RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1895:28)

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1895. Andra Kammaren. N:o 28.

Fredagen den 5 april.

Kl. 11 f. m.

§ 1.

Justerades protokollet för den 29 nästförflutne mars.

§ 2.

Till kammaren hade inkommit följande sjukbetyg, som upplästes: Att

riksdagsmannen herr J. P. Nilsson från Kägla i Kalmar
län af mig för närvarande behandlas för en rätt svår influensa och
ännu på någon vecka icke bör lemna sitt hem för att sjukdomen rätt
må skötas, intygas härmed.

Valdemarsvik den 4 april 1895.

Richard Hagelin,
e. Provinsialläkare.

§ 3.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet herr T. Y.
Forsells motion, mo 175.

§ 4.

Efter föredragning vidare af herr O. Fklunds från Stockholm
med flere motion, n:o 176, i anledning af Kong!. Maj:ts proposition
om vissa förändringar i gällande förordning angående vilkoren för
försäljning af bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa
drycker, hvilken motion herr talmannen bemstälde måtte remitteras
till bevillningsutskottet, begärdes ordet af:

Herr Ljungman, som yttrade: För min del hyser jag stora

betänkligheter mot att remiss af nu föredragna motion tiilåtes. I
55 § riksdagsordningen, som motionärerna till stöd för en sådan remiss
åberopa, stadgas, att efter motionstidens utgång motion icke kan af
riksdagsman väckas, utan såvida den af redan inom någondera kam -maren fattadt beslut eller upptaget ärende eller annan under riksdagen
inträffad händelse omedelbarligen föranledes. Så vidt jag kan
Andra Kammarens Prat. 1895. N:o 28. 1

An gå end* remiss
af «n,
motion.

n o 28.

Angående re
miss af eu
motion.

(Forts.)

2 Fredagen den 5 April.

se, år motionärernas förslag af den beskaffenhet, att det icke kan anses
stå i något omedelbart samband med den kongl. proposition, till
hvilken det ansluter sig. Men oafsedt hvilken uppfattning man må
hafva i den frågan, är det för mig alldeles klart, att den af motionärerna
åsyftade förordningen icke kan vara af den beskaffenhet, att
den skall tillhöra bevillningsutskottets handläggning. Ty det är synbarligen
en kommunallag, som af motionärerna åsyftas, då de vilja
inråtta en ny kommunal institution, der alla kommunens till myndig
ålder komna medlemmar skulle få rätt att deltaga i besluten.

Jag skall derför hemställa, att, om kammaren anser remiss af
motionen böra ega rum, remiss måtte ske till lagutskottet.

Vidare anförde:

Herr Ivar Månsson: Jag tror nog, att den föregående ärade

talaren kanske har rätt i den uppfattning han uttalade, ty strängt taget
kan man icke anse, att denna motion står i så nära samband med
Kongl. Maj:ts proposition n:o 41 angående ändring i vilkoren för försäljning
af bränvin m. m., att den nu efter motionstidens utgåno- kan
väckas och remitteras till bevillningsutskottet. Men man bör ju hafva
rått att föreslå — och det är antagligen derhän motionärerna syfta —
att i vederbörande paragrafer, som nämnda kongl. proposition afser
förändring i, intagas bestämmelser derom, att andra kommuner, som
ligga intill den kommun, der frågan om bränvinsförsäljningsrätten
förekommer, skola höras, och det är derpå motionärerna grundat sin
uppfattning.

Jag medgifver. att motionen närmast tillhör lagutskottets behandling,
enär den åsyftar en förändring i de kommunala förhållandena,
men deremot anser jag, att det icke finnes skäl för att
nu, då bevillningsutskottet håller på att arbeta med berörda kongl.
proposition, vägra remiss till sistnämnda utskott. Motionärerna kunna
ju hafva skäl för det påståendet, att motionen står i visst samband
med Kongl. Maj:ts proposition n:o 41, och derför tycker jag, att kammaren
handlar klokast, om den nu remitterar motionen till bevillningsutskottet,
så att den må kunna behandlas i sammanhang med
förberörd» kongl. proposition.

Jag skall derför bedja att få yrka bifall till den framställning,
gom gjordes af herr grefven och talmannen.

Herr Johansson i Noraskog: För min del tillåter jag mig an märka,

att motionen icke står i något det ringaste samband med
Kongl. Maj:ts proposition n:o 41, utan den afser rätt och slätt, att
Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, det Kongl. Maj:t
ville låta utarbeta och för nästkommande Riksdag framlägga förslag
till ändring i nu gällande förordning om försäljning af bränvin m. m.
enligt vissa angifva grunder. Granskar man dessa grunder, så finner
man, att de icke innehålla något annat ån förslag till ändringar i fråga
om den rösträtt, som skall tillämpas, då fråga uppstår om beviljandet
af rättighet i en kommun till minuthandel med eller utskänkning
af bränvin. Om motionen väckts före motionstidens utgång, hade

Fredagen den 5 April. 3 N;0 28.

den snarast bort remitteras till lagutskottet, men då den nu kommit Angående reså
sent under riksdagens lopp, som den gjort, kan jag icke finna an- mUs ?f e*

nät, än att kammaren helt enkelt måste låta den förfalla. motion.

(r orts.)

Herr Hedin: Motionen år af alldeles samma innehåll som den

motion, som väcktes förliden riksdag och då på utförligt anförda skal
remitterades till bevillningsutskottet, under den tydliga förutsättning,
att bevillningsutskottet skulle, på grund af ärendets natur, sammanträda
med lagutskottet för ärendets behandling. Den står också i
omedelbart samband med Kongl. Maj:ts proposition n:o 41, hvilken
innehåller förslag till ändring i beslutanderätten angående bränvinsutskänkningen
inom kommunerna.

För öfrigt lär det icke tillkomma någon af kammarens ledamöter
att afgöra, huruvida sambandet är mer eller mindre »omedelbart».
Här är verkligen sambandet omedelbart, emedan det refererar
sig till en bestämmelse i Kongl. Maj:ts förberörda proposition,
eller till bestämmelsen, huru om utskänkningsrätts meddelande afgöres
inom kommunerna.

Jag anhåller derför att, i likhet med hittills ständigt iakttagen
praxis, når det galt i bevillningslagar förekommande bestämmelser,
som gått utöfver bevillningsutskottets befogenhet att ensamt handlägga,
motionen ändock hänvisas till bevillningsutskottet, så att alla
lagbestämmelser rörande bränvinsförsäljningen fortfarande få sin plats
i en och samma lag och icke komma "att delas på två särskilda
Jagar.

Herr Johansson i Noraskog: Gent emot den föregående ta laren

ber jag få erinra, att den motion, som förlidet år väcktes i
samma syfte, väcktes i laga tid och remitterades till bevillningsutskottet,
som för öfverläggning om densamma medelst utsedde deputerade
sammanträdde med lagutskottet. Nu erkände talaren sjelf,
att den motionen var af enahanda slag som den föreliggande. Om
så är — och jag har öfvertygat mig om att saken förhåller sig så —
då ligger skilnaden deri, att den föreliggande motionen icke blifvit
vackt inom laga tid, ty den har icke väckts innan motionstidens utgång.
Efter den tiden kan man icke väcka motioner om saker, som icke
hafva omedelbart samband med ett förut inom Riksdagen upptaget
ärende, derest motionen icke bör behandlas af tillfälligt utskott eller
af konstitutionsutskottet.

Jag hemställer derför, att kammaren nu icke måtte taga någon
befattning med förevarande motion, såsom för sent väckt, och att
den begärda remissen deraf alltså måtte vägras.

Herr Ljungman; Hvad beträffar herr Hedins anmärkning
derom, att kammaren förlidet år beslöt, att en motion af liknande
innehåll med nu förevarande skulle remitteras till sammansatt utskott,
så betviflar jag, att så kunnat vara förhållandet. Ty enligt
47 § riksdagsordningen tillkommer det ständigt utskott och ej kammaren
att fatta beslut derom, huruvida ett till utskottet hänvisadt
ärende skall behandlas af sammansatt utskott eller icke. Utskottet

N:0 28.

Fredagen den 5 April.

Angående
miss af •
motion.
(Forts,)

får i förra fallet hemställa till ett annat ständigt utskott, att gemensam
öfverläggning om ärendet må ske.

Hvad nu särskildt beträffar den af motionärerna åsyftade författningen,
kan jag icke se annat, än att den skulle komma att blifva
af kommunallags natur, och att, om motionen skall remitteras, den
således bör, på grund af i 42 § riksdagsordningen gifna, fullt tydliga
bestämmelser, remitteras till lagutskottet.

Då jag emellertid finner de skäl för att hår vägra remiss, som
vice ordföranden i bevillningsutskottet anfört, fullt berättigade, skall
jag bedja att få instämma i hans yrkande.

Ilerr Eklund från Stockholm: Det kan möjligen synas något

djerft af mig att uppträda i denna fråga, men jag skall endast, bedja
att få framhålla de skäl, som förmått mig att nu väcka denna motion,
i tron på att remiss af densamma icke skulle förvägras.

De paragrafer i den kongl. förordningen angående vilkoren för
försäljning af bränvin, m. m., i hvilka jag enligt motionen önskar få
förändring, äro, åtminstone delvis, samma paragrafer som de, i hvilka
Kongl. Maj:t i sin proposition n:o 41 föreslagit förändring. SåväE
Kongl. Maj:ts proposition som den af mig in. fl. väckta motionen afser
alltså förändring i samma paragrafer. Jag tänkte, att man möjligen
kunde förutsätta, att Riksdagen skulle med afslag å Kongl.
Maj:ts nämnda proposition vilja besluta några andra förändringar i
den ifrågavarande förordningen, eller också att kammaren skulle
kunna, med godkännande i hufvudsak af Kongl. Maj:ts proposition,
dock önska förändringar i vissa afseenden och följaktligen vilja skrifva
till Kongl. Maj:t om ytterligare utredning. Jag ansåg sålunda, att,
på grund deraf att de båda förslagen stodo i så nära sammanhang
med hvarandra, det icke var möjligt att vägra remiss. Hvarför man
nu skulle hänvisa motionen till lagutskottet, då man i fjor hänvisade
den till bevillningsutskottet, kan jag icke förstå. Jag kan i det
framstälda förslaget att vägra remiss icke se annat än ett uttryck
af att kammaren är missnöjd med att denna motion blifva
väckt.

Herr Hedin: Om representanten för Bohuslän hade behagat

närmare höra på, hvad jag sade, hade han kunnat bespara sig
den sista repliken. Jag har icke sagt, att kammaren förlidet år beslöt,
att en enahanda motion skulle behandlas af ett sammansatt ut skott,
utan jag sade, att kammaren då beslöt att remittera motionen till
bevillningsutskottet med den förutsättning — hvilken var tydligt uttryckt
i motionen ■— ätt resultatet skulle blifva, att bevillningsutskottet
komme att sammanträda med lagutskottet för ärendets behandling.
Jag sade vidare, att då hittills alla motioner angående bränvinsförsäljningen
remitterats till bevillningsutskottet, ehuru i desamma
alltid innehållits sådana lagbestämmelser, som icke kunna afgöras i
bevillningslagstiftningsväg, och då det naturligtvis är det enda rimliga,
att alla bestämmelser angående b ränvinstörsälj ningen innefattas
i samma lag och icke splittras i olika lagar, samt då vi sistlidet år
höilo för rigtigast att remittera den då framkomna motionen till be -

N;o 2S.

Fredagen den 5 April. 5

villningsutekottet — hvilket, äfven .blef kammarens beslut — vi väl Angående reockså
i år, då den föreliggande motionen är af samma innehåll som miss en
fjorårets, borde gå till våga på samma sätt. motion.

Den ärade ledamotens af bevillningsutskottet anmärkning, att ’"ts''
denna motion icke skulle vara väckt i laga tid, kan jag icke finna
annat än underlig. Den vederlägges af § 55 riksdagsordningen, som
just medgifver, att motion, som tillhör ständigt utskotts behandling,
må äfven efter motionstidens utgång väckas, när densamma föranledes
af redan »upptaget ärende», såsom till exempel en kongl. proposition.
Och hvad det omedelbara sambandet beträffar, skall jag ännu
en gång be att få erinra, att motionen just går ut på förslag om nya
bestämmelser rörande det ämne, som innehålles i den kongl. propositionen
n:o 41, nemligen om sättet för besluts fattande angående utskänkningsrätten
inom kommunerna. Således skulle det vara en tydligt
lagstridig handling att vägra remiss å denna motion.

Herr vice talmannen Östberg: I fall denna motion skall re mitteras

till ett ständigt utskott, anser jag i likhet med flere föregående
talare det nog vara rigtigast. att remittera densamma till bevillningsutskottet,
da den afser förändring i förordningen om vilkoren för försäljning
af bränvin. Emellertid kan man ju icke annat än hysa tvekan
om, huruvida motionen är väckt i sådan ordning, att den nu kan
af Riksdagen till behandling upptagas. Det är visserligen sant, att i
motionen hemställes om ändring i samma paragrafer af nämnda förordning
som i den kongl. propositionen n:o 41. Men så vidt jag kan finna,
går likväl motionärernas förslag ut på något helt annat ån Kongl.

Majds förslag och berör ett helt annat ämne. Vid sådant förhållande
synes det mig, att motionen ej kan sägas vara föranledd af den kongl.
propositionen och således icke väckt på den tid riksdagsordningen
föreskrifter, .lag skall derför be att få förena mig i det yrkande,
som framställa af vice ordföranden i bevillningsutskottet.

Herr Johansson i Noraskog: Jag skulle gifva herr Hedin

rått i hvad han sagt rörande rättigheten att väcka denna motion, om
motionen innehölle ett enda förslag om ändring af någon enda af de
paragrafer, som förefinnas i den kongl. propositionen n:o 41. Men
motionen innehåller icke något positivt ändringsförslag, vare sig i afseende
på den ena eller den andra af dessa paragrafer, utan den innehåller
endast en hemställan i allmänna ordalag, en anhållan att
Riksdagen skall skrifva till Kongl. Maj:t om vissa saker, som kunna
stå i närmare eller fjermare samband med den förenämnda propositionen;
och således kan väl icke motionen sägas af denna proposition
vara omedelbarligen föranledd.

Hvad herr Hedin yttrade i början af sitt anförande, anser jag
vara fullt riktigt, nemligen att, om denna motion skall af Riksdagen
upptagas till behandling, den då bör remitteras till bevillningsutskottet,
som sedan får sammanträda med lagutskottet. Men ju mera jag
länker på saken, desto mera blir jag öfvertygad om, att man ej kan
anse motionen vara väckt i laga tid, och att den således ej är af be -

N:o 28.

Fredagen den 5 April

Angående re
mitt af en.
motion.
(Forts.

skaffenhet att nu kunna remitteras till något utskott alls. Jag skall
derför vidhålla mitt förra yrkande om att remiss ej må medgifvas.

Jag skall vidare be att — med anledning deraf, att en annan ärad
talare på stockholmsbänken tycktes tro, att motståndet skulle härleda
sig från något missnöje med att motionen framkommit — få säga till
honom och alla dem, som kunna tro detsamma, att så alls icke är
förhållandet, åtminstone icke från min sida. Men för min del anser
jag, att man har rätt att fordra, så länge man har att göra med ett
utskotts angelägenheter, att motioner, som beröra utskottets arbete,
icke böra väckas så, att man ej kan företaga dem till behandling i
den tid och i den ordning, grundlagen föreskrifter.

Herr Themptander: Jag kan för min del icke vara af samma

mening som den siste ärade talaren i denna fråga. Af alla måste väl
erkännas, att den ifrågavarande motionen år af sådan natur, att den
tillhör ståndigt utskotts behandling, och att det ständiga utskott, dit
den enligt hittills följd praxis skall remitteras, bör vara bevillningsutskottet,
som sedan för behandlingen af densamma må sammanträda
med annat utskott. Om således motionen är af beskaffenhet att
tillhöra ständigt utskotts behandling, inträder frågan, om den är väckt
i behörig tid. I afseende härpå ber jag få gifva uttryck åt den uppfattningen,
att man bör vara mycket varsam vid tillbakavisandet af
motioner, som framkomma med anledning af ett inom Riksdagen
»upptaget ärende». Det synes mig, att det ligger i sakens natur, att,
när riksdagsordningen medgifver, att man får efter den ordinarie
motionstidens utgång väcka fråga, som är föranledd af något under
Riksdagen upptaget ärende, detta stadgande kräfver, att man åtminstone
på så tidigt stadium som nu icke får ställa anspråken på sam -bandet allt för höga. Jag har icke läst motionen, men jag har hört,
att den berör samma ämne som den motion, som var före i fjol, och
således afser formerna för fattande af beslut från kommunernas sida
angående bränvinsförsåljningen. Nu kan väl ingen bestrida, att icke
detta är ett ämne, som står i samband med den af Ivongl. Maj:t aflåtna
propositionen mo 41. Motionen afser ju, att i de fall, då från kommunernas
sida beslut skola fattas, särskilda former skola stadgas för
fattandet af dessa beslut. Det måtte väl då vara ett samband mellan
motionen och den kongl. propositionen, som är så stort, att jag
är öfvertygad om, att sambandet många gånger icke varit större förut,
då kammaren remitterat motioner, som föranledts af kongl. propositioner.

Det är en sak, som gjort mig något tveksam. Hade motionärerna
gifvit åt sitt förslag den formen, att bestämda förändringar i
den nuvarande författningen ifrågasatts, då kunde det ju icke hafva
varit minsta tvifvel om, att icke motionen bort remitteras. Nu hafva
dock motionärerna gifvit sitt förslag den formen, att de anhålla om
en skrifvelse till Kongl. Maj:t om utarbetande af förslag till Riksdagen
i det syfte, motionen angifver. Men jag får likväl säga, att
jag icke ens med den form, motionen nu har, kan underkänna sambandet
med den kongl. propositionen. Ty det är ju gifvet, att om
den tanke, som motionärerna omfattat, äfven skulle blifva den, soxh

N;o 38

Fredagen den 5 April.

ho b Riksdagen komma att göra sig gällande, skulle ju deri ligga ett Angående remotiv
att icke godkänna Kongl. Maj:ts förslag eller att i detta för- m,™ot*{ren
slag göra så beskaffade modifikationer, att med dem kunde förenas (F*V ,
tillämpningen af de principer, man i motionen önskar göra gällande.

Jag kan således, som sagdt, äfven med den form, motionen nu
tiar, icke underkänna sambandet mellan densamma och den kongl
propositionen; och med den uppfattning jag för öfrigt i allmänhet
nyser, att man i sådana fall som detta bör med mycken varsamhet
gå till väga, kan jag icke annat än vika, att remiss af motionen i
fråga till bevillningsutskottet måtte medgifvas.

Herr Ljungman: Hvad den föreliggande frågan beträffar,

skall jag ännu en gång be att få påpeka, att intet bevis har anförts
mot det påståendet, att den åsyftade författningen skulle blifva en
kommunallag. Och likaledes vill jag påpeka, att nutidens uppfattning
om lagstiftningen alls icke går i den rigtningen, att man skall
sammanföra bestämmelser af olika konstitutionel natur i en och samma
författning, utan att man alldeles tvärtom bör skilja dem åt och sedan
låta den ena författningen hänvisa till den andra. Vi hafva också
under denna riksdag haft flera exempel på att stämningen är sådan
som jag uppfattat den. Här har till exempel, då herr Johnsson i Bollnäs
väckte en motion om den enskilda skogsvårdens främjande genom
kommunal verksamhet, densamma remitterats till lagutskottet;
och det var fullt rigtigt. I Första Kammaren väcktes en motion i
samma syfte, men stäld på andra, grunder, och den remitterades till
statsutskottet. Het är derför enligt min åsigt och enligt gällande
grundlags fullt tydliga bestämmelser, som remiss i detta fall, om
sådan skall ega rum, måste ske till lagutskottet. Ty 42 § riksdagsordningen
inuehåller, att lagutskottet skall behandla kommunallagar.

Hvad åter beträffar sambandet mellan motionen och Kongl.

Maj:ts proposition i frågan, så kan jag hänvisa till hvad vice ordföranden
i bevillningsutskottet har yttrat. Het är icke vederlagdt och
kan svårligen vederläggas. Och den omständigheten, att motionen
berör bränvinslagstiftningen i vissa ämnen, anser jag icke inverka
på saken. Tv vill man tolka 55 § riksdagsordningen så vidsträckt,
då skulle man hafva rätt att väcka motioner under hela riksdagen
i, snart sagdt, hvilket ämne som helst.

Herr Danielson: Jag tror att många af herrarne i likhet med

mig varit ganska oförberedda på denna öfverläggning. För min del
skulle jag önska att få höra motionen uppläsas inför kammaren, så
kunde man sedan bestämma, huru man ville handla i detta fall. Om
sedan tvisten skall röra sig om, huruvida motionen skall hänvisas till
lagutskottet eller bevillningsutskottet eller till tillfälligt utskott, så
anser jag det vara rättast att, först sedan kammaren fått del af motionen,
den besluter, huruvida remiss skall ske till ständigt eller tillfälligt
utskott. Har då kammaren afgjort den frågan, så kan den
sedan välja mellan de återstående fallen.

Jag tror, att man i detta fall bör vara mycket varsam. År
motionen berättigad, så bör den komma fram. Men är den i strid

N:« 28.

Angående re
mitt af en

■/notion,

iFens.)

8 Fredagen den 5 April,

• med gällande riksdagsordning, så böra ju motionärerna nöja sig, om
remiss blir vägrad. Således är mitt yrkande, att, sedan motionen
blifvit uppläst och sedan öfverlåggningen afslutats, talmannen behagade
framställa proposition, huruvida kammaren vill besluta, att motionen
skall remitteras till ständigt eller tillfälligt utskott, och derefter proposition,
angående hvilket utskott som skall behandla den.

Herr Eklund från Stockholm: Herr talman! Endast ett par ord.

Då det blef tal om att å nyo väcka denna motion i Riksdagen
med anledning af Kong!. Maj:ts proposition n:o 41, så var jag för
min del mycket tveksam, huruvida icke en remissvägran skulle kunna
ifrågakomma. Jag tänkte då till en början att i klämmen skrifva så
här: att Riksdagen måtte med afslag å Kongl. Maj:ts proposition

besluta , etc. Om jag nu hade skrifvit så, som man mycket väl skulle
kunna tänka sig att det kunnat ske, hade i sådant fall också samma
vägran att remittera motionen kunnat framställas?

Herr Hedin: Det är naturligtvis för hvar och en af kam marens

ledamöter väl bekant, att bevillningsutskottet behandlar lagförslag
och att efter förslag från bevillningsutskottet lagar beslutas,
som innehålla en hel mängd bestämmelser af natur att icke afgöras
i bevillningslagstiftningsväg. Sålunda stiftar man lagar på grund af
förslag från bevillningsutskottet, hvuka innehålla straffbestämmelser
och hvilka innehålla bestämmelser om åligganden för Kongl. Maj:t»
embets- och tjensteman, och derom beslutes icke på samma sått, som
man besluter om rena bevillningsfrågor. Straffbestämmelser afgöras
af Kong). Maj:t och Riksdagen, och af Riksdagen genom sammanstämmande
beslut af kamrarne. Föreskrifter för Kongl. Maj:ts embetsocb
tjensteman har Riksdagen icke något att besluta om, utan de
bestämmas af Kong], Maj:t. Men bestämmelser af båda slagen inryckas
emellertid i bevillningslagar, hvilka behandlats uteslutande åt
bevillningsutskottet. Hvarför detta? Derför naturligtvis, att till exempel
i bevillningsstadgan behöfvas både ansvarsbestämmelser och föreskrifter
för Konungens embetsman, och det skulle vara otjenligt att hafva
dem öfverflyttade till en annan lag, under det att bestämmelserna för
bevillningens grunder och utgörande skulle innehållas i bevillningslagen.

När enahanda motion väcktes förlidet år, väcktes också af motionärerna
öppet och ärligt frågan om, hvilket utskott borde behandla
ärendet. De anförde åtskilliga skäl, hvarför de ansågo den vara att
betrakta mera som en lag ån som en bevillningsfråga, och sedan
de det gjort, slutade de med följande anmärkning:

Emellertid, vårt förslag utgör blott en modifikation af den försäljningslag;,
som häfd vunnet behandlas af bevillningsutskottet, och
skall, om det gillas, i denna lag inpassas».

Och märk väl: försäljningslagen, sådan den nu är, innehåller
många bestämmelser, som icke äro bevillningsbestämmelser och icke
bero af Riksdagens allena-beslutande-rätt, utan bero af Riksdagen
och Kong!. Maj:t.

»Det skulle utan tvifvel), heter det vidare i motionen, »finnas
vara i flera afeeenden otjenligt att göra de af oss föreslagna bestäm -

Fredagen den 5 April. 9

melserna till föremål för en från försäljningslagen i öfrigt fristående
lagstiftningsåtgärd. Och för dem, som betrakta vårt förslag såsom i
någon mån ingripande i kommunallagstiftningen, synes oss som borde
alla formella betänkligheter undanrödjas, derest vårt förslag, med stöd
af 47 § riksdagsordningen, blefve behandladt af sammansatt bevillnings-
och lagutskott».

Det är alldeles samma betraktelser, som gjort sig gällande, som
iakttagits, då frågor behandlats af sammansatt stats- och lagutskott
eller af sammansatt banko- och lagutskott, ehuru de från början varit
remitterade till statsutskottet eller till lagutskottet, fastän de innehållit
bestämmelser, som äro af verklig lags, till och med ren civillags natur.

Herr Waldenström: Herr talman! Af den förda diskussio nen

synes framgå, att den väckta frågan om remiss af den föreliggande
motionen är tvifvelaktig. Man kan anföra skål både för en
vägran och för beviljande af en remiss. Under sådana förhållanden
vill jag hemställa, om det icke är det bästa och rimligaste, att man
tillåter remiss. Ty enligt mitt förmenande bör man icke neka remiss
i annat fall, än att det är alldeles uppenbart, att en sådan remiss
skulle stå i strid med grundlagens stadgande. Jag skall derför yrka
bifall till motionens remitterande till bevillningsutskottet.

Efter det herr talmannen, med bifall till derom gjord hemställan,
låtit uppläsa den ifrågavarande motionen, lemnades ordet å nyo till:

Herr Danielson, som anförde: Herr talman! Då jag nu hört
motionens innehåll, så förefaller det mig temligen tydligt, att den
icke gerna kan remitteras annat ån till tillfälligt utskott. Jag tror
det vara det rättaste, och då har också motionärernas förslag icke
blifvit undertryckt. Jag tror också, att Andra Kammaren på detta
sätt handlade mycket försigtigt. Ty det göres ju icke något bestämdt
yrkande om ändring i någon lagparagraf, utan det begäres endast en
skrifvelse i sådant syfte, som motionen afser, Med ett sådant beslut
tycker jag, att motionärerna kunna vara fullt belåtna, och vi handlade
i så fall med all grannlagenhet och försigtighet. Skulle motioner
oupphörligt få väckas, som tillhörde ständigt utskotts behandling,
skulle man komina in på ett sådant område, som jag tror vara mycket
ovisst.

Jag vill derför för min del yrka, att motionen måtte remitteras
till tillfälligt utskott, och detta så mycket mera som jag tror, att herr
talmannen hyser betänklighet för att gifva proposition på remiss till
lagutskottet.

Härefter yttrade:

Herr Restadius: Om motionärerna i förevarande förslag yrkat,

att den lydelse, som Kongl. Maj:t gifvit åt 10 § i bränvinsförsäljningsförordningen
måtte på annat sätt affattas, så tror jag, att man med
skäl kunde säga, att motionärerna för motionens afgifvande iakttagit
den tid och de vilkor, som i 5b § riksdagsordningen föreskrifvas.
Alen då motionärerna i stället sagt, att de vilja, att Riksdagen skulle
besluta en skrifvelse till Kongl. Maj:t och angifva de grunder, hvar -

om 28.

Angående remiss
af en
motion.

(Forts.)

3i:o 28.

Angående remiss
af eu
motion.
(Forts.)

Fredagen den 5 April.

efter ett författningsförslag i ty fall borde utarbetas, då anser jag
någon tvekan icke böra förefinnas derom, att motionärerna icke stält sig
de föreskrifter till efterrättelse, som i den af mig åberopade lagparagrafven
stadgas,

ö O

En högt ärad talare på stockholmsbänken har sagt, att man i
förevarande fall icke borde ställa så höga anspråk på den samhörighet,
som borde förefinnas mellan Kongl. Maj:ts förslag och den motion,
som deraf föranledte. Jag tror emellertid, att i detta fall liksom i
andra grundlagens ordalag och rätta ordaförstånd alltid måste iakttagas
; och nu står det, att den motion, som i anledning af en Kongl.
Maj:ts proposition afgifves, skall stå i omedelbart sammanhang med
eller vara omedelbart föranledd af denna Kongl. Maj:ts proposition.
Då i förevarande fall enligt mitt förmenande icke så är förhållandet,
tillåter jag mig att instämma i det yrkande, som af bevillningsutskottets
vice ordförande blifvit framstäldt.

Herr Jonsson i Hof: Hvilket beslut kammaren än kommer

att fatta i afseende å denna motion, så tror jag dock alldeles bestämdt,
att motionen icke bör remitteras till tillfälligt utskott, ty det skulle
vara att öfvergifva den princip, som denna kammare städse liåfdat i
fråga om motioner, som gå ut på att uti skrifvelse till Kongl. Maj:t
begära det ena eller det andra. Första kammaren har förut, såsom
bekant, alltid häfdat den princip, att, så ofta en motion afser en skrifvelses
aflåtande till Kongl. Maj:t, den bör, oberoende af dess innehåll,
remitteras till tillfälligt utskott, under det att Andra Kammaren lika
konseqvent tagit hänsyn till sjelfva innebörden af det afhandlade ämnet
och icke till formen, om frågan galt endast en skrifvelse eller ett
bestämdt besluts fattande.

Jag motsätter mig således motionens remitterande till tillfälligt
utskott.

