RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1901:4)

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1901. Första Kammaren. N:o 4.

Onsdagen den 23 januari.

Kammaren sammanträdde kl. 12 på dagen.

Herr talmannen uppstod och yttrade: Telegrafen har bringat
oss underrättelsen, att Englands åldriga drottning i gar slutat sina
dagar. Ja" vet, att jag uttalar hvad allmänt här inom vart land kännes
och tänkes, då jag säger, att det svenska folket lifligt deltager i
den djupa sorg, som det engelska folket känner efter sm vördade, högt
afhållna drottning.

Justerades protokollet för den 16 i denna manad.

Herr statsrådet Annerstedt aflemnade Kongl. Maj:ts nedannämnda
nådiga propositioner till Riksdagen:

l:o) med förslag till lag om ändring i vissa delar af rättegångsbalken,
lag om hvad iakttagas skall i afseende å införande af lagen
om ändring i vissa delar af rättegångsbalken, lag om ändring i vissa
delar af utsökningslagen, lag om beräknande af fatalietid i visst fall
samt lag om offentlighet i visst fall vid förhör inför hofrätt;

2:o) med förslag till lag om inteckning i fartyg, lag om ändring
i 10 och 17 kapitlen kandelsbalken, lag om ändring i vissa delar af
utsökningslagen, lag om ändrad lydelse af 51, 90 och 117 §§ konkurslagen,
lag om ändrad lydelse af 2, 3 och 52 §§ sjölagen, lag om ändrad
lydelse af 14 § i förordningen den 4 mars 1862 om tioårig preskription
och om årsstämning, lag om ändrad lydelse al 1 § i förordningen
den 16 juni 1875 angående särskilda protokoll öfver lagfarter,
inteckningar och andra ärenden samt lag om antecknande i fartygsregistret
af tvist om fartyg eller fartygslott;

3:o) med förslag till lag om rätt till jagt, till lag om ändrad lydelse
af 24 kap. 13 § strafflagen och till lag om ändrad lydelse åt
1 § i lagen angående tiden för nyttjanderättsaftals bestånd den 25
april 1889;

Första Kammarens rrot. 1901. N:o 4.

>:o 4. 2

Onsdagen den 23 Januari.

4:o) med förslag till lag om ändrad lydelse af 4 kap. 11 § strafflagen; 5:o)

med förslag till lag om ändrad lydelse af 3 och 18 §§ i förordningen
den 31 oktober 1873 angående främmande trosbekännare
och deras religionsöfning;

6:o) med förslag till lag, innefattande tillägg till förordningen den
6 februari 1849 angående viss tid för klander af husesyn emellan enskild
jordegare och landbo;

7:o) med förslag till lag om ändrad lydelse af 1 och 8 §§ i grufvestadgan
den 16 maj 1884; samt

8:o) angående utbyte af jord mellan kronan och Jönköpings stad.

Herr statsrådet grefve Wachtmeister aflemnade Kongl. Maj:ts
nedannämnda nådiga propositioner till Riksdagen:

l:o) om förändrad lydelse af § 4 i nådiga förordningen angående
vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller destillerade
spirituösa drycker den 24 maj 1895;

2:o) angående ändrad lydelse af 1 och 7 §§ i förordningen angående
bevillning af fast egendom samt af inkomst m. m.;

3:o) angående en särskild tilläggsbevillning för år 1901;

4:o) angående förändrad lydelse af §§ 6, 7, 8, 41 och 42 i lagen
för Sveriges riksbank den 12 maj 1897;

5:o) angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter
litteratören Philip Jakobson; och

6:o) angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter
smeden Gustaf Pettersson från Björktorp.

Proposition Föredrogs å nyo Kongl. Maj:ts den 18 innevarande månad bordangående
ny lagda nådiga proposition till Riksdagen angående ny härordning.

härordning.

Herr Pettersson, Fredrik Emil: Det är icke för att yttra
mig om det kongl. förslaget i dess helhet eller om någon för detsamma
grundläggande organisation, som jag vågat att nu begära ordet,
utan jag har endast velat påpeka en detaljförändring, som det ursprungliga
förslaget undergått vid dess framläggande för Riksdagen.

Angående förslaget i dess helhet torde kunna sägas, att det drifves
fram af två mägtiga faktorer, den ena förslagets egen inneboende
egenskap af att vara fullständigt, vidtomfattande och genomtänkt,
samt den andra det yttre intrycket af att något måste göras, ja att
så mycket som möjligt måste göras för vårt försvar, och då jag delar
denna uppfattning om frågans läge, är det gifvet, att jag för min del
helsat förslaget välkommet. Men då nu detta förslag på vårt folk
ställer större kraf för försvarsändamål, än man hittills varit van vid,
så är ju också nödvändigt att göra dessa fordringar antagliga genom

Onsdagen den 23 Januari. 3

en rättvis fördelning af bördorna, och denna bördornas rättvisa fördelning
anser jag böra ske jemväl inom sjelfva förslaget, inom de
kategorier, hvilkas arbete, om förslaget genomföres, måste i högst utsträckt
grad tagas i anspråk.

Huru ställer sig nu förslaget i detta afseende? Jag syftar härvid
på den lönereglering för härens befäl, som ingått i förslaget sådant
det ursprungligen uppgjorts, men som bortstrukits af Kongl. Maj:t.
Orsaken till denna bortstrykning finnes angifven å sid. 115 i den
kongl. propositionen, der departementschefen säger, att orsaken till att
han för närvarande ej ansett sig böra äska något anslag af Riksdagen
för detta ändamål, är den, att förslag om liknande lönereglering icke
föreligger beträffande statens öfriga med officerarne jemförliga löntagare.
Jag förstår ej rätt hvilka tjensteman, som här kunna anses
likstälda med officerarne; hvilka andra kategorier af tjenstemän det är,
som af detta förslags antagande kunna vänta så väsentligt ökade göromål
och i så utsträckt omfattning få sin tid tagen i anspråk.

Det synes emellertid på ett annat ställe i samma motivering, att
Kongl. Maj:t likväl ansett en sådan lönereglering för såväl befäl som
underbefäl vara rättvis; i den kongl. propositionen hänvisas nemligen
till dyrtidstilläggen såsom ersättningsmedel för denna lönereglering.
Det är dock alltid eu vansklig sak att grunda en lönestat på dyrtidstillägg,
och härtill kommer, att det dyrtidstillägg, hvarom förslag föreligger,
är begärdt för år 1901, under det att den ifrågavarande lönestaten
skulle börja tillämpas med år 1902. Alltså skulle det behöfvas,
för att befälet skulle komma i åtnjutande af löneförbättring, för det
första att dyrtidstillägg genomfördes för år 1901 och vidare att detsamma
för den del af tjenstemännen, om hvilka nu är fråga, utsträcktes
att gälla äfven för 1902.

Jag har vågat fästa uppmärksamheten på detta förhållande, då
jag anser att, äfven om frågan nu undanskjutes, den dock måste tränga
sig fram och att förslaget följaktligen, för att vara verkligen fullständigt
och vidtomfattande, bort hafva upptagit jemväl lönereglering för
befälet, så att man nu kunnat se frågan i hela dess vidd och rätta
organisationen efter de kostnader den måste medföra.

Vidare ber jag att få fästa uppmärksamheten på eu annan punkt
i den kongl. propositionen. Kongl. Maj:t har under rubriken »landtforsvarets
kostnad» bland annat framhållit åtskilliga utgifter, hvilka,
ehuru icke af ordinarie natur, likväl knifvas för genomförandet af en
ny härordning, och i detta sammanhang har å sid. 134 upptagits frågan
om gevärstillverkningen. Statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet
förklarar här såsom sin afsigt att från och med utgången
af år 1903 nedbringa den årliga tillverkningen af gevär vid Karl Gustafs
stads gevärsfaktori till 15,000 stycken samt efter år 1907 ytterligare
minska årsanskaffningen till 10,000. I föreslagna utgiftsstaten
för nästkommande år är tillverkningen upptagen till 20,000 gevär, och
redan denna begränsade tillverkning medför, att ungefär */5 af faktoriets
arbetare måste inom kort afskedas, såsom eu officiel rapport, den
jag här har, utvisar. Förra årets tillverkning utgjorde 25,1<K) gevär,
och fabrikationen kan med normalt fortgående tillverkning utan öfvertidsarbete
utsträckas till och med öfver detta antal. Den månatliga

N:o 4.

Proposition
angående ny
härordning.
(Forts.)

N:o 4. i

Onsdagen den 23 Januari.

Proposition tillverkningen utgör omkring 2,300 gevär. Beslutas nu det ifrågasatta
ahärordnin7 antalet ^0,000 gevär för år 1902, blir det derför ingen annan råd än att
(Forts) afskeda omkring hundra man af arbetarne. Om det är rätt, särskildt
under en tid af nedgående arbetsmarknad, att afskeda personal utan trängande
behof, det torde lemnas åt hvars och ens pröfning, men säkert
är, att icke är det ekonomiskt klokt af staten att, när den efter årslånga
sträfvanden lyckats upparbeta en stam af fackskickliga arbetare,
genom ryckvis skeende ändringar i tillverkningen rubba deras antal.

Jag ber också att få påpeka, att detta vore ett förfarande, som
icke så litet afviker från det Kongl Maj:t fordom iakttagit. Jag skall
gå tillbaka till år 1889. Då förelåg förslag till förändring af de dåvarande
gevären. Generalfälttygmästaren tillstyrkte förändringens
genomförande under en tid af åtta år; men Kongl. Maj:t frångick
hans förslag och uttalade den satsen, att gevärsförändringen borde
fortgå i mån af de ekonomiska tillgångarna och särskildt med hänsyn
till faktoriets förmåga. Statsutskottet år 1891 liksom röster inom Riksdagen
vid flera tillfällen hafva äfven uttalat, att en beslutad gevärsförändring
bör snarast möjligt genomföras. Fabriken är nu i ordning.
Fabrikationen väcker allmänt erkännande och gillande och arbetarepersonalen
är inöfvad. De faktiska svårigheterna förefinnas icke längre
vid faktoriet, men Kongl. Maj:t säger: vi skola inskränka tillverkningen.
Det är ock en annan sak att härvid beakta. Kongl. Maj:t
har tillåtit de enskilda skytteföreningarna att inköpa dylika gevär,
dock först sedan arméns mobiliseringsbehof af nämnda vapen blifvit
fyldt. Deraf följer, att i samma mån anskaffandet af dessa nya gevär
uppskjutes, i samma mån fördröjes äfven tiden för skytteföreningarna
att erhålla sina vapen.

