RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1901:36)

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1901. Första Kammaren. N:o 36.

Onsdagen den 29 maj.

Kammaren sammanträdde kl. 7 e. m., och dess förhandlingar
leddes af herr vice talmannen.

Justerades protokollet för den 22 i denna månad.

Vid föredragning af lagutskottets nästlidne dag bordlagda memorial
n:o 51, med föranledande af kamrarnes skiljaktiga beslut beträffande
viss del af lagutskottets utlåtande n:o 48, i anledning af väckta
motioner angående lagstiftningsåtgärder för vidmagthållande af jordbruksnäringen
inom skogsbygderna i Norrland och Dalarne, biföll
kammaren hvad utskottet i detta memorial hemstält.

Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
första särskilda utskottets under gårdagen bordlagda utlåtanden
nås 13 och 14.

Upplästes och godkändes statsutskottets förslag till Riksdagens
skrifvelser till Konungen:

n:o 96, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
första hufvudtitel, innefattande anslagen till kongl. hof- och slottsstaterna; n:o

97, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
andra hufvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet;

n:o 98, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
tredje hufvudtitel, innefattande anslagen till utrikesdepartementet;

Första Kammarms Prot. 1901. K:o S6. 1

N:o 36. 2 Onsdagen den 29 Maj.

n:o 101, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
sjette hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet:

n:o 102, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet;

n:o 103, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet
;

n:o 104, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
nionde hufvudtitel, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet;

n:o 109, med anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
beredande af ålderdomsunderstöd åt barnmorskor; samt

n:o 115, i fråga om åtgärders vidtagande till befrämjande af
öfre Norrlands kolonisation.

Justerades två protokollsutdrag för denna dag.

Upplästes ett inlemnadt läkareintyg, så lydande:

Att herr öfverdirektör Fr. Almgren är åt sjukdom (inflammeradt
åderbråck å ena benet) tills vidare hindrad att bevista Riksdagen,
intygar

Stockholm den 25/5 1 901

F. W. Warfvinge,
Med. Dr.

Kammaren åtskildes kl. 7,is e. m.

In fidem

Arthur FLafström.

Torsdagen den 30 Maj, f. m.

N:o 36.

Torsdagen den 30 maj, f. m.

Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.; och dess förhandlingar
leddes af herr vice talmannen.

Justerades protokollet för den 23 i denna månad.

Anmäldes och bordlädes statsutskottets utlåtande n:o 91, angående
beräkningen af statsverkets ordinarie inkomster.

Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande första särskilda
utskottets den 28 och 29 innevarande månad bordlagda utlåtande
n:o 18, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
fjerde hufvudtitel, omfattande anslagen till sjöförsvaret.

Punkterna 1—5.

Hvad utskottet hemstält bifölls.

Punkten 6.

Herr af Buren: Herr vice talman! Mine herrar! Utskottet har
enhälligt, utan att någon deremot reserverat sig, hemstält, att min
motion icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda. Dermed har
utskottet skjutit från sig den vigtiga frågan om militärbefälets löneförhållanden,
detta militärbefäl, som skall uppfostra, vägleda, sörja
för och vårda sig om våra unga värnpligtige; och dock utgör detta
militärbefäl, så vidt jag kan förstå, sjelfva grunden, sjelfva kärnpunkten
för hela den nya arméorganisationen. Utskottet vill icke
göra något för att befria detta militärbefäl från de ekonomiska brödbekymren;
utskottet anser att detta militärbefäls afiöningar, som äro
knappa nog för 90 dagars öfning, skola vara tillräckliga för 240 å
365 dagars öfning. Mig synes det emellertid omöjligt att räkna ut,
huru detta skall gå till; och jag har i min motion sökt visa, att det
är absolut ogörligt.

Utskottet har härigenom satt detta militärbefäl i en sämre ställning
än de värnpligtige sjelfva, ty dessa skola utom föda och kläder
erhålla 20—50 öre extra för hvarje dag. Kan detta vara rätt, kan

Höjning af
anslaget till
aflöning och
rekrytering
m. m.

N:o 36.

Höjning af
anslaget till
aflöning och
rekrytering
m. m.

(Forts.)

Torsdagen den 30 Maj, f. m.

detta vara klokt? Ha vi råd att bekosta en ny arméorganisation,
måste vi väl äfven ha råd att tillse, att den grund, å hvilken denna
organisation skall hvila, icke blifver för svag.

Utskottet bygger sitt beslut på förhoppningar om den närmaste
framtiden. Men utskottet har icke tagit i betraktande, att vi vid
denna riksdag icke kunna bestämma hvad en kommande Riksdag skall
komma att besluta. Med dessa förhoppningar på den närmaste framtiden
gifver således utskottet detta militärbefäl stenar i stället för bröd.

Hvad blir nu följden häraf? Jo, mine herrar, så vidt jag kan
förstå, blir följden bland arméns officerare håglöshet, modlöshet, missnöje
och missbelåtenhet i stället för tillförsigt, hoppfullhet, förtröstan
och ett gladt mod att gripa verket an.

Jag skulle, herr vice talman, velat framställa ett yrkande, men
i riksdagens sista timme och mot ett enigt utskott vågar jag det ej.
Jag ber blott få tillägga, att det är smärtsamt för mig att i denna
vigtiga fråga nu finna mig öfvergifven af de många, så inom som
utom utskottet, hvilka tidigare uttalat sin glädje öfver denna min
motion. Trots detta står jag nu isolerad.

