp
i folkskolelärarnes pensionsinrättning; samt

herr E. Smith, om skrifvelse till Kongl. Maj:t rörande lagstadgade
anordningar vid transport af timmer sjöledes.

Samtliga dessa motioner bordlädes.

§ 13.

Till bordläggning anmäldes justitieombudsmannens embetsberättelse
och tryckfrihetskomiterades berättelse.

Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 8,34 e. m.

In fidem

E. Nathorst Böös.

N:0 2.

Onsdagen den 23 Januari.

Onsdagen den 23 januari.

Kl. 12 middagen.

§ 1.

Föredrogs för remiss till utskott Kongl. Maj:ts proposition till
Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof.

Dervid anförde:

Herr Waldenström: Herr talman, mina herrar! För två år
tillbaka tillät jag mig att i denna kammare väcka en motion angående
registrerade föreningar eller, rättare sagdt, angående rättighet för sådana
föreningar, som nu icke kunna registreras, att i likhet med ekonomiska
föreningar bli registrerade.

Riksdagen fattade också beslut i öfverensstämmelse med min motion
och aflat en skrifvelse till Kongl. Maj:t i frågan. Deruti framhölls
behofvet af en sådan ändring uti lagen af den 28 juni 1895 om registrerade
föreningar, som jag föreslagit.

Sedermera hördes åtskilliga myndigheter i landet, Kongl. Maj:ts
befallningshafvande m. fl. och, så vidt jag kunde förnimma, voro allasamman
af den mening, att en lagändring borde ske. Men från Kongl.
Maj:t har likväl hittills ingen åtgärd blifvit vidtagen. Åtminstone har
ingenting synts till.

Det skulle emellertid vara af stort intresse att få veta, huruvida
Kongl. Maj:t ämnar vidtaga några åtgärder för att få den åstundade
lagändringen till stånd. Behofvet af densamma är mycket stort. Det
existerar här i landet en ofantlig mängd föreningar för ideella syften:
nykterhetsföreningar, missionsföreningar, vetenskapliga föreningar, barmhertighetsföreningar
o. s. v., hvilka hafva egendom till många millioner
kronors värde. Det kunde för visso behöfvas, att sådana föreningar
enligt lag blefve berättigade att åtaga sig skyldigheter och förvärfva
rättigheter, att inför rätta tala och svara o. s. v., hvilket nu är dem
formenadt enligt den tolkning, som högsta domstolen gifvit åt nyssnämnda
lag. Riksdagen uttalade visserligen uti sin skrifvelse, att det
kunde vara tvifvel underkastadt, huruvida högsta domstolens tolkning
af lagen vore rigtig, men den framhöll, att i alla fall den osäkerhet,
som nu förefinnes, utgör ett tillräckligt skäl för att vidtaga den föreslagna
förändringen.

Det skulle derför, som sagdt, vara mycket intressant att af herr
statsrådet och chefen för justitiedepartementet få höra, hvad Kongl.
Maj:t tänker om den här saken, om till äfventyrs Riksdagen har att
vänta en kongl. proposition i ämnet under närvarande session.

Jag skall vidare be att något få gå in på vårt kommunikationsväsende.

N:0 2.

Onsdagen den 23 Januari.

Man har länge väntat, att vi skulle få någon reform af biljettväsendet
vid våra jernvägar. Förslag ha varit väckta, och det har talats
derom i Riksdagen flere gånger. Allmänheten känner också behofvet
af en sådan reform. Hvad som kan hafva varit anledningen till att
hittills icke någon åtgärd — åtminstone för allmänheten synlig — vidtagits
i detta afseende, vet jag icke.

Vi ha nu en stor mängd olika biljetter: enkla biljetter, tur- och
returbiljetter, partibiljetter, rabattbiljetter, rundresebiljetter, säsongbiljetter,
ja, jag vet icke allt hvad det är för biljetter vi ha.

Om dessa biljetter gälla olika bestämmelser. En enkelbiljett får
öfverlåtas, en tur- och returbiljett får icke öfverlåtas på annan person;
en partibiljett får öfverlåtas, men en rabattbiljett liksom en rundresebiljett
får icke öfverlåtas.

Hvad reson kan det egentligen finnas i detta?

Jag har många gånger samtalat med herrar, som tillhöra jernvägsstyrelsen,
för att få veta, hvilka skäl som kunna ligga till grund
för alla dessa olika bestämmelser. Men jag har icke kunnat få något
verkligt besked derom.

Det synes mig, att det rakt icke angår jernvägsstyrelsen, hvem
som reser, bara resan är betald. I synnerhet för begagnandet af turoch
returbiljetter äro bestämmelserna — sådana som de nu lyda —
endast egnade att skapa lagbrytare. Det är också en bekant sak,
att här i Stockholm på många hotell utbjudas till salu genom betjeningen
returbiljetter från resande, som icke inom bestämd tid varit i
tillfälle att använda dem.

Det är också olika giltighetstid bestämd för dessa olika slag af
biljetter. Hvad rabattbiljetter beträffar, torde de i allmänhet gälla 14
dagar och rundresebiljetter 45 till 60 dagar; partibiljetter gälla 1 år
och tur- och returbiljetter gälla olika länge efter olika väglängd. Hvad,
kan det vara för skäl till alla dessa olikheter? Hvad angår det egentligen
jernvägsstyrelsen, när jag kommer tillbaka, bara jag betalar resan?
Hvarför skall jag resa billigare, om jag kommer tidigare hem? Kan
det väl vara jernvägsstyrelsens sak att se till, att jag kommer hem i
behörig tid och icke blir borta för länge, så att den skall betala mig,
om jag kommer hem på den tid, som den tycker, men icke, om jag
dröjer borta längre?

Biljetter och frimärken hafva en viss slägtskap med hvarandra.
Tänk nu, om generalpoststyrelsen skulle falla på den idén att stämpla
de frimärken, som jag t. ex. köper i dag, med ett visst datum och
bestämma, att de icke skola gälla längre än en 30 ä 40 dagar, så
att jag måste konsumera dem före den tidens utgång, i fall jag vill
hafva någon nytta af dem.

Eller antag, att jag kommer till en köpman för att köpa ett parti
mjöl, och han frågar: “Inom hvilken tid ämnar herrn äta upp det?"
— “Hvad angår det herrn egentligen?" svarar naturligtvis jag. “Jo",
genmäler han åter, “om herrn äter upp mjölet inom 30 dagar, får
herrn det för det och det priset; men om herrn icke inom den tiden
använder det, så kostar det mera." Hvad är det egentligen för reson
i allt detta ? Har jag betalt varan, så må det vara min ensak, när jag

N:o 2. 10 Onsdagen den 23 Januari.

konsumerar den. Har jag betalt resan, så må det också vara min
ensak, när jag gör den. En biljett bör gälla såsom ett frimärke, tills
den blifvit begagnad.

Jag vet visserligen, att det der är någonting, som man fått ifrån
utlandet, men jag förstår icke, hvarför vi skola rätta oss efter utlandet
i allt sådant, som är dumt, när vi icke göra det i allt, som är klokt.

Dertill kommer äfven, att undantag medgifvas, så att i vissa fall
biljettens giltighet utsträckes. Så var t. ex. förhållandet senast vid
julen i år. Alla tur- och returbiljetter, som köptes strax före jul, gälde
till den 18 januari. Hvad finnes då för ett förnuftigt skäl till att biljetterna
i allmänhet icke ha längre giltighetstid, än de för närvarande ha?

I Norge gälla tur- och returbiljetterna åtminstone en månad, och
på åtskilliga enskilda jernvägar i vårt land är giltighetstiden vida längre
än på statens jernvägar. Herrarne behöfva blott se på den officiella
“Tågtidtabellen" för att finna, huru ofantligt många undantag, som
der förekomma. Ja, äfven för statsbanorna göras flera undantag.

Jag tog en gång tur- och returbiljett på en privatbana, och det
förvånade mig då, att den icke gälde mer än 4 å 5 dagar. “Edra
biljetter skola ju gälla 14 dagar", anmärkte jag. “Ja, i allmänhet“,
svarades det, “men lektorn skall äfven på statsbanan, och derför gäller
den icke längre än så.“ Hvad kan det vara för skäl att behålla en
sådan besynnerlig ordning? Då det varit så mycket tal i Riksdagen
om en reform och behofvet deraf är så allmänt insedt, hvad är det
då, som hindrar, att en sådan reform så snart som möjligt kommer
till stånd?

En rundresebiljett får man köpa på det vilkor, att resan går upp
till 600 kilometer och att man slutar på samma punkt, der man började.
Om det nu i allmänhet skulle anses vara rimligt, att biljett för
en resa af 600 kilometers längd erhölles till visst nedsatt pris — det
blir ett slags zontarifi — hvad angår det i alla fall jernvägsstyrelsen,
om jag slutar resan på samma eller på annan punkt, än der jag började?
Om jag t. ex. i Stockholm begär att köpa en rundresebiljett
för en 600 kilometers resa, men på densamma vill resa till Falun,
hvad har jernvägsstyrelsen då för intresse i att resan skall sluta just
i Stockholm?

I stadgarne rörande dessa biljetter står vidare, att man under
resan icke får beröra utgångspunkten. Det är ett stadgande, som
icke kan upprätthållas. Jag ville en gång å Stockholms centralstation
köpa en rundresebiljett. Den väglängd, jag skulle färdas, utgjorde
597 eller 598 kilometer, och jag kunde således icke få en rundresebiljett.
Men då upplyste den, som sålde dylika biljetter, att om jag
lade till en biljett från Stockholm till Sundbyberg, så blefve våglängden
något mer än 600 kilometer. Ja, jag gjorde det; men naturligtvis
hade jag måst, om jag verkligen rest till Sundbyberg, passera
Stockholm. Och då hade resan icke slutat vid utgångspunkten.

Då jag för några år tillbaka var i Italien, föll i mina händer en
tidtabell, förenad med kartor öfver tillåtna utländska rundresor, och
det förvånade mig att der finna, att rundresornas begynnelse och
slut ej alls behöfde gå i hop på samma punkt, utan att jag kunde få

N:0 2.

ODsdagen den 23 Januari.

börja på ett ställe samt efter en resa genom Schweiz och Tyskland
o. s. v. komma tillbaka och hamna på ett annat ställe i Italien än
det, hvarifrån jag utgick. Hos oss deremot måste man ofta, då man
köper rundresebiljett och ej tänker stanna på samma plats, från hvilken
man utgår, ofira ett blad eller två af biljetthäftet. Det der ha vi
från Tyskland. Jag köpte i somras en rundresebiljett från Leipzig
öfver Schweiz, Wiirtemberg, Baden, Frankfurt, Köln till Hannover.
Derifrån skulle jag till Bremen. Men biljett måste jag köpa tillbaka till
Leipzig. Följden var, att jag måste offra en biljett mellan Hannover
och Leipzig. Men hvad rimligt intresse för jernvägsförvaltningen kan
det vara, att man skall stanna precis på den punkt, från hvilken man
gick ut? Det vore af mycket stort intresse, säkerligen för hela landet,
om man kunde få veta, huruvida man har att vänta någon rmorm i
detta afseende snart. Fn krånglig lagstiftning kan ju vara berättigad,
när menniskor hafva nytta af den, men om ingen menniska har någon
nytta deraf, då synes den mig vara oberättigad.

En annan gren af vårt kommunikationsväsen, som jag också skulle
vilja bringa på tal, är telefonen. Herrarne känna till den telefonukas,
som kom den 1 november förlidet år. Den väckte en sådan storm
öfver hela landet, att telegrafstyrelsen efter tre veckor måste taga den
tillbaka. En annan ukas hänger deremot öfver oss ännu såsom ett
högst ödesdigert hot. Den är mycket betänkligare än den ukas, som
telegrafstyrelsen blef tvungen att taga tillbaka, jag menar ukasen
af den 26 juni förlidet år, genom hvilken telegrafstyrelsen uppsagt
sam trafiken med allmänna telefonbolaget i Stockholm. Riksteletonen
har verkligen gjort sig känd för en ganska illojal konkurrens gent
emot det allmänna bolaget — jag tror det bara är en mening om den
saken — och det är så mycket mera otillbörligt, som under de senare
åren mycket tal har varit om att lagstifta mot illojal konkurrens, då
det gält konkurrens mellan enskilda personer och enskilda bolag.

Man kan, när man betraktar denna konkurrens, ej undgå att i
densamma se en bestämd sträfvan från rikstelefonens sida att, om möjligt
är, qväfva allmänna telefonen, för så vidt ej allmänna på något
sätt kan bringas att öfvergå i rikstelefonens ego.

När konkurrensen började mellan allmänna och rikstelefonen,
skedde en öfverenskommelse, enligt hvilken allmänna erhöll koncession
inom ett visst område, en cirkelperiferi med Stockholm såsom medelpunkt
och en radie af 70 kilometer. I motsats deremot afstod allmänna
hvarje rättighet att anlägga telefon å andra ställen i vårt länd
och öfverlät äfven de telefonnät, den egde å andra ställen, åt rikstelefonen.
Jag nämner detta derför, att jag kommer att begagna uttrycket
“stockholmsområdet“ om det område, inom hvilket allmännas

koncession gäller. .

Rikstelefonens illojala konkurrens, såsom jag kallat den, nar visat
sig på mångahanda sätt. Den har visat sig t. ex. i fråga om anläggning
och underhåll af telefonledningar. Då rikstelefonen anlagt ledning
åt en enskild person utom stockholmsområdet, så har denne fått betala
så lång sträcka deraf, som öfverskridit 1/a kilometer; men har
rikstelefonen anlagt en telefonledning åt en person inom Stockholms -

N:0 2.

Onsdagen den 23 Januari.

området, så har denne endast betalt hvad som gått öfver 2 kilometer.
Således har rikstelefonen inom stockholmsområdet lagt sina ledningar
gratis fyra gånger längre än utom stockholmsområdet. Samma har
ock varit förhållandet med underhåll. Arsafgifterna utgöra inom
stockholmsområdet utom Stockholm — högst 30 kronor och utom
stockholmsområdet lägst 50 kronor.

På många ställen betalar rikstelefonen också afgifterna för samtrafik
med allmänna. Jag har t. ex. en bekant i Stockholm, som nyligen
omnämnde ett sådant fall; och sedan har jag hört, att dylika fall äro
ganska vanliga. Hans son har en egendom i Roslagen. Fadren har
allmänna och sonen rikstelefon. Rikstelefonen betalar samtrafiksafgifterna,
när sonen ringer på till fadren. Det är för öfrigt samma
förhållande vid de s. k. riksdagstelefonerna: för hvarje samtal, som en
riksdagsman från sin rikstelefon håller med en person på allmänna,
iår rikstelefonen betala till allmänna 10 öre. Jag kan icke kalla detta
för annat än illojal konkurrens. För att återgå till nyss anförda
exempel, så kan man förstå, att det vanligen går så till, att sonen
ringer på från landet och frågar, om någonting händt i föräldrahemmet
eller om man der vill honom något o. s. v. Nästan alla
samtal gå alltså ut ifrån hans egendom; och rikstelefonen betalar 10
öre till allmänna för hvarje sådant.

Det har också händt, att rikstelefonen, för att undantränga allmänna,
erbjudit sådana allmännas abonnenter, som kunnat förmås
dertill, att få rikstelefon gratis under 1, 2, 3, ja, ända till 4 år mot
vilkor att, när deras kontrakt med allmänna gå ut, taga kontrakt
med rikstelefonen. Man kan icke kalla detta lojal konkurrens.

Emellertid är detta någonting, som ej direkt berört allmänheten
på annat sätt, än att den fått ganska låga och billiga telefonafgifter.
Och i allmänhet har man icke haft något deremot. Men helt annorlunda
ställer sig saken, om den gjorda uppsägningen kommer till stånd.
Hvad blefve då följden af en sådan uppsägning? Allmänna telefonbolagets
abonnenter här i Stockholm t. ex. skulle ej lida så mycken
skada, ty om de ville tala med någon på rikstelefon, så kunde de
springa^ till ett rikstelefonkontor. Det blefve besvärligt, men ändå ej
s& farligt. Rikstelefonabonnenterna i landsorten deremot, hvilka behöfde
tala med allmänna här i Stobkholm, huru komme det att ställa
sig för dem? Jag skall taga ett exempel från mig sjelf. Jag har
rikstelefon i Gefle och allmänna i Stockholm. Om uppsägningen kommer
till stånd, kan jag från min rikstelefon i Gefle ej tala med min
familj i Stockholm å allmänna, och min familj kan ej heller från
allmänna tala med mig i Gefle å rikstelefon. Min familj kan visserligen
ga till ett rikstelefonkontor och tala till mig i Gefle, men sjelf
är jag urståndsatt att derifrån tala med min familj, ty i Gefle finnes
ej allmänna telefon. På samma sätt måste det bli för alla andra
rikstelefonabonnenter. Då man nu betänker, att allmänna bolaget
har öfver 27,000 abonnenter, kan man begripa, hvilken ofantligt stor
olägenhet det här är fråga om. Det vore derför af stort intresse att
få veta, huru regeringen ämnar ställa sig till denna sak. Tiden lider

Onsdagen den 23 Januari. 13 N;o 2.

och samtrafiken upphör den 1 nästa juli, om icke några åtgärder vidtagas,
som förhindra det.

Nu kan man svara, att rikstelefonen erbjudit allmänna bolaget
att ingå nytt samtrafikskontrakt. Ja, det är sant, men det har skett
på sådana vilkor, att hvar och en, som närmare tänker derpå, måste
inse, att ett antagande af dem skulle leda till allmänna bolagets
undergång; och det kan icke vara till nytta vare sig för allmänheten
eller någon annan. Telegrafverket har en alltför stor öfvermagt deri,
att det för sin telefonrörelse icke är underkastadt någon beskattning
och dessutom har ett nästan obegränsadt rörelsekapital, som erhålles
af staten för billig ränta o. s. v.

Men om nu rikstelefonen skulle kunna qväfva eller uppsluka allmänna
bolaget, hvad skulle vi då ha att vänta? Många tänka: då skulle
det bli mera reda och enkelhet i förhållandena. Men detta är långt
ifrån antagligt. I en stockholmstidning — Dagens Nyheter — för 24
oktober förra året offentliggjordes en skrifvelse från chefen för telegrafverket
till sekreteraren i den engelska telegrafstyrelsen, hvari han
klagar öfver den konkurrens, som då, när brefvet skrefs, eller år 1895,
var rådande, och de oresonligt låga telefonafgifter, som deraf vore en
följd. Detta skrefs på en tid, då allmänna bolagets abonnementspris
var 80 å 85 kronor. Men samma år 1895, i december, sänkte telegrafverket
abonnementspriset här i Stockholm till 50 kronor. Hvad
blir då följden, om allmänna bolaget qväfves? Naturligtvis kan telegrafstyrelsen
icke behålla telefonafgifter, som äro “oresonligare“ än de,
som i nämnda skrifvelse stämplats såsom oresonliga. Dessa afgifter
komma alltså att springa i höjden. Är för resten allmänna bolaget
sådant, att det förtjent att qväfvas? Hvilken betydelse för telefonväsendets
utveckling i allmänhet tro herrarne, att dess konkurrens
med rikstelefonen haft? Hvar skulle vi stått, om vi haft riksmonopol
på telefonväsendets område i vårt land, om icke allmänna bolaget
varit en galande hane, som hindrat telegrafverket att slumra in ibland?

