RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1896:21)

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1896. Andra Kammaren. N:o 21.

Lördagen den 21 mars.

Kl. 11 f. m.

§ 1.

Företogs justering af protokollet för kammarens för- ocli eftermiddagssammanträde
den 14 innevarande månad. Efter uppläsandet
af protokollet för förmiddagssammanträdet begärdes ordet af
lierr N. Jönsson i Gammalstorp, som, till bemötande af en utaf
berr Fredholm från Stockholm under diskussionen om högre beskattning
å bränvin, tillverkadt af melass, lemnad uppgift, uppläste
ett skriftligt anförande samt anhöll, att detsamma måtte såsom bilaga
till diskussionen få inflyta i kammarens protokoll.

Ordet lemnades härefter åt herr Hedin, som, under framhållan,
att protokollsjusteringen endast afsåge, huruvida protokollet vore
rätt affattadt, yrkade, att kammaren måtte besluta, det anförandet
icke finge såsom bilaga inflyta i dagens protokoll.

Öfverläggningen var härmed slutad. Efter det herr talmannen
till proposition upptagit de båda yrkanden, som derunder förekommit,
biföll kammaren herr Hedins omförmälda yrkande.

Sedan protokollet för eftermiddagssammanträdet härefter blifvit
uppläst, godkände kammaren protokollet.

§ 2.

Herr statsrådet m. m. L. Annerstedt aflemnade Kong], Maj:ts
propositioner till Riksdagen:

med förslag till ändrad lydelse af §§ 14, 17 och 25 riksdagsordningen;
samt

angående upplåtelse till skjutfält af en del af kronoparken
Götaström i Tofteryds socken, Östbo härad och Jönköpings län.

De sålunda aflemnade kongl. propositionerna begärdes på bordet
och bordlädes.

§ 3.

Herr J. Andersson i Öhrstorp aflemnade en motion, n:o 231,
med förslag till ändrad lydelse af 17 § regeringsformen; hvilken
motion bordlädes.

Andra Kammarens Prof. 1896. N:o 21.

H:o 21.

Lördagen den 21 Mars.

Gemensamma

omröst ningar.

§ 4.

Sedan Riksdagens båda kamrar förebaft och godkänt de i
statsutskottets memorial n:is 22, 23, 24, 32 och 33 samt bevillningsutskottets
memorial n:o 15 föreslagna voteringspropositioner
rörande åtskilliga frågor, deri kamrarne fattat stridiga beslut, samt
denna dag blifvit bestämd för omröstning öfver de olika besluten,
så anstäldes nu dessa omröstningar, enligt nedan intagna voteringspropositioner,
i följande ordning, nemligen:

lista omröstningen:

(enligt statsutskottets memorial n:o 22).

Den, som vill, att anslaget till Svea hofrätt med derunder lydande
justitiestat, nu upptaget till 626,187 kronor, skall höjas med
dels aflöningar till 2 hofrättsråd, 3 assessorer och 2 notarier,

35.900 kronor, dels ock aflöningar till 1 fiskal och 1 andre aktuarie,

5.900 kronor, eller tillhopa 41,800 kronor enligt denna tilläggsstat
för Svea hofrätt:

	Lön.		Tjenst- görings- penningar.	Ren- skrifnings- penningar.	Summa.
1 hofrättsråd ...	4,400	—	2,000	—	—	—	6,400	_	\ Efter 5 år kan lönen
1 d:o	4,400	—	2,000	—		—	6,400	—	/höjas med. 600 kronor.
1 assessor.........	3,300	—	2,000	—	—	—	5,300	—	\| Efter 5 år kan lönen
2 d:o .........	6,600	—	4,000	—	—	-	10,600	—	/höjas med 500 kronor.
1 notarie .........	2,000	—	1,200	—	400	—	3,600	—	1 höjas med 500 kronor och
1 d:o .........	2,000	—	1,200	—	400	-	3,600	—	[efter 10 år med ytter-Jligare 500 kronor.
1 fiskal............	1,500	—	1,000	—	200	—	2,700	—	4 Efter 5 år kan lönen 1 höjas med 500 kronor och
1 andre aktuarie	2,000	—	1,200	—	—	—	3,200	—	[efter 10 år med ytter-Jligare 500 kronor.
Summa kronor		-					41,800	—	; samt

att för åtnjutande af de i nyssnämnda tilläggsstat upptagna
löneförmåner skola stadgas enahanda vilkor, som äro föreskrifna
för innehafvare af löner å 1876 och 1890 årens aflöningsstater,
med förklaring derjemte, att skyldighet att mot ersättning för
flyttningskostnaden låta sig till annan hofrätt förflyttas skall åligga,
utöfver förut stadgadt antal tjensteman i Svea hofrätt, ytterligare
1 fiskal och andre aktuarien, hvadan hädanefter de 2 yngste fiskalerna
i hofrätten varda underkastade flyttningsskyldighet, röstar

Den, det ej vill, röstar

Ja;

Nej;

N:o 21.

Lördagen den 21 Mars.

Vinner Nej, har Riksdagen, enligt utskottets hemställan, besluta:
att öka anslaget till Svea hofrätt, med derunder lydande
justitiestat, nu upptaget till 626,187 kronor, med dels aflöningar
till 2 hofrättsråd, 3 assessorer och 2 notarier, 35,900 kronor, dels
aflöning till 1 fiskal 2,700 kronor, dels ock anslag till amanuenser
och e. o. biträden 1,500 kronor, eller tillhopa 40,100 kronor, enligt
denna tilläggsstat för Svea hofrätt:

			Tjenst		Ken-
	Lön.		görings-	skrifnings-	Summa.
			penningar.	penningar.
1 hofrättsråd ...	4,400	—	2,000	—	—	—	6,400	—	\ Efter 5 år kan lönen
1 d:o	4,400	—	2,000	—		-	6,400	—	/höjas med 600 kronor.
1 assessor.........	3,300	—	2,000	—	—	—	5,300	—	/ Efter 5 år kan lönen
	6,600 2,000		4,000 1,200				10,600 3,600		/höjas med 500 kronor. 4 Efter 5 år kan lönen (höjas med 500 kronor och
1 notarie .........			400

1 d:o .........	2,000	—	1,200	—	400	—	3,600	—	j efter 10 år med ytter-Jligare 500 kronor.
									( Efter 5 år kan lönen
1 fiskal...........	1,500		1,000		200		2,700		) höjas med 500 kronor och
Anslag till ama-					(efter 10 år med ytter-lligare 500 kronor.
nuenser och e. o. biträden .........	—					—	1,500	—

Summa kronor j--					—	40,100	—	; samt

att för åtnjutande af de i nyssnämnda tilläggsstat upptagna
låneförmåner skola stadgas enahanda vilkor, som äro föreskrifna
för innehafvare af löner å 1876 och 1890 årens aflöningsstater med
förklaring derjemte, att skyldighet att mot ersättning för flyttningskostnaden
låta sig till annan hofrätt förflyttas skall åligga, utöfver
förut stadgadt antal tjensteman i Svea hofrätt, ytterligare en fiskal,
hvadan hädanefter de 2 yngste fiskalerna i hofrätten varda underkastade
flyttningsskyldighet.

Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel aflagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,
att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore
fråga, jemväl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande
och uppräkning och utföll omröstningen med 50 Ja och 170 Nej.

_ Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och uppläst protokoll, blifvit af Första Kammaren
samtidigt anstäld, både utfallit med 120 Ja och 28 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens

röster eller.................................................. 50 Ja och 170 Nej,

sammanräkningen visar.................................... 170 Ja och 198 Nej;

Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen
fattadt i öfverensstämmelse med nej-propositionens innehåll.

Gemensamma

omröst ningar.

(Forts.)

N:o 21. 4

Lördagen den 21 Mars.

Gemensamma

omröst ningar.

(Forts.)

2:dra omröstningen:

(enligt statsutskottets memorial n:o 23).

Den, som vill, att den väckta motionen om att till länsmannen
N. M. H. Sunding bevilja, såsom godtgörelse för honom frångångna
åklagareandelar — utgörande enligt Offerdals häradsrätts utslag
den 10 oktober 1890 i mål mellan honom och Lewis Miller 37,621
kronor 33 öre — ett belopp af 3,760 kronor icke må af Riksdagen
bifallas, röstar

Yinner Nej, har till länsmannen N. M. H. Sunding, såsom
godtgörelse för honom frångången åklagareandel, beviljats ett belopp
af 2,000 kronor att uppföras bland de extra ordinarie anslagen
å riksstatens sjette hufvudtitel.

Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, Dlifvit af Första
Kammaren samtidigt anstäld, hade utfallit med 74 Ja och 75 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens

röster eller................................................. 68 Ja och 152 Nej,

sammanräkningen visar.................................... 142 Ja och 227 Nej;

Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen
fattadt i öfverensstämmelse med nej-propositionens innehåll.

Den, som vill, att Riksdagen, med afslag å herr Ljungmans
ifrågavarande motion, bestämmer anslaget till fiskerinäringens understöd
till 42,000 kronor, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

3:dje omröstningen:

(enligt statsutskottets memorial n:o 24).

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Lördagen den 21 Mars.

N:o 21.

Vinner Nej, har Riksdagen, med afslag i öfrigt å herr Ljungmans
ifrågavarande motion, hestämt anslaget till fiskerinäringens
understöd till 35,000 kronor.

Gemensamma

omröst ningar.

(Ports.)

Sedan voteringssedlarne hlifvit aflemnade samt en sedel aflagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,
att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore
fråga, jemväl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande
och uppräkning och utföll omröstningen med 46 Ja och 175 Nej.

Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första
Kammaren samtidigt anstäld, hade utfallit med 122 Ja och 27 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens

röster eller.................................................. 46 Ja och 175 Nej,

sammanräkningen visar.................................... 168 Ja och 202 Nej:

Och hade alltså beslut i denna fråga hlifvit af Riksdagen
fattadt i öfverensstämmelse med nej-propositionens innehåll.

4:de omröstningen:

(enligt statsutskottets memorial n:o 32, punkt. I).

Den, som vill, att Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning
på det sätt bifalles, att till vissa förbättringar för trafiken vid
Stockholms centralstation beviljas 550,000 kronor, hvaraf redan år
1896 må af jernvägstrafikmedlen utgå ett belopp af 500,000 kronor
och återstoden 50,000 kronor uppföres å riksstatens sjette hufvudtitel
såsom extra anslag för år 1897, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Riksdagen på det sätt bifallit Kongl. Maj:ts
förevarande framställning, att till vissa förbättringar för trafiken
vid Stockholms centralstation beviljas ett belopp af högst 100,000
kronor, att utgå af jernvägstrafikmedlen under innevarande år.

N:o 21.

Lördagen den 21 Mars.

Gemensamma

omröst ningar.

(Forts.)

, Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet ock nu uppläst protokoll, blifvit af Första
Kammaren samtidigt anstäld, hade utfallit med 99 Ja och 46 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens

röster eller................................................... 04 Ja och 159 Nej,

sammanräkningen visar ...................................^63 Ja och 205 Nej;

Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med nej-propositionens innehåll.

5:te omröstningen:

(enligt statsutskottets memorial mo 32, punkt. II).

Den, som vill, att, i enlighet med statsutskottets hemställan,
väckta motioner om anslag af 15,000 kronor för utredning och
undersökning af lämpligaste sättet för åstadkommande af en direkt
jernvägsförbindelse i statens hand mellan Krylbo och Örebro icke
af Riksdagen bifallas, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Riksdagen till undersökning och utredning
af de kostnader,. för hvilka en statsbanelinie Krylbo—Örebro skulle
kunna bringas till stånd, till Kong! Maj:ts förfogande stält å extra
stat för år 1897 ett belopp af 10,000 kronor.

Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel aflagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,
att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga,
jemväl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräkning
och utföll omröstningen med 149 Ja och 67 Nej.

. Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första
Kammaren samtidigt anstäld, hade utfallit med 62 Ja och 87 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens

röster eller................................................... 149 Ja och 67 Nej,

sammanräkningen visar ........ ........................... 211 Ja och 154 Nej;

och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.

6:te omröstningen:

(enligt statsutskottets momorial n:o 33, punkt. 1).

Den, som vill, att, i enlighet med Kongl. Maj:ts derom gjorda
framställning, länsmannen i Seminghundra härad af Stockholms

Lördagen den 21 Mars.

N:o 21.

läns vestra fögderi Gustaf Theodor Brundin må från och med månaden
näst efter den, under hvilken han erhåller afsked från länsmanstjensten,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension af 600 kronor, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Yinner Nej, har Kongl. Maj:ts förevarande framställning på
det sätt bifallits, att länsmannen i Seminghundra härad af Stockholms
läns vestra fögderi Gustaf Theodor Brundin må från och
med månaden näst efter den, under hvilken han erhåller afsked
från länsmanstjensten, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära fyllnadspension till så stort belopp, att
detta tillsammans med pensionen från civilstatens pensionsinrättning
utgör 1,000 kronor, eller 400 kronor årligen.

Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel aflagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Törsta Kammaren ingått,
att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga,
jemväl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräkning
och utföll omröstningen med 96 Ja och 124 Nej.

Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första
Kammaren samtidigt anstäld, hade utfallit med 130 Ja och 18 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens

röster eller.................................................. 96 Ja och 124 Nej,

sammanräkningen visar .................................. 226 Ja och 142 Nej;

Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.

7:de omröstningen:

(enligt statsutskottets öiemorial n:o 33, punkt. 2).

Den, som vill, att, i enlighet med Kongl. Maj:ts derom gjorda
framställning, förre schaktmästaren Anders Peter Anderssons enka
Brita Kajsa Andersson må från och med år 1896 för sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension
af 320 kronor, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Gemensamma

omröst ningar.

(Forts.)

N:o 21.

Gemensamma

omröst ningar.

(Forts.)

Lördagen den 21 Mars.

Vinner Nej,_ har Kongl. Maj:ts framställning på det sätt bifallits,
att förra sjuksköterskan vid statens jernvägsbyggnader, enkan
Brita Kajsa Andersson må från och med år 1896 för sin återstående
lifstid å allmänna in dragnings staten åtnjuta en årlig pension
af 200 kronor.

Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel aflagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,
att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga,
jemväl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräkning
och utföll omröstningen med 110 Ja och 108 Nej.

. Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första
Kammaren samtidigt anstäld, hade utfallit med 142 Ja och 5 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens

röster eller................................................... 110 Ja och 108 Nej,

sammanräkningen visar .................................... 252 Ja och 113 Nej;

Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.

8:de omröstningen:

(enligt statsutskottets memorial n:o 33, punkt. 3).

Den, som vill, att, i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag, kartografen
Carl Edvard Dahlman må från och med månaden näst efter
den, hvarunder han afgår från sin befattning såsom kartograf,
under sin återstående lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten
en årlig pension af 2,800 kronor, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Kongl. Maj:ts förevarande framställning på
det sätt bifallits, att kartografen Carl Edvard Dahlman må från
och med månaden näst efter den, hvarunder han afgår från sin
befattning såsom kartograf, under sin återstående lifstid åtnjuta
från allmänna indragningsstaten en årlig pension af 1,600 kronor.

Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel aflagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,
att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga,
jemväl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräkning
och utföll omröstningen med 89 Ja och 133 Nej.

Lördagen den 21 Mars.

N:o 21.

Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första
Kammaren samtidigt anstäld, hade utfallit med 119 Ja och 28 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens

röster eller................................................... 89 Ja och 133 Nej,

sammanräkningen visar ................................... 208 Ja och 161 Nej;

Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.

9:de omröstningen:

(enligt statsutskottets memorial n:o 33, punkt. 4).

Den, som vill, att, med bifall till Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda
framställning, å allmänna indragningsstaten må åt extra ordinarie
professorn i praktisk teologi vid universitetet i Upsala Carl Julius
Norrhy beviljas en årlig pension af 3,500 kronor, att utgå från och
med månaden näst efter den, i hvilken han efter uppnådda 65
lefnadsår afgår från tjensten, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Kongl. Maj:ts förevarande framställning ej af
Riksdagen bifallits.

Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt eu sedel aflagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,
att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga,
jemväl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräkning
och utföll omröstningen med 67 Ja och 152 Nej.

Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första
Kammaren samtidigt anstäld, hade utfallit med 119 Ja och 24 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens

röster eller.................................................. 67 Ja och 152 Nej,

sammanräkningen visar .................................... 186 Ja och 176 Nej;

Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.

10:de omröstningen:

(enligt statsutskottets memorial n:o 33, punkt. 5).

Den, som vill, att, i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag, åt
lektorn vid allmänna läroverket i Luleå August Valfrid Lönnegren

Gemensamma

omröst ningar.

(Forte.)

N:o 21.

Lördagen den 21 Mars.

Gemensamma

omröst ningar.

(Forts.)

beviljas eu årlig pension å allmänna indragningsstaten till belopp
af 2,500 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, i
hvilken afsked från lektorstj ensten varder honom beviljadt, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Kongl. Maj:ts förevarande framställning på
det sätt bifallits, att åt lektorn vid allmänna läroverket i Luleå
August Valfrid Lönnegren beviljats en årlig pension å allmänna
indragningsstaten till belopp af 1,500 kronor, att utgå från och
med månaden näst efter den, i hvilken afsked från lektorstjensten
kan varda honom beviljadt.

Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel aflagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,
att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga,
jemväl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräkning
och utföll omröstningen med 58 Ja och 158 Nej.

Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första
Kammaren samtidigt anstäld, hade utfallit med 117 Ja och 29 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens

röster eller.................................................. 58 Ja och 158 Nej,

sammanräkningen visar.................................... 175 Ja och 187 Nej;

Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med nej-propositionens innehåll.

ll:te omröstningen:

(enligt statsutskottets memorial n:o 33, punkt. 6).

Den, som vill, att, i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag, adjunkten
vid allmänna läroverket i Nyköping Claes Johan Emil
Aurell må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked
från tjensten honom beviljas, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension af 1,500 kronor,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Lördagen den 21 Mars.

N:o 21.

Vinner Nej, har Kongl. Maj:ts förevarande framställning på
det sätt bifallits, att adjunkten vid allmänna läroverket i Nyköping
Claös Johan Emil Aurell må från och med månaden näst efter
den, i hvilken afsked från tjensten varder honom beviljadt, under
sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension af 1,000 kronor.

Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel aflagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,
att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga,
jemväl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräkning
och utföll omröstningen med 67 Ja och 150 Nej.

Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första
Kammaren samtidigt anstäld, hade utfallit med 121 Ja och 25 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens

röster eller............................................... 67 Ja och 150 Nej,

sammanräkningen visar.................................... 188 Ja och 175 Nej;

Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.

12:te omröstningen:

(enligt statsutskottets memorial n:o 33, punkt 7).

Den, som vill, att, i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag, åt
läraren i teckning vid allmänna läroverket i Malmö Peder Caspar
William Klein må från och med månaden näst efter den, i hvilken
han erhåller afsked från tjensten, beviljas pension å allmänna indragningsstaten
för hans återstående lifstid till ett hans innehafvande
lön motsvarande belopp af 1,500 kronor årligen, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Kongl. Maj:ts förevarande framställning på
det sätt bifallits, att åt läraren i teckning vid allmänna läroverket
i Malmö Peder Caspar William Klein må från och med månaden
näst efter den, i hvilken han erhåller afsked från tjensten, beviljas
pension å allmänna indragningsstaten för hans återstående lifstid
till belopp af 900 kronor årligen.

