RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1894:46)

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1894. Andra Kammaren. N:o 46.

Fredagen den 4 maj.

Kl. 11 f. m.

§ 1.

Justerades protokollet för den 27 nästförflutne april.

§ 2.

Föredrogos och bordlädes för andra gången statsutskottets
memorial n:is 74 och 75.

§ 3.

Föredrogs och lades till handlingarna bevillningsutskottets
memorial n:o 27, i anledning af återremiss af 5:te och 6:te punkterna
af bevillningsutskottets betänkande n:o 20, angående vissa
oafgjorda frågor rörande tullbevillningen.

Ang. vissa

Till kammarens afgörande förelåg statsutskottets utlåtande att åt
n:o 68, i anledning af Kongl. Maj:t proposition angående vissa mindre leåtgärder
i syfte att åt mindre, bemedlade och obemedlade bereda medlade och

tillfälle att bilda egna jordbruk. obemedlade

bereda till Efter

föredragning af punkten 1, i afseende hvarå reservation^^egna^jord*
anmälts af herrar Persson i Mörarp och Jonsson i Hof, anförde: bruk.

Herr Persson i Mörarp: Herr talman, mine herrar! Jagskall
börja med att tillkännagifva, att jag icke ämnar göra något särskilt
yrkande i afseende å utskottets här gjorda hemställan. Men
jag kan emellertid icke underlåta att uttala, att enligt min mening
den af Kongl. Maj:t framlagda propositionen i detta ämne borde
i vidsträcktare mån hafva tillstyrkts af statsutskottet än hvad nu
är fallet. Jag syftar härvid närmast på de mindre afsöndringar,
som kunna ifrågakomma från sådana egendomar, hvilka enligt
nuvarande bestämmelser skola vid uppkommande arrendeledigheter
å nyo utarrenderas, d. v. s. sådana egendomar, som gifva statsverket
en inkomst öfverstigande 500 kronor. Jag tror icke, att
det är absolut nödvändigt, att i alla de fall, der mindre afsöndringar

Andra Kammarens Prof. 1894. N:o 46.

SsO 46. 2 Fredagen den 4 Maj.

Ang. vissa från dessa boställen ifrågasättas, bringa frågan derom under Ribsåtgärder
t <]agens pröfning, utan jag anser att i likhet med hvad Riksdagen
mindre le- beslutat med afseende å försäljning af de kronoegendomar, för
medlade ecihvilka arrendeinkomsten nu understiger 500 kronor, Kongl. Majft
obemedlade kunde erhålla rätt att, utan Riksdagens hörande i hvarje särskildt
bereda till- faj^ ggra afsöndringar efter de värden, som åsättas af vederbörliga

^“eona^jord-11 Mppskattningsmän vid den förrättning, som skall föregå en blif ''

bruk. vande utarrendering eller försäljning. Jag tror, att det i annat
(Forts.) fall blir en onödig omgång, om jag så får säga, och ett, enligt
min tanke, allt för storartadt mångskrifveri. Det kan ju på mänga
ställen inträffa, att ett boställe bär en mindre lott, som endast
uppgår till några få kappland, och som man icke kan åsätta en

högre årlig afgäld än t. ex. 1 krona eller möjligen endast 50 öre.

Det kan vara en liten bit, som stundom ligger en half, stundom
en hel mil från boställets öfriga egor. Jag hemställer, huruvida
vid sådana afsöndringar, hvarom här är fråga, det kan vara så
nödvändigt, att sådana afsöndringar skola underställas Riksdagens
pröfning i hvarje särskildt fall, eller om icke dessa små lägenheter
kunde utan Riksdagens särskilda medgifvande få försäljas efter de
värden, som af värderingsmän bestämmas. — Det kan ju vara en
sanning, att det ligger något betryggande deri, att frågor härom
böra underställas Riksdagens pröfning i hvarje särskildt fall, men
enligt min mening skall derigenom endast uppstå ett onödigt mångskrifveri.
Först skall ett sådant tillvägagående föranleda en framställning
från Kongl. Maj:t till Riksdagen, sedan skall Riksdagen
svara på detta, och i väl nästan alla fall lärer icke Riksdagen
kunna pröfva frågan noggrannare, än vederbörande uppskattningsmän
gjort. Följden lärer väl blifva, att det belopp, som föreslagits
för afsöndringen, af Riksdagen godkännes och jag kan icke
se annat, än att det, då fråga är om smärre lägenheters afsöndring,
endast vållar en massa mångskrifveri. Annorlunda gestaltar sig
saken, då fråga är om styckning af statsdomäner i sin helhet eller
i större omfattning; i så fall anser jag frågor härom böra underställas
Riksdagens pröfning.

Vid det förhållande, att Första Kammaren redan fattat sitt
beslut och antagit utskottets hemställan sådant det föreligger,
samt vi äro vid slutet af riksdagen, torde det icke vara möjligt
att här från Andra Kammaren åstadkomma en ändring. Men min
öfvertygelse är, att, om förslaget bifalles och man får praktisera
några år dermed, man skall komma underfund med, att man bort
taga steget längre, än man här gjort, och då får man göra den
rättelse, erfarenheten visar vara lämplig.

Herr Olsson i Ornakärr instämde häruti.

Herr Hedin: Derest Riksdagen hade mycket godt om tid,

så skulle jag hemställa om en återremiss af betänkandet för afhjelpande
af en liten formel felaktighet. Men nu skall jag icke
göra det, utan blott angifva, hvari den ändring skulle bestå, som
jag anser vara af behofvet påkallad, ehuru icke absolut nödvändig.

Fredagen den 4 Maj. 3 N:o 46.

Kammarens ledamöter finna, att punkterna a) ock b) under -4»j. ritsa
mom. 1 handla om en viss kategori af smärre statsegendomar, it9ärdev i
nemligen sådana, om hvilka redan fattats beslut, att de vid arrende- Zindr^betidens
utgång skola försäljas. I punkten d) omtalas en annan medlade och
kategori af mindre statsegendomar, nemligen sådana, angående obemedlade
hvilka intet sådant beslut fattats. Således är det klart, att be- bereda
stämmelserna i punkterna a), b) och d) äro med hvarandra sidoJaleleattbilda
ordnade hufvudf"öreskrifter i detta författningsförslag. Nu heter det "

i punkterna a) och b), att styckning och afsöndring från först (Forts.)
nämnda kategori af egendomar skulle få ega rum under iakttagande
af “nedannämnda bestämmelser". Man skulle sålunda kunna vara
berättigad att tänka sig, att med nedannämnda bestämmelser menades
alla de, som finnas i punkterna c)—1). Men det är icke
förhållandet. Ty punkt d) är icke någon bibestämmelse rörande
hvad som står i a) och b), utan den är en hufvudföreskrift i förslaget,
sidoordnad med a) och b); således borde d) hafva en annan
plats, så att det blefve lättare att fatta sammanhanget i författnings
förslaget. Men då man utan tvifvel med någon ansträngning kan
göra det ändå, så vill jag icke framställa något yrkande.

