RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1895:24)

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1895. Första Kammaren. N:o24.

Onsdagen den 24 april.

Kammaren sammanträdde kl. 7 e. m.

Justerades ett protokollsutdrag för sammanträdet på förmiddagen.

Fortsattes föredragningen af första särskilda utskottets utlåtande
n:o 1, i anledning af dels Kong! Maj:ts nådiga proposition
till Riksdagen med förslag till lag om handelsbolag och
enkla bolag, lag om aktiebolag, lag om vissa föreningar för ekonomisk
verksamhet, lag om aktiebolag, som drifva försäkringsrörelse,
lag angående ändring i vissa delar af strafflagen, lag om
ändring i vissa delar af förordningen angående handelsböcker och
handelsräkningar den 4 maj 1855, lag angående ändring i 10 § af
förordningen om tioårig preskription och om årsstämning den 4
mars 1862, _ lag om registrering af bankaktiebolag samt lag om
ändring i vissa delar af lagen angående handelsregister, firma och
prokura den 13 juli 1887; dels väckta motioner i anledning af
Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag om aktiebolag.

Punkten 2.

Utskottets förslug till lag om aktiebolag.

§ 33.

Herr Annerstedt: Vid denna § vågar jag vördsamt yrka,
att § måtte till utskottet återremitteras. Jag har två skäl för
detta mitt yrkande. Det ena afser första stycket i §:n.

Utskottet har nemligen anfört skäl, som tala derför att i afseende
å utfärdande af preferensaktier de af Kongl. Maj:t uppstäda
vilkoren måhända kunna anses alltför stränga. Deremot
har, enligt min tanke, utskottet icke anfört giltiga skäl derför,
att, i fråga om ändring af bolagsordningens bestämmelser i afseende
å föremålet för bolagets verksamhet, Kongl. Maj:t i detta afborsta
Kammarens Prat. 1895. N:o 24. 1

Förslag till
lag om aktiebolag.

(Forts.)

N:o 24.

Förslag till
lag om aktiebolag.

(Forts.)

Onsdagen den 24 April, e. ni.

seende uppstält allt för stränga bestämmelser. Åtminstone har ut''
skottet, då det sökt jemka på dessa bestämmelser, gått för långt
åt andra sidan. Det bär under förmiddagens diskussion redan
framhållits, att det af utskottet tillagda vilkoret, att minst 2/s
af de röstande skulle biträdt ett beslut, innebär i verkligheten
mycket ringa säkerhet, då aktieegarne i ett aktiebolag länge egt
kännedom om och fortfarande utan svårighet äro i tillfälle att i
och för en bolagsstämma fördela de af dem innehafvande aktier
mellan flere personer.

Under sådana förhållanden synes mig utskottet böra taga i
öfvervägande, huruvida icke Kong!. Maj:ts förslag i första stycket,
med afseende å ändring af föremålet för bolagets verksamhet,
borde oförändradt bibehållas, äfven om i afseende å preferensaktierna
ifrågasattes någon jemkning i de bestämmelser, som
Kongl. Maj:ts proposition i detta afseende innehåller. Ifrågasättas
kan ock, huruvida ej utskottet vid förmildringen af de af Kongl.
Maj:t föreslagna vilkoren gått för långt, då det tillåtit 2/s öfverrösta
den återstående 1 s.

Deremot har, i afseende å andra stycket i denna §, under
förmiddagens diskussion framhållits, och det synes mig med rätta,
att fall kunna tänkas, då bolagsordningen borde gifva minoriteten
mera skydd i fråga om bolagets upplösning eller försäljning åt
all bolagets egendom, än hvad detta andra stycke nu innehåller.
Det torde nemligen icke kunna bestridas, att exempel kunna framdragas
å ganska betänkliga fall, i hvilka en bolagsstämma med
enkel pluralitet fattat beslut om bolagets upplösning eller försäljning
af all bolagets egendom — hvilket i verkligheten kommer
på ett ut med bolagets upplösning — icke med hänsyn till bolagets
ställning, utan med anledning af för bolaget helt och hållet
främmande hänsyn. Utan svårighet torde utskottet kunna föreslå
några bestämmelser, som i dessa frågor lemna minoriteten i bolaget
något vidsträcktare skydd än det, som i nu föreliggande
förslag innehålles.

Härvid bör man erinra sig, att i 54 § intagits stadganden,
som, för den händelse att bolagets rörelse så illa utfallit, att större
delen af aktiekapitalet gått förloradt, föreskrifver bolagets upplösning.

Jag vill tillägga, att, efter de upplysningar jag erhållit, Andra
Kammaren återremitterat ifrågavarande §.

Herr Svedelius: Såsom herrarne finna, har utskottet i denna
§ ansett sig höra i det första momentet föreslå lindrigare bestämmelser
än de Kongl. Maj:t föreslagit. Den föregående talaren tycktes
också medgifva, att detta kunde vara berättigadt i fråga om utfärdande
af preferensaktier. För min del tillåter jag mig, då jag
instämmer deri, att påpeka, att jag tror, det kan vara fullkomligt
befogadt att medgifva en sådan inskränkning i de af Kongl. Maj:t
föreslagna strängare bestämmelserna, äfven dä det rör ändring af
bolagsordningens bestämmelser i afseende på föremålet för bolagets

Onsdagen den 24 April, e. m.

N:o 24.

verksamhet. Såsom förhållandena nu äro, förekommer mycket ofta,
att ganska stora och väsentliga förändringar göras i bolags verksamhet,
i det att man kastar sig in på andra mer eller mindre
närgränsande handteringar jemte de som äro i bolagsordningen
bestämda, och detta utan att det begäres någon sorts tillstånd
dertill. Det kan så vara, att det icke är lagligt, men det är ett
praktiskt förfaringssätt, tycker man. Nu har man tänkt sig,
åtminstone vill jag tänka mig det, att man skulle förebygga detta
mindre rigtiga förhållande, om man införde en lagbestämmelse, som
icke vore så sträng, att den utgjorde en frestelse att söka kringgå
lagen eller att negligera densamma. Derför skulle det vara bättre
att få in i lagen en bestämmelse, som är rimlig och som äfven bör
kunna, såsom mig synes, fullt tillfredsställande skydda minoritetens
rätt. Jag tror derför för min del, att det är vida klokare
att stanna vid en sådan bestämmelse, som nu föreligger, än att
skärpa den, hvarigenom man säkerligen i många fall snarare nästan
skulle uppmana till att ifrångå lagens bestämmelser.

Hvad beträffar mom. 2 har man här klandrat, att utskottet
icke varit nog rigoröst i bestämmelserna rörande ändringar i
bolagsordningen äfvensom i fråga om försäljning af aktiebolags
fasta egendom. Dervidlag har utskottet dock hållit sig endast
till Kongl. Maj:ts förslag. Det är emellertid mycket svårt att
göra alla till viljes. Då vissa personer finna dessa förändrade
bestämmelser för stränga, tycka andra motsatsen. Det torde derför
icke vara tänkbart att kunna finna något sätt, som hvem som
helst skall finna tillfredsställande. För min del tror jag dock, att
angående en sådan fråga, som försäljning af fast egendom, det
för de flesta aktiebolag icke plägar finnas strängare bestämmelser
än den, att styrelsen icke får sälja bolagets fasta egendom utan
stämmans hörande. Detta brukar vara en vanlig bestämmelse,
men jag tror, att det mycket sällan förekommer något stadgande
om större majoritet, eller beslut på två efter hvarandra följande
stämmor för att få en sådan tillåtelse. I de bolag, hvarom jag
har kännedom, har jag icke funnit något betänkligt med de bestämmelser,
som der gälla och som äro ganska enkla i fråga om
dylik försäljning.

Det kunde möjligen vara befogadt att göra eu anmärkning
emot frågan om bolags upplösning, men jag tror det vara till
fyllest för minoritetens rätt, om de bestämmelser nu bifallas, hvilka,
om jag icke missminner mig, komitén från början och i alla händelser
Kongl. Maj:t och nu utskottet föreslagit.

dag tillåter mig derför, med stöd af hvad jag nu anfört, att
yrka bifall till utskottets förslag.

Herr Nyström, Carl: 1 afseende på denna §:s andra punkt,
som handlar om bolagets upplösning, är jag naturligtvis ense med
herr Annerstedt och kan icke annat än finna, nu såsom förut, att
de garantier för minoritetens rätt, som der äro upptagna, äro alldeles
för svaga, helst jag tycker mig kunna pavisa, att de äro

Förslag till
lag om aktiebolag.

(Forts.)

X:o 24.

Onsdagen den 24 April, e. in.

Förslag till
lag om aktiebolag.

(Forts.)

svagare än för närvarande. Redan nu klagas öfver att minoritetens
rätt så ofta uppoffras, allra helst vid bolags upplösning.
Den plägar dock nu vara i någon mån skyddad af två bestämmelser,
den ena att i de flesta bolagsordningar står det föreskrifvet, att
för beslut om upplösning skall det vara kvalificerad majoritet, under
det att här är bestämd enkel majoritet, och den andra, som väl
finnes i de flesta bolagsordningar, att den andra bolagsstämman
skall vara utlyst med sådan mellantid, som lemnar minoriteten
tillfälle att så godt sig göra låter bereda sitt försvar. Såsom bekant
är det i lagförslaget öfverlemnadt åt bolagsmännen enbart att afgöra.
huru ske skall med bolagsstämmas utlysande. Det finnes
ingenting, som hindrar, att det i bolagsordningen utsättes en så
kort tid, att stämman n:o 2 kommer strax efter stämman n:o 1.
Vid stämman n:o 1 har en enkel pluralitet bestämt bolagets upplösning
och tillgångarnas realiserande; kommer så, efter ett kort
uppehåll, kanske en vecka eller ett par dagar, stämman n:o 2. och
då får man beslutet bekräftadt, också då med enkel majoritet. Jag
kan icke finna annat, än att detta försvagar de nuvarande garantierna,
såvidt det der i de flesta fäll föreskrifves kvalificerad majoritet
och äfvenledes en längre tid mellan de båda bolagsstämmorna,
så att minoriteten har tid att förbereda sig. så godt den kan. till
den andra bolagsstämman.

Hvad åter första punkten beträffar, kan jag icke vara af samma
mening som herr Annerstedt. Jag skall be att få framställa det
fäll, som jag på förmiddagen antydde, att till ett bolag kommer
ett anbud om en lönande verksamhet, med garanti att den skall
fortsätta under en ganska lång tid — således ett för bolaget
ytterst vigtigt och förmånligt anbud. Hittills har det — såvidt
den tillbjudna verksamheten varit af så skiljaktig art från bolagets
föremål, att den tarfvat ändring i bolagsordningen — kunnat ske på
det sätt, att 2 extra bolagsstämmor, hvar för sig, uttalat sig om
dessa ändringar, och derefter har man på beslutet fatt bekräftelse
från Kongl. Makt, och dermed har ändringen varit genomförd. Nu
åter, om ett sådant tillfälle erbjuder sig, kan det hända, att man
får vänta till nästa år, till den ordinarie bolagsstämman, och om
ett förmånligt anbud någon gång kommer på våren, strax efter
det ordinarie bolagsstämma hållits, måste man gifva den. som erbjuder
affären, det besked, att med afgörandet måste anstå ungefär
ett år. Ärendet skall då af göras af en kvalificerad majoritet, hvad
som icke erfordras vid det ännu vigtigare beslutet om bolagets
upplösning. Det synes mig vara en allt för tung form för en sä
ofta uppkommande fråga som att utvidga verksamheten, lät vara
i eu rigtning, som fordrar ändring i bolagsordningen. Än värre
vore det, om en enda bolagsman Kade rätt att genom sitt nakna
votum fullständigt kunna hindra denna förmånliga ändring i bolagets
verksamhet. — Deraf kunde utveckla sig ledsamma förhållanden.
Det kunde befinnas nödvändigt att utlösa den vägrande, och det
blefve kanske då eu utpressning, som det säkerligen icke är lagens
mening att befordra. Jag tycker in summa, att formen för denna

Onsdagen den 24 April, e. m.

Nso 24.

fråga om bolagets utvidgning är för tung, och t ormen för denna
ömtåliga sak om bolagets upplösning är alldeles för lättvindig.
I båda fallen skulle jag önska en ändring, och det är från dessa
synpunkter jag mycket ifrån för en återremiss.

Herr Hammarskjöld: Jag liar naturligtvis ingenting emot,
tvärtom instämmer jag i yrkandet om en återremiss, som jag tror
vara nödvändig i afseende på det sätt, på hvilket ordet aktiekapital»
är använda Dervid skulle jag vilja säga några ord med
anledning af de anmärkningar, som äro gjorda i afseende ä andra
stycket, om formerna för beslut angående bolags upplösning. Jag
vill fästa uppmärksamheten på, att 1848 års bolagslag gifver ingå
garantier alls i detta afseende, utan de garantier, som understundom
finnas emot ett minoritetsförtryck vid beslut om bolags
upplösning, de finnas allenast i bolagsordningarna. § 33 2:a stycket
innehåller således en större garanti än hvad minoriteten hittills i
aktiebolagslagen haft i det hänseendet. Önska bolagsmän ytterligare
garantier utöfver hvad lagen innehåller, så hafva de full
rättighet att insätta sådana i bolagsordningen, såsom uttryckligen
utsäges i sista stycket af 33 §: »är för giltighet åt beslut,
hvarom nu är sagdt, något ytterligare vilkor i bolagsordningen
bestämdt, lände ock det till efterrättelse». 1 bolagsordningen kunna
alltså införas mycket skarpare bestämmelser, mycket hårdare vilkor,
för att .beslut om bolags upplösning skall få anses fattadt, än som
står i mom. 2. Det är hvarje bolag obetaget att gorå de vilkoren
huru stränga bolaget vill, men de få icke vara mildare än de,
som stå i andra stycket af 33 §. — Beträffande första stycket får
jag säga, att jag anser Kongl. Maj:ts förslag principielt rigtigt,
men jag erkänner de praktiska olägenheter, som, enligt hvad den
siste talaren påpekat, kunna uppkomma af eu så sträng bestämmelse
som Kongl. Maj:ts, och anser derför eu mildring vara
väl befogad; huruvida den af utskottet föreslagna mildringen är
för stor, derom kunna meningarne vara olika, och jag tillåter mig
icke att nu derom fälla något bestämdt omdöme. Som jag redan
sagt, har jag ingenting emot att hela § återremitteras, af de skäl
jag först nämnde.

Herr Hasselrot: Det är alldeles rigtigt, såsom den siste ärade
talaren omnämnde, att den olägenhet, som här är påpekad beträffande
minoritetens rätt vid bolags upplösning, kan förebyggas genom
en bestämmelse derutinnan i bolagsordningen. Men om det är
kammarens mening, att denna minoritetens rätt bör skyddas icke
allenast i det fall, då bolagsstiftarne eller de, som uppgjort bolagsordningen,
varit så försigtiga att deri införa dylika bestämmelser,
synes mig det vara rätt och rigtigt att få bestämmelsen härom
in i sjelfva lagen, och i sådant fall torde för bolags upplösning
böra fordras minst samma (jvalificerade majoritet som för beslut
om ändring i bolagets verksamhet. Det är dock äfven en annan
omständighet, som ej bör förbises. Den förste talaren, herr Annor -

Förslag till
lag om aktiebolag.

(Forts.)

N:o 24.

Onsdagen den 24 April, e. in.

Förslag till stedt, påpekade i förbigående densamma, men han missförstods
ag bolag uppenbarligen af herr Svedelius. Herr Annerstedt nämnde nemligen.

(Forts) ^et äfven borde stadgas något strängare vilkor, då man ville

försälja all bolagets egendom. Herr Svedelius talade dock blott
om »fast egendom».

Det är, som bekant, icke sällsynt under nuvarande förhållanden,
att ett bolag icke upplöses formelt, utan helt enkelt på en
bolagsstämma beslutar sälja sin egendom till en enskild person
eller ett annat bolag. Jag har just ett sådant fall i min hembygd,
der ett badhusbolag sålt all sin egendom till Borgholms
stad, utan att någon formlig upplösning af bolaget egt rum. Det
stod också härom dagen i tidningarna, att Yallåkra aktiebolag
beslutat sälja all sin egendom till ett annat bolag. Såvidt jag
kunnat läsa Kongl. Maj:ts och utskottets förslag, finnes ingen
garanti emot en sådan åtgärd, äfven om man kan anse bestämmelserna
i öfrigt nöjaktiga. Det torde derför vara synnerligen vigtig^
att genom en återremiss af andra momentet i denna paragraf
få in några bestämmelser, som förhindra en enkel majoritet på eu
bolagsstämma att försälja all bolagets eller dess hufvudsakliga
egendom.