Gemensamma

omröst ningar.

(Forts.)

U:o 21.

Lördagen den 21 Mars.

ningar.

(Forts.)

Gemensamma jemväl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppomröst-
rakning och utföll omröstningen med 63 Ja och 149 Nej.

Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, Tblifvit af Första
Kammaren samtidigt anstäld, hade utfallit med 117 Ja och 25 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens

röster eller................................................... 63 Ja och 149 Nej,

sammanräkningen visar ................................... 180 Ja och 174 Nej;

Och hade alltså beslut i denna fråga Dlifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.

13:de omröstningen:

(enligt statsutskottets memorial n:o 33, punkt. 8).

Den, som vill, att, i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag å
allmänna indragningsstaten må uppföras årlig pension till ett belopp
af 3,000 kronor åt adjunkten vid folkskolelärareseminariet i
Göteborg Johan Lind, att utgå från och med månaden näst efter
den, i hvilken han erhåller afsked från sin tjenst, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Kongl. Maj:ts förevarande framställning på
det sätt bifallits, att å allmänna indragningsstaten må uppföras
årlig pension till ett belopp af 2,000 kronor åt adjunkten vid folkskolelärareseminariet
i Göteborg Johan Lind, att utgå från och
med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller afsked från
sin tjenst.

Sedan voteringssedlarne blifvit afiemnade samt en sedel aflagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,
att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga,
jemväl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräkning
och utföll omröstningen med 76 Ja och 142 Nej.

Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första
Kammaren samtidigt anstäld, hade utfallit med 107 Ja och 37 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens

röster eller................................................... 76 Ja och 142 Nej,

sammanräkningen visar................................... 183 Ja och 179 Nej;

Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fat tadt

i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.

Lördagen den 21 Mara.

N:o 21.

Gemensamma

omröst ningar.

(Forts.)

(enligt statsutskottets memorial n:o 33, punkt. 9).

Den, som vill, att, i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag, å
allmänna indragningsstaten må uppföras årlig pension till ett belopp
af 900 kronor till lärarinnan i teckning vid folkskolelärarinneseminariet
i Stockholm Emma Amalia Nyberg, att utgå från och
med månaden näst efter den, i hvilken hon erhåller afsked från
sin tjenst, röstar

J a,

14:de omröstningen:

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Kongl. Maj:ts förevarande framställning på
det sätt bifallits, att å allmänna indragningsstaten må uppföras
årlig pension till ett belopp af 400 kronor åt lärarinnan i teckning
vid folkskolelärarinneseminariet i Stockholm Emma Amalia Nyberg,
att utgå från och med månaden näst efter den, i hvilken hon erhåller
afsked från sin tjenst.

Sedan voteringssedlarne hlifvit aflemnade samt en sedel aflagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,
att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga,
jemväl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräkning
och utföll omröstningen med 89 Ja och 133 Nej.

Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första
Kammaren samtidigt anstäld, hade utfallit med 133 Ja och 14 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens

röster eller............................................... 89 Ja och 133 Nej,

sammanräkningen visar ................................... 222 Ja och 147 Nej;

Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.

15:de omröstningen:

(enligt statsutskottets memorial n:o 33, punkt. 10).

Den, som vill, att, med bifall till Kongl. Maj:ts framställning,
å allmänna indragningsstaten må åt extra ordinarie professorn i
klassiska språk vid universitetet i Upsala Johan Magnus Sundén
beviljas en årlig pension af 3,500 kronor, att utgå från och med

N:o 21.

Lördagen den 21 Mars.

Gemensamma månaden näst efter den, i hvilken han från tjensten kommer att
omröst- afgå, röstar
nmgar.

(Forte.) T

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Kongl. Maj:ts förevarande framställning ej af
Riksdagen bifallits.

Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel aflagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,
att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga,
jemväl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräkning
och utföll omröstningen med 79 Ja och 141 Nej.

Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första
Kammaren samtidigt anstäld, hade utfallit med 127 Ja och 19 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens

röster eller.............................................. 79 Ja och 141 Nej,

sammanräkningen visar .................................... 206 Ja och 160 Nej;

Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.

16:de omröstningen:

(enligt statsutskottets memorial n:o 33, punkt. 11).

Den, som vill, att, i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag, f. d.
regementsläkaren A. F. Ståls enka Charlotta Theresia Stål, född
Petterson, må, från och med 1896 års ingång och så länge hon
förblifver enka, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
tilläggspension af 360 kronor, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Kongl. Maj:ts förevarande framställning åt
Riksdagen afslagits.

Lördagen den 21 Mars.

N:o 21.

jemväl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och
uppräkning och utföll omröstningen med 119 Ja och 92 jSTej.

Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första
Kammaren samtidigt anstäld, hade utfallit med 137 Ja och 7 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens

röster eller.................................................. 119 Ja och 92 Nej,

sammanräkningen visar.................................. 256 Ja och 99 Nej;

Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.

17:de omröstningen:

(enligt statsutskottets memorial n:o 33, punkt. 12).

Den, som vill, att Kongl. Maj:ts förevarande framställning af
Riksdagen på det sätt bifalles, att å allmänna indragningsstaten
beviljas åt adjunkten vid allmänna läroverket i Vestervik B. F. J.
Aboms enka Ida Abom, född KraBmer, en årlig pension af 300
kronor att utgå från och med den 1 januari 1897 och så länge hon
förblifver enka, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Kongl. Maj:ts förevarande framställning af
Riksdagen på det sätt bifallits, att å allmänna indragningsstaten
beviljats åt adjunkteon vid allmänna läroverket i Vestervik B. F. J.
Åboms enka, Ida Åbom, född Krsemer, en årlig pension af 200
kronor, att utgå från och med den 1 januari 1897 och så länge
hon förblifver enka.

Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel aflagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,
att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga,
jemväl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräkning
och utföll omröstningen med 111 Ja och 99 Nej.

Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första
Kammaren samtidigt anstäld, hade utfallit med 136 Ja och 5 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens

röster eller.................................................. 111 Ja och 99 Nej,

sammanräkningen visar .................................... 247 Ja och 104 Nej;

Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt

i öfverensstämmelse med ja-propositionons innehåll.

Gemensamma

omröst ningar.

(Forts.)

N:o 21.

Gemensamma

omröst ningar.

(Forts.)

Lördagen den 21 Mars.

18:de omröstningen:

(enligt statsutskottets memorial n:o 33, punkt. 13).

Den, som vill, att den i ämnet väckta motionen på det sätt
bifalles, att notarien kos domkapitlet i Upsala Erik Rudolf Henschen
må förklaras berättigad att från och med månaden näst efter
den, i hvilken afsked från konsistorienotariebefattningen varder
honom beviljadt, under sin återstående lifstid uppbära årlig pension
å allmänna indragningsstaten till belopp af 3,000 kronor, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har förslaget om beredande af pension åt konsistorienotarien
Henschen ej af Riksdagen bifallits.

Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel aflagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,
att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga,
jemväl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och
uppräkning och utföll omröstningen med 34 Ja och 187 Nej.

Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första
Kammaren samtidigt anstäld, hade utfallit med 104 Ja och 40 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens

röster eller................................................... 34 Ja och 187 Nej,

sammanräkningen visar .................................... 138 Ja och 227 Nej;

Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med nej-propositionens innehåll.

19:de omröstningen:

(enligt bevillningsutskottets memorial n:o 15, punkt. 1).

Den, som, i likhet med Första Kammaren, vill, att tullsatserna
för nedannämnda artiklar skola bibehållas vid nu gällande
belopp, nemligen för
spanmål:
omalen:

råg, hvete, korn, majs samt ärter och bönor ... kronor 3: 70

malt, äfven krossadt, .......................................... » 5: —

andra slag, ej specificerade,................................. » 3: 70

Lördagen den 21 Mars.

Nio 31.

malen:

mjöl och gryn, alla slag, .................................... kronor 6: 50

allt per 100 kilogram, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Riksdagen, i likhet med Andra Kammaren,
besluta, att tullsatserna för ifrågavarande artiklar skola utgöra, för
spanmål:
omalen:

råg, hvete, korn, majs samt ärter och hönor ... kronor 1: 25

malt, äfven krossadt,............................................. » 1: 50

andra slag, ej specificerade, ................................. » 1: 25

malen:

mjöl och gryn, alla slag, .................................... » 2: 50

allt per 100 kilogram.

Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel aflagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,
att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga,
jemväl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräkning
och utföll omröstningen med 114 Ja och 107 Nej.

. Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första
Kammaren samtidigt anstäld, hade utfallit med 120 Ja och 25 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens

röster eller.................................................. 114 Ja och 107 Nej,

sammanräkningen visar .................................... 234 Ja och 132 Nej;

Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen
fattadt i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.

20:de omröstningen:

(enligt bevillningsutskottets memorial n:o 15, punkt. 2).

Den, som, i likhet med Första Kammaren, vill, att tullsatsen
å fläsk, rökt, skall höjas till 30 öre per kilogram, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Andra Kammarens Prof. 1S96. N:o 21.

Gemensamma

omröst ningar.

(Forts.)

Nso 21.

Gemensamma

omröst ningar.

(Torta.)

Lördagen den 21 Mars.

Vinner Nej, har .Riksdagen, i likhet med Andra Kammaren,
beslutit, att nu gällande tullsats för ifrågavarande artikel skall
bibehållas oförändrad.

Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel aflagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,
att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga,
jemväl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräkning
och utföll omröstningen med 86 Ja och 133 Nej.

Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första
Kammaren samtidigt anstäld, hade utfallit med 110 Ja och 34 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens

röster eller................................................... 86 Ja och 133 Nej,

sammanräkningen visar .................................... 196 Ja och 167 Nej;

Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen
fattadt i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.

21:sta omröstningen:

(enligt bevillningsutskottets memorial n:o 15, punkt. 3).

Den, som, i likhet med Första Kammaren, vill, att tullsatsen
för fläsk, andra slag, skall höjas till 20 öre per kilogram, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Riksdagen, i likhet med Andra Kammaren,
beslutit, att nu gällande tullsats för ifrågavarande artikel skall
bibehållas oförändrad.

Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel aflagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,
att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga,
jemväl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräkning
och utföll omröstningen med 87 Ja och 135 Nej.

Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första
Kammaren samtidigt anstäld, hade utfallit med 109 Ja och 33 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens

röster eller................................................... 87 Ja och 135 Nej,

sammanräkningen visar ..................................._ 196 Ja och 168 Nej>

Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt

i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.

19 N:o 21.

Lördagen den 21 Mars.

§ 5.

Efter föredragning af herr A. U. Göthbergs i senaste sammanträdet
bordlagda motion, n:o 230, beslöt kammaren hänvisa densamma
till behandling af kammarens tillfälliga utskott n:o 2.

§ 6.

Föredrogs och bordlädes för andra gången statsutskottets
utlåtande n:o 6.

Ordet begärdes af herr vice talmannen Östberg, som yttrade:
Jag tillåter mig hemställa, att statsutskottets nyss bordlagda
utlåtande rörande femte bufvudtiteln måtte af kammaren företagas
till behandling vid plenum nästa torsdag, och att ärendet måtte
uppföras på föredragningslistan för samma dag främst bland två
gånger bordlagda ärenden.

Den af herr vice talmannen sålunda gjorda hemställan bifölls
af kammaren.

§ 7.

Herr Ivar Månsson aflemnade en af honom jemte herr M.
Dalin undertecknad motion, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med
begäran om ändring i nuvarande skolorganisation.

Denna motion, hvilken erhöll ordningsnummern 232, begärdes
på bordet och bordlädes.

§ 8.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:

herr N. Åkesson under.14 dagar fr. o. m. den 26 dennes,

» J. Andersson i Öbrstorp under 14 dagar fr. o. m. den
25 dennes,

herr	M. Arliusiander under 12	dagar fr. o.	m. den	26 dennes,
»	W. It. Wester	4	»	» »	» »	25 »
»	B. Bann	» 5	»	» »	» »	24 »
och
»	P. G. Näslund	» 12	»	» »	» »	30 » .
		§ 9-

Justerades ett protokollsutdrag.

§ io.

Till bordläggning anmäldes följande inkomna ärenden:

N:o 21.

Tisdagen den 24 Mars.

Besvarande
af interpellation.

konstitutionsutskottets utlåtande n:o 4, i anledning af väckta
motioner dels om ändring af §§ 7, 11, 12, 28 ock 105 regeringsformen
samt § 88 riksdagsordningen äfvensom upphäfvande åt §
32 regeringsformen, dels om upphäfvande af § 15 regeringsformen
och ändring af §§ 4, 7, 38, 105 och 106 regeringsformen samt §
38 riksdagsordningen, dels om ändring af § 13 regeringsformen,
dels ock om ändrad lydelse af § 15 regeringsformen;

statsutskottets utlåtande n:o 5, angående regleringen af utgifterna
under riksstatens fjerde hufvudtitel, omfattande anslagen
till landtförsvaret;

bankoutskottets utlåtande n:o 7, angående användande af riksbankens
vinst för år 1895.

Kammaren beslöt, att dessa ärenden skulle å föredragningslistan
för nästa sammanträde uppföras framför de ärenden, som
blifvit två gånger bordlagda.

Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 4,37 e. m.

In fidem

E. JSathorst Eöös.

Tisdagen den 24 Mars.

Kl. 2 e. m.

§ 1-

Justerades protokollet för den 17 i denna månad.

§ 2.

Härefter lemnades ordet till

chefen för finansdepartementet, herr statsrådet Wersäll, som
yttrade: Herr grefve och talman, mine herrar 1 En af kammarens
ärade ledamöter, herr professor Wijkander, har till chefen för
finansdepartementet framstält följande interpellation:

N:o 21.

Tisdagen den 24 Mars.

»l:o) Äro de af chefen för finansdepartementet den 24 mars
1893 uti Riksdagens Andra Kammare gjorda uttalanden om vilkoren
för de enskilda telefonnätens samtalsförbindelse med de
interurbana telefonledningarna fortfarande giltiga? och

2;o) om så icke är förhållandet, på hvilka vilkor är det regeringens
afsigt att lemna de enskilda telefonnäten tillstånd till begagnande
af de interurbana telefonledningarna, deri inbegripna
äfven de internationella?»

Då det ju är af vigt, att kammaren, innan jag afgifver mitt
svar, erinrar sig motiven till denna interpellation, skall jag, enär
motiveringen är temligen lång, vördsammast anhålla att få återgifva
endast några väsentliga delar af densamma. Dessa lyda
sålunda:

»De farhågor, som vid 1893 års riksdag uttalades om benägenheten
bos statens telegrafverk att undertrycka den enskilda telefonverksamheten,
hafva under den sedan dess gångna tiden i hufvudsak
bekräftats, och förhållanden hafva inträffat, som antyda, att ej
längre följas de af finansministern vid 1893 års riksdag uttalade
principerna för de interurbana ledningarnas begagnande. Särskildt
bär det väckt uppmärksamhet, att, sedan de interurbana ledningarna
utsträckts till våra grannländer, telegrafverket ansett sig
kunna förvägra, att enskild? telefonnät, nemligen Stockholms allmänna
telefonaktiebolag, som enligt träffadt aftal eger att begagna
samtliga interurbana ledningar inom Sverige, finge trafikera fortsättningen
in i dessa grannländer, oaktadt från dessa beklaganden
låtit höra sig.»

Sedermera står det:

»Stockholms allmänna telefonaktiebolag har för närvarande
samtrafik med hela det svenska interurbana rikstelefonnätet mot
en öfvergångsafgift af 10 öre per samtal, men har vägrats tillträde
till detta näts utsträckning till Danmark och Norge. Med andra
ord: cirka 40 procent af Sveriges med dubbeltrådiga ledningar och
således för samtal på långa afstånd afpassade telefonapparater äro
utestängda från de internationella ledningarna, under det att de
enskilda norska och danska telefonnäten hafva tillträde till dessa
linier.»

Längre fram i motiveringen heter det vidare:

»Stockholms allmänna telefonaktiebolag, som ansåg sig redan
på grund af de med telegrafverket upprättade kontrakten hafva
rätt till samtrafik äfven på mellanrikslinierna, om från norsk sida
gensaga ej mötte, försökte medelst kompromissdom få denna rätt
erkänd, men domen utföll emot bolaget. Under de underhandlingar
mellan bolaget och telegrafstyrelsen, som derefter egt rum, förklarade
telegrafstyrelsen, att den vore benägen att för sin del medgifva
den önskade samtrafiken å telefonledningarna till Norge och
Danmark utan andra tilläggsafgifter till svenska telegrafverket än
den vanliga samtrafiksafgiften af 10 öre por samtal, dock under
förutsättning och vilkor, att aktiebolaget inginge derpå, att fri samtrafik
samtidigt inrättades mellan telegrafverkets och bolagets abon -

Besvarande
af interpellation.

(Torts.)

N:o 21.

Tisdagen den 24 Mars.

Besvarande
af interpellation.

(Forts.)

nenter i Stockholmsnäten, h vilket vilkor är liktydigt med afslag å
den begärda samtrafiken å mellanriksledningarna.»

Och derefter säges det slutligen:

»Telegrafverket har således sökt använda tillträdet till de
danska och norska mellanrikstelefonledningarna såsom ett vapen
att tilltvinga sig fri samtrafik inom det lokala stockholmsnätet,
hvilken senare skulle varit en stor ekonomisk fördel för statstelefonnätet,
som i omfattning är betydligt underlägset bolagets, och detta
oaktadt telegrafverket sjelft på andra orter, der dess nät är mer
omfattande än de enskilda, af samma skäl som bolaget ej anser
sig kunna utan förlust medgifva fri samtrafik med de enskilda
lokalnäten.»

Ja, det nu upplästa torde vara nog för att påminna herrarne
om interpellationens innehåll.

Mitt svar å interpellationen lyder sålunda:

Det har väckt interpellantens uppmärksamhet, att Stockholms
allmänna telefonaktiebolags abonnenter äro utestängda från samtrafik
med Norge och Danmark, ehuru allmänna bolaget jemte
bellbolaget har 40 procent af alla apparater med dubbeltrådiga
ledningar i riket, och ehuru de enskilda näten i både Norge och
Danmark hafva tillträde till de internationella ledningarne.

Vid användandet af uppgiften att 40 procent af apparaterna
med dubbeltrådiga ledningarna tillhöra de enskilda bolagen i
Stockholm har interpellanten förbisett, att omkring 1,500 personer
i Stockholm med omnejd hafva både statens och bolagens telefoner.
Dessa personer skulle uppenbarligen icke vilja använda bolagens
telefoner för samtal med Norge eller Danmark.

