RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1897:29)

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1897. Första Kammaren. N:o 29.

Lördagen den 8 maj.

Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.

Justerades protokollet för den 1 i denna månad.

Herr Reuterswärd erhöll på begäran ordet och yttrade: Jag
tager mig friheten hemställa, att denna kammare ville besluta, att
under nästinstundande september månad, då Hans Maj:t Konung Oscar
II regerat i 25 år, till Honom framföra kammarens undersåtliga vördnad
och välönskningar genom en deputation, bestående af kammarens
talman och vice talman samt 12 bland kammarens öfriga ledamöter;
och, i händelse af bifall härtill, hemställer jag, att kammaren ville
besluta att utse sex suppleanter för medlemmarne i nämnda deputation.

Jag anhåller, herr grefve och talman, om proposition å detta mitt
förslag.

Denna hemställan bifölls, hvarefter kammaren på framställning af
herr talmannen beslöt, att vid det plenum, som komme att hållas
nästa fredag, företaga val af ledamöter och suppleanter i den ifrågavarande
deputationen.

Upplästes ett till kammaren inkommet protokoll, så lydande:

1897 den 7 maj sammanträdde de af Riksdagens kamrar utsedde
valmän för att — sedan häradshöfdingen B. H. Rothlieb, som den 30
sistlidne april utsetts till Riksdagens justitieombudsmans efterträdare,
afsagt sig detta förtroendeuppdrag — utse den man, som skall efterträda
Riksdagens justitieombudsman, i fall denne, innan nästa lagtima

Första Kammarens Prot. 1897. N:o 29. 1

N o 29.

Lördagen den 8 Maj.

Författningsförslag
ang.

allmänna

bevillningen.

riksdag anstalt nytt val af justitieombudsman, skulle med döden afgå,
samt utöfva embetet under den tid, justitieombudsmannen kan vara af
svår sjukdom eller annat laga förfall derifrån hindrad; ochbefunnos,
efter valförrättningens slut, rösterna hafva utfallit sålunda, att herr
assessoren Gustaf Ribbing erhållit 36 röster, i följd hvaraf herr assessoren
Ribbing blifvit utsedd till justitieombudsmannens efterträdare.

Adolf Helander. Herman Behm.

Ivar Månsson. Otto M. Höglund.

På framställning af herr talmannen beslöts, att det nu upplästa
protokollet skulle läggas till handlingarna, äfvensom att Riksdagens
kanslideputerade skulle genom protokollsutdrag underrättas om ifrågavarande
val samt anmodas låta uppsätta och till kamrarne ingifva
förslag dels till förordnande för den valde, dels till skrifvelse till
Konungen med anmälan om det verkstälda valet, dels ock till hvad
derom borde i riksdagsbeslutet inföi’as.

Upplästes och godkändes Riksdagens kanslis förslag till Riksdagens
skrivelser till Konungen:

n:o 80, angående beredande af ordnade förhållanden med afseende
å vissa kringvandrare, i synnerhet de s. k. tattarne;

n:o 81, angående utredning, huruvida ej föreskrift borde meddelas
derom, att tändstickor, i hvilkas tändmassa vanlig fosfor ingår, ej må
till riket införas eller der utbjudas eller hållas till salu; samt

n:o 82, angående vidtagande af åtgärder för kontroll öfver vården
och förvaltningen af fromma stiftelser inom landet.

Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
statsutskottets under gårdagen bordlagda utlåtanden n:is 74—80 äfvensom
Första Kammarens tillfälliga utskotts samma dag bordlagda utlåtande
n:o 14.

Föredrogs å nyo bevillningsutskottets den 4 och 5 i denna månad
bordlagda betänkande n:o 19, angående allmänna bevillningen.

Herr Cavalli: Beträffande föredragningen af det nu föreliggande
bevillningsutskottets betänkande n:o 19, angående allmänna bevillningen,
tillåter jag mig hemställa, att kammaren måtte besluta,

att förevarande betänkande måtte punktvis företagas till afgörande
och 1 punkten sålunda, att de deri afsedda författningsförslagen först

N o 29.

Lördagen den 8 Maj.

föredragas paragrafvis och, der så erfordras, momentvis med rubriken
sist och derefter utskottets i punkten gjorda hemställan;

att vid det första författningsförslagets föredragning början måtte
göras med § 14 och fortsättas till och med § 31;

att derefter återstående §§ måtte föredragas i nummerföljd att
börja med § 1;

att vid föredragning af § 14 mom. a) diskussionen måtte få omfatta
bevillningsförordningen i dess helhet;

att, derest en eller annan del af lagförslagen återremitteras till
bevillningsutskottet, detta då må ega befogenhet att äfven föreslå de
ändringar i ej återremitterade delar, som kunna ega sammanhang med
eller böra vara eu följd af återremissen;

att, beträffande dels paragrafernas nummerbeteckning, dels ock
de under särskilda rubriker förekommande hänvisningar till olika
paragrafer i författningen, bevillnigsutskottet må ega att, sedan den
föreslagna författningens text af Riksdagen slutligen pröfvats, vidtaga
de jemkningar och rättelser, som kunna föranledas af Riksdagens
beslut; samt vidare

att uppläsande af de särskilda paragraferna icke måtte erfordras
i annat fall, än då sådant af någon ledamot af kammaren yrkas, utan
endast hvarje paragrafs nummer vid föredragningen angifvas.

Härtill lemnade kammaren sitt bifall. -

Punkten 1.

Utskottets förslag till förordning angående bevillning af fast
egendom samt af inkomst.

lå §.

Inledningen och mom. a).

Herr Ca valli: De förslag, som under senare år utarbetats, afseende
införande i vår beskattningslagstiftning af s. k. obligatorisk sjelfdeklaration,
hafva alltid stadgat uppgiftsskyldighet såväl för egare af fastighet,
jordbruks- eller annan, som ock för andra skattskyldige. Bevillningsutskottets
förslag skiljer sig från de utarbetade författningsförslagen
derutinnan, att bevillningsutskottet föreslagit, att egare af jordbruksfastighet
skall vara fri från deklaration. Ett sådant förslag kan
icke undgå att väcka uppmärksamhet och förvåning. Jag förstår dem,
som motsätta sig införandet af en obligatorisk sjelfdeklaration, ty skäl
kunna tydligtvis anföras emot densamma, äfven om jag, för min del,
anser, att bättre skäl tala för en dylik deklaration. Men jag har svårt
att förstå dem, som fordra sjelfdeklaration både utaf egare af annan
fastighet än jordbruksfastighet och af det rörliga kapitalet som ock
af inkomsttagare, på samma gång som egare af jordbruksfastighet
befrias från all uppgiftsskyldighet. Att befria en klass af skattskyldige
från ett onus, som man vill pålägga alla andra, är så helt och hållet

Författning i förslag

ang.

allmänna

bevillning en.

(Forts.)

N o 29.

Lördagen den 8 Maj.

För fattning sförslag
avg.

allmänna
bevillning en.
(Forts.)

stridande emot principen om den likhet i rättigheter och skyldigheter,
som man i våra dagar med allt fog på alla områden vill genomföra,
att resultatet af en sådan åtgärd är ett återgående till klass-skatter,
i det att olika klasser af medborgare åläggas olika skattepligt, och jag
ifrågasätter, huruvida ett betänkande, fotadt på sådana grunder, har
rätt att bära den detsamma åsätta etiketten: betänkande, angående
allmänna bevillningen.

Utskottet, som på den vigtiga principiella sidan af saken icke
spilt ett enda ord, har ansett motiveringen för denna sak kunna
affärdas på 8 rader. Skälen för utskottets hemställan äro endast två,
ty jag kan icke dertill räkna den både till form och innehåll oklara
mellanmeningen.

Det första skälet är, att tillämpningen af förslaget i denna del
skulle i hvarje fall säkerligen vålla mycket missnöje. Jag lyckönskar
de ledamöter af Riksdagen, som få förtroendet att sitta i bevillningsutskottet
på den tid, då uttagande af ökade skatter hos och påläggande
af strängare förpligtelser för de skattskyldige skall bereda dem
trefnad och nöje. I afbidan på dessa lyckliga dagar lära nog alla
föreskrifter af detta slag vålla missnöje.

Men jag förstår, att utskottets kardinalskäl är det af utskottet
lörst anförda: “att det i många fall skulle blifva synnerligen svårt
och stundom omöjligt för jordbrukarne att lemna de föreskrifna uppuppgifterna.
“ Jag slår fast till en början, att utskottet säger: “i
många fall". Utskottet har icke vågat säga, att det alltid blir svårt,
icke ens i de flesta fall, endast i många fall. Men jag vågar påstå,
att de befarade svårigheterna äro öfverskattade, vare sig man bedömer
dem med hänsyn till uppgiftsskyldigheter i och för sig eller jemför
dem i förhållande till andra i enlighet med förslaget deklarationsskyldige
skattepligtige.

Hurudan är nemligen den deklarationspligt beskaffad, som man
vill pålägga egare af jordbruksfastighet? Jo, man vill, att <‘egare af
jordbruksfastighet skall lemna skriftlig uppgift om egendomens enligt
tillgängliga handlingar eller annorledes kända areal i åker, äng samt
skogs- och betesmark, hvarje egoslag för sig, och, der sådant kan
uppgifvas, egendomens genom ordentlig gradering kända innehåll i
fullgod jord af sagda egoslag äfvensom om årliga arrendet för utarrenderad
egendom.“* Om det gälde för en egare af jordbruksfastighet
att om de olika egoslagen lemna uppgifter i ar och qvadratmeter, då blefve
det nog i många fall svårt för honom att lemna dessa uppgifter. Men
derom är icke fråga. Förordningen afser icke annat, än att han skall,
såvidt honom händt är, på grund af tillgängliga handlingar o. s. v.
lemna någorlunda noggranna uppgifter om egendomens areal. Nu hör
man ifrån många jordbrukare yttras: Jag vet icke, hvilken areal mina
egor utgöra. Det må dock väcka förvåning att höra detta af personer,
från hvilka man annars kan få höra de noggrannaste detaljer i afseende
å egendomens afkastning per tunnland. Det må vidare kunna antagas,
att, för skötseln af en egendom, dessa egare måste hafva kännedom
om åtminstone de inegor, som tillhöra dem. Det lärer väl knappast
kunna ifrågasättas, att de eljest skulle kunna på sina egendomar be -

N:o 29.

Lördagen den 8 Maj. 5

drifva en ordnad hushållning. Jag ber få särskildt för kammaren
betona, att enligt det föreslagna formuläret för deklaration — det återfinnes
på sid. 171 i betänkandet — detta skall vara underskrifvet
sålunda: “att denna uppgift, såvidt undertecknad känner, är med
sanna förhållandet öfverensstämmande, intygas på heder och samvete.“

Nu säges det, att den deklarationspligt, som fordras af fastighetsegarne,
möter stora svårigheter. Månne derför, att den skulle så ofta
återkomma? Man skulle ju kuuna tänka sig, att svårigheterna kunde
blifva stora, om uppgifterna skulle lemnas alltför ofta. Men här är icke
föreslaget, att de skola lemnas qvartalsvis, icke ens en gång om året, utan
blott eu gång hvart 5:e år. Huru ställer sig då förhållandet emellan
den uppgiftsskyldigliet, man här ifrågasatt för jordbruksfastighetsegare,
och den, som utskottet velat ålägga andra inkomsttagare? Dessa senare
skola om sina inkomster förlidet år lemna uppgift. Om man då lemnar
uppgift om ett belopp på t. ex. 10,739 kronor, så frågas: huru får
jag denna siffra? Jo, med tillämpning af bevillningsförordningens icke
alltid tydliga och klara bestämmelser. Af dessa skattskyldige kräfver
man en sådan deklarationspligt, och detta hvarje år, men fastighetsegaren
skall icke annat än hvart femte år lemna en vida enklare uppgift
angående fastighetens areal.

Jag vill i denna fråga nämna ännu några ord. Går detta bevillningsutskottets
förslag igenom, har man dermed tillskapat ett privilegium,
låt vara endast i beskattningshänseende, åt en samhällsklass, och
jag vill, för min de!, icke till de qvarstående resterna af de gamla
ståndprivilegierna, som tillkommo i början af förra århundradet, i slutet
af detta foga några nya.

Jag vill, om det kan hos någon undanrödja en tvekan emot att
biträda det förslag, till hvilket jag kommer att yrka bifall, säga, att jag
skulle till och med kunna gå ett steg längre, än hvad min reservation
innehåller. Det kongl. förslaget, till hvilket jag i hufvudsak ansluter
mig, föreskrifver, att deklarationspligt skall åläggas de fastighetsegare,
der fastigheten är värderad till minst 5,000 kronor. Kan det befordra
sakens framgång, skall jag gerna, och som jag tror äfven mina medreservanter,
höja denna siffra till 10,000 kronor.

Jag tillåter mig alltså hemställa, att kammaren ville besluta, att
§ 14 mom. a) måtte erhålla följande lydelse:

a) egare af fastighet eller sådan innehafvare deraf, som i 2 §
omförmäles, så vida för nästföregående år taxeringsvärde åt minst
10,000 kronor varit fastigheten åsatt.

Då kammaren medgifvit, att diskussionen vid denna punkt får
röra sig om författningsförslaget i dess helhet, tillåter jag mig yttra
ännu några ord.

I det till sin form lysande och till sitt innehåll synnerligen utmärkta
anförandet till statsrådsprotokollet den 26 sistlidne februari
bar chefen för finansdepartementet bland annat lemnat en redogörelse
för det arbete, som under senare år blifvit nedlagdt för vinnande åt
reformer i bevillningsförordningen, och utfallet af detta arbete. Af
detta yttrande framgår, att motståndet emot de föreslagna reformerna,
såväl större som mindre, varit så starkt, att regeringen funnit sig för

Författningsförslag
ang.

allmänna
bevillning en.
(Forts.)

N:0 29.

Författning s förslag

ang.

allmänna

bevillning en.

(Forts.)

Lördagen den 8 Maj.

närvarande böra låta tanken på hvarje reaireforn: falla och inskränkt
sig till att föreslå en utsträckt användning af den s. k. obligatoriska
sjelfdekiarationen. Yare det så långt ifrån mig att klandra regeringen
härför, att jag för min del inser, att icke något annat kunnat
göras. Men jag har blott velat beklaga, och jag har äfven antydt
detta i min vid betänkandet fogade reservation, att omständigheternas
magt tvungit in frågan i detta läge. Skäl för denna uppfattning
kommer jag att längre fram under mitt yttrande anföra.

Det är kändt och erkändt, att vår nuvarande bevillningsförordning
är behäftad med så väsentliga brister, andra att förtiga, som att den
lemnar vissa stora inkomstslag skattefria och beskattar inkomster utan
hänsyn till inkomstens art. Det må dock, vid sådant förhållande, finnas
fullt fog för den frågan: hvilken kan anledningen vara till det, såsom
det för närvarande vill synas, icke öfvervinneliga motståndet emot
reformer i lagstiftningen rörande allmänna bevillningen och grunderna
för dess utgörande? På denna fråga skall man helt säkert få många
svar. Men det, som kommer sanningen närmast, lyder nog sålunda:
statsfinansernas läge är för närvarande och synes för de närmaste åren
förblifva sådant, att ett utkräfvande af ökade direkta skattebidrag,
uttagna efter de i bevillningsförordningen angifna grunder, icke erfordras.
Ty, menar jag, vore så icke fallet, skulle den i detta ämne gällande
lagstiftningens väsentliga brister skarpt framträda och icke, såsom nu,
endast vara kända till sina yttre konturer. I den mån de skattskyldige
finge pröfva på verkan af dessa brister, vore det slut med motståndet
mot reformerna, om man ock kunde tvista om detaljer för reformernas
genomförande.

Med min åskådning öfverensstämmer icke det betraktelsesättet,
att allt är väl bestäldt, hurudan bevillningsförordningen än är, då en
vidsträcktare användning af den direkta beskattningen icke erfordras.
Tvärtom. Jag menar, och jag lefver i tron på den uppfattningens
rigtighet, att vigtiga reformer i all beskattningslagstiftning böra, såsom
här i landet nu kunde ske, göras å tider, då reformarbetet kan verkställas
utan trycket af det, hvaremot intet motstånd är möjligt, jag
menar statsbehofvens ovilkorliga fyllande till hvilket pris eller rättare
på hvilka grunder som helst.

Jag vet dock, att denna mening för tillfället icke har någon utsigt
att vinna framgång. Den är tillbakasatt och undanskjuten. Eu annan
åskådning har nu magten och skall också vinna segern.

Herr af Burén: Inom utskottet har i denna fråga varit lika många
meningar som hufvuden. Då de flesta af kammarens ledamöter troligen
icke haft tid att genomläsa detta betänkande och ännu mindre den af
mig vid betänkandet fogade reservation, skall jag be att få för kammaren
uppläsa densamma. Den har följande lydelse:

“Utan att den rena inkomstskatten utsträckes till hvarje slag af
inkomst, så att bevillningen beräknas i förhållande till inkomsten af
icke allenast rörelse, kapital och arbete, utan äfven af fastighet, måste
en obligatorisk sjelfdeklaration, som ej tillämpas lika för alla, medföra
ett tryck, som kan leda till frestelser för många att, medvetet eller

N:o 29.

Lördagen den 8 Maj.

omedvetet, lemna origtiga uppgifter, enär det måste innebära en orättvisa,
att eu del af vårt folk ålägges en deklarationspligt, hvarifrån en
annan del är befriad. Jag tror sålunda, att, förr än utredning förelägga
med anledning af den skrifvelse, som Riksdagen beslutat om att skilja
den kommunala beskattningen från den allmänna bevillningen, hvarest
den rena inkomstskatten lägges till grund för alla slag af inkomst,
Riksdagen icke bör ingå på denna partiella förändring, utan för närvarande
afstå förslagen om obligatorisk sjelfdeklaration och ställa sig
på den under nuvarande förhållanden vida säkrare status-qvo-ståndpunkten,
eller att tills vidare behålla hvad man har, då man af alla
dessa olika förslag omöjligen kan bilda sig något säkert omdöme, hvad
man genom antagandet af ett eller annat af de föreliggande förslagen
möjligen kan komma att få.“

Herr grefve och talman! Jag anhåller att få yrka bifall till denna
min reservation.

Friherre Klingspor: Jag måste till eu början anhålla att få
uttrycka mitt beklagande öfver, att icke, i enlighet med mitt yrkande
inom bevillningsutskottet, i detta utskottets betänkande på något vis
blifvit angifvet, hvilka paragrafer, som qvarstå oförändrade från den
gamla bevillningsförordningen. Med den knappa tid, som varit tillmätt
för hvar och en att sätta sig in i dessa frågor, hade det högst väsentligt
lättat öfversigten vid betänkandets genomgående.

Hvad nu särskilt denna fråga gäller, nemligen om sjelfdeklarationen,
så ber jag först att gent emot bevillningsutskottets ärade ordförande,
som gjort ett så stort nummer deraf, att jordbruksfastighet
skulle undantagas ifrån obligatorisk sjelfdeklaration, få förklara, att
jag här står på samma ståndpunkt som utskottets majoritet. Jag
anser nemligen, att sjelfdeklarationen i fråga om jordbruksfastighet
icke bör vara obligatorisk. Denna min åsigt beror dock icke af någon
ängslan för uppgifterna, ty det inser ju hvar och en, att det är önskvärdt
att få alla de uppgifter, som kunna erhållas för att få egendomsvärdena
bestämda. I den mån mantal och hemmantal upphört att
hafva någon egentlig betydelse, och i den mån, i sammanhang med
den nya väglagens genomförande, en ny värdering af jordbruksfastigheterna
kommer till stånd, så blifva dock dessa nu ifrågasatta särskilda
uppgifter för beskattningen öfverfiödiga. Under de gamla förhållandena
hafva i allmänhet fastighetsvärdena blifvit mycket ojemnt uppdrifna,
men detta öfverklagade förhållande håller nu på att utjemnas.

Vi inom utskottet hafva ansett det vara tillräckligt, att, vid anfordran
från bevillningsberedningens ordförande, egare af jordbruksfastighet
skall lemna de uppgifter, som kunna vara behööiga. Hvad
skulle det tjena till att komma igen hvart 5:te år med dessa uppgifter?
1 södra och mellersta och öfver hufvud taget i hela det jordbrukande
Sverige synes, enligt de statistiska uppgifterna, att jordbruksfyrktalet
på de sista 30 å 40 åren icke ökats med knappt några hundra fyrk
per kommun. Man kan således tänka sig, att eu rubbning i jordvärdet
måste verka mycket betänkligt. I synnerhet för smärre kommuner
med ett ringa fyrktal måste eu sådan rubbning hafva eu mycket stor

Författnings förslag

ang.

allmänna

bevillningen.

(Forts.)

N:0 29.

För/attnings förslag

ang.

|jj*r allmänna

bevillningen.

(Forts.)

8 Lördagen den 8 Maj.

inverkan. I de norra delarne af landet, der det finnes kommuner med
100,000-tals fyrk, der betyder det icke så mycket, om värdet på en
egendom ändras med 50,000 eller 100,000 kronor; men i södra och
mellersta Sverige har en sådan omkastning af värdet en annan inverkan.
Att derför behandla jordbruksfastigheter på detta sätt som en vara,
på hvilken man vill kasta om värdena på sådant vis, som här är antyda
anser jag vara absolut olämpligt. Derför hafva också vi för vår
del ansett, att hufvudsyftet redan vinnes genom den uppskattning, som
skall ega rum för den nya väglagens genomförande i de olika distrikten,
då man försöker taga reda på alla de omständigheter, som kunna inverka
på egendomsvärdet. Jag vill i detta sammanhang äfven erinra
om, att hvarje hemman, som man eger, redan finnes upptaget i längderna.
I dessa längder finnes icke upptaget, huru många aktier och
obligationer man eger, men väl huru mycken jord man innehar. Således
en ganska fullständig deklaration.

Dessa hufvuduppgifter finnas ju. Det är då endast frågan om
att bestämma värdet. Men för det ändamålet är, enligt min åsigt,
denna stora apparat alldeles onödig, oafsedt att, med den sammansättning,
som våra bevillningsberedningar och taxeringsnämnder hafva, dessas
ordförande icke äro beredda på att åtaga sig allt det arbete, som
sannolikt blir en följd af denna lagstiftning. Ett sådant material, som
den är afsedd att lemna, lämpar sig icke för de beskattningsmyndigheter,
som vi hafva. Jag ber att här få anföra ett yttrande af chefen
för finansdepartementet, deruti han säger: Den, som tager kännedom
om de olika bidragen till den nu afslutade utredningen och tillika
bibehåller i minnet de icke fåtaliga, men städse i hufvudsak fruktlösa
ansatser till en mera genomgripande revision af bevillningslagstiftningen,
som föregått det senaste försöket, skall icke hafva svårt att vinna den
öfvertygelsen, att vår af en fastighetsskatt och eu inkomstskatt sammansatta,
med en tyngande öfverbyggnad af ofta mångdubbelt drygare
kommunalskatter försedda samt för en och samma skattskyldige ofta
på ett stort antal kommuner söndersplittrade bevillning icke är mägtig
att i sig upptaga skatteprinciper, som med största lätthet och smidighet
kunnat infogas i andra länders enhetliga, från vidhäftadt bihang af
kommunalskatter fria allmänna inkomstskatter. Jag tror, att detta kan
ega tillämpning såväl å Kongl. Maj:ts förslag — ehuru jag erkänner
att det är temligen lindrigt i afseende å genomförandet — som i ännu
högre grad beträffande utskottets förslag; men jag kan dock icke finna
skäl att acceptera ett tillvägagångssätt, som icke är fullt hållbart i
sin tillämpning.

Att vidare dessa bestämmelser om sjelfdeklaration komma att föranleda
åtskilligt trassel, det kan man finna, om man kastar en blick
på de formulär, som finnas bifogade utskottets betänkande. Der upptages
t. ex. på ett ställe “inkomst af arrende". När man nu vet. att
arrendeafgift ofta utgår i mångfaldiga olika naturaprestationer, så kan
man lätt förstå, att redan för denna uppskattning möta svårigheter;
och dessa svårigheter minskas icke deraf, att de utarrenderade fastigheterna
kunna ligga inom olika kommuner eller olika taxeringsdistrikt.
Vidare skulle enligt departementschefens framställning dessa uppgifter

N:0 29.

Lördagen den 8 Maj.

om arrendeinkomster tjena såsom material för egendomarnes värdering.
Men af formulären åtminstone framgår icke, att om arrendena skulle
lemnas specifika uppgifter, utan blott i eu summa, så att i klump
uppgifves, huru stor inkomsten är af samtliga arrenden, vare sig dessa
utgå från hemman inom samma kommuner eller från flera olika. Detta
är naturligtvis en fullkomlig missrigtning af hela saken, och jag tror,
att det är ett grundfel. Vidare står det i dessa formulär, att man
skall uppgifva sin inkomst af aktier, men inkomst af aktier är lika litet som
inkomst af jordegendom föremål för direkt beskattning. Det är ju endast
hugg i luften, som icke hafva något annat ändamål än att väcka förargelse
hos de skattskyldige och från okritiska myndigheter på landet — kanske
äfven i städerna — framkalla trakasserier, som kunna blifva ganska
obehagliga för enskilda personer och dessutom äro fullkomligt
onödiga, då det ju icke är fråga om någon förmögenhetstaxering.

Jag anser vidare, att våra taxeringsmyndigheter icke passa för
den nu ifrågasatta sjelfdeklarationen. Skall en dylik genomföras, så
måste man hafva sådana bestämmelser, att de medföra trygghet för
dem, som hafva något att riskera och som hafva stora affärer, omfattande
flera kommuner — trygghet i det afseendet, att de iemnade
uppgifterna icke missbrukas, utan användas på ett fullt honnett och
sakkunnigt sätt. Jag vågar säga, att man kan icke vänta sig detta af
dessa myndigheter, såsom de nu äro sammansatta. Det borde hellre
vara statsmyndigheter, som skulle mottaga och bearbeta dessa uppgifter.