Hvad nu beträffar frågan, huruvida man bör tillåta eller vägra
remiss till bevillningsutskottet, så tror jag, att det egentligen är mellan
dessa båda alternativ, som kammarens afgörande kommer att stå
Jag kan nemligen icke tänka mig ett tredje, eller att remittera motionen
till lagutskottet, ty det skulle innebära, att det icke skulle
finnas något samband mellan den kongl. propositionen och ifrågavarande
motion, då propositionen ansetts vara af sådan art, att den remitterats
till bevillningsutskottet.

Man må ju å ena sidan säga, att Riksdagen icke bör vara allt
för sträng i fråga om fordran på samband mellan eu förut väckt
fråga och en deraf föranledd motion, men å andra sidan kan det
hafva sina betänkligheter att helt och hållet basta öfver bord grundlagens
tydliga bestämmelse med afseende derå, att en sådan motion
skall omedelbart föranledas af ett redan upptaget ärende. Man kanske
nog till sist kommer för vidsträckt med den praktiken, att man icke
alls häfdnr hvad grundlagen i detta fall bjuder.

Jag får derför säga, att jag snarast lutar åt deras mening, som
anse, att ifrågavarande motion icke bör remitteras, och jag tror, att
det är öfverensstämmande med grundlagens bud, åtminstone är detta
det mest korrekta och strikta.

N;0 28„

Fredagen den 5 April.

Herr Themptander: Då jag begärt ordet med anledning af Angående re bell

Danielsons yrkande, så är jag till väsentlig del förekommen af mlss af en
hvad den siste ärade talaren anförde i början af sitt yttrande. Hvilket beslut
kammaren ån må komma att fatta angående denna motion i
ifrigt, så hoppas jag dock. att kammaren icke skall frånträda den
uppfattning, hvilken kammaren under så många år liäfdat, eller
att ett ärende, som till följd af sin natur tillhör ständigt utskotts
behandling, icke må remitteras till tillfälligt utskott, derför att man
gifvit motionen formen af en anhållan, att Kongl. Maj:t skall utarbeta
ett förslag i ämnet.

Det är ju bekant, att en meningsskiljaktighet i detta fall egt
rum mellan Första och Andra Kammaren, men vi hafva sett, att Första
Kammaren under de senare åren börjat mer och mer frångå den
förut följda principen och numera äfven remitterar till ständigt utskott
motioner, som innehålla endast begäran om utarbetande af förslag, i
hvilket afseende jag kun åberopa ett exempel till och med från innevarande
riksdag, ciå. en motion väcktes i Första Kammaren lika lydande
med en af mig i denna kammare väckt och som, ehuru blott
innehållande en sådan anhållan, det oaktadt af Företa Kammaren remitterades
till ständigt utskott. Vid sådant föi hållande vore det väl
högst betänkligt för denna kammare att frånträda principen att låta
ärendets natur vara bestämmande i fråga om det utskott, till hvilket
remiss skall ega rum.

Om man nu är på det klara med att motionen hör till ständigt
utskotts behandling, så måste jag, som jag förut sagt, afgjordt ställa
mig på deras sida, som anse, att det år till bevillningsutskottet, som
motionen skall remitteras, ty motionärernas mening är ju att få till
stånd en förändring i förordningen om vilkoren för försäljning af
bränvin, och jag har aldrig hört talas om att sådana frågor remitteras
till annat utskott än bevillningsutskottet. Aldrig har det förut ifrågasatts,
att motioner i detta ämne skola remitteras till lagutskottet, och
jag kan derför icke förstå, hvarför man nu kommit på den idén att
vilja remittera denna motion till annat utskott än bevillningsutskottet.

Men när den tillhör bevillningsutskottet, så vill jag gent emot
talaren på elfsborgslänsbänken, när han talade om att man skall tolka
grundlagens bud efter bokstafven, säga, att det gör äfven jag. Men
det står i grundlagen taladt om det omedelbara sambandet, och då är
det fråga om, huru långt man skall utsträcka anspråket på detta
omedelbara samband. Det har af mig icke förutsatts annat, än att
motionen kunde remitteras endast för såvidt den egde ett omedelbart
samband med den kongl. propositionen, men frågan år hvad som
menas med omedelbart samband, och derom säger grundlagen intet.

För min del kan jag icke finna annat, än att det linnes ett sådant
omedelbart samband mellan motionen och vissa i den kongl. propositionen
ifrågasatta stadganden, Indika motionärerna anse böra undergå
eu förändring, ehuru motionärerna icke hafva formulerat sitt förslag till
ändringar så, att derom nu kunna fattas definitiva beslut, utan endast
begärt, att Kongl. Maj:t skulle låta utarbeta förslag dertill.

Man kan ju tänka sig, att, äfven om man inskränker sig till att
begära ett förslag i detta ämne, och Riksdagen derom nflåter en skri!''-

N:o 38.

Angående remiss
af e n
motion.

(Forts.)

Fredagen den 5 April.

velse till Kongl. Maj:t, det kan blifva behöfligt att gorå vissa modiStationer
i det kong], förslaget för att kunna inpassa de nya bestämmelserna,
som motionärerna ifrågasatt.

För öfrigt vidhåller jag min uppfattning, att, om Riksdagen skulle
dela motionärernas mening att gifva en så“beskaffad förändrad form
åt kommunernas beslutanderätt, som de föreslagit, det kunde deruti
ligga en alldeles bestämd uppmaning att icke biträda vissa delar af det
kongl. förslaget. Jag kan således icke se annat, än att det tinnes
ett omedelbart samband mellan de paragrafer, hvari motionärerna
ifrågasatt förändring, och en del af de lagrum beträffande hvilka
Kongl. Maj:t framstält förslag.

Jag vidhåller mitt förut gjorda yrkande.

Herr Hedin: Hvad det ytterst öfverraskande förslaget om mo tionens

remitterande till tillfälligt utskott beträffar, så är det icke
nödigt att derpå vidare spilla ett enda ord.

Jag trodde, att de, som icke förut tagit kännedom om motionen,
men nu fått höra den uppläsas, skulle hafva inhemtat, att motionen
berör vissa paragrafer i nu gällande bränvinsförsäljningsförordning,
nemligen §§ 8, 9 och 10, i hvilka Kong]. Maj:t redan föreslagit ändring.
Hvad behöfves då ytterligare för att åstadkomma det der mmedelbaras
sambandet?

Hvad åter den omständigheten beträffar, att motionärerna inskränkt
sig till att föreslå en skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran
om utarbetande af ett förslag i stället för att framlägga formulerade
författningsändringar, så hade jag icke drömt, att, derför att man
inskränkt sig till den mindre åtgärden, detta skulle förminska rätten
att få frågan under behandling. Något sådant har hittills aldrig förekommit.
Om de män, som bestrida motionens remitterande, ville
studera vår parlamentariska praxis, så skulle de finna många tillfällen,
då förelag, väckta sedan den ordinarie motionstiden utgått, remitterats
icke endast om bestämda, formulerade ändringar i af Kongl. Maj:t
framlagda propositioner, utan äfven sådana förslag, deri begärts, att
Riksdagen måtte skrifva till Kongl. Maj:t angående sådana med
de kongl. förslagen sammanhängande delar, hvari motionären icke tilltrott
sig eller Riksdagen att utan föregående undersökning fatta ett bestämdt
beslut.

Herr Danielson: Jag vill till de siste talarne hemställa, om

de icke erkänna, att det våtår ett annat förhållande, då man remitterat
skrifvelseförslag till ständigt utskott. Det har varit den obetydliga,
men dock ganska vigtiga omständigheten, att motionerna varit väckta
inom den så kallade lagliga eller ordinarie motionstiden, det vill såga
inom 10 dagar från riksdagens öppnande, och då hafva skrifvelseförslag.
gått både till lagutskottet och andra utskott samt äfven till
bevillningsutskottet. Men här är förhållandet, att denna motion icke
väckts före sagda motionstids utgång, utan med anledning af en Kongl.
Maj:ts proposition. Kan man då till ständigt utskott skicka andra
motioner än sådana, hvari förlägga yrkanden om bestämda förändringar
i af Kong!. Maj:t framlagda förslag? Här föreligger icke något sådant

K so 28.

Fredagen den 5 April.

bestämdt yrkande, utan endast begäran om en skri! velse i allmänhet. Angående reJag
hemställer till herrarne och i synnerhet till den siste ärade talaren, mls> °f **
om icke denna skilnad är rätt betydlig, och om denna omständighet
icke är ganska beaktansvärd. (.oas)

Hade motionärerna begärt en ändring i §§ 8, 9 och 10 bränvinsförsäljningsförordningen
eller gjort ett tillägg till desamma, skulle
jag icke haft så stora betänkligheter mot en remiss, men då de icke
gjort detta, så kan jag icke finna, att motionen står i ed nära samband
med den kongl. propositionen, att det är möjligt att remittera
densamma.

Om nu herrarne hafva den uppfattning, att motionen icke kan
remitteras till tillfälligt utskott, så skall jag icke hålla derpå, men
då kan jag icke ställa mig på annan sida än den, hvarifrån uttalats
den åsigt, att det vore olämpligt att remittera motionen till bevillningsutskottet.

Herr Ivar Månsson: Jag kan deremot icke annat än ställa

mig på den sidan, hvarifrån yrkats, att motionen skall remitteras.
Jag kan nemligen icke finna annat, än att den står i så nära samband
med den kongl. propositionen, att de talare hafva rätt, som
uttalat sig för densammas remitterande till bevillningsutskottet. Det
gäller dessutom här en mycket vigtig fråga, nemligen om huru
utminuterings- eller bränvinsförsäljningsrättighet i kommunerna skall
kunna uppstå.

Denna fråga har många gånger varit före i Riksdagen. Vid
framläggandet af den kongl. propositionen hafva många myndigheter
hörts för att utröna, huru det skall förhålla sig med afseende å kommunernas
rätt i detta fall. Här har nu påyrkats dels ett absolut veto,
så att genom omröstning skulle bestämmas, om en sådan rättighet
skall få tillkomma eller icke, dels att yttrande skulle få afgifvas om
tillkomsten af en sådan rättighet. Kongl. Maj:t har vid framläggandet
af propositionen stannat dervid, att om rättigheten blir så belägen,
att derigenom en kommun kan förorsakas skada, det vill säga om
rättigheten ligger nära inpå en annan kommun, så skall denna kommun
höras deröfver. Motionärerna åter hafva föreslagit, att kommunerna
skola erhålla absolut veto eller rätt att genom omröstning afgöra,
huruvida denna rättighet skall få finnas eller icke.

Jag kan för min del icke neka till att denna fråga både är af
en sådan stor vigt och står i ett sådant samband med den kongl.
propositionen, att det vore orätt att vägra motionens remitterande,
och jag kan följaktligen icke finna annat, än att motionärerna hafva
rätt att få den remitterad.

Jag anhåller derför om motionens remitterande till bevillningsutskottet.

Herr Hedin: Ilerr talman! Man får verkligen icke såsom

representanten för Oland tala om en daglig* motionstid, hvilken skulle
vara en motsats till de», inom hvilken denna motion kommit fram.
När grundlagen ställer upp en regel för motionstiden och när samma
grundlag har angifvit undantag, di denna tid är längre utsträckt, så

Iso 28.

Fredagen den f> April.

Angående rf
mits af en
motion.
(Forts.)

är motionstiden i det ena fallet, undantagsfallet, lika »laglig» som i
det andra fallet, d. v. s. det som faller under regeln.

För öfrigt skall jag blott tillägga, att det visserligen skall blifva
intressant att se, huru voteringen kommer att utfalla, om den skall
gå i strid med all hittills gällande praxis och tillämpning af en tydlig
grundlagsparagraf, om oviljan mot de bestämmelser angående rösträtt,
som förekomma i motionen, och möjligen på .åtskilliga håll någon fruktan
för att en sådan ändring, som motionärerna föreslagit, kunde komma
att inverka på bränvinskonsumtionen och således på statens och kommunernas
inkomster af bränvinsförsäljningen, skola föranleda dertill,
att man gör ett sådant ingrepp i en motionärs grundlagsenliga rått.
som hår föreslagits.

Herr Ljungman: Jag skall be att få fästa uppmärksamheten

derå, att. om man skulle vidhålla det hår uttalade påståendet, att en
motion, som står i ett visst samband med en i ett ämne framlagd
kongl. proposition, skulle städse remitteras till ett och samma utskott
som propositionen, då skulle man ofta nog komma till mycket besynnerliga
förhållanden.

Vi behöfva icke gå längre tillbaka än till förra riksdagen, då vi
hade motioner, som rörde samma ämne, men hvilka remitterades till
olika utskott. Dessa motioner afsågo nemligen dels ändring af 26 §
riksdagsordningen, dels åtskilliga ändringar i allmänna lagen och i
kommunal!agarne. Om nu t. ex. en person väckte en motion om en
sådan begränsning af den kommunala rösträtten, att den, om den
bifölles, skulle ske genom ändring i grundlagen, och en annan väckte
en motion om en dylik begränsning, hvilken påkallade ändring af
vissa paragrafer i kommunallagarne, så skulle dessa motioner naturligtvis,
ehuru de anginge samma sak. det oaktadt remitteras till olika
utskott.

Hvad nu föreliggande motion beträffar, så vill j ag framhållat att,
då den afser åstadkommandet af en ny kommunal författning, densamma,
om den skall remitteras, bör till lagutskottet remitteras, och det oafsedt
om den står i samband med den kongl. propositionen om ändring
i bränvinslagstiftningen eller ej, ty bevillningsutskottet har icke med
kommunallagarna att beställa.

Emellertid skall jag icke göra något yrkande om remiss till
lagutskottet, utan skall jag i stället instämma i det yrkande, som
framstäldes af bevillningsutskottets vice ordförande.

Herr vice talmannen Ostberg: Den talarepå stockholmsbänken,
som senast hade ordet, uttalade den farhåga, att olika uppfattningar
af de principer, som i motionen fått sitt uttryck, skulle komma att
inverka på det votum, som man komme att afgifva rörande remissen
af ifrågavarande motion. Mig synes det, som om en sådan insinuation
icke vore öfverensstämmande med den grannlagenhet, man borde
kunna vänta, och jag ber derför att för min del få uttala en
protest mot hans yttrande.

Då man söker att göra klart för sig, huruvida denna motion
står i omedelbart sammanhang med den kong], propositionen eller icke.

>'':0 28.

Fredagen den 5 April.

så kan man gorå sig den frågan, huru bevillningsutskottet skulle Angående nkomma
att behandla denna motion. Jag kan för min del icke fatta, mis) af (n
att bevillningsutskottet skulle kunna behandla den tillsammans med motwnde
af Kong!. Maj:t föreslagna förändrade bestämmelser i br&nvins- (Forts)
förs&ljningsförordningen. Ämnet ligger så utanför, att jag tror att
frågan om lokalt veto icke kan komma i betraktande, då man har
att afgöra de helt olika saker, som af Kongl. Maj:t hår äro föreslagna.

Utskottet skulle komma att först behandla Kong'']. Maj:ts förslag och
dervid föreslå, antingen att Riksdagen måtte bifalla den kongl. propositionen
med eller utan förändringar, eller också att Riksdagen måtte
helt och hållet afslå densamma; och först sedan den saken vore klar, hade
utskottet att taga frågan om lokalt veto under behandling samt dervid
föreslå antingen en skrifvelse till Kongl. Maj: t eller att motionen icke
måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Om man betraktar saken ur denna synpunkt, måste man tydligt
inse, huru obetydligt det inre och verkliga sambandet emellan den
kongl. propositionen och motionen i sjelfn verket är.

Jag ber att få vidhålla yrkandet, att motionen icke måtte till
utskott remitteras.

Herr Dahn: Jag skall be att få yrka, att denna motion måtte

remitteras till bevillningsutskottet.

Den uppfattningen har ju gjort sig gällande bär, att om motionärerna
hade väckt ett positivt förslag om ändring i de paragrafer,
som afses i den af Kongl. Maj:t afgifna propositionen, så skulle Tunder
icke ha förefunnits för en dylik remiss. Men vid sådant förhållande
kan jag icke finna, ott den omständigheten, att motionärerna varit
blygsamma och endast begärt att en skrifvelse till Kongl. Maj:t måtte
af Riksdagen aflåtas med anhållan att Kongl. Maj:t ville framlägga
förslag om ändring af samma paragrafer, skulle utgöra något hinder
för ifrågasatta remissen. Det skulle ju kunna hända, att Riksdagen
vid behandling af den kongl. propositionen komme att afslå Kongl.

Maj:ts framställning beträffande ifrågavarande paragrafer, men deremot
möjligen kunde besluta aflåtande af en skrifvelse till Kongl.

Maj:t om ändring af dessa paragrafer i syfte, som måhända vore
närbeslägtadt med det motionen innehåller; och jag kan då icke
finna annat, än att, under sådana omständigheter, motionärernas förslag
hänger såväl tillhopa med den kongl. propositionen, att jag för
min del anser, att det skulle vara att undertrycka motionsrätten, om
man nu vägrade en remiss af denna motion till bevillningsutskottet,
för behandling i sammanhang med den kongl. propositionen.

Herr John Olsson förklarade sig instämma med herr Dahn.

Herr Hed i n: Jag har icke begärt ordet nu igen, derför att

jag skulle missunna den näst föregående talaren de tre eller fyra bravo,
som han fick från sina allra närmaste högervänner, utan ja» har gjort det
dels för att tala om, att jag för hvad jag yttrade om obehörig inverkan
af åtskilligas åsigt i sak på bedömandet" af denna formfråga har en
faktisk grund, som jag skulle kunna nämna vid flera namn, och dels

N:0 28.

It!

Angående re
min af eu
motion.

(Forts.)

Fredagen den 5 April.

för att protestera mot påståendet, att jag skulle kafva kommit med
några insinuationer. Den, som alltid talar så rent ur skägget som
jag gör, kan icke rimligen beskyllas för att komma med »insinuationer».
Han vet för öfrigt mycket väl, hvad jag menade, och att det
ej kan kallas så.

Herr Elowson: I den kong!, propositionen färeslås vissa vilkor

för utöfvande af rätten till försäljning af bränvin. Ett bland dessa
vilkor är t. ex. att, innan Kongl. Maj:ts befallningshafvande meddelar
yttrande, huruvida bemälde befallningshafvande i fråga om stadskommun
medgifver en sådan tillåtelse eller icke, stadsfullmägtige i
städer, der sådana finnas, skola höras deröfver, och, om icke etadsfullmägtige
finnas, allmän rådstuga skall yttra sig i ärendet.

Nu föreslås i den afgifna motionen, att en annan korporation
skall höras angående försäljningsrätten inom stadskommunerna, nemigen
städernas till myndig ålder komna invånare, som ega god
fräjd och äro svenska medborgare. Det finnes således enligt min
mening det mest omedelbara sammanhang mellan den kongl. propositionen
och ifrågavarande motion, ty i båda är det fråga om vilkoren
för utöfvande af rättigheten att försälja bränvin. Jag kan derför
för min del icke finna annat, än att ett sådant samband här föreligger,
att en remiss af motionen bör ega rum.

Förut har bär utvecklats, att en remiss deraf grundlagsenligt
icke kan eke till tillfälligt utskott, och jag ber derför att få ansluta
mig till deras mening, som anse, att motionen bör till bevillningsutskottet
remitteras.

Härmed var öfverläggningen i detta ämne slutad. Sedan yrkandet
om remiss till lagutskottet återtaga, återstodo följande yrkanden:
1:0 att den ifrågavarande motionen måtte hänvisas till bevillningsutskottet;
2:o motionens remitterande till tillfälligt utskott; och 3:o
att motionen måtte, såsom för sent väckt, läggas till handlingarna.
Herr talmannen gaf propositioner å hvart och ett af dessa yrkanden
och förklarade sig anse röetöfvervigt förefinnas för den förstnämnda
meningen. Votering blef emellertid begärd och företogs,
sedan till kontraproposition antagits bifall till yrkandet om motionens
läggande till handlingarne, enligt följande nu uppsatta och af kammaren
godkända voteringsproposition:

Den, som vill, att herr Eklunds med flere ifrågavarande motion,
n:o 176, skall hänvisas till behandling af bevillningsutskottet, röstar

Ja;

Den det ej vill, rö3tar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren beslutat, att motionen, såsom för sent
väckt, skall läggas till handlingarna.

Fredagen den 5 April.

X:o 88.

Omröstningen visade 72 jo, men 85 nej, hvadan kammaren beslutat
i enlighet med nej-propositionens innehåll.

5 5.

Föredrogs och bordlädes för andra gången statsutskottets utlåtande
n:o 50.

5 6-

Härefter föredrogs statsutskottets memorial n:o 51, i anledning
af kamrarnes skiljaktiga beslut i vissa frågor rörande anslagen under
riksstatens åttonde hufvudtitel.

Punkten 1.

Den föreslagna voteringspropositionen godkändes.

Punkten 2.

Sedan Kongl. Maj:t under åttonde hufvudtitelns anslagsrubrik
»skrifmaterialier och expenser, ved, m. m.» föreslagit, att detta förslagsanslag,
nu 23,079 kronor, måtte höjas till 23,081 kronor eller
med 2 kronor, hade utskottet v punkten 14 af utlåtandet n:o 9 hemstält, att
samtliga under åttonde hufvudtiteln uppförda ordinarie anslag, i hvilka,
enligt hvad i utlåtandet förut omförmälts, förändring icke blifvit föreslagen,
måtte för år 189G fastställas till samma belopp som i innevarande
års riksstat; dock att i anslaget till skrifmaterialier och expenser,
ved, m. in. finge göras den jemkning, som till jemnande af
hufvudtitelns slutsumma kunde erfordras.

Efter det Kongl. Maj:t i en till .Riksdagen den 8 nästlidne mars
aflåten proposition föreslagit, bland annat, förhöjning af ett under rubriken
»veterinärundervisningen» uppfördt ordinarie anslag, hade Första
Kammaren beträffande förevarande punkt beslutit, att samtliga
under åttonde hufvudtiteln uppförda ordinarie anslag, i hvilka förändring
icke blifvit ifrågasatt, skulle för år 1896 fastställas till samma belopp
som i innevarande års riksstat; dock att i anslaget till skrifmaterialier
och expenser, ved. m. m. finge göras den jemkning, som
till jemnande af hufvudtitelns slutsumma kunde erfordras; hvaremot
Andra Kammaren beslutit att återförvisa denna punkt till förnyad behandling
af utskottet.

Med anledning af hvad sålunda förekommit, hemstälde nu utskottet,
att Andra Kammaren behagade i denna fråga fatta beslut.

Ordet begärdes af:

Herr Olof Jonsson i Hof, som yttrade: Anledningen till att kammaren
återremitterade denna punkt vid föregående tillfälle var den, att.

Andra Kammarens Prat. 189-r>. N:o 28.

Ji:o 28

Fredagen den 5 April.

sedan afdelningen inom statsutskottet slutbehandlat åttonde hufvudtiteln,
en kongl. proposition om ändring af veterinärinstitutets ordinarie stat
inkommit, samt att denna fråga vid punktens föredragning icke
varit föremål för behandling vare sig inom afdelningen eller inom
utskottet.

Nu har, såsom herrarne se, Första Kammaren ändrat utskottets
formulering i den rigtning, som utlåtandet ger vid handen, hvarigenom
man har frihet att ändra den ordinarie staten utan att behöfva
fastläsa sig, hvilket man skulle göra, i fall man följde den förra formuleringen.
Vid sådant förhållande har kammaren väl ingenting annat
att göra än att, med uteslutande af motiveringen i 14 punkten
af 8:de hufvudtiteln, besluta, att samtliga under 8:de hufvudtiteln uppförda
ordinarie anslag, i hvilka förändringar icke blifvit ifrågasatta,
må för år 1896 fastställas till samma belopp, som i innevarande års
riksstat; dock så att i anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved,
m. m. må få göras den ändring, som till jemnande af hufvudtitelns
slutsumma må kunna erfordras.

Jag anhåller, att herr talmannen måtte framställa proposition på
detta mitt yrkande.

Vidare anfördes icke. Efter af herr talmannen i sådant afseende
gifven proposition, biföll kammaren det af herr Jonsson i Ilof framstälda
yrkande.

Punkten 3.

Den föreslagna voteringspropositionen godkändes.

§ 7.

Föredrogs, men blef å nyo bordlagdt Andra Kammarens första
tillfälliga utskotts utlåtande n:o 18.

§ 8.

AngaencUänd" Till behandling företogs härefter statsutskottets utlåtande n:o 45,
”/fe* eu d7"1 anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående lindring i vilkoHjelmarens
ren för ett åt Hjelmarens och Qvismarens sjösånkningsbolag af staoch
ömma- ten beviljadt lån å 2,000,000 kronor.

rens sjösänk tiifadtitatsiån

Med hufvudsakligt tillstyrkande af Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda
å 2,000.000 framställning hemstälde, utskottet i föreliggande utlåtande:
kronor.

»att Riksdagen, under vilkor att Hjelmarens och Qvismarens
sjösånkningsbolag dels till den i statskontoret innestående, till underhållet
af segeldjupet i Hjelmaren med mera afsedda fonden afsätter
af egna medel så stort belopp, att fondens tillgångar vid 1895 års
utgång uppgå till 300,000 kronor, dels ock inom 1896 års utgång
betalar all annan sin skuld än den till staten, må medgifva,

It»

Fredagen deri 5 April.

N:o 28.

att bolagets skuld till staten för ej mindre erhållet lån, 2,000,000 A»gå,nd,ändKronor,
än älven å samma lån upplupna räntor, 850,000 kronor, må ring i vilkor en
återgäldas på det sätt, att bolaget vid slutet af år 1890 och följande år Jö,r e,t dt ,
tdl och med år 1909, under hvilken tid icke beräknas ränta å berörda

iwliwlno ,°n°r’ er,lä"?ur en ann,»tet af sex proc. å kapitalskulden, yö.ånkninge000,
(900 kronor, deraf fyra proc. ränta å oguldna kapitalet och åter- bolag beviljadt
Pollen afbetalning derå, samt att, sedan till det vid 1910 års ingång efter å

vederbörligen fullgjorda liqvider, återstående kapitalet kits ofvannämnda
ränteskuld, 850;000 kronor, bolaget derefter vid slutet af år /yort,,''
910 och följande år inbetalar enahanda annuitet af sex procent å
det sålunda uppkommande beloppet, intill dess bolagets ekuld blifvit
gulden.d

Häremot både reservation anmälts af herrar A. Persson i Mörarp
, Andersson i Nöbbelöf, P. Pehrsson i Törneryd, C. Persson i
btallerhult, Lasse Jönsson, N. Petersson i Runtorp, J. E. Wikstén
O. Jonsson i Ilof, S. B. Bruhn och O. A. Ericsson i Ofvanmyra''
hvdka ansett, att utskottet bort afstyrka bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning.

Hfter ujjpläsande af utskottets hemställan anförde:

Herr Lasse Jönsson: Som herrarne finna af betänkandet, hafva
tio ledamöter af statsutskottet från denna kammare afgifvit sin reservation
emot utskottets hemställan i denna punkt. Vi anså^o nemligen,
att den föreslagna eftergiften skulle ur både den ena och andra
synpunkteni komma att medföra mycket stor skada för framtiden.
Då år 187, det var fråga om beviljande af det första lånet, föreAommo
i denna kammare rätt allvarliga öfverläggningar, huruvida
detsamma borde beviljas eller icke, och många farhågor uttalades vid
detta tillfälle. Samtliga ansågo, att lånet borde vara mindre, andra
höllo i synnerhet på att man borde hafva en säkrare garanti för
lånets återbetalande, och slutligen yrkades af somliga, att hela lånet
oorde afslås, hvilket sistnämnda yrkande äfven blef kammarens beslut,
-o-, , en V!t* ^en gemensamma voteringen beslöts det deremot, att
-Riksdagen skulle lemna ett lån 2,000,000 till detta företag. År 1885
inkom Kongl. Maj:t till Riksdagen med en kongl. proposition angående
räntenedsättning å detta belopp äfvensom angående eftergifter i de vid
lånet uppstäda vilkor. Detta bifölls då af Riksdagen. År 1889 framlade
kongl Maj:t ytterligare pn proposition i enahanda syfte, hvilken
också blef af Riksdagen bifallen. Nu föreligger här för tredje gången
en kongl. proposition angående eftergifter och lindring i de vilkor,
som bolaget sjelft hade uppstält och föreslagit vid bolagets bildande
och innan ännu vare sig Riksdagen eller kongl. Maj:t dermed haft
det ringaste att skaffa. Då man nu vill att staten skall, oafsedt de
garantier och försäkringar, som vid bolagets bildande blifvit gjorda,
göra eftergifter och uppoffringar, så anser jag. att ett bifall härtill
skulle komma att medföra en ganska stor fara, bestående deri att
jemväl andra bolag, som af staten erhållit lån, skulle kunna komma
att göra enahanda påstående om eftergifter, och detta i en omfattning,
som man icke kan beräkna, då den ena eftergiften skulle påfordras
efter den andra. Jag anser det således vara bäst, att Riksdagen

N:o 28.

Frochip''!! ii April

Angående änd- nu afsloge föreliggande begäran, helst man derigenom finge någon
ring i vilkoren hållpunkt, från hvilken man kunde mata ytterligare anspråk i enaförcttåt
banda rigtning. ...

Hjelpare™och pjär tupas visserligen om att de jordägare, som gått in i detta
sjösänknings- sjösänkningsföretag, nu skulle befinna eig i en kinkig belägenhet. Ja,
bolag beviljadtdetta år ju möjligt. Men år 1877 uppgå! (len dåvarande civilmimstatslån
d 8tern här gäl de det att fruktbargöra en areal af omkring dö,000 tunn2£°o,
oo° land ’ och värderas denna jord till 450 kr. per tunnland, blir delegarnes
vinst mellan 13- och 14 millioner kr. Om delegarne sålunda
också kunnat hafva det bekymmersamt under den tid, arbetet pågått,
har det i alla fall blifvit till stor fördel för dem nu, när arbetet år
afslutadt, ty de hafva derigenom erhållit eu betydlig vinst för sina
uppoffringar. Om man åtager sig ett arrende, kan det i följd af oförutsedda
omständigheter hända, att man kan drabbas af förlust på arrendet,
men då får man finna sig deri, då man en gång åtagit; sig
arrendet. Alldeles detsamma är förhållandet med detta sjösänkningsföretag.
. _

jag anser sålunda, att denna eftergift af 310,000 kr. till ett enskild!
bolag är alldeles för stor. Riksdagen bör gå varsamt tillväga och
icke° handskas lättvindigt med statens medel. Vi böra derför enligt
mitt förmenande afslå Kongl. Maj:ts nu förevarande proposition, och
för min del tillåter jag mig också att yrka afslag å utskottets hemställan
i dess helhet.

