RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1897:45)

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1897. Andra Kammaren. N:o 45.

Torsdagen den 13 maj.

Kl. 11 f. m.

§ I Justerades

protokollet för den 6 innevarande maj.

§ 2.

Föredrogs till en början bevillningsutskottets memorial n:o 23,
i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande 31 § i det förslag
till förordning angående bevillning af fast egendom samt af
inkomst, som af bevillningsutskottet i dess betänkande n:o 19 blifvit
framlagdt.

Ordet begärdes af herr Fredholm, som yttrade: På sätt kammaren
af utskottets motivering torde finna, omhandlar denna 31 §
eftertaxering. Då nu Första Kammaren afslagit samma 31 §, men
Andra Kammaren bifallit den, hemställer utskottet, att Andra Kammaren
ville, med frånträdande af sitt förut fattade beslut, biträda
Första Kammarens beslut i frågan. Eftertaxeringen står nemligen i
närmaste samband med införande af obligatorisk sjelfdeklaration, och
då frågan om denna förfallit för denna Riksdag, så torde kammaren
finna önskvärdheten af, att kammaren ville gå till väga på sätt utskottet
hemstält, hvarför jag ber att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 3.

Föredrogos vidare och blefvo å nyo bordlagda bevillningsutskottets
memorial och betänkanden n:is 24 och 25.

Andra Kammarens Prat. 1897. N:o 45.

N:o 45. 2

Torsdagen den 13 Maj.

Om bestämmande
af en
gemensam dag
för val af
riksdagsmän
i Andra
Kammaren.

§ 4.

Härefter företogs till behandling konstitutionsutskottets utlåtande
n:o 10, i anledning af väckta motioner dels om bestämmande af en
gemensam dag för val af riksdagsmän i Andra Kammaren, dels ock
om vissa ändringar i riksdagsordningens bestämmelser i fråga om val
till Andra Kammaren.

Punkten 1.

Till konstitutionsutskottet hade Andra Kammaren hänvisat en
af herr N. Wallmark väckt motion, n:o 151, deruti motionären hemstält,
att Riksdagen måtte till hvilande i grundlagsenlig ordning antaga
den ändring af riksdagsordningen, att val af riksdagsman i Andra
Kammaren skulle verkställas andra söndagen eller, om Riksdagen så
funne lämpligare, andra lördagen i september månad näst före början
af de tre år, för hvilka valen gälde.

Utskottet hemstälde:

att Riksdagen måtte i anledning af herr Wallmarks förevarande
motion antaga följande förslag till ändrad lydelse af §§ 15, 16 och
18 riksdagsordningen, att hvila till vidare grundlagsenlig behandling.

§ 15.

1. Val till riksdagsmän i Andra Kammaren verkställas under
året näst före de tre år, för hvilka valen gälla, å Hd, som i 16 §
bestämmes.

2. Förordnar Konungen nya val eller afgår eljest riksdagsman
för Andra Kammaren innan den tid, för hvilken han blifvit vald,
tilländalupit, verkställes ofördröjligen inom den valkrets, som utsett
den afgångne, nytt val för den återstående tiden.

§ 16.

1. A landet väljes riksdagsman medelst elektorer. För hvarje
kommun utses inför kommunalstämmans ordförande en elektor och
derutöfver, efter folkmängden, en för hvarje fullt tal af ett tusen.
Desse elektorer sammanträda tidigast å åttonde, senast å fjortonde
dagen, efter det de blifvit utsedde, till riksdagsmannaval inför domhafvanden
i den domsaga, till hvilken valkretsen hörer, eller, om två
domsagor äro förenade till en valkrets, inför domhafvanden i den af
dessa domsagor, hvilken den största folkmängden eger.

2. I de valkretsar, som bestå af två eller flera städer, utses
inför magistraten en elektor för hvarje stad och derutöfver, efter folkmängden,
en för hvarje fullt tal af femhundra. Desse elektorer
sammanträda tidigast å åttonde, senast å fjortonde dagen, efter det

Torsdagen den 13 Maj.

3 N:o 45.

de blifvit utsedde, till riksdagsmannaval inför magistraten i den stad Om bestäminom
valkretsen, som största folkmängden eger. ”ammsmnda

3. Kommuner, som hafva att gemensamt välja riksdagsman, för vai af
ega dock begagna det omedelbara valsättet, derest flertalet af de riksdagsmän
röstberättigade så beslutar. Då förslag härom af de röstberättigade i Andra
i en kommun väckes medelst beslut, fattadt inför kommunalstämmas Kammarenordförande
eller magistrat, varder sådant meddeladt Konungens be- (Foi-te.)
fallningshafvande, som från öfriga till valkretsen hörande kommuner
infordrar de röstberättigades röster och utfärdar kungörelse om utgången,
efter thy som de flesta afgifna rösterna varit för bifall eller
afslag. I sistnämnda fall kan frågan icke förr, än en tid af fem år
derefter förflutit, å nyo upptagas. Beslutas åter förändringen, träder
den i kraft vid det val, som näst efter en månad från kungörelsens
utfärdande inträffar, och gäller för en tid af minst fem år, hvarefter
beslut om dess upphörande kan på lika sätt som om dess införande
fattas.

Vid de omedelbara valen afgifvas rösterna, särskildt för hvarje
kommun, inför kommunalstämmas ordförande eller magistrat; och
skola för rösternas sammanräknande, hvithet hör ega rum å fjortonde
dagen efter valdagen, valprotokollen insändas, för kommunerna å
landet till domhafvanden och för städerna till magistraten i den stad,
som största folkmängden eger.

Anm. I händelse såväl detta förslag som ock hvad utskottet under punkterna
2:o och 6:o i sin hemställan föreslagit skulle vinna Riksdagens bifall, hopföras
de godkända förslagen vid momentets slutliga affattning.

4. I stad, der magistrat ej finnes, skall den för sådan stad
särskildt tillsatta styrelse eller dess ordförande taga den befattning
med riksdagsmannaval, som enligt denna § samt §§ 18, 20 och 22
tillhör magistrat eller dess ordförande.

5. I stad, som har att ensam sända en eller flere riksdagsmän,
förrättas valen omedelbart inför magistraten; och må, der flere riksdagsmän
skola utses, staden på sätt om val till stadsfullmägtige är
stadgadt, kunna indelas i valkretsar.

6. Vid riksdagsmannaval, som enligt 15 § mom. 1 ega rum,
verkställas så väl elektorsvalen, der medelhart valsätt användes, som
riksdagsmannavalen, der omedelbart valsätt begagnas, å sista lördagen
i september månad.

§ 18.

Konungens befallningshafvande åligger att, när val till riksdagsman
i Andra Kammaren erfordras, derom underätta vederbörande
valförrättare, som låter tid och ort för elektors- och riksdagsmannaval
i kyrkorna kungöra. Skulle i någon församling offentlig gudstjenst
ej förrättas å söndag, då kungörelsen bör uppläsas, skall, på

N:o 45. 4

Torsdagen den 13 Maj.

Om bestämmande
af en
gemensam dag
för val af
riksdagsmän
i Andra
Kammaren.

(Forts.)

presterskapets anmodan, vederbörande kronobetjent kungörelsen skyndsamt
kringsända.

Anm. I händelse såväl detta förslag som ook hvad utskottet under punkten
3:o i sin hemställan föreslagit skulle vinna Riksdagens bifall, införes härefter vid
styckets slutliga affattning följande tillägg: I kungörelse om omedelbart val i valkrets,
som utgöres af två eller flera kommuner, erinras om valprotokollens ofördröjliga
insändande till valförrättaren och om dagen för rösternas sammanräknande.

För kallelse till elektorsval gäller i tillämpliga delar hvad om
kallelse till kommunalstämma och allmän rådstuga stadgadt är.

Der elektorsval hållet är, skall ordföranden i kommunalstämma
eller i magistrat, som valet förrättat, åt den eller dem, som fått
elektorsbefattning sig uppdragen, såsom fullmagt meddela till rigtigheten
bestyrkt utdrag af valprotokollet.

Häremot hade reservationer anmälts:

af herrar Vahlin och Gyllensvärd;

af herr Sjöberg, som hemstält:

att Riksdagen måtte antaga följande förändrade lydelse af utskottets
förslag till mom. 6 af § 16 riksdagsordningen, att hvila till
vidare grundlagsenlig behandling:

»Vid riksdagsmannaval, som enligt 15 § mom. 1 ega rum, verkställas
så väl elektorsvalen, der medelbart valsätt användes, som
riksdagsmannavalen, der omedelbart valsätt begagnas, under senare
hälften af september månad»;

samt af herr friherre Barnekoiv.

Efter uppläsande af utskottets hemställan anförde:

Herr friherre Barnekow: Herr talman! Kammaren torde finna,
att det angående denna fråga rådt mycket olika meningar inom utskottet.
När utskottet först började behandla frågan, var utskottet
temligen enigt i, att det vore ganska önskvärd t,, att man kunde få
en allmän valdag för hela landet. Somliga utskottsmedlemmar uttalade
sig för förslaget derom, derför att agitationerna vid valet derigenom
skulle blifva mindre, andra framhöllo, att det skulle vara
till gagn och nytta, derest man kunde få denna valdag betraktad såsom
en allmän högtidsdag för hela riket.

Vidare kom utskottet ganska lätt öfverens derom, att, om det
för hela landet skulle bli en bestämd valdag, denna borde inträffa
unnder loppet af september månad. Härvid uppstod emellertid eu
svårighet att bestämma hvilken dag i september, som skulle vara
valdag, då vi nu hafva dessa tvenne olika valsätt, det medelbara och
det omedelbara. Men äfven derutinnan enade sig utskottet derom,
att för valkretsar, der valen förrättas medelbart, dagen för väljande
af elektorer dertill skulle utsättas till samma dag, under hvilken man
valde riksdagsmän i valkretsar, der omedelbara val ske.

Torsdagen den 13 Maj.