Slutligen tror jag, att denna lagstiftning skulle gifva anledning
till talrika rättstvister mellan de olika kommuner, inom hvilka en
bruks- eller fastighetsegare har egendomar, rättstvister, som naturligtvis
slutligen måste slitas af domstolarne. Sådana tvister förekomma
redan nu, och jag kan icke tro, att det kan vara lämpligt att utan
motsvarande gagn öka deras antal.

Vill man se, till hvilka meningsskiljaktigheter denna lagstiftning
kan leda, behöfver man blott kasta eu blick på utskottets betänkande,
och se, i huru många olika rigtningar reservationerna gå.

På alla dessa skäl tror jag det rigtigaste vara att afslå alltsammans.
Jag yrkar derför afslag å både Kong!. Maj:ts och utskottets
förslag.

Herr Forssell: I nu gällande bevilluingsförordnings § 18 omtalas
samma uppgifter om inkomst, hvarom handlas i nu föredragna paragraf.
Sjelfdeklaration, ja, en i viss mån obligatorisk sjelfdeklaration
linnes dermed redan införd i vår skattelagstiftning, och med dess tillhjelp
kan man utan tvifvel vinna all den ledning, som verkligen behöfves
för bevillningens fördelning å de skattskyldige, eller så mycket,
som vinnes t. ex. i England.

Men de bestämmelser, som meddelas i den nu föredragna och
vissa följande paragrafer af förslaget, förläna åt denna beskattningsmetod
eu utsträckning och en skärpa, som den förut icke egt. Hittills
har det varit den skattskyldige medgifvet att deklarera skriftligen
eller muntligen efter behag och i den form han sjell funnit för

Författningsförslag
ang.

allmänna

bevillningen.

(Forts.)

N:o 29.

Författningsförslag
ang.

allmänna
bevillning en.
(Forts.)

Lördagen den 8 Maj.

sig mest tillfredsställande. Efter förslaget skall han ovilkorligt deklarera
“skriftligen" och uttryckligt “på heder och samvete". Hittills
har det. berott af bevillningsberedningeus ordförande att anmana till
deklaration; efter förslaget skola vissa klasser af skattskyldige vara
ovilkorligen förpligtade att deklarera, oberoende af hvarje anmaning.
Hittills har den, som vägrat att lyda deklarationsanmaning, äfventyrat
att förlora klagorätt gent emot sedermera påförd skatt; efter förslaget
skall försummelse att deklarera bestraffas icke blott med förlust af
klagorätt, utan ock med dryga böter, som synas i viss mån nedsättande.
Härtill kommer slutligen det nya stadgandet om eftertaxering, för den
händelse föregående års uppgifter varit origtiga, och om dertill fogade
dryga böter, för den händelse uppgifterna varit svikliga.

b rågar man nu, hvad som föranleder eu dylik skärpning och utvidgning
af sjelfdeklarationen, så svaras, att den nuvarande metoden
är oduglig, emedan straffet för försummelsen att deklarera är för ringa
och emedan straffet för origtig dekiarering saknas, samt att bevillningsberedningars
ordförande alltför sällan lära använda rätten att anmana
de skattskyidige till deklarationens fullgörande.

Ja, om det verkligen förhåller sig så, att den i nu gällande bevillningsförordning
stadgade påföljd för vägran att deklarera icke är
tillräckligt sträng för att tvinga den motvillige, då visar detta blott,
att motviljan mot sjelfdeklarationen måtte vara grundad på något helt
annat än egennyttan. Den, som vägrar att deklarera och dermed utsätter
sig för äfventyret att få sin skatt ökad två, tre eller fyra gånger
utan rätt till klagan, han hyser sannerligen ingen egennyttig fruktan
för skatteförhöjning. Hans vägran måste uppfattas på ett helt
annat sätt; den måste, efter miu tanke, bero på den naturliga motviljan
mot att inlåta främmande i sin privata affärsställning, en känsla,
som har närmaste frändskap med detta sinne för personligt oberoende
och för hemfridens helgd, hvithet vi ärft från våra fäder och hittills
omsorgsfullt häfdat i våra lagar, och som, när det blir allvar af leken,
torde vara det enda verksamma värnet mot de idéer och sträfvanden,
hvilken man i våra dagar plägar försköna med namnet social-politiska.
Det är denna obeqväma och motspänstiga känsla, som nu skall i god
tid qväsas och qväsas grundligt genom några paragrafer, hemtade ur
några utländska skattelagar.

Om det derjemte förhåller sig så, att bevillningsberedningarnas
ordförande sällan använda den dem förlänade magt att anmana till
sjelfdeklaration, så kan sådant säkerligen icke bero på deras beqvämlighet
— ty det är uppenbart, att de skattskyidiges egna uppgifter
skulle mycket lätta och förkorta beredningsarbetet — utan förhållandet
måste bero på något erkännaude deraf, att den djupt rotade motviljan
mot sjelfdeklarationen är i någon mån berättigad, och att tvånget
endast med lämpor och i nödfall bör användas. Det är denna
taxeringsmyndigheternas grannlagenhetskänsla, som man nu vill kringgå
och oskadliggöra genom att ställa åtminstone vissa klasser af skattskyldige
under eu obeveklig lag, formad efter beskattningsteorier, som,
i mitt tycke något för tidigt, utgifvas för att vara allmänt erkända af
vetenskapen.

N:o 29.

Lördagen den 8 Maj.

För min personliga del har jag icke mycket att invända mot
sjelfdeklarationen. Jag har sjelf frivilligt användt denna i bevillningsförordningen
anvisade väg för kommunikation med taxeringsmyndigheten
och funnit mig väl deraf. Det skulle icke heller vålla mig personligen
någon känbar olägenhet, om denna deklaration blefve obligatorisk.
Men sådant kommer helt enkelt deraf, att medborgare i min
ställning hafva jemförelsevis lätt att rigtigt, ja, till och med på sifiran,
angifva inkomster, som bestå i löner och arfvoden, och att vi vanligen
icke heller af andra hänsyn behöfva hysa synnerligen stor obenägenhet
att låta andra blicka in i vår affärsställning. Det är ju också ej
egentligen mot de samhällets medlemmar, hvilka njuta fästa löner och
arfvoden, som detta sjelfdeklarationstvång skulle vara rigtadt; tvärtom,
man kan säga, att hela agitationen för denna lagstiftning har sitt upphof
och sitt stöd uti tjeustemannaklasser af alla slag, inom hvilka man
dömer andras förhållanden efter sina egna och inom hvilka man lätteligen
tycker, att andras olägenheter åt sådant tvång äro mindre afsevärda,
men deremot är lifligt öfvertygad derom, att detta deklarationsinstrument
skall kunna pressa fram bra mycket större skatter ur
kapitalisters och näringsidkares rörliga och dolda inkomster. Men vill
man vara rättvis, är det just derför ur dessa sistnämnda samhällsmedlemmars
synpunkt, som sjelfdeklarationen först skall skärskådas.
Innan institutionens lämplighet och befogenhet erkännes, bör man
framför allt tillse, huru den skall taga sig ut i tillämpningen just inom
näringsidkarnes stora samhällsklass, d. v. s. för handlande, landtbrukare
fabrikanter och kapitalister af alla grader och arter.

För ett ytligt betraktelsesätt förefaller det visserligen, som om
sjel[''deklaration vore den enklaste och naturligaste af alla beskattningsmetoder,
och att motståndet deremot icke kan härleda sig af något
annat än egennyttiga beräkningar. Staten skall ju hafva sin skatt i
viss proportion efter medborgarnes inkomst, och vilkoret för att staten
får sin rätt och att den rigtiga proportionen mellan de skattskyldige
iakttages, är då naturligtvis, att sanningen om hvars och ens inkomster
varder uppenbarad. Man begär ju icke någor annat eller mera
än att få veta sanning; den, som undandrager sig att bekänna sanningen,
han kränker tydligen statens och andras rätt, han lörtjenar derför
ingen misskund; och mot honom är också hvarje tvångsmedel tillåtligt,
som kan frampressa sanningen. Så der ungefär tänkte och talade
också de, som för några hundra år sedan använde spanska stöfla!’, trähästar
och utdragning af tänder för att tvinga fram sanningen om
dolda tillgångar och egodelar. Vår tid ryser vid tanken på sådan
omensklighet, men jag vågar påstå, att om man går den obligatoriska
sjelfdeklarationen närmare på lifvet, skall man finna, att den företer
icke så litet af just den rättsvidrighet och den ändamålsvidrighet, som
utmärkte de nu afskaffade kroppsliga tvångsmedlen.

Låtom oss, mine herrar, ett ögonblick skärskåda den ställning, i
hvilken en fabrikant eller handlande försättes genom en obligatorisk
sjelfdeklaration, sådan som den nu föreslagna! lian skall säga sanningen
på heder och samvete; — inen hvad är sanning? lian skall uppgifva
rigtigt och utan att något dölja, exakt och icke ungefärligt, sin

Författning»-

förslag ang.

allmänna

bevillningen.

(Forts.)

N o 29.

Författning s förslag

ang.

allmänna

bevillningen.

(Forts.)

Lördagen den 8 Maj.

årsinkomst; — men hvad menas dä med detta ordet inkomst? Så
mycket bör han väl först veta och veta med visshet, innan han företager
sig att afgifva försäkringar på heder och samvete. I kretsen af
sina bekanta, lärde och olärde, skall han snart finna begreppen om
inkomst i allmänhet och om beskattningsbar inkomst i synnerhet vara
så vacklande, att icke två derom hysa alldeles samma mening. Går
han försigtigtvis till bevillningsförordningen, så skall han väl derstädes
finna bestämmelser, som visa. hvilka afdrag få ske och Indika afdrag
icke få ske vid beräkning af inkomst, d. v. s. huru den beskattningsbara
nettoinkomsten skall konstrueras fram ur bruttoinkomsten, men
sjelf va bruttoinkomsten är icke definierad annorledes, än att i förordningen
talas om inkomsten af kapital och arbete. Deraf blir nu visserligen den
skattskyldige icke tillräckligt upplyst. Han måste säga sig sjelf, att det
gifves många slags intägter, som borde betraktas såsom förändring af kapital
eller förvärf eller förökning af kapital, men icke såsom inkomst af kapital,
men han skall väl akta sig för att derom döma allenast efter sitt
eget tycke, tv han kan då lätt betydligt misstaga sig. Det säkraste
är att söka upplysning ur samlingar af prejudikat om den gällande
uppfattningen hos vederbörande myndigheter, hvilken dock visserligen
icke alltid är fullt konseqvent. Jag antager emellertid, att de värsta
svårigheterna härutinnan kunna undanrödias genom spridning bland
de skattskyldige af upplysande kommentarier till beviilningsförordningen,
hvilka kunna gifva någorlunda säker ledning åtminstone i fråga
om hvad som rättsligen skall förstås med bruttoinkomst af kapital
och arbete.

Men dermed är den skattskyldige visst icke hjelpt. Hvar och en,
som läser bevillningsförordningens § 10 mom. 3 och 4, finner lätt, att
de der införda bestämmelserna om hvad som får och icke får afdragas
vid beräkning af inkomst äro i vissa fall så allmänna, i andra fall så
tänjbara, att det väsentligen måste bero å rent subjektiv uppfattning
t. ex. hvad som får eller icke får hänföras till familjs lefnadskostnader,
hvad som får eller icke får hänföras till egendoms förbättring och
tillökning, eller hvad som rätteligen hör till omkostnader för yrkes
bedrifvande, eller för utöfning af vetenskap, konst och slöjd. Huruvida
och i hvad mån kapitalförluster få afräknas från bruttoinkomsten,
det har lagstiftaren uttryckligen lemnat som eu alldeles öppen fråga.

Här gifves således det vidaste spelrum för tolkning och tycken,
för tvekan och för olika meningar. Men så kommer härtill det allra
värsta — det mest subjektiva elementet af alla vid en beräkning af
handels- eller fabriksrörelses behållna inkomst. Hvad är det, som
ytterst bestämmer storleken af den siffra, hvilken vid årets bokslut
får införas som behållen inkomst? Icke är det skilnaden mellan årets
kassainkomster och årets kassautgifter, än mindre är det kassans ställning
vid årets slut. Nej, det är sammanställningen af alla de i bokslutet
ingående poster, af hvilka vanligen de vigtigaste äro de tvenne:
— utestående fordringar och inneliggande lager eller inventarier; men
dessa posters storlek bestämmes naturligtvis endast genom uppskattning
eller värdering. Men ingen kan för en dylik värdering uppgifva någon
objektiv grund; den beror af omdömen, som kunna bestridas, af tycken,

Lördagen den 8 Maj. 13 Mo 29.

som kunna vara godtyckliga. Den samvetsgranne industriidkare eller Förstning,.
köpmannen inser derför allt för väl, huru den uppgift, han skall aflemna,
icke är något annat än resultatet af en beräkning, hvars flesta beviuningen.
och vigtigaste faktorer äro stridiga och godtyckligt bestämda, huru den (Fort®.)
inkomstsiöra, han nödgas att deklarera, således omöjligen kan vara rigtig
i egentlig mening, icke heller exakt, utan endast ungefärlig, ja, till och
med mycket ungefärlig.

Den obligatoriska sjelfdeklarationen innebär således för desse skattskyldige
intet mindre, än att de, vid äfventyr af stränga och i viss
män nedsättande straff, varda nödgade att lemna från sig skriftliga
uppgifter, hvilkas rigtighet ytterst måste bero på subjektiva omdömen,
men som dock skola kallas rigtiga, och för hvilkas rigtighet heder och
samvete skola sättas i pant. Sådant tvång kallar jag rättsvidngt.

Staten har icke rätt att tvinga någon att på heder försäkra rigtigheten
af något, hvars rigtighet han sjelf aldrig kan säkert bevisa,
men hvars origtighet möjligen, ja, lätteligen kan af andra bevisas.

Staten får icke med lagbud förpligta sina medborgare att sätta samvete
och heder på sådant vågspel.

Dermed är det dock icke nog. Samma lagstiftare, som ålägger
den skattskyldige att sätta heder och samvete i pant för dylika uppgifters
rigtighet, inbjuder på samma gång andra medborgare att, utan
eget äfventyr och eget ansvar, spela med honom om hans heder och
ära. Staten ålägger taxeringsmyndigheterna att efter eget skön och
alla bindande bevisregler afgöra, huruvida den på heder afgifna uppgiften
verkligen skall få anses rigtig, huruvida hedersordet skall få
gälla som hedersord. Sedan den skattskyldig tvungits att vittna i
i egen sak, får det i denna process bero på nämnden att afgöra, om
det nödtvungna vittnesmålet skall brännmärkas såsom afgifvet till egen
fördel. Taxeringsmyndigheterna skola visserligen, heter det, angifva
skälen för ett underkännande af uppgiften och hedersordet; men
taxeringsmyndigheten, som blott dömer efter yttre omständigheter och
räknar med ofullständiga faktorer, eger dock laglig rätt att underkänna
vitsord af den, som räknat med fullständig kännedom af alla
faktorer och som dertill styrker sin uppgift med hedersord. Den skattskyldige
uppgifver t. ex. en inkomst åt 10,000; taxeringskomitén skattar
inkomsten till 15,000 och anför som skäl ryktet om en tillfällig större
affärsvinst eller den skattskyldiges synbara lefnadskostnader. Den
skattskyldige skall, om han är eu hedersman, ovilkorligen uppfatta det
underkännandet som eu grof förolämpning. Det rättsvidriga ligger bär
deruti, att oförvitliga medborgare tvingas att utsätta sig sjelfva för
dylik förolämpning.

Men den skattskyldige kan ju söka rättelse och upprättelse genom
besvär — ända till Kongl. Maj:t! lian kan ju i medvetande af sin
goda afsigt och sin samvetsgrannhet trotsa på sin rätt. Ja, visserligen,
men det värsta är, att just när sådant sker, då framträder tydligare
än någonsin det beklagliga förhållandet, att för den hederlige och
samvetsömme medborgaren är det under denna nya rättsordning sämst
bestäldt. För honom gäller det nemligen framför allt att få upprättelse

N:0 29.

Författnings förslag

ang.

allmänna

bevillning en.

(Forts.)

Lördagen den 8 Maj.

för sia heder, att rädda sitt goda namn och rykte; derför offrar lian
allt annat^— och låt oss nu se, hvad han förlorar.

Först och främst är det för honom genast slut med det, som ju
skulle vara så väl bevaradt genom den på förtroendet grundade sjelfdeklarationsapparaten;
han måste uppoffra den i många fall säkerligen
mycket vigtiga och dyrbara affärssekretessen. Den, som skall inför
taxerings- och pröfningskomité, inför kammarrätt och Kongl. Maj:t
bevisa, att hans uppgift verkligen var rigtig, ‘att beredningens skattning
var origtig, han nödgas att hela vägen igenom framlägga alla detaljerna
af den beräkning, hvarpå den totala inkomstsiffran i hans uppgift var
grundad, och ju augelägnare han är om sin heder, dess fullständigare
måste han inför alla dessa myndigheter redogöra för sin affärsställning.
För honom verkar således sjelfdeklarationen ingenting annat än som
ett medel att aftvinga honom de hemligheter, som lagstiftaren iofvat
att respektera.

Men då borde väl också sanningen taga ut sin rätt, och den
hederlige mannen få sin upprättelse? Det är möjligt — men det är
långt ifrån säkert. Se vi icke gång efter annan i tidningarna omtalas,
huru det ena eller andra affärsbolaget, som, enligt bevillningsförordningens
föreskrift, till bevillningsberedningen affemnat utdrag af sina
räkenskaper, blifvit af beredningen upptaxeradt till högre inkomstbelopp,
än räkenskapens behållning utvisar, och huru bolaget vid deröfver
lord klagan ofta får det sålunda påförda inkomstbeloppet icke
nedsatt, utan höjdt af taxeringsnämnden, ja, kanske ytterligare något
uppsatt af pröfningsnämnden, och slutligen icke vinner ändring hos
kammarrätten eller hos Kongl. Maj:t. Sådant förekommer icke så
sällan, och det beror helt enkelt på det förhållandet, att hos beskattningsmyndigheterna
råda olika meningar om huru beräkningen af inkomsterna
rätteligen skall utföras. Myndigheterna finna t. ex., att bolaget
i sin bokföring betraktat blott som kapitalförändring — hvad som borde
betraktas som inkomst af kapital; eller de finna, att det afdragit vissa
utgiftsposter, som rätteligen icke borde få afdragas, eller ock att det
vid bokslutet för lågt värderat tillgångar och fordringar. Alldeles på
samma sätt kan det gå för den enskilde medborgaren, när han med
fullständiga räkenskaper vill bestyrka sin egen uppgift och vederlägga
bevillningsberedningens eller taxeringsnämndens uppskattning: han kan
få orätt hela vägen. Men skilnaden mellan bolagets och den enskilde
affärsmannens ställning är den, att i afseende å det förra gäller det
blott rättelsen af det öppna bokslutets resultat, för den enskilde gäller
det derjemte ett underkännande af det på förtroende afgifna hedersordet.
I det senare fallet stannar det alltid i verldens ögon eu fläck
på hedern — för hedersmannen helt annorlunda olidlig än skattens
förhöjning.

Lägges nu härtill, att den hederlige mannen aldrig kan vara viss,
att icke hvad som sålunda bedömes såsom origtigt uppgifvet kan af
en eller annan nitälskare uppfattas och beifras såsom rent af svikligen
uppgifvet, samt att anmärkningar mot hans uppgifter kunna
oupphörligt förnyas under tre år och leda till eftertaxeringar och
processer; ihågkommer man slutligen, hvad som mången skall finna

Lördagen den 8 Maj. In N:o 29

vara det vidunderligaste af allt, att efterräkningen med sina på heder Författningsoch
ära gående anmärkningar kan rigtas äfven mot dödsbo, derhän for^a? an9-att artvingarna få ersatta hvad som kan anses vara åt staten ongtigt bevmningen^
undandraget, och skammen och misstankarne stanna på den längesedan (Forts.)
aflidnes minne — ja, då torde det, herr grefve och talman, icke vara så
orimligt det påståendet, att i fråga om förmåga att ängsla och pina eu
hederlig och samvetsöm medborgare står denna sjelfdeklarationsmetod
icke så synnerligen efter den engelska konungens metod att i liknande
syfte pina svaga menniskor med utdragning af tänder.

Jag har nu talat om sådana följder af den obligatoriska sjelfdeklarationen,
som alltför väl kunna inträffa, äfven om taxeringsmyndigheterna
allenast ledas af en lofvärd sträfvan att till det yttersta
bevaka statens rätt. Men hur går det väl, om, såsom lätt kan hända,
i berednings- eller taxeringskomitén sitta ledamöter, som af personliga
skäl eller af parti-politiska skäl vilja komma åt en eller annan deklarant,
eller om, såsom ock kan ske i en hastig vändning, en röstmanöver
fyller eu dylik komité med taxeringsman, som vilja klämma kapitalister,
patroner och affärsmän såsom klass. Då skall man alltför lätt erfara,
att. den nya lagen har utlemnat dessa skattskyldige åt ett hänsynslöst
trakasseri, som de icke kunna undgå; och ett sådant tillstånd måste
efter min tanke betecknas såsom rättsvidrigt.

Men den obligatoriska sjelfdeklarationen är icke blott rättsvidrig,
den är äfven ändamålsvidrig, för så vidt dess förnämsta ändamål väl
skulle vara att pressa ut sanningen just af de skattskyldige, som företrädesvis
kunna misstänkas att vilja fördölja sanningen. Ty huru
kommer väl sjelfdeklarationen att tillämpas af och verka på just de
skattskyldige, som hysa mindre respekt för samvete och heder? Jo, så
att hela apparaten mot dem visar sig kraftlös och vanmäktig, och
mera kraftlös i samma mån som den skattskyldiges respekt för heder
och samvete är mindre. Sådana skattskyldige komma naturligtvis att
anordna alla sina skatteuppgifter så, att de icke kunna vederläggas,
de komma att hänsynslöst undandölja så många inkomster som möjligt,
och de skola förstå att gifva bästa utseende åt de mest otillåtna afdrag
och afskrifningar —• och dertill finnas tusende utvägar just för
den — samvetslöse. Den samvetslöse aktar icke heller det ringaste risken
af att hans hedersord varder underkändt, och han intager derför gent
emot taxeringsmyndigheterna en position, som är hardt när oåtkomlig.

Han erkänner ingenting, och han låter icke af någon ängslan för sitt
goda namn och rykte förmå sig att afgifva redogörelser för detaljer
af sin affärsställning, men han trotsar myndigheterna till det yttersta.

Han upptäcker lätt, att hotet om kriminelt åtal för “svikliga uppgiftet
icke kan verkställas utan lagliga bevis och att det derför är
ett tomt skrämskott emot den, som blott icke bryr sig om denna
hänsyn till andra opinioner, hvilken öfver höfvan qväljer den samvetsömme
och hederskänslige.

Ändamålsvidrigheten hos den obligatoriska sjelfdeklarationen framträder
således just på samma sätt som hos tortyrinstrumentet, hvilket
visserligen kan afpressa bekännelser, till och med utöfver höfvan, af
oskyldigt och hederligt folk, som saknar fysisk styrka, men som der -

N:0 29.

Författning s förslag

ang.

allmänna

bevillningen.

(Forts.)

Lördagen den 8 Maj.

emot visar sig vanmägtigt mot sådana skyldiga, hvilka ega nog kroppsstyrka
att trotsa smärtan. Ändamålsvidrig är den obligatoriska sjeifdeklarationen
derför, att den är ändamålsiös mot de ohederliga deklaranterna,
alldeles såsom den odugliga ålryssjan, ur hvilken alla ålarna
glida ut och lemna bara slemmet efter sig — under det att den för
de hederliga deklaranterna verkar som en fälla, i hvilken de lockas
in för att förlora just hvad som för dem är mest dyrbart: alltid
affärssekretessen, och icke sällan en liten bit af sitt goda namn och
rykte.

För min del kan jag icke bidraga till att skärpa och utveckla
ett sådant institut inom vårt beskattningssystem. En beskattningsmetod,
som lemnar de största fördelarna åt de oärlige och de största
olägenheterna åt de ärlige, kan allra minst motsvara de förhoppningar,
man fäster vid dess uppfostrande verkningar. Icke heller kan jag
erkänna, att en sådan metod förtjenar införas derför, att statsverkets
inkomster derigenom möjligen skulle kunna höjas med några hundratusen
kronor.

Man försäkrar oss visserligen, att det gifves vissa skattereformer
— den allmänna personliga inkomstskatten och särskilt den progressiva
inkomstskatten — som omöjligen kunna i skattesystemet införas
utan i förbindelse med obligatorisk sjelfdeklaration. Men om så är,
skulle jag vilja svara, att då utgör denna omständighet icke något
bevis för sjelfdeklarationens nödvändighet, men väl ett ytterligare skäl
jemte alla de öfriga, som tala emot införandet af nämnda skatteformer.

Hvad jag nu anfört utgör skälet, hvarför jag icke med min röst
kan bifalla utskottets förslag i denna och dermed sammanhängande
punkter.

Häri instämde herr Rettig.

Herr Almqvist: Efter den mördande kritik, som den föregående
talaren underkastat den obligatoriska sjelfdeklarationsprincipen, är det
naturligtvis icke någon förhoppning, att den skall kunna antagas,
utan dess öde synes vara afgjordt, och jag borde derför afstå från
ordet. Men då anmärkningar rigtats mot utskottets betänkande, vill
jag yttra några ord. En föregående talare har sagt, att intet bör i
den vägen göras, förrän vi fått en fullt genomförd inkomstskatt. Det
der är en vanlig trollformel, hvarmed man söker besvärja genomförandet
af nyttiga reformer. För egen del får jag dock säga, att,
ehuru sjelfdeklarationen bäst lämpar sig för ett fullt genomfördt skattesystem,
den likväl med fördel kan användas på det nuvarande och
att den skall verka derhän, att vi få en rättvis och jemnare beskattning,
hvilket ju är ett stort önskningsmål. Om jag således måste gilla
införandet af denna sjelfdeklarationsprincip, som, om dess faror vore
sä stora, som den föregående talaren framstält dem, väl aldrig skulle
kunnat komma på tal att införa i något enda civiliseradt land, är
jag dock icke ense med Kongl. Maj:t eller utskottet i alla delar med
afseende på principens tillämpning. Det är visserligen sant, att man
bör gå varsamt och försigtigt till väga vid dess införande, men denna

N:o 29.