Denna mindre vigtiga formella anmärkning är enligt min uppfattning
fullt uppvägd af den väsendtliga förbättring, som utskottet
företagit i Kong!. Maj:s förslag genom inryckande af den bestämmelse
i. punkt d), som förbehåller Riksdagens pröfningsrätt. Deri
skiljer jag mig från den föregående ärade talaren. Jag anser, att,
om man medgåfve rätt åt Kongl. Maj:t att besluta i frågan Riksdagen
oåtspord, åtskilliga närmare föreskrifter och begränsningar
vore behöfliga.

Vidare yttrades ej. Punkten bifölls.

I punkten 2 hemstälde utskottet, att Riksdagen måtte bemyndiga
Kongl. Maj:t att för upprättande af planer och kostnadsförslag till
afdikning och odling af sådana myrtrakter å kronomark inom
Vesterbottens och Norrbottens län, som lämpade sig för upplåtelse
till odlingslägenheter, af tillgängliga medel förskjuta ett belopp
af högst 20,000 kronor, att sedermera hos Riksdagen till ersättande
anmälas.

Häremot hade reservation anmälts af herrar Hans Andersson
i Nöbbelöf, Persson i Ställhult och Nilsson i Skärhus, hvilka
yrkat, att det belopp, Kongl. Maj:t skulle ega att för ifrågavarande
ändamål förskjuta, måtte bestämmas till allenast 10,000 kronor.

Sedan utskottets hemställan blifvit uppläst, anförde:

Herr Andersson i Nöbbelöf: Herr talman, mine herrar!

Som herrarne se af det föreliggande betänkandet, har jag jemte ett
par andra ledamöter i utskottet reserverat mig mot den föreliggande
punkten. Jag ber då först att få förutskicka den anmärkningen,
att vi icke gjort det af någon sorts afvoghet hvarken

Nso 46. 4

Fredagen den 4 Maj.

Ang. vissa mot Norrland eller det kolonisationsarbete, som här är i fråga.
åtgärder % utan v; hafva gjort det i den öfvertygelsen, att Norrland der*
mindre be- igenom skulle få mera gagn, än om det stora anslaget beviljades.
medlade och •iag vill visst icke säga, att icke regeringen har fullkomligt rätt.
obemedlade när den tagit till detta anslag ganska högt, enär förslaget derom
bereda till- tillkommit med anledning af Riksdagens egen skrifvelse, hvilken
^egna^ord- temligen färglagt förhållandena i Norrland och kanske allt för
9bruk. mycket strött blommor i målningen af dessa förhållanden. När
(Forts.) Riksdagen tillika i sin skrifvelse säger, att man bör så fort som
möjligt söka förverkliga detta företag, så anser jag, att regeringen
handlat rätt, när den framstält förslag om så stort anslagsbelopp
som möjligt. Men man bör också komma i håg, att här icke är
fråga om att göra det ringaste arbete i fråga om odling; här är
endast fråga om att göra upp en plan för dikning och jemväl
kostnadsförslag. Då böra de herrar, som hafva sig något bekant,
huru kostnaderna ställa sig i afseende på uppgörande af ett kostnadsförslag,
jemförda med kostnaderna för förverkligande af det
arbete, som i kostnadsförslaget afses, väl förstå, huru den summa
skall ställa sig, som kommer att begäras, när Kongl. Maj:t kommer
fram och begär anslag för att sätta planen i verkställighet.
När nu för uppgörande af en plan begäras 20,000 kronor, så
kommer för planens verkställande att begäras så stora summor,
att Riksdagen, helst under vår nuvarande finansiella ställning,
kommer att betacka sig för det förslaget.

Jag tror derför, att det är bäst, om vi börja lugnare, än nu
föreslagits. Kongl. Maj:t säger sjelf i sin proposition, att det
skulle blott på ett eller par ställen verkställas sådan uppskattning,
hvarom här är fråga, och då tycker jag, att 10,000 kr. äro
tillräckliga, helst det icke behöfvas någon större personal, utan
en landtbruksingeniör med ett biträde skulle vara alldeles tillräcklig.
När man ser, huru förhållandena gestalta sig för odling
der uppe, och hvad det kostat på andra ställen i Norrland att verkställa
dylik odling — om jag icke misstager mig, så är det beräknadt,
att i Norrbottens län, för att få färdig en gräsbärande
myr, kostnaden skall uppgå till 150 ä 400 kr. pr hektar eller i
medeltal 200 ä 250 kr. pr hektar — tro herrarne då, att det lönar
sig att lägga ned så stora kostnader, för att få dessa myrar uppodlade?
Jag tror det icke.

Det kan nog tänka sig, att, då den gräsbärande marken i Norrland
är så bördig och gräsväxten så ypperlig, inkomsterna skola
blifva så stora, att man kan taga igen kostnaden på odlingen.
Det är nog möjligt, och jag tror, att på vissa ställen i Norrland
så är, att gräsbärande mark gifver stor inkomst, men det synes
ändock i allmänhet tvifvelaktigt. På kammarens bord hvilar en
annan proposition, nemligen med förslag om försäljning af en egendom
i närheten af Piteå, hvilken är taxerad till 42,000 kr., utmärkt
bebyggd och försedd med en ganska vidsträckt åkerareal samt 200
tunnland äng och som gifvit 812 kr. i arrende. För denna har nu
vid senaste uppskattning minimiarrendet satts till 1)86 kr. 81 öre.
Tro herrarne då, att det är skäl att inlåta sig på sådana ytterligt

Fredagen den 4 Maj.

>:o 4«.

stora företag:, som här äro i fråga? Jag har icke kunnat tro det; -Ang. rusa
jag vill derför, att vi skola göra detta arbete någorlunda långsamt, sat/t^r^ -f
så att man icke utgifver större kostnader än hvad som behöfves mindre beför
hvarje gång, och vi få se, huru förhållandena gestalta sig i medlade och
framtiden. Jag vill lika gerna som någon af herrarne, att vi skola obemedlade
göra hvad vi kunna, för att åstadkomma kolonisering i Norrland.

