RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1896:3)

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1886. Första Kammaren. N:o 3.

Fredagen den 24 januari.

Kammaren sammanträdde kl. 2,30 e. m.

Justerades protokollet för den 16 i denna månad.

Upplästes ett inlemnadt läkarebetyg af följande lydelse:

Att kabinettskammarkerren Sixten Flack till följd af sjukdom
(Colica renalis) för närvarande är hindrad att infinna sig vid riksdagen,
intygar

Norrköping, Svensksund den 22 januari 1896.

C. W. Engelbrecht,

Med. Doktor.

Föredrogs och godkändes Riksdagens kanslideputerades den 22
innevarande månad bordlagda memorial n:o 1, angående antagande af
tjensteman i Riksdagens kansli.

Föredrogs och hänvisades till lagutskottet justitieombudsmannens
vid innevarande riksdag afgifna embetsberättelse.

Afgåfvos följande motioner:

n:o 8, af herr Björlin, angående låneunderstöd för enskilda jernvägsanläggniugar
på Gotland,

Första Kammarens Prof. 1896. N:o S.

N:o 3.

2 Lördagen den 25 Januari.

n:o 9, af herr Billing, angående pension åt konsistorienotarien
E. R. Henschen, och

n:o 10, af friherre Klinckowström, angående tull på potates.
Dessa motioner blefvo, hvar för sig, på begäran bordlagda.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Waliin, från den
27 i denna månad till den 24 nästkommande februari.

Justerades två protokollsutdrag för denna dag.

Kammaren åtskildes kl. 2,45 e. m.

In fidem

A. v. Krusenstjerna.

Lördagen den 25 januari.

Kammaren sammanträdde kl. 12 på dagen.

Herr statsrådet Wersäll aflemnade

dels Kongl. Maj:ts nedannämnda nådiga propositioner till Riksdagen:
l:o) angående porto förhöj ning för skrymmande småpaket och
tilläggsporto för ofrankerade dylika paket,

2:o) angående disposition af förra hospitalslägenheten “eu tomt
vid Säbygatan i Landskrona",

3:o) angående disposition af ett jordområde i Djeknehy t teroten i
Avesta socken af Kopparbergs län,

4:o) angående disposition af länsmansbostället mantal Gaitabäck
n:o 1 Fösingsgård i Kronobergs län,

5:o) angående beredande af lånemedel till utveckling af statens
telefonväsende,

6:o) angående en särskild tilläggsbevillning för år 1897, och

Lördagen den 25 Januari. 3 N:o 3.

7:o) angående beviljande af vissa förmåner för enskilda jernvägsanläggningar,

dels ock Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till Riksdagen om förordnande
af en statsrådsledamot att utöfva den befattning med riksdagsärenden,
som enligt § 46 af riksdagsordningen tillkommer eu ledamot
af statsrådet.

Justerades protokollet för den 18 i denna månad.

Föredrogs å nyo Kong], Maj:ts den 20 innevarande januari bord- Statmerkslagda
nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd ProPonhonenoch
behof.

Friherre Klinkowström: Herr grefve och talman! Den nu föreliggande
kongl. propositionen är en nyårsgåfva, som kongl. Maj:t
lemnat det svenska folket, och jag är öfvertygad derom, att densamma
öfverallt, i landsorten så väl som på Riksdagen, väckt förundran, men
jag tviflar på, att den väckt någon beundran. Jag hade ej ämnat
begära ordet vid denna s. k. remissdebatt, men när jag tagit del af
propositionen i dess väsentliga delar, kunde jag ej underlåta att nu
begära ordet för att framställa några anmärkningar mot densamma.

Det är mig omöjligt att i alla detaljer af denna vidlyftiga proposition
göra de vigtiga anmärkningar, som det vigtiga ämnet kräfver. Jag
är öfvertygad om, att statsutskottet, sin pligt likmätigt, kommer att i
detalj granska förslaget och deri göra alla de nödiga rättelser och
besparingar, som i detta förslag mer än i alla öfriga i så hög grad
kräfvas. Jag måste ärligt bekänna, att under de 27 riksdagar, hvari
jag deltagit, har jag ej sett ett förslag rörande statsverkets tillstånd
och behof, som till den grad förskräckt mig, som det ifrågavarande.

För att emellertid ej alltför mycket pröfva kammarens tålamod, vill
jag nu inskränka mig till blott tre grupper af anmärkningar mot detsamma.
Dessa anmärkningar röra 1) förslaget sedt ur allmän sparsamlietssynpunkt,
2) förslagets beskaffenhet med afseende på tilläggsbevillningen
och 3) det i propositionen framlagda förslaget om anskaffande
af medel till flottans nybyggnad.

Hvad nu den första synpunkten eller den allmänna sparsamheten
beträffar, får jag påminna Riksdagen derom, att Kongl. Maj:t bär intet
ansvar för det förslag till afgifter, som Kongl. Maj:t pröfvar vara
nödiga. Hela ansvaret för statens utgifter och för bevillningen ligger,
enligt grundlagen, ensamt på Riksdagen. Och denna grundlagens föreskrift
finner jag både ganska nödig och nyttig. Hvad nu de statsutgifter
beträffar, som här af Kongl. Maj:t föreslagits, synes det mig
att deri ganska stora besparingar kunna åstadkommas; och att sådana
äro nödvändiga, derom skall mitt anförande, hoppas jag, lemna många
talande bevis. Jag har endast fäst mig vid besparingar i de stora

N:0 3.

Statsverks propositionen.

(Forts.)

Lördagen den 25 Januari.

anslagen och lemnar å sido de mindre besparingarna, hvilka dock,
tagna tillsammans, i hela sin summa säkerligen komma att utgöra åtskilliga
millioner. Jag har endast ifrågasatt de större besparingarna
för att ej besvära Riksdagen och Kammaren med att ingå i flere små
detaljer.

Först och främst måste jag nämna, att de tillgångar, som enligt
Kongl. Maj:ts proposition visat sig finnas för utgifternas bestridande,
äro högst betydliga. Jag nämner det särskildt derför, att Kongl.
Maj:t såsom tillgång upptagit äfven en föreslagen tilläggsbevilining för
1897, en tilläggsbevilining, mine herrar, som redan utgått under loppet
af fyra år och som -— jag tror mig dermed uttala en allmän mening
— är mycket illa upptagen inom landet. Och detta med fullt skäl.
Vi hafva såsom bekant under de fyra senast förflutna statsregleringsåren
haft en tilläggsbevilining, som uppgått 1893 till 1,350,000 kronor,

1894 till 4,400,000 kronor, 1895 till 4,900,000 kronor och 1896 till
1,350,000 kronor. Nu föreslår Kongl. Maj:t en tilläggsbevilining för
år 1897 af 4,680,000 kronor. Om vi jemföra de statsutgifter, som
under 20 år med 10 års mellanrum af Riksdagen beslutits, finna vi,
att år 1876 utgingo dessa utgifter med 82,514,600 kronor och 10 år
derefter — hvilket är högst märkligt —• med nära nog samma summa
nemligen 82,354,500 kronor. Och nu för år 1896 beviljades enligt
sista Riksdagens beslut 100,534,000 kronor. Således under de 10
åren mellan 1876 och 1886 både ingen förändring egt rum, men under
de senaste 10 åren mellan 1886 och 1896 hade riksstaten ökats med
nära 18 millioner. Detta är en ofantlig skilnad, mine herrar! Jag
vet väl, att mina motståndare komma att invända, att många regleringar
af statsförhållandena i finansielt och statsekonomiskt hänseende
under dessa senaste 10 åren egt rum. Ja, det är sant. Men der
finnas ändock många utgifter, som icke kunna så väl försvaras som
dessa reorganisationer. Och nu till 1897 har Kongl. Maj:t tagit ut
stegat — ett ofantligt steg! — för att öka riksstaten blott på ett år
från 100,534,000 kronor till 114,711,000 kronor. Jag kan ej anse
det förenligt med mitt samvete att icke försöka, så vidt på mig ankommer,
bjuda till att nedbringa denna för blott ett år så ofantliga
ökning i statsutgifter. Besparingen å 1894 års reglering har, såsom
herrarne veta, blifvit af Kongl. Maj:t uppgifven till 8,296,340 kronor,
och statskontoret har förslagsvis beräknat, att sista årets besparingar
skulle uppgå till den för våra finansiella förhållanden enorma summan
af 13,000,000 kronor, således summa besparingar endast för 1894 och

1895 af 21,296,340. Kong]. Maj:t har gjort anspråk på större delen
af bankovinsten för 1895, som äfven är en tillgång utgörande 3,026,425
kronor. Dessutom ha vi för statens behof till förskott den så kallade
kassaförlagsfonden, utgörande för närvarande 14,122,907 kronor, som
Kongl. Maj:t i sin nådiga proposition föreslagit att öka med något
öfver en half million. Och detta tyckes verkligen vara en sådan tillgång,
att vi borde kunna med rättvisa och billighet göra anspråk på
att undgå tilläggsbevilining. Men härom kommer jag att tala sedan
jag afslutat den första gruppen af anmärkningar mot Kongl. Maj:ts
nu föreliggande statsverksproposition.