Man behöfver blott resa till ett land, der statsmonopol finnes, för att
få en föreställning derom. Res t. ex. till Berlin och försök att telefonera
der; man kan bli rent galen, när man skall försöka sig på den
saken. Eu mängd missförhållanden äro alltid frukter af monopol, och
de visa sig icke minst, när statsverket har monopol på någonting.

Denna sak är således ej blott ett stockholmsintresse — den är också
detta, men det har mindre betydelse — utan älven ett rf/isintresse
af mycket stor vigt.

Efter detta skall jag, herr talman, be att få nämna några ord
med anledning af det härordniugsförslag, som Kongl. Maj:t framlagt
för Riksdagen. För hvarje vän af fosterlandets frihet och försvar är
det en glädjande företeelse att se, huru opinionen i vårt land sedan
några år vändt sig i afseende på försvarsfrågan. Omkring år 1890
och tiden närmast derefter var “militaristu hvar och en, som önskade
ett kraftigare försvar, “fredsvän“ deremot hvar och en, som satte sig
energiskt emot hvarje ökning af “försvarsbördan". Jag hade sjelf
personligen ej så liten erfarenhet deraf. Nu åter tyckes den allmänna
opinionen ha vändt sig så, att man vågar se ett verkligt försvars -

N o 2. 14 Onsdagen den 23 Januari.

förslag rätt i ansigtet. Om här väcktes eu motion, att vi från 90
dagars öfning skulle gå tillbaka till 42, tror jag icke, att någon enda
bland herrarne skulle vara med derom. Alla skulle utskratta eu sådan
motionär. Men hvem minnes icke den frenetiska energi, med hvilken
man år 1892 landet rundt kämpade mot öfningstidens utsträckning
till de 90 dagarna?

När jag säger detta, ber jag emellertid att på samma gång få
framställa ett par spörsmål, som det enligt min mening vore godt att
få besvarade af vederbörande statsråd.

Det hölls för någon tid sedan en sammankomst på artillerihögskolan,
hvarvid föredrag förekommo af major Tingsten och ett par
andra officerare. Der talades mycket om de årliga ordinarie kostnader,
som försvarsförslaget, fullt genomfördt, skulle vålla landet. Jag
väntade minut efter minut att få höra någon antydan om de extraordinarie
kostnaderna; men derom fick man ingenting veta. Man fick
endast veta om den första uppsättningen så mycket som det, att
kasernerna skulle kosta omkring 50 millioner kronor, men om de
efter förslagets genomförande årligen återkommande extraordinarie kostnaderna
talades icke ett ord. Detta är en anmärkning, som icke
allenast jag gjort, utan äfven många andra. Man har försökt, såsom
jag sett i eu tidning, påstå — möjligen från officiöst håll — att detta
är en fråga, som icke kan besvaras, emedan summan omöjligen kan
beräknas, då man vet, huru tekniken alltjemt går framåt i fråga om
konstruktion af vapen och annan krigsmateriel. Och naturligtvis kan
det icke komma i fråga att begära uppgift om en summa, som icke
skulle kunna slå fel på några hundra tusen, kanske någon million
kronor. Men det vore i alla fall godt att få veta någonting. Någon
hum om det der måste i alla fall regeringen redan nu hafva. På
grund af den erfarenhet, man redan vunnit, skulle, synes det mig,
regeringen kunna uppgifva den summa, till hvilken man rimligtvis
kunde antaga, att de extraordinarie försvarsutgifterna skulle komma
att uppgå.

Men detta är i alla fall en mindre vigtig fråga. En annan vida
betydelsefullare är denna: “tror regeringen verkligen, att ett års öfningstid
gör till fyllest?" Jag vet, att mången skall anse denna fråga
mycket inopportun. Men för min del tror jag, att den icke skall visa
sig så inopportun, som den först kan förefalla. Under den tid, jag
varit vid riksdagen, har det förekommit alltför många tillfällen, då
regeringen — jag vet icke, huru jag skall uttrycka mig — “lekt
kurra gömma" med Riksdagen. Det har hetat: “om vi få det och det,
då äro vi tillfredsstälda, då är saken ordnad" o. s. v. Meu sedermera,
när saken väl och vackert blifvit genomförd, har det hetat:
“vi äro ännu så godt som försvarslösa". Nu veta vi, att alla våra
större grannar ha en öfningstid af minst 3 år. Tyskarne tänka visserligen
på att minska tiden till 2 år, men jag har sett uppgifvas, att
det sker med mycket stor tvekan. Fransmännen äro ock betänkta på
att göra öfningstiden 2-årig, men det lär hota den fransk-ryska alliansens
tillvaro, emedan Ryssland icke kan finna sig i en sådan försvagning
af Frankrikes försvarskrafter. Nu frågas: tror regeringen verk -

Onsdagen den 23 Januari. 15 N:o 2.

ligen, att ett års öfningstid skall visa sig vara tillräcklig? Eller kunna
vi vänta att efter 2 å 3 år, om denna härordning nu skulle antagas,
få höra: “detta är icke tillräckligt; vår armé duger icke att sätta
emot våra grannar?* Jag tror, att ett öppet och reelt uttalande från
statsrådsbänken till svar på en sådan fråga skulle hafva ganska stor
betydelse för frågans utgång i Riksdagen äfvensom för den allmänna
stämningen i landet. Det är derför icke alls i försvarsnihilistiskt
syfte eller i någon elak afsigt jag gör frågan, utan alldeles tvärtom.

Man har under diskussionen om förslaget talat mycket om, huru
de unga arbetskrafterna skulle komma att dragas från jordbruket, i fall
förslaget ginge igenom. Men deremot har ingen talat om hvad verkan
det skulle hafva för den ungdom, som egnar sig åt studier. Redan nu
är det allmänt erkändt, att studierna vid våra universitet upptaga
oskäligt lång tid. Alla våra embetsmannabanor förutsätta studier vid
universitetet, som gå vida utöfver allt, hvad andra länder på motsvarande
områden ha att uppvisa. Man kan icke förstå, hvad det
egentligen skall tjena till. Den, som något sysslat med universitetsstudier
och följt med utvecklingen under de senare åren, vet, att ofantligt
mycket af det, som våra studenter måste plugga i sig, icke tjenar
till något annat än att förslita tid och kraft och föröda penningar —
för att, så snart tentamen är gjord, glömmas bort igen. Någon betydelse
för studenternas utbildning har det absolut icke.

Det vore lätt att inför denna kammare anföra ganska många
märkliga exempel derpå. Universitetsstudiernas längd ökas också oupphörligt.
Så snart en ny professor kommer, passar han på att visa sitt
nit genom att öka studiekurserna, så att ytterligare några månaders
arbete kräfves. Så går det undan för undan. Jag talade nyligen med
en af våra mest framstående professorer om saken. Han ansåg, att
det är alldeles galet som det nu är — “ingen menniska kan begripa",
yttrade han, “hvar denna förfärliga konkurrens vid universitetet skall
sluta." Våra studenter läsa mycket mer än för 30 å 40 år sedan.

Deras lefverne företer i alla afseenden en väsentlig förbättring emot
hvad som då var förhållandet. Men ändå komma de icke fortare,
utan tvärtom senare från universitetet nu än då — om de bli dugligare
tjenstemän nu än då, det kan bli en annan fråga. Kongl Maj:t har
framlagt en finansplan för härordningsförslaget. Jag vill påpeka, att
studenternas finansplan är för dem af icke så liten betydelse. Det är
väl att hoppas, att regeringen skall genom ecklesiastikdepartementet
vidtaga några åtgärder för att förkorta studenternas studietid. I annat
fäll få de, om de nu skola för militära ändamål tagas ifrån studierna
ett helt år, ytterligare ett års förlängning af utbildningstiden, hvilken
redan är alltför lång, mycket längre, än den behöfde vara.

Herr talman, jag har allenast en enda sak att tillägga, men den
är, efter hvad mig synes, af utomordentligt stor betydelse, kanske
större än någon af dem jag förut vidrört. På våra mötesplatser finnas
stora förrådshus, i hvilka arméns förråd förvaras. Den indelte, soldaten
har sitt gevär med sig hemma, men den stora värnpligtsarméns gevär
och mundering förvaras i stora förrådshus på lägerplatserna. Dessa
förrådshus äro af trä, möjligen på någon plats af sten. De äro utan

,N:0 2,

Onsdagen den 23 Januari.

någon bevakning, utan något skydd. Der bor visserligen en vaktmästare
eller hvad man vill kalla honom, men hans bostad ligger
kanske några hundra meter från förråden. Natt och dag stå dessa
dyrbara förrådsbyggnader alldeles obevakade.

Jag har kommit att tänka på detta i sammanhang med det af
många beskrattade, men af många mycket allvarligt upptagna talet om
“ryska sågfilare*, med andra ord spioner. Hvad hindrar, att sådana
spioner eller andra, i händelse af fredsbrott, tutta eld på förrådshusen,
hvilkas tillvaro och läge de i närvarande stund känna lika bra
som hvarje svensk officer? Hvad hindrar, att de med dynamit spränga
husen i luften? Och då truppen kommer tillsammans till förrådshuset
för att få vapen och mundering så — Alles weg! Det synes vara
att lemna eu så vigtig sak alltför litet beaktad, om icke några åtgärder
vidtagas för att skydda dessa förråd på ett kraftigt sätt i
fredstid, så att i händelse af fredsbrott ej något sådant äfventyr inträffar,
som kunde blifva i högsta grad ödesdigert för landet. Herrarne
komma i håg, jag säger det sine comparatione, att det i ett grannland
vid ett tillfälle befans, att i arméns förråd gevären voro sönderskrufvade;
låsmekanismen var genom frånskrufning gjord oduglig. Nå, skulle det
ej kunna låta tänka sig, att en gång i ett kritiskt ögonblick våra trupper
skulle finna förrådshusen stå i ljusan låga? Jag förmodar, att herr
statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet skall lemna Riksdagen
upplysningar, som kunna vara tillfredsställande.

Herr Carlheim Gyllensköld: Herr talman, mina herrar! Då
det vid remissen af Kongl. Majrts proposition n:o 1 är det enda tillfälle,
Riksdagen har att diskutera denna proposition i sin helhet, så
tillåter jag mig anföra några moment, som jag anser vara antingen
anmärkningsvärda eller för statsfinanserna oroande eller i något enskildt
fall icke med rättvisan öfverensstämmande. Det har i år varit något
svårare än vanligt att komma till rätta med statsverkspropositionen,
derför att några embetsverk blifvit öfverflyttade på andra departement,
än de förut tillhört. Derför kan det hända, att man misstager sig i
fråga om ett och annat belopp, hvilket ock kan vara förklarligt med
hänsyn till att tiden för studerandet af dessa ansenliga luntor varit
skäligen knapp.

När en enskild gör upp sin årsbudget, så tänker han först på
inkomsterna och sedan på utgifterna. Detta kan ej staten göra, ty i
grundlagen är det bestämdt, att utgifterna först skola beräknas, och
för nästa år äro de oerhördt högt upptagna, och att derefter inkomsterna
skola uppskattas. Nu hafva inkomsterna efter min mening
blifvit mycket spända, så spända, att jag befarar, att det skall blifva
omöjligt att få in dessa belopp, då de skola utbetalas. Beräkningarna
ha gått utöfver gränserna för vanlig ekonomisk försigtighet, och jag
tror, att med afseende på landets ogynsamma läge det skall blifva
temligen vanskligt att få nästa års statsbudget att gå i hop, helst det
beräknade öfverskottet nog kommer att icke oansenligt förminskas,
såsom t. ex. om spannmålstullarne måste vid en svag skörd — det
Gud förbjude — suspenderas, enär det då än mer förrycker de högt

Onsdagen den 23 Januari.

beräknade tullinkomsterna. Med rätta får man dock för visso erkänna,
att mycket i statsbudgeten har sin grund i Riksdagens egna åtgärder.
Det kan ju vara olämpligt, men det kan icke göras något dervid, och
nog spela de ansenliga öfverskotten härvidlag en viss roll, då de lockat
till nya utgifter, om hvilkas gagn för det stora hela meningarne kunna
vara delade.

Jag vill nu i korthet vidröra några af de större inkomsttitlarne.
Jernvägstrafikmedlen äro för år 1902 beräknade till sju millioner
kronor, men efter min mening är detta helt visst en för hög beräkning,
ty vi veta alla, att trafiken aftager och inkomsterna minskas.
Dessutom äro eu stor del af jernvägarnes anslagsbehof förlagda till
sjette hufvudtiteln. Bland utgifterna äro uppförda fem och eu half
millioner kronor till ny rörlig materiel. Jag vågar hemställa, huruvida
det kan vara nödvändigt att till den grad öka materielen under en
period, då trafiken minskas. Hvad skulle jernvägsstyrelsen göra af den
nya materielen, då den ej vore ute och rullade? Det finnes ej plats
lör den, den finge stå stilla på stationerna och rent af fara illa.

Tullmedlen äro, som jag antydt, i sjunkande. Detta anger en
tillbakagång i landets ekonomi och i landets komsumtionsförmåga.
De äro visserligen beräknade lägre än de tre uppåtgående åren 1897
—1899, men att de skulle kunna inbringa 49 millioner kronor, det
anser jag fäst omöjligt.

Postmedlen äro beräknade till 12,4 millioner kronor. Detta är
helt visst närmast en bokföringsåtgärd, ty brorslotten af postinkomsterna
bruka gå till löner och dagliga utgifter, så att det belopp, som inlevereras,
säkerligen stannar vid en mycket lägre siffra. Men här
föreligger en felräkning på omkring 83 procent för två posthus, till
hvilka det framstående embetsverket öfverintendentsembetet uppgjort
kostnadsberäkningarne. Här synes mig föreligga en egendomlighet.
Det står på ett ställe, att det finnes en brist på två posthus af 5,047,000
kronor, men denna brist är ej anmäld till fyllande. Detta är ett förhållande,
som jag anser underligt, men jag kan ej förklara det. Det
är förmodligen lätt nog att förklara, ehuru jag ej kan det.

Att beräkna bränvinsmedlen högre än vanligt, anser jag vara eu
mindre lycklig åtgärd, då dermed åsyftas att täcka statsutgifter, ty
med fördyrandet af bränvinet har af både regeringen och Riksdagen
afsetts att befordra nykterheten, men icke att fylla statsbehof.

Hvitbetssockertillverkningsafgiften är, den likasom många andra
inkomsttitlar, ganska svår att beräkna, och den är till och med svårare
än andra, ty den beror ytterst på väderleken, och den är mycket oviss.
Afgiften är beräknad till nio millioner kronor, i motsats till statskontoret,
som beräknat den till åtta millioner kronor. I gynsamma
förhållanden kan det ju hända, att den uppgår till nio millioner
kronor, men under ogynsamma kan det lika väl hända, att den stannar
vid fem.

Jag nämnde statskontoret. Det har ej undgått mig, att de allra
flesta inkomsttitlar, som statskontoret beräknat, höjts ifrån stundom
få 1,000 kronor, somliga med 10,000 kronor, andra med högre belopp.

Andra Kammarens Prot. 1901, N:o 2. 3

N;o 2. 18 Onsdagen den 23 Januari.

Detta tyder på, att det varit ett tvångsmål att pressa upp statsinkomsterna
för att få budgeten att gå i hop.

Sa komma vi till skogsmedlen. De äro nu beräknade till sju
millioner kronor, förra året till 4,6 millioner kronor. Jag tror för visso,
att de kunna uppdritvas till både sju och tio millioner kronor, men
huruvida detta också är förenligt med skogarnes bestånd, derom föreligger,
åtminstone så vidt jag funnit, icke någon utredning i den
kongl. propositionen. Kanske det finnes en sådan utredning, men
då har jag förbigått den. Detta synes mig derför möjligen vara en
prekär inkomst.

För att få oudgeten att gå i bop, ställer man skatteförhöjningar i
utsigt. .. Den första, som fäst min uppmärksamhet, är eu efterbevillning
för. år 1901. Denna synes mig alldeles obegriplig. Jag har
frågat mig för och fått en del högfinansiella svar. Man har sagt, att
det är alldeles korrekt, och detta måste jag då taga för godt. Men
dertill föreslås . för 1902 en tilläggsbevillning för fast egendom och
för inkomst, hvilken bevillning jag ej kan betrakta annat än som ett
exceptionelt negativt dyrtidstillägg för jordbruk, handel och näringar.
Ocli detta torde, icke vara egnadt att fägna vare sig jordbruk eller
handel eller näringar. Jag vet nog, att den hänför sig till ett löfte
trån 1892. men jag tror, att det varit bättre, om det löftet infriats
förut och så småningom. Nu kommer tilläggsbevillningen ej lämpligt,
och den hade ej behöfts, om vi förstått att bättre hushålla under de
goda tiderna. Det ena med det andra gör, att jag tycker, att inkomstberäkningen
uppsatts för hög och att utgifterna borde blifva lägre.
Och att vi gå tillbaka till en ogynsam tid, kunna vi förstå, när vi
hafva en. half- och helårsränta på sju procent, när exporten aftager
och statsinkomsterna således också minskas, allt tydande på en aftagande
produktionsförmåga. Under sådana förhållanden anser jag det
något vågadt att pressa upp utgifterna. Tvärtom vore det efter min
mening ekonomiskt klokt att sträfva efter en nedsättning af dem. Ett
är säkert, och aet är, att, om det skall fortgå på samma sätt, det
snart är slut med statskassan. Nu hafva vi eu budget på i rundt tal
160 millioner kronor. Det gör för fem millioner invånare 32 kronor
i skatt för hvarje invånare, qvinnor och barn inberäknade. Det blir,
mina herrar, en gräslig skatt, antingen den nu uttages på direkt eller
indirekt väg.

Ätven jag skall tillåta mig något litet beröra de föreslagna utgifterna
på fjerde och femte hufvudtitlarne. På den förra upptagas de
till 46,793,400. kronor och på den senare till 21,051,700 kronor eller
Tillhopa 67,845,100 kronor. Men dessa utgifter kunna med säkerhet
antagas gå till åtminstone 69 millioner kronor, derför att eu mängd
af detaljanslagen äro förslagsanslag, och äfven om de stanna vid 68
millioner kronor, så utgöra de tre sjundedelar af hela budgeten endast
till militära ändamål. Det är dock mera, än landet tål vid. Huru
varm lörsvarsväu man äu är, och det är också jag, så häpnar man
dock . öfver sådana enorma utgifter. Nu vet man dessutom, att dessa
militära utgifter icke stanna vid de angifua beloppen, utan växa och
svälla, men det kunna vi ej betala. Jag tager mig derför friheten

Onsdagen den 23 Januari. 19 N:0 2.

hemställa till statsutskottet och särskilda utskottet, huruvida de ej
kunna finna anledning att väsentligt pruta på dessa anslag.

Jemställer jag denna militärbudget med de manliga orden i trontalet,
att “de förenade rikena befinna sig allt fortfarande i vänskapligt
förhållande till alla främmande magter. Ingen anledning finnes, att
icke detta lyckliga tillstånd skall få fortfara, fjerran såsom de förenade
rikena hålla sig från all inblandning i andra magters angelägenheter1*,
jemställer jag den vidare med fredskonferensens i Haag verksamhet,
då frågar jag mig sjelf åtminstone, om vi ej kunde gå mindre brådstörtad
t till väga.

Jemför man åter dessa 68,000,000 kronor, som äskas för militära
ändamål, med anslagen under nionde hufvudtiteln, så finna vi, att
anslagen till jordbruk och skogshushållning der upptagas till 5,058,800.

