RIKSDAGENS PROTOKOLL

ProtokollRiksdagens protokoll 1897:35

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1897. Andra Kammaren. N:o 35.

Måndagen den 3 maj.

Kl. 7 e. m.

Fortsattes det på förmiddagen började sammanträdet; och
leddes dervid kammarens förhandlingar af herr vice talmannen.

§ I Till

kammarens afgörande förelåg till en början statsutskottets Om undersökutlåtande
n:o 56, i anledning af väckt motion om skrifvelse till ni^g angående
Kongl. Haj:t med begäran om undersökning angående meningarnabandylandets
bland landets myndiga manliga befolkning i fråga om de vigtigare myndiga manhittilis
framstälda förslagen till ändrade bestämmelser rörande liga befolkning
valrätt till Riksdagens Andra Kammare. 1 frå3a

ändrade oe •

stämmelser

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 130) hade rörande valherr
D. Bergström föreslagit, att Riksdagen måtte dels i skrifvelse ratt till Andra
anhålla, att Kongl. Haj:t täcktes ofördröjligen låta företaga en Kammaren.
undersökning om de olika meningarna bland landets myndiga manliga
befolkning i fråga om de vigtigare hittills framstälda förslagen
till ändrade bestämmelser rörande valrätt till Riksdagens
Andra Kammare, och dels för detta ändamål ställa till Kongl.

Maj:ts förfogande ett förslagsanslag å 5,000 kronor.

Utskottet hemstälde, att motionen måtte af Riksdagen lemnas
utan afseende.

Efter föredragning af ärendet anförde:

Herr Bergström: Herr talman! Bland de många ursinniga
anfall, som under tiden närmast före representationsförändringen
förekommo mot den De Geerska ministéren och mot de medlemmar
af den dåvarande svenska Riksdagen, som voro anhängare
af representationsförslaget, var det särskilt en anfallsserie, som
rigtade sig dels mot de medlemmar af Riksdagen, som sökte att
sätta i gång ett opinionsuttalande från landets sida rörande detta
förslag, dels mot förslagets upphofsman justitiestatsministern friherre
De Geer, hvilken mottog och fäste afseende vid de så kalAndra
Kammarens Prof. 1897. N:o 35. 1

N:o 35. 2 Måndagen den 3 Maj.

om undersök- lade reformadresserna och -deputationerna. Den ursinnigaste bland
ning angående fe ursinniga var en f. d. expeditionssekreterare, hvilken, på samma
h‘and”landetsgång han på det allra gröfsta for ut mot friherre De Geer permyndiga
man- sonligen, högeligen ondgjorde sig öfver, att ett antal svenska medHga
befolkning borgare, uppgående till omkring 60,000, i reformadresser uttalade
i fråga om sjg för representationsförslaget. I ett par utaf honom under åren
1''sMmmelser 1864 oc^ 1865 utgifna broschyrer under rubrik, den ena “Allrörande
val- manna Välfärds- Utslcottet och de vilseledde11, den andra “Omröstninrått
till Andra gen och Folkviljan eller folkets beslut i representationsfrågan“, förKamma-ren.
kunnade han sådana satser, som att “allmän omröstning pågår i
..•orts., lan(]et vid sidan af de bestående statsmagterna om ett förslag,
som tillhör dem uteslutande att antaga eller förkasta11, och han
tillkännagaf “sitt ogillande af detta djerfva försök att, vid sidan
af de båda statsmagterna, såsom allt bestämmande sätta en tredje
eller det s. k. folket och att åt denna tredje magt inrymma en
annan och högre betydelse i statens angelägenheter, än den lag
och grundlagar medgifva11.

Jag vill icke begå någon oartighet mot 1897 års statsutskott,
som naturligtvis i fråga om lugn och besinning står betydligt framom
denne broschyrförfattare från 1864 och 1865, men det kan icke
förnekas, att de få ord, hvarmed statsutskottet affärdat min motion,
ganska lifligt erinra just om de satser, som uttalades af denne
författare, då nemligen statsutskottet såsom motiv för att min
motion skall lemnas utan afseende säger, att “rikets grundlagar
föreskrifva det sätt, hvarpå folket skall genom sina valda representanter
få sina önskningar och åsigter i afseende å förändring
af samhällsskicket framburna, och att det sålunda icke kan anses
med grundlagarnes anda förenligt, att Riksdagen skulle vid sidan
af desamma tillskapa en sådan anordning, som motionären åsyftat,
och härför anvisa medel.11

Eller skulle jag möjligen icke hafva rätt förstått, hvad statsutskottet
menar med dessa ord? Om statsutskottet till äfventyra
med dessa ord har velat bestrida rigtigheten af min sats, att det
är af stor vigt, att en politisk reform står i öfverensstämmelse
med den allmänna meningen i landet, så skulle det väl kanske
icke vara allt för förmätet af mig att gent emot statsutskottets
ledamöter åberopa verldens äldste nu lefvande och — jag torde
kunna tillägga —- främste statsman, som i sitt land aldrig någonsin
förnekat rigtigheten af denna sats, utan tvärtom ständigt och jemt
framhållit önskvärdheten och nödvändigheten af ett kraftigt förarbetet
i landet genom öfverläggningar och meningsyttringar, innan
lagstiftningsarbetet vidtager i en vigtig fråga.

Om statsutskottet med dessa sina ord till äfventyrs skulle
hafva afsett att säga, att naturligtvis eger den allmänna meningen
att uttala sig, men den bör icke få tränga fram till statsmagterna,
så ber jag deremot att få erinra, att likväl äfven här i landet vid
åtskilliga tillfällen den allmänna meningen har inför statsmagterna
kunnat göra sig hörd på ett sätt, likartadt eller åtminstone beslägtadt
med hvad jag här föreslagit, och att till och med statsmagterna
vidtagit åtgärder för att höra den allmänna meningen.

Måndagen den 3 Maj.

3 X:o 35.

Utom hvad jag här redan nämnt om reformadresser och -de-Om undersökputationer
under representationsförändringens tid och utom hvad
jag i min motion yttrat om åtskilliga petitioner, som inkommituand^iandets
till regeringen i rösträttsfrågan under de sista BO åren, skulle jag myndiga mankunna
erinra om de ganska digra volymer i blått och gult band, Ugaietolkning
som för fem år tillbaka här på Andra Kammarens bord presen- * Jrå9«- °™
terades såsom ett uttryck af folkets mening i försvarsfrågan. Detta “”ämmeiser
är den ena sidan af saken. rörande vai I

fråga om den andra vill jag erinra t. ex. derom, att från rätt till Andra
vederbörandes sida åtgärder hafva vidtagits för att höra alla in- Kammaren.
tresserades — och de äro icke så få — mening rörande ett så ( or s'')
vigtigt förslag som förslaget om arbetarepensionering eller arbetareförsäkring.

Om till äfventyrs det skulle hafva varit utskottets mening
att här säga, att det naturligen icke går an, att folket på något
sätt får vara med om att lagstifta utöfver hvad som grundlagarne
bestämma, så vill jag påpeka, att jag naturligtvis icke har föreslagit
något sådant. Jag har endast och allenast föreslagit, att
man skulle söka gifva en dylik undersökning en fullständigt officiel
natur, då den derigenom skulle erhålla ett verkligt stort värde.

I ett af Europas länder, nemligen Schweiz, har man, efter att för
flera århundraden sedan hafva börjat på det sättet, numera kommit
derhän, att folket har rätt att i vissa fall fakultativt yttra sig
med full bestämmanderätt rörande lagförslag, som blifvit behandlade
af den schweiziska riksdagen, och jag ber att få erinra kammarens
ledamöter om, att vi här i vårt land icke alldeles saknat
tankar, som gått i enahanda retning, om också på ett mycket
partielt område, nemligen i de lokala vetomotioner, som vi under
föregående treårsperiod haft att behandla vid riksdagen. Emellertid
har jag, såsom sagdt, icke föreslagit något sådant; jag har
endast och allenast föreslagit, att statsmagterna skulle anordna
en undersökning af meningarna rörande den fråga, som här är
å bane.

Jag skall äfven i det hänseendet draga upp en liten parallel.

Jag skall erinra om, att för bortåt 20 år tillbaka behandlade Riksdagen
ett förslag till nya bränvinsförfattningar, ett förslag, som
var bygdt på en komitéutredning, och då förelåg en undersökning
af meningarna i landet rörande detta förslag. Undersökningar
hade satts i scen af svenska nykterhetssällskapet, som bland annat
vände sig till alla kommunalnämnder och kyrkoråd i landet för
att genom dem inhemta landets mening rörande komitéförslaget,
och det lider icke något tvifvel, att just denna kammares beslut i
fråga om en af de vigtigaste paragraferna i hög grad påwerkades
af det uttalande, som på detta sätt kom från landet till Riksdagen.

I detta fall, som jag nu omnämnt, träffade visserligen icke undersökningen
hela svenska folket. Jag vet icke, huru stor del, man
kan säga, att den träffade, men det torde väl hända, att den
träffade ungefär lika stor del af det svenska folket, som den del
är, om hvilken statsutskottet talar, då det säger, att “folket skall
genom sina valda representanter få sina önskningar och åsigter i

N:o 35. i

Måndagen den 3 Maj.

Om undersök- afseende å förändring af samhällsskicket framburna.“ Tv märk
ning angående vgJ( att Jenna Jg} af (Jet Svenska folket är icke mer än sex probiandTandetsc?nt;
e^er icke fullt en fjerdedel af den myndiga manliga befolkmyndiga
man- Bingel!.

liga befolkning Jag har efter samråd med meningsfränder framstält detta förändradeTe
derför, jag trött, att det vant af vigt, att i en så stor

stämmelser samhällsfråga de, som äro intresserade — och de äro i detta fall
rörande val- många och icke endast några — skulle få gorå sina meningar hörda,
rätt till Andra och jag har också trott, att det är af vigt för statsmagterna att
Ka™m“re>1- erfara folkets mening. Statsutskottet har emellertid sagt, att så
<, orts.; är jcj,e ,jess menjngf oc}j jag ar öfvertygad om, att Riksdagen
kommer att säga alldeles detsamma, och det kan ju vara bra för
folket att få veta detta.

Jag yrkar emellertid bifall till min motion.

Herr Erickson i Bjersby: Om jag uppfattade motionären

rätt, så önskade han den af honom föreslagna officiella undersökningen,
derför att man på den vägen skulle kunna vinna ett
sådant resultat, att man kunde säga, att uttalandet hade något
verkligt värde. Jag har många gånger förut i denna kammare,
då petitioner och dylikt i ett eller annat ämne åberopats, hört
framhållas, att deri gjorda uttalanden i hvarje fall hade sin stora
vigt. I förevarande hänseende synes förhållandet vara annorlunda.
Man synes nu hafva kommit till insigt derom, att dylika ofta af
tusentals personer undertecknade s. k. resolutioner i verkligheten
icke äro något, hvarvid afseende bör fästas.

Jag medgifver gerna, att, om den föreslagna officiella undersökningen
skulle komma till stånd, man möjligen derigenom skulle
få fram ett något mera sant uttryck, än man annars skulle få,
angående folkets verkliga mening i denna sak. Men i alla fall
är jag icke öfvertygad om, att man skulle vinna det mål, som
motionären förmodligen åsyftat. Jag har ingenting emot, att vårt
folk, det må hafva hvilka åsigter som helst, söker att till statsmagterna
få fram sina önskningar, och det må till och med gerna
få demonstrera derför. Men det är ingalunda lämpligt, att Riksdagen,
på sätt motionären föreslagit, sjelf sätter i gång något dylikt,
helst Riksdagen förra året, såvidt jag förstår, tydligt uttalade sig
i denna fråga.

År man också, om en sådan officiel undersökning, som motionären
begärt, skulle anordnas, säker på, att man derigenom skulle
komma till det resultat, att man bestämdt skulle kunna säga, hvad
svenska folket i ämnet ville? Jag för min del tillåter mig betvifla
den saken. Motionären har väl tänkt sig, att svenska folket
skulle t. ex. uttala sig om, huruvida det ville bibehålla det nuvarande
politiska strecket eller öfvergå till det förslag, som regeringen
senaste riksdag framlade, eller om det s. k. 500-kronorstrecket
eller det s. k. kommunala strecket eller till och med den
allmänna rösträtten vore att föredraga. Men om man nu sände
ut ett sådant frågeformulär, hvarpå den ene svarade så och den
andre så, och— hvilket jag gerna vill antaga — det blefve åtminstone

5 N:o 35.

Måndagen den 3 Maj.

någon majoritet för bibehållandet af status quo, icke ville jag Om undersökderför
säga, att detta vore ett uttryck af den allmänna meningen ning angående
i landet. Icke heller kunde jag medgifva, att, i fall t. ex. 1,000 uanTlandets
personer uttalade sig för status quo och 1,001 för införande af myndiga manden
allmänna rösträtten, d.''v. s. för att hvarje man eller qvinna, liga befolkning
som fylt 21 år, skulle få politisk rösträtt, samt 900 för ett hvar °ie

af de öfriga förslagen i ämnet, den allmänna meningen i landet stJmmeiser

uttalat sig för den allmänna rösträtten. rörande val Antagom

emellertid, att den ifrågasatta undersökningen komme rätt till Andra
till stånd, skulle då, derest det visade sig dervid, att en majoritet
— låt vara en liten — uttalade sig för bibehållandet af det nu- or s''
varande strecket, motionären och hans meningsfränder i ämnet
nöja sig med detta resultat och icke vidare arbeta för det program,

som af dem uppstälts? Jag tror icke det; jag tager för gifvet,

att dessa herrar icke skulle vara nöjda dermed, utan i stället såga:

“ja, denna demonstration, som Riksdagen tillskapat, var från vår
sida sedt misslyckad, och nu få vi gripa saken an så mycket
ifrigare.“

Jag tycker för min del, att motionären kunde vara ganska
belåten med det resultat, hvartill statsutskottet kommit, då utskottet
motiverat sitt afstyrkande så kort och godt, som det
verkligen gjort. Statsutskottet kunde nog haft anledning att säga
ännu mera. Utskottet säger, att folket — och då jag talar om
folket, menar jag icke några vissa klasser, utan svenska folket i
dess helhet — har fullkomlig rättighet och, såvidt jag kan förstå,
äfven frihet i nuvarande stund att genom sina valda representanter
frambära sina önskningar; och såvidt jag vet, försummar det icke
heller att göra det, om det än på skilda håll kunna hafva olika
åsigter. Jag för min del anser mig vara representant för alla de
33 ä 34 tusen personer, som finnas inom den valkrets, jag representerar;
och jag tager för gifvet, att motionären också anser sig
såsom ombud för alla de personer, som finnas inom Stockholms
stad. Jag förstår mycket väl eller tror åtminstone, att motionärens
mening är, att de personer, som stå under det nuvarande politiska
strecket, icke få fram sina önskningar inom Riksdagen eller äro
der representerade. Men i det fallet har motionären fullständigt
orätt. Ty nog har jag klart för mig, hvad majoriteten af dem,
som finnas inom min valkrets, verkligen önskar; och kunde jag
icke arbeta derför, skulle jag icke stå och tala på denna plats,
och jag vill vara öfvertygad om, att i detta fall motionären och
jag tänka alldeles lika.

Motionären har begärt, att Riksdagen skulle anvisa ett anslag
af 5,000 kronor för den s. k. officiella undersökningen. Jag medgifver,
att i vår statsbudget 5,000 kronor hafva mycket ringa
betydelse. Staten skulle också icke behöfva betala mera än dessa
5,000 kronor. Men om motionären finge sill vilja fram, undrar
jag, huru försvinnande liten del dessa 5,000 kronor skulle blifva
af totalsumman af de verkliga kostnaderna, hvilka vid en blifvande
fullständig utredning skulle uppstå genom agitationer och dylikt.

Ty det är klart, att man då skulle agitera från alla möjliga håll.

N:o 35. 6

Måndagen den 3 Maj.

Kammaren.

(Forts.)

Om undersök- Och hvilka finge betala kostnaderna derför? Helt säkert till allra
mng angående borsta delen de, som man här i Riksdagen bruka kalla de fattige

meningarna • v «n j
bland landets1 Samhallet.

myndiga man- Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

liga befolkning

ändrade °be Herr Branting: Herr talman, mine herrar! Lika litet i dag
"sfämmtiser som härom dagen är det mig möjligt att kunna sentera den lättrörande
val- vindighet, hvarmed statsutskottet har afstyrkt en framställning,
rätt till Andra såsom det synes på intet annat skäl, än att den går litet smula
utom de vanliga djupt plöjda fåror, i hvilka motioner vid riksdagen
bruka gå.

Det är ju här fråga om ett i viss mån nytt förslag, fastän det
dock, som motionären redan framhållit, ingalunda saknar vissa
beröringspunkter med företeelser och förslag inom vårt samhälle,
som förut hafva varit under Riksdagens behandling och delvis
vunnit rätt mycken anslutning i vissa kretsar. När emellertid
detta förslag nu ej lyckats tillvinna sig det allra ringaste beaktande
af statsutskottet, utan blifvit så snäft afvisadt, som i alla fall är
skedt, så beror detta, efter statsutskottets egen motivering, på det
kardinalskälet, att “folket" i alla händelser skulle hafva rättighet
att frambära sina önskningar genom sina valda representanter; och
den senaste ärade talaren argumenterade ju också mycket om,
huru som “folket" redan nu har denna rätt och man således icke
nu behöfver tillskapa några nya utvägar för att få fram hvad som
lika väl kommer fram ändå.

Hen vi skola väl ändock icke sluta ögonen till för det faktum,
att detta folk, som har valda representanter, det är blott en fjerdedel
af den myndiga manliga befolkningen i vårt land. Yi kunna
omöjligen, huru vi än vända och vrida på detta faktum, komma
ifrån det och dess konseqvenser, och utskottets argumentation här
emot detta förslag om ett sådant referendum, som här nu i någon
mån är på tal — d. v. s. icke ett referendum med beslutanderätt
för folket, men dock ett sådant för att utröna folkmeningen —
denna argumentation skulle vara fullkomligt rigtig, om det gälde
ett samhälle med allmän rösträtt; men när det gäller ett samhälle
med censusvalrätt som vårt, då faller den alldeles tillsamman.

Jag funderade, när jag först såg detta om rätten att få frambära
sina önskningar, i fall statsutskottet möjligen menade den
mycket omtalade petitionsrätten, som man i förgångna tider kämpade
för att få igenom, men när det här står genom sina valda representanter,
är det ju påtagligt, att statsutskottet med folket i detta
sammanhang måste mena ingenting annat än just den valberättigade
delen af nationen. Man kommer således in i en cirkelgång. Här
begäres att få en utredning af hela folkets tänkesätt i en viss
fråga, och statsutskottet svarar: nej, den redan nu valberättigade
delen af nationen har rättighet att göra sin mening hörd, det
behöfves ingenting vidare. Det blir ett ständigt trampande fram
och tillbaka, och statsutskottet skyler med detta ord “folket“ öfver
den stora och gapande klyftan, som består mellan det lagligen
erkända, valberättigade folket och det öfriga folket i det svenska

Måndagen den 3 Maj.

7 Ji:o 35.

sambans h vil ket. folk man nnff kommer i håsr annars, men ej när Om undersök
det i

bland Landets

Jag ber i alla fall att ta erinra derom, .att aenna.rostratts

reform, som ligger bakom denna fråga, den tvingar sig ju ändock myndiga manmed
hvarje år, som går, allt närmare en lösning. Det går ej an, liga befolkning
att vi sluta ögonen till för det faktum, att vi blifva allt mer och l*™ade°bl
mer isolerade i Europa med våra efterblifva censusbestämmelser stä,nmelser
i afseende på valrätten. Nu alldeles nyligen har ju ännu ett rörande vaisamhälle,
ännu en stor stat gått om oss i afseende på genom- ratt till Andra
förande af reformer i rösträtten, nemligen Österrike, som har
genomfört och nu nyligen hållit val till sin första riksdag, der
representanter sitta äfven för den allmänna rösträtten. Och det
är också ett annat faktum, som i detta sammanhang gerna kan
förtjena att påpekas, nemligen att de rösträttsreformer, som under
senare tider blifvit genomförda uti Europa, de hafva.icke varit
några sådana der små ängsliga steg till en utvidgning af den
bestående censusrätten, men med lemnande af stora massor utanför
valrätten, utan de hafva inneburit, att man tagit steget fullt ut
till den allmänna rösträtten med ens. I stället har man sökt
garantier, som de magtegande klasserna kalla det, och som de
äfven egt magt att bibehålla åt sig, antingen i en graderad röstskala,
såsom i Belgien, eller ock deruti, att endast en del af
kammarens ledamöter väljas efter den allmänna rösträttens grundsats,
såsom fallet är i Österrike. Men på begge hållen har man
måst böja sig för den allmänna demokratiska strömning, som
klöfver, att hela folket i vår tid i alla fall till sist skall få någon
medbestämmande rätt i afseende på sina egna öden. Man har icke
längre kimnat gå på den vägen framåt, som man ännu här i Sverige,
förundersamt nog, anser opportunt att tala om, nemligen att så
småningom göra en liten utvidgning med ett litet fåtal nya valmän
för hvarje gång, utan man har tagit ett stort steg med ens och i
stället sökt sina s. k. garantier genom andra anordningar. . Det
vore skäl för oss, i fall vi hade en regering, som aktade på tidens
tecken, att äfven vi här gåfve akt på en sådan sakernas utvecklingsgång.

Hvad är det då, man väntar på? Tror man väl, att Sverige
skall stå ensamt qvar i sina rösträttsförhållanden, på en föråldrad
ståndpunkt, som alla andra nationer, den ena efter den andra,
öfvergifva och lemna? Tror man, att det är möjligt för oss att
kunna bibehålla denna minoritetsrepresentation, medan man allt
jemt vädjar till hela folket i afseende på ökade bördor och icke
det ringaste drager sig, när det gäller att beskatta detta folk,
både i afseende på personliga onera, såsom militärtjenst, och, i
afseende på skattebeläggning, genom indirekta skatter? Det är
sådant, som måste gorå, att denna rösträttsfråga allt jemt återkommer,
till dess den blifver löst på ett tillfredsställande sätt. Ett
försök att förbereda en sådan lösning, hvilken enligt.sakens natur
icke gerna kan under våra vanliga, normala förhållanden med
utsigt till framgång föreslås annat än från regeringen, vore ju att

>T:o 35. 8

Måndagen den 3 Maj.

niLUanalTde% en, sådan utredninS om den allmänna folkmeningens ställning
meningarna tlU s^en> s?m motionaren bär har föreslagit.

bland landets. -Deremot gjordes nu af den senaste ärade talaren åtskilliga
myndiga man- invändningar. Han förstode icke värdet af en sådan utredning
liga befolkning och lian framhöll, att man nog ändå icke vinner så mycket på en
än''träde °be- s*d*n- Han hade säde lian, egentligen ingenting emot att få reda
stämmelser pa nvad det svenska folket tänker; men huru han än argumenterade
rörande val- och resonerade i cirkel, blef det ändå ingenting annat, än att han
ratt till Andra till sist icke ville veta om någon sådan undersökning. De argument,

(FoTsT ?0n? framförde- syntes mig dock vara af allra ytterst svag

beskaffenhet. Om det skulle visa sig efter hans antagande, att
meningarna i landet vore till den grad delade, att en stor mängd
folk skulle rösta för allmän rösträtt, en annan stor grupp, nästan
lika stor, för status quo och en tredje grupp för mellanliggande
förslag, så är det klart, att en sådan utredning i alla fall gifvit
oss den ganska vigtiga underrättelsen, att det icke funnes någon
fullt stadgad opinion, utan att ännu mycket återstode, innan
bland de rösträttslösa sjelfva en opinion i bestämd rigtning arbetat
sig fram.

For min del vågar jag emellertid påstå, efter allt hvad man
ändå ser och hör från alla håll ute i landet, att om eu sådan förfrågan
lojalt och ärligt, utan påtryckning stäldes till det svenska
folket, så skulle det icke vara något tvifvel om, att svaret skulle
utfalla kanhända icke fullt sa långt gående, som de mest avancerade
bland oss rösträttsvänner skulle önska, men att det alldeles säkert
skulle ske ett uttalande till förmån för en allvarlig och bestämd
rösträttsreform, som gåfve åt de arbetande klasserna uti samhället
det inflytande pa samhällets angelägenheter, som de för närvarande
till allra största delen sakna.

. Den vinsten skulle man da hafva haft åt en sådan utredning,
hvilken utredning den föregående talaren behagade beteckna som
en “.Riksdagens demonstration". År det då en demonstration att
gorå en fråga,^ när man lemnar lojalt och ärligt rätten öppen åt
den, som man^ frågar, att svara precis efter sin egen öfvertygelse?
Det är väl så litet af demonstration, af påtryckning för ett visst
syfte, som något kan vara.

. Äfven ur den synpunkten är det af så mycket större vigt, att
vi här icke så snart släppa denna tanke, när den nu har kommit
upp, och icke låta oss afskräckas af att den är något ovanlig i
vält land, utan besinna, att bakom detta förslag ligger i sjelfva
verket den frågan, huruvida vi vilja hafva något slags reform af
rösträtten eller icke. För ögonblicket, som situationen ligger, är
det enda sätt, hvarpå Andra Kammaren skulle kunna tillkännagiiva,
att den önskar ett initiativ från regeringen, att kammaren
gör den opinionsyttringen, att den biträder herr Bergströms förevarande
motion. Som denna fråga för närvarande ligger, sedan
regeringens skenreformförslag föll och med rätta föll, så måste
ett nytt uppslag komma; och hvarifrån skulle det komma, om icke
från den kammare, som mången gång vid högtidliga tillfällen
kallar sig den folkvalda och hvars äfven mest konservativa represen -

Måndagen den 3 Maj.

9 Njo 35.

tanter — vi hörde det ju nyss — förklara, att de anse sig som Om undersok
målsmän icke blott för sina valmän, utan äfven för de djupa leden, mn9 “n9äende
som icke hafva någon rösträtt? Skall det då vara så farligt att uanTlandets
fråga bland dessa djupa led, för hvilka äfven herr Erickson i myndiga manBjersby
säger sig vara representant — skall det, säger jag, vara liga befolkning
så farligt att tillfråga dem: hvad fanken I i denna vigtiga samhälls- om

angelägenhet? Skulle det icke tvärtom vara hedrande för Andra “^tämmelser
Kammaren, om den i detta fall ville i någon mån bryta mot en rörande valtraditionel
försigtighet och göra denna förfrågan till det svenska rätt till Andra
folket för att derigenom visa, att kammaren åtminstone icke vill Sommaren.
vara ovillig att tänka på dessa saker? Kammaren har ju efter ^ orts''-''
förslaget helt och hållet sin beslutanderätt qvar, hvilket också
ligger i sakens natur. Sedan denna utredning skett, kan man
utlägga dess resultat på olika sätt. Då kan man göra de tolkningar
af hvad utredningen gifvit vid handen, som utan tvifvel
de olika partierna hvar från sin ståndpunkt komma att göra.

Men låtom oss enas alla derom, att, för så vidt vi vilja lojalt och
ärligt göra hvad svenska folket vill, vi också ställa denna fråga
till svenska folket! Under den förutsättningen och i det hoppet
ber jag också, herr talman, att få yrka bifall till herr Bergströms
förslag.

Härmed var öfverläggningen i detta ämne slutad. Enligt de
gjorda yrkandena gaf herr vice talmannen propositioner dels på
bifall till utskottets hemställan och dels på afslag derå och bifall
i stället till den i ämnet väckta motionen; och fann herr vice
talmannen den förra propositionen vara med öfvervägandn ja besvarad.
Herr Bergström begärde likväl votering, i följd hvaraf
nu uppsattes, justerades och anslogs en så lydande omröstningsproposition: Den,

som bifaller hvad statsutskottet hemstält i förevarande
utlåtande n:o 56, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren med afslag å utskottets hemställan
bifallit den i ämnet väckta motionen.

Voteringen utföll med 152 ja mot 40 nej; hvadan utskottets
hemställan af kammaren bifallits.

§ 2.

I ordningen förekom dernäst lagutskottets utlåtande n:o 52, Ang. ändrini
anledning af väckta motioner om ändringar i och tillägg til\9<*r i väglagen.

*

Nso 35. 10

Måndagen den 3 Maj.

Ang. ändrin- lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på landet den 28
gar i väglagen, oktober 1891.

(Ports.)

Lagutskottet hade till behandling fått mottaga åtta särskilda
motioner, åsyftande ändringar i eller tillägg till lagen angående
väghållningsbesvärets utgörande på landet den 23 oktober 1891.