5 N:o 45.

Men det var egentligen, när vi kommo till frågan om hvilken Om bestämveekodag
skulle bestämmas för valet, som svårigheterna uppstodo. Den man(^e af
första dag, man talade om inom utskottet, var söndagen. Men ut- gir
skottets majoritet framhöll såsom skäl emot att söndagen skulle kunna riksdagsmän
antagas såsom valdag, att det påbjödes i Sveriges rikes lag, att den * Andra
sjunde dagen i veckan skulle vara hvilodag. Derför ansåg man, att Kammaren.
man icke gerna kunde i grundlagen ålägga att välja på söndagen, (Forts.)
i synnerhet på de platser, der valen kunde pågå under nästan hela
dagen. Man ansåg sig icke heller kunna i strid med lagen pålägga
de personer, som skola förrätta valen, att använda söndagen som
arbetsdag.

När således utskottets majoritet beslutat, att söndagen icke skulle
vara valdag, återstod att bestämma, hvilken dag i veckan skulle blifva
valdag. Då stötte man på ofantligt många svårigheter. För det
första anfördes såsom skäl emot de första dagarne i veckan, måndag,
tisdag, onsdag och torsdag, att under september månad det ofta påginge
höstting under dessa dagar. Vidare framhölls, att i midten
och i slutet af månaden inträffade landsting. Derför ansåg man
dessa första dagar i veckan icke vara lämpliga.

Då återstodo således de senare två dagarne i veckan, fredagen
och lördagen. Af dessa båda dagar har utskottet, såsom herrarne
finna, beslutit sig för att antaga lördagen, den sista lördagen i september
månad.

Hvad nu särskild! beträffar bestämmandet af en valdag, så anser
jag för min del, att — äfven om man har den uppfattningen, att
man ej i lagen kan införa bestämmelsen, att valen skola ske på söndag
— så är det mycket fråga, om man skall beröfva valkretsar
rättighet att välja på söndag, de valkretsar, som hittills hafva valt
på söndag. Detta kan så mycket mer sättas i fråga, som eu ledamot
af utskottet upplyste om, att i hans valkrets man valt på söndag
och gjort detta till allmän belåtenhet.

Vidare hvad lördagen beträffar, sista lördagen i september månad,
så har jag emot densamma den anmärkningen, att den inträffar så
sent på året. Om valet sker den sista lördagen i september månad
och rösterna skola sammanräknas fjorton dagar derefter, så blir det
i medio af oktober månad. Då skall man betänka, att när valen
ske för hela riket på en gång, så komma alla klagomål in på en
gång, och de blifva härigenom kanhända så fördröjda, att man icke
är färdig till Riksdagens öppnande. Det var ett af skälen, att det
vore bra sent på året att bestämma sig för den dagen.

Ett annat skäl mot bestämmandet af en lördag till valdag var
ock det, att på många ställen i landet — särskildt vet jag, att så är
förhållandet i den trakt, der jag bor — lördagen i allmänhet är eu
affälling, och det så väl för en del af landtmännen som för affärsmännen
i städerna. Att välja den dagen till gemensam valdag vore
derför icke rigtigt. Jag vet, att man i min trakt sällan utsätter ett
sammanträde på lördagen just af denna anledning.

N:o 45. 6

Torsdagen den 13 Maj.

Om bestämmande
af en
gemensam dag
för val af
riksdagsmän
i Andra
Kammaren.
(Forts.)

På grund af alla dessa skäl kan jag för min del icke i det
skick, hvari frågan nu föreligger, antaga detta förslag, utan ber, herr
talman, att få yrka afslag å betänkandet.

Häruti instämde herr Norberg.

Herr Sjöberg yttrade: Såsom af utskottets betänkande synes,

har jag reserverat mig mot det beslut, utskottet fattat rörande 16 §.
Utskottet har föreslagit, att sista lördagen i september skulle vara
gemensam valdag för hela riket. Jag deremot anser, att samtliga val
höra ske under senare hälften af september. Det står då valförrättaren
fritt att utsätta valet på hvilken dag han vill inom senare
hälften af september. Det har ju på många ställen hittills varit
vanligt att förrätta valet på söndagen. Om vi nu bestämde tiden
till senare hälften af september, stode det ju valförrättare fritt att
kunna sätta ut valet äfven på söndag, och det blefve då ingenting
bestämdt i strid mot hvad desse röstberättigade förut varit vana vid.
Jag anser derför, att det vore bäst, om kammaren ville antaga den
af mig afgifna, betänkandet vidfogade reservation.

Jag yrkar, herr talman, bifall till densamma.

Herr Zotterman: Jag har begärt ordet med anledning af det
förslag, som utskottet framstält rörande 16 § 6 mom., att sista lördagen
i september skall vara gemensam valdag. Det har redan framhållits
af den förste talaren, att lördagen i allmänhet är en affärsdag.
För min del anser jag, att, för den händelse detta moment skulle
blifva lag, derigenom för en stor mängd valmän inom städerna deltagandet
i dessa val blefve omöjliggjordt. Ty just på lördagen hafva
de i allmänhet sin bästa inkomstdag; då är hvar och eu bunden vid
sin förrättning.

Jag vill icke vara mångordig. Jag vill endast, herr talman, på
nämnda grund yrka afslag på det förslag, som här föreligger.

Herr Ljungman: Hvad nu föreliggande förslag beträffar, förhåller
det sig verkligen så, som den förste talaren sade, att alla inom
utskottet varit ense om fördelen af en gemensam valdag; men när
det gält att bestämma dagen, har det varit slut med enigheten. För
min del skulle jag helst sett, att, i enlighet med motionärens förslag,
den andra lördagen i september bestämts, såsom den mest lämpliga.
Men då det långt öfvervägande flertalet inom utskottet varit för den
sista lördagen i september och då det särskildt anförts, att denna
vore för städerna att föredraga framför den andra, har jag ej ansett
mig böra reservera mig, utan söka försvara den ståndpunkt, som
flertalet intagit. Det är ju gifvet, att det är omöjligt att bestämma
en dag, som för alla vore i allt tillfredsställande. Söndagen möter
för starkt motstånd; den är med all säkerhet icke möjlig att genomdrifva
såsom valdag här i Riksdagen. Hvad lördagen beträffar, har

7 N:o 45.

Torsdagen den 13 Maj.

man anmärkningar emot den. Förut har man föreslagit måndagen Om bestäm—
då framstäldes anmärkningar emot den. Jag är viss på, att "gemensamdag
hvilken dag man än må välja, det alltid finnes något att invända pir va[ af
deremot. Då emellertid ett förslag angående lördagen föreligger och riksdagsmän
denna dag flere gånger förut varit föreslagen till valdag, och då det * Andra
synes, som om man icke skulle hafva så starka skäl att invända mot Kammaren.
den sista lördagen i september, att man icke kunde enas om den, 1 orts''l
i fall man verkligen vill reformens genomförande, skall jag, herr talman,
hemställa om bifall till utskottets förslag derom.

Herrar Göthberg och Wallmark instämde med herr Ljungman.

Herr Andersson i Malmö: Herr talman, mine herrar! Jag har
inom utskottet röstat för bifall till den föreslagna förändringen af
sextonde paragrafen i riksdagsordningen och kommer äfven att göra
det nu i kammaren. Jag skall bedja att få framhålla nagra skäl för
denna min mening.

Det har ju under lång tid varit ett önskemål att få bestämd en
gemensam valdag för riksdagsmannavalen till Andra Kammaren öfver
hela riket. Man har till och med uttalat, att denna dag skulle blifva
en nationalhögtidsdag, om jag så får säga. Men att komma öfverens
om hvilken dag, som skulle vara dertill lämplig, har varit mycket svårt.

De flesta hafva uttryckt såsom sin mening, att det vore lämpligast
att hålla dessa val på en söndag, och det kan nog hafva skäl
för sig, emedan de flesta menniskor då hafva sin största ledighet.

Men det stöter många för hufvudet att hålla valen på en sabbatsdag,
och de skäl, som den förste talaren i detta afseende anförde, anser
jag vara ganska talande. Det skulle ju ligga en motsägelse deri, att
man i grundlagen införde en ‘bestämmelse om riksdagsmannavalens
förrättande på eu söndag, då i 7 kap. 3 § strafflagen förbjudes
allt arbete på sådana dagar.

Man har gjort den invändningen, att, i den händelse man förrättade
valet på en söckendag, detta skulle medföra en förlust för
de arbetare, som vore berättigade att och ville deltaga i valet. Detta
tal tror jag dock icke har någon betydelse, ty åtminstone i det samhälle,
jag tillhör, har jag ej hört talas om, att någon principal velat
afdraga något på aflöningen åt hans arbetare, derför att de varit
borta någon stund för deltagande i riksdagsmannaval.

Man har äfven sagt, att lördagen är den dag i veckan, då man
har mest att göra. Det är visserligen sant, att så kan vara förhållandet,
men jag tror ändock, att alla valmän med högst få undantag
nog skola kunna slita sig litsa från sitt arbete en stund för att
fullgöra denna medborgerliga pligt.

Flera invändningar hafva, såväl inom utskottet som nu i kammaren,
gjorts mot utsättande af sista lördagen i september till valdag,
men många skäl tala härför. Skulle man nemligen bestämma valen
till någon dag i början af september, vore detta olämpligt på många

N:o 45. 8

Torsdagen den 13 Maj.

Om bestäm- ställen i vårt land, der skörden då ännu ej är inbergad, utan det
Slänt,råder stor brådska för att få in densamma. Så är deremot ej förföf
val af3 bållandet i slutet af månaden, ty då är på de allra flesta ställen skörderiksdagsmän
tiden afslutad. Vidare har emot ett förslag att bestämma valen till
i Andra en lördag i början af september med rätta framstälts den invändKammartn.
njngen> att landstingssammanträdena skulle lägga hinder i vägen derför.

(Forts.) Ty de flesta landsting sammanträda ju på en måndag i början och
i medio af månaden, och om val af riksdagsman då skulle hållas
näst föregående lördag, kunde det blifva svårt för många landstingsmän
att komma till landstinget på måndagen. Nu är det visserligen
sant, att i åtskilliga orter landstingen sammanträda i slutet af månaden,
men det kunde ju der arrangeras så, att tiden för sammanträdet
flyttades tillbaka till en af de första måndagarne i september
månad.