Herr Jönsson i Gammalstorp: Jag anser mig hafva anledning

erinra derom, att vid 1893 års riksdag förelåg eu liknande lånefråga
som den nu förevarande. Det var då frågan om afskrifning af
ett°lån till Vesans kärr- och sjösänknings- samt odlirgsbolag. Detta
bolag hade åstadkommit högst obetydliga förbättringar af jord, men
deremot haft utgifter, som många gånger motsvarade värdet af dess»,
förbättringar. Att detta bolag kom till stånd, berodde hufvudsakligen
derpå, att statens tjensteman gjort upp felaktiga planer och
kostnadsberäkningar, hvilket missledde delegarne i bolaget.

Det kan ju icke vara något annat skäl än de ömmande omständigheterna,
som skulle tala till förmån för statsutskottets nu föreliggande
förslag, och för min del anser jag dylika ömmande omständigheter
finnas i mvcket högre grad beträffande den fråga, som jag nyss
nämnde. Såsom bekant är, blef den då framstälda begäran afstyrka afstatsutskottet
och afslagen af Riksdagens båda kamrar. Jag skall taga mig friheten
att uppläsa ett stycke af det utlåtande, som statsutskottet då afgaf,
Der säges bland annat: »Motionären har sökt göra gällande, att staten
genom åtgöranden från dess tjensteman sida skullehafva varit väsentligaste
orsaken till bolagets tillkomst och äfven hafva del i företagets olyckliga
utgång. Med afseende härpå anser sig utskottet böra framhålla,
att den elfer de statens tjensteman, som motionären åsyftar, tagit befattning
med ifrågavarande sjösänkningsföretag icke i egenskap af
embetsman för statens räkning, utan på begäran af enskilda personer
för deras räkning, såsom biträden åt dem, och att det följaktligen
alldeles icke kan blifva tal om någon tillämpning af grundsatsen
om statens ansvarsskyldighet för dess tjensteman handlingar i tjensten.

X:o 28.

Fredagen den 5 April.

Denna afskrifningsfråga är utan tvifvel, på sätt vid dess före- Angående andgående
handläggning inom Riksdagen framhållits, en synnerligen vig- °™n

tig principfråga. För den ingalunda ringa långifvande verksamhet, jjjelmarens och
som staten på olika områden utöfvar, är det påtagligen af stor be- Qmsmarem
lydelse, att förhållandet mellan staten och dess många låntagare be- sjösänkningsirakfas
på samma sätt som förhållandet mellan långifvare och låntagare
i allmänhet. Ett uppgifvande af denna synpunkt i ett visst 2,000,000
fall synes utskottet innebära vådor för framtiden, från hvilka man kronor.
icke kan bortse och som ej böra underskattas. F.h eftergift skulle (Forts.)

nemligen helt säkert från andra håll framkalla anspråk på liknande
medgifvanden, och ett i denna rigtning en gång taget steg komme
naturligen att minska motståndskraften vid framställningar om efterskänkande
af statens rätt i andra fall, som erbjöde någon jemförelse
med det förevarande».

Ja, då, såsom jag redan sagt, några mera ömmande omständigheter
icke förefinnas beträffande Hjelmare-bolaget, än hvad som förelåg
beträffande Yesans bolag år 1893, och då det nu ifrågavarande beloppet
är mycket större, ja, tre gånger större än det belopp, hvarom
det då var fråga att medgifva afskrifning på, anser jag att, om kammaren
nu vill° handla konseqvent, kammaren bör utslå utskottets nu
förevarande hemställan. Skulle utskottets förslag emellertid vinna
kammarens bifall —- något som jag icke skulle hafva så synnerligt
inyeket emot — så anser jag mig hafva rättighet begära att äfven
få mina anspråk om efterskänkande af statens fordran hos Vesans
bolag o-odkända, såvidt jag nästa år inkommer med en motion derom.

°Jag skall, herr talman, derför icke nu framställa något yrkande.

Herr Kihlberg: I)å jag varit med om att biträda det beslut,

hvartill statsutskottet"i förevarande ärende kommit, skall jag anhålla
»It med några ord få angifva de skäl, som i detta fall varit för mig bestämmande,
samt hvarför jag anser, att det ifrågavarande sjösänkningsbolaget
är förtjent af ytterligare eftergifter från statens sida. Detta
är icke derför att detta bolag, i likhet med många andra som utfört
sjösänkningsföretag, gjort felaktiga beräkningar, tv sådana ske ofta
hos oss. Vid början af ett dylikt företag gör man nemligen sig i
allmänhet stora förhoppningar; man ser saken allt för ljust samt gör
sig stora beräkningar på vinst. Men då den slutliga uppgörelsen sker,
och företaget är fullbordadt, finner man ofta, att man missräknat sig
beträffande"’ vinsten, samt att de åstadkomna förbättringarne blifvit allt
för dyra. Så är förhållandet äfven med detta bolag, hvars delegare
nära nog blifvit ruinerade genom sjösånkningsföretaget; i synnerhet är
detta fallet med de mindre jordbrukarne, hvilka icke ega någon
större bärkraft i ekonomiskt utseende. Men, såsom jag nyss sade,
huru behjertansv&rdt detta förhållande än må vara, år det icke på
denna grund jag vågat bygga min uppfattning, att staten här bör
Jemna någon hjelp, utan det är derpå, att särskilda omständigheter
bär föreligga som tala för en sådan hjelp. \ i veta, att detta bolag
ålagts förpligtelser af statens myndigheter för att trygga det allmännas
rätt såväl som de enskildes, hvilka icke hafva del i bolaget,
och (lossa förpligtelser Sro så härda, att man nära nog kan säga, att

Ä''so 28.

Angå ends ändring
i vilkor en
för ett åt
Hjslmarens och
Qvismarens
sjösänknings•
bolag bevilja dt
statslån å
2X00,000
kronor.

(Forte.)

Fredagen den 5 April.

de §,ro grymma. Jag vill visst icke klandra nitet hos de myndigheter,
som ålagt dessa förpligtelse^ tvärtom, men jag vill likväl kon -statera detta såsom ett faktum.

Det ifrågavarande sjösänkningsarbetet beräknas af sakkunnige
komma att kosta 2 millioner kr. i det närmaste. Nu har detta bolag
redan för ordnande af sjöfarten på Hjelmaren och derinvid belägna
vattendrag fått betala ut ungefär hälften af denna summa. Men icke
nog dermed; det har äfven nödgats åtaga sig att för all framtid underhålla
dessa kostbara anläggningar. Det bär ålagts att i 1 rjelmaren
uppmuddra segelrännor till 7 fots djup till dervarande hamnar, att
uppmuddra en öfver en mil lång sträcka af öfre, horisontala delen af
Iljelmarekanalen, att utpricka farleder, att bogsera segelfartyg,
som skola passera dessa vattendrag, samt att bygga och underhålla
en regleringsdamm vid Ilyndevad, äfvensom att bekosta bostad och
aflöning åt en der anstäld dammvaktare. Dessa ålägganden ha, såsom
jag nämnde, förorsakat bolaget stora kostnader, uppgående till nära
en million kronor eller 350,000 kronor mer än som beräknats. Härtill
kommer nu skyldigheten att allt framgent underhålla de utförda
arbetena. För de senaste 0 åren har detta underhåll kostat omkring
6,000 kr. årligen. Denna utgift kommer gifvetvis framdeles att blifva
mycket högre, ty nu äro anläggningarne nya, men framdeles måste de
byggas om, hvilket kräfver si stora utgifter, att man beräknat denna
utgiftspost till omkring 20,000 kr. årligen.

För att staten skall hafva någon säkerhet för att bolaget allt
framgent skall kunna fullgöra sin skyldighet i förenåmnda afseende
har Kongl. Maj:t ålagt bolaget att bilda en fond så stor, att räntan
derå motsvarar kostnaderna för underhållsarbetena. Till denna fond
har bolaget redan afsatt 173,000 kr., och utskottets förslag innebär,
att denna fond skulle vid innevarande års utgång uppgå till 300,00b
kr. Det ligger också i Kongl. Maj:ts hand att bestämma, att denna
fond ökas ännu mera, om så anses behöfligt för att betrygga framtida
underhållet. Man kan häraf finna, hvilka oerhörda skyldigheter
ålagts detta bolag utöfver de arbeten, som direkt afse bolagets ändamål.

Det kan icke nekas, att det allmännas intresse här blifvit rikligt
tillgodosedt på bolagets bekostnad, och detta till och med i högre grad ån
man skäligen kan fordra af ett sådant bolag. Genom bolagets försorg
har sjöfarten på Hjelmaren vunnit ökad trygghet, och denna
sjöfart, har också, sedan förut nämnda arbeten blifvit färdiga, ökats i
betydlig grad. Ilandelsomsättningen på ,..rebr<> stad har likaledes
derigenom ökats till en förut icke anad höjd. Nya farleder hafva
skapats. Så har en båtled öppnats på Telgeän till den s. k. Odens -backen, och en annan båtled anordnats till en station på Oxelösund
—Dlens jernväg. \ idare har med anledning af den Okade samfärdseln
med Örebro stad Svartån kanaliserats från Skebäcks hamn upp till
Örebro. Detta bär Örebro stad kunnat göra utan hjelp från statens
sida, derför att Örebro stad fått till skänks ett vattenfall af.240 hästkrafter,
hvilket sjösänkningsbolaget skapat, utan .att derför” få någon
ersättning. Genom detta företag har dessutom Örebro stad vunuit i
sundhet. Denna stads mark var förut vattensjuk, men genom sjösänkningsföretaget
har staden blifvit i tillfälle att dränera sitt område.

N:o 2S.

Fredagen den 5 April.

Man kan för {ifrigt såga, att hela den trakt, som blifvit afdikad, sar- Angående and•
skildt hela Qvismaredalen, har vunnit i sanitärt hänseende. riy * vilhortn

Endast hvad jag nu har anfört bör väl kunna anses utgöra till- c*

räckligt skäl för den uppfattningen, att här verkligen ha af ett en- Qvismare,>«
skildt bolag gjorts sådana arbeten i allmänt intresse, att det vore tjöiånkning»-skäl för staten att hjelpa bolaget genom att ersätta en del af denna bo1"9 b,e^lj"dt
arbetsbekostnad. Till ytterligare stöd för denna uppfattning vill jag ^ooofioo

erinra derom, att Riksdagen icke allenast i år, utan äfven föregående kronor.

år har till Kongl. Maj:ts disposition stält tvenne fonder, hvarur an- (Forte.)
slag utan återbetalningsskyldighet lemnas för att främja just sådana
ändamål, som här äro i fråga. Hvar och en af dessa fonder uppgår
till ett belopp af 150,000'''' kr. Den ena är afsedd att användas till
understödjande af »sådana myrutdikningar och vattenaftappningar,
hvilkas ändamål år att minska frostländigheten för närliggande bygd.»

Jag tror, att det nu ifrågavarande företaget äfven i detta fall gjort sin
nytta, Den andra fonden är afsedd att användas till understödjande
af brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader samt upprensning~af
åar och farleder. Der har sålunda staten erkänt, att det
föreli°°er ett allmänt intresse. Men bör man från statens sida unstödja
°sådana företag, så tycker jag, att det är rättvist, att äfven
detta bolag kommer b åtnjutande af sådan ersättning.

Det är. som jag sade, på grund deraf jag ansett mig hafva skäl
att tillstyrka utskottets förslag. Man kan såga, att det är svårt att
utreda, huru stort belopp i förevarande fall bör lemnas. Här har
utskottet endast föreslagit räntefrihet under 14 år för en uppdebiterad
ränteskuld af 850,000 kr. Om man kapitaliserar denna räntelindring,
skulle den i närvarande stund utgöra ungefär 273,000 kr. Detta är
visserligen en stor summa, men når man betänker, hvad som hår är
utfördt, tror jag dock, att den icke är för hög.

Sedan ''jag nu sagt detta, vill jag äfven något beröra de ömmande
omständigheter, som bär föreligga. Man har sagt, att ju bolaget
åta°it sig alla "dessa förpligtelser. Det kan icke förnekas. Bolaget
har således juridisk skyldighet att fullgöra alla dessa hårda vilkor
Men bär finnes nog moralisk rätt och ömmande omständigheter, som
ju någon gång äfven vid domstolarne tagas i betraktande.

Jag vill då först och främst erinra om detta företags störa vidd,
som gjorde det ganska svart att öiverskada den ekonomiska fragan,
då förslag förelåg till detta arbetsföretag. Man må ursäkta dessa
inånga delegarc, att de då icke kunde fullt säkert beräkna, hvad resultatet
skulle blifva af detta arbete. Man må äfven ursäkta dem,
om de lemnade tilltro till de personer, som uppgjorde dessa kostnadsförslag
- det var två statens tjensteman, som hade stor auktoritet
på detta område. Det första förslaget uppgjordes 1805 af öfverste
Sundmark, det reviderades sedermera lSi.f åt öfverstelöjtnant, fxrafström,
och hela företaget beräknades da till nära 2,000,000 kr. I
spetsen för företaget stodo inflytelserika män, inflytelserika icke allenast
inom den ort, der de verkade, utan äfven i Riksdagen. De många
jordbrukarne i dessa trakter hoppades och trodde, stt dessa män
skulle hafva beräknat denna eak på ett bättre sätt, och att de skulle
kunna hjelpa dem i Riksdagen, ifall möjligen framdeles hjelp skulle

S:o 28. 24 Fredagen den 5 April.

Angående and■ visa sig vara behöflig. Man må heller icke undra, att dessa män hän~
Ti%för 1k7n ^ec*a störa företag, det största i ein art som någonsin före aJtlmarenToeh

h0111111^/ vårt land. Genom detta företag vunnos genom torrläggning
Qviåmarent icke mindre än 28,000 tunnland mark. Man må derför icke undra
sjStänknings- på, att dessa inflytelserika män besjälades af den stora fosterländska
i0l»uusldn^ddt tan^en att Pa detta 8att inom Sveriges egna gränser söka vinna Fin"2,
0000)00 land åter. Man må heller icke förundra sig öfver, att icke i större
krön or. utsträckning än som skett jordegarne begagnade sig af sin rätt att

(Forts.) icke ingå i bolaget, utan i stället aflåta en del af sin jord, motsvarande
förbättringen af jorden — de ville naturligtvis icke gerna lemna
den ifrån sig, utan om de hade utsigt att kunna betala förbättringskostnader,
så ville do naturligtvis behålla den.

Nu veta vi emellertid, huru saken har gestaltat sig. Oaktadt
berftkningarne blifvit gjorda af fullt pålitliga män, hafva kostnaderna
stigit icke till 2,000,000 kr., som beräknadt var. utan till det dubbla
beloppet eller 4,000,000 kr. Man kan då tänka sig, huru hårdt detta
företag ^kall trycka på dessa många jordbrukares ekonomi. Här är
icke fråga om ett litet antal landtman, som blifva lidande, utan det
gäller ett antal af öfver 1,500 personer, och af dessa äro öfver 1,400 s. k.
mindre jordegare med brukningsdelar om ]/2 mantal och derunder.

Jag har vid början af mitt anförande sagt, att det icke är dessa
sist omnämnda behjertansvärda förhållanden, som för mig varit bestämmande
i förevarande fall, ty huru gerna jag än skulle vilja låta
billighetskänslan tala, så har jag likväl icke kunnat låta den göra sig
uteslutande gällande, när det är fråga om att anvisa statsmedel. Men
jag har likväl ansett mig böra vidröra dessa förhållanden, såsom varande
ömmande omständigheter. Hvad jag derom anfört, visar, att
det för dem som ingingo i bolaget, icke var någon möjlighet att på
förhand beräkna de svårigheter, hvari de skulle komma.

Det är på grund af hvad jag nu sagt, som jag tillåter mig
anhålla, att kammaren ville lemna sitt bifall till utskottets förslag.

Häruti instämde herrar Zetterstrand, Rydberg, llolm, )V(dihorn.
Boethius, Hammarström, Kumlin, friherre Bonde, Nilsson i Grafva,
Ericson i Ilansta och Wellander.

.liera Lundell yttrade: Om Iliksdagen vill vidhålla den förut

i dylika frågor uttalade åsigten, att den enskilde sjelf bör betala sina
skulder, så kan jag icke finna, att det i detta fall finnes giltiga skäl
för att staten skall betala här ifrågavarande personers skulder.

Jag kan icke finna, att detta annuitetsbelopp kan vara så stort
eller betungande för jordbrukarne. Det utgör icke mer än 5 kr. pr
tunnland och icke fullt det, om jag räknar hela arealen, och det anser
jag, att de möjligen kunna betala, åtminstone är det, såsom äfven
reservanterna påpekat, icke utredt, att de äro insolventa.

Det har anförts, att det är ett stort antal personer, som beröras
af denna sak, men 1,500 är väl dock icke något så .synnerligen stort
antal. För öfrigt hafva de redan fått rått betydliga lindringar. Vid
företagets början bestämdes räntan till 5 proc., men sedermera har
den nedsatts till 4 proc., och det år en så låg ränta, som man rimligtvis
kan begära. Jag tror, att det är en farlig princip att gå in på,

Fredagen den 5 April. ''25

att staten skall betala ett företag, i fall det icke lönar sig. Det kunde
gorå, att folk med mera lättsinne än nu kastade sig in på dylika
företag, tänkande: går det, så är det ju bra, och går det icke, så
betalar ju staten, och sålunda löpa vi ingen vidare risk, om vi börja
företaget.

Det belopp, som här är i fråga att staten skulle förlora, om utskottets
förslag bifölles, uppgår, om man räknar räntan under de 14 år,
för b vilka räntefrihet är föreslagen, till 640,000 kronor. Ivapitaliserar
man nu genast räntebeloppet, så kommer det att motsvaras af en summa
af ungefär 379,000 kronor. Jag undrar, om icke detta är väl mycket
att helt ocli hållet efterskänka. Det är ju eu rätt stor annuitet, som
bolaget bar att betala, men en lindring skulle ju kunna beredas låntaga
rne på det sättet, att de finge längre tid på sig. Man bär vid
bypotekslån stält amorteringen på ända till 00 år, för att icke svårigheten
att betala skulle blifva alltför betungande. Vill man ställa
lånet på så lång tid, så skola annuiteterca nedsättas ganska betydligt,
till, som jag tror, mellan 3 och 4 kronor per tunnland, och då kan
det ju icke" blifva så synnerligen betungande. Då man ännu icke
bar utrönt, om detta bolag verkligen förlorar på företaget, så tror
jag, att det är för tidigt för staten att träda emellan med en så stor
direkt afskrifning. Jag tror, att man tryggt kan vänta och se, huru
saken gestaltar "sig, innan man besluter sig för eu sådan lindring,
som utskottet föreslagit.

På grund af hvad jag nu anfört tager jag mig friheten yrka
bifall till reservanternas förslag.

Herr Henricson: Jemte det jag i hufvudsak instämmer i det

anförande, som nyss afgafs af talaren på uplandslänsbänken, ber jag
att dertill få nämna, att jag ur säker källa erfarit, att den yppersta
af Qvismaredalens torrlagda jord fåfängt utbjudes till arrende för 10
kronor per tunnland.

Då af handling»rne framgår, att den årliga afgift, som uttaxeras
för statslånet, för en del af denna jord betydligt öfverstiger det belopp,
som i arrende kan erhållas, tror jag, att det både varit både
billigt och klokt att bifalla Kongl. Maj:ts framställning, men i frågans
nuvarande läge anser jag mig dock endast böra yrka bifall till utskottets
förslag.

Herr Themptander: Det kan synas något egendomligt, att

jag tager till orda för att förorda utskottets förslag i föreliggande
fråga, som är utaf lokalt intresse för en ort, med hvilken jag ju icke
bär något att skaffa, och rörande hvilken fråga jag förty icke kan
anses hafva några särskilda upplysningar att meddela. Förhållandetår
emellertid, att jag för cirka tio år tillbaka hade till embetsåliggande
att taga del i behandlingen af eu då gjord framställning från samma
bolag om en lindring i dess lånevilkor. Jag bereste då en stor del
af det område, som innefattas i detta storslagna företag, hvilket är
alldeles enastående inom vårt land icke blott med hänsyn till 6in omfattning,
utan äfven med afseende på åtskilliga säregna omständigheter,
som med detta företag stå i samband.

Ane/(/evde ändring
i rilkoren
för tf/ ät
Hjelmartnsoch
Q vis-nioren*
sjö sänka i ngtbolag
bo vilja (It
statslån d
2/00,000
kronor. ‘

(Forts.)

N:o 28.

Fredagen den 5 April.

Afflående äi"i- Här bär af en ärad talare på upsalalånsbänken nyss blifvit er''",
Vr inra<lt on} de många missräkningar, man gjort sig här i landet vid

Jijtlmarensoch Inläggning af sjösänkningsföretag. Detta” är en sanning, men jag
Qvitmareot tror, att erfarenheten om rätta tillvägagdendet i detta afseende bär
stånkning»- 8Ut mer och mer vidgats. Jag tror, att man har gått betydlig
‘"sfatJän^å '' ^ramat * fråga om tillförlitligheten af de beräkningar, som numera
''2.000,000 uppgöras, och detta tack vare den omständigheten, att sådana sjösånk/■roaor.
ningsföretag på senare tider allt oftare förekommit, hvarigenom utlForts.
) bildats en stam af skickliga landtbruksingeniörer, hvilka väl förstå att
planlägga och leda dessa företag. Helt annorlunda, mina herrar, välförhållandet.
då detta företag planlades. Då hade man icke i detta
hänseende en erfarenhet, jemförlig med den, som nu står oss till buds,
och hvad särskilt angår företag af den omfattning, som detta egde,
kunde man ju derom icke ega någon som helst erfarenhet. Det är
derför icke att undra öfver att kostnadeberäkningarne icke kunde
blifva tillförlitliga. Det har också visat sig, att kostnaderna uppgått
till fullt ut dubbla beloppet af hvad som beräknats. Derför kan man
ju ingalunda klandra de män, hvilka uppgjorde kostnadsberäkningarne
och utarbetade arbetsplanerna; men man kan icke heller klandra dem.
hvilka i förlitande på dessa beräkningar ingingo på företaget. Riksdagen
har naturligtvis sjelf satt sin tillit till dessa beräkningar, då
Riksdagen år 1877 beviljade detta lån på 2 millioner, hvilket var afsedt
att motsvara hela kostnaden för företagets utförande.

Om man således icke kan finna underligt, att här en missräkning
gjort sig gällande och att följderna af denna missräkning nu kännas
ganska betungande för delegarne uti detta bolag, ber jag dock att
få framhålla äfven något annat, som i min tanke ännu mera talar
för en eftergift i detta fall till bolagets fördel, och det är den omständighet,
torn i så väsentlig mån skiljer just detta företag från
andra dermed likartade, nemligen att bolaget i så synnerligen stor
utsträckning blifvit underkastadt förpligtelser gent emot det allmänna
trafikintresset. Det känna herrarne litet hvar, att det vid sjösänkningsföretag
kan komma i fråga att bygga om en landsvägsbro eller
att göra en mindre omläggning af en väg; men hvilka förbindelser
hafva icke blifvit ålagda det här ifrågavarande bolaget! Detta bolag
har fått sig ålagdt att underhålla segelleden uti Hjelmaren och att
vidtaga alla dermed i samband stående åtgärder för förändring af
slussar i Hjelmare kanal, upprensning af en mängd till Iljelmaren
ledande segelleder, ombyggande och uppmuddring af hamnar etc.,
och kostnaden för alla dessa åtgärder uppgår ju sammanlagdt till
icke mindre än i det allra närmaste en million kronor. Detta är
något, hvartill motsvarighet icke i jemförlig mån förekommit vid
andra sjösänkningsföretag. När man tillika tager i betraktande, att
dessa förbindelser gent emot det allmänna af vederbörande myndigheter
tilltagits så pass rundligt, att den ifrågavarande trafiken, tack
vare dessa förhållanden, blifvit tillgodosedd i en helt annan utsträckning
ån förut — tv segelfarten på Hjelmaren är nu betryggad på
ett helt annat sått, än förhållandet var innan detta sjösänkningsföretag
kom till stånd — så måste man verkligen erkänna, att detta bolag,
som ju är en enskild affär, fått lagd på sina skuldror en vidsträckt

N:o Sfi.

Fredagen deu 5 April. 27

förpligtelse uteslutande till gagn för det allmänna, och det kan ju Ängd ende andicke
annat än kännas tungt för delegarne i bolaget att bära så be- ''"''-V
skaffade bördor. Allra minst kan det hafva varit billigt att pålägga iijei maren» och
dom ökade bördor till förmån för en förbättrad trafik, samtidigt med Qrismaren»
att de måste för företaget i öfrig! bära så pass tunga åligganden, sjötänkningsVid
denna omständighet bör man enligt min uppfattning fästa alldeles
afgörande vigt. 2,r,00,00»

Dertill kommer också, att för att kunna fullgöra dessa presta- kronor.
tioner, särskild! i fråga om vattenståndet uti Iljelmaren, som blifvit (Forts.)
tilltaget synnerligen högt — ty 7 fots segeldjup i Hjelmaren och
Hjelmare kanal är ett ganska betydligt djup, om man besinnar, att
t. ex. i Strömsholms kanal vattendjupet icke behöfver vara större än
4 ]/„ ä 5 fot — måste bolaget innehålla stora vattenqvantiteter uti
reserv för att under alla förhållanden hela året igenom kunna hålla
detta vattenstånd, och i följd af denna omständighet har man icke
heller kunnat i dess fulla utsträckning tillgodogöra sig torrläggningen
af vissa områden. Detta är en olägenhet, som blifvit bolaget tillskyndad
i följd af de stora förpligtelser, som bolaget är underkastadt
med afseende å segeldjupet i Iljelmaren. dag vill nu emellertid lika
litet som den ärade talaren på upsalalänsbänken klandra den försigtighet
och den omtanke, som gjort sig gällande hos vederbörande
myndigheter i fråga om att bestämma segejdjupet och föreskrifva de
öfriga anordningar, som här förekomma; jag har endast velat säga,
att billigheten talar för att detta bolag får en lindring i sina lånevilkor,
då det uteslutande i den allmänna trafikens intresse fått så
stora förpligtelse sig ålagda.

Vidare bör man komma ihåg, att det allmänna äfven i andra
afseenden bar hemtat fördelar af detta företag, eller rättare sagdt,
att fördelarne af detta företag sträckt sig vidare än till sjelfva bolaget,
dess delegare och den mark, de besitta. Det är ju allmänt kändt,
att härigenom seglationen på Örebro blifvit väsentligen förbättrad
och att likaledes de sanitära förhållandena i hela trakten i hög grad
förbättrats. Detta är ju äfven förhållanden, som icke böra förbises.

Nu säger man, att detta bolag redan fått eftergift i sina vilkor.

Ja, mine herrar, den eftergift, som vid två särskilda tillfällen blifvit
bolaget beviljad, är dock icke så synnerligen stor, ty den har icke
bestått uti något annat an att man vid två särskilda tillfällen nedsatt
räntan på skulden, första gången från 5 till 4 ,/2 proc. och andra
gängen från 4 V, till 4 proc., fullkomligt i öfverensstämmelse med hvad
räntans allmänna sjunkande kräfde. Detta är precis detsamma som
skett med afseende å t. ex. lån från odlingslånefonden, nemligen att
de ursprungliga lånevilkoren blifvit lindrade derigenom att staten
nedsatt räntan. Och det kan väl icke vara lämpligt att staten af
enskilda låntagare utkräfver högre ränta än staten sjelf behöfver
betala. Det är ju meningen, att staten skall hjelpa dem och icke
att staten skall förtjena på dem. Och i samma mån staten kunnat
företaga konverteringar af sina egna lån, har ju staten sjelf fått sina
penningar mot lägre ränta. De eftergifter, som hittills blifvit gjorda,
äro således inga andra, fin att bolaget erhållit räotenedsätming på
sin skuld, i öfverensstämmelse med hvad de eljest rådande förhållan -

N:<( 28.

Angående and
ring i vilkor er
för ett åt
Hjelmarens cd
Qvismarens
ejösänknlti nabolag
bevilja it
statslån <i
2,000,000
krcncr.

■ (Forts.)

Fredagen deri 5 April.

dena påkallat. Bolaget har emellertid, som herrarnc känna, ännu
icke betalat denna ränta, utan den har blifvit lagd till kapitalet och
uppgår vid 1895 års slut till 850,000 kronor.

Nu är det meningen att för första gången bevilja bolaget en
verklig förmån, nemligen att medgifva råntefrihet, d. v. s. befria
bolaget från att betala ränta på denna upplupna ränta under en tid
af 14 år. Bolaget skall under dessa år betala amortering och ränta
på de två millioner kronor, som utgöra dess återstående kapitalskuld.
Dessa 850,000 kronor, som åro upplupen ränta, skola också betalas,
men bolaget skall under 14 år åtnjuta läntefrihet på denna skuld.
Det är sålunda frihet från ränta på ränta för en tid af 14 år, som
är den här åsyftade förmånen.