Lördagen den 8 Maj.

försigtighet får icke yttra sig så, som dels Kongl. Maj:t, dels utskottet
föreslagit. Utskottet har velat från sjelfdeklarationen undantaga en
stor samhällsklass, nemligen jordbruksfastighetsegarne. Det anser jag
vara orättvist. Kongl. Maj:t har velat ålägga den endast dem, som
hafva en inkomst af minst 1,000 kr., och dem, som äro skyldiga att
föra handelsböcker. Jag kan icke förstå, hvarför just dessa skola
hafva denna skyldighet, då en statens tjensteman, som vid sidan af
sin tjenst har åtskilliga lukrativa uppdrag, skall slippa. Det måtte
väl ej vara svårare för honom än för t. ex. den, som är skyldig att
föra handelsböcker. Det skall således, enligt min mening, vara lika
för alla. Men varsamheten skall bestå deri, att i afseende på jordbruksfastighetsegarne
uppgiftsskyldighet ej ålägges de mindre och i
afseende på iukomsttagarne ej de mindre. Ty de smärre jordbruksfastigheternas
taxeringsvärde får man i allmänhet ganska lätt reda på
och likaså de mindre inkomsttagarnes inkomster. Men det är de stora
fastigheternas taxeringsvärde och de stora förmögenheterna, som det
ej är så godt att få reda på och som man genom sjelfdeklarationsprincipen
vill komma åt. Hvad beträffar svårigheten för jordbruksfastighetsegarne
att lemna dessa uppgifter, har den förste talaren tillräckligt
bemött de af utskottet anförda skälen, och jag åberopar
honom. Jag kan således för min del ej se någon fara i att införa
sjelfdeklarationsprincipen i den omfattning, som föreslagits, och ansluter
mig derför till det af herr Cavalli gjorda yrkandet.

Grefve Wachtmeister, Hans: Kammarens ledamöter minnas
nogsamt, huruledes, då försvars- och skattefrågorna vid 18912 års
urtima riksdag genomfördes, de båda statsmagterna voro ense derom,
att den direkta beskattningen skulle få en mera framskjuten plats
i skattesystemet än hittills. Det var derför icke underligt, att man
ansåg sig böra något närmare granska, hvad man i den vägen hade
att tillgå och i hvilken mån den förefintliga direkta skatten kunde
tjena till den grundval, hvarpå man kunde bygga vidare. Hvad som
fans att tillgå var Imf Alsakligen den s. k. bevillningen af fast egendom
samt af inkomst eller allmänna bevillningen. Denna bevillning
erhöll i hufvudsak sin nuvarande form år 1861. 1859 års bevillningskomité,
hvars förslag låg till grund för 1861 års bevillningsförordning,
uttalade som sin mening, att en jemlik beskattning af all inkomst
måste vara regel och det mål, som borde sökas. Men på grund af
svårigheten att exakt uppskatta inkomsten af fastighet, ansåg sig
komitén kunna fixera sådan inkomst i visst förhållande till fastighetens
värde. Det förefaller, som om komitén ej gjorde fullt klart för sig,
att den derigenom i sjelfva verket införde två olika slag af skatter:
en fastighetsskatt och en inkomstskatt, hvarigenom den afsedda jemlikheten
helt och hållet gick förlorad. Den enhet i beskattningen,
som vidare fordras för en allmän inkomstskatt, kunde ej heller vinnas,
då enligt 1862 års kommunallagar de kommunala utskylderna skulle
utgå såsom tilläggsafgifter till bevillningen, hvarigenom denna i allt
större och större mån kom att söndersplittras på kommunerna.

Forsla Kammarens Frat. 1S97. N:o 29. 2

Författning sförslag
ang.

allmänna

bevillningen.

(Forts.)

N:o 29.

Författnings förslag

ang.

allmänna

bcvillningen.

(Forts.)

Lördagen den 8 Maj.

Jag vill icke säga annat, än att det system, till k vilket man sålunda
kom, kunde vara ganska bra för sin tid. Men tiden står icke
stilla. Bland de många frågor, som den nyare tiden i alla länder fört
upp på dagordningen, står i främsta ledet skattefrågan, d. v. s. sträfvandet
att söka i möjligaste mån lämpa skattskyldigheten efter skatteförmågan.
För att kunna göra detta, fordras, att man förvärfvar kännedom om
hvar och en skattskyldigs rena samlade nettoinkomst. Lär man känna
denna, kan man på flerfaldigt sätt operera dermed för att vinna sitt
mål. I denna rigtning hafva i de flesta länder strätvandena med
mer eller mindre framgång gått, och äfven hos oss hafva förekommit
ansatser i samma rigtning. Men den gestaltning, som gifvits åt bevillningen
och den dermed sammanbundna kommunala beskattningen,
har hittills rest sig som en mur mot alla sträfvanden i denna rigtning.
Förberedande skatteregleringskomitéu och 1883 års stora skattekomité
kommo med åtskilliga ganska genomgripande förslag till principiella
ändringar, men de resulterade endast i åtskilliga ändringar af detaljer.
Ett sista försök, kraftigare än de föregående, att storma den ifrågavarande
muren gjordes af den komité, som efter 1892 års urtima
riksdag tillsattes för att behandla skattefrågan. Det kraftiga i anloppet
bestod deri, att komitén hemtade eu mängd principer från allmänna
inkomstskatten och sökte tillämpa dem på vår kombinerade
fastighets- och inkomstskatt utan att dock rubba dennas grundvalar.
Men muren var för stark och anfallet Diet tilibakaslaget. Den fördelen
vans dock, att det visade sig vara fruktlöst att söka gjuta nytt

vin på de gamla flaskorna. Vill man komma till målet, blir det nödvändigt
att arbeta i den rigtningen att upphäfva bevillningens fördelning
i fastighetsskatt och inkomstskatt samt upplösa sambandet mellan beviliningen
och den kommunala beskattningen. Men om man besinnar den
säregna ställning, som bevillningen hos oss intager, och de många samhällsförhållanden,
som äro stälda i en viss relation till bevillningen

och af densamma beroende, tror jag, att det skall vara klart för hvar

och en, att en allmän inkomstskatt är en framtidssak — detta ord
taget i dubbel bemärkelse så, att visserligen framtiden tillhör den
allmänna inkomstskatten, men att denna framtid är ganska aflägsen.

Ganska mycket skulle kunna vinnas genom den kommunala beskattningens
skiljande från allmänna bevillningen, hvarom skrifvelse
till Kongl. Maj:t nyligen beslutits, men äfven detta är en invecklad
fråga, hvars lösning torde taga sin rundliga tid.

Kan da icke redan nu något göras för att föra skattefrågan
framåt? Jo, Kongl. Maj:t har föreslagit och bevillningsutskottet, visserligen
med åtskilliga modifikationer, förordat ett sådant steg. Uppenbart
är, att, då man en gång kommit derhän, att man rättar beskattningen
efter den rena nettoinkomsten, det är af yttersta vigt, att denna
nettoinkomst utrönes så noggrant som möjligt. Detta kan tyckas vara
temligen öfverflödigt att anmärka, då det under alla förhållanden måste
vara af vigt, att den beskattningsbara inkomsten blifver rigtigt angifven.
Men saken är den, att om man söker lämpa skattskyldigheteii efter
skatteförmågan och för sådant ändamål t. ex. fastställer olika skattesatser
för inkomst af olika slag och olika storlek, löper man fara att

N:o 29.

Lördagen den 8 Maj.

göra sig skyldig till orättvisor af ett helt nytt slag, derest icke inkomsten
blifver så exakt som möjligt angifven. Det kan nemligen då
hända, att man inför personer i origtiga skatteklasser. Det är här,
den obligatoriska sjelfdeklarationen har sin uppgitt att fylla. Den nuvarande
bevillningsförordningen lemnar taxeringsmyndigheterna endast
ringa medel i händerna att utröna de skattskyldiges inkomster. Med
undantag för tjensteman och vissa bolag, angående hvilka mera detaljerade
uppgifter lernnas, är det hufvudsakligen taxeringsmännens egen personliga
kännedom om förhållandena, hvilken man har att lita till, en
kännedom, som mycket ofta endast kan grunda sig på gissningar. På
detta sätt kan man endast komma till eu ungefärlig eller medeltalsberäkning
af inkomsten, som redan under nuvarande förhållanden är
otillfredsställande, men som måste blifva alldeles otillräcklig, om man
vill vidare utveckla den direkta beskattningen.

Nu har visserligen en föregående talare i ett glänsande föredrag
nämnt, att det finnes äfven en annan utväg, nemligen den rätt, som
är medgifven bevillningsberedningarnas ordförande att infordra uppgifter
från de skattskyldige. Men det beklagliga är, att denna rätt blott i
ytterst ringa mån användes, hvartill talaren sjelf angaf orsaken, nemligen
deri hos vårt folk rådande obenägenheten för ett inqvisitoriskt
förfarande, hvilket skulle hindra bevillningsberedningarnes ordförande
att infordra dessa förhatliga uppgifter. Men om man verkligen vill
föra beskattningsfrågan framåt, kan man icke göra dessa uppgifters
infordrande beroende af bevillningsberedningsordförandenas olika personliga
smak eller tycke, utan det måste vara obligatoriskt föreskrifvet.

Jag tror för öfrigt icke, att det är så farligt med det för de
skattskyldige betungande i denna skyldighet, som den nämnde talaren
förmenade. Jag tror icke, att någon behöfver riskera sin heder vid
fullgörande af denna skyldighet, om han blott handlar efter bästa
förstånd och samvete. Man begär icke mer, än att han skall så godt
han kan lemna dessa uppgifter. Huru inkomsten slutligen skall bestämmas,
beror ju sedan i många fäll på tolkningen af bevillningsförordningen.
Denna tolkning kan man icke begära att den enskilde
skattskyldige alltid skall vara i stånd att göra, utan han lemnar sina
uppgifter efter bästa förmåga, och taxeringsmyndigheten med bevillningsförordningen
i hand ser efter, om förordningen blifvit rigtigt tolkad.

Att den obligatoriska sjelfdeklarationen är förenad med åtskilliga
olägenheter, är uppenbart, och om icke så vore, skulle den säkerligen
för länge sedan blifvit genomförd, då dess nytta i taxeringsafseende
väl icke gerna kan bestridas. Men olägenheterna äro af den beskaffenhet,
att, i den mån deklarationspligten vinner insteg i det allmänna medvetandet,
dessa olägenheter helt säkert komma att allt mer och mer
förminskas. Det gäller blott att gorå början, och jag måste fästa
uppmärksamheten derpå, att det otvifvelaktigt blir nödvändigt att förr
eller senare göra en sådan början. Krafvet på en reform af bevillningen
i rigtning af ett närmande emot den allmänna inkomstsskatten
är af sådan art, att det, eu gång väckt, icke kan falla, utan måste
förr eller senare realiseras. Med den betänksamhet, soro städse utmärkt
den svenska Riksdagen, då det galt att reformera vigtiga grenar

Författning s förslag

ang.

allmänna

bevillning en.

(Forts.)

N:o 29. 20 Lördagen den 8 Maj.

Författnings- af samhällslifvet, synes det mig derför val stämma, att icke alla de
^allmänna'' erf°rclerliga nyheterna på en gång införas, utan att man går stegbevUlnmgen.
viS till vaga och dervid gör början med principen om den obligatoriska
(Forts.) sjelfdeklarationen, såsom varande ett oundgängligt vilkor för hvarje
följande steg.

Såsom jag nämnde, har utskottet förordat den obligatoriska sjelfdeklarationens
införande, dock med ett beklagligt undantag, i det att
nemligen utskottet afstyrkt införande af sjelfdeklaration i afseende på
egare af jordbruksfastighet. I detta afseende vill jag erinra om, att i
instruktionen för taxeringsmyndigheterna är föreskrifvet, att värdet af
fast egendom skall föreslås och bestämmas med ledning af egendomen
tillhörande areal i åker, äng, skogs- eller betesmark, men ingen åtgärd
är vidtagen för att bereda taxeringsmyndigheterna tillgång till
dessa uppgifter. Man skulle visserligen kunna tänka sig, att uppgiften
i detta afseende skulle kunna erhållas från landtmäterikontoret, men
dels blifva dessa mycket snart föråldrade och dels vore det ofta förenadt
med svårigheter att, då hemman blifvit styckade, med ledning
af skifteshandlingarna utröna, hvilken de! af hemmanet, det egentligen
är fråga om, och för öfrigt är ju ett hemmans kultur underkastad förändringar,
om hvilka nämnda handlingar icke lemna upplysning. Det
kan icke vara nog, att, på sätt friherre Klingspor anmärkte, sjelfva
hemmanet upptages i taxeringslängden. Att en person eger ett visst
hemman, derom har man redan förut kännedom, likasom derom, att
en person drifver handel eller annan näring, utan det är just om
hemmanets beskaffenhet, det är af vigt att man erhåller kännedom.

Jag anhåller att, då nu endast är fråga om första punkten af
14 §, få instämma i det af herr Cavaili framstälda yrkande om bifall
till Kongl. Maj:ts förslag med höjning af siffran 5,000 till 10,000 kronor.

Herr Svedelius: Då jag åtnjutit förtroendet att deltaga uti 1895
års bevillningskomités arbeten, och då jag dervid intagit samma ståndpunkt,
som Kongl. Maj:t uti sitt till Riksdagen nu afgifna förslag om
införande af obligatorisk sjelfdeklaration, har jag också inom utskottet
vidhållit denna ståndpunkt, vid hvilken jag har funnit all anledning
att hålla mig fast allt sedan den tid, då jag först började taga någon
befattning med ifrågavarande utredning.

Här har af en ärad talare med vanlig lysande talent rigtats ett
dråpslag mot sjelfva principen af sjelfdeklaration, men det förefaller
mig, som om han dervid skulle hafva begått det fel, som gifver sig
uttryck i ordspråket: den, som bevisar för mycket, bevisar ingenting
alls. Han har sjelf erkänt, att vi redan nu hafva obligatorisk sjelfdeklaration
i visst hänseende. Han har ock erkänt, att det nu föreslagna
sjelfdeklarationsstadgandet endast är ett fortgående på den
förut inslagna vägen. Men jag frågar: har man hittills fått erfara,
att så betänkliga följder eller så sorgliga förhållanden som de, hvilka
han skildrade, härigenom hafva gifvit sig till känna? Har man försport
från aktiebolag, från banker och dylika skattskyldige, hvilka hafva
sig ålagdt att lemna sådana obligatoriska uppgifter, har man, säger
jag, någonsin försport, att den uppfattning gjort sig gällande, att dessa

N:o 29.

Lördagen den 8 Maj.

skulle hafva framkommit med falska uppgifter, eller att rättegång eller

sådan utredning blifvit en följd deraf, som medfört de betänkliga folj- }°allm9änrJ''

der, talaren bär framhållit. bevillningen.

Enligt mitt förmenande, är det endast ganska måttliga anspråk, (Forts.)

som ställas på den skattskyldige i fråga om sjelfdeklaration. Det kan
ju icke ifrågakomma annat, än att de uppgifter, som lemnas, skola
vara lemnade enligt bästa öfvertygelse. De formulär, som äro af
Kongl. Maj it föreslagna, inskränka sig till det minsta möjliga. I detta
afseende både den törsta komitén föreslagit långt mera detaljerade
formulär, genom hvilka i större mån skulle kunnat befaras ett blottande
af affärshemligheter eller förhållandena inom eu affär, än som
kanske vore önskvärdt, och Kongl. Maj:t bär derför också ganska
väsentligt inskränkt fordringarna i detta hänseende.

Vidare ådagalägger erfarenheten från länder, hvarest deu obligatoriska
sjelfdeklarationen är införd, jag kan särskildt nämna Preussen,
der den varit införd sedan 1891, att detta nya system bär kunnat
utveckla sig utan några sådana äfventyr och betänkiga följder som
de, hvilka af den af mig nyss nämnde ärade talaren påpekats. Att
sjelfdeklarationen var till gagn, det visade sig der genast, då följande
året efter sedan den blifvit införd den beräknade inkomsten i förhållande
till närmast föregående år ökats med ej mindre än 1| milliard,
eller ungefärligen 34 procent af föregående årets beräknade inkomstsumma.
Genom personliga förbindelser med män från detta land bar
jag försport, att endast högst undantagsvis uttalats bekymmer, oro
eller missnöje med den nya lagen, och att i samma män som åren
gått och erfarenheten ökats, samt vanan att afgifva dessa sjelfdeklarationer
blifvit mera allmän, också bekymren och oron för detta nya
system hafva försvunnit.

Fördelen af en sådan obligatorisk sjelfdeklaration synes mig vara
tvåfaldig, dels, såsom jag nyss antydde, en ökning i statsinkomsterna,
dels större rättvisa i beskattningsafseende. Detta är i synnerhet så
mycket mera förhållandet i vårt land, der deu kommunala beskattningen
är förbunden med beskattningen till staten. Ty om också, hvad
den sistnämnda beträffar, icke deu ena individen blir i fråga om sina
skatteafgifters belopp beroende af för låg taxering å eu annan skallskyldig,
blir detta deremot fallet inom kommuneD, emedan der eu viss
bestämd utgiftssumma skall fördelas på samtliga skattskvidige. Om
alltså några af kommunens skattskyldige upptagits till för låga siffror,
blir gifvetvis följden den, att de öfrig», angående hvilka rigtiga uppgifter
lemnats, få sig påförda eu högre skatt, än de eljest skulle

hafva fått. .

Då jag alltså vidhåller samma ståndpunkt, som Kongl. Maj:t i
det föreliggande förslaget intagit, bar också deraf blifvit en gifven
följd, att jag inom utskottet kommit att tillhöra reservanterna i det
hänseendet, att jag icke kunnat vara med om eller finna rättvisa i,
att hela den jordegaude klassen skulle vara undandragen hvarje uppgiftsskyldighet Hvad

är det då man fordrar af dessa? Det är ju icke någon uppgift
på deras inkomster, endast den billiga fordran, att de skola, i den

N:o 29. 22 Lördagen den 8 Maj.

Författnings- män de kunna det, lemna uppgift på den areal, de ega, och jordens
^allmänna '' beskaffenhet der sådant kan uppgifvas. Nu har man framhållit, att
beviiinlngcn. detta skulle vara förenadt med särdeles stora svårigheter och på’den
(Forts.) grund har man velat utesluta detta ur författningen. Men jag förstår
icke, huru utskottet har kunnat sammanställa sin uppfattning i detta
afseende med det stadgande, som utskottet infört i 21 §, der det
verkligen är myndigheterna medgifvet att af jordegare affordra en så
beskaffad uppgift. Skall det således vara lättare för en jordegare att
afgifva denna uppgift, om hau affordras densamma, än om han är
skyldig afgifva den utan särskild anmaning? Detta kan jag icke fatta
och dessutom är alldeles uppenbart, att det har icke samma betydelse
att få en enstaka dylik uppgift öfver en eller annan egendom; ty
meningen är att genom jemförelse olika egendomar emellan kunna
bilda sig en föreställning om egendomens relativa värde och derigenom
vinna målet att få det absoluta värdet, då man på andra grunder
enligt uppgifter om försäljningssummor och dylikt känner andra egendomars
verkliga värde.

Friherre Klingspor har bland annat gjort anmärkning emot att
uppgift om inkomst af aktier tinnes upptagen på det ena formuläret.
Det är ju också sant, att man skulle kunna anse denna uppgift vara
skäligen obehöflig under nu gällande skattelagstiftning, då sådana inkomster
icke äro föremål för särskild beskattning. Men det finnes ett
verkligt skäl dertill. Om man läser sista paragrafen uti instruktionen
för taxeringsmyndigheterna, finner man, i fråga om bevillningsfritt afdrag,
att afseende skall fästas vid den skattskyldiges hela inkomst,
såväl af jordbruksfastighet som åt aktier. Det är således åtminstone
i vissa fall nödvändigt att för bedömande af det bevillningsfria afdraget
äfven ega kännedom om skattskyldiges inkomst af aktier.

Med anledning af hvad jag nu sålunda anfört, anhåller jag att få
yrka bifall till herr Oavallis reservation, uti hvilken äfven jag deltagit,
och beder att fä ytterligare i fråga om fäst egendom betona, att om
man icke vill vara med om att uppgifter om areal skola lemnas, så
synes mig, som om konseqvensen skulle fordra, att 1 § i instruktionen
för ^ taxeringsmyndigheterna borde ändras. Der står nemligen, att
värdet af fäst egendom föreslås och bestämmes med ledning af jordbruksegendom
tillhörande areal i åker, äng, skogs- eller betesmark
o. s. v. Der är således tydligt framhållet, att förrättningsmännen skola
fästa afseende på arealen. Men huru skola de kunna göra detta, om
de sakna kännedom derom, och hvem skulle väl bättre kunna bibringa
en sådan kännedom än jordegaren sjelf? För min del skulle jag till
och med kunnat vara med om, att den uppgift, som affordras Jordegaren,
gått ännu längre, eller så långt, som antydes af fortsättningen
af samma paragraf, der äfven afseende skall fästas på utsäde och
kreatursbesättning vid egendomen. Uppenbart är, att hvarken den ena
eller andra uppgiften i och för sig är tillräcklig för att bedöma värdet
af en egendom och derefter taxera den. Men meningen är, att taxeringsmännen
skola komma till uppfattning om det rätta värdet genom
sammanläggande af alla de faktorer, som dertill kunna gifva ledning,
och derför finnas också i instruktionen uppräknade en mängd olika

N:o 29.

Lördagen den 8 Maj.

förhållanden, hvarvid de hafva att fästa afseende. Men det bör ju **&»**»''
också hafva varit med lagstiftarens mening öfverensstämmande, att, J allJänJ''
när man fordrat, att vissa grunder skola läggas för en taxering, man ievMningen.
äfven bereder möjlighet för taxeringsmyndigheterna att komma till (Forts.)
kännedom af dessa grunder medelst erhållande af de uppgifter, hvilka
dertill äro erforderliga.

Alla skäl synas mig derför tala för Kongl. Maj:ts förslag i detta
afseende, i synnerhet då man i fråga om de uppgifter, hvilka fordras,
icke har, hvarken i afseende på egendomens areal eller i fråga om
egendomens inkomster, gått längre, än att uppgiften skall lemnas efter
bästa öfvertygelse, så långt man kan. Mera har icxe ifrågasatts och
mera kan det således icke innebära.

Under sådana förhållanden har jag icke kunnat finna annat, an
att utskottet hade bort bifalla Kongl. Maj:ts förslag i detta hänseende,
och det är också härtill, som jag, i öfverensstämmelse med herr Cavalli,
beder att få yrka bifall med ändring af siffran 5,000 till 10,000
kronor.

Herr Nisser, Martin Samuel: Äfven jag hade den äran, ehuru
jag icke kan säga det nöjet, att vara en medlem af 1895 års komité, och
der var jag nog ock eu sten i den mur, som här i dag en föregående ärad
talare omnämnt, ty jag hade stora betänkligheter mot de många nya

förslagen. . .

Hvad den obligatoriska sjelfdeklarationen betrafiar, sä och dä jag
hade stält mig emot nästan allt annat, ansåg jag mig nära nog skyldig
att ändå vara med om något, och i reservationen stälde jag mig på
ståndpunkten af en obligatorisk sjelfdeklaration i den mildaste form.

Jag måste dock erkänna, att under de många och långa diskussionerna
rörande denna fråga inom utskottet — först på afdelningen
och sedan i plena — har min åsigt allt mer och mer dragit sig åt den
sidan, att för närvarande, under de förhållanden, som nu existera med
hänsyn till bevillningsförordningen och det gällande beskattningssystemet,
kan ''icke den obligatoriska sjelfdeklarationen införas. Jag har blifvit
ytterligare stärkt i denna min åsigt genom det anförande, vi i dag
hafva hört från en ärad ledamot på gefleborgsbänken.

Jag beder emellertid få yttra några ord med hänsyn till obligatorisk
sjelfdeklaration för jordbruksegare. Inom utskottet stälde jag
mig absolut deremot, och det helt enkelt af praktiska skäl. Det är
visserligen sant, att en jordbruksegare, i synnerhet om taxeringsvärdet
å hans egendom kommit upp till 10,000 kronor och derutöfver, bör
hafva reda på dess areal; men jag tror icke, att vetskapen om denna
areal kan gifva taxeringsmyndigheterna så synnerligen stor ledning
vid bestämmandet af taxeringsvärdet.

En talare yttrade, att eu person, som kan uppgifva inkomsterna
per tunnland af sin egendom, bör också kunna gifva upp arealen. Det
kan jag verkligen för åtskilliga egendomar, hvilka sortera under Klosters
aktiebolags förvaltning, men om man ser på förhållandena här, huru
variera icke dessa inkomster per tunnland jord ej blott under samma
år på de olika egendomarna, utan ännu mera under olika år! Det

N:o 29.

Lördagen den 8 Maj.

Författnings förslag

ang.

allmänna

bevillning en.

(Forte.)

skulle vara för långt att här komma med alla dessa siffror, men jag
vill dock i korthet nämna, att t. ex. för året 1891 afkastade 380
tunnland vid eu egendom 2,0 9 kronor under det att eu annan egendom
å 190 tunnland inom samma socken gaf 16,2 7 per tunnland i vinst.
Det jordbruk, hvilket nyssnämnda år gal 2,0 9 kronor i vinst per tunnland,
gaf året derpå 10,63 kronor, året derefter 27,99 kronor samt
det derpå följande 9,94 kronor. Detta med hänsyn till hvad det
förslaget betyder att vilja beskatta en jordegendom efter inkomst.