Jag har sett en del af Norrland och vet, att der finnes ganska “

stora myrar, som äro synnerligen lämpliga för sådana odlings- jordbruk.
företag, som här äro ifrågasatta; men dessa företag böra enligt (Forts.)
min åsigt gå långsamt i början, tills vi fått se, huru saken kommer
att gestalta sig. Här borde derför endast ifrågakomma att
bevilja ett mindre anslag åt Kongl. Maj:t att tagas af för händer
varande medel, och jag tror för min del, att 10,000 kronor skulle
komma att räcka för den närmaste tiden. Jag tager mig alltså
friheten att yrka bifall till den reservation, som åtföljer betänkandet.

Herr Wikstén: Herr grefve och talman, mine herrar! År
1891 den 14 maj aflat Riksdagen till Kongl. Maj:t en skrifvelse i
ämnet, af hvilken jag skall bedja att få meddela ett stycke:

“Med afseende härå anser sig Riksdagen kunna uttala den
tanken, att ett statens ingripande i ändamål att främja, ordna och
leda uppodlingen och bebyggandet af de vidsträckta, oupptagna,
men odlingsvärda marker, som ännu finnas i vårt land och i all
synnerhet i dess nordligaste delar, vore i hög grad önskvärdt och
egnadt att på bästa sätt och inom kortaste tid förvandla dessa
nu till en stor del öde och till föga nytta varande landsträckor
till hem för en talrik och idog befolkning, den der säkerligen inom
en ej allt för aflägsen framtid skulle genom ökad produktion,
skatteförmåga och försvarskraft rikligen återgälda de kostnader,
staten i början möjligen finge ikläda sig för kolonisationsarbetets
främjande och ordnande. Den redan åstadkomna och under de
närmaste åren ytterligare förestående storartade utvecklingen af
kommunikationsmedlen i det öfre Norrland genom statsbanenätets
utsträckning till dessa aflägsna trakter, hvilka enligt sammanstämmande
tillförlitliga upplysningar erbjuda långt gynsammare
förutsättningar för en lönande jordbruksnäring, än man i allmänhet,
på grund af det nordliga läget, är benägen att antaga, innebär en
särskild kraftig maning att snarast möjligt vidtaga nödiga åtgärder
i den nyss angifna rigtningen.

Sådana åtgärder, om de skola erhålla önskvärd planmessighet
och blifva rätt ändamålsenliga, måste förutsätta en synnerligen
noggrann och omfattande utredning af alla de efter lokala förhållanden
vexlande omständigheter, som kunna inverka på frågans
bedömande. “

Har Riksdagen verkligen menat allvar med hvad den i denna
skrifvelse uttalade, är det väl gifvet, att frågan ej får lemnas utan
att väsentliga åtgärder i det af Riksdagen uttalade syftet vidtagas.

Det fans naturligen för regeringen två utvägar att välja: den

Nso 46. G

Fredagen den 4 Jlaj.

Ang. vissa ma var att framlägga hufvudfrågan i hela dess omfattning, den
»fte^att åt an^ra se till, huruvida icke en utredning eller undersökning
mindre be- på ort och ställe ytterligare vore erforderlig.

medlade och Regeringen stannade vid det senare alternativet. För mig,
obemedlade och — jag fian tillägga det — för samtliga öfriga norr- och vesterfälle
att" bottningar skulle icke den ifrågavarande undersökningen vara bebiida
egna höflig. Ty vi känna ju förhållandena i orten; vi veta, att der
jordbruk, finnes å kronoparker och öfverloppsmarker enormt stora arealer
(Forts.) odlingsbar mark, såväl af fast mark som bestående af mossar och
myrar. Yi veta äfven, att denna mark i närvarande stund ej
gagnar staten det allra ringaste. Yi veta jemväl, att det finnes
mindre bemedlade menniskor, som äro villiga att börja bearbeta
dessa områden, som för närvarande ligga utan någon nytta, men
man saknar ännu bestämmelser om, på hvilka vilkor de skola få
öfvertaga jorden och hvilken rätt de skola få till densamma.

Ja, man vet äfven, att på de allra flesta ställen finnas utsigter
för menniskor, som der slå sig ned, till tillfällig arbetsförtjenst.
Yi hafva oss äfven bekant många andra omständigheter
och förhållanden, som alla tala för behofvet af hufvudfrågans snara
lösning. Vi skulle derför helst sett, att frågan blifvit i hela sin
vidd framlagd för Riksdagen samt äfven i denna omfattning af
Riksdag och regering blifvit så fort som möjligt löst.

Men granskar man det propositionen bilagda statsrådsprotokollet,
skall man finna, att regeringen ej varit beredd att framlägga
frågan i sin helhet. Tänker jag äfven på den öfverläggning,
som förevarit såväl på afdelningen som inom utskottet, finner
jag, att äfven der samma mening varit rådande, nemligen att
ytterligare utredning på ort och ställe vore behöflig.

Om det nu så är, att sådana undersökningar, som här blifvit
föreslagna, äro nödvändiga för att man skall kunna fatta beslut i
hufvudfrågan, ja, då måste jag för min del obetingadt ställa mig
på den sidan, som yrkar bifall till utskottets förslag. Ty begränsar
man kostnadssumman allt för mycket, så torde äfven undersökningsresultatet
blifva allt för otillförlitligt för Riksdagen,
när hufvudfrågan skall framläggas. Ty med de stora afstånd,
som finnas deruppe, lär väl ej resultatet af undersökningarna inom
de två stora länen, Vester- och Norrbotten — som tillsammans
utgöra öfver 1/3 af hela Sveriges areal — bli tillfyllestgörande,
om blott det belopp beviljas, som reservanterna föreslagit. Sannolikt
komme, i så fäll, allt för liten areal att underkastas undersökning
och hufvudändamålet med undersökningen blifva förfelad.