En ärad talare från Kalmar län, som här nyss hade ordet, hade
räknat ut, att beloppet af den eftergift, som nu är i fråga, skulle
utgöra 379,000 kronor — om jag icke minnes orätt. Nåväl, om beloppet
nu också skulle utgöra 379,000 kronor, ber jag få fästa uppmärksamheten
på att detta belopp icke är väsentligen större än det,
hvarmed enligt uträkning kostnaden för de i den allmänna trafikens
intresse vidtagna anordningarna öfverskridit hvad som från början
varit beräknadt, och, såsom jag förut påpekat, äro dessa allmänna
anordningar en särskild tunga för bolaget. När man då får veta,
att kostnaden för deras åvägabringande med icke mindre än ungefär
342,000 kronor öfverstiger hvad som var beräknadt, är det väl dock
icke någon obillighet, som ligger deruti, att man under den form,
som här af statsutskottet förordats, efterskänker en mot detta belopp
ungefär svarande summa.

Det är af denna anledning, som jag för min del icke kan i
detta fall fullständigt ställa mig på den rent kontraktsenliga och
rättsliga ståndpunkten, då jag nemligen finner så starka billighetsskäl
bär göra sig gällande, och jag icke heller kan dela den uppfattningen,
att man bör låta saken hafva sin naturliga gång i detta fall
liksom i andra, der vederbörande gäldenärer icke fullgöra sina skyldigheter
— ty man bör dock besinna, att verkan af eu sådan katastrof
skulle blifva ganska betänklig för en mycket vidsträckt landsort,
enär det här gäller, som vi hört, mer än 1,500 delegare i detta bolag,
hvaraf ett högst väsentligt antal utgöres af mindre hemmansegare.
Derför och emedan jag anser, att de förhållanden, som i händelse
af en allmän oförmåga att fullgöra de åtagna förbindelserna skulle
der på orten gorå 6ig gällande, äro af den sorgliga beskaffenhet, att
man icke heller från allmän synpunkt får alldeles förbise vådorna
deraf, i synnerhet då det från dtt allmännas sida icke krafvel- större
uppoffringar, än här äro i fråga, för att komma bolaget till hjelp —
är det, som jag, herr talman, ber att få uttala min anslutning till
det af statsutskottet här framstälda förslaget,

1 detta yttrade instämde'' herrar Larsson från Upsala, Larsson
i Berga, Swartling, von Kruscnstjcrna och Restadius.

Herr Peterson i Hasselstad: Herr grefve ocli talman,

mine herrar! Då denna lånefråga förevar här i kammaren år 1877,

N:o 28.

Fivdagim den 5 April. 20

röstade jag emot densamma. Jag gjorde detta af det skal. att jag
hade reda på ett liknande företag inom Blekinge län, hvilket en föregående
talare omnämnt här i dag, samt huru detta bolag redt sig
med sjösänkning. Det hade gått mycket olyckligt, och jag fruktade
derför, då jag hade kännedom om detta förhållande, att detta bär stora
företaget också skulle för en och annan, kanske för många af intressenterna
blifva olycksdigert. Det visar sig också nu, att en stor
mängd af dessa intressenter kämpa med mycket stora svårigheter,
och det kan, om icke Riksdagen raellankommer med någon hjelp,
hafva den påföljden, att de försättas i en ytterst betänklig ekonomisk
ställning. Jag gifver utskottsreservanterna rått deruti, att det kan
vara fara att bevilja fördelar åt sådana bolag, emedan man deraf kan
råka ut för den påföljden, att det kon komma många flera, som fordra
att blifva hugnade med en lika beskaffad lindring. Men om man skall
jemföra dessa mindre torrläggnings- och odlingsföretag, som erhållit
statslån, med detta, så tror jag icke man kan komma fram med något
enda företag med så storartade dimensioner, som detta sjösänkningsbolag.
Jag bar varit och är alltid rädd för prejudikater; och jag
har derför varit mycket betänksam, när det varit fråga om lindringar
i sådana statslåns betalande, som detta. Men det bolaget inom Blekinge,
som jag åsyftade, hade verkligen af Riksdagen fått lindring i
vilkoren för det statsunderstöd, som kommit detsamma till del. Det
har också detta bolaget fått. Vid en jemförelse mellan de båda bolagen
torde det vara svårt att afgöra, om detta här i fråga varande bolag
borde i förhållande till det andra få större lindring än det redan fått.
Men utt den eftergift, som staten skulle lemna åt detta bolag, kan
blifva så stor som en föregående talare från denna plats har sagt,
det kan jag icke förstå. Jag har också räknat efter, och då bär jag
räknat på det sättet, att det är 850,OCH) kronor, som skulle vararäntefria
under 14 år. Men jag kan icke komma till så högt belopp, som
han gjorde, så vidt jag fattade honom rätt? Men äfven om det
skulle vara så mycket, kan jag icke bedöma, huruvida det vore för
mycket af staten att lemna detta bistånd åt detta bolag; och jag
skall icke vidare yttra mig derom. Nu vill jag endast saga, att när
Första Kammaren redan bifallit statsutskottets hemställan, och för den
händelse att denna kammare också dertill skulle lemna sitt bifall,
jag hoppas, att i och med den lindring, som detta bolag således nu
för tredje gången får, det också må vara slut med vidare anspråk på
lindringsförmåner.

Jag har intet yrkande att framställa.

Chefen för civildepartementet, herr statsrådet Groll erhöll härefter
ordet och yttrade: Frågan har af de föregående talarne blifvic

så fullständigt utredd, att angående dess faktiska beskaffenhet endast
fösa torde kunna ytterligare sägas. Dock är det ett par omständigheter,
som jag anser mig böra påpeka för kammaren. Den ena är den, att
det ju, hvad enskildes lörpligtelser mot staten och statens rättighet
och vilja att utkräfva dessa af enskilda beträffar, i allmänhet ställer
sig lika som i afseende å dylika förhållanden enskilda emellan. Det
kan ju gifvas tillfällen, då den enskilde fordringsegaren kan finna det

Angående ändring
i vilkor en
för ett åt
Iljelmarensock
(prisma rent
sjö sänkningsbolag
beviljadt
statslån d
2,000.000
kronor.

(Forts.)

N:o 2£. 30 Fredagen Jon 5 April.

Ani/åendeänd- med sin fördel förenligt att eftergifva något af den stränga rätten.
''”''fcr luTr Pa ^ian ’c^e ni^ betaga låntagaren all möjlighet att vidare

Hjtimaren»och fullgöra eirm förpligtelse^. Så äfven i denna fråga. Man kan befara
Q ciBinär ens att, om staten skulle drifva på sin stränga rätt, låntagaren möjligen
sjösänknings- kunde blifva urståndsatt att fullgöra sina skyldigheter — jag vill icke
i0la,tauldiljdd> 8äga sina skybligheter att återbetala lånet, tv dessa skyldigheter lärer
2,000,000 staten med den utmärkta förmånsrätt, som staten i fastigheter

kronor. eger, kunna fullt uttaga, men det kan inträffa, ifall bolaget icke kan
(Forts.) fullgöra sina förbindelser i öfrigt, att vigtiga samhällsintressen blifva
satta på spel. Det har förut påpekats, hvilka stora och vidtomfattande
arbeten bolaget nödgats utföra för att befrämja kommunikationsleder.
Det kan hända att, om detta bolag anstränges till det yttersta,
det möjligen till slut blir urståndsatt att fullgöra sina förbindelser
och att dessa synnerligen dyrbara kommunikationsleder komma att
förfalla till oerhörd skada för mycket vidsträckta områden af mellersta
Sverige. .Ty i förbindelse med Hjelmaren stå segelleder, kanalleder,
jernbanelinier, som sträcka sig milsvidt omkring i landet.

Af dessa anledningar tror jag, att Riksdagen bör vara försigtig
med att för strängt hålla på statens rätt. Det kan i sådant fall
komma efterkänningar, som blifva betydligt dyrbarare för staten.

Det år vidare en annan omständighet, jag skall be att få påpeka,
som icke blifvit berörd förut. Det är den, att när Riksdagen
biföll ifrågavarande lån, anskaffades medlen dertill icke, såsom oftast
i sådana fall brukar ske, på det viset, att staten upplånade penningarna
till ändamålet, utan de anvisades å riksstaten och utgingo således
såsom skattemedel. Det är således icke den nuvarande generationen,
de eu lefvande, som drabbas utaf någon verklig förlust.
Beloppet togs utaf skattemedel, förmodligen just af den anledningen,
att man ansåg det här vara ett synnerligen nyttigt företag, som således
borde utaf staten understödjas, och man såg mindre till, om
det var möjligt att framdeles få ränta på penningarna; tv i allmänhet
beräknar väl icke staten ränta på skattemedel.

Det yttrades år 1877, då lånefrågan behandlades i Riksdagen,
af en ledamot i denna kammare, att han ville befrämja ett sådant
företag som detta, emedan landet derigenom gjorde en eröfring. Det
bör icke nu kunna ifrågasättas, att den eröfring, som landet genom
företaget gjort, skall betalas med deras välfärd, som gjort eröfringen.

Ilerr Hammarskjöld: Herr talman, mine herrar! Det kan

synas obehöfligt att yttra sig efter den sakliga utredning, som redan
kommit frågan till del, och jag hade kunnat nöja mig med att instämma
särekildt med herr Themptander, då jag hyser alldeles samma
mening som han. Men jag har likväl icke kunnat underlåta att
begära ordet för att uttala min lifliga anslutning till utskottets förslag
och min önskan, att det måtte vinna kammarens bifall. Vi landtman
hafva verkligen icke i dessa tider så utmärkt väl stäldt för oss, att
det icke är skal att vi söka hjelpa hvarandra hvar vi kunna. Och
det, som genom Hjelmarens sänkning kom till stånd, var dock något,
som man kan säga var utaf betydelse för hela landet; ty det var, såsom
nyss från statsrådsbänken yttrades, en verklig eröfring. Jag anser

.‘31

Fredagen don 5 April.

derför, att det icke ligger någon obillighet deri, att Riksdagen beviljar
lindring i de tunga vilkor, som hvila på intressenterna i detta bolag.

Det var blott detta, som jag med mitt anförande ville saga:
att jag lifligt önskar framgång åt utskottets förslag.

Herr Petersson i Runtorp: Herr talman, mine herrar! Då

jag är en af reservanterna, skall jag be att få säga några ord i denna
fråga, äfven jag, och gifva litet skäl till att jag reserverat mig.

Det har af herr statsrådet blifvit nämndt, att en af dem, som
reserverat sig, skulle år 1877, då frågan om lånet var före, hafva
yttrat, att han gerna ville vara med om att bevilja detsamma, då
genom detta företag landet skulle göra en verklig eröfring. Jag
iörmodar, att herr statsrådet dermed menade mig, och jag skall då
be att få säga, att jag icke tager tillbaka ett ord deraf och icke
ekämmes för det heller; utan att jag fortfarande tror, att det var en
verklig eröfring, och att det var till stor nytta. Men jag tror dock
icke, att nyttan har varit sä stor, att man derför skulle behöfva vala
ined om att i mer eller mindre mån efterskänka statens rätt. Detta
ligger alldeles icke i mitt åberopade yttrande. Det är icke alls bevändt,
att bolaget icke kan fullgöra sina skyldigheter, och då är
frågan, huruvida detta bolag bör vara mer än andra bolag berättigadt
att få dem efterskänta. Bolaget har redan ett par gånger fått
vissa eftergifter och nedsättningar, som jag tror att många andra
skulle vara glada att erhålla. Och når bolaget nu icke behöfver
betala större annuitet än 5 proc., nemligen 4 proc. ränta och resten
i amortering, så tycker jag att det är just inga hårda vilkor. Men
så har man uppgifvit, att man betalar 5 kronor 34 öre på hvarje
tunnland. Det synes mig dock icke vara en dålig affär, då intressenterna
erhållit jorden dels som ny landvinning och dels som förbättring.
För min del tror jag derför icke, att det är en så farlig
nöd eller ett så fasligt stort behof, att staten nu måste åt bolaget
efterskänka sin rätt.

Det har här framhållits af flere talare såsom skäl för eftergift,
att staten skulle hafva pålagt intressenterna eu börda. — Staten har icke
pålagt dem någon annan börda, än hvad bolaget medvetet åtog sig
vid lånets erhållande. Således kan man icke tala om att bolaget
blifvit pålagdt någon börda; tv vilkoren kände bolaget till, när det
beslöt sig för företaget.

Dessa äro nu hufvudskälen, hvarför jag biträdt reservationen;
och jag kan derför heller icke annat än anhålla om bifall till reservationen
och afslag å utskottets hemställan.

Herr G. Ericsson från Stockholm instämde häruti.

Herr Carl Persson i Stallerhult: Ilerr talman! .lag får

beklaga, att den af reservanterna, som varit med om denna frågas
förberedande behandling inom riksgäldsafdelningen, ej är närvarande.
Men då så är, måste en eller annan af de öfriga reservanterna tao-a
till ordet för att i någon mån söka försvara reservationen.

Här bär framhållits, att de eftergifter, som förut beviljats detta
bolag, skulle vara ganska ringa och obetydliga. Jag för min del kan

>’:o 2».

Angående ändring
i vilkoren
för ett åt
Hjelmarenxoch
Qv i smör ens
sjö sänkning sbolag
beviljade
statslån å
2,000,000
kronor.

(Forts.)

N:o ?S.

Angående lindring
i r ilkoren
för ett (it
lljelmarensoch
ilvismarens
■y ösön k n in fiskal
ag itc o iljud t
statslån d
2,900.000
kronor.

(Fort?.)

;:>,J Fredag*''i: deri 5 April.

ej räkna på det sättet. Jag tror. att de eftergifter, som redan åro
beviljade, äro af ganska stort värde. Jag skall be att i några korta
drag få framhålla detta.

Lånet beviljades, som hvar man vet, under 1877 års riksdag
på det vilkor, att 5 proc. ränta skulle betalas intill 1888, då derefter
skulle erläggas 8 proc., deraf 5 proc. ränta å återstoden och det
öfriga som afbetalning. RäDtan betalades endast till 188.>. Vid 1885
års riksdag begärde bolaget runt#frihet för lånet under de o åren
1880—1800 äfvensom anstånd med amorteringen till år 1801, då inbetalningen
skulle börja med 8 proc., deraf 5 proc. ränta. Si
lydde bolagets begäran på den tiden. Denna begäran bifölls på.
det sätt, att anstånd med räntan beviljades intill slutet af år 1895,
då inbetalningen derefter skulle börja med 8 proc . hvarvid ock räntan
nedsattes till "d ''/, proc. Men innan denna tid var inne, då inbetalningen
skulle börja, förelädes åter frågan för Riksdagen år 1889. Då
begärdes fullständig afskrifning af den upplupna räntan 450,000
kronor samt räntenedsättning framgent till 5 ’/2 proc. äfvensom att
inbetalningen skulle börja först år 1890 med 5 proc., deraf 3proc.
ränta och" 1 proc. afbetalning. Riksdagen biföll ansökningen på
det sätt, att räntan nedsattes till 4 proc. och anstånd lemnades med
inbetalningen till år 1890, då den upplupna räntan 850,000 kronor
skulle läggas till kapitalet och derefter inbetalning ske med 6 proc.,
deraf 4 proc. skulle beräknas som ränta.

Häraf framgår, att redan rätt betydliga eftergifter och lindringar
blifvit beviljade. Nu är tiden inne, då inbetalningen skulle börja
Men hvad händer då? Jo, alldeles detsamma som förut. Bolaget
går in till Kong!. Muj:t och begär ytterligare lindring, innan det satt
i verket att betala ett enda öre enligt förut stadgade vilkor. Bolaget
begär att få afskrifva de 450,000 kronor, som förut begärts, men ej
beviljats. Men denna begäran har Kong!. Maj:t ej hörsammat så
som ‘bolaget önskat, utan Kong!. Maj:t föreslår, såsom af den kong!,
propositionen synes, att räntefrihet på den uppkomna ränteskulden
skulle beviljas/ till dess grundkapitalskulden är inbetald. Nu bar
utskottets majoritet ej velat gå in på detta förslag i dess helhet, utan
nedsatt tiden till endast närmare hälften eller 14 år i stället för 28
ar; under denna tid skulle nu bolaget åtnjuta räntefrihet på denna
uppkomna ränteskuld. Jag för min del kan ej se, att det alls är
skäl att längre fortsätta med sådana eftergifter, utan bolaget måste
göra ett försök någon gång att betala något af skulden. Då bolaget
j alla händelser ej denna^ gång får sin begäran helt bifallen, ligger
det nära till hands att förmoda, att det om något år kommer att
begära ej allenast denna utan äfven en ytterligare nedsättning. Men
hvart skäll det taga vägen, om Riksdagen den ena gången efter den
andra faller undan för bolagets beg&randen? Jag bar ej hört, att
någon vågat framkomma med det påståendet, att staten skulle ålagt
bolaget några nya hårda vilkor jemte dem, som staten uppstälde för
beviljandet af lånet. Det bar endast framhållits, att företaget delvis
misslyckats eller blifvit dyrare, än beräknadt var. Men månne det
ej förhåller sig så på många ställen? Jag erinrar mig särskilt ett
stort ejösänkningsföretag inom det län jag tillhör, som för åtskilliga

Fredagen den 5 April. : 33 2%

år sedan sattes. 1 verket.. På grund af oklara och Icke fullt tillförlit- Ang fiende ärtdliga
undersökningar ansågs, att kostnaderna skulle uppgå till det och rinff *
det beloppet; intressenterna litade pa denna beräkning och böriade Jö,rM ,
företaget. Flera hundra tusen kronor nedlades på detsamma utan
någon nytta. De upptogo äfven ett stort statslån till detta sjösänk- sjösänkningsningsarbete,
men ej har jag hört, att de vågat komma och begära bolas beviijadt
afskrifning af ränteskulden eller lindring i de vilkor, som stipulerades, Tnnnnnn
da lanet beviljades, utan de personer, som ingingo i föreningen, få toiZ.

dragas med det lånet. Men här är det ej nog med, att man en gåno- (Forts.)

begär nedsättning i vilkoren, innan man börjar betala, utan marT begär
det trenne gånger. Om Riksdagen släpper efter på detta sätt,
hvart skall det väl taga vågen? Då äro de vilkor, som Riksdagen
bestämmer vid beviljandet af lån till dylika företag, af noll och intet
värde, derest man ej kan lita på, att de åtagna förbindelserna skola
fullgöras.

Jag vill ej längre upptaga tiden; men jag an3er, att denna kamRiksdagen
skulle handla klokt uti att en gång säga nej
till dylika framställningar af detta bolag, som ej vill respektera förut
fattade riksdagsbeslut, utan ståndigt hafva allt större lindringar och
eftergifter. 0

Herr talman! På grund häraf yrkar jag afslag å såvål Kon<d
Maj:ts proposition som utskottets hemställan och bifall till reservationen.

.Herr Fjällbäck: Jag är icke principal motståndare till hvarje
lindring 1 fall sådana som detta; men jag ber att få fästa uppmärksamheten
derpå, att om vi nu slå in på den vägen, måste vi för framtiden
bära konseqvenserna deraf, och då komma naturligtvis flera
dylika anspråk att framställas, fullt ut lika berättigade som någonsin
detta. Yisserligen kan den skilnaden uppstå, att företagen ej äro så
störa som detta, men det förändrar ej i någon mån sjelfva sakläget. Det
finnes en mängd dylika företag i vårt land, som i mer eller'' mindre
man misslyckats. Jag känner åtskilliga sådana, der det ej stannat
vid en afgift af 5 å 6 kronor per tunnland, utan gått upp till 3 ä 4
gånger denna summa. Nu föreställer jag mig, att, om framställningar
skulle inkomma från dessa bolag om lindring eller understöd, Riksdagen
skulle fästa ganska litet afseende dervid. Då menar jag, att det är
obilligt att.begära understöd, i form af statshjelp, af dem. som misslyckats,
för att bistå ett annat företag, som befinner sig i långt bättre läge.

Det är dock eu omständighet, som gör, att man enligt mitt förmenande
bör medgifva någon lindring, ehuruväl i annan form än den
nu föreslagna: det är den bolaget åliggande skvldigheten att för all
framtid underhålla segelleden. Det år ett ändamål, som enligt min
öfvertygelse ligger utanför bolagets verksamhet, som ju hufvudsakligast
gått ut på att torrlägga odlingsbar mark. Det synes mig vara
billigt och rättvist, att staten öfvertager skyldigheten att underhålla
segelleden. Men om vi nu skulle gifva den begärda hjelpen i form
af råntelindring, uppgående till nära 400,000 kronor, kommer dock
— det är min lifliga öfvertygelse — denna skyldighet att underhålla
segelleden att blifva sa tung, att bolaget ej i längden förmår uppfylla
Andra Kammarens Prof. PS9A. A jo 2). ;>

?i:o 2P.

Angående ändring
i vilkoren
för ett åt
Ejelmarens och
Qvismarens
sjö sänkning sbolog
bevil ja dt
statslån d
2,000,000
kronor.

(Forts.)

:]± Fredagen den 5 April.

densamma, utan vi hafva att motse en ansökan från bolaget att i en
eller annan form vinna befrielse från denna skyldighet. Då tycker
jag det vore bättre att nu genast gifva lindringen i den formen. Ty
det kan väl ej vara rimligt, att denna skyldighet skall för all framtid
gravera dessa många hemman, som beröras af denna affär. Att fastlåsa
denna skyldighet vid jorden för en obegränsad framtid synes
oberättigadt, och dessutom kanna anspråken på denna sjöfartsleds beskaffenhet
och underhåll förändras. Detta blir en alldeles för tung
börda för bolaget.

Såsom exempel på huru personer, som stå alldeles utanför dylika
företag, kunna få lida deraf, vill jag nämna, att vid Lidaåns
sänkning — visserligen ej ett så stort företag som detta, men dock
ett o-anska betydande — kommo de personer, som rådde om mark
nedanför sjösänkningsföretaget, att få lida högst betydlig skada på
det sått, att den lösa jorden från det kanaliserade området oupphörligt
nedslammades och fylde vattendraget, så att deras mark öfversvämmades
och egendomarne bragtes ned till mindre ån hälften af det
forna värdet. Om ett anspråk på statshjelp från dessa skulle framkomma,
skulle det utan tvifvel afslås. I nu föreliggande fall kan
man ej visa, att jordens innehafvare drabbats af några särskildt störa
förluster. En afgift af 5 ä 6 kronor årligen per tunnland synes icke
vara för hög, om jorden är god.

Som snedt, jag skulle gerna varit med om att rösta för utskottets
förslag, ''om det gått ut på att för framtiden befria egarne från
segelledens° underhåll, men i den form, hvari utskottet nu framställer
förslaget om lindring, ser jag mig nödsakad att yrka bifall till reservationen.

Herr Eriksson i Bäck: Det är visserligen sant, att detta bo lag

åtagit sig stora förpligtelser till det allmänna, men dessa förpligtefser
visste det väl utaf, då det åtog sig dem. Derför tycker jag,
att det ej är lämpligt, att staten nu skall träda emellan och gorå eftergifter,
i svnnerhet som den jord, som genom sjösänkningen bhfvit
dels förbättrad, dels vunnen, står så högt i värde, som den verkligen
visar sig gorå. Den har betalats med ända till 400 kronor per tunnland,
och ''den lemnar också skördar i förhållande till det pris, hvarmed
den betalats. Annan vanlig åkerjord torde kunna i medeltal anses
värd 200 kronor per tunnland. Denna genom sjösänkningen vunna
jord har dubbelt så stort värde och lemnar dubbelt så störa skördar
som den vanliga åkerjorden i min trakt lemnar. Dessutom kräfver
den betydligt mindre brukningskostnad. Detta tillsammans gör, att
jac finner, att dessa jordegare kunna lika väl som andra gå ut med
att betala räntan på det beviljade lånet. Af utskottsbetänkande!
synes, att annuiteten för hvarje betalande vinstref utgör 5 kronor
41 öre. En vinstref och ett arealtunnland äro lika. Kostnaden
blir således omkring 30 kronor per tunnland. Om nu ett tunnland
vanlig åkerjord betalas i arrende med 10 kronor, så skulle denna
jord hafva ett arrendevärde af 20 kronor. Sedan torde den nog ock
i förhållande till afkastningsförmågan kräfva 10 kronor mindre i brukningskostnad
per tunnland, hvarför dessa summor, arrende och bruk -

>’:o 28,

Fredagen den .5 April. do

ningskostnad, skoja gå jemnt upp emot hvad de skola betala per tunnland
till sjösänkningsföretaget.

På dessa skäl, hem talman, anhåller jag, att få yrka bifall till
reservationen.

Herr b olke Andersson: Då denna fråga berör tusentals

mindre landtbrukare i den trakt, der jag bor, har jag ej kunnat underlåta
att begära ordet för att uttala min mening i frågan.

Jag skall först be att få tillkännagifva, att jag villigt erkänner,
att bolaget ej bär några juridiska skäl för sina påståenden. Men jag
tänker dock, att en hvar af herrarne skall medgifva på grund af de
upplysningar, som lemnats, särskild! af herrar Kihlberg och Themptander,
att det finnes åtminstone billighetsskäl, som tala för att något
göres här.

Utskottet har yttrat i sitt betänkande, att detta sjösänkningsarbete
är utan all gensägelse det största af denna art, som hittills
förekommit i vårt land. Ja, det kan ej bestridas; jag har till och
med hört, att det med hänsyn till arealen skulle vara det största i
Europa. Män från främmande länder hafva varit och besett arbetet
och förvånats öfver, att enskilda personer utfört det och ej staten.
Det är verkligen ofantligt störa arbeten, som här utförts. Företaget
är med afseende på sin omfattning helt enkelt enastående.

Men det är enastående äfven i ett annat afseende: med hänsyn
till de förbindelser bolaget ingått på — jag vill icke säga, blifvit
ålagdt, ty bolaget har verkligen ingått derpå. Enastående i vårt land
äro dessa förbindelser. Finnes det något bolag, af hvad slag det vara
må, som fått understöd af staten och derjemte fått sådana förpligtelser
att uppfylla.-'' Detta bolag har ej allenast upptagit en segelränna
af sju fots djup till alla större hamnar i Hjelmaren, utan det skall
äfven, såsom redan blifvit nämndt, för all framtid underhålla densamma,
underhålla utprickning af farleder, underhålla dammen vid
Hyndevad, bygga bostad åt damvaktare och derjemte hålla en ängslig,
som vid vidriga vindar skall bogsera fartyg på den s. k. Hemfjärden.
Jag frågar, om icke detta är enastående i vårt land. Har
det väl någonsin förekommit, att ett bolag fått åtaga sig sådana skyldigheter?
Jag tror det ej.

Jag ber äfven att få betona, hvad redan här blifvit vidrördt, att
när bolaget fick detta lån, erhöll det aldrig hela summan 2 millioner
kronor, utan det fick sätta in 100,000 kronor genast i statskontoret
för att trygga det framtida underhållet af segelleden, och 1 million
kronor användes just för ändamål, hvarom det heter i betänkandet:
det finnes intet sjösänkningsföretag, ,/som måst underkasta sig så
betungande kostnader för ändamål, hvillca varit för sjelfva sjösänkningen
främmande^. Ifrågavarande ändamål måste verkligen anses
hafva varit för bolaget såsom sådant alldeles främmande. Sänkningsarbetet
skulle hafva kostat blott hälften så mycket, kanske blott
1 million kronor, om bolaget sluppit detta åliggande. Men nu måste det
offra, enligt räkenskaperna, ej mindre än 1 million kronor på att bygga
om Hjelmare kanal, muddra upp 7 fots segeldjup till Hjelmarens
hamnar och bygga upp hamnar samt dessutom sätta in 100,000 kronor

Angående änd*
ring i vilkoren
för ett åt
Hjelmarens och
Qvismarens
sjösänkningsbolag
beviljadt
statslån å
2,000,000
kronor. {

(Forts.)

N:o 8S.

36 Fredagen den 5 April.

Angående «».1 > statskontoret. Således fick bolaget för det egentliga eänkningsrinr/i
vWr. r,,, arbetet disponera endast 900,000 kronor.
för eu n: Det har sagts, att bolaget ej hade för stora skyldigheter, utan

v/T'' noe kunde bära de utgifter, som det för närvarande har. Herrarne
''ijötäZlZll torde finna af den kongl. propositionen och utskottets betänkande,
bola!/ bcn>;„,h att, om, såsom utskottet föreslagit, utgiften till staten årligen blir

sto (slån a 120,000 kronor, detta gör i det närmaste 4 kronor för hvarje vinst Yronlr"

ref- Ungefär så mycket har det hittills betalats, och jag tror, att det

iFort'' är det högsta, som kan bäras. Men skall bolaget nu genast börja

'' '''' att betala af hela ränteskulden, blir det mellan 5 och 6 kronor för

hvarje vinstref, och man kan då hafva anledning att befara det
värst ä.

Jag skall be att få framhålla ännu en omständighet, som är mycket
graverande. Det har förut nämnts, af herr statsrådet och chefen för
kongl. civildepartementet, att staten har en tyst förmånsrätt. Dessa
tusentals delegare hafva i de flesta fall sina egendomar intecknade
förut; och om de nu ej kunna fullgöra sina förbindelser, komma naturligtvis
inteckningshafvarne att söka ut sin rätt. Hvad blir da följden?
Det kunde hända, att dessa tusentals delegare komme att
stupa. Jag frågar då: skulle icke Riksdagen af nåd, om ej af rätt,
vilja gifva°denna lilla räntelindring ? Min fulla öfvertygelse är, att, om
det får förblifva vid dessa 4 kronor pr vinstref, bolaget skall söka fullgöra
sina förbindelser. Ty jag kan försäkra herrarne, att det här är fråga
om ett försakande och arbetsamt folk, som hellre ville do än gå under.
Om herrarne beviljade denna lindring, skulle dessa landtmän^
mod stärkas; de skulle taga nya tag — och jag tror. att det skulle
lyckas.