Friherre Palmstierna: Herr vice talman! Mine herrar! Den
förre ärade talaren sade, att utskottet icke velat göra något i motionens
syfte. Jag tror, att den ärade talaren har orätt deri likasom
ock i sin tro, att han öfvergifvits af dem, som han antagit vilja
biträda motionen. Jag tror, att de flesta inom denna kammare, liksom
fallet var med flertalet inom utskottet, ganska väl inse, att
den af Riksdagen för dess del beslutade härordning kommer att
ganska känbart inverka på befälets ekonomi — icke underbefälets,
som här fått sina aflöningsförmåner reglerade under förutsättning af
365 dagars tjenstgöring, men väl befälets och särskildt oficerarnes
vid indelta armén. Många hade derför nog äfven önskat, att en
lönereglering för befälet samtidigt vidtoges; och särskildt har det
inom utskottet framhållits, att önskvärdt vore, om befälet inom
armén finge, i likhet med flottans befäl, ett extra tillskott vid extra
utgifter, det vill säga vid tjenstgöring utom den vanliga uppehållsorten.
På samma sätt som flottans officerare hafva messpengar för
dylika tillfällen, borde arméns officerare få ett tillskott, utöfver vanliga
löneförmåner, för utgifterna på mötesplatsen, hvilka ju allenast
i viss grad bero af dem sjelfva. Men det är en ganska vansklig
sak och förknippadt med stora svårigheter för riksdagen att direkt
ge sig in på en lönereglering. Riksdagen kan och bör icke göra det
enligt mångas åsigt, ty den kan ej ega öfverblick af alla på en dylik
fråga inverkande förhållanden, utan bör initiativet öfverlemnas åt
Kongl. Maj:t.

Jag tror, att utskottet gjort hvad det kunnat, då det enhälligt
uttalat den förhoppning, att ett förslag till lönereglering för officerare
och vederlikar måtte få motses under den närmaste framtiden
och att dervid måtte tagas hänsyn till den olika utbildningstiden vid
de skilda truppslagen, liksom härtill möjligen borde tagas hänsyn
äfven i afseende å underbefälets aflöning. Detta är, som sagdt, allt

N:0 36.

Torsdagen den 30 Maj, f. m.

hvad utskottet kunnat göra; och jag är öfvertygad, att Kongl. Maj:t Böjning af
kommer att lyssna till denna hemställan. åmning och

Emellertid har, enligt min tanke, motionen gjort sin stora nytta, rekrytering
då den ju orsakat detta utskottets uttalande, som, förmodar jag, m. m.
äfven blir Riksdagens. (Forts.)

Jag tillåter mig hemställa om bifall till utskottets förslag.

Efter härmed slutad öfverläggning biföll kammaren hvad utskottet
i föreliggande punkt hemstält.

Punkterna 7—38.

Hvad utskottet hemstält bifölls.

Punkten 39.

Mom. a).

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. b). Ifrågasatt an *

slag till provi Herr

Ljungberg: Herr vice talman! Mine herrar! Då jag i fästningar vid
början af detta år väckte motion om några enkla befästningar på Stockholm.
hufvudstadens landsida, som kunde värja denna vigtiga punkt för
öfverrumpling, hyste jag den öfvertygelsen, att, så blottad på allt
försvar åt detta håll som staden nu är, mina ärade kolleger skulle
vara med mig ense om vår pligt att göra något härutinnan. Tyvärr
har likväl försvarsutskottet undantagit denna vigtiga fråga från sina
omsorger; och det lättvindiga sätt, hvarpå utskottet behandlat denna
motion, likasom utskottets underlåtenhet att, i sammanhang med de
fordrade kolossala uppoffringarne för vårt försvar, påpeka faran af
vår ensidiga försvarsskyldighet i afseende på ett grannland, har ådagalagt,
att det varma nit för landets försvar, som man gerna tilltrott
utskottet, har sina betänkliga luckor och refvor.

När Sverige förlorat Finland, stod det för alla klart, att Stockholm
blifvit en illa skyddad utpost mot en farlig granne; och man
har sedan med stora kostnader uppfört en någorlunda stark sjöfästning
vid inloppet till staden, men hvad har man gjort för att skydda
staden åt landsidan? Intet! Ehuru vår krigshistoria visar, att i de
tider, då kampen gälde Sveriges vara eller icke-vara, såsom t. ex.
åren 1471, 1518 och 1719, fienden alltid vändt sig mot Mälardalen
och Stockholm, hvarvid landstigningar skett vid Dufnäs, Staket,

Södertörn o. s. v., och ehuru flera af våra försvarskomitéer, nu
senast befästningskomitén, påpekat den utomordentliga vigt, som
ligger å hufvudstadens befästande åt landsidan, har man alltid uppskjutit
denna sak för andra, som varit vida mindre magtpåliggande.

Och till och med nu, sedan en vänlig, men mycket vetgirig magt
låtit noggrant utforska alla vägar och tjenliga angreppspunkter

N:o 36.

Torsdagen den 30 Maj, f. m.

liaauif1 an''- omk™S huvudstaden, har försvarsutskottet först velat se den för
tionellTTe- j^° F, beräknade plan för rikets fasta försvar, som befästningsfästningar
vid komitén uppgjort, genomförd, innan några anordningar för detta
Stockholm, ändamål vidtagas; och för öfrigt vill man afvakta förslag från
(Forts.) Kongl. Maj:t,_ som åter plägar vänta på Riksdagen.

Men hvilken garanti har man, att en viss granne väntar i tio
år, innan han begagnar sig af vår lojhet och sorglöshet? Och har
man betänkt, hvilket inflytande på hela krigets utgång hufvudstadens
fall skulle utöfva i ekonomiskt likasom i politiskt afseende? Hvilket
ofantligt afbräck i statsinkomsterna skulle det icke medföra, då en
femtedel af rikets bevillning och mera än en tredjedel af dess tullinkomster
nu hemtas från Stockholm! Och hvar och en vet, hvilket
förlamande intryck hufvudstadens fall skulle göra på hela nationen
samt att, om fienden står i hufvudstaden, han kan för oss diktera
freds vilkoren.