Här har talats om, att det icke skulle finnas personer, som vore
villiga att bearbeta jorden i Norrland, ,och man har som stöd derför
anfört, att militiebostäliet Gran i Ojebyn ej lemnar så särdeles
högt arrende. Skälen till detta förhållande, mine herrar, äro helt
andra, än man här sökt framställa. Personer, som äro mindre bemedlade
eller obemedlade, kunna nemligen ej vara med, när det
gäller att arrendera bostället Gran. I det skick, hvari detta
nu befinner sig, skall t. ex. tillträdaren betala kanske ända till
5,000 ä 6,000 kronor i afträde åt företrädaren, d. v. s. den

7 N:o 4$.

Fredagen den 4 Maj.

nuvarande brukaren, som fått rättighet att bygga mer än han haft Ang: vista
skyldighet till och följaktligen har fordran för så kallad öfver- ^fte att åt
byggnad. En sådan arrendator skall äfven ha en uppsättning af mindre be30
kor och 8 hästar jemte nödig redskap m. m. Det är väl icke medlade och
tänkbart, att mindre bemedlade eller obemedlade skulle eftersträfva obemedlade
arrende af en sådan egendom. Sådant arrende är till och med Jf''

mindre lämpligt för våra småbönder der uppe. För dem är bo- bida egna
stället Grans åbyggnader och parkanläggningar m. m., som passa jordbruk.
för ståndspersoner, af föga värde. Den som i vår bygd har så- (Forts.)
dana resurser, att han skulle kunna arrendera Gran, söker hos
oss skaffa sig en egen torfva att nedlägga sitt arbete på. Hvad
beträffar det som den föregående talaren i öfrigt yttrade rörande
norrländska förhållanden, så vill jag säga, att det enligt min tanke
är origtigt att fatta denna fråga såsom en uteslutande norrländsk
fråga. Ty herrarne veta nog, att Norr- och Yesterbottens befolkning
ökas i otrolig grad, och detta icke uteslutande genom
skilnaden mellan födde och döde, utan jemväl genom inflyttningar.

Ty menniskor från andra orter, som söka arbetsförtjenst, komma
till arbetsplatser der uppe och, finnande sig väl i orten, stanna de
vanligen qvar. Och många sådana personer skola helt säkert begagna
sig af den fördel, som skulle beredas dem, derest denna
stora fråga finner sin lösning.

Jag tror icke, att det är rätt eller klokt att, då saken gäller
mindre bemedlade eller obemedlade, knussla på några tusen kronor
för att utreda en — efter hvad jag förstår — för fosterlandet
så vigtig fråga.

Det är på dessa skäl, som jag tager mig friheten att yrka bifall
till utskottets hemställan.

Häruti instämde Herrar Wallmarh, Bromée, Öberg, Dahlstedt,
Mustaparta och Nilsson i Skrafvelsjö.

Herr Pehrson i Törnerya: Som kammaren torde finna, är

det här blott fråga om att bevilja medel för att upprätta kostnadsförslag
och planer till afdikning och uppodling af någon del af
kronans myrmarker inom Norrland.

Det är således att lägga märke till, att det här icke är fråga
om några kostnader, som skulle komma att utgå för odlingar, utan,
som sagdt, endast för uppgörande af planer och kostnadsförslag.

Det synes mig derför för närvarande vara tillräckligt att bevilja
det belopp, som af reservanterna blifvit föreslaget. Jag tror,
att det kan vara skäl att för närvarande stanna dervid. Denna
öfvertygelse har hos mig blifvit så mycket starkare, som jag noga
lyssnat till, hvad representanterna från Norrland kunnat hafva att
upplysa i denna sak samt med största möjliga uppmärksamhet
följt den siste talarens anförande. Ingen af dem har velat framhålla,
att det skulle löna sig att odla dessa marker. Herr Wikstén
bär försäkrat kammaren om, att det fins synnerligen vidlyftiga
trakter i Norrland, som kunde bli föremål för uppodling. Men

N:o 46. 8

Fredagen den 4 Maj.

Ang. vissa
åtgärder i
syfte att åt
mindre bemedlade
och
obemedlad e
bereda tillfälle
att
bilda egna
jordbruk.
(Forts.)

han gaf ej hammaren någon försäkran om, att han för sin del
trodde, att dessa odlingar skulle komma att bära sig.

Jag får också säga såsom min mening, att jag finner det något
egendomligt, om det verkligen skulle ställa sig så, att det i
nämnvärd mån skulle finnas personer med håg att slå sig ned i
dessa myrtrakter i Norrland. När man har framför sig det faktum,
att från de delar af vårt land, der det skulle löna sig bäst
att idka jordbruk, befolkningen emigrerar i stor skala, så synes
det mig, som om utsigterna åtminstone för närvarande icke skulle
vara stora för att man skulle kunna befolka dessa trakter i Norrland,
som nu äro i fråga. Jag anser derför, att det är rådligast
att för tillfället välja den väg, som är den försigtigaste, nemligen
att icke uppgöra planer till afdikning af dessa marker i vidsträcktare
omfång, än att Riksdagen, när frågan återkommer, verkligen
vill göra försök på de fält, öfver hvilkas torrläggning planer och
kostnadsförslag blifvit uppgjorda. Då tror jag, att hvad reservanterna
här föreslagit skulle kunna vara lämpligt och fullt tillräckligt,
och jag ber så mycket hellre att få yrka bifall till reservanternas
förslag, som jag, fastän jag icke reserverat mig mot utskottets
förslag, inom utskottet röstat för reservationen.

Herr Persson i Stallerhult: Då äfven jag hör till reservan terna

och yrkat summans nedsättande till 10,000 kronor, så skall
jag yttra några ord. För att fatta mig kort, skall jag be att få
instämma i herr Hans Anderssons uttalande till förmån för reservationen.

Då man pröfvar sådana frågor, som röra landområden, om
hvilka man intet annat känner, än hvad handlingarne innehålla, så
är det naturligt, att man måste döma derefter. De exempel, som
finnas i den kongl. propositionen, som nu ligger på kammarens
bord, och hvilka herr Hans Andersson omnämnt, äro af den beskaffenhet,
att man vore frestad att helt och hållet yrka afslag
på denna del af propositionen och icke alls bevilja något anslag.
Ty när man ser, att för att få gräsbärande fält af de ifrågavarande
myrarne det beräknas en kostnad af 400 kronor per hektar,
så är det icke möjligt, att fattiga och mindre bemedlade skola
kunna våga sig på att inköpa sådana fält, då de få se, att kostnaden
är så afskräckande.

Man har ett ytterligare exempel på, att jorden der uppe icke
är mycket värd. Vid 1892 års riksdag beslöts, att Del Hvarå kommun
skulle få köpa 260 tunnland jord, som ligger omkring Gfellivara,
och detta stora område hade ett värde, att derpå sattes en
grundskatt af 70 öre. Samma Riksdag beslöt, att Arvidsjaurs
kommun skulle få 400 tunnland, och detta område belädes med
en grundskatt af 66 öre. När man betänker, att på relativt tätt
bebyggda och befolkade trakter jorden har så ringa värde, så är
det väl icke möjligt, att mindre bemedlade eller obemedlade skola
våga sig på att sjelfva bearbeta denna mark, då de få höra, att
den skall komma att kosta dem 400 kronor per har i uppodling.

Fredagen den 4 Maj.