Samtliga dessa motioner hade afgifvits inom Andra Kammaren,
nemligen n:o 7 af herr C. Sandquist, n:o 14 af herrar J. Elias son,
Kihlberg, Mallmin, Ollas A. Ericsson och K. E. Holmgren, n:o 37
af herr E. Olsson i Kyrkebol, n:o 58 af herr M. Andersson i Löfhult,
n:o 111 af herr J. P. Jansson i Saxhyttan, n:o 120 af herr
O. Ericlcson i Bjersby, n:o 128 af herr S. Söderberg och n:o 135 af
herr P. Péhrson i Törneryd.

Af dessa motioner åsyftade två, nemligen de af herrar Jansson
i Saxhyttan och Söderberg afgifna, stadgande af rätt för väghållningsdistrikt
att upplåta vägunderhållet på entreprenad, hvaremot
samtliga de öfriga afsågo ändringar i olika paragrafer af
väglagen.

Utskottet hemstälde emellertid,

att de uti herrar Sandquists, Eliassons med fleres, Olssons,
Anderssons, Janssons, Ericssons, Söderbergs och Pehrsons ifrågavarande
motioner framstälda förslag om ändringar i eller tillägg
till gällande väglag beträffande

Lo) 4 §;

2:0) 6 §;

3: o) 24 §;

4:o) 33 §;

5:o) 35 §;

6:o) 37 §;

7:o) 44 §;

8:o) 47 §;

9:o) 51 §;

10:o) 54 §;

U:o) 57 §;

12:o) 58 §;

J3:o) 59 §;

14:o) 60 §;

15:o) 63 §;

16:o) 69 §, samt

17:o) angående rätt för väghållningsdistrikt att upplåta vägunderhållet
på entreprenad

icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Efter uppläsande af denna utskottets hemställan begärdes
ordet af

11 >'':o 35.

Måndagen den 3 Maj.

Herr Ollas A. Erickson, som yttrade: Då det föreliggande Ang. ändrinutskottsbetänkandet
omfattar icke mindre än 17 punkter, tror jag,
att man vunne tid, om den nu börjande diskussionen finge omfatta
betänkandet i dess helhet,'' dock med förbehåll, att efter diskussionens
afslutande särskildt beslut fattas vid hvarje punkt, och tager jag
mig friheten anhålla, att kammaren ville lemna sitt. bifall härtill.

Jag ber således herr talmannen framställa proposition på detta
mitt yrkande.

Denna hemställan bifölls.

Härefter anförde:

Herr Eliasson: Herr talman, mine herrar! Ehuruväl väg lagens

öde vid denna riksdag är afgjordt genom lagutskottets föreliggande
utlåtande, och fastän jag hyser den förmätenheten att
genom min framställning kunna inverka något för väglagens förbättring
i framtiden, anser jag mig dock såsom motionär skyldig
att emot lagutskottets skäl för afslag framställa några anmärkningar.
. ..

För en hvar, som haft till åliggande att befatta sig med vaglagens
tillämpning, och som vill hellre af gällande lagstadganden
hemta stöd för sitt åtgörande än grunda detsammn på sitt eget
godtycke, faller det sig obestridligt, att nu gällande väglag är i
ganska många afseenden otydlig, och det förefaller mig svårt att
bland andra lagar uppleta en liknande. En följd häraf måste ju
blifva den, att lagen i mångt och mycket tillämpas olika. Innan
jag skref den motion, som af mig framburits, sökte jag få uppivsningar
härutinnan, icke endast från det län, jag tillhör, utan
äfven från väghållningsdistrikt inom åtskilliga andra, dela* af värf
land, och min öfvertygelse stadgades derom, att vid lagens tillämpning
olika smak ofta fått tagas med i räkningen. Inom en
del distrikt har det fått gå efter hvad vägstyrelsen tyckt vara
det för denna minst besvärliga, och inom andra åter i öfverensstämmelse
med deras åsigter, som minst satt sig in i och tänkt på
saken. Väglagen har efter min uppfattning åstadkommit en villervalla,
hvartill motstycke icke torde kunna finnas i någon annan
del af svensk lagskipning. .

Såsom obestridligt måste det erkännas, att väglagen innehåller
stadganden, som röra nära nog alla skattskyldige å landsbygden.
Det kan heller icke förnekas, att väghållningsskyldigheten är ett
onus, hvilket ej är af lindrigaste art. Att lagutskottet under sadana
förhållanden erkänner åtskilliga brister i väglagen, men ändå afvisa!''
gjorda framställningar om rättelser och till hufvudsakligt skäl derför
framhåller, att lagen är för ny och att den vid antagandet
undergått omsorgsfull pröfning, det förefaller mig lindrigast sagdt
inkonseqvent. Till ett sådant omdöme tror jag mig ega befogad
anledning, då lagutskottet vid denna riksdag, äfven på enskild
motionärs framställning, i utlåtandet n:o 54 föreslagit en skrivelse

?f:o 35. 12

Måndagen den 3 Maj.

Ang. ändrin- till Kong]. Maj:t med begäran om framläggande af förslag till

^ar(Forts!fen^ändringar . i lagen om aktiebolag och lagen om registrerade föreningar,
gifna den 28 juni 1895 och således nyare, mindre försökta
och dessutom mindre ingripande än väglagen. Jag anser mig äfven
böra fästa uppmärksamhet derpå, att lagutskottet i sitt utlåtande
n:o 36 förklarat det vara uppenbart, att lagstiftaren bör söka förebygga
blotta möjligheter. .Att väglagen under sådana förhållanden
nästan^ ensam skall vara tillbakasatt och att för ändringar i denna
icke får gälla samma motiv som för öfriga lagar, det kan jag för
min del icke betrakta annorlunda än såsom högst besynnerligt i
våra dagar.

Det kali visserligen anses ogrannlaga att till lagutskottet framställa
en fråga, men utskottets motivering frestar mig dertill. När
utskottet tre år å rad åberopar för afstyrkande af förslag om
ändringar, att väglagen är för ny, då kan man ju vara berättigad
att fråga: Huru många år anser utskottet, att man bör samla

erfarenheter om det misslyckade i väglagen, innan man kan få
vänta rättelser i sådant, som nu är erkändt att vara olämpligt?

Beträffande §§ 47, 58, 59 och 60 skall jag lemna dessa utan
annan anmärkning, än att utskottets motivering och kläm icke
såsom vanligt öfverensstämma. Emot utskottets motivering för
afslag i öfrigt finnes efter min . uppfattning ganska mycket att
genmäla. Jag skall dock icke tillåta mig att besvära kammaren
med allt, utan inskränka mig till endast några få fall.

Hvad då angår förslaget om sådant tillägg till § 58, att vägstyrelsens
räkenskaper skola vid sammanträde delgifvas de väghållningsskyldige,
äfvensom att fråga om decharge för vägstyrelsens
förvaltning af vägkassan skall förekomma, så anser utskottet ett
dylikt tillägg obehöfligt, då det, säger utskottet, torde ligga i
sakens natur, att inkomst- och utgiftsstaten ej kan pröfvas, utan
att till grund härför läggas de förhållanden, som utvisas af räkenskaperna
från nästföregående år. Deremot vill jag anmärka, det
lagen föreskrifver, att räkenskaperna skola underkastas granskning
af revisorer, men talar icke om huru förhållas skall, derest revisorerna
funnit skål att ej godkänna räkningarna. Mig förefaller
det då vara behöfligt, att de väghållningsskyldige hafva i lagen
sig medgifvet att vid sammanträde derom besluta. Härutinnan
synes mig således en betänklig brist i väglagen förefinnas, och
hvilken antagligen skall gifva anledning till olika praxis och rättegångar
med oberäknelig utgång.

I fråga om användandet af statsbidraget tycks lagutskottet
hafva missuppfattat motionens syfte, och att detta skiljer sig betydligt
från det af herr A. Göransson i motion vid sistlidet års
riksdag väckta förslag, derom borde vid närmare påseende ingen
tvekan förekomma. I motionen är afsedt, att de väghållningsskyldige
skulle ega att besluta om statsbidragets ingående till
vägkassan, med vilkor, som öfverensstämma med väglagens anda,
men detta vill. utskottet förhindra. Att statsbidraget inom många
distrikt, i strid emot väglagens bestämmelser, nu ingår till vägkassan,
till och med utan iakttagande af att de in natura väg -

Måndagen den 3 Maj.

13 N:o 35.

hållningspligtige ensamme få sig detsamma tillgodofördt, det är Än3- ändrinicke
obekant, och det är förekommandet af sådant samt dessutomyar tvåslagen.
minskade besvär, som motionen åsyftar. 01 8''

Beträffande hvad utskottet yttrat angående de motioner, som
afgifvits af herrar Jansson i Saxhyttan och Söderberg, så vill
jag endast fästa uppmärksamhet derpå, att det finnes vägdistrikt,
som uteslutande använda entreprenadsystemet för vägunderhållet
sommartiden och funnit det med sin fördel förenligt. Jag kan icke
heller underlåta påpeka, huru det skulle gå för vägstyrelserna att
underhålla sådana nya vägar, som i vägdelning icke ingått, om
entreprenad ej får anlitas. Ett förbud härutinnan synes mig dessutom
strida mot den enskilda handlingsfriheten.

Det vore visserligen mycket mer att säga i frågan, men jag
skall afstå derifrån för närvarande. Jag skall heller icke tillåta
mig att framställa något yrkande, då jag anser ett sådant lönlöst.

Väglagen har varit föremål för ett allmänt och berättigadt
klander. Det har då förefallit mig tillhöra statsmagterna att i
anledning deraf vidtaga några åtgärder, men dessa vägras. Det
finnes således ingen annan utväg än att tiga och lida och låta
godtycket herska; men hvad som alstras deraf är ett växande
missnöje och ökade onödiga rättegångar. Huruvida detta kan
vara till gagn för samhället, kommer man i framtiden att nogsamt
få erfara.

Herr Sandquist: Herr vice talman! Jag har begärt ordet,
mine herrar, icke för att framställa något yrkande om bifall till
den motion, jag framkommit med, utan för att få uttrycka min
tacksamhet till det ärade lagutskottet för det erkännande, som
detsamma har egnat motiven till min motion, och jag har vidare
velat begagna mig af tillfället att taga fasta på detta erkännande
för kommande tider.

I likhet med många andra utaf landsortens representanter, för
att ej säga alla, har jag, såsom medlem af vägstyrelse, haft tillfälle
att göra förtrogen bekantskap med det i mångt och mycket
berättigade missnöje, som förspörjes emot den s. k. “nya väglagen".
Anledningen till, att jag framkommit med denna motion,
är den, att missnöjet, såvidt jag rätt har uppfattat det, icke minst
har koncentrerat sig omkring den lagparagraf, som handlar om
skyldigheten att deltaga i vägunderhållet. Den af mig framlagda
motionen går, såsom herrarne behagade finna, ut derpå, att en
inskränkning uti undantagen från skyldigheten att deltaga uti vägunderhållet
skulle ega ram, så att inkomst genom aflöning måtte
göras vägskattskyldig. Motiven för detta mitt yrkande finnas
angifva å sid. 2 i utskottets utlåtande och lyda sålunda:

“Ehuru gerna må medgifvas, att genom dessa lagbestämmelser
(§ 6 i väglagen) ett ganska vigtigt steg tagits i syfte att bereda
lättnad åt den i mantal satta jorden, som förr ensam betungades
med väghållningsbesvärets utgörande, så torde dock icke kunna
förnekas, att samma lagbestämmelser lemna mycket att önska med
hänsyn dertill, att ganska svaga beskattningsföremål blifvit ålagda

>T:o 35. 14

Måndagen den 3 Maj.

Ang. undrin- att deltaga uti väghållningsbesvärets utgörande, då deremot begar
i väglagen, skattningsföremål, med tillräcklig bärkraft, blifvit derifrån befriade.

(Forts.) Ty eniigt berörda lagstadganden drabbas ofta nog fattige,

egare eller innehafvare af ''annan fastighet, taxerad till åtta hundra
kronor’, att för slik, högst torftiga fastighet erlägga vägskatt, men
alla herrar tjensteman äro för den betryggande inkomst de åtnjuta
genom aflöning derifrån frikände.

Men icke blott med fästadt afseende till nu påpekade orättvisa
lemnar anförda lagparagraf mycket att önska. Uti alla sådana väghållningsdistrikt,
hvarest föga eller inga industriella företag finnas,
räcker den lilla bråkdel af vägskatten, som inflyter ifrån lägenhetsegare,
några få handlande och kapitalister, icke ens till att betäcka
förvaltningskostnaderna, och ännu mindre förmår den att i någon
nämnvärd mån minska väghållningsbördan.

I öfverensstämmelse med rättvisans fordringar och förhandenvarande
behof af lättnad uti väghållningsbesvärets utgörande framträder
derför, enligt min öfvertygelse, såsom oafvisligt kraf, att
“inkomst genom aflöning11 icke bör vara fritagen ifrån skyldigheten
att lemna tribut till vägunderhållet, utan göras likställig med öfrig
vägskattskyldig “inkomst, som uppgår till minst ett tusen kronor".
Om dessa mina motiv till det af mig framstälda ändringsförslaget
uttrycker sig utskottet å sid. 20 i sitt utlåtande sålunda, sedan
det först medgifvit, att förslagets syfte “hade goda skäl för sig“:

Det lärer nemligen ej kunna förnekas, att personer, som i aflöning
hafva en inkomst af ett tusen kronor eller derutöfver, äro
hvad beträffar förmågan att i väghållningsbesvärets utgörande deltaga,
i minst lika god, ja, bättre ställning än åtskilliga andra,
som enligt nu gällande lag få dertill bidraga, och särskild! vid
jemförelse med egare eller innehafvare af smärre fastigheter ter
sig löntagarnes ställning i detta afseende sådan, att den dem medgifva
fördel näppeligen kan på goda grunder försvaras." Det är
nu detta utskottets medgifvande, jag velat uttrycka min tacksamhet
för. Utskottet fortsätter derefter å samma sida i utskottsbetänkande!,
att det anser sig icke kunna förorda ett antagande
af mitt framstälda ändringsförslag af det skäl, att, såsom utskottet
uttrycker sig, detsamma synes alltför “inskränkt", “enär samma skäl,
som tala för löntagares deltagande i väghållningsbesväret, torde
gälla jemväl för dem, som ega motsvarande inkomster ur annan
källa än direkt aflöning, såsom arfvode, pension, lifränta o. d.“

Såsom herrarne behagade finna, har det ärade utskottet icke
kunnat vara med om att föreslå det af mig yrkade ändringsförslaget
till antagande utaf det skäl, att detsamma innehåller
alltför litet. Jag kan sålunda, mine herrar, säga, att jag befinner
mig i en synnerligen lycklig ställning, då utskottets skäl för afstyrkande
af mitt förslag är det., att jag begärt för litet, ty nog
går det an att begära mera. År det ej något annat fel, så äro
utsigterna goda. Det är blott att vidga anspråken, och då skall
det gå. Min motion synes alltså hafva framtiden för sig.

Att jag emellertid varit så anspråkslös i min begäran, beror
derpå, att jag sökt följa med frågan om väglagen under de år,

Måndagen den 3 Maj.

15 ^i:o 35.

densamma varit före i Riksdagen, och dervid har jag funnit, att An(J- andrindå
man begärt mycket, har det också blifvit nej. ^(PortaT"''

Jag tillåter mig erinra derom, att en representant, herr Andreas 01 ''''
Svensson, från Elfsborgs län, redan år 1871 motionerade i samma
syfte, som jag nu gjort, men att han då begärde, att all inkomst,
vare sig den kommer af jordbruktfastighet, näring, handel, kapital
eller aflöning, bör vara föremål för utgörande af vägskatt.

Att sådana vidtomfattande anspråk icke vunnit Riksdagens
bifall, derpå, mine herrar, länder den nuvarande s. k. nya
väglagen såsom ett obestridligt bevis, ty enligt densamma står
man ännu och stampar på samma ståndpunkt, som man stod på,
då den nyss nämnda representanten från Elfsborgs län framstälde
sina berörda anspråk. Man har icke ens kommit så långt, att
tjenstemännen deltaga i vägunderhållet; och det var medvetandet
derom, som vållade, att jag var så ytterst anspråkslös och begärde
så litet, som jag gjorde. Jag tänkte: bättre något än intet.

Derför begärde jag så litet, men får då af utskottet det hugnesamma
svaret, att jag ej får det lilla, förrän jag begärt det stora,
och derför kan jag icke annat än hembära lagutskottet min förbindliga
tacksamhet. Jag hoppas för visso, att utskottet menar,
hvad det sagt. Om jag sålunda, i fall jag lefver, kommer tillbaka
med min motion, kan jag redan på förhand vara viss om, att
utskottet icke afstyrker min begäran, om jag begär mycket,
d. v. s. om jag kommer med ett ändringsförslag, som innefattar
just det, som utskottet framhållit, att det bör innefatta för att af
utskottet kunna tillstyrkas.

Herr vice talman, jag har velat säga detta, icke för att, såsom
jag i början anförde, göra något yrkande, utan för att fastslå
utskottets vänliga medgifvande och sålunda taga fasta derpå för
en kommande tid, då jag ämnar komma igen för att blifva mera
anspråksfull, än jag varit denna gång.

Herr Söderberg: Herr vice talman! Det finnes knappast
någon lag, som blifvit stadfäst under de senare åren, hvilken blifvit
föremål för en så omfattande kritik som den nya väglagen.

Jag vill nu icke ingå i några särskilda detaljer angående denna
kritik och dess berättigande, hvilket mer än väl framgår af alla
dessa motioner rörande denna lag, som blifvit väckta vid denna
riksdag, utan jag skall endast inskränka mig till att säga några
ord med afseende på den del, den sida af lagen, hvarom min motion
rör sig. Det är nemligen om entreprenadsystemets införande
i densamma.

Hemma i den ort, jag representerar, begagna vi oss af entreprenadsystemet,
trots det att vi uti lagen icke funnit något stöd
för den saken, utan vi göra det på den grund, att vi i väghållningsdistriktet
kommit öfverens om att använda detsamma. Då vi funnit
detta systems användning till vår fördel, tycker jag, att det är
märkvärdigt, att utskottet för afstyrkandet af min och herr Janssons
i Saxhyttan motion kunnat med sådan tvärsäkerhet yttra
bland annat, att “entreprenadsystemet, enligt utskottets tanke,

N:o 35. 16

Måndagen den 3 Maj.

Ang. ändrin- säkerligen komme att ställa sig dyrare för de vägbållningsskyldige

^rän det enligt väSlaSeR gällande systemet." Det borde väl kafva
vant de vägbållningsskyldige, som fått svara på den frågan och
fått besvara den i enlighet med sina intressen.

Jag tycker alltså, att det nyssnämnda uttalandet om entreprenadsystemet
är nästan för mycket sagdt af utskottet. Uttalandet
kan ju måhända kafva sin tillämpning på åtskilliga ställen och
trakter i vårt land, men åtminstone i våra trakter anse vi, att,
med de förhållanden, som der råda, det skulle för oss blifva mycket
bekymmersamt, om vi ovilkorligen enligt väglagen skulle dela
ut väg till underhåll in natura på de väghållningsskyldige. Det
förhåller sig. nemligen så, att i dalsocknarne litet hvarstädes finnas
många små jordegare, som ha så litet jord, att den icke kan föda
mera än 1, 2, ä 3 kor och ännu mindre. Dessa jordegare skulle
naturligtvis ha sitt vägstycke sig tilldeladt, men då de icke hafva
någon dragare, äro de naturligtvis hänvisade till att lega någon
sådan för arbetets utförande; och detta ställer sig ganska dyrt för
dem. Ty herrarne kunna förstå, att för sådana små egendomar
vägstyckena komma att blifva så korta, att sjelfva reparationen
och lagningen af dem endast kan behöfva taga ett par ä tre timmar.
Då det derjemte kan hända, att vägstyckena, som de skola
underhålla, kunna ligga långt afsides, så kan på ett sådant litet
arbete förspillas ända till ett helt dagsverke, hvartill de då skulle
nödgas lega häst. .Herrarne kunna förstå, att, från den sidan sedt,
vägunderhållet ovilkorligen måste ställa sig mycket dyrare och
obeqvämare för dessa små jordegare, än om de få förena sig om
att utarrendera det.

Sedan jag kommit hit till riksdagen, har jag vid samtal i
frågan med flera af kammarens ledamöter fått veta, att entreprenadsystemet,
förutom i min hemtrakt, äfven begagnas, ehuru
det icke eger något stöd i gällande lag, på flera andra trakter
inom vårt land. Detta har ännu mera stadfäst mig i min åsigt,
att det härom^ verkligen bör införas några bestämmelser i väglagen.
Men då jag, allra helst som jag fått veta, att förslaget
fallit i. medkaramaren, icke tror, att det kan tjena något till att
yrka .bifall till min motion, anser jag mig nu icke böra göra det,
utan. jag skall i stället afvakta tiden, för den händelse under diskussionens
lopp något yrkande skulle framställas, som jag anser
mig kunna biträda.

Herr Hedelius: Eftersom de båda föregående talarne icke
gjort något yrkande, skall jag icke länge upptaga kammarens tid.
Jag ber endast att få omtala, att inom utskottet den meningen
gjort sig gällande, att väglagen i sin helhet bör revideras, men
man trodde, att en allmän revidering af denna lag skulle hindras,
om en och annan ändring af lagen skedde redan nu. Tidpunkten
för en.sådan allmän revidering trodde lagutskottet vara inne, när
lagen i fråga hunnit vinna full tillämpning öfverallt i landet. Men
så har ännu icke skett; vissa distrikt, som fått uppskof med densammas
tillämpning, ha ännu icke hunnit genomföra den. När

Måndagen den 3 Maj.

11 äso 35#

•detta en gång skett — så trodde vi — då kunde man med mera An,J: ««*•»»-«akkännedom om lagens olägenheter och brister besluta om en all- gayväglagen.
män revidering af densamma. Detta är den bestämda åskådning, ( 01
som ligger till grund för utskottets föreliggande utlåtande, och det
är, såsom af betänkandet synes, ingalunda någon obenägenhet mot
motionerna, som gjort, att utskottet afstyrkt dem.

Jag skall, då icke något motsatt yrkande gjorts, inskränka
mig till att yrka bifall till utskottets betänkande.

Herr Bengtsson i Bjernalt: Jag har icke begärt ordet för
att kritisera utskottets utlåtande, men jag vill icke heller precis
tala för bifall till detsamma. Jag har endast velat säga, att det
ser något konstigt ut, att icke något gjorts i syfte att få en ändring
till stånd i en sådan författning som vår väglag, hvilken
redan från sin tillkomst var behäftad med stora oegentligheter och
aom åstadkommit så mycket bryderi både för myndigheter, vägstyrelser
och väghållare. Men kanhända det rättaste i detta fall
•är att, såsom herr Redelius sade, nu afslå samtliga motionerna.

Jag tror bestämdt, att väglagen, för att den skall kunna blifva
något så när skaplig, behöfver en fullständig revidering; och det
synes mig icke vara lämpligt att lappa på en och annan paragraf
och låta andra stå orörda. Det finnes så många oegentligheter i
denna lag, att, om man skulle redogöra för dem alla, det skulle
taga allt för lång tid.

Jag skall derför icke göra något yrkande, utan inskränka mig
till att uttala den förhoppning, att dessa motioner må återkomma,
så att, då väglagen i sin helhet kommer att undergå en genomgripande
revidering, man då må kunna afhjelpa de verkliga felen
och bristerna.

Denna lag har varit under diskussion både bland allmänhet,
myndigheter, vägstyrelser och väghållare och dervid satt månget
hufvud i bryderi. Ty för att få veta, hvad som i densamma skall
vara rätt eller icke, har man på många ställen måst forska sig
fram genom att läsa mellan raderna. Under sådana förhållanden
får man icke undra på, att endast under denna riksdag väckts
förslag om ändring af icke mindre än sjutton paragrafer i densamma.

Att nu, såsom sagdt, göra förändring i en och annan paragraf
och låta andra stå orörda, det tycker jag icke vore klokt, utan
det rättaste finner jag vara att, såsom utskottet gjort, afslå samtliga
förslagen, så att lagen till en annan riksdag i sin helhet får
genomgå en fullständig revidering.

Jag anhåller om bifall till utskottets förslag.

Herr Andersson i Löfhult: Såsom af min motion framgår,
har jag ansett det vara nödvändigt att vi få en förändring af §

33 mom. 2 i nya väglagen. Då (let emellertid af utskottsbetänkandet
framgår, att utskottets afstyrkande af motionen ingalunda
föranledts deraf, att utskottet ogillat densammas syfte, utan emedan
utskottet ansett, att en fullständig revision af väglagen beAndra
Kammarens Prof. 1897. N:o 35. 2

N:o 35.

Ang. ändringar
i väglagen
(Forts.)

18 Måndagen den 3 Maj.

höfde anställas, vill jag helt och hållet instämma uti hvad en ärad
ledamot af lagutskottet yrkat och endast tillägga den önskan, att
man icke alltför lång tid måtte uppskjuta med denna revisions
verkställande. Möjligen skulle till ett kommande år flere, som
vilja motionera i ämnet, kunna hafva ett förberedande sammanträde
och då måhända ena sig om ett gemensamt förslag till lagens
förändring, som lagutskottet kanske skulle kunna godkänna.

I likhet med de öfrige motionärerna, som här yttrat sig, skall
jag icke göra något yrkande, utan hoppas jag på bättre lycka eu
annan gång.

Herr Jönsson i Mårarp instämde häruti.

Herr Pettersson i Österhaninge: Vid det tillfälle, då denna
väglag af Riksdagen antogs, tillät jag mig, herr vice talman, påpeka
det ogynsamma läge, i hvilket en stor del innehafvare af
skärgårdshemman befunne sig, enär dessa, som icke kunde sjelfva
bestrida sitt vägunderhåll in natura, vore hänvisade till att mot
hög betalning utlega detsamma, hvilket för dem med deras små
tillgångar vore ganska känbart och så mycket obilligare, som de
sjelfve icke voro i tillfälle att befara de vägar, som de underhöllo,
knappt visste ens hvar de voro belägna.

Man svarade mig då, att blefve väl den njm lagen antagen,
skulle äfven den saken bli reglerad för dem, så att allting skulle
bli godt och väl bestäldt. Ja, huru väl bestäldt det är i den vägen,
derom hafva vi i qväll hört den ene efter den andre vittna,
och huru litet tillfredsstäld denna skärgårdsbefolkning befunnit
sig med den nya lagen, derom har jag erhållit personlig kännedom
genom de uppmaningar, som gifvits mig att verka i syfte att
få en ändring till stånd, hvarigenom skärgårdsborna kunde vinna
någon afsevärd och billig lindring i sin tunga.

Jag har i min hand en skrifvelse från en kommun, belägen i
yttre delen af Stockholms skärgård, och jag tror, att jag kanske
kan få påräkna herrarnes uppmärksamhet i högre grad, då jag
nämner, att kommunen hör till en af de tyngst beskattade i riket.
Kommunalutskylderna belöpte sig nemligen enligt 1894 års statistik
till närmare 18 gånger bevillningskronan. Denna ös innebyggare
kunna icke bilda något eget väghållningsdistrikt, alldenstund på
ön icke finnes någon väg att underhålla. De äro dessutom förenade
med ett väghållningsdistrikt, hvars vägkassa icke får något
nämnvärdt tillflöde ifrån öfriga beskattningsföremål, hvaraf således
följden blir den, att jordbrukarne, utom hvad de förut fått betala
för underhåll af sina egna vägstycken, nu dessutom få bidraga till
vägkassan, till bestridande af dess utgifter, förvaltningskostnader
m. m. På så sätt är det regleradt och stäldt för dem.

Då nu emellertid icke någon motion om ändring i det af mig
påpekade syftet föreligger, och jag ej heller kunnat väcka någon
sådan på grund af bristande utredning om i hvilken omfattning
detta missförhållande eger rum, som jag nu påpekat, har jag intet
yrkande att göra. Jag är visserligen icke okunnig om att en del

Måndagen den 3 Maj.

19 N'':o 35.

ökommuner fått bilda egna vägbållningsdistrikt och således blifvit A»g- ändrinbefriade
ifrån underhåll af vägar på fastlandet, men huru många
det kan finnas qvar, soro detta icke gäller, känner jag för närvarande
icke till. Men då nu här talats om en snar, grundlig och
genomgående revision af väglagen, och lagutskottet erkänt en sådan
berättigad och i sinom tid nödig, ber jag att få uttala en önskan
om att den icke må dröja alltför länge, och att man, när det lämpliga
tillfället är inne, då äfven har dessa stackars menniskor, denna
befolkning, som bor derute på öar och kobbar, i åtanke, så att de
må kunna få någon lindring i denna för dem så hårda tunga; de
hafva ingen annan väg än sjön att fara på.