Läggas dertill de 1,360,673 kronor, hvartill hushållningssällskapens
andel uti bränvinsmedlen uppgår för år 1899 — och hvilken andel
helt visst icke torde bli nämnvärdt större för år 1902, enär densamma
för år 1900 icke erhållit någon vidare ökning — så blifver slutsumman
åt'' de anslag, som begäras till understöd för våra modernärmgar,

6,419,473 kronor. I denna summa äro dock ej inberäknade de 1,118,400
kronor under nionde hufvudtiteln, hvilka äskas för geologisk undersökning,
fiske, hafsundersökningar, frostminskning, kronoskogarnes afdikning,
hamnar på Öland, ersättning för förskott, dyrtidstillägg och
amanuenser, enär dessa utgifter afse ändamål, som endast i ringa mån
beröra jordbrukets intressen. Dessa 6,419,473 kronor utgöra icke ens
tio procent af det belopp, som kräfves för försvarsverket, och åt sjelfva
öudgeten kan man således icke se, att jordbruk och skogshushållning
äro våra begge modernäringar. Nu må det va! vara sant, att, såsom
salig Holberg sade, det är skilnad mellan kung Salomo och Jörgen
hattmakare; men att skilr.aden i budgetshänseende mellan de nya och
gamla modernäringarne skulle vara så stor, att den uttryckes med eu
så stor siffra som nittio procent, det hade jag ändå ej trott. För
min del anser jag, att dessa fruktansvärda rustningskostnader komma
att blifva eu börda, som utsuger landet, förorsakar mångfaldiga olägenheter
och verkar hämmande för andra kulturändamål.

Jag vill äfven nämna några ord om de nu för statsbudgeten så
obeqväma dyrtidstilläggen, som föreslagits åt embets- och tjenstemännen.

Förr i veriden ansågs kronans kaka vara liten, men dryg; drygheten
har väl nu förminskats fsamina mån, som anspråken stegrats. Dermed
vill jag nu icke hafva sagd!, att jag skulle anse alla dyrtidstillägg obefogade,
tvärtom tror jag, att flera af dem kunna vara med både rättvisa
och billighet förenade. Men rättvisan och billigheten uti att härvidlag
utesluta alla understödstagare, som komma under tionde hufvudtiteln,
den kan jag icke finna, ty dessa personer hafva precis samma —- om
icke större — känning af do dyra tiderna som de lägre, i tjenst
varande embets- och tjenstemännen. Nu skulle de föreslagna dyrtidstilläggen
komma att belasta budgeten med nära 5 1/2 millioner kronor,
och det kan nog hända, att dessa 5 1/2 millioner komma att svälla upp
till 6 millioner, enär det vore meningen, att anslagen till dyrtidstillägg
skulle på fem af de åtta hufvudtitlar, der de förekomma, utgöras af

N:0 2. 20 Onsdagen den 23 Januari.

förslagsanslag. Om nu de föreslagna dyrtidstilläggen till större eller
mindre de! blifva förordade af statsutskottet, så tillåter jag mig att
för utskottet rekommendera, att det vilkor måtte tillfogas, att dessa
nya dyrtidstillägg skola indragas, när billigare tider komma, så att
det icke inträffar hvad som skedde förra gången, då dyrtidstillägg
beviljades, eller att dessa bli permanenta, såsom de än i denna dag äro.

På samma gång jag får tacka herr statsrådet och chefen för
kongl. jordbruksdepartementet för att han beaktat det mindre jordbrukets
behof genom att föreslå anslag till premieringar och studieresor,
måste jag beklaga, att herr statsrådet och chefen för kongl.
ecklesiastikdepartementet icke funnit samma anledning föreligga för
ett förslag om löneförhöjning åt elementarläroverkens lärare, som herr
jordbruksministern funnit för ett dylikt förslag beträffande länsveterinärerna.

Herr Eriksson i Bäck: Något hvar af herrarne har väl med
största förvåning sett den nu äskade, oerhörda ökningen af anslaget
till byggandet af jernvägen Gellivare—Riksgränsen, och litet hvar
frågar sig nog: hur i all verlden kan sådant vara möjligt? Kunna
verkligen arbetslönerna och materialkostnaderna hafva stegrats så enormt,
att denna ökning af anslaget är nödig, eller hvad kan orsaken vara
dertill? Ja, materialprisen hafva nog stigit betydligt under den tid,
som förflutit, sedan det förra anslaget beviljades, men man kan ock
påvisa, att de kostnadsberäkningar, som jernvägsstyrelsen uppgjort
och hvilka legat till grund för Kongl. Maj:ts proposition beträffande
jernvägsbyggnader, icke äro tillförlitliga. Flera exempel derpå kan jag
anföra ur dess kostnadsförslag beträffande Krylbo—Öre bro banan. I
dessa beräkningar fans bland annat upptagen en kostnad af 95,000
kronor för stationsbyggnader vid Krylbo. Dessa hafva emellertid i
verkligheten kostat 320,000 kronor. Endast grunden till stationshuset
har kostat nära 45,000 kronor. Huru kan detta vara möjligt, mena
herrarne, och detta med rätta. Grunden till detta stationshus är
betydligt dyrbarare gjord än grunden till de under byggnad varande
riksbanks- och riksdagshusen. Deremot är en del af godsmagasinen
och eu del af ladugärdarne till de utefter linien förlagda bauvaktsstugorna
byggda på trästolpar, det fins ingen stengrund under dessa
byggnader; eu del ladugårdar hafva trossbottnar, såsom man brukar i
boningshus. Herrar landtman torde finna, att detta byggnadssätt visst
icke är lämpligt för ladugårdar.

Vid eu bro öfver Sverkerstaån var kostnaden för grundgräfningen
i 1896 års förslag beräknad till 4,800 kronor, men den har i verkligheten
kostat öfver 16,000 kronor. Huru kan detta komma sig, tänka
nog herrarne. Jo, till följd af dåligt gjordt spant, lyckades det icke
att pumpa ut vattnet, utan lika mycket man pumpade ut på dagen,
rann det in igen under natten, och så höllo de på i tre veckor. Då
måste de täta spanten, och för att taga igen den förlorade tiden,
skulle man arbeta äfven om nätterna. Men tillsynen var så godt som
ingen. Följden häraf blef också, att eu del arbetare i stället att arbeta
lade sig att sofva, under det att eu annan del spelade kort, men af -

Onsdagen den 23 Januari. 21 N:o 2.

löning skulle de naturligtvis kafva för detta sitt “nattarbete14. Till
slut vaknade dock någon af de öfverordnade, och arbetsförmannen blef
afskedad, hvarefter en ny kom, hvilken i sin ordning afskedade 3/4 af
de under honom lydande arbetarne, och på några dagar gjorde de
färdigt hvad som de andra skulle hehöft liera månader för att åstadkomma,
ehuru ända till 40 man varit sysselsatta med arbetet.

I kostnadsförslaget finnes upptagen en så lydande post: “länspumpning
2,000 kronor". Af ofvannämnda sätt att bedrifva arbetet ser
det ut, som meningen varit att länspumpa ån, som drifver en qvarn
med flere par stenar och att kostnaden derför skulle uppgå till nämnda
belopp. Länspumpningen lyckades dock icke, utan man tillgrep utvägen
att stänga qvaruen. Det är alldeles häpnadsväckande, att man
för ett så litet brobyggnadsföretag skulle behöfva stänga qvarnen. Att
märka är, att det icke finnes någon fors, der bron skulle läggas, utan
lugnt vatten.

I närheten af samma bro har byggts en vägport. Der skulle också,
enligt mitt förmenande, en brotrumma anlagts för att leda vattnet
från åkerfältet under banan. Vederbörande gräfde i stället ett dike
invid banvallen emot markens lutning, så långt, att diket, der det går
under banan, har ett djup af 6 ä 7 alnar. Hvad hände nu? Jo, genom
att diket lades så nära banan och, märk väl, dess botten ända ned
till den lösa såpleran, så blef jern vägs bankens tyngd för öfvermägtig,
den sjönk sex fot, och jorden vräktes upp på andra sidan af diket
och rälsen blef hängande i luften. Så togs det upp ett nytt dike,
något längre från banan. Samma resultat. Banvallen sjönk _återigen.

Ny påfyllning måste göras, och så upptogs slutligen ett tredje dike, i
rätt retning, icke parallelt med banan. Vid den här omtalade vägporten
verkstäldes bankens utfyllning ända intill densamma, oaktadt
vederbörande ju visste, att der skulle uppföras s. k. vingmurar till
stöd mot banken, så att denna icke skulle ramla ned på vägen.

Man hade icke nog omtanke att bygga dessa vingmurar, innan, banken
lades, utan då banken blifvit färdig, gräfdes jorden åter bort för grundläggningen
till vingmurarne, hvilket naturligtvis rätt mycket fördyrade
arbetet. På enahanda sätt har det ock tillgått vid eu del arbeten
med brotrummor.

Der banan går öfver den s. k. Vestansjöbäcken, hafva också
stora fel blifvit begångna; vederbörande tyckte det vara för dyrt att
påla för grunden till bron, hvilket emellertid val icke behöft kosta
så synnerligen mycket. Man fann i stället på att, som det hette,

“reglera vattendraget44, d. v. s. förflytta det, så att man skulle få
banan att gå öfver bäcken på ett annat ställe, än der den naturliga
strömfåran gick fram. Men då gräfdes den nya strömfåran för nära
intill banan och parallelt med densamma, och följden blef, att banan
sjönk. Då gräfdes en ny strömfåra. Banan sjönk åter; men slutligen
gräfdes en tredje strömfåra på tillräckligt afstånd.

Denna vattendragets s. k. reglering har kostat öfver 8,000
kronor. Till fyllning vid denna plats och vid vägporten vid Stenby har
åtgått öfver 4,600 jernvägsvagnslaster, som med lastning och lossning
kostat 10,000 kronor, alltså sammaulagdt öfver 18,000 kronor — och

N:0 2.

22 Onsdagen den 23 Januari.

då är det ändå en del andra kostnader, som jag icke lyckats taga
fullt reda på.

När sådana händelser inträffa vid arbetsledningen, så är det icke
underligt, att kostnadssumman springer upp så oerhördt, som den gjort.

Vid Sellinge station inträffade, att, sedan grunden för stationshuset
var lagd, ja, sjelfva huset nästan färdigt, man gräfde upp marken
intill grunden för att fylla ned något annat ämne för att hindra kälen
att skada grunden. Då lades först lera i stället för den fyllning, som
fans der förut; sedan gräfdes leran bort, såsom också varande otjenlig
för ändamålet, och man fylde med stybbe i stället, och nu skulle det
väl hafva varit bra. Men helt kort före banans öppnande för trafik
gräfdes återigen stybben bort vid nedläggning af rör för afledning af
takvattnet från stationshuset.

För att anföra ett annat exempel — en brotrumma uppgräfdes
på våren, medan vattnet från sjön gick så högt upp, att det stod vid
jordytan, och då marken i sig sjelf var lös, blef den derigenom ytterligare
upplöst, och trumman blef tre gånger så bred, som eljest varit
behöfiigt, och den blef naturligtvis derigenom betydligt dyrare.

En annan brotrumma deremot, som låg högre upp, fick anstå,
till dess banken blef utlagd, så att äfven den fick genomgräfvas.

Vid Skinnskatteberg finnes en. brotrumma förlagd på en höjd, dit
intet vatten kan ledas.

Vid Sellinge station har gräfts ett dike långs bangården, men då
det befans, att vattnet icke ville gå emot lutningen på dikets botten,
måste diket göras om.

Spåret för uppställning af vagnar för lastning af gods har man
vid samma station förlagt så otjenligt, att stationsinspektoren redan
måst ingå till vederbörande med hemställan att få ett stickspår förlagdt
till andra ändan af bangården, som är lämpligare för lastning.

Vid nedrifning af vattentornet vid Vestansjöbäcken användes 10
å 12 man under flere dagar, då 4 man kunnat utföra detta arbete
på en dag.

Vid telefonuppsättning vid Sellinge kommo 7 man och fingo gå i
flere dagar utan sysselsättning i brist på materiel, men med en aflöning
af BO öre i timmen.

Vid Fors mosse i närheten af Blixterboda station gräfdes öfre
jordlagret bort, som var genomväfdt af starka växtrötter — utaf hvad
orsak det skulle gräfvas bort, kan jag icke förklara, ty marken var
icke för hög. Sedan fyldes det på grus och annan fyllning. Och hvad
hände då? Jo, banan sjönk så, att man behöfde fylla på 180 jernvägsvagnar
fyllning. Men under den der påfyllningen med gruset hände
det sig, att de fylde på eu fot för högt, så att de sedan fingo gräfva
bort denna öfverfiödiga påfyllning igen.

Vid Blixterboda station, der banan korsar allmänna landsvägen
till Linde, har vägen lagts om och öfvergången ordnats i banans plan
på ett för allmänheten synnnerligen olycksbådande sätt.

Då banan var färdig — eller, rättare sagdt, skulle öppnas för
trafik — så skulle naturligtvis också personalen placeras ut utefter
banan. Men det befans då, att Blixterboda station var långt ifrån

N:0 2.

Onsdagen den 23 Januari.

färdig och att det var omöjligt för personalen att flytta in der. Men
de kommo i alla fall dit, de skulle med i den stora förän ändå och
lastades af vid Blixterboda. Det fans emellertid icke möjlighet för
dem att bo i de byggnader, som voro ämnade för dem, utan de måste
ackordera in sig hvar de kunde i närheten. Så t. ex. hade banvakten
sin ko inhyst på ett ställe, sin familj på ett annat och sig sjelf på
ett tredje. Stationskarlen och stationsinspektoren kunde ej heller bo
i sina bostäder, utan måste skaffa sig rum hvar de kunde.

Vid Näfverkärrets hållplats har anordnats en byggnad för biljettförsäljning,
som i uppsättning kostat 425 kronor, men som enligt
utlåtande af en byggmästare mycket väl skulle ha kunnat uppföras
för 150 kronor.

Arbetarne ha i allmänhet tjent så bra aflöning vid banan, att de
ofta under arbetstiden sysselsatt sig med kortspel, för hvilket staten
naturligtvis får betala dem, på hvad sätt deras aflöning än utgår.

Det har äfven uppgifvits för mig från riksgränsbanan, att en
s. k. groparförman, d. v. s. den, som sköter om lastningen i grusgroparne,
skulle förtjena ända till 40 å 50 kronor per dag. Jag
har icke lyckats konstatera, huru härmed i sjelfva verket förhåller
sig, ty ackorden gifva icke precis vid handen, att dessa förmän förtjena
så höga summor, men jag har denna uppgift af eu arbetare,
som varit med der uppe, och jag har äfven liknande uppgifter beträffande
krylbobanan af en fullt trovärdig person i min hemtrakt.

Man kan ju svara mig, att detta är orimligt, emedan de alls icke
få så mycket betaldt. Man skall kanske visa mig, att ackordsprisen
äro så och så mycket per vagn, och framhålla, att de sålunda icke
kunnat förtjena så mycket per dag. Men jag kan icke frigöra mig
från den tanken, att dessa påståenden hafva någon grund för sig.
Eu sådan förman eger en egendom i Småiand på 100,000 kronor.
En annan har någonstädes i Norrland en större egendom. Eu tredje
har insatt i bank 30,000 kronor.

Vid jordschaktningen har på en del ställen jorden kärrats ut för
långt, så att den kommit utanför det blifvande staketet, hvarför
naturligtvis ersättning kommer att begäras af vederbörande jordegare,
och kostnaderna derför drabba antingen kommunerna eller landstingen
eller kanhända staten sjelf.

Vid upphandlingen af virke för banans behof har det uppgifvits
för mig af en trovärdig person, att beställning hos honom blitvit gjord
under juni månad på virke af uppgifna dimensioner för öfver 4,000
kronor, som han hade att lasta vid närmaste station. Ordern kom
på torsdagen; på måndagen skulle virket vara lastadt och afgå till
Skinnskatteberg. Men hvarför så brådt? Jo, arbetarne väntade på det.
De hade intet att göra, innan de fingo virket.

Samma person omtalade också, att den 2 januari hos honom
gjordes eu beställning på två vagnslaster virke, som genast skulle
levereras. Men räkningen skulle utskrifvas på förra året —■ af hvad
skäl kunde hvarken han eller jag förstå.

Dessa förhållanden äro, efter hvad jag för min del tycker, mycket
märkvärdiga och ganska belysande lör huru det är möjligt, att kostnads -

N:0 2. 24 Onsdagen den 23 Januari.

summorna vid jernvägsbyggnader kunna springa upp till så oerhörda
belopp mot hvad som från början varit beräknadt.

Ett förslagskontrakt till generalentreprenad uppgjordes, men entreprenören
var deri förbunden att utan ersättning verkställa de ändringar
kongl. jernvägsstyrelsen behagade bestämma, och inga anbud inkommo’
Jag skall be att få nämna ett moment, som visar skiljaktigheten
mellan förslagskontraktet och verkligheten. I kontraktet finnes upptagen
skyldighet för entreprenören att bygga landsvägar från stationerna
till 300 m. längd i medeltal lör hvarje station. Nu har jag frågat
jernvägsstyrelsen, om den bygger dessa vägar. “Nej-, svaras det
“det är en kostnad, som jernvägsstyrelsen icke vill kännas vid “ ’

Så föreställer jag mig, att det är i många andra fall; men iag
har icke den sakkunskap, att jag har kunnat något närmare granska
så vidlyftiga kontrakt som detta.

Då arbetsledaren behöfde taga fyllnadsämne från någon plats
utanför banans område, underrättade han icke jordegaren derom utan
skickade helt enkelt arbetsfolk dit. Jordegaren kom och talade vid
arbetsledaren och menade, att denne åtminstone bort underrätta honom
om saken. Jordegaren fick då till svar ett mustigt uttryck som iag
ej här vill citera. J &

En annan jordägare der i närheten blef åhörare till ett samtal
mellan samme arbetsledare och hans underordnade i fråga om eu
smula virke, som arbetsledaren ville taga af skog utanför banans
blifvande område. “Det hafva vi väl icke rätt till", svarade arbetsförmannen,
“det är utanför banans område/* — “Det gör ingenting—
“Nej, det törs jag icke gorå/1 — “Hvem bryr sig om det*\ frågade
arbetsledaren. “Jo det gör jag“, svarade jordegaren, som åhörde samtalet.
Återigen framslungades samma vulgära kraftuttryck af arbetsledaren.

Denne arbetsledare är nu ledig och kommer nog icke vidare att
få taga någon befattning med statens jernvägsbyggnader. Detta är
ju bra. Men flere än han skulle undan; det behöfves en rensning.
De gamla äro för slappa. De unga äro oerfarna och hafva icke fått
af de gamla den undervisning och ledning, som de behöft, hvilket är
ett stort fel.

Ja,g bär velat anföra dessa exempel och fakta, på det att herrarne
hvar på sin ort vid de statsbanebyggnader, som kunna komma i fråga
må uppmärksamma huru det går till, sä att icke vederbörande må så
vårdslöst handskas med statens medel.

Chefen för landtförsvarsdepartementet herr Crusebjörn: Herr
grefve och talman, mina herrar! Jag vill med anledning af geflerepresentantens
till mig framstälda spörsmål be att få yttra några ord.

Han förklarade sig icke hafva funnit någon uppgift på de extra
ordmnarie kostnader, som skulle blifva eu följd af antagandet af den ifrågasatta
nya härordningen. Jag anhåller då att få hänvisa honom till
sid. 134 i den kongl. propositionen med förslag till ny härordning.