9 Nso 46.

För deri, som ej känner förhållandena, måste detta tydligtvis blifva
ett ofruktbart arbete.

Herr Wikstén påstod, att detta Öjebyn, som nu skall sftlja3,
har så högt arrende, att mindre bemedlade icke kunna blifva arrendatorer.
Men då frågar jag: är det möjligare, att mindre bemedlade
skola kunna uppträda som köpare af jord? Jag tror, att
det erfordras större kapital för att köpa jord än för att arrendera
sådan, och jag tror derför, att hans skäl alls icke talar för bifall
till det högre anslaget.

Man står nu färdig att helt och hållet stycka jordbrukslägenheter,
som man beräknar komma att inbringa 14 millioner kronor
i köpeskilling. Det är klart, att man dermed har beredt ett tillfälle,
som för ganska lång framtid skall tillfredsställa alla anspråk.
Jag tror derför, att man bör gå varsamt till väga och icke kasta
bort för stora summor på undersökningar, ty det kan ju hända,
att inga spekulanter uppträda. De egendomar, som man enligt
utskottets tillstyrkan i första punkten beslutat försälja, ligga till
icke obetydlig del i dessa trakter. Om jag ej missminner mig, är
i propositionen om användande af inflytande köpeskillingar vid
försäljning af jordbrukslägenheter uppgifvet, att af dessa egendomar
ett stort antal med värde af icke mindre än 150,000 kronor
äro belägna i de nordliga länen. Då finnes ju tillfälle för mindre
bemedlade att köpa sådana lägenheter, som för dem äro lämpliga,
och man kan derför icke behöfva gå så långt, att man antager
den nu föredragna punkten med det högre beloppet.

Jag skall för min del be att få yrka bifall till reservationen,
och jag tror, att man genom att bifalla densamma uppfylt allt,
hvad som i det afseendet kan rimligen fordras. »

Ang. vissa
åtgärder i
syfte att åt
mindre bemedlade
och
obemedlade
bereda tillfälle
att
bilda egna
jordbruk.

(Forts.)

Herr Petersson i Runtorp: Det må vara en sanning, att

man icke får några odlingar utförda i dessa trakter med ifrågavarande
anslag, utan att det endast blir undersökningar. Men då
man vet, hvilka vidder det finnes i Norrland, som behöfva undersökas,
och att det just icke är så billigt, så tror jag icke, att det
är någon synnerligen stor fara att ställa denna summa af 20,000
kronor till Kongl. Maj:ts disposition. Det står här “ett belopp af
högst 20,000 kronor11. Således är det icke gifvet, att det skall gå
åt mer än 10,000 kronor, i fall Kongl. Maj:t finner, att det icke
lönar sig att fortsätta med undersökningarna. Då ordet “högst"
är medtaget, så tror jag icke, att det ligger någon stor fara uti
att bevilja beloppet.

Jag vill så mycket hellre yrka bifall till det af utskottet framlagda
förslaget, som Riksdagen sjelf skrifvit om en sådan undersökning.
På samma gång vill jag endast nämna, att när vi kunna
anslå icke 20,000 kronor, utan 100,000-tals kronor till improduktiva
ändamål, så bör man icke här knussla, utan ställa till Kongl.
Maj:ts disposition så mycket som utskottet begärt.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herrar Alsterlund och Swartling instämde i detta yttrande.

it io 46. 10

Ang. vista
åtgärder i
syfte att åt
mindre bemedlade
och
obemedlade
bereda tillfälle
att
bilda egna
jordbruk.

(Forts.)

Ang. upplåtande
till
krigsskolan å
Karlberg af
dervarande
värdshus- och
marketentcribyggnad.

Fredagen den 4 Maj.

Härmed förklarades öfverläggningen slutad. Enligt de gjorda
yrkandena gaf herr talmannen propositioner dels på bifall till utskottets
hemställan och dels på bifall till reservanternas yrkande;
och fann herr talmannen den förra propositionen vara med öfvervägande
ja besvarad. Som votering likväl begärdes, blef nu uppsatt,
justerad och anslagen en så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller statsutskottets hemställan i 2:dra punkten
af utlåtandet n:o 68, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit den af herr Hans Andersson
m. fl. vid punkten afgifna reservation.

Omröstningen utföll med 145 ja mot 58 nej; och hade alltså
utskottets hemställan af kammaren bifallits.

§ 5.

Härefter föredrogs statsutskottets utlåtande n:o 70, i anledning
af Kongl. Maj:ts proposition angående upplåtande till krigsskolan
å Karlberg af dervarande värdshus- och marketenteribyggnad.

Utskottet hemstälde i detta utlåtande: att Riksdagen måtte,
med bifall till hvad Kongl. Maj:t föreslagit, medgifva, att den
forna värdshus- och marketenteribyggnaden vid Karlberg finge
hyresfritt till krigsskolan upplåtas.

I en vid utlåtandet fogad reservation hemstälde deremot herrar
Andersson i Nöbbelöf, Jonsson i Hof, Persson i Ställhult,
Wikstén, Nilsson i Skärhus och Norberg, att Kongl. Maj:ts förevarande
framställning icke måtte af Riksdagen bifallas.

I fråga härom anförde nu:

Herr Andersson i Nöbbelöf: Emot utskottets hemställan i
föreliggande punkt har jag jemte ett par andra ledamöter af statsutskottet
reserverat mig. Jag har gjort det derför, att jag icke
kunnat anse, att den nuvarande värdshusbyggnaden vid Karlberg
är lämplig till sjukhus. När ärendet inkom till statsutskottet,
hade det icke tillgång på någon utredning af frågan vare sig i
ena eller andra hänseendet. Derför gjorde jag och en kamrat ett
besök vid Karlberg för att på ort och ställe göra oss underrättade
om förhållandena. Vi funno, att värdshuset utgjordes af en liten

11 >:o 46.