Häruti instämde herrar Åkerlund, Sandquist och Henricson.

Herr Petersson i Dänningelanda: ått väglagen lider af

många brister, som böra afhjelpas, derom tror jag icke meningarna
äro delade, derom vittna tillräckligt de många motioner,
som blifvit väckta rörande ändring i denna lag. Jag önskar ock
i likhet med lagutskottet, att en allmän revision af väglagen
måtte företagas och att den må ske så snart som möjligt.

Men då så är, tror jag att det kan ha sin nytta med sig att
uttala de önskningar man hört uttalas ifrån väghållningsskyldige
i ett och annat väghållningsdistrikt, äfven om de gå något utöfver
hvad i motionerna föreslagits.

Att då först och främst alla skattskyldige böra deltaga i vägunderhållet
i förhållande till inkomsten, är ju en fullt berättigad
sak, och således böra tjensteman och de som hafva inkomst af
pension bidraga till vägunderhållet efter inkomst i likhet med
dem, som skatta för inkomst af kapital eller arbete. Het anser
jag för en alldeles sjelfklar sak, och den meningen bryter sig
nog fram på grund af sin egen rättvisa beskaffenhet. Vi veta,
att när en ändring skedde i afseende på kostnaden för byggande
och underhåll af kyrkor och prestgårdar, öfverflyttades denna,
skyldighet först ifrån mantalets grund och lades på fastighetsfyrktalets
grund, men det dröjde icke många år, innan den äfven
iitsträcktes till andra inkomsttagare, och så blir nog också förhållandet
med kostnaden för vägunderhållet.

Men jag kommer nu till en annan önskan, som åtminstone
uttalats ifrån det väghållningsdistrikt jag tillhör, och jag^skall
be att få uttala den här, oaktadt, som jag nämnde, den gar utöfver
motionärernas förslag. Hen afser nemligen en ändring i väglagen
angående redovisningen af vägskatten och statsbidraget.

Hetta är nu en mycket invecklad procedur: vägstyrelsen skall
föreslå debitering, och sedan debiteringen verkstälts af häradsskrifvaren,
uppbäres och redovisas vägskatten i sammanhang med
kronoutskylderna, och sedan skall vägstyrelsen mottaga medlen
liksom statsbidraget och utdela detta senare bland de väghållningsskyldige.
Het är således, som sagdt, mycket inveckladt, och det
händer också, att man med utdelningen kommer så långt efter,
att man icke träffar de personer, som skola ha ersättning af stats -

N:o 35. ‘20

Måndagen den 3 Maj.

Ang. ändringar
i väglagen
(Forts.)

bidraget. Om det i stället kunde ordnas så, att de våghålInings•
skyldige finge mottaga statsbidraget vid uppbörden och af häradsskrifvaren
uppfördes å så väl kredit- som debetsidan, d. v. s.
hvar och en krediterades för det belopp han skulle ha, skulle det
förenkla maskineriet ofantligt mycket, och lända till stor belåtenhet.
Nu får man betala vägskatten på uppbördsmötena vanligen
i februari, och så redovisas den till vägstyrelsen i slutet af
april eller början af maj månad. Då ha många kanske afträdt
sina hemman och flyttat utom socknen, kanske rest utom landet,
så det är nästan omöjligt att träffa eu del personer, och den som
då innehar ett hemman, som afträdts, har ju ingen rättighet att
få de medel, som företrädaren skulle haft.

Nu lemnas penningarne efter uppbörden till vägstyrelsens
ordförande, och han uppgör derefter en fördelningslängd öfver
hvad hvar och en skall ha af statsbidraget och skickar ut den
till kommunerna. Somliga kommuner ha valt en särskild uppbördsman,
som tar emot denna fördelningslängd och de medel,
so in tillkomma kommunen och har att tillhandahålla dem åt de
väghållningsskyldige. Detta sätt användes i synnerhet af stora
kommuner, som äro glest befolkade och som hafva att räkna med
långa afstånd. Då det nu ibland förekommer, att en persons tillgodohafvande
icke uppgår till mera än 25 öre, kanske till och
med mindre, icke går han då en lång väg och hemtar det, och
man kan ej heller påräkna, att ordföranden i kommunalnämnden
skall skaffa en annan person eller sjelf göra sig besvär med att
utdela bidragen. Således blir det ofta nästan omöjligt att utdela
dem.

Kunde derför en sådan revision af väglagen ske, att dessa
medel intoges å debetsedlarne till kronan och redovisades på
kronouppbördsmötena till de väghållningsskyldige, skulle det underlätta
vägstyrelsernas arbete ofantligt mycket. Kostnaden för
vägstyrelserna skulle då bli nästan ingenting, nu är skötseln af
vägstyrelserna i många distrikt mycket dyrbar.

Jag har blott velat uttala detta, naturligtvis utan att göra
något yrkande, då denna fråga nu icke föreligger i någon motion,
och då icke heller i öfrigt något yrkande gjorts i vare sig den
ena eller andra rigtningen.

Herr Ollas A. Ericsson: Herr vice talman! Innan nu

gällande väglag blef antagen af Riksdagen, tog jag mig friheten
att redogöra för den ställning jag intog till denna fråga, och dervid
påpekade jag, att den föreslagna väglagen skulle blifva alldeles
olämplig för våra förhållanden i Dalarne. Någon hänsyn
till denna min framställning tog likväl icke Riksdagen, utan, som
sagdt, lagen blef antagen. Jag har derför sedermera vid åtskilliga
riksdagar tagit mig friheten framställa yrkanden om ändringar i
de paragrafer, som voro för våra förhållanden minst lämpliga.

Nu har lagutskottet äfven vid denna riksdag icke tagit någon
hänsyn till vår framställning, utan föreslagit, att motionerna icke
måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda, och då Första Kam -

Måndagen den 3 Maj.

21 N:o 35.

maren redan fattat sitt beslut i frågan, är det ju lönlöst att nu Ang. ändrinframställa
något yrkande. Likväl har jag tänkt mig, att man9<tr
åtminstone kunde såsom en opinionsyttring framställa något visst ^ 01 s''
yrkande åtminstone i ett par punkter.

Den ena punkten, jag afser, rör den 63 § och är den 15:de
punkten i detta betänkande. Om herrarne erinra sig, så väcktes
af mig och andra vid föregående riksdag flere motioner om ändring
i denna paragraf. Då visade sig lagutskottet så tillmötesgående,
att det nära nog enhälligt föreslog en ändring i den paragrafen i
öfverensstämmelse med vår framställning. Nu har det besynnerliga
i år inträffat, att utskottet blifvit omvändt, endast för det
att detta förslag blef afslaget af Första Kammaren. Jag vill
erinra mig, att i denna kammare blef förslaget antaget utan votering.
Men härtill kommer äfven en annan omständighet, som
jag tror hade bort föranleda utskottet att åtminstone i denna
punkt vidblifva sin framställning från i fjol. Vi ha nemligen litet
hvar reda på, att regeringen tagit initiativ i denna fråga, hvilket
haft till följd, att alla vägstyrelser inom landet fått uttala sig
om den föreslagna ändringen i denna paragraf. Jag har mig icke
bekant, hvilka svaromål inkommit ifrån vägstyrelserna i deras
helhet, men jag tror mig veta, att ganska många ifrigt påyrkat,
att eu förändring i det af oss motionärer förordade syfte borde
vidtagas. Jag tror derför, att denna kammare godt kan stå för
sin i fjol uttalade mening.

Jag skall derför, som nämndt, taga mig friheten yrka, att
denna kammare måtte stå vid sitt förra beslut, som innehöll, att
63 § skulle erhålla följande lydelse:

“Konungens befallningshafvande ombesörjer på vägstyrelsens
derom framstälda begäran, att vägskatten varder genom vederbörande
i sammanhang med kronoskatterna debiterad, indrifven
och redovisad på sätt om landstingsmedel är föreskrifvet; de väghållningsskyidige
ega dock vid sammanträde, hvarom i 38 § förmäles,
bestämma, att vägskattens debitering, uppbörd och redovisning
skall verkställas genom kommunalnämnd mot ersättning
enligt öfverenskommelse; och gäller i ty fall i fråga om debitering
och uppbörd så ock om indrifning af restantier i tillämpliga
delar hvad beträffande kommunalutskylder finnes stadgadt.

Konungens befallningshafvande eller, der uppbörden sker
genom kommunalnämnd, väghållningsskyldige ega att förordna om
afskrifning af sådana afgifter till vägkassan, som i anseende till
bristande tillgång icke kunnat indrifvas.“

Jag vill omnämna, att i den vägstyrelse, der jag är ledamot
och ordförande, vi tillämpa lagen, sådan som den är här föreslagen,
och icke sådan som den nu lyder. Och vi ha funnit detta
alldeles utmärkt.

Men förutom det nu framstälda yrkandet ville jag framställa
ett äfven vid 17:de punkten, som rör herrar Söderbergs och Janssons
i Saxhyttan motioner. Jag har i likhet med några andra
velat uttala en protest mot utskottets uttalande i denna punkt,
då utskottet säger, att det tror, att entreprenadhållet skulle blifva

N:o 35.

Måndagen den 3 Maj.

Ang. ändringar
i väg!ogen.
(Forts.

22

dyrare än vägunderhållets in natura utgörande. Jag tror, att
om lagutskottet tänkt sig för litet grand, innan det skrifvit detta,
det skulle hafva kommit under fund med att dess påstående är
alldeles ohållbart. Yi veta ju, att så väl den enskilde som myndigheter,
ja, till och med staten, nu allt mera och mera börjat
ingå på entreprenadsystemet. Öfverallt har man funnit det fördelaktigt.
Hvarför skulle det icke vara det äfven härvidlag?
Särskilt gäller det med afseende å Dalarne, som en talare för
mig omnämnt och som vi flera gånger förut omnämnt i denna
kammare, att en vägdelning der med åtföljande in natura underhåll
vore minst sagdt ett oförsvarligt slöseri med tid, penningar
och arbete. I det väghållningsdistrikt, jag tillhör, förfära vi nu
på det sätt, att vägstyrelsen med stöd af 12 § väglagen befriar
in natura underhållsskyldige från in natura underhållet, och vägstyrelsen
öfverlåter detsamma sedermera på entreprenad.

Ja, jag skall ej längre taga kammarens tid i anspråk; jag är
glad öfver att uttalanden gjorts äfven från lagutskottet, som tyda
på hopp om en snar revision af hela väglagen, och slutar med
anhållan om bifall vid 15:de punkten till mitt yrkande och vid
17:de punkten till herr Janssons motion.

Herr Petersson i Brystorp: Herr vice talman! I)en siste

talaren yrkade, att uppbörden skulle få ske genom kommunalnämnden.
Och der förhållandet är det, att ett väghållningsdistrikt
utgöres af ensamt en kommun, tror jag icke, att det
skulle vara någon svårighet derför. Men då ett väghållningsdistrikt
består af flera kommuner, tror jag, att det skulle blifva
ganska svårt för vägstyrelsen att få uppbörden i behörig tid;
så att jag tror, icke, att en sådan anordning skulle gå för sig
annat än, som jag nämnde, der väghållningsdistrikt utgöres af
ensamt en kommun.

Hvad åter beträffar påståendet, att det skulle lämpa sig bättre
att sätta väghållningen i ett distrikt på entreprenad, kan jag icke
fatta detta. För öfrig! måste, innan entreprenaden kommer till
stånd, uppskattning ske af behörig nämnd, på sätt i väglagen
är föreskrifvet. Men förhållandena med entreprenadaffären skulle
kunna variera ganska mycket. Jag skall taga ett exempel från
min hemtrakt, huru det gestaltar sig der i afseende å skjutsen.
Den är stöld på entreprenad. Der ha på somliga ställen bildats
bolag för skjutsens öfvertagande, och entreprenadsumman har
sprungit upp för en skjutsstation till 6- ä 700 kronor. Så har
bolaget splittrats, och (let har sedermera blifvit en ny auktion,
och då har entreprenadsumman vid samma station nedgått till
ISO kronor.

Nu är att märka, tror jag, att i Dalarne stora områden icke
äro så tätt bebyggda, utan det är långt från gårdarne till vägarne,
och det skulle kunna hända, om der bolag bildades, att det komme
att blifva för dyrt. Det är ju deras sak, som skola hålla vägarne,
att genom en nämnd utreda, hvad staten skall betala till
vägunderhållet. Och det förefaller mig besynnerligt, om det skall

23 N:o 35.

Måndagen den 3 Maj.

^å bättre att hålla entrenrenadauktioner, än att eu enskild upp- Ang. andnngör
med en annan enskild om underhåll af ett vägstycke. ^ Detta
anser iag vara lämpligare, billigare och säkrare. Och då jag i
intet afseende kan finna, att vägunderhållet skulle genom entreprenad
blifva billigare, utan tvärtom dyrare, vill jag bestrida den
siste talarens yrkande.

Herr Ollas A. Ericsson: Herr vice talman! Då jag fått
uppmärksamheten fäst på, att förut icke något egentligt förslag
om ändring i 63 § föreligger, utan blott förslag om skrifvelse,
skall jag taga tillbaka mitt yrkande vid 15:de punkten; men
jag vidhåller det vid den 17:de.

Her Jansson i Saxhyttan: Herr vice talman! Som kammaren
behagade finna, har jag i min motion föreslagit eu skrifvelse
till regeringen med anhållan, att väghållningsdistrikt
måtte få rättighet att å entreprenad upplåta väghållningen. Jag
har naturligtvis icke föreslagit, att väghållningsdistriktet skall
införa en sådan anordning, men att ett väghållningsdistrikt skall
få rättighet att. om det så önskar, göra det. Nu har lagutskottet
afstyrkt min motion på den grund, att det enligt utskottets tanke
säkerligen skulle ställa sig dyrare att antaga detta system än
att bibehålla det nu stadgade förfarandet. Hvarifrån utskottet
fått en sådan tanke, har det ej sagt, och jag vet det icke heller.

Men det antager jag som säkert, att den tanken åtminstone ej
härleder sig från kännedom om de förhållanden, som existera på
många orter, t. ex i Dalarne, der det finnes väghållningsdistrikt,
der väglottsegarne uppgå till hundratal och det lins en stor mängd
sådana, som ha vägstycken, som ej uppgå till mera än en, två
eller tre meter, ja, der det finnes väglottsegare, som hafva mindre
än en meter. Att det i sådana trakter ställer sig bättre med
entreprenadsystemet än med den nu gällande fördelningen af vägarn
e på fastigheterna, är väl alldeles klart och framgår dessutom
deraf, att en stor del väghållningsdistrikt, trots det lagen lägger
hinder i vägen derför, antagit entreprenadsystemet.

Att nu vidare orda om detta, tjenar väl ej till något, då Första
Kammaren redan afslagit såväl mitt förslag som alla öfriga i fråga
om väglagen väckta förslag, men jag vill dock framställa yrkande
på bifall till min motion, på det kammaren må blifva i tillfälle
att afgifva en opinionsyttring härvidlag. Jag anhåller således,
herr vice talman, om afslag på utskottets hemställan i 17:de
punkten och bifall till min motion.

Herr Persson i Tällbex-g instämde häruti.

Herr Söderberg: Då här ett yrkande blifvit framstäldt i

någorlunda öfverensstämmelse med min motion, skall jag be att
få instämma deri; och jag vill också.upplysa kammarens ledamöter
derom, att, då jag afgaf min motion, jag var helt och hållet
okunnig om att herr Jansson ämnade väcka motion härom. Jag

N:o 35. 24

Måndagen den 3 Maj.

väglaglc.ycket val kunnat nöja mig med att instämma i hans (Fort.

».) J n j.'' iM'' •

Uet tiliagg, som jag afsett att genom min motion få infördt i
väglagen angående debiteringen, rörde nu endast sådana kommuner,
som hvar för sig utgöra ett väghållningsdistrikt. Herr Janssons
lörs aS ?ar en vidsträcktare omfattning, så att det afser äfven
väghållningsdistrikt, som utgöras af flera kommuner. Och hvarför
icke också sådana skulle få frihet att begagna sig af entreprenadsystemet,
förstår jag icke. Jag har icke tänkt på den saken förut,
men den förefaller mig helt naturlig. Derför vill jag förena mig
med herr Jansson och yrka bifall till hans framstälda förslag.

. Hei;r1 Folke Andersson: Det är väl högst få lagar, som
blifvit klandrade så mycket som denna väglag. Herrarne veta,
att det var ett önskningsmål, som vi länge hade. att det skulle
blifva någon ändring i skyldigheten att underhålla allmän väg.
Det tog sig uttryck i skrifvelse till Kong], Haj:t, och komité blef
tillsatt att utarbeta förslag, och slutligen kom regeringen fram
med ett förslag till ändring i väglagsstiftningen. Det föll då,
men vi iomraa i håg, att det sedan kom, om jag icke missminner
mig, åtta eller tio motioner, som upptogo samma förslag i olika
former. De olika meningarna sammanjemkades, och det blef ett
lagförslag, som antogs af Riksdagen. Vi veta alla, att vi icke
voro belåtna med det lagförslag, som sålunda antogs, ty der voro
mångfaldiga fel, som redan då blefvo påpekade; men för att få
någon ordning antogo vi det då i förhoppning, att framdeles, då
man pröfvat lagen, man skulle kunna vidtaga ändringar, så att
den blefve mera tilltalande och bättre, än hvad den vid antagandet
var.

■i ,Nu ^a> som v* v®^a) sa många motioner väckts vid denna
riksdag, att det är fråga om ändring i icke mindre än 17 paragrafer.
Lagutskottet har erkänt billigheten af vissa af de föreslagna
ändringarna. Men ett är säkert — åtminstone är det min
åsigt att många eller några af de förslag, som framstälts här,
hafva mindre berättigande än andra. Ty då man fått börja tilllämpa
lagen, fått pröfva den i hela dess vidd, tror jag, att det
klander man rigtat mot den skall minskas. Åtminstone är det en ''
erfarenhet, som vi gjort i våra trakter. Men nog lins det ännu
manga^ fel, som behöfva afhjelpas, det medger jag.

Då nu emellertid Första Kammaren tagit utskottets förslag,
tror jag, att det vore klokt af denna kammare att äfven göra detsamma.
Utskottet har uttalat sig till förmån för ändringar. Detta
uttalande har godkänts af Första Kammaren. Och är det nu så,
att äfven Andra Kammaren instämmer deri, har ju Riksdagen godkänt
det, och då hoppas jag, att regeringen skall deraf sluta, att
det behöfs en revision af lagen. Och det skulle då möjligen kunna
komma ett förslag från regeringen.

Jag skall derför be herrarne att ej göra för stora påståenden
nu, utan lemna dessa förslag å sido, tills man fått pröfva lagen i
dess helhet. Den har ej ännu öfver allt varit i tillämpning, den

25 N:o 35.

Måndagen den 3 Maj.

har på åtskilliga ställen ej blifvit använd ännu, kanske upptäcker Ang. lindrig
man flera fel, då man börjat tillämpa den öfver allt. Och blefve gar^t^en''
det sedan en revision, tror jag, att man till mera belåtenhet, än
som nu vore möjligt, skulle kunna bättra ett och annat.

Jag skall be, herr vice talman, att få yrka bifall till utskottets
förslag.

Herr Petersson i Brystorp: Herr vice talman! Då tre talare
så strängt yrkat på entreprenadsystemet för vägunderhållet,
kan jag icke underlåta att å nyo upprepa, hvad lag föreskrifver i
afseende å vägunderhållet. När nu lagen föreskrifver, att på alla
håll det skall af nämnd undersökas, hvad vägunderhållet går till
in natura, anser jag det vara både rätt och billigt. Hur skall
staten annars blifva i tillfälle att veta, hvad han är skyldig att
utgifva? Ty, som jag sade förra gången jag hade ordet, ett entreprenadsystem
är så sväfvande. Det kan höja sig och sänka sig,
och det är ingen stabilitet i detsamma. Men sedan en uppskattning
skett, på sätt väglagen föreskrifver, sedan kan det vara mera
lämpligt, att enskilde, om de vilja, hålla entreprenadauktion, eller
att en enskild utackorderar till sin närmaste granne att underhålla
vägstyckena han har. Men intill dess sådan uppskattning
skett, som lag föreskrifver, vill jag ej vara med om annan anordning,
utan ber jag att få yrka bifall till lagutskottets förslag.

Sedan öfverläggningen härmed förklarats afslutad, och efter
af herr vice talmannen i sådant afseende gifven proposition, biföll
kammaren hvad utskottet under mom. 1—16 hemstält.

Beträffande derefter utskottets i mom. 17 gjorda hemställan
hade yrkats dels bifall till samma hemställan och dels afslag derå
och bifall i stället till den af herr Jansson i Saxhyttan i ämnet
väckta motionen. Herr vice talmannen gaf propositioner å hvardera
af dessa yrkanden i nu nämnd ordning och fann det förra
yrkandet hafva de flesta rösterna för sig. Herr Jansson i Saxhyttan
begärde likväl votering, hvilken ock företogs enligt följande
nu uppsatta och af kammaren godkända voteringsproposition:

Den, som bifaller hvad lagutskottet hemstält i 17:de punkten
af förevarande utlåtande n:o 52, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren med afslag å utskottets hemställan
bifallit den af herr Jansson i Saxhyttan i ämnet väckta motion.

Omröstningen visade 109 ja, mot 57 nej; i följd hvaraf utskottets
hemställan af kammaren bifallits jemväl i denna del.

N:o 35. 26

Måndagen den 3 Maj.

Om förslag
till lag angående
köttbesigtningsoch
slagtning.

§ 3.

Slutligen företogs till behandling lagutskottets memorial
n:o 53, i anledning af kamrarnes återremiss utaf lagutskottets utlåtande
n:o 30 i anledning af väckta motioner med förslag till
förordning angående köttbesigtnings- och slagttvång m. m.

I _ utlåtande n:o 30, i anledning af väckta motioner med förslag
till förordning angående köttbesigtnings- och slagttvång m. m.,
hemstälde lagutskottet, det Riksdagen, med anledning af motionerna
i fråga, skulle i underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl.
Maj:t täcktes vidtaga erforderliga åtgärder för att, så fort lämpligen
ske kunde, slagthus med der anordnad köttbesigtning under
erforderlig kontroll måtte anordnas i de städer, der sådan anordning
för befordrande och underlättande af export af kött ansåges
vara af behofvet påkallad.

I särskilda, vid utlåtandet fogade reservationer tillstyrkte emellertid
åtskilliga af utskottets medlemmar bifall till det i motionerna
framlagda förslaget, dels med och dels utan ändringar.

Vid frågans behandling inom kamrarne framträdde äfven olika
meningar rörande den åtgärd, som af Riksdagen borde i anledning
af motionerna vidtagas; och slutet blef, att utlåtandet i dess helhet
af båda kamrarne till utskottet återförvisades.

I anledning af denna återremiss hemstälde utskottet i nu föreliggande
memorial:

att Riksdagen, med anledning af de i utskottets utlåtande
n:o 30 omförmälda motioner, ville för sin del antaga ett af utskottet
uppgjordt förslag till Lag angående köttbesigtning och slagthus.

Efter det utskottets hemställan blifvit uppläst, begärdes ordet
af

Herr Ohlsson i Vexiö, hvilken yttrade: Herr talman!

Jag tillåter mig att i afseende på föredragningssättet hemställa:

att lagförslaget föredrages och beslut fattas paragrafvis;

att'' början göres med § 8, samt att derefter fortsättes med § 1
och följande paragrafer i nummerordning; samt

att,'' för den händelse lagförslaget i vissa delar kommer att
återförvisas, lagutskottet lemnas öppen rätt att vid ärendets förnyade
behandling i afseende å de paragrafer, hvilka blifvit med
eller utan ändring godkända, föreslå sådana jemkningar, som af
ifrågasatta förändringar i de återförvisade delarne kunna föranledas.

Till hvad herr Ohlsson sålunda hemstält lemnade kammaren
sitt bifall.

27 N:o 35.

Måndagen den B Maj.

I följd häraf föredrogs nu till en början § 8 i det af utskottet
framlagda lagförslaget; varande denna paragraf så lydande: gående kött besigtnings §

8. och slagt 1

mom. För köttbesigtning, anstäld på grund af § 1, erlägges
icke någon afgift.

2 mom. För begagnande af offentligt slagthus, hvarom i § 2
sägs, eger staden uppbära afgifter enligt taxa, som, sedan Konungens
befallningshafvande, efter hörande af helsovårdsnämnd eller
den särskilda myndighet, hvarunder slagthusets förvaltning är
stäld, dertill uppgjort förslag, af Konungen fastställes för minst
ett år i sänder, t denna taxa må afgifterna ej sättas högre än
som kan anses erforderligt för betäckande af stadens kostnader
för slagthusets förvaltning och underhåll jemte ränta å anläggningskapitalet.

I afgifven reservation hade deremot herr Ohlsson iYexiö, med
hvilken herrar Öländer, Nilsson i Skärhus, P. G. Petersson i Brystorp,
Redelins och Jönsson i Gammalstorp instämt, hemstält, att
åt ifrågavarande paragraf måtte gifvas följande lydelse:

1 mom. För köttbesigtning, anstäld på grund af § 1, erlägges
icke någon afgift.

2 mom. För begagnande af offentligt slagthus, hvarom i § 2
sägs, eger staden uppbära afgifter enligt taxa, som sedan Konungens
befallningshafvande, efter hörande af helsovårdsnämnd eller
den särskilda myndighet, hvarunder slagthusets förvaltning, är
stäld, dertill uppgjort förslag, af Konungen fastställes för minst
ett år i sänder. I denna taxa må afgifterna ej sättas högre än
som kan anses erforderligt för betäckande af stadens kostnader
för slagthusets förvaltning och underhåll.

Herr Härin begärde ordet och yttrade: Herr talman, mine

•herrar! Hå jag vid detta ärendes förra behandling i kammaren
kände mig uppfordrad att på det bestämdaste motsätta mig det
förslag, hvarmed lagutskottet då framkommit, så är det nu för
mig så mycket angenämare att få skänka mitt fulla erkännande
åt det förnyade förslag, som nu föreligger, och hvilket jag i alla
hufvudsakliga delar kan gilla.

Jag kan icke annat än på det lifligaste erkänna, att utskottet
visat en fullkomlig benägenhet att akta på tidens tecken, hvilket
härvidlag efter mitt förmenande vill säga, att utskottet kommit
till klarare insigt om de hotade landtekonomiska intressena och
att utskottet i sammanhang dermed insett vigten af att tillgodose
vissa städers hygieniska vård, hvilken naturligtvis skulle blifva
i ännu högre grad hotad, än förut varit fallet, om exportintressena
komme att genom deras försorg tillgodoses. Ty klart är, såsom
jag vid frågans föregående behandling tillät mig påvisa, att om
det inträffade, att i eu exporthamn funnes ett slagthus, i hvilket

ft:o 35.

Om förslag
till lag angående
köttbesigtnuigsoch
slagttrång.

(Forts.)

Måndagen den 3 Maj.

blott det göda köttet lämpligen kunde företes, så skulle följden
bh, ätt det dåliga köttet komme att stanna utanför, i fall icke
försigtighetsmått deremot vore vidtagna. Dessa försigtighetsmått
skulle tydligen bestå i den lagstadgade besigtningen.

Utskottets förslag är, såsom jag sade, för mig i alla väsentliga
delai tillfredsställande.^ Särskildt har det för mig varit en sann
tillfredsställelse att se, huru litet utskottet eller i hvarje fall dess
majoritet låtit sig påverkas af det utan tvifvel i eu mvcket olycklig
stund tillkomna förslag, som herr Ohlsson vid frågans föregående
behandling framlade. Utskottet har således alldeles icke
velat lyssna till hvad herr Ohlsson hade att säga om begränsningen
af folkmängdssiffran för städerna. Utskottet har icke heller
veiat lyssna till hvad herr Ohlsson sagt om lämpligheten deraf,
att städerna icke måtte få räkna sig till godo någon ränta på
anläggningskapitalet. I en enda punkt har herr Ohlsson lyckats
beveka lagutskottets hjerta, derutinnan nemligen, att utskottet
lyssnat till hans förslag rörande besigtningskostnadernas bestridande
af städerna.