Herr Philipson: Jag skall, för min del, icke motsätta mig
en återremiss af den nu föredragna paragrafen. Men äfven jag
ber, i likhet med eu föregående talare, att få påpeka, att de bestämmelser
i första stycket, kvilka synts mig vara i formen mildare
än Kongl. Majrts och nog äfven hafva sin berättigade plats
derstädes, jemväl af praktisk hänsyn böra stå der.

Herr Nyström har här framhållit, att stora olägenheter kunna
uppstå derigenom, att man måste afvakta ordinarie bolagsstämma
för att fatta beslut om att förändra bolagets verksamhet eller
tillöka den i en rigtning, som från början icke varit afsedd. För
min del får jag verkligen säga, att denna restriktion i pluralitetens
magt är högst nödvändig, och att förslaget ej kan anses
annat än välbetänkt.

Vi böra tänka oss, att det är minoritetens rätt vi först skola
skydda, och det tror jag herr Nyström äfven är med om.

Att ett bolags affär lätt och ofta kan komma att omfatta eu
verksamhet, som består i något mera, något helt annat än det,
som vid dess bildande afsågs och bestämdes, ber jag att få påpeka
och anhåller att med följande exempel få belysa.

Det sker eu inbjudning, om jag så får kalla det, till personer
att bilda ett bolag för drifvande af en fabrik för tillverkning af
bomullsgarn och väfnader. Man skall begagna sig af den och den
vattenkraften, och aktiekapitalet blir fulltecknadt. Sedan detta
skett, träder bolaget i verksamhet, men finner efter någon tids
förlopp, att en större eller mindre del af vattenkraften kan användas
till drifvande af, låt mig säga, en mjölqvarn. Det väckes
da förslag om, icke att öka aktiekapitalet, utan att bygga en stor
mjölqvarn och drifva spanmålsaffärer, hvilken verksamhet i in -

Na> 24.

Ousdtigeu (len 24 April, t. in.

bjudningen icke varit angifven för aktieegarne och hvilken är Förtlwj till
främmande för den deri bestämda. Med denna nya verksamhet la9
kan naturligtvis följden lätt blifva, att bolaget, som måhända ^orts)
från början varit ganska solid! och hade ett tillräckligt kapital
och reservmedel att bedrifva sin först bestämda rörelse, nu måste
skuldsätta sig öfver höfvan för att drifva denna nya verksamhet,
hvilken kanske äfven gifver förlust för bolaget i stället för den
vinst, den förut hade å sin först beslutade verksamhet. Detta
skulle kunnat ske efter beslut å någon bolagsstämma utan qvalificerad
majoritet och utan att vara beslutadt på ordinarie bolagsstämma!
Mig synes dylik åtgärd vara ett prejugerande af dens
rätt, som tecknat aktier i ett bolag för bedrifvande af en bomullsatfär,
men som sedan mot sin vilja skulle blifva indragen i en
spanmålsaffär. Jag, och många med mig, tycker, att det är en
ganska stor risk att teckna aktier utan att nu föreslagna bestämmelser
antagas och sålunda icke hafva full och ovilkorlig trygghet
för att icke verksamheten mot deras vilja ändras på ett sådant
sätt, att man kan befara att förlora hela sitt i bolaget insatta
kapital, hvilket för mer än en kan gälla detsamma som att blifva
ruinerad. Jag tycker, att den af utskottet föreslagna ändringen i
§:n är ganska betänklig och kanske ej fullt tillräckligt betryggande
för hvarje enskild aktieägare, och skulle helst hafva önskat bifall
till Kong! Maj:ts förslag, men skall gerna vara med om utskottets
förslag med dess mildare former, då väl några strängare bestämmelser
äro omöjliga att få af Riksdagen antagna.

Om jag då med min röst medgifver en återremiss af 2:a
stycket för att fä detta stycke ändradt, så kan jag icke vara med
om en återremiss i syfte att ändra det l:a stycket.

Herr Värn: Det har fäst min uppmärksamhet, att det icke
står någonting om viss Hd, som bör förflyta mellan de båda bolagsstämmor,
hvilka äro nödvändiga för att vissa beslut skola kunna
fattas. I § 8 mom. 8 står endast, att bolagsordningen skall upptaga
»huru kallelse till bolagsstämma skall ske och andra meddelanden
bringas till aktieegarnes kännedom.» Nu kan denna
fråga lätt besvaras genom stadgande af annons i ortens tidningar,
i Post- och inrikes tidningar o. s. v., men jag. förmodar, att meningen
är, att det också bör stå, huru lång tid förut en bolagsstämma
skall kallas, t. ex. en eller kanske 2 månader förut. Ty
det kan hända, att eu styrelse eller en majoritet i bolaget är
mycket mån om att hastigt fä ett sådant beslut till stånd, som
de vilja hafva, och då genom annons utsätta ordinarie bolagsstämma
till den tid de vilja hafva den och sedan för samma
ärendens behandling kalla till extra bolagsstämma på dag, strax
efter den, på hvilken den ordinarie stämman skall hållas, kanske
påföljande dag. På det sättet kan det knappast blifva någon
skilnad i besluten. Den majoritet, som fäns på tisdagen, finnes
nog också på onsdagen, men det är väl icke hvad som atses.

N’:o 24.

Onsdagen den 24 April, e. m.

Förslag till
lag om aktie -b''dag.

(Forts.)

Då eu återremiss synes komma till stånd, ville jag, att utskottet
också skulle tänka på, huruvida icke i lagen borde bestämmas
någon viss tid mellan de två bolagsstämmor, som ega att
fatta så vigtiga beslut.

Herr Sam z el iris: Hos mig har förevarande paragraf väckt
de allra största betänkligheter. Jag har, utom hvad öfriga talare
redan erinrat, funnit åtskilligt att dervid anmärka. Jag har gjort
jemförelser med utländska lagstiftningar i ämnet, och jag har icke
funnit något ställe, der man lemnat minoriteten så litet skydd,
som förhållandet skulle blifva, i fall förevarande paragraf antoges.
I den tyska handelslagstiftningen — jag bläddrade i den — förekommer
ett stadgande, att »ändring af föremålet för bolagets
verksamhet kan icke beslutas genom röstpluralitet (Stimmenmehrheit),
såvida sådant icke är uttryckligen medgifvet i bolagsordningen.
Lag samma gäller i det fall, att bolaget öfverlåter sina
tillgångar och skulder på annat aktiebolag emot åtnjutande af
betalning i aktier i det senare bolaget.» Härigenom är stadgadt,
att. genom röstpluralitet kan minoriteten icke beröfvas sin rätt,
såvida den icke gått in på något sådant genom antagande af bolagsordningen.
Enligt detta förslag åter skulle det blifva regel,
att minoritetens rätt förtrycktes, såvida den icke varit så förgiftig
att lata ett sadant hindrande stadgande inflyta, hvarom en
antydan lemnas i sista momentet af denna paragraf. Det är ju
ett helt annat förhållande att antaga såsom regel, att ett sådant
förtryck icke är medgifvet, än såsom regel, att minoriteten måste
i bolagsordningen, hafva införd en bestämmelse för att skydda sig.
Det finnes också i dessa bolag sä många sätt att beröfva sin nästa
hans egendom. Jag har under en ganska långvarig juridisk verksamhet
haft tillfälle att se de mest upprörande saker i den vägen.
Äfven om t. ex i bolagsordningen är stadgad en viss pluralitet
för bolagets, upplösning, - 3, 3 4 eller 4,5 pluralitet 0. s. v.,
sa är det ändå icke förbjudet att sälja bolagets egendom; det
kan beslutas genom enkel pluralitet. Sä skedde, såsom herrarne
torde erinra sig, vid Karlsvik för några år sedan. Man sålde all
bolagets, egendom, och dermed var bolaget faktiskt upplöst, och
något vidare beslut om upplösning af bolaget kunde icke vara
erforderligt. Jag har äfven sett tillfällen, då man köper in ett
konkurrerande bolag för att göra det oskadlig! Detta tillgår på
det sätt.. jag såg just ett exempel derpå i fjor — att man köper
in så många aktier, som erfordras för att få pluralitet vid bolagsstämman.
Härför behöfdes enligt bolagsordningen - 3. Sedan man
fått dessa aktier, som representerade 2/a, frågade man minoriteten,
den återstående tredjedelen: »viljen I taga pappersvärdet på edra
aktier? I hafven här ingenting att säga till om, ty nu besluta
vi bolagets upplösning eller att försälja bolagets egendom till
samma pris, som skulderna uppgå till; det blifver således icke ett
öre öfver till utdelning.v Legaliter kunde det icke hindras, men
det är verkligen upprörande att se sådana tillställningar, och det

OnsdogeD den 24 April, e. in.

9 N:o 24.

är icke på ett ställe, utan på många, som jag sett, att man så der
hänsynslöst begagnat sig deraf. Derför anser jag, att den förändring
utskottet föreslagit i första momentet icke går i den rätta
rigtningen, utan i sådant fall gifver jag ett alldeles obetingadt
företräde åt den kongl. propositionen. Den är icke så sträng,
som man vid ett första genomläsande kan tycka. Man har trott,
att det skulle erfordras bifall af samtliga aktieegare. Detta är
icke förhållandet, utan endast af dem, som äro närvarande vid
stämman. Om det är några aktier bortkomna, som man talade
om inom bolagskomitén, så hindrar detta icke fattandet af ett
sådant beslut; det behöfs blott enhällighet af de närvarande bolagsmännen,
och detta kan nog ernås.

Man har äfven talat om exempel, då minoriteten gör skada
åt majoriteten, att man kan nödgas utlösa dess aktier och betala
dem oskäligt. Det förekommer icke så mycket i aktiebolag som i
andra bolag, att någon bolagsman gör sig alldeles omöjlig, så att
man måste utlösa honom. I aktiebolagen är det vanligtvis minoriteten,
som får släppa till skinnet.

Jag anser således af allra högsta vigt, att mera betryggande
garantier för minoritetens rätt införas, ty att få en enkel pluralitet
för förändring af bolagsordningen eller försäljning af all bolagets
egendom är så ofantligt lätt. Det kan t. ex. vara eu familj, som
har nära hälften af aktierna; köpa de så några aktier till, så hafva
de majoritet, och minoriteten blir rättslös. Hafva de i det fall,
som nyss omtalades, att aktierna voro 100, endast Öl, så blifva de
49 alldeles rättslösa.

Jag beder således att få lägga utskottet varmt på hjertat att
i anledning af den återremiss, som jag förmodar Första kammaren
är villig medgifva, taga i betraktande, att tillräckliga garantier
för minoritetens rätt såväl i ena som andra hänseendet kunna
åvägabringas; och det är i det syftet, som jag anhåller om återremiss.

Herr Nyström, Carl: Blott ett helt kort svaromål. Jag ber
först och främst få instämma i hvad herr Hasselrot yttrade. Angående
den af herr Waern framhållna betänkligheten har äfven jag
framhållit densamma och finner den högst afsevärd.

Hvad beträffar frågan om den i första stycket, på tal om utvidgning
af bolagets verksamhet, faststälda ordinarie bolagsstämman,
har herr Philipson velat bibehålla denna bestämmelse och funnit
det vara föga betryggande, om man i stället skulle låta en sådan
sak afgöras vid två extra bolagsstämmor. Jag erkänner, att det
fordras en viss försigtighet beträffande en sådan sak som ändring
af ett bolags verksamhet. Jag vill då fästa uppmärksamheten på
den omständighet, att vid extra bolagsstämma skola i kungörelsen
angifvas de ärenden, som skola förekomma att afgöras på stämman.
Denna föreskrift synes mig bereda tillräcklig trygghet. Ty
hvad som sker på två extra stämmor är fullkomligt detsamma,
som sker på eu ordinarie och eu extra stämma, utom att bolaget

Förslag till
lag om aktiebolag.

(Forts.)

N:o 24.

Onsdagen den 24 April, e. in.

Förslag till
lag om aktiebolag.

(Forts.)

genom att använda två extra bolagsstämmor möjligen kan fä ett
brådskande ärende afgjordt i så god tid, att t. ex. ett fördelaktigt
anbud icke behöfver gå förloradt. Annars kan ju tidsutdrägten
uppgå till i det närmaste ett år. Precis samma garantier som med
eu ordinarie och en extra bolagsstämma är det med två på hvarandra
följande extra stämmor, för så vidt föremålet för de extra
bolagsstämmornas beslut skall tillkännagifvas. Jag kan således
icke finna annat, än att mycket kan vinnas, men egentligen ingenting
förloras genom att borttaga bestämmelsen, att den ena stämman
nödvändigtvis skall vara ordinarie.

Herr Sjölin: I likhet med flere föregående talare har jag den
uppfattning, att de föreskrifter, som i denna paragraf meddelas,
iclre äro tillfredsställande. Hvad det första momentet beträffar, så
föreskrifves bär, att för beslut om ändring af bolagsordningens
bestämmelse i afseende å föremålet för bolagets verksamhet skulle
det vara 2/s af de röstande, som biträdde ett sådant förslag
och 2/3 af hela aktiekapitalet. En föregående talare har anmärkt,
att det icke är meningen, att det skulle vara */s af
hela aktieegareantalets röster, utan endast 2la af det antal, som
vore representeradt vid stämman. I sådant fall, synes det mig,
hade det varit bra, om en annan bestämmelse, än nu, uttryckligen
i lagen förekommit, att det i stället hade hetat, att det
skulle vara 2/s af de närvarandes röster, som erfordrades. Nu har
jag mig bekant, att Andra Kammaren redan återremitterat denna
paragraf, och att der uttalats den mening, att röstetalet för de
saker, som här äro i fråga, skulle vara minst 4/o af de närvarandes
röstetal, och för min del tror jag, att, så vigtiga frågor
som här afses, det kan vara skäl att införa en sådan bestämmelse,
att minoritetens rätt blifver ordentligt tryggad.

Ser jag sedan på det andra momentet, så äro enligt mitt förmenande
bestämmelserna der ännu mera otillfredsställande; ty der
finnes, såsom redan förut antydts, ingen annan bestämmelse i fråga
om ändring af bolagsordningen eller om upplösning af bolaget, än
att majoriteten vid två på hvarandra följande bolagsstämmor fattat
ett sådant beslut. Det synes mig alldeles origtigt, att en majoritet
skall på det sätt, som här är föreskrifvet, kunna fatta så vigtiga
beslut, som här äro i fråga; och jag har mig bekant åtskilliga
bolag, der man har den föreskriften stadgad, att förslag om bolagets
upplösning skall föredragas vid två bolagsstämmor och att det
för ett sådant besluts fattande fordras 2/s majoritet. En ärad
talare bär visserligen sagt, att man kan i bolagsordningen införa
andra bestämmelser. Ja, det är visserligen godt och väl, om sådant
egen rum, men mig synes, att skall man hafva en lag, som gifver
generella bestämmelser, är det synnerligen nödvändigt, att man
der också har tillräckliga bestämmelser i de afseenden, som här
omförmälas. Ty enligt min tanke är det något af det vigtigaste,
att man i en lag har sådana bestämmelser, att icke minoritetens
rätt kan åsidosättas, såsom nu kan ske.

Onsdagen den 24 April, e. m.

N:o 24.

Under sådana förhållanden skall jag tillåta mig hemställa om
återremiss af den nu föredragna punkten.

Herr An ner st ed t: Jag har begärt ordet allenast för att tillkännagifva,
att, ehuru jag i anledning af en erhållen uppgift förra
gången, då jag hade ordet, uppgå!’, att ifrågavarande paragraf af
Andra Kammaren återremitterats, vid efterhörande i medkammaren
erhållits den upplysningen, att paragrafen icke blifvit af Andra
Kammaren återremitterad, utan af kammaren antagits med den
förändring, att i första stycket insattes 4/r> i stället för 2/s. I)et
är endast detta jag ansett mig skyldig att meddela kammaren.