Denna beväpuingsfråga är enligt min tanke en lika vigtig fråga
som någon annan på dagordningen stående. Såsom jag framhållit,
finner jag det äfven ur fabrikspersonalens och fabrikationens synpunkt
vara ledsamt, om gevärstillverkningen skulle inskränkas, och jag vill
slutligen erinra, att Riksdagen förut visat sig vilja med all magt påskynda
denna tillverkning, såsom exempel hvarpå jag ber att fä hänvisa
till, att Riksdagen år 1897 för att påskynda gevärstillverkningen
beslöt en utvidgning af faktoriet, liksom att Riksdagen, när det sedan
visade sig att faktoriet ändock icke kunde effektuera det antal gevär,
som var beräknadt, år 1899 på eget initiativ fattade beslut om, att vi
skulle från utlandet anskaffa hvad som erfordrades för att utjemna den
uppkomna arbetsbalansen.

Efter allt detta och sedan fabriken nu är i ordning, torde väl alla
skäl förefinnas att ännu åtskilliga år framåt begagna sig af dess fulla
till verkningsförmåga.

Det är detta jag velat uttala för att fästa uppmärksamheten på
denna sak.

Efter härmed slutad öfverläggning blef den kongl. propositionen
hänvisad till särskilda utskottet, och skulle dit jemväl öfverlemnas det
i anledning af propositionen inom kammaren nu afgifna yttrandet.

Onsdagen den 23 Januari.

5 N:o 4.

Vid förnyad föredragning af Kongl. Maj:ts nedannämnda, den 18
i denna månad bordlagda nådiga propositioner till Riksdagen:

l:o) med förslag till ny värnpligtslag, och

2:o) med förslag till lag om ändrad lydelse af 2 och 62 §§ i
strafflagen för krigsmagten den 7 oktober 1881,

hänvisades dessa nådiga propositioner till särskilda utskottet.

Föredrogs å nyo Kongl. Maj:ts den 18 innevarande januari härå-Statsverksprolagda
nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd 7''0«(!önereoch
behof.

Herr Ljungberg: I den kongl. propositionen förekommer under

tredje bufvudtiteln en punkt om anslag till hemliga utgifter, hvilken
synes särskild! påkalla Riksdagens uppmärksamhet.

Under loppet af tjugu år till och med år 1896 ha de förenade rikena
för detta ändamål årligen utbetalt 14,000 kronor, deraf Sverige lemnat
9,900 kronor och Norge 4,100 kronor. Fn vacker dag beslöt emellertid
Norge att indraga sitt lilla anslag på den grund, att man nu saknade
kontroll af ansvarig norsk myndighet för medlens användning.

Det tyckes likväl vara temligen klart, att, om sådan ansvarighet
skulle kunna utkräfvas, härför skulle erfordras redovisning för medlen
och att eu sådan redovisning i sin ordning skulle göra, att hela
ändamålet med medlens anvisande förfelades. Och skulle Kongl.

Maj:t åter, för hemligheternas bevarande, affordra den norske kontrollanten
tysthetslöfte eller kanske hellre tysthetsed, på det att icke allt
skulle genast rapporteras till norska tidningar, så hade man ju ingenting
vunnit med hela förändringen. Således synes, att det icke bort
vara svårt att vederlägga en invändning, som har hela karakteren af
en tom förevändning.

Emellertid har Kongl. Maj:t nu föreslagit, att Sverige skall betala
icke blott de 4,100 kronor, som Norge indragit, utan derutöfver ytterligare
6,000 kronor. Något annat motiv härför har ej anförts, än att
medlens nuvarande belopp skulle vara »otillräckligt». Jag vill dock
tillåta mig att varna emot ett fortgående på den banan, att Sverige
betalar för Norge, icke blott derför att saken nog ej kommer att stanna
vid detta försök — den kommer utan tvifvel att fortgå vidare — utan
äfven af den orsak, att vi för icke länge sedan hafva sett det påstås i
Norges ministeriella tidning, att det vore en skam och eu skymf för
Sverige att betala hvad Norge vägrat, men deremot ingen skam för
Norge att vägra betala!

För öfrigt är det ett temligen starkt anspråk på den svenska statskassan
att begära en höjning af anslaget till 20,000 kronor, och jag ber
att få fasta såväl statsutskottets som kammarens uppmärksamhet derpå,
att det väl dock torde vara skäl att i detta fall stanna vid de 9,900
kronor, som Riksdagen hittills beviljat,och att, om det skulle anses nödigt,
att anslaget, och antagligen då för norska ändamål, ytterligare höjes
— de 9,900 kronorna borde användas endast för svenska ändamål —

N:o 4. 6

Onsdagen den 23 Januari.

S«a(ä»er£<pro-det val skulle gå an att vid eu annan riksdag öfverföra posten till
positionen. exira utgifter under tredje hufvudtiteln. De behof, som man afser att
(Forts.) fylla med detta anslag, äro väl icke hemligare, än att de skulle kunna
delvis bestridas med nämnda medel, och det faller, som bekant är, i
allt fall så ringa ljus öfver dessa extra utgiftsmedel, att någon olägenhet
icke kan tänkas uppkomma, om man låter den återstod af de
20,000 kronorna, hvarom här är fråga, öfverföras till extra utgifter. I
sådant fall finge Norge åtminstone taga del i utgiften med sin lilla anpart.

Från denna detaljanmärkning skall jag nu tillåta mig att öfvergå
till mera principiella anmärkningar, som också torde mera egna sig för
en remissdebatt.

Jag talade om utrikeskabinettet, och jag ber att få förklara, att
jag hyser så stor aktning för dess uppgift och ändamål, att det skulle
vara mig en sann tillfredsställelse, om detta i dubbel måtto dyrbara
embetsverk vore egnadt att till fullo motsvara de fordringar, nationen
måste ställa på dem, som hafva till pligt att värja landets ära och
rättigheter gent emot Norge och utlandet. Men det kan icke nekas,
att i senare tider tvifvel uppstått, huruvida utrikesdepartementet i dess
nuvarande skick förmår tillfredsställa dessa fordringar, och det händer
nu icke sällan, att, när underhandlingar med främmande magter förekomma,
den tänkande allmänheten gripes af oro och fruktan, att resultatet
af dessa underhandlingar skall blifva ofördelaktigt för Sverige.
Dessa farhågor hafva tyvärr också alltför ofta besannats. Skulle någon
betvifla, att så varit fallet, ber jag att få hänvisa till några af de på
senare tider ingångna traktaterna, t. ex. den svensk-danska deklarationen
af år 1873 om lotsning i Sundet, de spanska handelstraktaterna
af 1883 och 1887 och det sätt, hvarpå den bekanta millionaffären i
Spanien derefter blef skött, samt vissa post- och jern vägsfördrag med
Norge^ och Danmark. Detta för oss så menliga förhållande är emellertid
af gammalt datum; man kan spåra detsamma äfven i de flesta
fredsfördrag i äldre och nyare tider, allt sedan vi förlorade våra store
konungar. Förhållandet har äfven väckt utlandets uppmärksamhet.
Jag behöfver blott erinra om en fransk ministers yttrande: »Les suédois
perdent toujours par la paix ce qu’ils ont gagué par Vépée.»

Då man sökt förklaringsgrunden till detta sorgliga förhållande, bär
man tyckt sig finna den dels i olikheten mellan de instruktioner, som
meddelas Sveriges sändebud, och dem, som gifvas den andra partens,
och dels i det sätt, hvarpå vårt utrikeskahinett och vår diplomati
rekryteras. I det förra afseendet har man trott sig finna, att medan
de utländska underhandlarne från sitt lands regeringar fått förständigande
att strängt fasthålla landets rättigheter, hafva de våra erhållit
föreskrift att framför allt icke stöta sig med vederparten, utan låta allt
aflöpa i »frid och endrägt» — något, hvaraf vederparterna naturligtvis
icke underlåtit att begagna sig. Hvad åter angår kabinettets rekrytering,
anser man, att börd och relationer dervid spela en större roll än
personlig begåfning.

Naturligtvis har icke inkallandet i utrikesdepartementet af norrmän
— af medlemmar af en nation, hos hvilken, enligt deras
egna tidningars påstående, icke fiunes, hvarken inom högern eller
venstern, det minsta intresse för Sverige — kunnat afhjelpa detta

7 N:o 4.

Onsdagen den 23 Januari.

missförhållande. Visserligen har det af en högt ärad talare blifvit StatnerUpropå
annat rum sagdt, att detta inkallande af norrmän vore nödvändigt
och att man i kabinettet icke skulle kunna hjelpa sig en^ enda dag l*ortsd
utan norrmän; men huru plausibel än detta påstående ma lata, vet
jag dock icke, hur det skall kunna bringas i öfverensstämmelse med
vissa faktiska omständigheter, såsom t. ex. att vi under de första tio
åren efter unionen redt oss ganska bra med utrikesärendena utan
någon hjelp af norrmän, och att vi under de derefter följande femton
åren i utrikesdepartementet haft blott en enda norrmau, något, som
också kan synas tillräckligt, om det icke vore fråga om annat än att
få upplysning om norska förhallanden. Vidare är härvid att märka,
att våra egna landsmän måste före inträdet i kabinettet ha genomgått
sådana examina, som kräfva insigter äfven i norska frågor och norskt
författnings väsende, och för det tredje har man sett, huru på sin tid
en ung norrman, son till en för sina kuriösa dramer bekant teaterförfattare,
blifvit intagen i kabinettet, sedan han tillbragt sina skolår
i Tyskland och ungdomsår i Italien, så att han enligt sina egna landsmäns
omdöme var att betrakta som »en half utländing» och måste
anses alldeles inkompetent till en sådan befattning. Dylikt hänseende
till slägtförhållauden med någon populär norrman har också sedermera
egt rum. Dessutom tror jag icke, att ens alla inom regeringskretsarne
äro så alldeles belåtna med denna norska invasion i utrikesdepartementet.
För några år sedan hörde jag sålunda en f. d. statsminister
yttra: »Det är förunderligt: när man nu för tiden kommer upp _i^utrikesdepartementet,
är det, som om man komme i ett norskt och icke i
ett svenskt embetsverk. Man hör der knappt annat än det norsk-danska
språket från afdelningscheferna, arkivarie)! och vaktmästarne.»