Fredagen den 4 Maj.

byggnad, 16 fot bred invändigt samt 18 ä 20 fot utvändigt, lig- jng.uppgande
mellan en dam, som nu håller på att igenfyllas, och all- Skolan å
männa landsvägen på ena sidan samt jernvägen på den andra si- Karlberg af
dan, hvarinvid huset är så nära, att det nästan står på sjelfva dervarande
jernvägsbanken. Denna jernvägsbank är ganska hög, så att den värdshus- och
går i jemnhöjd med fönstren i husets öfre våning. Det är sålunda ma^*tenn^ri''
alldeles klart, att, när ett bantåg kommer, hela huset skakar, hvit- (Forts.)
ket skulle komma att i högsta grad menligt inverka på de sjuke,
som komme dit. Detta gjorde, att vi, när ärendet förekom till behandling
på afdelningen, afdelningens alla ledamöter då voro ense
om att afstyrka det kongl. förslaget, men vederbörande hade erhållit
kännedom härom, hvarför de till statsutskottet inkommo
med en utredning, innefattande dels en kostnadsberäkning för byggnadens
förändring till sjukhus, dels en promemoria, afgifven af
öfverfältläkaren Edholm och arkitekten Kumlien, och hvari säges,
att huset efter förändringen kan mycket val lämpa sig till sjukhus.
Detta gjorde, att statsutskottet i plenum fattade det beslut,
som nu föreligger. Men jag har detta oaktadt icke kunnat frångå
min åsigt om husets olämplighet för ifrågavarande ändamål, och
jag har derför äfven reserverat mig. Jag kan nu icke mot de
auktoriteter, som yttrat sig i ämnet, bestrida rigtigheten af deras
åsigt, och jag vill derför icke heller nu göra något yrkande. Men
jag har dock velat nämna detta, på det att det icke må anses, att
jag med min röst bidragit till sjukhusets förläggande på en olämplig
plats.

Jag är i alla fall mycket tacksam för att vi nu fått denna
promemoria bifogad utskottets utlåtande, tv den visar ju, huru
vederbörande myndigheter i vissa fall anse, att ett sjukhus för
statens räkning bör vara beläget.

Chefen för landtförsvarsdepartementet, herr statsrådet friherre
Rappe: Det torde icke kunna "bestridas, att det är högst

nödvändigt att få det befäl, som i följd af den nya härordningen •
erfordras, färdigbildadt samtidigt med denna härordnings trädande
i full tillämpning. Den, som genomläst utskottets betänkande, har
funnit, att det, för att nå detta mål vidkommande härens fasta
officerare, icke ens är tillräckligt att öka elevantalet vid krigsskolan
å Karlberg till det högst tillåtna antalet, 95 elever, utan
att det torde behöfvas ända till 105 elever för nästa kurs. Unge
män, som äro kompetenta att antagas till elever, saknas icke, och
armén behöfver så snart som möjligt få sina officersvakanser fylda.

Yigtigt är, att det svaghetstillstånd, som är en följd af öfvergångstiden,
så snart som möjligt öfvervinnes. Allt talar sålunda för
att utan dröjsmål få de platser besatta, för hvilka löner på arméns
stat finnas uppförda. Men hindret är bristande utrymme på
Karlberg. Nu har chefen för krigsskolan inkommit med en framställning,
genom hvars bifallande det skulle blifva möjligt att intaga
ett större antal elever än 95. Derigenom skulle svårigheterna
i afseende å tillräckligt antal befäl under öfvergångstiden i betydlig
grad minskas.

N:o 46. 12

Fredagen den 4 Maj.

Ang. upp- .Mot det af Kongl. Maj:t på grund häraf föreslagna sätt att
krigsskolan åSf till väga hafva emellertid reservanterna framstält den anmärkKarlberg
af ning, att det ifrågavarande värdshuset vore mindre lämpligt till
dervarande sjukhus. Jag vill då till en början anmärka, att den siste talaren
värdshus- och något öfverdref i sin beskrifning af detta hus’ läge; det ligger
V>byggnad uem^gen icke, såsom han sade, nära nog på sjelfva banvallen,
(Forts.)’ ehuru det ligger rätt nära denna, utan det ligger ett stycke derifrån.
Den dam, som ligger framför värdshuset, håller på att igenfyllas,
och marken skall dessutom dräneras, hvarför jag tror, att
de farhågor, som af reservanterna uttalats, icke behöfva tillmätas
någon synnerlig vigt. Dertill kommer att fackmän sådana som
öfverfältläkaren — hvilken man ville tillerkänna ett så stort vitsord
vid dechargedebatten, ehuru man nu söker frånkänna honom
allt sådant — samt hofintendenten Kumlien, hvilken så mycket
sysslat med sjukhusbyggnader, funnit värdshusbyggnaden lämplig
till sjukhus. Vid sådant förhållande syne3 mig, att kammaren icke
borde sätta sig emot den föreslagna förändringen, i synnerhet som
den icke medför någon särskild utgift.

Hvilken utväg står eljest Kongl. Haj:t till buds, om Riksdagen
omöjliggör krigsskolans utvidgande till att emottaga 105
elever? Jo, naturligtvis endast att till Riksdagen inkomma med
framställning om uppförande af en ny sjukhusbyggnad. Men äfven
om man skulle tillgripa den utvägen, så blefve utvidgningen
af skolan försenad, och jag vill fästa uppmärksamheten på det
pressanta i att den föreslagna anordningen nu vidtages.

Jag vill sålunda tillstyrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Jonsson i Hof: Jag skall deremot genast från början

yrka afslag på utskottets hemställan, och detta gör jag utan ringaste
tvekan ur särskilda synpunkter.

Den förste talaren påvisade, huru olämplig värdshusbyggnaden
skulle blifva till sjukhus, och jag vill derför icke nu bry mig
• om denna sida af saken. Sjelfva hufvudfrågan synes mig dock
vara, huruvida det verkligen är nödvändigt att öka utrymmet på
Karlberg, såsom vederbörande önskat, samt för den skull taga
värdshusbyggnaden i anspråk. Detta är en sida af saken, som
jag tror icke är så klar som herr statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet
förmenat. Det må ju vara en sanning, att
den förbättrade härorganisationen kräfver ett ökadt antal officerare,
hvilket åter, om detta ökade antal skall kunna hastigt anskaffas,
fördrar, att flera elever än förut intagas vid krigsskolan. Men är
det i alla fall så rigtigt att gå till väga på det sättet, att man
för att fylla det första behofvet skall forcera utbildningen af elevantalet
så, att befordringen under några år visserligen kommer att
blifva mycket gynsam, men, sedan behofvet en gång blifvit fyldt,
utsigten dertill kommer att blifva högst ogynsam? Då kommer
det enligt mitt förmenande icke ens att behöfvas utrymme för 95
elever vid Karlberg, utan på sin höjd för 90 stycken årligen. Nu
kunna 95 elever intagas der utan den ifrågasatta anordningen,
men för att kunna emottaga 105 elever behöfver värdshusbyggna -

Fredagen den 4 Maj.