I samband med hvad som talas om kostnaderna i allmänhet för härordningen
angifvas äfven de extra ordinarie anslag, som blifva en följd
af antagandet af härordningsförslaget.

Onsdagen den 23 Januari.

N:0 2.

Hans andra spörsmål var frågan om den ettåriga utbildningstidens
tillräcklighet. Det är en hufvudgrund i förslaget, som han der berörde.
Det är gifvet, att man vid utredningen icke kunnat gå förbi en så
vigtig sak. Frågan om utbildningstidens tillräcklighet finnes ganska
fullständigt behandlad i generalstabens förslag, som till herrarne samtliga
utdelats. Men äfven i den kong!, propositionen behandlas denna
fråga fullständigt, så vidt jag kan förstå, på sid. 31, 32 och 33.
Jag vill emellertid yttra några ord om dessa 365 dagar. Det är klart,
att det är förenadt med en viss svårighet att bestämma utbildningstidens
rätta längd. Ty egentligen skall man grunda sitt omdöme i
dylika fall på erfarenheten, och innan man har tillämpat detta förslag,
har man naturligtvis icke någon fullständig erfarenhet att bygga på.
Beträffande den ställning i frågan, som jag för min del intager, så har
jag gått ut derifrån, att jag borde föreslå en tid, som skulle vara fullkomligt
tillräcklig för tillgodoseende af den militära fordran på fullständig
soldatutbildning, men icke heller en dag mera. Ty det är klart,
att denna tid icke bör göras längre, än hvad som är alldeles nödvändigt,
enär uppoffringarna för den nya härordningen i väsentlig grad
ökas på många sätt, i fall denna tid bestämmes längre, än nödigt är.
Den erfarenhet, man har haft att bygga på, har mau ju icke kunnat
få vid de värnpligtiges nuvarande utbildningstid, 90 dagar; då dessa
90 dagar föresiogo3, visste man, att den tiden var otillräcklig. Under
den tid, som bestämmelsen om de 90 dagarne varit tillämpad, har
man kommit till ett efter det allmänna omdömet och med hänsyn till
tidslängden vackert resultat, men också fått ett alldeles slående bevis
på, att denna tid är otillräcklig.

Men man har erfarenhet från annat håll, och det är den, man
byggt på vid valet af dessa 365 dagar; det är nemligen erfarenheten
från våra garnisonerade regementen, der vi sett, huru långt man kommer
på ett år. Och man har dervid funnit, att då det här afses att utbilda
mannen i ledet, så är denna tid tillräcklig för att komma till
ett godt resultat. Att man i andra länder kraft längre tid, är en
sanning. Men vi hafva också sett, att tid efter annan denna utbildningstid
förkortats undan för undan. Så har skett både i Frankrike och
Tyskland. Tyskland har ju gått ned från 3 års tjenstetid till 2 år,
och tendensen går åt det hållet, att kanhända förr eller senare äfven
denna tid något förkortas. Men när man der och äfven på andra håll
bestämt utbildningstiden till flera år, beror det på andra omständigheter
än den, att man endast vill utbilda mannen i ledet. Man har
velat nå andra mål, nemligen att under samma tid kunna till fullo utbilda
underbefäl m. m.; och äfven har man velat hafva ständig garnison
med fullt utbildadt folk, och det får man naturligtvis icke utan flerårig
tjenstetid, eftersom det folk, som kommer in, icke blir fullt utbildadt,
förrän ett år har gått. Man har således der velat nå äfven annat,
än man här önskat komma till.

Den ärade i-epreseutanten på geflebänken nämnde ock några ord
om våra förrådshus. lian framhöll, att de i allmänhet utgjordes af
trähus, hvithet vore riskabelt med hänsyn till eldfarligheten, äfvensom
att de vore utan tillräcklig bevakning. Detta är naturligtvis en mycket

N:0 2.

Onsdagen den 23 Januari.

beaktansvärd sak. Klart är, att det vore ur alla synpunkter förmånligare,
att alla dessa förrådshus vore af sten. Men lika klart är, att
hänsynen till kostnaderna nödvändiggjort deras uppförande af trä.
Hvad bevakningen beträffar, utgöres den förutom af den förrådsvaktmästare,
hvarom den ärade representanten talade, i allmänhet äfven
af förrådsförvaltaren, som i regeln har sin bostad i närheten af förrådet.
Det är ju tydligt, att dessa två icke kunna bevaka förrådet,
så att det är skyddadt mot illdåd och dylikt, som af den ärade talaren
ifrågasattes. För att på ett tillfredsställande sätt ordna eu bevakning
af det slaget, skulle erfordras en vaktstyrka, som året om hölles på
dessa platser, men det vore naturligtvis förenadt med betydande kostnader.
Der förråden ligga i garnisonsorter, finnes tillbörlig vakt vid
förråden. Äfven enligt det nya förslaget skulle förråd, som äro belägna
i garnisonsorter, i allmänhet erhålla tillbörlig bevakning. Att
åter på hvarje mötesplats året om hålla en truppstyrka, är, som nämndt,
förenadt med stora uppoffringar. Deremot torde det vid fara för krig
eller vid mobilisering befinnas nödvändigt att ofördröjligen inkommendera
en särskild vaktstyrka för förrådens bevakande, till dess trupperna
hinna blifva mobiliserade.

Herr Walienberg: Då en statsverksproposition af så betydande
dimensioner blifvit Riksdagen förelagd, torde det icke vara ur vägen
att ur näringslifvets synpunkt något belysa de här framlagda siffrorna
i synnerhet med hänsyn till möjligheten att fylla de kraf, som blifvit
stälda på statskassan.

Vi hafva under de gångna åren haft synnerligen lyckliga tider.
Näringslifvet har gått framåt och afbeta! under gynsamma förhållanden.
Jordvärdena ha stegrats och tomtvärdena i städerna hafva högst
väsentligt uppskrufvats. Fondpapperen ha nått pris som aldrig tillförene.

På grund af allt detta har ansetts, att vår nationalförmögenhet i
högst väsentlig mån gått framåt. Men månne detta är baseradt på
alldeles säkra grunder? Månne icke lika snart eu tillbakagång kan ske?

Inom näringslifvet finner man, att kurvor, som angifva ett framåtskridande,
följas af kurvor, utvisande en nedgång. Vi hafva nyss lemnat
bakom oss en höjd på kurvan och befinna oss nu säkert i utförsbacken.
Många olycksprofeter framkomma vid dylika tillfällen med råd och
uppmaningar att göra indragningar på alla håll för att kunna möta
de svåra tiderna. Jag tror, att ett dylikt åskådningssätt icke är klokt,
utan endast kommer att öka farten i utförsbacken. Tvärtom skulle
jag för min del vilja uttala, att man vid dylika tillfällen mer än
någonsin sökte se till, att möjlighet bereddes att motverka inkomsternas
nedgång genom ökad afsättning af produkterna. Särskildt i vårt land,
der det blifvit en vana att så vidt möjligt behålla arbetstillgången på
samma punkt, så att arbetarne ej behöfva afskedas, när produktionen
af en eller annan anledning är mindre lönande, är detta vigtigare än
på många andra håll.

Men huru skall man ernå detta? Huru skola vi kunna rätta vår
så olycklig biifna handelsbalans? Enligt mitt förmenande skulle det

Onsdagen den 23 Januari. 27 N:0 2.

lättast och ändamålsenligast ske genom att söka öka vår export. Men
för att nå detta, måste vi söka förbättra våra kommunikationer utåt. Vi
hafva egnat mycken, kanske alltför mycken omsorg åt kommunikationerna
inom landet. Vi ha trott, att i och med detta vårt näringslif
skulle vara tillgodosedt. Men det är icke tillräckligt att utveckla och
förbättra kommunikationerna endast inom landets gränser. Vi måste
se till, att kommunikationerna blifva tillfyllestgörande äfven utöfver
dessa gränser till afsättningsmarknaderna för våra produkter.

Om vi nu se till, huru dessa kommunikationer utöfver våra gränser
äro beskaffade, så skola vi finna, att de flesta s. k. fasta ångbåtslinienia
till vår östra kust äro så beskaffade, att importen besörjes
med stor punkiighet. På dagen afgå fartygen från de mera betydande
handelsplatserna, såsom Bordeaux, Havre, Antwerpen, London, Hull,
och en köpman kan med noggranhet beräkna, när han skall finna
lägenhet för de varor, han önskar försända i retning till Sverige.

Men huru förhåller det sig med kommunikationerna i den motsatta
rigtningen, som för vår export äro så ytterst vigtiga? En köpman,
som önskar afsända varor till utlandet, mötes vid förfrågan om
huru det skall tillgå oftast af svaret: “En båt afgår då och då till
Bordeaux eller Antwerpen, men icke direkt; den går först till Norrland
för att hemta en trälast. Huruvida ni finner lämpligt att med den
lägenheten försända edra varor till respektive destinationsorter, det
må ni sjelf afgöra.“ Omsorgen om sin vara, tidsförlusten, som uppstår
genom varans försändande på dylikt sätt, kommer i många, kanske
de flesta fall att hos varuafsändaren framkalla en viss tvekan, om han
bör under dylika omständigheter våga afyttra sina produkter.

Då kommunikationerha äro så ensidigt inrättade, som nyss antyddes,
är det nog icke sannolikt, att mången skall känna sig lockad
att göra affärer genom export, d. v. s. utsända svenska varor till utlandet.
Derför synes det mig vara af största vigt, att något göres
för att få slut på det närvarande oefterrättlighetstillståndet — annars
torde exporten framdeles som hittills komma att blifva efter importen.

Till belysning häraf skall jag be att få anföra ett exempel. Eu
köpman i Stockholm skulle försända ett parti tjära till Antwerpen;
det var ej mycket, endast 300 tunnor. På tillfrågan, huru lägenhet
derför skulle erhållas, hänvisade jag honom till det bolag, som besörjer
den regelbundna förbindelsen med denna plats. Sedan berättade ban
för mig, att han fått den upplysningen, att det skulle kosta 6 francs
per fat eller icke mindre än 48 francs per ton — en orimligt hög
frakt. “Jag kan icke våga mig på denna affär*, sade han, “icke derför
att det ej skulle kunna gå att med vinst afsätta partiet i Antwerpen
äfven med denna höga frakt; men jag kan icke veta, om icke endera
dagen någon af mina konkurrenter finner en billigare lägenhet och
uppträder på afsättningsorten såsom konkurrent till mig. Skulle det
ske, komme jag ej att få tillräckligt betaldt för min vara; derför
måste jag afstå från affären.u Detta nu beskrifna fall är mycket
typiskt; sådant förekommer ofta och är derför värdt beaktande. Ty
just derför, att goda regelbunda förbindelser ej finnas, med hvilka
ä;ven de små köpmännen kunde försända mindre partier, komma dessa

N:o 2. 28 Onsdagen den 23 Januari.

ej i tillfälle att göra några affärer; och utan att ha varit en liten
köpman i början, blir man aldrig en stor.

Nu kan man fråga: hvarför göra icke skeppsredare och näringsidkare
något för att afhjelpa detta tillstånd? Anmärkningen är alldeles
befogad och jag har hört den framställas från många håll. Det har
sig emellertid ej så lätt nu för tiden för en enskild näringsidkare att
gå, så att säga, till storms mot verldsmarknaden, dit våra varor dock
måste söka sig. Der måste den samlade kraften hos näringslifvet
uppträda, der måste det ega allt det stöd, som kan gifvas från hemlandet.
Och om äfven den enskilde näringsidkaren skulle vara betänkt
på att våga den dusten och vara villig att under några år arbeta
utan förtjenst, måste han dock rygga tillbaka från försöket vid tanken
på, att, om han gjorde dessa uppoffringar, han kanske efter några år
skulle få eu hel del konkurrenter, hvarigenom han skulle gå miste om
lönen för sitt arbete. Det är med hänsyn härtill, som det synes mig
vigtigt, att ordnandet af kommunikationerna till våra grannländer
blir en angelägenhet, som icke allenast beror på den enskilde näringsidkaren,
utan beror på och omhänderhafves af statens organ, åtminstone
i så måtto, att ledningen och särskiidt initiativet tillkommer dem.

Statsmyndigheterna och näringsidkarne leka i stället för närvarande
kurra gömma med hvarandra i dessa vigtiga angelägenheter.
Näringsidkarne se i embets- och tjenstemännen sfinxer, för hvilka de
ha all aktning och vördnad, men af hvilka de endast kunna påräkna
ringa stöd; och för myndigheterna betyder oftast den formella behandlingen
mer än initiativet.

Detta går emellertid icke an i det ekonomiska krig, som försiggår
och i ännu högre grad än hittills kommer att försiggå nationerna
emellan. Der duger det ej, att en nation i kampen uppträder med
splittrade krafter. Den måste samla och koncentrera all sin styrka,
ty lika som i ett vanligt krig, beror resultatet i första hand på förberedelsen
och den öfverlägsna, kraftiga ledningen från fältherren och
från generalstaben i vida högre grad än på den enskilde soldatens
tapperhet. Jag önskar ådagalägga, att vårt näringslif behof ver en
sådan ledning af myndigheterna, ty utan den ledningen, utan initiativ
och utan den sammanhållande kraft, som från myndigheterna måste
utgå med afseende å näringslifvets deltagande i den ekonomiska striden
nationerna emellan, kan Sverige icke upptaga eu kamp på näringslifvets
område, utan måste — såsom under de senaste åren — se sin
export gå tillbaka eller åtminstone icke ökas.

Det har påståtts, att vi äro rika och att vi skulle kunna bära
betydande bördor. Ja, äfven jag är benägen att omfatta den meningen,
men endast under den bestämda förutsättningen, att vi väpna och
rusta oss på det ekonomiska området så, att vi vid de ökade utgifterna
för statsverket äfven hafva ett kraftigt ekonomiskt näringslif till
underlag.

Mina herrar! Jag hoppas att vinna understöd för min uppmaning
till Kongl. Maj:ts regering att göra allt, för att äfven kreditsidan blir
lika omsorgsfullt behandlad som debetsidan.

Onsdagen den 23 Januari. 29 N:o 2.

Herr Fredholm: Herr talman! Då jag i dag infann mig häruti
plenum, hade jag icke tänkt att deltaga i debatten, men under
densamma hafva yttranden fälts, som gjort, att jag icke kunnat underlåta
att begära'' ordet för att bära fram något, som ligger mig på
hjertat, och jag har trott, att om detta bör sägas, så skall det ske
nu, på det att, om mina ord blifva något beaktade, man må vidtaga
åtgärder i syfte att snarast möjligt realisera hvad jag anser vara af
synnerlig vigt.

Enligt mitt förmenande beror ett lyckligt genomförande af förslaget
om eu ny härordning helt och hållet på, huru man lyckas lösa
den ekonomiska sidan af saken. Jag tror för min del icke, att icke
Sveriges folk för närvarande kan bära eu så stor ekonomisk börda,
som nu är fråga om — ty man tror gerna det man hoppas — men
om det också är möjligt, att svenska folket nu kan uthärda en sådan
skattebörda, qvarstår dock frågan, och eu fråga af mycket allvarsam
beskaffenhet, om det också skall kunna det under i ekonomiskt hänseende
svåra tider. Vårt skattesystem är ju hufvudsakligen bygdt
på indirekta skatter, förnämligast på konsumtionsskatter, och på sätt
den siste talaren framhöll, vexla konjunkturerna, så att de ibland äro
gynsamma, ibland dåliga, hvaraf följden blir den, att under de göda
tiderna flöda dessa på konsumtionen grundade skatter rikligen in i
statskassan, men under de dåliga tiderna blir det ebb i statsinkomsterna.

Huru skall det vid sådant förhållande gå med inkomsterna i tider af
nöd — ett ord, som kanske låter sällsamt att tala om i tider sådana
som de närvarande, ty det är så länge sedan vi hade nöd här i landet,
att de flesta, som här sitta, måhända icke hafva någon personlig
erfarenhet deraf. Det bär dock funnits sådana tider af nöd, att man
af brist på pengar nätt och jemt kunnat hålla statsskeppet flytande,
och sådana tider kunna för visso återkomma; åtminstone synes mig
försigtigheten bjuda, att man tänker sig, att så han ske.

Huru skall det gå, om de indirekta skatterna, som skola bära
upp den föreslagna försvarsbudgeten, svika? Hvad skall man då tillgripa
för att fylla det, som brister? Enligt min mening finnes för
sådant ändamål blott ett medel att tillgripa, och det är att använda
skatteskrufven för att med den pressa fram hvad som behöfves på
den direkta inkomstbevillningens väg; sådant svider förstås, och det
svider hårdt, men den svedan måste man dä underkasta sig, ty för
att upprätthålla en försvarsorganisation kan det ej bjelpas, att man
får underkasta sig högst betydande offer. På det att detta offer
emellertid skall vara möjligt och leda till dermed afsedt resultat, fordras
likväl, att offret eller, närmare bestämdt, skattetrycket blir jemnt fördeladt
på de skattdragande, så att alla få bära lika stor börda i
förhållande till sin förmåga, eu börda, som, på detta sätt delad, kan
bäras med större lätthet, än om bördan träffar somliga hårdare och
andra lindrigare. Under den tid jag deltagit i Riksdagens förhandlingar,
har ofta med kraft och allvar framhållits, att det är nödvändigt
att få till stånd ett skattesystem, genom hvilket man till statsutgifternas
bestridande kan uttaga direkta skatter i eu afseviirdt högre grad än
hittills, särskild! då andra skattekällor svika, och man har också

N:o 2. 30 Onsdagen den 23 Januari.

framhållit, huru nödvändigt det iör uppbyggandet af ett sådant rationelt
skattesystem är, att man har kännedom om de verkliga förhållandena
närmast med hänsyn till inkomsternas fördelning samhällets
medlemmar emellan.

Jag tillät mig redan vid 1892 års urtima riksdag framhålla, huru
ytterst nödvändigt det är, att vi få kunskap om, huru det verkligen
står till här i vårt land med afseende på de enskilda medborgarnes
förmåga att bära skattebördorna, och har sedermera förnyade gånger
gjort framställning derom. En sådan kunskap är i synnerhet af vigt
för att kunna rätt bedöma två frågor, som begge äro af den största
betydelse för uppgörandet af ett direkt skattesystem, nemligen den
progressiva beskattningen och beskattningen af all inkomst, äfven
aktieegarnes för den inkomst, de hafva af sina aktier. Som det
nu är stäldt, står det icke till att med hänsyn till det ena som
det andra göra något slags beräkning, huru det under vissa förutsättningar
skulle gestalta sig, om man vidtoge en föreslagen åtgärd.
Någon mening i det hänseendet kan man ej bygga på kända förhållanden.
Allt hvad som i diskussionen derom blifvit sagdt för och
emot har vant bygdt på gissningar och antaganden, såsom det är
“högst sannolikt* och “helt naturligt* och så vidare; men på dylik grund
kan man icke med någon grad af säkerhet bygga ekonomiska beräkningar,
och med försäkringar kan man icke gendrifva motståndare,
som icke tro på försäkringarne. Kan man deremot grunda sin mening
på erfarenheten, ja, då kommer man fortare, skyndsammare och säkrare
till ett önskvärdt resultat. Det är med hänsyn till dessa två saker —
progressiv inkomstskatt och aktiebeskattning — som man bör hafva
kännedom om, huru antalet af rikets invånare fördelas på de olika
inkomstklasserna och till huru mycket man kan beräkna utdelningen
af de i riket existerande aktiebolagen. En sådan kännedom kan man
få utan att tillsätta någon komité. Kunskapsmaterial saknas ej. Ty i
kammarrätten finnas alla taxeringslängder för hela riket, och i patentoch
registreringsverket kan man få uppgifter rörande alla aktiebolag,
d. v. s. alla de upplyssniugar, som man behöfver för att bilda sig ett
omdöme i fråga om aktiebeskattning. Att göra upp ett system för
att bringa detta kunskapsmaterial i eu öfversigtlig form är icke svårt,
och att skaffa folk och biträden för arbetet med att sammanföra de
olika uppgifterna och bearbeta dem möter icke heller några svårigheter.
Det hela inskränker sig sålunda till att tillsätta eu tillräckligt stor
arbetspersonal, stor i samma mån man vill utföra arbetet på kortare
tid. Alltsammans är således en penningfråga.