Men icke nog dermed. I departementet tillåter man äfven dessa norska
tjensteman åtskilliga friheter, som icke i ett annat utrikesdepartement
skulle tillåtas medlemmar af en främmande nation. De lära sålunda,
ehuru i ett svenskt utrikeskabinett annat språk än det svenska icke
borde få användas, få aflåta skrivelser till och med till svenska ernbetsmyndigheter
på s. k. norska; och eu af våra utrikesministrar vartill och
med så kruserlig, om jag får nyttja det ordet, att han bortlade sin nationalitet,
då han talade med '' de norska tjenstemännen, och tilltalade
dem på deras språk. Det är äfven bekant, att en förutvarande kabinettssekreterare,
dåmera minister i utlandet, besvarade ett i en norsk
tidning infördt utfall af herr Sig. lösen i en norsk tidning och på
norska. Det hade dock väl gått för sig att skrifva i en svensk tidning,
ty uppsatsen hade utan tvifvel blifvit af de norska tidningarna
öfversatt till deras språk, och den omständigheten, att lian skref pa
norska, fattades af norrmännen blott såsom kurtis. Jag tror, att ingen
nation kan bestå utan sjelfkänsla, och att om ett folk vill hafva aktning
af andra, måste det hafva aktning för sig sjelf.'' Emellertid kan
ulan ju tolerera det norska insteget i kabinettet, sa länge norrmännen
tilldeias endast underordnade platser. Men när det gar derhän, att
de sättas i högsätet och tilläggas bestämmanderätt öfver hela kabinettets
verksamhet, tror jag icke, att sådant kan ske utan skada för vart
lands intressen. Visserligen bär det blifvit sagdt af eu högt uppsatt
talare i Andra Kammaren, att man till kabinettschefsbefattningen tagit

N:o 4. 8

Onsdagen den 23 Januari.

Stataverleapro-Aen skicMigaste och den lämpligaste. Men hvad skickligheten beträffar,
positionen. skulle det vara besynnerligt, om bland de elfva svenska tjenstemännen
(Forts.) (jet jc]je s]jUlle kunna finnas någon, som vore förmögen att sköta de
visserligen vigtiga, men ingalunda öfver sig svåra göromålen, utan
man skulle vara nödsakad att taga en af de två norrmännen. Det
skulle ju äfven vara den amplaste bekräftelse å min åsigt om beliofvet
af eu reform i grunderna för personalens sammansättning. Och hvad
lämpligheten beträffar — hvarvid talaren tilläde, att personen i fråga
icke kunde blifva olämplig, derför att han vore norrman — så tror
jag icke, att mången svensk skall följa honom i denna åsigt.

Naturligtvis har departementschefen, med den kännedom om de
norska sträfvandena, som han bör ega, icke kunnat förbise det betänkliga
i att besätta en sådan plats med en norrman, men han har förmodligen
antagit, att vistandet i Sveriges hufvudstad och i kabinettets
tjenst på andra ställen skulle göra sådana personer mera unionelt
sinnade. Man kan i detta sammanhang icke undgå att erinra sig hvad
Napoleon den förste yttrade om ryssarne: »Grattez le Kasse et vous
trouverez le Tartaren Att norrmännen lika litet aflägga sin sjelfviska
natur, har visat sig genom flera exempel. Jag ber särskild! fä erinra
om eu viss attaché, som, sedan han vistats ett år i Stockholm och fyra
år i kabinettets tjenst på andra ställen, likväl sedermera gjort allt för
att smäda och skada Sverige. Han gick i detta hänseende derhän, att
han, i kompani med sin värdige svärfader, sökte på allt sätt upphetsa
Ryssland mot oss, ända till dess en större Moskva-tidning, som vämdes
vid de vidriga norska stämplingarna, yttrade: »Vi behöfva icke de
norska öfverlöparne — man nyttjade till och med ett ännu skarpare
ord: »förrädarne» —vi genomföra våra planer på Lappland utan dem».
Såsom sändebud i Spanien, i Schweiz och i Amerika m. fl. länder
hafva norrmännen visat samma egenskaper. Vi känna, att det var
genom en origtig rapport från det norska sändebudet i Spanien, som
hela den stora svenska affären på sex millioner för några år sedan
gick förlorad, och dermed äfven den inbringande kommersiella gemenskap,
som kunnat upprättas med Spanien. Sedermera har icke någon
upprättelse eller ersättning för Sverige följt, oaktadt här förelåg ett
uppenbart kontraktsbrott, ty man har oupphörligen till Spanien skickat
norrmän, hvilka till de förtjenster, de förut ådagalagt, äfven lagt den,
att de åstadkommit en separat traktat mellan Norge och Spanien,
trots Spaniens ovilja deremot. Detta har kunnat ske bland annat
derigenom, att, såsom jag nämnde, man härifrån alltjemt sändt norrmän
dit. Man hade väl kunnat föreställa sig, då Sverige lidit en så
stor förlust och da det var nödvändigt, till och med för vår heders
skull, att söka reparera den, att regeringen skulle ha skickat något
svenskt sändebud, som skulle söka ordna saken. Men sedan man väl
blifvit af med herr Grip, skickade man en äkta norsk vensterman, herr
Hvitfeldt, derefter Wedel-Jarlsberg och slutligen Gude. Under VVedelJarlsbergs
tid, år 1892, blef den nyssnämnda separattraktaten afslutad,
och under det att den norska exporten florerat, har den svenska, från
1890 till 1898, sjunkit från 7V, till l’/2 million kronor.

Mot de öppna och hemliga sträfvandena från Norges sida
att söndra rikena och gagnera på Sverige erfordras å svenska

9 N:o 4.

Onsdagen den 23 Januari.

regeringens sida all den vaksamhet och energi, hvaraf den är xriågiig.statsvericsproDet
är äfven eu gammal regel i politiska stridigheter, att man icke po*''!0,ienbör
vidtaga någon åtgärd, som kan försvaga ens motståndskraft. Men l*or8-J
hvilket inotstånd skola vi nu kunna utveckla, när norrmän och norskvänner
dominera i utrikeskabinettet, mot de bekanta sträfvandena från
Norge att undandraga kabinettet konsulatafgifter na och underlägga
dem stortinget? — ett påfund, som har till ändamål att på en bakväg
bryta den konsulära gemenskapen. Eller mot det redan genom ett
stortingsbeslut, likasom det förra, bekräftade försöket att borttaga
unionstecknet äfven ur örlogsflaggan, eller mot försöket att åtkomma
vissa öar och holmar utanför Bohusläns kust, hvarmed blott en början
är gjord, som sedan skall efterföljas af flera dylika försök? Eller
vidare mot de ständiga planer, som norrmännen hafva, att åtkomma
de bästa och mest gifvande platserna inom diplomatien och konsulatväsendet?
Det kan icke förnekas, att det nu har upprunnit en gyllene
tid för herrar venstermän i stortinget, som nu kunna genomdrifva snart
sagdt hvad de vilja, och så äfven för norska aspiranter till goda platser,
som hufvudsakligen aflönas af Sverige.

Hvilka följder denna eftergifvenhet haft för förhållandet mellan
Sverige och Norge, är väl bekant. Det har genom norrmännens alltjemt
stegrade pretentioner blifvit en snart sagdt öppen strid mellan
de båda länderna, uti hvilken vi dock ständigt äro de retirerande.

Men hvilket inflytande detta haft på vårt anseende i Europa, torde
vara mindre bekant. Jag ber derför att få åberopa ett par exempel.

För ett par år sedan uppsöktes vice talmannen i finska bondeståndet
af eu svensk man, som frågade: skolen I icke uppresa eder
eller åtminstone protestera mot de ryska åtgärderna? Derpå svarade
han: »det lönar icke mödan; ryssarne äro icke släpphändta; vore vi
förenade med eder, kunde det löna sig att gå bröstgänges till våga,
ty I iiren då öfver höfvan beskedliga». Danskarne anse, att vi icke
förstå att sköta norrmännen. Så länge de voro under vårt välde,
sä°''a danskarne, försökte de äfven att resa upp kammen, men vi
slogo ned den genast, och derefter hade vi fred. Norrmannen är
mycket nackstyf i medgången, men i motgången blir han dufven och
betänksam och drager snart in seglen. —• Bland annat förvunar man
sig i Danmark öfver att svenskarne gingo åstad och utan all protest
betalade de af Norge indragna bidragen till diplomatien och konsulatväsendet
och äfven till kronprinsen utan att fordia någon eisattmng
eller ens uttala, att det blott var fråga om förskott. I förbigående
må det härvid tillåtas mig anmärka, att eu följd af denna undfallenhet
blifvit hvad säkerligen våra vederbörande icke påräknat, men
som jag anade, då jag tillät mig protestera deremot och yrka, att det
uttalande borde göras, att här vore fråga allenast om ett förskott:

Norges ministeriella tidning har nemligen icke länge sedan yttrat, att
när svenskarne betalat dessa penningar utan att begära någon ersättning
och utan att tala om något eftertraf, så hafva de dermed erkänt
norrmännens rättighet att vägra sina bidrag och att i dylika fall göra
hvad de behaga! Detta är eu af de vanliga följderna af våra artigheter
åt detta håll: de begagnas till vapen mot oss sjelfva.

Jag bar talat om hvad finnar och danskar säga. Jag vill tillika

N:o 4. 10

Onsdagen den 23 Januari.

StpZ‘i*»fi.r.°’v-ei,att få nämna “ ic.ke hvad ryssarne såga om vår slöhet och sorg(Forts.
) It?. ’ de kulma Ju anses vara partiska, men hvad tyskarne säga.

Uti en af de största tyska tidningarna läste man för ett år sedan, att
grtmden till deri olyckliga ställningen på den skandinaviska halfön är
icke blott norrmännens fåfänga och egennytta, utan äfven en fullständig
brist hos svenskarne på kraft och energi. En annan synnerligen
St0r, österr.ikisk tidning yttrade, att i Sverige råder en sådan
dådlöshet och maklighet, att det maste förvåna. Och hvad säga norrmännen
sjelfva? Efter en af våra vanliga eftergifter på 1890-talet
yttrade en norsk konservativ tidning: »det har varit en stor lycka för
oss, att vi nu haft att göra med en så medgörlig svensk regering;
den har medgifvit icke blott hvad 1886 års ministär vägrade oss, utan
ännu mera, ja mera, än hvad vi begärt. Och så är det: vi åtnöja oss
numera icke med att gifva efter för deras fordringar-, nej, vi förekomma
till och med deras önskningar. Ingen norrman, så föga de
också äro kända för blygsamhet, hade kunnat framställa en sådan
fordran eller önskan som den, att uti vårt svenska kabinett skulle insättas
en norrman med rätt att bereda och föredraga alla ärenden och
att öfvertaga ledningen af hela kabinettets arbeten. Men våra vederbörande
hafva likväl gjort dem denna tjenst, och till tack derför säga
de: svenskarne befinna sig i dekadans, i förfall; det är eu slapp och
förslöad nation.