Sedan numera bolagens hela nät äro dubbeltrådiga, kan man
icke bedöma bolagens abonnenters behof af samtal med Norge och
Danmark efter dessa abonnenters antal i jemförelse med rikstelefonens.
Man har en vida tillförlitligare mätare häraf i statistiken,
som visar, att af alla från Stockholm afgående interurbana
samtal under år 1895 endast 18,6 procent komma från bolagen,
fastän dessas abonnentantal på platsen är så mycket större än
statens. Undersöker man hur jemförelsen ställer sig med afseende
på förbindelsen med en mera aflägsen ort, t. ex. Malmö, så befinnes,
att af alla samtal från Stockholm till Malmö endast omkring 14
procent komma från bolagens abonnenter. Att samtalen från landsorten
till bolagen äro jemförelsevis ändå färre, synes af den af
interpellanten lemnade redogörelse för de interurbana öfvergångssamtalens
antal under de senaste åren. Allt detta beror naturligtvis
derpå, att de personer i Stockholm, som behöfva samtala
på långledningarna, gemenligen finna med sin fördel förenligt att
skaffa sig rikstelefon.

Det är icke antagligt, att bolagens abonnenter i Stockholm
hafva proportionsvis större behof att tala med Norge än med
Malmö, snarare tvärt om. Det är således i sjelfva verket icke ens
14 procent af hela samtalsmängden mellan Stockholm och Norge,
som skulle komma på bolagens abonnenter. Det är alltså icke
fråga om något afsevärdt behof, och frågan spelar heller icke den

N:o 21.

Tisdagen den 24 Mars.

af interpellanten påstådda rolen i rikstelefonens ekonomi, helst de Besvarande
ledningar, som kombineras för att åstadkomma förbindelsen Stock- “/ mt^e
bolm—Kristiania, användas jemväl för andra orters korrespondens (Forts.)
med Norge och, i den mån utrymme finnes, för inrikes korrespondens.

Interpellanten fäster uppmärksamheten derå, att i Norge och
Danmark äfven de enskilda telefonnäten få deltaga i den internationella
korrespondensen. Detta bar helt enkelt sin grund deri,
att staten i Norge och Danmark icke bar några telefonabonnenter
alls. Skall man tala med abonnenter i Norge och Danmark, måste det
således blifva med abonnenter i enskilda nät. Det är dock endast
abonnenter med dubbeltrådiga ledningar, som få tala på de internationella
ledningarna. Sådana abonnenter funnos vid trafikens
början i hela Kristiania icke mer än 14. Nu upptaga deras namn
ej mer än 2 1/2 sidor i katalogen. Alla andra abonnenter i Kristiania
få gå till samtalsstationerna, om de vilja tala med Sverige.

I Danmark är förhållandet likadant.

I Kristiania få lokala samtal icke utvexlas på dubbeltrådiga
ledningar, utan den, som vill hafva utväg till båda slagen af
samtal, får betala två apparater, hvithet kostar 60 kronor per år
mer än blott en apparat.

Då en abonnent i enskildt bolag i Stockholm icke behöfver betala
mer än 50 kronor om året för ett rikstelefonabonnement, derest han
icke föredrager att tala till Norge från någon af de många offentliga
samtalsstationerna, kan man icke säga, att bolagens abonnenter
här i Stockholm äro i afseende å internationel korrespondens
sämre stälda än abonnenterna i Kristiania.

Interpellanten vill ådagalägga, att efter våren 1893 ett nytt
vilkor tillagts för de enskilda bolagens samtrafik med de interurbana
ledningarna. Då fordrades nemligen endast samma anläggningssystem
som statens och ersättning för särskilda kostnader.

Nu skulle hafva kommit till, att allmänna bolaget skulle gå in
på fri samtrafik. Det är dock den skilnaden, att på våren 1893
funnos endast två slag af telefontrafik: lokal och interurban. Sedan
dess har tillkommit ett tredje slag: internationel trafik. Den
af interpellanten omförmälda kompromissdomen har, såsom af dess
protokoll framgår, enhälligt gifvit telegrafstyrelsen rätt deri, att
aftal och överenskommelser om interurban samtrafik icke afse den
nytillkomna internationella trafiken. Telegrafstyrelsen hade således
fria händer beträffande denna trafik.

Nu må man icke förtänka telegrafstyrelsen, att denna söker
bevara förmånen af internationel trafik åt sina egna abonnenter.

Det är dock af vigt att hafva något att bjuda, som täflande företag
icke kunna prestera. Telegrafverkets _ nya abonnementsafgifter i
Stockholm — 50 kronor om året — gifva en skälig afkastning på
telefonrörelsen i Stockholm, men icke heller mer. Om andra gå
lägre i abonnementspris, så kan telegrafstyrelsen, såsom offentlig
ansvarig institution, för närvarande icke följa med och skulle
således öfverflyglas, om mau icke både något särskildt att bjuda

N:o 21.

Tisdagen den 24 Mars.

Besvarande
af interpellation.

(Forts.)

abonnenterna, som kunde i någon mån motväga en onaturlig prisnedsättning.

Telegrafverkets telefonrörelse måste drifvas efter samma grundsatser
som hvarje annan solid affär. Med en skuldsumma af nära
nog 5,000,000 kronor och med deraf följande stränga förpligtelser
gent emot statsverket kan telegrafstyrelsen naturligtvis icke låta
taga ifrån sig den ena fördelen efter den andra gent emot enskilda
täflande nät.

Det är derför gifvet, att, om förmånen att kunna tala å de
internationella ledningarna skall af telegrafstyrelsen upplåtas jemväl
åt de enskilda _ bolagens abonnenter, detta icke kan ske utan
motsvarande valuta i form af någon annan fördel för rikstelefonens
abonnenter. Men det enda, som telegrafverket i sådant hänseende
kunde behöfva skaffa sina abonnenter, var just den fria samtrafik
i lokalnäten bär i staden, som telegrafstyrelsen också begärde.
Denna fria samtrafik, som interpellanten anser vara ett så
orimligt vilkor, är som bekant just hvad hela Stockholm lifligt önskar
och som stadsfullmägtige här hafva i koncessionsväg fordrat
af telegrafstyrelsen och — att börja med — äfven af bolagen.
Dessa sistnämnda befriades visserligen sedermera från detta vilkor,
men telegrafstyrelsen har enligt koncessionsvilkoren till stadsfullmägtige
afgifva bindande förpligtelse att för sin del när som helst
gå in på denna samtrafik.

Interpellanten söker visa, att telegrafstyrelsen sjelf anser det
förlustbringande att hafva fri samtrafik på de platser, der verket
sjelft har det större nätet. Det kan dock icke vara för interpellanten
okändt, att i Göteborg telegrafverkets nät är omkring tre
gånger så stort som det enskilda nätet, d. v. s. lika mycket som
bolagens nät här äro _ större än statens, men att telegrafstyrelsen
likväl der medger fri samtrafik, och detta oaktadt telegrafstyrelsen
enligt stadsfullmägtiges i Göteborg koncession är berättigad
uppbära 10 öre per samtal för samtrafiken derstädes. Det gäller
för öfrigt som allmän regel, att i frågor om samtrafik, utom i Stockholm,
intet afseende fästats vid de respektive nätens storlek.

Slutligen ber jag få påpeka, att den af telegrafstyrelsen fordrade
fria samtrafiken mellan lokalnäten skulle blifva af verklig ekonomisk
betydelse för allmänheten i hufvudstaden. 4,000 abonnenter
hos allmänna bolaget betala, enligt bolagets egna, i annonser
meddelade _ uppgifter, i abonnementsafgift 100 kronor om året.
Denna afgift måste efter införande af fri samtrafik gå ned till det
skäliga beloppet 50 om året, med en besparing för allmänheten af
50 kronor per apparat eller 200,000 kronor om året. 1,500 personer
skulle icke vidare behöfva hålla två apparater, således en besparing
af 50 kronor för hvar af 1.500 personer, tillsammans 75,000
kronor om året. Nu utgående omkring 50,000 kronor om året i
lokala öfvergångsafgifter skulle naturligtvis helt och hållet bortfalla.
Det sammanlagda beloppet af 325,000 kronor om året i ren besparing
torde vara en tillräckligt stor summa för att väcka eftertanke
hos den telefonerande allmänheten.

Tisdagen den 24 Mars.

N:o 21.

Efter dessa erinringar mot interpellantens motivering och. med Besvarande
framhållande, att telegrafstyrelsen i alla frågor rörande samtrafik af interpellavisat
de enskilda bolagen, icke minst i hufvudstaden, allt det till- (v^tå)
mötesgående och all den hänsyn, som skäligen kunnat fordras,
kunna interpellantens frågor helt kort besvaras. Med fasthållande
deraf, att den internationella telefontrafiken icke räknas till den
interurbana, kan den första frågan, nemligen om de af chefen för
finansdepartementet den 24 mars 1893 uti Riksdagens Andra Kammare
gjorda uttalanden om vilkoren för de enskilda telefonnätens
samtalsförbindelse med de interurbana telefonledningarna äro fortfarande
giltiga, besvaras obetingadt jakande, vid hvilket förhållande
den endast för annan händelse framstälda andra frågan icke lärer
tarfva något särskildt svar.

Vidare anförde:

Herr Wijkander: Jag ber att till herr statsrådet och chefen för
finansdepartementet få uttala min tacksamhet för det svaromål, han
behagat lemna på min interpellation. Af herr statsrådets nyss
hållna anförande tycktes, såvidt jag kunde uppfatta det, framgå,
att han i hufvudsak gifvit mig fullkomligt rätt i afseende å den
motivering, som jag tillåtit mig förutskicka min interpellation. Det
är endast en de! smärre saker deruti, som han sökt bortresonera,
nemligen betydelsen af några af de siffror, som jag i nämnda motivering
angifvit.