Det har sagts, att denna lindring skulle vara så stor. Jaglemnar
åt de herrar, som sagt detta, att sjelfva förklara, huru de räknat.
Men jag vill påpeka, att bolaget visserligen genom den af utskottet
föreslagna åtgärden skulle få en lindring af räntan på räntan
under 14 år, men att bolaget på samma gång skulle åläggas att höja
fonden i statskontoret till 300,000 kronor. Denna senare omständighet
torde väl minska den föreslagna lindringen. Denna är på det hela
taget ej stor, men fördelen vore, att amorteringen pr år ej blefve så
stor, hvadan bolaget möjligen skulle kunna stå ut dermed. Jag hoppas
derför, att herrarne ej för strängt hålla på rätten, utan låta, om
möjligt, nåd gå för rätt.

Jag erinrar mig en berättelse, som jag vill sluta med. Det var
under kejsar Napoleon den förstes tid en officer, som begått ett brott
och derför blitvit dömd till döden. Da hans dotter hörde det, gick
hon till kejsaren och begärde företräde och bad, att hennes fader
skulle få lefva. »Nej», svarade kejsaren, <det är rättvist, att din fader
dör . — »Ers majestät», gemnälte dottern, >jag yrkar ej på rätt,
utan på nåd .

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr Jonsson i Hof: Ehuru min helsa ej tillåter mig

att ingå något djupare i denna fråga, har jag likväl såsom reservant
ansett mist ej kunna underlåta att i någon mån yttra mig derom.

Fredagen den 5 April. 37 gg

Om då herrarne gå tillbaka till den kong], propositionen i denna Angående äadfråga
och der Jäsa, hvad bolagets styrelse sjelf har yttrat, så finna ri*n * mikon»
herrarne, att styrelsen har det allra största bekymret för det framtida eH åt
underhållet af segelleden med hvad dertill hör, såsom i hög grad för- i!"!"11 vin,h
svarande bolagets framtida stallning. Styrelsen säger, efter att först sjlsunkninglhafva
omnämnt, hvilka skyldigheter och garantier i skilda former b"l"Q benUjadt
åligga bolaget: ;Det vore just denna utsigt till en ständig fortvaro, dessa d

på förhand nästan oberäkneliga kostnader, som föga mindre än de årliga . ''kronor.
taxeringsbidragen verkade nedstämmande inom bolaget, nedtryckte (Forts.)
värdet på den förbättrade, i bolaget ingångna sjösänkningsjorden och
fortfarande likasom hittills skulle ställa dess pris vida under hvad
annan, af sådana allvarliga förpligtelser oberörd, men i öfrigt fullt
jemförlig jord, så utom som inom sjösänkningsområdet, i köp betingade,
synnerligast som bolaget, utom dessa allmänna, derjemte
hade särskilda ganska stränga förpligtelser för underhåll af aflopp,
uppfångsgrafvar, broar med mera i Qvismaredalen, hvilka äfven kräfde
årliga tillskott, ehuru, hvad dem anginge, åtminstone en möjlighet
funnes att delvis och för kortare årsföljder få dem emot ersättning
öfvertagna af andra.

Det är dessa omständigheter, som styrelsen sjelf ansett vara för
bolaget af den mest betänkliga arten.

Styrelsen säger vidare, att dessa årskostnader med säkerhet ej
kunna beräknas understiga 20,000 kronor. Enligt utskottets förslag
skulle skilnaden blifva den, att till den garantifond af ungefär 17G,000
kronor, som finnes samlad, skulle bolaget under nästa år afsätta
ytterligare omkring 124,000 kronor, så att fonden skulle komma att
uppgå till 000,000 kronor. Men med detta äro samma ovissa underhållskyldigheter
fortfarande qvar för bolaget. Då kan man med skäl
fråga: är det troligt, att man med bifall till utskottets förslag räddar
bolaget ifrån de faror, för hvilka det för närvarande har att frukta?

År det ej snarare mycket troligt, att, om detta utskottets förslag vinner
.Riksdagens bifall, en förnyad framställning skall komma ifrån bolaget
med fordran på antingen ytterligare räntenedsättning eller, hvilket
är det mest sannolika, att blifva qvitt underhållet af dessa segelleder
med hamnar och allt hvad dertill hör? Om detta är rigtigt, om
denna uppfattning ej med skäl kan bestridas, då undrar jag, huruvida
det här är ett lämpligt tillfälle att principielt gifva sig in på
något, som jag vågar påstå hafva mer eller mindre slägttycke med
en viss politisk lära, som gör sig gällande i nutiden och hvilken jag
knappast tror böra vinna stor anslutning inom denna kammare —
jag menar den der läran, att de privata eganderättsförhållandena med
hvad dertill hör äro eu olämplig form för våra samhällen och att
man bör bygga samhällena på helt och hållet nya grundvalar. Då
kan det under nuvarande förhållanden, enligt min mening, vara bättre
att se tiden an med afseende på denna fråga. Oår det så olyckligt,
r.tt bolaget ej kan fullgöra sina förpligtelser, då måste staten förlora,
det säger sig sjelft, men staten har då icke etablerat en princip, som
jag anser ej vara lämplig eller riktig i detta fall.

Man har under öfverläggningen sökt mildra intrycket med att
framhålla, att genom detta företag bolaget skaffat det allmänna en

N:o 28. 38 Fredagen den 5 April.

Angående and- mängd sjöfartsleder m. m. i den rigtningen, hvartill staten ej lemnat
ringi vilkor eu n£g0t bidrag och att detta således kunde säga3 vara ett realskäl till
Bjelmarensovh att bevilja lindring i förevarande fall. Må afvara! Men jag undrar.
iQoiimarens '' huruvida denna uppfattning dock i sjelfva verket kan hålla streck. Innan
:sjösänknings- detta sjösänkningsföretag egde rum, är det väl ostridigt, att sjöfart fans i
bolag beviljadt Hjelmaren till samma omfattning som nu. Det nya, som kommit till,
Tooomo år en följd de vattenaftappningar i Qvismaredaien med mera dylikt.
kronor.• hvarmed man på samma gång sökt vinna det målet att få segelleden
(Forts.) på dessa nya trakter, men i sjelfva Hjelmaren kan jag icke tro, att
det kommit till något egentligt nytt, utan att det endast galt att
uppehålla den segelled som fans förut. Och som Hjelmare vattendrag
är af allmän natur, och således icke är att betrakta uteslutande
såsom en tillhörighet för jordegarne, utan äfven för trafikanterna, så
är det alldeles naturligt, att, "då man vill rubba vattensystemet och
sänka det till en lägre nivå, än det haft förut, de, som få en sådan
rättighet, äfven måste ikläda sig skyldigheten att återställa segeldjupet
till hvad det var förut. Det är en helt enkel naturlig följd, att det
måste gå så till, det kan icke lijelpas.

Det är mycket troligt, att denna kammare, liksom Första Kammaren
redan gjort, kommer att bifalla utskottets förslag. Det låter
så på stämningen och på antalet talare, som uppträdt för denna mening,
och jag får bekänna, att icke kommer jag att ''gråta, om så
kommer att ske. Men, mine herrar, skall grundvalen för kammarens
beslut vara den, som af talaren på kalmarbänken, herr Hammarskjöld,
an<rafs, då tror jag det vara skal att tillropa kammaren ett varningsor
(T. Tv när herr Hammarskjöld säger, att vi landtman äro i en
så betryckt ställning, att vi måste hjelpa hvarandra på hvilket område
det än kan behöfvas, så ber jag herrarne äfven på samma gång komma
i håg, att svenska folket består icke ensamt af landtman, utan att
man” måste taga hänsyn till öfriga invånare och öfriga yrken. Tv
skola vi fortgå på den vägen att se ensamt på hvad som för oss kan
vara af intresse och icke taga hänsyn till annat, då hafva vi kommit
in på ett sluttande plan. Ett bifall till detta utskottets betänkande
tror jag också kan leda dit, och derför vill jag icke vara med derom.

\Tag yrkar afslag.

I detta yttrande instämde herrar Ola Bosson Olsson, Odqvist
och Ivar Månsson.

Herr friherre Bonde: Då jag redan instämt med en föregående
talare, som yrkat bifall till utskottets förslag, hade jag icke tänkt
yttra mig i frågan, men jag har blifvit dertill föranledd af ett par
yttranden, som sedermera under diskussionen blifvit fälda. Särskild'',
fäste jag mig vid, hvad som yttrades af en talare på kalmarlänsbänken,
som med citat ur utskottets betänkande ville styrka, att afgiften
icke skulle gå synnerligen mycket öfver 4 kronor per tunnland,
hvilket icke vore någon hög afgift. Men man bör dervid observera,
att det står area (-tunnland, d. v. s. alla tunnland, som ingått uti sjösänkuingsföretaget.
Af utskottets betänkande framgår dessutom, att

* Fredagen den 5 April.

N:o 2$.

3»

af de 38,000 tunnland, soin vunnits eller förbättrats genom ejösänk- Angående än<rningen,
endast 32,000 tunnland hafva att bära afgiften. Ibland dessa "''-f! vilkaren

32.000 tunnland ingå dessutom 4,000 tunnland värdelösa mos3ar och elt ut ,

öfver G,000 tunnland sjöbotten, som icke hafva något egentligt värde, Qvismarens
Sålunda reduceras till 22,000 tunnland den jord, som drabbas af hela ■yösSnkningskostnaden.
Det är således blott ungefär 2/3 af dessa 32,000 tunnland. hol‘''tffal^eJi,J''ai^
och då blir hvad de få betala betydligt mer än 5 kronor; det uppgår “zooovoo
till ungefär 8 kronor per tunnland. Man kan ju möjligen tycka, att i-ronor.
detta icke heller är en så dyr afgift för verkligt god jord, men den (Forts.)
jord, som är i fråga, är ännu icke första klassens jord, och då man

besinnar, att arrendevärdet på dylik jord kan beräknas till högst 10

kronor, är det icke mycket qvar till ränta på det öfriga kapital, som
fått nedläggas der på odlingsarbete och icke minst i byggnader, ty
detta har naturligen nödvändigt måst göras för att af denna vunna
förbättrade jorden få någon afkastning. Jag tror derför icke, att
ställningen för dessa jordegare i Hjelmare- och Qvismaredalarne är
så synnerligen lysande. Jag kan så mycket mer intyga det, som jag
är bosatt i närheten af det område, som beröres af denna sjösänkning,
ehuru jag ber att få särskild! framhålla, att jag icke sjelf år delegare
i sjösänkningsbolaget. Derför kan jag också yttra mig med fullkomlig
sakkännedom och opartiskhet om huru det står till med dessa
jordegare. Att de behöfva lindring, torde det väl vara högst få i
denna kammare, som vilja bestrida, och frågan är endast, huru denna
lindring lämpligast bör lemnas. En talare på stockholmsbänken framhöll,
att han för sin del ansåge företaget vara af den stora vigt och
betydelse, att någon lindring borde lemnas, men den föreslagna formen
ansåg han deremot icke vara lämplig. lian ansåg, att bolaget
hellre borde frikallas från skyldigheten att ansvara för segelrännans
underhåll, men betala full ränta äfven på den uppkomna ränteskulden.

Ja, jag tror, att den fördelen skulle vara större för bolaget än den
fördel, som nu är föreslagen, och att bolaget icke skulle hafva
mycket emot att återfå den fond, som nu är föreslagen att höjas till

300.000 kronor, och sedan undanslippa den ovissa skyldigheten för
framtiden. Det vore onekligen en stor fördel, om staten, såsom nu
är föreslaget, successive under 14 år efterskänkte ränta på ränteskulden,
och om man granskar de beräkningar, som äro gjorda, så tror
jag, att de, som kommit till 870,000 kronor, kommit sanningen närmast.
Det torde således vara ungefär detsamma, men då dertill
komme, att den ifrågavarande fonden skulle genast återbetalas, blefve
det af statsutskottet föreslagna sättet för statsverket fördelaktigare
än det af herr Fjällbäck framhållna.

Den högt ärade talare, som senast hade ordet, yttrade, att det
vore eu farlig väg man sloge in på genom att bevilja en sådan räntefrihet,
som här är i fråga. lian ansåg, om jag fattade hans mening
rigtigt, att man komme in på socialismen, enär man genom att lemna
understöd, der det behöfdes, skulle erkänna statens skyldighet att
undertstödja och dess rättighet att ingripa i privatsrättsliga förhållanden.

Jag tror verkligen icke, att detta med rätta kan sägas; tv om Riksdagen
på någon tid ansett ett företag vara af den störa allmänna
betydelse, att det bort af staten understödjas i form af statslån, och

*(:© 2K

Angående ändring
i vilkoren
rÄ för ett åt
Mjtlmarensoch
Qvismarens
sjösänkningstolag
beriljadt
statslån d
2,000,000
kr eu or.

(Forts.)

-JO Fredagen den 5 Apiii,

sedermera under en längre följd af år inträffat förändrade förhållanden,
som göra, att understödet befinnes i högsta grad otillräckligt och de
faststälda vilkoren ledande till delegarnes skada, samt Riksdagen då
ändrar sitt beslut i någon mån och minskar de förpligtelse^ som äro
lagda på delegarne, eå tror jag icke, att det kan med fog påstås,
att man dermed kommit in på någon socialistisk våg.

Det har framhållits, att det var en fullkomligt frivillig öfverenskommelse;
att det hade stått bolaget fullkomligt fritt att underkasta
sig eller icke underkasta sig dessa skyldigheter och åligganden. Det
är visserligen en sanning, men förhållandena äro väsentligt olika innevarande
tid, mot hvad de voro år 1S77. Det var helt olika tider för
jordbruket år 1877: de voro det känna vi alla, mycket gynsammare
då, än de åro nu; ej underligt derför, att då uppgjorda beräkningar
visat sig icke hålla streck, och då må det ursäktas delegarne, om de
misströsta och beklaga sig.

Jag skulle icke yttra mig vidare i denna fråga, då den har
blifvit så utförligt debatterad af åtskilliga andra talare, men vill till
sist endast ytterligare framhålla de stora fördelar, det allmänna
kan anses hafva vunnit genom denna sjösänkning, icke endast genom
landets ökade jordareal, utan äfven genom det förbättrade sundhetstillståndet
i trakten, förbättrade kommunikationer etc. Det är så
stora och vigtiga fördelar, som det allmänna vunnit, att jag anser
dem vara bra billigt betalade genom den lindring, som är föreslagen
i form af räntefrihet på ränteskulden under några få år.

På grund af hvad jag nu anfört, ber jag få yrka bifall till utskottets
förslag.

Herr Folke Andersson: Det är med anledning af en före gående

talares yttrande, som jag skall be att få tillägga några få ord.
Han varnade kammaren för att underblåsa den åsigt, som i våra dagar
gjorde sig gällande på det sätt, att staten trädde emellan och hjelpte ån
den ene, ån den andre. Men jag skall be få erinra om, att det icke
år något nytt för kammaren, det som nu ifrågasattes. Om jag minnes
rått, så när det var fråga om Vesans sjösånkningsbolag, fick detta
bolag hela räntan efterskänkt och åladeä endast att amortera kapitalet.
Det är således icke någon ny åsigt, som vill göra sig gällande, utan
det har äfven förut skett så, att när det varit nöd å färde, har kammaren
sökt att räcka en hjelpsam hand. Han yttrade äfven, att det
icke skulle hjelpa, utan att man skulle komma igen. Jag ber då få
upplysa kammaren, att om bolaget icke blir hjelpt nu, eå vet jag
icke, huru det skall ställa sig, ty nästa år är bolaget skyldigt att
betala ränta och amortering till staten. Då öfverföres statslånet på
hemmanen och afgifterna komma på debetsedlarna, och således kan
det då icke komma i fråga att vidare bedja Riksdagen om hjelp.
Derför tror jag,. att, om kammaren ville godhetsfullt bifalla hvad
utskottet föreslagit, det skulle vara en mycket god lindring och hjelp
för bolaget i dess svåra ställning.

Det har sagts här, att den årliga afgiften skulle uppgå till omkring
5 kronor för hvarje tunnland. Jag skall be att få upplysa,
att dermed kan vara mycket olika allt efter graderingen. Ty somliga

N:o 2P.

Fredagen den 5 April.

tunna hafva att betala dubbelt, ja, tredubbelt så mycket för sin jord,
som andra hafva. Det beror på hvad don graderats till. Efter jordförbättringen
är det, som afgiften beräknas. — Så har bolaget också
fått öfvertaga jord, som afståtts af dem, hvilka icke ingått i bolaget.
Kostnaden för denna jord har lagts på alla delegarne. Det har ju
derigenom blifvit för dem så mycket värre, då samma jord icke kan
ersätta den kostnad, som måst derför nedläggas. Kostnaden för
hvarje tunnland jord har, tror jag, uppgått till 550 kronor. Då kunna
herrarne lätt föreställa sig, hvilken belägenhet bolaget är uti.

Jag vill, som sagdt, hemställa till kammaren i dessa tusentals
mindre delegares namn, att kammaren åtminstone må bifalla utskottets
förslag.

Ilerr Gustafsson: Det är med en viss motvilja, jag uppträder
i en fråga, som i så hög grad berör just den trakt, hvarifrån jag är.
Det kan förefalla, som om jag då bevakade allenast ett visst ortsintresse.
Men då jag lärt känna saken på nära håll, kan jag ej
underlåta att bemöta ett par af de skal, som anförts för afelag ä
utskottets hemställan.

Det har sagts här och äfven af reservanterna i deras vid utskottsbetänkandet
fogade resolution, att det icke visats, att bolaget
ej mägtar inlösa sina förbindelser. Det föreligger nu ingen, så att
säga, statistisk utredning om att så är förhållandet. Men har man
reda på, med hvilka kostnader det är förenadt att erlägga de årliga
annuiteterna, och lägger man dertill de årliga arbetskostnaderna samt
skatt till stat och kommun, torde man inse. att här föreligga sådana
förhållanden, att delegarne i bolaget svårligen mägta fullgöra sina
förpligtelser och åro i behof af hjelp. Det har blifvit sagdt, att det
skulle vara endast något öfver 5 kronor på tunnlandet, som skulle
betalas, men man må veta, att det här icke är fråga om arealtunnland,
utan att det för ett sådant ställer sig helt olika. Det finnes
åtskilliga hemmansdelar, som hafva att betala 10, 11, 12 kronor per
tunnland; och huru tro herrarne, att dessas innehafvare skola kunna
betala sina årliga afgälder och bestrida de öfriga kostnaderna? Det
har gått hittills, så länge de delegare i Hjelmarens och Qvismarens
sjösänkningsbolag, hvilka innehaft dessa hemmansdelar, kunnat bruka
sin jord såsom hittills, så att de fått draga fördel af den i hela dess
vidd hvarje år. Detta har gått för sig under de gångna åren just
derför, att det varit — detta vill jag icke förneka — i många fall
ganska god jord cell det hittills tagits der hafreskörd på hafreskörd.
Men jorden krafvel- naturligtvis med tiden ett annat brukningssätt.
Den måste omsider läggas i träde. Ett mera rationelt brukningssätt
måste komma till stånd. Dermed följa mindre afkastning och högre
arbetskostnader.

Det har äfven af en reservant inom utskottet sagts här, att man
skulle vänta, till dess man linge se, att dessa bolagsman icke kunde
infria sina förbindelser till staten. Då först, när det visat sig, att
staten icke kunde få sin fordran, då först skulle hjelpen komma.
Jag tror mig hafva reda på, att oförmåga att infria förbindelserna
till staten icke kan komma i fråga. Såsom redan från statsrådsbänken

An ffti en de ändring
i vilkor en
för elt dt
Hjelmarens och
Qvismarens
sjösänkningsbolag
beviljadt
statslån d
2,COOfOOO
kronor.

(Forts.)

»so 28.

Angående ändring
i vilkoren
för ett åt
Hjelmarens och
Qvismarens
sjösänkningsbolag
bevilja dt
statslån d
2,000,000
kronor.

(Forts.)

Fredagen den 5 April.

blifvit anfördt, bär ju statens fordran i detta fall företräde framför
inteckningar; och om staten får taga alltsammans, är väl säkert, att
den får ut sitt.

Vidare år det också en annan sak, som jag anser i någon mån
tala för att staten bör bevilja den begärda lindringen. Det är ju
alldeles gifvet, att den jord, som till bolaget afståtts och sedan af
bolaget försålts till enskilde, hvilka slippa erlägga någon direkt afgift
till bolaget, fått sig åsatt ett taxeringsvärde, som medfört högre
bevillning till staten. Om bolaget en gång i framtiden blir af med
sin skuld, är säkert, att dess delegare icke kunna undgå högre taxeringsvärden
å sina egendomar och dermed följande högre bevillning.

Det har sagts, att den jord, som vunnits, skulle vara så god,
att den godt kunde bära den årliga afgiften. Men då jorden vunnits
för ett pris, som i åtskilliga fall eller åtminstone för fullgradigt tunnland
uppgått till 500 k 600 kronor, vill jag fråga: är detta något,
som kan vara för jordegarne något så synnerligen fördelaktigt, att de
derför icke kunna vara i behof af den begärda lindringen?

Ehuru det för lindringen icke kan åberopas några juridiskt bindande
skäl — sådana har bolaget hvarken velat eller kunnat anföra —
hemställer jag likväl, om icke kammaren skulle vilja låta sig bevekas
af de skäl, som nu och förut här anförts, att bevilja någon lindring.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr Lundell: Derest bolaget skulle erhålla någon lindring,

så borde denna, enligt mitt förmenande, afse skyldigheten att vidmagthålla
trafikled; detta vore den rigtigaste utvägen. Jag kan icke
finna annat, än att med hänsyn till jordförbättringen bolagets delegare
gjort en god affär, då hvarje tunnland ej gått till mer än
130 kronor. Deras vinst bör då räcka till både ränta och amortering.
Men vill Riksdagen bevilja lindring i afseende å bolagets skuld
till staten, skall jag icke hafva något deremot. Men jag hoppas också
då, att Riksdagen skall gå in på andra räntelindringar, der omständigheterna
äro lika behjertansvärda, och der det gäller ett större antal
personer. Hypoteksföreningarnes delegare äro mellan 70- och
80,000; och jag hoppas, att, om Riksdagen beviljar ifrågavarande lindring,
den ock skall bevilja lindring för hvpoteksföreningarnas delegare,
helst dessa få vidkännas 5 procent ränta, i stället för att delegarne
i Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag betala ränta
efter blott 4 procent.

Herr Jönsson i Gammalstorp: Herr Folke Andersson nämnde,
att Vesans sjösänkningsbolag skulle hafva fått sin ränta efterskänkt.
Detta kan jag icke för tillfället påminna mig, och jag ställer
mig tveksam till frågan, huru dermed förhåller sig. Jag får
emellertid säga, att, derest Vesans sjösänkningsbolag lyckats, såsom
Hjelmarens och Qvismarens gjort, det alldeles säkert icke begärt någon
nedsättning. Hvad beträffar att staten haft fördel af sjösänkningen
— något som jag måste medgifva — får jag säga, att detta
ändock icke är tillräckligt skäl för att staten skulle ytterligare tråda
emellan. Det kan visserligen förefinnas egendomliga förhållanden

N:o 2$,

Fredagen den 5 April.

härvidlag, men dessa betyda icke så mycket. Då bolaget i alla fall Angående &nd~
lyckats i så hög grad, att, om man räknar ut värdet på vinstref, detta riT"J} t''®or«re
skall mera än fullt motsvara kostnaden för förbättringens åstadkom- iijfimarensoch
mande, tror jag icke, att man skall tala så mycket om svårigheter. Qvismarem

Emellertid har jag icke förut gjort något yrkande och skall fjo sänkningsicke
heller göra det nu. lu,aff beviljade

° statslån å

-» t T~a • i -T-ilTA 1 IV 2,000,000

Herr Eriksson i Häck: Det tyckes nästan, som om en del kronor.

af kammarens ledamöter icke skulle kunna skilja på arealtunnland (Forts.)
och vinstref. Man talar om att en del af den ifrågavarande jorden få
betala 10, 11, 12 kronor och deröfver per tunnland. Ja, det kan ju hända.

Det skulle ju kunna hända, att derför får betalas mycket mera än
10, 11, 12 kronor. Men här säges i utskottsbetänkande^ att kostnaden
är 5 kronor 41 öre per vinstref. Med vinstref menas den förbättring,
som jorden genom sänkningen fick. Om nu jorden blef så
mycket förbättrad, att det på vissa tunnland blefve 2, 3 eller 4 vinstref,
är det väl också rätt, att denna jord betalar 2, 3 eller 4 gånger
5 kronor 41 öre. Det skulle nog hafva varit bra för dem, som hafva
den jord, hvilken före sänkningen var dålig, led mest af vatten, om
denna icke skulle behöfva bidraga mera till sänkningen än den jord,
som helt obetydligt led af vatten. Likaså kan jag icke tänka mig i
fråga om mossar och dylikt, att man å sådan jord skulle få på arealtunnland
lika många vinstref som å annan jord; tv om än en mosse
icke var något värd före sänkningen, kan den väl icke heller efter
sänkningen blifva lika mycket värd som åkerjord. Derför måste det
blifva olika uttaxering på arealtunnland, då ju förbättringen’ genom
sänkningen blef väsentligt olika.

Ofverläggningen var slutad. I enlighet med de yrkanden, som
derunder förekommit, gaf herr talmannen propositioner, dels på bifall
till utskottets hemställan och dels på utslag å såväl nämnda hemställan
som Kong!. Maj:ts i ämnet gjorda framställning; och fann herr
talmannen den förra propositionen vara med öfvervägande ja besvarad.
Som votering likväl begärde3, skedde nu uppsättning, justering
och anslag af en så lydande voteringsproposition:

Den, som bifaller hvad statsutskottet hemstält i förevarande utlåtande
n:o 45, röstar

la;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren afslagit såväl utskottets nämnda hemställan
som Kongl. JNlaj:ts i ämnet gjorda framställning.

Omröstningen försiggick i vanlig ordning och visade 80 ja och
79 nej; i följd hvaraf utskottets hemställan af kammaren bifallits.

K:o 28.

Fredagen den 5 April.

Ang. anslag g <),

för an lägga ing

“''frän norra1 ordningen förekom dernäst statsutskottets utlåtande n:o 46, i

stambanan vid äplödning af Kong!. Maj:ts proposition, angående anslag för anläggVannäs
till ning af en bibana från norra stambanan vid Vännäs till Umeå och
Umeå och vi- vidare till Storsandskär.

dart till Stor sand.

hur. Utskottet hemstålde i detta utlåtande:

. -att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition,
må, under förbehåll af de i propositionen angifna vilkor, för
anläggning af en bibana från norra stambanan vid Vännäs till Umeå
och vidare till Storsandskär och denna bibanas utrustning med trafik -materiel bevilja 2,600,000 kronor, att i mån af behof utgå under
detta och nästkommande år .

Sedan utskottets hemställan blifvit uppläst, anförde:

Herr Ekenman: Jag har vål icke någonting att anmärka mot

det hår föreliggande förslaget i hvad det afser att staten skulle utföra
den ifrågasatta bibanan från Vännäs till Umeå och vidare till
Storsandskär; jag har tvärtom ansett, att det är välbetänkt och riktigt,
att ett sådant företag utföres, och jag har för min del äfven vid
de föregående tillfällen, då det varit fråga om byggande af jernvägar
i Norrland, haft tillfälle att mer än en gång uttala den meningen,
att Norrlands intressen beträffande kommunikationsväsendet böra
tillgodoses hufvudsakligen genom statsbanor. Till féljd af denna
landsdels stora ytvidd och folkfattigdom, kan man tänka sig, att jernbanenåtet
icke skulle kunna, åtminstone icke på ett tillfredsställande sätt,
utföras, om detsamma öfverlemnades åt den enskilda företagsamheten.
Jag har, i fråga om det föreliggande förslaget, samma mening som förut.
Deremot tillåter jag mig att göra några anmärkningar rörande det
sätt, som man tänkt sig i fråga om arbetets utförande. Dessa anmärkningar
ber jag, att få framlägga till kammarens bepröfvande, i
förhoppning, att, i fall kammaren finner desamma hafva någon giltighet,
kammaren behagade derå fästa vederbörligt afseende.

En anmärkning, som jag i första rummet tillåter mig att göra,
år den, att kostnadsberäkningarna för utförandet af jernvägsföretaget
äro alldeles för höga och att i följd deraf den af statsutskottet tillstyrkta
anslagssumman också är för hög. Jag ber kammarens herrar ledamöter
att gå till utskottets betänkande, deraf synes, att de beräknade
utgifterna per bankilometer upptagits till 61,500 kronor. När man
jemför dessa kostnader med de kostnader, som i öfriga delar af landet
utgått för utförande af jernvägsbyggnader genomenskildajernvägsentreprenörers
försorg, så ställa sig desamma ovanligt höga. Men det
år tillika något egendomligt, att, då man förut utfört jernvägsbyggnader
i Norrland, man kommit till vida lägre siffror, än som här upptagits
i förslaget.

När Kong]. Maj:t år 1893 framlade för Riksdagen en proposition
om utförande af jernbanebyggnad å sträckan emellan Vännäs

4''

>:<, 28.

Fredagen den 5 April.

och Boden, var kostnaden beräknad till endast 50,000 kronor pr ban- Ang. anslag
kilometer. Således är skilnaden härvidlag ganska betvdlio-, för anläggning

Jag har på enskild väg hört sägas, att orsaken tilf den högre a-ten bihana
kostnad, som här är i frågasatt, skidle vara den. att å banan Umeå stambananlid
—Vännäs—Storsandskär en dyrbar brobyggnad måste utföras för en Vännäs till
kostnad af 324,000 kronor. För mig kan detta skäl dock icke hafva lrmeä och vinågon
afgörande betydelse; ty äfven på en annan sträcka, hvilken,lare tlUJtar"
man afsåg att bygga till ett pris af 50,000 kronor per bankilometer, ", '' r''
utfördes flere större brobyggnader, Indika jemväl der måste hafva in- °
verkat tyngande på totalkostnaden.