Det är just med anledning af detta, som jag tagit mig friheten
begagna tillfället att uttrycka den önskan och den förhoppningen, att
regeringen ville vidtaga någon åtgärd för att ju förr dess hellre bereda
oss möjlighet att få kännedom om, huru förhållandena i verkligheten
gestalta sig i förberörda hänseenden. I saknad af en sådan kännedom
tror jag lör min del, att det framdeles kommer att gå, som det gått
hittills, att den ene påstår och försäkrar eu sak och den andre motsatsen,
och ingendera kan öfvertyga den andre. Men skulle man kunna
föra in resonnementet på eu solidare basis, förefinnes det utsigt till att

31 N:0 2.

Onsdagen den 23 Januari.

snarare och kanske snart nog kunna komma till en lösning af frågan,
och en sådan lösning är i mina ögon ett ytterst nödvändigt vilkor för
genomförandet af härordnings förslaget.

Herr vice talmannen Swartling: Jag skall be att få säga ett
par ord med anledning af eu passus i den ärade talarens på haliandsbänkeu
yttrande. Han framhöll, hurusom, då nu utgiftsstaten slutade
på 160 miilioner kronor, detta skulle i rundt tal göra 32 kronor per
individ i vårt land, samt ansåg, att det vore eu skattebörda, som han
icke trodde det vara möjligt att bära. Det har nu roat mig att se
efter i “Almanack de Gotha", huru denna sak ställer sig i andra
länder. Jag vågar visserligen icke påstå, att uppgifterna äro fullt
exakta, men de kunna dock tjena till jemförelse. Det visar sig då,
att i Tyskland gå statsutgifterna per hufvud till 771/i riksmark
eller ungefär 69 kronor, d. v. s. mera än dubbelt mot hos oss. I
Frankrike ställa de sig omkring 92,i francs, eller 66 kronor per individ,
således äfven der mer än dubbelt; i England till omkring 3 2/3
pund eller 66 kronor; också mer än dubbelt. I Belgien gå de till
67 2/3 francs eller omkring 48 kronor. I Danmark är man redan uppe
vid de 32 kronor, som vi genom antagandet af denna budget skulle
komma till; och i Norge belöpa sig statsutgifterna till 42 1/3 kronor
per hufvud; således vida mer, än hvad det skulle blifva hos oss.

Med detta har jag icke velat säga, att det ej skulle vara önskvärd^
och mycket önskvärdt, om summan kunde nedbringas, utan att
något blefve lidande derpå; men å andra sidan har jag velat framhålla
detta för att visa, att vi icke hafva någon så synnerligen stor
anledning till oro i detta afseende; och det är denna oro i sinnena,
som jag velet förebygga genom denna jemförelse.

Sedan öfverläggningen härmed förklarats afslutad, beslöt kammaren
att hänvisa de delar af ifrågavarande proposition, som innefattas
under fjerde och femte hufvudtitlarna, med undantag dock af punkterna
48 och 49 å fjerde hufvudtiteln samt punkterna 44—46 å femte
hufvudtitein, till det särskilda utskott, Riksdagen besluta tillsätta,
samt statsverkspropositionen i öfrigt till statsutskottet.

§ 2.

Herr statsrådet m. m. L. Annerstedt afiemnade Kongl. Maj:ts
propositioner till Riksdagen:

med förslag till lag om ändring i vissa delar af rättegångsbalken
jemte dermed sammanhängande lagförslag;

med förslag till lag om inteckning i fartyg jemte dermed sammanhängande
lagförslag;

med förslag till lag om rätt till jagt, till lag om ändrad lydelse
af 24 kap. 13" § strafflagen och till lag om ändrad lydelse åt'' 1 § i
lagen angående tiden för nyttjanderättsaftals bestånd den 25 april 1889;

med förslag till lag om ändrad lydelse åt 4 kap. 11 § strafflagen;

N:0 2.

Onsdagen den Januari.

med förslag till lag om ändrad lydelse af 3 och 18 §§ i förordningen
den 31 oktober 1873 angående främmande trosbekännare och
deras religionsöfning;

med förslag till lag, innefattande tillägg till förordningen den 6
februari 1849 angående viss tid för klander af husesyn emellan enskild
jordägare och landbo;

med förslag till lag om ändrad lydelse af 1 och 8 §§ i grufvestadgan
den 16 maj 1884; och

angående utbyte af jord mellan kronan och Jönköpings stad.

Samtliga de kongl. propositionerna blefvo på begäran bordlagda.

§ 3.

Vidare öfverlemnade herr statsrådet m. m. grefve H. Wachtmdster
Kongl. Maj:ts propositioner till Riksdagen:

om förändrad lydelse af § 4 i nådiga förordningen angående
vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller destillerade
spirituösa drycker den 24 maj 1895;

angående ändrad lydelse af 1 och 7 §§ i förordningen angående
bevillning af fast egendom samt af inkomst m. m.;

angående en särskild tilläggsbevillning för år 1901;
angående förändrad lydelse af §§ 6, 7, 8, 41 och 42 i lagen för
Sveriges riksbank den 12 maj 1897;

angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter litteratören
Philip Jakobson; och

angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter smeden
Gustaf Pettersson från Björktorp;

Jemväl dessa kongl. propositioner begärdes på bordet och bordlädes.

§ 4.

Efter föredragning af de på kammarens bord hvilande motioner,
hänvisades:

herr 0. Nyländers m. fl. motion, n:o 17, till statsutskottet;
herr A. Th. Carlheim Gyllenskölds motion, n:o 18, till statsutskottet
;

herr J A. Kinnmans motioner, n:o 19 till lagutskottet och
n:o 20 till tillfälligt utskott;

herr A, H. Göthbergs motion, n:o 21, till statsutskottet;
herr J. W. Spånbergs motion, n:o 22, till statsutskottet; och
herr E. Smiths motion, n:o 23, till tillfälligt utskott.

§ 5.

Föredrogs justitieombudsmannens vid innevarande riksdag afgifna
embetsberättelse, dervid justitieombudsmannens framställning angående

N:0 2

Onsdagen den 23 Januari.

förhöjning i den aflöning, som tillkommer vaktmästaren vid justitieombudsmansexpeditionen,
hänvisades till statsutskottet och berättelsen
i öfrigt till lagutskottet.

§ 6.

Afgåfvos följande nya motioner, nemligen af:
herr E. Persson i Borrby, n:o 24, om tillägg till § 17 i förordningen
om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862;
herr H. Sandén:

n:o 25, om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående införande i
konkurslagen af bestämmelser rörande medel, som efter slututdelning
i konkurs innestå hos syssloman; och

n:o 26, om pension åt kronofogden A. J. Bergmarks enka Maria
Helena Bergmark, född Möller;

herr A. Johansson i Möllstorp m. fl., n:o 27, om skrifvelse till
Kongl. Maj:t med begäran om ändring af taxan för arfvode åt vissa
i civil tjenst anstälde läkare för enskild sjukvård m. m. den 81
oktober 1890;

herr O. Trapp:

n:o 28, om ändring af tulltaxerubriken “Kautschuk eller Gummi
elasticum, vulkaniserad eller icke, samt Guttapercha: arbetad*''; och
n:o 29, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utredning
och förslag i syfte att inskränka utländska agenters försäljningsrätt
inom Sverige;

herr jV. Andersson i Pettersborg, n:o 30, med förslag till ändrad
lydelse af § 17 i förordningen om kommunalstyrelse på landet den
21 mars 1862;

herr O. Anderson i Hasselbol, n:o 31,'' med förslag till ändring
af § 16 riksdagsordningen;

herr Ch. Olsson i Rögle, n:o 32, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om ändring af 7—11 §§ af 5 kap. strafflagen i fråga
om rätt till nödvärn;

herrar A. Johanson i Mossebo och A. Magnusson, n:o 33, om
skrifvelse till Kongl. Maj:t i fråga om ändrad lydelse af kongl. förordningen
angående häradsting den 17 maj 1872;

herrar Hj. Sjövall och J. G. limon, n:o 34, om skrifvelse till
Kongl. Maj:t i fråga om beredande af sabbatshvila åt tjenstemän och
betjente vid postverket m. fl.;

herr E. Hammarlund m. fl., n:o 35, angående skrifvelse till
Kongl. Maj:t i fråga om statsbidrag till aflönande af vikarier för sådana
lärare och lärarinnor vid högre folkskolor, hvilka af sjukdom äro urståndsätta
att fullgöra sin tjenst; och

herr J. Widén, n:o 36, angående aflöningsförmånerna för sysslomannen
vid Nyköpings hospital.

Samtliga de nu afgifna motionerna blefvo på begäran bordlagda.

Andra Kammarens Prot. 1901. N:o 3

H o 2.

Onsdagen den 23 Januari.

§ 7.

Justerades protokollsutdrag.

§ 8.

Justerades protokollet för den 16 innevarande månad.
Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 2,29 e. m.

In fidem

E. Nathorst Böös.

Torsdagen den 24 Januari.

N:0 2.

Torsdagen den 24 januari.

Kl. 2 e. m.

§ !•

Justerades protokollet för den 17 innevarande månad.

§ 2.

Afgåfvos följande nya motioner, nemligen af:

herr O. Persson i Killebäckstorp, n:o 37, angående användande
af riksbankens årsvinst;

herr H. Segerdalil, n:o 38, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med
begäran om förslag till lag, hvarigenom familjefideikommisstiftelser i
fast egendom upphäfvas m. in.;

herr J. Larsson i Presstorp, n:o 39, angående beviljande af anslag
till lånefond för inrättande af tidsenliga fattiggårdar;

herr C. W. Hultstein, n:o 40, angående beviljande af viss ersättning
eller ock årlig pension åt förre godsegaren Frithiof Sandberg;

herr P. Törnqvist, n:o 41, angående det område, inom hvilket
riksbankens afdelningskontor i Göteborg skall drifva sin rörelse;

herr G. J. Jakobson, n:o 42, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med
begäran om utredning angående afyttrande för byggnadsändamål af
vissa delar utaf det s. k. Ladugårdsgärdet m. m,; och

herr M. F. Nyström, n:o 43, angående Stockholms stads brandförsäkringskontors
påförande af bevillning för inkomst;

Samtliga dessa motioner blefvo på begäran bordlagda.

§ 3.

Föredrogos för remiss till utskott Kongl. Maj:ts å kammarens bord
hvilande propositioner till Riksdagen; dervid till lagutskottet hänvisades
Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i
vissa delar af rättegångsbalken jemte dermed sammanhängande lagförslag.

Härefter föredrogs Kongl. Majrts proposition med förslag till lag
om inteckning i fartyg jemte dermed sammanhängande lagförslag, i
sammanhang hvarmed herr talmannen lät uppläsa ett från Första
Kammaren ankommet protokollsutdrag, n:o 29, med inbjudning till
Andra Kammaren att förena sig med Första Kammaren i dess beslut,
att ett särskilt utskott, bestående af fjorton ledamöter, sju från hvar -

N o 2.

Torsdagen den 24 Januari.

derå kammaren, skulle tillsättas för behandling dels af Kongl. Maj:ts
ifrågavarande proposition, dels ock af de öfriga frågor, hvilka afse
ändring i sjölagen.

Berörda protokollsutdrag blef på begäran bordlagdt, hvadan frågan,
till hvilket utskott Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition skulle hänvisas,
blef hvilande till nästkommande sammanträde.

Härefter föredrogs hvar för sig och hänvisades till lagutskottet
Kongl. Maj:ts nedannämnda propositioner:

med förslag till lag om rätt till jagt, till lag om ändrad lydelse
af 24 kap. 13 § strafflagen och till lag om ändrad lydelse af 1 § i
lagen angående tiden för nyttjanderättsaftals bestånd den 25 april
1889;

med förslag till lag om ändrad lydelse af 4 kap. 11 § strafflagen;

med förslag till lag om ändrad lydelse af 3 och 18 §§ i förordningen
den 31 oktober 1873 angående främmande trosbekännare och
deras religionsöfning;

med förslag till lag, innefattande tillägg till förordningen den 6
februari 1849 angående viss tid för klander af husesyn emellan enskild
jordegare och landbo; och

med förslag till lag om ändrad lydelse af 1 och 8 §§ i grufvestadgan
den 16 maj 1884.

Kongl. Maj:ts härefter föredragna proposition angående utbyte af
jord mellan kronan och Jönköpings stad hänvisades till behandling af
statsutskottet.

Vidare öfverlemnades till bevillningsutskottets handläggning Kongl.
Maj:ts propositioner om förändrad lydelse af § 4 i nådiga förordningen
angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller
destillerade spirituösa drycker den 24 maj 1895; och

angående ändrad lydelse af 1 och 7 §§ i förordningen angående
bevillning af fast egendom samt af inkomst m. m.

Efter föredragning härefter af Kongl. Maj:ts proposition angående
en särskild tilläggsbevillning för år 1901, begärdes ordet af

herr vice talmannen Sw artlin g, som yttrade: Herr talman! Jag
tillåter mig hemställa, att kammaren för sin del ville besluta, att
under förutsättning, att Första Kammaren samtycker dertill, hänvisa
denna proposition till det särskilda utskott, som kamrarne beslutat
tillsätta för behandling af vissa frågor rörande försvaret. Jag anhåller
jemväl, att kammaren derjemte måtte besluta, att, för den händelse
kamrarne icke enas om öfverlemnande af denna proposition till särskilda
utskottet, propositionen skall hänvisas till bevillningsutskottet.

Kammaren biföll hvad herr vice talmannen sålunda föreslagit; och
skulle, jemlikt stadgandet i 37 § 1 mom. riksdagsordningen, Första
Kammaren inbjudas att i kammarens ifrågavarande beslut angående
tillsättande af särskildt utskott förena sig.

Emellertid anmälde herr talmannen härefter ett från Första Kam -

N:o 2.

Torsdagen den 24 Januari.

mareii nu ankommet protokollsutdrag, utvisande, att Första Kammaren
i ärendet fattat enahanda beslut som Andra Kammaren; och beslöt
kammaren i anledning häraf att hänvisa den senast föredragna propositionen
till det särskilda utskottet för behandling af vissa frågor rörande
försvaret.

* Kongl. Maj:ts proposition angående förändrad lydelse af §§ 6, 7,
8, 41 och 42 i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897, som
härefter föredrogs, blef hänvisad till bankoutskottet.

Slutligen öfverlemnades till statsutskottet Kongl. Maj:ts propositioner
angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter litteratören
Philip Jakobson; och

angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter smeden
Gustaf Pettersson från Björktorp.

§ 4.

Efter föredragning vidare af de på kammarens bord hvilande
motioner, hänvisades:

herr E. Perssons i Borrby motion, n:o 24, till lagutskottet;

herr H. Sandéns motioner, n:o 25 till lagutskottet och n:o 26 till
statsutskottet;

herr A. Johanssons i Möllstorp in. fl. motion, n:o 27, till statsutskottet
;

herr O. Trappa motioner, n:o 28 till bevillningsutskottet och n:o
29 till lagutskottet;

herr N. Anderssons i Pettersborg motion, n:o 30, till lagutskottet;

herr O. Andersons i Hasselbol motion, n:o 31, till konstitutionsutskottet; herr

Ch. Olssons i Rögle motion, n:o 32, till lagutskottet;

herrar A. Johansons i Mossebo och A. Magnussons motion, n:o
33, till lagutskottet;

herrar Hj. Sjövalls och J. G. Hazéns motion, n:o 34, till tillfälligt
utskott;

herr E. Hammarlunds m.fl. motion, n:o 35, till statsutskottet; och

herr J. Widéns motion, n:o 36, till statsutskottet.

§ 5.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr N. Olsson i Ättersta
under 2 dagar från och med den 25 dennes.

§ 6.

Justerades protokollsutdrag.

Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 2,41 e. m.

In fidem

E. Nålborst Paus.

N:0 2.

Fredagen den 25 Januari.

Fredagen den 25 januari.

Kl. 1 e. m.

§ 1.

Justerades protokollet för den 18 dennes.

§ 2.

Jemlikt derom förut fattadt beslut företogos nu val af tolf ledamöter
och tolf suppleanter i Riksdagens särskilda utskott för behandling
af vissa frågor rörande försvaret; och utsågos dervid till

Ledamöter:

herr tf t) tf tf	H. Andersson i Vestra Nöbbelöf ........ S. G. von Friesen................................ C. Persson i Ställhult...................... H. F. A. E. Panlzarliielm ................ J. Bromée i Billsta .............................	........ med ....... tf ....... tf ....... tf ...... tf	216 214 214 213 212	röster, tf tt tf
tf	J. A. Sjö .........................................	....... tf	211
tf	Ollas A. Ericsson i Ofvanmyra ..........	......	208	tf
tf	A. Th. Carlheim-Gyllensköld ..............	........ tf	196	tf
tf	J. Hjelmérus ......................................	........ tf	124	tf
tf	S. 0. Nyländer ...................................	...... tf	118	tf
tf	E. A. Lindblad ..................................		116	„ och
t)	friherre I. A. von Knorring.................	''....... V	115	tf

Närmast i röstetal kommo herrar H. A. Segerdahl med 111 röster
och K. A. Slaaff med 105 röster.

Suppleanter:

herr	K. A. Staaf..........................	... med	185 röster,
	A. Cervin ............................		155 „
	J. A. Lundahl ....................		151 „
	A. Sundblad ........................		140 „
tf	E. L. M. Hedin i Torp........		119 „
ff	C. Bergström i Skidsta .........		118
ff	E. Persson i Borrby...............		118 „
tf	Hj. Hallin .............................		117 „
	P. 0. Lundell ......................		117 „
	C. J. Ödman...........................		116 ;;
tf	C. Sandquist..........................		in „
tf	C. G. Johansson i Aflösa......		106 „ .

och

N:0 2.

Fredagen den 25 Januari.

Närmast i röstetal kommo herrar A. Petersson i Påboda med 105
röster, N. Wallmark med 102 röster och II. Hedlund med 101 röster.

§ 3.

Justerades protokollsutdrag angående de i nästföregående paragraf
omförmälda val.

§ 4.

Föredrogs å nyo det från Första Kammaren ankomna protokollsutdraget,
n:o 29, med inbjudning till Andra Kammaren att förena sig
med Första Kammaren i dess beslut, att ett särskildt utskott, bestående
af fjorton ledamöter, sju från hvardera kammaren, skulle tillsättas för
behandling af dels Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag om
inteckning i fartyg jemte dermed sammanhängande lagförslag, dels ock
de öfriga frågor, hvilka afse ändring i sjölagen; och antog kammaren
berörda inbjudning, i följd hvaraf omförmälda proposition nu blef till
förenämnda utskott hänvisad.