Huru jag ser saken, tror jag ej, att den dag, som konstitutionsutskottet
föreslagit för valens hållande, eller den sista lördagen i
september, är den för ändamålet bästa, då man ej vill eller anser mig
kunna utsätta den till en söndag. För min del skall jag derför, herr
talman, yrka bifall till utskottets förslag.

Herr Petri: Jag skall bedja att få förena mig med dem, som
yrkat afslag å utskottets hemställan. Dertill föranledes jag i synnerhet
af det föreslagna innehållet i sjette momentet af sextonde paragrafen.
Det är nemligen fullkomligt visst och sant, att lördagen i
många delar af landet skulle vara den i förevarande afseende mest
olämpliga dag, man kan tänka sig, såväl för städernas som för landsbygdens
invånare. Såsoqi förut framhållits, är lördagen en allmän
affärsdag, och vi hafva icke här i landet ännu hunnit så långt, att
någon frånser de privatekonomiska * intressena för att fullgöra sin
medborgerliga pligt i detta hänseende. Det är kanske sorgligt, att
så är, men det är dock ett faktum, och det skall säkerligen dröja
ganska länge, innan det blir annorlunda.

Skulle något af de väckta förslagen böra antagas, anser jag för
min del, att det borde vara herr Bergs reservation, ty den berör
egentligen sådana förhållanden, som afses i herr Lindblads motion,
och med afseende på hvilka det kan vara nödvändigt, att några ändringar
göras.

Men då jag anser, att det icke är någon brådska å färde, utan
att saken kan komma igen, anhåller jag för närvarande om afslag å
alltsammans.

Herr Göransson: Herr talman, mine herrar! Då jag år 1884
var motionär i föreliggande fråga, torde det tillåtas mig att nu yttra
några ord.

Jag står på samma ståndpunkt nu som då; det vill säga, att
jag har den öfvertygelsen, att det skulle blifva ett mycket lifligare
deltagande i riksdagsmannavalen till Andra Kammaren, om det kunde

9 N:o 45.

Torsdagen den 13 Maj.

bestämmas en viss valdag för hela riket. Men det är samma svårigheter
nn som då. Hvar och en uttalar önskvärdheten af eu gemensam
valdag, men när det gäller att enas om någon viss dag, äro
meningarne vidt skilda. Det är också helt naturligt, att i ett så vidsträckt
land som vårt förhållandena icke kunna vara lika öfver hela
landet. Den dag, som är lämplig för en ort, är måhända olämplig
för en annan. Derför, om man skall kunna tänka på att få en gemensam
valdag, måste man gifva efter något på sina särskilda ortsintressen.

Jag föreslog vid 1884 års riksdag till valdag den första måndagen
i juli månad. Konstitutionsutskottet föreslog den andra måndagen
i juli månad. Sistnämnda förslag blef också förklaradt hvilande,
men förkastades af 1885 års Riksdag. Anledningen till afslaget
var just den, att man icke ansåg denna dag vara lämplig för
alla, och särskildt vill jag minnas, att det framhölls såsom ett skäl
emot denna dag, att man skulle beröfva en samhällsklass tillfälle att
deltaga i valet, nemligen militärerna, som då skulle vara fästade vid
sina mötesplatser och derför icke kunna infinna sig vid valet.

Jag har egentligen ingen förhoppning om, att Riksdagen nu heller
skall kunna enas om något förslag till gemensam valdag, men jag har
emellertid velat uttala min sympati för en lösning af frågan. Dock
anser jag för min del, att en måndag hade varit mera lämplig än en
lördag, icke allenast af det skäl, som redan framhållits, eller att åtskilliga
personer så väl i städerna som på landsbygden äro hindrade
af sina affärer mera på lördagen än på måndagen, utan äfven af en
annan orsak, som för mig sätter måndagen framför lördagen, synnerligen
hvad Norrland beträffar. Der är ofta under sommartiden
en del af allmogen borta från hemmet i skogarna under hela veckor,
för att icke säga flera veckor, och då skulle det ju alltid vara fördelaktigare,
om de kunde få fullgöra denna sin medborgerliga pligt
i början af en vecka, för att sedan hafva återstoden af veckan ledig
att vara borta från hemmet.

Emellertid skall det vara mig temligen likgiltigt, vare sig det
nu blir måndag eller lördag, blott man kunde enas om en gemensam
dag. Jag kan dock ej underlåta att finna, att sista lördagen i september
är en ganska sen tid, för den händelse klagomål öfver valet
skulle komma att anföras.

Det har också här framhållits, att det skulle vara ännu fördelaktigare
att bestämma valdagen till en söndag, och detta har motionären
i sin motion jemväl alternativt föreslagit. Jag kan för min
del, huru gerna jag än önskar en gemensam valdag, lika litet nu som
jag kunde det 1884, dertill förorda eu söndag. Jag tror, att det
skulle ta sig ganska besynnerligt ut, om vi skulle i vår grundlag införa
cn bestämmelse, som för eu hvar, som ville fullgöra ifrågavarande
medborgerliga skyldighet, skulle medföra det tvånget, att han måste
förrätta detta val på en söndag. Det kan finnas personer, som hafva
samvetsbetänkligheter emot att förrätta valet på en söndag. Jag anser
derför olämpligt att i grundlagen fastslå en sådan bestämmelse.

Om bestämmande
af en
gemensam dag
för val af
riksdagsmän
i Andra
Kammaren.

(Forts.)

N:o 45. 10

Torsdagen den 13 Maj.

Om bestämmande
af en
gemensam dag
för val af
riksdagsmän
i Andra
Kammaren.

(Forts.)

Ett medlingsförslag skulle jag kunna vara med om, eller att bestämma
valet till en annan dag, som icke är söndag, nemligen midsommardagen.
Detta förslag har det ock varit fråga om förut, men
det mötte samma betänkligheter, som 1884 anfördes mot förslaget
att bestämma valet till andra måndagen i juli, eller att det är eu
hel samhällsklass, som då icke skulle kunna deltaga, nemligen militärerna.

Huru jag än ser saken, kan jag icke finna någon förhoppning
om, att man skall komma till något resultat. Men jag skall i alla
fall icke för min del hafva något emot att biträda det förslag, som
nu föreligger, nemligen att sätta valen till sista lördagen i september,
om enighet derom skulle kunna uppnås. Jag yrkar derför, herr talman,
bifall till utskottets förslag.

Herr Johnsson i Bollnäs: Herr talman, mine herrar! Ingen

af de talare, som uppträdt och yrkat afslag på utskottets hemställan,
har velat förneka önskvärdheten af, att en viss dag som valdag blefve
i grundlagen bestämd. Men de hafva skilt sig åt i fråga om bestämmandet
af hvilken dag, det borde vara. Den ene vill t. ex.
hafva en måndag, den andre en annan veckodag. Den ene vill hafva
valdagen utsatt till en tidigare del af eftersommaren, den andre återigen
till en senare. Jag har ock för min del uttalat den önskan
inom utskottet, att någon tidigare dag i september än den föreslagna
måtte bestämmas, t. ex. en dag i andra veckan af september. Men
då hafva å andra sidan olägenheter deremot framhållits; särskildt
hafva representanter för städerna betonat, att det vore en tid, som
för städerna vore i hög grad olämpligt att företaga dessa val. Jag
tror derför, att, om man vill bestämma en viss dag som valdag, man
icke allt för mycket får fästa sig vid de olägenheter, som kunna
deraf uppkomma för den ena eller andra orten. Vi veta, att förhållandena
på olika orter äro mycket olika — olika i stad och på
land, olika å olika delar af landsbygden, särskildt hvad angår skördetiden
o. s. v. Derför måste man söka taga en dag, som, i allmänhet
taget, kan hafva de minsta olägenheterna. Jag tror då, att i slutet
af september skörden i hufvudsak är inbergad och att man då
ej kan med hänsyn till skördeförhållandena framhålla några afsevärda
olägenheter.

Åtskilliga talare hafva uppträdt mot förslaget, att lördagen skulle
vara valdag, och framhållit, att den dagen icke skulle vara alldeles
lämplig. Jag frågar då herrarne: är det bättre såsom det är för
närvarande? En valförrättare kan nu utan hänsyn till valmännens
önskningar utsätta godtyckligt hvilken dag han behagar, allt efter
som det passar för honom. År det sagdt, att den dag valförrättare!!
utsätter, just är den lämpliga? Jag tror det ej. År det icke då
bättre, att man har fastslagit eu valdag, så att man på förhand kan
beräkna och veta: »den dagen hålles val»?

11 N:o 45.

Torsdagen den 13 Maj.

Hvad som för öfrigt i väsentlig mån varit bestämmande för mig, Om bestämdt
jag anslutit mig till förslaget om en bestämd valdag, har varitgemensam dag
att man derigenom skulle kunna inskränka de agitationer från skilda vaj afhåll,
som alltid föregå valen. Om dessa agitationer kunna inskränkas riksdagsmän
till en kort tid, tror jag, att det uppväger mer än tillräckligt de * Andra
olägenheter, som kunna för vissa orter vara förenade med att den ammat eu.

föreslagna dagen blir fastslagen som valdag. ( or •

På dessa skäl, herr talman, och utan att jag från början stält
mig så särdeles sympatisk mot förslaget, ber jag i alla fall att få
yrka bifall till utskottets hemställan; och jag gör det så mycket mera,
som det dock här endast är fråga om att antaga förslaget såsom
hvilande. Man kan således tänka på saken och öfverväga, huruvida
de olägenheter, som kunna uppstå, om deuna dag blir valdag, äro
så betydliga, att man bör, då frågan vid ett annat tillfälle förekommer
till afgörande, förkasta förslaget. Man har ju, derigenom
att man antager förslaget såsom hvilande, icke bundit sig i detta
afseende. Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

I detta yttrande instämde herrar Liljeholm, Anderson i Hasselbol,
Ericsson i Wallsta och Olsson i Ornakärr.