Herr Svedelius: Med anledning af herr Samzelii yttrande,
att Kongl. Maj:ts förslag icke vore så synnerligen betänkligt sådant
som det nu föreligger, vill jag blott påpeka, att om detta förslag
antoges, skulle ju en enda vid stämman närvarande aktieegare kunna
genom sitt veto omöjliggöra en ändring. Men icke nog med detta.
Det kunde nog inträffa och skulle nog i många fall blifva händelsen,
att det funnes en konkurrent till bolaget, som önskade dess
skadande. Han skaffade sig en enda aktie i bolaget, infunne sig
vid stämman och omöjliggjorde der genom sin röst ett beslut,
hvarom alla de andra vore ense. Jag tycker således, att denna
bestämmelse är ytterst opraktisk. Den kanske är, såsom också
uttalats, i sielfva verket regelrätt, men i det praktiska lifvet tror
jag den skulle medföra mycket betänkliga olägenheter.

Nu har här yrkats återremiss från flera håll, och troligen
blifver det äfven kammarens beslut. Men jag beder att få fästa
uppmärksamheten på, hvilken svårighet det måste blifva för utskottet
att veta, i hvilken rigtning förändringen skall gå, dä yrkanden
framstälts, som gå åt alldeles motsatta håll. Somliga
yrka, att paragrafen skall skärpas, andra, att den skall mildras.
Jag vill också erinra, att återremiss blifvit begärd på så många
olika skäl, att det torde blifva svårt att finna en lösning.

Herr Asker: Jag är till eu del förekommen af den siste
talaren. Om. såsom flere talare yrkat, den föreliggande paragrafen
kommer att återremitteras till utskottet, bör naturligtvis den
förda diskussionen lända utskottet till ledning för ett nytt förslag.
Men jag tror, att litet hvar skall erkänna, att det blifver
hardt när omöjligt att med så väsentligt olika meningar, som här
uttalats, nu i riksdagens elfte timme, finna ett förslag, som blir
tilltalande för majoriteten i denna kammare, när frågan återkommer
till förnyad behandling. Då för öfrigt i sista momentet af
33 § finnes medgifvet att i bolagsordningen inrymma strängare
bestämmelser än de, som förekomma i Kongl. Maj:ts proposition
och utskottets förslag, kan jag för min del icke finna, att minoritetens
rätt icke skulle vara fullt betryggad, om vid bolagets
bildande sådana bestämmelser inrymdes i bolagsordningen, som
skyddade minoriteten emot öfvergrepp.

Förslag till
lag om aktiebolag.

(Forts.)

N:o 24.

Onsdagen den 24 April, e. m.

Förslag till
lag om aktie
bolag.
(Forts.)

På samma gång, och medan jag har ordet, tillåter jag mig
framhålla, att, om lagförslaget i sin helhet är godt, de, som vilja
föra det igenom, böra låta de mindre betänkligheterna emot detsamma
falla, men att, om förslaget åter i sina grunddrag är ohållbart,
det är bättre att låta det falla utan återremiss än att genom
för många återremisser göra det för utskottet omöjligt att hinna
omredigera lagen så, att den i dess förändrade form kan antagas.
Jag får för min del yrka bifall till utskottets förslag i den föreliggande
paragrafen.

Efter härmed slutad öfverläggning gjordes i enlighet med
derunder framstälda yrkanden propositioner, först på godkännande
af förevarande paragraf samt vidare på densammas återförvisning
till utskottet; och förklarades den senare propositionen vara med
öfvervägande ja besvarad.

§§ 34 och 35.

Godkändes.

§ 36.

Herr Svedelius: Herr talman, mine herrar! Inom utskottet
har jag, jemte två andra ledamöter, icke kunnat dela utskottets
mening i denna punkt, utan hafva vi dervid afgifvit vår reservation.
Denna gäller det andra momentet i paragrafen, hvarigenom
stadgas, att »minst 8 dagar före ordinarie bolagsstämma skall förteckning
å de ärenden, som dervid skola förekomma, genom styrelsens
försorg hållas för aktieegarne tillgänglig», och vidare, att
beslut icke må fattas i fråga, som icke finnes på denna förteckning
upptagen.

Enligt mitt förmenande är den stora principiella skilnaden
mellan extra bolagsstämma och ordinarie den, att extra bolagsstämma
sammankallas för en viss fråga, och att ärende, som skall
förekomma der, måste vara specielt tiflkännagifvet för aktieegarne,
medan deremot ordinarie bolagsstämma är det enda tillfälle, då
aktieegarne äro berättigade att sjelfva handlägga bolagets alla
angelägenheter. Det synes mig derför då ock vara fullt i sin
ordning, att en aktieegare, som har det ringaste intresse att bevaka
i bolaget, också personligen eller genom ombud är der närvarande
och gör sin rätt gällande, vid äfventyr att, om han det
icke gör, han får finna sig uti hvad de närvarande besluta. Man
framhåller att, om det icke är tillkännagifvet förut, hvilka ärenden
som skola förekomma, kan en öfverrumpling ske för en eller
annan aktieegare, som icke har infunnit sig. Jag kan icke förneka,
att detta kan vara möjligt; men då det synes mig vara
aktieegares ovilkorliga pligt att sjelfva bevaka sina intressen
den enda gång de hafva tillfälle dertill, så bör icke bolagets väl,
intressen som kanske kunna vara af ganska stor betydelse för

Onsdagen den 24 April, e. ni.

X:o 24.

bolaget, blifva lidande derför, att en eller annan aktieegare icke Förslag till
behagat infinna sig eller låta representera sig på stämman. Detlng ™laakt,e
är ej heller så synnerligt stor fara för öfverrumpling, ty för de
vigtiga frågorna är deremot sörjdt genom stadgande, att beslut
skall fattas antingen med kvalificerad majoritet eller vid två efter
hvarandra följande stämmor. För öfrigt vill jag fästa uppmärksamheten
på, att lagens stadgande alldeles icke lägger hinder i
vägen för att bolagsordningen upptager hvilka skärpta bestämmelser
som helst i detta hänseende. Bolagsordningen kan ju intaga
ett stadgande, liknande det här ifrågavarande 2:dra momentet
eller något ännu strängare, om så skulle anses erforderligt
för bolagets eller aktieegarnes väl, men att införa i lagen en sådan
föreskrift, gällande för hvarje bolag, äfven det, hvars intressen
icke egentligen kunna vara beroende af eu sådan bestämmelse,
synes mig vara mycket oklokt, då i det praktiska lifvet mycket
ofta förekommer, att det för styrelsen kan vara alldeles omöjligt
att förr än i de allra sista dagarne näst före stämman fä ett
vigtigt ärende så fullt beredt, att styrelsen kan bestämma sig,
huruvida det skall framläggas för stämman till afgörande eller
icke. Det kan inträffa, att styrelsen behof! använda en ganska
rundlig tid och stort arbete på att bereda en fråga, men det fattas
några uppgifter, som den fått vänta på, och dessa komma de sista
dagarne näst före stämman, men genom införande af ett sådant
stadgande som detta, skulle stämman, äfven om den sjelf önskade
det och styrelsen behöfde det, vara i lag förbjuden att företaga
frågan till afgörande. På dessa grunder anser jag, att detta andra
moment bör ur lagen utgå, och det är derhän min reservation
resulterar.

Det tredje momentet kan emellertid äfven komma att blifva
berördt af det andra styckets borttagande. Den i detta moment
inrymda bestämmelsen, att en aktieegare, som vill hafva ett förslag
upptaget till pröfning af stämman, skall hafva gjort anmälan
derom minst 14 dagar före stämman, har tillkommit derför, att
om styrelsen skall 8 dagar förut framlägga sina förslag, så bör
den dessförinnan hafva 8 dagar på sig att pröfva de enskilda förslagen,
och således är fjorton dagar den minsta tid, som erfordras.

Sker förändring i andra stycket, kan derför möjligen äfven förändring
ifrågakomma rörande det tredje.

Med anledning häraf och åberopande äfven eu annan föregående
talare, herr Nyström, som framstält ett liknande yrkande,
beder jag att få yrka återremiss på den föredragna paragrafen.

Herr Boström, Filip: 1 motsats till den föregående talaren
tror jag, att det andra momentet är synnerligen välbetänkt. Jag
kan icke neka, att om detta borttoges, skulle det mycket lätt
kunna hända, att aktieegarne öfverrumplades genom att styrelsen
utan föregående kungörelse komme fram vid bolagsstämman med
vigtiga förslag, hvarom ingen aktieegare hade någon aning. Man
säger, att om icke aktieegare vill på ordinarie bolagsstämma

N:o 24.

Onsdagen den 24 April, e. m.

Förslag till bevaka sin rätt, så må han stå sitt kast. Det är emellertid gällös1
°m aktie~ ska ofta förhållandet, att om en aktieegare icke tror, att något
o <*?■ särskilt vigtigt ärende förekommer på bolagsstämman, så underor
8 '' låter han att inställa sig eller att sända fullmagt. Skulle emellertid
i något enstaka fall ett sådant vigtigt förslag behöfva fram
till stämman, som icke hunnit kungöras, finnes intet hinder, att
eu extra bolagsstämma utlyses för att fatta beslut i denna fråga.
Då jag således tror, att aktieegarne i annat fall lätt kunna öfverrumplas,
finner jag för min del allt skäl att bibehålla paragrafen,
sådan som den af Kongl. Maj:t och utskottet föreslagits, och tilllåter
mig derför att yrka bifall till utskottets förslag.

Herr ¥(ern: Bland de skäl, herr Svedelius nämnde för att

styrelsen skulle kunna få anledning att framställa några särskilda
frågor vid en bolagsstämma, hvitna icke förut blifvit upptagna
på förteckningen, anförde han, att styrelsen icke kunnat medhinna
dem förr. Det synes mig vara skäl att betona, att det
också kan finnas sådana frågor, som det varit alldeles omöjligt
för styrelsen att ens tänka på. Det kan inträffa sjukdomsfall,
dödsfall, olyckshändelser, som kunna göra snara beslut nödvändiga.
En disponent, en verkställande direktör dör eller blir omöjlig att
sköta sin syssla. De öfriga styrelseledamöterna önska på det enständigaste
att få en person, som de anse skicklig och passande
och kanske den ende, som efter deras mening skulle vara det,
men han har en annan befattning eller ett annat anbud. Han
kanske säger: »ia, jag skulle vilja ataga mig detta, men jag måste
göra det och det vilkoret». Härom kan man endast fatta beslut
på bolagsstämma, och der står man nu. I bästa fall gör man
hvad den siste talaren sade, man kallar en extra bolagsstämma.
Men personen i fråga är kanske ingalunda villig att uppskjuta
allt afgörande en eller tyå månader eller tills hvilken tid som
helst förgått. Det kan inträffa en eldsvåda, och brandstodsbolaget
kan vilja göra upp saken genast. Det finnes flera sådana fall.
som kunna förekomma, så att det tyckes mig bra svårt, att man
icke vid bolagsstämman skulle få besluta öfver något, som kunnat
gifva styrelsen anledning till framställning under de sista 8
dagarne.

Den siste talaren invände, att det framför allt vore angeläget
att förekomma öfverrumpling för de aktieegare, som icke vore
närvarande. Men jag hemställer, om det kan vara rätt att vid
denna lag bara tänka på en dålig styrelse, eller att allt hvad
som här bestämmes skall vara för att hindra en dålig styrelse att
göra aktieegarne orätt. Kunde det icke också vara skäl att tänka
på, att ärliga och goda bolag skola kunna sköta sig på bästa och
mest praktiska sätt. Mig synes botemedlet mot eu dylik
öfverrumpling vara att, om en viss andel af de närvarande finna
sig öfverrumplade, om en fråga förekommer, som man icke tänkt
på, få de begära frågans bordläggning. Låt dem få rätt dertill
eller något annat i den vägen, men att förhindra bolaget

Onsdagen den 24 April, e. m.

X:o 24.

att fatta beslut, då beslut skall fattas, synes mig vara eu våldsamhet.

Herr Benedicks: Utom de skäl, som förut nämnts för återremiss,
anhåller jag att åter få framhålla bestämmelsen, att inom
8 månader från årets början ordinarie bolagsstämma skall hållas.
Jag tror det är tillräckligt, att det står, att bolagsstämma skall
hållas årligen. Det skulle medföra stor fördel för de bolag, som
ville deraf sig begagna, att kunna hålla bolagsstämman senare,
ty då kunna de hafva det löpande årets rörelse klar för sig och
kunna derefter bestämma en större eller mindre utdelning. Det
är derför i försigtighetens intresse, som jag yrkar på en sådan
förändring. Dessutom finnas bolag, som hafva så svårt att kunna
få tid att afsluta böckerna, att det är hardt när omöjligt att
hinna med det. Genom att införa denna bestämmelse om 8 månader
skulle bolagsstämman också komma att hållas på en tid, som
mest användes till resor, till att sköta sin helsa eller sitt nöje.
Att då sammankalla personer, som kanske bo på landet, till en
stad, synes mig mindre lämpligt.

Då jag icke kan finna något enda skäl, hvarför denna inskränkning
skall göras, anhåller jag om återremiss.

Herr Philipson: Jag undrar, om ej den siste talaren miss förstått

meningen i denna §. Det står »åtta månader efter utgången
af hvarje räkenskapsår». Förmodligen har han tänkt på
»kalenderår». Men om ett bolags räkenskapsår kan sluta när som
helst under årets lopp, måtte det väl vara rundligt tilltagen tid,
om bolagsstämman ej får hållas senare än åtta månader efter
räkenskapsårets slut, d. v. s. om ett bolag afslutar sina böcker
den 31 december, är det inom augusti månad bolagsstämma skall
hållas; af slutas de den 1 maj, så är det ej förr än i januari året
derpå. Mig synes det, som om dessa åtta månader vore tillräckliga
för att räkenskaperna kunna vara afslutade och revisionen
verkstäld, och för att aktieegarne skulle kunna hinna besinna sig

Så hvad som skall afgöras vid bolagsstämman. Dessutom synes
et mig, som om man ej bör allt för länge fördröja aktieegarnes
rätt att få eventuel utdelning; och en sådan kan icke ega rum,
förrän bolagsstämma hållits.

Herr Wsern omnämnde de svårigheter, som skulle finnas för
en styrelse att på förhand framlägga förslag på hvad som skulle
vid bolagsstämman förekomma. Och han ansåg, att lagen ej behöfde
vara så sträng, ty bolagsstyrelserna bestode i allmänhet af
ärligt och redbart folk. Men man stiftar väl ej lagar för fullkomliga
menniskor, utan för att hindra missbruk.

Herr Wairn nämnde vidare, att det kan inträffa mycket
under de 14 dagarne närmast före bolagsstämman, som kunde
böra föranleda styrelsen framkomma med förslag — en disponent
kunde t. ex. do, o. s. v. —, men det kan ju inträffa lika mycket
strax efter sedan en bolagsstämma är hållen, och hvad gör

Förslag till
lag om aktiebolag.

(Ports.)

N:o 24.

Onsdagen den 24 April, e. in.

Förslag till
lag om aktiebolag.

(Forts.)

man då? Jo, man utlyser extra bolagsstämma. Så kan man göra
äfven här.

Det synes mig, att aktieegarne, som veta, att en ordinarie
bolagsstämma skall hållas, äfven böra få klart för sig, Indika
ärenden då skola förekomma. Det gäller ju deras intressen och
kapital, och då böra de ha rätt att fordra att få på förhand veta,
om något på bolagsstämman skall förekomma, som gör det nödvändigt
för dem att der närvara och tillvarataga sina intressen.

Herr Rudebeck: Den mening, som reservanterna uttalat i afseende
på 2 mom. 36 §, anhåller jag att få biträda. Det synes
mig vara en olämplig föreskrift, att den omständighet, att ett
ärende ej blifvit upptaget å föredragningslistan, utgör ett ovilkorligt
hinder för att detsamma kan få komma till behandling vid
stämman. Af den talare, som först hade ordet, har framhållits,
hurusom det kan inträffa, att frågor af ganska stor betydelse ej
kunna hinna uppföras på föredragningslistan, och då vore det icke
gagneligt, om, ehuru dessa frågor verkligen vore af högsta vigt
för bolaget, desamma ändock ej skulle kunna få upptagas till
pröfning vid pågående ordinarie bolagsstämma. Mig synes, att
bolagsmännen ej behörigen bevaka sina intressen, om de icke akta
nödigt att hvarken sjelfva eller genom ombud närvara vid den
ordinarie stämman. Man säger nu, att de ej behöfva befara, att
något annat skall förekomma än hvad som står på listan. Men
om detta moment utginge, och bolagsmännen visste att på ordinarie
bolagsstämma kan förekomma ett ärende, som af särskilda omständigheter
kommit under styrelsens handläggning så sent, att
det ej kunnat uppföras på listan, så vore deri en maning för dem
att, som de ock rätteligen borde, tillstädeskomma vid ett så vigtigt
tillfälle som den ordinarie stämman. När man beaktar, hurusom
genom öfriga bestämmelser är sörj dt för att frågor af stor vigt
ej få afgöras med mindre än att de behandlats vid två bolagsstämmor,
kan ingen öfverrumpling befaras, och då dessutom det
står bolagsmännen öppet att, om de så vilja, i bolagsordningen
intaga en § i det syfte, som i detta moment är angifvet, synes mig
bolagsmännens rätt vara väl betryggad, äfven om, såsom reservanterna
yrkat, momentet utgår; hvarför, och då detta enligt min
mening vore praktiskt och nyttigt, jag förenar mig i hemställan
om återremiss i denna del.