Man har sagt, att skatteskyldigheten borde lämpas efter skatteformågan.
Jag vill då fråga: är det så alldeles säkert, att en person
med 10,000 kronors inkomst har precist samma skatteförmåga som en
annan med 10,000 kronors inkomst? Nej, visserligen icke, det kan
ställa sig mycket olika. Den ene kan vara skuldfri och utan familj,
den andre har att dragas med stora skulder och stor familj. Icke
hafva val dessa båda samma skatteförmåga. Härutaf framgår, att
huru vi än försöka att öfva rättvisa i detta fall, kunna vi dock icke
på den vägen komma till hvad som verkligen är det rätta.

Eu af anledningarna, hvarför jag anser, att, med nu gällande
bevillningsförordning och med taxeringsmyndigheternas nuvarande sammansättning,
den obligatoriska sjelfdeklarationen icke kan eller bör
införas, är just denna omständighet: “taxeringsmyndigheternas samraansättning“.
Här har visserligen talats om, att beviliningsberedningens
ordförande skulle hafva rätt att taga eu med sig o. s. v. hela vägen.
Ja, det är godt och väl, men jag tror ändå icke, att, när bondgubbarna
sitta tillsammans, de kunna underlåta att meddela litet åt
hvarandra af hvad denne ene fått tag uti. Sekretessen kan icke hållas,
och ännu omöjligare blifver detta uti de högre rätterna.

En talare sade, att meningen med denna sjelfdeklaration vore att
“utpina sanningen". Men om man skall utpina sanningen, hvarför
skall då denna utpinas af endast 10 procent af de skattdragande; ty
det är ungefärliga antalet åt dem, hvilka komma under denna deklarationsprocess.

Herrarne hafva kanske i minnet den öfversigtstabell, hvilken utgafs
öfver 1891 års inkomst af kapital och arbete. Af denna tabell
finna vi, att det för närvarande förhåller sig så, att skattskyldige
mellan 1,800 kronor och derutöfver d. v. s. de, hvilka stå utanför
eller ofvanför det bevillningsfria afdraget, utgöra 13 procent af de
skattdragande och betala 75 procent åt inkomstskatten, hvadan man
finner, hurusom redan der skatteförmågan är tagen i betraktande.
Skattskyidige upp till 1,800 kronor utgöra 53,8 procent af de skattskyldige
och betala 6 procent af skatten o. s. v. Om vi gå till jordbruksegarne,
tror jag, att vi finge ett ännu mindre procenttal af de
skattdragande, som blefve uppgiftsskyldige.

Det bjuder mig emot att vara med om en förordning, som på
detta sätt träffar endast en ganska ringa del af Sveriges skattdragande,
och som på samma gång förklarar just denna del vara den minst
sanningsenliga, som skär alla öfver en kam, och der klandret drabbar
så väl den oskyldige som den skyldige; och jag kan icke neka till, att den
talare synes mig hafva fullkomligt rätt, som yttrade, att de, hvilka äro

N:0 29.

Lördagen den 8 Maj.

ärliga, behöfva icke deklarationstvånget och de, som äro oärliga, låta
sig deraf icke påverkas.

Jag yttrade i början af mitt anförande, att jag icke under nuvarande
omständigheter ansåg mig kunna vara med om den obligatoriska
sjelfdeklarationen och får alltså yrka afslag.

Herr Nyström, Carl: Då jag en gång i tiden varit motionär i
frågan om sjelfdeklaration, anhåller jag att med några ord fä gifva
skäl, hvarför jag fortfarande håller på denna inrättnings rättmätighet
och lämplighet.

Jag begriper alltför val, att denna sjelfdeklaration egentligen står
tillsammans med ett helt nytt skattesystem, grundadt uteslutande på
den behållna nettoinkomsten.'' Der är dess egentliga plats. Men i
väntan på ett sådant system anser jag likväl, i likhet med alla dem,
som utredt detta ärende, att den dock redan nu kan medföra gagn i
väsentligen två punkter.

Först och främst kan den begagnas att beskatta en mängd inkomstbelopp,
som nu notoriskt undandraga sig beskattning, och för det
andra har den en uppfostrande inverkan, som i handlingarna beskrifves
med uttrycket, att den skulle vänja folket vid denna nya beskattningsgrund.
Detta skulle vara en väsentlig förmån. Man kan se, huru
väsentlig den är. då man vet, huru läng tid vårt folk behöfde för att
uppfostras till eu rigtig uppfattning af tulldeklarationen.

Nu har man här framhållit och framhållit, med styrka, de svårigheter,
som en industriidkare, handtverkare eller handlande skulle hafva
att rätteligen utreda sina inkomster och utgifter och på så sätt bereda
sina uppgifter i deklarationsform. Må vara, att det har sina svårigheter,
men jag hemställer: är det bättre, om taxeringsmyndigheterna
skola göra alla dessa beräkningar för att leta sig till beloppet af hans
beskattning, än om han sjelf, som onekligen har bättre reda på saken
än myndigheterna, meddelar dem. Saken måste i alla fall redas ut
antingen genom taxeringsmyndigheterna eller med personlig sakkunskap
af den, frågan gäller.

Det synes mig i sådant fall icke hafva någon betydelse, då man
påvisar alla de olägenheter, som här äro så utförligt och kraftigt påpekade.
Den beskattningsbara inkomsten skall i alla fall, så godt ske
kan, utrönas, den må då ske gissningsvis genom taxeringsmyndigheterna
eller säkrare och bättre enligt den skattskyldiges egna uppgifter.

Jag kan icke underlåta att om igen fasta mig vid parallelen med
tulldeklarationen. Jag vet icke, när tulldeklarationen först infördes,
när det först blef föreskrifvet, att den, som reser till ett land, skall
uppgifva det tullpligtiga gods, som han medför. Men jag tvifiar ej,
att, när det först skedde, äfven då en vältalare i landet var färdig
med jemförelser med “spanska stöfveln“, tumskrufvar och tandutdragning;
Jag vet mycket väl, för att fortsätta denna parabel, att det ännu i
dag finnes ålar, som slingra sig genom tull-ryssjan, men de ärliga
fiskarne äro deremot icke missnöjda med det tillstånd, som råder,
oaktadt eu deklarationspligt dermed är förenad.

För öfrigt har den talare, hvars ord väckte så mycken uppmärk -

Författningsförslag
ang.

allmänna

bevillningen.

(Forts.)

N:0 29.

För fattnings förslag

ang.

allmänna

bevillning en.

(Forts.)

Lördagen den 8 Maj.

samhet — och detta med skäl — framhållit, att här hafva vi att göra
med två klasser, nemligen dels de ärliga, för hvilka sjelfdeklarationen
skulle blifva en betungande pligt och hvilkas hederskänsla vid denna
Pligt* fullgörande skulle sättas på hårda prof, och dels alla de samvetslösa,
som slingra sig undan den nya bestämmelsen. Men det finnes
också en annan, mycket större klass, nemligen de många, som äro i
besittning ofta af högst betydande inkomster och som mottaga besked
om taxeringen och låta dervid förblifva, ehuru de nog inse. att denna
taxering är för låg. Det blir för dem en taxering för så och så
många tusen kronor, ehuru deras rätta taxering skulle vara kanske
dubbelt så stor. Men de saga: “Då man gifvit oss detta besked och
vi betala denna skatt, som man fordrar, anse vi oss icke skyldiga att
vidtaga någon vidare åtgärd. Då man ingenting har frågat oss, behöfva
vi icke svara, och då man ingenting fordrar utöfver det påförda beloppet,
äro ej vi skyldiga att yrka förhöjning". Vill man kalla dem,
som tillhöra denna klass, oärliga eller icke, det må lemnas derhän,
men det kan dock gifvas eu ursäkt derutinnan, att menniskor icke
svara, då de icke blifvit tillfrågade.

Det är i denna klass, som man förnämligast har att söka de
inkomstbelopp, som nu undandraga sig beskattning. Och att dessa
icke äro tå, synes af herr finansministerns sammanställning, då han
jemför den uppskattade inkomsten af kapital (1895) till 29,172,051
kronor med det ensamt på depositionsräkning i bankerna innestående
beloppet af 322,699,661 kronor med en ränta efter 4 procent af
12,909,984 kronor. Man måste deraf draga den slutsats, att det finnes
mycket mera beskattningsbart kapital än det, som nu är beskattadt.
Bland många andra observationer vill jag äfven framhålla den, att i
Sveriges rike antalet skattskyidige, som taxeras till inkomst af 4,000
kronor eller derutöfver, endast uppgår till 15,105. loge man till måttstock
antalet af sina bekanta, som måste hafva öfver 4,000 kronors
inkomst, så torde väl det uppgifna antalet förefalla alldeles för litet.
Den massa personer, som på detta sätt undandrager sig beskattning,
ligger just i denna mellanzon emellan de ytterst samvetsgranna och
de bedrägliga. Och jag förmodar, att det är här som i Tyskland, att
det är denna afdelning, som man viil komma åt.

Nu säger man, att det är eu högst betänklig sak att vilja komma
åt också dessa. Men jag får säga, att jag tycker, att det är en ganska
rättfärdig åtgärd, om man besinnar dess verkliga innebörd, att man
upptager dem till beskattning, som skola skatta, och förskonar från
motsvarande beskattning dem, som icke skola skatta. Det är icke
blott en från statsintressets synpunkt berättigad åtgärd, det är också
en handling af rättvisa mot dem, som nu få bära icke blott sin egen
börda, utan äfven sin andel af den skatt, som staten nu icke på rätt
håll uttager.

Jag har icke att tillfoga något mera. På grund af hvad jag
anfört, ber jag få förena mig i det yrkande, som framstäldes af herr
Svedelius.

Herr Treffenberg: Jag har icke beredt mig att uppträda i

Lördagen den 8 Maj. 27 N:o 29.

denna fråga — och herrarne få nog höra det under mitt föredrag — Författningsmen
det blef mig omöjligt att icke begära ordet, då jag hörde den
talare, som för en stund sedan tog hela kammaren med storm, fråga: ievuim,ingen.
“År det möjligt, att man för vinsten af ett par trehundratusen kronor (Forts.)
i statskassan vill underkasta sig alla de olägenheter, som äro förenade
med tillämpningen af den här föreslagna deklarationsprincipen i vår
bevillningslagstiftning?" Ja, men den ärade talaren aktade sig visligen
nämna, att det ändamålet är blott det ena, som åsyftas med antagandet
af denna princip. Det andra största och vigtigaste ändamålet är
åstadkommande af likformighet i beskattningen, hviiket ju också i förbigående
anmärktes af eu föregående talare.

Hufvudskälet, mina herrar, hvarför jag är en varm anhängare af
deklarationsprincipen — visst icke såsom den här är tillämpad, men
här är nu blott fråga om sjelfva principen — är det, att jag tror, att
det ligger en stor sedligt uppfostrande kraft i denna princip, som efter
hand skall göra sig gällande och lemna såsom slutresultat i möjligaste
mån ärliga uppgifter. Deri, som i likhet med mig under 20 år suttit
som ordförande i pröfningskomitéer och pröfningsnämnder, vet väl, att
hvarjehanda apokryfiska uppgifter ofta nog inkomma just från de samhällsklasser,
mot hvilka denna deklarationsprincip företrädesvis är rigtad
och afsedd att verka. Den vet också, att en kritik och kontroll af
dessa uppgifter är väl behöflig.

Jag nämnde, att det är en stor sedlig kraft, som ligger i denna
princip. Men, mitie herrar, det ligger eu helt visst icke osedlig
men dock mycket farlig och tillika förledande kraft hos goda talare.

Och den är sä farlig, att det till och med påstås — jag tror, att det var
af en engelsman, och man vet, att engelsmännen hafva ett sundt och
praktiskt förstånd — att sådana talare icke borde få tillträde till
parlamentariska församlingar. Detta påminner mig om eu lustig episod
för många år tillbaka i medkammaren. Jag var val icke närvarande,
men jag har med fröjd läst om den i gamla tidningar. Det var vid
en batalj, som levererades mellan skalden Ilidderstad och den gami
redaktören af Aftonbladet Lars Johan Hjerta. Skalden hade poetiserat
eu stund, och så replikerade Hierta med de klassiska orden:
“bekransom våra skalder, men förvisom dem från republiken". Nu vill
jag med lust och af hjertat gerna bekransa den nu af mig åsyftade
talaren, ty det förtjenar han, och jag vill visst icke aflägsna honom
från denna kammare, ty der är han, såsom vi veta, eu synnerligen
god kraft. Men jag ber dock herrarne taga sig eu funderare på hans
tal, sedan det blilvit tryckt, och då egna det briljanta anförandet
närmare uppmärksamhet. Herrarne skola dä finna, att det finnes både
“blottor och luckor“ i samma anförande, likasom, jag bekänner det,
mycket ofta i mina egna. Detta händer i synnerhet, då, såsom nu,
jag uppträder oförberedt och tankarne jaga hvarandra, så att det blir
en röra af alltsammans.

På två sådana luckor kan jag redan nu fästa uppmärksamheten.

Den ena var, att han alldeles för skarpt betonade innebörden af en
“på heder och samvete11 afgifven förklaring. Eu sådan, betyder ju
ingenting annat, än hvad också eu talare här förut anmärkte, eu för -

N:0 29.

Författningsförslag
ang.

allmänna

bevillningen.

(Forts.)

Lördagen den 8 Maj.

käring afgifven “efter bästa förstånd". Låtom oss för öfrigt komma
öfverens om, att för en hederlig karl gör det detsamma, antingen hans
förklaring eller uppgift lemnas på heder och ära eller icke. Valören
är precis densamma.

Den andra luckan i anförandet var den. att talaren ville göra
gällande, att en ändring i högre instans eller hos Kongl. Maj:t skulle
vara till nackdel för att kasta en skugga på den uppgiftspligtiges
heder. Nej, mine herrar, den moraliska innebörden af en sådan ändring
blir ju endast, att bevillnings- och beskattningsförordningarna icke
blifvit af klaganden rätt uppfattade. Är den person, det gäller, förut
icke misstänkt för ohederlighet, så icke lär han blifva det derför, att
Kongl. Maj:t förklarar, att han icke förstått lagen rätt, eller så
som beskattningsmyndigheterna tiilämpat densamma.

Jag skall sålunda be eder, mine herrar, att såsom jag sagt, närmare
granska den ärade talarens anförande, och vi skola finna, att
der äro åtskilliga saker, som väl förtjena kritik.

Han talade bland annat om, att, denna deklarationsprincip skulle
vara så motbjudande för oss, tack vare vårt nedärfda s. k. frisinne.
Detta är ju ock en bland de prydligaste egenskaper, som vårt folk
eger, och i värde näst den, som lör någon tid sedan vitsordades inför
domstol här i vårt land, ty jag får såga. att aldrig har någonting så
värmt mitt hjerta, som då eu bland de personer, som stått den afliden
ingeniören J\obcl nära, offentligt förklarade, att Nobel anförtrott åt
vårt folk att utskifta- hans stora egodelar, derför att han ansåg, att
den största procenten af ärligt folk — och han hade dock vant bland
många folkslag — funnes just i hans hemland. Ärligheten sålunda
är det första, som skall vårdas, och dertill bidrager deklarationsskyldigheten.
Frisinnet hos vårt folk hafva vi gemensamt äfven med
amma folk. I det fallet stå väl icke tyskarne efter oss, särskilt
preussarne. Detta är ju derjemte ett ordningsfolk, och der har man
sedan åratal tillbaka underkastat sig denna deklarationsprincip, som
skulle vara så farlig för oss att acceptera, utan att, mig veterligen, i
Preussen gjorts någon opposition emot deklarationspligten.

Jag är naturligtvis icke med om den halfva tillämpning af deklarationsprincipen,
hvarom här nu är fråga både i Kongl. Maj:ts
proposition och äfven i åtskilliga af reservanternas förslag, utan jag
sluter m’8 helt och Hållet till den reservation, som af herr af Buren
afgifvits, i det jag tror, att man måste stanna vid status quo och afbida
resultatet åt den skrifvelse, Riksdagen allåtit till Kongl. Maj:t
för att få utrönt, huruvida det är möjligt att skilja kommunalbeskattningen
från bevillningen till staten. Min enda önskan är den, att
samma utomordentligt förträffliga person, som nedskrifvit yttrandet i
ärendet till statsrådsprotokollet, måtte fortfarande kunna tjena oss vid
den tiden, ty jag måste bekänna, att jag sällan har läst ett anförande,
som haft en sådan förmåga att utreda de mångfaldiga invecklade frågor,
som här beröras, och att klara omdömet hos mig i dessa frågor.

Herr b orssell: Sedan den siste ärade talaren låtit kammaren
förstå, att det vore bäst att uppskjuta voteringen, till dess protokollet

N:0 29.

Lördagen den 8 Maj.

blifvit tryckt, vet jag icke, om det icke också vore bäst att uppskjuta
hela diskussionen och svaromålet på de anmärkningar, som blifvit mot
mig framstälda, tills äfven de kunnat afgifvas skriftligen. Men det
parlamentariska lifvet består på det vilkor, att man för diskussionen
icke skriftligen, utan muntligen, och derför måste vi underkasta
oss den.

Jag vill icke längre upptaga kammarens tid med att å nyo besvara
de anmärkningar, som af åtskilliga talare framstälts mot mitt anförande,
och hvilka mestadels redan äro i förväg deruti gendrifna, men jag
fäster kammarens uppmärksamhet derpå, att då en ärad talare förevitade
mig att hafva bevisat ingenting, derför att jag velat bevisa för
mycket, grundade han detta påstående derpå, att han alldeles icke
iakttagit, hvad som var hufvudargumentet i hela mitt anförande. Han
erinrade, att vi redan hafva en i viss mån obligatorisk sjelfdeklaration
och menade, att om jag icke fördömde denna, så kunde hvad jsg anfört
mot nu föreslagna sjelfdeklaration intet betyda. Men han förbisåg,
att jag rigtade mina anmärkningar mot alla de nya bestämmelserna,
som, om de bifölles, skulle förändra den nuvarande hälft obligatoriska
sjelfdeklarationen, som man möjligen kan tåla, till något helt
annat och vida värre.

Eu annan ärad talare sökte visa, att jag öfverdrifvit alldeles för
mycket, då jag talade om olägenheterna af att en skattskyldig skall
nödgas afgifva en förklaring på heder och samvete, ty, säger han,
denna förklaring betyder intet annat än en försäkran, att efter bästa
förstånd och tro utgör inkomsten så och så mycket. Om så vore förhållandet,
vore det rigtigast att yrka på borttagandet af denna bestämmelse,
att förklaring skall afgifvas på heder och samvete. På
samma sätt är det med alla öfriga bestämmelser, som jag funnit svåra
och mina motståndare funnit lätta, derför att de icke äro värre än
de nuvarande. Då vore det rätt att taga bort alla de bestämmelser,
genom hvilka man försvårar och i sjelfva verket omöjliggör utförandet
af hvad som ålägges. Jag kan således icke komma till annan slutsats,
än att om man vill bemöta de anmärkningar, som blifvit framstälda,
skulle egentligen svaret vara att just taga bort de bestämmelser,
genom hvilka den nuvarande sjelfdeklarationon skärpes och utvidgas.

Eu ärad talare har försökt fånga kammarens välvilja för förslaget
genom att åberopa vissa andra stora folk, hvilka ju icke kunna anses
sämre än det svenska, och som hafva infört den obligatoriska sjelfdeklarationen.
Jag tror, att hvarje folk har sitt eget skaplynne,
beroende på uppfostran och på anlag. Det stora tyska folk, hvilket
den senaste talaren framhöll såsom det mönster, vi framför andra borde
efterapa, har fått sin uppfostran genom eu militärstat, hvilken ingriper
i individens frihet och sjelf bestäm ningsrätt, helt annorlunda än statsmagten
i Sverige verkar för det svenska folket. Tyskland må behöfva
sådant för sina ändamål. Jag tänker, att vi behöfva icke derför
slafviskt efterapa den tyska militärstaten. Dess organisation har redan
blifvit så socialpolitisk, dess statsmän och lagstiftare äro redan så
starkt utpreglade socialpolitici — hvilket icke betyder annat än förklädda
och förgylda socialister — att vi svenskar troligen skulle lefva

Författnings förslag

ang.

allmänna

bevillning en.

(Forts.)

N:0 29.

Författningsförslag
ang,
allmänna
bevillningen.
(Forts.)

Lördagen den 8 Maj.

lyckligast, om vi loge mera varning än föredöme af deras lagstiftning.
Jag tror, att vi i Sverige skulle lefva mycket lugnare och mera i
öfverensstämmelse med våra egna förutsättningar, om vi vore något
försigtigare i våra lån och vår import från den stora kejsarstaten på
andra sidan Östersjön.

Hans excellens herr statsministern Boström: Det är för mig alldeles
klart, huru eu stundande votering i denna fråga kommer att utfalla
— det framgår säväl af utskottets behandling af ärendet som af
diskussionen i dag — och jag får beklaga, att så mycket arbete derigenom
slutar med endast ett negativt resultat. Vi må komma ihåg,
att man 1892 begärde, att en större del af statens inkomster skulle
uttagas på den direkta beskattningens väg, och man erkände redan
då, att de bestämmelser, som tunnos i gällande bevillningsförordning,
icke voro lämpliga, om denna skatteform skulle användas i större utsträckning.
Under det arbete, som sedan dess pågått, hafva meningarna
vant mycket vexlande, men om eu sak har dock uppnått någon större
enighet, och det var om införande af en ökad sjelfdeklarationspligt.

Det är ju så, att ingen bättre än den skattskyldige sjelf vet, hvad
han verkligen har i inkomst, och det är för honom icke mer än eu
pligt att tala om det, så att han efter sin förmåga får betala sin qvot
till det allmännas behof; och hvarje gång, han undandrager sig detta,
och genom felaktiga uppgifter eller eljest kommer att betala något
annat, än han bort, gör han orätt icke blott mot sig sjelf, utan också
mot öfriga skattskyldige.

Nu har man sagt, och det har företrädesvis af den talare, som
nyss lemnade talarestolen, blifvit framhållet, att detta, som nu är
föreslaget, är ett det mest betänkliga, som kan föreslås, att det skulle
blifva en fullständig tortyr. Jag vill nu icke tala om, huruvida tortyren
till ätventyrs skulle ligga deruti, att, då man vill ordna ett skattesystem,
utesluta ett så vigtigt skatteobjekt som jordbruksfastigheten. Jag
föreställer mig, att då redan i bevillningsförordningen finnes stadgadt,
att arealen skall ligga till grund för taxeringen och vi i allmänhet
hafva areal uppgifter, så är det eu billig och enkel begäran, att jordegaren
skall lemna uppgift härom. Det har anmärkts från annat håll,
att det skulle medföra någon svårighet att lemna uppgift om arrendeinkomsten
på grund af att arrende utgår i så olika former. Detta
torde icke kunna med fog påstås. Den ärade talaren förbisåg, att vi
redan i gällande mantalsskrifningsförordning hafva en bestämmelse,
som ålägger hvar och en att, dä man lemnar mantalsuppgiften, uppgifva
den skatt eller det arrende, som man erhåller af hvarje gård.
Jag behöfver icke upprepa det, skall man hafva deklarationspligt, så
måste naturligtvis en så vigtig skattekälla som jordbruksfastighet icke
förbigås. Men jag tror nog icke, att den ärade talaren, jag först syftade
på, egentligen fann tortyren ligga i, att man utesluter denna art af
fastighet, utan deruti, att det ifrågasättes, att man på heder och
samvete skall uppgifva sin inkomst. I likhet med herr Treflenberg
föreställer jag mig, att när man förut haft skyldighet att deklarera,
har det varit för att lemna en ärlig uppgift; och jag har för min del

N:0 29.

Lördagen den 8 Maj.

samma öfvertygelse som flere talare, att man med uttrycket “på heder
och samvete" icke kan afse något annat, än att man begär af en
person, att han skall lemna en uppgift, som efter hans uppfattning är
rätt. Nu har man sagt, att när han aflemnat en sådan uppgift, är
det ett våld på honom, om den ändras. Det skulle således vara ett
våld, om det konstateras af en högre myndighet, att hans uppfattning
af bevillningsförordningens bestämmelser icke är korrekt. Om det kan
konstateras, att primäruppgifterna, som ligga till grund för hans slutledning,
äro inkorrekta, då kan man säga, att han gjort sig skyldig
till att icke hafva lemnat en uppgift på heder och samvete. Men om
han tillämpat författningen på ett sätt, under det myndigheten tolkat
den på ett annat, så kan man näppeligen säga, att dessa förklarat,
att han handlat mot heder och samvete. Dessutom hafva vi redan nu
en bestämmelse, hvilken herrarne återfinna i den nya författningens
73 §, som säger, att äfven taxeringsmyndigheterna äro skyldiga att
handla på heder och samvete. Skulle då dessa vara skyldige att utan
vidare taga hvarje sålunda lemnad uppgift för god. Och huru ofta
händer det icke inför domstolen, att ett vittne förklarar en handling
hafva tilldragit sig på ett sätt, medan ett annat vittne intygar, att den
skett på ett annat sätt, och begge bestyrka sina uppgifter med ed,
men icke fäller det domaren in att beskylla den för mened, hvars
uppfattning han icke kan gilla. Emellertid finnes i den nya lagens
29 § en bestämmelse af innehåll, att, om beskattningsmyndigheterna
vilja ändra en på heder och samvete afgifven uppgift och säga: så
och så skall han beskattas, äro de skyldiga att angifva skälen, på
grund af hvilka ändringen verkställes. Och herrarne förstå, hvilken
betydelse detta har. Ty derigenom blifva de öfriga beskattningsmyndigheterna
liksom embetsverken mycket mera i stånd att utleta
sanningen, än^hvad de varit förut. Det är, föreställer jag mig, motbjudande
för många att tala om, huru mycket han har, men å andra
sidan är det en gifven skyldighet att se till, att hvar och en gör rätt
för sig, och derför behöfs sjelfdeklaration.