Jag har med anledning af dessa siffror, som fäst min uppmärksamhet,
sökt att skaffa mig närmare kännedom om föreliggande
kostnadsförslag, och de upplysningar, jag erhållit, tyda också
på att min uppfattning är rigtig. Det är icke allenast förenämnde
brobyggnad, som komme att medföra den högre kostnaden, utan äro
äfven kostnaderna för jordschaktning, skenläggning och grusnimr,
m. m., upptagna till ovanligt höga pris. Jag skall icke inlåta mig
på några smådetaljer, hvilka torde vara ganska svårfattliga för flertalet
af kammarens ledamöter, utan beF endast få påvisa ett enda
belopp i den föreliggande kostnadsberäkningen, hvilket är så klart
och tydligt, att hvar och en kan inse, att detsamma är för hö "t tilltaget.
Under rubriken eftersyn m. m. är upptaget ett belopp af
icke mindre ån 312 000 kronor. Jag tror att det bör vara klart för
hvar och en, att en bana, som icke har större utsträckning än 39
kilometer och som är afsedd att kunna utföras under den jemförelsevis
korta tiden af två år, icke kan komma att kräfva en så stor summa
som 312,000 kronor för bekostande af förenämnda eftersyn, m. m. Nu
har man sagt, och antagligen kommer man att under debatten vidare *
anföra, att denna siffra i allt fall icke spelar någon afsevärd roll beträffande
sjelfva jern bane byggnaden, enär, äfven om påståendet, att kostnadsberäkningarna
äro för högt tilltagna, vore rigtigt, det belopp, som
blefve i behåll, naturligtvis komme att återfalla till statskassan. Jag
kan för min del icke gilla detta skäl. Tv med all respekt för den
höga myndighet, som här är i fråga, nemligen den kongl. jernvägsstyrelsen,
ligger det nära till hands att antaga att, när en myndighet
får af statsmedel sig anvisadt ett anslag till utförande af ett byggnadsföretag.
det må vara af hvad beskaffenhet som helst, och denlinvisade
summan är större än den verkliga erforderliga kostnaden, vederbörande
använda detta öfverskott till att gorå en del förbättringar
och luxuösa anordningar, m. m., hvilka annars icke, strängt taget, varit
af behofvet pakalladt, och jag vågar för min del tro. att jernväasstvrelsen
icke kommer att göra något undantag från regeln. Jag har
såsom statsrevisor haft tillfälle att iakttaga det sätt, hvarpå dessa
jernvägsbyggnader blifvit utförda, och jag har dervid funnit — och
derom bära också de utaf statsrevisorerna afgifna berättelser vittne —
att de jernvägsbyggnader, som blifvit utförda genom jernvägsstvrelsens
försorg, vid mer än ett tillfälle varit så luxuösa och präktiga,
att de vida öfvergått hvad man kan anse hafva varit med sträna- sparsamhet
förenligt, och i alla händelser utförts på ett sätt, som öfverstigit
hvad som för ändamålets vinnande varit erforderligt.

N o 28.

Ang. anslag
för anläggning
af en bibana
från norra
stambanan vid
Vännäs till
Umeå och vidare
till Storsand
skår.

(Forts.)

Fredagen den •“> April.

Den yttersta konseqvensen af detta resonnement, att det icke skulle
spela någon roll, om kostnaderna beräknades något för högt, blefve ju
för öfrigt den, att det icke skulle behöfva fixeras någon summa, utan
vederbörande myndigheter finge uppdrag att utföra det eller det företaget
och sedan lyfta de medel, som åtgått till företagets utförande.
Jag betviflnr. att Andra Kammaren skulle finna ett sådant tillvägagående
rigtigt, men det fir dock den yttersta konseqvensen af ett sådant
resonnement, som det jag tagit mig friheten bemöta.

Jag har äfven en annan anmärkning att göra mot föreliggande
förelag. Som kammaren nogsamt känner, bar vid föregående riksdag
den då varande jernvägsbyggnadsstaten blifvit, såsom icke vidare erforderlig,
pensionerad. Det ligger ju nära till Ilande, att, om nu återigen
jernvägsbyggnader genom statens försorg utföras, en viss byggnadsstat
återigen måste anordnas, ilar en sådan stat för jernvägsbyggnader
en gång val blifvit anordnad, så är det väl också ganska antagligt
—• åtminstone får man väl icke säga, att den frestelsen kan
blifva alldeles främmande för vederbörande — att nya byggnadsarbeten
anordnas, för denna byggnadsstat må få användning.
Jag tror, att det föreligger åtminstone någon fora för slikt, och jag
tror derför, att det varit bättre om, när man vill utföra detta företag,
man låtit det få utföras af privata jernvägssbyggare. Jag är öfvertygad
om, att man på det sättet skulle hafva kommit ned till vida
mindre kostnader, än här är föreslaget.

Här är äfven i det föreliggande utskottsbetänkandet så väl som
i Kongl. Maj;ts proposition omtaladt, hurusom det finnes ett materielförråd,
afsedt för jernvägsbyggnader, med ett bokfördt värde af icke
mindre än 400,000 kronor, och när man läser den kongl. propositionen,
finner man alldeles gifvet, om det också icke är i tydliga och
klara ord uttryckt, att detta är eu omständighet, som från jernvägsstyrelsens
sida anses ganska beaktansvärd, att man har tillgång till
en så stor för jernvägsbyggnader användbar materiel. Jag har för min
del en något olika mening. Jag tror för min del icke, att det vore
någon riksolycka alls, om denna materiel blefve realiserad i den mån,
som den icke för andra företag, reparationer och dylikt inom jernvägen
vore erforderlig. Ty det ligger samma art af våda i befintligheten
af en materiel apparat, som i befintligheten af en lefvande apparat,
nemligen frestelsen att komma med företag, som annars icke så lätt
och snart och gerna hade satts i scen.

Nu har, som vi veta, Första Kammaren redan accepterat statsutskottets
föralag. I annat fall skulle man kunnat tänka sig möjligheten
af en återremiss till statsutskottet, för att få till stånd eu ny utredning
af frågan, hvarigenom man möjligen kunde komma till ett
annat resultat, än det föreliggande. Den utvägen finnes emellertid
icke längre öppen, och jag har således icke annat att göra än att uttala
min mening, och jag tillåter mig att i det uttalandet inlägga ett
bestämdt förslag.

Jag är för min del öfvertygad om, att den här beräknade kostnadssumman
skall kunna nedbringas med flere hundra tusen kronor
men ett sådant yrkande skulle sannolikt bemötas dermed, att det är
tilltaget för skarpt och icke så noga motiveradt. Jag vill då hem -

N:o 28.

Fredagen den 5 April.

ställa, om man icke utan vidare undersökning skulle kunna nedsätta
det anslag af 312,000 kronor, som är afsedt till eftersyn, m. in., med
200,000 kronor, eller till 112,000 kronor. Detta borde väl vara tillräckligt
för eftersyn, in. m., för här ifrågavarande jernvägsbyggnader.

Jag tillåter mig, på grund af hvad jag nu haft äran anföra, och
på det Andra Kammaren må komma i tillfälle att bedöma den här
föreliggande frågan, framställa följande förslag: »att Riksdagen i anledning
af Kong!. Maj:ts ifrågavarande proposition må, med uttalande
af, att jernväg8arbetet8 utförande bör ske medelst entreprenad samt
med förbehåll af de i propositionen angifna vilkor, för anläggning af
en bibaDa från norra stambanan vid Vännäs till Umeå och vidare
till Storsandskär och denna bibanas utrustning med trafikmateriel
bevilja 2,400,OÖO kronor, att i mån af behof utgå under detta och nästkommande
år».

Såsom kammaren behagade finna, skulle man på detta sätt, enligt
min mening, kunna komma ifrån de svårigheter, som jag tagit
mig friheten att beröra. De för jernvägsanläggningen intresserade
borde ej hafva något mot förslaget att invända, ty jernvägen blir anlagd
lika bra efter detta förslag. Men hvad man vinner är, att arbetet
blir billigare och icke förenadt med de risker, som jag tagit
mig friheten påpeka.

Häruti instämde herr Mallmin.

Herr Kihlberg: Med anledning af de anmärkningar, som af

den föregående talaren gjorts mot kostnadsberäkningarna för nu
ifrågavarande jernvägsbyggnadsföretag, vill jag först och främst uttala
den meningen, att jag tror, det kammaren icke ställer så stora
anspråk på statsutskottets ledamöter, särskilt dem, som arbeta på
den afdelning, der denna fråga behandlats, att vi skulle ega tillräckliga
fackinsigter för att i detalj granska jernvägsbyggnadsföretag i
Norrland och dertill göra det på den korta tid och med de material,
som stå ess till buds. Jag tror, att litet hvar skall erkänna, att detta
icke är möjligt.

Nu har den föregående talaren haft den uppfattningen, att här
beräknats för stora anläggningskostnader, men äfven han har icke
kunnat underkasta dessa beräkningar i detalj så omsorgsfull undersökning,
att han bestämdt kan påstå, hvad som bör prutas, eller hvad
som är för mycket.

Han har gjort några jemförelser mellan kostnaderna per kilometer
på denna bana och på den stora norrländska stambanan, och
han har dervid kommit till det resultat, att under det hår föreslagits
61,510 kronor per bankilometer, så har kostnaden för den norra stambanan
under dess lopp genom Norrland uppgått till mer än 50,000
kronor per bankilometer. Jag tror dock icke, att man här kan göra
några jemförelser. Nu ifrågavarande bana har kortare sträckning,
den går utefter en floddal, och den har derför åtskillig kuperad terräng
att genomgå. Den har också, som redan är nämndt, på denna
korta sträcka en ganska dyrbar bro, som kostar 324,000 kronor. Det
erfordras äfven här en dyrbarare ändstation, och alla dessa extra

Ang. anslag
för anläggning
af en bibana
från norra
stambanan vid
Vännäs till
Umeå och vidåre
till Storsandskär.

(Forts.)

K:o 28.

.4s

Fredagen den 5 April.

dåre till Stor
sandskär.
(Forts.)

Ang. anslag kostnader komma tydligtvis att tynga mycket mera på en kortare
^af “^bibana bansträcka, än når det är fråga om norra stambanan, som under många
från norra'' ra^ går genom störa slåtter, der det icke finnes några skärningar,
stambanan vid der det icke erfordrats några dyrbarare stationsanläggningar med
Vännäs till. mera dylikt. Dessutom blir arbetet, när det kan utföras i större
Umea och vi-skala, särskilt hvad beträffar befälsomkostnaderna, betydligt mindre
per bankilometer.

Jag tror, att dessa skäl tillräckligt tala för att denna bana icke
kan byggas för lika billigt pris per bankilometer som den norra
stambanan.

Här har den föregående talaren fäst sig vid en speciel post,
som han funnit för dyr. Deri kan han nog hafva rätt, ty 312,000
kronor för eftersyn, m. m. på en liten bana är onekligen ganska
högt. Denna post har kommit in som så många andra på det
sätt, att man beräknat en viss procent på anläggningskostnaden i dess
helhet, men derför är det dock icke sagdt. att precis denna summa
skall komma att utgå för detta ändamål. Här är ju icke meningen, att
den beräknade kostnaden precis skall stämma, så att man nödvändigt
måste bygga för denna summa, utan byggnaden skall ske efter den
plan, som är uppgjord och af Riksdagen godkänd. Det är icke så
lätt att uppgifva kostnadssiffran noggrant; är det nu så, att den är
för hög, så tror jag icke. att man bör kunna misstänka kongl. jernvågsstyrelsen
för, att den icke skulle komma att redovisa öfverskottet.
Men är det å andra sidan så, att den summa, som Riksdagen
vill anslå, är för låg, så lär icke Riksdagen sedan kunna undgå att
betala, hvad som erfordras för att få banan färdig. Om nu sålunda
Riksdagen, som jag förmodar — och jag har icke hört någon sätta
sig emot det — erkänner, att man icke gerna kan komma ifrån att
bygga denna bana, som är vigtig derför, att den skall draga trafik
till norra stambanan, som går genom obygder och som äfven skall
göra det möjligt att draga största möjliga nytta af kronoskogarne —
vi hafva ju omkring denna bana kronoparker med cirka 40,000 tunnlands
areal, hvilka genom denna bana skulle kunna tillgodogöras —
och då icke heller någon anmärkning gjorts mot den för banan föreslagna
rigtning, så tror jag icke, att kammaren gerna kan eller bör
här sätta sig till att granska kostnadsförslaget i detalj.

Jag får derför, herr talman, anhålla om bifall till utskottets
förslag.

Chefen för civildepartementet, herr statsrådet Groll: Det

är sant, som den förste talaren yttrat, att denna bana är beräknad
att kosta omkring 61,500 kr. pr bankilometer, och äfven är det sant,
att den uppåtgående norra stambanan i allmänhet kunnat utföras för
ett pris af 50,000 kr. pr bankilometer. Men det är naturligtvis alltid
mycket lättare att kunna på ett proportionsvis billigt sätt ordna arbetena
för en längre bansträcka än för en kortare. I nu förevarande
fall tillkommer först och främst kostnaden för en bro, 324,000 kr.,
vidare måste anordnas en särskild större ändstation vid Storsandskär,
och den kostar ungefär 110,000 kronor. Derjemte måste man, för
att komma ut till den holme, der denna station skall anläggas, hvil -

N:o 2».

Fredagen den 5 April.

ken skall blifva den egentliga lastageplatsen för orten, anlägga ytterliggare
en bro öfver en gren af Ume eif. Denna bro går upp till en
kostnad af ungefär 30,000 kronor. Sammanläggas dessa kostnader, så utgöra
de 405,000 kronor, och dragée detta belopp från 2,400,000 kronor
och resten delas med 39, som år banans längd i kilometer, så får man en
kostnad af omkring 50,000 kr. per kilometer. Här tillkommer dessutom
den omständigheten, att nästan hela sträckan mellan Vännäs
och Umeå går genom odlad bygd, hvilket gör, att banan måste efter
hela sin längd inhägnas. Hvad deremot beträffar den uppåtgående
stambanan, så har den på flera ställen kunnat lemnas utan sfängsel
eller åtminstone förses med stängsel af billigare beskaffenhet.

Stängsel för denna bana är i kostnadsförslasget upptaget till
39,000 kronor. * °

Hvad nu särskilt beträffar den post. som af herr Ekenman
omnämndes, nemligen tillsyn, m. m., så är det redan af herr Ivihlberg
nåmndt, att man i allmänhet vid kostnadsförslags uppgörande brukar
upptaga en post för eftertillsyn och dylikt till förslagsvis i allmänhet
15 proc. å hela anläggningskostnaden i öfrigt. I denna post ingår
i allmänhet eftersyn, oförutsedda utgifter och dylikt. Hår mtrår
äfven förrådskostnader, arbetares resor och sjukvård, m. m. Häraf
följer visserligen icke. att hela denna summa, i fall den anslås, behöfver
tagas i. anspråk; det, som icke behöfves, kommer naturligtvis att
redovisas till staten, och räkenskapen blir ju underkastad granskning
både af kammarrätten och statsrevisorerna. Det har visat sig viS
föregående banbyggnader, att det blifvit öfverskott. Vid nu senast
utförda stambanebyggnader har yppat sig ett öfverskott af. efter
hvad jag vill minnas, mellan .3- och 400,000 kronor. Detta redovisas
naturligtvis till staten.

Hvad förråden beträffar, så är förhållandet, att derå finnes en
behållning, som man kan anse vara värd omkring 400,000 kronor. I
inköp kan man antaga, att detta förråd kostat mellan G- och 700,000
kronor. Det är meningen att af detta förråd använda, hvad som
deraf kan vara till nytta vid nu ifrågavarande banbvgornad. Förrådet
består till stor del af skottkärror, spadar och dylikt; det är en gifven
sak, att, om man uppe i obygderna skall realisera sådana skaker,
man icke får stor ersättning för dem. Men om man för öfver dem
från norra stambanans konto till den nu förevarande banans, kan det
blifva till fördel på ömse sidor.

Hvad angår att bygga denna bana på entreprenad, så föreställer
jag mig, att det sättet skulle vara ganska olämpligt, för så
vidt man afser att öfverlemna företaget i dess helhet till en entreprenör.
\ i hafva nemligen icke några enskilda jernvägsbvggare af
framstående beskaffenhet, som äro förtrogna med förhållandena i
dessa nordliga trakter. ''lag tror också, att erfarenheterna nu vid den
senaste banbyggnaden, särskild! i fråga om entreprenadsystemet, böra
mana til! försigtighet. Staten har för närvarande till sin disposition i
och för banbyggnader först och främst en öfverdirektör, hvilken, utan
särskild ersättning, har skyldighet att leda och öfvervaka det hela.
Vidare linnes att tillgå lämplig person att på platsen såsom arbetschef
leda arbena. Han kan erhållas mot jemförelsevis billig aflöning, och
Andra Kammarens Pro/. 18P/i, X:o ,2V. 4

Ang. andag
för anläggning
af en bibana
från norra
stambanan vid
Vännäs till
Umeå ock vidare
till Storsandskär.

(Forts.)

N:0 28. 50 Fredagen deri 5 April.

Ang. anslag under honom Finnas att tillgå utbildade nivellörer. Slutligen erfordras
för anläggning ytterligare endast några bokhållare, materialförvaltare, en kassör etc.
''■/-“Jag tror, att, om man begagnar sig af entreprenadsystemet, banan i
atamlananlid sin helhet skulle komma att blifva dyrare, än om man för dess bygVännäs
till gande anlitade tillgängliga, vid statens jernvägsbyggnader utbildade
Vmeå och »*• krafter. Om entreprenadsystemet skall användas, måste staten hålla
,,are kontrollanter, att mycket noga följa arbetena i detalj. Ty eljest kan

s“p * det lätt hända, att, då banan blifver färdig till afsyning, den på grund

af det skick, hvari den då synbarligen befinner sig, måste godkännas,
ehuru den måhända kan hafva en mängd dolda fel och brister, hvilka
föret blifva märkbara efter det banan begagnats någon tid. Hvad
slutkostnaden för banan må blifva, det kan jag emellertid icke på
siffran bedöma: jag kan icke säga, om den kommer att kosta (med
rullande materiel) 2,000,000 eller 2,400,000 kronor, för hvilken senare
kostnad herr Ekenman anser, att man bör kunna bygga banan. ^ Men
= ag ber att få fästa kammarens uppmärksamhet på, att det af Kongl.
Maj:t framlagda kostnadsförslaget år uppgjordt af jernvägsby<?gare
och granskadt af jernvägsstyrelsen, och jag för min del litar i denna
sak mera på dessas omdöme än på herr Ékenmans.

Herr Hedin: Jag ber att få fästa kammarens uppmärksamhet

på den omständigheten, att statsutskottet, hvars ledamöter säkerligen
alla hafva undersökt och pröfvat denna fråga mycket noggrannare
In kanske någon annan af Riksdagens ledamöter, enhälligt har kommit
till det resultatet att tillstyrka Kongl. Maj:ts proposition. Endast en
af utskottets ledamöter har reserverat sig, men blott mot en del af
motiveringen. När så år förhållandet, då måste jag för min del säga,
att, med den kännedom jag har om statsutskottets både vana och
förmåga att i slika saker se upp och noggrant pröfva, jag måste
hålla före, att dess hemställan är vål grundad.

Jag kan icke, utan någon utredning, som visar att en nedsättning
med vare sig ett, två eller trehundratusen kronor skulle vara befogad,
eller utan någon garanti att Riksdagen verkligen åstadkommer
en besparing igenom att acceptera ett förslag, framkommet rent af
på måfå, vara med om en sådan nedsättning. Om Riksdagen beslutar
en nedsättning, skall man icke, såsom somliga för sed hafva, inbilla
sig, att man derigenom gör en god gerning, efter hvilken man med
mycket bättre samvete än annars kan gå hem och åta middag. Om
man i den föreställningen för ett ögonblick gladde sig åt beslutet,
skulle man nog sedermera kunna blifva flat deröfver, derest man gjorde
den upptäckten, att nedsättningen befunnes vara omöjlig eller åtminstone
betänklig, emedan den ej kunde efterföljas utan att skada banans
soliditet eller föranleda ofördelaktiga rubbningar i afseende på
dess rigtning. Då blefve följden naturligtvis, att dessa penningar
komme att gå ut i alla fall, och glädjen öfver att man sparat ett
par hundratusen kronor blefve förbytt i förargelse.

Jag anhåller, att kammaren måtte bifalla statsutskottets hemställan.

Herr Ekenman: Ja, det kan visst vara sant, som den siste

talaren säde, att statsutskottets ledamöter noga pröfvat denna fråga,

>:o 28.

Fredagen den'' 5 April,

och det år också sant, att utskottet varit enhälligt i sin hemställan,
men detta utgör väl ändå icke något skål för, att ej en enskild
ledamot, af kammaren har rätt att också pröfva saken, och om han
anser sig kunna påvisa, att statsutskottet misstagit sig, må det vål
vara hans rätt.

Jag har nu tagit mig friheten att påvisa den skilnad i afseende
på kostnadsbeloppen, som förefinnes mellan andra jernvågsföretag och
den nu föreslagna jernvågsanläggningen; och genom den upplysning
vi nyss erhållit från statsrådsbänken, att ett öfverskott uppstått på
den norra stambanans byggnad, kan jag icke finna annat, ån att mina
påståenden vunnit i styrka. Enligt hvad som upplysts, skulle kostnaden
på bankilometer ju icke ens uppgått till 50,000 kronor, då
deremot nu föreslås 61,500 kronor per bankilometer.

Hvad vidare anfördes, att det proportionsvis skulle blifva dyrare
att bygga en kortare än en längre bana, år rigtigt. Men det kan
också finnas andra faktorer, som måste tagas med i beräkningen.
Vid den stora linien, som drogs genom Norrland, saknades det
transportvägar, och man hade stora omkostnader för transporterna.
Men så är icke förhållandet vid den nu ifrågavarande banan. Och
hvad terrängförhållandena beträffar, kunna de ledamöter af kammaren,
som hafva erfarenhet och förmåga att bedöma sådana saker, finna,
att dessa — sådana de framlagts i profilritningen — icke äro
så svåra.

Jag vidhåller således min öfvertygelse, att det nu ifrågavarande
företaget, om det utfördes af en entreprenör, skulle stanna vid ett
lägre belopp, än här är begärdt. Och jag vågar vidare inlägga en
gensaga mot den uppfattningen, att det här i Sverige ej skulle finnas
några entreprenörer, som kunde utföra ett arbete sådant som detta.
Ty sådana finnas, och det ganska många: och min öfvertygelse år,
som sagdt, att man genom att öfverlemna detta företag till fri täflan
mellan entreprenörer skulle komma till ett lägre belopp ån det nu
begärda, samt att kontroll öfver arbetets utförande skulle vara
både möjlig och lätt för jernvägsstyrelsen. Jag skall derför be att
få säga, att jag icke af hvad jag hört fått anledning att i minsta mån
förändra min mening.

Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad, gaf herr talmannen,
i enlighet med de gjorda yrkandena, propositioner dels på
bifall till utskottets hemställan och dels på afslag derå och bifall till
det af herr Ekenman under öfverläggningen framstålda förslag.
Herr talmannen fann den förra propositionen vara besvarad med
öfvervägande ja, men som votering begärdes, blef nu uppsatt, justerad
och anslagen en så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller hvad statsutskottet hemstält i förevarande utlåtande
n:o 46, röstar

Ja:

Den, det ej vill, röstar

Ang. anslag
för anläggning
af en bibana
från norra
stambanan vid
Vännäs till
Umeå, och vidåre
till StorsandsJcär.

(Forts.)

Nej;

N:o 28.

Fredagen den 5 April.

Vinner Nej. har kammaren bifallit det af herr Ekenman under
öfverläggningen framstälda förslag.

Voteringen utföll med 102 ja och 39 nej; varande alltså
utskottets hemställan af kammaren bifallen.

§ 10.

Herr statsrådet m. m. V. L. Groll aflenmade Kongl. Maj:.ts
proposition till Riksdagen angående vissa ändringar i och tillägg till
de för erhållande af lån från odlingslånefonden stadgade vilkor och
bestämmelser.

Den kongl. propositionen bordlädes.

§ 11.

Efter föredragning af sammansatta banko- och lagutskottets
utlåtande n:o 2, ined anledning af väckt motion om skrifvelse till
Kongl. Maj:t med anhållan om utredning, huru vida ej det verkliga
värdet å rikets silfverskiljemynt borde bringas i rigtigare öfverensstämmelse
med dess namnvärde, i hvilket utlåtande utskottet hemstälde,
att ifrågavarande, inom Andra Kammaren af herr M. Dalin afgifna
motion, n:o 61, icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda,
begärdes ordet af motionären,

Herr Dahn, som yttrade: Ju lägre det verkliga värdet på

silfvermyntet ställer sig i förhållande till det nominella värdet, desto
mera får silfvermyntet egenskap af myntrepresentativ, och det skall,
som vi veta, inlösas med guld. Så länge staten ensam utmyntar
skiljemynt, kommer naturligtvis icke mera i rörelsen, än det, som är
behöfligt för vexlingen. Men med det silfverpris, vi nu hafva, är
det fara värdt. att enskilde skola blifva frestade att hjelpa staten med
att pregla silfvermvnt, då man på en sådan utmyntning skulle kunna
o-öra större förtjenst, än man kan göra på någon annan industriel
verksamhet. Det var med tanke på det trångmål, riksbanken skulle
kunna komma uti, om sådana falskmyntningar i stor skala skulle ega
rum, då riksbanken är skyldig att inlösa detta mynt med guld — och
med tanken på den oro och det bekymmer, som riksbanken hade i
afseende på de forna riksgäldssedlarne, den tidens Burénska 3 procentobligationer
å liten valör, som snart förlorade sin egenskap af
att vara räntebärande skuldebref och öfvergingo till att vara myntrepresentativ
utan metalliskt underlag, och som riksbanken blef ålagd
att inlösa med guld — som jag väckte min motion. Då nu emellertid
Riksdagen antagit ett förslag, hvarigenom riksbanken i viss mån
blifvit skyddad mot att råka ut för dylikt trångmål och bekymmer,
derigenom att staten skall i sista hand inlösa sitt silfver, är hufvudsyftet
med min motion ju till en del uppnådt, hvarför jag icke
kommer att göra något yrkande.

Vidare anfördes icke. Kammaren biföll utskottets hemställan.

Fredagen den 5 April. 53

§ 12.

Till afgörande förelåg vidare statsutskottets utlåtande n:o 10,
angående regleringen af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel,
omfattande anslagen till pensions- och indragningsetaterna.

Punkterna 1—4.

Biföllos.

Punkten 5.

Lades till handlingarna.

Punkterna 6—8.

Biföllos.

I punkten 9 hemstälde utskottet, att en af Kongl. Maj:t gjord
framställning om pension åt musikläraren G. W. Heintze måtte på
det 6ätt bifallas, att åt musikläraren vid allmänna läroverket i Jönköping,
musikdirektören Gustaf Wilhelm Heintze må från och med
månaden näst efter den, i hvilken han, efter fylda 70 år, undfår
afsked från tjensten, beviljas pension å allmänna indragningsstaten
för hans återstående lifstid till belopp af 750 kronor årligen.

Efter föredragning af punkten anförde:

Chefen för ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet Gilljam:
Jag får be kammaren om ursäkt, att jag, oaktadt tiden år så långt
framskriden, måste vid några punkter i förevarande betänkande taga
kammarens välvilliga uppmärksamhet i anspråk för åtskilligt, jag har
att anföra. Det är naturligtvis min skyldighet att värna de ifrågavarande
pensionssökandenas intressen, så långt jag anser billigheten
kräfva och en viss förhoppning om Riksdagens tillmötesgående
kunna medgifva.

Af åtskilliga artiklar, som förekommit i den allmänna pressen
under de sista dagarne, hafva herrarne sett, att, hvad särskildt
beträffar musiklärarnes rätt att erhålla pension, åsigterna äro något
delade. När man läser det kongl. cirkuläret af den 23 april 1858,
som är utfärdadt på grund af Rikets Ständers beslut i afseende på
utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel, kan man med skål
komma till den uppfattningen, att musiklärarne, liksom äfven teckningslärarne,
vid de allmänna läroverken hafva omedelbar rätt
till pension.

Emellertid har aldrig saken på det sättet tillämpats. Det undantag,
som jag sett på ett håll påpekas, är, enligt min tanke, icke fullt
bevisande.

Vidare kan, när tal är om musiklärarnes pensionsrätt, vara skäl
att påminna om att, när läroverksfrågan år 1890 var föremål för

3J:0 28,

Ang. pension
för musikläraren

G., W Heintze.

N:0 2S.

Ang. pension
för musik»
läraren
G. W. Heintze.

(Forts.)

Fredagen den 5 April,

Riksdagens behandling pa grund af en Kongl. Maj:ts proposition,
Riksdagens båda kamrar lemnade sitt bifall till den deri af Kong!.
Maj:t gjorda framställningen beträffande öfningslärarnes pensionera:),
enligt hvilken dessa lärare vid viss uppnådd lefnads- och tjensteålder
skulle vara berättigade att behålla sin lön såsom pension. Detta år
äfven intaget i Riksdagens skrifvelse, och det har varit tal om, de:
vet jag, att Kongl. Maj:t skulle med stöd af detta Riksdagens beslut
kunna anse sig berättigad att sjelf bevilja dessa ifrågavarande lärare
pension utan att särskildt derom göra framställning hos Riksdagen;
men på grund af det samband, hvari detta Riksdagens medgifvande
stod till Riksdagens beslut i läroverksfrågan i dess helhet, och särskild:
till dess beslut rörande lärarne3 aflöning, har Kongl. Maj:t af en
ganska naturlig, och, såsom jag antager, af Riksdagen fullt uppskattad
hänsynsfullhet icke velat göra sin möjliga rätt gällande, just* emedan
den kunde anses vara tvifvel underkastad.