Men om utskottet således har visat, att det kommit till klarare
hvad frågan innebär, så kan man deremot säga om herr
Ohlsson, hvad man sade om en viss dynasti i Frankrike, nemligen
att den, då den återvände till sitt land efter den stora revolutionen,
både ingenting lärt och ingenting glömt. Herr Ohlsson har alls
ingenting lärt, men ej heller någonting glömt, sedan hans förslag
den 20 mars afvisades i Riksdagens båda kamrar. Herr Ohlsson
säger med stolthet i sin reservation, att han i allo vidhåller de
åsigter, som han i fråga om lagstiftning rörande slagttvång förut
i sin reservation uttalat. Detta hans uttalande har imponerat på
några andra af utskottets medlemmar derhän, att de låtit sig af
detta hypnotiseras, så att de lika litet som han kunnat fatta, hvad
frågan innebär.

Hvad innebär nu herr Ohlssons förslag? Herr Ohlsson vill
begränsa folkmängdssiffran i de städer, som skulle få rättighet att
inrätta slagthus, till 50,000. I likhet med hvad utskottet nu uttalat,
tillät jag^ mig att vid frågans behandling förra gången framhålla
detta såsom en ren godtycklighet; men jag skall ej uppehålla
mig dervid nu, enär jag har skäl att antaga, att det finnes
andra, som äro mera intresserade af denna fråga än jag.

Herr Ohlsson anser vidare, att det är med rättvisa och billighet
öfverensstämmande, att städerna bygga slagthus icke blott för
sina egna behof, utan äfven för landsbygdens, och detta till alldeles
obegränsadt omfång. Herr Ohlsson finner det alldeles i sin ordning,
att, om en stad har en folkmängd af exempelvis 50,000
invånare — det minsta antal, som enligt hans reservation skulle
kräfvas för att få upprätta slagthus — den skulle bygga slagthus
icke blott för sitt eget behof, iitan ytterligare, om så erfordrades,
för något mer än Sveriges halfva kreatursexport. Jag tillät mig
förra gången att med officiella siffror visa, att under förlidet år
något mer än hälften af Sveriges kreatursexport gick öfver MalmöNu
finner herr Ohlsson rimligt och lämpligt, att Malmö skall bygga

2!) N:o 35.

Måndagen den 3 Maj.

ett slagthus af den stora omfattning, att det icke blott motsvarar
denna stads egna behof, utan att det skall vara så stort tilltaget,
att det äfven kan möta alla eventualiteter af en ständigt vexlande
export af så stort omfång, som jag nu antydt.

Jag tillät mig något tidigare i mitt anförande säga, att detta
herr Ohlssons förslag måtte ha framkommit i en olycklig stund —
det måtte ha varit en särdeles olycklig ingifvelse, som förmått
honom att bära fram det och sedan föranledt, att han nödgats
vidhålla detsamma, ty jag har icke från en enda ledamot af Riksdagen
utom honom vare sig i fjor eller i år hört en dylik tanke
uttalas.

Men hvad är det nu, man är så rädd för? Man är rädd för,
att slagthusafgifterna skola beräknas icke blott på basis af förvaltnings-
och driftkostnaderna, utan ock på basis af ränta å
anläggningskostnaden. Ja, det låter fruktansvärdt, detta, ränta å
anläggningskostnaden, när det blir fråga om anläggningar på millioner.
Jag kan mycket väl förstå, att man tänker: “detta är
fruktansvärdt; skola vi kreatursproducenter bära kostnaden för det.
att _ en eller annan stad uppför ett slagthus för vår export? Det
är ju icke rimligt, att så skall ske — hvarken rättvist eller billigt".
Så resonera herr Ohlsson och de med honom liktänkande.

Ja, det låter fruktansvärdt, när man talar om räntan på millioner;
men, mine herrar, vi få litet tänka på, hvad det är fråga
om, när man betraktar slagthusafgiften för hvarje kreatur. I den
utredning, Eiongl. Maj:t i fjor framlade, visades genom en upprättad
statistik öfver slagthusafgifterna vid 50 slagthus i Tyskland,
att medelafgiften för slagt af det största nötkreatur uppgick
till blott 2 kronor 91 öre. Detta är hela slagtafgiften för ett nötkreatur;
och denna afgift inneslöt således i sig icke blott driftkostnaden
och underhållskostnaden, utan ock ränta på anläggningskapitalet.
Skulle nu verkligen en sådan afgift vara så afskräckande,
som man tyckes föreställa sig? Jag kan icke inse det;
men dermed må vara huru som helst — jag vågar påstå, att
denna ränta är oeftergiflig, och att herrarne icke äro berättigade
att ett ögonblick tro, att någon stad kan uppföra ett slagthus,
som tillgodoser exporten, med mindre den får beräkna ränta på
den stora anläggningskostnaden. Jag är berättigad att säga detta,
ty jag har helt nyligen, under de senaste dagarae, haft tillfälle
öfverlägga i saken med en person i vårt samhälle, hvilken särskild!
käft. denna sak till beredning och lifligt intresserar sig derför samt
dertill är till hela sin uppfostran landtman och tillhör vårt hushållningssällskaps
_ verkställande utskott. Han förklarade, när jag
lör honom redogjort för frågans ställning vid Riksdagen, sedan
utskottets förra betänkande inkommit, åtföljdt af herr Ohlssons
beklagliga reservation, att Riksdagen må göra hvad den vill —
icke kan någon tro det vara möjligt, att en stadskommun skulle
kunna uppföra en så storartad anläggning utan att få tillgodoräkna
sig ränta på kostnaderna för denna anläggning.

Ja, mine herrar, så står i närvarande ögonblick denna fråga,
en fråga, hvilken vid dess förra behandling i Första Kammaren

Om förslag
till lag angående
köttbesigtningsoch
slagtfläng.

(Forts.)

tf:o 35. 30

Måndagen den 3 Maj.

Om förslag
till lag angående
köttbesigtningsoch
slagtning.

(Forts.)

af en person, hvars omdöme i denna sak bör ha något att betyda,
nemligen chefen för landtbruksstyrelsen, betecknades som en af
de vigtigaste frågor, som till den dagen åtminstone förekommit
vid denna riksdag. Sedan dess har under denna dag Riksdagens
Första Kammare fattat sitt beslut och godkänt utskottets förslag.
Det kommer nu an på Andra Kammaren, hvad den vill. Andra
Kammaren tillkommer det nu att afgöra, huruvida den anser det
vara lämpligt att taga på sitt ansvar de följder, som kunna drabba
vigtiga nationalekonomiska intressen, i fall denna kammare fattar
ett beslut, som öfverensstämmer med hrr Ohlssons reservation.

Jag säger, att denna kammare skall besinna det ansvar, som
den kan få bära, i fall den fara, som nu hotar, förverkligas. Den
fara, som hotar, gäller icke städerna, ty det bör väl en hvar
kunna begripa, att, om än städerna af denna sak såsom en biprodukt
till den stora förmån, som kommer landsbygden till del, förvänta
ett bättre ordnande af sina hygieniska förhållanden, faran för dem
dock icke är stor. Städerna kunna ju vänta ett eller annat år;
de få sköta sig, så godt de kunna, med tillhjelp af helsopolis och
dylikt. Men jag vet icke, hvad landtmännen tänka taga sig till,
om i en snar framtid exporten af lefvande kreatur från vårt land
befinnes å alla sidor fullständigt stängd.

Härmed har jag slutat. Jag bar anfört, hvad jag ansett vara
min oeftergifliga pligt att framhålla med hänsyn till det intresse,
hvarmed jag följt denna fråga, och de tillfällen att vinna insigt
deri, som stått mig till buds. Jag slutar med att önska, att icke
det krokben, herr Ohlsson funnit lämpligt att sätta för denna fråga,
må bringa densamma på fall.

Herr talman! På grund af hvad jag nu anfört, anhåller jag
om bifall till utskottets hemställan.

Herr Thylander förklarade sig instämma med herr Darin.

Herr Ohlsson i Vexiö: Då den näst föregående talaren

gått vida utöfver hvad kammaren i afseende å föredragningssättet
nyss beslöt, i det han talat om åtskilliga andra saker än dem,
som äro berörda i denna paragraf, anser jag icke nödigt nu bemöta
honom i dessa delar. Jag vill hålla mig till det, hvarom* nu
är fråga, nemligen 8 §.

Såsom kammarens ledamöter behagade finna, har jag och fem
andra ledamöter i lagutskottet uttalat vår särskilda mening vid
denna paragraf. Yi ha nemligen varit af den uppfattningen, att
slagthusafgiften vid kommunala, offentliga slagthus skulle få upptagas
endast i den mån dessa afgifter betingades af förvaltningsoch
underhållskostnaderna för slagthusen. Strängt taget och i
öfverensstämmelse med vanliga och eljest lagliga grunder för kommunala
utgifters bestridande är det ju annars tydligt, att de kommuner,
för hvilkas räkning och behof dylika slagthus anläggas,
också sjelfva borde bestrida alla utgifterna derför. Om emellertid
i vissa kommuner slagthusväsendet ordnas på sätt, vi reservanter
tänkt oss, d. v. s. så, att kommunala, offentliga slagthus an -

Måndagen den 3 Maj.

31 N:o 35.

läggas och slagttvång införes i de största städerna och dermed
äfven i de största konsumtionsorterna och de vigtigaste exportplatserna,
samt derigenom landtbrukets ekonomiska exportintressen
i viss mån kunna genom dessa städers medverkan tillgodoses,
hafva vi ansett lämpligt och rimligt, att någon afgift måtte få
läggas på den allmänna rörelsen till betäckande af en del af de
kostnader, som äro förbundna med dylika kommunala slagthus.
Yi hafva naturligtvis dock kunnat komma till ett sådant resultat
allenast derigenom, att vi sammanlänkat och sidoordnat storstädernas
särskilda och mera framträdande hygieniska intresse med landtbrukets
exportintresse. Ett sådant sammanlänkande måste väl i
detta fall anses praktiskt och lämpligt, då det skulle komma att
lända till ekonomisk fördel både för de stora städerna och för
landet.

På dessa i korthet anförda skäl ber jag, herr vice talman, att
få yrka bifall till § 8, sådan den lyder i reservanternas förslag.

Häruti instämde herrar Nilsson i Käggla, Ericsson i Bjersby
och Esbjörn Persson.

Herr Almqvist: Herr vice talman! För min del anser jag,
att det är af temligen underordnad betydelse, hvilken lydelse kammaren
beslutar att denna paragraf skall få, antingen den af utskottet
föreslagna eller sådan den lyder enligt reservationen. Hufvudsaken
är, att vi få en lag till stånd. Jag anser dock.icke
obilligt, att städerna måtte få beräkna någon ränta på anläggningskostnaden
för slagthusen, för så vidt denna ränta beräknas billigt,
och jag tror, att vi så mycket lättare kunna ingå härpå, som
afgifterna vid utlandets slagthus icke äro afskräckande. Jag vill
i detta afseende erinra derom, att medeltalet för afgifterna vid 50
af Tysklands offentliga slagthus utgör för en oxe 2 kronor 91 öre,
för en ko 2 kronor 30 öre, för en kalf 65 öre och för ett får 41
öre, och att i Köpenhamn äro afgifterna för en oxe 2 kr., för en
häst eller ett svin 1 kr. 50 öre, för en kalf 50 öre och för ett får
eller lam 15 öre. Afgifterna äro, såsom herrarne se, icke S3’nnerligen
höga; de uppgå i medeltal till cirka ett öre per kilogram.

På grund af hvad jag anfört, får jag yrka bifall till utskottets
förslag.

Herr Kruse: Herr vice talman, mine herrar! Såsom motionär
i denna fråga, är det gifvet, att jag önskar lagen framgång,
och de ändringar, som här och hvar af utskottet blifvit föreslagna,
anser jag icke vara af den betydelse, att jag icke vill rösta för
lagen sådan som utskottet framlagt den. Det är ju många motionärer
i frågan, och jag skulle gerna öfverlemna åt de öfrige att
yttra sig -— helst som de helt säkert skola göra det mycket bättre
än jag, men jag har dock ansett lämpligt att i egenskap af landtman
yttra några ord. Ty jag har nästan aldrig, då denna fråga
varit på tal, träffat någon stadsbo, som icke ansett, att lagen
skulle vara till nytta för landet i allmänhet, men jag har deremot

Om förslag
till lag angående
köttbesigtningsoch
slagttvång.

(Forts.)

N:o 35. 32

Måndagen den 3 Maj.

Om förslag
till lag angående
köttbesigtningsoch
slägttvånq.

(Forts.)

träffat flere landtman, särskild! inom denna kammare, livilka tvifla!
på att så skulle blifva förhållandet och Indika tro, att lagen icke
allenast icke skulle vara till nytta, utan kanske rent af till skada
särskild! från deras sida sedt. Den farhåga, som mest intagit
dem, eller att slagthus skulle uppstå inom hvarje kommun, har
nu blifvit undanröjd genom 2 § i denna lag.

Emellertid, redan förra året, då denna lag af regeringen förelädes
Riksdagen, upptogs detta på flera håll å landsbygden med
tillfredsställelse, derför att man hoppades att genom denna lag
eu köttexport snart skulle komma till stånd. Jag erinrar mig
särskildt, att Blekinge läns landtmannaförening då höll ett sammanträde,
på hvithet denna fråga diskuterades och der man uttryckte
sin glädje öfver att lagen ändtligen framkommit, ty man hoppades,
som sagdt, att snart derefter skulle följa exportslagthus och
köttexport. Efter min öfvertygelse är det i närvarande stund af
största vigt att få köttexport till stånd, och detta kan icke ske
utan eu slagthuslag. Det är naturligtvis nyttigt för landet i dess
helhet, om en export af kött kan komma till stånd. Härigenom
uppkommer en nationel vinst, som ju visserligen i första hand
kommer landtmännen till godo. Men äfven städerna önska att i
hygieniskt hänseende förbättra sin handel med köttvaror. Derför
tycker jag, att det är tydligt, att en sådan lag, som man från alla
håll kommer att få nytta af, är behöflig, och det är den väl också
för oss så väl som för alla andra eirropeiska nationer, hvilka samtliga
ha en sådan lagstiftning sedan lång tid tillbaka, med undantag
af Turkiet. Jag tycker verkligen, att det nu kunde vara på
tiden, att vi afskudda oss broderskapet med detta land.

Hvad för öfrigt särskildt beträffar den nytta, som städerna
kunna hafva af en lag sådan som den föreslagna, så skall jag
förbigå denna sida af saken, ty jag antager, att andra talare här
komma att vidröra den, men jag vill dock påpeka, att i städerna
är det för närvarande de minst bemedlade, som få förtära den
sämsta varan och betala det relativt högsta priset för densamma.
Slagtarne äro nog rädda för denna lag, men för alla yrkesslagtare,
åtminstone i städerna, bli naturligtvis dessa slagthus till fördel,
och detta specielt för de mindre slagtarne, i det att dessa då bli
likstälda med de större, så att de kunna slagta lika noggrant och
renligt som dessa och kunna få sin vara lika väl behandlad och
förvarad i iskällare eller andra lämpliga förvaringsrum, som komma
att finnas i slagthusen. Dessutom tillkommer här en annan sak,
som äfven verkar till fördel för landtmännen, nemligen att man
kan hafva förhoppning antaga, att vid de stora slagthusen skulle,
på sätt fallet är i utlandet, bildas försäkringsbolag, hvilka skulle
meddela försäkring mot sådana skador hos djuren, som man icke
kan se i förväg, d. v. s. att om ett djur är skadadt genom inre
sjukdom, så ersättes denna skada af bolaget; och skulle detta
blifva till fördel för både landtmännen och slagtarne, i det att
slagtarne kunna med större trygghet inköpa lefvande djur af landtmännen.
I djurskyddsvänlig rigtning toges naturligtvis också genom
slagthusen ett stort steg framåt.

Måndagen den 3 Maj.

33 N :o 35.

Men för att nu återgå till landtmannaförhållanden, så erinrar
jag mig, att för någon tid sedan en person här i kammaren yttrade,
att vi icke behöfde syssla med denna sak eller att arbeta för
slagthuslagen och att det till och med vore onödigt att upprätta
exportslagthus, enär vi kunde inom landet förbruka allt det kött,
vi producerade. I äldre tider hade man gjort så, och detta gick
bra då, och så skulle nog äfven nu bli fallet. Jag vill dock fråga,
om vi skola gå tillbaka och om vi skola alldeles uppoffra allt det
arbete och alla de penningar, som enskilda, hushållningssällskap
och staten användt för att drifva kreatursskötseln framåt. Ty en
tillbakagång för kreatursskötseln blir det, om exporten upphör, och
den står verkligen på gränsen att upphöra. Det reser sig en mur
allt större och större mot densamma och den är redan nu nästan
slut. Under sådana förhållanden måste det bli en tillbakagång,
och huru går det då med landtbruket? Mine herrar, det är en
ofantligt vigtig sak att genomdrifva denna slagthuslag, som nu är
i fråga, ty endast genom denna kunna exportslagthus existera.
Och jag är öfvertygad om, att utländningarne i allmänhet och
Tyskland och England särskilt skola söka hindra exporten, och i
dess hand skall mot ett exportslagthus, i land, som saknar slagthuslag,
sättas ett svärd så skarpt, att det skall förmå afhugga
exporten.

Hvad landtmännen vidare varit rädda för, är den köttbesigtning,
som skulle bli följden af lagens antagande. Men denna köttbesigtning
är numera i städerna icke någonting nytt. Den är väl
icke lagstadgad och obligatorisk, men på sätt och vis är det likväl
nödvändigt för den, som vill sälja sin vara, att låta undersöka
densamma, ty konsumenterna bestämma sig allt mer och mer för
att icke köpa någon annan än kontrollerad vara. Det är då frågan,
huru vida det icke för landtmännen är mycket fördelaktigare
att få en bestämd kontroll än att ha den, som nu eger rum, då
icke alltid förekomma sådana besigtningsman, på hvilka man kan
lita, och är det tvifvelaktigt, huruvida de dertill alltid dessa äro
kompetenta. Det är emellertid sant, att detta är den farligaste
delen i hela denna lag, sedd från landtmännens sida, och jag skulle
också knappast vara med derom, för så vidt icke besigtningen på
sätt och vis redan vore införd i städerna. Landtmännen skulle
dock vinna derpå, att besigtningen blefve ordnad, och de skulle
särskildt vinna ganska mycket derigenom, att den besigtning på
fläsk, så ordnad som den nu är, skulle försvinna, och för denna få
de nu betala oskäligt mycket till städerna. Och det är icke nog
med att landtmännen få betala mycket för denna besigtning, den
är nu förenad jemväl med eu annan olägenhet, i afseende på hvilken
i af Blekinge läns hushållningssällskap en skrifvelse aflåtits
till städerna i detta län. Det är nu så, att om fläsk den ena dagen
införes till försäljning i en stad och stämpel der sättes på
fläsket, så gäller icke denna stämpel, om fläsket sedan dagen derpå
eller till och med samma dag utbjudes till försäljning i en
grannstad, utan det skall då der omstämplas och ny afgift erläggas.
Denna olägenhet skulle hädanefter komma att uppliäfvas.

Andra Kammarens Prof. 1S!)7. K:o S,r>, 3

Om förslag
Ull lag angående
kö^U
besigtning v
och slagttvång (Forts.

)

>:o 55. 34

Om förslag
till lag angående
köttbesigtning
soch
slagttvång.

(Forte.)

Måndagen den 3 Maj.

Och det är icke små summor, som gå till städerna från landtmännen
för denna fläskbesigtning, ty städerna taga härför så mycket,,
att de dermed icke endast aflöna den person, som sköter besigtningen
m. m., utan de stoppa äfven stora summor i sina kassor
af inkomsten på besigtningen.

Landtmännen hafva också sagt, att det icke skulle blifva någon
konkurrens hädanefter, om slagthus komma till stånd i städerna,
ty man har varit rädd för att städerna eller de bolag, som
ega slagthusen, skulle sjelfva inköpa och slagta allt kött. Men
det är ju klart, att slagthusen komma att upplåtas till alla de
slagtare, som redan nu finnas och som bo i närheten af slagthusen,
och det blir derför fortfarande samma konkurrens som nu.

Jag vill på det varmaste förorda antagandet af lagen i sin
helhet och denna paragraf till att börja med, ty ju längre vi dröja
dermed, ju mera förlora vi. Det är verkligen egendomligt, att
landtmännen alltid skola på detta vis skjuta upp än den ena saken
och än den andra. Huru skedde det icke förut med mjölk- och
smörhandteringen? ^ Har man icke skjutit upp denna sak så länge,
att man förlorat millioner och åter millioner, ty först på den sista
tiden har man ordnat denna sak på landsbygden, sedan varan
sjunkit med 30 å 40 procent på verldsmarknaden. Skall man då
längre vänta på denna slagthuslag? Se vi på våra grannar danskarne,
så hafva de redan denna sak alldeles klar och säga nu,
att det exportförbud, som uppstått och uppstår allt mer och mer
från Tysklands sida, det generar dem icke alls, ty de äro redan
inne i marknaden med sitt slagtade kött, på hvilket de säga, att
vinsten icke är mindre än på hela djur.

Här har till Riksdagen kommit en kongl. proposition, deri
begärts ett anslag för motarbetande af tuberkulos hos kreatur.
Enligt mitt förmenande finnes det knappast något verksammare
medel häremot än inrättandet af slagthus, naturligtvis icke blott
på ett, utan på flera ställen, ty på de orter, der slagthus komma
att byggas, skall man kunna betydligt motarbeta denna svåra
sjukdom, som är skadlig icke allenast för djuren, utan smittosam
äfven för menniskor. Det blir fördelaktigt dels derigenom, att
köttet blir mera noggrant klassificeradt och de skadade delarne
uttagna, och dels särskilt för landtmännen i det hänseendet, att
de i sådana slagthus få kännedom om, huru de slagtade djuren
äro beskatfade till sina inre delar och om djuren hafva några
sjukdomsfrön inom sig. Detta är naturligtvis af stor vigt för
kreatursuppfödare, ty säga hvad man vill, så är det dock ett faktum,
att anlag för denna sjukdom äro nedärfda, och derför är det
af den största betydelse för kreatursuppfödaren att veta, huru de
djur äro beskaffade, kvilka han afyttrat till slagt och efter hvilka
andra djur i hans ladugård äro pålagda, ty med ledning deraf
kan han göra en erforderlig gallring för att så småningom erhålla
en frisk kreatursbesättning till fördel för sig sjelf och andra.

Hvad särskilt den nu föredragna paragrafen beträffar, så anser
jag, som gerna önskar få ifrågavarande lag, att, då denna
paragraf redan antagits af Första Kammaren, sådan den före -

35 N:o 35.

Måndagen den 3 Maj.

slagits af utskottet, detta är en maning att här yrka bifall till
utskottets hemställan, helst som jag också anser det vara orättvist
att begära, att städerna eller de bolag, som man säger skulle
bygga slagthusen, icke skulle få någon ränta på sina penningar. Jag
undrar, huru det bolag skulle se ut, som vore villigt att bygga ett
slagthus utan att få beräkna ränta på de penningar, som nedlagts
i företaget, och skulle man möjligen ändock kunna få ett eller två
sådana slagthus till stånd, så icke blir det något tredje eller flera,
om man förbjuder vederbörande att taga ränta på sitt kapital. _

Herr vice talman, på grund af hvad jag nu anfört yrkar jag
bifall till utskottets förslag.

Herr Henricson: Herr vice talman! Då jag inom utskottet
deltagit i denna frågas behandling och med min röst bidragit till
det slut, hvartill utskottet kommit, så skall jag be att få med
några ord söka bemöta hvad reservanten nyligen har anfört.

Han sade, att då städerna få anlägga slagthus för att sålunda
tillgodose sina hygieniska intressen, så är det förenadt med rättvisa
och billighet, att de också befria dem, som der låta slagta
sina djur, från att betala ränta å anläggningskapitalet.. Såsom
herrarne minnas, hade motionärerna först hemstält, att besigtningsafgiften
också skulle erläggas af producenterna vid försäljning af
kött. Detta frångick man dock inom utskottet och ansåg, att
denna afgift borde städerna vidkännas just derför, att de blefve i
tillfälle att tillgodose sina hygieniska intressen, men majoriteten
inom utskottet ansåg sig icke med skäl kunna finna det billigt
och rättvist, att de städer, som anlägga slagthus, icke skulle få
beräkna ränta å anläggningskapitalet. Samhället skulle visserligen
kunna anlägga ett slagthus, men man får komma i håg, att det är
icke samhället, som drifver det såsom eu affär, utan att det är
affärsmän, som låta slagta djur der. Om man antager, att slagthus
skulle anläggas i t. ex. Göteborg och Malrnö, så skulle
naturligtvis der komma att nedslagtas en mängd djur, afsedda att
exporteras, om nemligen, såsom jag hoppas, en köttexport kan
komma till stånd. Utskottets pluralitet fann det då icke med rättvisa
och billighet förenligt, att städerna skulle befria djurens egare
från slagtafgift för dessa djur. Uppköpare ute i landet komma
naturligtvis att skicka djur till nämnda platser och der genom
kommissionär låta verkställa nedslagtningen. och ombesörja exporten.
Kan det då vara med rättvisa och billighet förenligt, att
de skattskyldiga i dessa städer skola vidkännas utgifter till fördel
för dessa uppköpare?

Nu har man kanske tänkt sig, att dessa afgifter skulle sättas
mycket höga och att den, som bygger ett slagthus, skulle få bestämma
dem. Nej, visst icke, ty det står i § 8: “Dör begagnande
af offentligt slagthus, hvarom i § 2 sägs, eger staden uppbära afgifter
enligt taxa, som, sedan Konungens befallningshafvande, efter
hörande af helsovårdsnämnd eller den särskilda myndighet, hvarunder
slagthusets förvaltning är stöld, dertill uppgjort förslag, af
Konungen fastställes för minst ett år i sänder.''1 Nu funnos, såsom

Om förslag
till lag angående
köttbesigtning*-och
slagttvång.

(Forts.)

N:o 35. 36

Måndagen den 3 Maj.

Om förslag
till lag angående
köttbesigtningsvch
slagttvång.

(Forts.)

herrarne torde erinra sig, i de protokoll, som voro bifogade den
förlidet år framlagda kongl. propositionen i denna fråga, åtskilliga
nppgifter angående kostnaderna för sådan slagt i de länder, der
de hafva slagthus, och dessa kostnader voro ganska billiga, hvarför
jag är öfvertygad om, att icke heller här någon oskäligt hög taxa
skall åsättas. Det har af en föregående talare påpekats, hvad
afgifterna utomlands belöpa sig till, och jag antager, att hänsyn
dertill kommer att tagas vid bestämmandet af sådana taxor här.
Dessutom ligger det ju i samhällets intresse, att så många djur
som möjligt blifva slagtade i dess slagthus, och äfven af denna
anledning torde taxan icke sättas oskäligt hög.

Vidare var det en annan omständighet, som framhölls inom
utskottet vid denna paragrafs behandling. Mången var till en
början, då denna fråga kom på tal, tveksam, om man skulle hafva
rätt att slagta djur på landet och införa köttet till städerna för
försäljning. Numera torde man dock fått klart för sig, att- lagförslaget
medgifver detta, men att det införda köttet är underkastadt
besigtning. Det har vidare anförts såsom skäl för borttagande
af förut nämnda ränta, att man icke vill fördyra köttet
genom höga slagtafgifter, men om dessa sättas för låga, så tror
jag, att landtmännen motarbeta sina egna intressen, i synnerhet
de, som slagta på landet och skicka in köttet till städerna, tv
genom att nedbringa kostnaderna för slagt i slagthusen blir konkurrensen
från deras sida svårare. Ja, frågan om, huru vida denna
lag, derest den antages, kan få någon tillämpning eller endast blir
en lag på papperet, det beror enligt min uppfattning uteslutande
derpå, om städerna få uppbära ränta på anläggningskapitalet eller
ej, ty, såsom redan flera gånger framhållits, är anläggandet af
offentliga slagthus förenadt med så stora kostnader, att jag knappast
tror, att något samhälle skulle vilja anlägga ett sådant, om det
icke får tillgodoräkna sig en skälig ränta på anläggningskapitalet.
Man tänker vanligen blott på slagten, men det är icke nog med
att djuren skola nedslagtas i de offentliga slagthusen, utan i dessa
skola också finnas förvaringsrum för köttet. Jag skulle på det
djupaste beklaga, om kammaren skulle afstå utskottets förslag i
denna punkt, ty i och med detsamma tror jag, att hela frågan är
fallen, och den är af så stor ekonomisk betydelse för oss landtman,
att dess fall vore ett bårdt slag.

Herr vice talman, jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr Rydberg instämde häruti.