Hela den diskussion, som här passerat, är ett bevis på, huru
gerna man behåller en gammal bristfällig skatteform, i stället för att
utbyta den mot en förbättrad, men ny.

Riksdagen har förut begärt af Kongl. Maj:t att få utredning, huru
man skall skilja beskattningen för det kommunala behofvet och beskattningen
till staten. Det är gifvet, att då Riksdagen utalat en
sådan önskan, kommer en sådan utredning att ske, men min tro är,
att då skall det åter visa sig, huru lätt det är att skrifva, men huru
många vanskligheter möta, när önskningarna skola realiseras. Men jag
är öivertygad, att äfven då skall sjelfdeklarationen komma att behöfvas.

Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr talmannen,
att beträffande nu ifrågavarande delar af den föredragna
paragrafen yrkats: l:o) af herr Cavalli, att paragrafen i nämnda delar
skulle erhålla den lydelse, som angifvits i den af honom m. fl. vid
betänkandet afgifna reservation, dock med den ändring, att talet “5,000u

Författning s förslag

ang.

allmänna

bevillningen.

(Forts.)

N:0 29.

Författningsförslag
ang.

allmänna

bevillningen.

(Forts.)

Lördagen den 8 Maj.

utbyttes mot “10,000“, och 2:o) att nu ifrågavarande delar af paragrafen
skulle afslås.

Sedermera gjorde herr talmannen proposition på godkännande af
inledningen och mom. a) i 14 § af utskottets förordningsförslag, samt
vidare propositioner i enlighet med nyssnämnda båda yrkanden och
förklarade sig anse propositionen på afslag å de ifrågavarande delarne
af paragrafen vara med öfvervägande ja besvarad.

Votering begärdes, i anledning hvaraf uppsattes, justerades och
anslogs en så lydande omröstningsproposition:

Den, som afslår inledningen och mom. a) i 14 § af bevillningsutskottets
förslag till förordning angående bevillning af fast egendom
samt af inkomst, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, godkännas ifrågavarande delar af paragrafen med den
lydelse, herr Cavalli under öfverläggningen föreslagit.

Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:

Ja—102;
Nej—26.

Mom b).

Godkändes.

Mom. c), å) och e).

Herr afBurén: Då jag under nuvarande förhållanden icke kunnat
vara med om första momentet af paragrafen, anhåller jag, herr grefve
och talman, att få yrka afslag å de nu föredragna, dermed sammanhängande
momenten.

Efter härmed slutad öfverläggning afslogos nu ifrågavarande delar
af den föredragna paragrafen.

15 §.

Herr Cavalli: På grund af kammarens nyss fattade beslut anhåller
jag, att 15 § måtte till utskottet återremitteras.

Öfverläggningen förklarades härmed slutad, hvarefter herr vice

N:0 29.

Lördagen den 8 Maj.

talmannen, som för en stund öfvertagit ledningen af kammarens förhandlingar,
yttrade, att i afseende på föreliggande paragraf endast
yrkats, att densamma skulle visas åter till utskottet.

Härefter gjordes propositioner, först på godkännande af paragrafen
samt vidare på återremiss, och förklarades den senare propositionen
vara med ja besvarad.

l<i §.

Herr Cavalli: Af samma skäl som jag nyss anförde, hemställer

jag, att jemväl denna paragraf måtte till utskottet återremitteras.

Friherre Klingspor: Jag hemställer, om vi icke på grund af

det förra beslutet borde yrka anslag å denna paragraf.

Herr Cavalli: Det är ju alldeles tydligt, att, då man fattat ett
så genomgripande beslut som förändring af sjelfva grunden, äfven
denna paragraf, som anslutit sig till grunden, måste återremitteras.
Allt är icke, såsom friherre Klingspor tror, afklippt med detta, utan
något annat måste komma i stället, då det här gäller en del af den
gamla bevillningsförordningen och fråga är om en förändrad uppställning
af denna. Paragrafens lydelse kan icke formelt afiättas, förr än
Riksdagen fattat sitt beslut, således icke på grund af ett beslut af
denna kammare ensam.

Jag tillåter mig vidhålla mitt yrkande om återremiss.

Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr vice talmannen,
att beträffande förevarande paragraf yrkats, dels att kammaren skulle
visa densamma åter till utskottet, dels ock att paragrafen skulle afslås.

Sedermera gjordes proposition på paragrafens godkännande samt
vidare propositioner jemlikt nyssnämnda båda yrkanden, och förklarades
propositionen på paragrafens återförvisande till utskottet vara med
öfvervägande ja besvarad.

17-20 §§.

Godkändes.

21 §.

Visades åter till utskottet på derom af herr Cavalli framstäldt
yrkande.

22 §.

Herr Cavalli: Då i 22 § förekommer ett moment, hvars lydelse
påverkas af det beslut, kammaren fattat i i4 §, hemställer jag, att
22 § måtte till utskottet återremitteras.

Första Kammarens Prot. 1897. N:o 29.

Författning» -

förslag ang.

allmänna

bevillmingen.

(Forts.)

N:o 29.

Lördagen den 8 Maj.

Författningsförslag
ang.

allmänna
bevillning en.

(Forts.)".

Efter härmed slutad öfverläggning visades nu föredragna paragraf
åter till utskottet.

23-30 §§.

Godkändes.

31 §.

Herr Dickson: Jag hemställer, att 31 § måtte återremitteras
eller afslås.

Herr Ca valli: Jag undrar, huruvida icke denna paragraf är af
lika principiel betydelse som 14 §, och om det icke derför vore lämpligt
att bi (alla eller afslå densamma. En återremiss till utskottet torde
icke kunna leda till någon påföljd. Frågan är, huruvida kammaren
vill besluta eftertaxering eller icke. Om kammaren bifaller det framstälda
yrkandet om återremiss, kan afgörandet icke ske förr än längre
fram, men denna princip bör lämpligen nu afgöras.

Herr Dickson: Jag hemställer, att kammaren måtte afslå paragrafen,
hvilket tyckes mig öfverensstämma med kammarens förut i
14 § fattade beslut.

Herr Cavalli: Från utskottets sida kan naturligtvis intet vara att
erinra mot att paragrafen afslås, då kammaren icke godkänt 14 §.

Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, gjordes jemlikt derunder
förekomna yrkanden propositioner, först på godkännande af
paragrafen samt vidare på afsiag derå; och förklarades den senare
propositionen vara med öfvervägande ja besvarad.

1—13 §§ och 32—35 §§.

Godkändes.

36 §.

Herr Cavalli: Jag hemställer, att, med hänsyn till den förändrade
lydelse utskottet gifvit 36 § mom. i), detta moment måtte till
utskottet återremitteras och paragrafen i öfrigt bifallas.

Herr statsrådet Annerstedt: Det förefaller mig, som om utskottet
borde hafva fria händer, hvarför hela paragrafen synes böra till utskottet
återremitteras, icke endast det moment, som utskottets ordförande
påyrkat.

Herr Cavalli: Jag har naturligtvis ingenting emot, om kammaren
vill återremittera hela paragrafen.

N:0 29.

Lördagen den 8 Maj.

Efter härmed slutad öfverläggning visades förevarande paragraf
åter till utskottet.

37 §.

Herr statsrådet Annerstedt: Jag anhåller likaledes, att 37 §
måtte till utskottet återremitteras.

Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, visades föreliggande
paragraf åter till utskottet.

38-72 §§.

Godkändes.

73 §.

Herr statsrådet Annerstedt: Jag anhåller, att denna paragraf
måtte till utskottet återremitteras. Häri förekommer nemligen bestämmelser,
hvilka stå i sammanhang med sjelfdeklarationen, hvadan
äfven denna paragraf bör till utskottet återremitteras.

Efter härmed slutad öfverläggning visades förevarande paragraf
åter till utskottet.

74 och 75 §§.

Visades åter till utskottet på särskilda, af herr statsrådet Annerstedt
derom framstälda yrkanden.

76-82 §§.

Godkändes.

83 §.

Herr C a vall i: I gällande bevillningsförordning förekommer ett
stadgande om lösen för debetsedel. Detta har uteslutits i förslaget,
enär denna bestämmelse ansetts vara ett appendix till uppbördsreglementet.
Men i detta står, att den, som utfärdar debetsedel, eger uppbära
ersättning, enligt hvad särskilt stadgas. Om nu de föreliggande
bestämmelserna antagas, följer att bestämmelse saknas om debetsedelslösen.
Men då det anses tillhöra Kongl. Maj:t att utfärda förordningen,
har jag ansett mig böra framhålla anledningen, hvarför utskottet
icke omförmält saken eller att den icke omförmälts i statsrådsprotokollet.
Jag eger emellertid anledning antaga, att bestämmelse i ämnet
kommer att särskildt utfärdas, i följd hvaraf den föreliggande paragrafen
torde kunna bifallas oförändrad.

Författningtförslag
ang.

allmänna

bevillningen.

(Forts.)

N:o 29

Författningsförslag
ang.

allmänna

beviUningen.

(Forts.)

Lördagen den 8 Maj.

Öfverläggningen förklarades härmed slutad, hvarefter den föreliggande
paragrafen godkändes.

84—89 §§ och slutmeningen.

Godkändes.

Underrubrikerna.

Herr statsrådet Annerstedt: Jag anhåller, att underrubrikerna
måtte återremitteras till bevillningsutskottet.

Efter härmed slutad öfverläggning visades underrubrikerna åter
till utskottet.

Rubriken.

Godkändes.

Utskottets förslag till instruktion för taxeringsmyndigheterna.

1 §■

Herr Cavalli: Jag hemställer, att, med hänsyn till det sammanhang,
som denna paragraf i instruktionen har med 14 § i förordningen,
1 § i instruktionen måtte varda till bevillningsutskottet återremitterad.

Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, visades förevarande
paragraf åter till utskottet.

3 §■

Herr Cavalli: Det torde vara lämpligt, att jemväl denna paragraf
till utskottet återremitteras.

Efter det öfverläggningen ansetts härmed slutad, visades nu föredragna
paragraf åter till utskottet.

3 §.

Herr Cavalli: Jag förstår nog, att kammarens intresse vid denna
förordning är efter det beslut, som fattats i hufvudfrågan, slut. Jag
ber, detta oaktadt, om några ögonblicks uppmärksamhet, enär den
fråga, jag ämnar vidröra, har eu viss betydelse och den är värd att
beaktas.

§ 3 af instruktionen, som är fogad vid förslaget till förordningen,
lyder: “Vid beräkningen af den behållna årliga inkomsten utaf bruk
och fabrik samt annan dertill hänförlig inrättning, jemföres värdet af
der under senast förflutna året tillverkade eller förädlade varor med

N:0 29.

Lördagen den 8 Maj.

värdet af härvid använda råämnen, jemte öfriga med dessa varors till- Fvrfattmngtverkning
eller förädling förenade kostnader; börande taxeringsmännen
om dessa värden och kostnader förskaffa sig tillförlitliga och fullstän- ^uvningtn.
diga underrättelser." Man skulle ju kunna, då en sådan instruktion (Forts.)
är fogad vid förordningen, antaga, att förordningen och instruktionen
hänga samman, men slår man upp förordningen, så står det i § 10
mom. 2: Inkomst af arbete upptages med det belopp, hvartill inkomsten
under nästföregående året uppgått. — Anledningen, hvarför instruktionen
har en annan bestämmelse, är att hemta från äldre bevillningsförordningar.
Detta är icke någon anmärkning mot den nya förordningen,
utan träffar likaväl den nu gällande. Jag har velat uttala
denna erinran, under förhoppning att en omarbetning af instruktionen
snarligen måtte företagas. Det kan eljest blifva en missuppfattning
hos den, som har att tillämpa bevillningsförordningen.

Öfverläggningen förklarades härmed slutad, hvarefter nu föreliggande
paragraf godkändes.

4-18 §§.

Godkändes.

Underrubrikerna jemte rubriken å instruktionen.

Godkändes.

Formulären.

Herr statsrådet Annerstedt: Jag yrkar, att formulären måtte till
utskottet återremitteras.

Efter härmed slutad öfverläggning visades formulären åter till
utskottet.

Utskottets i punkten gjorda hemställan.

Herr Reuterswärd: Jag anhåller, att denna punkt måtte återremitteras
till bevillningsutskottet.

Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, visades ifrågavarande
del af betänkandet åter till utskottet.

Punkten 2.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 3.

Herr Hammarskjöld: Jag hemställer, om det går an att bifalla

N:o 29.

Lördagen den 8 Maj.

Författningi- något sådant som att de i denna punkt omnämnda motioner skulle
allmänna'' anses besvarade genom livad förut beslutits, då kammaren dels afbeviliningen.
slagit, dels återremitterat en del punkter, utan hemställer jag, att denna
(Forts.) punkt måtte återremitteras.

Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr vice talmannen,
att derunder endast yrkats, att den nu föredragna punkten skulle visas
åter till utskottet.

Sedermera gjordes propositioner, först på bifall till hvad utskottet
i punkten hemstält samt vidare på densammas återförvisning; och
förklarades den senare propositionen vara med ja besvarad.

Herr vice talmannen tillkännagaf, att anslag utfärdats till sammanträdets
fortsättande kl. 7 på aftonen.

Vid förnyad föredragning af statsutskottets den 6 och 7 i denna
månad bordlagda utlåtande n:o 73, i anledning af dels Kongl. Maj:ts
proposition med förslag till förändrade bestämmelser angående förvaltningsbidrag
till sjukkassor, dels ock inom Riksdagen väckta motioner
i ämnet, biföll kammaren hvad utskottet i detta utlåtande hemstält.

Sammanjemk- Föredrogs å nyo lagutskottets den 6 och 7 innevarande månad
ningsförslag i bordlagda memorial n:o 60 med föranledande af kamrarnes skiljaktiga
*r ångande 9 beslut beträffande viss del af lagutskottets memorial n:o 53, i anledhöubesigtning
alag af kamrarnes återremiss utaf lagutskottets utlåtande n:o 30, i
och slagthus, anledning af väckta motioner med förslag till förordning angående
köttbesigtnings- och slagttvång m. m.

Herr Le man: Sedan Första Kammaren besluta, att städerna
skulle erhålla ränta å det för anläggning af slagthus nedlagda kapitalet,
synes det mig vara en besynnerlig sammanjemkning att sätta räntesatsen
så låg, att städerna ovilkorligen måste lida förlust. Ännu har
ingen svensk stad, mig veterligen, upplånat medel mot så låg ränta
som 3 procent, och det är gifvet, att kostnaderna för slagthus komma
att täckas af upplånta medel. Jag kan då icke inse, hvarför man icke
bibehållit stadgandet, att den effektiva räntan, som å anläggningskapitalet
utgått inom hvarje stad, skulle återgäldas. Jag såg senast, att
stadsfullmägtige i Göteborg, der man har slagthusfrågan för öfrigt
ordnad, uppskjutit sakens slutliga handläggning i afvaktan på Riksdagens
beslut.

Jag har endast velat anteckna min mening till protokollet, men
skall, då jag vet frågans vigt, icke göra något yrkande.

Lördagen den 8 Maj. 89 N:o 29

Herr Hasselrot: Det sätt att slita de olika meningarne kamrarna Sammanjemkemellan,
som herr Leman föreslagit, hade naturligtvis mest öfverens-^gaoin^ng
stämt med åsigterna i denna kammare, men någon verklig samman- angående
jemkning hade, om det sättet följts, så vidt jag förstår, icke egt rum. köttbesigtning
Andra Kammaren vägrade att lemna någon ränta och här bestämdes, och slagthus.
att städerna skulle få tillgodoräkna sig just den ränta, herr Leman (1,°rts -ifrågasatt, nemligen den faktiska ränta, som kostnaderna dragit, olika
för olika städer. Lagutskottet har nu utgått från den synpunkten, att
ränta borde få beräknas efter den medelränta, som kunde antagas gälla
under en längre tid. Och då städerna för närvarande få lån för
omkring fyra procent, för så vidt de större städerna angår, och fem
procent, hvad beträffar de mindre städerna, hvilka icke ha så god
kredit, samt erfarenheten visar, att en del kommunala lån från äldre
tider draga än högre ränta, ansåg utskottet, att en rigtig medelväg vore
att föreslå 3 procent ränta såsom grund för sammanjemkningen. Jag
yrkar derför bifall till lagutskottets förslag.

Herr von Friesjen: Jag vill endast anhålla att få till protokollet
antecknadt, att jag instämmer med herr Leman.

Öfverläggningen förklarades härmed slutad, hvarefter kammaren
biföll utskottets i förevarande memorial gjorda hemställan.

Vid förnyad föredragning af konstitutionsutskottets den 5 och 6
innevarande maj bordlagda utlåtande n:o 9, i anledning af väckt motion
om ändrad lydelse af 3 § 13:o tryckfrihetsförordningen biföll kammaren
hvad utskottet i detta utlåtande hemstält.

Vid förnyad föredragning af statsutskottets den 5 och 6 i denna
månad bordlagda utlåtanden:

n:o 69, i anledning af Kong!. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställning angående disposition af patent- och varumärkesatgifter
samt vissa andra registreringsafgifter,

n:o 70, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående jordafsöndring
från förra regementschefsbostället Tegnaholm 1 1 mantal, i
Tegnaby socken och Konga härad af Kronobergs län till utvidgning
af skolhusplan,

n:o 71, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående byte
af mark mellan kronan och Vesterviks stad, samt

n:o 72, i anledning åt tre särskilda framställningar af Kongl. Maj:t
om efterskänkande af kronans rätt till vissa danaarf,

biföll kammaren hvad utskottet i dessa utlåtanden hemstält.

M:o 29.

C*m ändringar
i gällande
näring slagstiftning.

Lördagen den 8 Maj.

Vid förnyad föredragning af lagutskottets den 5 och 6 innevarande
månad bordlagda utlåtande n:o 58, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition
med förslag till lag angående ändrad lydelse af § 4 i lagen den
24 maj 1895 angående anskaffande af hästar och fordon för krigsmagtens
ställande på krigsfot, biföll kammaren hvad utskottet i nämnda
utlåtande hemstält.

Föredrogs å nya lagutskottets den 5 och 6 i denna månad bordlagda
utlåtande n:o 59, i anledning af väckta motioner angående
ändringar i gällande näringslagstiftning m. m.

Herr Hasselrot: Jag tillåter mig hemställa, att utskottet under
punkterna 1) och 2) gjorda framställningar, hvilka ega sammanhang
med hvarandra, måtte på en gång föredragas.

Härtill lemnade kammaren sitt bifall.

Herr Öländer: Jag har icke kunnat godkänna utskottets ut låtande,

i hvad deri afstyrkts bifall till herr Lithanders motion.

Det är visserligen en inkonseqvens i vår lag, då den å ena sidan
i kongl. förordningen den 4 maj 1855 angående liandelsböcker och
handelsräkningar stadgar, att den, som “till sitt yrke gjort att i gross
eller i minut drifva handel såsom näring skall vara pligtig föra ordentliga
handelsböcker“, och då i strafflagen stadgas ansvar för underlåtenhet
derutinnan, men icke desto mindre å andra sidan i 1864 års
förordning angående utvidgad näringsfrihet såsom vilkor för att drifva
handel icke fordras annat än att vara välfrejdad samt råda öfver sig
och sitt gods. Någon skyldighet att styrka sig hafva kunskap i den
bokföring, som 1855 års förordning föreskrifver. är deremot icke stadgad.
Följden har blifvit den, att handelsbutiker öppnats i nästan hvarje
by på landet och att handeln der drifves af s. k. landthandlare, som
sakna allt begrepp om de enklaste grunder för ett dylikt yrke. Åtminstone
i den ort, jag tillhör, händer det allt jemt, att bondpojkar och
torparpojkar, till och med drängar, som knappt kunna läsa, än mindre
skrifva, öfvergifva plogen eller hvad arbete de eljest hafva för händer
för att kasta sig in på handelsbanan i den bedrägliga föreställningen,
att der icke behöfves annat än att kunna köpa och sälja för att
blifva rik. Något förlagskapital hafva de naturligtvis icke och det
finnes exempel på, att de icke ens ega medel att lösa det erforderliga
myndighetsbeviset af vederbörande myndighet. Frågar man då, huru
de under sådana förhållanden kunna tänka sig att skaffa sig erforderligt
varulager, får man det svaret, att “få vi blott handelsrättighet,
nog få vi så mycket varor vi behöfva på kredit11. Deras handelsbana
är också lika kort som bedröflig. De på kredit bekomna varorna
utsäljas i handelsboden, derför inhöstas ock penningarna, som användas
till handlandens eget lifsuppehälle och möjligen också till ett öfverdådigt
lefnadssätt. Men när betalningen för varorna skall erläggas, finnas

N:o 29.

Lördagen den 8 Maj.

dertill inga tillgångar och konkurs inträffar. Är det då eu bondson Om ändringar
med förmögna föräldrar, så kan han få ackord mot föräldrarnas borgen,
och affären fortsattes på samma sätt, till dess det åter blir konkurs, stiftning.
och sedan han således ruinerat icke blott sig sjelf, om han egt något (Forts.)

att förlora, utan äfven sina föräldrar och andra nära sfägtingar, står
han der med två tomma händer, hänvisad att återgå till det arbete,
han aldrig bort lemna, men hvilket nu, sedan han innanför disken
blifvit ovan vid arbete, blir så mycket svårare att återtaga. Orsaken,
hvarför föräldrar och slägtingar känna sig förbundna att för honom
ingå borgen och således någon tid förlänga eländet är just den omständigheten,
att landthandlaren icke har fört och icke kunnat föra
ordentliga handelsböcker. Af den erfarenhet, jag vunnit, kan jag intyga,
att det" vanligen går till så, att landthandlaren så länge affären bedrifves,
icke alls för någon bok, men att, då bau gör konkurs, böckerna
af någon legd bokförare uppgöras på en gång för hela handelstiden.

Man kan tänka sig, hvilken tillförlitlighet de skola ega och hvilket sant
uttryck de skola vara för affärsställningen. Om nu en landthandlare,
innan han beträder denna för honom okända bana, tvingas att genom
inhämtande af kunskap i bokföring, sätta sig något in i åtminstone de
enklaste grunderna för handelns bedrifvande, vore dermed icke obetydligt
vunnet. Först och främst skulle då icke hvilken dräng som helst
kunna kasta sig in på ett yrke, för hvilket han saknar alla förutsättningar,
ty han eger i de bestå fäll icke några tillgångar att skaffa sig den
erforderliga kunskapen. Har han åter tillgångar eller eger han en sådan
lust för haudelsyrket, att han genom energi och kraft mägtar skaffa sig den
kunskap, som erfordras, så bar man deri en garanti för, att han verkligen
har håg och fallenhet för yrket och till följd af den inhemtade kunskapen
äfven förmåga att bedrifva detsamma på ett affärsmessigt och
ändamålsenligt sätt. Vidare kan han genom sin kunskap i bokföring
bättre öfverse sin ställning och se, om affären bär sig eller icke. och
i senare fallet i tid upphöra med densamma, innan han åstadkommit
några betydligare förluster. Man kan icke heller säga, att det stadgande,
som här ifrågasatts, skulle innebära ett ingrepp i näringsfriheten. Ingreppet
är redan gjordt genom 1855 års förordning, der det stadgas, att
handlande skola vara skyldiga att föra böcker. Man har visserligen såsom
en garanti för uppfyllandet af denna skyldighet anfört, att, om böcker
icke blifvit förda och konkurs inträffar, den försumlige är underkastad
ansvar derför, men derförinnan kan han hafva förorsakat andra betydliga
förluster och ruin, och detta lärer icke kunna godtgöras genom
det straff, han måste undergå för att han icke stält sig 1855 års förordning
till efterrättelse. Vid 1896 års riksdag antog denna kammare
ett förslag om skrifvelse till Kongl. Maj:t af hufvudsakligen samma
innehåll som nu föreslagits, och som jag antager, att kammaren sedan
dess icke ändrat mening, yrkar jag bifall till min reservation.

Herr Sandberg: Då det är för mig väl bekant, huru förderfligt
denna svärm af landthandlande, desse “kommerseråd i fria luften",
som växa upp såsom svampar, inverka på vårt folk både i ekonomiskt
och i moraliskt hänseende, kan jag icke annat än vara med om att

N:o 29. 42 Lördagen den 8 Maj.

Om ändringar söka stäfja deras verksamhet, Jag är öfvertygad, att, när den fria
näringtkw- nänngslagstiftningeu af år 1864 inverkat så skadligt i afseende å
stiftning. haudein, den äfven verkat skadligt på andra yrken, men då jag icke

(Forts.) liar kännedom eller erfarenhet derom, har jag endast velat uttala min
mening om landthandelns förderfiiga inverkan.

Herr Pettersson, Carl: Det synes af min vid utskottsbetänkandet
fogade reservation, att jag icke kunnat biträda det slut, hvartill utskottet
kommit. Äfven om denna reservation icke skulle vinna understöd
eller framgång inom Riksdagen, har jag dock velat begagna detta
tillfälle för att protestera mot den kräfta, som angripit hela vårt
samhällslif och hvarom såväl herr Lithanders som herr Olssons motioner
bära mycket kraftiga vittnesbörd.

Såsom man läser å sid. 5 i betänkandet, yttrar den förstnämnde
motionären:

För tillåtelse att få drifva handel i Sverige fordras på grund af
näringsförordningen numera hvarken att kunna läsa eller skrifva. Äu
mindre fordras det af en handelsidkare, att han skall kunna föra
räkenskapsböcker öfver sin rörelse eller ega kunskap om de lagar,
hvilkas öfverträdelse kan medföra straff af urbota beskaffenhet. Det
har till och med på fullt allvar blifvit föreslaget, att bestämmelsen om
god frejd lör att idka handel skulle bortfalla. Näringsförordningen
föreskrifter inga garantier mot etablerande af svindelaffärer. Den mest
utblottade person kan börja handel och bedrifva den som hasardspel.
Han behöfver icke visa sig ega ekonomiska underlag.