Vi tala och arbeta så mycket för Norrland, men huru mycket
af denna landsdel få vi behålla, om vi lemna Stockholm åt fienden?
Det bör väl vara nog, att vi, på dårars sätt, med ofantliga uppoffringar
öppna präktiga jern vägskommunikationer för fientliga infall
både från vester och norr, utan att vi derjemte skola lemna vår
hufvudstad öppen för fienden. I Norge, hvars hufvudstad icke på
långt när är så utsatt för anfall, som den svenska är, har man likväl
nyligen anvisat en million kronor till befästningar vid staden;
men vi kunna icke komma oss för att gifva hälften af denna summa
för var hufvudstad, trots den vida mera öfverhängande faran.

Det är ju för öfrigt i denna underlåtenhet en dålig besparing,
då vi, så^ länge staden är öppen, äro nödsakade att der samla kanske
halfva var armé för att söka, ehuru förgäfves, värja staden. Också
anse norrmännen det obefästade Stockholms fall så gifvet, att de
säga sig icke hinna hit, innan Stockholm fallit, om de också ville det.

Detta senare är dock långt ifrån säkert; och då vi nu diskutera
fjerde hufvudtiteln, eller försvarsfrågan i dess helhet, må det tillåtas
mig att i förbigående påpeka det bedröfliga läge, hvari vi befinna
oss med hänsyn till unionsförsvaret. Det tjenar icke mycket till
att allt mera förstärka arméns leder, när Konungen kan utkommendera
30,000—40,000 man till Norges försvar, utan att vi från detta
land kunna påräkna den minsta hjelp; ty norrmännen säga, att de
hafva inga juridiska skyldigheter att bistå oss, och de känna, som
vi veta, aldrig några moraliska skyldigheter. Naturligtvis borde nu
åtminstone en militärkonvention med Norge uppgöras; och kan man
icke förmå dem dertill, måste vi, för vårt eget lands sjelfbestånd,
frigöra oss från så ödesdigra och ensidiga förpligtelser.

Det kan vara tvifvelaktigt, hvilken fara af de förenämnda,
Stockholms försvarslöshet eller splittringen för Norges skull af våra
militära försvarskrafter, som kan vara mest olycksbringande; men
den förra kan lättare afhjelpas. Och då väl ingen svensk man kan
vilja se sin hufvudstad plundrad och förrödd af fienden samt här
endast är fråga om en half million kronor för att hindra öfverrumpling
och undgå att här för Stockholms försvar fastkedja en

Torsdagen den 30 Maj, f. m.

N:0 36.

stor del af svenska armén, hoppas jag att en fosterländsk kammare
icke skall vägra sitt bifall till en så moderat begäran. * åoneliTbl

Jag yrkar således afslag å moment b) af förevarande punkt fästningar vid

Herr Sjöcrona: Herr talman! Mine herrar! Till bemötande af
hvad den siste talaren yttrat, anser jag mig endast behöfva åberopa
hvad utskottet säger å sid. 96 af betänkandet, der det heter, att
»utskottet icke kunnat finna det rådligt att, innan den efter grundliga
utredningar beslutade planen för stärkande af landets fasta försvar
blifvit på långt när genomförd, nya, i denna plan icke ingående
befästningsanordningar vidtagas, såvida icke synnerligen starka
skäl skulle dertill föreligga. Utskottet är dessutom öfvertygadt om,
att Kongl. Maj:t, om och när det befinnes nödvändigt att vidtaga
sådana åtgärder, icke lärer underlåta att derom till Riksdagen aflåta
förslag.»

Jag tillåter mig att på grund häraf yrka bifall till utskottets
hemställan.

Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, gjordes i enlighet
med de yrkanden, som derunder förekommit, propositioner, först på
bifall till hvad utskottet i förevarande moment hemstält samt vidare
derpå att kammaren, med afslag å utskottets hemställan, skulle bifalla
herr Ljungbergs i ämnet väckta motion; och förklarades den
förra propositionen, hvilken förnyades, vara med öfvervägande ja
besvarad.

Herr Sjöcrona: Herr talman! Mine herrar! Under åberopande
af den af mig med flere afgifna reservation, som återfinnes på sid.
127 af utskottets föreliggande betänkande, skall jag tillåta mig hemställa
om bifall till denna reservation. Kammarens ledamöter hafva
säkerligen alla tagit del af reservationens innehåll, och jag behöfver
derför icke upptaga kammarens tid med att uppläsa densamma. Jag
skall således tillåta mig yrka, att kammaren måtte med afslag å
utskottets hemställan besluta, att Kongl. Maj:ts förevarande proposition
på det sätt bifalles, att för uppförande af nya byggnader för
armén anvisas på extra stat för år 1902 3,769,800 kronor.

Herr Pettersson, Fredrik, Emil: Herr talman! Mine herrar!
Beträffande sjelfva hufvudpunkten ber jag att få instämma i den
föregående ärade talarens yrkande om bifall till reservationen, men
i sammanhaug med detta ärende har jag vågat begära ordet för att
belysa några ekonomiska sidor af denna sak.

Den utgiftspost, som här nu föreligger, utgör ju början till anslag,
som under en följd af år komma att i en väsentlig män binda
en stor dol af tillgängliga medel. För att den ekonomiska sidan
skall kunna rätt beaktas, är det då nödvändigt, att dessa arbeten

och bifall till min motion.

Stockholm,

(Forts.)

Punkten 40.

Anslag till
nya byggnader
för armén.

N:o ^6’ ° Torsdagen den 30 Maj, f. m.

nvatZnalr Planeras systematiskt samt ledas, kontrolleras och öfvervakas af
för armén, personer, som äro fullt förtrogna med dylika speciella byggnads(Forts.
) frågor. Det gäller här att på olika ställen i nästan hela landet uppföra
i allmänhet mycket likartade byggnader. Chefen för fortifikationen
har också i detta betänkande skrifvit, att inom fortifikationen
tillgängliga krafter icke äro på långt när tillräckliga för detta arbete,
utan att dertill fordras hjelp af civila personer, icke allenast för
planernas uppgörande, utan äfven för utförandet och kontrollen af
arbetet. Jag tror att chefen för fortifikationen har fullkomligt rätt
i detta sitt yttrande, och finnes exempel på liknande förfaringssätt,
då större jern vägsbyggnader skolat utföras.