Herr Styrlander: Om vi se på den valstatistik, som alldeles

nyss utdelats i kammaren, skola vi finna, att förlidet år 1896 pa
landsbygden 58 val förrättades på söndag, på lördag deremot endast
27 val. Vidare visar denna statistik, att vid 1890 års val endast 16
förrättades på söndag, vid 1893 års val 35, men nu 1896, som jag
nyss nämnde, 53. Detta bevisar, att man funnit söndagen lämpligare
och lämpligare år för år såsom valförrättningsdag. Skulle man nu
antaga utskottets förslag, så skulle man ju beröfva alla dem, som
anse det vara bra att hafva valet på en söndag, denna rättighet. Nu
säger man visserligen: det är domhafvande^ som bestämmer valdagen.

Det må vara sant, men naturligtvis tager valförrättaren dervid hänsyn
till åsigterna inom valkretsen, och man kan derför vara öfvertygad
om, att dessa val förrättats på grund af en allmän önskan,
att de skulle hållas på söndag. Då nu utskottets förslag skulle borttaga
möjligheten att hålla valen på söndag, men det af statistiken
framgår, att det tenderar derhän, att allt flere och flere önska, att
dessa val hållas på söndag, skall jag be att få yrka afslag på utskottets
hemställan.

Med herr Styrlander förenade sig herrar Hansson i Solberga,

Bromée, Eriksson i Qväcklingen, Nordin i Sättna, Thor, Olsson i
Åsak, Norman, Nordin i Hammerdal och John Olsson.

Herr A. Hedin: Jag anhåller att få tillkännagifva, att jag
är emot ett förslag, som innebär en uppenbar orättvisa, i det att
det inskränker eu nyttig, hittills icke missbrukad frihet och pa

N:o 45. 12

Torsdagen den 13 Maj.

Om bestäm- samma gång lägger ett svårt hinder i vägen för att komma framåt

gemensam dag mot ^en re^orm> som en stor del af landets valkretsar visat sig önska.

för val af

riksdagsmän Herrar Olsson i Sömäs och Wavrinsky instämde häruti.
i Andra

Kammaien. Herr Zotterman: Till det, jag yttrade förra gången, jag hade
( or .) ordet, anser jag mig nu böra framhålla för kammaren, att jag för
min del anser förslaget om val på sista lördagen i september i sig
innebära en reaktion, derför att det efter min uppfattning kommer
att alldeles utestänga från valet hvar och en inom handelscorpsen och
den som har en rörelse och är beroende af rörelsen i städerna på
lördagen, likasom ock dem från landsbygden, som behöfva resa in
till staden och sköta sina affärer. Endast under den förutsättning,
att denna valdag, då den återkommer endast hvart tredje år, kan
blifva en allmän fridag, kan denna bestämmelse i sig innebära en
frihet. I annat fall synes det mig, som om de val, hvilka komme
att förrättas på grund af ett beslut i enlighet med utskottets hemställan,
skulle komma att hållas under sådana omständigheter, att en
stor del af städernas och landsortens mindre röstberättigade blefve
uteslutna från möjligheten att deltaga i valet. Endast denna omständighet
är, synes mig, ett så kraftigt skäl till afslag, att man icke
behöfver betänka sig länge för att besluta sig för att instämma i ett
sådant yrkande.

Herr Petersson i Dänningelanda: Äfven om det vore önskvärdt
att hafva en gemensam valdag, anser jag lördagen vara den allra
minst lämpliga, emedan derigenom säkerligen en stor del af landsbygdens
befolkning skulle beröfvas friheten i sitt vanliga förvärf.
Lördagen är torgdag i alla städer och äfven i större stationssamhällen.
Då skall landsbygdens befolkning besöka dessa för att både sälja
sina varor och göra sina uppköp hos handlandena. Skulle det då
på samma gång vara riksdagsmannaval, blefve det omöjligt att få
ombestyra dessa nödvändiga affärer såsom af ålder varit brukligt.
I det fallet tror jag det är bättre att afslå utskottets hemställan
och låta valdagen bestämmas efter olika ortsförhållanden. Säkerligen
skola domarena, som ha i sin hand att bestämma saken, utsätta valdagen
till den dag, som för hvarje ort är den lämpligaste.

Herr Johnsson i Bollnäs yttrade, att man nu kunde antaga förslaget,
enär det i allt fall endast blefve förklaradt hvilande och man
i alla händelser således finge ett par års tid på sig för att tänka
på saken, och man kunde ju alltid sedan ändra förslaget. Men hvartill
tjenar det väl att antaga en lag, som man sedan tänker ändra?
Jag tycker derför, och då denna riksdag är den första i perioden,
att det icke är skäl att antaga ett så genomgripande förslag, utan
att man bör tänka på saken. Anser sedan Riksdagen, att det är
klokt att genomföra en dylik anordning, så ha vi ju två riksdagar

Torsdagen den 13 Maj.

13 N:o 45.

på oss under perioden, och man kan ju likaväl antaga ett dylikt
förslag vid den tredje riksdagen under perioden som vid den första.

Under sådana förhållanden och då jag, såsom jag först nämnde,
anser lördagen vara den allra minst lämpliga dagen att bestämma till
valdag, får jag yrka afslag å utskottets förslag och bifall till herr
Sjöbergs reservation.

Häruti instämde herrar Petersson i Boestad, Jönsson i Mårarp,
Sjöberg och Andersson i Löfhult.

Herr Ljungman: Gent emot hvad herr Zotterman anfört skall
jag blott be att få nämna, att följden af att lördagen utsattes till
valdag, naturligtvis skulle blifva den, att hvart tredje år, då val
skulle ega rum, torgdagarne under sista veckan i september komme
att hållas på fredagen i stället för å lördagen. Hvilken valdag,
man än valde, blefve naturligtvis resultatet, att arbetare och dylika
blefve hindrade att verkställa sina arbeten den stund, de aflemnade
sina röstsedlar. Detta är ju något, som icke står att hjelpa, så framt
valet skall ega rum en söckendag. Men jag kan icke finna något
hinder för att vissa sådana göromål, som eljest ega rum en lördag,
i ett dylikt fall förrättas en annan dag.

Jag anser på grund häraf den gjorda anmärkningen icke innebära
tillräckligt skäl att förkasta utskottets förslag.

Härmed var öfverläggningen slutad. Enligt de gjorda yrkandena
gaf herr talmannen propositioner: l:o på bifall till utskottets hem ställan

; 2:o på bifall till det af herr Sjöberg i hans reservation framstälda
förslag; och 3:o på afslag å såväl utskottets hemställan som den
i ämnet väckta motionen; och fann herr talmannen den sistnämnda
propositionen vara med öfvervägande ja besvarad. Votering blef likväl
begärd och företogs, sedan till kontraproposition antagits yrkandet
om bifall till utskottets hemställan, enligt följande nu uppsatta och
af kammaren godkända voteringsproposition.

Den, som beträffande l:a punkten i konstitutionsutskottets förevarande
utlåtande n:o 10, vill, att kammaren skall afslå såväl utskottets
hemställan som den i ämnet väckta motionen, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit hvad utskottet i nämnda punkt
hemstält.

Om bestämmande
af en
gemensam dag
för val af
riksdagsmän
i Andra
Kammaren.
(Forts.)

N:o 45. 14

Torsdagen den 13 Maj.

Omröstningen utföll med 1B7 ja mot 62 nej; och hade alltså kammaren
afslagit såväl utskottets hemställan som den i ämnet väckta
motionen.

Om vissa än- Punkten 2.
dringar i gällande
bestäm- Vidare hade Andra Kammaren till konstitutionsutskottet hänvisat
melser i fråga q q af herr E. A. Lindblad väckt motion, n:o 22, om skrifvelse till
Andra11 Kam Kong! VIaj:t med begäran om utarbetande och framläggande af förslag
maren. till sådana ändringar i riksdagsordningens bestämmelser i fråga om
val af riksdagsmän i Andra Kammaren, hvarigenom vissa i motionen
antydda brister beträffande stadgandena om valprotokollens formulering
och insändande samt förfarandet med valsedlarne måtte kunna
undanrödjas eller väsentligen minskas.

Under förevarande punkt hemstälde nu utskottet:

att Riksdagen måtte i anledning af herr Lindblads motion antaga
följande förslag till ändrad lydelse af §§ 16 och 18 riksdagsordningen,
att hvila till vidare grundlagsenlig behandling.

§ 16-o

1. A landet väljes--—---— största folkmängden eger.

2. I de valkretsar-------största folkmängden eger.

3. Kommuner, som hafva att gemensamt välja riksdagsman,
ega dock begagna det omedelbara valsättet, derest flertalet af de röstberättigade
så beslutar. Då förslag härom af de röstberättigade i en
kommun väckes medelst beslut, fattadt inför kommunalstämmas ordförande
eller magistrat, varder sådant meddeladt Konungens befallningshafvande,
som från öfriga till valkretsen hörande kommuner infordrar
de röstberättigades röster och utfärdar kungörelse om utgången,
efter thy som de flesta afgifna rösterna varit för bifall eller afslag.
I sistnämnda fall kan frågan icke förr, än en tid af fem år derefter
förflutit, å nyo upptagas. Beslutas åter förändringen, träder den i
kraft vid det val, som näst efter en månad från kungörelsens utfärdande
inträffar, och gäller för en tid af minst fem år, hvarefter
beslut om dess upphörande kan på lika sätt som om dess införande
fattas.

Vid de omedelbara valen afgifvas rösterna, särskildt för hvarje
kommun, inför kommunalstämmas ordförande eller magistrat; och
skola för rösternas sammanräknande och fullmagts utfärdande åt den,
som de flesta rösterna erhållit, valprotokollen insändas, för kommunerna
å landet till domhafvanden och för städerna till magistraten i
den stad, som största folkmängden eger. Dessa protokoll böra affatt
as i enlighet med formulär, som af Konungen fastställas.

4. I stad, der magistrat ej finnes, skall den för sådan stad särskildt
tillsatta styrelse eller dess ordförande taga den befattning med
riksdagsmannaval, som enligt denna § samt §§ 18, 20 och 22 tillhör
magistrat eller dess ordförande.