Herr statsrådet nämnde först, att jag användt ett för högt tal,
när jag sagt, att 40 procent af de med dubbeltrådig ledning försedda
telefonapparater vore utestängda från de internationella ledningarna,
och han ansåg denna siffra vara för hög derför, att en del
af dessa telefonabonnenter med sannolikhet i alla fall icke skulle
använda de internationella ledningarne. Detta måste jag naturligtvis
medgifva vara rigtigt, men detta förhållande beror till stor
del derpå, att, såsom herr statsrådet sjelf nämnde, på grund af rikstelefonens
åtgärder de större affärskontoren tvingas att skaffa sig
båda telefonerna, och då använda de naturligtvis i första hand den
telefon, der de icke behöfva betala öfvergångsafgift; den allmänna
telefonen kommer då att blifva oanvänd för dessa kontor, när det
gäller samtal på längre afstånd.

Äfven i öfrigt tror jag verkligen, att man får säga, att åtskilliga
af de andra abonnenterna inom allmänna telefonbolaget icke
skulle komma att använda de internationella linierna. Men anmärkningen
står ju i alla fall qvar, att dessa internationella linier användts
såsom vapen för ernående af ett ändamål, som med dem
är oförenligt.

Vidare nämnde herr statsrådet, att endast ett fåtal af abonnenterna
i Kristiania hafva sådana dubbeltrådiga ledningar, att de
kunna komma i förbindelse med de internationella linierna. Ja,
äfven detta är sant. Men det har ju ej af mig på något sätt ifrågasatts,
att några andra telefonabonnenter i Sverige skulle få tillträde
till de internationella linierna än sådana, som ur teknisk

N:o 21.

Tisdagen den 24 ilars.

Besvarande
af interpellation.

(Forts.)

synpunkt uppfylla de vilkor, som rikstelefonen med full rätt fordrar,
för att samtrafik skall få ega rum.

Herr statsrådet påpekade äfven, att det är skilnad mellan interurbana
och internationella linier. Ja, mine herrar, det är naturligtvis
fullkomligt rigtigt, och är det i och för en kompromissdom
fråga om att tolka dessa frågor ur juridisk synpunkt, så
måste detta komma att spela en ganska stor rol. Likaså kan det
möjligen vara af betydelse för telegrafstyrelsen att åberopa denna
skilnad, då fråga är om att söka ursäkta dess handlingssätt. Men
jag hemställer till herrarne, om det kan vara skäl i att, då det
är fråga om bedömande af allmänhetens ställning med afseende å
telefonapparaternas begagnande, hafva det så stäldt, att det är en
väsentlig skilnad mellan att telefonera till Charlottenberg på
norska gränsen och till Kristiania. Då ställer man sig på en juridisk
ståndpunkt, som icke tager mycken hänsyn till hvad allmänheten
kräfver eller hvad som afses med hela telefonsystemet.
Det kan kanske ur juridisk synpynkt försvaras, att telegrafstyrelsen
ansåg sig hafva fria händer att huru som helst begagna dessa
internationella linier, men jag undrar dock, om det kan vara skäl
i att regeringen i sakligt hänseende ställer sig på samma ståndpunkt.

Vidare sades det, att telegrafstyrelsen ansåg sig kunna använda
fördelen af att få tillträde till dessa internationella linier, på sätt
här skett, för att söka skaffa sig fördelar på andra håll. Men det
skall ju vara en passande proportion mellan dylika valutor — för
att nyttja samma uttryck, som nyss af herr statsrådet användes —
för att ett utbyte skall vara rimligt. Man får icke fordra såsom
valuta för att de stockholmsbor, som hafva allmänna telefonledningar,
skola få begagna de internationella linierna, att allmänna
bolaget i Stockholm skall göra så stora uppoffringar, att sannolikt
hela bolaget måste uppgifva sin ställning och gå under.

Herr statsrådet sade, att jag borde hafva reda på förhållandena
i Göteborg, och jag har verkligen äfven reda på dem, men jag tror,
att den, som har reda på dessa förhållanden, icke kan komma med
en sådan framställning, som nyss gjordes. Det torde vara i vidsträckta
kretsar ganska bekant, att den fria samtrafik, som vi hafva
i Göteborg, vid grundandet af statens telefonsystem der köptes
mot det att allmänna bolaget i Göteborg förband sig att icke blott
icke använda de interurbana linierna, utan äfven afstå från de ledningar
till platser i Göteborgs närhet, som det förut hade, och som
voro af stor betydelse för Göteborg. Således var det ett fullkomligt
köp, vid hvilket staten medgaf fri samtrafik mot det att allmänna
bolaget afstod från vigtiga fördelar. Der var det den ena valutan
mot den andra. Emellertid har man i Göteborg upprepade gånger
tagit i öfvervägande, om man icke borde afstå från den fria samtrafiken
mot det att man åter finge begagna sig af dessa förbindelser
med badorterna och andra ställen nära Göteborg, hvilka förbindelser
äro af synnerlig vigt för staden. Det har visserligen
ansetts lämpligt att icke ännu göra en sådan öfvergång, men det
lian ske när som helst.

Tisdagen den 24 Mars.

Ji:o 21.

Emellertid torde af herr statsrådets framställning framgå, att Besvarande
regeringen eller åtminstone finansministern gillar den ståndpunkten, af trf^ella''
att telegrafstyrelsen har rätt att använda dessa internationella linier, (p0rts.)
men icke de interurhana, såsom ett vapen för att tillkämpa sig
fördelar, och att det blott är för de interurhana linierna, som
finansministerns af år 1893 uttalande fortfarande gäller. Jag ber
att få taga fasta på detta sista yttrande, men också att få beklaga,
att man gör skilnad på de internationella och de interurhana linierna.

Det äT en svår ställning telegrafstyrelsen nu intager emot hvad
förhållandet förut var. Telegrafstyrelsen är å ena sidan ett embetsverk,
som gent emot kommunerna i landet hör intaga en objektiv
ståndpunkt, höjd öfver lokala strider, men dock måste telegrafstyrelsen
å andra sidan på grund af sin befattning med telefonverksamheten
inom dessa kommuner uppträda såsom konkurrent
med enskilde och måste dervid använda samma medel, som hvarje
annan industriidkare eller köpman använder. År det således oundvikligt,
att denna motsägelse till en viss grad måste finnas, så
torde det dock vara lämpligt att inskränka denna konkurrens till
hvad som är oafvisligen nödvändigt och det synes mig särskildt
som om man borde undandraga dessa interurhana linier från detta
köpslagande och denna konkurrens.

Jag är den förste att erkänna, att statens telefonväsen har
synnerligen kraftigt utvecklats under de sista åren, och jag är
äfven den förste att erkänna, att en stor insats härtill lemnats af
det kraftiga initiativ och den duglighet, som ledaren af detta telefonväsen
ådagalagt, men, mine herrar, jag her er vara öfvertygade
om att icke mindre insats lemnats just af de enskilda bolagen.

Jag skall icke trötta herrarne med en mängd bevis härför, som
kunna anföras, utan skall blott taga ett enda från Göteborg, som
nyss nämndes från statsrådsbänken. Hvar och en vet, att det i
allmänhet gäller inom industrien, att inom ett större företag produktionskostnaderna
blifva jemförelsevis billigare. Så är dock icke
förhållandet inom telefonväsendet, ty ju större nät och ju talrikare
abonnenter, desto större kostnader blir det för hvarje apparat, men
detta oaktadt är här i Stockholm, der man har det största telefonnätet,
som sträcker sig miltals utanför stadens gränser, afgiften
bland de lägsta i hela landet. Här är den blott 50 kronor, men
i Göteborg SO kronor, och jag vädjar till herrarna från olika landsändar,
om icke afgifterna på de flesta ställen äro högre än här i
Stockholm. Hvad är anledningen till detta? Jo, att det enskilda
bolaget här i Stockholm med kraft konkurrerar med staten och
derigenom ställer så till, att allmänheten blir billigt betjenad. Den
stund kan komma, då i högre grad än nu telegrafstyrelsen behöfver
den sporre, som ligger i en framgångsrik konkurrens, och jag
kan tillägga, att det är icke de stora städerna, som det i första
rummet gäller, ty de kunna nog skydda sina enskilda telefonnät,
utan det gäller först de aflugna landsändarna och de telefonnät,
som der finnas och som äro mera beroende af de interurhana ledningarna,
hvilka tryckas af detta och icke kunna häfda sin
ställning.

N:o 21.

Tisdagen den 24 Mars.

Besvarande
af interpellation.

(Forts.)

Herr grefve och talman, denna fråga är så stor, att jag är
öfvertygad om, att den snart kommer upp under kammarens bedömande
en gång till, men nu har jag icke något vidare att
tillägga.

Herr friherre Lagerbring: Då denna fråga är af ett särskild!
intresse för Stockholm, der landets abonnentstarkaste telefonbolag
har sin egentliga verksamhet, så anhåller jag att få säga några ord.
Jag ber att i mycket få ansluta mig till de åsigter i ämnet, som
uttalats af den ärade representanten på göteborgsbänken, på samma
gång som jag måste i viss mån beklaga, att den mot de enskilda
telefonbolagen välvilliga uppfattning, som uttalades 1893 af dåvarande
cbefen för finansdepartementet, efter hvad det synes icke
till fullo delas af den nuvarande cbefen för finansdepartementet,
ty med allt erkännande af det kraftiga och energiska sätt, hvarpå
telegrafstyrelsen har skött sin sak, sedan den fick statens telefonväsende
i sin band, och hvarigenom de enskilda bolagen på sin
tid hindrades att för mycket uppskörta den telefonerande allmänheten,
så kan jag icke anse det lyckligt, om telegrafstyrelsen nu i
sin tur skulle sättas i stånd att helt och hållet förqväfva det enskilda
telefonväsendet, hvarigenom konkurrensen på detta område
skulle upphöra, ty det är just genom denna konkurrens, som allmänheten
fått sig till godo förmåner genom nedsättning af afgifterna
med mera.