Herr Collander: Herr talman, mine herrar! Om man vill

bilda sig ett rätt begrepp om denna fråga, skall man naturligtvis
icke se den ensidigt från den synpunkt, som kanske mest har
blifvit framhållen, nemligen exportens. Denna fråga är nemligen
af lika stor vigt i hygieniskt afseende för städerna, men är i detta
hänseende endast af intresse för städerna, då deremot i fråga om
exporten af kött städernas och landsbygdens intressen äro förenade.
Jag är derför för min del mycket intresserad för att denna lag

37 N:o 35.

Måndagen den 3 Maj.

skall blifva antagen i det skick, hvari utskottet lemnat den till
oss, och icke i det stympade skick, hvari reservanterna hafva
framlagt den, särskilt i andra paragrafen, om hvilken jag skall
be att få särskildt yttra mig, när vi komma till den.

Om man ser frågan ur dessa båda synpunkter, så har det icke
ur städernas särskilda hygieniska intresse förordats, att någon
afgift skall läggas å köttbesigtningen, utan denna är enligt § 1 fri.

Således har icke landsbygden betungats med någon afgift för
städernas beqvämlighet eller intresse i hygieniskt afseende. Men då
det kommer till exportfrågan, hafva båda gemensamma intressen.
Då är det billigt, att äfven båda bidraga till lösningen af denna
uppgift. Om man nu ser på den lydelse, utskottets förslag har, så
finner man, såsom den siste talaren påvisat, att denna taxa, som
man är rädd för, skall genomgå ganska omfattande granskning
och fastställas för ett år. Men dertill kommer en sak, som kanske
är den vigtigaste. Man föreställer sig måhända, att häri ligger
en garanti för, att de städer, som anskaffa exportslagtkus, få ränta
på sina penningar. Men det är en osäker sak. Det beror på,
huru stor export af slagtade kreatur, som kommer till stånd. Man
beräknar taxan under den förutsättning att anstalten kan komma
till användning i den utsträckning, hvari den är anlagd. Men inträffar
icke detta, får man icke vänta på anläggningskostnaderna
med de afgifter, som blifva faststälda. Exporten af slagtade kreatur
är beroende på, om det icke är möjligt för tillfället att exportera
lefvande djur; det senare är bestämdt det fördelaktigaste. Men
när andra länder lägga tunder i vägen för införande af lefvande
djur, måste man gripa till denna utväg. Nu kunna slagthus hafva
kommit till under en period, då exporten af lefvande kreatur är
hämmad eller mycket begränsad; så kommer en period, då kanske
exporten af lefvande kreatur kan försiggå i större skala. Då har
denna anläggning kanske icke så stora utsigter att kunna bära sig.
Jag tror derför, att utskottets förslag är väl afvägdt. Det synes
icke innebära på något vis någon fara för landsbygdens intressen,
så att de icke skulle fullt tillgodoses.

Herr vice talman, jag yrkar derför bifall till lagutskottets
förslag vid denna paragraf.

Herr Svanberg: Då, såsom under diskussionen angående

detta ärende i denna kammare liera gånger framhållits, det är att
befara, att, sådana förhållanden nu gestalta sig, landets export af
icke blott lefvande kreatur, utan ock af kött, såväl på Norge som
på utlandet i öfrigt, kan blifva fullkomligt stängd, hvilket är så
mycket betänkligare, som genom konkurrensen med Australien och
andra länder vår smörexport också kan antagas blifva allt mindre,
så är det så mycket vigtigare och nödvändigare, att vår kreatursoch
kötthandel ordnas efter sådana grunder, att densamma så
mycket som möjligt kan drifvas och utvecklas oberoende af alla
främmande rubbningar. Detta kan icke ske utan att man obligatoriskt
inför här i landet köttbesigtning och slagthustvång. Derom
tror jag, vi alla numera äro ense. Men skulle nu städerna be -

Om förslag
till lag angående
köttlesigtningsoch
slagttvång.

(Forts.)

N:o 35. 38

Måndagen den 3 Maj.

Om förslag
till lag angående
köttbesigtningsoch
slagttvång.

( Forts.)

röfvas rätten att erhålla afgifter icke allenast för köttbesiktning,
utan äfven för ränta å de utgifter, som de måste bestrida för anordnande
af slagthus, så fruktar jag, att vi få blott en slagthuslag
på papperet, men icke några slagthus. Ty det är ju alldeles gifvet,
att städerna skola betänka sig mer än en gång, om de skola utgifva
kanske millioner för anordnandet af ändamålsenliga slagthus
och icke i någon mån få ersättning för dessa betydliga utgifter.
Angående dessa slagthusafgifter har redan en talare på södermanlands-länsbänken
förklarat, att de i utlandet äro högst obetydliga.
Man kan väl icke säga, att afgiften af ett öre per kilogram
slagtadt djur, som, såvidt jag hörde rätt, af honom uppgafs,
kan vara betydlig, och icke vilja väl herrar landtman få sina
kreatur slagtade gratis på städernas bekostnad; det kan jag
aldrig tro.

Man har vid behandlingen af denna fråga också sagt, att
dessa slagthusafgifter i sista hand drabba konsumenterna. Jag
tror det ock. Men såsom jag hade äran anföra, då jag yttrade
mig förra året i denna fråga, har erfarenheten från utlandet visat,
att äfven om man inför slagttvång, så blir icke köttpriset i genomsnitt
något högre. Det är blott det bättre köttet, som blir dyrare,
och det tycker jag för min del är en rättvis och billig premie för
de landtbrukare, som på ett mera sorgfälligt sätt vinnlägga sig om
kreaturs uppfödande och bringa en bättre vara i marknaden.

Då nu Första Kammaren antagit denna punkt, skall jag också
be att få yrka bifall till densammn och allvarligt varna kammarens
ledamöter för att nu, då frågan är så nära sin lösning, och vi äro
nära att nå ett godt mål, fatta ett beslut, hvarigenom detta mål
kanske för lång tid kan förfelas.

Med herr Svanberg förenade sig herrar Melin, Wijh, Liljeholm,
Pegelow, friherre Peyron och Eklundh i Lund.

Herr Svensson i Karlskrona: Då denna fråga förra gången

förelåg, var jag af den åsigten, att hela denna fråga skulle kunna
realiseras genom en lagbestämmelse angående exportslagterier.
Men då kammaren var af annan mening och återremitterade frågan
till utskottet, har jag instämt med utskottets majoritet.

Jag kan icke fatta den räddhåga, som förefinnes hos den ärade
reservanten, som här har uttalat sig, angående den svåra pålaga,
som skulle komma att drabba landtmännen, i fall utskottets förslag,
sådant som det nu föreligger, blefve antaget. Hade i denna
lag en ovilkorlig skyldighet förelegat för alla dem, som utbjöde
kött till försäljning, att låta detta slägtas inom de slagthus, som
städerna skulle komma att upprätta, då hade det kunnat vara
skäl att tala om något sådant. Men det kan naturligtvis, då icke
något slagttvång i den meningen förefinnes, att allt kött, som utbjudes
till försäljning, skall ovilkorligen der slägtas, icke komma
i fråga, såsom den ärade reservanten uttryckte sig, att försäljarne
genom denna afgift, som skulle åläggas den att betala, hvilken
låter slagta i slagthus, skulle beskattas af städerna. Jag kan

Måndagen den 3 Maj.

39 N:o 35.

således icke finna något rimligt skäl, hvarför, om en stad anlägger
ett slagthus, hvar och en skulle hafva rättighet att der verkställa
slagtning utan att erlägga någon annan afgift än den, som erfordras
för betäckandet af sjelfva driftkostnaderna. Här hafva af
några talare framhållits de ofantliga kostnader, som skulle drabba
samhällen för upprättandet af sådana slagthus. Skulle nu icke
ränta få beräknas på anläggningskapitalet, är det gifvet, att dessa
slagthus icke blifva anlagda uti många städer. Städerna draga
sig då för att göra detta, ty dessa orimliga kostnader kunna de
icke bära. Här har talats om, att följden af att slagthus anläggas
skulle blifva den, att sådant kött skulle blifva begärligare, som
slagtades der, än annat kött, som införes. Ja, om icke köttbesigtningstvång
funnes, kunde sådant resonnement vara rigtigt, men
då köttbesigtningstvång föreligger, så att allt kött, som utbjudes till
försäljning, skall vederbörligen besigtigas af legitimerad veterinär,
tror jag icke denna farhåga har någon den ringaste betydelse.

Herr vice talman, jag yrkar bifall till lagutskottets förslag i
föredragna paragraf.

Herr Wallis: Herr vice talman, mine herrar! Jag tror, att

för frågans lyckliga lösning det är temligen likgiltigt, om städernas
representanter här i kammaren yttra sig och speciel om jag yttrar
mig, då det redan för Riksdagen torde vara bekant, hvilken ståndpunkt
jag innehar, och jag dessutom är motionär i ämnet. Att
jag dock yttrar mig, är beroende derpå, att det förslag utskottet
framkommit med är i åtskilliga punkter skiljaktigt ifrån det, jag
som en af motionärerna har till Riksdagens bepröfvande framlagt,
hvilket förslag, som kändt, öfverensstämmer med Kongl. M:jts vid
förra riksdagen inlemnade proposition i ämnet. Dessa förändringar
äro emellertid icke af den art, att icke de, som nitälska för
att någonting väsentligt i frågan göres, skulle kunna vara med
om desamma; och jag, i likhet med alla de föregående talare,
som äro gynsamt stämda för en lag angående slagthus och köttbesigtning,
är också — jag ber öppet att få förklara det — ense
med utskottet. Den väsentliga skilnaden mellan utskottets och
vårt förslag är, som herrarne finna, den, att utskottet har tillmötesgått
landtmännens önskningar i det hänseendet, att några
afgifter för köttbesigtning icke af producenterna skulle erläggas,
utan städerna betala dessa afgifter. Såsom motiv härför anför
utskottet, att det vore så stor hygienisk nytta för dessa stadssamhällen
af lagens genomförande, att de borde bekosta denna
afgift.

Det är nu också sagdt af den ärade reservanten, herr Ohlsson,
att städerna skulle äfven hafva så ofantligt stor hygienisk fördel
af slagthustvång, att producenterna skulle blifva besparade alla
afgifter till dessa offentliga slagthus med undantag af dem, hvilka
skulle erfordras till betäckande af underhålls- och driftkostnaderna.
Jag skulle för min del kunna vara med om ett sådant
resonnement, i fall här icke komme i fråga några andra städer
än sådana som exempelvis Stockholm, hvilka antagligen icke

Om förslag
till lag angående
köttbesigtningsoch
slagttvång.

(Forts.)

N:o 35. 40

Om förslag
till lag angående
köttbesigtningsoch
slagttvång.

(Korts.)

Måndagen den 3 Maj.

komma att kunna någonsin i större mån tjena landtmännens alldeles
speciella intressen, såsom deremot de för köttexporten anslakthusen
göra, hvilka ju göra landtmännens exportvara
vederhäftig inför utlandet och således säljbar. Men det är alldeles
uppenbart, att de allra flesta städer, som kunna komma i
fråga som anläggare af offentliga slagthus, stå i en annan ställning
än Stockholm. De komma endast att slagta med ett relativt
ringa antal djur för egen konsumtion och komma att hafva anlagt
dessa ytterst kostsamma inrättningar, som för dem, om det skall
blifva dyrbara exportslagthus, gå till millioner kronor, hufvudsakligen
för landtmännens räkning. Det synes då, som om den
ärade reservanten i afseende på alla dessa — och de utgöra fler^
möjligen blifvande slagthus — har visat sig särdeles

orättvis. -Döt synes, som om denna kammares landtmän borde
inse, att det rätta är, att de deltaga äfven i förräntandet af dessa
ytterst dyrbara anläggningar. Det är också antagligt, att den
opinionen småningom kommer att göra sig gällande bland landtmännen,
ty det är uppenbart, att äfven om man skulle kunna
tänka sig möjligheten af att staden Stockholm skulle kunna vilja
äf hygieniska ^intressen skattlägga sina invånare så drygt, som
det vore att på deras debetsedlar utskrifva de till ett eller annat
hundratusental kronor uppgående räntorna på anläggningskostnaderna
för ett offentligt slagthus, man borde kunna inse, att de
flesta af dessa smärre, ofta ganska fattiga samhällen, som skulle
al1 i bästa exportorterna för landtmännens köttvaror, såsom
Irelleborg, Karlstad, Helsingborg och Malmö, säkerligen skulle
. ■aSa i hög grad i betänkande att gorå sådana uppoffringar. Och
i så fall vore denna frågas lösning från landtmannasynpunkt totalt
lörtelad.

t . ^et är> som sagdt, uppenbart, att i främsta rummet denna
bristande lösning af frågan skulle komma att skada laudtmannamtressena.
Men såsom jag redan förra året sade, jag ser denna
iraga ur en mycket högre synpunkt än städernas speciel liygieniska
synpunkt eller landtmännens ekonomiska! Jäg ser den som
en mycket stor och allmängiltig folkfråga.

Herrarne veta, att af alla födoämnen, som vi förtära, är utan
allt tvifvel i qyalitativt hänseende köttfödan den förnämsta. Den
är„ <fei? nödvändigaste för oss, på samma gång den är den mest
svarbehandlade, den som till följd af sin höga ägghvitehalt tidigast
gar sin förskämning och förstörelse till mötes, så att den blir
obrukbar. Det, som i utlandet öfverallt har visat sig såsom den
förnämsta vinsten af dessa offentliga slagthus, har varit, att derigenom
hela den köttproducerande allmänheten fått kännedom om
bästa sättet att tillgodogöra sig detta födoämne, så att man fått
bästa möjliga ekonomiska behållning deraf. Man har derigenom
fått kännedom om metoderna att behandla och konservera köttfödan,
och deraf har föranledts dessa metoders införande i den
allmänna praktiken — det har varit detta, som skaffat så stora
ekonomiska vinster åt landets befolkning. Denna vinst kommer,
det sade jag redan förra året, enligt mitt förmenande ovilkorligen

Måndagen den 3 Maj.

41 ?i:o 35.

Om förslag
till lag angående
köttbesigtningsoch
slagttvång.

(Forts.)

Herr Hjelmérus: Herr vice talman, mine herrar! Lag utskottets

nu föreliggande förslag till lag om köttbesigtning och
slagttvång helsar jag för min del med bifall. Jag finner lagförslaget
nemligen vara acceptabelt, vare sig jag ser saken från
städernas eller landsbygdens synpunkt. Då dertill kommer, att
detta förslag blifvit i Första Kammaren antaget, hoppas jag, att
herrarne skola visa sig välvilligt stämda emot detsamma och ef
på sig taga ansvaret för dess förkastande.

Beträffande åttonde paragrafen, som nu är föremål för kammarens
behandling, så, ehuru jag för min del gerna skulle se, att
de deri omförmälda anordningar blefve så billiga som möjligt för
landsbygdens invånare, anser jag det dock icke vara med rättvisa
och billighet öfverensstämmande, att städerna skola uppföra dessa
dyra slagthus utan att kunna beräkna någon ränta på de anläggningskostnader
de derför uppoffrat.

Jag anser mig derför, och då tiden är långt framskriden samt
jag icke vill draga ut på debatten, böra genast yrka bifall till
åttonde paragrafen, sådan den lyder i lagutskottets utlåtande
n:o 53.

Herr friherre Barnekow: Herr talman, mine herrar! För

min del har jag tänkt mig, att om denna lag skulle komma till
stånd, tre olika slags slagthus skulle kunna komma att inrättas,
nemligen sådana som vore byggda endast för städernas intresse
i hygieniskt afseende, sådana som vore byggda endast för export
af kött och sådana som vore afsedda att tjena båda dessa ändamål.

Hvad beträffar det första slaget, sådana som vore byggda
endast för städernas intresse i hygieniskt afseende, så ber jag att
få taga ett exempel — jag skulle kunna säga Stockholm, ty jag
tror, att om Stockholm skulle bygga ett slagthus, det icke skulle
blifva någon större köttexport derifrån, utan det komme egentligen
att ske för stadens hygieniska intresse. Hvad inträffar då?
Jo, om slagthus uppföres och afgifterna för dess begagnande skulle
sättas för höga, komme ingen att slagta der, utan i kommunerna
utanför staden, ty, märken väl, i landskommunerna får man enligt
förslagets nuvarande lydelse icke upprätta slagttvång. Om således
afgifterna skulle sättas för höga, komme man att slagta

i första rummet producenterna till godo, men man bör komma
ihåg, att folket i det hela har förnämsta vinsten deraf, i det att
derigenom så ofantligt mycket mera af dess köttproduktion tillvaratages
och sålunda i sjelfva verket hela landets effektiva köttproduktion
blir så ofanligt förökad.

Då jag, såsom en hel del föregående talare, är af den öfvertygelsen,
att, om icke utskottets förslag i åttonde §:en utan i
stället reservationen antages, frågan dermed faktiskt vore fallen,
så är det klart, att det är min skyldighet, herr vice talman, att
hemställa om bifall till utskottets förslag i åttonde paragrafen.

N:o 35. 42

Om förslag
till lag angående
köttbesigtningsoch
slagttvång.

(Forts.)

Måndagen den 3 Maj.

utanför staden och sedan föra in köttet till försäljning efter vanlig
köttbesigtning. Följaktligen ligger det i stadens intresse att, äfven
om staden egde rätt att i afgifterna för slagthusets begagnande
inräkna ränta å anläggningskostnaderna, dock nedsätta afgifterna,
om de skulle blifva för höga, enär eljest någon slagtning i slagthuset
icke komme att ega rum.

Detta var den första kategorien. Den andra kategorien utgjordes
af sådana slagthus, som inrättats endast i och för export
af kött. Hvad denna beträffar, tror jag, att erfarenheten visat,
att dylika slagthus ej kunna bära sig, derför att det blir för
långa tider, som de ej användas. Yi äro derför genast inne på
den tredje kategorien eller det fall, att städernas och landtmännens
intressen slå sig tillsammans och i följd deraf slagthus uppföras
för de gemensamma intressenas skull.

Mine herrar, jag undrar, om någon, som någorlunda följt
med Riksdagens protokoll, kan göra det påståendet, att jag vid
något enda tillfälle, då det varit strid mellan land och stad, har
stält mig på städernas sida — åtminstone tror jag, att det skulle
*%ara en orättvis beskyllning. När jag gör det denna gång, så
är det derför, att jag tror, att städerna och landsbygden härvidlag
hafva ett stort gemensamt intresse.

Hvad _ oss landtman beträffar, så stå vi inför det faktum, att
vi^ snart ^ icke kunna exportera våra lefvande kreatur utan motstånd
från andra länder. Då återstår oss slutligen icke något
annat än att låta slagta djuren här hemma och sedan exportera
köttet. Och då tror jag, mine herrar, att, huru motbjudande det
än kan vara för en del landtman, vi i denna fråga ovilkorligen
måste förena våra intressen med städernas. Under sådana förhållanden
anser jag derför orätt af oss landtman, om vi skulle
påstå, att vi icke böra bidraga till ränta å anläggningskostnaden
för _ slagthusen, så mycket mera som jag är förvissad om, att om
afgiften för slagthusens begagnande ställes för högt, ingen kommer
dit. Jag tror, att vi landtman icke härvidlag behöfva befara någonting,
i synnerhet nu, sedan ur förslaget borttagits det förut
ifrågasatta slagthustvånget för kommunerna å landet.

Vidare har jag låtit mig berättas från andra orter, der slagthus
hafva inrättats, att när befolkningen blir van dervid, man
finner så stor beqvämlighet och behag deri, att man icke vill
slagta annorstädes.

Ehuru jag såsom landtman gerna skulle vilja vara med om
att landtmännen skulle slippa bidraga till ränta, så mycket mera
som jag tror, att mång;a städer hafva god råd att sjelfva betala
den, så vill jag dock förorda utskottets förslag, då jag tror, att
det är af stort intresse för oss och synnerligen magtpåliggande,
att vi få dessa slagthus till stånd. Af dessa skäl, som jag nu
anfört, och då jag tror, att landtmännen icke behöfva befara något,
om de gå in på förslaget, vågar jag, icke i städernas utan uteslutande
i landtmännens eget intresse, yrka bifall till utskottets
förslag i denna punkt.

43 >'':o 35.

Måndagen den 3 Maj.

Herr Schenström: Herr vice talman! För min del kan jag

ej finna lämpligt att besluta om afgifter enligt åttonde paragrafens
andra moment, innan beslut fattats i fall offentliga slagthus få
uppföras med dermed följande slagttvång; men då nu är bestämdt
att frågan skall behandlas i annan ordning, kan jag, ehuru jag
egentligen bör hålla mig endast till åttonde paragrafen, i det sammanhang
andra paragrafen har med åttonde paragrafen och med
min uppfattning af andra paragrafen, icke annat än vidröra äfven
den sistnämnda.

Jag finner nemligen ej någon rimlig grund, hvarför offentliga
slagthus skulle få uppföras endast i rikets tre största städer och
det icke lemnas öppet jemväl för öfriga städer. Om det emellertid,
sedan frågan angående åttonde paragrafen afgjorts, skulle beslutas,
att i alla städer finge blifva offentliga slagthus med slagttvång
men förslaget om att städerna må få taga ränta å anläggningskapitalet
förut afslagits, skulle antagligen anläggandet af
offentliga slagthus vara för en stor del af landets städer omöjliggjordt.
Dessutom, i fall jag skulle hålla mig uteslutande till hvad som
vore fördelaktigt för landsbygden, kan jag ej finna annat än egendomligt,
att det i vårt vidsträckta land skulle vara till fördel för
landtbrukarne att offentliga slagthus uppfördes endast i tre städer;
och vidare är det en omständighet, hvilken torde böra tagas i betraktande
och som framhölls under diskussionen i Första Kammaren, då
frågan var före der under denna riksdag, nemligen att, om offentliga
slagthus med slagttvång här i allmänhet infördes, man kunde
komma derhän äfven i vårt land såsom i åtskilliga andra länder,
att man finge assuransföreningar för slagtdjur införda, hvarigenom
mången landtman komme att undgå svårigheter, som nu blir en
följd af att, när han sålt ett djur till slagt, icke sällan händer, att
det finnes ett förborgadt fel hos djuret — efter hvad jag har personlig
erfarenhet af — i anledning hvaraf ofta uppstå rättegångar,
som åsamka landtmännen förluster.

Jag yrkar, herr vice talman, bifall till utskottets förslag i
förevarande dei.

Herr Redelius: Herr vice talman, mine herrar! Att af lag utskottet

framlagts ett så beskaffadt lagförslag som detta nu behandlade,
härleder sig icke deraf att, såsom den förste talaren
sade sig tro, lagutskottets samtliga ledamöter hafva fått en klarare
blick, såsom orden folio, på frågans vigt och betydelse och att
derför lagutskottets ledamöter hafva ändrat åsigt i saken. För
min del får jag tillkännagifva, att jag icke har ändrat åsigt, sedan
frågan förra gången var före, och jag tror ej, att jag står ensam i
lagutskottet om denna uppfattning. Men att det nu likväl föreligger,
såsom för ögonen är, ett lagförslag, det beror derpå, att
Riksdagens båda kamrar hafva återremitterat ärendet till lagutskottet
i bestämdt angifvet syfte, att lagutskottet måtte framkomma
med lagförslag i ämnet. Då trodde jag och öfriga ledamöter
i lagutskottet, att det var vår skyldighet att göra med den
saken så mycket göras kunde och formulera ett lagförslag, det

Om förslag
till lag angående
köttbesigtningsoch
slagttvång

(Forts.)

>:o 35. 44

Måndagen den 3 Maj.

Om förslag
till lag angående
köttbesigt
uingsoch
slägting.

(Forts.)

bästa vi förmådde, för att, om Riksdagens kamrar sådant önskade,
en lag kunde antagas.

Men jag för min del och några med mig hafva dock ej ansett
oss kunna gå alldeles så långt som utskottspluraliteten, hvilket
visar sig af den vidfogade reservationen.

Det är nu närmast fråga om afgifterna, och härvid hafva
många talare uttryckt den mening, att dessa afgifter borde höjas
så mycket, att man med dem kunde betacka, förutom andra kostnader,
äfven ränta på anläggningskapitalet. I samband härmed
hafva åtskilliga landtmannarepresentanter velat påstå, att påläggandet
af dylika afgifter skulle vara i landtmännens intresse.
Emot detta ber jag att få framhålla att, såsom det också mycket
rigtigt anmärkts af flere talare, det härvidlag gifves tvenne intressen,
hvilka visserligen kunna sammanfalla och bli gemensamma,
i hvilket fall man således å begge sidorna får dela kostnaden sig
emellan, eller, såsom man säger, dela ljuft och ledt med hvarandra.
Men dessa intressen kunna också vara motsatta. Om jag då först
tager i betraktande städernas intresse ensamt, det hygieniska intresset,
så hafva jag och mina meningsfränder ansett, att om städernas
befolkningar vilja för detta sitt särskilda intresse införa
köttbesigtning, så må de gerna få det, men de må då också sjelfve
betala kostnaderna derför. Vilja åter landtmännen i denna fråga
tillgodose sitt enskilda intresse — hvilket ju, i korthet uttryckt,
kan sägas vara exportintresset — ja, då må det bli deras ensak
att bestå kostnaderna för detta. Skulle åter igen på vissa ställen
omkringliggande landsbygd vilja med staden komma öfverens om
gemensamt inrättande af ett dylikt affärsföretag, som kunde vara
till gagn för så väl landsbygden som staden, då må begge dela
kostnaderna sig emellan. Om herrarne nu behagade erinra sig
hvad lagutskottet föreslagit i paragraferna ■■ 1, 2 och 3, så skola
herrarne finna, att § 1 rör endast köttbesigtningstvång — detta
skulle städerna bekosta ensamma —, § 3 handlar om exportslagterier
i stad eller på landet och om annan slagterianstalt, belägen utom
stad — dylika inrättningar måste anläggande sjelfve bekosta, och
att i § 2 bestämmes om slagthustvång för städerna. I detta sista
fall åligger skyldigheten att utgöra kostnaderna än den ena, än
den andra parten. Den kan möjligtvis åligga staden ensam — det
är enkannerligen Stockholm, som i detta hänseende nämnts —, men
det kan också vara så, att med stadens intresse af att få slagttvång
till stånd kan förena sig ett exportintresse, och i detta fall
är det, såvidt jag förstår, billigt och rättvist att både staden och
landsbygden, hvilka vilja gemensamt begagna det för dessa ändamål
inrättade slagthus, härför dela kostnaderna.

Vidare hafva jag och mina meningsfränder trott, att dessa
kostnader skulle rigtigast delas, om afgifter erlades, tillräckligt
stora för att dermed kunna betäcka utgifterna för förvaltning och
underhåll. Men vi hafva icke velat vara med om att dessa afgifter
också skulle betacka räntekostnaden. Men hvarför icke det,
hafva många frågat. Jo derför, svarar jag, att i så fall skulle
det, enligt mitt förmenande, blifva landsbygden, som finge betala

45 >'';o &5.

Måndagen den 3 Maj.

alltsammans. Ty om någon anskaffat medel och vill nedlägga dem
i uppförandet af ett slagthus — det må nu kosta hur mycket eller
hur litet som helst — och sedan får på ofvannämnda sätt beräkna
ränta på detta anläggningskapital, så har han i det hela icke nedlagt
någon kostnad alls, utan det blir de, hvilka begagna slagthuset,
som få bekosta och underhålla det derigenom, att de betala
afgifter för att der få slagta sina djur. Nu är det ju tydligt, att
städerna icke uppföda några slagtdjur, utan dessa komma allesammans
från landet; och skulle det vidare, såsom en talare påstod
— jag tror det var herr Svanberg — blifva så, att trots
slagttvånget priset på kött ändock icke skulle komma att ökas,
så framgår ju häraf klart, att det är producenterna, som få betala
kalaset.

Det har också sagts, att om afgifterna icke sattes så störa,
som utskottet föreslagit i 2 mom. af 8 §, något exportslagthus icke
skulle komma till stånd. Ja, vore det så, är det för mig ofattligt,
hvarför Kongl. Maj:t förlidet år och motionärerna i år och
utskottet med dem kunnat föreslå en § 3, hvilken i så fall blir
betydelselös, derest sådana här slagthus icke skulle kunna åstadkommas
utan de höga afgifterna, ty för slagthus, inrättade på grund
af denna 3 §, skulle enligt utskottets förslag ingå särskilda afgifter
erläggas. Jag tror derför, att det icke är någon obillighet
i sak, om reservanternas förslag till lydelse af § 8 antages, och
vill fördenskull anhålla om bifall till reservationen.

I detta yttrande instämde herrar Högstedt och Petersson i
Bolstad.