Men, herr talman, detta är icke sant. Svenska folket är kärnfriskt
i sin innersta rot, och finnes här i landet någon dekadans, talman
söka den på annat håll. Om vi en dag erhålla en kraftig, nationell
sinnad regering — och en ljusning till detta har redan” visat
sig — en regering, som troget fasthåller våra rättigheter och med
kraft tillbakavisar alla angrepp derpå och alla förnärmelse!- mot vår
nation, så är jag öfvertygad, att svenska folket skall med hänförelse
följa henne. Det skall visa, att det icke vanslägtats från sina fäder,
och det skall snart återtaga den aktade plats i nationernas led, som
det förr innehaft.

Herr Benedicks: Herr grefve och talman, mine herrar! Under
sist förflutna år har rasat ett krig, som tagit vår lifliga uppmärksamhet
i. anspråk, och. det med stort skäl. Vi hafva äfven hos oss haft eu
liten försmak af ett sådant krig, då den första mobiliseringen i Sverige
gått af stapeln. Dessa båda händelser hafva haft den gemensamma
egenskapen, att de bevisat nödvändigheten af att ett land eger ett
godt hästmaterial. Jag behöfver icke ingå på förhållandena i kriget;
dem känna herrarne sjelfva. Men jag är öfvertygad om, att lierrarne
icke närmare känna till, huru det förhåller sig i vårt eget land. Jag
har emellertid haft tillfälle att derom inhemta kännedom, nemligen
såsom ordförande i den der namnlösa nämnden, som skall sköta ”om
anskaffning af hästar för socknen. Deri ingingo äfven ridhästar. När
nu inga i tjenst varande dragonhästar eller kasserade sådana fingo
tagas med, och när ej heller unghästar fingo tagas, så kommo vi under
fund med, att i hela socknen icke fans en enda användbar ridhäst.
Jag meddelade mig sedan med hästpremieringsnämnden, och i den
nämnden sade man pa samma sätt: det finnes icke en enda ordentlig

il N:o 4.

Onsdagen den 23 Januari.

ridhäst i hela trakten här rundt omkring; det är ett elände; en sådanStatsvefktprosak
bör komma till vederbörandes kännedom. Det är derför, som jag
nu velat fästa uppmärksamheten på detta förhållande och på nödvändig- 1 or ■
heten af att något göres, för att vi må hafva hästar, lämpliga för
arméns behof. Allra bästa sättet att komma under fund med, huru det
förhåller sig härmed, vore väl, att i detta fall som i alla andra en
noggrann ordning iakttoges och att en rulla upprättades äfven öfver
hästar. Då skulle man komma under fund med, att ur synpunkten af
fosterlandets försvar mycket behöfver göras, som hittills alldeles icke
har skett.

Jag vill vidare i fråga om fjerde och femte hufvudtitlarne påminna
om hvad äfven en föregående talare framhållit, nemligen att
det visst icke är skäl att minska, utan snarare att så mycket som
möjligt öka den gevärstillverkning, som med så mycken drift och omtanke
bedrifves vid statens verkstäder i Eskilstuna och hvilken kan
framvisa ett verkligen förstklassigt arbete. Det är, säger jag, snarare
skäl att i högsta grad öka den; ty det antal gevär, som regeringen
ifrågasätter till anskaffning, är alldeles för litet, när det gäller. Och
hvem vet, huru snart dessa vapen kunna komma att tagas i anspråk?

Samma förhållande gäller om anskaffandet af kulsprutor. Endast
gröfre sådana hafva föreslagits, och icke för armén i dess helhet, icke
för infanteriet. Jag trodde, att genom det sista kriget det skulle vara
tillräckligt bevisadt, att det för armén skulle medföra en ofantlig tillökning
i kraft, i fall den vore beväpnad med detta nya, utmärkta vapen.

Men detta tyckes alls icke vara förhållandet. Här i Sverige tyckes
man vara af helt andra åsigter, eller också vågar man icke att vid
sidan af de andra stora anslagskrafven komma med kraf för detta
ändamål. Derigenom skulle likväl vår nuvarande värnkraft högst betydligt
höjas, och detta kraf är derför nödvändigt.

Jag finner också, att icke heller en annan åtgärd är föreslagen,
hvilken jag förut berört, nemligen anskaffandet af undervattensbåtar.

Förenta staterna och Frankrike hafva redan gatt i spetsen i detta afseende.
Men, mine herrar, jag vill fråga: hvilken nation bör främst
af alla här gå i spetsen, om icke just Sverige, som har en befolkning
så mekaniskt anlagd som väl få andra nationer och som har behof af
att genom redskapens fullkomnande höja försvarskraften hos sin icke
så stora armé och flotta? Jag hoppas, att, då tillfälle finnes här i
Sverige att kunna utföra dessa uppfinningar, regeringen måtte vara
betänkt på att låta göra försök, och det ju förr, desto hellre. Personer
saknas icke. Penningar torde vara det enda, som kräfves, för att vi
i detta fall skola kunna fullkomna oss, såsom det oss väl behöfves.

Slutligen vill jag nämna om ett annat förslag, som jag väntar
skola framkomma från regeringen, nemligen med anledning af händelserna
vid Mohed. Jag vill hoppas, att regeringen skall, när det
rör vår armé, framlägga ett sådant förslag till ändring af tryckfrihetsförordningen,
att en rättskaffens officer icke skall tveka, när det gäller
att utföra disciplinens bud.

llerr von Möller: Det har i denna kammare varit en god sed,
att vid remissdebatten endast de mest framskjuta af kammarens leda -

N:o 4. 12

Onsdagen den 23 Januari.

Statsverkspro-möter yttrat sig, de personer, till hvilkas ord kammaren helst lyssnar
positionen. och som haft något vigtigt att säga. Om någon gång denna regel
(i orts.) icke iakttagits, om man i dag frångår densamma, är jag ledsen deröfver,
ty det är ju jag sjelf, som bryter mot denna tradition, då jag,
strax innan klubban föll, begärt ordet. Men i detta fall anser jag
mig, då ingen annan upptagit det jag önskar framhålla, vara tvingad
att uppträda, ehuru det sker med stor försagdhet.

Yi gå en tid till mötes, då stora offer antagligen komma att
fordras af vårt folk. Jag är fullkomligt öfvertygad, att svenska nationen
med entusiasm och villighet skall lägga dessa offer på fosterlandets
altare; men för underlättandet af denna offervillighet tror jag
det kunde vara önskvärdt, om man på vissa håll tillsåge, att de medef,
som öfverlemnas till statsverket, verkligen komma till en så fruktbärande
användning som möjligt. Särskildt i afseende å statens byggnadsverksamhet,
då staten uppträder såsom arbetsgifvare, finnes en
och annan punkt, ett och annat gebit, der kanske icke alltid tillräcklig
sparsamhet eller omtänksamhet iakttages. Jag tror, att, när
staten t. ex. uppför byggnader för rent praktiska ändamål — jag menar
naturligtvis ej monumentala byggnader, der estetiska kraf måste tillgodoses
— arbetarebostäder, kaserner, o. s. v., möjligen väl stor lyx och
slöseri understundom dervid förekomma, och jag torde under riksdagens
lopp kanske blifva i tillfälle att genom exempel styrka, att
sådana förhållanden förekomma, särskildt inom en viss afdelning af
en utaf hufvudtitlarne. Jag vill emellertid nu framhålla detta, då°jag
anser, att genom noggrannare kostnadsförslag, skärpt kontroll och
bättre tillsyn af arbetscheferna, genom användning af billigare, fast
dock fullgodt material, genom undvikande af hvad jag kallar onödig
lyx åtskilliga besparingar skulle kunna göras, och det är på detta
jag tager mig friheten härigenom fästa vederbörandes uppmärksamhet.

Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, hänvisades de
delar af föreliggande proposition, som innefattades under fjerde och
femte hufvudtitlarne, med undantag af punkterna 48 och 49 å fjerde
och punkterna 44—46 å femte hufvudtiteln, till särskilda utskottet
samt propositionen i öfrigt till statsutskottet;

och skulle de i anledning af samma proposition inom kammaren
nu afgifna yttrandena jemväl öfverlemnas till statsutskottet samt det
af herr Benedicks vid detta tillfälle i kammaren hållna anförandet i
vederbörlig del öfverlemnas till särskilda utskottet.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet herr Söderbergs under
gårdagen väckta, samma dag bordlagda motion, n:o 7, angående skrifvelse
till Konungen i fråga om förbättrad pensionering af lärare vid
högre folkskolor.

13 N:o 4.

Onsdagen den 23 Januari.

Föredrogs och hänvisades till lagutskottet den af herr Breniberg
nästlidne dag väckta och då bordlagda motionen, n:o 8, angående skrifvelse
till Konungen i fråga om lagstiftning till motverkande af skadeinsekten
»nunnans» spridning.

Aflemnades och bordlädes följande motioner:

n:o 9, af herr Boström, Filip, angående förhöjning i aflöningen
för sysslomannen vid Nyköpings hospital;

n:o 10, af herr West er, angående restitution af tull vid sammanmalet
rågmjöls utförsel sjöledes från tullplats; och

n:o 11, af herr Törner, angående förändring i tulltaxans uppställning.

Föredrogs och hänvisades till lagutskottet Kongl. Maj:ts denna
dag aflemnade nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till lag
om ändring i vissa delar af rättegångsbalken jemte dermed sammanhängande
lagförslag.

Vid föredragning af Kongl. Maj:ts under sammanträdet aflemnade
nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till lag om inteckning
i fartyg jemte dermed sammanhängande lagförslag, blef denna proposition
på begäran bordlagd.

Föredrogos och hänvisades till lagutskottet Kongl. Maj:ts nedannämnda
under dagens sammanträde aflemnade nadiga propositioner till
Riksdagen:

l:o) med förslag till lag om rätt till jagt, till lag om ändrad
lydelse af 24 kap. 13 § strafflagen och till lag om ändrad lydelse af
1 § i lagen angående tiden för nyttjanderättsaftals bestånd den 25
april 1889;

2:o) med förslag till lag om ändrad lydelse af 4 kap. 11 § strafflagen; 3:o)

med förslag till lag om ändrad lydelse af 3 och 18 §§ i förordningen
den 31 oktober 1873 angående främmande trosbekännare
och deras religionsöfning;

4:o) med förslag till lag, innefattande tillägg till förordningen
den (5 februari 1849 angående viss tid för klander af husesyn mellan
enskild jordegare och landbo; samt

U:o 4. 14

Onsdagen den 23 Januari.