På Stockholms stadsfullmägtiges hord hvilar för närvarande
en fråga, som berör samtrafiksaftalen mellan härvarande telefonbolag
och statens telefonnät, och af förhandlingarna i denna fråga
framgår med all tydlighet, att telegrafstyrelsen önskar att från 1901,
då de nu gällande samtrafiksaftalen upphöra, få fullt fria händer
att bevilja eller förbjuda vidare samtrafik. Den välvilja, som herr
statsrådet och chefen för finansdepartementet nyss omnämnde, att
telegrafstyrelsen hyste mot de enskilda bolagen, och som skulle
visa sig deruti, att den icke hindrade samtrafik på de interurbana
ledningarna, den räcker således blott till 1901, ty då vill telegrafstyrelsen
hafva fullt fria händer att ändra detta, och styrelsen har
icke gått in på det vilkor, som stadsfullmägtige hafva föreskrifvit
för rättigheten att nedlägga kablar i stadens gator, nemligen att
samtrafiksaftalet skulle gälla under hela koncessionstiden. Herrarne
kunna sjelfva förstå, hurudan situationen skulle blifva, om telegrafstyrelsen
1901 hindrade all samtrafik på de interurbana ledningarna.
Då skulle flertalet abonnenter öfvergå från det enskilda
bolaget till rikstelefonen, och den telefonerande allmänheten komme
då helt och hållet i telegrafstyrelsens händer, hvilket ju kunde
vara ganska fördelaktigt för styrelsen, men kanske icke lika fördelaktigt
för allmänheten. Det kan ju icke klandras, att, då staten
bedrifver. en affär, staten sköter den så, att den bär sig väl, och
jag vill i det afseende! i likhet med den föregående talaren gifva
ett odeladt erkännande åt den nuvarande chefen för det svenska
telefonväsendet, men detta att en statens affär skall bära sig bra

Tisdagen den 24 Mars.

N:o 21.

är icke det enda eller det förnämsta ändamålet, utan det är att
tjena ett stort allmänt intresse.

Jag ber derför- att få sluta med att uttala den förhoppning,
att herr statsrådet och chefen för finansdepartementet skall veta
att ordna denna angelägenhet så, att statens telefonväsende utvecklas
och förkofras, utan att det enskilda telefonväsendet derför
behöfver undertryckas eller förkrossas.

Härmed var öfverläggningen i detta ämne slutad.

§ 3.

Vid föredragning för remiss till vederbörligt utskott afKongl.
Maj:ts på kammarens bord hvilande proposition till Riksdagen
med förslag till ändrad lydelse af §§ 14, 17 och 25 riksdagsordningen,
begärdes ordet af

Herr Bergström, som anförde: Herr talman! Regeringens chef
har redan för tre år sedan inför denna kammare tillkännagifvit,
att ett ärende, så vigtigt och ingripande som rösträttsfrågan helt
naturligt icke kunnat annat än tilldraga sig statsrådets uppmärksamhet,
och att frågan om en rösträttsreform blifvit föremål för
allvarliga öfverläggningar bland statsrådets medlemmar. Resultatet
af dessa sedan mer än tre år pågående allvarliga öfverläggningar
föreligger nu i två icke särdeles digra och, jag kunde tillägga, såsom
statistiska produkter icke särdeles värdefulla häften valstatistik
samt i den på denna utredning bygda kongl. proposition, som kammaren
nu skall remittera till konstitutionsutskottet.

Då en regering tager en dylik fråga om hand, så brukar det
alltid ske på grund af sakens och situationens vigt, och man väntar
derför också, att det förslag, hvarmed regeringen framkommer, skall
vara ett verkligt genomgripande reformförslag, och i hvarje fall att
det skall vara ett väl genomtänkt förslag. Att den nuvarande
regeringen skulle framlägga ett förslag om införande af allmän
rösträtt, det lärer emellertid ingen hafva tänkt sig. Regeringen
har, enligt bilagan till den kongl. propositionen, ännu icke hunnit
att förspörja mera om krafvet på införande af allmän rösträtt i vårt
land än att inom och utom Riksdagen några —-jag stryker under
ordet »några», ty utanför Riksdagen kunna dessa »några» räknas i
hundratusental — hafva fram stält ett dylikt yrkande.

Det är uteslutande sådana politiskt rösträttslösa, hvilka befinna
sig öfver det kommunala, men under det politiska strecket, som
vid den af regeringen föranstaltade statistiska utredningen tagits i
betraktande. Men äfven af dessa orepresenterade medborgare är det
en så obetydlig del, som regeringen funnit böra uppflyttas öfver
det politiska strecket, att regeringens proposition icke ens ibland
dessa samhällslager lärer kunna uppväcka annat än känslor af missräkning
och misstämning.

Besvarande
af interpellation.

(Forts.)

Remiss af
Kongl. Maj:ts
proposition
angående utsträckning
af
den politiska
rösträtten.

N:o 21.

Tisdagen den 24 Mars.

Remiss af
Kongl. Maj:ts
proposition
angående utsträckning
af
den politiska
rösträtten.

(Forts.)

Enligt deri senaste kommunala rösträttsstatistiken, som i år
utdelats i kammaren, befinna sig i rundt tal inemot 700,000 ofvan
det kommunala strecket i vårt land. Enligt den senaste politiska
rösträttsstatistiken uppgår antalet af de politiskt röstberättigade
bland dessa 700,000 till i rundt tal 300,000. Det återstår således
400,000, och af dessa afser regeringens proposition att flytta 40,000
å 50,000 öfver det politiska penningstrecket! Detta är, såsom regeringen
sjelf bekänner, ingen genomgripande förändring; och räknar
man med nettosiffror i stället för med bruttosiffror, d. v. s. fråndrager
man dem, som till följd af det nuvarande eller till följd af
det utaf regeringen tillämnade förstärkta utskyldsstrecket ändock
komma att sakna politisk rösträtt, så blir förändringen ännu mera
minimal.

§ 14 riksdagsordningen uppdelar som bekant de politiskt röstberättigade
i tre grupper eller klasser: fastighetsegare, arrendatorer
af jordbruksfastighet och inkomsttagare. Det är endast de två
sistnämnda af dessa klasser, som enligt förslaget skulle få en tillförsel
af nya politiskt röstberättigade. De fastighetsegare, som för
30 år sedan vid representationsförändringen hlefvo förflyttade nedanför
det politiska strecket, borde, synes det mig, nu, då den politiska
rösträttsfrågan på allvar skall komma upp i vårt land, hafva ett
ganska berättigadt anspråk på att blifva ihågkomma; och mera än
anmärkningsvärdt finner jag, att regeringen icke tagit minsta hänsyn
till den ofta framkomna och särskildt i denna kammare med
mycken sympati mottagna fordran, att de, som hafva fastighet på
s. k. ofri grund, de s. k. lägenhetsinnehafvarne, måtte erhålla rösträtt.
Detta om fastighetsegarne.

Om de af regeringen föreslagna bestämmelserna angående arrendatorer
skall jag icke för tillfället yttra mig. Men hvad beträffar
de af regeringen föreslagna bestämmelserna rörande inkomsttagarnes
valrätt, ber jag att få nämna ett och annat.

Jag ber då att först få anmärka, att dessa bestämmelser komma
att verka såsom ett ytterligare förhöjdt streck uti flere hänseenden
och särskildt såsom ett förhöjdt utskyldsstreck. Men på samma
gång ber jag att få anmärka, att regeringen, som varit så mån om
att i förväg utreda verkningarna af en förändring af rösträtten, icke
förehragt den minsta utredning om de föreslagna bestämmelsernas
verkningar i nu berörda hänseende. Regeringen har nog sökt utreda
hvad den af regeringen ifrågasatta rösträttsreformen kommer
att gifva, men icke alls utredt hvad den kommer att taga.

Jag ber att vidare få anmärka, att dessa bestämmelser i § 14
riksdagsordningen, om de blifva lag, komma att yttermera göra
riksdagsordningens bestämmelser om valrätten och dermed också
sjelfva valrätten beroende af bevillningsförordningen och af blifvande
ändringar i denna förordning. Men inom just denna kammare
har man vid flere tillfällen uttalat sig för, att . man vid en
blifvande ändring af § 14 riksdagsordningen borde gå i motsatt
rigtning.

Jag ber vidare att få anmärka, att dessa föreslagna bestämmelser
formligen inbjuda heskattningsnämnderna till att låta sina

Tisdagen den 24 Mars.

Ii:o 21.

åtgärder och beslut påverkas och bestämmas af politiska hänsyn.
Jag vill icke tro, att denna kammare vill vara med om något sådant.
Vi hafva haft tillräckliga prof af den sorten i vårt land.
Särskildt inom den kommun, der vi nu befinna oss, har det inträffat,
att till ett riksdagsmannaval beskattningsmyndigheterna
flyttat inemot 6,000 medborgare under strecket.

Om det proportionella valsättet, som regeringen här föreslagit
skola komma till användande, skall jag icke i allmänhet eller i
princip yttra mig; men jag ber att med afseende å det förslag till
proportionelt valsätt, som regeringen här framlagt, få framhålla en
märklig omständighet. Regeringen säger å sidan 9 i statsrådsprotokollet,
att »den statistiska utredningen ådagalägger, att de
äldre valmän, hvilka tillhöra de lägst beskattade» — det är städerna,
regeringen talar om — »skulle i förening med de nytillkomna
valmännen, särskildt i de medelstora och större städerna, kunna
uteslutande bestämma valens utgång». Med anledning häraf föreslår
regeringen införandet af en garanti, jemte andra, nemligen
proportionelt valsätt i de städer, der sådant kunde komma i fråga.
Men den af regeringen föreslagna garantien träffar ju hufvudsakligen
och egentligen två städer, nemligen Stockholm och Göteborg,
och regeringen kan väl icke vid sitt närmare skärskådande och sin
bearbetning af den föreliggande statistiska utredningen hafva undgått
att märka, att i Stockholm kommer regeringens förslag icke
att verka tillförsel af mer än 353 nya röstberättigade, af hvilka
353 säkerligen det allra största flertalet faller på ett annat streck,
som står qvar och tillväxer genom regeringens förslag, nemligen
utskyldsstrecket. Regeringen kan väl icke heller hafva undgått
att märka, att i Göteborg kommer regeringens förslag icke att verka
tillförsel af en enda valman. Det synes mig egendomligt att då
anbringa denna garanti just gent emot dessa städer.