Torsdagen den 13 Maj.

15 N:o 45.

5. I stad, som har att ensam sända en eller flere riksdagsmän, Om vissa änförrättas
valen omedelbart inför magistraten; och må, der flere riks- fand^bJitärn
dagsmän skola utses, staden, på sätt om val till stadsfullmägtige är meiser fråga
stadgadt, kunna indelas i valkretsar. om val till

Andra Kammaren.

§ 18. (Forts.)

Konungens befallningshafvande åligger att, när val till riksdagsman
i Andra Kammaren erfordras, derom underrätta vederbörande
valförrättare, som låter tid och ort för valet i kyrkorna kungöra, med
särskild föreskrift att elektorsval, der det eger rum, skall hållas minst
åtta dagar före riksdagsmannavalet. Skulle i någon församling offentlig
gudstjenst ej förrättas å söndag, då kungörelsen bör uppläsas, skall,
på presterskapets anmodan, vederbörande kronobetjent kungörelsen
skyndsamt kringsända.

För kallelse till elektorsval gäller i tillämpliga delar hvad om
kallelse till kommunalstämma och allmän rådstuga stadgadt är.

Anm. I händelse såväl detta förslag som ock hvad utskottet under punkterna
l:o och 3:o i sin hemställan föreslagit skulle vinna Riksdagens bifall, hopförasde
godkända förslagen vid paragrafernas slutliga affattning.

Vid utlåtandet fans beträffande denna hemställan fogad reservation
af herr Johnsson i Bollnäs, som ansett, att det föreslagna
tillägget till § 16 mom. 3 bort lyda: Formulär till ledning vid

dessa protokolls affattande utfärdas af Konungen, samt att tillägget
till § 18 bort lyda: Formulär till ledning vid detta protokolls af fattande

utfärdas af Konungen.»

I fråga härom anförde:

Herr Johnsson i Bollnäs: Jag har icke kunnat dela utskottets

uppfattning beträffande de föreslagna tilläggen till 3 mom. af 16 §
och till sista stycket af 18 §. Det förra lyder: »Dessa protokoll

böra af fattas i enlighet med formulär, som af Konungen fastställas»,
det senare lyder: »hvilket af fattas i enlighet med formulär, som af
Konungen fastställes.»

Jag har trott, att en bestämmelse, sådan som den af utskottet
föreslagna, skulle leda till ganska stora svårigheter. Jag hemställer
till hvar och en, som tagit någon del af de protokoll, som måste
upprättas vid ett riksdagsmannaval, huruvida det är möjligt att på förhand
fastställa ett formulär, som i alla delar kan följas, så exakt, att
man icke kan göra den anmärkningen, att det icke är en afvikelse

N:o 45. 16

Torsdagen den 13 Maj.

Om vissa än- från formuläret. Jag vill endast erinra om, att den bestämmelse, som
laiide^bestäni- Svarande är intagen i riksdagsordningen, att valförrättaren skall
ruelser i fråga utfärda fullmagt för den valde, ofta visat, att detta icke egt ruin
om val till i öfverensstämmelse med det formulär, som är intaget i riksdagsAndra
Kam- ordningen, utan afsevärda afvikelser förekommit. Huru ofta förekommer
det icke anmärkningar mot, att detta formulär icke har i alla
'' 0 s'' delar blifvit följdt? Och detta formulär skall dock endast upptaga
det positiva resultat, som framgått ur valet, d. v. s. angifva, hvilken
som blifvit vald. Man har icke att angifva vare sig huru många
röster den valde och hans motkandidater erhållit, eller hvilka anmärkningar,
som till äfventvrs under omröstningen blifvit afgifna i
afseende på personer, som uppträdt och velat rösta, men blifvit vägrade,
o. s. v. Allt detta skall emellertid upptagas i valprotokollet, för så
vidt det skall kunna läggas till grund vid pröfning af valförrättningens
giltighet. Men huru skall det vara möjligt att uppställa ett
sådant formulär, som passar in på alla de olika förhållanden, som
kunna förekomma vid ett val? Jag tror icke, att det är välbetänkt
att i grundlagen fastslå, att protokollet skall affattas »i enlighet med»
detta formulär. Deremot har jag trott, att det skulle vara till nytta,
om formulär utfärdades, som skulle vara »till ledning» Hd dessa
protokolls affattande. Man vore då icke bunden utaf den ordalydelse,
som kan vara fastslagen i formuläret, utan det vore, som sagdt, endast
en ledning. Jag har derför uti min reservation föreslagit, att detta
tillägg till tredje punkten utaf 16 § skulle lyda: »Formulär till led ning

vid dessa protokolls affattande utfärdas af Konungen», och att
tillägget till sista stycket uti 18 § skulle lyda: »Formulär till led ning

vid detta protokolls affattande utfärdas af Konungen».

Efter denna ändring skulle man åtminstone icke med fog kunna
påstå, att val skulle kunna ogillas, derför att protokollen icke voro
affattade i noggrann öfverensstämmelse med formulären, ty formulären
skulle ju för valförrättaren endast blifva en ledning.

Jag skall derför, herr talman, be att få yrka den ändring i förslaget,
att bestämmelserna uti § 16 mom 3 och i § 18 ändras i
öfverensstämmelse med den utaf mig vid utskottets betänkande fogade
reservation, och att alltså det föreslagna tillägget komme att lyda
på förra stället: »Formulär till ledning vid dessa protokolls affattande

utfärdas af Konungen» och i den senare paragrafen: Formulär till

ledning vid detta protokolls affattande utfärdas af Konungen».

Häruti instämde herr Larsson i Fole.

Herr Ljungman: Jag hyser, i motsats till den föregående talaren,
den uppfattningen, att en sådan tolkning af utskottets förslag,
som han gjorde, icke gerna bör kunna komma i fråga, och detta af den
anledningen, att utskottets förslag icke fått sådan lydelse, eller är
skrifvet på ett så befallande sätt, att det skulle tvinga till slafvisk
efterföljelse. Hade emellertid herr Johnsson framstält ett bestämdt

Torsdagen den 13 Maj.

17 N:o 45.

formuleradt yrkande i utskottet, så är det temligen säkert, att det Om vissa äraskulle
hafva vunnit utskottets bifall, och jag skall för min del icke dringar i gälmotsätta
mig att reservationen bifalles, i händelse kammaren anser mc[ser fr$ga
det förmånligare, att lagbudet affattas mindre positivt. I sjelfva om val till
verket åsyftar ju både reservanten och utskottet med sina förslag Andra Kamdetsamma.
maren.

(Forts.)

Herr Lindblad yttrade: Ilerr talman, mine herrar! Jag

undrar, om den invändning, den ärade reservanten gjort, har den stora
betydelse^ han tillagt densamma. Första frågan blir, om det icke är
en oegentlighet, att, då riksdagsordningen föreskrifver, att för de valda
riksdagsmännen fullmagt skall utfärdas enligt i riksdagsordningen bestämd
ordalydelse, fastän dessa fullmagter ju utskrifvas af valförrättare,
som äro juridiskt bildade, om det då icke, säger jag, är en oegentlighet,
att kommunalordförandena, som icke äro juridiskt bildade, men
som hafva åt sig uppdraget att vara ledare af valen i orterna och
sålunda handhafva de egentligen grundläggande valen, skola få affatta
sina protokoll, huru de behaga. Om nu, såsom utskottet föreslår,

Konungen på ett eller annat sätt stadfäste ett formulär, så tror jag,
att detta kommer att afhjelpa ett länge kändt behof, och det är min
personliga öfvertygelse, att kommunalordförandena ingalunda skola
tilltro sig att göra ens så stora afvikelser från det faststälda formuläret,
som herrar jurister tillåta sig, enligt hvad vi år efter år se.

Jag är dessutom öfvertygad, att kommunalordförandena ha vid sin
sida personer, nemligen valmännen, som, blott de få klart för sig,
att det finnes ett formulär till valprotokoll, nog skola se upp med
att ordföranden följer detta formulär så långt som möjligt är, och
tvärt emot den förste talaren tror jag, att man kan få formulären så
affattade att de kunna följas. Af denna anledning och då konstitutionsutskottet
nu kommit med ett positivt förslag, ber jag att i alla
delar få instämma i detta och yrkar således bifall till detsamma.

Sedan öfverläggningen härmed förklarats afslutad, samt herr talmannen
till proposition upptagit de olika yrkandena, biföll kammaren
utskottets hemställan med den af herr Johnsson i hans reservation
föreslagna ändring.

I punkten 3 liemstälde utskottet vidare:

att Riksdagen måtte i anledning af herr Lindblads motion antaga
följande förslag till ändrad lydelse af § 18 riksdsgsordningen att hvila
till vidare grundlagsenlig behandling.

§ 18.

Andra Kammarens Prat. 1897. N:o 45. 2

N:o 45. 18

Torsdagen den 13 Maj.

Om visso, än- med särskild föreskrift att elektorsval, der det eger rum, skall hållas
dringar i gäl- minst åtta dag ar före riksdagsmannavalet. Skulle i någon församling
melser T fråga offentlig gudstjenst ej förrättas å söndag, då kungörelsen bör uppom
val till läsas, skall, på pre ster skåpets anmodan, vederbörande kronobetjent
Andra Kam- kungörelsen skyndsamt kringsända. I kungörelse om omedelbart val
* valkrets, som utgöres af två eller flera kommuner, erinras om valt
0 •'' protokollens ofördröjliga insändande till valförrättaren och om dagen
för rösternas sammanräknande.

För kallelse till elektorsval gäller i tillämpliga delar hvad om
kallelse till kommunalstämma och allmän rådstuga stadgadt är.

Der elektorsval hållet är, skall ordföranden i kommunalstämma
eller i magistrat, som valet förrättat, åt den eller dem, som fått elektorsbefattning
sig uppdragen, såsom fullmagt meddela till rigtigheten
bestyrkt utdrag af valprotokollet.

Anm. I händelse hvad utskottet'' under punkten 2:o i sin hemställan föreslagit
skulle vinna Riksdagens bifall, införes härefter vid styckets slutliga affattning
följande tillägg: hvilket affattas i enlighet med formulär, som af Konungen fastställes.