Lördagen den 25 Januari. 5

De besparingar, som jag nu kommer att föreslå i statsregleringen,
äro såsom jag nyss nämnde visst icke alla, men de afse de största
summorna. På fjerde hufvudtiteln bar jag beräknat att utan skada
för de militära förhållandena mycket väl kunde afprutas 2,879,200
kronor. Det skulle ske först Deträffande arméns cldhcindoapen. Kongl.
Maj:t har för detta ändamål begärt 2,080,250 kronor. Jag skulle ej
vilja bevilja mer än 860,250 kronor, och således på denna artikel göra
en besparing af 1,226,000 kronor. Mången, som ej närmare känner
till eller sysselsatt sig med denna fråga om eldhandvapnen, skulle möjligen
lätt kunna komma på den tanken, alt jag vore likgiltig för landets
försvar. Mitt arbete och mina ansträngningar vid 1892 års urtima
riksdag för att få den nya arméorgauisationen till stånd hafva

dock varit ett bevis på motsatsen. Men här förekommer det egna_

och som äfven i detalj upplyses i den Kongl. propositionen — att det
antal gevär, som Kongl. Maj:t föreslagit för nästa statsreglering, kan
ej tillverkas inom landet. Af den vidlyftiga redogörelse, i denna fråga,
som finnes i det statsrådsprotokoll, hvilket åtföljer fjerde hufvudtiteln
i propositionen, framgår, att endast 15,000 repetergevär kunna inom
landet årligen åstadkommas och att staten nödgas beställa 20,000
dylika gevär i främmande land. Kostnaden för de gevär, som skulle
kunna anskaffas inom landet, uppgår just till den summa, som jag
föreslår, att Riksdagen måtte bevilja, nemligen 860,250 kronor. Och
de 20,000 gevär, som måste anskaffas vid utländska verkstäder kräfva
en kostnad af 1,226,000 kronor. Denna senare utgift kan enligt min
åsigt mycket väl inbesparas i 1897 års riksstat. Såsom en följd häraf
skulle ej heller på mobiliseringsammunition behöfva påkostas den stora
summa, som Kongl. Maj:t nu äskar eller 715,000 kronor, utan endast
286,000 kronor, som jag skulle vilja föreslå till beviljande, och då.
blir der en besparing af 429,000 kronor. Vidare äskar Kongl. Maj:t
till intendenturens utrustning 804,000 kronor. Jag tror, att staten
kan för år 1897 nöja sig med 402,000 kronor och halfva det af Kongl.
Maj:t äskade anslaget besparas. Sedan hafva vi befästningsarbetena
vid Vaxholm och Karlsborg. Till dem begär Kongl. Maj:t 1,644,000
kronor, men jag skulle icke vilja föreslå högre belopp än 822,000
kronor och dermed bespara återstående halfva beloppet. Denna fråga
om försvaret af inloppet från Östersjön till Stockholm genom skärgården
är derjemte en ytterst vigtig fråga, sedan Kongl. Maj:t, jag
vill minnas i november nästlidna år, förordnat, att en ny farled skulle
från Östersjön öppnas genom den s. k. Gillingeleden — såsom herrarne
af tidningarna hafva sig val bekant — hvilken farled nu bli t vit genom
Kongl. Maj:ts försorg både utprickad och belyst nattetid ända utifrån
fram till Saltsjöbaden för de ryska ångbåtar, som vintertiden besörja transporten
och kommunikationen mellan Hängd och hufvudstaden. Det är en
mycket vigtig fråga; och, hvad mera är, det är en fråga, som jag fruktar
hö'''' behandlas af konstitutionsutskottet. Genom dessa stora besparingar
ensamt på fjerde hufvudtiteln kommer jag till eu hufvudsumma Lcsparade
ine.iel af 2,879.200 kronor. På femte hufvudtiteln vill jag föreslå
afsteg på hela anslaget å extra stat, som af Kongl. M:ts begärts
till flottans nybyggnader, pansarbåtar, torpedokryssare, torpedobåtar

Statsverks propositionen.

(Forts.)

N:o 3.

Statsverks propositionen.

(Forts.)

Lördagen den 25 Januari.

o. s. v. Detta anslag skulle för år 1897 utgöra 5,S90,000 kronor och
utgör dock knappt ^—l af hela det anslagsbelopp, som fordras för
flottans sättande i komplett skick enligt den senaste så kallande sjökomiténs
förslag. När vi komma till min tredje grupp af anmärkningar,
rörande flottan, skall jag närmare belysa denna fråga. Vidare skulle
jag föreslå att uppskjuta anslaget till ny docka i Karlskrona 150,000
kronor. Sedermera skulle jag vilja föreslå inbesparandet af halfva
beloppet utaf det af Kong!. Maj:t äskade anslaget till ytterligare ny
rörlig materiel vid statens jernvägar, 800,000 kronor. Och slutligen
skulle jag vilja föreslå utslag å Kongl. Maj:ts proposition att afsätta
ånyo 1,400,000 kronor till arbetareförsäkringsfonden. Såsom herrarne
alla veta, biföll förra Riksdagen ett lika stort belopp för samma ändamål,
oaktadt vi litet hvar känna till, att ingen lag rörande denna
arbetareförsäkring ännu fins, utan att det återstår att föreslå och
besluta den. Innan det sker, synes det mig öfverflödigt att samla
stora fonder för ett sådant ändamål, då ännu ingen vet, huruvida
Riksdagen går in på Kongl. Maj:ts förslag till lag i denna för öfrigt
så vigtiga fråga. Slutligen anser jag, att Kongl. Maj:ts förslag att med
ett anslag af 54,900 kronor ytterligare förstärka statsverkets kassaförlagsfond
bör afslås. Med dessa förslag, som dock visst icke beröra
alla de besparingar, som inom denna statsverksproposition kunna och
böra göras, har jag lyckats bespara statsverket och det skattdragande
fattiga folket en summa af 11,624,100 kronor. Orsaken hvarför jag
söker, så vidt på mig ankommer, inbespara af statens medel är den,
att jag lin ner det orimligt att nu gå så nära i anslagens disponerande,
så mycket mera som en reservfond både bör och måste finnas för
åtskiliiga ändamål, som icke förekomma i Kongl. Maj:ts nu föreliggande
proposition. Såsom kändt är sedan alla föregående riksdagar,
kan dels Kongl. Maj:t under hela riksdagstiden komma in med ganska
vidtgående förslag i finansielt hänseende, som kräfva stora penningesuinmor,
och om vi nu disponera upp allt hvad vi hafva i besparade
fonder, få vi intet qvar till dessa kanske många gånger nödigare utgiftsändamål
än de nu föreslagna, dels ock väckas enskilda motioner om
anslag i flere fall som böra vinna afseende. Riksdagens ledamöter
hafva ju obetingadt rätt att föreslå nödiga och nyttiga saker, som röra
hela landet eller delar deraf och som ofta fordra ganska betydliga
utgifter. Vi hafva nyligen fått en sådan motion af herr lijörlin
rörande jernvägar på Gotland, som ensamt den tager i anspråk 1,000,000
kronor, och det är ju ännu många dagar qvar på motionstiden. Herrarne
kunna vara vissa om att, oaktadt en mängd ej lyckats vinna
Riksdagens gillande, många äro af den beskaffenhet att Riksdagen
kommer att bifalla dem. Och hvarifrån då taga de nödiga medlen?
Vidare måste jag vidröra en ganska ledsam omständighet, men jag
kan ej undgå det, och den rör våra unionella förhållanden. Det är
endast den finansiella sidan deraf, som jag nu vill beröra för att visa,
huru nödvändigt det är att hafva en tillgång i penningar för att möta
de möjliga, jag kan ej neka det, obefogade beslut, som det snart samlade
stortinget kanske kommer fram med beträffande de unionella
angelägenheternas finansiella del. Vi hafva redan sett, huru de vägrat

Lördagen den 25 Januari.