Hvar som helst, nästan hur som helst och af hvem som helst kan
handel alltså bedrifvas i Sverige. Man kan lätt förstå, huru det slutligen
kan komma att se ut på ett område, der så fullständig regellöshet
råder.

Nåväl, mine herrar, huru hafva vi kunnat komma så långt på
det sluttande planet? Otvifvelaktigt derigenom att alla band och inskränkningar
blifvit borttagna och allt blifvit öfverlemnadt åt den
individuella frihetens behag. Detta område är visserligen icke det enda
i vårt samhällslif, der en obegränsad frihet fått anställa sina härjningar.
Jag förbigår det kyrkliga gebitet, ty litet hvar känner dess sönderslitna
tillstånd. Men jag vill erinra om, huruledes, enligt regeln e pueris
incipiendum, för cirka 50 år sedan infördes den s. k. fria flyttningen
i alla klasser af våra allmänna läroverk —- en anordning, som blef
mycket förderflig för alla medelmåttigt begåfvade lärjungar. Jag beder
vidare få erinra om proklamerandet af frihandelns välsignelser, och
huru en hvar, som tviflade derpå, ansågs för en komplett idiot.

Men så småningom öppnades ögonen: i skolorna blefvo klasserna
åter igen fasta och den fria flyttningen instäldes; tullpoiitiken ändrades
efter hårda strider, sedan vårt folk fått så mycket af det förra beprisade
systemets välsignelser, att det höll på att förblöda. Med den näriugslagstiftnmg,
som nu råder, hotar val icke faran af förblödning, men
en ofärd, som måste anses vida värre. De förhållanden, hvilka motionärerna
framhålla, skola i längden demoralisera vårt folk, om ej ändring
vidtages i tid.

N:o 29.

Lördagen den 8 Maj.

Eu lätting, eu vagabond, som liar olust för ordentligt arbete, Om ändringar
tycker sig lättare förtjena sin utkomst, om han slår sig på handel. JJÖ ^
Utan kunskaper i den vägen, utan erfarenhet, utan det ringaste förlags- stiftning.
kapital skaffar han sig varor; sedan lefver han på vigilans, slår sig (Forts.)
på skoj och vinglerier, utfärdar vexlar, stundom åt sådan art att han
råkar i kollision med lagen. Men det är icke blott denne ovederhäftige
handelsman, som sålunda råkar i frestelse. Deri indrager han andra
genom de lockande föremål, han utlägger i sina butikfönster, genom
de billiga pris, han utlofvar, genom den långa kredit, han erbjuder.

Vårt folk är nu mycket svagt för de två sistnämnda omständigheterna
och begagnar i synnerhet krediten till yttersta utsträckning. Etableras
nu flera handelsbodar, uppkomma desto flera gynnsamma tillfällen att
begagna krediten. Kunderna glömma i sin glada ilver, att skulden
ökas°på samma gäng. Men när räkningarna komma, sakna de förmåga
att betala dem; ja, mången har icke eu gång viljan dertill. Men hvad
innebär detta, annat än att hau icke vidare erkänner sin moraliska
förbindelse? Han har blifvit demoraliserad genom lockelser, bländverk
och det öfver all tillbörlig gräns utsträckta kreditsystemet.

Nu har herr Öländer afgifvit eu särskild reservation mot detta
utskottsbetänkande och han har nyss, helt naturligt, uttryckt den önskan,
att kammaren måtte bifalla denna reservation. Han har haft desto
större anledning till en sådan förhoppning, som kammaren föregående
år bifallit en liknande framställning. Som herrarne finna, har jag gått
längre. Jag tror icke, att någon bättring åstadkommes genom bifall
till° herr Öländers reservation. Detta skulle icke blifva annat än ett
palliativ. Det onda måste uppryckas med roten; men huru detta skall
ske, kan jag icke säga. Jag känner endast och herrarne känna äfven
de svåra och bittra frukterna af landthandeln, drifven till sin spets.

Jag har derför icke vågat föreslå läkemedlet för sjukdomen, utan öfverlemuat
sakens utredning åt visare män, än jag är, yrkande att Riksdagen
måtte besluta att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att
Kongl. Maj:t behagade låta utreda, om och i hvad män en sund utveckling
af affärslifvet i vårt land kräfver ändring i näringsförordningen
af 1864 och i öfriga nu gällande lagar, som beröra handel och industri,
samt att, om så är, snarast möjligt låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga förslag till sådana ändringar.

Till denna hemställan får jag vördsamt yrka bifall.

Herr Lithander: Helt naturligt kan jag icke betrakta den behandling,
som lagutskottet egnat denna fråga, annat än såsom i högsta
grad otillfredsställande. Jag hade hoppats, att utskottet, som haft rätt
god tid på sig och till hvars förfogande dessutom stälts ett ganska
rikligt material för frågans bedömande, skulle hafva bemödat sig om
att åstadkomma en i någon mån värdefull utredning deraf. Så har
emellertid icke skett. Jag tror icke, att jag gör lagutskottet någon
orättvisa, om jag säger, att det ganska ytligt behandlat frågan. Utskottet
har inskränkt''sig till några ndvokatoriska invändningar mot motionen
och derpå sedan grundat en hemställan om utslag. Detta förhållande
skall likväl icke föranleda mig att uttala något otillbörligt klander

N 0 29. 44 Lördagen den 8 Maj.

ä/niTyar öfver utskottets åtgöranden, men jag måste djupt beklaga, att utskottet
näringdal. *c''cc behjertat vare sig frågans ofantligt stora vigt eller det rättvisa i
stutning. m*na klagomål. Dessa klagomål äro dock grundade på den uppfattning
(Forts.) och erfarenhet, som förefinnes, såsom jag bestämdt kan säga, inom hela
Sveriges minuthandelscorps.

Jag karl emellertid icke säga, att jag blifvit så synnerligen öfverraskad
öfver, att icke i utskottet bebjertats de angelägenheter, som
beröra minuthandelns och handtverkeriernas intressen. Detta är en
helt naturlig följd af att just dessa båda klasser, minuthandeln och
handtverkerierna, icke äro representerade inom Riksdagen genom män
ur deras egen krets. Så länge detta beklagliga förhållande fortfar,
skola helt visst deras angelägenheter alltid komma att stå i skuggan.

Innan jag går att närmare yttra mig i frågan, ber jag att få till
kammaren ställa den vördsamma anhållan, att min motion icke måtte
uppfattas så orätt, som att den skulle gå ut på att bereda vissa handelsidkare
förmåner framför andra, att befria några från en lojal och
hederlig konkurrens, eller att söka undanrödja det mödosamma i
handelsyrket. Jag skulle vara den förste att motsätta mig och ogilla
så orättmätiga anspråk, i fall de framstäldes. Nej, med min motion
har jag haft för ändamål att påvisa vissa faktiska och beklagliga förhållanden,
som äro hinderliga för vårt affärslifs sunda utveckling.

I detta afseende vill jag i främsta rummet framhålla, hurusom
vår nuvarande näringsförordning, som daterar sig från den tidpunkt,
då entusiasmen var så stor för allt, som började med stafvelsen “fri",
kan . sägas inbjuda hvar och en, som är oduglig på andra banor, att
inträda på handelsbanan. Det är så lätt, ty der fordras ingen teoretisk
underbyggnad, ingen praktisk utbildning i yrket. Der fordras inga
qvalifikationer af något slag. Der möter intet hinder för i alla afseenden
ovederhäftiga personer att inträda. De få börja handel och
bedrifva den så, att deras verksamhet länder till uppenbar skada för
de lojala och redbara minuthandlarena, oaktadt följden häraf måste
helt naturligt blifvit, att redbar haudelsverksamhet småningom undergräfves.

Jag vill vidare framhålla, att den ambulatoriska handeln, som i
regeln undgår all beskattning, antagit sådana dimensioner både i stad
och på landet, att den är en verklig kräfta för de bofaste skattdragande
köpmännens handel, och jag vill vidare erinra, att den illojala
konkurrensen fått sådant fritt spelrum i vårt land, hvarest icke några
straffbestämmelser finnas i lag gifna mot slik verksamhet, att den försatt
de redbara köpmännen i en rent af outhärdlig ställning. Likaledes
hör det till de beklagliga omständigheterna, att konkursutredningar
och konkursrealisationer med stöd af nu gällande lagstiftning
bedrifvas så, att den köpman, som eljes har för afsigt att göra hvar
man rätt, icke kan bestå, i fall många konkurser inträffa på den plats,
der han bedrifver sin handel. Vidare vågar jag påstå, att utsökningslagen
är decideradt gynsam för tröskande, gäldenärer, i det de i denna
lag hafva ett stöd, då det för dem gäller att i åratal undandraga sig
betalningen af eljest klar och förfallen gäld, och detta är ett förhål -

N:o 2S

Lördagen den 8 Maj.

laude, som torde vara liktydigt med rättslöshet gent emot krångliga
och bedrägliga gäldenärer.

Uet är dessa förhållanden, jag velat i motionen framhålla, och det
är med hänsyn till dessa förhållanden, jag vågat anhålla, att Riksdagen
måtte hos Kongl. Maj:t begära eu officiel undersökning. Märk väl,
mine herrar, endast en undersökning. Jag har begärt denna undersökning
i den lifiiga öfvertygelse, att om Riksdagen och regeringen
komme till klar insigt om, att en stor och betydande näring i landet
är på väg att förvandlas från ett lofligt och redbart näringsfång till
något, som kan blifva raka motsatsen, och detta på grund af fel i
lagar och författningar, att om regering och Riksdag eu gång finge eu
fullständig inblick på den dagliga konsumtionshandelns område, finge
se, huru denna näring urartat, hur sjelfsvåld och ringaktning för lagbunden
ordning der florerar, att statsmagterna då skulle känna sig
uppfordrade att gemensamt söka åstadkomma en bättre lagstiftning, i
stånd att rädda denna näring från vidare förfall.

Lagutskottet synes hafva ansett eu sådan utredning vara för vidtgående.
Derpå skulle jag kunna svara, att den kostnad och det arbete,
som behöfver offras på en sådan undersökning, väger fjäderlätt i jemförelse
med den stora vigt, som hvilar derpå, att handelsnäringen i
vårt land må kunna bedrifvas så, att dess utöfvare icke blifva bragta
till valet mellan armod och bedrägeri och den konsumerande allmänheten
endast har det perspektivet att slutligen råka i händerna på
den sämsta möjliga köpmauskår, liksom att minuthandeln icke måtte
neddragas till den grad, att den slutligen icke förmår bära skatterna till
stat och kommun. Jag kan blott beklaga, att lagutskottet icke funnit
ändamålet med min motion vara tillräckligt bebjertansvärdt. För utskottet
synes formen betyda mycket, men saken föga, och i detta fall
har saken för lagutskottet icke betydt mera, än att det fuuiyt lämpligt
att afspisa densamma med en — låt mig säga — lättvindig motivering.

Vill man närmare undersöka, huru den bofaste, redbare köpmannens
ställning gestaltat sig under den nuvarande näringsförfattningens
egid, skall man finna, att den ingalunda är afundsvärd Jag talar här
naturligtvis om sådana minuthandlare, som känna sina pligter gent
emot staten och det samhälle, der de bo och verka, mot den konsumerande
allmänheten, mot siua kreditorer, mot det yrke, de utöfva,
och mot sig sjelfva och sin familj. Det kan må hända under alla förhållanden
vara svårt att väl uppfylla alla dessa pligter, men den, som
vederbörligen sträfvar derefter, hör åtminstone med rätta kunna vänta,
att icke lagar och författningar för honom lägga hinder i vägen. Den
bofaste köpmannen är underkastad utgifter för lokal och biträde!!, lör
skatter, för handelsomkostnader af alla slag, tillsammans innefattande eu
stor risk. Han skall vidare hålla ett varulager tillhanda. Han ordnar
sig i allt för en regelbunden afsättning, men denna kan rubbas på ett
lika oberäkneligt som oberättigadt sätt. Den illojala konkurrensen utfinner
de mest tvifvelaktiga utvägar för att locka från honom hans
kunder. Den ambulatoriska handeln, som alltid är oberoende af utgifter
för lokal och andra handelsomkostnader, kringränner honom på
alla håll, omkringförande varor på gator, torg, vägar och i hemmen.

Om ändring a r

i gällande

närings lag stiftning.

(Forts /

N:o 29. 46 Lördagen den 8 Maj.

Om andringar Värst ai" allt torde dock för honom vara realisatiouerna af konkursIJrZgdag.
varulager-, Om sådana, fingerade — såsom ofta är fallet — eller
stiftning, verkliga, inträffa på den plats, der köpmannen drifver sin verksamhet,

(Forts.) då få hans varor ligga osälda.

Mot sådana förhållanden hjelper icke redbart arbete, icke sparsamhet,
icke goda anordningar. Ingenting annat hjelper än goda
lagar, som reglera och skydda handelsverksamheten, liksom all annan
verksamhet såmedelst är reglerad och skyddad.

Med kammarens tillåtelse skall jag redogöra för några af de många
skrivelser, som i frågan afiåtits från köpmanscorpserna i landsorten.
Jag vet, att många andra riksdagsmän hafva mottagit dylika, alla innehållande
klagomål öfver sådana förhållanden som jag nyss omnämnde,
och dessa allmänna klagomål torde väl ändå hafva något att betyda.
Sveriges handelsidkare uppgå i närvarande ögonblick till ett antal af
23,000 personer, och följaktligen lärer man svårligen kunna bagatellisera
hvad deras organ, handels- och köpmansföreningarne, anföra.

Jag börjar med att redogöra för Stockholms manufakturhandlareförenings
yttrande. Denna förening har genom en komité låtit utreda
förhållandena rörande den illojala konkurrensen samt gjort sig noga
förtrogen med dithörande förhåilanden.

Föreningen yrkar på, att här likasom i Tyskland måtte införas
straffbestämmelser mot illojal konkurrens, “att lagbestämmelser måtte
i de syften, som blifvit närmare aDgifna, uti vederbörlig ordning åvägabringas
rörande svindelaktig reklam, skadande af annans kredit samt
tillvägagåendet vid realisation af konkursvarulager “.

Det måste förvåna hvar och en, att hvad man i Tyskland anser
vara så skadligt, att särskilda lagar stiftats deremot, har vår svenska
Riksdags lagutskott ansett hafva så ringa betydelse, att det lemnats
alldeles utan afseende. Detta betänkande, som vant stäldt till lagutskottets
förfogande, innehåller många värdefulla upplysningar. Det
torde kanske vara af intresse för kammarens ledamöter att tå del af
ett färskt exempel på illojal konkurrens. Berättelsen derom är hemtad
ur eu göteborgstidning och torde icke vara för lång att relatera.

“Högsta domstolen har i dagarne afkunnat utslag i ett långvarigt
och egendomligt mål, som rört sig mellan handlanden W. Hoeck, såsom
innehafvare af firman “Jerndalens kaffetillsättningsfabrik W.
Hoeck“, samt “Jerndalens kaffetillsättningsfa,briksaktiebolagu.

Tvisten rörde sig derom, dels huruvida detta aktiebolag kunde
vara lagligen berättigadt att få sin firma införd i firmaregistret för
Göteborg, ehuru deri förut intagits handlanden Hoecks nämnda firma,
samt dels huruvida bolaget vore befogadt att begagna de af detsamma
använda varumärken, hvilka, enligt Hoecks förmenande, lätt kunde förvexlas
med varumärken, som af honom behörigen inregisterats och för
öfrigt vore nästan alldeles lika med ett varumärke, som herr Rudolf
Berns, från hvilken aktiebolaget öfvertagit affären, gent emot herr
Hoeck på heder och tro utfäst sig att icke vidare använda, utan
makulera.

Såväl rådhusrätten i Göteborg som Göta hofrätt ogillade Hoecks
talan, enär de funno, att aktiebolagets firma tydligen skilde sig från

Lördagen den 8 Maj.

N:0 29

handlanden Hoecks samt att ifrågavarande varumärken icke kunde
lätt förvexlas. Kättegångskostnaderna blefvo dock på grund af sakens
beskaffenhet qvittade.

Högsta domstolen, som funnit, att namnen ej skilja sig med erforderlig
tydlighet, bar i allo bifallit Hoecks talan, upphäft registreringen
af det åtalade bolagets firma samt dömt dess styrelseledamöter,
Carl Otto Berns och Viktor David Berns, att hvar för sig bota 200
kronor till kronan samt ålagt aktiebolaget att låta genast utplåna berörda
märke å dess varor; slutligen hafva de förpligtats att godtgöra
Hoeck dennes kostnader i målet vid rådhusrätten med 250 kronor.

Målet har, säger G. H. T., hvilat i ej mindre än två år i högsta
domstolen. Göta hofrätts utslag meddelades nemligen den 19 april
1895. Rättegången i sin helhet har varat i tre och ett hälft år.
Under denna långa tid har alltså bolaget kunnat använda den olagliga
firman och det olagliga märket, till skada för den laglige innehafvaren
af desamma. Ett bättre bevis för behofvet af ett skyndsammare
rättegångssätt, särskildt i handelssaker, torde, säger tidningen,
icke kunna erhållas.''1

Och jag föreställer mig, att kammaren häruti kan instämma. Då
rättskipningen är sådan, att en handlande kan taga eu annans firma
och varumärke samt sätta det öfver sin dörr, till skada för den, från
hvilken han tillegnat sig detsamma och till nytta för sig sjelf, och då
myndigheterna först tre och ett hälft år derefter äro färdiga med sin
dom, tillåter jag mig säga, att sådant är parodi på rättskipning.

Stockholms specerihandlareförcning instämmer i min motion och
påpekar ännu flera missförhållanden än de, hvilka jag der framhållit.

Centralstyrelsen för Stockholms handtverks- och industriförening
vitsordar för sin del behöfligheten af ändring i näringsförordningen
och har derjemte förevisat skrifvelser i samma syfte från de flesta
handtverksföreningar i riket.

296 minuthandehfirmor i Göteborg vitsorda befintligheten af de i
motionen framhållna missförhållandena och yrka på utredning af
frågan, tilläggande:

“Vi göra det förtroendefullt i den vissa förhoppning, att Riksdagen
icke skall vägra en undersökning om, i hvad mån den författning
och de lagar, som röra en stor näring, behöfva att reformeras,
och i hvilken grad den ambulatoriska handeln och illojala konkurrensen
hotar att underminera den ordnade handelsverksamheten."

Göteborgs handels- och industriförening; yttrar sitt ogillande af
vår nu gällande näringsförordning samt öfver de missbruk, hvartill densamma
leder.

Ångermanlands handelsförening har iusändt en petition, undertecknad
af 576 handelsidkare, och af följande lydelse:

“Sedan längre tid tillbaka har handelsverksamheten i vårt land
kommit på sådana afvägar och i sådana abnorma förhållanden, att den
nu mera i allmänhet uppställer för handelsidkaren svårigheter, som år
efter år blifva allt större att bekämpa.

Detta sorgliga förhållande har nödvändigtvis framkallat tankar på
och undersökning af de orsaker, som kunna föranleda de svårigheter,

Om ändringen''
i gällande
näring slagstiftning.

(Forts.)

N:0 29.

Lördagen den 8 Maj.

Om ändringar hvaraf denna näring nu lider, och de utvägar, som möjligen finnas till
näringslag. oltlgenlieteruas afhjelpande. Förordningen af den 18 juni 1864 anstiftning.
gående utvidgad näringsfrihet torde väsentligen vara stor orsak till
(Forts.) dessa oegentligheter, ty denna förordning ger alldeles för stor frihet,
hvilket har gjort, att handel och näringar nu kommit på afvägar, och
att yrkesidkarnes anseende på ett betänkligt sätt sjunkit.

Såsom exempel på huru denna frihet missbrukas, vilja vi endast
påpeka, att en massa personer, utan den ringaste kompetens och utan
tillgångar, ofta endast för att undvika ett i deras ögon besvärligare
kroppsarbete, anmäla sig till drifvande af handel, erhålla varor på
kredit, sälja dem till underpris, endast för att lefva för dagen, göra
så konkurs och bedraga sina fordringsägare, få ofta ackord och börja
samma lek om igen med samma resultat. Om olyckan drabbade endast
gäldenären sjelf och den, som lättsinnigt lemnat honom kredit eller
iklädt sig borgensförbindelser, vore derom intet att säga, men så är
ty värr ej förhållandet; den vårdslöse skadar och ruinerar öfriga redbara
köpmän på platsen, hvilka, då de ej kunna eller vilja sälja till
förlustbringande priser eller leverera dåliga varor, se sina ''kunder försvinna,
sin rörelse hämmad och sig sjelfva bragta till undergång.

Bland medel att råda bot för detta onda torde det förut ifrågasatta
stadgandet af skyldighet för den, som vill erhålla rätt till idkande
af handel, att styrka sig ega erforderlig kunskap i bokföring
samt några års praktik i handel vara ett i förbemälda afseende synnerligen
kraftigt verkande; och då ett sådant stadgande å andra sidan
svårligen kan vålla någon skada, så borde det utan betänklighet kunna
anlitas. Detta stadgande har derjemte af Sveriges allmänna handelsförening
vid flera tillfällen lifligt förordats, och då den omständigheten
enligt gällande lag förefinnes, att det åligger köpman att föra ordentliga
handelsböcker och underlåtenhet härutinnan är belagd med ganska
strängt straff, jemväl synes tala för lämpligheten af att sökande af
handelsrättighet, innan han erhåller denna, göres uppmärksam på detta
lagbud. “

Jönköpings handelscorps. representerad af 48 firmor, har anfört
följande:

“Vi tilltro oss naturligtvis ej att uttala, i hvilka delar och till
hvilket omfång ändring af nu bestående förhållanden må ega rum, men
vi kunna med allt fog vitsorda:

att utsökning af fordringar, i synnerhet å landet, är för långsam
och att häraf icke sällan uppkomma betydliga förluster;

att beklagligen allt för många börja handel utan att härför ega
nödiga kunskaper och erfarenhet;

att just denna omständighet är orsak till många konkurser;
att det vid inträffad konkurs visat sig, det gäldenärens bokföring
varit till följd af bristande kunskaper högst otillfredsställande; och
att det sätt, hvarpå konkursrealisationer nu tillgå, vållar den sträfsamme
och redbare köpmannen mången betydlig förlust derigenom,
att konkursboets egendom under längre tid i detalj afyttras till
underpris.

Borås köpmans- och industriidkarecorps, öfver 50 firmor, instämmer

N:o 29.

Lördagen den 8 Maj.

i motionen och påyrkar: “välbehöffiga förändringar i kongl. förordningen
den 18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet, samt dessutom
en revision i rättegångsbalken jemte utsöknings- och konkurslagarne.
“

Från 30 firmor i Fritzla handels- och fabriksdistrikt göres samma
yrkande, och Halmstads handelscorps, bestående af 70 firmor, uttalar
sig på ungefär samma sätt. Likaså Södertelje handelscorps.

Varbergs köpmanscorps har äfven uttalat sig, och jag skall bedja
för kammaren få anföra slutorden:

“Slutligen råder bland personalen vid landets jernvägar ett lika
allmänt som häpnadsväckande oskick, i ty att icke en enda affärsbranch
är skonad från jernvägsfolks jobberier, och härtill låna sig ej
mindre tjenstemän än äfven betjente. På en station träffar man t. ex.
en såsom ordinarie anstäld, den der i kompani med en icke jernvägstjensteman
idkar grosshandel, på en andra en idkare af fabriksrörelse,
på en tredje en idkare af platsagentur, på en fjerde eu, som gör i
spanmål och gödningsämnen, på en femte en idkare af hökeri och
diversehandel, på en sjette station en, som idkar vedhandel, o. s. v.,
alla på ordinarie stat i jernvägstjenst anstälde, hvarförutan bland den
resande personalen geschäftsmakeriet är starkt utveckladt, särskildt
hvad affärer med fisk och annan s. k. uppköpshandel angår, och förnämligast
vid kuststäderna,

I många fall bearifves sådan handel i smyg, så att affärens rätte
innehafvare icke synes, men väl hans hustru eller någon annan, som
deråt lånat sitt namn, under det i andra fall affären bedrifves fräckt
och öppet af tjenstemannen eller betjenten sjelf, som om allt vore i
sin göda ordning.

Alla äro de i tillfälle att af jernvägens böcker och godslistor inhemta,
hvad och af hvilka de egentliga handlandena köpa sina varor,
och till hvilka de sälja, äfvensom huru ofta och i hvilken myckenhet
detta sker, och bedöma af de senare omständigheterna afnämarens
soliditet.

Alla erhålla de fribiljetter å Skandinaviens, ja, hela Europas
samtliga jernvägar och begagna helt naturligt dessa i och för sina
affärsresor.

Alla åtnjuta de ock permission eller semester, hvilken mot anskaffande
af billig vikarie kan förlängas.

Dessa fördelar sammanlagda komma dem väl till pass vid utöfvandet
af handelsaffärerna och tagas jemväl flitigt i anspråk, och kunna
de, särskildt genom lättheten att sätta sig i personlig förbindelse med
säljare och köpare, vid köp trycka och vid försäljning stegra priset i
vida högre grad än den egentlige köpmannen, som af nödig omtanke
om sin affär är oftast bunden vid hemorten och för (ifrigt jemväl
måste taga hänsyn till resekostnaderna.

Dessa den handelsidkande jernvägspersonalens fördelar på köpmännens-trafikanternas
bekostnad äro i och för sig oegentliga, då densamme
bör i och för sin anställning anses åtnjuta eu tillräcklig aflöning,
och blifva oegentligheterna dubbelt större, då man lägger vederbörlig

Första Kammarens Prot. 1897. Ko SO.

Om ändringar

i gällande

näring slag stiftning.

(Forts.)

^i:C 29.

Lördagen den 8 Maj.

gällande
näring slagstiftning.

(Forts)

Om andringar vigt vid jernvägarnes uppgift och ändamål, som ju är att underlätta
affärsverksamheten och gagna trafikanterna.