Herr Benedicks: Jag skall be att få påpeka, att den näst

föregående ärade talaren, herr Philipson, icke anfört ett enda skäl,
hvarför denna bestämmelse om att ordinarie bolagsstämma skall
hållas inom åtta månader efter räkenskapsårets slut blifvit faststäld.
Jag kan deremot framföra alldeles bestämda skäl, som tala
för en längre tid, nemligen helt enkelt de bestående förhållandena
inom flera bolag. Såsom exempel kan jag anföra österby, Iggesund,
Grysinge, Söderfors, Hönsäter, Hellekis och en massa andra
bolag. Hvarför skall man då lagstifta alldeles i onödan, så att

Onsdagen (ten 24 April, e. in.

N:o 34.

aktiebolagen skola hafva skada af det. Om de sjelfva önska hålla Förslag till
bolagsstämman senare, så skulle de ej, till följd af en onödig la9 °™aak,ie''
föreskrift i lagen, få göra som deras eget intresse bäst bjuder dem!

Herr Annerstedt: Åtskillige talare hafva påyrkat uteslutandet
af 2 mom. i 36 §. Det förefaller mig likväl, som om desse
talare utgå från en förutsättning, som ej motsvaras af verkliga
förhållandet, nemligen att aktieegarne städse anse för sin pligt
att tillstädeskomma på bolagsstämmorna. Vi ha hört under ärendets
föregående behandling framdragas exempel på. att de ej äro
sä villiga att komma tillstädes, utan uteblifva och lemna åt
styrelsen och några få på stället varande att iakttaga bolagets rätt
och bästa. Nu föreställer jag mig, att Kongl. Maj:ts och utskottets
förslag i detta moment gar ut derifrån, att om detta är ett allmänt
förhållande, bör man försöka gifva en bestämmelse, som möjliggör
för de aktionärer, som icke anse nödigt att sjelfva komma
tillstädes, att få veta, hvilka frågor skola å bolagsstämman förekomma,
och derefter kunna lemna instruktion för något ombud.
Förekomma oförutsedda ärenden, har man ju ej kunnat gifva
någon instruktion åt sitt ombud. Enligt min mening torde de
föreslagna bestämmelserna ej medföra någon egentlig olägenhet.

Det har sagts, att oförutsedda omständigheter kunna sent inträffa,
men för dessa fall fins ju styrelsens befogenhet dels att träffa

S’Ovisoriska åtgärder, dels att sammankalla extra bolagsstämma.

ärigenom torde olägenheterna af stadgandena i 2 mom. blifva
ganska obetydliga, men deremot torde fördelen för aktionärerna
af detta stadgande, som redan är nämndt, icke vara så ringa.

Derför får jag för min del tillstyrka, att 2 mom. i denna § bibehålies
såsom Kongl. Maj:t och utskottet föreslagit.

Herr Svedelius: Endast några ord särskild! med anledning
af hvad herr Benedicks nyss yttrade om de 8 månaderna. Då jag
förut yrkat återremiss, vill jag icke misstänkas för, att jag skulle
instämma med honom om återremiss i det hänseendet. När inom
utskottet frågan var före om de 6 månader, som Kongl. Maj:t
föreslagit, blef det rätt mycken öfverläggning, och exempel framdrogos
från olika håll pa hvad som kunde vara nödigt stadga.

Man kom till den äsigten. att 6 månader kanske vore väl litet,
men alla ansågo, att om man utsträckte tiden till 8 månader,
vore det tillräckligt. Någon tid bör in utsättas, för att icke en
sä att säga tredskande .styrelse skall underlåta att kalla till
stämma, .lag har haft någon erfarenhet i detta afseende i ett
ganska vidt omfattande bolag med mycket stora och besvärliga
bokslut och med ganska störa svårigheter att få in från andra
erforderliga uppgifter i rätt tid. Man har dock kommit till den
erfarenheten, att det utan någon synnerlig svårighet har gått för
sig att få bokslutet och revisionen sa tidigt i ordning, att allt
mycket väl kunnat medhinnas på 7 och med ansträngning till och
med på 6 månader. Man kan således vara fullkomligt trygg för,

Första Kammarens Prat. 1895. X:o Ut 2

Sto 24.

Onsdagen den 24 April, e. m.

förslag ull att 8 månader äro tillit tillräckliga. För min del är jag alldeles
a<1 ''bolag U<'' öfvertygad om, att det ej bör göras någon ändring i det hän(Porto)
seende, som af herr Benedicks föreslagits.

Jag vill tillägga ett par ord angående 2 mom. med anledning
af den siste talarens anförande. Det är ju sant, att detta skulle
innebära ett skydd för de aktieegare, som ej infinna sig, och det
är äfven efter min uppfattning i allmänhet rätt, att lagen så
mycket som möjligt söker skydda minoriteten. Jag har dock från
många håll hört, att man i denna lag kanske gått för långt i det
hänseendet.^ I denna punkt synes ock mig, att man verkligen
gått för långt, ty om man härvid också skyddar de aktieegare,
som ej infinna sig, gör man detta kanske mången gång till förfång
för dem, som äro närvarande och verkligen anse det vara af
vigt och betydelse för bolaget att få beslut i en fråga genast
fattadt. Då dertill kommer, att, såsom redan flere gånger anmärkts,
utan minsta svårighet kan för hvarje bolag, som så önskar,
införas i bolagsordningen en tillräckligt sträng bestämmelse härutinnan,
synes det mig hårdt, om i lagen förbjödes alla aktiebolag
att för sig antaga en ordning, som de kunna finna erforderlig och
gagnelig.

Herr Boström, Filip: Da herr Benedicks uppräknat åtskilliga
bolag, i hvilkas bolagsordningar är stadgadt, att stämma
skall hållas först 9 eller 10 månader efter utgången af räkenskapsåret,
vill jag, såsom delegare i två af dessa bolag, nämna, att jag
har talat med verkställande direktören i dessa bolag och han försäkrar,
att intet hinder möter att få bolagsstämma hållen ett par
månader tidigare. Dessutom kan jag nämna, att i dessa två bolag
är bokslutet i år redan färdigt att öfverlemna till revision, och
att .således intet hinder möter att hålla bolagsstämma mycket
tidigare än hvad utskottet föreslagit. Anledningen hvarför man
väntat 9 ä 10 månader har varit den, att man ofta fått vänta på
förlagsräkningarnas inkommande från förlagsgifvaren. Men numera
har den tiden förminskats, och på de sista åren ha dessa
räkningar inkommit redan i mars och april, och derefter är bokslutet
snart upprättadt. Jag är sjelf styrelseledamot i ett stort
bolag, der siffergranskningen redan är verkstäld, der revisionen
i dessa dagar slutar sitt arbete och der styrelsen redan upprättat
sin berättelse. Detta bolag har i nästa månad sin ordinarie
bolagsstämma. Jag yrkar bifall till den föredragna punkten.

Herr Benedicks: Jag vill fästa uppmärksamheten derpå, att
jag icke sagt, att det står i dessa bolags bolagsordningar, utan
blott att det är vanligt, att deras bolagsstämma hålles i september
eller oktober. Men denna bestämmelse om 8 månader förbjuder
helt enkelt ett bolag att Tätta sig efter sin egen beqvämlighet,
och detta utan skäl. Ty jag har ännu icke hört något skäl anföras,
hvarför, om bolaget sjelft vill uppskjuta denna tid, hvilket
kan bero af personlighetshänsyn, detta skall genom en tom före -

Onsdagen den 24 April, e. m.

N:o 24.

skrift i denna lag vara för bolaget sjelft omöjligt. Jag anser, att Förslag till
det är förkastligt att lagstifta i onödan, när dermed ingen nyttalag "ki,e~
vinnes, men väl nackdelar kunna åstadkommas. Jag vidhåller
fortfarande mitt yrkande.

Herr Asker: Med anledning af den siste ärade talarens anmärkning,
att för nuvarande bolag skulle gälla den bestämmelse,
som 36 § stadgar, tillåter jag mig hänvisa honom till 81 § i lagförslaget,
hvaraf framgår, att å bolag, hvars ordning blifvit af
Konungen stadfäst, bestämmelserna i denna lag icke skola ega
tillämpning, såvidt de afse ämnen, rörande hvilka blifvit i bolagsordningen
särskild! stadgadt, utan att derutinnan skall gälla hvad
bolagsordningen innehåller. Vissa undantag härifrån finnas visserligen
i 81 § uppräknade, men då deribland icke upptagits tiden för
bolagsstämmas hållande, får jag för min del yrka bifall till utskottets
förslag i den föreliggande § 36.

Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, gjorde herr
talmannen i enlighet med derunder förekomna yrkanden propositioner,
först på godkännande af föreliggande paragraf och
vidare derpå att densamma skulle visas åter till utskottet, samt
förklarade sig anse den senare propositionen vara med öfvervägande
ja besvarad.

Votering begärdes, i anledning hvaraf uppsattes, justerades och
anslogs en så lydande omröstningsproposition:

Den, som godkänner § 36 i första särskilda utskottets förslag
till lag om aktiebolag, röstar

Ja 5

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, visas paragrafen åter till utskottet.

Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:

Ja — 48;
Nej — 59;

§ 37.

Herr Annerstedt: I anledning af det beslut kammaren fattat
rörande § 19, får jag yrka återremiss jemväl på den nu föredragna
§ 37.

N:o 24.

Onsdagen den 24 April, e. in.

Förslag till
lag om aktiebolag.

(Ports.)

Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr talmannen,
■ att i afseende på den nu föredragna paragrafen endast yrkats, att
densamma skulle visas åter till utskottet.

Sedermera gjordes propositioner, först på paragrafens godkännande
samt vidare på bifall till nyssnämnda yrkande, och förklarades
den senare propositionen vara med ja besvarad.

§ 38.

Godkändes.

§ 39-

Herr Hasselrot: I den nu föredragna § är stadgadt, att

om någon vill klandra beslut, skall detta ske genom stämning
inom 2 månader från beslutets dag. Det är emellertid en i nuvarande
bolagsordningar synnerligen vanlig bestämmelse, att tvist
mellan bolagsmän skall kunna afgöras genom kompromiss och ej
behöfva hänskjutas till domstol. Jag tror, att ett sådant förfarande
i allmänhet är att förorda, och att det åtminstone bör
lemnas rätt åt bolagsmännen att i bolagsordningen derom meddela
bestämmelse. Emellertid erkänner jag, att frågorna, huruvida
ett beslut i behörig ordning tillkommit eller djest strider
mot lag eller författning, lämpligen böra öfverlemnas åt domstol,
men derest tvist uppkommer, om beslutet strider mot bolagsordningen,
synes detta lämpligen och skäligen kunna, om bolagsmännen
så önska, böra öfverlemnas att bestämmas genom gode
män. Då det för sådant fall blir nödvändigt att bestämma en
viss terminus, inom hvilken anmälan om hänskjutande af tvistig
fråga till kompromiss skall ske, torde en återremiss vara nödvändig,
hvarom jag tillåter mig göra hemställan.

Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, yttrade herr
talmannen, att beträffande förevarande paragraf annat yrkande
icke förekommit, än att densamma skulle visas åter till utskottet.

Härefter gjordes propositioner, först på paragrafens godkännande
samt vidare på densammas återförvisning; och förklarades den
senare propositionen vara med ja besvarad.

§§ 40-43.

Godkändes.

§ 44.

Herr Benedicks: Enligt hvad jag förut yttrat, ber jag nu
få yrka, att orden: »Ej må dock prokurist för bolaget antagas»

Onsdagen den 24 April, e. m.

,\:o 24.

skola utgå. 1 det hänseendet yrkar jag återremiss på den före- Förslag till
dragna paragrafen. bolag

Herr Philipson: I motsats till den föregående talaren yrkar (Forts.)
jag bifall till utskottets förslag i 44 § 2 mom. En af de vigtigaste
förutsättningar, som äro gjorda och som man gör för att
genom bildande åt bolag kunna åstadkomma hvad som med bolagets
uppgift öfverensstämmer, är naturligtvis den att välja en
styrelse, som man antager vara af den beskaffenhet, att den kan
fullgöra sina åligganden och framgångsrikt fullfölja den väg, som
aktieegarne utstakat för bolagets verksamhet, samt pligttroget,
redbart och ärligt sköta dess angelägenheter under den tid styrelsen
är vald. Som herrarne finna af de föregående §§:na, välies styrelsen
af aktieegarne och af ingen annan. Och jag får verkligen säga,
att frågan, huruvida man vill ingå i ett aktiebolag, är för mer än
en beroende på sammansättningen af styrelsen och på styrelseledamöternas
qvalifikatioiier. Om man i styrelsen invalt personer,
som man har förtroende till, förutsätter man, att detta ej skall
kunna på något sätt missbrukas eller öfver an tvardas på någon
annan. Man kan ju ha mycket stort förtroende för personer att
sköta en affär eller rörelse, men behöfver derför ej ha det förtroende
till dem, att de skola kunna i sitt ställe välja ställföreträdare,
d. v. s. man behöfver och vill ej heller lita pa styrelsens
rätta omdöme om den persons lämplighet till bolagets skötande,
som styrelsen skulle vilja göra till sin ställföreträdare. Om nu
ett aktiebolag skulle genom sin styrelse fä utse prokurist. så är
det ej aktieegarne, utan styrelsen, som valde honom. Och om jag
t. ex. har förtroende till A, B och C att vara styrelse och tror
på deras förmåga samt A, B ocli C tro. att E duger till detsamma,
men jag ej tror det, måste jag, om ej detta förbud inryckes,
vara. pligtig att godkänna denna prokurist, som styrelsen
antagit. Nu torde jag för flertalet af herrarne, som måhända icke
känner hvad ordet »prokurist» innebär, fä nämna, att detta ord
innefattar, att man åt en person öfver! emnar den vidsträcktaste
fullmagt, som kan gifvas. Man uppdrager åt honom att sköta
bolagets hela affär med samma rätt och befogenhet, som styrelsen
egen. Man tillåter honom köpa, sätta bolaget i stora skulder,
sälja m. m., allt inom den begränsning, som är föreskrifven i
bolagsreglerna för styrelsen. Med ett ord han är af styrelsen utsedd,
och han kan, om styrelsen får utse honom, fungera precis
på samma sätt som den, bringa bolaget i lika stora olägenheter
och vådor som styrelsen sjelf. Men styrelsen är vald af aktieegarne
och står till dem i strängt ansvar, då deremot prokuristen
är vald af styrelsen. Ett sådant förtroende synes mig ga något
långt, och det är ej rätt att begära, att aktieegarne ej blott skola
ha förtroende till sin styrelses skötsel af verksamheten, utan äfven
det förtroende, att den bättre än aktieegarne kan bedöma, hvilken
person är lämplig till ställföreträdare för att under dess styrelsetid
sköta affären på ''ett mer eller mindre lyckligt sätt.

Herr talman, jag anhåller fä yrka Infall till punkten.

N:o 24.

Onsdageu den 24 April, e. m.

ilo''om ''aktie ^ Henrr Henydicks: I anledning af den föregående talarens

bolag yttrande vill lag blott framhålla, att der står helt enkelt, att >ej

(Forts.) dock prokurist för bolaget antagas». Således, om aktieegarne

sjelfva vilja hafva en prokurist, är det omöjligt för dem, tv det
står skrifvet: prokurist får ej finnas.

Jag tror, att detta är att allt för mycket ingripa i de enskildes
sjelf bestämningsrätt, och jag känner derå aktiebolag, der det af
personliga skäl är rent af nödvändigt att hafva prokurist; (och
jag vet ej något skäl, hvarför ej) om t. ex. 5 personer drifva ett
enskild^ enkelt bolag med prokurist, men vilja konstituera sig till
ett aktiebolag, de, om de måste bibehålla prokurist, ej skulle få
gorå detta. Det är ju en sak, som blott rör 3:dje man, och de
höra. kunna få sköta sm affär precis som förut. Nej — det få de
nu icke! Den drakoniska bestämmelse, bär står, skulle blott
komma å stad mycket krångel och mycket besvär. Och derför
vill jag också för min del hafva bort den ur lagen.