N:o 3.

anslag till tredje hufvudtiteln. Jag har hört röster på andra sidan StatsverksKölen
redan nu tala om frågan att söka tvinga Konungen till konces- propositionen.
sioner Norge till fördel på Sveriges bekostnad, genom att indraga
hela apanaget åt Konungen och Kronprinsen. Jag skulle djupt beklaga
om ett så oförsynt förslag blefve beslut i Norge, men lika säkert
är att i så fall bör svenska nationen känna sig pligtig att godtgöra
Konungen dessa förluster och beröfva ett så bedröfligt norskt beslut
hela dess udd. Och vår nuvarande gode och älskade Konung förtjenar
det, lika som hans högt aktade och vördade familj. Jag kan på förhand
försäkra att, så stor rikshushållare jag än är, skall jag bli den
förste som föreslår Riksdagen att ersätta Konungen och hans familj
detta från Norge indragna penningebelopp, till dess Sverige kan förmå
Norge att godtgöra sin skuld. Så har ju redan skett det föregående
år, då fråga var om indragning af Norges unionella förpligtelser till
utrikesdepartementet.

Hvad vidare angår tillägg sb evillning en, har den, såsom jag nyss
nämnde, nu existerat i fyra år, och nu föreslår Kong]. Maj:t, att den
för år 1897 skall upptagas med samma belopp som den ordinarie
bevillningen. Två kategorier äro undantagna. Den ena är skattebelopp
till och med 1,200 kronor, för hvilka ingen tilläggsbevinning
skulle komma i fråga, och den andra 12—1,800 kronor, för hvilka
blott half tilläggsbevillning ifrågasattes. Men för skattebelopp öfver
1,800 kronor skulle hel tilläggsbevillning utgå till samma belopp som
den ordinarie bevillningen. Det är redan för många skattdragande i
landet svårt att åstadkomma den jemförelsevis mindre dylika bevillning,
som vi de senaste åren käft. Man tycker ibland, att det gör
icke så mycket på den skattdragandens inkomst, denna bevillning, men
det är en alldeles origtig föreställning om skatteförmågan. Jag skulle
djupt beklaga om Riksdagen skulle bifalla detta Kongl. Maj:ts förslag.

Det har nemligen blifvit uträknadt af en mycket sakkunnig person, att,
oberäknadt utgifterna till staten i hela landet, utgå de kommunala
skatterna till kyrka, prest, fattigvård och kommunens öfriga angelägenheter,
skola, sjukvård, väghållning m. in., till det högst betydliga
årliga beloppet af 35,000,000 kronor i hela landet. Det är dock en
skatt af betydlig storlek. Att nu såsom Kongl. Maj:t föreslagit lägga
sten på börda, dertill vill jag åtminstone ej lemna min röst, och jag
hoppas att Riksdagen skall två gånger betänka sig, innan den bifaller
en verkligen så förhatlig tilläggsbevillning. Riksdagen skall komma
ihåg, att grundlagen lemnar Riksdagen ensamt i dess hand att afgöra
denna för hela landet så vigtiga fråga. Om Riksdagen, som har att
granska och afgöra alla dessa utgifter och bevillningar, finner det nödvändigt
att bifalla Kongl. Maj:ts nu föreliggande proposition i detta
afseende, hvilkot jag finner orimligt, hvarför då icke hellre än att
bevilja denna orättvisa tilläggsbevillning antecipera på den besparade
fond vi hafva från sista året eller omkring 14,000,000 kronor? Det
tycker jag skulle vara mycket rättvisare och derigenom skulle man
äfven undvika denna tilläggsbevillning på 4,680,000 kronor.

1 afseende på den tredje anmärkningen rörande Kongl. Maj:ts
förslag att åstadkomma det för ilottans nybyggnad enligt plan erfor -

N:o 3.

Lördagen den 25 Januari.

Statsverks propositionen.

(Forts.)

derliga belopp för 1897 genom att lägga detta anslag, hvilket är att
anse såsom en skatt, af 5,890,000 kronor på nästa års statsreglering,
så kan jag icke undgå att äfven deremot lifligt opponera mig. Jag
har två gånger motionerat om sättet att anskaffa medel till flottans
nybyggnad utan att betunga Sveriges skattdragande invånare med direkta
skatter, hvilket ock skulle medföra den i militäriskt afseende så
utomordentligt stora fördelen, att då enligt Kong!. Maj:ts förslag flottans
nybyggnad skulle kräfva eu tid af omkring 10 till 15 år, denna nybyggnad
enligt det af mig föreslagna sättet skulle kunna vara fullbordad
efter 5 ä 6 år. Detta synes mig vara en i militäriskt afseende
så solklar fördel, att det är mig en gåta, att Kongl. Maj:t nu ryggar
tillbaka för detta militärlån, så mycket mera som man utaf det den
nådiga kongl. propositionen åtföljande statsrådsprotokollet inhemtat,
huru som så väl hans excellens herr statsministern som chefen för
sjöförsvarsdepartementet i princip gillat ett lån till åstadkommande af
flottans komplettering genom nybyggnad. Detta är så mycket bedröfligare,
som en dylik utväg, enligt min åsigt, är den enda, hvarpå
denna vigtiga fråga kan finna sin lösning. Hvar och en, som med
uppmärksamhet läst vår senaste krigshistoria, bör kunna vitsorda, att
krig ofta uppstå, då man minst anar det, och att krig icke lägger
fingrarna emellan då det gäller att på det grundligaste sätt sköfla det
fiendtliga landets områden och kuster. Derpå hafva vi många bevis,
allt sedan Carl den XII:s dagar ända till vårt sista olyckliga krig
med Ryssland. Och här rör det sig, mina herrar, om högst betydliga
summor, ty fiendens öfverlägsna lätta kryssareflottor kunna utan någon
förlust för dem sjelfva sköfla hela vårt kustland från Haparanda ända
till Ystad, de kunna brandskatta våra öppa städer och bränna dem,
de kunna förstöra våra verk och inrättningar, ruinera vår industri,
med ett ord begå alla tänkbara ohyggligheter mot folk och egendom,
och vi hafva för närvarande ingen möjlighet att skydda oss deremot.
Derför har jag ansett och helt visst på goda skäl, ty jag tror mig
något förstå dessa frågor, att det vigtigaste för oss i militäriskt afseende
är att utan uppskof försätta vår flotta i det skick, att den,
enligt sakkunniges mening, förmår skydda oss mot dessa ohyggligheter
längs hela vår östersjökust.

Jag inlemnade vid senaste riksdag, i sammanhang med den kritik
jag gjorde mot Kongl. Maj:ts då föreliggande proposition, mitt förslag
rörande denna fråga, och det lydde på följande sätt: “Att Riksdagen
ville afslå Kongl. Maj:ts här ofvan omnämnda förslag till anskaffande
af medel på extra stat för nybyggnad af flottans sjögående färtygsmateriel,
och att deremot Riksdagen ville besluta att för anskaffning
af medel härtill anbefalla riksgäldskontoret upptagandet af ett från de
enskilda lånegifvarnes — allmänhetens — sida ouppsägbart statslån på 50
millioner kronor, med samma bestämmelser i öfrigt, som blifvit faststälda
beträffande 1887 års endast från statens sida uppsägbara lån löpande
med 3 TeT procent ränta,'' att halfårsvis af riksgäldskontoret utbetalas.
Obligationerna böra, till vinnande af nödig skyndsam realisation, kunna
säljas till högst 10 procent under pari och endast i den mån den nya
krigsmaterielen på svenska verkstäder och skeppsvarf hinner tillverkas,

N:o 3.

Lördagen den 25 Januari.

dock icke till högre nominelt belopp än 10 millioner kronor årligen.
Genom realisation af det ofvan föreslagna obligationsbeloppet till 90
procent skulle erhållas 45 millioner kronor, som, löpande med omkring
4 procent, skulle fordra för räntans betalande omkring 1,800,000
kronor årligen."

Jag har bos sakkunnige män i hufvudstaden förfrågat mig rörande
framgången af ett dylikt lån på penningmarknaden, och de hafva försäkrat
mig att någon reduktion af obligationernas nominella belopp
icke beböfves, ty de skulle blifva första klassens papper och sannolikt
gå upp till 100 procent och derutöfver. Sjelf bar jag nyligen inköpt
några obligationer af precis samma riksgäldskontorets ouppsägbara lån,
och för några dagar sedan stodo de uti 101 procent. De äro så begärliga
papper, att det ej är tvifvel underkastad t att de kunna försäljas
till nominella beloppet.