Huru detta ändamål motsvaras, när jernvägspersonalen inlåter sig
i en mördande konkurrens med just dem, som skola betjenas, och
från hvars affärshemligheter beträffande köpare och säljare ett utestängande
icke kan ske, så framt jernvägarne för godstransporterna
skola användas, ligger i så öppen dag, att det rådande tillståndet
måste för otillständigt och ohållbart anses, synnerligast då ingreppet
i affärerna nått den vidd och omfattning, som nu är fallet, och som
kan hota mången köpman med undergång. “ Under denna skrifvelse,
som ju är ganska märklig, har jag sett namn, som böra innebära eu
fullständig garanti för att densamma är med förhållandena öfverensstämmande.

Söderhamns köpmansförening yttrar sig i samma syfte och påpekar
särskildt 4 punkter, nemligen:

l:sta. Om kompetensvilkor: Önskvärdheten af att de personer,
som söka handelsrättigheter, skola hvar och en inom sitt fack prestera
erforderliga kunskaper inom detsamma.

2:dra. Om gårdfarihandeln: Hvarvid särskildt påpekas de stora
olägenheter, denna handel åstadkommer inom Gefieborgs län, der troligen
flera sådana rättigheter af länsstyrelsen beviljas än i de flesta
andra län; och framhölls af alla utan undantag, att denna handel ej
vidare måtte få existera, då, genom den mängd bofasta handlande inom
så godt som hvarje by, allmänheten — dem förutan — rikligen tillgodoses
med allehanda varor.

3:dje. Om annonsering: Särskildt påpekas äfven de oegentligheter,
som uppstå genom de i tidningarna dagligen synliga bedrägliga annonserna,
och ansåg föreningen, att eu lagstiftning i likhet med den i
Tyskland nu rådande vore önskvärd för att stäfja ifrågavarande ofog.

4:de. Om konkurs och konkursrealisation: Uttalade föreningen
såsom sin uppfattning, att vid en konkurs allenast sådana personer,
som besitta nödig fackkunskap, böra användas såsom utredningsmän
och ej, såsom under närvarande förhållanden är brukligt, då dylika
uppdrag i de flesta fall lemnas till hei''rar jurister.

Linköpings handelsförening, som utförligt yttrat sig öfver ämnet,
gör vår näringsförordning och handelslagstiftning ansvarig för att
svindel i affärer och i öfrigt osund handel i stor utsträckning bedrifves.

Dpsala handelsförening har afgifvit ett så beaktansvärdt yttrande,
att jag icke kan underlåta att gifva kammaren del deraf. Det heter
deruti:

Äfven Upsala stad känner lifligt de olägenheter, som nuvarande
förhållanden framkallat. Äfven vi hafva en dyrköpt erfarenhet af
den ruinerande konkurrensen, som måste blifva en följd deraf, att
inga kompetensvilkor fordras för handelns idkande, hvilket medfört,
att fullständigt ovederhäftiga personer öppna handelsaffärer, skaffa sig
på kredit ett lager, som de försälja till underpris, för att derefter
göra konkurs. Den ärlige affärsmannen kan icke annat än lida förluster
genom sådana företag, ty vanligtvis lockas en stor del af den

N:0 29.

Lördagen den 8 Maj.

köpande allmänheten till sådana svindlare genom de låga prisen, hvilka
de kunna hålla, enär de aldrig ämna betala de varor, som de vid
affärens öppnande fått på kredit mottaga. Ett än svårare intrång lida
åtminstone vår stads kramhandlare genom de s. k. “konkursrealisationer11,
som regelbundet återkomma under flera månader hvarje år
och vanligen arrangeras af vissa affärsmän i Stockholm. Dessa inköpa
på auktioner och vid konkursförsäljningar en mängd mer eller mindre
underhaltiga varor, hvilka de sedan försälja med tillhjelp af puffande
annonser, hvari allmänheten inbillas, att den får varorna för “halfva
inköpspriset" eller dylikt, medan den i sjelfva verket ofta får betala
mer än i de vanliga bodarne. Men sådan lockelse ega dessa falska
reklamer, att eu mängd köpare vända sig till dessa s. k. konkursrealisationer,
hvilka derför — säkerligen med god vinst för arrangören
— återupprepas år efterår. Det är naturligtvis alldeles öfverflödigt att
särskilt påpeka, huru förlamande, dylikt affärsskoj måste verka för
stadens egna handlande, hvilka, trots all omtanke och allt arbete och
ehuru de veta, att de sälja bättre varor för bättre pris, dock se köparne
gå sig förbi. Äfven öfriga arter af illojal konkurrens, som omnämnas
i herr Lithanders motion, äro icke okända i Upsala. Äfven här uppträda
kringvandrande försäljare, som påtruga allmänheten sina dåliga
varor; äfven landsbygden kring vår stad är öfversållad af landthandlande,
af hvilka en stor mängd sakna alla förutsättningar för yrkets ordentliga
bedrifvande och derför förr eller senare sluta med konkurs, sedan de
skadat både de verkliga köpmännen och allmänheten, som de ofta locka
att på kredit taga mera varor, än den behöfver, och hvilken sålunda genom
dessa landthandlande får sina egna affärer mer eller mindre förstörda.

Många andra olyckliga följder af det nu rådande systemet skulle
kunna anföras, men dels äro de berörda i herr Lithanders motion,
dels äro de så allmänt kända, att deras uppräknande är onödigt.
En förändring är här af största nöd, såvida landets köpmannacorps
skall kunna bestå, såvida ärlighet och redbarhet i handel icke skall
förqväfvas af allt det affärsskoj, som nu florerar och som synes för

hvarje år tilltaga och framträda i nya förmer. Det är icke någon

ny fordran, som herr Lithanders motion innebär, utan denna fråga
har länge stått på dagordningen inom köpmannacorpsen, hvilket bäst
visar, att behofvet af en reform varit länge känd!. Då nu herr

Lithanders motion endast afser en skrifvelse till Kongl. Maj:t med
anhållan om förslag till nödiga förbättringar i den gällande lagstiftningen,
torde ingen, som känner missförhållandena — och detta
gör säkert hvar och en, som något aktgifvit på vårt ekonomiska lif —
hafva något att invända häremot. Men för Sveriges köpmannacorps,
hvars intressen det f första hand gäller, är det eu bjudande pligt att
stödja och befordra detta förslag.

Det kan nu vara nog med citat, och jag skall blott skyldigast

nämna namnen på de platser, från hvilka dylika skrifvelser ytterligare
ingått till mig. •— I alla klagas öfver den skadliga inverkan, som den
nuvarande näringsförfättningen utöfvar på handeln, och öfver bristerna
i vår handelslagstiftning. — Från alla håll begär man lagbunden
ordning på handelsområdet.

Om ändringar

i gällande

näringslag stiftning.

(Forts.)

N:o 29.

Om ändringar

i gällande

näringslag stiftning.

(Forts.)

Lördagen den 8 Maj.

Skrifvelserna äro från: Kalmar köpmansklubb, 17 handlande i
Råda, Vermland, 14 handlande i Munkfors, Vermland, Skara köpmansförening,
Lunds köpmansförening, Umeå stads handelsförening, Oscarshamns
köpmansförening, Östersunds handels- och industriidkareförening
samt från enskilda handels- och industriidkare i Stockholm, Helsingborg,
Malmö, Norberg, Dångebo, Torup, Kärrgrufvan och Röke in. fl.
platser.

Äfven med risk att ännu några ögonblick sätta kammarens tålamod
på prof, måste jag, för att illustrera berättelserna om konkursförhållanden,
som uppkomma af den för ovederhäftiga personer nu obehindrade
friheteu att öppna handel, läsa upp en enda af de många redogörelser
för utredning af konkursbo, som Göteborgs köpmansförening — jag
vill nämna, att Göteborgs köpmansförening alltid, då konkurs inträffar,
hvarom icke säker kännedom på annat sätt kan erhållas, genom utsedda
ombud gör sig närmare underrättad om förhållandena — låtit
genom särskildt tillsatt förtroendeman utarbeta.

J. Johansson i Trollhättan 1889 den 2 mars. Affären synes
hafva börjat i september 1883 utan den ringaste tillgång, men deremot
med skuld till gäldenärens broder handl. N. N. å kronor 2,776: 38.
Beträffande bokföringen har denna under första tiden af affärens bedrifvande
varit ytterst ofullständig och primitiv. Så har t. ex. under
åren 1883 och 1884 blott förts 2:ne böcker, en benämnd inventariebok
och eu benämnd dagbok.

Ben sistnämnda skulle äfven föreställa löpande kassabok, men
upptog liufvudsakligast blott gäldenärens mellanvarande med brodern
herr N. N., som från början synes hafva varit gäldenärens förläggare.
Båda dessa böcker hafva varit fullkomligt ofullständigt förda. Nästföljande
år 1885 har bokföringen, ännu ofullständig och oklar, dock något
förbättrats, men först med ingången af 1886 har en något så när ordentlig
bokföring börjat föras, så att ställningen af affären kunnat utrönas.

Ett inventarium öfver lagret har visserligen blifvit upprättadt med
blyerts den 15 sept. 1885, men då förteckning öfver lösegendom,
fordringar och skulder saknas, kan man ej se, huru ställningen då var.

Först den 1 januari 1887 har ett s. k. bokslut eller, rättare sagdt,
ett öfverslag af ställningen i sammandrag blifvit uppgjordt och underskrift,
och visar sig ställningen då sålunda:

Tillgångar:

..... kronor 31: —

„ 7,257: 62

1,765: 40

"___,, 1,993: 02 kronor 11,261: 04

Skalder:

Enligt bok.................................................................... „ 20,034: 22,

alltså redan då en brist å kronor 8,773: 18.

Ett den 1 januari 1888 på samma sätt upprättadt och underskrift
bokslut visar ställningen sålunda:

Kassa...........................

Lager och inventarier

Bodinventarier ...........

Lösörebo ...................

Fordringar..................

N:0 29.

Lördagen den 8 Maj.

Lager .............................

Lösören och inventarier

Fordringar ....................

Kassa ..........................

Tillgångar:

.. kronor 19,055: 20
.. „ 2,500: -

„ 5,550: ot

139: 04

Om ändringar
i gällande
näring slagstiftning.

(Forts.)

kronor 27,244: 2 8

Skulder:

Enligt bok och accepter........................................... ,> 38,960: 89,

alltså en brist å kronor 11,716: 61.

Enligt boförteckningen i konkursen den 24 december 1888 visar
sig ställningen sålunda:

Tillgångar :

Kassa...............:............................ kronor 1,350: —

Varulager .................................... » 8,357:81

Bod- och kontorsinventarier .... „ 800: 8 7

Möbler och husgeråd ................ „ 1,077: 30

Säkra fordringar ........................_„_1,914:12 kronor 13,679:60,

Osäkra fordringar........................ „ 1,580:6 2

Skulder:

Med förmånsrätt ........................ kronor 1,203: 6 6

utan dito ................... „ 47,619: 46 kronor 48,823: 12

alltså en brist å .................... „ 35,143: 52.

Bristen skulle alltså under sista året hafva ökats med kronor
27,427:04.

Att af böckerna kunna utforska, huru detta har tillgått, har ej
varit mig möjligt.

Men upplysningsvis har jag erfarit, att gäldenären under det sista
året realiserat mera hufvudlöst än vanligt, hvilket älven visar sig af
kassan, i det Johansson kunnat uppdrifva försäljningen under sommarmånaderna
till öfver 12,000 kronor pr månad.

Hufvudsakliga orsaken till gäldenärens iråkade stora obestånd
torde vara att söka uti den fullkomliga okunnighet med den affarsbranch,
som valts, enär gäldenären hvarken förstod utvälja och inköpa
de varor, som passade för affären och platsen, eller kunde betinga
sig de pris, som bestod konkurrensen. Då gäldenären detta oaktadt
ville sälja billigare än de andra handlandena på platsen, kunde affären
ej gå med annat är förlust. Gäldenären har dessutom haft tvenne
butiker, ehuru inkompetent att sköta en.

Det synes ej, som gäldenären uppsåtligt fört affären derhän, den
nu är, men har deremot visat en oförklarligt stor okunnighet och oförstånd
i affärens bedrifvande.

Då jag förebrådde gäldenären att ej hafva stoppat redan den 1
januari 1887, då bokslutet ju redan visade ganska stor balans, erhöll
jag det svar, att gäldenären ej förstått det ansvarsfulla i att icke
hafva gjort detta.

N:o 29. 54 Lördagen den 8 Maj.

°? fatn/r , „ ^0m,af ovanstående framgår, har gäldenären visserligen fört alldeles
näringslag- ofullständiga bocker, men har detta enligt min åsigt varit beroende
styrning. Pä dess störa okunnighet härutinnan.

(Forts.) Göteborg den 15 mars 1897.

John O. Friman, ^

Göteborgs köpmansforenings ombudsman.

,... .-Klarare vittnesbörd än detta om hvart okunnighet och ovederhäftighet
på handelsområdet leda, kan väl knappast behöfvas. — Resultatet
af sådan handelsverksamhet, som här utförts, har varit egen ruin —
mångårig skada för platsens öfriga köpmän samt dryga förluster för
kreditorerna.

Likaså anhåller jag att få lemna eu liten redogörelse för antalet
bland handlande inträffade konkurser, som varit bokförda hos Göteborgs
köpmansförening de sista åren:

Afslutade genom ackord

Ackordsprocent

Afslutade genom konkursutredning

Utdelningsprocent

	25	l I 1 30 33j''	1 35	40	50	52	53	55 j 57	58	60	63	65	67	70	75	80	Ingen utdelning	h-* I 1 1 >-* O	10—20	20—30	0» I	40-50 1	s 1 er. o	05 0 1 ^7 O	70—80	80—90	90—100	Full liqvid	po -t O sr	<D tf S tf. CD n
År	%	\| %\ %	%	%	%	%	%	%'' %	%	°/o	%	%	%	• 1	%\	%		*	%	%	%\	°/)	i *''	%	1 1 % % j	%	i
1890	2	4 -	_	_	34	_	—	3 ! —	~~	11	—	1		1	1	—	25	27	38	39	15	11	7	5		1	-	1	210	463
1891	1		—	—	43	1	—	4 ~	_	8	—	—	—	1	1	—	19	34	32	28	24	18	5	2			—	__	287	508
1892	3	1 -	1	1	58	—	1	6 —		7	—	1	—	—	2	—	15	29	41	19	24.22	8	3	1	1	1	1	334	580
1893	4	1 ; -	4	—	62	1	—	6 —	1	5	1	2		1		1	33	39	49	41	29	11	8	—	1	1	2		322	624
1894	2	— 1	—	—	43			1 1 —	—	13	—		—	1	2	—	24	42	53	38	26	12	8	4	2	! 2 1	—	2	269	545
1895	—	1	—	1	29	—		i 2: l		3	—	1		2	4	—	21	41	37	42	20	18	8	4	\| 1	l_		3	245	480
1896	2	1 —	—	1	37	—			—	6	—	1	j 1	1 ! 2	1 1	—	21	31	47	35\| 24	6	! io	1 2		L	!	1 1	\| 252	481
S:ma	1 14	4, 1	5	3	306	2	: 1	21 \| 1	1	i 53	1	6	L1	8 !_	8	1	158	243	297 242	162	98	54 \|2C	f	5	I3	8	1 1___	\|3,681

Sf °

<-*- tf

^ S6
of §• & g
3.1''S B §■

ä" 4 r 31-

— •

Lördagen den 8 Maj.

N o 29.

Lördagen den 8 Maj.

i gällande -j Kammaren torde benäget ursäkta, att jag så länge upptagit dess
näringdag. ud’ men ämnet är icke blott från köpmannaverldens, utan — såsom
{stiftning, troligen en hvar kan medgifva — från hela samhällets synpunkt af
(Forts.) den vigt, att någon tid måhända rättvisligen bort egnas åt dess belysning
med goda och talande skäl.

Jag vill gerna tro, att lagutskottet af andra orsaker än af likgiltighet
för sjelfva saken och för den svenska handelsnäringens framtid
afstyrkt den blygsamma framställningen om en officiel undersökning
af möjligheten för en förbättrad handelslagstiftning. Om jag än
respekterar de skäl, som för utskottet varit vägledande, nödgas jag
dock uttala min bestämda förmodan, att något annat än ett uppskof
icke skulle vinnas på att följa lagutskottets anvisning att blott afslå,
ty icke lärer Sveriges handelscorps, som vid detta tillfälle uppträdt med
ep imponerande enighet, som är allom uppenbar, komma att låta bero
vid ett eventuelt afslag. Tvärtom förutser jag, att opinionen inom
denna talrika och högeligen afsevärda samhällsklass ingalunda kommer
att aftaga i styrka, utan skall äfven framgent göra sig vördsamt påmind
hos statsmagterna, till dess något väsentligt i denna angelägenhet
blifvit åtgjordt. Frågan tillhör dem, som icke kunna do.

Ehuru jag naturligtvis helst sett, att min motion blifvit af
kampiaren antagen, skall jag dock, herr grefve och talman, med anledning
af lagutskottets beslut, inskränka mig till att vördsamt yrka
afslag på utskottets hemställan och bifall till herr C. F. Petterssons
reservation.

Herr Hasselrot: Motionären herr Lithander har uttalat ett allvarsamt
klander emot lagutskottet, för att det med en viss likgiltighet
skulle hafva behandlat hans motion, särskild! derför att utskottet haft
så god tid att egna åt dess behandling. Den, som något känner till
det arbete, som under denna riksdag ålegat utskottet, och huru ansträngdt
det varit, trodde jag dock icke skulle säga något dylikt. Hvad
beträffar, att utskottets behandling af motionen varit för knapphändig,
är det så långt från fallet, att utskottet tvärtom egnat denna motion
en omsorgsfullare och noggrannare behandling, än eljest kommit någon
af enskild person väckt motion till del. Jag behöfver blott hänvisa
dertill, att utskottets motivering uti betänkandet upptager fyra tryckta
sidor. Hvad nu sjelfva saken angår, så vill jag försöka att fatta mig
kort, helst kammaren redan hört så mycket i ämnet, som den torde tåla
vid. Jag vill då erkänna, att vid motionens behanding i utskottet
ingen dess medlem kunde förneka tillvaron af många missbruk, många
kända missförhållanden i de ämnen, motionären berört, men ju mer
man satte sig in i förhållandena, dess mer kom man till insigt om,
dels att lemnade uppgifter voro öfverdrifna, såsom då herr Lithander
nyss sade, att en handlande snart icke hade något annat att välja på
än armod eller bedrägeri, eller att det ej vore möjligt få rättvisa
skipad i handelsmål med behörig säkerhet och inom rimlig tid, och
dels att påvisade olägenheter icke uppkommit af de orsaker, som uppgifvits,
utan af väsentligen andra, samt att botemedlen mot dessa
olagenheter icke borde sökas på lagstiftningens väg, utan på annat sätt.

Lördagen den 8 Maj. 57 N:o 29.

Man har påstått, att de öfverklagade olägenheterna egentligen upp- Om ändringar
komma derigenom, att ovederhäftiga och okunniga personer tillåtas JU

börja handel. Det är dock icke tänkbart, att en person för tillåtelse stiftning.

att börja verksamhet såsom handlande skall visa sig innehafva en viss (Forts.)
förmögenhet. Det är nästan lika svårt att fordra ett kompetensprof.

Skulle detta likväl uppställas, komme det i allt fall att hindra endast
ett fåtal, och mycket litet blefve derigenom vunnet, under det många
svårigheter derigenom skulle vållas. Ett exempel från min egen erfarenhet
må det tillåtas mig att anföra. För några år sedan kom eu
person till mig med begäran om ett intyg, emedan han hade för afsigt
att börja handelsrörelse, och han upplystes om, att lösen m. m. för
ett sådant uppginge till tre kronor. Han sade sig då ej ha så mycket
penningar, och på min fråga, huru han då kunde tänka på att idka
handel, svarade han: “Jag sätter helt enkelt upp butik och får sedan utan
svårighet kredit, ty grosshandlurne bjuda ut sina varor till hvem som
helst genom kringresande agenter. “ Mannen fick icke det begärda
intyget, emedan jag för ifrågavarande ändamål icke ville lemna honom
det gratis. Han var emellertid f. d. skollärare och hade sålunda antagligen
kunnat nöjaktigt bestå det ifrågasatta kompetensprofvet. Under
sådana förhållanden, då personer på detta sätt utan minsta underlag
af kapital kunnat börja drifva handel, hvar är felet att söka? Det
ligger, jag tillåter mig att säga det, hos grossörerna, som lemna dem
kredit. De olägenheter, hvarom så mycket talats, mängden åt landthandlande,
hvilkas verksamhet ofta och i flera afseenden varit skadlig
och förlustbringande, hafva hufvudsakligen uppkommit deraf, att man
lemnat en hänsynslös kredit. Bidragit har också, att ackord under
hand så lättvindigt kan erhållas. Ej sällan lemnas sådana, såsom
motionären också upplyst, till så låg procent som tjugufem. Grossören
försöker sedan taga igen detta genom att lemna ny kredit och dervid
skörta upp gäldenären för att ersätta sig för den förra förlusten. Denne
måste då hålla temligen höga pris, och så går affären snart åter under.

Det är införandet af sunda afiärsvanor, som här är det rätta botemedlet.
Jag har äfven hört, att inom åtskilliga köpmanskretsar en
stark tendens härtill låtit sig märkas, så att man icke beviljar någon
ackord, som icke skött sig väl, och jag tror, man häri samt uti inskränkande
af kreditsystemet skall finna ett bättre och naturligare
medel till många olägenheters afskaffande än på lagstiftningens väg.

Om den illojala konkurrensen vill jag endast nämna, att alla inom
utskottet erkände dess tillvaro, och man var mycket betänkt på att
föreslå, en skrifvelse derom, men bland alla af denna härrörande olägenheter
är det mycket få, som kunna afhjelpas på lagstiftningens väg.

Herr Lithander anförde ett par gånger olägenheterna af konkursrealisationer.
Det är ju också sant, att dessa ofta framträda, men huru
skall man vid inträffande konkurser kunna undvika försäljning af varor?

Man kan icke säga: låt bli att realisera! Ett förbud deremot eller en
inskränkning i tiden derför skulle blifva eu obillighet emot dem, som
ha fordran hos konkursboet, och det vore orätt att förmena detta att
sälja på det sätt, som är mest inbringande. Åtmistone, säger man då,
bör det vara konkursbo förbjudet att köpa nya varor. Detta kan ju

N:o 29.

Om ändringa
i gällande
näring slagstiftning.

(Forts.)

Lördagen den 8 Maj.

r stadgas för vissa fall, men t. ex. i fråga om ea med klädeshandel
förenad skrädderiaffär är denna utväg icke rimlig. Der måste, om
rörelsen skall fortfarande bedrifvas, en del nya varor, såsom foder,
knappar och dylikt, i måu af behof inköpas, för att rörelsen må kunna
fortsattas. Sådant tillhör icke lagstiftningen. Jag är för min de! viss
om, att den svenska handelscorpsen innefattar så mycken framstående
duglighet och förmåga, att man med tillförsigt kan lemna saken i dess
egna händer, och jag tillåter mig således att yrka bifall till utskottets
hemställan.

Herr Ekdahl: Då debatten i denna fråga redan så länge upptagit
kammarens tid, vill jag endast säga ett par ord. — Jag ber då
att få instämma såväl uti hvad reservanterna, herrar Öländer och Pettersson,
som motionären, herr Lithander, i ämnet yttrat. Jag ber äfven
få nämna, att det icke blott är de nu afgifna talrika oponionsyttringarna,
som visar det stora intresse, de föreliggande motionerna tillvunnit sig,
utan har äfven under de senaste 14 åren vid de årligen förekommande
sammanträdena inom Sveriges allmänna handelsförening mångfaldiga
uttalanden oupphörligen förekommit rörande behofvet af eu förändrad
näringslagstiftning. Och icke blott der, utan äfven inom de skilda
ortsföreningarna hafva framställningar allt som oftast gjorts i sådant
syfte. Lagutskottet säger i afseende på handelsdomstolar: “erfarenheten
från de länder, som hafva särskilda handelsdomstolar, torde ej heller
tala för sådana domstolars införande hos oss“, men lagutskottet nämner
icke, på hvad sätt det kommit till denna erfarenhet, och de upplysningar,
jag sökt skaffa mig från andra länder i detta afseende, hafva
gifvit mig en annan åsigt om saken, nemligen att man der uttalat
mycken tillfredsställelse med dessa domstolars verksamhet. Lagutskottets
ordförande nämnde, att utskottet funderade på att föreslå aflåtandet af
en skrifvelse angående den illojala konkurrensen. Det hade då varit
mycket lätt att uti de handlingar, som varit utskottet tillgängliga, finna
upplysningar anförda, som varit egnade att förtaga utskottets sedan
uppstådda tvekan, ty deraf inhemtades, att i ett land, som är oss
ganska närbeläget, lagar mot den illojala konkurrensen redan stiftats. Lagutskottets
ordförande nämnde äfven, att missförhållandena inom handelsverlden
skulle genom enklare affärsbruk rätta sig sjelfva. Ja, mine
herrar, det har man nog försökt inom handelscorpserna, men oaktadt
stora ansträngningar, har det i många afseenden visat sig omöjligt
utan hjelp af lagstiftningen. Jag måste derför beklaga, att alla de
framställningar, som år från år gjorts i fråga om lagändringar, nödvändiga
för närings- och handelslifvets sunda utveckling, och hvilka
icke kunna undanskjutas, utan en gång måste finna sin lösning, icke
vunnit framgång hos Riksdagen, men under förhoppning emellertid, att
en kommande Riksdag bättre skall vårda sig om de vigtiga intressen,
som här äro i fråga, anhåller jag nu att få yrka bifall till herr Petterssons
reservation.

Herr Öländer: Jag vill visst icke yrka bifall till lierr Lithanders
motion; den är alltför vidlyftig. Om den antoges, skulle icke blott

Lördagen den 8 Maj. 59

näringsfrihetsförordningen af år 1864 undergå en grundlig omändring,
utan äfven ändringar behöfva ske i derå andra lagar, såsom utsökningslagen
och rättegångsbalken, men jag tror, att om kammaren skulle nu såsom
förra riksdagen antaga den reservation, som jag afgifvit, skulle dermed
mycket vara vunnet. De osolida affärsföretag, som nu förekomma, skulle
säkerligen blifva undantag, och man skulle hafva tagit ett steg till hämmande
af den osunda konkurrensen, hvilken herr Lithanders motion afser
att afskaffa. Åtminstone kan man ju alltid afvakta, hvilka verkningar
deraf kunna blifva en följd, innan man vidtager ett mera vidlyftigt
lagstiftningsarbete. Jag vidhåller derför min reservation.

Herr Almgren, Oscar: Då herr Öländer yrkat bifall till sin
reservation, som afser återinförande af en sedan länge afskaöäd fordran
på kompetens i afseende på handelsrörelse, ber jag att få säga några
ord, enär enligt min uppfattning någonting dylikt icke i nämnvärd
mån skulle bidraga till förbättrade handelsförhållanden, men deremot
högst väsentligt förhindra personer, som i öfrigt lämpa sig för handel,
att drifva denna verksamhet.

Det har redan visat sig för så länge sedan som vid 1862-—1863
års riksdag, då dessa kompetensvilkor afskaffades, att man var fullkomligt
öi’vert3rgad, att det hade urartat till en tom formalitet. Så
skulle det komma att gå äfven nu, om dessa vilkor återinfördes. Hvem
skulle verkställa denna examen, och hvilken garanti har man, att det
skulle medföra den verkan, som man dermed afser, nemligen större
reda i affärerna och dylikt? Jag vill framhålla ur min egen erfarenhet,
att de största förluster, som jag lidit, just varit hos sådana personer,
som visat sig vara allra slängdast i bokföring. Jag skall dessutom
visa, hvilka uppenbara orättvisor, man kan komma att begå genom
införande af dessa kompetensvilkor. Jag tänker mig en hustru, som
biträder mannen i affären. Hon sköter den dagliga rörelsen, medan
mannen sitter på kontoret och sköter bokföringen. Mannen dör. Skall
hustrun då vara förhindrad att fortsätta affären, derför att hon sjelf
icke har tillbörlig kunskap i bokföring, om hon i öfrigt har visat sig
lämplig att sköta affären? Eller ett annat exempel. En yngling står
innanför disken. Han sköter sitt uppdrag till sin principals stora belåtenhet.
Han är oafbrutet sysselsatt från morgon till qväll och har
icke en minut att egna åt sin utbildning i bokföringskunskap. Principalen
faller ifrån. Ingen är närmare än han att öfvertaga rörelsen, men
han kan icke bestå i denna examen. År det verkligen rimligt att
hindra honom på sådant sätt? Jag för min del anser, att bifall till
herr Öländers reservation är det, som minst bör förekomma. Jag
skulle möjligen kunna vara med om den skrifvelse, som herr Pettersson
föreslagit, möjligen säger jag, men jag tror, att icke heller den skulle
verka det, man isjelfva verket vill •—• en förbättrad handelslagstiftning.
En förbättring genomföres sällan, när man på en gång begär allting
och breder ut sig öfver alltför stort område. Nej, vill man förändringar
i vissa uppgifna punkter — sker det bäst på enskild motionärs
framställning, och om man då klart och tydligt kan visa, att der
föreligga olägenheter — då blifva de också slutligen af Riksdagen

N:u 29.

Om ändringar
i gällande
näringssättftning.

(Forte.)

N o 29.

Lördagen den 8 Ma .

Om ändringar uppmärksammade. Derpå hafva vi ett bevis i de många ändringarna
‘ sättande j konkurslagen. Vill man en förbättring i vår handelslagstiftning, och
''stiftning*'' det tror ja8 i vissa afseenden är nödvändigt, då är det den rätta vägen
(Forts.) att beträda, men icke att tala i så allmänna ordalag, som här skett
både i herr Lithanders motion och i herr Petterssons reservation.

Jag yrkar bifall till lagutskottets förslag.

Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, yttrade herr talmannen,
att i afseende på nu föreliggande utlåtande yrkats, dels att hvad utskottet
hemstält skulle bifallas, dels af herr Öländer, att kammaren,
med utslag å utskottets hemställan, skulle antaga det förslag, som
innefattades i den af honom vid utlåtandet afgifna reservation, dels
ock, af herr Pettersson, Carl, att kammaren, likaledes med afslag å
hvad utskottet hemstält, skulle antaga det förslag, hans vid utlåtandet
fogade reservation utvisade.

Härefter gjordes propositioner i enlighet med dessa yrkanden
och förklarades propositionen på bifall till utskottets hemställan vara
med öfvervägande ja besvarad.

Vid förnyad föredragning af bevillningsutskottets den 4 och 5
innevarande maj bordlagda betänkanden:

n:o 18, i anledning af herr P. Bondessons motion om ändring af
§ 4 i kongl. förordningen angående bevillningsafgifter för särskilda
förmåner och rättigheter den 2 december 1892, och

n:o 17, i anledning af vissa till Riksdagen framstälda förslag om
ändring af § 4 i kongl. förordningen angående bevillningsafgifter för
särskilda förmåner och rättigheter den 2 december 1892,

biföll kammaren hvad utskottet i dessa betänkanden hemstält.

Vid förnyad föredragning af lagutskottets den 4 och 5 innevarande
maj bordlagda utlåtande n:o 55, i anledning af väckt motion om ändrad
lydelse af 15 kap. 23 och 24 §§ strafflagen, biföll kammaren hvad
utskottet i detta utlåtande hemstält.

Lagförslag om Föredrogs å nyo lagutskottets den 4 och 5 i denna månad bordändring
i lagda utlåtande n:o 56, i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition
‘ ^la en''an ^ mec* ^rs^aS till lag om ändring i vissa delar af lagen angående egandegåendeegande-
ratt till skrift den 10 augusti 1877, dels ock tvenne med föranledande
rätt till skrift, af berörda proposition afgifna motioner.

På framställning af herr talmannen beslöts, att föreliggande
utlåtande skulle paragrafvis företagas till afgörande samt att,
sedan de särskilda paragraferna blifvit genomgångna, den föreslagna

N:0 29

Lördagen den 8 Maj.

lagens slutmening, ingress och rubrik skulle företagas, hvarefter utskottets ''''m

hemställan skulle till besvarande förekomma. visso, delar af

lagen an Vtskottets

förslag till lag om ändring i vissa delar af lagen an- gående cgandegående
cganderätt till skrift den 10 augusti 1877. rätt nu skrift

1-2 §§■

Godkändes.

3 §.

Friherre von Krsemer: Författareföreningen har låtit tillställa
mig ett protokollsutdrag angående ett uttalande, som vid författareföreningens
senaste sammanträde beslutats. I detta uttalande yttras,
att med all tacksamhet för de förbättringar, som Kongl. Maj:ts förslag
onekligen innehåller i jemförelse med 1877 års författning i ämnet,
är dock genom detta Kongl. Maj:ts förslag icke vunnet, hvad egentligen
författareföreningen med sin framställning åsyftade, nemligen att möjliggöra
en anslutning till Bernerkonventionen, och författareföreningen
uttrycker fortfarande den tanken, att en sådan anslutning skulle vara
det bästa medlet att befordra det ändamål, som författareföreningen

föresatt sig. ...

Det är ju oneklig!, såsom författareföreningen sålunda medgifver,
att Kongl. Maj:ts förslag innebär en förbättring i jemförelse med 1877
års ännu gällande författning i ämnet. Så t. ex. heter det i 1877
års författning, att författare kan förbehålla sig öfversättningsrätt till
de språk, som äro särskild! uppgifna på titelbladet. Enligt Kongl.

Maj:ts förslag behöfver han deremot bara förbehålla sig öfversättningsrätt,
och då har han i 2 år sin öfversättningsrätt skyddad till annat
språk i de länder, med hvilka vi ha eller kunna få ömsesidighetskonventioner.
Det skulle onekligen taga sig litet komiskt ut, både jag så
när sagt, om enligt nu gällande 1877 års författning, ifall vi hade
öfverenskommelse med alla de länder, som Bernerkonventionen omfattar,
på titelbladet till en liten svensk roman skulle stå, att författaren
förbehåller sig öfversättningsrätt i Tyskland, Belgien, Schweiz, England,

Frankrike, Spanien, Italien, Tunis, Luxemburg och Montenegro! Det
skulle naturligtvis förefalla såsom en temligen onödig försigtighet. Nu
åter skulle han enligt Kongl. Maj:ts förslag blott behöfva trycka på
titelbladet, att han förbehåller sig öfversättningsrätt, och då är han
skyddad i 2 år i, som sagdt, de länder, med hvilka vi ha eller få
konventioner. Så långt äro författareföreningens önskan och Kongl.

Maj:ts förslag jemnlöpande, men här skilja de sig åt. Kongl. Maj:t
har föreslagit, att om under de 2 skyddsåren författaren utgifver någon
öfversättning på något af de å titelbladet uppgifna språken, sä får
han ytterligare öfversättningsrätten på det språket bevarad i 8 år.

Det är eu liten förbättring, då det förut blott var 5 år, men onekligen
är det en temligen invecklad och krånglig föreskrift. Mig förefaller
det bra mycket enklare att, då Bernerkonventionen föreskrifver skydd

N;o 29. 62 Lördagen den 8 Maj.

J.agföniag om i 10 år och Kongl. Maj:t föreslår 2 år plus eventuelt 8 år, verkställa
film luiar af en addition af dessa tal till 10 och bestämma det effektiva skyddet
lagun an- till 10 år. Det är hvad som fordras för att vi skulle kunna sluta
gående eg ande- oss till Bernerkonveiitioneu eller, för att nyttja ett i dessa dagar ofta
till skrift, begagnadt uttryck, “deri europeiska konserter'',
u orts.) Ännu en tänkvärd omständighet påpekas i skrifvelsen från för fattareföreningen,

nemligen att enligt 2 § i Bernerkonventionen anses
det land, i hvilket skriften först utgifves, vara det land, den egentligen
tillhör. Alltså, då nu Norge tillhör Bernerkonventionen, så, om en
svensk författare skulle vilja förskaffa sig 10 års uteslutande öfversättningsrätt
i alla Bernerkonventionens länder, behöfver han blott
utgifva arbetet törst i Norge. Detta torde icke möta några stora
svårigheter, och det skulle kunna hända, att svenska bokförläggareföreningen,
som har afstyrkt en anslutning till Bernerkonventionen
derigenom kan hafva arbetat emot sitt eget intresse och tår se sina
nuvarande kunder vända sig till norska förläggare.

Det hufvudsakliga skälet mot en anslutning till Bernerkonventionen,
det, som alltid anföres, är, att derigenom skulle öfversättningen alltid
betinga något honorar och öfversättningslitteraturen således ställa sig
dyrare. Dervid torde jag få åberopa Kongl. Maj:ts proposition, deri
det säges, att erfarenheten icke visat, att öfversättningar från franska
och italienska språken blifvit dyrare, sedan med dessa länder afslutits
separataftal. Det är ju dock möjligt, att, om vi beviljade utländska
författare öfversättningsskydd. detta någon gång kunde verka fördyrande;
ty såsom allmän regel kan ju uppställas, att det är billigare att taga
än att köpa. Huruvida det också är hederligare, lemnar jag derhän!

Nu är emellertid Kongl. Maj:ts proposition antagen af Andra
Kammaren och motionerna afslagna. Skulle det oförmodade och otänkbara
inträffa, att Första Kammaren antoge motionerna, d. v. s. deras
sammanstämmande slutliga yrkande, skulle deraf ingenting annat
kunna följa än i bästa fall en sammanjemkning mellan fullständigt
skydd i 10 år och det ofullständiga skydd, som Kongl. Maj:ts proposition
innehåller. Målet eller att kunna ansluta sig till Bernerkonventionen,
vore således dermed ändock icke vunnet. Det tjenar alltså i frågans
nuvarande läge till intet att vidare tala derom. Jag har under sådana
förhållanden intet yrkande att göra.

Herr statsrådet Annerstedt: Jag önskar endast få betona, att
Kongl. Maj:ts förslag i denna punkt är af Andra Kammaren bifallen,
och hemställer jag, att äfven Första Kammaren ville bifalla Kongl.
Maj:ts förslag. Skulle kammaren fatta ett annat beslut, tror jag, att
ställningen är sådan, att någon sammanjemkning icke ifrågakommer
utan att den nu föreslagna lagförändringen skulle få förfalla, hvilket
jag förmodar, att ingen af kammarens ledamöter önskar.

Herr Wieselgren: Vid det af den föregående talaren påpekade
förhållandet, att Andra Kammaren bifallit Kongl. Maj:ts proposition,
bär jag intet annat att yttra, än att jag instämmer i den åsigt, som
friherre von Kraemer i ämnet redan uttalat.

Lördagen den 8 Maj.

N:o 29.

Efter härmed slutad öfverläggning godkände kammaren den föreliggande
paragrafen.

Öfriga delar af lagförslaget.

Godkändes.

Utskottets i utlåtandet gjorda hemställan.

Förklarades besvarad genom kammarens beslut vid föredragningen
af de särskilda delarne i lagförslaget.

Föredrogs ä nyo och företogs punktvis till afgörande lagutskottets
den 4 och 5 innevarande månad bordlagda utlåtande n:o 57, i anledning
af väckt motion om ändring i vissa delar af strafflagen.

Punkten 1.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2.

Herr Leman: Jag skall fatta mig i största korthet, och jag skall
ej plädera för den af mig väckta motionen, men jag vill, innan klubban
faller, lemna några upplysningar, som för sjelfva sakens skull
torde vara att beakta.

I motionen bar jag påpekat det temligen allmänt öfverklagade
missförhållandet, att brotten mot person tilltaga, och att detta särskildt
vore förhållandet i de större städerna. Jag bar talat härom vid en
erfaren polisman, och han uppgaf, att en af orsakerna, som vållade
detta missförhållande, vore, att sedan kongl. förordningen den 18 november
1881 angående minderåriges användande i arbete vid fabrik,
handtverk eller annan handtering utkommit, bar det skett en rubbning
i en mängd arbetsförhållanden. Denna förordning, som är så välgörande
i vissa afseenden, bar dock å andra sidan visat sig vara
ganska olämplig. En bland olägenheterna af denna förordning är
nemligen, att pojkar, när de komma ut ur folkskolan, icke få användning
i fabriker, emedan man icke kan taga hela deras tid i anspråk.
Till grofarbete äro de för klena, och handtverkerierna kunna icke
upptaga så många. Detta gör, att de en tre, fyra år få antingen
föra ett rigtigt dagdrifvarelif eller också gå omkring och sälja cigarrer
och dylikt och derunder vänja de sig vid en bel del osedlighet.

Jag skall vidare be att få påpeka, att man nästan öfver allt i
Europa, särskildt i vårt grannland Danmark, beaktat vigten af att
skärpa straffen för öfverfall på saklös man. I Danmark har i dessa
dagar utkommit en lag, som först benämndes “Böllelovenhvilket
skulle motsvara ligapojkslagcn, men som sedan kallades lag angående

Om skärpning
i vissa fall af
straffen för en
del brott.

N:o 29.

Lördagen den 8 Maj.

Om skärpning angrepp på saklös man. Deri har man med tvångsarbete ända till
t visso, fall aj gex måna(jer belagt dels öfverfall på person, som icke gifvit rimlig
* d™brott™ anledning till öfverfallet, och dels om våldet utöfvats af liera i förening.

(Forts.) Denna lag har gått igenom i Danmark, men under behandlingen i
landstinget liksom i det utskott, der den behandlades, hade ett flertal
ledamöter eu stark stämning för införande af prygelstraff. Emellertid
gick detta ej igenom, utan man införde i detta fall tvångsarbete. Nu
hafva vi här i Sverige för dylika förbrytelser icke annat straff än
enkelt fängelse. Jag vill icke upptaga tiden med att återgifva yttranden
af framstående rättslärde angående olämpligheten af denna straffart,
utan vill endast erinra, att på alla kriminalistkongresser har
man enhälligt fördömt det enkla fängelset, särskildt såsom straff för
brott mot person. Enkelt fängelse anses, såsom en framstående
kriminalist — professor v. Hammeln — yttrat, af de fleste vanebrottslingar
såsom ett hotel garni, der de på statens bekostnad
erhålla fri kost och logis. Faktiskt är ock, att det enkla fängelset
hvarken afskräcker eller förbättrar brottslingen. Om man nu tvekar
att införa kroppsstraff i form af rottingslag eller dylikt, så synes
det mig, att man skulle kunna, såsom föreslagits särskildt på femte
kriminalistkongressen, återinföra vatten- och brödstraffet eller tvångsarbete,
eller ock, så som föreslagits och tillämpats i flera länder,
skärpa straffet genom att icke låta fången få nattläger, således ett
slags affiiktivt kroppsstraff. För öfrigt är att märka, att de flesta
brottslingar icke anse såsom någon skam att undergå straff af enkelt
fängelse, och detta bland annat af den anledning, att fängelse nu äfven
är förvandlingsstraff för böter i ordningsmål. Eu fattig gumma t. ex.,
som icke betalat sin hundskatt, får bota. Om hon icke har några
tillgångar, förvandlas böterna till fängelse, och hon får således undergå
samma straff som den, som öfverfallit saklös man. Detta är en
orimlighet. Fängelsestraff borde icke få vara på samma gång förvandlingsstraff
för böter, ådörnda i ordningsmål, och straff för förbrytelser
mot strafflagen.

Jag skulle visserligen hafva mycket mera att säga, men jag vill
icke uppehålla tiden, då ett vigtigt ärende återstår till behandling.
Jag slutar derför i den förhoppning, att någon mera insigtsfull och
inflytelserik än jag en annan gång må upptaga denna fråga till behandling,
ty jag tror, att den väl är värd att beaktas.

Efter härmed slutad öfverläggning biföll kammaren utskottets i
den föreliggande punkten gjorda hemställan.

Föredrogs å nyo i nedannämnda delar konstitutionsutskottets den
13 och 16 sistlidne februari bordlagda utlåtande n:o 1, med uppgift
å hvilande förslag till ändringar i grundlagarne.

Det från riksdagen år 1895 hvilande förslaget om tillägg till
§ 33 riksdagsordningen.

Antogs.

N:0 29

Lördagen den 8 Maj.

Det från riksdagen år 1895 hvilande förslaget om ändring af
§ 10, § 20, § 32 mom. 1 och § 33 riksdagsordningen.

Herr Nyström, Carl: Vidhållande den åsigt, som jag vid 1895 års
riksdag uttalade såsom anledning till mitt motstånd mot detta grundlagsändringsförslag,
får jag yrka afslag å den föredragna paragrafen.

Herr vonStrokirch: I motsats till den föregående talaren tilllåter
jag mig yrka bifall till den föredragna paragrafen.

Herr Alin: Man har svårt att tänka sig någon tidpunkt, som
bättre ådagalägger behofvet att vidtaga åtgärder, för att Riksdagen
må komma i arbete tidigare, än som sker, och derigenom få rymligare
tid att väl afsluta sina arbeten än den nu föreliggande, då ärenden
trängas med hvarandra på sådant sätt, att man omöjligen hinner sätta
sig in i dem så, som behöfves för att kunna svara för de beslut, som
fattas. Till följd deraf kan ett förslag, som afser att åvägabringa
tidigare början af riksdagsarbetet, väl förtjena afseende; men det förslag,
som nu föreligger, är i afseende på sin verkan uti ifrågavarande
hänseende så pass obetydligt, att, enligt hvad en af kammarens ledamöter
nyss enskilt påpekade, man derigenom skulle vinna två dagar
på tre år, och derför vill jag icke motsätta mig yrkandet på afslag,
men begagna tillfället att uttala den förhoppningen, att erfarenheten
från arbetet vid slutet af denna riksdag måtte mana en följande Riksdags
konstitutionsutskott att komma in med ett mera effektivt förslag
till förekommande af de olägenheter, hvarmed vi nu arbeta, och dit
räknar jag ett förslag om möjligheten att besluta uppskof med ett
inkommet förslag till eu följande riksdag.

Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, gjordes i enlighet
med de yrkanden, som derunder förekommit, propositioner, först på
antagande af det från riksdagen år 1895 hvilande förslaget om ändring
af § 10, § 20, § 32 mom. 1 och § 33 riksdagsordningen samt vidare
på förkastande deraf; och förklarades den senare propositionen vara
med öfvervägande ja besvarad.

Det från riksdagen år 1895 hvilande förslaget om ändring af
§ 34 riksdagsordningen.

Herr Nyström, Carl: I samband med föregående yrkande får
iag äfven här yrka afslag å den föredragna grundlagsändringen af
§ 34 riksdagsordningen.

Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr talmannen, att
derunder endast yrkats, att det hvilande förslaget om ändring af § 34
riksdagsordningen skulle förkastas.

Sedermera gjordes propositioner, först på antagande af nämnda
förslag samt vidare på förkastande deråt; och förklarades den senare
propositionen vara med öfvervägande ja besvarad.

Första Kammareus Prot. 1897. N:o 29. 5

Förslag till
grundlagsändringar
f
åsyftande tidsbespaHng
i
riksd-jsarbetet.

Förslag till
grundlagsändring
angående
tiden
för riksdags
öppnande.

N:o 29.

Lördagen den 8 Maj.

Förtlag m Det från riksdagen år 1895 hvilande förslaget om ändring af
ändring JSrör. § 37 mom‘ 1 och § 45 riksdagsordningen.

tiden, inom

hvilken utskott Herr Nyström, Carl: Äfven i detta afseende hänvisande till den
skola väljas åsigt, jag framstälde år 1895, vågar jag vördsamt yrka afslag å den
°Chträda™ föreslagna ändringen af §§ 37 och 45 riksdagsordningen.

Öfverläggningen förklarades härmed slutad, hvarefter herr talmannen
yttrade, att derunder annat yrkande ej förekommit, än att
det hvilande förslaget om ändring af § 37 mom. 1 och § 45 riksdagsordningen
skulle förkastas.

Härefter gjordes propositioner, först på antagande af nämnda förslag
samt vidare på förkastande deraf; och förklarades den senare
propositionen vara med öfvervägande ja besvarad.

Det från riksdagen år 1896 hvilande förslaget om ändring af
50, 70, 72, 98, 109 och 111 §§ regeringsformen, samt 32, 65, 68, 71
och 73 §§ riksdagsordningen.

Antogs.

Upplästes och godkändes Riksdagens kanslis förslag till delar af
riksdagsbeslutet:

n:o 1, ingressen,
n:o 2, slutmeningen,

n:o 3, angående verkstäld omröstning öfver högsta domstolens
ledamöter,

n:o 4, angående val af komiterade för tryckfrihetens vård,
n:o 5, angående ändring i vissa delar af lagen om skydd för varumärken
den 5 juli 1884,

n:o 6, angående särskilda bestämmelser om jernvägsaktiebolag,
n:o 7, i fråga om ändring i vissa delar af förordningen angående
patent den 16 maj 1884,

n:o 8, angående ansvarsfrihet för fullmägtige i riksgäldskontoret,
n:o 9, angående ansvarsfrihet för fullmägtige i riksbanken,
n:o 10, angående ansvarsfrihet beträffande fullmägtige i riksbanken
och riksgäldskontoret lemnadt uppdrag i fråga om uppförande å Helgeandsholmen
af riksdags- och riksbankshus,

n:o 11, rörande lag angående högsta domstolens tjenstgöring på
afdelningar samt höjning af anslaget till högsta domstolen och nedre
justitiere visionen,

n:o 12, angående förhöjning af tullsatserna å vissa slag af hudar
och skinn samt skodon,

n:o 13, angående val af fullmägtige i riksbanken och riksgäldskontoret,

n:o 14, angående tullbevillningen,

N:0 29.

Lördagen den 8 Maj.

n:o 15, rörande förslag till lag angående bevisning inför rätta m. m.,
n:o 16, rörande förändrad lydelse af 11 § 2 mom. iförordningen
angående allmänt ordnande af presterskapets inkomster den 11 juli
1862,

n:o 17, angående ändrade föreskrifter rörande bestämmande af
arfvode åt konkursförvaltning,

n:o 18, angående ändrad lydelse af 41 § konkurslagen den 18
september 1862,

n:o 19, angående ändrad lydelse af 15 kap. 2 § rättegångsbalken,
n:o 20, angående förslag till checklag m. m.,
n:o 21, angående förslag till lag om skydd för vissa mönster och
modeller,

n:o 22, angående tillägg till 26 § 1 mom. i lagen angående tillsättning
af presterliga tjenster,

n:o 23, angående det i statens tjenst använda papper m. m.,
n:o 24, rörande lag angående rätt att efterbilda konstverk,
n:o 25, rörande lag angående rätt att återgifva fotografisk bild,
n:o 26, angående anställande af kommissionär hos justitieombudsmannen.

n:o 27, angående ändring i presterskapets afiöningsförhållanden,
n:o 28, rörande ändrade bestämmelser angående styrkande af
hinderslöshet för ingående af äktenskap, samt

n:o 29, angående ändrade grunder för den kommunala beskattningen.

Anmäldes och bordlädes statsutskottets memorial n:o 82, i anledning
af kamrarnes skiljaktiga beslut angående Kongl. Maj:ts proposition
till Riksdagen om pension å allmänna indragningsstaten åt
e. o. professorn G. Dillner.

Ledighet från riksdagsgöromålen under 10 dagar beviljades herr
Sörensson från och med den 10 och herr Fehrman från den 13 i
denna månad.

Justerades nio protokollsutdrag för denna dag.

På framställning af herr talmannen beslöts, att statsutskottets
under dagen första gången bordlagda memorial n:o 82 skulle uppföras
främst på föredragningslistan till nästa sammanträde, hvarjemte kam -

N:o 29

Lördagen den 8 Maj.

maren, likaledes på framställning af herr talmannen, medgaf, att de
anslag, som utfärdats till sammanträdets fortsättande på aftonen, finge
nedtagas.

Kammaren åtskildes kl. 4,46 e. m.

In fidem

A. v. Krusenstjerna.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1897.