Jag har påmint om dessa båda saker, naturligtvis icke för att
bevisa, att musiklärarne icke utan vidare hafva rått till pension, ty
derutinnan är utskottet liktänkande med mig, utan för att af de
påvisade förhållandena draga en konklusion, som utskottet icke dragit,
nemligen att i dem dock ligger ett talande skäl för att Riksdagen
bör visa tillmötesgående i afseende å beloppet af den pension, som
kan för dylika lärare blifva föreslagen af ivongl. Maj:t. Vore de i
allmänhet gällande bestämmelserna för pension tillämpliga på musiklärarne
vid de högre allmänna läroverken, skulle de vara berättigade
till en pension af 1,250 kronor. Derför har också Kongl. Maj:t bär
föreslagit detta belopp, i synnerhet som Heintze nppfylt vilkoren i
högre grad än många andra. Han är nemligen nära 70 år gammal
och har under snart 44 år tjenstgjort vid läroverket. Det finnes nog
eljest exempel på att Kongl. Maj:t, på grund af särskilda omständigheter,
föreslagit lägre belopp.

Jag skulle naturligtvis i närvarande stund hafva all anledning
att och äfven helst vilja föreslå bifall till Kongl. Maj:ts proposition;
men då jag tror, att jag, i det läge frågan kommit genom utskottets
hemställan, gagnar den pensionssökande bäst genom att, äfven jag å
min sida, gå en medelväg, eå vill jag till kammaren hemställa om
ett bifall till hvad Första Kammaren redan beslutat, nemligen pensionsbeloppets
bestämmande till 1,000 kronor; och jag har ett alldeles särskildt
skäl att föreslå detta belopp, nemligen att det från åren 1880
och 1887 finnes två prejudikat af med den nu föreliggande frågan
nästan fullkomligt samstämmig beskaffenhet, då Riksdagen åt musiklärare
vid högre allmänt läroverk beviljat just 1,000 kronor.

Det har visserligen under diskussionen uti Första Ivammarea
gjorts erinran om att Riksdagen i andra fall beviljatjblott 75o kronor,
men de åsyftade fallen hafva icke rört musiklärare vid högre allmänt
läroverk.

På grund af hvad jag nu anfört och tillika framhållande att
det af statsutskottet åberopade skälet, nemligen att den nu ifrågavarande
befattningen för Pleintze skulle hafva varit en bisyssla, dock
måste anses vara mycket tvifvelaktigt, då jag antager att den utgjort eu
mycket väsentlig del af hans verksamhet, liksom ock att deri berådt

>:o 28.

Fredagen den 5 April.

honom en väsentlig del af hans inkomster, hemställer jag. att kammaren
måtte, i likhet med medkammaren, bifalla Kongl. Maj:ts framställning
med den ändring, att pensionsbeloppet hestämmes till
1,000 kronor.

Herr Falk: Herr talman! Jag har begärt ordet för att lemna
några upplysningar, som speciel! röra denna fråga om pension åt
Heintze. Jag kan upplysa, att hans befattning såsom musiklärare vid
skolan alldeles icke varit någon bisyssla, tv ehuru han visserligen
härmed förenat befattningen såsom organist i en af stadens församlingar,
har befattningen såsom organist icke inbringat honom något
nämnvärdt mera än hans befattning såsom musiklärare vid skolan.

För oss i Jönköping är det en mycket känd och erkänd sak,
att musikläraren Heintze på ett synnerligen förtjenstfull! sätt skött
sina åligganden såsom lärare vid skolan. Han har dervid af intresse
för musiken verkstält mera arbete, än hvad han till följd af sia
tjenst varit skyldig uträtta. Han eger nu vid snart uppnådda 70 år
ingenting nämnvärdt i förmögenhet, som kan sätta honom i tillfälle
att på ålderns dagar, jemte en gammal hustru, försörja sig.

Jag hade ämnat yrka bifall till Kongl. Maj:ts framställning oförändrad,
d. v. s. att Heintze skulle få behålla hela sin lön; men. efter
hvad herr ecklesiastikministern nyss yttrat, skall jag taga mig friheten
inskränka mig till att yrka bifall till den af honom föreslagna summan,
nemligen 1,000 kronor.

Herr Lasse Jönsson: Ja, inom utskottet var det mycket tal

om denna sak, och det förhåller sig verkligen så som herr ecklesiastikministern
nyss sade, att det icke finnes några bestämmelser om dessa
musiklärares rätt till pension, och vi voro inom utskottet temligen
ense om, att ingen pensionsrätt är dem af Riksdagen tillerkänd.

Kär så år förhållandet, kan man ju icke förundra sig öfver att
det finnes olika prejudikat rörande dessa pensionsfrågor. Så var det
t. ex. för några år sedan fråga om beviljande af en pension åt eu
musiklärare i Karlskrona, men förslaget derom afslogs helt och hållet,
och man finner häraf, att beslut i detta afseende fattats för hvarje
särskild! fall. Jag anser således, att vi handlat efter bästa förmåga,
då vi, efter att hafva granskat hvad Heintze gjort, bestämde pensionsbeloppet
till 750 kronor, kvilket vi ansågo fullt tillräckligt och hvarigenom
enligt min tanke alla billiga anspråk blifva uppfylda, då han
icke eger någon rätt till pension.

Jag tager mig derför friheten att yrka bifall till utskottets
förslag.

Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad samt efter af
herr talmannen i sådant afseende gifven proposition, biföll kammaren
utskottets hemställan.

Punkten 10.

Uppå derom gjord ansökning hade Kongl. Maja föreslagit, att
åt musikläraren vid Östermalms allmänna läroverk Hans Petersson

Ang. pension
för musikläraren

G. TF. Heintze.
(Forts.)

Ang. pension
för musikläraren

H. Peter sson.

N:o 28.

Fredagen den 5 April.

Ang. pension måtte beviljas en årlig pension å allmänna indragningsstaten till
S°iåraTe‘n~ belopp af 450 kronor, att utgå från och med månaden näst efter
h. PeZrsson. den, i hvilken han efter uppnådda 05 lefnadsår erhölle afsked från
(Forts.) tjensten.

Utskottet hemstålde:

att Kongl. Maj;ts förevarande framställning måtte på det sätt
bifallas, att åt musikläraren vid Östermalms allmänna läroverk Hans
Petersson må beviljas en årlig pension å allmänna indragningsstaten
till belopp af 300 kronor, att utgå från och med månaden näst efter
den, i hvilken han efter uppnådda 05 lefnadsår erhåller afsked från
tjensten.

Efter uppläsande häraf anförde:

Chefen för ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet Gilljam:
Herr grefve och talman! Mine herrar! Jag vill först hänvisa till
hvad jag redan yttrat vid punkten 9, af hvilket en stor del äfven
med afseende å denna punkt har sin tillämpning.

Jag erkänner visserligen å ena sidan, att ifrågavarande pensionssökande
är både i afseende å lefnads- och tjenstår mindre meriterad,
men å andra sidan år det dels ådagalagdt, att han är sjuklig, så att han
bör befrias från tjenstgöring, dels år det belopp, som han uppbär i
lön och som Kongl. Maj:t föreslår i pension, i och för sig så obetydligt,
att det icke tål vid någon nedsättning.

Jag har för öfrigt trott mig märka, att de mindre pensionsbeloppen
hafva lättare att gå igenom i denna kammare än de jemförelsevis
högre. På grund häraf hemställer jag, att kammaren måtte
bifalla Kongl. Maj:ts bär gjorda framställning om en pension af 450
kronor för Petersson.

Herr Lasse Jönsson: Jag skall endast anhålla att få yrka

bifall till utskottets förslag.

Vidare yttrades ej. Utskottets hemställan bifölls.

Ang. pension Efter föredragning vidare af punkten 11, deri utskottet hemför
takt- stälde, att en af Kongl. Maj:t gjord framställning om anvisande af
O ”Andersson en ^''o pension af 600 kronor åt vaktmästaren vid musikaliska akademien
Gustaf Andersson ej måtte af Riksdagen bifallas, begärdes
ordet af

Chefen för kongl. ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet
Gilljam, som yttrade: Herr grefve och talman! Mine herrar! Här

har statsutskottet varit ännu hårdhändtare än i de båda föregående
punkterna, oaktadt äfven hår finnes mycket skål för ett bifall till Kongl.
Maj:ts framställning. Kongl. Maj:t har nemligen icke begärt mera än hvad
som är vanligt för personer i samma ställning som den här ifrågavarande
Andersson. Dessa hafva på grund af gällande bestämmel -

57 S:o 28.

Fredagen den 5 April.

ser rätt att vid den ålder och med de tjenstår, som denne vaktmästare
har. få en pension af 600 kronor? Hvad är nu skälet, att
icke äfven Andersson utan vidare är berättigad att få en pension af
600 kronor. Jag vill härpå svara, att det varit föremål för öfverläggning
inom stadsrådsberedningen, huruvidaicke de vanliga Ibestämmelserna
vore tillämpliga jemväl på Andersson, så att man icke behöfde
gå till Riksdagen för att åt honom utverka pension. Men det förelåg
en omständighet, som slutligen föranledde aflåtandet af en särskild
proposition till Riksdagen. När nemligen staten för musikaliska
akademien år 1897 uppgjordes, så upptogs deri vaktmästarens aflöning
till 750 kronor jemte hyresersättning eller fri bostad; men det
angafs icke, att denna aflöning till en del skulle bestå af lön och till
en del af tjenstgöringspenningar. På grund af denna omständighet
ansåg Ivongl. Maj:t, i öfverensstämmelse med hvad statskontoret i sitt
afgifna utlåtande anfört, det vara nödigt att göra särskild framställning
till Riksdagen om Anderssons pension.

Men, mine herrar, huru betydelselös är icke denna samma omständighet,
när det för Riksdagen gäller att bevilja denne uttjente
vaktmästare hans pension! lian har ju med goda vitsord gjort alldeles
samma tjenst och har haft alldeles samma skyldigheter, som
hvarje vaktmästare vid de centrala embetsverken. Hvad är det då
för skål. att denne vaktmästare icke skall komma i åtnjutande af
samma pensionsförmåner? Icke bör väl den formella olikheten i uppställningen
af staten för musikaliska akademien och för åtskilliga andra
embetsverk kunna hafva något inflytande vid afgörandet af en
dylik angelägenhet.

Statsutskottet har också anfört blott och bart ett enda skäl,
hvarför det hemstält om rent afslag å denna Kong], Maj:ts framställning,
och det är, att det icke är styrkt, att vaktmästaren Andersson
af sjukdom är oförmögen till vidare tjenstgöring. Härvid vill jag
anmärka, att efter gällande bestämmelser Kongl. Maj:t icke anser sig
behöfva anskaffa eller för Riksdagen framlägga några bevis på sjukdom,
når personen i fråga är 70 år gammal. Man anser, att det
följer af sig sjelft, att han vid den åldern icke längre år lämplig till
tjenstgöring. Men kan det på något sätt befordra Anderssons, enligt
mitt förmenande, rättvisa kraf på Riksdagens tillmötesgående, så är
jag redan nu i tillfälle att visa, att han verkligen af sjukdom är oförmögen
till vidare tjenstgöring, och skall jag derför be att få uppläsa
de betyg, som jag i det afseendet förskaffat mig. Det första
lyder:

»Vaktmästaren Gustaf Andersson lider af högst betydliga åderbråck
å venstra benet, hvilka, då han derjemte är besvärad af försvagad
hjertverksambet och kronisk luftrörskatarr, inskränker hans
arbetsförmåga och tjensteduglighet i afsevärd grad, betygas af

Stockholm den flu mars 1895.

Edv. R. Petersson,

Läkare vid k. musikkonservatoriet i Stockholm.»

Angående
pension för
vaktmästaren
G. Andersson,

Det andra har följande lydelse:

N:o 28. 58

Angående
pension får
vaktmästaren
O. Andersson.

(Forts.)

Fredagen 5 April.

»Vaktmästaren vid kongl. musikaliska akademien Gustaf Anderssons
tjenstebefattning är af beskaffenhet, att han hufvudsakligen,
ja nästan uteslutande, måste vara på rörlig fot, och detta icke allenast
på för- och eftermiddagarna, utan under pågående termin ofta
långt in på qvällarna. Hans göromål inomhus föranleda mycket
spring mellan de på långt håll från hvarandra och i olika våningar
belägna lokalerna. Dessutom skall han gå omkring till skilda stadsdelar
med bud och kallelser till personer, boende 3 och 4 trappor
upp. Med hänsyn till hans ålder och de krämpor, hvaraf han enligt
läkares intyg lider, kan han, äfven med god vilja, icke vidare nöjaktigt
sköta sin tjenst, hvilket härmed intygas.

Stockholm den 30 Mars 1895.

A. V. Abergsson, Vilhelm Svedbom,

Kongl. musikaliska akademiens preses. Kongl. musikaliska akademiens sekreterare.»

På grund af hvad jag nu anfört anhåller jag, att kammarens
ledamöter äfven måtte taga denna fråga i benäget öfvervägande och
bifalla den af Kongl. Maj:t gjorda framställningen.

Vidare anförde:

Herr Themptander: Då det, som af herr ecklesiastikministern
nyss anförts, synes mig hafva utgjort en komplettering af de handlingar,
som statsutskottet emottagit i denna fråga, i det afseende,
hvari utskottet ansett en brist förefinnas, nemligen beträffande vaktmästaren
Anderssons helsotillstånd, och då det nu blifvit upplyst, att
han icke vidare eger den helsa och de krafter, att han kan sköta sin
tjenst, samt utskottet endast anmärkt, att det saknades läkarebetyg,
så är detta enligt min uppfattning ett fall, der det kan vara skäl
för kammaren att taga i öfvervägande, huruvida icke saken numera
kommit i ett så förändradt läge, att det må vara skäl att bifalla den
kongl. propositionen.

Det är väl ganska besynnerligt, att denne vaktmästare skall försättas
i en helt annan ställning än alla andra vaktmästare, så att, då
han uppnått och till och med öfverskridit den vanliga pensionsåldern,
och är af sjuklighet och försvagade krafter urståndssatt att sköta sin
tjenst, han likväl icke skulle erhålla pension.

Jag tillåter mig derför yrka bifall till den af Kongl. Maj:t
äskade pensionen.

Herr Danielsson: Herr talman! Jag tror dock verk ligen

icke, att den nu lemnade upplysningen kommit i rått tid, och
vi hafva ofta inom utskottet ansett att, då Kongl. Maj;t kommer med
en framställning, den bör vara så fullständig, att utskottet kan taga
i öfvervägande alla skäl, som böra och kunna inverka på den föreliggande
frågan.

Det tyckes mig således icke vara rätt att fästa afseende vid de
upplysningar, som nu komma så bär bakefter. Vi hafva ofta infordrat
handlingar, emedan man ej fått dem fullt klara, men i detta fall trodde

Fredagen den 5 April.

>:o 28.

man, att alla upplysningar vore meddelade, då icke några vidare funnos pinJ0/t får
vid handlingarna i denna fråga. Jag tror icke endast, att statsutskottet vaktmästaren
bör veta alla förhållanden, som inverka på frågans afgörande, utan G. Andersson.
äfven att det är lika vigtigt för hvar och en af kammarens ledamö- (Forts.)
ter att erhålla kännedom i rätt tid om omständigheter, som inverka
på frågan. De nu upplåsta intyg borde dervid hafva kommit med
handlingarna, då Kongl. Maj:t gjorde ifrågavarande framställning.

Då nu handlingarna icke varit fullständiga, så har utskottet icke
kunnat ingå på någon närmare pröfning om huruvida dessa 600 kronor
äro det lämpligaste och bäst afvägda beloppet. Det är detta
bedömande, som nu saknas och som icke utskottet kunnat göra, då
det icke förelegat intyg om att mannen i fråga är oförmögen till
arbete.

Skulle kammaren nu bifalla Kongl. Maj:ts framställning, så har
dock icke utskottet varit i tillfälle att taga i öfvervägande, huruvida
600 kronor åro ett fullt lämpligt belopp. Att så att såga besluta på
rak arm tvcker jag är litet vågadt, ty då skulle det kunna
komma att hända på samma sätt flera gånger. Jag tror för öfrigt,
att saken icke är värre, än att Kongl. Maj:t godt kan förnya sin
framställning i denna fråga vid nästa riksdag, och till följd deraf
anhåller jag att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Wavrinsky: Jag ber att få gent emot den siste ärade

talaren erinra om, att de nu lemnade upplysningarna val icke kunna
sägas hafva kommit för sent, då de ju lemnats, innan kammaren fattat
sitt beslut i frågan. Det år väl icke heller några upplysningar,
som kunna jemföras med promemorior, de som här lemnats från statsrådsbänken,
då de äro under edspligt lemnade läkarintyg.

Dessutom har jag mig personligen bekant, att mannen i fråga
icke kan sköta sin tjenst, att han endast kan gå ett eller annat mindre
ärende samt att de omständigheter, hvari han sålunda befinner
sig, göra honom förtjent till pension.

Jag ber derför att fa yrka bifall till Kongl. Maj:ts proposition.

Herr Lasse Jönsson: Jag tror deremot, att vi böra betänka

oss något, innan vi tillstyrka detta pensionsbelopp. Jag skall taga
mig friheten påpeka, att, om det verkligen skall blifva en pension, man
kan komma från saken på annat sätt; och gent emot den siste talaren
vill jag säga, att vi icke fått något intyg förr än i dag, ty intyget
var dateradt den .''10 mars, d. v. s. efter den dag, då vi behandlade
frågan inom utskottet. Jag skall taga mig friheten att föreslå
en pension på 450 kronor, om det skall vara någon pension;
men annars vill jag helst instämma i det gjorda yrkandet om rent
afslag.

Herr Wavrinsky: Den siste talaren har ju på sätt och vis

gifvit oss rätt, som yrka på pension: och då detta medgifvits, borde
det, tycker jag, icke vara något hinder att gå in på äfven det af
Kongl. Maj:t Ingärda beloppet, helst det som anfördes i afseende
derpå, att uppläsningen kom för sent. ju icke kan vara annat än de

K:o 28. (JO Fredagen den 5 April.

Angående obotfårdiges förhinder. Ty då kammaren ännu icke fattat beslut, si
«Sam har den JU icke behöft detta int>''g förr än nu <7.

Andersson.

Herr Hedin: Nej, det är väl icke de obotfärdiges förhinder,
om man uttalar den billiga önskan, att ett sådant intyg borde hafva
företetts för statsutskottet, si att utskottet varit i tillfälle att taga frågan
i öfvervägande på annat sätt, än det kunnat göra, då det ansett
den vara så godt som af sig sjelf förfallen i följd af ofullständiga
handlingar. Mig synes, att, hellre än att man nu bestämmer ett
måhända obilligt lågt belopp, det är en rimlig utväg, att Kongl.
Maj:t kommer tillbaka till nästa Riksdag. Och om något understöd
under tiden behöfves, så lärer väl Kongl. Maj:t icke alldeles sakna
utvägar att åstadkomma ett sådant.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet Gilljam:
Jag skall icke länge uppehålla kammaren. Men jag måste säga, att
när en person går in i sitt sjuttionde år och år till helsan försvagad,
då betyder ett år mycket både för honom och för det embetsverk,
som måste hafva honom qvar ett år till.

Vidare vill jag i afseende på uteblifvandet af låkarebetyget vid
handlingarnas aflemnande nämna, att Kongl. Maj:t visserligen söker
infordra alla nödiga uppgifter, men att, som jag nyss sade, det
enligt lydelsen af hithörande författningar icke i ett fall som detta
kräfves något intyg om sjuklighet, och det är på grund deraf, som
icke något sjukbetyg blifvit lemnadt. Rigtigheten af de betyg, som
jag nyss uppläst, antager jag att ingen betviflar. Innehållet är af så
enkel och lättfattlig beskaffenhet, att det icke heller behöfves någon
längre tid för att kunna pröfva detsamma.

Herr Lasse Jönsson: Jag ber att få återtaga mitt förut gjorda
yrkande om pensionens bestämmande till 450 kronor.

Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad, samt herr talmannen
till proposition upptagit de yrkanden, som återstodo, biföll
kammaren utskottets hemställan.

Punkten 12.

Bifölls.

Punkten 13.

eniim^r * denna punkt hemstälde utskottet, att en af Kongl. Makt gjord
^afiidntUUio- framställning om årliga pensioner åt framlidne bibiotekarien K. Bergtekarien
ströms fyra omyndiga barn måtte på det sätt bifallas, att å allmänna
R. Mergströms indragningsstaten må uppföras årliga pensioner åt framlidne biblioomgndtga
tekarien vid kongl. biblioteket Ricnard Bergströms fyra omyndiga
barn,. Sven Hubert Elias, Rudolf Kurt Ansgar, Per Krister Albrekt
Sigfrid och Ninni Fredrika Cecilia, att utgå från och med år 1895 med
150 kronor till hvart och ett af barnen, till dess det uppnått 18 år

Fredagen den 5 April

Öl

N o 28.

eller, hvad dottern beträffar, om hon dessförinnan träder i gifte, till Angående pendess
detta skett. tioner Jör af lidne

biblio Häremot

hade i afgifven reservation af herrar A. Persson i ^Bergströms
Mörarp, H. Andersson i Nöbbelöf, P. Pehrson i Törneryd, C. Persson omyndig#
i Ställhult, P. Holm, Lasse Jönsson, N. Petersson i Runtorp, A. barnP.
Danielson, K. A. Kritberg, P. Norberg, E. Olsson i Kyrkebol, (Forts.)
och N. Nilsson i Skårhus hemstält, att Kongl. Maj:ts förevarande
hemställan ej måtte af Riksdagen bifallas.

Sedan utskottets hemställan blifvit uppläst, anförde:

Herr Odhner: Jag anhåller, herr talman, att få yrka bifall

till utskottets förslag. (Mot detta förslag hafva utskottets ledamöter
från denna kammare inlagt sin reservation, och de hafva gjort det

{)å den grund, att Bergströms enka endast är 38 år gammal och såedes
bör kunna bidraga till sin och barnens försörjning, samt att
hon och barnen från civilstatens pensionsinrättning åtnjuta en årlig
pension af 900 kr. Hvad nu beträffandet sistnämnda momentet, pensionen
å 900 kr., så ber jag få erinra derom, att denna pension tillkommer
enkan och barnen på grund af den aflidnes embetsställning
såsom bibliotekarie vid kong!, biblioteket och på grund af de afgifter,
han under tidernas lopp erlagt till pensionskassan. Nu är det emellertid
ingalunda Bergströms embetsställning och de förtjenster, han
möjligen kan hafva i detta afseende inlagt, som blifvit anförda såsom
skäl för Kongl. Maj:ts framställning, utan hans förtjenstfull verksamhet
såsom forskare och författare. Denna verksamhet har ju rört
sig på ett område, som särskild^ tycker man, borde uppskattas af
Riksdagen och icke minst af denna kammare, nemligen den svenska
folkdiktningen och den svenska folkkunskapen.

Hans arbete öfver den svenska folkvisan, en ny upplaga af Cfeijers
och Afzelii samling i förbättradt skick, jemte en särskild tom, som
innehåller undersökningar rörande folkvisans uppkomst och utveckling,
vandringar och frändskapsförhållanden, detta hans arbete är ett verkligt
nationalverk, och det skall alltid blifva af grundläggande betydelse
i hela denna forskningsgren. Det är detta hans hufvudverk,
som egentligen motiverat den framställning, som Kongl. Maj:t gjort
till förmån för hans enka och barn, men han har dessutom författat
åtskilliga andra beaktansvärda bidrag till vår odlings och vårt folklös
historia, hvilka tjena till att styrka och stödja hans anspråk på att nu
varda ihågkommen. Det intyg eller den anbefallning af flere författare,
som refereras i den kongl. propositionen till förmån för bibliotekarien
Bergströms enka och barn, vill jag nu icke särskildt åberopa,
eftersom jag sjelf skrifvit under densamma. Men jag tillåter mig att
erinra om ett af de namn, som förekomma under denna rekommendation,
nemligen Artur llazelius. lian får väl anses som den största
auktoritet på det området, der Bergström hufvudsakligen arbetat,
och jag tror. att både derför och af andra skäl hans ord gälla rätt
mycket inom denna kammare.

Nu är det sant. att reservanterna från denna kammare icke pa

Fredagen den 5 April.

N;o 28. »12

Angående pen- något sätt hafva velat underskatta herr Bergströms literära förtjenster,
7Zr{-biaf''ut&n an^ört helt an(^ra grunder, nemligen enkans ålder och den pentekarien
K~ 8i°n hon och barnen åtnjuta från civilstatens pensionsinrättning. Men äfBergetröms
ven om jag ställer mig på utskottsreservanternas ståndpunkt, så vill
omyndiga jag anmärkt, att om också 900 kr. jemte eget arbete skulle kunna
barn. tänkas förslå till nödtorftigt uppehälle för ett hushåll af 5 personer,

(Forts.! något som väl kan anses tvifvelaktigt, så återstår dock icke något

för uppfostran af de 4 minderåriga barnen, af hvilka 3 äro söner,
och det är ju för detta bebjertansvärda ändamål, som anslaget uttryckligen
blifvit af Kongl. Maj:t begärdt.

Jag anhåller, herr talman, på grund af hvad jag nu anfört, att
få yrka bifall till utskottets förslag.

Häruti instämde herr Boithius.

Herr Lasse Jönsson: Den siste talaren upplyste oss om, au

den pension, som nu begärdes till den aflidne mannens barn, icke
skulle tillfalla dem derför, att han varit tjensteman — såsom förhållandet
är med den pension, som hans enka får från pensionsinrättningen
— utan derför att mannen i fråga var författare.

Vi hafva i utskottet svarat på en motion i ett liknande ämne,
der det begärts anslag till en författare, att ett sådant anslag bör utgå
i annan form och icke komma i form af pension eller belöning.
Jag tager mig derför friheten hänvisa till sid. 20, der utskottet säger,
att för utgifvande af lärda verk finnes å riksstatens åttonde hufvudtitel
uppfördt ett ordinarie reservations anslag, som derför bort användas.
Hade mannen i lifstiden gjort sig förtjent af anslag derifrån,
så hade han ju kunnat hänvända sig till vederbörande för att
erhålla eu belöning, men icke kan man efter min tanke gerna bevilja
pension åt barnen, derför att han var författare.

Jag tager mig friheten yrka afslag å utskottets hemställan.

Herr Wallis: Jag skall, i olikhet med den siste talaren, be att
få förorda utskottets hemställan.

Reservanterna hafva gent emot densamma anfört, att bibliotekarien
Bergströms enka endast är 38 år gammal och således bör
kunna bidraga till sin och barnens försörjning, samt att hon och
barnen från civilstatens pensionsinrättning åtnjuta en årlig pension af
900 kronor, samt på grund häraf hemstält, att Kongl. Maj:ts förevarande
framställning ej må af Riksdagen bifallas.

Jag ber då att få upplysa, att hvad det företa af dessa motiv
beträffar, så synes det mig icke vara så särdeles värdefullt. Det
yngsta af barnen år nemligen två år gammalt. Vi kunna då tänka
oss, att enkans arbetskraft måste i väsentlig mån tagas i anspråk af
barnens vård och uppfostran, Skall hon äfven kunna verksamt deltaga
i deras försörjning, så kan det icke ske annat än genom en ytterst
ansträngd verksamhet, som hon i längden icke skulle kunna vara i
stånd till, och jag hemställer till herrarne, om det är möjligt, att en
oförsörjd enka med 4 barn verkligen skall kunna draga sig fram med
900 kronor.

N:o 28.

Fredagen den 5 April. (13

Men för mig finnes äfven ett annat skäl att yrka bifall till Kongl. Angående penMaj:ts
förslag. Sedan mer än 30 år bar jag varit bekant med aflidne jiblio''

bibliotekarien Bergström. Jag minnes honom såsom en af de krafti- ''u\*rien
gaste, friskaste mån, en man, som lefde ett i hög grad helsosamt lif Bergströms
ute i det fria. Han älskade, eom vi veta, jågarlifvet, hvilket äfven omyndiga
behandlas i en del af hans literära produktioner. Han var frisk, barnända
till dess han började med sitt yrke som bibliotekarie. Då be- (Forts.)
gynte hans sjuklighet, som sedan allt mer tilltog. Han dog af kronisk
bronchitis med emfysem. Det finnes icke det allra ringaste tvifvel
om att icke detta för honom var en yrkessjukdom, en sjukdom
just beroende på hans arbete i statens tjenst. Vi veta, att den förra
perioden af detta arbete egde rum i osunda, fuktiga och trånga lokaler,
som användes af den tidens kongl. bibliotek. Det var först på den
senare tiden han kom i åtnjutande af de förbättringar, som Riksdagens
frikostighet lemnat det kongl. biblioteket. Det är icke underligt, om
en sådan bibliotekarietjenst är skadlig för helean, och särskilt lått
kan då, som i detta fall inträffade, utvecklas kronisk bronchitis med
emfysem, och detta på grund af det stillasittande lifvet i dammuppfyld
atmosfär. Denna kroniska luftrörskatarr har han heller icke kunnat
sköta, emedan han fortfarande nödgades arbeta i en sådan atmosfer.

Så utvecklades småningom emfysemet, och personen i fråga dog en
för tidig död. Det synes mig alldeles säkert, att hans död påskyndats
af hans yrke, och jag vill fästa uppmärksamheten vid att om
så ej varit fallet, utan han fått lefva sitt lif ut, så skulle han hafva
kommit att kosta staten betydligt mera ån det, hvarom nu är fråga.

Ty han dog strax innan han skulle hafva blifvit pensionsberättigad.

Hade han fått lefva sitt lif fullt ut, så skulle staten hafva drabbats
af långt högre utgifter, än nu är ifrågasatt, nemligen att under en
icke lång följd af år underBtödja hans enka genom att till barnen,
till dess de blifvit 18 år gamla, eller, hvad dottern beträffar, om hon
dessförinnan träder i gifte, tills detta skett, lemna en årlig pension
af 150 kronor till hvardera.

Jag anser hvad jag nu anfört vara så ömmande förhållanden,
att jag ber att få hemställa, att utskottets förslag måtte af kammaren
antagas.

Herr Höjer förklarade sig instämma med herr AV allis.

Herr Danielson: Då jag hör till dem, som reserverat mig i

denna punkt, så skall jag be att få nämna de skäl, jag haft dertill.

Jag har nemligen trott, att man bör vara mycket varsam med
inrättande af pensioner sådana som de här föreslagna; ty man kan
derigenom lätt råka in på rätt besynnerliga förhållanden.