Efter föredragning af punkten anförde:

Herr Ljungman: Med anledning af det beslut, som kammaren

nyss fattat beträffande punkten 2, skall jag be att få lemna den upplysningen,
att naturligtvis tillägget i anmärkningen till sista stycket
under 18 §, som i utskottets förslag lyder: »hvilket affattas i enlighet
med formulär, som af Konungen fastställes», i stället skall lyda:
»Formulär till ledning vid detta protokolls affattande utfärdas af
Konungen.»

Herr Waldenström: Jag vill ej göra något yrkande, men jag
tillåter mig att påpeka det oegentliga deri, att en enskild person, nemligen
kommunalstämmans ordförande, skall genom offentlig kungörelse
i kyrkan underrättas om sina skyldigheter. Den offentliga kungörelsen
bör väl icke innehålla annat än sådant, som angår allmänheten.

Herr Ljungman: Med anledning af den utaf herr Waldenström
framstälda anmärkningen skall jag be att få påpeka, att det icke
finnes något annat sätt i grundlagen föreskrifvet att delgifva bestämmelser
om riksdagsmannaval än genom kungörelser. Att det skulle
utfärdas en särskild skrifvelse till valförrättaren, har icke förut varit
stadgadt, och jag tror icke, att det är skäl att genom ett nytt stadgande
derom ytterligare tillkrångla ifrågavarande lagbud. Det skadar
ju icke, att äfven andra än valförrättaren få reda på saken, ty det
medför den fördelen, att de, som äro intresserade af valförrättningens
rätta förlopp, kunna öfvervaka, att bestämmelserna blifva uppfylda.

19 N:o 45.

Torsdagen den 13 Maj.

Herr Waldenström: Efter den siste talarens anförande skall Om visso, änjag
anhålla att på de af mig framstälda grunder få yrka afslag å
denna punkt. melser i fråga

Herr Lindblad: Jag vill betona, hvad som står i utskottets Andra Kambetänkande,
nemligen att Andra Kammaren redan två gånger förut —

1889 och 1892 — biträdt det förslag, som jag nu afgifvit, eller att (torts.)
man skulle ålägga valförrättare att infordra felande valprotokoll.

Då nu emellertid ett afslagsyrkande på förevarande punkt af utskottets
betänkande blifvit framstäldt, så skulle, om detsamma vunne kammarens
bifall, det betyda, att kammaren ändrat sin gamla uppfattning.

Hittills har endast Första Kammaren motsatt sig den grundtanke,
som ligger i mitt förslag.

Jag kan gå med på utskottets motivering för den inskränkning,
som utskottet gjort, då det endast föreslagit, att i kungörelsen skulle
erinras om valprotokollens ofördröjliga insändande till valförrättaren,
enär utskottet förmenar, att åtskilliga olägenheter skulle uppstå, om
man införde ett obligatoriskt stadgande, att valförrättaren skulle infordra
felande protokoll. Jag kan gå med på detta, derför att jag
är öfvertygad om att, i fall kammaren godkänner, hvad utskottet i
nästa punkt föreslagit, nemligen att sedlarne skola förvaras, deri torde
ligga ett fullt tillräckligt korrektiv mot de felaktigheter, som vid
valen hittills egt rum, derigenom att ett eller annat valprotokoll uteblifvit.
Jag anser nemligen att, om ett val blir öfverklagadt, så
komma i de flesta fall de då bevarade valsedlarna att infordras och
underkastas granskning, samt ny sammanräkning att förrättas. Således
vill jag för min del fullkomligt förena mig i hvad utskottet här
föreslagit, men, såsom jag förut sagt, tror jag, att ett bifall till det
af herr Waldenström framstälda yrkandet skulle betyda, att Andra
Kammaren ändrat sin hittills intagna ståndpunkt.

Det är af denna anledning, som jag, herr talman, anhåller att
få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr vice talmannen Daniel son: Jag kan icke inse annat, än
att herr Waldenströms yrkande är ganska olämpligt, ty för landsbygden
är det väl behöfligt, att man får reda på, hvilken dag protokollen
skola vara aflemnade till domhafvandena och rösterna sammanräknade.
Det är således en offentlig kontroll, som jag icke anser
vara öfverflödig. Det skulle derför förundra mig, om kammaren skulle
vilja biträda den mening, som herr Waldenström uttalat, ty då skulle
allmänheten icke hinna att följa med valen, och den, som ville taga
del i en valförrättning eller anföra besvär öfver den, skulle icke få
reda på vare sig det ena eller det andra.

Jag yrkar derför bifall till utskottets förslag.

Häruti instämde herr A. Hedin.

N:o 45. 20

Torsdagen den 13 Maj.

Öfverläggningen förklarades härmed slutad. Kammaren biföll
utskottets hemställan med den af herr Ljungman under öfverläggningen
föreslagna ändring.

Punkterna 4—6.

Hvad utskottet hemstält bifölls.

§ 5.

Efter, föredragning vidare af bevillningsutskottets betänkande,
n:o 22, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar
i gällande förordning angående stämpelafgiften, biföll kammaren,
hvad utskottet i nämnda utlåtande hemstält.

§ 6.

°medtranled- „ Slutligen föredrogs Andra Kammarens första tillfälliga utskotts
ning af brist utlutande, n:o 22, i anledning af väckt motion om utredning med
på sökande till anledning af brist på sökande till folkskolelärareplatser.
lilrnrttusrr . Utskottet hade den 6 sistlidne april fått till sig hänvisad en
1 '' inom Andra Kammaren af herr P. O. Lundell väckt motion (n:o 176),

i hvilken hemstälts:

»att Riksdagen måtte ingå till Kongl. Maj:t med en anhållan,
att Kongl. Maj:t ville lata fortast möjligt utreda i hvad mån ökade
tillfällen till undervisnings erhållande vid rikets manliga och qvinliga
folkskolelärareseminarier erfordras för beredande af tillgång på tillräckligt
antal sökande till lediga lärareplatser, samt att Kongl. Maj:t
ville till nästa Riksdag inkomma med sadant förslag till seminariernas
utvidgning, hvartill den föranstaltade utredningen kan föranleda».

Utskottet hemstälde emellertid, att motionen ej måtte föranleda
till någon kammarens åtgärd.

Ordet begärdes af

Herr Grundell, som yttrade: Jag har begärt ordet för att
uttala mitt instämmande i motionens syfte.

Hvad motionären framhållit, nemligen att det för närvarande
rader brist pa kompetenta sökande till folkskoleläraresysslor, har utskottet
icke förnekat, men beträffande orsaken till denna brist och
medlen för densammas afhjelpande rader en betydlig meningsskiljaktighet
mellan utskottet och motionären.

Motionären menar, att den egentliga orsaken till denna brist
ligger deri, att det saknas utrymme i seminarierna, under det att
utskottet menar, att bristen beror hufvudsakligast dels derpå, att underhaltiga
kunskaper finnas hos en stor del inträdessökande, dels ock
på den utsträckning, hvari ordinarie lärare begagnat sig af rättigheten

21 N:o 45.

Torsdagen den 13 Maj.

att söka tjenstledighet, sedan de genom kougl. kungörelsen den 1 Om utredning
juni 1894 erhållit förmånen att vid sjukdomsfall åtnjuta statsbidrag^® rf brist
till vikariens aflönande. Medan motionären håller före, att den psökande till
pekade svårigheten är af så betänklig art, att kraftiga åtgärder för folkskoledess
undanrödjande ofördröjligen böra vidtagas, anser utskottet, att lärareplatser.
den antydda bristen är tillfällig och på väg att upphöra. (Forts.)

En omständighet, som medverkat till den nuvarande knappa tillgången
på lärare, antyder utskottet på sid. 16 med de orden, att
staten har en viss skyldighet att ej locka flera in på denna bana, än
som kunna få sin utkomst af densamma. Väl kan det icke bestridas,
att här uttalas en sanning, som är värd att tagas i betänkande, men
å andra sidan torde det icke saknas grund för det antagandet, att
seminarieelevernas antal i icke ringa mån skulle kunna ökas, utan
att derigenom i nämnvärd grad för dem skulle minskas utsigterna
till befordran. Huru emellertid det af motionären åsyftade målet
må kunna vinnas, derom vill jag icke uttala någon mening, så
mycket mindre som jag är öfvertygad, att chefen för ecklesiastikdepartementet
säkerligen skall taga i ompröfning, hvad som från
regeringens sida i förevarande fråga kan och bör göras. Att motionären
icke saknat fog för sin framställning, det tror jag mig
kunna finna äfven deraf, att i min hemtrakt svårigheter liknande dem,
han påpekat, ofta förekommit.

Till belysning häraf skall jag tillåta mig anföra några rader ur
ett bref, som kommit mig tillhanda från en skolrådsordförande. Han
säger: »Jag, som har flera folkskolor, har haft stora och svåra bekymmer
för attj upprätthålla undervisningen. Annonserande har ej
hjelpt, ehuru omkring 40 kronor om året utgifvits derför. För närvarande
hvilar en folkskola till början af juni, då jag från Kalmar
seminarium hoppas få en vikarie. Folkskolan vid kyrkan i Tegneby
skötes af småskolelärarinna. Huru är då förhållandet vid flyttande
folkskolor, då ej lärare erhållas vid de fasta? Till en tjenst i Walla
fingo vi nyligen blott cn svag sökande, ändock der är fortsättningsskola
och klockaretjenst m. ni., så att lönen uppgår minst till
1,200 kronor och 1,300 kronor efter fem år».

Jag har, hr talman, icke något yrkande att framställa.

Vidare anförde:

Herr Lun de 11: Man bör naturligtvis vara utskottet tacksam

för den mycket omfattande utredning, som det gjort i denna fråga.