Härefter yttrade:

Herr Zetterstrand: Jag tar mig friheten att hemställa till kammaren,
att kammaren måtte besluta, att suppleanternas antal i detta
särskilda utskott må blifva lika med antalet af dess ordinarie ledamöter.

Hvad herr Zetterstrand sålunda föreslagit blef af kammaren bifallet.

Häruppå beslöt kammaren efter hemställan af herr talmannen,
som förmälte sig hafva om tiden för valet samrådt med Första Kammarens
talman, att nästa onsdag den 30 dennes företaga val af ledamöter
och suppleanter i det sålunda beslutade särskilda utskottet n:o 2.

§ 5.

Efter föredragning af de å kammarens bord hvilande motioner,
hänvisades:

herr O. Perssons i Killebäckstorps motion, n:o 37, till bankoutskottet; herr

H. Segerdahls motion, n:o 38, till lagutskottet;

herr J. Larssons i Presstorp motion, n:o 39, till statsutskottet;

herr C. W. Hultsteins motion, n:o 40, till statsutskottet;

herr P. Törnqvists motion, n:o 41, till bankoutskottet; samt

herr G. J. Jakobsons motion, n:o 42, till statsutskottet.

Efter föredragning vidare af herr Al. F. Nyströms motion, n:o 43,
angående Stockholms stads brandförsäkringskontors påförande af bevillning
för inkomst, begärdes ordet af:

N:0 2.

Fredagen den 25 Januari.

Herr A. Hedin, som yttrade: Jag anhåller, herr talman, att få
anmäla till protokollet mitt instämmande i denna motion och att tillika
få rekommendera den till bevillningsutskottets synnerliga uppmärksamhet,
detta icke blott derför, att man dermed skulle komma att undanrödja
en orättfärdighet, som äfven har karakteren af en skandal, utan
ock derför, att bevillningsutskottet skulle vara i tillfälle att måhända
med en genomgripande eflekt döda en föreställning, som gör sig gällande
på många andra områden, nemligen att ett sådant förklarande,
som det Kongl. Maj:t gaf vid inrättandet af detta brandförsäkringskontor,
skulle kunna hafva effekt “för evärdeliga tidersom orden
der lyda, ehuru alla förutsättningar för det förmenta privilegium, som
Kongl. Maj:t då gaf, hafva försvunnit. Det är derför jag anhåller,
att bevillningsutskottet behagade granska frågan särskilt frän den
senare synpunkten, och om utskottet vill förvissa sig om, att alla de
förutsättningar, på hvilka detta Kongl. Maj:ts förklarande grundade
sig, numera hafva försvunnit, behöfver utskottet icke göra annat än
begagna sig af den utväg, som i grundlagen anvisas, för att om detta
kontors verksamhet, dess tillgångar o. s. v. få alla de upplysningar,
som utskottet behöfver för att kunna se denna fråga i dess rätta
proportioner.

Vidare anfördes ej. Ifrågavarande motion jemte det af herr Hedin
nu afgifna yttrande hänvisades till bevillningsutskottet.

§ 6.

Afgåfvos följande nya motioner, nemligen af:
herr A. Hedin i Stockholm, n:o 44, om revision af de s. k. krigslagarne; herr

J. G. Spangenberg m. fl., n:o 45, angående anslag för inrättande
af ett folkskolelärareseminarium i Örebro m. m.

herr A. Ih. Carlheim-Gyllensköld, n:o 46, angående anslag till
understöd af enskilda jern vägsanläggningar;

herr C. Sandquist,n:o 47, om skrifvelse till Kongl. Maj:t i fråga
om tydligare bestämmelser angående lärares och lärarinnors bostadsförmåner; herr

C. A. Danielsson, n:o 48, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
angående ändrade föreskrifter beträffande förnyelse af inteckning i fast
egendom;

herr 0. E. Gädda, n:o 49, angående ändring i föreskrifterna om
vilkoren för lagfarts erhållande;

herr 0. Persson i Killebäckstorp, n:o SO, om skrifvelse till Kongl.
Maj:t angående inrättande af ett statslotteri m. m.;

herr A. Ericson i Ransta, n:o 51, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
om ändrade bestämmelser i fråga om rätt för ordinarie lärare i ett
skoldistrikt att söka annan dylik befattning;

herr G. Olofsson i Åvik, n:o 52, om skrifvelse till Kongl, Maj:t
i fråga om s. k. returbiljetter å statens jernvägar;

herr W. Stgrlander, n:o 58, angående stadgande derom, att bolag,

N:0 2.

Fredagen den 25 Januari.

som eger jordbruksfastighet, skall förutom vanlig bevillning, för denna
rättighet årligen erlägga särskild bevillningsafgift; och

n:o 54, om skrifvelse till Kongl. Maj;t i fråga om ändring i kongl.
förordningen angående försäljning af vin, maltdrycker m. m.;

herr N. Andersson i Pettersborg, n:o 55, om skrifvelse till Kongl.
Maj:t angående bestämmelse om underrätts skyldighet att vid ådömande
af böter i utslaget fastställa det emot bötesbeloppet svarande
förvandlingsstraff;

herr G. Lindgren i Islingby m. fl., n:o 56, i anledning af Kongl.
Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag för
anordnande af ny mötesplats för Vestmanlands regemente;

herr L. TF. S. Lothigius, n:o 57, angående ändring i vilkoren
för åtnjutande af undervisnings- och uppfostringsbidrag från förslagsanslaget
till uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn;

herr Th. Nordström i Stockholm, n:o 58, angående pension åt
yrkesinspektören Gustaf Uhr;

herr J. Byström m. fl., n:o 59, angående anslag till bestridande
af kostnaderna för nordiska nykterhetsmötet i Stockholm 1902;

herr K. H. G. von Schéele m. fl., n:o 60, om skrifvelse till Kongl.
Maj:t i fråga om upphörande af vissa kollektör m. in.;

herr E. Åkerlund, n:o 61, angående restitution af erlagd tull
vid utförsel sjöledes af sammanmalet rågmjöl; och

n:o 62, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om sådan
ändring i gällande lag, att häradsnämnden må återvinna sin forna
betydelse; samt

herr J. TF Spånberg, n:o 63, angående sådan ändring i lagen
om hemmansklyfning m. m. den 27 juni 1896, att egostyckning och
jordafsöndring må kunna ega rum å storskiftad skogsmark i bergslag.

Samtliga ifrågavarande motioner blefvo på begäran bordlagda.

§ 7.

Justerades protokollsutdrag.

§ 8.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herrar C. A. J. Fagerlund
under 8 dagar från och med den 27 innevarande månad och
L. L. Lorichs under 7 dagar från och med den 28 dennes.

Härefter ålskildes kammarens ledamöter kl. 3,50 e. m.

In fidem

E. Nålborst iBöös.

N:o 2

Lördagen den 26 Januari.

Lördagen den 26 januari.

Kl. 2 e. in.

§ 1.

Justerades protokollet för den 19 dennes.

§ 2-

Herr statsrådet in. m. A. T. Odelbcrg aflemnade Kongl. Maj:ts
nedannämnda propositioner till Riksdagen:

angående försäljning af en till förra skogvaktarebostället Tummetorp
n:o 1 i Östergötlands län hörande lägenhet;

angående försäljning af åtskilliga lägenheter under förra militiebostället
Tollarp n:is 5 och 8 om 1/2 mantal i Kristianstads län;

angående försäljning af en till indragna militiebostället Fiskevik
n:o 2 i_Vermlands län hörande lägenhet;

angående försäljning af vissa delar af förra militiebostället Åusta
n:is 3 och 4 i Örebro län;

angående upplåtelse af tomtplatser å kronoparken Skagersholm i
Skaraborgs län;

angående försäljning af vissa delar af förra sergeantsbostället B/12
mantal n:o 1 Skogen i Ragunda socken af Jemtlands län;

angående försäljning af allmänningstorp under kungsladugården
Väderbrunn n:o 1 i Södermanlands län;

angående försäljning af vissa delar af förra hospitalshemmanet 1L
mantal Berga n:o 3 Liilgård i Östergötlands län; och
angående statsbidrag för utrotande af ollonborrar.

Samtliga de kongl. propositionerna bordlädes.

§ 3.

Föredrogos hvar efter annan de på kammarens bord hvilande
motioner och hänvisades dervid:

herr A. Hedins i Stockholm motion, n:o 44, till lagutskottet;
herr J. G. Spangenbergs in. fl. motion, n:o 45, till statsutskottet;
herr A. Th. Carlheim-Gyllenskölds motion, n:o 4G, till statsutskottet;

herr C. Sandquists motion, n:o 47, till tillfälligt utskott;

herr C. A. Danielssons motion, n:o 48, till lagutskottet;

herr O. E. Gäddas motion, n:o 49, till lagutskottet;

herr O. Perssons i Killebäckstorp motion, n:o 50, till tillfälligt
utskott;

Lördagen den 26 Januari.

N:0 2.

herr A. Ericsons i Ransta motion, n:o 51, till tillfälligt utskott;
herr G. Olofssons i Åvik motion, u:o 52, till tillfälligt utskott;
herr W. Styrlanders motioner, n:o 53 till bevillningsutskottet och
n:o 54 till tillfälligt utskott;

herr N. Anderssons i Pettersborg motion, n:o 55, till lagutskottet;
herr G. Lindgrens i Islingby m. fl. motion, n:o 56, till statsutskottet; herr

L. W. S. Lothigius’ motion, n:o 57, till statsutskottet;
herr Th. Nordströms i Stockholm motion, n:o 58, till statsutskottet;
herr J. Byströms m. fl. motion, n:o 59, till statsutskottet;
herr K. U. G. von Schéeles m. fl. motion, n:o GO, till statsutskottet; herr

E. Åkerlunds motioner, n:o 61 till bevillningsutskottet och
n:o 62 till lagutskottet; samt

herr J. W. Spånbergs motion, n:o 63, till lagutskottet.

§ 4.

Afgåfvos följande nya motioner, nemligen af:
herr A. Antonsson, n:o 64, angående borttagande af tull å blyhvitt; herr

A7. Nilsson i Skärhus: n:o 65, angående statens öfvertagande
af byggnads- och underhållsskyldigheten af den del utaf Långebro,
som icke är belägen inom Gärds härad m. m.; och

n:o 66, angående inlösen af kronotionde, som innehafves under
enskild eganderätt;

herr J. P. Jansson i Saxhyttan, n:o 67, angående ändrade bestämmelser
i fråga om rösträtt vid prestval;

herr J. Bengtsson i Bjernalt: n:o 68, angående dagtraktamente
och reseersättning åt ledamot i häradsrätt m. m.; och
n:o 69, om höjande af tullen å spelkort;

herr J. M. Johansson i Mellbyn m. fl., n:o 70, om ändring i
kongl. förordningen angående fattigvården den 9 juni 1871;

herr E. Nilsson i Kattleberg, n:o 71, om skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran om utredning, huruvida båtsmans- och soldattorpen
ursprungligen varit förlagda å kronoallmänning m. m.;

herr S. U. Kvarnzelius, u:o 72, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
i fråga om erhållande af bestämmelser angående verksam desinfektion
af i lungsot afliden persons qvarlåtenskap;

herr Ej. Sjövall, n:o 73, om anvisande af ett förslagsanslag till
ålderdomsunderstöd åt äldre pensionerade folkskolelärare;

herr J. Johnsson: n:o 74, angående tillägg till 17 § i kongl. förordningen
angående bevillning af fast egendom samt af inkomst den
3 december 1897; och

n:o 75, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utredning
angående de hemman och lägenheter, som blifvit af kronan till presterskaps
eller församlings understöd anslagna m. m.;

herr A. Sandwall m. fl., n:o 76, om ändring i gällande tulltaxa
rörande broderade arbeten;

N:o 2.

Lördagen den 26 Januari.

herr E. Persson i Borrby, n:o 77, angående ändring af 117 §
skiftesstadgan;

herr A. P. Gustafsson, n:o 78, om skrifvelse till Kong!. Maj:t
med begäran om ändring i gällande bestämmelser angående skyldighet
för lärare vid folkskolor och småskolor att tillträda lärarebefattning
m. m.;

herr A, Kempe, n:o 79, angående tullen å elektriska maskiner
eller delar deraf;

herr C. Johansson i Aflösa, n:o 80, i anledning af Kongl. Maj:ts
proposition angående en särskild tilläggsbevillning för år 1901;

herr H. Andersson i Vestra Nöbbelöf, n:o 81, om ändring af
§ 9 mom. 3 i underrättelser om hvad vid tulltaxans tillämpning iakttagas
bör;

herr J. Pettersson i Södertelje, n:o 82, angående ändrad lydelse
af § 1 i lagen om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet
den 28 juni 1895;

herr E. G. Åkerlind, n:o 83, om särskild! lönetillägg för banvakterna
vid statens jernvägar norr om Ljusdal;

herr D. Persson i Tällberg, n:o 84, angående ändrad lydelse af
6 kap. 4 § strafflagen;

herr J. Centerwall, n:o 85, angående anslag till inspektion genom
fackbildade personer af i hufvudstaden befintliga embetsverks arkivaliesamlingar
m. m.;

herr J. Olofsson i Digernäs: u:o 86, angående sådan ändring af
§ 12 i kongl. förordningen om kyrkostämma m. in. den 21 mars 1862,
att kyrkostämma ej må hållas samtidigt med kommunalstämma; och
n:o 87, om skrifvelse till Kongl. Maj:t rörande införande i riksdagsordningen
af bestämmelse derom, att ledamot af Riksdagen må årligen
under viss tid åtnjuta fria resor å statens jernvägar;

herr J. W. Spånberg m. fl.: n:o 88, angående tillägg till § 12
i kongl. förordningen om kyrkostämma m. in. den 21 mars 1862; och
n:o 89, angående tillägg till § 16 i kongl. förordningen om
kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862;

herr O. W. Redelius: n:o 90, angående ändrad lydelse af § 9 i
kongl. förordningen om kyrkostämma m. m. den 21 mars 1862; och
n:o 91, om ändrad lydelse af § 1 i kongl. förordningen angående
jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april 1866;

herr P. Waldenström: n:o 92, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
angående ändrad lydelse af § 40 i kongl. förordningen om kyrkostämma
m. m. den 21 mars 1862; och

n:o 93, om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående behofvet af en
ny lärobok för den första undervisningen i kristendom;

herr G. O. Wallenberg: n:o 94, angående beviljande af ett anslag
för upprättande af en regelbunden ångbåtsförbindelse emellan Stockholm
och Reval;

n:o 95, angående inrättande af en ångfärjeförbindelse emellan
hamn i Skåne och Liibeck i syfte att främja den svenska exporten
till Tyskland;

n:o 96, angående skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om

N:0 2.

Lördagen den 26 Januari.

utredning i syfte att genom förbättrade kommunikationsanordningar
m. m. främja den svenska smörexporten till England; och

n:o 97, angående anslag för inrättande af en professur i handelsvetenskap
vid Stockholms högskola m. m.;

herr E. Lindblad, n:o 98, angående ändring i kongl. förordningen
angående stämpelafgiften den 2 juni 1899 m. ro.;

herr J. A. Kinnman, n:o 99, angående höjning af anslaget till
navigationsskolorna;

herr TF. Styrlander, n:o 100, angående skrifvelse till Kongl Maj:t
med begäran om utredning angående möjligbeten att i fredstid vid
civil domstol handlägga sådana mål, som nu behandlas af krigsdomstol
m. m.;

herr A. Wiklund m. fl., n:o 101, angående ändring i lagen om
hemmansklyfning m. m. den 27 juni 1896 jemte dithörande författningar;
samt

herr C. J. Jakobson, n:o 102, angående skrifvelse till Kongl.
Maj:t med anhållan om utredning i fråga om ordnandet af landets
sedelbankväsen.

De afgifna motionerna blefvo på begäran bordlagda.

§ 5.''

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr A. T. Pettersson
i Österhaninge under 4 dagar från och med den 28 dennes.

§ 6.

Till bordläggning anmäldes följande inkomna ärenden:

statsutskottets memorial, n:o 1, med de till innevarande Riksdag
afgifna berättelser dels af fullmägtige i riksgäldskontoret angående
riksgäldskontorets ställning och förvaltning samt dels af fullmägtige i
riksbanken och riksgäldskontoret angående det dem lemnade uppdrag
i fråga om uppförande å Helgeandsholmen af nya byggnader för
Riksdagen och riksbanken; och

bankoutskottets memorial, n:o 1, med öfverlemnande af fullmägtiges
i riksbanken till bankoutskottet afgifna berättelse.

§ 7.

Justerades protokollsutdrag, hvarefter kammarens ledamöter åtskildes
kl. 2,31 e. m.

In fidem

E. Nålborst Eöös.

N:0 2.

Söndagen den 27 Januari.

Söndagen den 27 januari.

Kl. 7 e. m.

I anledning deraf att tiden för afgifvande af sådana motioner,
som tillhörde ständigt utskotts behandling, med denna dag utginge,
voro kammarens ledamöter kallade att äfven i dag sammanträda; och
leddes kammarens förhandlingar af herr vice talmannen.

§ 1.

Föredrogos hvar för sig och hänvisades till statsutskottet Kongl.
Maj:ts nedanDämnda propositioner till Riksdagen:

angående försäljning af en till förra skogvaktarebostället Tummetorp
n:o l i Östergötlands län hörande lägenhet;

angående försäljning af åtskilliga lägenheter under förra militiebostället
Tollarp n:is 5 och 8 om 1/2 mantal i Kristianstads län ;

angående försäljning af en till “indragna militiebostället Fiskevik
n:o 2 i Vermlands län hörande lägenhet;

angående försäljning af vissa delar af förra militiebostället lusta
n:is 8 och 4 i Örebro län;

angående upplåtelse af tomtplatser å kronoparken Skagersholm i
Skaraborgs län;

angående försäljning af vissa delar af förra sergeantsbostället 6/lä
mantal n:o 1 Skogen i Ragunda socken af Jemtlands län;

angående försäljning af allmänningstorp under kungsladugården
Väderbrunn n:o 1 i Södermanlans län:

angående försäljning af vissa delar af förra hospitalshemmanet V„
mantal Berga n:o 3 Lillgård i Östergötlands län; samt
angående statsbidrag för utrotande af ollonborrar.

§ 2.

Föredrogos hvar efter annan de på kammarens bord hvilande
motioner, och hänvisades dervid:

herr A. Antonssons motion, n:o 64, till bevillningsutskottet;
herr N. Nilssons i Skärhus motioner, n:is 65 och 66, till statsutskottet; herr

J. F. Janssons i Saxhyttan motion, n:o 67, till lagutskottet;
herr J. Bengtssons i Bjernalt motioner, n:o 68 till statsutskottet
och n:o 69 till bevillningsutskottet;

herr J. M. Johanssons i Mellbya m. fl. motion, n:o 70 till lagutskottet; -

N:0 2.