Jag ber att såsom stöd härför fa nämna, att när Riksdagen för
några år sedan beviljade dessa ovanligt stora belopp till jernvägsbyggnader,
ingick Kong! jernvägsstyrelsen den 1 februari 1898 till
Kong]. Maj:t med en framställning, deri styrelsen förklarade, att dess
tillgängliga krafter icke räckte till för att leda och öfvervaka dessa
arbeten, samt begärde att fa inrätta en särskild byggnadsbyrå, der
de verkande krafterna kunde, fristående från öfriga göromål, som
tillhörde deras tjenst, egna sig åt detta arbete.

Jag tror att detta var den rätta vägen att gå, och jag anser,
att_ för nu ifrågavarande stora kasernbyggnader är det nödvändigt
anlita äfven utom fortifikationen stående krafter. Ty äfven om man
erkänner — hvilket jag med glädje gör — att hos fortifikationsofficerarne
finnes både skicklighet och arbetsförmåga, måste man
dock medgifva, att deras antal icke är tillräckligt, för att de skulle
kunna. fullgöra dessa vigtiga arbeten, då deras öfriga tjenstgöring,
trupptjensten och öfvervakandet af fästningsbyggnader, också tager
deras tid i anspråk.

Här gäller det stora belopp; det har sagts 48 millioner, men
under försvarsdebatten hafva äfven vida högre siffror nämnts. Man
vet icke huru mycket det kan komma att kosta: men säkert är, att
summan kommer att stiga till så stort belopp, att det väl skall betala
sig att inrätta en speciel förvaltning för detta ändamål. Och
dessa ärenden, de civila byggnadsärendena, falla icke så mycket
under fortifikationsofficerarnes som mera under civile arkitekters och
byggmästares gebiet.

Vi hafva här i Sverige en ganska dyr erfarenhet af hvad kasernbyggnader
kunna gå till. Under den tid, då vi hade tomtförsäljningsmedel_
att anlita, ansågs det icke så noga, om det blef flera torn
och tinnar samt utstyrsel i öfrigt än som behöfdes; men nu, när
byggnadsverksamheten skall drifvas i så stor omfattning och när
medlen sxola utgå i anslagsväg, torde den allra största sparsamhet
vara nödvändig. Jag vill härmed icke låta afpruta ett enda öre,
när det gäller truppens och befälets trefnad och beqvämlighet; men
jag vågar hålla före, att hvarje skilling, som nedlägges på kasernbyggnaderna
i lyx och prydnader eller för att gifva dessa byggnader
onödig storlek, kunde bättre användas för försvaret.

Jag har också sjelf, liksom förmodligen litet hvar af herrarne,
varit i tillfälle att se, huru man kan komma till dyra kaserner äfven

Torsdagen den 30 Maj, f. m. 9 N:o 36.

på det sättet, att planerna icke från början uppgjorts så fullständigt, Andag till
som utförandet kraft. I den berättelse af statsrevisorerna, som ny^
afgafs till 1900 års Riksdag, anfördes ett ganska belysande exempel (Forts.,''
på huru man flera gånger om byggt till en kasern med byggnader,
som ej ingått i den ursprungliga planen. Det är gifvet, att, när
man lemna,r ut ett arbete på entreprenad, måste ritningarna och
kostnadsförslagen vara utförda i de yttersta detaljer, ty hvarje förändring
eller tillägg under arbetets gång lemnar åt entreprenören
tillfälle att tillgodose sig på ett för honom vida förmånligare sätt,
än om saken varit förutsedd redan vid företagets början.

Jag ber att med några ord få beröra äfven en annan punkt,
som gäller dessa kasernbyggnader. Chefen för generalstaben har i
sin promemoria rörande de fordringar, som borde ställas på dessa
kaserner, äfven betraktat den ekonomiska sidan af saken och dervid
som sin mening uttalat, att de kommuner, der militäretablissementen
skulle läggas, borde tillsläppa fri mark för etablissementen. Krigsministern
har utvecklat detta så, att han anser, att dessa kommuner
böra tillsläppa fri mark icke allenast för etablissementen sjelfva,
utan äfven för skjutbanor, öfningsfält in. m. Detta kan blifva en
betydande utgift för åtskilliga kommuner, då ju, som kändt är,
jorden invid städerna är dyr. Jag anser emellertid, att detta kan
vara befogadt, och har alltså intet att deremot erinra. Men dermed
bör också krafvet på kommunerna vara uppfyldt, så att icke penningebidrag
komma att yttermera utkräfvas. Jag behöfver här icke återkalla
i herrarnes minne hvad som inträffade under tiden närmast
efter år 1892 i fråga om de kaserner, som då byggdes — huru den
ena staden sattes upp emot den andra och regementena formligen
bortauktionerades. Det vore efter mitt sätt att se saken, sorgligt,
om detta ånyo skulle förekomma; och det skulle ju kunna nu inträffa
i så mycket större grad, som det är många flera kaserner, som nu
skola byggas. Jag tror icke, att de penningar, som inflyta på detta
sätt, skulle gifva ett afsevärdt tillskott i förhållande till den betydliga
byggnadssumman, men deremot att ett sådant tillvägagångssätt
skulle väcka mycket missnöje och förstämning inom samhällena.

Det är med dessa ord, som jag ber att få instämma i yrkandet
om bifall till reservationen.

Herr Bildt: Herr vice talman! Då j ag icke kunnat instämma i den
reservation, som afgifvits af öfriga utskottsledamöter från Första Kammaren,
anhåller jag att få anmäla orsaken dertill. Jag har nemligen
ansett, att utskottet bort tillstyrka Riksdagen att för nästkommande
år bevilja till arméns byggnader samma belopp, som blifvit af Kongl.