Jag bar förut nämnt, att såväl statsministern som sjöministern
i princip uttalat sig för ett dylikt lån och det bevisar deras klokhet
i finansielt hänseende.

Jag bar endast några ord att nämna rörande artikeln fästningar,
bvilka särskilt finnas upptagna i den nådiga propositionen. Jag gillar
fullkomligt i princip anläggandet af fästningar i Norrland, när tid och
tillgångar det medgifva, likasom jag anser att Göteborgs försvar mot
fiendtliga angrepp från sjösidan är af högsta behof påkalladt; men
jag vill hemställa till statsutskottets ärade ledamöter, att, innan de
ingå i pröfning af de ganska betydliga belopp, som Kongl. Maj:t äskat
till stärkande af försvaret af Stockholms skärgård och våra båda fästningar
Vaxholm och Oskar Fredriksborg, att utskottet från vederbörande
införskaffar bestämda underrättelser, huruvida icke den nu
öppnade Gillingeleden, som ej går förbi dessa fästningar, göra desamma
öfverfiödiga och för sitt ursprungliga ändamål odugliga. Detta är en
så vigtig fråga, att i fall svaret, som jag förmodar, utfaller i den
rigtning att den nyöppnade farleden bereder fienden tillfälle att komma
in till Saltsjöbaden utan att passera förbi de båda fästningarna, torde
allt vidare anslag till desammas upprätthållande och stärkande vara
både onödigt och öfverflödigt.

Slutligen har Kongl. Maj:t äfven begärt, åtminstone i princip framstält
om också icke begärt, anslag till fästning på Gotland. Jag finner
detta verkligen vara eu ganska vigtig fråga, men jag tror, att på den
utaf regeringen inslagna vägen vinnes icke det afsedda ändamålet, eller
att i krigstid skydda Gotland för invasion utaf någon af de stora sjömagter,
som då lära komma att manövrera i Östersjön. Den rätta
vägen och som jag tror skulle uppfylla ändamålet, vore att söka förmå
de stora omgifvande sjömagterna att förklara Gotland för neutralt
område. Jag tviflar icke på att en uti denna rigtning väl utförd diplomatisk
förhandling skulle med afseende å det vänskapliga förhållande,
hvilket nu är rådande emellan de förenade rikena och Tyskland, vinna
gehör hos tyska riket, och jag till och med tror, att Tysklands kejsare
skulle kunna förmå de öfriga stora sjömagterna att intressera sig för
samma neutralitet. Utan svårighet borde vi på diplomatisk väg kunna
från Tysklands sida utverka åt oss ett sådant tillmötesgående genom

Statsverks propositionen.

(Forts.)

N:o 3.

Statsverks propositionen.

(Forts.)

Lördagen den 25 Januari.

att vi redan nu afstode från vidare anspråk på återlösen af den 8. k.
förpantningen af staden Wismar jemte tillhörande område, hvilken
förpantning skedde under Gustaf IV Adolf till storhertigen af Mecklenburg-Schwerin
mot en summa af 1,250,000 rdr hamb. b:ko, motsvarande
ungefär tern millioner kronor, på 100 år, räknadt från 1803, då traktaten
uppgjordes. Denna panträtt, hvars lösesumma med ränta på
ränta, på sätt i traktaten föreskrefs, nu skulle uppgå till öfver etthundra
millioner kronor, skulle dermed förfalla. Och I torden finna,
mina herrar, att för oss skulle denna återlösen vara lika omöjlig som
onödig att honorera. I stället skulle vi, förr än tiden vore inne,
före förpantningstidens slut, redan nu utan ersättning öfverlemna
Wismar till Preussen, som åter genom särskild traktat med Mecklenburg
öfvertagit dess panträtt. Detta är för Tyskland en ganska vigtig
fråga, och många gånger har tal varit om att befästa staden, men de
tyske rättslärdes utläggningar af pantaftalets natur ha förhindrat hvarje
steg i denna rigtning. Alltså håller jag före, att Tyskland skulle med
glädje omfatta tillfället att mot antydda vilkoret få Gotlands neutralitet
erkänd.

Om jag tillhörde denna kammares s. k. hvita barn, hvilka af
kammarens majoritet smekas och omhuldas på alla möjliga sätt, samt
undfägnas med det parlamentariska namnam, hvithet benämnes ledamotskap
i komitéer och utskott, förtroendemän, revisorer, fullmägtige
i banken och riksgäldskoutoret, statsrevisorer m. m., skulle jag bedja
kammaren om tillåtelse att få interpellera regeringen i följande punkter,
angående hvilka jag tror att svenska folket har bestämd rätt att
få höra hvad regeringen tänker: l:o) Hvad inflytande den nyligen öppnade
Gillingefarleden kommer att utöfva på den vanliga farleden förbi
fästningarne i Stockholms skärgård; 2:o) Huru regeringen tänkt sig
möjligheten försvara Gotland under ett sjökrig i Östersjön, och huruvida
ej bättre vore, att af sjömagterna utverka öns neutralitet; samt
3:o) Hvarföre regeringen ej vill se vår flotta färdigbyggd på 6 år genom
ett inhemskt lån, i stället för att genom hög beskattning och på
10 å 15 år samt efter flera Riksdagars beslut fullborda flottans komplettering.

Men, mina herrar, jag hör till de svarta barnen i denna kammare,
får intet namnam, men får tacka Gud att jag får vara i fred.

Jag anhåller derför att någon bland kammarens hvita barn ville
till regeringen framställa denna så nödiga interpellation.

Hans excellens herr statsministern Boström: Det är en ingalunda
ovanlig sak, att den föregående talaren ej känner sig belåten med
statsverkspropositionen, och jag föreställer mig, att det är en rätt kinkig
uppgift att för densamma vinna hans bifall; åtminstone tilltror jag
mig icke att kunna gå i land dermed.

Det skulle icke heller hafva fallit mig in att här begära ordet,
derest jag icke blifvit särskildt uppkallad af ett par yttranden af den
föregående talaren.

Talaren förmenade, att i mitt af honom åberopade yttrande till
statsrådsprotokollet skulle ligga en anslutning i någon högre grad till

N:o 3.

Lördagen den 25 Januari.

den af honom förordade utvägen att upptaga lån för försvarsändamål. Statsverks Men

mina ord innebära blott, och jag anhåller att åt desamma icke Pr°P°*th°™n

gifves någon vidsträcktare tolkning, att fyllandet af försvarsbehofven or s''

är af den stora vigt, att jag anser ett lån under vissa förhållanden

kunna komma i fråga att för nämnda ändamål upptagas, men att vi först

och främst böra begagna tillgängliga medel och skatter så långt de

förslå, och icke förr än den finansiella ställningen är sådan, att dessa

tillgångar äro för ändamålet otillräckliga, tänka på att i låneväg fylla

behofvet. Jag finner det opraktiskt att, när medel finnas att tillgå,

man i större utsträckning rör sig på lånemarknaden. Visst är, att

man icke kan upptaga lån utan att få känning af dem, när de en

gång skola återbetalas. Vi må ej glömma, att man derigenom lägger

på framtiden betalningen af den försvarsmateriel, vi nu anskaffa, men

hvilken inom längre eller kortare tid förslites, blifver omodern och

oandvändbar.

Den andra pnnkten, om hvilken jag ville yttra några ord, rör
tilläggsbevillningen. Att denna icke är populär förstår jag nog, det
ligger i sakens natur, men å andra sidan vill jag erinra, att Där vi
vid 1892 års urtima riksdag fingo till stånd ett förbättradt försvar,
föreslogs från regeringens och accepterades från Riksdagens sida, att
de skatter och ökade utgifter, som kräfdes för grundskatternas aflyftande
och lindring i rustnings- och roteringsbörda, skulle uttagas genom
direkta och förmögenhetsskatter och icke utgå i form af konsumtionsskatter.
Det är den uppfattningen, jag tror vi göra klokt i att vidhålla.
Jag erkänner, att benämningen kan göra något till saken och
att uttrycket tillciggsbevillning icke är så lyckligt valdt, derför att det
påminner om tider, då brister funnits, som skolat fyllas; men jag tror,
att, om man besinnar att denna bevillning icke annat är än en försvarsbevillning,
det förhatliga, som den föregående talaren fann i denna
skatt, dermed torde vara borta. Jag ber eder, mina herrar, komma
ihåg, att de belopp, som i år begärts på de öfriga hufvudtitlarna utöfver
de vanliga, äro så obetydliga, att på dem någon nämnvärd reduktion
icke lärer kunna ifrågasättas; och hvad anslagen til! försvarsmaterielen
beträffar, tänker jag, att ingen som nitälskar för ett betryggande
försvar skall kunna säga annat, än att hvad som är begärdt
är af verkligt behof påkalladt, och att således hvarje reduktion på
detta område är liktydig med en reduktion af hvad som oundgängligen
behöfves för vårt lands försvar.