Herr An ner sted t: Om kammarens ledamöter betänka hvad
en_ prokurist är, nemligen, att »han eger att, i allt hvad till bedrifvande
af hufvudmannens rörelse hörer, handla å hans vägnar
och teckna hans firma» blott med det undantag, att han ej egen
rätt att sälja hans fasta egendom eller medgifva inteckning deri,
torde det vara lätt att finna, att en aktiebolagslag, som föreskrifver,
att i stiftelseurkunden skall införas, bland annat, huru styrelsen
skall sammansättas, och grunderna för dess beslutanderätt, icke
kan medgifva, att denna bestämmelse blir helt och hållet illusorisk
eller omintetgöres, derigenom att styrelsen antager en prokurist,
som i och med detsamma skulle vara befogad att göra allt
hvarom bolagsordningen föreskrifver, att två eller flere af styrelsens
ledamöter måste vara tillstädes, för att giltigt beslut skall
kunna fattas. Under sådana förhållanden förefaller det mig, som
om kammarens redan förut fattade beslut fordra, att andra stycket
i denna § bibehålies oförändradt. De stora olägenheter, som
eu talare antog skola följa af denna föreskrifts antagande, tror jag
äro öfverdrifna. Det är ju ingenting, som hindrar en styrelse att
för visst fall i behörig ordning utfärda fullmagt för en person att
fullgöra det ena eller andra uppdraget. Det blir dock ingen prokura,
utan ett uppdrag att på styrelsens ansvar och i dess ställe
såsom ombud företaga vissa åtgärder, och en dylik fullmagt är
styrelsen lagligen oförhindrad att utgifva.

Vid sådant förhållande förefaller det mig, som om kammaren
borde godkänna 44 §.

Herr Pliilipson: Det faller mig ej in att vilja upplysa eller
på något sätt söka lära herr Benedicks, huru man lämpligen bör
förfara i sådana tall, som dem lian förutsatte, nemligen att styrelsen
af eu eller annan anledning är ur stånd att fullgöra sina
åligganden, och att det alltså ur den synpunkten kan vara nödigt
och nyttigt att hafva prokurist. Nej bevars, men jag vill påpeka

Onsdagen den 24 April, e. m.

!f:e 24.

och erinra herr Benedicks, att ett aktiebolag ju kan, om det så Förslag till
finner skäligt, vid sin stämma utse en styrelse och en verkställande ta9 °™laakt,e
direktör samt dessutom en person, som, vid förfall för verkställande "
direktören, fullgör hans funktioner. Men att låta en styrelse få or
den magt, att den kan åt en för den välbevågen person, som möjligen
är för aktieegarne fullständigt okänd, lemna prokura, som
medför full rätt för honom att handhafva deras medel, detta
svnes mig vara väl vågadt och bör ej tillåtas.

Herr Benedicks: Jag vill blott ännu en gång påpeka det
förhållandet, att, om aktieegarne sjelfva, ej styrelsen, skulle vilja
gå så långt och underkasta sig denna risk, så måtte det väl vara
deras ensak. Derför vidhåller jag mitt yrkande om återremiss.

Efter härmed slutad öfverläggning gjordes jemlikt de yrkanden,
som derunder faststälts, propositioner, först på godkännande
af den nu föredragna paragrafen samt vidare derpå att densamma
skulle visas åter till utskottet; och förklarades den förra propositionen,
hvilken upprepades, vara med öfvervägande ja besvarad.

§§ 45-48.

Godkändes.

§ 49.

Herr Annerstedt: Med anledning af att kammaren beslutat
återremittera 19 §, vågar jag vördsamt yrka, att äfven denna §
måtte återremitteras.

Herr Dickson, Robert: 1 4:de momentet af denna § stadgas:

»Utan hinder deraf, att ansvarsfrihet beviljats, ege bolaget att,
inom ett år från det förvaltningsberättelsen å bolagsstämma framlades,
i afseende å förvaltningen anställa talan mot styrelseledamot,
som visats hafva i berättelsen eller balansräkningen mot
bättre vetande meddelat origtig uppgift, der denna kan antagas
hafva å beslutet om ansvarsfrihet inverkat».

Det förefaller mig, som om den här stadgade preskriptionstiden
är så kort, att ansvaret derigenom nästan blir illusoriskt.

Om ett sådant fel, som här ifrågasattes, blir begånget, lärer det
ej upptäckas förr än under nästa års revision, och det kommer
säkerligen ej till bolagsmännens kunskap förr än till nästa ordinarie
bolagsstämma, som i regeln ej infaller förr än ett år efteråt.

Det blir då omöjligt att kunna uttaga stämningen och delgifva
densamma den felaktige sysslomannen inom den stadgade tiden.

Jag anser derför, att ordet »ett» utbytes mot »två» eller »fem»;
och då nu yrkande om återremiss framstälts, ber jag att få förena
mig i samma yrkande.

N:o 24.

Ousdagen den 24 April, e. in.

Förelag till
lag om aktiebolag.

(Forts.)

Öfverläggningen förklarades härmed slutad, hvarefter herr
talmannen yttrade, att beträffande förevarande paragraf endast
yrkats, att densamma skulle visas åter till utskottet.

Sedermera gjordes propositioner, först pa paragrafens godkännande
samt vidare på bifall till nyss omförmälda yrkande;
och förklarades den senare propositionen vara med ja besvarad.

§§ 50 och 51.

Godkändes.

§ 52.

Herr Wtern: Utskottet har ansett, att den af Kong]. Makt
bär föreslagna bestämmelsen om ansvar för revisorer, hvilka »vid
fullgörandet af sitt uppdrag visa grof vårdslöshet eller försummelse»
skall utgå, och har som skäl derför anfört, att det skulle
blifva svårt att få revisorer, om ett dylikt ansvar skulle åläggas
dem. Deremot hafva reservanterna yrkat på bestämmelsens intagande,
såsom nödvändig.

Jag kan för min del ej till fullo dela hvarken den ena eller
andra asigten, så enkelt motsatta de än synas vara hvarandra.

Jag tror, att det är ganska vanligt vid bolag i landsorten,
att på d_en utsatta tiden infinna sig revisorerna och taga sin bostad
ej i något hotell vid bruket eller fabriken, utan hos disponenten
sjelf. De intaga hos honom goda middagar, tillbringa sina
dagar synnerligen angenämt, se mycket litet på räkenskaperna,
men besöka så mycket flitigare fabrikerna, verkstäderna, bruket
o. s. v. och göra sig underrättade om hvad der tilldragit sig. Det
kan hända, att de blott hafva 3 eller 4 dagar till sin disposition
och använda exempelvis en hel dag att se på en ny anläggning
eller gorå skogsbesigtning eller dylikt. Man säger då: det måtte
vara en dålig revision! Nej, mine herrar, detta kan lätt vara ett
törhastadt omdöme. ^ Om revisorerna hafva öppna ögon och äro
vakna, kunna de på detta sätt göra sig väl underrättade, hurnviua
disponenten är en skicklig och duglig man, och likaledes i
afseende pa mgemörer, förvaltare och andra tjensteman, i afseende
pa om den ena eller andra anläggningen bör göras, den ena eller
andra metoden användas o. s. v. De kunna på så sätt använda
sin tid ofantligt nyttigt; och, under förutsättning att disponenten
och tjenstemännen äro ärlige och rättskaffens folk, är det möjligt,
att de aldrig kunnat använda sin revisionstid på ett bättre och för
bolaget gynsammare sätt, än just som skett.

.. .. -G1 invänder man, att det är icke gifvet, att disponenten är
årlig, äfven en duglig sådan kan dock vara oärlig, tjenstemännen
kunna begå stora fel, och det är mycket illa, om ej revisorerna
grundligt granska räkenskaperna. Ja, detta är nog mycket riktigt
men huru skall detta tillgå? Låtom oss antaga, att den af Kongl.’
Maj.t föreslagna bestämmelsen blir gällande, och revisorerna ålägges
detta störa ansvar. De, som hittills fungerat såsom revisorer, men

Onsdagen den 24 April, c. m.

N*:o 24.

ej hafva mera än 3 ä -1 dagar att disponera, men vilja göra sig Förslag till
underrättade samtidigt om de verkliga affärsförhållandena, de laa om akti&-draga sig tillbaka, och de utsedde revisorerna, som för ändamålet bolatanvända
veckor och månader och derför äfven åtnjuta aflöning, (*ort*-)
de taga sin sak mycket grundligt och se till, att allting har gått
rätt och ordentligt till väga. Men anse herrame, att denna revision
då är så förträfflig? Tron I, att dermed är allt hvad man kan begära
af en god revision uträttadt? Jag tillåter mig hafva en motsatt
mening. Jag tror att den revisionen är en mycket ofullständig
revision, då man visserligen kan upplysa om att några felaktigheter
eller någon orätt ej är begången, men lemnar bolagsmännen
i okunnighet om huru den verkliga affärsrörelsen är beskaffad, huruvida
den eller den saken blifvit på ett verkligen praktiskt och
godt sätt ordnad, huruvida disponenten är duglig eller icke.

Min mening är derför, att såsom tillägg till de hittills vanliga
revisionsbestämmelserna bör ett sådant stadgande som det af Kongl.

Maj:t föreslagna verkligen antagas, men man bör icke bestämma
ansvaret för alla revisorer, utan man bör gorå en skilnad på dem.

Det rätta och bästa är att blott låta de aflönade revisorerna hafva
fullt ansvar och pålägga dem skyldigheten att vara närvarande
vid inventeringarna på nyåret och att grundligt granska räkenskaperna;
men att ej dervid stanna, utan också tillåta bolaget
att utse revisorer, som ej hafva detta ansvar, utan förfara, såsom
hittills ofta tillgått, så, att de ej bry sig så mycket om räkenskaperna,
utan mera se till sjelfva affärens gång.

Jag yrkar derför återremiss på denna punkt, på det att vi
måtte få ett förslag, att, endast derest revisorerna äro aflönade,
de måtte hafva detta fulla ansvar, eller, om det är lämpligare,
att bolagsstämman eger att frikalla en eller flere af sina revisorer
från ett sådant strängt ansvar, hvarigenom bolagsmännen ej
blifva förhindrade att utse revisorer, hvilka förstå att bedöma
sjelfva affärsrörelsen såsom sådan, men på samma gång åläggas
utse revisorer, som göra en grundlig undersökning af räkenskaperna.

Jag tror, att både det ena och det andra är rätt, och att hela
svårigheten att antaga Kongl. Maj:ts förslag ligger deruti, att
man förutsätter, att ansvaret skulle gälla alla slag af revisorer,
hvaremot det blott borde vara gällande för dem. som utses att

fora eu grundligare revison af räkenskaperna och som i följd
äraf antagligen blifva aflönade och som då äfven böra vara fullt
ansvariga för hvad de förbigå af grof vårdslöshet eller försummelse.

•lag anhåller om återremiss.

Herr Öländer: Jag yrkar äfven återremiss af denna §, ehuru
ej i samma syfte som den föregående talaren, eller för att erhålla
två slags revisorer, någonting som jag ej tänkt på eller satt mig
in uti; men under diskussionen har förut påpekats det olämpliga
i den förändring utskottet gjort i denna §, då det inskränkt revi -

ff:o 24.

Onsdagen den 24 April, e. m.

Förslag till
lag om, aktiebolag.

(Forts.)

sorernas ansvarighet emot hvad Kongl. Maj:t i sådant afseende
föreslagit. Kongl. Maj:t har föreslagit, att de skulle ansvara för
den skada, som uppkomme förutom af annan anledning, jemväl
genom af dem visad grof vårdslöshet eller försummelse. Utskottet
har deremot borttagit dessa två ansvarsgrunder. Jag för min del
ånger, att Kongl. Maj:ts förslag i detta afseende är rigtigt och
rättvist, om ock möjligen skäl kunna förefinnas för uteslutande af
bestämmelsen om »försummelse». I öfrigt har också påvisats den
allt för korta tiden för anställande af talan mot revisorerna, och
äfven erinrats om, hurusom de felaktigheter och åtgärder, som
denna talan skulle afse att klandra, i allmänhet eller åtminstone
ganska ofta ej kunna upptäckas förr än mer än ett år efter revisionen,
eller just då tiden för talans anställande redan är ute.

För vinnande af ändringar i dessa båda syften anhåller jag
att få yrka återremiss på denna paragraf.

Herr Dickson, Robert: Herr Öländer har redan fram stält
vid denna § samma anmärkning, som jag gjorde vid 49 §, nemligen
att preskriptionstiden af ett år är alldeles för kort, och jag får
derför förena mig med honom i yrkande om återremiss. Jag skulle
också, hvad mig beträffar, kunna ansluta mig till den redaktion,
Kongl. Maj:t föreslagit och som ålägger revisorerna ansvar jemväl
för grof vårdslöshet eller försummelse. Jag tror ej, att detta innebär
något äfventyr, enär ansvarigheten naturligtvis kommer att
bedömas efter hvad som i bolagsordningen ålägges revisorerna.
Aligger dem att anställa inventering, få de göra det, åligger dem
att fullständigt granska räkenskaperna, måste de göra det. Anställas
särskilda''revisorer att granska och inventera, då förfaller
naturligtvis de andras skyldighet att inlåta sig derpå.

Jag yrkar återremiss.

Herr Boström, Filip: För min del tror jag, att det vore ganska
vådligt att antaga Kongl. Maj:ts förslag oförändradt, såsom det
här föreligger. Om man bestämmer ett dylikt ansvar för revisorerna,
torde det blifva ganska svårt att dertill erhålla dugliga
och samvetsgranna personer. Jag tänker mig ett större bolag,
som har t. ex. fem revisorer. En tid af tre till fyra veckor är
anslagen åt revisionen. Då går det i allmänhet till så, att en
eller ett pal'' af dem tager eu grupp af ärenden, ett par andra en
annan grupp, hvarefter sedan de fullgjort sitt uppdrag de lita på
hvarandra så, att den eller de, som granskat styrelsens berättelse
och dermed sammanhängande protokoll och handlingar, måste lita
|)å dem, som granskat inventarier och verifikationer o. s. v. Att
ålägga dem ett ansvar sådant, att, om någon af en grupp utaf
revisorer, om livilkas åligganden eu annan eller de andra af revisorerna
ej haft tillfälle taga notis, begår ett misstag, äfven desse
senare skulle kunna stämmas på ansvar för »grof vårdslöshet eller
försummelse», det tror jag vore ganska betänkligt. Nu har herr
Öländer betonat, att det kunde vara skäl att inskränka denntu

Onsdageu den 24 April, e. in.

N:o 24.

föreskrift, så att man toge bort »försummelse» och läte grof vårds- Förslag till
löshet» stå qvar, och det skulle jag möjligtvis kunna vara med la9 °m akUe~
om. Men då nu herr Dickson, på grund deraf att en föregående .0 0?
paragraf blifvit remitterad, yrkat återremiss i samma syfte, före- '' or 3
ställer jag mig att det äfven blir kammarens beslut, och i så fall
skall jag, om ärendet å nyo kommer under utskottets behandling,
ej hafva något emot att i förslaget stryka orden »eller försummelse»
samt endast bibehålla »grof vårdslöshet».

Jag yrkar, i likhet med den föregående talaren, återremiss.

Herr Rudebeck: I olikhet mot den föregående talaren kan jag
ej anse, att några betänkligare följder skulle inträda, derest Kongl.

Maj:ts förslag i denna paragraf antages. Utskottets skäl bär varit
detsamma som den siste talarens, eller svårigheten att till revisorer
kunna få fullt aktningsvärde och kompetente personer. Jag
kan ej tro detta, ty jag föreställer mig, att hvarje aktningsvärd
person äfven under nuvarande förhållanden anser, fastän lagen
icke upptager en sådan ansvarsförbindelse som den hvarom här är
fråga, sig dock hafva ett åtminstone moraliskt ansvar, och således
ej i den af Kongl. Maj:t föreslagna bestämmelsen finner orsak att
undandraga sig ett revisionsuppdrag.

Fruktan för ansvar för aen, som gjort sig skyldig till grof
vårdslöshet, kan icke vara ett skäl för den som vill utföra ett
värf pligttroget att vägra mottaga detsamma.