Hvad jag nu sagt synes mig ådagalägga, att det föreliggande
förslaget såsom reformförslag icke är genomgripande och att det i
väsentliga delar icke är särdeles väl genomtänkt. Det är i behof
af mycket stora förbättringar från konstitutionsutskottets sida.

Det är, mine herrar, en händelse, som ser ut som en tanke,
att denna rösträttsproposition har kommit just uti dessa dagar, då
vi gå att fortsätta, om också icke fullborda urtimans verk. Kammarens
ledamöter erinra sig nog, hurusom vid 1892 års urtima
riksdag ett mycket bemärkt och äfven mycket kommenteradt yttrande
fäldes af Andra Kammarens dåvarande talman, i hvilket
yttrande det bland annat heter: »Enig toide denna kammare ock
snart stå i den förhoppning, att vi med väl afvägda, men fasta steg
må närma oss den dag, då uti den stora medborgarhär, som i
farans stund skall rycka fram, hvarje man eldas af medvetandet,
att han eger hel medborgarrätt i det fosterland, för hvars lif han
går att insätta sitt eget.» Detta yttrande har möjligen regeringen
tänkt på, då den framkommit med sin rösträttsproposition. Men
säkert är, att regeringen vid afvägandet af de fasta stegen har gått
vida långsammare, än åtminstone den talaren bör kunna hafva tänkt
sig. Ty skulle man fortsätta såsom regeringen tyckes anse att

Remiss af
Kong!. Maj:ts
proposition
angående utsträckning
af
den politiska
rösträtten.

(Torta.)

N:o 21.

Tisdagen den 24 Mars.

Remiss af man nu bör börja att förverkliga denna tanke, så skulle man först
Kongl. Maj:ts om 600 å 700 år hafva hunnit derhän, att man närmade sig den
angiende°ut- tidpunkt, om kvilken Andra Kammarens talman då talade. Var det
sträckning af något allvar och någon mening i dessa hans ord och stodo dessa
den politiska ord i någon mån för Andra Kammarens räkning, så bör Andra
rösträtten. Kammaren icke kunna vara särdeles nöjd med regeringens förslag.

(Forts.) Den kor(}e icke heller kunna vara det ur en annan synpunkt.

Kär en rösträttsreform företages, när nya medborgarskaror erhålla
rätt att blifva representerade, så bör deri ligga ett erkännande, att
också de hafva något att uträtta i det politiska samhället, något
att säga, som man bör lyssna till, och för den skull bör det väl
vara, som dessa nya krafter föras in i samhällsarbetet. Men, mine
herrar, bakom den regeringsproposition, som nu är oss förelagd, är
det en helt annan grundsats, som gör sig gällande, ja, den finnes
der till och med uttryckt i oförtydbara ordalag. Tankegången hos
regeringen är icke den, att dessa nya krafter, åt hvilka den vill
bereda rösträtt, skola komma in för att tillgodogöras åt samhället;
de skola komma in för att neutraliseras. Det är den uppgift, som
regeringen föresatt sig i sitt förslag. Mot en dylik tankegång i
ett regeringsförslag till förändring af valrätten till Andra Kammaren
anser jag mig såsom medlem af denna kammare berättigad
att uttala en allvarlig och bestämd gensaga. Jag är viss, att jag
dervid kan tala icke allenast i eget, utan äfven i fleres namn.

Herr talman! Jag anhåller, att detta mitt yttrande måtte få
åtfölja remissen till konstitutionsutskottet.

I detta anförande instämde herrar Berg, Svensson från Stockholm,
Palme, Fjällbäck, John Olsson, Wavrinsky, Eklund från
Stockholm, Halm, Eriksson i Bäck, Thor, Norman, Nordin i Sättna,
Walter, Bromée, Nordin i Hammerdal, 1Vallhorn och Schönbeck.

Herr Bergendahl yttrade: Jag kan ej underlåta att begagna
mig af det tillfälle, som nu erbjudes, att redan nu uttala min förundran
och mitt beklagande öfver, att denna kongl. proposition
framkommit till Riksdagen, enär jag vågar påstå, att något verkligt
behof af en utsträckning af den politiska rösträtten ej förefinnes,
och emedan jag anser, att, om denna kongl. proposition af
Riksdagen skulle antagas, dermed ej skulle vara förenlig en lugn
och ostörd samhällsutveckling. Då ju en grundlagsförändring, om
den skall genomföras, bör vara högst nödig och nyttig, och då jag
för min del ej anser, att denna föreslagna grundlagsförändring är
af sådan beskaffenhet, utan tvärtom högst onödig och onyttig, så
hoppas jag, att, när den kongl. propositionen återkommer ifrån konstitutionsutskottet,
densamma ej må vara af detsamma tillstyrkt.

Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad, beslöt kammaren
hänvisa den ifrågavarande kongl. propositionen, jemte de i
anledning af densamma nu afgifna yttranden, till konstitutionsutskottet.

N:o 21.

Tisdagen den 24 Mars.

Till statsutskottet hänvisades Kongl. Maj:ts proposition angående
upplåtelse till skjutfält af en del af kronoparken Götaström
i Tofteryds socken, östbo härad och Jönköpings län.

§ 4.

Härefter föredrogos hvar för sig, de i senaste sammanträdet
aflemnade motioner; och hänvisades dervid:

herr J. Anderssons i Öhrstorp motion, n:o 231, till konstitutionsutskottet;
och

herrar I. Månssons och M. Dahns motion, n:o 232, till kammarens
tillfälliga utskott n:o 1.

§ 5.

Föredrogos och bordlädes för andra gången:

konstitutionsutskottets utlåtande n:o 4;

statsutskottets utlåtande n:o 5; och

hankoutskottets utlåtande n.o 7.

I sammanhang härmed begärde herr vice talmannen Östberg
ordet och yttrade: Jag her att fä hemställa, det kammaren måtte
besluta, att statsutskottets utlåtande, n:o 5, angående regleringen
af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel samt bankoutskottets
utlåtande, n:o 7, angående användande af riksbankens vinst
för år 1895 skola uppföras på föredragningslistan till torsdagens
plenum näst efter statsutskottets utlåtande, mo 6, angående regleringen
af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel.

Den af herr vice talmannen sålunda gjorda hemställan bifölls
af kammaren.

§ 6.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:

Herr	Gustafsson i Stålberga under 11 dagar	fr. o. m. den	29 dennes.
»	P. Pehr sson i Norrsund	»	12 »	» »	28	»
»	M. Andersson i Löfhult	»	10 »	» »	30	»
»	J. W. Bengtsson i Hä-
	radsköp	»	14 »	» »	28	»
»	J. Sjöberg	»	14 »	» »	28	»
»	N. Svensson i Olseröd	»	14 »	» »	28	»
»	0. Persson i Rinkaby	»	10 »	» »	30	»
»	M. Dahn	»	10 »	» »	28	»

Andra Kammarens Trot. 1896. N:o 21.

N:o 21.

Tisdagen den 24 Mars.

Herr A. W. Styrlander

» J. A. Sjö »

» J. G. 0. Högstedt från

under 6 dagar fr. o. m. den 26 dennes,

» 14 » » » 26 »

Helsingborg »

12 »

» 28 »

» 27 »

» J. Anderson i Tenbult »

§ 7.

Anmäldes och godkändes:

Riksdagens kanslis förslag:

dels till Riksdagens skrivelser till Konungen:

n:o 16, angående val af två fullmägtige i riksbanken och
suppleanter för samtlige fullmägtige derstädes; och

n:o 17, angående val af två fullmägtige i riksgäldskontoret
och tre suppleanter för samtlige fullmägtige derstädes;

dels ock till Riksdagens förordnanden:

n:o 18, för två fullmägtige i riksbanken;

n:o 19, för två fullmägtige i riksgäldskontoret;

n:o 20, för suppleanter till fullmägtige i riksbanken; och

n:o 21, för suppleanter till fullmägtige i riksgäldskontoret;
äfvensom

statsutskottets förslag till Riksdagens skrifvelse, n:o 22, till
Konungen i anledning af Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar rörande statens jernvägstrafik.

Till bordläggning anmäldes:

konstitutionsutskottets utlåtande n:o 5, i anledning af väckt
motion om ändrad lydelse af §§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen;

bevillningsutskottets memorial n:o 16, i anledning af kamrarnes
skiljaktiga beslut rörande bevillningsutskottets betänkande
n:o 10 angående väckt motion om afskaffande af rättigheten att
på nederlag upplägga spanmål;

Andra Kammarens fjerde tillfälliga utskotts utlåtande n:o 12,
i anledning af herr J. H. Diedens motion om skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran om utfärdande af en för landets alla hamnar
gemensam hamnstadga; samt

§ 8.

Tisdagen den 24 Mars.

Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtanden:
n:o 13, angående handeln med vin och maltdrycker; och
n:o 14, angående transport på statens jernvägar af spirituösa
drycker.

Dessa ärenden skulle uppföras främst å föredragningslistan för
nästa sammanträde.

§ 9.

Justerades protokollsutdrag; hvarefter kammarens ledamöter
åtskildes kl. 3,io e. m.

In fidem

E. Nathorst Böös.