13 N:o 46.

den tagas i anspråk. Hvarför då icke lika gerna gifva sig tåla- «vp mod

och fylla behofvet af officerare på det sätt, som med det fato*** till
mindre elevantalet låter sig göra? Kaliberrör''

Det kan visserligen synas, som om denna affär icke vore af dervarande
någon större betydelse, då kostnaderna för den ifrågasatta förän- värdshus)- och
dringen endast äro beräknade till 11 ä 12,000 kr. och man må- "MrhetenUrlhända
icke behöfver anvisa särskilda statsmedel för ändamålet, (Forte.)''
utan möjligen besparingar på ett eller annat håll kunna finnas
att tillgå. Men i och med det att värdshuset tages i anspråk för
statens behof, försvinner också den årliga inkomsten för värdshusbyggnaden,
600 kr., hvaraf krigsskolan tager största delen och
statsverket direkt en mindre del. Jag föreställer mig, att, om
krigsskolan mister denna inkomst, det blir nödigt, att statsanslaget
till skolan på samma gång ökas, och Riksdagen kan då svårligen
undgå att fylla behofvet. Den ekonomiska sidan af saken
är alltså icke så liten.

Då jag sålunda anser, att arméns behof af befäl kan tillgodoses
småningom under loppet af några år, ehuru då icke så raskt,
som vederbörande tänkt sig det, och då i alla fall den nya härordningen
icke kan blifva klar på kortare tid än eljest endast genom
tillsättandet af flere officerare, än skolan nu medgifver, anser
jag det icke vara någon risk att låta vederbörande öfva sig i
tålamod med afseende å dessa platsers fyllande. Jag skall derför,
såsom sagdt, yrka afslag på utskottets hemställan.

Herr Wallis: Äfven jag ber att få yrka afslag på statsutskottets
föreliggande förslag, och detta ungefär af samma skäl, som
synes hafva varit bestämmande för de sex reservanterna från denna
kammare.

Jag kan icke förstå, hvarför den förste talaren, en af reservanterna,
icke genast yrkade afslag, ty det synes mig, att de af
honom framstälda betänkligheter mot användandet af denna gamla,
förfallna och fuktiga värdshusbyggnad på Karlberg till sjukhus
äro fullt befogade. De af honom gjorda anmärkningarna skulle
deremot till och med kunna betydligt skärpas. Mången af herrarne,
åtminstone af dem på stockholmsbänken, har nog i likhet
med herr Hans Andersson sett detta värdshus. Sjelf har jag särskildt
å nyo haft tillfälle att studera dess läge och lokaler. Ifrågavarande
byggnad är en gammal, lång och smal envåningsbyggnad,
hvilken ligger så nära jernvägsbanken som möjligt; från byggnadens
nordöstra hörn är det icke längre till jernvägsbanken än
från min plats här och till notariebordet. Således endast några
alnar. Byggnaden ligger visserligen icke, såsom herr statsrådet
rigtigt anmärkte, på sjelfva jernvägsbanken, utan den ligger, hvad
sämre är, under densamma, så att husets öfre våning, som skulle
apteras till sjukrum, ligger i nivå med de förbigående tågen. De
förbigående tågens antal är det största, som förekommer i hela
vårt stambanenät: tåg till Yärtan, bergslagsbanan, norra stambanan
och till Riddersvik använda allesammans denna handel. Jag kan
derför icke med bästa vilja i verlden godkänna herrar Edholms

S:o 46. 14

Fredagen den 4 Maj.

Ang. vj>plåtande
till
krigsskolan å
Karlberg af
dervarande
värdshus• och
marketenteribyggnad.

(Forts.)

och Kumliens påstående, att sjukrummen ej kunna hafva något
synnerligt men af den förbigående jernvägen. Deremot skulle jag
kunna vara med om deras uppgift, att genom husets påbyggnad
och reparation ett användbart sjukhus möjligen skulle kunna
åstadkommas. Jag har visserligen icke den föreställningen, att
detta gamla, förfallna hus kan blifva ett godt sjukhus, men till
ett passabelt sådant skulle det kunna göras, tack vare nutidens
många hjelpmedel för att ändra gamla byggnader. Men jag har
den öfvertygelsen, att denna förändring kommer att kräfva större
kostnader, än kostnadsförslaget upptager, och, framför allt, att
byggnadsföretaget blir dyrt genom ständigt återkommande reparationer.

Det synes mig sålunda, att man med rätta kan hafva mycket
att säga mot användandet af detta dåliga hus till sjukhus.

I fall man öfver hufvud såsom jag är af den åsigt, att Kongl.
Maj:t har rätt, då han säger, att det vore ändamålsenligt, om man
kunde förlägga sjukhusrummen utanför logementen, så synes det
mig, att det första, Kongl. Maj:t haft att göra, hade varit att
göra en verklig utredning i frågan, först och främst i afsende på
tomten.

I detta afseende vill jag säga såsom min mening, att sedan
jag granskat Karlbergs ganska stora tomt, så har jag icke kunnat
komma till annan åsigt än den, att någon sämre tomt att anlägga
ett sjukhus på än den föreslagna har man icke kunnat hitta på.
Jag är fullt öfvertygad om, att äfven när dammen blir igenfyld,
så kommer den att erbjuda bättre läge för sjukhuset, än den nu
föreslagna; denna tomt kommer icke att fukta, ty den ligger icke
alldeles under en bergvägg såsom det tilltänkta sjukhaset. Den
komme ock att ligga väsentligt längre bort från jernvägen.

Men det fins på Karlbergs tomtområde många ställen, der
verkligen goda lägen för ett sådant sjukhus stå till buds och hvilka
icke äro använda för något annat ändamål. Och jag vill nämna,
att vi i det på vestra sidan om parken belägna området, som kallas
Karlbergs djurgård, hafva förträffliga, torrt belägna och långt
ifrån jernvägen liggande ställen, der sjukhus med fördel skulle
kunna anläggas. Jag är af den åsigten, att det nog kan komma
den stund, då, tack vare det nya härordningsförslaget, större logementstillgångar
för officei''saspiranterna måste beredas. Och jag
är också af den åsigten, att det då voro önskvärdt, om man kunde
samtidigt få sjukkusbyggnadsfrågan löst, och detta specielt derför,
att, ehuru det visserligen är sant, att det stora flertalet sjukdomar,
hvaraf dessa unge män lida, äro sådana, som mycket väl
kunna fortfarande skötas på det sätt och det ställe, der de nu
skötas, nemligen uti samma hus som logementen, hvilka bebos af
de friska, så har det dock förekommit derå gånger under senare
åren, att epidemiska sjukdomar utbrutit bland krigsskolans elever.
Då är det naturligtvis ytterst lämpligt ur sanitär synpunkt att
kunna sköta dem så mycket som möjligt afskilda från de friska.
Detta är en allmän sanitär regel, hvars vigt jag icke behöfver
vidare orda om.