ö:°) med förslag till lag om ändrad lydelse af 1 och 8 8S i grufve''
stadgan den 16 maj 1884.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet Kongl. Maj:ts under
dagen aflemnade nadiga proposition till Riksdagen angående utbyte
åt jord mellan kronan och Jönköpings stad.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet Kongl. Maj:ts
denna dag aflemnade nådiga proposition till Riksdagen, om förändrad
lydelse af § 4 i nådiga förordningen angående vilkoren för försäljning
af bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa drycker den
24 maj 1895.

. föredragning af Kongl. Maj:ts under sammanträdet aflemnade
nadiga propositioner till Riksdagen:

„ j’°) a^8’ående ändrad lydelse af 1 och 7 §§ i förordningen an gående

bevillning af fast egendom samt af inkomst m. m., och

2:o) angående eu särskild tilläggsbevillning för år 1901,

blefvo dessa propositioner på begäran bordlagda.

Föredrogs och hänvisades till bankoutskottet Kongl. Maj:ts denna
dag aflemnade nådiga proposition till Riksdagen, angående förändrad
lydelse af §§ 6, 7, 8, 41 och 42 i lagen för Sveriges riksbank den 12
maj 1897.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet Kongl. Maj:ts vid detta
sammanträde aflemnade nådiga propositioner till Riksdagen:

1:°) angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter
litteratören Philip Jakobson, och

2:o) angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter
smeden Gustaf Pettersson från Björktorp.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Sörensson under
14 dagar från och med innevarande dag, herr Pettersson, Carl, under

16 N:o 4.

Torsdagen den 24 Januari.

3 veckor från samma dag, samt friherre Trolle och herr Paulson under
14 dagar från den 25 i denna månad.

Justerades åtta protokollsutdrag för denna dag.

Kammaren åtskildes kl. 1,16 e. m.

In fidem

A. v. Krusenstjerna.

Torsdagen den 24 januari.

Kammaren sammanträdde kl. 2 e. m.

Justerades protokollet för den 17 i denna månad.

Afgåfvos och bordlädes följande motioner:

n:o 12, af herr Hansson, angående skadestånd eller pension åt
förre godsegareu Fritiof Sandberg;

n:o 13, af herr Ljungberg, om utfärdande af lagbestämmelser mot
spioneri; och

n:o 14, af densamme, om anslag till provisionel^ befästningar
för Stockholms försvar å landsidan.

Föredrogs Kongl. Maj:ts nästlidne dag bordlagda nådiga propositionom tillsättande
till Riksdagen, med förslag till lag om inteckning i fartyg m. m. afeit särskildt

° O O utskott för

Herr Hasselrot: Jag skall tillåta mig hemställa, att Första Kam- J
maren må för sin del besluta, att ett särskildt utskott, bestående af
14 ledamöter — 7 från hvardera kammaren — skall tillsättas för behandlingen
af dels Kongl. Maj:ts nådiga proposition med förslag till
lag om inteckning i fartyg jemte dermed sammanhängande förslag till
lagar om ändring i handelsbalken, utsökningslagen, konkurslagen, sjö -

N:0 4. 16 . Torsdagen den 24: Januari.

Om tiiUättandel&gen m. m., dels ock öfriga frågor, hvilka afse ändring i sjölagen.
a/JsL7//ö''rd(°cl1 får jaS derjemte hemställa, att, för den händelse båda kamrarne
sjolagsfrågor besluta tillsätta ett sådant utskott, Första Kammaren för sin del utser
m. m. 4 suppleanter till detta utskott.

(Forts.)

På gjord proposition beslöt kammaren för sin del, att ett särskildt
utskott, bestående af fjorton ledamöter, sju från hvardera kammaren,
skulle tillsättas för behandling af dels Kongl. Maj:ts nådiga proposition
till Riksdagen med förslag till lag om inteckning i fartyg jemte dermed
sammanhängande förslag till lagar om ändring i handelsbalken,
utsökningslagen, konkurslagen och sjölagen m. m., dels ock de öfriga
frågor, hvilka afse ändring i sjölagen;

och skulle jemlikt § 37 mom. 1 riksdagsordningen Andra Kammaren
inbjudas att i detta beslut förena sig med Första Kammaren.

Vidare beslöts, att, för den händelse kamrarne enades om tillsättande
af ett särskildt utskott för nyssnämnda frågors behandling, för
ledamöterna i detta utskott från Första Kammaren skulle väljas fyra
suppleanter.

Härefter hänvisades ifrågavarande proposition till lagutskottet,
dock under förbehåll, att, derest i anledning af derom framstäldt förslag
ett särskildt utskott komme att tillsättas för denna propositions
behandling, densamma skulle till detta särskilda utskotts handläggning
öfverlemnas.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet Kong]. Maj:ts
under gårdagen bordlagda nådiga proposition till Riksdagen angående
ändrad lydelse af 1 och 7 §§ i förordningen angående bevillning af
fast egendom samt af inkomst m. m.

Kongl. propo- Föredrogs å nyo Kongl. Maj:ts sistlidne dag bordlagda nådiga
ende*tillägg] ProPos^on Riksdagen angående eu särskild tilläggsbevillning för

‘"bevillning! är 1901‘

Herr vice talmannen: Jag tillåter mig vördsamt hemställa, att
kammaren för sin del må besluta, att, under förutsättning af Andra
Kammarens samtycke dertill, denna proposition skall hänvisas till det
särskilda utskott, som kommer att tillsättas för behandlingen af vissa
frågor rörande försvaret, men att, för den händelse kamrarne icke
skulle ena sig om denna remiss till det särskilda utskottet, propositionen
då måtte få remitteras till bevillningsutskottet.

På gjord proposition beslöt kammaren för sin del att, under förutsättning
af Andra Kammarens samtycke dertill, hänvisa den nu föredragna
propositionen till särskilda utskottet för behandling af vissa
frågor rörande försvaret;

Torsdagen den 24 Januari.

IT N:o 4.

och skulle, jemlikt stadgandet i 37 § 1 mom. riksdagsordningen,
Andra Kammaren inbjudas att i detta beslut förena sig med Första
Kammaren.

Härjemte beslöts, att, för den händelse kamrarne icke enades om
öfverlemnande af denna proposition till särskilda utskottet, propositionen
skulle hänvisas till bevillningsutskottet.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet den af herr Boström,
Filip, väckta, nästlidne dag bordlagda motionen n:o 9, angående förhöjning
i aflöningen för sysslomannen vid Nyköpings hospital.

Föredrogos och hänvisades till bevillningsutskottet följande under
gårdagen bordlagda motioner:

n:o 10, af herr Wester, angående restitution af tull vid sammanmalet
rågmjöls utförsel sjöledes från tullplats; och

n:o 11, af herr Törner, angående förändring i tulltaxans uppställning.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades friherre De Geer under
tiden från denna dag till den 10 nästkommande februari, herr Wester
under tio dagar och herr Boström, Johan, under 3 veckor, för båda
räknadt från den 26 i denna månad, herr Bylander under 3 veckor
från och med den 28 innevarande januari och friherre Lagerhring
under 3 veckor från sistnämnda dag samt herr Persson, Nils, under
tio dagar från och med den 29 i denna månad.

Justerades sex protokollsutdrag för denna dag, hvarefter kammaren
åtskildes kl. 2,2 9 e. in.

In fidern

A. v. Krusenstjerna.

Första Kammarens Prot. 1901. N:o 4.

fi:o 4. 18

Fredagen den 25 Januari.

Fredagen den 25 januari.

Kammaren sammanträdde kl. 1 e. m.

Justerades protokollet för den 18 i denna månad.

Upplästes ett från Andra Kammaren ankommet protokollsutdrag,
n:o 26, utvisande, att nämnda kammare besluta att, under förutsättning
af Första Kammarens samtycke dertill, hänvisa Kongl. Maj:ts
proposition angående en särskild tilläggsbevillning för år 1901 till
särskilda utskottet för behandling af vissa frågor rörande försvaret,
äfvensom inbjudit Första Kammaren att i detta beslut förena sig med
Andra Kammaren.

Herr talmannen yttrade, att kammaren behagade finna, att båda
kamrarne enats om den ifrågavarande propositionens öfverlemnande
till särskilda utskottet, och hemstälde, att vid sådant förhållande det
upplästa protokollsutdraget måtte få läggas till handlingarna.

Härtill svarades ja.

Företogs val af tolf ledamöter i särskilda utskottet för behandling
af vissa frågor rörande försvaret m. in.; och befunnos, efter valförrätt -

ningens slut, dertill hafva blifvit utsedde: herr Moberg.........................................................	......... med	114 röster
Walldén ........................................................	.......... »	114	2>
» Lundeberg....................................................	......... $	113	»
» Almström ....................................................	......... »	no	»
> Anderson, Frans Albert, .............................	......... »	no	»
» Bildt .............................................................	......... »	no
» Björlin...........................................................	......... »	no
grefve Douglas ...................................................	......... »	no
herr Ehrenborg.....................................................	........ Tf	106	»
friherre Klingspor, Carl, ......................................		106	»
herr Sjöcrona ......................................................	......... >	104
friherre Palmstierna...............................................	......... »	100	»

Fredagen den 25 Januari.

19 N:o 4.

Företogs val af sex suppleanter i Riksdagens förenämnda särskilda
utskott; och befunnos, efter valförrättningens slut, dertill hafva blifvit
utsedde:

herr Berlin ........

grefve Taube .....

friherre Rappe ..

herr Sjöholm .....

» Paulson........

» Lindgren.....

sedan ordningen

genom lottning bestämd.

mellan dem, som

............................ med 104 röster

............................ » 92 »

............................ » 83 »

............................ ■» 83 »

............................ » 82 »

............................ » 81 » ,

erhållit lika antal röster, blifvit

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet herr Hanssons under
gårdagen bordlagda motion, n:o 12, angående skadestånd eller pension
åt förre godsegaren Fritiof Sandberg.

Föredrogs och hänvisades till lagutskottet den af herr Ljungberg
väckta, nästlid ne dag bordlagda motionen n:o 13, om utfärdande af
lagbestämmelser mot spioneri.