Maj:t begärdt. Då det emellertid torde vara lönlöst att derom framställa
yrkande, skall jag icke göra något sådant.

Efter det öfverläggningen förklarats härmed slutad, yttrade
herr vice talmannen, att i afseende på nu föredragna punkt endast
yrkats, att kammaren skulle antaga det förslag, som innefattades i
den af herr Lundeberg m. fl. vid punkten afgifna reservation.

N:o 36.

Torsdagen den 30 Maj, f. m.

Ä^flag tlll Sedermera gjordes propositioner, först på bifall till hvad utnVför
Varméner skottet i punkten hemstält samt vidare på godkännande af berörda
(Forts.) yrkande; och förklarades den senare propositionen vara med ja besvarad.

Punkterna 41—48.

Hvad utskottet hemstält bifölls.

Vid förnyad föredragning af första särskilda utskottets den 28
och 29 i denna månad bordlagda utlåtande n:o 14, angående regleringen
af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel, omfattande
anslagen till sjöförsvaret, biföll kammaren hvad utskottet i detta
utlåtande hemstält.

Herr vice talmannen tillkännagaf, att anslag utfärdats till sammanträdets
fortsättande kl. 7 på aftonen.

Justerades ett protokollsutdrag för denna dag.

Kammaren åtskildes kl. 12,07 e. m.

In fidem

A. v. Krusenstjerna.

Torsdagen den 30 Maj, e. m.

N:o 36.

Torsdagen den 30 maj, e. m.

Kammaren sammanträdde kl. 7 e. m.; och dess förhandlingar
leddes af herr vice talmannen.

Anmäldes och bordlädes bevillningsutskottets betänkande n:o 36,
angående beräkning af vissa bevillningar för 1902.

Upplästes och godkändes Riksdagens kanslis förslag till Riksdagens
förordnande för f. d. justitierådet C. F. Svedelius att vara
komiterad för tryckfrihetens vård.

Justerades ett protokollsutdrag för denna dag, hvarefter kammaren
åtskildes kl. 7, o 5 e. m.

In fidem

Arthur Hafström.

N:o 36.

Fredagen den 31 Maj, f. m.

Fredagen den 31 maj.

Kammaren sammanträdde kl. 2 e. m.; och dess förhandlingar
leddes af herr vice talmannen.

Justerades protokollet för den 24 i denna månad.

Anmäldes och bordlädes statsutskottets memorial:
n:o 5, i fråga om regleringen af utgifterna under riksstatens
fjerde hufvudtitel, omfattande anslaget till landtförsvaret; och

n:o 6, i fråga om regleringen af utgifterna under riksstatens
femte hufvudtitel, innefattande anslagen till sjöförsvaret; äfvensom
första särskilda utskottets memorial n:o 15, angående ersättning
åt utskottets kanslipersonal och vaktbetjening.

Vid föredragning af statsutskottets under gårdagen bordlagda
utlåtande n:o 91, angående beräkningen af statsverkets ordinarie
inkomster, biföll kammaren hvad utskottet i detta utlåtande hemstält.

Vid föredragning af bevillningsutskottets nästlidne dag bordlagda
betänkande n:o 36, angående beräkning af vissa bevillningar
för år 1902, biföll kammaren hvad utskottet i detta betänkande
hemstält.

Justerades två protokollsutdrag för denna dag.

Herr vice talmannen tillkännagaf, att anslag före kl. 2 e. m.
utfärdats till sammanträdets fortsättande kl. 7 på aftonen.

Kammaren åtskildes kl. 2,13 e. m.

In fidem

A. v. Krusenstjerna.

Fredagen den 31 Maj, e. m.

N:o 36.

Fredagen den 3! maj, e. m.

Kammaren sammanträdde kl. 7 e. m.; och dess förhandlingar
leddes af herr vice talmannen.

Anmäldes och bordlädes

statsutskottets memorial n:o 92, angående statsregleringen för
år 1902; äfvensom

Första Kammarens tillfälliga utskotts utlåtande, n:o 12, angående
skrifvelse till Kongl. Maj:t med anledning af vissa förhållanden vid
samhällena Malmberget och Luossavara.

Upplästes och godkändes statskontorets förslag till Riksdagens
skrivelser till Konungen:

n:o 105, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna; n:o

116, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående ändrade
vilkor för lån från odlingslånefonden; och

n:o 118, med anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
upplåtelse åt Tuolluvara grufaktiebolag af kronan tillhörig mark
i Norrbottens län.

Justerades ett protokollsutdrag för denna dag, hvarefter kammaren
åtskildes kl. 7,os e. m.

In fidem

Arthur Hafström.

N:o 36.

Lördagen den 1 Juni, f. m.

Afsättning till
arbetareförsäkringsfonden.

Lördagen den I juni.

Kammaren sammanträdde kl. 2 e. m.; och dess förhandlingar
leddes af herr vice talmannen.

Föredrogos och lades till handlingarna statsutskottets under gårdagen
bordlagda memorial:

n:o 5, i fråga om regleringen af utgifterna under riksstatens
fjerde hufvudtitel, omfattande anslagen till landtförsvaret; och

n:o 6, i fråga om regleringen af utgifterna under riksstatens
femte hufvudtitel, innefattande anslagen till sjöförsvaret.

Föredrogs och företogs punktvis till afgörande statsutskottets
nästlidne dag bordlagda memorial n:o 92, angående statsregleringen
för år 1902.

Punkten 1.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2.