Friherre Klinckowström: Jag har begärt ordet för att bemöta
hvad hans excellens nu yttrat.

Hans excellens sade, att det var honom motbjudande att ingå på
lånevägen, ty dessa lån skulle ju, så yttrade han, en gång återbetalas.

Det kan icke vara hans excellens obekant, att vi hafva en typ
af lån, som kallas från statens sida ouppsägbara, och att dessa lån,
som uppläggas af riksgäldskontoret till 3,f> procent, äro af den begärliga
beskaffenhet, att riksgäldskontoret redan låtit utgå, jag tror, 45
millioner, och landets penningmarknad afbidar med otålighet att få
fortsättning. Dessa lån behöfver staten aldrig återbetala. Från statens

N;o 3.

Lördagen don 25 Januari.

Statsverks propositionen.

(Forts.)

sida behöfs icke annat än att ordentligt ansvara för räntorna, och
detta blir en obetydlighet i jemförelse med den nytta dessa lån göra.
Och jag tror, att detta sätt att förskaffa oss ett nöjaktigt sjöförsvar
på kortaste tid är i militäriskt afseende vida mer att rekommendera,
än de millioner, hvilka nu begäras till förstärkande af vårt landtförsvar.
Jag anser nemligen att flottan i stort sedt är vårt vigtigaste
militära intresse.

Hvad tilläggsbevillningen angår, tror jag, att den mycket väl
kunde täckas af 1895 års till 14 millioner uppgående besparingar.
Det skulle möjligen kunna inträffa, hvad kanske regeringen icke nu
tänker på, att om icke regeringen beträder den af mig föreslagna väg
till flottans iståndsättande, Riksdagen besluter sig för att från den ena
riksdagen till den andra lägga upp alla möjliga öfverskott för att på
den vägen skaffa för ändamålet erforderliga medel, d. v. s. de 59
millionerna, och då skulle besparingarna från 1894 och 1895 redan
lemna nära 20 millioner till denna fond.

Herr Alin: Äfven jag skall anhålla att med anledning af hans
excellens herr statsministerns yttrande få säga ett par ord, dessa med
afseende å tilläggsbevillningen. — Jag är icke nu i tillfälle att ordagrant
återgifva Riksdagens skrifvelse af år 1892 angående sättet för
ersättandet af grundskatterna och anskaffandet af medel till lindringarne
i rustnings- och roteringsbesvären, men såvidt jag kan erinra
mig folio uttrycken så, att de behof, som genom grundskatternas afskrifning
och lindringarne i rustnings- och roteringsbesvären uppkomme,
skulle i första rummet ersättas genom direkta och förmögenhetsskatter.
Mig synes som om nämnda löfte vore infriadt genom de tilläggs be villningar,
som under närmast föregående år äro gifna, liksom genom de
beslut om aids- och stämpelskatter, som äro fattade. — Härtill vill
jag lägga, att ifrågavarande yttrande ju uppenbarligen afser bestridandet
af kostnader för organisationen, medan här åter är fråga om anskaffande
af medel till betäckande af utgifter för materielen.

Efter härmed slutad öfverläggning blef den kongl. propositionen
tillika med de i anledning af densamma nu afgifna yttrandena hänvisad
till statsutskottet.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet nedannämnda, under
gårdagen bordlagda motioner:

n:o 8, af herr Björlin, angående låneunderstöd för enskilda jernvägsanläggningar
på Gotland, och

n:o 9, af herr Billing, angående pension åt konsistorienotarien
E. R. Henschen.

N:o 3.

Lördagen den 25 Januari.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet friherre Klinclcowatröms
nästlidne dag bordlagda motion, n:o 10, angående tull på potates.

Föredrogos och hänvisades till bevillningsutskottet Kongl. Maj:ts
nedannämnda, denna dag aflemnade nådiga propositioner till Riksdagen:

l:o) angående portoförhöjning för skrymmande småpaket och tillläggsporto
för ofrankerade dylika paket, och

2:o) angående en särskild tilläggsbevillning för år 1897.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet Kongl. Maj:ts nedannämnda,
under sammanträdet aflemnade nådiga propositioner till Riksdagen
:

l:o) angående disposition af förra hospitalslägenheten “en tomt
vid Säbygatan i Landskrona“,

2:o) angående disposition af ett jordområde i Djeknehytteroten i
Avesta socken af Kopparbergs län,

3:o) angående disposition af länsmansbostället £ mantal Galtabäck
n:o 1 Fösingsgård i Kronobergs län,

4:o) angående beredande af lånemedel till utveckling af statens
telefonväsende, samt

5:o) angående beviljande af vissa förmåner för enskilda jernvägsanläggningar.

Upplästes och lades till handlingarna Kongl. Maj:ts denna dag
aflemnade nådiga skrifvelse till Riksdagen om förordnande af en statsrådsledamot
att utöfva den befattning med riksdagsärenden, som enligt
§ 46 riksdagsordningen tillkommer en ledamot af statsrådet; och skulle
underrättelse om denna nådiga skrifvelses innehåll genom utdrag af
protokollet meddelas vederbörande utskott samt de ledamöter, som hafva
inseende öfver Riksdagens kansli.

Afgåfvos följande motioner:

n:o 11, af herr Sandberg, angående utförselstull å jernmalm,
n:o 12, af herr Bohnstedt, om afskaffande af rättigheten att på
nederlag upplägga spanmål, och

n:o 13, af herr Andersson, Per Johan, angående förhöjning af
tullen å fläsk.

På derom framstälda yrkanden blefvo dessa motioner bordlagda.

N:o 3.

Måndagen den 27 Januari.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Wester från den
27 i denna månad till den 12 nästkommande februari, herrar Hasselrot
och Almqvist under fjorton dagar från förstnämnda dag, samt herr
Andersson, Gustaf, under tolf dagar och herr Brelimer under tre
veckor från och med den 27 innevarande januari.

Justerades fem protokollsutdrag för denna dag.

Kammaren åtskildes kl. 1,17 e. m.

In fidem

A. v. Krusenstjerna.

Måndagen den 27 januari.

Kammaren sammanträdde kl. 2,30 e. m., och dess förhandlingar
leddes af herr vice talmannen.

Justerades protokollet för den 20 i denna månad.

Anmäldes och bordlädes statsutskottets memorial n:o 1, med de
till innevarande riksdag afgifna berättelser dels af fullmägtige i riksgäldskontoret
angående riksgäldskontorets ställning och förvaltning samt
dels af fullmägtige i riksbanken och riksgäldskontoret angående det
dem lemnade uppdrag i fråga om uppförande å Helgeandsholmen af
nya byggnader för Riksdagen och riksbanken.

Eöredrogos och hänvisades till bevillningsutskottet följande, den
25 i denna månad bordlagda motioner:

n:o 11, af herr Sandberg, angående utförselstull å jernmalm;
n:o 12, af herr Bohnstedt, om afskaffande af rättigheten att på
nederlag upplägga spanmål; samt

N:0 3-

Måndagen den 27 Januari.

n:o 13, af herr Andersson, Per Johan, angående förhöjning af
tullen å fläsk.

Afgåfvos följande motioner:

n:o 14, af friherre Klingspor, om åvägabringande af utredning,
rörande Nya Trollhätte kanalbolags rättsförhållande till kronan m. in.;

n:o 15, af herr von Möller, om förhindrande af barns och minderårigas
användande vid offentliga förevisningar m. m.;

n:o 16, af herr af Burén, om anskaffande af medel till krigsfartyg; n:o

17, af densamme, med förslag till skogslag beträffande länsallmänningar; n:o

18, af densamme, angående utförselsafgift å trävaror m. m.;
n:0 19, af densamme, angående revison af nuvarande hypoteksinstitution; n:o

20, af herr Rudebeck, om utarbetande af förslag till inrättande
af allmänna uppfostringsanstalter för minderåriga brottslingar;

n:o 21, af herr Ljungberg, angående ändring af gällande bestämmelser
rörande värnpligtiges rätt att utvandra;

n:o 22, af densamme, angående utförselstull å jernmalm;
n:o 23, af densamme, angående utförselstull å zinkmalm;
n:o 24, af herr Öländer, om inrättande af en särskild hofrätt i
någon af Norrlands städer;

n:o 25, af densamme, om lagstiftningsåtgärder i syfte att hindra
missbruk vid försäljning af maltdrycker;

n:o 26, af herr Krok, om ändring af gällande bestämmelser angående
utbetalning af begrafningshjelp för embets- och tjenstemän
samt betjente; och

n:o 27, af herr Stridsberg, om införande af s. k. licenstvång eller
lättande af utöfningstvånget beträffande patenterade uppfinningar.