Men det är ändå klart, att det kan finnas åtskilliga bristfälligheter
och att Kong! Maj:t möjligen kundo gjort utredningen litet fullständigare,
än den korta tiden medgifvit utskottet att göra. Nu får utskottet
bära det moraliska ansvaret för hvad följden blir, om ingenting
åtgöres i saken. Jag skall bo att få anföra några uppgifter, som
jag fått, om huru stora svårigheter förefinnas i detta hänseende på

JK:o 45. 22

Torsdagen den 13 Maj.

Om utredning olika orter. Jag skall citera några mig meddelade upplysningar i bref
med ättled- ;em(-e nåpra tidningsnotiser.

på sökande till 1 en. tidning laste jag följande notis:

folkskola- »Brist på folkskolelärare råder både i städer och på landsbygden.

lärareplatser. Då på nästan alla lefnadsbanor framtidsutsigterna äro större, är
(Forts) en dylik brist föga anmärkningsvärd. Den bör emellertid för statsmagterna
utgöra en ytterligare maning, att med det allra snaraste
genomföra den ifrågasatta löneförbättringen, skrifver Sv. L. T.»

En annan tidningsnotis lyder så:

t>Ondt om skollärare synes det vara, då till vikarier behöfver
antagas pensionerade skollärare, ja till och med oexaminerade. I Hålanda
församling, Elfsborgs län, har man oaktadt allt annonserande icke
lyckats erhålla någon vikarie till de förenade tjensterna, utan skötes
skollärarplatsen tills vidare af pensionerade läraren Jöns Mauritson
derstädes och organistbefattningen upprätthålles af en hemmansegareson
från Tunge, skrifves till Göteborgs Aftonblad.»

I Svensk läraretidning, n:o 13 detta år, anföres:

»I brist på folkskolelärare måste i Nora socken, Vestmanland,
ordinarie småskolelärarinnorna sköta folkskolorna i Tarnsjö och Ingbo,
under det deras egna platser uppehållas af vikarier.»

Från en folkskoleinspektör, som tillika är seminarierektor, har
jag fått följande meddelande:

»Endast inom mitt lilla inspektionsområde (34 skoldistrikt) uppehälles
en tjenst, i Köping, af en pensionerad gammal lärare, i Algutsrum
af en stud. privatlärare, i Hulterstad af en f. d. småskolelärarinna.
Inga sökande — kompetenta — ha trots upprepad annonsering i
båda skoltidningarna och i landsortstidningar anmält sig. I Algutsrum
kommo, då annonsen sade: i nödfall kunna äfven icke examinerade
anmäla sig —- fem, bland dem en fil. kand. och en, som aflagt
juridisk examen — så har det blifvit mig meddeladt af kyrkoherden;
jag har ej sjelf sett papperen.

I Repplinge har man ett helt år förgäfves annonserat ledig en
folkskoleläraretjenst förenad med klockare och organist^enst. ..Fullständiga
förslag ha icke kunnat erhållas till någon tjenst på Öland
under de sista åren, utan församlingarna nödgas taga den ende som
söker. Så har det varit i Södra Myckleby och nu senast i Persnäs.
I Högby kommo två sökande.»

En skolrådsordförande från Skåne har skrifvit till en seminarielärare
följande meddelande:

»Vi hafva annonserat efter vikarie, skrifvit till flera seminarier,
men förgäfves.»

En annan skolrådsordförande från Bohuslän skrifver:

»Här omkring råder ett allmänt missnöje bland skolrådsordförandena
öfver vederbörandes åtgärder att inskränka elevantalet vid
seminarierna, och jag antager, att det ej dröjer länge, förrän detta
missnöje gifver sig till känna vid Riksdagen — ty blott häromkring
finnas flera skolor, som måste uppehållas af oexaminerade lärarinnor,

Torsdagen den 13 Maj.

23 N:o 45.

och det är förgäfves att offra pengar på annonser. — — — •— Om utredning

Antingen måste nya seminarier inrättas eller flera elever vid de ^brist
nuvarande intagas; ty församlingarna hafva rätt att fordra åtgärders^påsökandetill
vidtagande, då ett missförhållande fortfar år efter år och rent af folkskoleodugliga
lärare strax antagas till ordinarie!'' (ty sådana finnas verk- lärareplatser.
ligen).» (Forts.)

En folkskoleinspektör från södra Kalmar län skrifver:

»Under de år, jag varit folkskoleinspektör i Kalmar stift har
jag gjort den erfarenheten, att brist på lärarekrafter för folkskolan
förefinnes likasom ock hvilket menligt inflytande detta haft på de
folkskolor, som råkat ut för verkningarne. Under min i går af slutade
inspektionsresa sammanträffade jag med 3 lärare, som i år ämna
afgå med pension och derefter taga vikariat på grund af rådande
lärarebrist för att sålunda uppbära både pension och lön. Inom
Norra och Södra Möre äro denna dag 3 pensionerade lärare tjenstgörande
i folkskolor och 1 småskolelärarinna. Skolråden ha gjort
allt, hvad man rimligtvis kan fordra, men tvingats att antaga hvad
som erbjudit sig för att skolorna ej skulle komma att stå overksamma.
Och det är ingalunda svåra skolor, utan äfven gynsamt anordnade,
som råka ut för sådana olägenheter. Under förra året
måste jag vid inspektioner tillråda pensionsberättigade lärare, som
önskade afgå vid årets slut, att tjenstgöra äfven kommande vårtermin,
enär ingen säkerhet fans för att erhålla vikarier vid nyåret. Seminarierektorerna
kunna förtälja åtskilligt om de erbjudanden af platser,
som årligen ingå till dem från skolråden, innan ännu 4:de klassens
elever äro utexaminerade.

Det är enligt mitt förmenande en lifsfråga för vår folkskola, att
hon genom statens försorg erhåller tillräcklig lärarekraft. Och de
många inträdessökande, som endast af bristande utrymme måste afvisas,
visa, att syftet i eder motion är den rakaste och verksammaste
utvägen att skaffa hjelp i nöden.

Mottag derför, herr riksdagsman, mitt varma tack för edert
sträfvande och måtte detsamma få god framgång.»

År det nu så, som utskottet säger, att allting i detta fall afhjelpes
och blir bra utan att något beliöfver göras, så är detta naturligtvis
det allra bästa. Men utskottets statistik kan nog, som jag
anförde, hafva åtskilliga brister. En sådan är, att icke folkskoleinspektörerna
i orterna blifvit hörda. De hade nog kunnat anföra
åtskilligt. Vidare vill jag framhålla, att i utskottets utlåtande såsom
det behöfliga antalet folkskolelärare angifves.antalet af dem, som afgå
med döden eller blifva pensionerade. Det är medeltalssiffror för en
förfluten tid, som angifvas; men det är klart, att dessa icke gälla
nutiden eller framtiden, derför att de, som afgå nu eller pensioneras,
förskrifva sig från den tid, då de tillsattes, d. v. s. en 25 år tillbaka
ungefär. Men vid den tiden var skolornas antal mycket mindre än
nu. År 1870 var det 4,000, nu är det 0,080 ungefär., Deraf är

N:o 45. 24

Torsdagen den 13 Maj.

Om utredning fet klart, att antalet afgångne lärare också stigit ock alltjemt fortmed
mled- far a^ stjga ock att behofvet af lärare kommer att ökas.
piTsökandetill Om nu olägenheterna äro så stora, som det från många håll

folkskola- framhålles, jag har naturligtvis fått kännedom om endast ett ringa
lärareplatser, antal fall af dem, som förefinnes, så är det tydligt, att saken blir
(Forts.) mycket svårare, om icke någon åtgärd vidtages, som ganska snart
afhjelper dessa missförhållanden. Det kan naturligtvis icke vara
lämpligt, att de ordinarie folkskolelärarne efter sin afgång få sjelfva
vikariera och uppbära både lön och pension. Ändamålet — nemligen
att församlingarna skulle få goda och friska lärarekrafter till ersättning
för de uppoffringar, som både de och staten göra för att pensionera
lärarne — vinnes alldeles icke under dessa omständigheter.

Utskottet har beräknat, att om det utexamineras från seminarierna
300 elever om året, skulle bristen fyllas. Nu har emellertid de utexaminerades1
antal icke varit 300; och det är alls icke sannolikt,
att antalet af dem, som komma till användning, kan gå upp till
300. Ty man får ju tänka, att det icke är alla af de utexaminerade,
som kunna komma till användning. Åtskilliga, i synnerhet lärarinnor,
komma ju aldrig att tjenstgöra i skolan, och man får icke heller
beräkna, att hvarje lärare skall göra det. Det är derför naturligt,
att man måste intaga ett större antal lärareelever än antalet af de
lärare, som man behöfver, om man vill, att detta behof skall blifva
fyldt. Nu har af utskottet angifvits, att brist vore rådande sedan
1891; men ingenting har, såvidt jag vet, gjorts för att öka antalet
platser vid seminarierna. Tvärtom har man inskränkt dem det
sista året, så att år 1896 visar långt mindre antal intagna, än aret
förut visat.

Utan att några nya seminarier behöfva inrättas, finnas dock åtskilliga
andra utvägar för att snabbt nog kunna få bristen afhjelpt,
t. ex. genom inrättande af parallelklasser vid de nuvarande seminarierna.
Åtminstone i Kalmar kunde detta lätt låta sig göra, hvarigenom
man i första klassen kunde intaga ett dubbelt antal elever.
Men, som sagdt, riksdagstiden är nu så långt framskriden, att en
skrifvelse i ämnet svårligen lärer kunna komma till stånd, hvadan
man får inskränka sig till att hoppas, att förhållandena genom motionen
och utskottets utredning blifvit så påpekade, att vederbörande
i alla händelser vidtaga några åtgärder för att afhjelpa de nu rådande
olägenheterna.

Det är nog troligt, att tidningspressen och den pedagogiska icke
minst genom en hel del kanske något öfverdrifna artiklar om öfverflödet
på lärare för några år sedan bidragit till att framkalla den
nu rådande bristen. Jag hoppas, att denna rätt inflytelserika press
nu också vill bidraga till att afhjelpa bristen.

Jag vill slutligen ännu eu gång framhålla, att utskottet och dess
ordförande få påtaga sig det moraliska ansvaret, om, till följd af
utskottets åtgörande i frågan, de så bittert öfverklagade olägenheterna

Torsdagen den 13 Maj.