Herr Sandberg: Herr vice talman! Mine herrar! Det torde
välvilligt ursäktas mig, att jag ännu en gång vill upprepa hvad jag
förr yttrat från denna plats i föreliggande fråga. De höga embetsman,
de stora godsegare, de rika brukspatroner, köpmän och industriidkare,
som här genom en mer eller mindre berättigad kritik nedgjort
och sedan vid omröstning förkastat alla förslag till ålderdomsförsäkring
för våra arbetare, vare sig dessa förslag blifvit framlagda
af regeringen eller utgått från enskilda motionärer — desse
herrar komma, enligt min bestämda öfvertygelse, att förr eller senare
och långt förr, än man i allmänhet föreställer sig, få bittert ångra,
att de icke i tid gjort allt hvad göras kunnat för att bereda våra
arbetare, män som qvinnor, en menniskovärdig tillvaro på äldre
dagar.

Det vid denna riksdag antagna härordningsförslaget kommer
att ställa stora kraf på alla samhällsklasser, icke minst på våra
arbetare; men mig förefaller det mycket osäkert, huruvida våra
arbetare skola finnas benägna att gerna och med glädje under en
längre tid uppoffra det enda kapital, de ega, deras arbetskraft, för

N:o 36.

Lördagen den 1 Juni, f. m.

att bereda sig att med lif och blod försvara ett fosterland, som åt Afsättning till
flertalet af dem icke bjuder annan utsigt för äldre dagar än fattig- ,.?rh?fare''
vården. Enligt mitt förmenande är det för våra arbetare långt förutan*

vigtigare att få en mindre bekymmersam tillvaro på ålderdomen än (Forts.)

någonsin att få utsträckt politisk rösträtt, om hvilken nu så mycket
talas och skrifves. En sådan reform som en utsträckning af den
politiska rösträtten skulle för våra arbetare medföra föga eller intet
gagn; de ende, som deraf skulle draga fördel, vore tidningsskrifvare
och andra agitatorer, hvilka sträfva efter att på arbetarnes axlar
klifva upp till magt och inflytande.

Jag har intet yrkande att göra.

Efter härmed slutad öfverläggning biföll kammaren hvad utskottet
i förevarande punkt hemstält.

Punkterna 3—8.

Hvad utskottet hemstält bifölls.

Vid föredragning af första särskilda utskottets under gårdagen
bordlagda memorial n:o 15, angående ersättning åt utskottets kanslipersonal
och vaktbetjening, biföll kammaren hvad utskottet i detta
memorial hemstält.

Vid föredragning af första Kammarens sistlidna dag bordlagda
utlåtande n:o 12, angående skrifvelse till Kongl. Maj:t med anledning
af vissa förhållanden vid samhällena Malmberget och Luossavaara,
biföll kammaren hvad utskottet i detta utlåtande hemstält.

Upplästes och godkändes första särskilda utskottets förslag till
Riksdagens skrifvelse]’ till Konungen:

n:o 99, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
fjerde hufvudtitel, innefattande anslagen till landtförsvaret,

n:o 100, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
femte hufvudtitel, innefattande anslaget till sjöförsvaret,

n:o 121, i anledning af väckta motioner angående revision af
de s. k. krigslåga!™,

n:o 122, i anledning af väckt motion angående beredande af
tillfälle för de värnpligtige att under den tid, tjenstgöringen för
deras militära utbildning pågår, erhålla undervisning äfven i andra
ämnen, samt

N:0 36.

Lördagen den 1 Juni, f. m.

n:o 123, i anledning af väckt motion om införande af en särskild
enligt vissa grunder såsom bevillning till staten utgående, men
från allmänna bevillningen fristående, direkt skatt.

Upplästes och godkändes lagutskottets förslag till Riksdagens
skrifvelse, n:o 128, till Konungen, i anledning af väckta motioner
angående lagstiftningsåtgärder för vidmagthållande af jordbruksnäringen
inom skogsbygderna i Norrland och Dalarne.

Upplästes och godkändes Riksdagens kanslis förslag
dels till Riksdagens skrifvelse, n:o 119, till Konungen, angående
utredning rörande åstadkommandet af förbättrade uppgifter om rikets
in- och utförsel af varor m. m.,

dels ock till paragrafer i riksdagsbeslutet:

n:o 36, om förändrad lydelse af 8 § 2 mom. i kongl. förordningen
angående bevillning af fast egendom samt af inkomst den 3
december 1897,

n:o 37, angående införande af obligatorisk sjelfdeklaration,
n:o 38, angående skyldighet för Stockholms stads brandförsäkringskontor
att erlägga bevillning för inkomst,
n:o 39, angående tullbevillningen,

n:o 40, angående lag om ändring i vissa delar af rättegångsbalken
m. m.,

n:o 41, angående ändrad lydelse af §§ 7 och 35 i förordningen
om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862,
n:o 42, om ändring i förordningen angående fattigvården den
9 juni 1871,

n:o 43, angående aflönande af vikarie för lärare eller lärarinna
vid vissa småskolelärareseminarier,

n:o 44, angående tjensteårsberäkning i visst fall för lärare eller
lärarinna vid folkskola,

n:o 45, angående statsbidrag till aflönande af vikarier för sådana
lärare och lärarinnor vid högre folkskolor, hvilka af sjukdom
äro urståndsätta att fullgöra sin tjenst,

n:o 46, om tillägg till lagen angående ansvarighet för skada i
följd af jernvägs drift den 12 mars 1886,

n:o 47, angående lag om ändrad lydelse af 1 och 8 §§ i grufvestadgan
den 16 maj 1884,

n:o 48, angående bankovinsten,

n:o 49, angående utbetalning af anslag till riksdags- och revisionskostnader
m. m., samt

n:o 50, angående kreditivsummorna.

N:0 36.

Lördagen den 1 Juni, f. m.

Justerades sju protokollsutdrag för denna dag.

Herr vice talmannen tillkännagaf, att anslag före kl. 2 e. m.
utfärdats till sammanträdets fortsättande kl. 7 på aftonen.

Kammaren åtskildes kl. 2,21 e. m.

In fidem

A. v. Krusenstjerna.

forsla Kammarens Prot. 1901. N:o 36.