Dessa motioner blefvo, hvar för sig, på begäran bordlagda.

Tillkännagafs att, sedan e. o. hofrättsnotarierna G. Tägtström och
A. Cederborg samt fil. licentiaten H. Elmquist, med anledning deraf
att de blifvit anstälde såsom notarier hos Andra Kammaren, begärt
entledigande från sina befattningar såsom kanslister i Första Kammarens
kansli, herr talmannen samt de ledamöter, hvilka fått i uppdrag
att jemte honom tillsätta kammarens kansli och vaktbetjening, med bifall
till nämnda begäran antagit vice häradshöfdingarna A. Lindhagen,
P. Kjellin och H. af Trolle att efter Tägtström, Cederborg och Elmquist
vara kanslister i kammarens kansli.

Ledighet från riksgäldsgöromålen beviljades herr Behm under

fho 3.

Tisdagen den 28 Januari.

nästa fjorton dagar, herr Talim, Sebastian, från och med den 29 i
denna månad till och med den 14 nästkommande februari samt herr
Bergström från den 29 innevarande januari till den 12 påföljande
februari.

Justerades ett protokollsutdrag för denna dag.

Herr Bergman väckte en motion, n:r 28, angående tull å superfosfater.

På derom framstäldt yrkande bordlädes denna motion.

Kammaren åtskildes kl. 2,61 e. m.

Kammaren sammanträdde kl. 2,30 e. m.

Herr statsrådet Östergren aflemnade

dels Kongl. Maj:ts nedannämnda nådiga propositioner till Riksdagen:
l:o) med förslag till lag om upphäfvande af föreskrifterna anborgareed,

o) med förslag till lag angående ändrad lydelse af 4 kap. 10 §
strafflagen, lag angående ändrad lydelse af 35 § strafflagen för krigsmagten
och lag angående ändring i 11 § 9 punkten af förordningen
om nya strafflagens införande och hvad i afseende derå iakttagas skall
den 16 februari 1864,

3:o) med förslag till lag angående allmänt tingssammanträdes likställighet
i vissa fall med häradsting, lag angående ändring i vissa
fall för tiden för insändande af förteckning å lagfarter, lag angående
ändrad lydelse af 9 kap. 4 § ärfdabalken och lag angående ändrad
lydelse af 8 kap. 1 § giftermålsbalken,

In fidem

A. v. Krusenstjerna.

Tisdagen den 28 januari.

N:0 3.

Tisdagen den 23 Januari.

4:o) med förslag till lag angående ändrad lydelse af 99, 101 och
108 §§ utsökningslagen den 10 augusti 1877, samt

5:o) angående ändring af gällande bestämmelser rörande förräntandet
af Hjelmare kanal- och slussverks reparationsfond,

dels ock Kong! Maj:ts nådiga skrifvelse till Riksdagen, i anledning
af en vid sistförfluten riksdag beslutad lagförändring.

Justerades protokollet för den 21 i denna månad.

Herr talmannen tillkännagaf, att anslag före kl. 2 e. m. utfärdats
till sammanträdets fortsättande kl. 7 e. m.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet friherre Klingspors
nästlidne dag bordlagda motion, n:o 14, angående åvägabringande af
■utredning rörande Nya Trollhätte kanalbolags rättsförhållande till
kronan m. m.

Vid föredragning af herr von Möllers under gårdagen bordlagda
motion, n:o 15, om förhindrande af barns och minderåriges användande
vid offentliga förevisningar m. m., beslöt kammaren hänvisa denna
-motion till ett tillfälligt utskott.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet herr af Buréns sistlidne
dag bordlagda motion, n:o 16, om anskaffande af medel till
-krigsfartyg.

Föredrogs och hänvisades till lagutskottet herr af Buréns under
gårdagen bordlagda motion, n:o 17, med förslag till skogslag beträffande
iänsallmänningar.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet herr af Buréns
■nästlidne dag bordlagda motion, n:o 18, angående utförselsafgift å
•trävaror m. m.

Första Kammarens Prof. 1S96. N:o 3.

N;o 3.

Tisdagen den 28 Januari.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet nedannämnda, under
gårdagen bordlagda motioner:

n:o 19, af herr af Buren, angående revision af nuvarande hypoteksinstitution,
och

n:o 20, af herr Rudebeck, om utarbetande af förslag till inrättande
af allmänna uppfostringsanstalter för minderåriga brottslingar.

Vid föredragning af herr Ljungbergs sistlidne dag bordlagda
motion, n:o 21, angående ändring af gällande bestämmelser rörande
värnpligtiges rätt att utvandra, beslöt kammaren hänvisa denna motion
till ett tillfälligt utskott.

Föredrogos och hänvisades till bevillningsutskottet herr Ljungbergs
nedannämnda, under gårdagen bordlagda motioner:
n:o 22, angående utförselstull å jernmalm, och
n:o 23, angående utförselstull å zinkmalm.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet herr Öländers nästlidne
dag bordlagda motion, n:o 24, om inrättande af en särskild
hofrätt i någon af Norrlands städer.

Vid föredragning af herr Öländers under gårdagen bordlagda
motion, n:o 25, om lagstiftningsåtgärder i syfte att hindra missbruk
vid försäljning af maltdrycker, beslöt kammaren hänvisa denna motion
till ett tillfälligt utskott.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet den af herr Krok
väckta, sistlidne dag bordlagda motion, n:o 26, om ändring af gällande
bestämmelser angående utbetalning af begrafningshjelp för embetsoch
tjenstemän samt betjente.

Föredrogs och hänvisades till lagutskottet herr Stridsbergs under
gårdagen bordlagda motion, n:o 27, om införande af s. k. licenstvång
eller lättande af utöfningstvånget beträfiande patenterade uppfinningar.

N:o 3.

Tisdagen den 28 Januari.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet herr Bergmans
nästlidne dag bordlagda motion, n:o 28, angående tull å superfosfater.

Föredrogs och lades till handlingarna statsutskottets under gårdagen
bordlagda memorial n:o 1, med de till innevarande Riksdag afgifna
berättelser dels af fullmägtige i riksgäldskontoret angående riksgäldskontorets
ställning och förvaltning samt dels af fullmägtige i
riksbanken och riksgäldskontoret angående det dem lemnade uppdrag
i fråga om uppförande å Helgeandsholmen af nya byggnader för Riksdagen
och riksbanken.

Herr Treffenberg erhöll på begäran ordet och yttrade: Jag
anhåller att här få aflemna tvenne motioner, genom hvilkas bifallande
Riksdagen, så vidt jag förstår, skall komma i tillfälle att utöfva rättvisa
och barmhertighet mot både menniskor och djur.

För att något förklara detta, skall jag bedja få förutskicka några
anmärkningar.

Kammaren torde måhända erinra sig, att en känd ledamot af
Andra Kammaren — med hvilken jag merendels i sociala arbetarefrågor
tänker lika, under det vi lika ofta hysa stridiga åsigter i frågor,
som beröra arbetarnes politiska ställning, och detta just derför, att
jag, såsom jag tror, är en verklig arbetarevän — att denne ledamot,
säger jag, vid förra riksdagen framlade ett lagförslag i syfte att bereda
våra bageriarbetare en dräglig tillvaro. Lagutskottet, till hvilket denna
motion remitterades, tillstyrkte och Andra Kammaren biföll en skrifvelse
i ämnet. Men denna kammare ville icke vara med om saken, utan
frågan föll på en omröstning, hvarvid afgåfvos Öl röster emot och 9
röster för skrifvelsen. Under sådana förhållanden synes det kanske
för Eder litet hvar, mine herrar, väl dristigt af mig att nu i den ena
af mina motioner återupptaga denna fråga, men till min ursäkt, i fall
en sådan skulle behöfvas, och till den kraft och verkan det kan hafva,
vill jag upplysa kammaren derom, dels att jag kort, efter frågans fall
vid förra riksdagen, till en deputation af bageriarbetare, som instälde
sig hos mig, afgaf ett hälft löfte, att jag icke skulle släppa frågan,
och dels att jag denna gång är i tillfälle att bjuda kammaren på
något nytt i frågan eller en redogörelse för de verkningar, som den
nya, redan ett år tillbaka i Norge tillämpade bagerilagen haft på
arbetarne, mästarne och allmänheten, således samtliga i frågan intresserade
parter. Huruvida jag åter kan anses handla diplomatiskt genom
att delgifva herrarne denna redogörelse, eller, med andra ord, om jag
derigenom kommer att främja det mål, som jag åsyftar, lemnar jag
derhän. Men saken är den, att jag tror på sanningens och det rättas
segerkraft till slut, och det är derför jag tillåter mig hemställa:

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att
Kongl. Maj:t ville, efter verkstäld utredning, taga i öfvervägande, om

N:o 3.