Hvad vidare beträffar det förhållandet, att den ene revisorn
kan komma att lida för den andres fel, tror jag ej att så behöfver
ifrågakomma. Det finnes äfven, efter mitt förmenande, ett sätt
att förekomma sådant. I fall, då en fördelning af revisionsarbetet
kräfves, kan genom protokoll, fördt vid revisionen, visas huru
fördelningen skett och den del af arbetet en hvar fått sig ombetrodd,
hvaraf åter klart och tydligt komme att framgå, i hvad mån
eu hvar af revisorerna vore ansvarig, i händelse skäl till sådant
ansvar skulle förekomma. Och att sålunda den ene skulle kunna
komma att ansvara för den andres fel, kan ej befaras.

Vidare framhölls, att den ifrågavarande ansvarsbestämmelsen
skulle kunna gifva anledning till olika tolkningar och i afseende

Så bevisningen förorsaka svårigheter. Jag kan ej tänka mig. att
et skall kunna möta några svårigheter för eu dömande myndighet
att afgöra, om grof vårdslöshet föreligger eller icke. Förhållanden
af mera svårlöst natur än dessa förekomma vid domstolarne, och
den större eller mindre ansvarigheten eller straff barheten är en
fråga, som domaren vid bedömandet af alla brott har att taga i
betraktande för bestämmande af straffpåföljden. Det är hvarje
domares skyldighet att sätta sig in i dessa förhållanden, och jag
föreställer mig, att man saknar skäl för den förutsättningen, att
domstolarne i dessa mål ej skola lyckas att på ett tillfredsställande
sätt lösa frågan.

•lag håller före, att eu bestämmelse sådan som den af Kongl.

Maj:t föreslagna, särskild! rörande ansvar för grof vårdslöshet,

N:o 24.

Onsdagen den 24 April, e. m.

Förslag till är af behofvet synnerligen påkallad, och skulle, om jag så får ut°9
akt,e~ trycka mig, föra revisionerna in på en rätt väg, som hittills ej all(Forte)
varit beträdd. Den skulle kraftigt verka till förekommande

deraf, att revisorsuppdrag mången gång eftersträfvas af personer,
som sakna derför nödiga qvalifikationer och i andra syften än
som motsvara uppdragets ändamål. Sadana personer skulle derifrån
af hällas, hvaremot jag ej fruktar för, att en aktningsvärd
och kompetent person skulle af detta ansvarsstadgande befinnas
ovillig att mottaga ett dylikt uppdrag.

Af dessa skäl anhåller jag om återremiss af denna paragraf,
i syfte att den af Kongl. Maj: t här föreslagna bestämmelse om
ansvar för vårdslöshet må i lagen inflyta.

Herr H ammarskjöld: Jag kunde afstå från ordet, enär jag
är väsentligen af samma mening som herrar Öländer och Kudebeck.
Jag skall nu endast be att få säga, att, då i Kongl. Maj:ts förslag
står »grof vårdslöshet» eller »försummelse», hörer naturligtvis ordet
»grof, icke blott till -vårdslöshet», utan äfven till försummelse». Att
båda uttrycken begagnats, beror derpå, att man i allmänhet i lagstiftningen
brukat sammanställa dem. Om det nu anses bättre, att
ordet »försummelse» tages bort, och man tror. att farhågan för att
åtaga sig revisorsuppdrag genom en sådan förändring kommer att
minskas, anser jag för min del, att icke någon betänklighet bör
deremot möta; och förenar jag mig i yrkandet om återremiss.

Herr Hasselrot: Jag har en annan mening än de herrar
jurister, hvilka förut yttrat sig i denna fråga. Lika med dem är
jag fullt öfvertygad om. att någon väsentlig svårighet icke skall
möta för domstolarne att på ett tillfredsställande sätt tolka eller
bedöma ett sådant stadgande, som det af Kongl. Maj:t föreslagna.
Det hafva domstolarne sedan lång tid gjort beträffande t. ex. brott
af embetsman. I bestämmelserna om dessa förekommer nemligen
ock stadgande om ansvar för vårdslöshet och försummelse. Ej
heller tror jag, att den af Kongl. Maj:t föreslagna bestämmelsen
skulle vara på något sätt äfventyrlig för revisorerna, ty med den
försigtiga tolkning, som enligt hvad erfarenheten visar kan beräknas
skola ega rum, skulle nog icke revisorerna i oträngdt mål
blifva dömda. Och (lock vägar jag icke tillstyrka bestämmelsen i
fråga, ty en sådan skulle enligt min öfvertygelse komma att afhålla
icke blott såsom här sagts inkompetenta, utan äfven i många
fall kompetenta personer från att åtaga sig revisionsuppdrag. Det
är nemligen icke behagligt att för ett sådant uppdrag, som är
förenadt med mycket besvär och i regel relativt ringa inkomst, få
underkasta sig en påföljd, som icke kan bestämmas efter objektiva
grunder, utan i viss mån beror på huru andra uppfatta ens förfarande.
Om man än är medveten om att hafva handlat så godt
man kunnat, riskerar man ändock alltid såsom revisor obehaget af
ett ansvarspåstående, hvilken risk för mången, fruktar jag, skall
vara tillräcklig att afhålla honom att åtaga sig ett sådant upp -

Onsdagen deu 24 April, e. in.

H:o 24.

drag. Det är detta, som gör att jag, ehuru jag anser bestämmelsen
i sig sjelf rigtig och önskvärd, icke för närvarande vågar tillstyrka
bifall till densamma utan tror, att man bör ena sig om
hvad utskottet föreslagit, hvilket i alla fall innebär en väsentlig
förbättring mot det närvarande tillståndet.

Herr Almström: Jag ber att i allo fä instämma med den
siste värde talaren. Jag tror, att det är farligt att stadga sådana
bestämmelser, att derigenom möjligen åstadkommes ett ännu värre
ondt, det nemligen att icke få dugliga, skickliga och pålitliga
revisorer. Jag är af den öfvertygelse, att man skulle skapa eu
särskild revisorsklass. högre aflönad, och gå miste om det intresse,
man nu kan påräkna bos dem, som nu anlitas för detta uppdrag.
Den bestämmelse, som Kong! Maj:t föreslagit, ser ut att vara för
sträng och afskräckande, och utskottets redaktion i denna punkt
är mera tillfredsställande.

Det är en annan omständighet, hvarpå jag vill fästa uppmärksamheten.
Det stadgas nemligen äfven, att, om revisorer »mot
bättre vetande lemnat origtig uppgift» etc., äro de »en för alla och
alla för en» ansvariga för den skada, som kan uppkomma. Nu är
ofta fallet vid revisioner af större affärer, att revisorerna dela
revisionen sig emellan, så att en tager en förvaltningsgren, och
eu en annan, hvarpå alla underskrifva berättelsen. Dä skulle de
revisorer, livilka icke deltagit i revisionen af en förvaltningsgren,
vara lika ansvariga, som de, Indika haft en annan gren pa sin
lott. Jag tror, att äfven denna omständighet bör, om paragrafen
återremitteras, tagas i betraktande.

Herr Unger: Jag vill icke motsätta mig återremiss på skäl,
som herr Dickson framhållit. Men jag vill tillkännagifva, att jag,
lika med herr Hasselrot, anser det vara ganska betänkligt att låta
de anmärkta ord, som förekomma i Kongl. Maj:ts förslag, sta
qvar — detta på skäl, som han anförde, jemte ännu ett skäl. Jag
vill visserligen icke förringa domstolarnes förmåga att bedöma
saker sådana som denna, ty, såsom blifvit sagdt, de få nog sysselsätta
sig med svårare saker än så, men det är dock en ganska
svår sak att bedöma, om grof vårdslöshet eller försummelse är
begången, då icke finnes någon instruktion för revisorerna, hvarefter
de hafva att handla, och då praxis i olika bolag, allt efter
bolagens olika beskaffenhet, ställer olika anspråk på revisorerna.
Deri ligger, enligt min mening, ett ytterligare skäl till att, när
frågan kommer till slutligt åtgörande, hålla sig vid utskottets
förslag.

»Grof vårdslöshet» —■ säger man — är ett i lagen vanligt
förekommande uttryck. Ja, det är nog sant, men att i detta
speciella fäll, då icke någon instruktion för revisorerna tinnes, använda
detta uttryck, synes mig icke lämpligt. Eu talare sade, att
om revisorernas åligganden finnas föreskrifter i bolagsordningarna.
Nej, der står i allmänhet ingenting derom, utan vanligen endast,

Förslag till
lag om aktiebolag.

(Fort».)

N:o 24.

Förslag till
lag om aktiebolag.

(Forts.)

oO Onsdagen den 24 April, e. in.

att revisionen skall verkställas å viss tid och af visst antal revi''
sorer.

Då de garantier, som äro af utskottet uppstälda, synas vara
fullt tillfredsställande, anser jag, att man vid det slutliga beslutet
i denna sak bör hålla sig qvar på utskottets ståndpunkt. Men
på andra skäl vill jag, såsom sagdt, icke motsätta mig återremiss.

Herr Svedelius: Ej heller jag vill motsätta mig återremiss,
men med anledning af hvad herr Almström yttrade, ber jag att
få påpeka, att första delen af paragrafen icke innebär någon risk
för revisorerna genom den solidariska ansvarigheten. Der står:
»Revisorer, hvilka i sitt utlåtande mot bättre vetande lemna origtig
uppgift eller uppsåtligen underlåta att göra anmärkning mot
dylikt» etc. Detta måste hafva afseende på hvarje revisor särskildt.
Det måste visas, att han har mot bättre vetande eller
uppsåtligen låtit något komma sig till last. Derför tror jag icke,
att någon den ringaste risk linnes att antaga denna del af paragrafen.

Förut liar mycket ordats om uttrycket »grof vårdslöshet eller
försummelse», och vi hafva fått höra olika omdömen af olika jurister.
Jag lemnar å sido, huruvida det är lätt eller svårt för domstolen
att bedöma, när vårdslösheten eller försummelsen är grof
eller icke grof. — Men det finnes ännu en del af stadgandet, som
kanske icke är mindre svår för domstolen att afgöra. Här står
nemligen vidare: vare bolaget ansvarige för all deraf uppkom mande

skada». Att utröna huru stor skada, som uppkommit af
sådan försummelse, torde i de flesta fall vara, om icke omöjligt,
åtminstone ytterst svårt.

Vidare har också framhållits det betänkliga i att göra eu
revisor ansvarig äfven för försummelse, som han icke sjelf visat,
hvilket ju här kan blifva förhållandet genom den solidaritet, som
är stadgad. Jag skall be att få angifva ett exempel. Det kan
tänkas, att, sedan berättelsen afgifvits, befinnes, att styrelsen i
ett stort bolag, för att visa bolagets ställning bättre än den är,
upptager inventarierna till vida större värde och qvantitet, än
som är med verkliga förhållandet öfverensstämmande. Dessa inventarier
kunna befinnas på många olika, vidt skilda ställen och
bestå — om jag tänker mig ett bruksbolag — af kol, malm, tackjern,
trävaror och allehanda saker. Så befinnes, att uppgiften varit
alldeles origtig. Med all sannolikhet kommer åtminstone den beskyllning
att framställas mot revisorerna, att de begått eu försummelse,
kanske en ganska grof försummelse, som icke verkstält
inventering af allt detta, åtminstone eu mera betydande del deraf.
En sådan inventering ifrågasättes. mig veterligen, aldrig nu, men,
såsom en talare framhållit, redan möjligheten att fä en sådan beskyllning
på sig verkar, att en hel mängd hederligt folk skall
draga sig för att åtaga sig en revision med allt trassel och alla
beskyllningar, som dermed kunna vara förenade, om dessa stränga
stadganden intagas i lagen.

Onsd» jrcn <len 24 April, e . m

N:o 24.

För min del vill jag, såsom sagdt, icke motsätta mig återremiss,
men jag tror icke, att en förändring i denna del vore
lycklig.

Herr Poignant: Jag ber att lä instämma med de talare, som
yrkat återremiss, och jag gör det hufvudsakligen på de skäl, som
af herr Öländer blifvit anförda. Jag tror för min del, att det är
alldeles nödvändigt att stadga någon ansvarsskyldighet för revisorer,
som af grof vårdslöshet skada bolag. Jag tror ej heller, att ett
sådant stadgande skall afskräcka någon att blifva revisor. Åtminstone
kommer det väl icke att afskräcka dem, som önska att,
sedan de någon tid varit revisorer, ingå i styrelsen. Ty en styrelseledamot
har efter lag skyldighet att svara äfven för den
skada, som genom hans försummelse uppstår. Det står visserligen
icke med uttryckliga ord i den nu föreslagna lagen, men det lärer
väl icke vara något tvifvel om att i fråga om styrelses ansvarighet,
när den vägrats décharge, bestämmelsen i 18 kap. 4 § handelsbalken
om »den som fått fullmagt att för annan göra och låta» är
tillämplig. Denna paragraf innehåller i sin sista del, att »är ombudsman
af försummelse eller svek vållande till skadan; plikte då
han som sagdt är» d. v. s. han skall ersätta skadan, och, föreligger
svek, kan han dömas efter strafflagen.

Det finnes ännu ett skäl, som gör det ytterst vådligt att taga
bort bestämmelsen om skyldighet för revisorer att svara för följderna
af grof vårdslöshet, nemligen det, att när en revisor afsigtligt
har begått ett fel, är det ytterst svårt att öfverbevisa honom
om afsigten, utan man kommer knappt längre än till att finna
honom öfvertygad att hafva handlat af vårdslöshet. Har han nu
blifvit fritagen från ansvar för vårdslöshet, går han oftast fri
äfven från att ersätta den skada, som han afsigtligt gjort.

Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr talmannen,
att i afseende på föreliggande paragraf annat yrkande icke framstälts,
än att densamma skulle visas åter till utskottet.

Sedermera gjordes propositioner, först på paragrafens godkännande
samt vidare på densammas återförvisning; och förklarades
den senare propositionen vara med ja besvarad.

§ M Godkändes.

§ hd.

Herr Annerstedt: Jag hemställer, att denna paragraf må,
i öfverensstämmelse med beslutet vid 19 §, till utskottet återremitteras.

Förslag till
lag om aktiebolag.

(Forts.)

N:o 24.

3 2

Onsdagen den 24 April, e. m.

Förslag till
lag om aktiebolag.

(Forts.)

Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, yttrade herr
talmannen, att beträffande den nu förevarande paragrafen endast
yrkats, att densamma skulle visas åter till utskottet.

Härefter gjordes propositioner, först på paragrafens godkännande
samt vidare på dess återförvisning, och förklarades den
senare propositionen vara med ja besvarad.

§ 55.

Herr Dickson, Robert: Jag skall endast be att få göra den
hemställan, att i första punkten orden »hos Rätten och Domaren»
utbytas mot orden »i stad hos Rätten och å landet hos Domaren».
Såsom det nu står, kan vara tveksamt, om man på landet skall
vända sig till rätten, när den sitter, eller till domaren enskild!
Användas åter de af mig föreslagna orden, blir lydelsen fullkomligt
lik den, som förekommer i konkurslagen. Ändringen s^nes
mig vara så obetydlig, att den bör kunna verkställas utan aterremiss.

Herr Hasselrot: Jag fruktar, att det icke låter sig gorå att
ändra ordalydelsen på sätt föregående talare föreslagit. Ett par
städer finnas, hvilka lyda under landsrätt, och det går ju icke
för sig att göra ansökning hos »Rätten» i stad, der någon domstol
icke finnes. Skall således någon ändring vidtagas, bör den
ske med iakttagande af berörda förhållande. För att utskottet
måtte komma i tillfälle öfverväga detta, tillåter jag mig yrka
återremiss.

Efter det öfverläggningen ansetts härmed slutad, samt herr
Dickson återtagit sitt derunder framstälda yrkande, blef förevarande
paragraf visad åter till utskottet.

§ 55.

Herr Benedicks: Uti 56 § står: »Afträdes aktiebolags egendom
till konkurs, skall bolaget anses upplöst den dag, då dess
konkursansökning till rätten eller domaren ingafs, eller» etc.

För den, som icke är särskild! juridiskt bildad, kan jag icke
finna annat, än att detta uttryck skall betyda, att det är slut med
aktiebolaget — det är upplöst, det existerar icke mer — och detta
fastän det ännu har funktioner att fullgöra, nemligen att bevaka
sin rätt i konkursen, ty det kan bevaka sin rätt äfven emot de
liqvidatorer eller styrelseledamöter, som äro utsedda. Jag vill nu
fästa uppmärksamheten på, att i nästa paragraf står det i slutet:
»dock ma ny styrelse eller nya liqvidatorer kunna under konkursens
fortgång i behörig ordning utses». Det vill säga med andra

Onsdagen den 24 April, c. m.