N:o 36.

Lördagen den 1 Juni, e. m.

Kammaren sammanträdde kl. 7 e. m.; och dess förhandlingar
leddes af herr vice talmannen.

Anmäldes och bordlädes
statsutskottets memorial:

n:o 98, med förslag till de återstående stadgandena i det nya
reglementet för riksgäldskontoret; och

n:o 94, angående öfverlemnande till Kongl. Maj:t af det nya
reglementet för riksgäldskontoret; äfvensom

sammansatta bevillnings- och första särskilda utskottets memorial
n:o 1, med förslag till den af Riksdagen faststälda bevillningssummans
utgörande.

Upplästes och godkändes statsutskottets förslag till Riksdagens
skrifvelse, n:o 125, till Konungen, angående statsregleringen för år
1902 och sättet för anvisande af vissa anslagsbelopp.

Justerades ett protokollsutdrag för denna dag, hvarefter kammaren
åtskildes kl. 7,06 e. m.

In fidem

Arthur Hafström.

Söndagen den 2 Juni.

N:o 36.

Söndagen den 2 Juni.

Kammaren sammanträdde kl. 2 e. m.; och dess förhandlingar
leddes af herr vice talmannen.

Upplästes och godkändes första särskilda utskottets förslag till
Riksdagens skrifvelse n:o 120, till Konungen, i anledning af Kongl.
Maj:ts propositioner n:o 2 angående ny härordning, n:o 3 med förslag
till ny värnpligtslag samt n:o 3 a med förslag till lag om ändrad
lydelse af 2 och 62 §§ strafflagen för krigsmagten den 7 oktober 1881.

Vid föredragning af statsutskottets under gårdagen bordlagda
memorial:

n:o 93, med förslag till de återstående stadgandena i det nya
reglementet för riksgäldskontoret, och

n:o 94, angående öfverlemnande till Kongl. Maj:t af det nya
reglementet för riksgäldskontoret,

biföll kammaren hvad utskottet i dessa memorial hemstält.

Vid föredragning af sammansatta bevillnings- och första särskilda
utskottets nästlidne dag bordlagda betänkande n:o 1, med förslag
till den af Riksdagen faststälda bevillningssummans utgörande,
biföll kammaren hvad utskottet i detta betänkande hemstält.

Anmäldes och bordlädes sammansatta bevillnings- och första
särskilda utskottets memorial n:o 2, angående anvisande af ersättning
till utskottets kansli.

Justerades tre protokollsutdrag för denna dag, hvarefter kammaren
åtskildes kl. 2,13 e. m.

In fidem

A. v. Krusenstjerna.

N:o 36.

Måndagen den 3 Juni.

Måndagen den 3 juni.

Kammaren sammanträdde kl. 2 e. m.; och dess förhandlingar
leddes af herr vice talmannen.

Anmäldes och bordlädes statsutskottets memorial n:o 95, angående
den nya riksstaten.

Vid föredragning af sammansatta bevillnings- och första särskilda
utskottets under gårdagen bordlagda memorial n:o 2 angående
anvisande af ersättning till utskottets kansli, biföll kammaren hvad
utskottet i detta memorial hemstält.

Upplästes och godkändes statsutskottets förslag till Kiksdagens
skrifvelse, n:o 124, till Konungen, angående beräkning af statsverkets
inkomster.

Upplästes och godkändes sammansatta bevillnings- och första
särskilda utskottets förslag till Riksdagens skrifvelse, n:o 129, till
Konungen, angående bevillning af fast egendom samt af inkomst.

Upplästes och godkändes Riksdagens kanslis förslag
dels till Riksdagens skrifvelse, n:o 130, till Konungen, om utredning
rörande vissa ecklesiastika boställen;
dels ock till paragrafer i riksdagsbeslutet;
n:o 51, angående reglemente för riksbankens styrelse och förvaltning,

n:o 52, angående val af en komiterad för tryckfrihetens vård,
n:o 53, angående val af fullmägtige i riksbanken och i riksgäldskontoret,

n:o 54, angående dispositionen af besparingarna å hufvudtitlarne,
n:o 55, angående beräkningen af riksgäldskontorets utgifter och
inkomster,

n:o 56, angående revision af de s. k. krigslagame,

n:o 57, angående beredande af tillfälle för de värnpligtige att

N:o 36.

Måndagen den 3 Juni.

under den tid, tjenstgöring^ för deras militära utbildning pågår,
erhålla undervisning äfven i andra ämnen,

n:o 58, angående införande af en särskild enligt vissa grunder
såsom bevillning till staten utgående, men från allmänna bevillningen
fristående, direkt skatt,

n:o 59, angående beredande af lånemedel för utveckling af statens
telefonväsende,

n:o 60, angående låneunderstöd för enskilda jernvägar,
n:o 61, angående lån åt Borås-Alfvesta jernvägsaktiebolag,
n:o 62, angående anslag till fullbordande af statsbanan mellan
Gellivare och riksgränsen,

n:o 63, angående anslag till fortsättning af statsbanan från
Göteborg till Skee,

n:o 64, angående statsregleringen, samt

n:o 65, angående lagstiftningsåtgärder för vidmagthållande af
jordbruksnäringen inom skogsbygderna i Norrland och Dalarne.

Justerades fyra protokollsutdrag för denna dag.

Herr vice talmannen tillkännagaf, att med anledning af de högtidligheter,
som under morgondagen komme att ega rum dels å
Skansen till firande af doktor Artur Hazelii minne, dels ock i Östermalms
kyrka, der hans jordfästning skulle försiggå, stälts till kammarens
förfogande ett antal inbjudningskort, Indika komme att genom
kammarens sekreterare tillhandahållas dem bland kammarens ledamöter,
som hos honom anmälde sig i sådant syfte.