Tisdagen den 28 Januari.

och i hvad mån lagbestämmelser angående arbetstiden för arbetare i
bageriyrket må vara erforderliga, och dereiter för Riksdagen framställa
det förslag, hvartill den verkstälda utredningen kan föranleda.

Härefter aflemnades ifrågavarande motion, hvilken hade till öfverskrift
“angående inskränkning af arbetstiden i bagerier m. m.“; och
blef motionen, som försågs med n:o 29, på begäran bordlagd.

Vidare anförde herr Tre f fen berg: Den andra motionen, som
jag tager mig friheten att framlägga, är för kammaren eu gammal
bekant, dag både den turen i fjol, att samma motion rönte uppmuntran
i kammaren, ehuru den af omständigheter, för hvilka jag
redogör i motionen, föll i Andra Kammaren, och jag hoppas, att den
välvilja, hvarmed denna kammare mottog motionen i fjol, icke heller
skall uteblifva i år. I sådan förhoppning tillåter jag mig hemställa:

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att
Kongl. Maj:t täcktes dels låta utröna, om och till hvilken utsträckning
stadganden må kunna meddelas i syfte att vid slagt af husdjur minsta
möjliga lidande medelst förutgående bedöfning eller på annat ändamålsenligt
sätt tillfogas djuren, dels ock, derest utredningen dertill
föranleder, låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till lagstiftning
i ämnet.

Efter det denna motion, som hade till öfverskrift “om meddelande
af föreskrifter i syfte att vid slagt af husdjur minsta möjliga lidande
måtte tillfogas djurenafiemnats, blef motionen, försedd med n:o 30
och på derom framstäldt yrkande, bordlagd.

Afgåfvos följande motioner:

n:o 31, af herr Nilsson, Ola, om höjning i afgiften för tillverkning
af melassbränvin samt om nedsättning i afgiften för denaturering

af sprit, i -j rr n:o

32, af herr Björlin, om anslag till inköp af mark vid lmg städe

å Gotland, ,

n:o 33, herr Tamm, Hugo, angående skrivelse till Konungen med
begäran om framläggande af förslag till ändrad lagstiftning i syfte att
bereda hypoteksförening trygghet mot minskning af dess rätt enligt
intecknad skuldförbindelse vid exekutiv försäljning af fastighet,

n:o 34, af herr Nyström, Carl, angående skrifvelse till Konungen med
begäran om framläggande af förslag till ändring i visst syfte af förordningen
angående inteckning i fast egendom den 16 juni 1875,

n:o 35, af herr Cederberg, om skrifvelse till Konungen med begäran
om framläggande af förslag till stadganden om särskiljande af
allmän och enskild vattenrätt,

n:o 36, af herr Redig m. fl., om anslag för utredning i fråga om

N:o 3.

Tisdagen den 28 Januari. 21

åstadkommande af en direkt jernvägsförbindelse mellan Ivrylbo och
Örebro,

n:o 37, af herr Leman, angående skrifvelse till Konungen med
begäran om framläggande af förslag till ändrade bestämmelser om
exekutiv försäljning af fastighet m. m.,

n:o 38, af herr Nyström, Thomas, om ändrade bestämmelser i fråga
om vilkoren för återbetalning af enskilda jernvägsaktiebolag beviljade
statslån,

n:o 39, af herr Söclerherg, om åtskiljande af nu förenade kamrersoch
kassörstjenster vid åtskilliga riksbankens afdelningskontor,

n:o 40, af densamme, angående höjning af tullen å till pelsverk
ej hänförliga, beredda hudar och skinn äfvensom å vissa slags skodon,
n-.o 41, af herr Ljungberg, om anlitande företrädesvis af svenska
verkstäder vid arbeten för statens behof, och

n:o 42, af herr Almström in. fl, om ökade anslag till rikets försvarsväsende
samt om upptagande af ett inhemskt obligationslån för
försvarsändamål.

Dessa motioner blefvo, hvar för sig, på begäran bordlagda.

Anmäldes och bordlädes bankoutskottets memorial n:o 1, med
öfverlemnande af fullmägtiges i riksbanken till utskottet afgifna berättelse.

Föredrogos och hänvisades till lagutskottet Kongl. Maj:ts nedannämnda,
denna dag afiemnade nådiga propositioner till Riksdagen:

l:o) med förslag till lag om upphäfvande af föreskrifterna angående
borgareed,

2:o) med förslag till lag angående ändrad lydelse af 4 kap. 10 §
strafflagen, lag angående ändrad lydelse af 35 § strafflagen för krigsmagten
och lag angående ändring i 11 § 9 punkten af förordningen
om nya strafflagens införande och hvad i afseende derå iakttagas skall
den 16 februari 1864,

3:o) med förslag till lag angående allmänt tingssammanträdes likställighet
i vissa fall med häradsting, lag angående ändring i vissa fall
af tiden för insändade af förteckning å lagfarter, lag angående ändrad
lydelse af 9 kap. 4 § ärfdabalken och lag angående ändrad lydelse af
8 kap. 1 § giftermålsbalken, samt

4:o) med förslag till lag angående ändrad lydelse af 99, 101 och
108 §§ utsökningslagen den 10 augusti 1877.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet Kongl. Maj:ts under
sammanträdet afiemnade nådiga proposition till Riksdagen angående

Nro 3.

Tisdagen den 28 Januari.

ändring af gällande bestämmelser rörande förräntandet af Hjelmare
kanal- och slussverks reparationsfond.

Föredrogs och lades till handlingarna Kongl. Maj:ts denna dag
aflemnade nådiga skrifvelse till Riksdagen i anledning af en vid sistförflutna
riksdag beslutad lagförändring.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Leman under tre
veckor från morgondagen och herr af Burén under fjorton dagar från
och med den 30 innevarande månad.

Justerades tio protokollsutdrag för denna dag.

Kammaren åtskildes kl. 3,12 e. m.

In fidem

A. v. Krusenstjerna.

Tisdagen den 28 januari, e. m.

Kammaren sammanträdde kl. 7 e. m., och dess förhandlingar leddes
af herr vice talmannen.

Ahemnades följande motioner:

n:o 43, af herr von Stapelmohr, om meddelande af nya bestämmelser
angående utöfvande af läkareverksamhet och handel med läkemedel,

n:o 44, af herr Bergström, om tull å vissa produkter af blyindustrien,

n:o 45, af herr Bergman, om anslag för anställande af''meteorologiska
observationer i Gellivare,

n:o 46, af densamme, om anslag för norra stambanans fortsättande
till Haparanda,

N:o 3.

Torsdagen den 30 Januari. 23

n:o 47, af herr Bergman, om ändring i gällande bestämmelser angående
ölhandeln,

n:o 48, af densamme, om uteslutande ur § 75 i förordningen om
kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862 af det stycke, som
innefattar undantagsbestämmelse beträffande låppmarkskommun, samt

n:o 49, af densamme, om uteslutande ur § 41 i förordningen om
kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 af det
stycke, som innefattar undantagsbestämmelse rörande Jemtlands, Vesterbottens
och Norrbottens län.

På derom framstälda yrkanden blefvo dessa motioner bordlagda.

Kammaren åtskildes kl. 7,9 e. m.

In fidem

A. v. Krusenstjerna.

Torsdagen den 30 januari.

Kammaren sammanträdde kl. 2,30 e. m.

Justerades protokollet för den 22 i denna månad.

Föredrogs och hänvisades till lagutskottet herr Treffenlergs den
128 i denna månad bordlagda motion, n:o 29, angående inskränkning af
arbetstiden i bagerier m. m.