Föredrogs och hänvisades till särskilda utskottet för vissa frågor
rörande försvaret in. m. herr Ljungbergs sistlidne dag bordlagda motion,
n:o 14, om anslag till provisionella befästningar för Stockholms
försvar å landsidan.

Afgåfvos följande motioner:

n:o 15, af herr Leman, om meddelande af bestämmelser, åsyftande
likställighet mellan svenskar och utländingar med hänsyn till arfsskatt
i vissa fall;

n:o IG, af herr Törnebladh, om beredande af rätt till semester
för deputerade, utsedde af fullmägtige i riksgäldskontoret;

n:o 17, af herr Bergendahl, om tullfrihet för vissa slags frö af
tall och gran; samt

n:o 18, af herr Bandqvist, om åvägabringande af utredning i fråga
om statsbanans fortsättande från Ljusdals jernvägsstation till Sveg i
Herjeådalen.

Dessa motioner hlefvo hvar för sig på begäran bordlagda.

N:o 4. 20

Lördagen den 26 Januari.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Thatn, Sebastian,
under 3 veckor från och med den 28 i denna månad, herr Amilon
under tiden från och med sistnämnde dag till den 5 nästkommande
mars och herr Eodhe under femton dagar från den 28 innevarande
januari.

Justerades fyra protokollsutdrag för detta sammanträde.

Kammaren åtskildes kl. 2,io e. m.

In fidem

A. v. Krusenstjerna.

Lördagen den 26 januari.

Kammaren sammanträdde kl. 2 e. m.

Herr statsrådet Odelberg aflemnade Kongl. Maj:ts nedannämnda
nådiga propositioner till Riksdagen:

l:o) angående försäljning af en till förra skogvaktarebostället Tummetorp
n:o 1 i Östergötlands län hörande lägenhet;

2:o) angående försäljning af åtskilliga lägenheter under förra militiebostället
Tollarp n:is 5 och 8 om 1/2 mantal i Kristianstads län;

3:o) angående försäljning af eu till indragna militiebostället Fiskevik
n:o 2 i Vermlands län hörande lägenhet;

4:o) angående försäljning af vissa delar af förra militiebostället
Anstå n:is 3 och 4 i Örebro län;

5:o) angående upplåtelse af tomtplatser å kronoparken Skagersholm
i Skaraborgs län;

6:o) angående försäljning af vissa delar af förra sergeantsbostället
ä/12 mantal n:o 1 Skogen i Ragunda socken af Jemtlands län;

7:o) angående försäljning af allmänningstorp under kungsladugården
Väderbrunn n:o 1 i Södermanlands län;

8:o) angående försäljning af vissa delar af förra hospitalshemmanet
*/g mantal Berga n:o 3 Lillgård i Östergötlands län; och

9:o) angående statsbidrag för utrotande af ollonborrar.

Lördagen den 26 Januari.

21 N:o 4.

Justerades protokollet för den 19 i denna månad.

Anmäldes och bordlädes:

statsutskottets memorial n:o 1, med de till innevarande Riksdag
afgifna berättelser dels af fullmägtige i riksgäldskon toret angående
riksgäldskontorets ställning och förvaltning samt dels af fullmägtige i
riksbanken och riksgäldskontoret angående det dem lemnade uppdrag
i fråga om uppförande å Helgeandsholmen af nya byggnader för Riksdagen
och riksbanken; äfvensom

bankoutskottets memorial n:o 1, med öfverlemnande af fullmägtiges
i riksbanken till bankoutskottet afgifna berättelse.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet den af herr
Leman afgifna, sistlidne dag bordlagda motionen n:o 15, om meddelande
af bestämmelser, åsyftande likställighet mellan svenskar och utländingar
med hänsyn till arfsskatt i vissa fall.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet herr Törnebladhs under
gårdagen bordlagda motion, n:o 16, om beredande af rätt till semester
för deputerade, utsedde af fullmägtige i riksgäldskontoret.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet den af herr
Bergendahl väckta, nästlidue dag bordlagda motionen n:o 17, om tullfrihet
för vissa slags frö af tall och gran.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet den åt herr Bandqvist
väckta, under gårdagen bordlagda motionen n:o 18, om åvägabringande
af utredning i fråga om statsbanans fortsättande från Ljusdals
jern vägsstation till Sveg i Herjeådalen.

Afgåfvos följande motioner:

n:o 19, af herr Pettersson, Fredrik Emil, om anvisande af medel
till anskaffande af gevär;

n:o 20, af herr Nyström, Johan, om utsträckning af tiden för
enskilda bankers rätt att utgifva egna banksedlar m. in.; och

n:o 21, af herr Grundberg, om statbidrag till undervisning och
uppfostran af blinda sinnesslöa barn.

Dessa motioner blefvo hvar för sig, på derom framstälda yrkanden,
bordlagda.

N:o 4. 22

Lördagen den 26 Januari.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet de under sammanträdet
aflemnade kongl. propositionerna.

Justerades tre protokollsutdrag för denna dag.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Bchni under nio
dagar från den 28 i denna månad och herr Törner under tiden från
den 30 innevarande januari till den 15 nästkommande februari.

Upplästes ett från Andra Kammaren ankommet protokollsutdrag,
n:o 33, utvisande, att nämnda kammare antagit Första Kammarens inbjudning
om tillsättande af ett särskildt utskott för behandling af dels
Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag om inteckning i fartyg
jemte dermed sammanhängande lagförslag, dels ock de öfriga frågor,
hvilka afsåge ändring i sjölagen.

Herr talmannen yttrade, att, då båda kamrarne sålunda enats om
tillsättandet af ett särskildt utskott för nyssnämnda frågors behandling,
han, efter öfverenskommelse med herr talmannen i Andra Kammaren,
finge föreslå, att Första Kammaren ville besluta att vid det sammanträde,
som komme att hållas nästa onsdag, företaga val af ledamöter
och suppleanter i nu ifrågavarande särskilda utskott.

Detta förslag antogs.

Härpå lades det upplästa protokollsutdraget till handlingarna.

Kammaren åtskildes kl. 2,2o e. m.

In fidem

A. v. Krusenstjerna.

Söndagen den 27 Januari.

23 N:o 4.

Söndagen den 27 januari.

Kammaren sammanträdde kl. 7 e. m.

Föredrogs och hänvisades till särskilda utskottet n:o 1 den af
herr Pettersson, Fredrilc Emil, väckta, under gårdagen bordlagda motionen
n:o 19, om anvisande af medel till anskaffande af gevär.

Föredrogs den af herr Nyström, Johan, nästlidne dag väckta ocÅiMoiwn om enda,
bordlagda motionen n:o 20, om utsträckning åt tiden för enskilda**:^£^“”j:*r*
bankers rätt att utgifva egna banksedlai in. in. ningsräit m. m.

Herr Nyström, Johan: Jag skall be att fa dela den motion, jag
i går väckte, i två motioner, af hvilka den första skulle i den sa kallade
klämmen lyda sålunda:

att Riksdagen behagade att besluta sådan ändring i lagen för
Sveriges riksbank, att de enskilda bankernas rätt att utgifva egna
banksedlar skall fortfara till slutet af 1908, samt att i samband dermed
tiden, under hvilken de förmåner, som riksbanken är pligtig att
för underlättande af öfvergåugen inrymma åt de enskilda bankerna,
utsträckes med fem år,

och den andra motionen lyda sålunda:

att Riksdagen behagade besluta sådan ändring af öfvergangsstadgandet
i lagen med vissa bestämmelser om riksbankens sedelutgitningsrätt,
så ock angående forum för riksbanken den 12 maj 1897, att de
enskilda bankernas rätt att utgifva egna banksedlar skall fortfara till
.slutet af år 1908.

Herr Törnebladh: Herr grefve och talman, mine herrar!

I motiveringen till herr Nyströms motion förekommer en passus,
som är af den beskaffenhet, att jag ansett mig icke kunna lemna den
utan uppmärksamhet vid remissen till utskott.

Jag skall nu icke ingå på någon vidlyftigare diskussion om sjelfva
ingressen eller påståendena beträffande det sätt, hvarpå banklagen tillkommit,
eller banklagens möjliga verkningar i framtiden. Det bär i
pressen och man och man emellan, kanske ännu mer i det sista hänseendet,
förekommit uttalanden och påståenden, som väl torde förtjena
bemötande i den mån de hafva varit offentliga, men tyvärr icke kunna
bemötas i den mån de äro enskilda; men i motionen bär motionären
gjort sig till målsman för uttalanden mot det sätt, hvarpå riksbanken

N:o 4. 24

Söndageu den 27 Januari.

Motion omen-har skott sin rörelse och verksamhet, och om man också stillatigande
‘ ''leddutgif- ^i111 oc^ ^ör låsa och höra sådant i den offentliga diskussionen i tidningsrätt
m. na, ar förhållandet helt annat, när ett nytt forum uppsökes för

(Forta.) dylika påståenden och beskyllningar.

Motionären anför, att i åtskilliga delar af landet har det varit
klander rigtadt mot det sätt, hvarpå riksbanken uppträda och fortsätter
sedan:

»Man säger, om med eller utan fog, kan jag ej afgöra, att under
de tider, dä penningar öfverflödade i landet, riksbankens afdelningskontor
i orterna på allt sätt sökte vidga sin kundkrets, men att å andra
sidan, då stramare penningeförhållanden inträda samma afdeluingskontor
indrogo de lemnade krediterna och minskade utlåningen just
vid den tid, da stödet af bankerna bäst behöfdes. Ett sådant förfaringssätt
kastar ett egendomligt ljus öfver riksbankens vilja och förmåga
att stödja den allmänna rörelsen i landet ; det visar, att det finnes väsentliga
fel i den nya riksbankslagen och att denna måste ändras för
att ej landets ekonomiska utveckling skall äfventyras.»

Det är nu ganska allvarsamma påståenden och som skulle kunna
vara egnade att ingifva oro för framtiden, om de vore rigtiga.

Nu vill jag först och främst be att få fästa kammarens uppmärksamhet
på det logiska språng, som förekommer i detta påstående, då
motionären säger, att han icke kan afgöra, om förebråelsen har fog
för sig eller icke, men genast derefter hoppar öfver till det bestämda
påståendet, att »ett sadant förfaringssätt kastar ett egendomligt ljus
öfver riksbankens vilja och förmåga att stödja den allmänna rörelsen
i landet». Alltså, detta förfaringssätt, om hvilket motionären är den
förste att erkänna, att han icke vet, om det egt rum eller icke, det
kastar ett egendomligt ljus öfver riksbankens verksamhet, och det kan
möjligen för framtiden medföra våda för landets ekonomiska utveckling.
Det skulle sannerligen vara illa stäldt med landets ekonomiska
utveckling, om densamma riskerades genom några logiska saltomortaler.