Tillkännagafs, att Kong! Maj:t låtit genom offentligt anslag
kalla Riksdagens samtlige ledamöter att tisdagen den 4 innevarande
månad efter förrättad gudstjenst sig å rikssalen infinna för att enligt
36 § riksdagsordningen af Kong! Maj:t i nåder hemförlofvas.

Herr vice talmannen meddelade, att anslag utfärdats till sammanträde
under morgondagen kl. 10,30 f. m.

Kammaren åtskildes kl. 2,17 e. m.

In fidem

A. v. Krusenstjerna.

N;o 36.

Tisdagen den 4 Juni.

Tisdagen den 4 juni.

Kammaren sammanträdde kl. 10,30 f. m.; och dess förhandlingar
leddes af herr vice talmannen.

Justerades protokollet för den 28 nästlidne månad.

Vid föredragning af statsutskottets under gårdagen bordlagda
memorial n:o 95, angående den nya riksstaten, biföll kammaren hvad
utskottet i detta memorial hemstält.

_ Upplästes och godkändes statsutskottets förslag till Riksdagens
skrifvelse!- till Konungen:

n:o 126, angående upprättadt nytt reglemente för riksgäldskontoret;
och

n:o 127, med öfverlemnande af ny riksstat.

Upplästes och godkändes Riksdagens kanslis förslag till paragrafer
i riksdagsbeslutet:

n:o 66, angående ny härordning m. m.;

n:o 67, i afseende å statsregleringen och rörande de med statsverket
gemenskap egande ämnen;

n:o 68, angående åtskilliga på grund af 89 § regeringsformen
väckta frågor; och

n:o 69, angående bevillning af fast egendom samt af inkomst.

Justerades tre protokollsutdrag för detta sammanträde.

Herr vice talmannen och kammarens ledamöter afgingo kl. 10,45
f. m. till Storkyrkan, der riksdagspredikan hölls af regementspastorn
E. Beskow.

Efter gudstjenstens slut begaf kammaren sig till rikssalen, der
jemväl Andra Kammaren infann sig. Sedan herr statsrådet och
chefen för civildepartementet von Krusenstjerna uppläst Kongl. Maj:ts

Tisdagen den 4 Juni. 23 Rto 36.

nådiga förordnande för lians excellens herr statsministern friherre
von Otter att å Kongl. Maj:ts vägnar afsluta riksdagen, samt herr
vice talmannen i Första Kammaren och herr talmannen i Andra
Kammaren, hvar för sig, framfört kamrarnes undersåtliga välönskningar
och riksdagsbeslutet blifvit af herr statsrådet och chefen för
civildepartementet uppläst, förklarade, å Kongl. Maj:ts vägnar, hans
excellens herr statsministern 1901 års lagtima riksdag vara afslutad.

Efter det kammarens ledamöter återkommit till samlingsrummet
och der intagit sina platser, framträdde herr Lundeherg till talmansbordet
och yttrade: Mine herrar! Då vi nu stå redo att åtskiljas
efter ett mera än vanligt allvarligt riksdagsarhete, är det med vemod
jag fullgör det mig gifna uppdraget att till Eder framföra vår högt
vördade och värderade talmans afskedshelsning, hvilken han sjelf
och vi alla så gerna önskat, att han kunnat personligen frambära;
men det var icke denna gång så ämnadt. Han har gifvit mig i
uppdrag att till Eder framföra hans djupt kända tacksamhet för all
den vänskap, all den tillgifvenhet och allt det förtroende, hvarpå
han under det nu gångna riksmötet likasom tillförene fått från Eder
mottaga så många bevis. Han sänder Eder sina bästa välönskningar
och uttalar en varm förhoppning att få fortfarande vara innesluten
i Eder vänliga hågkomst.

Sedan jag nu fullgjort detta uppdrag, må det tillåtas mig att
framföra mitt vördsamma tack för den välvilja och det öfverseende,
jag under denna riksdag fått röna af Första Kammarens ledamöter;
och ber jag att få förena mina välönskningar för Eder med dem,
åt hvilka jag nyss å grefve Sparres vägnar gifvit uttryck.

Detta tal besvarades af herr von Ehrenheim i följande ordalag:

Herr brukspatron! Med oro och bestörtning hörde kammarens
ledamöter, att vår så högt värderade talman sjuknat, och med
glädje hafva vi erfarit, att han nu är på bättringsvägen och att vi
hafva all rättighet att hoppas, att han inom kort måtte blifva fullkomligt
återstäld, så att han kan återvända till sitt vackra och
älskliga hem för att der njuta den hvila och den frid, som han
efter ett ansträngdt arbete så väl behöfver. Vi bedja Eder, herr
brukspatron, att till honom framföra de hjertliga uttrycken af vår
tacksamhet för hans vänliga helsning och för den utmärkta ledning,
som kammaren nu vid denna riksdag liksom vid många föregående
haft under hans säkra och upplysta hand. Vi hoppas att,
då kammaren återigen här samlas, den skall få se honom på talmansplatsen,
der han är oss alla så välkommen och der vi alla se upp
till honom med så mycken kärlek och förtroende.

Till Eder, herr brukspatron, anhåller jag att få framföra kammarens
upprigtiga tack för den ledning, kammaren äfven under Eder
hand har haft och som utmärkt sig för stor skicklighet och oväld.

Tisdagen den 4 Juni.

Ni, herr brukspatron, har haft ett mer än vanligt ansträngande
arbete under denna riksdag, ett arbete, som medverkat till ett resultat,
hvilket hvarje fosterlandsvän måste önska skola blifva till fäderneslandets
lycka och välgång och hvartill en hvar i sin mån säkert
önskar att kunna bidraga. Farväl, herr brukspatron, vi önska Eder
af hjertat en fridfull och angenäm tid, till dess vi åter här träffas.

Kammarens ledamöter åtskildes kl. 12,10 e. m.

In fidem

A. v. Krusenstjerna.

Stockholm, Ieaac Mardis’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1901.