Herr Elowson: Herr vice talman, mine herrar! Då jag fick

tillfälle att genomläsa lagutskottets memorial n:o 53, som nu föreligger
till behandling, gjorde detta mig ett sant nöje. Jag fann
nemligen, att förslagets innehåll och motivering väl svarade mot
hvarandra, och jag får säga, att förslaget är uti en hög grad forrnfulländadt
i detta afseende.

I nu föreliggande vigtiga fråga förekomma tvenne intressen,
som hvar för sig förtjena att beaktas. Det ena intresset är af
sanitär art, det andra af ekonomisk. Det sanitära intresset afser
i främsta rummet städerna, och detta intresse arbetar sig nog fram
på ett eller annat sätt. Ty intresset att få ett väl kontrolleradt
kött är väckt och låter icke afspisa sig, om jag får begagna detta
uttryck. Men det förefinnes i denna fråga också ett ekonomiskt
intresse, och detta af synnerligt stor betydelse. Detta ekonomiska
intresse hänför sig hufvudsakligen till landsbygden. Jag torde
kunna säga, att åkerbruk icke kan i vårt land drifvas i och för
sig, utan i förening med boskapsskötsel. Det börjar redan nu i
vårt land gå derhän, att boskapsskötseln fördelar sig i tre särskilda
grenar, nemligen framställandet af afvelsdjur, frambringandet
af gödboskap och hållandet af kreatur af mjölkras. Om nu slagthus
komma till stånd och underkastas offentlig kontroll, synes Jet
mig mycket sannolikt, att köttproduktionen derigenom skall be -

Om förslag
till lag angående
köttbesigtningsoch
slägting.

(Forts.)

N:o 35. 46

Om förslag
till lag angående
köttbesigtningsoch
slagttvång.

(Forts.)

Måndagen den 3 Maj.*

främjas, och att detta skall i hög grad gagna landet i allmänhet,
både direkt och indirekt. Direkt på det sättet, att landtmännen
få tillfälle att sälja mera kött, än de nu göra, och indirekt derigenom,
att växtkraften hos deras åkrar kommer att ökas.

Det lär väl icke lida något tvifvel, att ju icke konsumtionen
af kött är af stor betydelse för arbetarebefolkningens arbetsduglighet.
Om man jemför t. ex. en engelsk arbetare med en sådan
i östra Europa, så skall man finna, att den förre har betydligt
större arbetsduglighet än den senare, och detta väsentligast derför,
att han åtnjuter en stark och närande kost. Jag minnes från
mina gossår, hurusom i vissa delar af vårt land befolkningen ännu
måste äta barkbröd. Den tiden är nu förbi, och det börjar bli
allt bättre och bättre stäldt. i det afseendet. Befolkningen får allt
bättre vanor, den vänjer sig vid att konsumera kött, och detta
blir till stor fördel för arbetsförmågan. Redan den franske konungen
Henrik IY ifrade för förbrukningen af kött ibland fransmännen
och uttalade detta bildlikt så, att han önskade, det hvarje
fransk bonde skulle hafva till middagen en höna i sin gryta.

. I afseende på föreliggande intresse är det således alldeles
otvifvelaktigt, att land och stad skulle kunna mötas. Ty för stadsinvånarne
blir det en fördel derigenom, att de få en kontroll på
köttet, och för landtbefolkningen kommer det att blifva i ekonomiskt
afseende fördelaktigt.

Nu har den ärade representanten från Yexiö fasthållit i detta
memorial samma reservation, som han förut afgifvit, angående
anläggning af slagthus i blott några få, större städer. Jag skall
be att få hänvisa till, att han i sin nu gjorda reservation säger
sig i allo vidhålla de åsigter, som han i den förra reservationen,
som var vidfogad lagutskottets utlåtande n:o 30, uttalat. Der
framhåller han såsom sin mening, att slagthus borde komma till
stånd endast i de största städerna. Jag skall be att få citera de
rader af honom, som stå att läsa på sidan 29 i lagutskottets utlåtande
n:o 30: “Icke ens de mest energiske ifrarne för inrättan det

af offentliga slagthus och införandet i sammanhang dermed af
slagttvång hafva antagit eller sökt göra troligt, att dylika offentliga
slagthus skola komma att under närmaste tiden anläggas annorstädes
än i de större städerna." Denna uppfattning, på hvilken
han byggt sin reservation, vederlägges likväl af lagutskottets förevarande
memorial, vid hvars föi-fattande han sjelf varit närvarande
och deltagit, fast han reserverat sig deremot. Detta lagutskottets
memorial n:o 53 upplyser nemligen på sidan 3, att icke mindre än
tre städer redan förut vidtagit åtgärder för att få till stånd offentliga
slagthus, men i följd af den näringslagstiftning, som nu gäller,
icke kunnat skaffa sig sådana, utan fått sina ansökningar derom
af Kongl. Maj:t afslagna på formella skäl. Dessa städer i fråga
hafva i rundt tal respektive 22,000, 2,500 och 9,800 invånare, enligt
1897 års statskalender. Det är således icke med verkligheten
öfverensstämmande, då den ärade reservanten säger, att det icke
ens varit tal om att inrätta slagthus i andra städer än de större.

Måndagen den 3 Maj.

47 Nso 35.

Lagutskottet säger också sjelft i sitt memorial, att det äfven i
mindre städer varit fråga derom.

Om vi nu undersöka denna berömda restriktion, att slagthus
skola få inrättas endast i de större städerna, som ha 50,000 invånare
eller deröfver, så kunna vi fråga: hvad gagn skulle en sådan
inskränkning hafva för landtbruket? Den skall nog endast
åstadkomma en förskjutning af landsbygdens intressen, i synnerhet
den landsbygds, som ligger omkring de mindre städerna, och ifrågavarande
landsbygd utgör ju allra största delen i förhållande till
det hela. Landsortsstädernas intresse af att få kontrolleradt kött
är mycket stort, och fins det tillfälle att få sådant i Sverige, så
skaffa de sig nog detta, der det erbjudes. Antag nu, att ett väl
ordnadt slagthus komme till stånd i en stad sådan som t. ex.
Stockholm. Tro inte herrarne då, att de bemedlade invånarne i
de svenska landsortsstäderna skulle göra allt för att kunna från
Stockholm erhålla kontrolleradt kött? Redan nu får man ju i
landsortsstäderna bröd från Stockholm, och redan nu går det ju
för sig att till aflägsna orter sända kött från sistnämnda stad.
Det måste således för den landsbygd, som ligger omkring de mindre
städerna, bli till skada att begränsa inrättningen af slagthus till
endast de större städerna.

Dessutom, mine herrar, fins det ju icke något logiskt skäl för
en sådan begränsning. Det är ju icke fråga om att påtvinga någon
stad, stor eller liten, ett slagthus, utan det öfverlemnas åt stadens
beslutande myndigheter att, om de så vilja, bestämma införande
deraf; det är endast fråga om ett s. k. fakultativt slagthustvång.
Vilja således stadsfullmägtige i en stad anlägga ett slagthus, så
få de enligt denna lag tillåtelse att göra det, och jag tror icke
det vara lämpligt, att Riksdagen sätter sig till att förbjuda stadsfullmägtige
i de mindre städerna att inrätta slagthus, medan det för
stadsfullmägtige i de större städerna skulle vara tillåtet att så göra.

Nu har det framhållits i den föreliggande 8 §, att utgifter för
begagnande af slagthusen icke skola erläggas. Men, mine herrar,
ett slagthus är väl ett industrielt etablissement, och jag tror icke,
att det kan vara lämpligt att slå in på den bogen, att här i landet
anläggas vissa industriella etablissement, utan att anläggaren
kan få kostnaderna för deras anläggning amorterade. Den talare,
som näst före mig hade ordet, sade, att denna afgift skulle få bekostas
af landsbygden allena, men, mine herrar, detta är ju ett
misstag, det strider ju mot hela principen i författningen. Det
beror på landtmännen sjelfva, om de vilja begagna slagthusen eller
icke. De kunna slagta sjelfva. Men vilja de begagna de offentliga
slagthusen, så är det naturligtvis derför, att de hafva fördel
deraf, och då är det väl billigt, att de också få betala afgift derför.
Vill en landtbrukare icke använda slagthuset, så slipper han
det ju. De, som i sista hand få betala dessa slagthus, bli väl i
detta som i de flesta andra fall konsumenterna.

Vidare beror det ju icke på de respektive städerna att sjelfva
bestämma afgifternas storlek, utan dessa utgifter skola fastställas
af Konungen, sedan Kongl. Maj:ts befallningshafvande fått till -

Om förslag
till lag angående
köttbesigtningsocli
slagttvång.

(Forts.)

N:o 35. 48

Om förslag
till lag angående
köttbesigtningsoch
slagttvång.

(Forts.)

Måndagen den 3 Maj.

fälle att afgifva yttrande, och man har således all möjlig garanti
i detta afseende.

Jag vill tillägga några ord med afseende på den stora betydelsen
af sådana slagthus vid kreaturssjukdomar, beträffande hvilkäs
hämmande vi nyligen fått mottaga en kongl. proposition. Den
farligaste af dessa sjukdomar, tuberkulosen bland våra kreatursuppsättningar,
torde på ett effektivt sätt kunna bekämpas, derest
offentliga slagthus komma till stånd. I vårt grannland Danmark
har det visat sig, att assuransföreningar i detta hänseende äro af
ganska stor betydelse. Man assurerar kreaturen mot en mycket
låg premie — det har visat sig att den blir mycket låg i Danmark.
Det är bygdt ett stort slagthusetablissement i Odense, och
dess verkningar för den kringliggande landsbygden hafva visat
sig så välsignelsebringande, att det satts i fråga, att landtmännen
skulle köpa detta etablissement, så välgörande hafva de funnit det
vara för sina intressen. Man kan sålunda genom slagthus skydda
sig mot den farliga sjukdom, som i vårt land anstalt så mycken
förödelse bland kreatursuppsättningarna.

Sammanfattar jag nu allt detta, så anser jag, herr talman,
att de skäl, som tala för bifall till utskottets förslag, äro betydligt
öfvervägande, och jag anhåller derför om bifall till utskottets
förslag i dess helhet och särskildt i den nu föredragna 8 §.

Herr Broström instämde häruti.

Herr Månsson: Jag har tillåtit mig begära ordet i denna
efter min uppfattning mycket vigtiga fråga. Jag var icke i tillfälle
att deltaga i diskussionen, då frågan sist var före i kammaren,
och ber derför att nu få säga några ord.

Jag underskattar ingalunda värdet af dessa slagthus, men å
andra sidan kan jag icke för mig dölja, att äfven med användande
af dem det möjligen kan uppstå faror för vår export. Om nemligen
den omständigheten inträffar, att vid ett sådant slagthus det befinnes,
att ett djur, som slagtats, haft en svårare smittosam sjukdom,
så måste ju den person, som är satt att vaka öfver detta,
för sin tjenstepligts skull omtala detta förhållande, och om underrättelsen
härom sprides, hvilket naturligtvis blir fallet, till det
land, dit vi exportera köttet, så kan det blifva farligt för vår
export dit. Jag tror, mine herrar, att på detta sätt större faror
för vår export kunna uppstå, än om vi icke hade slagthus. Jag
frågade en mycket framstående tysk landtbrukare, med hvilken
jag i vintras hade tillfälle att tala, beträffande denna sak, huru
man skulle ställa sig i Tyskland, om det visade sig, att något i
ett slagthus nedslagtadt kreatur vore behäftadt med smitta af
svårare beskaffenhet, och jag fick då det svaret, att man då
ovilkorligen måste stoppa exporten härifrån. Vi se sålunda, mine
herrar, att äfven på detta sätt faror skulle kunna uppstå.

Emellertid är jag icke obenägen att göra ett försök med denna
metod, ty jag underskattar icke värdet för oss landtbrukare af
att få till stånd en dylik export, men jag tror, att man bör gå

Måndagen den 3 Maj.

49 N:o 35.

försigtigare till väga än lagutskottet här velat gorå, och jag är Om försteg
derför benägen att omfatta den reservation, som så väl nu som
förra gången, då denna fråga behandlats, vidfogats utskottets betänkande.
Nöjer man sig dermed, tror jag det vara lämpligt att och slagtförsöka
saken. Det är, mine herrar, i allmänhet så, att vi i den tvång.

svenska riksdagen äro försigtiga och endast vilja taga små och rFortä)

varsamma steg, och äfven i detta fall synes försigtigheten bjuda
att icke gå för fort. Det går lättare att, om vi finna, att steget
varit välbetänkt, gå vidare i samma retning, än att gå tillbaka,
om det befinnes hafva varit förhastadt, om man finner, att det
skulle blifva för besvärligt och för dyrt och^ icke medföra sådana
fördelar, som vi hade väntat. Det vore då omöjligt att gå tillbaka
utan mycket stora förluster och spilda kostnader. Jag tror,
att det är bättre att gå försigtigt till väga, och det är derför, som
jag ansluter mig till det förslag, som reservanterna framstält.

Hvad nu särskildt beträffar denna paragraf, så synes det mig
något egendomligt, då det från alla håll erkännes, att dessa slagthus
skulle vara till gagn för både stad och land, och att det är
ömsesidiga fördelar, hvarom det här är fråga, att man skulle ställa
det så, att det blir de, som begagna slagthuset, som skulle få
bekosta det. Det är väl i allmänhet landtmännen, som komme
att anlita slagthusen, ty stadsbor låta väl sällan slagta några
djur, och då skulle landtmännen få betäcka städernas kostnader
för slagthusens förvaltning och underhåll och derjemte äfven ränta
å anläggningskapitalet, en ränta, som Kongl, Maj:t skulle bestämma.

Således skulle det beredas städerna tillfälle att här placera sina
penningar mot bestämd säker ränta, på samma gång som de skulle
få förvaltningskostnaderna och underhållskostnaderna betäckta,
och landtmännen skulle sålunda få betala hela kostnaden. År det
på det sättet vi skola mötas, är det på det sättet vi skola erkänna,
att både stad och landsbygd hafva nytta af dessa slagthus, att vi
kasta alla kostnaderna för dessa institutioner på landsbygden?

Jag kan icke finna, att häruti ligger någon rättvisa. Jag kan
följaktligen icke gilla de stränga uttalanden, som talaren på malmöbänken
hade mot reservanterna. Jag tycker, att man kan bespara
sig sådana uttryck, dä saken ställer sig så som den gör. Yi äro
i allmänhet icke så kortsynta på landsbygden, att vi icke kunna
räkna ut detta och se, huru det slår ut, och derför tycka vi, att
det bör vara på annat sätt ordnadt med betalningen af räntan
på anläggningskostnaden, än hvad utskottet föreslår. Jag tycker,
att stad och land böra dela ljuft och ledt i detta afseende. För
■så vidt jag vet, hafva påstötningar i detta fall kommit från både
städerna och landsbygden, men icke mera skarpt från landsbygden
än från städerna, och, så vidt jag kan bedöma förhållandena, har
icke landsbygden större behof af den föreslagna lagstiftningen än
städerna. Vi hafva haft exportförbud på England, men det är
också det enda land, som utfärdat ett sådant; vi hotades visserligen
äfven af exportförbud på Tyskland men det kom icke till
stånd, och vi veta icke heller, om något sådant kommer att
utfärdas.

Andra Kammarens Prat. 1807. N:o dä.

4

N:o 35. 50

Om förslag
till lag angående
köttb
e sigt fling scch
slagttvång.

(Forts.)

Måndagen den 3 Maj.

Emellertid är jag, som jag nämnde, med om reservationen för
att någonting må göras, men jag vill icke heller gå längre beträffande
§ 8, ty det är min uppfattning, att ifall Andra Kammaren
tager^ reservationen, så skall det blifva möjligt att sammanjemka
de båda kamrarnes olika meningar på det sätt, att utskottet åtminstone
föreslår en billig ränta, som icke blir så hög, att landet
får betala alltsammans.

Herr talman, då jag tror, att stad och land böra mötas på
detta sätt, och då.jag är angelägen om, att vi icke skola förhasta
oss, så kan jag icke gå in på lagutskottets förslag, utan ber att
få yrka bifall till reservanternas hemställan.

Häruti instämde herrar Åkerlund, Pettersson i Österlianinge,
Kihlberg, Eliasson, Bengtsson i Häradsköp, Petersson i Skurö, Johansson
i Berga, Zaclirisson, Arnoldsson, Persson i Killebäckstorp,
Sandwall, Sjöberg och Olsson i Åsak.

Herr Persson i Rinkaby: Herr vice talman, mine herrart
Det kunde för mig vara temligen onödigt att uppträda i denna
fråga efter herr Ivar Månssons anförande, då jag just har för
afsigt att yttra mig i ungefär samma rigtning, som han gjort, men
jag vill ändock tillägga några ord.

i Det har synts mig vara missuppfattning hos en hel del af
stadsrepresentanterna, då de tro, att landtmännen i allmänhet skulle
vara emot införandet af slagthus. Åtminstone tror jag icke att så
är förhållandet. Men då denna fråga förra gången förelåg i kammaren
voro såväl motionärerna, som de stadsrepresentanter, hvilka
då yttrade sig, lika lifligt öfvertygade om att det förslag, som då
förelåg, var det enda rigtiga, som de nu i dag äro det med afseende
på det nu föreliggande förslaget. Jag är af en annan mening, i
det jag i likhet med Ivar Månsson tror, att en sammanjemkning
skulle kunna ske, så att det åtminstone blefve en norm för de
kostnader, som skulle komma att läggas på landtmännen, eller på
dem, som hufvudsakligen skulle använda dessa slagthus. Här
föreligger en fråga, der städerna skulle bestämma eu afgift, som
landtmännen skulle betala utan att få någon del i beslutet om
hvad kostnaden kan komma att gå till. Nu säger man, att i fall
kostnaderna sättas för höga, skall det icke komma i fråga att slagta
i sådana slagthus. Jag har icke den uppfattningen. Jag tror, att
afgörandet af denna del af frågan ligger i städernas och konsumenternas
händer. Jag tror, att de hafva tillfälle att bestämma, hvilket
kött de vilja köpa, och att de kunna säga, att de icke vilja hafva
sådant kött, som icke förut undergått besigtning i slagthus. Jag
tror derför, att när denna metod med offentliga slagthus blir införd,
så blir det icke möjligt för landtmännen att slagta ute på
landsbygden och sedan försöka att få sälja köttet i städerna, så
vida icke djuret undergått den besigtning, som här är i fråga.

Det har . vid många tillfällen förekommit frågor, vid hvilka
städerna varit i stånd att beskatta landsorten. Särskildt då bevillningsstadgan
förelåg, hafva vi kommit att resonnera om sådana

Måndagen den 3 Maj.

51 X:o 35.

fall, som att slagtare, som en eller två gånger i veckan köra in
till staden och afyttra det kött, som de slagtat, blifvit ålagda att
skatta för sin rörelse så väl i staden som på landet, oaktadt man
icke köpt så mycket kött af dem, som de blifvit beskattade för.
Nu föreligger här ytterligare ett lägligt tillfälle för stadsborna att
beskatta dem, då de genom slagthusen i ännu mera utsträckt grad
blifva utsatta för tvång från städernas sida.

Då här möjligen kan vara någon utsigt till sammanjemkning
i föreliggande paragraf, så skall jag be att få instämma i yrkandet
på bifall till reservationen i denna punkt. För öfrigt tror jag, att
det är föga eller ingen ändring, som behöfver förekomma i afseende
på utskottets förslag; och då ändringen är af så ringa betydelse,
så tror jag icke, att det lider något tvifvel, att icke sammanjemkningen
kan komma till stånd. Utskottet skulle möjligen kunna
bestämma, om också icke underhållskostnaden, så åtminstone huru
stor ränta skäligen skall betalas på anläggningskostnaden, så att
man visste hvad det komme att stanna vid. Det är visserligen
sant, att det är Kongl. Maj:t, som i sista hand skall hafva rätt
att bestämma denna ränta, men Kongl. Maj:t kan kanske komma
att bestämma just den ränta, som städerna behagat föreslå åt
sina kassor, ur hvilka de upplånat medlen.

Som sagdt, jag yrkar bifall till reservationen angående denna
punkt.

Herr Henricson: Jag begärde ordet med anledning af ett
yttrande af min ärade vän herr itedelius. Han sade nemligen, att
om man, så som utskottet föreslagit, vill bestämma, att ränta får
beräknas, blir det landtmännen ensamma, som få betala det hela.
Jag vill deremot till att bölja med erinra, att han glömde bort,
att vi hafva en annan paragraf, som säger, att ingen kostnad får
drabba producenten för besigtningen. Vidare är jag öfvertygad
om, att slagtare, som nu hafva sina enskilda slagthus i städerna,
beräkna både ränta och amortering på anläggningen. Nu har man
erkänt, att detta lagförslag skulle vara till fördel både för stad
och land. År det då lämpligt, att vi undandraga oss den ränteberäkning,
som nu är i frågasatt, då vi otvifvelaktigt för de djur,
som nu slägtas, måste betala ränta på anläggningskostnaden af
de .slagthus, som slagtarne hafva?

Sedermera har en talare på skånebänken sagt, att det vore
farligt för vår export, om djur, som voro behäftade med någon
smittosam sjukdom, fördes till dessa slagthus. Jag vill deremot
betona, att det är föreskrifvet, att djur, som föras till offentliga
slagthus, skola besigtigas äfven före nedslagtandet. Och om då denna
besigtning skall verkställas af veterinär, torde den farhågan, som
uttalades af nämnde talare, varda undanröjd. Dessutom är det
väl en stor garanti för den, som köper det slagtade djuret, om
slagt en verkstälts i offentligt slagthus, der den noggrannaste
kontroll utöfvas Ock det skall nog komma att visa sig, att köttvaror
från dessa slagthus skola finna den bästa marknaden. Jag
kan således icke finna, att det ligger någon fara för vår export i

Om förslag
till lag angående
köttbesigtningsoch
slagttvång.

(Forts.)

X:o 35.

52

Om förslag
till lag angående
köttbesigtningsoch
slagttväng.

(Forts.)

Måndagen den 3 Maj.

anläggandet af offentliga slagthus, utan tvärtom, att detta är enda
möjligheten för att få en export i gång.

Samme talare säde, att försigtigheten bjuder att gå varsamt
till väga. Ja, försigtigheten är en dygd, och jag vill nog vara
med om den. Men man torde gå allt för försigtigt till väga, om
man inför sådana lagbestämmelser, att det hela endast blir en lag
på papperet utan att vi få några slagthus.

Talaren säde äfven, att han visste af exportförbud på England,
men att han icke visste om något annat. Ja, Tyskland har icke
infört något exportförbud, men har i stället infört sådana föreskrifter,
som nästan omöjliggöra export dit; det har jag redan vid
ett föregående tillfälle påpekat. Jag tror derför, att man icke
bör vara så försigtig, att man helt och hållet omöjliggör tillkomsten
af ifrågavarande slagthus, ty då tror jag, att vi skada oss sjelfva
allt för mycket.

Så talade herr Redelius om tredje paragrafen. Jag har med
flit undvikit att beröra den, då det nu egentligen endast gäller
den åttonde paragrafen. Men jag kan icke underlåta att med
några ord bemöta hvad han sade i detta afseende. Det handlade
om exportslagthus, som de kallas, hvilka anläggas af enskilda
personer eller bolag. Men i dessa slagthus är väl ingen berättigad
att slagta annat än just den, som eger dem. Stadgandet har
måhända framkommit till följd deraf, att vi på landsbygden hafva
enskilda svinslagterier, hvilka man kanske skulle kunna inrangera
under denna rubrik, så att de produkter, som komma derifrån,
skulle röna bättre anseende, då de komma i marknaden.

Jag skall icke upptaga kammarens tid längre. Jag vidhåller
mitt förra yrkande.

Herr Pehrson i Törneryd: Herr vice talman! Jag skall be
att få säga blott några få ord, och jag skall försöka att endast
hålla mig till den föredragna 8 §. Jag kan icke underlåta att
nämna, att det synes mig något förunderligt, att flere af landtmännen
här yttrat sitt lifliga intresse för att äfven under så hårda
vilkor som här föreslås få en slagthuslag med slagthustvång. Jag
vill icke förmoda, att de icke hafva tänkt på de olägenheter, som
äro förenade med räntebestämmelsen i nämnda paragraf.

Jag är förvisso ingen motståndare till förslaget i dess helhet,
men jag håller före, att det är alldeles nödvändigt att se till, att
man icke under sin entusiasm för detta förslag med det samma
antager någonting, som man efteråt får anledning att ångra. Jag
hörde visserligen nyss herr Henricson på östgötabänken säga, att
att man icke borde draga i betänkande att äfven ålägga landtmännen
att betala ränta på slagthusens anläggningskostnad. Då
denna paragraf nu särskilt handlar om detta, så ber jag att för
ögonblicket få uppehålla mig endast dervid. Yi se, att den åttonde
paragrafen slutar med följande mening: “I denna taxa må afgifterna
ej sättas högre än som kan anses erforderligt för betäckande af
stadens kostnader för slagtkusets förvaltning och underhåll jemte
ränta å anläggningskapitalet1''.

Måndagen den 3 Maj.

53 \:o 35.

Och före den meningen står, att det är Konungens befallningshafvande,
som skall uppgöra förslag till taxa, efter det Konungens
befallningshafvande har hört vederbörande helsovårdsnämnd eller
den särskilda myndighet, hvarunder slagthusets förvaltning är stäld.

Nu hemställer jag särskild! till landtmännen, om de gerna
kunna föreställa sig, att denna helsovårdsnämnd eller den särskilda
myndighet, hvarunder ett slagthus skulle blifva stäldt,
kommer att uppgöra förslag till i fråga varande taxa på sådant
sätt, att det går landtmännens intressen till mötes? Jag tror, att
man för visso icke får vänta detta. Det ligger nära till hands
att antaga, att det skall ligga i dessa myndigheters händer och i
deras fria skön att göra upp ett förslag, som Konungens befallningshafvande
mången gång icke är i tillfälle att noggrannare bedöma,
och att följaktligen Konungens befallningshafvandes förslag
kommer att blifva detsamma som helsovårdsnämndens eller denna
särskilda myndighets förslag; och om då till äfventyrs helsovårdsnämnden
eller denna särskilda myndighet föreslagit något sådant
som att beräkna 6 % ränta på anläggningskapitalet, så kan det
hela resultera deri, att det skulle blifva en ekonomisk affär att
lägga ned penningar på slagthus, hvarpå man fick 6 % ränta, under
det att man mången gång eljest får lemna ut penningar till 4 %
och till och med derunder.

Detta var väl i alla fall icke Kongl. Maj:ts mening och väl
icke lagutskottets heller, men jag vågar påstå, att den text, lagutskottet
här föreslagit, lemnar rum för den tolkning, jag nu utvecklat.
Och om det också icke funnes något annat skäl för att
icke antaga lagutskottets förslag i denna åttonde paragraf, så synes
mig denna af mig nu särskilt berörda omständighet vara af sådan
art, att man bör handla betänksamt. Derför instämmer jag med
dem, som yrkat bifall till reservanternas förslag, eller att ingen
ränta får beräknas på slagthusets anläggningskostnad.

Herrar Holmgren i Hillebola och Svensson i Olseröd instämde
häruti.

Herr Jansson i Krakerud: Herr vice talman! Jag begärde

ordet med anledning af ett yttrande af en ärad talare på skånebänken,
som ansåg att, om det skulle blifva bekant, att man i ett
exportslagthus slagtade djur, som voro behäftade med smittosamma
sjukdomar, man icke skulle få exportera kött till utlandet. Jag
finner emellertid en sådan tanke förvånansvärd, ty det är klart,
att ingen är dummare i Tyskland, än att han förstår, att det är
alldeles omöjligt att vid ett offentligt slagthus förekomma, att
djur, som äro behäftade med tuberkulos, komma att slägtas, men,
om det deremot inträffar, att det blir bekant i utlandet, att en
stor del af våra kreatur hafva tuberkolos, och att det icke finnes
någon köttbesigtning alls, tro herrarna då, att det är möjligt att
exportera kött på utlandet? Derför synes mig det förhållandet,
att vi hafva några ordentliga slagthus inom landet, vara en garanti
för att vi skola kunna exportera kött. Jag tror att, när man

Om för siag
till lag angående
köttbesigtningsoch
slagt*
tvång.

(Forts.)

N:o 35. 5i

Måndagen den 3 Maj

Om .förslag
till lag angående
köttbesigtningsoch
slagtning.