Sedan jag nu belyst den logiska innebörden af uttalandet, öfvergår
jag till den faktiska innebörden.

Det. är litet svårt att säga hvad motionären menar, då han talar
om de lider, då det var öfverflöd på penningar, och om de tider, då
stramare förhallanden inträdde. Menar han med det förra, att det
var tiden före den 25 oktober 1898, då riksbanken först började med
ränteförhöjuingen, ja, då tala våra siffror ett helt annat språk. Enligt
de berättelser, som blifvit offentliggjorda och till Riksdagens bankoutskott
öfverlemnade och af hvilka eu ligger på kammarens bord i
dag, hade afdelningskontoren år 1898 vid slutet af året en utlåningsportfölj,
soin i rundt tal uppgick till 56,000,000 kronor. Det var
egentligen då, som den stramare penningperioden inträdde. Ett år
derefter uppgick samma portfölj till 64!/2 millioner. Kallas det för att
indraga eller strypa?

Ville man nu säga, att det var någon indragning under år 1900,
så vore det rigtigt. Samma portfölj uppgick nemligen vid 1900 års
slut till 58,700,000 kronor i rundt tal, men dervid bör man besinna,
att af minskningen i utlåningsportföljen kommo nära 3,000,000 kronor
på Malmö-kontoret, och det är herrarne väl bekant, att under år 1900

N:o 4.

Söndagen den 27 Januari. 25

voro tiderna för Skåne helt andra än 1898 och 1899. Man hade fattMotion om enen
god skörd, och penningförhållandena förbättrades i hög grad. Icke**^*”^*”''
stort mindre summa eller öfver 2 millioner kom på Göteborgs-kontoret;n!-nysr,ä</m_ m

och ser man på de öfriga kontoren, finner man, huruledes de hållit sig (Forts.)

ungefär lika som förut. Särskildt hvad beträffar de så mycket omtalade
norrlandskontoren finner man, att de fem afdelningskontor,
som omfatta Norrland — Gefle, Hernösand, Umeå, Östersund och Luleå —
hade vid 1899 års slut i rundt tal 17,700,000 kronor utlånade och vid
samma tid eller sista december 1900 ungefär 16,500,000 kronor, således
en skilnad af 1,200,000 kronor på fem kontor, räkuadt på en hel

landsdel. Denna skilnad är mycket väl motiverad, såsom herrarne

lätteligen kunna finna, ty under år 1899 hade portföljen svält så
pass, att det var bankofullmägtiges både rätt och pligt att med afseende
på det sunda näringslifvets behof se till, i hvad mån kontoren
hade utvidgat sin rörelse iller eller mindre, och framför allt att söka
förekomma det bruk eller rättare sagdt det missbruk, som börjat insmyga
sig, att betala nybyggnader, skogsköp in. m. med blanka vexlar
på tre månader, afsedda att omsättas, ilen om i alla fall det oaktadt
så liten förändring skett, visar detta, med hvilken varsamhet och huru
lugnt fullmägtige gått till väga, något, som också får eu bjert belysning
deraf, att vid det afdelningskontor, som särskildt omtalats i tidningarna,
det nordligaste inom landet, utlåningsportföljen vid 1900 års
slut med ungefär 600,000 kronor öfversteg den portfölj, som fans vid
1899 års slut. Den strypning, hvaröfver man klagat, måste således
hafva varit mycket ringa, då tvärtom eu utvidgning i lånerörelsen kan
påvisas. Men deremot är det fullkomligt sant, att åtskilliga af de
förlag, som beviljats under är 1900 såsom tillfälliga förstärkningar,
blifvit indragna, detta helt naturligt derför, att det måste så tillgå.

Det är en gifven följd af lånerörelsens egen natur, då under vintern
och våren stora försträckaingar behöfva, i synnerhet från de nu ifrågavarande
afdelningskontoren, 1 emuas för sågverkens bedrifvande af de
under nämnda årstider pågående skogsafverkuingarna, hvilka försträckningar
åter skola ingå till kontoret, så fort skeppningsvalutorna inkommit.
Det är denna indragning af tillfälliga förstärkningar, som
fullmägtige, när medel efter skeppningsvalutornas ingående funnits att
betala med, kunnat ställa anspråk på, och hvilken äfven ganska rigtigt
i många fall kunnat försiggå utan svårighet. — -lag talar nu icke om
sådana vexlar, som icke kunnat täckas af skeppningsvalutorna, utan gä
öfver årsskiftet. — Vidare får jag nämna, att de fasta förlagen utom
afbetalningslånen vid riksbankens afdelningskontor ökades i början åt
februari 1900, således just under den tid, som torde hafva varit stram
nog, och då penningbehofvet var ganska känbart. Fullmägtige beslöto
då att, med förvandlande af eu del tillfälliga förstärkningar till
fasta förlag, höja dessa från 25,a till 40, r> millioner i rundt tal, som
således blef beloppet för det fasta förlaget, under det de tillfälliga
förlagen för öfrigt qvarstodo. Under årets lopp från 8 februari hafva
omkring 17 millioner lemnats såsom tillfälliga förlag, hvilket belopp
nu tillika med något derutöfver visserligen ingått, men häraf får särskildt
beräknas åtskilligt, som inkommit från Skåne, och åtskilligt från
ett kontor, som behöft synnerligt starka tillfälliga förstärkningar med

N:o 4. 26

Söndagen den 27 Januari.

M°“on,om, ''"''hänsyn till den under afverkningstiden lifliga rörelsens behof, livilka
,edeiuZfe-rSsenaie låne“edel dock- såsom jag nämnde, vid årets slut återkommit
ning srätt m. in. och utan olägenhet eller besvär kunnat återbetalas. Det är gifvet, att
(Forts.) bankens afdelniugskontor, de nya så väl som de gamla, man sökt
utvidga deras verksamhet, hvarvid säkerheter fått gälla, hvilka, om
ock möjligen bankmessiga för öfrigt, dock icke kunnat godkännas såsom
sedeltäckning för riksbanken. Det är nu fullmägtige ålagdt att
sörja derför, att rörelsen inskräukes inom det rätta måttet, det mått,
som ensamt kan bevara näringslifvets sundhet för framtiden och som
kan vara egnadt att tillfredsställa dess kraf i den mån de äro legitima,
under det att ett fortgående på banan att släppa efter allt
för mycket skulle hafva eu motsatt verkan och skada näringslifvet
mycket mer än en lugn och sansad indragning, hvarom herrarne redan
torde hafva fått tillfälle att öfvertyga sig.

_ Jag bär velat meddela detta här, på det att det må blifva klart,
enligt hvilka principer riksbanken skötes; att den icke styres efter de
ledandes nycker, utan så, att, på samma gång man bör vara betänkt
pa . tryggandet af bankens förmåga att inlösa sina sedlar, det äfven
sörjes för, att affärsrörelsens sunda och legitima behof tillfredsställas,
en grundsats, som bör gälla för så väl riksbanken som enskilda
banker.

Herr Nyström, Johan: Till svar å hvad herr baukofullmägti gen

nyss anfört i fråga om den af mig väckta, nu föreliggande motionen
ber jag äfven att få säga några ord.

Det uttryck i motionen, han klandrade, har framkommit närmast
med anledning af ett från en af denna kammares ledamöter, tyvärr
nu icke närvarande, erhållet meddelande angående vissa åtgärders vidtagande
vid afdelningskontoret i Gefle af den beskaffenhet, att de i
motionen använda uttrycken precis passa in derpå. Att jag nu fält
glitt omdöme moderat och icke bestämdt, beror derpå, att jag sjelf
icke kan framlägga bevis för rigtigheten af mitt påstående, utan endast
hört det af andra. Emellertid skall lag söka sätta mig in i frågan,
och da den nästa gång törekommer, skall jag antingen, som jag
hoppas, blifva i tillfälle att lemna bevis för mitt påstående eller ock
offentligen taga beskyllningen tillbaka. För öfrigt tycktes den siste
talarens anförande mynna ut deri, att åtskilliga indragningar skett,
och dessa kunna lätteligen hafva varit betänkliga för den, som varit
utsatt för desamma, helst om han förut genom förespeglingar lockats
att öfvergå till riksbanken från andra banker, der han förut haft sina
lån placerade. Den ärade talaren anförde skälen, hvarför dessa indragningar
skett, men dessa skäl hafva icke brutit udden af hvad jag påstått,
att den eller de personer, som varit föremål för ifrågavarande
indragningar, derigenom råkat i ekonomiska svårigheter, som för dem
varit ganska känbara.

Herr Törnebladh: Det vill nästan synas af den föregående

talarens anförande, som om ingen indragning någonsin skulle få ega
rum, då alltid någon person deraf kunde blifva lidande. Af min nyss
gjorda framställning torde framgå, dels att vid riksbankens förvaltning

27 N:o 4.

Söndagen den 27 Januari.

man velat förekomma, att icke det allmänna näringslifvet må blifya«f«®» «>» «•-lidande, och dels att de indragningar, som skett, icke varit störa. Förs
öfrigt kan jag i detta sammanhang icke acceptera att blifva kallad ninggrätt m. m.
svarande; jag är verkligen i detta fall kärande. (Forts.)

Härefter bifölls herr Nyströms anhållan om tillstånd att dela
ifrågavarande motion, hvarpå densamma i enlighet dermed fördelades
i två motioner, af hvilka den ena fick bibehålla ordningsnumret 20
och försågs med öfverskriften »om ändring i lagen för Sveriges riksbank
beträffande tiden för enskilda bankers rätt att utgifva egna
sedlar in. in.», samt den andra erhöll n:o 22 och öfverskriften »angående
ändring af öfvergångsstadgandet i lagen med vissa bestämmelser
om riksbankens sedelutgifningsrätt så ock angående forum^för riksbanken
den 12 maj 1897»; och blefvo motionerna derpå hänvisade,
n:o 20 till bankoutskottet och n:o 22 till lagutskottet.

Till bankoutskottet skulle jemväl öfverlemnas de tre i anledning
af den dit hänvisade motionen inom kammaren afgifna yttrandena.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet herr Grundbergs sistone
dag bordlagda motion, n:o 21, om statsbidrag till undervisning
och uppfostran af blinda sinnesslöa barn.