Söndagen den 27 januari.

herr E. Nilssons i Kattleberg motion, n:o 71, till tillfälligt utskott;
herr S. H. Kvarnzelius'' motion, n:o 72, till tillfälligt utskott;
herr Ej. Sjövalls motion, n:o 73, till statsutskottet;
herr J. Johnssons motioner, n:o 74 till bevillningsutskottet och
n:o 75 till tillfälligt utskott;

herr A. Sandwalls m. fl. motion, n:o 76, till bevillningsutskottet;
herr E. Perssons i Borrby motion, n:o 77, till lagutskottet;
herr A. P. Gustafssons motion, n:o 78, till tillfälligt utskott;
herr A. Kempes motion, n:o 79, till bevillningsutskottet;
herr C. Johanssons i Aflösa motion, n:o 80, till särskilda utskottet
n:o 1;

herr H. Anderssons i Vestra Nöbbelöf motion, n:o 81, till bevillningsutskottet; herr

J. Petterssons i Södertelge motion, n:o 82, till lagutskottet;
herr E. G. Åkerlinds motion, n:o 83, till statsutskottet;
herr D. Perssons i Tällberg motion, n:o 84, till lagutskottet;
herr J. Centerwalls motion, n:o 85, till statsutskottet;
herr J. Olofssons i Digernäs motioner, n:o 86 till lagutskottet
och n:o 87 till konstitutionsutskottet;

herr J. TV. Spånbergs m. fl. motioner, n:is 88 och 89, till lagutskottet
;

herr O. TV. Bedelius’ motioner, n:is 90 och 91, till lagutskottet;
herr P. Waldenströms motioner, n:o 92 till lagutskottet och n:o
93 till tillfälligt utskott;

herr G. O. Wallenbergs motioner, nås 94 och 95 till statsutskottet,
n:o 96 till tillfälligt utskott och n:o 97 till statsutskottet;

herr E. Lindblads motion, n:o 98, till bevillningsutskottet;

herr J. A. Kinnmans motion, n:o 99, till statsutskottet;

herr TV. Styrlanders motion, n:o 100, till lagutskottet ;

herr A. Wiklunds rn. fl. motion, n:o 101, till lagutskottet; samt

herr C. J. Jakobsons motion, n:o 102, till bankoutskottet.

§ 3.

Föredrogos och lades till handlingarna:

statsutskottets memorial n:o 1, med de till innevarande Riksdag
afgifna berättelser dels af fullmägtige i riksgäldskontor angående
riksgäldskoutorets ställning och förvaltning samt dels af fullmägtige
i riksbanken och riksgäldskontor angående det dem lemnade uppdrag
i fråga om uppförande å Helgeandsholmen af nya byggnader för
Riksdagen och riksbanken; och

bankoutskottets memorial n:o 1, med öfverlemnande af fullmägtiges
i riksbanken till bankoutskottet afgifna berättelse.

§ 4.

Anmäldes följande nya motioner, nemligen af:
herr John Olsson i Stockholm, n:o 103, angående höjning af arvodet
till kontorsbiträden vid statens jernvägar m. m.;

N:o 2.

■18

Söndagen den 27 januari.

herr H. Holmlin, n:o 104, om tillagg till § 86 i utsökningslagen;
herr G. A. E. Kroniund: n:o 105, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med anhållan om åtgärders vidtagande till befrämjande af öfre Norrlands
kolonisation m. in.;

n:o 106, om införande under förutsättning af härordningsförslagets
antagande i bevillningsförordningen af bestämmelse om skyldighet för
skattpligtig att till taxeringsmyndigheterna uppgifva sin beskattningsbara
inkomst m. m.; och

n:o 107, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utredning
angående jordbruksarbetes lämplighet för straffångar och till tvångsarbete
dömde m. m.;

herr O. Emthén: n:o 108, angående tullfrihet för superfosfat; och
n:o 109, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utredning
angående de ecklesiastika boställsskogarnes ursprung och natur m. m.;

herr M. F. Nyström, n:o 110, om skrifvelse till Kongl. Maj:t i
fråga om upphäfvande af dödsstraffet;

herr W. T. Lundgren, n:o 111, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om förnyad utredning angående landets bankväsen m. m.;

herr J. Byström, n:o 112, med förslag till ändrad lydelse af § 2
i värnpligtslagen den 5 juni 1885;

herr David Bergström: mo 113, om uttagande efter progressiv
skala af den tilläggsbevillning, som af innevarande Kiksdag kan varda
besluten; och

n:o 114, med förslag till ändrad lydelse af vissa §§ i bevillningsförordningen
;

herr M. Höjer, n:o 115, med förslag till ändrad lydelse af §§
15, 18, 19 och 33 i kongl. förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm
den 23 maj 1862;

herr A. Hedin i Stockholm: n:o 116, om ändring i Kongl. Maj:ts
förslag till lag om ändrad lydelse af §§ 2 och 62 i strafflagen för
krigsmagten; och

n:o 117, om ändring i Kongl. Maj:ts förslag till ny värnpligtslag;
herr S. M. Olsson i Sörnäs, n:o 118, om upprättande af plan och
kostnadsförslag för jernväg från Limedsforsen till Östersund in. m.;

herr N. WallmarTc, n:o 119, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition
angående ny härordning i fråga om öfningstiden för de värnpligtige; herr

J. Nilsson i Skrafvelsjö, n:o 120, om ändrad lydelse af §§
3, 4 och 5 i stängselförordningen;

herr P. Pehrsson i Akarp, n:o 121, om ändrad lydelse af § 35
i kongl. förordningen om inteckning i fast egendom m. m.;

herr K. G. Karlsson i Göteborg, n:o 122, om viss ändring i förordningen
om beskattning af hvitbetssockertillverkningen i riket;

herr A. Sundblad m. fl., mo 123, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
i fråga om anordnandet af telefonförbindelse mellan Gotland och fastlandet; herr

J. Persson i Arboga m. fl., n:o 124, angående förbättrade
lönevilkor för kontorsbiträden vid statens jernvägar;

N:0 2.

Söndagen den 27 Januari.

herr Ilj. Branting, n:o 125, om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående
införande af lika rösträtt och proportionella val vid stadsfullmägtigeval;
och

n:o 126, om befrielse för inkomst under 3,000 kronor från eventuel
tilläggsbevillning;

herr J. Ericsson i Vallsta m. fl., n:o 127, om skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran om införande i kongl. förordningen angående explosiva
varor den 19 november 1897 af bestämmelser i fråga om försäljning
af revolverammunition;

herr N. Andersson i Pettersborg, n:o 128, angående skrifvelse till
Kongl. Maj:t med begäran om förslag till ordnande af fosterbarnsväsendet; herr

S Söderberg, n:o 129, angående skrifvelse till Kongl. Maj:t
i fråga om ändring i bränvinsförsäljningsförordningen;

herr G. Österberg, n:o 130, angående ökadt anslag till gevärsanskaffning
under år i 902;

herr J. W. Bengtsson i Häradsköp m. fl., n:o 131, om skrifvelse
till Kongl. Maj:t med begäran om ändring i kongl. förordningen angående
försäljning af vin, maltdrycker m. m. den 24 oktober 1885;

herr Lars Eriksson i Bäck, n:o 132, angående borttagande af
tullen å omalen majs; och

n:o 133, i anledning af Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning om anslag till utläggning af ytterligare ett jernvägsspår
mellan Elfsjö och Huddinge samt mellan Tumba och Könninge
jernvägsstationer;

herr E. L. M. Iiedin i Torp m. fl., n:o 134, om skrifvelse till
Kongl. Maj:t med begäran om utredning i fråga om inlösen och afskrifning
af de frälseräntor, hvilkas inlösen ej åligger statsverket;

herrar E. L. M. Hedin i Torp och A. P. Gustafsson, n:o 135,
angående skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om förslag till lagbestämmelse
angående påföljd för uraktlåtenhet att utgifva bidrag till
underhåll af oäkta barn;

herr J. Olofsson i Digernäs, n:o 136, om skrifvelse till Kongl,
Maj:t med begäran om lagbestämmelser i fråga om lötbredden å arbetsåkdon,
som begagnas å allmänna vägar;

herr P. O. L,undell, n:o 137, angående åsättande af tull å ägg;

herr H. Hedlund, n:o 138, angående höjning af förslagsanslaget
till rese- och traktamentspenningar, i syfte att yrkesinspektörernas
resekostnader och dagtraktamente mä utgå efter tredje klass resereglementet; n:o

139, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utredning
rörande åstadkommandet af förbättrade uppgifter om rikets inoch
utförsel af varor; och

n:o 140, angående införande i tulltaxan af särskild rubrik för
guldklorid m. in.;

herr P. Norberg, n:o 141, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med
begäran om utredning och förslag rörande jernvägsanläggning mellan
Ljusdals jernvägsstation och Sveg;

herr C. A. Ltndhagen, n:o 142, angående lagstiftningsåtgärder för

Andra Kammarens Prof.. N:o

N:o 2.

50 Söndagen den 27 Januari.

vidmagtbållande af jordbruksnäringen inom skogsbygderna i Norrland
och Dalarne;

n:o 143, angående skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om
åtgärder för jordbrukets befrämjande å afvittrade hemman; och

n:o 144, angående tillägg till lagen angående ansvarighet för skada
i följd af jernvägs drift den 12 mars 1886, i syfte att lapp må erhålla
ersättning för renar, som skadats genom jernvägs drift;

herrar C. A. Lindhagen och J. G. Pettersson i Södertelje, n:o 145,
om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om åtgärders vidtagande
för en ändamålsenlig utveckling af de vid Malmberget och Luossavaara
uppkomna samhällen; och

n:o 146, angående ersättning i vissa fall för byggnader, som uppförts
å af kronan disponerad mark vid Malmberget;

af herr K. A. Staaff, n:o 147, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med
begäran om revision af de s. k. krigslagarne;

herr N. Jönsson i Gam malstorp m. fl., n:o 148, angående tull å
potatis att utgå under vissa tider af året;

herr Th. af Callerholm, n:o 149, angående tillägg till 141 §
konkurslagen den 18 september 1862; och

n:o 150, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utarbetande
af förslag till lag om ändring i 26 kap. 4 § byggningabalken, i syfte
att åstadkomma tillräckliga och lämpliga lokaler för häradsrätternas
sammanträden;

herr K. Almqvist, n:o 151, angående anslag för inköp af en folkbok
rörande de ätliga svamparne, att kostnadsfritt utdelas till vissa
läroanstalter;

herr J. Widén, n:o 152, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition
med förslag till lag innefattande tillägg till förordningen den 6 februari
1849 angående viss tid för klander af husesyn mellan enskild jordegare
och landbo; samt

herr P. Waldenström, n:o 153, angående ändring af 27 § i Kongl.
förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862.

Samtliga de nu afgifna motionerna bordlädes.

§ 5-

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr J. Hjelmérus
under 2 (lagar från och med den 30 dennes.

§ 6.

Justerades protokollsutdrag, hvarefter kammarens ledamöter åtskildes
kl. 7,43 e. m.

In fidem

E. Nathorst Böös.

Måndagen den 28 Januari.

N;o 2.

Måndagen den 28 januari.

kl. 2,30 e. m.

Sammanträdet léddes af herr vice talmannen.

§ 1.

Herr statsrådet m. m. J. I. Crusebjörn öfverlemnade Kongl. Maj:ts
propositioner till Riksdagen:

angående användande af det af 1900 års Riksdag till anskaffning
af nj fältartillerimateriel och ammunition för år 1901 afsätta belopp;

angående beviljande af vissa förmåner för enskilda jernvägsanläggningar; angående

beredande af lånemedel till fortsatt utveckling af statens
telefonväsende;

angående beredande af ålderdomsunderstöd åt barnmorskor;
angående jordafsöndring från förra sergeantsbostället Götlunda n:is
5 och 6 Nol- och Lillegården om tillsammans 1 mantal i Skaraborgs län;

angående jordafsöndring från förra korpralsbostället 3/i mantal
Nöbbelöf n:o (5 i Malmöhus län;

angående jordafsöndring från förra sergeantsbostället 1 mantal
Hulje n:o 5 Södergården i Östergötlands län;

angående afsöndring af mark från förra militiebostället 1 mantal
Tibble n:o 4 i Vestmanlands län m. m.;

angående jordafsöndring från den under kronoparken Sjögared
lydande egendomen Strängsered Storegården i Elfsborgs län;

angående ändring i bestämmelserna rörande lönetursberäkning för
lektorer vid rikets allmänna läroverk; och

angående tjenstårsberäkning i visst fall för lärare eller lärarinna
vid folkskola.

§ 2.

Föredrogos de å kammarens bord hvilande motioner och hänvisades
herr John Olssons i Stockholm motion, n:o 103, till statsutskottet;
herr H. Hohnlins motion, n:o 104, till lagutskottet;
herr G. A. E. Kronlunds motion, n:o 105, till statsutskottet.
Efter föredragning vidare af herr Kronlunds motion, n:o 106,
om införande under förutsättning af härordningsförslagets antagande
i bevillningsförordningen af bestämmelse om skyldighet för skattpligtig

N;o 2.

Måndagen den 28 Januari.

att till taxeringsmyndigheterna uppgifva sin beskattningsbara inkomst
m. in., begärdes ordet af motionären,

herr Kronlund: Då min motion innefattar två frågor af sådan
art, att den ena, nemligen den som handlar om sjelfdeklaration, synes
rätteligen böra behandlas af bevillningsutskottet, under det den andra,
frågan om progressiv tilläggsbevillning, torde böra behandlas af särskilda
utskottet n:o 1, får jag härmed vördsamt anhålla om kammarens
benägna tillstånd att få dela min motion n:o 106 i tvenne, den ena
innefattande frågan om sjelfdeklaration, den andra innefattande frågan
om progressiv tilläggsbevillning.

Denna herr Kronlunds anhållan blef af kammaren bifallen, hvarefter
den förra af ifrågavarande motioner, med bibehållen beteckning
af n:o 106, hänvisades till bevillningsutskottet samt den senare, som
betecknades med n:o 106 1fi öfverlemnades till Riksdagens särskilda
utskott n:o 1.

Härefter hänvisades:

herr Kronlunds motion, n:o 107, till tillfälligt utskott;
herr O. Emthéns motioner, u:o 108, till bevillningsutskottet och
n:o 109 till tillfälligt utskott;

herr M. F. Nyströms motion, mo 110, till lagutskottet;
herr W. T. Lundgrens motion, n:o 111, till bankoutskottet;
herr J. Byströms motion, n:o 112, till lagutskottet;
herr David Bergströms motioner, n:o 113 till särskilda utskottet
n:o 1 och n:o 114 till bevillningsutskottet;

herr M. Höjers motion, n:o 115, till lagutskottet;
herr A. Hedins i Stockholm motioner, n:is 116 och 117 till
särskilda utskottet n:o 1;

herr S. M. Olssons i Sörnäs motion, n:o 118, till statsutskottet;
herr N. Wallmarks motion, n:o 119, till särskilda utskottet n:o 1;
herr J. Nilssons i Skrafvelsjö motion, n:o 120, till lagutskottet;
herr P. Pehrssons i Åkarp motion, n:o 121, till lagutskottet;
herr K. G. Karlssons i Göteborg motion, n:o 122, till bevillningsutskottet; herr

A Sundblads m. fl. motion, n:o 123, till statsutskottet;
herr J. Perssons i Arboga m. fl. motion, n:o 124, till statsutskottet;
herr Hj. Brantings motioner, n:o 125 till lagutskottet och n:o
126 till särskilda utskottet n:o 1;

herr J. Ericssons i Vallsta m. fl. motion, n:o 127, till tillfälligt
utskott;

herr N. Anderssons i Pettersborg motion, n:o 128, till tillfälligt
utskott;

herr S. Söderbergs motion, n:o 129, till bevillningsutskottet;
herr G. Österbergs motion, n:o 130, till särskilda utskottet n:o 1;
herr J. W. Bengtssons i Häradsköp m. fl. motion, n:o 131, till
tillfälligt utskott;

N:o 2.

Måndagen den 28 Januari.

herr Lars Erikssons i Bäck motion, n:o 132 till bevillningsutskottet
och n:o 133 till statsutskottet;

herr E. L. M. Hedins i Torp in. fl. motion, n:o 134, till tillfälligt
utskott;

herrar E. L. M. Hedins i Torp och A. P. Gustafssons motion,
n:o 135, till lagutskottet;

herr J. Olofssons i Digernäs motion, n:o 136, till lagutskottet;
herr P. O. Lundells motion, n:o 137, till bevillningsutskottet;
herr H. Hedlunds motion, n:o 138 till statsutskottet, n:o 139 till
tillfälligt utskott och n:o 140 till bevillningsutskottet;

herr P. Norbergs motion, n:o 141, till statsutskottet;
herr C. A. Lindhagens motioner, n:o 142 till lagutskottet, n:o
143 till tillfälligt utskott och n:o 144 till lagutskottet;

herrar C. A. Lindhagens och J. G. Petterssons i Södertelge motioner,
n:o 145 till tillfälligt utskott och n:o 146 till statsutskottet.

Härefter föredrogs herr K. A. Staaffs motion, n:o 147, om skrifvelse
till Kongl. Maj:t med begäran om revision af de s. k. krigslagarne.

Dervid yttrade:

Herr Zetterstrand: Då Riksdagen beslutat tillsätta ett särskildt
utskott för behandling af Kongl. Maj:ts proposition om ny härordning
och förslag till ny värnpligtslag äfvensom förslag till åtskilliga ändringar
i strafflagen för krigsmagten, tillåter jag mig hemställa, att äfven den
nu ifrågavarande motionen måtte till sagda utskott remitteras.

Denna herr Zetterstrands hemställan blef af kammaren bifallen.

Härefter hänvisades:

herr N. Jönssons i Gammalstorp m. fl. motion, n:o 148, till bevillningsutskottet; herr

Th. af Callerholms motioner, n:is 149 och 150, till lagutskottet; herr

K. Almqvists motion, n:o 151, till statsutskottet;
herr J. Widéns motion, n:o 152, till lagutskottet; samt
herr P. Waldenströms motion, n:o 153, till lagutskottet.

§ 3.

Efter af herr vice talmannen i sådant afseende gjord hemställan
beslöt kammaren att för behandling af de motioner, som blifvit hänvisade
till tillfälligt utskott, tillsätta fyra tillfälliga utskott, hvartdera
bestående af nio ledamöter, med fem suppleanter, äfvensom att onsdagen
den 30 innevarande januari företaga val af ledamöter och
suppleanter i nämnda utskott.

Herr vice talmannen tillkännagaf härefter, att han låtit uppgöra
förslag till fördelning och gruppering mellan de tillfälliga utskotten

N:0 2.

54 Måndagen den 28 Januari.

af ifrågavarande motioner, varande detta förslag, som nu upplästes,
så lydande:

Förslag till fördelning af de 29 inom Andra Kammaren väckta
motioner, hvilka blifvit hänvisade till behandling af ett tillfälligt utskott.

Till behandling af ett tillfälligt utskott (N:o 1) torde få öfverlemnas
motioner af:

herr G. Sandquist, n:o 47, om skrifvelse till Kongl. Maj:t i fråga
om tydligare bestämmelser angående lärares och lärarinnors bostadsförmåner; herr

A. Ericson i Ransta, n:o 51, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
om ändrade bestämmelser i fråga om rätt för ordinarie lärare i ett
skoldistrikt att söka annan dylik befattning;

herr A. P. Gustafsson, n:o 78, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om ändring i gällande bestämmelser angående skyldighet
för lärare vid folkskolor och småskolor att tillträda lärarebefattning m. m.;

herr P. Waldenström, n:o 93, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
angående behofvet af en ny lärobok för den första undervisningen i
kristendom.; och

herr N. Andersson i Pettersborg, u:o 128, angående skrifvelse
till Kongl. Maj:t med begäran om förslag till ordnande af foster barnsväsendet.