N:o 24.

ord, att den förra paragrafen anser bolaget vara dödt och be- Förslag till
grafvet, men så får det eu galvanisk knäpp, och så skall liket la,J om aktie~
välja ny styrelse eller nya liqvidatorer. Jag tror icke, att det bolaff''

hänger rätt i hop, det ena med det andra, och derför får jag an- (Forts )

hålla om återremiss för att klara dessa förhållanden.

Herr Annerstedt: I olikhet med den föregående talaren tror
jag, att 56 och 57 §§ mycket väl stå tillsammans med hvarandra.

I 56 § står i korthet det, att då konkurs inträffar, skall bolaget
anses upplöst, då konkursansökningen ingafs till rätten, d. v. s.
då konkursen började. Och sedermera innehåller 57 § det tillägg,
dels att, enär konkursgäldenären under konkursen behöfver hafva
något organ för att utföra sin talan, skall styrelsen fortfarande
fungera såsom sådan, dels ock att, då det naturligen, om konkursen
fortfar längre tid, skulle vara obilligt, om den styrelse, som
fans vid konkursens början, skulle under alla förhållanden vara
nödsakad att qvarstå till konkursens slut utan möjlighet att få
någon styrelseledamot ersatt med någon annan person, så må
under konkursen ny styrelse eller nya liqvidatorer utses. Detta
kan ju icke innebära något upphäfvande af regeln i 56 §. Det
är endast ett nödigt tillägg, för att icke konkursgäldenären skall
helt och hållet vara utan organ att föra sin talan under konkursen.

Jag yrkar bifall till, utskottets förslag.

Herr Benedicks: Jag vågar fortfarande vidhålla min mening,
oaktadt den siste ärade talarens yttrande. Det är ju alldeles gifvet,
att äfven om liqvidatorer eller styrelse äro utsedde för det aktiebolag,
som är i konkurs, så kan aktiebolaget såsom sådant hafva
en annan mening än styrelsen eller liqvidatorerna, det kan vilja
bevaka sin rätt, och denna rätt gäller ju ända till dess liqvidationen
är afslutad. Således borde det enligt mitt förmenande stå,
att bolaget skall anses upplöst den dag, då dess liqvidation är afslutad.
Ty annars kan jag icke finna annat, än att när bolaget
är upplöst, finnes icke någon bolagsstyrelse eller ens någon bolagsordning.
Men icke förty skall detta bolag enligt 57 § välja
ny styrelse eller nya liqvidatorer i vissa fall. Jag vidhåller mitt
yrkande om återremiss.

Efter härmed slutad öfverläggning gjorde herr talmannen
jemlikt derunder förekomna yrkanden propositioner, först på godkännande
af föreliggande paragraf samt vidare derpå att densamma
skulle visas åter till utskottet, och förklarade sig finna den
förra propositionen, som förnyades, vara med öfvervägande ja besvarad.

Votering begärdes, med anledning hvaraf uppsattes, justerades
och anslogs en omröstningsproposition af följande lydelse:

Första Kammarens Prof. 1895. N:o 24.

Jf:o 24.

Oasdagen den 24 April, e. m.

Förslag till
lag om aktiebolag.

(Förta.)

Den, som godkänner § 56 i f$bsta särskilda utskottets för
slag till lag om aktiebolag, röstar

J a ;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, visas paragrafen åter till utskottet.

Vid slutet af den häröfver anstälda omröstning befunnos
rösterna hafva utfallit sålunda:

Ja — 58;

Nej — 36.

§§ 57—65, 67 och 68.

Godkändes.

§ 69.

Herr Annerstedt: I öfverensstämmelse med kammarens beslut
vid 19 § får jag yrka, att 69 § måtte till utskottet återremitteras.

Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr
talmannen, att beträffande den nu förevarande paragrafen endast
blifvit yrkadt, att densamma skulle visas åter till utskottet.

Härefter gjordes propositioner, först på paragrafens godkännande
samt vidare på dess återförvisning; och förklarades den
senare propositionen vara med ja besvarad.

§§ 70-72.

Godkändes.

§ 73.

Herr Annerstedt: Om jag jemför denna § med 64 §, så torde
det vara tvifvelaktigt, hvilken domstol här åsyftas med uttrycket
»vid allmän underrätt». Efter hvad som blifvit för mig uppgifvet,
har meningen med stadgandet varit den, att Stockholms rådstufvurätt
skulle vara det forum, vid hvilket talan i det fall, som
73 § omförmäler, skulle anställas. Om så är afsigten, torde icke
detta vara klart uttryckt, då 64 § innehåller, att, »der ej annorlunda
genom lag stadgas, aktiebolag skall lyda under allmän
underrätt i den ort, der styrelsen enligt bolagsordningen har sitt

Onsdagen den 24 April, e. m.

35 N:o 24.

säte». Under sådana förhållanden får jag hemställa, att §:n måtte
till utskottet återremitteras, för att i densamma måtte intagas
den uttryckliga föreskrift, som kan finnas vara af nöden, för att
Stockholms rådstufvurätt skall blifva det behöriga forum i ifrågavarande
mål.

Öfverläggningen förklarades härmed slutad, hvarefter herr talmannen
yttrade, att i afseende på föreliggande paragraf annat
yrkande icke framstälts, än att densamma skulle visas åter till
utskottet.

Sedermera gjordes propositioner, först på paragrafens godkännande
samt vidare derpå att densamma skulle visas åter till utskottet,
och förklarades den senare propositionen vara med ja besvarad.

§§ 74.-80.

Godkändes.

§ 81.

Herr Törnebladh: Det torde icke hafva undgått kammarens
ledamöters uppmärksamhet, att denna § är en af de vigtigaste i
hela lagförslaget. Det är denna §, som bestämmer, i hvad mån
äldre, af Kongl. Maj:t stadfästade bolagsordningar skola påverkas
af den nya lagen, och detta måste ju hafva den allra största betydelse.
Klart är, att det bästa vore, om de äldre bolagsordningarna
kunde slippa att röna inverkan af lagen. Men jag förstår
mycket väl, att sådant icke kan helt och hållet undvikas. Frågan
är då, i hvilken omfattning denna inverkan af den nya lagen
skall ske, och hvilka konseqvenser den skall föranleda. Om man
gör sig reda för de ämnen, om hvilka här stadgas att den nya
Tagens föreskrifter skola lända till efterrättelse, så omfatta de, om
jag icke misstager mig, omkring 26 paragrafer i lagen, nemligen
§ 33, §§ 40—44, om det sätt hvarpå bolag företrädes och dylikt,
§ 23 om reservfond, §§ 58—63 samt §§ 66—78. I det hela blir
det mellan 20 och 30 paragrafer. Om man nu tänker sig, att en
aktieegare i ett gammalt bolag, som har fått sin bolagsordning
stadfästad af Kongl. Mai:t, hvilken aktieegare har lefvat i den
■tron, att urkunden för honom är bolagsordningen, helt hastigt
finner, att icke mindre än omkring 25 paragrafer i den nya lagen
gorå ändring i den bolagsordning, som han trott vara sin lag i
detta fall, så skall han först och främst komma i ganska stor villrådighet
om hvad som af den gamla bolagsordningen gäller och huru
mycket af den nya lagen, som i sjelfva verket är för honom bindande.
Man kan då tänka sig, att bolaget går till väga på det
sättet, att det låter den gamla bolagsordningen vara qvar — den
är naturligen underkastad registrering — och till densamma fogar
ett aftryck af dessa §§. Men hvilken villervalla derigenom skall

Förslag till
lag om aktiebolag.

(Forts.)

y:o 24.

Onsdagen den 24 April, e. m.

Förslag till
lag om aktie
bolag.
(Forts.)

åstadkommas, är lätt att inse. Man kan också tänka sig ett annat
-sätt att gå till väga, nemligen att det gamla bolaget finner med
sin fördel förenligt att göra, hvad som väl i många fall måste
ske, nemligen att begära de ändringar i den gamla ordningen, som
föranledes af den nya lagen, så att i bolagsordningen inryckas de
§§, som enligt lagens bud gälla, och bolagsordningen sålunda kommer
att bilda ett helt. Detta kommer naturligtvis att föranleda
ganska mycket arbete och trassel och kanske också kostnader, beroende
på i hvad mån stadgandet om registreringsafgiften kommer
att tillämpas på det gamla bolaget. Den kan dock möjligen genom
Konungens särskilda beslut något modifieras. Visst är emellertid,
att mycken osäkerhet, mycken villervalla och mycket arbete komma
att uppstå. Under sådana förhållanden är det naturligen af allra
yttersta vigt, att den nya lagen icke stadgar något såsom gällande
för de gamla bolagen, hvilket möjligen kan undvikas. Det
är icke min mening att ingå i någon pröfning i dag, huruvida
allt det, som nu här är upptaget, skall nödvändigtvis blifva bindande
för de gamla bolagen, men jag tror, att saken är allt för
vigtig för att icke, då åtskilliga andra §§ i lagen hafva blifvit
återremitterade, man skulle kunna använda samma förfaringssätt
i afseende på denna. I sådant fall torde det böra tagas i öfvervägande,
om det behöfves, att alla dessa särskilda ämnen blifva
föremål för den nya lagstiftningen, och man kan val också tänka
sig in i de konseqvenser, som deraf kunna uppstå för de gamla
bolagen, samt åtminstone i motiveringen yttra sig om, huru uppstående
svårigheter bäst skola afhjelpas.

Med stöd af hvad jag sålunda anfört anhåller jag, att §:n måtte
till utskottet återremitteras.

Herr Asker: Då i det föreliggande förslagets 10 § är stad gadt,

att »ny firma skall tydligt skilja sig från andra, förut i
laga ordning registrerade, ännu bestående firmor», torde det vara
nödigt att nos samma registreringsmyndighet upptaga så val de
förutvarande bolagen som äfven de nybildade, och om man läser
den 81 §:s bestämmelse, i hvad afseende den nya lagen skall
vinna tillämpning äfven å förutvarande aktiebolag, så kan man
ju, om man först fäster sig vid frågan om registreringen, säga, att
allt hvad som bör iakttagas vid registrering af de nya aktiebolagen
jemväl måste iakttagas af de gamla bolagen. Detta bär varit
det för utskottet hufvudsakligen bestämmande skälet, hvarför
jemväl samtliga öfriga föreskrifter, som uppstälts i 81 § af utskottet,
lemnats orubbade. Det är mycket sant, att man kan tänka
sig några modifikationer af dessa bestämmelser, om genom en återremiss
frågan skulle komma under ny behandling, såsom t. ex.
bestämmelsen om reservfond, men jag undrar, om icke klokheten
bjuder att äfven i denna del hålla sig vid det förslag, som förekommer
redan i Kongl. Maj:ts proposition. Jag tillåter mig derför
för min del vördsamt yrka bifall till 81 §, sådan den föreligger i
utskottets förslag.

Onsdagen den 24 April, e. m. 37

Herr Nyström, Carl: Jag har begärt ordet endast för att
få till protokollet saga, att jag till alla delar instämmer med herr
Törnebladh.

Herr Almström: Jag ber att få instämma med herr Törnebladh
i hans yrkande, och jag ber att, för den händelse kammaren
besluter återremiss, få uttala den önskan, att den omredigerade
paragrafen måtte blifva tydligare än hvad den nuvarande är. Jag
har vändt mig till åtskilliga ledamöter i kammaren och funnit,
att olika uppfattning om paragrafens mening förefinnes, till och med
jurister hafva derom varit tveksamma. Jag anser derjemte, att,
för att vinna reda, de §§ böra utsättas med nummer, hvilka skola
hafva tillämpning på gamla bolag, och icke endast en allmän hänvisning
göras till de ämnen, som dessa §§ omfatta.

Efter härmed slutad öfverläggning gjordes jemlikt derunder
framstälda yrkanden propositioner, först på godkännande af förevarande
paragraf samt vidare derpå att densamma skulle visas
åter till utskottet; och förklarades den senare propositionen vara
med öfvervägande ja besvarad.

Rubriken.

Godkändes.

Utskottets i punkten gjorda hemställan.

Förklarades besvarad genom kammarens beslut vid föredragningen
af lagförslaget.

Punkten 3.

Utskottets förslag Ull lag om registrerade föreningar för ekonomisk
verksamhet.

§ 1-

Godkändes.

§ 2.

Herr Annerstedt: För att förekomma det missförståndet,

att 2 § skulle hafva afseende på några andra föreningar än sådana,
hvarom 1 § handlar, hvilket kunde blifva en följd af den obestämda
form, i hvilken §:n är affattad, hvilken form var utan betydelse, så
länge utskottets andra paragraf utgjorde sista stycket i 1 §, hemställer
jag, att kammaren ville antaga §:n med följande lydelse:
»Innan förening, hvarom i 1 § sägs, blifvit registrerad» etc.

N:o 24.

Förslag till
lag om aktiebolag.

(Forts.)

Förslag till
lag om registrerade
föreningar
för
ekonomisk
verksamhet.

N:o 24.

Onsdagen den 24 April, e. in.

Förslag till
lag om registrerade
föreningar
för
ekonomisk
verksamhet.
(Forts.)

Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr
talmannen, att i afseende på föreliggande paragraf endast yrkats,
af herr Annerstedt, att densamma skulle godkännas med aen ändring,
att i första stycket näst efter orden »Innan förening» tilllades:
hvarom i 1 § sägs.

Härefter gjordes propositioner, först på godkännande af paragrafen
i oförändradt skick samt vidare pa bifall till nyssnämnda
yrkande; och förklarades den senare propositionen vara med ja
besvarad.

§§ 3-30.

Godkändes.

§ 31.

Herr Dickson, Robert: Här förekommer samma fråga om
preskription, som jag förut påpekat vid 49 och en annan § i aktiebolagslagen.
Det tycktes då, att kammaren medgaf, att ett år
vore en för kort tid. I detta fall synes det mig, som om man
skulle^ kunna enas om, att 2 år vore en lämplig preskriptionstid,
och får jag derför göra den hemställan, att i 3 punkten orden
»ett år» måtte utbytas mot »två år».

Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr talmannen,
att i afseende på den nu föredragna paragrafen endast blifvit yrkadt,
af herr Dickson, Robert, att densamma skulle godkännas med
den ändring, att i tredje stycket orden »ett år» utbyttes mot
två år.

På derefter gjord proposition biföll kammaren herr Dicksons
berörda yrkande.

§§ 32 och 33.

Godkändes.

§ 34.

Herr Dickson, Robert: Det är kanske lämpligt att återremittera
denna punkt till utskottet, för att stadgandet måtte
blifva i öfverensstämmelse med det stadgande, som kammaren velat
i aktiebolagslagen införa om revisorernas ansvar. Jag ber derför
att få yrka återremiss.

Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, yttrade herr
talmannen, att beträffande förevarande paragraf annat yrkande
icke framstälts, än att densamma skulle visas åter till utskottet.

Onsdagen den 24 April, e. m.

39 N:o 24.

Härpå gjordes propositioner, först
samt vidare på dess återförvisning;
propositionen vara med ja besvarad.

§§ 35 och 36.

Godkändes.

på paragrafens godkännande Förslag till
och förklarades den senare IZZeft

eningar för
ekonomisk
verksamhet.
(Forts.)

§ 37.

Herr Dickson, Robert: Den nu upplästa paragrafen både

en motsvarande paragraf i förordningen om aktiebolag. Den paragrafen
återförvisades för vinnande af en något större tydlighet,
och det är väl lämpligt, att den föredragna paragrafen, som ju
är alldeles lika lydande med motsvarande paragraf i aktiebolagslagen,
också återförvisas, för att _ båda paragraferna måtte få
samma lydelse. Jag yrkar återremiss.

Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr talmannen,
att i afseende på föreliggande paragraf endast yrkats, att densamma
skulle visas åter till utskottet.

Sedermera gjordes propositioner, först på godkännande åt paragrafen
samt vidare på bifall till nyss omförmälda yrkande; och
förklarades den senare propositionen vara med ja besvarad.

§£ 88_47, den framför § 1 förekommande specialrubriken,

§§ 48—55, clen specialrubrik, som stälts näst före § 48, samt §§
56—62.

Godkändes.

§ 63.

Herr Annerstedt: Af enahanda skäl, som föranledt kam maren

att återremittera 73 § i aktiebolagslagen, får jag vördsamt
anhålla, att ifrågavarande paragraf måtte blitva till utskottet
återremitterad.

Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, yttrade herr
talmannen, att beträffande den nu föredragna paragrafen annat
yrkande icke blifvit framstäldt, än att densamma skulle visas åter
till utskottet.

Derefter gjordes propositioner, först på paragrafens godkännande
samt vidare på dess återförvisning; och förklarades den senare
propositionen vara med ja besvarad.

Öfriga delar af förslaget.

Godkändes.

N:o 24.

Onsdagen den 24 April, e. m.

b t skottets % punkten gjorda hemställan.

Förklarades besvarad genom kammarens beslut vid föredragningen
af lagförslaget. 6

Punkten 1.

Utskottets förslag till lag om handelsbolag och enkla bolag.

Kap. 1.

§ 1-

Godkändes.

§ 2.

Herr Annerstedt: Redaktionen af det af utskottet föreslagna
tillägget till denna paragraf synes mig gifva anledning till
en erinran. Det är ju gifvet, att den hänvisning, som här förekommer
till firmalagen, bör vara så affattad, att deraf framgår, att
hanvisningen gifves i fråga om handelsbolags firma. Att i lagen
om handelsbolag införa en hänvisning i allmänhet till finnalagen
?.ner , 1 förstnämnda lag uttala, att firmalagen skall gälla, der till

saknas afl anledning. Jag hemställer om återremiss å para -

Herr Roman: Derför att i lagen på åtskilliga ställen talas
om »vetskap» i samma betydelse som firmalagen ger åt detta ord,
ansag utskottet behöfligt, att hänvisning härom gjordes till firmalagen,
på det att man ej måtte stanna i ovisshet, om hvad med
uttrycket »vetskap» menades. Hänvisningen till firmalagen i denna
ael medförde dä såsom en nödvändig följd, att hänvisning till
nrmalagen jemväl måste göras i samtliga öfriga delar, der denna
ar pa handelsbolag tillämplig, och detta är anledningen till den
i förevarande § förekommande hänvisning till nämnda lag. Jas
yrkan bifall till paragrafen.

, .. ?er.r Annerstedt: Det är alldeles icke i fråga derom, att
hänvisning till firmalagen blifvit gjord, som jag framstäf; min
erinran, utan anmärkningen går ut derpå, att hänvisningen är för
vidsträckt affattad, då det säges: »Om firma galle hvad särskildt
ar stadgadt.» Om firma är stadgadt i många andra afseenden än
vad som angår handelsbolag. Det är följaktligen endast beträffande
handelsbolags firma, som hänvisning bör ske.

Jag yrkar fortfarande återremiss.

Herr Åskeld Då denna redaktion influtit, är det gifvet, att
nian icke tänkt sig annat, än att hänvisningen afsåg allenast han -

Förslag till
lag om
handelsbolag
och enkla
bolag.

Onsdagen den 24 April, e. m. 41

delsbolags firma. På denna grund kan jag icke finna något behof
af att för förtydligande återremittera denna paragraf. Hvar och
en, som tager lagen i hand och ser att den gäller handelsbolag,
måste tolka ordet »firma» så, att dermed afses handelsbolags firma.
Jag yrkar bifall till paragrafens af utskottet föreslagna lydelse.

Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr vice talmannen,
som för en stund öfvertagit ledningen af kammarens förhandlingar,
att i afseende på föreliggande paragraf yrkats, dels
att densamma skulle godkännas, dels ock att paragrafen skulle
visas åter till utskottet.

Sedermera gjordes propositioner jemlikt dessa yrkanden, och
förklarades propositionen på paragrafens godkännande vara med
öfvervägande ja besvarad.

Den näst före § 1 stående specialrubriken samt §§ 3—5.

Godkändes.

§ 6-

Herr Öländer: Det förefaller mig vara temligen orimligt,

att den bolagsman, som fått sig anförtrodt att handhafva förvaltningen
af bolagets verksamhet, icke kan från uppdraget skiljas,
med mindre han visar trolöshet eller grof försummelse eller vårdslöshet,
eller han till följd af fortvarande sjukdom eller af annan
orsak är oförmögen att deltaga i förvaltningen. Omständigheterna
kunna emellertid vara sådana, att denne ledamot är så olämplig
eller rent af så okunnig, att det icke är i bolagets intresse, att
han leder dess affärer och förestår förvaltningen. Bolaget skall
likväl ändock vara skyldigt bibehålla honom härvid, om icke de
orsaker, som i §:n angifvas, äro för handen, äfven om bolaget
derigenom komme att lida betydliga förluster. På grund häraf
yrkar jag återremiss af paragrafen.

Herr Philipson: Jag tror, att det är alldeles nödvändigt, att
paragrafen antages i oförändradt skick. Den siste talaren har
framkastat den möjlighet, att en ledamot, som fått i uppdrag att
handhafva bolagets affärer, skall kunna från befattningen skiljas
af andra orsaker än i 6 § sägs, exempelvis såsom befunnen varande
mindre lämplig att sköta bolagets affär. Jag tror icke det är rådligt
att medgifva detta. Redan vid aftalets ingående böra bolagsmännen
göra sig underrättade om den persons förmåga att sköta
bolagets angelägenheter, åt hvilken detta anförtros, så att icke han
kan behöfva skiljas från uppdraget af annan orsak än här i utskottets
förslag uppgifves. Det vore ju förfärligt hårdt, om eu
person, som t. ex. uppmanas frånträda sin stora eller lilla affär
för att gå in med i bolaget, skulle underkastas något dylikt. De
andra bolagsmännen insätta sitt kapital, och han insätter, som

X:o 24.

Förslag till
lag om
handelsbolag
och enkla
bolag.
(Korta.)

N:o 24.

Onsdagen den 24 April, e. m.

Förslag till det heter, »snille och slöjd». Om någon tid säga öfrige bolagsh
ld9i ITi b°lagsmän, att han icke är så lämplig att sköta affären som de
"och lulla9 trodde. Det finnes en annan tillgänglig, som är att föredraga
bolag. och som de i hans ställe skulle önska göra till bolagsman och

(Forts.) öfvertaga hans befattning. De skulle då enligt den siste talarens

förslag kunna skilja sig från A och taga B. Den förre skulle
då kunna köras ur bolaget och har fått sitt uppdrag återtaget utan
att hafva förverkat något af det förtroende, man satt till honom.
Den bolagsman, som ärligt, flitigt och och troget skött bolagets
affärer, bör icke utan goda skäl skiljas från befattningen.

De skäl, som i paragrafen angifvas för att berättiga öfriga
bolagsmän att från handhafvande af förvaltningen skilja dertill
utsedd bolagsman, äro fullt tillräckliga för bolagets öfrige delegare.

Jag yrkar bifall till paragrafen.

Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, gjordes i enlighet
med de yrkanden, som derunder framstälts, propositioner, först
på godkännande af föreliggande paragraf samt vidare på densammas
återförvisning; och förklarades den förra propositionen,
hvilken upprepades, vara med öfvervägande ja besvarad.

Öfriga delar af kap. 1.

Godkändes.

Kap. 2.

§ 45.

Godkändes.

§ 40.

Herr Annerstedt: Då man inför en ny lagstiftning i ett

ämne, som är temligen obekant för allmänheten i den form, som
den nya lagen föreslår i kapitlet om de enkla bolagen, hvilka
icke fått bättre definition än den nyss antagna paragrafen innehåller
— med hvilken definition allmänheten naturligen lemnas i
tvekan om hvad med enkelt bolag förstås — så förefaller det
nödvändigt, att de bestämmelser i lagen, som utvisa beskaffenheten
af det enkla bolaget, erhålla en sådan affattning, att de
icke gifva anledning till origtig tolkning. En sådan bestämmelse är
§ 46, hvars egentliga betydelse nog är fullkomligt rigtig, men
som fått en sådan affattning, att en person, hvilken icke haft tillfälle
att grundligt genomtänka lagen, lätt kan få en origtig uppfattning
af lagens mening.

Det heter i 46 §: »Enkelt bolag kan ej förvärfva rättigheter
eller ikläda sig skyldigheter, ej heller inför domstol eller annan

Onsdngen den 24 April, e. m. 43

myndighet söka, kära eller svara». Dermed har lagstiftaren velat
utrycka, att ett sådant enkelt bolag icke är någon juridisk person,
och derom är icke något att säga, men paragrafen får icke
så förstås, att, om genom ett aftal en rättighet förvärfvas i ett enkelt
bolags namn, denna rättighet icke skulle kunna göras gällande
af de bolagsmän, som bildat det enkla bolaget. Derför har ock
den förebild, efter hvilken det ifrågavarande lagförslaget om handelsbolag
och enkla bolag är uppgjordt, den schweiziska obligationsrätten,
uti ifrågavarande ämne bestämmelser, som äro mindre
utsatta för att missförstås än den här föreslagna. Der finnes
icke denna § 46, hvilken, såsom jag tror, lätt skall komma att
af allmänheten missuppfattas. I stället innehåller den schweiziska
lagen några få enkla bestämmelser i två paragrafer, hvilka stadga,
att om en delegare i ett enkelt bolag för bolagets räkning men i
sitt namn sluter aftal med en tredje person, är denne delegare
ensam bunden deraf vis å vis den tredje personen, liksom han
ock ensam på grund deraf förvärfvar någon rätt. Detsamma gäller
ock, om han sluter aftalet med tredje person i bolagets namn,
såvidt ej bolaget gifvit honom rätt dertill, men om en eganderätt
är förvärfvad i bolagets namn, eller äro fordringsrätter transporterade
å bolaget, så äro bolagsdelegarne hvar för sig pro rata
parte innehafvare af denna egande- eller fordringsrätt (art. 544.).

Det synes mig nödvändigt, att några bestämmelser i denna
rigtning intagas i lagen, derest man icke skall åstadkomma visserligen
ej missuppfattning hos högsta domstolen, men väl olägenheter
för allmänheten på grund deraf, att möjligen en och annan
underinstans skall blifva benägen att åt 46 § gifva den.origtiga
tolkning, att delegarne i ett enkelt bolag såsom sådana icke förvärfva
rättigheter genom något aftal, som sker i bolagets namn,
med mindre de sjelfva deltaga i aftalet, och att ett aftal, slutet i
bolagets namn, får ryggas af den andra parten.

rå dessa grunder får jag yrka, att § 46 måtte uti angifna
syfte till utskottet återremitteras. Man kan vara öfvertygad om
att genom bestämmelser i den rigtning, jag framhållit, lagen i
öfrig? icke skall rubbas eller svårigheter möta för affattningen,
ty de finnas tydligt och klart införda i den lag, den schweiziska
obligationsrätten, hvarifrån lagförslaget är hemtadt, och denna
obligationsrätt anses vara den bästa lagstiftning i^ ämnet, som
finnes i vestra Europa.

Herr Hammarskjöld: Jag är alldeles ense med den före gående

talaren om det sätt, hvarpå denna lag bör förstås. Jag
skall äfven erkänna, att det är möjligt, att bestämmelserna i lagen
behöfva i någon mån förtydligas i det syfte han framhöll, men
jag hemställer, om icke detta lämpligare kan ske genom ett förtydligande
af § 49. För min del skulle jag icke vilja hafva bort
§ 46. Det är fullt rigtigt, hvad den föregående talaren yttrade,
att en sådan § icke finnes i den schweiziska obligationsrätten,
men här i Sverige hafva vi ett särskildt behof af den. I Schweiz

N:o 24.

Förslag till
lag om
handelsbolag
och enkla
bolag.
(Forts.)

N:o 24.

Onsdagen den 24 April, e. m.

Förslag till liksom i allmänhet i utandet har man varit ganska sträng i fråga
hlaLTi„ om hviska sammanslutningar af menniskor skulle anses vara subjekt
och enkla för rättigheter. I Sverige har deremot i detta afseende rådt stor
bolag. slapphet. Hvilka sammanslutningar som helst hafva här betrak(Korta.
) tafs såsom subjekt för rättigheter och tillåtits att söka, kära och
svara o. s. v. Om man nu vill införa ett annat förhållande med
afseende å sådana sammanslutningar, som här kallas enkla bolag,
så anser jag^ nödvändigt att genom § 46 tydligt utsäga detta,’
på det att såväl allmänheten som juristerna må begripa, att det
är fråga om att bringa reda och ordning, der sådan hittills icke
funnits.

Med erkännande af att § 49 behöfver återremitteras i det
syfte, den föregående talaren önskat, får jag således anhålla om
proposition å bifall till § 46.

Efter härmed slutad öfverläggning gjorde herr talmannen jemlik!
derunder förekomna yrkanden propositioner, först på godkännande
af den nu föredragna paragrafen samt vidare på densammas
återförvisning; och förklarades den förra propositionen, som förnyades,
vara med öfvervägande ja besvarad.

Den närmast framför § 45 stående specialrubriken, §§ 47 ock
48 äfvensom den till de två sistnämnda paragraferna hörande specialrubrik.

Godkändes.

§ 49.

Herr Hammarskjöld: Af de skäl, som herr Annerstedt
vid § 46 anfört, anhåller jag, att få yrka återremiss, i syfte att
det må blifva tydligt uttaladt, att aftal, som sker i enkelt bolags
namn, skall vara giltigt på det sätt, att de, som deltagit
deri, blifva berättigade eller förpligtade.

Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr talmannen,
att i afseende på förevarande paragraf annat yrkande icke förekommit,
än att densamma skulle visas åter till utskottet.

Sedermera gjordes propositioner, först på paragrafens godkännande
samt vidare på dess återförvisning; och förklarades den
senare propositionen vara med ja besvarad.

Öfriga delar af kap. 2.

Godkändes.

Lagförslagets rubrik.

Godkändes.

Onsdagen den 24 April, e. m.
Utskottets i punlcten gjorda hemställan.

N:o 24»

Förklarades besvarad genom kammarens beslut vid föredragningen
af lagförslaget.

Punkterna 4—7.

Förslagen till lagar om aktiebolag, som drifva försäkringsrörelse;
angående ändring i vissa delar af strafflagen; om ändring i vissa
delar af förordningen angående handelsböcker och handelsräkningar
den 4 maj 1855; samt angående ändring i 10 § af förordningen om
tioårig preskription och om årsstämning den 4 mars 1862.

Godkändes.

Utskottets i dessa punkter gjorda hemställanden.

Förklarades besvarade genom kammarens beslut vid föredrag''
ningen af lagförslagen.

Punkten 8.

Utskottets förslag till lag om registrering af bankaktiebolag.
§§ 1~4.

Godkändes.

Förslag till
lag om registrering
af
bankaktiebolag.

§ 5-

Herr Annerstedt: Det synes mig böra ifrågasättas, huru vida

utskottet haft tillräcklig anledning till den strafflatitud,
som införts i detta lagförslag. Enligt förslaget till lag om
aktiebolag var bötesmaximum 2,000 kronor, men här har utskottet
föreslagit ett maximum af 3,000 kronor. Bötesmaximum i särskilda
fall i strafflagen är 1,000 kronor. Det förefaller, som om
det vore skäl att antingen bibehålla den siffra, som högst förekommer
i strafflagen, eller åtminstone stanna vid det maximum,
som, på sätt nyss är nämndt, förekommer i förslaget till lag om
aktiebolag. Jag yrkar derför, att paragrafen måtte till utskottet
återremitteras. *

Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr talmannen,
att beträffande förevarande paragraf endast blifvit yrkadt, att
densamma skulle visas åter till utskottet.

Sedermera gjordes propositioner, först på paragrafens godkännande
samt vidare på dess återförvisning; och förklarades den
senare proposiotionen vara med ja besvarad.

N:o 24.

Onsdagen den 24 April, e. m.

Ofriga delar af förslaget.

Godkändes.

Utskottets i punkten gjorda hemställan.

Förklarades besvarad genom kammarens beslut vid föredragningen
af lagförslaget.

Punkten 9.

Utskottets förslag till lag om ändring i vissa delar af lagen
angående handelsregister, firma och prokura den 13 juli 1887.

Godkändes.

Utskottets i punkten gjorda hemställan.

Förklarades besvarad genom kammarens beslut vid föredragningen
af lagförslaget.

På framställning af herr talmannen beslöts, att på föredragningslistan
till nästa sammanträde skulle uppföras främst de
ärenden, som denna dag bordlagts första gången, och sist de under
dagen andra gången bordlagda ärendena.

Kammaren åtskildes kl. 10,4o e. m.

In fidem

A. von Krusenstjerna.

Stockholm 1895.

Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner.