RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1897:2)

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1897. Första Kammaren. N:o 2.

Måndagen den 25 Januari.

Kammaren sammanträdde kl. 12 på dagen.

Friherre von Otter anmälde, att han ankommit till riksdagen.

Herr statsrådet Annerstedt ahemnade

dels Kongl. Maj:ts nedannämnda nådiga propositioner till Riksdagen:

l:o) med förslag till lag angående bevisning inför rätta och dermed
sammanhängande författningar;

2:o) med förslag till lag angående Kongl Maj:ts högsta domstols
tjenstgöring på afdelningar;

3:o) med förslag till lag om ändrad lydelse af 41 § konkurslagen
den 18 september 1862;

4:o) med förslag till lag om ändrad lydelse af 10 § i förordningen
angående lagfart å fång till fast egendom den 16 juni 1875;

5:o) med förslag till lag angående ändring i vissa delar af lagen
om skydd för varumärken den 5 juli 1884;

6:o) med förslag till lag om ändring i vissa delar af förordningen
angående patent den 16 maj 1884; #•

7:o) med förslag till lag om skydd för vissa mönster och modeller;

8:o) med förslag, till lag om beräkning i vissa fall af tid, som
afses i förordningen angående patent, i lagen om skydd för varumärken
och i lagen om skydd för vissa mönster och modeller;

9:o) med förslag till lag om ändrad lydelse af §§ 2 och 5 i förordningen
angående allmänt kyrkomöte den 16 november 1863;

10: o) med förslag till lag om ändring i vissa delar af lagen angående
eganderättf.till skrift den 10 augusti 1877;

ll:o) angående förbättrad pension åt två från marinregementet
till Blekinge bataljon öfvrflyttade fanjunkare;

12:o) angående anslag till reseunderstöd åt arbetare för besökande
af 1897 års allmänna konst- och industriutställning i Stockholm;

Första Kammarens Prof. 1897. N:o i.

N:o 2.

Statsverksproposition
e n.

Måndagen den 25 Januari.

13:o) angående upplåtelse till staden Sundsvall af viss, statens
jernvägar tillhörig mark; och

14:o) angående beviljande af vissa förmåner för enskilda jernvägsanläggningar; dels

ock Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till Riksdagen om förordnande
för en statsrådsledamot att utöfva den befattning med riksdagsärender
som enligt § 46 af riksdagsordningen tillkommer en ledamot
af statsrådet.

Justerades protokollet för den 18 i denna månad.

Föredrogs å nyo Kongl. Maj:ts den 20 innevarande januari bordlagda
nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd
och behof.

Friherre Klinckowström: När vid sistlidet års riksdag, den 25
januari 1896, Kongl. Maj:ts nådiga proposition om statsverkets tillstånd
och behof remitterades, tog jag mig friheten att dervid göra några
oskyldiga anmärkningar. Den, som då uppträdde näst efter mig, hans
excellens herr statsministern, yttrade då bland annat följande ord:
“det är en ingalunda ovanlig sak, att den föregående talaren icke
känner sig belåten med statsverkspropositionen, och jag föreställer
mig, att det är en rätt kinkig uppgift att vinna hans bifall; åtminstone
tilltror jag mig icke att kunna gå i land dermed". Jag beklagar, att
hans excellens icke då till följd af de anmärkningar, jag framstälde,
med lätthet kunde draga slutsatser rörande orsaken, hvarför jag icke
var belåten med den nådiga statsverkspropositionen. Denna orsak
hade lätt varit att finna uti det stora anslagsbegär, som då framträdde
i statsverkspropositionen, och hvad den nu ifrågavarande beträffar, så
synes det mig både underligt och bedröfligt, att anslagsbegäret nått
vida öfver den gräns, hvartill man uti den föregående statsverkspropositionen
hunnit. Jag har redan vid sistlidet års riksdag förklarat,
att jag icke kunde hafva det förtroende till regeringen som
vederborde, för att jag skulle kunna gilla alla de anslag, som Kongl. Maj:t
äskar. Denna brist på förtroende till regeringen har beklagligtvis
fortsatts och kanske ökat3 sedan förra riksdagen. Vare det långt ifrån
mig att anmärka mot den rådgifvarepersonal, som Hans Maj:t Konungen
omgifvit sig med. Jag känner allt för väl grundlagens bud i detta
hänseende för att nu kunna eller vilja mot densamma göra minsta
anmärkning, men det torde icke vara eder obekant, mine herrar, att
det sätt, hvarpå Konungens rådgifvarepersonal på sista tiden rekryterats,
ingifvit oss tullskyddsvänner i hela landet samt här i Riksdagen
både undran och bekymmer för den ganska vigtiga tullfrågans framtid.
Man har nemligen funnit, att Konungens rådgifvarepersonal småningom,
från att hafva varit en kompakt, tullskyddsvänlig personal, börjat re -

N:o 2.

Måndagen den ‘ii. Januari.

kryteras med frihandelsvänner. Detta kan icke annat än synas betänkligt
för tullskyddsvännerna, och jag befarar, att regeringen kommer
att få se verkan deraf, när nu Riksdagen kommer att besluta
öfver statsverkspropositionens olika anslag. Den böjelse, som regeringen
under åtskilliga riksdagar på ett enligt min mening oförsigtigt
sätt visat för ökning af beskattningen och af anslagsbeloppen, är, såsom
jag tror, ganska betänklig för de skattdragandes framtid. Men
om regeringen vill, för att nyttja eu bild, skära allt för breda remmar
ur de skattdragandes ryggar, må regeringen förlåta mig, om jag,
med den ringa förmåga jag eger, söker hindra, att åtminstone icke de
skattdragande få förblöda under denna nog svåra operation.

Jag vill gifva några få exempel på detta stora begär bos regeringen
att öka riksstatens slutsiffror.

Under 10-års perioden 1876—1886 ökades icke riksstatens slutsiffra
med något betydande belopp. Förstnämnda år uppgick den till
omkring 82 millioner och 1886 till ungefär samma summa. Men
under de derpå följande 10 åren 1886—96 ökades slutsiffran med omkring
18 millioner kronor, en hög siffra, i synnerhet jemförd med förhållandet
under de 10 förutgångna åren. Men det var icke nog härmed;
uti 1896 års statsverksproposition äskade Kongl. Maj:t 114,711,000
kronor för 1897 års statsreglering, och den statsverksproposition, som
nu ligger på bordet, äskar för 1898 119,276,000 kronor; således ett
språng på nära 5 millioner blott under ett enda år. Jag vet väl,
att mina motståndare, som önska, att den kongl. propositionen måtte
remitteras oantastad, skola svara mig, att under dessa sista åren hafva
stora reorganisationer egt rum inom landet. Ja, det är visserligen
sant, att grundskatternas afskrifning, vägunderhållet och den indelta
arméns underhåll, som förut ålegat vissa skattehemman, men numera
är fördeladt på hela den skattskyldiga allmänheten, göra nödvändigt,
att riksstatens slutsumma ökas med millioner, om man så vill, men
ändå finnas många millioner, som väl få skrifvas på kontot af anslag,
som kunna undvaras.

Jag vill icke förlänga denna diskussion, som mången kanske anser
onödig, men den kongl. propositionen, som väl är den vigtigaste vid
riksdagen, är allt för betydande för att jag skulle underlåta att nu
antyda de förändringar, som jag för min del anser vara både nyttiga
och nödiga.

Hvad inkomsterna beträffar yrkar jag, att tullmedlen måtte beräknas
till ott belopp 2 millioner högre än det nu upptagna och således
höjas från 68 millioner, som Kongl. Maj:t föreslagit, till 40 millioner.
Den, som går igenom statskontorets utredning rörande tullinkomsterna
under de sista åren, finner, att dessa företett en så betydande
ökning, att man med ett antagande för 1898 af 40 millioner
ändå säkerligen komme under den verkliga siffran.

Deremot vill jag beträffande banJcovinsten, som Kong], Maj:t nästan
helt och hållet tager i anspråk, göra det yrkandet, att densamma
blefve af Riksdagen reserverad för bankens eget behof. Troligen kommu
inom motionstidens slut många framställningar att göras rörande inrättandet
af bankkontor i landsorten. Af tidningarne ser jag, att

Stateverke propositionen.

(Forts.)

No 2

Stativ erkapropotitionen.

(Fort?.)

Måudage® den 25 Januari.

motion om inrättandet af ett dylikt kontor i Karlskrona redan blifvit
väckt, ock flera dylika förslag, som nog äro ganska berättigade, komma
säkerligen att framställas. Det torde då enligt min mening vara nödvändigt
att för fyllandet af dylika nyttiga och nödiga behof reservera
bankovinsten.

I jemförelse med nu berörda frågor är den, som jag nu vill framhålla,
af mindre vigt, nemligen frågan om uppförandet af ett nytt
posthus. Till inlösen af tomt för ett dylikt vid Vasagatan, i det qvarter,
som inneslutes af Mästersamuels- och Bryggaregatorna, begär
Kongl. Maj:t nu till en början 200,000 kronor. Såsom jag ytterligare
kommer att utveckla, måste jag anse denna nybyggnad onödig och
till och med skadlig, och dessa 200,000 kronor, som Kongl. Maj:t enligt
poststyrelsens förslag vill utanordna, kunde då, såsom statskontoret
föreslagit, blifva statsverket besparade.

Jag kommer nu till en vigtig del af statsregleringen, som illa nog
aldrig annat än i högst sällsynta fall blifvit af Riksdag och statsutskott
behandlad. Ett sådant fall förekom vid sistlidet års riksdag, men det
är mycket illa, att icke Riksdag och statsutskott oftare befatta sig
med ett genomgående af de ordinarie anslagen. Såsom kerrarne veta,
utgöra dessa £ af hela statsregleringen. Grundlagens bud föreskrifver
angående dem, att de skola vid hvarje riksdag granskas, samt att
nödiga besparingar, der de kunna sko utan skada för statsverkets gilla
gång, skola iakttagas, och detta grundlagens bud tillkom under en tid,
då det icke fans någon extra statsreglering. Det gäller således otvifvelaktigt
de ordinarie anslagen. Jag har såsom enskild riksdagsman vid
granskningen af de ordinarie utgifterna icke kunnat göra stora försök
till besparingar, men jag har blott för nio ordinarie anslag eftersett,
huru besparingarna skulle gestalta sig enligt hufvudkontot i rikshufvudboken
— det har galt sådana anslag, som bära benämningen
reservationsanslag — och dervid funnit, att de reservationer, som på
dessa nio anslag uppstått under de tio sista åren, aldrig eller blott
sällan minskats för anslagets behof, utan de hafva qvarstått år efter
år, men det kan icke vara meningen, att så stora fonder skola ligga
oåtkomliga för Riksdagens disposition. Eu granskning af dessa nio
anslag har gifvit mig till resultat, att endast på dessa besparingar
skulle kunna göras till belopp af 1,612,000 kronor. Det vore då
märkvärdigt, om icke statsutskottet skulle kunna taga i tu med den
ordinarie statsregleringen, hvaruppå, jag är öfvertygad derom, stora
besparingar skulle kuuna åstadkommas.

Hvad beträffar den extra ordinarie statsregleringen, har jag funnit,
att på de båda militära hufvudtitlarne, den 4:de och den 5:te, besparingar
till ett belopp af 5,450,000 kronor skulle kunna föreslås.
Det är ju icke mycket på den ofantliga summa, 119 millioner, hvarmed
den kongl. propositionen slutar, “men det är ändå något'', såsom
den sade, som tick se Åmål. Jag hade äfven en annan afsigt med
de besparingar, som jag ville skulle drabba 5:te hufvudtitelu, och den
vore att kuuna förmå regeringen att med all kraft och med det stora
inflytande, som den ännu har i Riksdagen, söka åstadkomma ett inhemskt,
ouppsägbart försvarslåu, hvarom jag nu motionerat vid Henne

N o 2.

Måndagen den 25 Januari.

riksdagar. Denna tanke bär dessutom i båda karnrarne mottagits så
väl, att särskilda motioner derom inkommit för tvenne riksdagar sedan.
Det kan icke vara bragt ur minnet hvad som yttrades under diskussionen
angående ett så beskaffad! lån, eller att den öfvervägande majoriteten
af dem, som då uttalade sig, varmt förordade detsamma. Mine
herrar, det är omöjligt att så hastigt och fullständigt, som det behöfves,
ordna Hottans nybyggnader, anskaffa eldhandvapen åt armén
samt utföra nödvändiga fästningsbyggnader i åtskilliga delar af vårt
land utan upptagandet af ett dylikt, ouppsägbart, inhemskt lån.

Det är, efter hvad både tidningar och riksdagsmän yttrat, den
enda rätta utvägen; och det kan icke annat än vara nedslående att
af den nu föreliggande statsverkspropositionen se, att Kongl. Maj:t
icke ens behagat yttra sig derom, oaktadt herrarne icke kunna hafva
glömt, att i fjolårets statsverksproposition såväl hans excellens herr statsministern
som herr statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet yttrade
sig fördelaktigt derom och i princip gillade ett dylikt lån, fastän hans
excellens herr statsministern, om jag rätt minnes, ansåg det då för tillfället
icke vara behöfligt, då staten visade så stora besparingar, att man dermed
kunde åtnöjas. Men, mine herrar, dessa besparingar, som förefinnas
vid eu eller derå riksdagar, kunna utsina, innan de för dessa ändamål
erforderliga anslagen blifvit beviljade. Om man deremot en gång
för alla i riksdagen reglerade denna anslags- och lönefråga, skulle den
derigenom blifva undandragen blifvande Riksdagars måhända olika
finansiella eller politiska meningar och sedermera kunna fullföljas och
afslutas till fäderneslandets gagn och bästa. Detta kan icke ske med
dessa anslag, som hufvudsakligen hvila på besparingar och på derå
Riksdagars skiftande politiska och finansiella meningar. Genom ett
dylikt tillvägagående skulle dottans nybyggnad kunna fullbordas på 5
å 6 år; med det sätt, Kongl. Maj:t föreslagit för detta ändamåls vinnande,
eller hufvudsakligen genom tillfälligtvis uppstående besparingar,
skulle det erfordras 10 ä 15 år, således 15 riksdagar, innan denna
fråga slutbehandlats. Enligt min tanke kommer derför ett dylikt lån
att mycket fortare leda till försvarsväsendets kompletterande, än om
man anlitar den utväg, som Kongl. Maj:t nu föreslagit.

Jag ber, att ingen af herrarne måtte tro, att jag är likgiltig för
landets försvar, derför att jag nu föreslagit åtskilliga betydliga minskningar
i hvad Kongl. Maj:t äskat såväl beträffande 4:e som 5:te hufvudtiteln,
utan jag har gjort det för att i min mån söka förmå regeringen
att ingå på denna så ytterst vigtiga lånefråga.

Utom inskränkningarna på 4:e och 5:te hufvudtitlarna, uppgående
till 5,450,000 kronor, har jag ansett, att den stora byggnadsfråga,
som afser att åstadkomma ett nytt posthus, icke måtte i det skick,
hvari denna fråga nu befinner sig, af Riksdagen bifallas. Jag anser
nemligen, att denna byggnadsfråga blifvit oriktigt förberedd, och, hvad
värre är, jag tror, att allmänheten blir sämre betjenad med ett posthus
långt borta på Vasagatan, än hvad nu är fallet. Vi hafva redan,
mine herrar, två posthus, ganska ansenliga, och om det behöfves eu
utvidning af det nuvarande s. k. nya posthuset vid Röda bodarna,
så är det en enkel utväg att förvärfva närmaste byggnadstomt eller

Staltverhep
ropositirm rn.

(Forts.)

N:0 2.

Statsvcrkäpropoaitionen.

(Fort* )

Måndagen don 25 Januari.

hela det qvarter, som begränsas af Karduansmakaregatau, Klara södra,
Klara vestra kyrkogata samt Lilla Vattugatan. Jag tror, att det linnes
blott tre husegare i qvarteret, deraf två, tror jag mig veta, gerna
skulle afstå sina husbyggnader i qvarteret, och den tredje tror jag
också skulle göra det, men i värsta fall skulle hans tomt kunna exproprieras.
På det sättet skulle det nuvarande posthuset få ett helt
qvarter i omedelbar närhet till sin disposition och skulle kunna förenas
med det genom två täckta murade gångar öfver Karduansmakaregatan,
såsom nu är fallet i de båda bankhusen vid Skeppsbron.

Vidare har jag föreslagit, att det, som Kongl. Maj:t äskat för
telegraf- och telefonledningar, måtte af Riksdagen afslås, då dylika
ledningar redan finnas mellan dera af de ifrågasatta orterna. Sålunda
har jag på denna statsreglering i sin helhet kunnat inbespara cirka 7
millioner kronor.

Kanske tycker mången, att jag nu med allt för lätt hand behandlat
Kong], Maj:ts proposition, men, mine herrar, det är, för att nyttja
ett musikaliskt uttryck, så, att mitt yttrande endast må anses såsom
en blygsam ouverture till Trolldöjten, och jag ämnar, så snart Kongl.
Maj:ts proposition rörande statsverkets tillstånd och behof blifvit remitterad,
begära ordet för att väcka en motion, som jag har färdig i
min portfölj, och i hvilken motion jag gifver skäl och bevis för de
yrkanden om besparingar, som jag nu i detta mitt yttrande helt fiyktigt
antydt.

Herr Sandberg: Vid de femton riksdagar, jag bevistat, bär jag
ingen enda gång yttrat ett ord vid remissdebatten, detta hufvudsakligen
derför, att man naturligtvis måste taga för afgjordt, att de personer,
som insättas i Riksdagens vigtigaste utskott, statsutskottet, utgöra
eliten af allt, som dnnes framstående inom Riksdagen i fråga om ånansiel
klokhet och politisk vishet. Då jag så länge iakttagit tystnad,
kan det synas innebära en viss grad af förmätenhet eller åtminstone
anspråksfullhet att på förband yttra sig om de ärenden, som skola
hänskjutas till detta mycket visa och mycket mägtiga utskott, men
på grund af just min långa tystnad vågar jag hoppas på kammarens
öfverseende, då jag nu för första och troligen sista gången dristar
mig yttra några ord i fråga om ett par punkter i den nu på bordet
liggande nådiga statsverkspropositionen. Jag skall, min vana trogen,
iakttaga den största korthet, och jag hyser icke den minsta förhoppning,
att min åsigt skall vinna några sympatier inom Riksdagen och
allra minst inom denna kammare.

För det första kan det icke annat än förvåna mig, att regeringen
lyckats så fullständigt frigöra sig från ett åskådningssätt, som förr
ansetts giltigt, att den icke ansett nödigt föreslå att använda ens en
enda af dessa 14 öfverskottsmiliioner till afbetalning å rikets stora
statsskuld.

Om de anslag, som nu äskas för påbörjande af befästningen vid
Göteborg och Boden samt för förlängande af norra stambanan i rigtning
mot Kalix eif, skulle af Riksdagen bifallas, kan jag icke förstå
annat, än att Riksdagen derigenom forbonde sig att fortfarande gifva

N o 2.

Måndagen den 25 Januari.

anslag till fortsättande och afslutande af dessa befästningar och till Siattverksutsträckande
af norra stambanan, åtminstone till Haparanda och kanske
ännu längre. För dessa ändamål erfordras säkerligen icke mindre äu v
40,000,000 kronor. Det synes mig högeligen önskvärdt, om hvarje riksdagsman,
när dessa anslag komma att afgöras, hade fullkomligt klart
för sig, att ett bifall till dessa anslagskraf innebär en förbindelse att
i framtiden bevilja derå tiotal millioner.

I förbigående vill jag anmärka, hurusom det för mig, som saknar
alla miltära insigter, förefaller fast obegripligt, huru befästningar vid
Boden skola kunna skydda eu jernväg norr och nordost om Boden i
rigtning mot Haparanda.

Om svenska Riksdagen år efter år uppskjuter att fatta allvarliga
beslut och vidtaga kraftiga åtgärder för att bereda våra arbetare på
deras äldre dagar en annan och bättre tillflykt än fattigvården, kommer
säkerligen socialismens draksådd att år efter år bära allt rikare
skördar. Huru stridande meningarna än må vara rörande det sätt,
hvarpå ålderdomsförsäkringen bör ordnas, äro de dock ense i ett hänseende
— att det, för att ålderdomsförsäkring skall kunna komma till
stånd, erfordras ett stort kapital. Regeringen har i sin proposition
äfven medgifvit detta. Der läses nemligen:

“Skäl hafva visserligen ansetts vara för handen att, innan försäkringsfrågan
å nyo förelägges Riksdagen,''ännu någon tid låta meningarne
inom landet arbeta sig fram till ökad klarhet angående det rigtigaste
sättet för den vigtiga frågans lösning, såsom ock att derunder
i möjligaste mån hemta lärdom af andra länders erfarenhet, men då
under alla förhållanden försäkringens genomförande kommer att kräfva
betydliga belopp, på det att de ifrågasatta pensionsförmånerna må
komma äfven den nuvarande generationen till godo, anser jag mig,
efter samråd med chefen för civildepartementet, böra hemställa, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att till arbetareförsäkringsfonden
må äfven i riksstaten för år 1898 afsåttas ett belopp
af 1,400,000 kronor. “

I förhållande till det vigtiga ändamålet och till den här uttalade
åsigten synes detta vara ytterst ringa. Det utgör endast omkring en
procent eller en hundradel af statsinkomsterna. Om jag hade den
minsta utsigt till framgång, skulle jag väcka motion om åtagande af
en betydlig tilläggsbevillning för förstärkande åt denna försäkringsfond
för att derigenom möjliggöra en skyndsam reglering åt denna vigtiga
fråga. Ja, mine herrar, vigtigare än alla rustningar till förstärkande
af försvaret och upprätthållande af neutraliteten, vigtigare än alla
jernvägsbyggnader, de må förläggas i Norrlands obygder eller i det
fettdrypaude Skåne, ja, till och med vigtigare än skydd för vårt jordbruk
och våra näringar är, att vi genom tillmötesgående af arbetarnes
billiga fordringar söka stäfja spridandet af socialismens ihåliga, men
giftiga läror bland vårt folk.

Efter härmed slutad öfverläggning blef den kongl. propositionen
tillika med de i anledning af densamma nu afgifna yttrandena hänvisad
till statsutskottet.

Ko 2

Måndagen den 25 Januari.

Föredrogs och godkändes Riksdagens kanslideputerades den 22
innevarande månad bordlagda memorial n:o 1, angående antagande af
tjensteman i Riksdagens kansli.

Herr Treffenberg erhöll på begäran ordet och yttrade: Under
förra riksdagen antydde jag, att jag vid denna riksdag skulle afgifva
två motioner. I dsn ena af dem ämnade jag återupptaga den på denna
kammares motstånd två gånger fallna frågan om undersökning rörande
tillståndet inom bagerierna. Denna fråga har emellertid sedan förra
riksdagen kommit i väsentligt förändradt läge, då, såsom kändt är,
Kongl. Maj:t befalt, att de undersökningar, hvilka böra föregå arbetarestatistiken,
till hvilken Riksdagen anvisat medel, skola i första hand
sysselsätta sig med utredning just rörande tillståndet i detta yrke.
Ändamålet med motionen har således redan vunnits; derför har jag
icke någon anledning att nu besvära kammaren med denna fråga.

Den andra motionen, som jag antydde, afser ordnandet af presterskapets
inkomster på nya grunder vid den tid, då de nuvarande löneregleringarna
upphöra att vara gällande. Det skulle trötta kammaren
allt för mycket, om jag uppläste den vidlyftiga motiveringen. Jag skall
derför inskränka mig till att endast uppläsa det förslag, i hvilket
motionen utmynnar.

Efter att hafva uppläst nämnda förslag afgaf herr Treffenberg
ifrågavarande motion, hvilken erhöll ordningsnumret 3 och på derom
framstäld begäran bordlädes.

Aflemnades följande motioner:

n:o 4, af herr Billing, om vidtagande af åtgärder för kontroll
öfver vården och förvaltningen af fromma stiftelser inom landet;

n:o 5, af friherre Klinckowström, med åtskilliga förslag beträffande
vissa delar af Kongl. Maj:ts vid innevarande riksdag afgifna proposition
angående statsverkets tillstånd och behof, samt

n:o 6, af friherre Klingspor, om tillägg till § 15 mom. 2 i folkskolestadgan.

Dessa motioner blefvo hvar för sig på begäran bordlagda.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet Kongl. Maj:ts nedannämnda,
denna dag aflemnade nådiga propositioner till Riksdagen:

l:o) angående förbättrad pension åt två från marinregementet till
Blekinge bataljon öfver flyttade fanjunkare;

2:o) angående anslag till reseunderstöd åt arbetare för besökande
af 1897 års allmänna koust- och industriutställning i Stockholm;

N o 2.

Måndagen den 25 Januari.

3:o) angående upplåtelse till staden Sundsvall af viss, statens jernvägar
tillhörig mark, och

4:o) angående beviljande af vissa förmåner för enskilda jernvägsanläggningar.

Föredrogs och bordlädes Kongl. Maj:ts under sammanträdet aflemmade
nådiga proposition till Riksdagen med förslag till lag angående
bevisning inför rätta, m. m. : ■

Föredrogos och hänvisades till lagutskottet Kongl. Maj:ts nedannämnda,
denna dag aflemnade nådiga propositioner till Riksdagen:

l:o) med'' förslag till lag angående Kongl. Maj:ts högsta domstols
tjenstgöring på afdelningar;

2:o) med förslag till lag om ändrad lydelse af 41 § konkurslagen
den 18 september 1862;

3:o) med förslag till lag om ändrad lydelse af 10 § i förordningen
angående lagfart å fång till fast egendom den 16 juni 1875;

4:o) med förslag till lag angående ändring i vissa delar af lagen
om skydd för varumärken den 5 juli 1884;

5:o) med förslag till lag om ändring i vissa delar af förordningen
angående patent den 16 maj 1884;

6:o) med förslag till lag om skydd för vissa mönster och modeller;

7:o) med förslag till lag om beräkning i vissa fall af tid, som afses
i förordningen angående patent, i lagen om skydd för varumärken^och
i lagen om skydd för vissa mönster och modeller;

8:o) med förslag till lag om ändrad lydelse af §§ 2 och 5 i förordningen
angående allmänt kyrkomöte den 16 november 1863, samt

9:o) med förslag till lag om ändring i vissa delar af lagen angående
eganderätt till skrift den 10 augusti 1877.

Upplästes och lades till handlingarna Kongl. Maj:ts under dagens
sammanträde aflemnade nådiga skrifvelse till Riksdagen om förordnande
för en statsrådsledamot att utöfva den befattning med riksdagsärender),
som enligt § 46 af riksdagsordningen tillkommer en ledamot af statsrådet;
och skulle underrättelse om denna nådiga skrifvelses innehåll
genom utdrag af protokollet meddelas vederbörande utskott samt de
ledamöter, som hafva inseende öfver Riksdagens kansli.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Rodhe under sjutton
dagar från den 30, herr Sörensson under fjorton dagar från den 28,

Första Kammarens Prot. 1897. -Y:o tf. 2

Ra 2.

Måndagen den 25 Januari.

berr Sanne under fjorton dagar från den 27, och herr ron Möller
under fyra veckor från och med den 28, allt innevarande januari.

Hen- talmannen yttrade, att han, efter öfverenskommelse med herr
talmannen i Andra Kammaren, finge föreslå, att onsdagen den 3 nästkommande
februari måtte anställas val dels af ledamöter och suppleanter
i den nämnd, som eger att döma, huruvida högsta domstolens
samtliga ledamöter gjort sig förtjenta att i deras vigtiga kall bibehållas,
dels ock af valmän och suppleanter för utseende af komiterade
för tryckfrihetens vård.

Detta förslag antogs.

Justerades fyra protokollsutdrag för denna dag.

Kammaren åtskiides kl. 1,15 e. m.

In fidem

A v. Krusenstjema.

Onsdagen den 27 Januari.

N:o 2.

Onsdagen den 27 Januari.

Kammaren sammanträdde kl. 2 e. m.

Herr statsrådet Gilljcm aflemnade Kongl. Maj:ts nedannämnda
nådiga propositioner till Riksdagen:

l:o) angående upplåtelse af mark från förra militiebostället f
mantal n:o 3 Sunnanå eller Strömsnolm för en vattenledning till
Skellefteå stad;

2:o) angående försäljning af den kronan såsom danaarf tillfallna
lägenheten Lilla Hyddan å Örebro stads område;

3:o) angående försäljning af två under förra militiebostället Tuna
n:o 1 om 5| mantal i Östergötlands län lydande lägenheter;

4:o) angående restaurering af det så kallade gamla kungshuset i
Stockholm;

5:o) angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter
enkan Anna Kristina Lindblom;

öro) angående disposition af militiebostället l-£ mantal Åsmundgården
n:o 1 i Jemtlands län;

7:o) angående beredande af lånemedel till fortsatt utveckling af
statens telefon väsende;

8:o) angående ett jordbyte å förra kronojagbacken Skämbylöth
eller Åkerbyhult n:o 1 i Södermanlands län; samt

9:o) med förslag till förordning angående skyddskoppympningen i
riket.

Justerades protokollen för den 19 och 20 i denna månad.

Anmäldes och bordlädes:

statsutskottets memorial n:o 1, med de till innevarande Riksdag
afgifna berättelser dels af fullmägtige i riksgäldskontoret angående
riksgäldskontorets ställning och förvaltning samt dels af fullmägtige i
riksbanken och riksgäldskontoret angående det dem lemnade uppdrag
i fråga om uppförande å Helgeandsholmen af nya byggnader för Riksdagen
och riksbanken; samt

bankoutskottets memorial n:o 1, med öfverlemnande af fullmägtiges
i riksbanken till utskottet afgifna berättelse.

K o 2.

Onsdagen don 27 ''Januari.

Föredrogs och hänvisades till lagutskottet Kong!. Maj:ts den 25 i
denna månad bordlagda nådiga proposition till Riksdagen med förslag
till lag angående bevisning inför rätta, lag angående ändrad lydelse
af 5 kap. 1 § ärfdabalken, lag angående ändring i 14 kap. jordabalken,
lag om ändring i förordningen angående handelsböcker och handelsräkningar
den 4 maj 1855 och lag om ändrad lydelse af 9 § i förordningen
angående , ändring i vissa fall af gällande, bestämmelser om
häradsting den 17 maj 1872.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet herr Treffenbergs den
''25 innevarande januari bordlagda motion, n:o 3, angående ordnandet
af presierskapets inkomster in. in.

■ Vid föredragning af herr Billings den 25 innevarande månad
bordlagda motion, n:o 4, om vidtagande af åtgärder för kontroll öfver
vården och förvaltningen af fromma stiftelser inom landet, hänvisades
denna motion till ett tillfälligt utskott.

Föredrogs friherre Klinclcowströms den 25 i denna månad bord''lagda
motion, n:o 5, med åtskilliga förslag beträffande vissa delar af
Kongl. Maj:ts vid innevarande riksdag afgifna proposition angående
statsverkets tillstånd och behof.

Friherre Klinckowström: Man har å vederbörligt håll gjort mig
uppmärksam derpå, att i min nu föredragna motion, n:o 5, förekomma
frågor, som tillhöra bevillningsutskottet, nemligen frågan om tullmedlen
och frågan om postmedlen, samt en fråga, som tillhör bankoutskottet,
nemligen frågan rörande bankovinsten. Med anledning deraf får jag
bedja kammaren att få ur denna motion n:o 5 stryka dessa punkter,
som röra bevillnings- och bankoutskottet, samt formera dem i två särskilda
motioner, som jag här skall be att få läsa upp.

Sedan uppläsning häraf skett, bifölls friherre Klinckowströms anhållan,
hvarefter motionen i enlighet dermed fördelades i tre motioner,
af hvilka den ena försågs med n:o 7 och öfverskriften “angående beräkningen
af tull- och postmedlen“, den andra erhöll n:o 8 och öfverskriften
“angående användande af riksbankens vinst för år 189ö“,
samt den tredje fick bibehålla ordningsnumret 5 och den ursprungliga
motionens öfverskrift; och blefvo de tre motionerna derpå hänvisade,
®:o 7 till bevillningsutskottet, n:o 8 till bankoutskottet och n:o 5 till
statsutskottet. ... .

N:0 2.

Onsdagen den 27 Januari.

Vid föredragning af friherre Klingspors den 25 i denna månad
bordlagda motion, n:o 6, om tillägg till § 15 mom. 2 i folkskolestadgan,
hänvisades denna motion till ett tillfälligt utskott.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet Kongl. Maj:ts nedannämnda,
denna dag aflemnade nådiga propositioner till Riksdagen:

l:o) angående upplåtelse af mark från förra militiebostället -f
mantal n:o 3 Sunnanå eller Strömsholm för en vattenledning till Skellefteå
stad;

2:o) angående försäljning af den kronan såsom danaarf tillfallna
lägenheten Lilla Hyddan å Örebro stads område;

3:o) angående försäljning af två under förra militiebostället luna
n:o 1 om 5-| mantal i Östergötlands län lydande lägenheter;

4:o) angående restaurering af det så kallade gamla kungshuset i
Stockholm;

5:o) angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter
enkan Anna Kristina Lindblom;

6:o) angående disposition af förra militiebostället 1 £ mantal Åsmundgården
n:o 1 i Jemtlands län;

7:o) angående beredande af lånemedel till fortsatt utveckling af
statens telefonväsende; samt

8:o) angående ett jordbyte å förra kronojagbacken Skämbylötk
eller Åkerbvhult n:o 1 i Södermanlands län.

Föredrogs och hänvisades till lagutskottet Kongl. Maj:ts under
sammanträdet aflemnade nådiga proposition till Riksdagen med förslag
till förordning angående skyddskoppympningen i riket.

Afgåfvos följande motioner:

n:o 9, af herr, von Strokirch, om ersättande med statsmedel af
allmänna bevillningen för år 1897;

n:o 10, af densamme m. fl., angående pension åt framlidne rektorn
P. "Velins dotter Elin Emelie Velin;

n:o 11, af herr Stephens, om tull å majsolja;
n:o 12, af herr Söderberg, om höjning af tullen å sulläder m. m.;
n:o 13, af herrar Stridsberg och Hallgren, om åtgärder för motarbetande
af tuberkulos hos husdjur;

n:o 14, af herr Ljungberg, angående tillägg i förordningarna om
kommunalstyrelse å landet, i stad och i Stockholm samt om kyrkostämma
m. m.;

n:o 15, af densamme, angående tull å superfosfater;
n:o 16, af densamme, om tillägg till kongl. förklaringen den 9
juni 1893, angående förbud mot cigarrbods öppnande till salu ä sabbatstid;
och

Forsta Kammarens Prat. 1S07. X:o 2

N:o 2.

Onsdagen den 27 Januari.

n:o 17, af herr Säve, om rätt för småskolelärare och småskolelärarinnor
vid de med landstingsseminarier förenade öfningsskolor till
delaktighet i småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt.

Dessa motioner blefvo hvar för sig på begäran bordlagda.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Tham under tio
dagar och herr Bréhmer under två veckor, för båda räknadt från och
med den 30 i denna månad.

Justerades sju protokollsutdrag för denna dag.

Kammaren åtskildes kl. 2,36 e. m.

In fulem

A. v. Krnsenstjerna.

Stockholm, Isaac Mardis* Boktryckeri-Aktiebolag, 1S97.