Till annat tillfälligt utskott (n:0 2) torde få hänvisas motioner af:

herr P. Törnqvist, n:o 12, om skrifvelse till Kongl. Maj:t i fråga
om beredande af söndagshvila åt tjensteman och betjente vid postverket
m. fl.;

herrar IIj. Sjövall och J. G. Hazén, n:o 34, om skrifvelse till
Kongl. Maj:t i fråga om beredande af sabbatshvila åt tjensteman och
betjente vid postverket m. fl.;

herr W. Styrlander, n:o 54, om skrifvelse till Kongl. Maj:t i
fråga om ändring i kongl. förordningen angående försäljning af vin,
maltdrycker m. in.;

herr S. H. Kvarnzelius, n:o 72, om skrifvelse till Kongl. Maj:t i
fråga om erhållande af bestämmelser angående verksam desinfektion
af i lungsot afliden persons qvarlåtenskap;

herr G. A. E. Kronlund, n:o 107, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om utredning angående jordbruksarbetes lämplighet för
straffångar och till tvångsarbete dömde m. m.; och

herr J. W. Bengtsson, i Häradsköp rn. fl., n:o 131, om skrifvelse
till Kongl. Maj:t med begäran om ändring i kong], förordningen angående
försäljning af vin, maltdrycker in. m. den 24 oktober 1885.

Till ett tredje tillfälligt utskott (n:o 3) torde få öfverlemnas motioner
af:

herr J. G. Hazén, n:o 6, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med
begäran om utredning angående åtgärder för främjande af den byggnadskonst,
som berör landtmannahem och arbetarebostäder;

herr J. A. Kinnman, n:o 7, om skrifvelse till Kongl. Maj:t i fråga

N:0 2.

Måndagen den 28 Januari.

om hvilka åtgärder, som böra vidtagas för sjöfartens betryggande från
faror af transport af timmer å flottar eller s. k. mosor;

herr J. A. Kinnman, n:o 8, om skrifvelse till Kongl. Maj:t i fråga
om erhållande af bestämmelser angående säkerhetsåtgärder beträffande
fartyg:

herr W. T. Lundgren, n:o 13, angående vilkoren för utklarering
af fartyg m. m.;

herr J. A. Kinnman, n:o 20, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med
begäran om utfärdande af instruktion jemte taxa för besigtningsman
vid haveribesigtningar;

herr E. Smith, n:o 23, om skrifvelse till Kongl. Maj:t rörande
lagstadgade anordningar vid transport af timmer sjöledes;

herr O. Persson i Killebäckstorp, n:o 50, om skrifvelse till Kongl.
Maj:t angående inrättande af ett statslotteri m. m;

herr G. Olofsson i Åvik, n:o 52, om skrifvelse till Kongl. Maj:t i
fråga om s. k. returbiljetter å statens jernvägar; och

herr G. O. Wallenherg, n:o 96, angående skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran om utredning i syfte att genom förbättrade kommunikationsanordningar
m. m. främja den svenska smörexporten till
England.

Slutligen torde till ett fjerde tillfälligt utskott (n:o i) få utlemnas
motioner af:

herr E. Wavrinsky, n:o 2, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med
begäran om utredning, huru genom lagstadgad bokföring m. m. större
trygghet mot oredlighet må kunna vinnas;

herr E. Nilsson i Kattleberg, n:o 71, om skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran om utredning, huruvida båtsmans- och soldattorpen
ursprungligen varit förlagda å kronoallmänning m. m.;

herr J. Johnsson, n:o 75, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med
begäran om utredning angående de hemman och lägenheter, som blifvit
af kronan till presterskaps eller församlings understöd anslagna m. m.;

herr O. Emtlién, n:o 109, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med
begäran om utredning angående de ecklesiastika boställsskogarnes ursprung
och natur m. m.;

herr J. Ericsson i Vallsta m. fl., n:o 127, om skrifvelse till Kong].
Maj:t med begäran om införande i kongl. förordningen angående
explosiva varor den 19 november 1897 af bestämmelser i fråga om
försäljning af revolverammunition;

herr E. L. M. Hedin i Torp m. fl., n:o 134, om skrifvelse till
Kongl. Maj:t med begäran om utredning i fråga om inlösen och afskrifning
af de frälseräntor, hvilkas inlösen ej åligger statsverket;

herr H. Hedlund, n:o 139, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med
begäran om utredning rörande åstadkommandet af förbättrade uppgifter
om rikets in- och utförsel af varor;

herr C. A. Lindhagen, n:o 143, angående skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran om åtgärder för jordbrukets befrämjande å afvittrade
hemman; och

herrar C. A. LJndhagen och J. G. Pettersson i Södertelje, n:o 145,

N:o 2.

Måndagen den 28 Januari.

om skrifvelse till Kongl Maj:t med begäran om åtgärders vidtagande
för en ändamålsenlig utveckling af de vid Malmberget och Luossavaara
uppkomna samhällen.

§ 4.

Afgåfvos följande nya motioner nemligen af:

herr J. Centerwall, n:o 154, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med
begäran om utredning och förslag, hvarigenom de lärare vid allmänna
läroverken, hvilka utan särskilt förordnande bestrida lektorstjenst,
blifva likstälda med de lärare, hvilka på förordnande uppehålla dylik
tjenst; och

herr J. Sjöberg, n:o 155, om befrielse under viss förutsättning
för rust- och rotehållare från och med år 1902 från rustnings- och
roteringsbesvärets utgörande.

Dessa motioner blefvo på begäran bordlagda.

§ 5.

Justerades protokollsutdrag hvarefter kammarens ledamöter åtskildes
kl. 3,14 e. m.

In fidem

E. Nathorst Böös.

Onsdagen den 30 Januari.

N:o 2.

Onsdagen den 30 januari.

Kl. 11 f. m.

Kammarens förhandlingar leddes af herr vice talmannen.

§ 1-

Justerades de vid kammarens sammanträden den 22 och den 28
innevarande januari förda protokoll.

§ 2.

Upplästes följande läkareintyg:

Att riksdagsmannen för östra och vestra Hisings härad herr
Herman Andersson af sjukdom (influensa) varit intill nedanskrifna dag
förhindrad afresa till innevarande Riksdag, intygas härmed på heder
och samvete.

Göteborgs hospital den 27 januari 1901.

Axel Fagerström.

Legitim, läkare, t. f. bitr. hospitalsläkare.

Härjemte meddelade herr vice talmannen, att herr Andersson
denna dag instält sig vid Riksdagen.

§ 3.

Jemlikt förut fattadt beslut företogos nu val af sju ledamöter
och sju suppleanter i Riksdagens särskilda utskott för behandling af
Kongl. Maj:ts proposition n:o 25, med förslag till lag om inteckning
i fartyg m. m.: och utsågos dervid till:

Ledamöter-.

herr H. Ölingren.................................................... med 203 röster,

	G. 0. Wallenberq ..............................	200	n
	A. A. Johansson i Möllstorp ..........	197	n
n	0. F. Trapp ......................................	in	Tf
	J. Widén..............................................	in	V
	W. T. Lundgren ..............................	no	n	och
Y)	C. J. Odman ......................................	no

Närmast i röstetal kommo herrar A. L. Apelstam och E. A.
Smith, hvardera med 99 röster, samt H. A. Segerdahl med 97 röster.

N:0 2.

Onsdagen den 30 Januari.

Suppleanter:

herr A. E. Lindvall ................

„ J. E. Nordin i Sättna ....

„ P. Svensson i Bondön .....

„ G. N. Th. af Callerholm .

„ E. A. Smith .....................

„ O. E. Gädda ....................

„ J. M. Petersson i Snällebo

med 200 röster,

195

188

181

133

118

116

och

Närmast i röstetal kommo herrar C. Faxe och J. A. Kinnman,
hvardera med 85 röster, samt J. Olsson i Stockholm med 84 röster.

§ 4.

Enligt derom förut jemväl fattadt beslut företogos nu val af nio
ledamöter och fem suppleanter i hvartdera af de fyra tillfälliga utskott,
kammaren beslutat tillsätta; och utsågos dervid till:

Ledamöter i tillfälliga utskottet n:o 1:

herr	E. Hammarlund.....................................		205	röster,
tf	»S. J. Kardell .........................................		205
tf »	C. H. Björck ......................................... P. Pehrsson i Åkarp .............................		202 199	W
	S. Söderberg.............................................		125	n
»	A. Sundblad...........................................		120
	E. L. M. Hedin i Torp........................		119
n	N. Andersson i Pettersborg .................		118	„ och
»	C. Sandquist............................................		no	tf
	Närmast i röstetal kom herr F. Berg i	Stockholm med 97 röster.

Ledamöter i tillfälliga utskottet n:o 2:

herr J. E. Ericsson i Ahlberga .

„ J. E. Centerwall.................

„ J. Nordin i Hammerdal.....

„ E. Nilsson i Kattleberg .....

„ A. Magnusson .....................

„ K. J. E. Hultkrantz .........

„ C. G. Johansson i Aflösa .

„ P. Jönsson i Färeköp.........

„ K. G. Karlsson i Göteborg

Närmast i röstetal kom herr A. TF. Styrlander med 94 röster.

med 188 röster,

. 187 „

„ 187 „

„ 185 „

» iso „

n 123 „

„ 11° „

„ 109 „

• 102 „

och

N:0 2.

Onsdagen den 30 Januari.
Ledamöter i tillfälliga utskottet n:o 3:

herr 0. Emihén ...........................

„ G. A. E. Kronlund..............

„ J. G. Hazén..........................

„ B. A. R. Petersson i Skuld

„ G. Olofsson i Åvik..............

„ J. A. Kinnman ..................

„ M. H. Sandén......................

„ E. Persson i Borrby ..........

„ J. 0. Lindewall ..................

med 195 röster,

193

191

185

123

122

118

115

114

Närmast i röstetal kom herr J. Byström med 83 röster.

Ledamöter i tillfälliga utskottet n:o 4:

herr C. J. Hammarström ....................

„ W. Andersson i Bråborg ............

„ C. W. Hultstein ............................

„ L. Eriksson i Bäck........................

„ F. Berg i Stockholm ....................

„ A. W. Styrlander ........................

„ C. F. Valilquist ............................

„ C. I. Carlsson i Norra Smedstorp
„ C. Eaxe............................................

med 193 röster,

„ 187 ,

n 179 „

* 178 „

„ 139 „

* 139 „

120 „

„ H8 „

„ 115

och

Närmast i röstetal kommo herrar G. N. Th. af Callerholm med
82 röster och J. Nydal med 81 röster.

Suppleanter i tillfälliga utskottet n:o 1:

herr J. G. Spangenberg.........

„ E. Hj. Sjövall................

„ P. Törnqvist.....................

„ O. U. Svensson i Salang
„ P. A. Larsson i Säby .

Närmast i röstetal kommo herrar L. G. Broomé i Bårslöf och
friherre G. J. De Geer, hvardera med 69 röster.

med 164 röster,

v 121 „

„ 105 ,

„ 100 „ och

Suppleanter i tillfälliga utskottet n:o 2:

herr J. Ericsson i Vallsta .........

„ O. G. Eklund i Stockholm

„ O. Berg i Göteborg............

„ J. Bengtsson i Bjernalt .....

„ A. Antonsson .....................

Närmast i röstetal kom herr C. P. Jansson i Edsbäcken med
58 röster.

med

114 röster,
111

100 ,

y o
89

och

N:o 2.

Onsdagen den 30 Januari.

Suppleanter i tillfälliga utskottet n:o 3.

herr	A.	Johanson i Mosse bo ..............	131	röster,
	E.	G. Åkerlind, ..............................	87
	J.	Eriksson i Lindehult ..............	86
	L.	L. Lorichs.................................	85	n Och
tf	J.	Larsson i Presstorp .................	85	tf

Ordningen emellan herrar Lorichs och Larsson bestämdes genom
lottdragning.

Närmast i röstetal kom herr J. A. Kempe, med 54 röster.

Suppleanter i tillfälliga utskottet n:o 4;

herr A. Thylander ..............

„ J. Wahlgren .............

„ 6r. Lindgren i Islingby

„ P. F. Landelius ..........

„ J. W. Lundin..............

med 102 röster,

77 „

och

Närmast i röstetal kommo herrar O. Ouldbrandsson och J. Olofson
i Digernäs, hvardera med 32 röster.

Justerades protokollsutdrag angående de i nästföregående paragrafer
omförmälda val.

§ 6.

Föredrogos hvar efter annan Kongl. Maj:ts å kammarens bord
hvilande propositioner till Riksdagen; Och hänvisades dervid till
Riksdagens särskilda utskott n:o 1 Kongl. Maj:ts proposition angående
användande af det af 1900 års Riksdag till anskaffning af ny fältartillerimateriel
och ammunition för år 1901 afsätta belopp.

Till statsutskottet öfverlemnades härefter följande propositioner,
nemligen:

angående beviljande af vissa förmåner för enskilda jernvägsanläggningar; angående

beredande af lånemedel till fortsatt utveckling af statens
telefonväsende;

angående beredande af ålderdomsunderstöd åt barnmorskor:

angående jordafsöndring från förra sergeantsbostäliet Götlunda
nås 5 och 6 Nol- och Lillegården om tillsammans 1 mantal i Skaraborgs
län;

angående jordafsöndring från förra korpralsbostället 3/i mantal
Nöbbelöf n:o 6 i Malmöhus län;

Onsdagen den 30 Januari. 61 N:o 2.

angående jordafsöndring från förra sergeantsbostället 1 mantal
Hulje n:o 5 Södergården i Östergötlands län;

angående afsöndring af mark från förra militiebostället 1 mantal
Tibble n:o 4 i Vestmanlands län m. in.;

angående jordafsöndring från den under kronoparken Sjögared
lydande egendomen Strängsered Storegården i Elfsborgs län;

angående ändring i bestämmelserna rörande lönetursberäkning för
lektorer vid rikets allmänna läroverk; och

angående tjenstårsberäkning i visst fall för lärare eller lärarinna
vid folkskola.

§ 7.

Efter föredragning vidare af herr J. Centericalls motion, n:o 154,
om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utredning och förslag,
hvarigenom de lärare vid allmänna läroverken, hvilka utan särskildt
förordnande bestrida lektorstjenst, blifva likstälda med de lärare, hvilka
på förordnande uppehålla dylik tjenst, begärdes ordet af motionären

Herr Centerwall, som yttrade: Som lierrarne erinra sig från i
förgår, tog jag mig då friheten att framställa ett förslag om att
sådana lärare, som utan att vara lektorer uppehålla lektorstjenster,
skulle få samma godtgörelse, antingen de förordnats att uppehålla
lektorstjenst eller de, utan att vara förordnade dertill, likväl faktiskt
bestredo sådan tjenstgöring.

Detta är en mycket rättvis begäran. Emellertid kom den framställning,
som derom gjordes af representanter lör dessa lärare, så
sent, att jag näppeligen kunde få en motion i ärendet i ordning till
söndagen, den sista ordinarie motionsdagen. Jag ansåg mig i alla
fall kunna dagen derpå väcka följande förslag:

“att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det
täcktes Kongl. Maj:t, på sätt som kan synas lämpligast, låta utreda,
huruvida icke adjunkter, vikarierande adjunkter och extra lärare vid
de allmänna läroverken, hvilka utan särskildt förordnande bestrida
lektorstjenstgöring, skulle kunna vinna full likställighet med de lärare
af ofvan nämnda kategorier, hvilka uppehålla lektorstjenst på förordnande,
och derefter inkomma till Riksdagen med förslag i ämnet."
Jag ansåg mig berättigad att väcka denna motion så sent som på
måndagen, derför att det var min åsigt och fortfarande är min åsigt,
att denna motion mycket väl kan och rent af bör remitteras till ett
tillfälligt utskott, då den icke innehåller begäran om något bestämdt
penninganslag, utan hänskjuter till Kongl. Maj:ts goda vilja, huruvida
han i en framtid vill begära sådant eller icke. Dock nekar jag icke
till, att, äfven om detta efter min och många andras åsigt är vederbörande
grundlagsparagrafs mening, dock på senare åren här i kammaren
i ifrågavarande afseende utvecklat sig en motsatt hvad man
kallar konstitutionel praxis. Oaktadt mycket vacklande fram och tillbaka,
tyckes i alla fall denna praxis tendera derhän, att så ofta som
det är fråga om något, som hör till hufvudtitlarne och på något som

N:0 2.

Onsdagen den 30 Januari.

helst sätt kan innebära en anslagsbegäran, så bör ett sådant ärende
hänvisas till statsutskottet.

Jag frångår icke min mening, utan tror, att det skulle vara mycket
lyckligt, om denna praxis icke insmugit sig, ty då skulle man kunna
få en massa saker till de tillfälliga utskotten i stället för till statsutskottet,
hvilket ju som bekant har så mycket att göra, att det äfven
med all flit och allt nit har svårt att hinna behandla allt det, som
det fått sig förelagdt. Men då den högt ärade herr vice talmannen
har låtit mig förstå, att han har en annan uppfattning; och då jag
ändå har fått min önskan till protokollet och uppmärksamhet fästad
vid saken; då vidare Kongl. Maj:t icke lär sakna tillfälle att på ett
eller annat sätt rangera denna angelägenhet, och då slutligen remissfrågan
icke är klar, utan man rörande densamma kan hysa olika
åsigter, så vill jag verkligen icke besvära kammaren med en eventuel
debatt eller votering, utan skall inskränka mig till att anhålla, att
kammaren behagade låta mig få återtaga denna min motion.

Den af herr Centerwall sålunda framstälda anhållan blef af kammaren
bifallen.

Häruppå föredrogs och hänvisades till Riksdagens särskilda utskott
n:o 1 herr J. Sjöbergs motion, n:o 155, om befrielse under viss förutsättning
för rust- och rotehållare från och med år 1902 från rustningsoch
roteringsbesvärets utgörande.

§ 8.

För motions afgifvande hade anmält sig herr H. Pantzarliielm,
som nu aflemnade en motion, n:o 156, i anledning af Kongl. Maj:ts
proposition angående ny härordning.

Denna motion blef på begäran bordlagd.

§ 9.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:

herr J. W. Bengtsson i Häradsköp under 3 dagar från och med
den 2 nästkommande februari;

herr J. A. Kinnman under 5 dagar från och med den 31 innevarande
januari;

herr Hj. Hallin under 8 dagar från och med den 1 nästkommande
februari;

herr A. Olsson i Fläsbro under 6 dagar från och med den 31 innevarande
januari;

herr P. F. Landelius under 10 dagar från och med den 2 nästkommande
februari; och

herr O. Berg i Göteborg under 2 dagar från och med den 31
innevarande januari.

§ 10.

Till bordläggning anmäldes följande inkomna ärenden:
statsutskottets memorial:

N:0 2.

Onsdagen den 30 Januari

n:o 13, med anledning af remiss från Andra Kammaren af en utaf
herr G. Lindgren i Islingby m. fl. väckt motion;

n:o 14, med anledning af remiss från Andra Kammaren af en
utaf herr J. A. Kinnman väckt motion; och

n:o 15, med anledning af remiss från Andra Kammaren af en
utaf herr E. Wavrinsky väckt motion;

bankoutskottets memorial n:o 2, angående beviljande af anslag till
utbetalning af ersättning för frigörande af en uti den för riksbankens
räkning inköpta s. k. Gjerlingska fastigheten i Karlskrona qvarstående
inteckning; samt

lagutskottets utlåtande och memorial:

n:o 1, i anledning af verkstäld granskning af justitieombudsmannens
embetsförvaltning; och

n:o 2, angående öfverlemnande till särskildt utskott af tvenne till
lagutskottet hänvisade motioner.

§ 11.

Justerades protokollsutdrag, hvarefter kammarens ledamöter åtskildes
kl. 3,50 e. m.

In fidem

E. Nathorst Böös.