(Forts.)

diskuterar denna fråga, så bör man icke endast taga hänsyn till
alla de svårigheter, som man kan tänka sig kunna uppstå, utan
äfven betrakta den från beqvämlighetssynpunkt. Jag skall be att
få tillägga, att enligt de upplysningar, som man erhöll från det
sammanträde, som åtskilliga landtman för någon tid sedan höllo,
dessa exportslagthus äro så inrättade, att det finnes kylrum för
förvaring af köttet, hvilket föranleder att, om det en dag införes
mycket kött till staden och man icke kan få skälig betalning för
detsamma, man tager det tillbaka och upphänger det i kylrummet
samt afvaktar en annan tidpunkt, då man kan få ordentligt betaldt
derför. Så är icke förhållandet nu hos oss och så ej heller i t. ex.
Norge. Den, som försöker att exportera kött till detta land, skall
mycket lätt finna, att den ena dagen kan man få bra betaldt för
köttet, beroende derpå att den dagen är ringa tillgång på kött i
Kristiania, men att en annan dag, då det finnes mera kött, man
får sälja det till underpris. Om det nu funnes ett slagthus med
kylrum, så kunde man upphänga det kött, som ej åtgått, till en
annan dag och då erhålla normalt pris för detsamma. Jag kan
således icke finna annat än att ett slagthus blir till fördel för
landtmännen och med fästadt afseende å exporten är det klart,
att exporten kommer att blifva bestämmande för köttpriset, tv talman
icke ordentligt betaldt i den stad inom landet, der köttet
eljest skulle kunna försäljas, så exporterar man det. Det är alldeles
samma förhållande med afseende å hafre, på hvilken vara
den utländska marknaden bestämmer priset. På samma sätt blir
det i fråga om köttaffärer, då de utveckla sig till en ordentlig
exportvara. Jag vill nämna detta, på det att man icke må betrakta
frågan från allt för mörka synpunkter. För min del tror
jag, att stora fördelar äro förenade med införande af slagthus, och
dertill kommer att, om det i dessa slagthus påträffas djur, som
äro behäftade med tuberkulos i ringa mängd, så skall detta kött
kokas och säljas till lägre pris inom den kommun, der slagthuset
är beläget. Men kommer man under nuvarande förhållande
in till staden med ett kött, som har tuberkolos, så gjutes
fotogen derpå, hvarefter säljaren erhåller en räkning å så väl
fotogenen som andra omkostnader för köttets förstörande. Detta
är således ett obehag, som man genom införande af slagthus
skulle undgå.

Derjemte har man fått upplysning derom, att, om det skulle
förekomma djur, som äro i så hög grad behäftade med tuberkolos.
att köttet icke kan användas till menniskoföda, så förvandlas det
till gödningsämnen. Följaktligen finner man, att allt, som kommer
till ett slagthus, skall, antingen på det ena eller andra sättet,
tillvaratagas och detta är väl enligt min tanke en fördel för dem,
som hafva kött att sälja.

Beträffande den siste talarens yttrande om ränta å anläggningskapitalet,
så får jag erkänna, att äfven jag byst betänkligheter i
detta afseende. Jag har derför varit betänkt på att framställa
ett yrkande, att man skulle bestämma en viss procent, hvilken
icke finge öfverskridas, men då det torde vara möjligt att genom

55

N:o 35.

Måndagen den 3 Maj.

bifall till reservationen åstadkomma en sammanjemkning, så torde
det vara lika klokt att taga reservationen, då man kan emotse,
att utskottet framkommer med ett förslag om bestämmande af en
viss räntefot, som Kongl. Maj:t icke får öfverskrida.

1 den förhoppning, att förslaget icke skall falla, anhåller jag
att för närvarande få yrka bifall till reservanternas förslag.

Herr Schenström: Herr vice talman! Jag har begärt ordet

för att i anledning af herr Ivar Månssons anförande yttra några
ord. emedan jag anser, att hvad lian sade, särskildt i fråga om
hvem som skall betala kostnaderna för slagthusen, icke öfverensstämmer
med lagförslagets innehåll.

Denna frågas läge är ju nu sådant, att enligt andra paragrafen
skulle slagttvång kunna fä införas i stad, men icke sträcka sig till
någon del af kringliggande landsbygd. Der skulle man fortfarande
hafva rätt att förfara vid slagt på samma sätt som hittills, och
uppföres slagthus i någon stad, betoges ju landsbygdens invånare
ej rätten att sjelfva på sina gårdar slagta kreaturen och försälja
deras kött i den staden.

För det kött, som införes från landsbygden, finnes nemligen
enligt första paragrafen köttbesigtningstvång, men då sådan besigtning
icke kan erbjuda samma garanti som undersökning i ett
offentligt slagthus, önska städerna att få öppen rätt för sig att
uppföra slagthus, hvarmed skulle följa slagttvång. Denna rätt
vilja nu reservanterna tillerkänna endast befolkningen i rikets tre
största städer äfvensom utländingen, hvilken icke vill hafva annat
än verkligt undersökt kött, oaktadt allenast en stämma bland våra
medicinska myndigheter höjt sig mot det trängande behofvet att
vidtaga åtgärder för att kött icke skulle behöfva förtäras efter
med sjukdom behäftade djur. I fråga slutligen om herr Ivar
Månssons yttrande, att vi böra, såsom vanligen hos oss är förhållandet,
gå varsamt fram och ej vidtaga förhastade åtgärder,
vill jag tillägga, att det finnes lagar, ganska likartade med den
här föreslagna, så godt som i alla civiliserade länder, och senast
år 1892 antogs en dylik lag i Norge; och genomläser man stortingets
förhandlingar beträffande denna lag, finner man, att åtskilliga
af de anmärkningar, som här gjorts, framstäldes äfven i
stortinget, men jag, som är särskildt intresserad af denna fråga,
och derför vid flere tillfällen hört efter, huruvida man i Norge är
belåten med en sådan lag, har icke frän något håll erfarit, att
man ej vore nöjd med den, utan funnit sig väl med densamma.

Då jag hyser den uppfattning, att förhållandet skall blifva
detsamma hos oss, anhåller jag, herr vice talman, fortfarande att
få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr Collander: Jag ber om ursäkt, att jag upptager kam marens

tid, men en talare på skånebänken och en talare på
blekingsbänken hafva framstält utskottets förslag i sådan dager,
att jag anser mig böra bemöta deras yttranden. De utgingo från
den'' synpunkten: skola vi landtman garantera städerna en hög

Om förslag
till lag angående
köttbesigtningsneh
slagttvång''Forts.
)

tf ro 35.

56

Om förstäf/
till lag angående
köttbtsigtningsoch
slagtning.

F t. rts.!

Måndagen den 3 Maj.

ränta? ilen, mine herrar, hvar står det skrifvet? Det finnes ickenågon
garanti härför. Här står tydligt, att denna taxa, som skall
uppgöras, bör uppgöras med hänsyn till hvad detta slagthus kan
förmå att årligen omsätta. Dermed är naturligtvis icke meningen
att, om vid detta slagthus ’tio kunder anmäla sig om året, hela
räntan skall fördelas på deras slagt, utan Kongl. Maja skall tillse
att, om rörelsen tager hela slagthuset i anspråk, afgifterna derför
äfven blifva motsvarande en skälig räntegodtgörelse i anläggning.

Den tanken, att det vore ett sätt att låta städerna få fördel af
att placera penningar i dessa slagthus, är således gripen ur luften.
Dessutom måste man antaga, att Kongl. Maja skall tillgodose det
allmänna bästa, och icke de enskildes, som skulle vara att få en
hög förtjenst, och skulle mot all förmodan afgifterna ställa sig för
höga, så är det gifvet, att ingen anlitar slagthuset. Man löper
således icke någon risk att antaga utskottets förslag.

Herr Andersson i Himmelsby: Jag begärde egentligen ordet
med anledning åt ett yttrande af herr Henricson i hans sista anförande.
. Han ansåg, att man icke skulle behöfva nedslagta några
sjuka djur i slagthusen, emedan de skulle besigtigas före nedslagtandet.
Jag tror för min de!, efter de upplysningar jag i det
atseendet fått, att om ett djur är sjukt af tuberkulos, det icke
alltid skall blifva tillfälle att få så lång tid för undersökningen
innan nedslagtandet, att man hinner få utrönt, om det är sjukt
eller icke. Tv dertill fordras öfver V? dygn eller omkring 18 ä 20
timmar, hvilket är det minsta, som behöfves för att få utrönt, om
de hafva tuberkulos. Och således tror jag verkligen icke, att man
har någon säkerhet för, att icke sjuka djur komma att nedslagtas
i slagthusen.

För öfrigt tror jag, att om § 8 antages oförändrad, det blifver
iandtmännen, som till största delen få betala räntan på anläggningskostnaden.
Jag skall derför tillåta mig att yrka bifall till
reservationen.

Herr Pehrson i Törneryd: Jag vet icke rätt, om jag får tro
mina ögon eller icke. 1 lagutskottets förslag står det, att det
skulle vara medgifvet rättighet till att beräkna äfven ränta på
anläggningskapitalet. Herr Collander har nu i viss mån förnekat
detta, men jag förstår icke, hur han kan göra det, när det heter
i paragraf 8, att “i denna taxa må afgifterna ej sättas högre än
som kan anses erforderligt för betäckande af stadens kostnader
för slagthusets förvaltning och underhåll jemte ränta å anläggningslcapitaletu.
Detta tycker jag är så tydligt, som något kan vara.

Jag omnämnde nyss, huru förslag till denna taxa i fråga skall
uppgöras, och jag har uttalat mina betänkligheter om huruvida
lagförslaget härutinnan blifvit uppgjordt på så sätt att man kan
säga, att det tillgodoser såväl den ena som den andra sidans intressen.
Jag förstår icke, huru hvarken holsovårdsnämnd eller
den särskilda myndighet, hvarom här är taladt, skall kunna uppgöra
något förslag till drift- och underhållskostnader för ett slagt -

57 >'':o 35.

Måndagen den 3 Maj.

hus på annan grund än att de måste beräkna, för så vidt det sig forsla^
göra låter, rörelsens omfattning och anläggningskostnad. ^derute kött Och

om man nu till äfventyrs, till följd af platsens belägenhet besigtning*''
och omkringliggande nejds mindre tillgångar och utvecklingsför- och slugtmåga
måste antaga, att rörelsen i slagthuset icke blir så omfättande,
befarar jag äfven, att man då kommer till det resultat, att '' or,s''-afgiften måste blifva så mycket större per slagtadt djur. Detta
är något, som efter mitt förmenande icke kan vederläggas I annat
fall skulle det ju vara en ren lyx att göra upp förslagsberäkningar,
om man icke skulle stödja dem på de faktorer, som jag nu nämnt.

1 detta sammanhang vill jag äfven påpeka eu annan sak. Det
är icke angenämt för landsbygden att nödgas göra sig skattskyldig
till ett stadssamhälle för snart sagdt all tid. Slagthusen, anlagda
på sådana grunder, hvarom här nu talas, skulle naturligtvis allt
framgent ega bestånd, och allt framgent skulle afgifternas storlek
för de i dessa slagthus slagtade djuren betalas efter bland andra
grunder äfven den ursprungliga anläggningskostnaden. Om nu
anläggningen är gjord under en tid, när penningarne varit dyra,
skall man fortfarande till stadssamhället betala denna oskäligt
höga ränta på anläggningskostnaden. Jag tycker för min del, att
det är att gå något väl långt, då man begär, att landsbygden för
en ej öfverskådlig tid skall göra sig skattskyldig till ett bolag
eller ett stadssamhälle på ett sådant sätt som här föreslås. Jag
rrndrar, om man ej måste erkänna, att det ligger rättvisa och billighet
uti hvad jag nu framhållit.

Slutligen ber jag att få begagna tillfället att till den ärade
reservanten, herr Ohlsson från Wexiö, uttala mitt hjertliga tack
för det göda arbete, han har nedlagt på denna fråga.

Herr Andersson i Löfhult: På de skäl, som herr Ivar Månsson
i Träa anfört, skall jag be att få yrka afslag på den nu föreliggande
§ 8 i lagutskottets förslag.

Herr Meyer: Jag skall endast be att få påpeka en sak, som
åtskilliga af herrarne tyckas hafva helt och hållet förbisett, nemligen
att köttbesigtningen är en sak, som alltid kommer att ega
rum äfven vid sidan af slagthusen, der sådana finnas inrättade.

Om det alltså skulle komma att inträffa, att afgifterna i slagthusen
skulle blifva så höga, att landtmännen icke skulle finna det med
sin fördel förenligt att använda dessa slagthus, så hafva de ju
alltid den utvägen att slagta sina kreatur sjelfva och i alla fall
få köttet besigtigadt samt märke på sitt kött, att det är prima
vara, för så vidt det är prima. Detta kött får man både exportera
och använda inom landet med precis samma fördel, som om djuren
blifvit slagtade i slagthus.

Vidare ber jag att få påpeka, att det ju här icke endast gäller,
att båda kamrarne skola kunna ena sig om ett lagförslag,
utan det gäller äfven att åstadkomma en sådan lag, att städerna
kunna finna med sin fördel förenligt att anlägga slagthus. Huruvida
det kan vara nyttigt och gagneligt för landsbygden att få

N:o 35. 58

Måndagen den 3 Maj.

Om förslug slagthus, torde herrarne från landet sjelfva få öfverlägga om. Men
gående kött- ^ ^e.n åsigten, tron jag, att man får lof att göra lagen

besigfnings* sudan, att städerna icke finna sig föranlåtna att säga: lagen är
-och slagt- sådan, att vi icke kunna hafva något gagn af densamma, och vi
trång. anlägga derför inga slagthus.

(Forts.)

Herr Henricson: Blott några få ord med anledning af ett
yttrande, som fäldes af talaren pa blekingebänken. Han sade
nemligen, att vi icke hafva några garantier mot, att afgifterna i
slagthusen sättas för höga. Deremot vill jag endast invända, att
det j.u gäller såsom regel vid alla slags affärer, att ju större omsättningen
blir, desto billigare blifva äfven omkostnaderna. Så
måste det väl äfven vara med detta.

Egentligen var det dock ett annat uttryck af samme talare,
som uppkallade mig. Hau sade nemligen, att landsbygden icke
skulle vilja gorå sig skattskyldig under städerna. Jag trodde dock,
att nu föreliggande förslag omfattade en fråga, som borde vara
af intresse både för stad och land, och att man derför ej borde
utslunga sådana ord, som kunna gifva anledning till split och sond
ring. Det är derför att jag anser, att denna angelägenhet är
gemensam för såväl städer som landsbygd, som jag för min del
skall be att få protestera emot den ärade talarens ord.

Herr Sund bl ad: Jag begärde ordet egentligen för att instämma
med herr Pehr Pehrson i Törneryd, och det var sålunda
icke min mening att uppträda i denna fråga. Då jag nu emellertid
fått ordet, skall jag be att få till protokollet antecknadt, att jag
för min del icke kan vara med om det föreliggande lagförslaget,
enär jag fruktar, att, om detta blifver lag, landsbygden skulle
blifva lidande på affären. Jag ber derför att i korthet få instämma
med dem, som yrkat bifall till reservanternas förslag.

Herr Petersson i Brystorp: Jag för min del tror, att § 8,
om den antages med den formulering, lagutskottet gifvit densamma,
alldeles gifvet skall blifva ett särskildt lockbete för städerna till
att bygga slagthus, just på den grund, att städerna då skulle få
ersättning för såväl ränta å anläggningskapital och underhåll af
huset som förvaltningskostnader. Hvar denna förvaltningskostnad
kommer att stanna, är sannerligen icke godt att förutse.

Det har nu sagts af herr Meyer, att köttbesigtning i alla händelser
fortfarande skall ega rum; och detta är sant. Men tro mig.
mine herrar, om landtmännen, fastän slagthus finnes i staden,
slagta hemma och sedermera låta besigtiga köttet, skall ingen
kunna inbilla mig, att han får lika bra betaldt för detta kött som
om djuret blifvit slagtadt i slagthuset. Stadsborna komma helt
säkert att förklara, att de icke vilja hafva något annat kött
än sådant, som kommer från slagthuset, och under sådana förhållanden
blir det ju så, som herr Pehr Pehrson sade, att landsbygden
måste blifva skattskyldig under städerna.

Här har äfven omnämnts, huru fördelaktiga slagthusen skulle

Måndagen den 3 Maj.

5Ö X :0 35.

blifva, att de skulle förses med kylrum o. s. v. Ja, något förslag
om några sådana kylrum kar mig veterligen icke framlagts. Herr
Jansson i Krakerud sade nyss, att köttet är billigare den ena
dagen och dyrare den andra, samt att det då skulle vara en så
stor fördel att kunna hänga in köttet i dessa kylrum och förvara
det der, till dess man kunde få mera betaldt för det. Jag gratulerar
herr Jansson, om han på detta sätt skulle försöka sig på att
ligga och vänta på bättre pris på köttet; jag fruktar för, att det
då skulle blifva honom allt för dyrbart.

Då jag icke kan finna lagutskottets förslag vara fördelaktigt,
skall jag be att få till alla delar instämma uti hvad herr Ivar
Månsson yttrade och således yrka bifall till reservationen.

Herr Svanberg: Diskussionen har redan varit så långvarig
och utförlig, att det väl icke tjenar mycket till att vidare yttra
*sig i frågan. Jag har heller icke begärt ordet för att inverka på
öfvertygelsen hos kammarens ledamöter — den är väl redan fattad
— utan blott för att till hvad jag nyss yttrade lägga ett ytterligare
skäl för billigheten af att städerna erhålla en skälig slagt kusafgift,

och det är stadgandet i 10 §, genom hvilket vissa städer
kunna blifva förpligtade att helt och hållet eller delvis inlösa der
redan befintliga slagterier. Detta kan komma att för sådana städer
medföra dryga kostnader.

Herr Nilsson i Skärhus: Jag hade icke tänkt att begära

ordet i denna fråga, då jag ju är antecknad såsom reservant och
min ställning i frågan sålunda är fullt bestämd. Jag skall derför

endast be att få svara herr Svanberg. _ Såväl han som öfriga

ledamöter af kammaren hafva sig fullkomligt bekant, att de stadssamhällen,
som vilja besluta införande af slagthus och slagttvång,
hafva rätt dertill, men att de, som icke vilja begagna sig af denna
rätt. också äro derifrån befriade, hvadan alltså det stadssamhälle,
som vill vara befriadt från slagthus och slagttvång, icke behöfver
inlösa de slagterier, som der finnas, utan kunna hafva dem qvar.

Vidare ber jag att mot herr Meyer, som invände, att köttbesigtningstvång
redan är i de flesta städer infördt, få anmärka,
att man i alla fall måste göra den skilnaden, att det i lagförslaget
är fråga om legitimerade veterinärer, som skulle verkställa besigtningen,
något som tydligen koimne att medföra åtskilliga kostnader;
när dessa blifva sammanräknade med alla de öfriga, så blir det ej
några småsummor, som dessa slagterikostnader uppgå till. Det lär
vara Wfrågastäldt, att slagthus skulle i Stockholm anläggas, och
kostnadsberäkning för detsamma lär vara upptagen till nära
3,(XX),000 kronor.

Huru man än vill dryfta denna fråga, blifver i alla fall förhållandet
det, att, då inom stadssamhällena i allmänhet icke några
kreatur finnas, som slägtas, utan dessa vanligen komma från landsbygden,
det är landsbygden, som får betala alla de kostnader,
som härmed äro förenade. Jag kan derför icke annat än på det
.lifligaste instämma med dem, som yrkat bifall till vår reservation.

Om förslag
till lag angående
köttbesigtningsoch
slagttvång.

(Forts.)

N:o 35. 60

Måndagen den 3 Maj.

Om förslag
till lag angående
köftI''
esigtningsoeh
slätfil
äng.

(F'' rts.)

Friherre Barnekow: Herr talman, mine herrar! Jag kan
icke underlåta att bemöta det inkastet, att det skulle vara landsbygden,
som finge betala alla dessa omkostnader. Detta är alls
icke förhållandet. Det är ju gifvet, att innan vi börja att slagta
i slagthusen, måste vi veta hvad som skall betalas för hvarje djur,
som slägtas. Följaktligen måste någon beräkning göras upp öfver
det antal djur, som kan komma att slägtas. Om man då beräknar,
att t. ex. 100 djur per dag skola slägtas, men det sedan visar sig,
att antalet icke blifver högre än t. ex. 50, så blifver det stadens
förlust, och om afgifterna sättas för höga, så att man finner det
icke vara fördelaktigt att begagna slagthuset, så har dock staden
sitt slagthus, der ingen slagtar.

En annan talare har sagt, att man icke skall kunna från
landsbygden föra in kött till försäljning i städerna. Detta kommer
dock säkerligen att låta sig göra. Ingenting i det nu föreliggande
lagförslaget lägger hinder i vägen härför.

Härefter förklarades öfverläggningen slutad. 1 enlighet med
de yrkanden, som derunder förekommit, gaf herr vice talmannen
propositioner: l:o) på antagande af utskottets förslag till lydelse
af ifrågavarande §; 2:o) på antagande af paragrafen med den af
reservanterna föreslagna lydelse; och 3:o) af slag af såväl utskottets
som reservanternes förslag. Herr vice talmannen fann den förstnämnda
propositionen vara med öfvervägande ja besvarad, men
som votering begärdes, blef, sedan till kontraproposition antagits
reservanternas förslag, nu uppsatt, justerad och anslagen en så.
lydande voteringsproposition:

Den, som vill, att kammaren skall antaga lagutskottets ifrågavarande
förslag till lydelse af åttonde paragrafen i lag angående
köttbesigtning och slagthus, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej.

Vinner nej, har kammaren antagit nämnda paragraf med deu
af reservanterna föreslagna lydelsen.

Efter röstsedlarnes uppräknande befans, att 88 ledamöter
röstat ja, men 99 nej; och både kammaren alltså beslutat i enlighet
med nej-propositionens innehåll.

Härefter föredrogs § 1, så lydande:

§ 1.

1 mom. Köttbesigtningstvång, innefattande förbud att inom
visst område till salu hålla eller utbjuda till menniskoföda afsedt,.

Måndagen den 3 Maj.

G1 X:o 35.

färskt, rått kött af nötkreatur, får, get, svin eller häst, derest
köttet icke är, efter undersökning'' af besigtningsman, försedt med
stämpel af något sådant slag, hvarom i § 6 sägs, eller åtföljdt af
sådant bevis, som i samma § omförmäles, må för stad eller visst
område deraf, på framställning af städs!ullmägtige eller, der
sådana ej finnas, allmän rådstuga, af Konungens befallningshafvande
stadgas, under vilkor att genom stadens försorg och på
dess bekostnad anställes nödigt antal besigtningsman och vidtagas
de öfriga åtgärder, som erfordras för att köttbesigtning inom
ifrågavarande område må kunna utan större vare sig tidsutdrägt
eller annan olägenhet ega rum; börande förslag, innehållande
nödiga bestämmelser i dessa afseenden, vid berörda framställning
om införande af köttbesigtningstvång fogas och af Konungens
befallningshafvande i sammanhang med densamma pröfvas.

2 mom. Enahanda förfarande iakttages i fråga om ändring
af sådant stadgande; och må, på framställning af stadsfullmägtige
eller allmän rådstuga om upphäfvande af infördt köttbesigtningstvång,
föreskrift om tvångets upphörande meddelas af Konungens
befallningshafvande, som jemväl eget'' att, derest i denna lag för
rätt till köttbesigtningstvång bestämda vilkor icke behörigen uppfyllas,
samt rättelse derutinnan, efter af Konungens befallningshafvande
derom gjord erinran, icke inom föresatt tid visas vara
vidtagen, förklara förut meddeladt stadgande om införande af köttbesigtningstvång
icke vara vidare gällande.

Herr friherre von Knorring begärde ordet och yttrade:
Herr talman, mine herrar: Det är nog betänkligt att fatta ordet
nu, när herrarnes tålamod är uttömdt i afseende å denna fråga;
men det må lända mig till ursäkt, att jag icke förut besvärat
herrarne, vare sig i dag eller vid föregående tillfällen, när frågan
behandlats.

Det yttrades redan i början af diskussionen, att den köttbesigtning,
som man vill införa, har väckt mycken oro mångenstädes
i landet. Äfven jag tror, att så är förhållandet, och man
får icke förundra sig deröfver. Denna sak angår icke så mycket
oss större jordbrukare, ty vi sälja våra kreatur i allmänhet lefvande,
men den angår så mycket mera de mindre landtbrukarne,
hvilka, såsom herrarne veta, mycket ofta försälja sina kreatur
slagtare genom införsel till de mindre och medelstora städerna
på s. k. torgdagar och genom daglig införsel till de större städerna,
der torgdagar ej finnas. Det är då af ganska stor vigt, att de bestämmelser,
som utfärdas angående köttbesigtningen, blifva sådana,
att man icke behöfver befara, att dessa mindre försäljare komma
att röna olägenheter eller hinder i sin handel eller blifva något
ännu värre, nemligen trakasserade.

Jag ber att få fästa landtmännens uppmärksamhet på, att, om
vi antaga denna lag, hvartill ju är all utsigt, vi kunna vara temligen
säkra på, att det kommer att dröja lång tid, innan någon
förändring i densamma kan åstadkommas. Jag tror derför, att vi
hafva allt skäl att vara försigtiga. Jag anser äfven, att vi hafva

Om förslaj
till lag av
gående köttbesigtningvoch
slagttvång.

( Forts )

N:o 35.

C2

Måndagen den 3 Maj.

Om förslag
till lag angående
köftöesigtningsoch
slagttvång.

(Fort*.)

så mycket större rätt att fordra, att bestämmelserna i lagen blifva
så tillfredssällande som möjligt, som hela den föreslagna lagen ju
är en undantagslag. Den utgör, säga hvad man vill, en inskränkning
i den näringsfrihet, som finnes. Att lägga hinder i vägen för
försäljningen af en vara, som i och för sig är nyttig, måste nemligen
anses utgöra ett intrång i näringsfriheten. Jag vill till och
med säga, att, vore jag anhängare af den oinskränkta näringsfriheten
och den fullkomligt fria handeln, skulle jag sannolikt i
följd af sådan princip vara förhindrad att rösta för den föreliggande
lagen. Då jag emellertid icke är detta, utan tvärtom
skydds vän, accepterar jag eu sådan lagstiftning som den nu föreslagna,
erkännande, att det ligger ett visst berättigande i städernas
kraf på ifrågavarande skydd.

Jag har äfven tänkt mig en annan sak härvid. Nu börjas
med köttbesigtningstvång. Ifall smaken för besigtning af födoämnen
uppodlas, framkommer sedan måhända frågan om att besigtiga
och undersöka andra jordbruksprodukter, t. ex. mjölk. Det
vore ju rätt naturligt, att, när man anser det kreatur, hvarifrån
mjölken kommer, böra blifva föremål för besigtning och undersökning,
innan det utlemnas till menniskoföda, man sedan gjorde
samma anspråk i afseende å mjölken, så mycket mer som sjukdomar
verkligen lära förekomma äfven i denna. Emellertid har
jag kommit till den uppfattning i detta hänseende, att när det blir
stadgadt, såsom föreslås i denna lag, att köttbesigtning skall göras
af städerna gratis, man icke behöfver frukta för, att andra slag
af besigtningar skola komma i fråga.

I l:a § är bestämdt, huru dessa köttbesigtningsbestämmelser
skola utfärdas, och det heter der, att ansökan, åtföljd af förslag
angående besigtningens ordnande, skall ingifvas till Konungens
befallningshafvande, hvarefter denne skall pröfva och fastställa
förordningen. Det är ju af en synnerlig vigt för landtmännen, att
dessa förordningar blifva på det sätt beskaffade, att de icke blifva
mer än nödigt förhindrade eller uppehållna i sin handel. Orsaken,
hvarför man ansett sig icke kunna uppdraga åt magistraterna i
städerna att sjelfva fastställa ifrågavarande förordningar, är, förmodar
jag, den, att man ansett Konungens befallningshafvande
vara en mer opartisk myndighet. Men det. finnes en Konungens
befallningshafvande, nemligen öfverståthållareembetet i Stockholm,
som man icke kan anse vara en opartisk myndighet, då det gäller
stadens angelägenheter gent emot landtmännen. Jag tror nog, att
en och annan af herrarne finner det vara indelikat att göra ett
sådant uttalande. Men jag anser min skyldighet som representant
vara den att, när frågan är om en realitet, icke taga hänsyn till sådant.
Jag anser det således icke lämpligt, att Konungens befallningshafvande
i Stockholm eller öfverståthållareembetet blir den myndighet,
som bestämmer besigtningsförordningen i Stockholms stad.
Det är ju naturligt, mine herrar, att, när slagthus inrättas i en
stad, såsom blir fallet i Stockholm, det kommer att kännas som
en tunga för staden ätt hafva denna köttbesigtning derjemte, som
den får sjelf bekosta. Det synes mig derför klart, att utveck -

63 N:o 35.

Måndagen den 3 Maj.

lingen skall gå i den retning, att man så mycket som mö.jligt
inskränker denna köttbesigtning, d. v. s. man söker drifva det
derhän, att icke annat kött kommer att försäljas i städer med
slagthus än sådant, som faller efter å desamma slagtade kreatur.
Saken är med afseende å Stockholm, tror jag, af icke obetydlig
vigt för en stor del af mellersta Sveriges landsbygd, nemligen alla
Mälareprovinserna, hvilka bruka afsätta kött till denna stad. Jag
anser mig derför böra göra det yrkande, att Kongl. Maj:t skall
fastställa besigtningsförordningen i Stockholms stad på förslag af
öfverståthållareembetet och efter att hafva hört Konungens befallningshafvande
i Stockholms län. I syfte af ett sådant tillägg
till paragrafen yrkar jag återremiss af densamma.

Häruti instämde herrar. Åkerlund, Almquist, Mallmin, Lindblad,
Sandquist och Pettersson i Österhaninge.

Herr Ohlsson i Yexiö anförde: För min del vill jag blott
säga, att jag är fullt öfvertygad, att öfverståthållareembetet skall
som embetsmyndighet vara lika opartiskt som Konungens befallningshafvande
kommer att vara i de respektive länen. Det är
för öfrigt en erkänd och allmänt gällande regel, att de administrativa
myndigheterna icke äro jafviga att handlägga förvaltningsangelägenheter,
som beröra de städer, der dessa myndigheter äro
placerade.

På dessa i korthet anförda skäl yrkar jag bifall till utskottets
förslag.

Herr Collander: Gent emot det yrkande om återremiss, som
framstälts angående l:a §:n, vill jag blott fästa uppmärksamheten
på, att, då Första Kammaren fattat beslut i frågan, en återremiss
blott komme att leda derhän, att utskottet skickar paragrafen tillbaka
till kammaren med uppmaning att fatta beslut. En återremiss
är således alldeles utan ändamål. Jag yrkar derför bifall
till utskottets hemställan.

Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad samt herr vice
talmannen till proposition upptagit de olika yrkandena, blef paragrafen
af kammaren antagen.

För § 2, som härefter föredrogs, hade utskottet föreslagit
följande lydelse:

§ 2.

1 mom. Slagttvång, innefattande förbud att inom visst område
slagta djur af de slag, som i § 1 nämnda äro, annorstädes
än i särskildt för ändamålet inrättadt och till allmänt begagnande
upplåtet offentligt slagthus, må i stad af Konungens befallningshafvande
stadgas i den ordning och under de vilkor, som i § 1
omförmälas, sedan dylikt slagthus enligt plan, som Konungens
befallningshafvande efter sakkunniges hörande gillat, blifvit upp -

om förslag
till lag angående
lottbesigtningsoeh
slagttvång.

(Forts.)

N:o 35. 64

Måndagen den 3 Maj.

‘Om förslag
till lag angående
köttleeigtnings och

slagttvång.

(Fovts.)

fördt och efter af Konungens befallningshafvande föranstaltad afsyning
godkändt; börande, derest köttbesigtningstvång för berörda
område ej redan är gällande, sådant tvång i sammanhang med slagttvång
införas. Sådant förbud utgör dock ej hinder för att dylikt djur
nedslagtas utom det offentliga slagthuset, om nedslagtandet föranledes
af hastigt inträffad sjukdom eller olyckshändelse; skolande
dock i sådant fall köttet, om det är afsedt att användas till
menniskoföda, genast efter djurets nedslagtning ostyckadt jemte
alla dertill hörande inelfvor utom tarmar föras till det offentliga
slagthuset för att der besigtigas. Utan hinder af sådant förbud
må äfven nedslagtning af kreatur, hvilkas kött är afsedt hufvudsakligen
för utförsel ur riket, verkställas inom sådan för ändamålet
särskilt anordnad och under offentlig kontroll stäld inrättning,
hvarom nedan i § 3 sägs.

2 mom. Beträffande ändring uti eller upphäfvande af stadgande
om slagttvång galle i tillämpliga delar hvad angående köttbesigtningstvång
är i § 1 bestämdt.

Herr Ohlsson från Yexiö hade deremot i sin förenätnnda reservation
yrkat, att denna paragraf måste erhålla följande lydelse:

1 mom. Slagttvång, innefattande förbud att inom visst område
slagta djur af de slag, som i § 1 nämnda äro, annorstädes än i
särskildt för ändamålet inrättadt och till allmänt begagnande upplåtet
offentligt slagthus, må i stad, som har en folkmängd af 50,000
invånare eller deröfver, af Konungens befallningshafvande stadgas
i den ordning och under de vilkor, som i § 1 omförmälas, sedan
dylikt slagthus enligt plan. som Konungens befallningshafvande
efter sakkunniges hörande gillat, blifvit uppfördt och efter af
Konungens befallningshafvande föranstaltad afsyning godkändt;
börande, derest köttbesigtningstvång för berörda område ej redan
är gällande, sådant tvång i sammanhang med slagttvång införas.
Sådant förbud utgör dock ej hinder för att dylikt djur nedslagtas
utom det offentliga slagthuset, om nedslagtandet föranledes af
hastigt inträffad sjukdom eller olyckshändelse; skolande dock i
sådant fall köttet, om det är afsedt att användas till menniskoföda,
genast efter djurets nedslagtning ostyckadt jemte alla dertill
hörande inelfvor utom tarmar föras till det offentliga slagthuset
för att der besigtigas. Utan hinder af sådant förbud må äfven
nedslagtning af kreatur, hvilkas kött är afsedt hufvudsakligen för
utförsel ur riket, verkställas inom sådan för ändamålet särskildt
anordnad och under offentlig kontroll stäld inrättning, hvarom
nedan i § 3 sägs.

2 mom. Beträffande ändring uti eller upphäfvande af stadgande
om slagttvång galle i tillämpliga delar hvad angående köttbesigtningstvång
är i § 1 bestämdt.

I fråga härom anförde:

Måndagen den 3 Maj.

65 N:o 35.

Herr Sjö vall: Då antagandet af lagen angående köttbesigt- Om förslag

ningstvång och slagttvång nu synes vara betryggadt, sedan Första ^

Kammaren lemnat densamma sitt bifall och man i denna kammare ^elfötningsnu
också enats om lydelsen af 8:de paragrafen, den punkt i lag- och slagtförslaget,
hvarom meningarna här varit mest delade, så gäller tvång.
frågan nu endast, hvilken räckvidd man skall gifva åt lagen. I (Forts.)
detta afseende hafva reservanterna yrkat, att endast städer med
en folkmängd af minst 50,000 invånare skulle ega att inom sitt
område införa slagttvång eller tillämpa lagens nu ifrågavarande
2:dra paragraf, emot hvilket yrkande utskottet med all rätt påvisat,
att härigenom en separatlagstiftning till vissa samhällens
förmån skulle komma till stånd, och att en på folkmängdens storlek
beroende gräns för rätten till slagtning i sig innebure en akt af
godtycke, något som i möjligaste måtto i lagstiftning borde förebyggas.

En sådan premierings- och privilegieringslagstiftning, som går
ut på att gynna de rika, stora och starka till nackdel för de mindre
bemedlade, små och svaga är af allmänna rättsmedvetandet utdömd
såsom förkastlig, och jag kan ej föreställa mig, att en lagparagraf,
hvarigenom äfven ibland rikets städer skulle med afseende
på dem tillkommande rättigheter införas en öfverklass
och en underklass, kan påräkna några sympatier i denna kammare,
allrahelst som härigenom endast afund och split skulle utsås mellan
de olika stora stadssamhällena, ett missförhållande, som endast
kunde inverka menligt på såväl kommun som stat.

Tänker man vidare på hygienen i de stora och i de små
städerna, så lära väl dessa senare vara i sin goda rätt, då de, till
och med utöfver hvad gällande helsovårdsstadga föreskrifver, vilja
vidtaga kostsamma anordningar för ökad trygghet i detta afseende.

Hur farligt det är att härvidlag hindra eller försumma de
mindre och kapitalfattigare orterna, illustreras på ett i ögonen
fallande och kraftigt varnande sätt af förhållandena för ett par år
sedan i den stora och rika handelsstaden Hamburg. Dess styrande
män sades med alla sanitära åtgärder hafva tillgodosett de förmögnares
eleganta qvarter, men deremot underlåtit att ens ordentligt
dränera de stadsdelar, der de obemedlade bodde. De hade
slösaktigt utrustat villaqvarteren, men icke haft råd att göra fattigqvarteren
helsosamma. Men straffet kom i form af — kolera.
Någonting liknande kan också här bli följden, ty det är ju klart,
att stänges tillförseln till storstäderna för allt skadligt och mindrevärdigt
kött, som förut dit i stora myckenheter införts, så skall
detta nu leta sig väg till de mindre samhällena och måhända göra
åtskilliga af dem till härdar för smittosamma sjukdomar.

Slutligen bör man väl komma ihåg, att det ingalunda nu är
fråga om att påtvinga något samhälle denna lag, utan endast att
medgifva det en rättighet, som det dyrt får köpa genom betydande
pekuniära uppoffringar.

Då alltså reservanternas förslag redan af principiella rättsliga
skäl är förkastligt, då det måste anses oklokt och farligt att hindra
de mindre samhällena från att bereda sig samma sanitära skydd
Andra Kammarens Prof. 1897. N:o ii5. 5

N:o 35. 66

Om förslag
till lag angående
kött
besigtningsoch
slagtning.

(Forts.)

Måndagen den 3 Maj.

som de större och då det ej är fråga om påläggandet af en lag,
utan medgifvandet af en rätt, så yrkar jag afslag å reservationen
och bifall till utskottets hemställan.

Herr Ohlsson i Vexiö: Då kammaren bifallit reservanternas
förslag vid § 8, har kammaren dermed ock uttalat sig till förmån
för reservationen i nu föredragna paragraf. Ty som jag tillät mig
nyss antyda, är reservanternas förslag i § 8 bygdt på den förutsättningen,
att man skulle så vidt möjligt kombinera städernas hygieniska
intresse med landtbrukets exportintresse och således medgifva slagttvångs
införande i de största städerna, der dessa båda intressen
kunde samtidigt och verksamt tillgodoses genom inrättande af
offentliga slagthus. Jag skall emellertid i detta sammanhang, då
hos mången tyckes råda missuppfattning om slagthusens betydelse
och ändamål, fästa uppmärksamheten derpå, att enligt Kongl. Maj:ts
förslag, som af motionärerna återupptagits, §§:na 1 och 2, d. v. s.
bestämmelserna om köttbesigtnings- och slagttvång, detta senare i
förening med s. k. offentligt slagthus, tänkts uteslutande skola tillgodose
städernas hygieniska intresse, hvaremot landsbygdens exportintresse
skulle tillgodoses genom exportslagthus enligt § 3. Såsom
herrarne minnas, har nemligen i Kongl. Maj:ts förslag likasom i
motionärernas hemstälts, att veterinär vid dylika exportslagthus
skulle förordnas af medicinalstyrelsen och icke såsom vid andra
slagthus af Konungens befallningshafvande samt att det skulle
vara särskild stämpel på kött, som exporteras från dylika slagthus.
Kongl. Maj:t och motionärerna hafva således utgått från den
samstämmiga åsigten, att §§:na 1 och 2 vore afsedda för städernas
hygieniska intresse och § 3 för exportintresset. Det är reservanterna,
som sökt, der så varit möjligt, kombinera dessa intressen;
och vi ha kunnat sammanhålla dem i de största städerna, hvilka
kunna tillgodose båda intressena genom anläggandet af offentliga
slagthus.

I de stora flertalet städer lär en sådan kombination icke
kunna göras, hvadan slagttvång icke heller för dem bör medgifvas
för det närvarande.

För öfrigt vill jag emot den siste talaren påpeka, att den
väsentliga nyttan och betydelsen af denna lag icke hänger på
2:dra §:n, och således icke på slagttvånget. De af herrarne, som
ifra för detta, hafva erkänt, att offentliga slagthus med slagttvång
icke komma att inrättas mer än i ett fåtal stora städer. Dermed är
också erkändt, att lagens hufvudbetydelse icke beror på denna paragraf.
Kärnpunkterna äro nog §§:na 1 och 3. Med dessa kunna i
sjelfva verket de vigtiga hygieniska förhållandena och landtbrukets
exportintressen behörigen tillgodoses. Keservanterna hafva emellertid
hemstält, att, såsom ett komplement till köttbesigtningstvånget,
slagttvång skulle kunna införas i de största städerna, der sådant
kunde af nyss omförmälda orsaker särskildt påkallas.

Af dessa skäl yrkar jag, att kammaren måtte biträda reservationen
rörande nu föredragna paragraf.

Måndagen den 3 Maj.

67 Kso 35.

Herr Henricson: I olikhet med den föregående talaren an ser

lag, att den förut behandlade paragrafen och denna äro af
helt olika beskaffenhet. De hafva intet sådant sammanhang med
hvarandra, som han ville påstå.

Reservanternas förslag inskränker möjligheten att införa slagthus
med slagttvång till städer med ett invånareantal af 50,000
personer eller deröfver. Men, såsom vi hört, fins det ett lifligt
intresse att få denna lag hos åtskilliga mindre samhällen, hvilka
kunna hafva anspråk på att få sina intressen i detta afseende till ^

Jag vill vidare, såsom en föregående talare redan antydt, anmärka,
att det är ingen skyldighet som ålägges städerna med antagandet
af denna lag, utan det är meningen med utskottets förslag,
att mindre städer också skulle få begagna sig af lagen, om
de °så önskade. En separatlagstiftning, sådan som reservanterna
här föreslå, skulle, såsom utskottet säger, i sig innebära en akt
af godtycke, hvilket i möjligaste måtto må i lagstiftningen förebyggas.
Det kan väl icke vara en god princip att stifta lag för
endast tre samhällen i vårt land. Och i detta afseende förefinnes
allt en väsentlig skilnad mellan den andra och den förut behandlade
åttonde paragrafen. . _

Ur landtbruksekonomiskt intresse tror jag ock reservanternas
förslag i denna paragraf är mindre välbetänkt. Det skulle, sona
förut nämnts, endast blifva tre städer, som finge begagna sig af
lagen. Af dessa är det väl icke mer an två som man kan förutsätta
kunna upptaga slagt för export, i fall, som jag hoppas, export
af kött skall komma till stånd. År det da välbetänkt att
inskränka möjligheten härför till två platser, då vi kunna hafva
förhoppning, såsom det uttalats, att få tre platser till, nemligen
Helsingborg, Trelleborg och Karlstad? De hafva uttalat sig för
att vilja anlägga sådana slagthus. Jag undrar, om icke det för
o«s landtman vore fördelaktigt att få flere spekulanter till vara
djur. År det blott två, kunna de lätt göra gemensam sak for att
nedbringa priset på varan. Men har man flere blir det större utsigt
för, att man skall få ett nöjaktigare pris. Af dessa skal yrkar
jag bifall till utskottets förslag äfven i denna punkt.

Herr Collander: Jag kan icke förstå den ärade reservanten,

då han sätter ett sammanhang mellan åttonde och andra paragrafen.
Den ena handlar om afgift för begagnande af slagthus,
den andra bestämmer, hvilka samhällen skola tillåtas att hafva
sådana slagthus. Det är ju alldeles uppenbart, att vid valet åt
lämpliga samhällen det aldrig kan vara tal om att hafva ett visst
antal invånare, utan frågan är hvar samhällena äro belagna. De t
är klart, att Stockholms stad ligger icke alls lämpligt til för
kreaturs- eller köttexport, utan städerna på vestkusten äro i detta
hänseende de mest lämpliga. Det vore alldeles ett misstag att
uppställa eu sådan norm för bestämmandet, om man nu nödvändigt
skulle inskränka antalet. Men detta måste man endast da
göra, om man ansåge detta vara ett nödvändigt ondt, som man

Om förslag
till lag angående
köttbesigtningsoch
slagttvång.

(Forts.)

N:o 35.

Om förslug
till lag angående
köttbesigtningsoch
slagttvång.

(Forts.)

68

Måndagen den 3 Maj.

borde inskränka sa mycket som möjligt. Här är dock icke fråga
om att staten skulle bidraga på något vis eller gifva något anslag.
Vore^ det fallet, då kunde staten säga: “Jag vill icke för

mer än två platser gorå sådana omkostnader." Men bär är icke
Iraga derom. Hvarje stad, som vill göra denna utgift, borde väl
ta det; hvarför skulle man neka den det? Hvarför skulle man
skapa ett monopol för vissa platser? Det är icke skäl att så göra.
An mindre förefinnes något sammanhang mellan åttonde och andra
paragraferna. Har kammaren beslutat att taga åttonde paragrafen
sådan den lyder enligt reservationen, så ligger deri intet hinder
för att godkänna utskottets förslag i andra paragrafen. Jag yrkar
således bifall till utskottets förslag i § 2. J

Herr Elowson: Herr vice talman, mine herrar! Afgörandet
åt nu föreliggande fråga är väsentligen beroende af hvilka la^ar
man följer i sin uppfattning. Om man rättar sig efter erfarenhetens
och logikens lagar, synes det, som om reservanterna icke
skulle haft synnerligen stora skäl för sitt yrkande.

Först och främst ber jag att få erinra derom, att utomlands,
der slagthustvång allmänt införts, detta gäller äfven de mindre
samhällena Nu är här frågan om, som jag förut sagt, ett fakultativt
slagttvång, d. v. s. att städernas myndigheter skulle få tilllatelse
anordna slagthus, då de så finna för godt. Den ärade reservanten
anser emellertid, att det icke är rådligt att anförtro denna
befogenhet åt stadsfullmägtige mer än i tre städer. Det kan ju
hända, ^ att hans uppfattning är en snilleingifvelse, som för mig
och många andra är omöjlig att fatta. Men för min uppfattning
ter den sig såsom ett godtycke.

Det. är ock så, att det underlag, den ärade reservanten behagat
gifva sm reservation i detta afseende, är, såsom jag förut
namnt och den förste talaren äfven påpekade, icke öfverensstämmande
med verkligheten. Med mycken tvärsäkerhet säger den
arade reservanten i lagutskottets föregående utlåtande, att ingen —
han ma ifra huru mycket som helst för slagttvång — kan få sådant
till stånd annat än i de större städerna och vidhåller detta
i memorialet, men i samma memorial visar det sig, att det äfven
fr mindre städer, som önska införande och påbjudande af sådant
tvång. Jag. kan nämna en stad, som, ehuru densamma då icke
både fullt tio tusen invånare, likväl fattade beslut om anläggande
åt slagthus. Detta var stridande mot gällande näringslagstiftningoch
da besvär deröfver anfördes, måste Kong]. Maj:t af formera
u i beslutet. Det är således i detta memorial visadt,

att det nnnes intressen för slagthus på andra ställen än i de största
^en ,°m en.snilleingifvelse dikterat detta, denna siffra
dU,UUO, kan lag icke följa med den ärade reservanten. Det är dock
visst, att de landtbruksekonomiska intressena komma att lida på
detta. Ty herrarne kunna vara förvissade om, att, om det blir
slagthus och kontroll i de större städerna, en del af det sålunda.
kontrollerade köttet kommer att gå till de mindre. Det
ins icke någon rimlig anledning att sätta åttonde paragrafen i

Måndagen den 3 Maj.

69 N:o 35.

sammanhang med den nu föredragna andra paragrafen, utan vi
kunna med full trygghet öfverlemna åt herrar stadsfullmägtige i
alla Sveriges städer att fatta beslut i denna fråga. Jag yrkar
derför bifall till utskottets förslag.

Herr Ohlsson i Vexiö: Då talaren på östgötabänken sade,
att vi reservanter föreslogo en separatlagstiftning, vill jag blott
häremot påpeka, att vi väl skola lagstifta för praktiska behof och
icke för framtida önskemål. De praktiska behofven torde för närvarande
fullt tillfredsställande tillgodoses genom införande af slagttvång
i förening med offentliga, kommunala slagthus i de tre förnämsta
konsumtions- och exportorterna.

Då talaren på vermlandsbänken talade om någon min “snilleingifvelse“,
vill jag fästa hans uppmärksamhet derpå, att det tillvägagångssätt
vi reservanter föreslagit följts af nästan alla länder
i Europa. Man har börjat med de större städerna och sedan utsträckt
— eller tänkt sig utsträcka — slagttvånget till att omfatta
äfven de medelstora. Den nyssnämnde talaren kunde hafva inhemtat
detta i den kongl. propositionen i fjor uti de delar, der det
talas om Tysklands slagthusväsende. Jag skall be att ur denna
kongl. proposition få uppläsa 5 rader, på det herrarne måse, huru
man betraktar frågan i Tyskland: “Den i Braunschweig år 1890

hållna sextonde konferensen af tyska föreningen för offentlig
helsovård förordade införande af obligatorisk köttkontroll i hela
Tyskland samt ansåg, att i större och medelstora städer en betryggande
köttkontroll vore möjlig endast i offentliga slagthus
med slagttvång“ (sid. 35). Och ännu för närvarande finnas offentliga
slagthus med slagttvång endast i de största och en del medelstora
städer i Tyskland. De största och medelstora städer der
motsvara de städer reservanterna tänkt sig berättigade till slagttvång
hos oss. Det är nog skäl, att då man slår in på en för
vårt land helt ny lagstiftning afseende rätt att införa slagttvång,
man framgår med nödig försigtighet. Det är icke underligt, att
landtmännen, som hysa fruktan för detta slagttvång, emedan de
icke kunna öfverskåda dess verkningar på de näringsgrenar, som
deraf närmast beröras, och som väl veta, att detta slagttvång innebär
ett djupt ingrepp i näringsfriheten och i nu rådande och bestående
förhållanden på ett dem nära berörande område — det är
icke underligt, säger jag, om de med en viss tvekan inlåta sig på
en dylik lagstiftning.

Jag yrkar fortfarande, herr vice talman, bifall till reservationen.

Herr Henricson: Herr vice talman! Den föregående talaren
sade, att vi skulle lagstifta för praktiska behof. Men skall det
vara praktiskt att lagstifta för de störa, men säga till de små,
som vilja hafva del af lagen: “Den är icke för er, utan för de

stora"? Jag tror det icke. Det är dessutom alldeles gifvet, att
i städer, der slagthus finnas, man realiserar djur fördelaktigare än

Om förslag
till lag angående
köttbesigtningsoch
slagttvång.

(Forts.)

N:o 35. 70

Måndagen den 3 Maj.

Om förslag
till lag angående
köttbesigtningsoch
slagttvång.

(Forts.)

der slagthus ej finnas. Jag vågar påstå, att erfarenheten i framtiden
skall komma att visa detta.

Jag vidhåller mitt yrkande.

Herr Ohlsson i Vexiö: Jag vill blott gent emot den siste
talaren framhålla, att det är icke blott denna 2 §, som handlar
om och innefattar bestämmelser angående slagthus, utan äfven den
3 §. Hufvudbetydelsen af 2 § ligger i slagttvånget. Äfven i dessa
små städer, Helsingborg, Trelleborg med flera, kunna få anläggas
exportslagthus, om det enskilda initiativet ur affärslifvets synpunkt
anser detta behöfligt. Der får äfven enligt § 3 anläggas annan
slåtter ianstalt, om konsumenterna i staden vilja, hafva kreatur och
kött undersökta både före och efter slagten. Äfven de små och
medelstora städernas intressen äro således genom denna lag, sådan
den föreligger enligt reservanternas förslag, på ett fullt tillfredsställande
sätt tillgodosedda, lika väl som de stora städernas. Detta
är min bestämda öfvertygelse och mening.

Herr friherre Peyron: Jag ber att få yrka bifall till § 2
af utskottets förslag. Jag kan ej förstå, hvarför man enligt reservanternas
förslag skulle utesluta sådana städer, som redan nu
ifrat för slagthus och som hafva varit använda som exporthamnar
under åtskilliga föregående tider.

Det är icke endast den stad jag representerar, utan äfven
Landskrona och i viss mån Trelleborg, som framdeles komma att
blifva ändå mer betydande exportorter.

Att, såsom reservanterna föreslagit, inskränka slagttvånget till
de större städerna i Sverige, der det icke finnes många städer,
som hafva 50,000 invånare, det är att behandla städerna temligen
styfmoderligt. Om det hade varit ett annat land, der det finnes
många städer med 50,000 invånare eller deröfver, hade jag kunnat
förstå det.

Yi hafva ju dock åtskilliga exportstäder, så väl Helsingborg,
Landskrona som Karlstad, hvilken sistnämnda stad exporterar till
Norge.

Jag kan derför icke gå in på reservationen, utan yrkar bifall
till 2 § i utskottets förslag.

Herr Redelius: Till hvad min kamrat i utskottet, herr Ohlsson,
förut anfört till förmån för reservationen vid den nu föredragna
paragrafen ber jag att få tillägga, att det tvång man här
talar om trycker icke på städerna, utan på landsbygden. Jag yrkar
bifall till reservationen.

Herr John Olsson: Det förefaller mig, som om reservanterna
förbisett, att Första Kammaren redan fattat beslut i enlighet med
utskottets hemställan. Jag vill till dem hemställa, huruvida de
tro, att, sedan Första Kammaren fattat ett sådant beslut, och Andra
Kammaren nu skulle fatta beslut i enlighet med reservanternas
förslag, det skulle kunna vara möjligt att göra en sammanjemk -

71 N:o 35.

Mindagen den 3 Maj.

ning mellan dessa båda beslut? För min del kan jag icke antaga,
att detta är möjligt. Och hela lagen skulle således falla, om
Andra Kammaren följer reservanterna i denna punkt.

På dessa grunder ber jag att få yrka bifall till utskottets
förslag.

Herr Ohlsson i Vexiö: Hvad lagutskottet kan komma att i
sammanjemkningsafseende göra i detta fall, kan jag ju icke säga,
men nog kan man väl tänka sig en sammanjemkning möjlig, om
sådan eljest af pluraliteten inom utskottet anses önsklig.

Ofverläggningen var slutad. Herr vice talmannen gaf, enligt
de gjorda yrkandena propositioner dels på antagande af utskottets
förslag till lydelse af ifrågavarande paragraf och dels på antagande
af paragrafens lydelse enligt reservationen. Herr vice talmannen
fann den förra propositionen vara besvarad med öfvervägande ja,
men som votering begärdes, skedde nu uppsättning, justering och
anslag af en så lydande voteringsproposition:

Den, som vill, att kammaren skall antaga den af utskottet
föreslagna lydelsen till § 2 i förevarande förslag till lag angående
köttbesigtning och slagthus, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren antagit den af reservanterna föreslagna
lydelse af sagda paragraf.

Omröstningen utföll med 97 Ja och 71 Nej; varande alltså
paragrafen antagen, med den lydelse, som af utskottet föreslagits.

§§ 3 och 4.

Antogos.

Herr A. Hedin begärde ordet och yttrade: Jag tillåter mig
hemställa, huruvida herr talmannen må finna det nödigt att de
återstående paragraferna, vid hvilka väl icke någon diskussion
kommer i fråga, skola uppläsas, eller om det icke kan vara nog,
att paragrafernas nummer angifves.

Denna hemställan bifölls.

Återstående §§ 5—7 somt 9—15.

Antogos.

Om förslag
till lag angående
köttbesigtningsoch
slagttvdng.

(Forts.)

Sto 35. 72

Måndagen den 3 Maj.

Rubriken till lagförslaget äfvensom bestämmelsen angående tiden
för lagens trädande i kraft.

Godkändes.

Slutligen förklarades utskottets hemställan vara besvarad genom
kammarens i ämnet fattade beslut.

§ 4.

Till bordläggning anmäldes:

Första Kammarens protokollsutdrag:

n:o 222, innefattande kammarens beslut öfver dess tillfälliga
utskotts utlåtande, n:o 10, i anledning af väckt motion om ändring
af gällande bestämmelser angående handeln med vin och maltdrycker
i stad, och

n:o 225, med delgifning af kammarens beslut öfver dess tillfälliga
utskotts utlåtande, n:o 13, i anledning af väckt fråga om
skrifvelse till Kongl. Maj:t angående afskaffande af lärareprof inför
domkapitlen.

Dessa ärenden skulle uppföras främst på föredragningslistan
för nästa sammanträde.

§ 5.

Justerades protokollsutdrag; hvarefter kammarens ledamöter
åtskildes kl. 12 ,62 på natten.

In fidem

E. Nålborst Böös.

Stockholm, tryckt hos A. L. Normaus Boktryckeri-Aktiebolag, 1897.