25 N:o 45.

till men för folkundervisningen få fortfara utan att något åtgöres i Om utredning
saken. ™cd anled:

Något vidare yrkande kan jag icke nu framställa, då det är så sökande till
nära inpå riksdagens afslutande. folkskole lärareplatser.

Herr Hammarlund: Då den föregående talaren icke gjort (Forts,

något yrkande, kunde det kanske vara öfverflödigt att här försvara
utskottets betänkande. Hvad som här anförts, har egentligen endast
varit egnadt att ytterligare bestyrka, hvad som i utskottets betänkande
blifvit yttradt. Båda de föregående talarne hafva särskildt
lemnat åtskilliga exempel på, att det för närvarande råder brist på folkskolelärare.
Ja, detta har utskottet också med ganska stor styrka
och med anförande af statistiska siffror påpekat.

För afhjelpande af lärarebristen tjenar det emellertid ej till något
att utvidga de manliga seminarierna, då redan nu vid dem finnas
platser för så många elever, som pläga godkännas i inträdesexamen.

Att till de manliga seminarierna ej flera med begåfning och håg för
lärarekallet utrustade personer söka inträde, beror nog — såsom en
af seminarierektorerna framhållit — derpå, att »utsigterna på andra
banor än folkskolelärarebanan äro mera lockande.» Genom att utvidga
de qvinliga seminarierna eller inrätta ytterligare ett dylikt seminarium
skulle visserligen flera lärarinnor kunna erhållas, men ett sådant
steg borde efter mitt förmenande ej tagas, förrän verklig visshet
vunnits derom, att man för framtiden kan bereda plats åt alla de
sålunda utexaminerade.

Om man slår upp sid. 8 i utskottets betänkande, finner man
der en jemförelse mellan det årliga behofvet af nya lärarekrafter och
det årliga tillskottet af utexaminerade lärare och lärarinnor. Man
finner då, att i slutet af 1880-talet stort öfverflöd på lärare rådde.

Så t. ex. utexaminerades år 1888 112 lärare och lärarinnor mera, än
som då kunde få plats vid folkskolorna. Dessa måste alltså söka
sig in på andra banor eller ock taga plats vid småskolor eller mindre
folkskolor med en lön af 300 å 350 kronor. Såsom synes på sid.

11, var det under fyra år icke mindre än 80 examinerade folkskolelärare-
och lärarinnor, som i brist på- annan anställning togo småskolelärareplatser
eller dermed jemförliga anställningar. På grund
deraf, att alla de utexaminerade icke kunde få plats vid folkskolorna,
var det gifvet, att tilloppet af elever till seminarierna under de närmast
följande åren skulle blifva mindre. Detta åter hade till följd,
att förhållandena så småningom utjemnade sig. Och eftersom vid slutet
af 1880-talet och början af 1890-talet de inträdessökandenas antal
varit så litet, har under 1890-talets första år de utexaminerades antal
sjunkit högst betydligt. Medan år 1886 utexaminerades 317 lärare
och lärarinnor, utgjorde de utexaminerades antal år 1892 endast 190.

Men sedan har antalet åter stigit, så att det var 1893 202, 1894
210, 1895 244 och 1896 265; och i år är det antagligt, att antalet
Andra Kammarens Prof. 1897. N:o 45. 2

N:o 45. 26

Torsdagen den 13 Maj.

Om utredning från seminarierna utexaminerade kommer att blifva ungefär 300.
med anlcd-^ ]\jen om detta antal, som faktiskt kan årligen utexamineras från de
''på sökande till nuvarande seminarierna, jemföres med det antal, som verkligen befollcskole-
höfves, finner man, att inga särskilda åtgärder erfordras för att
lärareplatser, afhjelpa den under ett par år rådande bristen.

(Forts.) Hvad som gjort, att under de senaste åren bristen varit särdeles

märkbar, är utfärdandet af den kongl. kungörelsen af den 1 juni
1894 angående statsbidrag till aflönande af vikarie för ordinarie
lärare eller lärarinna vid sjukdomsfall. Denna har vållat, att på en
gång behöfts mer än 100 examinerade vikarierande lärare för hela
landet. Det är visserligen sant, att man hade ett öfverskott af lärare
från slutet af 1880-talet, men alla dessa voro icke nu tillgängliga,
utan en del hade gått in på andra banor. Emellertid synes det, som
om vi nu skulle befinna oss vid en vändpunkt. Och sedan vi en
gång fått dessa något öfver 100 vikarier, skola vi naturligtvis icke
behöfva årligen för detta ändamål utexaminera flere nya lärarekrafter,
än som motsvarar ökningen i de sjuka lärarnes antal — alltså troligen
på sin höjd ett 20-tal. Det skall sammanlagdt icke ens behöfvas
300 nya lärare för år, hvilket tillskott dock, som sagdt, är
att vänta under de närmaste åren. Det synes då, som om några
särskilda åtgärder icke skulle behöfva vidtagas för att fylla behofvet
af lärare, i synnerhet om man söker få in vid seminarierna sådana
lärjungar, som kunna på normal tid genomgå seminariet och icke behöfva
sitta öfver två år uti samma klass.

Skulle det emellertid komma att visa sig, att under den närmaste
tiden tillgången på lärarekrafter icke motsvarar behofvet, blifver det
naturligtvis nödvändigt att på något sätt söka afhjelpa bristen, men
för närvarande torde det vara rådligast att intaga en afvaktande
hållning.

Jag tillåter mig alltså hemställa om bifall till utskottets förslag.

Häruti instämde herr Ernst Carlson.

Herr Lundell: Som jag förut anfört, är den föreliggande sta tistiken

egnad att ingifva förhoppning om att bristen på lärare snart
skall upphöra, men den är nog ganska knapphändig. Det skulle
verkligen medföra stora olägenheter, om de nuvarande förhållandena
finge fortfara allt för länge.

Men denna statistik kan betraktas äfven från en annan sida.
Om man antager, att en lärare skulle tjenstgöra såsom ordinarie i
medeltal i 25 år, och delar det nu förefintliga antalet skollärare med
25, finner man, att det årligen behofs ett antal af 227 nya lärare att
ersätta de afgångna. Lägger man härtill antalet nyinrättade läraretjenster,
som under den senaste tiden årligen utgjort omkring 130,
kommer man till en siffra af 357, angifvande behofvet af nya lärare
för år. Det kan naturligtvis sättas i fråga, huruvida detta antal nu
genast skall behof vas; men man kan vara öfvertygad, att hehofvet

Torsdagen den 13 Maj.

27 N:o 45.

af skollärare är i ständigt stigande, och man får vara betänkt på Om utredning
att räkna icke med medeltalet från de senaste 10 åren, utan med en afb^''sl
högre siffra, beroende derpå, att antalet skolor efter hand ökas. Om stillande ti It
man icke något så när i tid vidtager de erforderliga åtgärderna för folkskoleatt
få ett ökadt antal lärare, kommer man att fortfarande stå qvar i lärareplatser.
samma dilemma som nu, då vi hafva att göra med en svår brist. (Forts.)

Det har i läraretidningen framhållits, att det just är lönefrågan,
som är en väsentlig orsak till bristen. Jag medgifver visserligen,
att den ifrågasatta löneförhöjningen nog kan vara behöflig, men jag
kan icke anse, att det är denna lönefråga, som är den väsentliga
orsaken till folkskolelärarebristen, utan denna beror just derpå, att
vid seminarierna icke intagits ett så stort antal elever, som kunnat
erfordras. Jag anser det derför vara alldeles oberättigadt, att från
ecklesiastikdepartementet just under de senaste åren utgått mycket
starka påtryckningar i syfte att minska antalet af de elever, som
blifvit intagna vid lärareseminarierna.

Härmed var öfverläggningen i detta ämne slutad. Utskottets
hemställan bifölls.

§ 7.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herrar Staaff, Odencrants
och Kronlund under morgondagen.

§ 8.

Justerades protokollsutdrag; hvarefter kammarens ledamöter åtskildes
kl. 1,12 e. m.

In fidem

E. Nathorst Buös.

N:o 45. 28

Torsdagen den 13 Maj, e. m.

Torsdagen den 18 maj.

Kl. 7,30 e. m.

Enligt utfärdadt anslag sammanträdde kammarens ledamöter nu
å nyo; och leddes dervid kammarens förhandlingar af herr vice talmannen.

§ 1.

Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till Riksdagens
skrivelser till Konungen:

n:o 7 6, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjette
hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet;

n:o 77, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet;

n:o 97, i anledning af Riksdagens år 1896 församlade revisorers
berättelse angående verkstäld granskning af statsverkets jemte dertill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1895;

n:o 98, i anledning af kongl. maj:ts proposition angående disposition
af en del till kronoparker afsätta områden inom Kristianstads län;

n:o 99, i anledning af kong]. maj:ts proposition angående försäljning
af tre till förra hospitalshemmanet s/8 mantal Stäfvie n:o
19 i Malmöhus län hörande lägenheter; och

n:o 100, i anledning af kongl. maj:ts proposition angående restaurering
af det så kallade Gamla kungshuset i Stockholm.

§ 2.

Till bordläggning anmäldes:

bevillningsutskottets betänkande n:o 26, angående beräkning af
vissa bevillningar för år 1898;

bevillningsutskottets betänkande n:o 27, i anledning af Kongl.
Maj:ts proposition rörande deklaration med Frankrike angående ordnande
af de Förenade Rikenas traktatförhållanden med regentskapet
Tunis;

29 N:o''45.

Torsdagen den 13 Maj, e. m.

bevillningsutskottets betänkande n:o 28, i anledning af väckta
motioner dels om nedsättning af tullen å kaffe, dels ock om upphäfvande
af samma tull.

Kammaren beslöt, att dessa ärenden skulle å föredragningslistan
för nästa sammanträde uppföras framför de ärenden, som blifvit två
gånger bordlagda.

Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 7,40 e. m.

In fidem

E. Nathorst Böös.

Andra Kammarens Prof. 1897. N:o 45.