Vid föredragning af herr Treffenlergs den 28 innevarande januari
bordlagda motion, n:o 30, om meddelande af föreskrifter i syfte att
vid slagt af husdjur minsta möjliga lidande måtte tillfogas djuren, beslöt
kammaren hänvisa denna motion till ett tillfälligt utskott.

24 Torsdagen den 30 Januari.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet den af herr
Nilsson, Ola, väckta, den 28 i denna månad bordlagda motion, n:o
31 om höjning i afgiften lör tillverkning af melassbranvin samt om
nedsättning i afgiften för denaturering af sprit.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet herr Björlins den 28
innevarande månad bordlagda motion, n:o 32, om anslag till inköp af
mark vid Tingstäde å Gotland.

Föredrogos och hänvisades till lagutskottet nedan nämnda, den 28_
i denna månad bordlagda motioner:

n:o 33, af herr Tamm, Hugo, angående skrifvelse till Konungen
med begäran om framläggande af förslag till ändrad lagstiftning i
syfte att bereda hypoteksförening trygghet mot minskning af dess ratt
enligt intecknad skuldförbindelse vid exekutiv försäljning af fastighet,
n;o 34, af herr Nyström, Carl, angående skrifvelse till Konungen
med begäran om framläggande af förslag till ändring i visst syfte
af förordningen angående inteckning i fäst egendom den 16 juni

1875, och . , ,

n:o 35, af herr Cederberg, om skrifvelse till Konungen med begäran
’ om framläggande af förslag till stadganden om särskiljande åt
allmän och enskild vattenrätt.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet den af herr Hettig
m. fl. väckta, den 28 innevarande januari bordlagda motion, n:o 36,
om anslag för utredning i fråga om åstadkommande afen direkt jernvägsförbindelse
mellan Krylbo och Örebro.

Föredrogs och hänvisades till lagutskottet herr Lemans den 28 i
denna månad bordlagda motion, n:o 37, angående skrifvelse till
Konungen med begäran om framläggande af förslag till andrade bestämmelser
om exekutiv försäljning af fastighet m. m.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet den af herr Nyström,
Thomas, väckta, den 28 innevarande månad bordlagda motion, n:o 38,
om ändrade bestämmelser i fråga om vilkoren för återbetalning åt
enskilda jernvägsaktiebolag beviljade statslån.

Torsdagen den 30 Januari.

Föredrogs och hänvisades till bankoutskottet herr Söderbergs den
28 i denna månad bordlagda motion, n:o 39, om åtskiljande af nu
förenade kamrers- och kassörstjenster vid åtskilliga riksbankens afdelningskontor.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet herr Söderbergs
den 28 innevarande januari bordlagda motion, n:o 40, angående höjning
af tullen å till pelsverk ej hänförliga, beredda hudar och skinn
äfvensom å vissa slags skodon.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet nedannämnda, den 28
i denna månad bordlagda motioner:

n:o 41, af herr Ljungberg, om anlitande företrädesvis af svenska
verkstäder vid arbeten för statens behof, och

n:o 42, af herr Almström m. 11., om ökade anslag till rikets försvarsväsende
samt om upptagande af ett inhemskt obligationslån för
försvarsändamål.

Vid föredragning af herr von Stapelmohrs den 28 innevarande
månad bordlagda motion, n:o 43, om meddelande af nya bestämmelser
angående utöfvande af läkareverksamhet och handel med läkemedel,
beslöt kammaren hänvisa denna motion till ett tillfälligt utskott.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet herr Bergströms
den 28 i denna månad bordlagda motion, n:o 44, om tull å vissa produkter
af blyindustrien.

Föredt ogos och hänvisades till statsutskottet herr Bergmans nedannämnda,
den 28 innevarande januari bordlagda motioner:

n:o 45, om anslag för anställande af meteorologiska observationer
i Gellivare, samt

n:o 46, om anslag för norra stambanans fortsättande till Haparanda.

Vid föredragning af herr Bergmans den 28 i denna månad bordlagda
motion, n:o 47, om ändring i gällande bestämmelser angående
ölhaudeln, beslöt kammaren hänvisa denna motion till ett tillfälligt
utskott.

Första Kammarens Prot. 1896. N:o 3.

N o 3.

Torsdagen den 30 Januari.

Föredrogos och hänvisades till lagutskottet nedannämnda, af herr
Bergman väckta, den 28 innevarande månad bordlagda motioner:

n:o 48, om uteslutande ur § 75 i förordningen om kommunalstyrelse
på landet den 21 mars 1862 af det stycke, som innefattar
undantagsbestämmelse beträffande lappmarkskommun, och

n:o 49, om uteslutande ur § 41 i förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 af det stycke, som innefattar
undantagsbestämmelse rörande Jemtlands, Vesterbottens och
Norrbottens län.

Föredrogs och lades till handlingarna bankoutskottets den 28 i
denna månad bordlagda memorial n:o 1, med öfverlemnade af fullmägtiges
i riksbanken till utskottet afgifna berättelse.

Herr talmannen yttrade, att till behandling af tillfälligt utskott
blifvit hänvisade följande motioner:

n:o 15, af herr von Möller, om förhindrande af barns och minderåriges
användande vid offentliga förevisningar m. in.;

n:o 21, af herr Ljungberg, angående ändring af gällande bestämmelser
rörande värnpligtiges rätt att utvandra;

n:o 25, af herr Öländer, om lagstiftningsåtgärder i syfte att hindra
missbruk vid försäljning af maltdrycker;

n:o 30, af herr Treffenberg. om meddelande af föreskrifter i syfte
att vid slagt af husdjur minsta möjliga lidande måtte tillfogas djuren
n:o 43, af herr von Stapelmohr, om meddelande af nya bestämmelser
angående utöfvande af läkareverksamhet och handel med läkemedel,
samt

n:o 47, af herr Bergman, om ändring i gällande bestämmelser
angående ölhandeln.

På särskilda propositioner beslöts, att dessa motioner skulle fördelas
mellan två tillfälliga utskott, hvartdera bestående af fem ledamöter
med två suppleanter, äfvensom att motionerna n:is 15, 25 och
47 skulle behandlas af tillfälliga utskottet n:o 1.

Sedan herr talmannen vidare hemstält, att kammaren ville besluta,
att motionerna n:is 21, 30 och 43 skulle handläggas af tillfälliga utskottet
n:o 2, erhöll herr Ljungberg på begäran ordet och anförde:
Bland de nu föredragna motionerna förekommer en af mig väckt motion
om våra värnpligtiges utvandring. Eu liknande motion har af
annan motionär vid en föregående riksdag blifvit väckt och hänvisades
då till tillfälligt utskott; men som densamma der ansågs ha bort
remitteras till lagutskottet, och tiden icke medgaf dess handläggning
i förstnämnda utskott, ansåg sig motionären böra taga den tillbaka.
Jag har derför i min motion begärt, att densamma måtte blifva remitterad
till lagutskottet, enär jag fruktat, att samma kretsgång eljest
skulle förnyas.

N:o 3.

Torsdagen den 30 Januari.

Jag får derför vördsamt hemställa, att min motion måtte öfverlemnas
till lagutskottet.

Herr talmannen yttrade, att han finge fästa uppmärksamheten
derpå, att herr Ljungbergs ifrågavarande motion redan vid ett föregående
sammanträde blifvit remitterad till tillfälligt utskott, och att
kammaren således nu blott hade att bestämma, hvilketdera af de två
tillfälliga utskott, som kammaren beslutat tillsätta, skulle behandla
densamma.

På gjord proposition förklarades härefter motionerna nös 21, BO
och 43 skola handläggas af tillfälliga utskottet n:o 2.

Vidare beslöts, att val af ledamöter och suppleanter i de två tillfälliga
utskotten skulle företagas vid kammarens sammanträde nästa
måndag.

Herr talmannen yttrade härefter, att han, jemlikt träffad öfverenskommelse
med herr talmannen i Andra Kammaren, finge hemställa, att
val af revisorer och revisorssuppleanter för granskning af dels statsverkets,
riksbankens och riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och förvaltning,
dels ock räkenskaper och förvaltning vid riksbankens afdelningskontor
i orterna måtte anställas vid det sammanträde, som komme
att hållas lördagen den 8 nästkommande februari.

Denna hemställan bifölls.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Sanne under
fjorton dagar, räknadt från den 27 i denna månad, samt grefve Piper
och friherre Alströmer under tre veckor från den 1 nästkommande
februari.

Justerades åtta protokollsutdrag för denna dag.

Kammaren åtskildes kl. 2,6 3 e. m.

In fidem

A. v. Krusenstjerna.