Vi känna, att det finnes mänga personer i vårt land, som få
lefva på bra mycket mindre, än denna enka och hennes barn nu erhålla.
och det är en lycka för barnen och enkan, att de hafva ett så stort
belopp som 900 kr. årligen till sitt förfogande. Det år tusentals
menniskor i vårt land, som få lefva på bra mycket mindre.

Jag kan nog förstå, att Riksdagen ömmar för en efterlefvande
enka, men jag tror icke, att Rikedagen skulle gorå klokt i att äfven

N;o 28.

Fredagen den 5 April.

Angående pensioner
för af
lidne bibliotekarien
R.
Bergströms
omyndiga
barn.

(Forts.)

■gå med på att uppfostra tjänstemännens barn, ty denna uppfattning
bör ej vinna erkännande.

Det har sagts, att denne man icke fått lefva sitt lif ut, men det
är väl ändå svårt att kunna säga med någon bestämdhet, att han
skulle hafva lefvat längre, om han haft något annat yrke. Det kas
icke vara mera lifsfarligt att hafva en syssla i statens tjenst än månget
annat yrke. Detta skäl kan jag'' således icke godkänna. Att
den ifråga farande bibliotekarien haft en mycket betydande aflöning,
kan man heller icke förneka.

Jag tror, som sagdt, att Riksdagen bör vara mycket varsam med
att utsträcka sitt understöd till uppfostrande af tjenstemännens barn, ty
om denna anhållan nu bifölles, sä skulle det leda till att man finge
ofantligt många sådana framställningar, och tjenstemännen skulle få
den uppfattningen, att de icke behöfde göra något för sina efterkommande,
utan om dem finge staten draga försorg, så att de blefve
skickliga till statstjenst. Det är denna tanke, som gjort mig obenägen
att biträda vare sig Kong], Maj:ts eller utskottets förslag.

På dessa i korthet angifna skäl skall jag be att få yrka afslag
å utskottets hemställan.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet G i 11 järn:
Då Kongl. Maj:ts framställning blifvit så varmt och lifligt försvarad
af flere ledamöter af kammaren, skall jag icke upptaga tiden med
att upprepa de skäl, som redan af dem blifvit anförda.

Med anledning af en af en ärad ledamot i kammaren gjord anmärkning,
vill äfven jag erkänna, att man i dylika fall måste iakttaga
mycken varsamhet, tv konseqvenserna kunna blifva ganska besvärliga.
Men å andra sidan har bibliotekarien Bergström höjt sig så pass
mycket öfver den vanliga nivån på det område, der han koncentrerat
sina krafter, och detta område är så väl värdt att högt uppskattas
af det svenska folket, att det icke synes mig innebära någon fara att
i detta fall, på samma gång man lindrar ett verkligt behof, tillgodose
den känsla, som manar att visa tacksamhet för ett nationelt och framgångsrikt
arbete.

Jag anhåller derför att på det varmaste uttala mig för bifall
till utskottets hemställan, som så nära ansluter sig till Kongl. Maj:ts.

Härmed var öfverläggningen i detta ämne slutad. Enligt de
gjorda yrkandena gaf herr talmannen propositioner dels på bifall till
utskottets hemställan och dels på afslag derå och bifall till den af
herr A. Persson m. fl. vid punkten fogade reservationen; och förklarade
herr talmannen sig anse den förra propositionen vara besvarad
med öfvervägande ja. Votering blef emellertid begärd och företogs
enligt följande, nu uppsatta och af kammaren godkända voteringsproposition: Den.

som bifaller hvad statsutskottet hemstält i 13 punkten af
förevarande utlåtande n:o 10, röstar

Ja;

N:o 28.

Fredagen den 5 April.

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner nej, har kammaren med afslag å utskottets hemställan
bifallit den af herr A. Persson, med flere vid denna punkt afgifna
reservation.

Omröstningen visade 53 ja, men 66 nej; och hade kammaren
alltså fattat sitt beslut i enlighet med nej-propositionens innehåll.

Punkterna lå och 15,

Biföllos.

Punkten 16.

Uti två inom Riksdagen väckta motioner, den ena inom Första
Kammaren af herr J. A. Sandberg (motion n:o 28) och den andra
inom Andra Kammaren af herr E. J. Ekman (motion n:o 65), hade
sammanstämmande föreslagits, att juris doktorn Johan Adolf Thurgren
måtte beviljas en årlig pension af 3,000 kronor; och hade i sistnämnda
motion tillika föreslagits, att berörda pension måtte utgå från och
med år 1895.

Utskottet hemstälde emellertid, att motionerna ej måtte föranleda
någon Riksdagens åtgärd.

Efter föredragning af punkten anförde:

Herr Ekman: Då jag genom min motion gjort mig till tolk

för beviljande af pension åt aen ålderstigne doktor Thurgren — han
är nu 79 år — så har jag gjort det så mycket hellre, som han arbetat
i rikets embetsverk uti 36 år från 1844. Han har visserligen icke
varit ordinarie, men han har dock under nämnda tid tjenstgjort uti
en mängd verk och inrättningar. Det synes mig underligt, att statsutskottet
alls icke har fäst sig vid den vidimerade meritförteckning,
som jag har bifogat min motion.

Utskottet har afstyrkt denna pension, derför att det icke anser
lämpligt, att särskildt från nionde hufvudtiteln gifva något anslag för
literärt författareskap. Jag skall emellertid be att få erinra om, att
det i den vidimerade meritförteckningen heter, att han har tjenstgjort
uti konstitutionsutskottet, i statskontoret, i kammar- och kommerskollegierna,
i kongl. Svea hofrätts samtliga divisioner, vid många
häradsting, i kämners- och rådstufvurätt såsom notarie, rådman och
borgmästare, i justitierevisionen och i justitiekanslersexpeditionen.
Således har han varit tjenstgörande uti en mängd verk, som tillhöra
staten.

Skulle jag nu dessutom tillägga, hvad hau som författare har
uträttat, så vill jag hänvisa till den promemoria, som är bifogad min

Andra Kammarens Prot. 1895. N:o 28. 5

N;0 2>>.

til) Fredagen den 5 April,

motion. Jag vill endast erinra om, huru omfattande hans juridiska verk"
samhet har varit. Han har utgifvit en handbok i bergslagfarenhetert,
en handbok i kamerallagfarenheten. Han har vidare gifvit ut en utredning
om svenska rusthållsinrättningen, om det svenska postväsendet,
om det svenska skattläggningsverket, om svenska presterskapets rättigheter,
om nybygges- och afvittringsverket, om roteringsverket. Han
har vidare utgifvit Sveriges sjölag, Sveriges kyrkolag m. fl., i åtskilliga
upplagor. Detta med afseende på hans literära verksamhet.

Huru hans verksamhet har blifvit bedömd, särskild! i utlandet,
framgår af de uttalanden, som gjordes, då han sökte professur
vid Upsala universitet, och då skref en afhandling, som rörde
»patronatet, enligt kanonisk, dansk och isländsk rätt». Detta arbete
bedömdes då på ett mycket smickrande sätt utaf professorer i Wien,
i Bonn, i Köpenhamn och Kristiania. Professorn i Wien säger, att
han inlagt en verklig förtjenst om den kanoniska rättsvetenskapen i
de nordiska rikena och på ett värdefullt sätt fylt en lucka deri samt
att historien om kyrkoinrättningarna i norden, besynnerligen på Island,
är särdeles lärorik.

Professorn i Bonn säger, att afhandlingen visade en mycket
ovanlig lärdom, i synnerhet hvad beträffar de danska rättskållorna
och Danmarks kyrkorättsliga litteratur.

Och professorn i Kristiania säger, att han ådagalagt en så vidsträckt
och intim kännedom om kyrkorättens litteratur, att den i allmänhet
är sällsynt, och att den, hvad angår den danska och isländska
afdelningen, är förvånande att träffa på hos en utländing: att hans
forskningar äro i sin helhet grundliga och tillfredsställande samt
framställningen klar och väl ordnad. Detta med afseende på hans
literära verksamhet.

Vidare skall jag be att få meddela ännu en upplysning. Vid
1847—-48 års riksdag uppgaf Thurgren inför konstitutionsutskottets
ledamöter, att grundskatterna saknade rättslig grund, och det väckte
då för tiden ett ganska stort uppseende, så att bondeståndet hade ett
enskildt sammanträde och beslöt att åt honom uppdraga att författa eu
motion om landttågsgärdens aflösning. Detta föranledde, att en riksdagsman
från Kalmar lån, som hette Måns Månsson, väckte en motion
om landttågsgärdens afskaffande och framstälde dervid en ganska
vidlyftig historik med afseende på den i mantalsräntan just ingående
landttågsgärden.

Detta blef uppslaget till frågan om grundskatternas afskrifning.
Nämnda motion väcktes gång på gång vid följande riksdagar, men
till följd af striderna mellan presterskap^ och adeln å ena sidan och
borgare- och bondeståndet å den andra gick den aldrig igenom.
Emellertid blef den ett uppslag till hvad som sedermera blef genomfördt.
Jag har särskildt tagit reda på detta, icke af Thurgren direkt,
utan af andra personer, som känna denna sak. Under sådana förhållanden
och bortsedt från hans literära verksamhet, då han faktiskt
har tjenstgjort i statens verk 36 år och nu är kommen till en ålder
af 79 år samt är i saknad af nödiga existensmedel, vill jag hemställa,
huruvida det icke kan vara skäl att lemna honom något understöd
för de dagar, han ännu kan hafva qvar.

>ko 28.

Fredagen den 5 April.

Att jag tagit mig friheten föreslå pensionen till 3,000 kronor,
kommer sig deraf, att jag anser, att Thurgren väl bör kunna sättas
på samma linie som en häradshöfding. En sådan får 5,000 kronor
i pension, men jag nedsatte detta belopp till 3,000 kronor, emedan

jag tänkte, att mitt förslag då lättare skulle gå igenom i denna

kammare.

Jag anhåller vördsamt, att kammarens ledamöter måtte tänka

på, huruvida det kan vara skäl att neka en man, som har arbetat

på det sått, som Thurgren har gjort, hvarje bidrag till hans uppehälle,
i synnerhet som han nu är vid den ålder, att han föga eller intet
kan förtjena.

Jag anhåller, herr talman, om bifall till min motion.

Vidare yttrades ej. Utskottets hemställan bifölls.

Återstående punkterna, 17—19.

Biföllos.

§ 13.

Härefter föredrogs statsutskottets utlåtande, n:o 48, i anledning
af Kongl. Maj:ts framställningar i fråga om anslag till uppförande af
nya kasernetablissement, m. m.

Mom. a) och 6).

Biföllos.

Efter föredragning vidare af mom. c), deri utskottet hemstält Ang. åtskilliga
om anvisande af 26,400 kronor till åtskilliga inredningsarbeten å
Karlsborg, begärdes ordet af: eUn borg?1"

Herr Hedin, som yttrade: Den lilla historik, som förekommer
i det nu föredragna betänkandet, skulle kunna upplysa dem, som
hafva för vana att ondgöras hvarje gång statsutskottet och i dess spår
Riksdagen visar obenägenhet att genast och utan all pröfning endast
bifalla hvad Kongl. Maj:t begär, särskildt för militära ändamål, att
statsutskottets pröfning af en fråga, som kommer från Kongl. Maj:t
med pretention att vara fullständigt utredd, dock är nyttig. Ty i detta
fall — denna gång visserligen en jemförelsevis mindre fråga — har
statsutskottet i sjelfva verket varit Kongl. Maj:t behjelpligt med en
utredning af ämnet ledande till någon besparing. Jag antager också,
att kammaren, belåten med detta resultat, icke har för afsigt att
åstadkomma någon ändring i utskottets hemställan. Emellertid skall
jag be att få begagna tillfället, att, då fråga om kasernbyggnadsarbeten
vid Karlsborg nu åter är före, göra några anmärkningar,
särskildt i förhoppning, att de uppgifter, som kommit till min kännedom
och hvilka förefalla i hög grad märkvärdiga, måtte, derest
de befinnas origtiga, blifva af chefen för landtförsvarsdepartementet
vederlagda.

N:o 28. 68

Ang. åtskilliga
inredningsarbeten
ä Karlsberg.

(Forts.)

Fredagen den 5 April.

Det Tar. om ja^ minnes rätt, år 1889, som Kong!. Maj:t första
gången begärde anslag till en andra trängbataljon, som skulle förläggas
å Karlsborg. Denna begäran afslogs då, men redan vid följande
riksdag blef i hufvudsak samma framställning bifallen, och
medgafs då, att de besparingar, som under nppsättningstiden kunde
beredas åt de för den nya trängbataljonen afsedda medel, skulle få
af Kongl. Maj:t användas, såsom orden lydde, till bestridande af uppsättningskostnader
och öfriga med organisationen förenade utgifter.

Nu säger man mig, att begreppet »uppsättningskostnader» fått
en alldeles märkvärdig betydelse, en vidsträcktare än Riksdagen kunde
föreställa sig. För befälet uppfördes en byggnad, upptagande våningar
på icke mindre ån åtta rum åt regementsofficerare och fem
ä sex rum åt kaptener. Men detta är ändå på sätt och vis icke så
besynnerligt, som att, enligt hvad man sagt mig, till uppsättningskostnader
hänförts inköp af fina och moderna vagnar, för att, naturligtvis
med användande af kronans hästar, tjena till fortskafifningsmedel
vid samma befäls och deras familjers utflygter. Om uppgiften
icke är rigtig, skadar det dock icke, att den nu kommer fram, på
det den må blifva vederlagd och upphöra att göra förargelse.

Om Riksdagen bifaller statsutskottets nu föreliggande hemställan,
så lära väl, förmodar jag, dermed alla hinder vara undanröjda för
planen att i Landskrona koncentrera hela Wendes trängbataljon.
Man har sagt —• jag vet icke, om uppgiften är rigtig — att byggnadsarbeten
redan i år skola företagas i Landskrona. Man gör sig den
frågan, när man får höra talas om hvad allt kan inrymmas under
begreppet uppsättningskostnader vid Karlsborg, om samma lyx kommer
att utvecklas i Landskrona och lika liten hänsyn till de verkliga
militära behofven och till landets tillgångar.

Ett annat byggnadsföretag vid Karlsborg, som i detta sammanhang
må omnämnas, är den värdshusbyggnad, som för en 17 å 18
år sedan der uppfördes. Mig har sagts, att denna byggnad, som
kostat omkring 60,000 kronor, allt jemt är upplåten åt en enskild
person utan någon hyra, oaktadt, säger man, om han fått betala en
årlig hyra af 3,000 kronor, detta icke skulle hafva hindrat honom att
blifva, äfven då, en förmögen man, om ock icke så rik, som han
genom detta privilegium lyckats blifva.

Det skulle äfven kunna vara ett och annat att säga om åtskilliga
andra — Karlsborgsmysterier. Man talar om, att trängen upptager
så mycken beväring, att den icke kan öfvas, utan får gå större
delen af tiden sysslolös. Jag skall för den sena timmens skull icke
vidare inlåta mig på den saken och icke heller frågan, huruvida
intendenturtjenstemännens antal verkligen är så stort, att de hafva
svårt att hitta på utväg att fördrifva tiden, men kan ej underlåta
att fästa herr statsrådets uppmärksamhet på en sak, som, om den
uppgift jag fått är grundad, är af den beskaffenhet, att herr statsrådet
utan tvifvel redan i morgon dag bör göra slut på förhållandet. Det
såges nemligen, att man anförtrott åt en intendenturtjensteman att
vara mellanhand vid kronoleveranser. Jag skulle nog kunna inlåta
mig på närmare detaljer om denna sak, men vill nu endast anhålla,
att herr statsrådet måtte låta undersöka, huru dermed förhåller sig.

Fredagen den 5 April.

X:o 28.

(Forts.)

Jag tror emellertid, att min nämnda uppgift icke är ogrundad, och -Ang. åtskilliga
visar det sig vara fallet, att den är rigtig, tviflar jag icke på, att inredningtarmin
anmärkning kommer att leda till det resultat, som jag nyss beUn^Karls''
nämnde.

Det finnes också ett annat kuriosum bland dessa många Karlsborgsmysterier
— jag skulle tala om flera, derest klockan nu icke
vore 3/4 5 — som jag vill fästa uppmärksamheten på. Det år, att
man använder statens medel för inköp af gödningsämnen för de vidsträckta
fästningsvallarne, att man använder kronans hästar och af
staten betalade civila arbetare för att sköta den storartade foderkulturen
på vallarne. hvars afkastning går, säger man, till något slags
pensionskassa. Jag vet nu icke hvilken pensionskassa det är; då
första arbetareförsäkringskomitén för 0 å s år sedan gjorde undersökningar
om pensionsvåsendet, bland annat för underbefäl och manskap
vid armén, kom den icke underfund med, att det fans någon
pensionskassa, som kom i åtnjutande af förstnämnda medel. Sjelfva
faktum år emellertid nog rigtigt, ehuru jag, såsom sagdt, icke kan
uppgifva kassans namn. Icke kan det vål vara i sin ordning, att en
på sådant sätt vunnen afkastning användes för dylikt ändamål.

Jag skall också, ty äfven det har ett visst sammanhang med
Karlsborgsmysterierna, be att få veta — herr statsrådet torde vara i
tillfälle att svara derpå — huruvida det är sant, hvad man uppgifvit
om en högst besynnerlig kanonaffär. Det säges nemligen, att man
låtit för en kostnad af cirka 27,000 kronor till Karlsborg transportera
och der uppställa gamla slåtborrade kanoner, dels dem, som utgjort
bestyckningen på Marstrand, dels gamla skeppskanoner, samt att man
sedermera i fjol sålt dem allesammans såsom skrot för omkring
12,000 kronor. Denna utsökta militära operation skulle sålunda haft
till resultat, att man gifvit ut 15,000 kronor, för att blifva af med en
massa kanoner.

Detta är nu en uppgift, för hvars fulla exactitude jag icke kan
ansvara. Men hvad skall man göra? Vår officiella statistik omfattar
hela alfabetet från A till X, och några af dess afdelningar hafva
underafdelningar, men förgäfves söker man der någon upplysning i
militärstatistiskt hänsende om förvaltningsgrenar, som dock representera
cirka 40 procent af hela vår budget. Såvidt jag kan se, finnes
icke heller hos vederbörande någon benägenhet för att härutinnan
åstadkomma en förändring. Det är derför ganska naturligt och ursäktligt,
om den enskilde riksdagsmannen ofta i dithörande ämnen
måste famla i mörkret, medan i motsvarande fall å andra områden
man kan svara honom: om ni velat göra er besvär med att undersöka,
hvad som är publiceradt, skulle ni hafva fått upplysningar om
verkliga förhållandena. Det kan då vara förklarligt, om man i några
punkter misstager sig. Jag tror emellertid icke, att jag gjort detta
i någon nämnvärd grad beträffande hvad jag nu uppgifvit. Jag måste
i följd deraf säga, att Karlsborgsmysterierna innefatta många anledningar
till anmärkning samt gifva stöd för den uppfattningen, att det
ofta upprepade löftet om sparsamhet i militärförvaltningen icke gifvits
på allvar. Jag tvekar att begagna orden de urtima löftena , ty detta
uttryck har tyvärr numera blifvit ett skämtets bevingade ord, lik -

N:e 28.

Fredagen den 5 April.

Ang. åtskilliga tydigt med bedyranden, på hvilka ingen klok menniska bör lita.
inredningsar- Emellertid till den så betecknande sammanfattningen af de bedyranden,
iei€BJorfaW "som man uPPrepat gång på gång alltifrån oktoberdagarne 1892, höra
(Forts) äfven försäkringarna om iakttagande af den största sparsamhet i utgifterna
för militära ändamål. Men äfven i det fallet ser det ut, som
om försäkringarna blott skola komma att erinra oss om den illfundige
barberarens inskrift öfver ingången till hans butik: »här rakas gratis
i morgon». Herr talmannen förstår, att detta blef blott en teoretisk
morgondag, och att man aldrig fick någon anledning att i almanackan
stryka streck för den!

Chefen för landtförsvarsdepartementet, herr statsrådet friherre
Kappe anförde: Slutet af den föregående talarens anförande är just
icke egnadt att framkalla ett bemötande från statsrådsbänken. Annars
skulle jag vilja såga, att, då protokollet en gång blir tillgängligt och
man får tillfälle att genomgå de olika anklagelsepunkterna, som talaren
till sin egen och kammarens uppbyggelse nu framstält, samt då de
möjligen med anledning deraf nödiga undersökningarne blifvit gjorda,
rörande hvad han kallade »Karlsborgsmysterierna», så skola de, då
man får se dem sådana de verkligen åro, komma att reducera sig till
ganska måttliga dimensioner.

Härmed förklarades öfverläggningen afslutad. Hvad utskottet
hemstält bifölls.

Mom. d—f.

Biföllos.

§ 14.

Slutligen föredrogs och bifölls statsutskottets utlåtande, n:o 49,
i anledning af Kongl. Maj:ts proposition om anordnande af ett isoleringsstall
vid veterinärinstitutet i Stockholm, m. m.

§ 15.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:

Herr J. E. Jansson i Tabell	under	10 dagar fr.	0.	m. den	8 dennes,
3)	E. Norman.....................	3>	8	»	3)	3)	9	»
»	G. G. Bäckgren ............	»	13	3)	3)	D	G	»
»	A. P. Gustafsson............	3)	13	3)	D	D	6	3)
»	0. G. Erikson i Odensvi	))	13	3)	3)	3)	G	3)
»	A. G. Gyllensvärd.........	3)	13	3)	»	3)	5	3)
3>	C. W. Collander............	3)	13	3)	3)	3)	6	3)
y>	Frih. I. von Knorring...	3)	13	3)	3)	3)	6	3)
»	C. J. Hammarström ......	»	13	D	»	5)	6	3)
»	A. Sivartling..................	»	9	3)	3)	3)	10	3)
»	L. A. Eklund..................	3)	10	3)	3)	»	8	»

>:o 28.

Fredagen den 5 April,

E. Åkerlund.................	under 13 dagar fr. o.	m.	den 6 dennes
A. Wiklund ...............	»	12	*	» »	»	»	6	»
C. E. Wellander .........	»	13	»	» »	»	»	6	»
T. Zetterstrand ............	»	10	»	» »	»		8	»
Folke Andersson .........	»	10	»	» »	»	»	8
A. Göransson ...............	»	10	»	» »			8	»
J. Persson från Arboga	»	10	»	» »			8
N. Hansson i Berga......	»	10	>	f) »	»	»	8	»
J. Andersson i Ölsund	»	10	s>	» »	»	»	8	>
Ivar Månsson...............	»	10	»	» »	»	»	6
N. J. Nilsson i Grofva	»	11		» »	»	»	7	»och
K. E. Holmgren.........	»	10	»		j»	»	8	»

§ 16.

Till bordläggning anmäldes följande inkomna ärenden:
statsutskottets memorial och utlåtanden,

n:o 47, med förslag till åtskilliga stadganden, som böra införas
i det nya reglementet för riksgäldskontoret;

n:o 52, i anledning af Kiksdagens år 1894 församlade revisorers
berättelse angående verkstäld granskning af statsverkets jemte dertill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1893; och

n:o 53, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran dels om åtgärder för särskiljande af de öfverfältläkaren
nu tillhörande åligganden, dels ock om framläggande af förslag
till ändring af allmänna garnisonssjukhusets orgamsationsförhållanden; bankoutskottets

memorial n:o 9, med förslag till omröstningsproposition
i anledning af kamrarnes olika beslut i fråga om användande
af riksbankens vinst för 1894;

lagutskottets utlåtanden r

n:o 27, i anledning af väckt motion om ändring i gällande bestämmelser
rörande oäkta barns försörjning;

n:o 28, i anledning af väckt motion om ändring af de uti gällande
konkurslag stadgade bestämmelser rörande utöfvande af rösträtt
i frågor, som röra konkursförvaltning;

n:o 29, i anledning af väckt motion om vidtagande af åtgärder
till förekommande af obehörigt bruk af sådana inteckningar, som, enligt
23 § i förordningen angående inteckning i fast egendom, må,
utan uppvisande af inteckningshandlingen dödas;

n:o 30, i anledning af väckt motion om ändrade bestämmelser rörande
resekostnads- och traktamentsersättning åt målsegare i brottmål;

och

N;o 28.

72 Fredagen den 5 April.

n:o 31, i anledning af väckt motion om ändring i 11 kap. 15 §
strafflagen;

särskilda utskottet n:o 1 utlåtande n:o 1, i anledning af dels
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till lag
om handelsbolag och enkla bolag, lag om aktiebolag, lag om vissa
föreningar för ekonomisk verksamhet, lag om aktiebolag, som drifva
försäkringsrörelse, lag angående ändring i vissa delar af strafflagen,
lag om ändring i vissa delar af förordningen angående handelsböcker
och handelsräkningar den 4 maj 1855, lag angående ändring i 10 §
af förordningen om tioårig preskription och om instämning den 4 mars
1862, lag om registrering af bankaktiebolag samt lag om ändring i
vissa delar af lagen angående handelsregister, firma och prokura (Ten
13 juli 1887; dels väckta motioner i anledning af Kongl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om aktiebolag; samt

Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 20, i
anledning af väckt förslag om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran
om utredning och förslag i fråga om förändradt och förbåttradt
pensioneringssätt för sjöfolk och deras''hustrur.

Dessa ärenden skulle å föredragningslistan för morgondagens
sammanträde uppföras framför de ärenden, som blifvit två gånger
bordlagda.

§ 17.

Anmäldes och godkändes Riksdagens kanslis förslag.

dels till Riksdagens skrivelser till Konungen:

n:o 17, angående val af fullmägtige i Riksbanken;
n:o 18, angående val af fullmägtige i riksgäldskontoret, och
n:o 23, angående inskränkning af jagttiden beträffande tjåderoch
orrhönor;

dels till Riksdagens förordnanden;

n:o 19, för fullmägtige i riksbanken;

n:o 20, för suppleanter till fullmägtige i riksbanken;

n:o 21, för fullmägtige i riksgäldskontoret, och

n:o 22, för suppleanter till fullmägtige i riksgäldskontoret.

§ 18.

Justerades protokollsutdrag, hvarefter kammarens ledamöter åtskildes
klockan 5,3 e. m.

In fidem

E. Nålborst Böös.

Lördagen den 6 April.

73 N;o 28-

Lördagen den 6 April.

Kl. 3 e. m.

§ I Justerades

protokollet för den 30 nästförflutne mars.

§ 2.

Herr statsrådet in. in. C. It. Wersäll aflemnade Ivongl Maj:ts
propositioner till Riksdagen:

l:o angående försäljning till Upsala stad af kronolägenheten Slottstegelhagen
och en del af kronolägenheten Slottshumlegården;

2:o angående upplåtelse åt enskilde af ett invid Jörns järnvägsstation
beläget område af kronoparken Vestra Jörnsmarken i Jörns
socken af Vesterbottens län; samt

3:o om uppgörelse med Stockholms stad angående öfverlåtande
på staten af den rätt, staden må ega till vissa delar af Helgeandsholmen.

Samtliga dessa kongl. propositioner bordlädes till nästa sammanträde.

§ 3.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet Kongl. Maj:t i gårdagens
sammanträde bordlagda proposition till Riksdagen, angående
vissa ändringar i och tillägg till de för erhållande af lån från odlingslånefonden
stadgade vilkor och bestämmelser.

§ 4.

Föredrogos och bordlädes för andra gången statsutskottets memorial
och utlåtanden n:is 47, 52 och 53.

§ 5.

Efter föredragning vidare af bankoutskottets memorial n:o 9,
med förslag till omröstningsproposition i anledning af kamrarnes olika
beslut i fråga om användande af Riksbankens vinst för år 1894, blef
den föreslagna voteringspropositionen af kammaren godkänd.

§ 6-

Föredrogos, men blefvo å nyo bordladga:

lagutskottets utlåtanden n:is 27, 28, 29, 30 och 31;

särskilda utskottets n:o 1 utlåtande n:o 1, samt.

Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 20.

Andra Kammarens Prot. 1895. N:o 28. 6

>'':o 28.

Lördagen den 6 April.

§ 7.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:

Herr H. LilliehööTc, under 10 dagar från och med den 8 dennes
och » J. E. WiJcstén »10» »» » »8»

§ 8.

Justerades två protokollsutdrag.

§ 9.

Till bordläggning anmäldes:

Kongl. Maj:ts proposition angående försäljning till Lpsala stad
af kronolägenheten Slottstegelhagen och en del af kronolägenheten
Slottshumlegården;

Kongl. Maj:ts proposition angående upplåtelse åt enskilde af ett
invid Jöms jernvägsstation beläget områge af kronoparken Vestra
Jörnsmarken i Jörns socken af Vesterbottens län;

Kongl. Maj:ts proposition, om uppgörelse med Stockholms stad
angående öfverlåtande på staten af den rätt, staden må ega till vissa
delar af Helgeandsholmen;

statsutskottets memorial n:o 54, i anledning af kamrarnes skiljaktiga
beslut i vissa frågor rörande anslagen under riksstatens nionde
hufvudtitel;

statsutskottets utlåtande n:o 55, i anledning af Kongl. Maj:ts

Sosition om uppförande af skolhusbyggnad m. m. inom Tärna kartsamling; Andra

Kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande n:o 19, i
anledning af väckt motion om upphäfvande af föreskriften om arreststraff
i stadgan den 17 september 1861 angående extra judiciel bestraffning
för den lägre manliga bevakningspersonalen vid rikets
fängelser;

Andra Kammarens fjerde tillfälliga utskotts utlåtande n:o 21, i
anledning af erhållen återremiss å utlåtandet n:o 3, angående väckt
motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om omarbetning
af resereglementet i syfte att åstadkomma större sparsamhet med
statens medel.

Kammaren beslöt, att dessa ärenden skulle å föredragningslistan
för nästa sammanträde uppföras framför de ärenden, som blifvit tvenne
gånger bordlagda.

Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 3,20 e. m.

In fidem

E. Nathorst Bofis.

Stockholm, John Björkmans boktr.. 1395.