Föredrogs och lades till handlingarna statsutskottets nästlidue dag
bordlagda memorial n:o 1, med de till innevarande Riksdag afgifna berättelser
dels af fullmägtige i riksgäldskontoret angående riksgäldskontorets
ställning och förvaltning samt dels af fullmägtige i riksbanken
och riksgäldskontoret angående det dem lemnade uppdrag i fråga om
uppförande å Helgeandsholmen af nya byggnader för Riksdagen och
riksbanken.

Föredrogs och lades till handlingarna bankoutskottets under gårdagen
bordlagda memorial n:o 1, med öfverlemnande af fullmägtiges i
riksbanken till utskottet afgifna berättelse.

Aflemuades följande motioner:

n:o 23, af herr Lithander, om ändring i aflöningsstaten för fullmägtige
i riksbanken;

n:o 24, af densamme, angående skrifvelse till Konungen om beställning
af godstågslokomotiv med eldstad för briketteld ning;

n:o 25, af herr Berlin, om ändring af § 41 i lagen för Sveriges
riksbank den 12 maj 1897; och

n;o 26, af herr Åkerberg, angående höjning af bränvinstillverkningsskatten.

N:o 4. 28

Sondagen den 27 Januari.

Herr Cederberg erhöll på begäran ordet och yttrade: Den fram*
‘scdelutnif-’ ställning, jag ämnat göra, måste jag med hänsyn till stadgandet i 55
ningeratt m. ;«.§ riksdagsordningen fördela uti icke mindre än fyra motioner, af
(Forts.) hvilka, såsom jag hoppas, ingen skall gifva anledning till en sådan
diskussion, som nyss egt rum. Jag lår således hemställa, att Riksdagen
ville för sin del besluta följande.

Härefter afgaf herr Cederberg de ifrågavarande motionerna, eller

n:o 27, om sådan ändring i lagen för Sveriges riksbank, att bankens
rätt att ensam utgifva banksedlar bortfaller;

n:o 28, angående sådan ändring i lagen med vissa bestämmelser
om riksbankens sedelutgifningsrätt m. m. den 12 maj 1897, att denna
rätt ej förbehålles riksbanken ensam;

n:o 29, om ändring i vissa delar af kongl. kungörelsen angående
enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar den 12 juni
1874; och

n:o 30, om ändring i gällande bestämmelser angående bevillningsafgift
af bankbolag med sedelutgifningsrätt.

Samtliga de under sammanträdet väckta motionerna blefvo på
derom framstälda yrkanden bordlagda.

Justerades sex protokollsutdrag för denna dag.

Kammaren åtskildes kl. 7,36 e. m.

In fidem

A. v. Krusenstjerna.

Måndagen den 28 Januari.

29 N:0 4.

Måndagen den 28 januari.

Kammaren sammanträdde kl. 2,30 e. in.; och dess förhandlingar
leddes af herr vice talmannen.

Justerades protokollet för den 21 i denna månad.

Herr statsrådet C lat son aflemnade Kongl. Maj:ts nedannämnda
nådiga propositioner till Riksdagen:

l:o) angående användande af det af 1900 års Riksdag till anskaffning
af ny fältartillerimateriel och ammunition för år 1901 afsätta
belopp;

2:o) angående jordafsöndring från förra sergeantsbostället Götlunda
nås 5 och 6 Nol- och Lillegården om tillsammans 1 mantal i Skaraborgs
län;

3:o) angående jordafsöndring från förra korpralsbostället 3/4 mantal
Nöbbelöf 11:0 6 i Malmöhus län;

4:o) angående jordafsöndring från förra sergeantsbostället 1 mantal
Hulje n:r 5 Södergården i Östergötlands län;

5:o) angående afsöndring af mark från förra militiebostället 1
mantal Tibble n:o 4 i Vestmanlands län, m. m.;

6:0) angående jordafsöndring från den under kronoparken Sjögård
lydande egendomen Strängsered Storegården i Elfsborgs län;

7:o) angående ändring i bestämmelserna rörande lönetursberäkning
för lektorer vid rikets allmänna läroverk;

8:0) angående tjenstårsberäkning i visst fall för lärare eller lärarinna
vid folkskola;

9:o) angående beviljande af vissa förmåner för enskilda jernvägsanläggningar; 10:o)

angående beredande af lånemedel till fortsatt utveckling af
statens telefon väsende; och

ll:o) angående beredande af ålderdomsunderstöd åt barnmorskor.

Föredrogs och hänvisades till baukoutskottet herr Ltthanders
under gårdagen bordlagda motion, n:o 23, om ändring i aflöningsstaten
för fullmägtige i riksbanken.

N:o 4. SO

Måndagen den 28 Januari.

Vid föredragning af den af herr Lithander afgifna, nästlidne dag
bordlagda motionen n:o 24, angående skrifvelse till Konungen om beställning
af godstågslokomotiv med eldstad för briketteldning, hänvisades
denna motion till statsutskottet.

Föredrogs och hänvisades till bankoutskottet herr Berlins sistlidne
dag väckta och då bordlagda motion, n:o 25, om ändring af § 41 i
lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet herr Åkerbergs
under gårdagen bordlagda motion, n:o 26, angående höjning af bränvinstillverkningsskatten.

Föredrogs och hänvisades till bankoutskottet den af herr Cederberg
sistlidne dag väckta och då bordlagda motionen n:o 27, om sådan
ändring i lagen för Sveriges riksbank, att bankens rätt att ensam utgifva
banksedlar bortfaller.

Föredrogs och hänvisades till lagutskottet den af herr Cederberg
väckta, under gårdagen bordlagda motionen n:o 28, angående sådan
ändring i lagen med vissa bestämmelser om riksbankens sedelutgifningsrätt
in. in. den 12 maj 1897, att denna rätt ej förbehålles riksbanken
ensam.

Föredrogs och hänvisades till bankoutskottet herr Cederbergs nästlidne
dag bordlagda motion, n:o 29, om ändring i vissa delar af kongl.
kungörelsen angående enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar
den 12 juni 1874.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet herr Cederbergs
sistlidne dag afgifna och då bordlagda motion, n:o 30, om ändring
i gällande bestämmelser angående bevillningsafgift af bankbolag med
sedelutgifningsrätt.

Herr vice talmannen yttrade, att till behandling af tillfälligt utskott
blifvit hänvisade följande motioner:

n:o 2, af herr Pettersson, Carl, angående skrifvelse till Konungen
i fråga om beredande af nödig sabbatshvila åt tjenstemän och betjente
vid postverket m. m.; samt

n:o 6, af herr von Möller, angående skrifvelse till Konungen i
fråga om ändring i sättet för verkställande af dödsstraff.

Måndagen den 28 Januari.

31 N:o 4-

På särskilda propositioner beslöts, att dessa motioner skulle fördelas
mellan två tillfälliga utskott, hvardera bestående af fem ledamöter
med två suppleanter, äfvensom att motionen n:o 2 skulle behandlas
af tillfälliga utskottet n:o 1 och motionen n:o 6 af tillfälliga
utskottet n:o 2.

På framställning af herr vice talmannen beslöts vidare, att val af
ledamöter och suppleanter i dessa utskott skulle företagas vid kammarens
sammanträde nästa lördag.

Föredrogs och hänvisades till särskilda utskottet n:o 1 Kongl.
Maj:ts denna dag aflemnade nådiga proposition till Riksdagen angående
användande af det af 1900 års Riksdag till anskaffning af ny fåltartillerimateriel
och ammunition afsätta belopp.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet Kongl. Maj:ts öfriga
under sammanträdet aflemnade nådiga propositioner till Riksdagen.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Nordenfalk under
tiden från den 1 till den 19 nästkommande februari.

Justerades sex protokollsutdrag för denna dag.

Kammaren åtskildes kl. 2,4 6 e. in.

In fidem

A. v. Krusenstjerm.

N:o 4. 32

Oasdageu den 30 Januari.

Onsdagen den 30 januari.

Kammaren sammanträdde kl. 2 e. m.

Justerades protokollen för den 22 och 23 i denna månad.

Upplästes ett inlemnadt läkareintyg af följande lydelse:

Att ledamoten af Riksdagens Första Kammare borgmästaren O. V.
Lundberg på grund af sjukdom, halsfluss och en bulnad å ett finger,
är hindrad att under den närmaste tiden deltaga i Riksdagens förhandlingar,
intygar på heder och samvete.

Sala den 28 januari 1901.

Axel Kindeström,
lasarettsläkare.

Anmäldes och bordlädes

statsutskottets memorial:

n:o 13, med anledning af remiss från Andra Kammaren af eu
utaf herr G. Lindgren i Islingby in. fl. väckt motion;

n:o 14, med anledning af remiss från Andra Kammaren af eu
utaf herr J. A. Kinnman väckt motion; och

n:o 15, med anledning af remiss från Andra Kammaren af en
utaf herr E. Wavrinsky väckt motion;

bankoutskottets memorial n:o 2, angående beviljande af anslag till
utbetalning af ersiittning för frigörande af en uti deu för riksbankens
läkning inköpta s. k. Gjerlingska fastigheten i Karlskrona qvarstående
inteckning; äfvensom

lagutskottets utlåtande och memorial:

n:o 1, i anledning af verkstäld granskning af justitieombudsmannens
embetsförvaltning; och

n:o 2, angående öfverlemnande till särskild! utskott af tvenne till
lagutskottet hänvisade motioner.

33 N:o 4.

♦

Onsdagen den 30 Januari.

Företogs val af sju ledamöter i särskilda utskottet n:o 2; och befunnos,
efter valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde:

herr Dickson
» Dieden
» Fröberg
» Leman
» Mehn ...
» Sanne...

» Åkerman

med 85 röster,

* 85 »

» 85 »

Företogs val af fyra suppleanter i särskilda utskottet n:o 2; och
befunnos, efter valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde:

friherre De Geer ................

herr Tham, F. A. Sebastian,

» Andersson, A. G., .......

» Walin............................

med 71 röster,

» 70 »

» 67 »

» 66 »

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Larsson under
14 dagar från innevarande dag, herr Sjöcrona under 8 dagar från och
med morgondagen, herr Sanne under 10 dagar från sistnämnde dag,
herr af Ekenstam under tiden från och med den 1 till och med den 15
nästkommande februari, friherre Älströmer under 14 dagar från den
1 nästa månad, herr Dieden under lika lång tid, räknadt Iran den o
nästkommande februari, och herr Hansson under tiden från den 1 till
den 15 i nästa månad.

Justerades ett protokollsutdrag för denna dag, hvarefter kammaren
åtskildes kl. 2,32 e. m.

In fidem

A. v. Krusenstjerna.

Första Kammarens Prot. 1901. N:o 4.