Fredagen den 4 Maj.

15 N:o 46.

Jag är derför med om grundtanken i Kongl. Maj:ts proposi- Ang. Nation,
men det synes mig, att man vid detta förslags realisering}atan?e.\tlU.
borde hafva sökt åstadkomma en bättre utredning. Det är klart, xarlblr^af
att ett sjukhus, som skulle uppfylla alla kraf på ett sjukhus för dervarande
100 unge män, i sin bästa, kraftigaste, och minst sjukliga ålder värdshus- och
behöfver blott blifva ganska litet. Det nuvarande sjuklogementet marketenteribestår
af icke mer än 4 å 5 rum. Ett litet sjukhus eller, rättare (Korta)
sagdt, en sjukstuga, på lämplig, god, sund, torr terräng, nybyggd
efter nutidens fordringar, det blir från denna synpunkt den rigtiga
lösningen af denna fråga. Och som det dessutom synes mig, att
det icke är någon vidare risk att lemna Kongl. Maj:t tillfälle att
j)å bättre sätt utreda den sanitära sidan af frågan, vill jag be att
fä yrka bifall till reservanternas förslag.

Det är alldeles tydligt, att ett sådant litet sjukhus icke bör
kosta mycket pengar, antagligen ej mer än den tilltänkta ombyggnaden
af det gamla, skröpliga värdshuset, och att det icke heller
bör taga lång tid att utreda denna fråga. Ty det är en lätt sak
att uppgöra ritningar till ett dylikt sjukhus, och under den tid af
ett år, som förflyter till nästa riksdag, borde det icke vara svårt
att, om det blir nödvändigt att för denna mellantiden skaffa ökadt
utrymme för nya elever, anskaffa detta på sådant sätt, att man
använder några af de lägenheter, som för närvarande innehafvas
af de med bostadslägenheter i slottet försedda teoretiska lärarne,
som ju alldeles icke behöfva bo derstädes, då det för närvarande
finnes så lätta kommunikationer med Karlberg, eller att till och
med läkarelägenheten, som upptager 7 rum med kök, ställes till
disposition, om så behöfves. För närvarande är det så, att läkaren
bor i staden under vintern och endast under sommaren begagnar
sin lägenhet som sommarbostad. Hvarför skulle icke då
äfven under denna korta tid, under sommaren, då sjukligheten är
mindre än under vintern, läkaren kunna bo i staden, och en del
af hans stora antal af rum användas till logement? Detta är icke
en definitiv lösning, men nog vore dermed en möjlighet beredd för
Kongl. Maj:t att å nyo taga denna ur sanitär synpunkt vigtiga sak
under utredning.

Att sakkunnige män förklarat, att man kan få ett passabelt
sjukhus äfven på Kongl. Maj:ts metod, synes mig icke böra vara
afgörande i detta afseende. Min bestämda öfvertygelse är, att
sakkunnige komma att vara nöjda med den af mig föreslagna lösningen;
den är uppenbarligen en betydligt bättre lösning af frågan
ur sanitär synpunkt.

Jag ber att af dessa skäl, herr talman, få instämma i den
föregående talarens yrkande om afslag å utskottets betänkande
och Kongl. Maj:ts proposition.

Herr Persson i Stallerhult: Det måste man villigt erkänna,
att det är mycket vågadt af reservanterna att ställa sin auktoritet
emot medicinalstyrelsen och dess arkitekt Kumlien. Men hvad
som egentligen varit anledningen, att reservanterna vågat komma
am med sin reservation, är, att de erinrat sig, hvilka fordringar

N:0 46. 16 Fredagen den 4 Maj.

Ang, vpp- medicinalstyrelsen och dess arkitekt, herr Axel Kumlien, stält på
låtande till. sjutusen, när länen måst uppföra sjukhus eller lasarett. Då tror
Karlberg11 af Ja£’ man jemförelser har all anledning påstå, att detta hus

dervarande icke är lämpligt till sjukhus, fastän dessa personer sagt, att det
värdshus- och är fullt användbart, sedan nödvändiga reparationer blifvit verkmarketenteri-gtälda.
Detta sjukhus kommer att bestå af 2 rum med 11 V2 fot
(Forte)'' i qvadrat, 2 rum med den ena sidan 11 fot och den andra 16, ett
v '' rum med respektive 11 och 15, två reservrum med respektive 17
och 7 fots sidor.

Om man söker kubikinnehållet på dessa tre sistnämnda rum,
så understiger detsamma för hvardera af dem det kubikinnehåll
luft, som erfordras i de nya sjukhusen för en person. Kan man
då anse det vara skäl att lägga ned 11,000 kr. på reparationer af
detta hus för att få ett så trångt utrymme. Jag tror, att man
kan använda dessa pengar på bättre sätt för detta ändamål utan
att använda så stora kostnader på detta hus, ty dessa sjukrum
blifva otillräckliga både till antal och utrymme.

Då här yrkats afslag på framställningen, så skall jag förena
mig med dem, som framstält detta yrkande.

Chefen för landtförsvarsdepartementet, herr statsrådet friherre
Rappe: Jag kan icke underlåta att uttala min förvåning öfver
det underkännande af fackmäns uttalanden, som jag finner här i
denna kammare. För min del måste jag erkänna, att i förevarande
punkt egen jag icke någon sakkunskap, och jag har derför icke
haft annan utväg än att rätta mig efter de officiella myndigheter,
som uttalat sig. Jag kan derför icke upptaga till besvarande de anmärkningar,
som i detta afseende rigtats mot förslaget. Men deremot
vill jag taga mig friheten säga några ord med anledning af
hvad herr Olof Jonsson i Hof nyss yttrat. Han anmärkte, att det
icke skulle behöfvas det antal elever, chefens för krigsskolans
framställning påvisar, för den nya organisationens snara genomförande.
Jag för min del är icke af samma tanke som han; utan
jag är af den uppfattning, att det antal elever vid krigsskolan,
som uppgifvits, väl behöfves. För närvarande är det ju så, att
vid rätt många corpser underlöjtnantsgraden nära nog helt och hållet
saknas. Det är således ett verkligt behof å färde, och vi böra
icke dröja för länge att fylla detsamma. Utom arméns regementen
och corpser, som sända elever till krigsskolan, har äfven flottan
tillkommit för sin artillericorps. Unge män saknas icke, som äro
lämpliga till officerare. De hafva fullgjort nödiga prestanda, det
gäller endast att nu genomgå krigsskolan. Men utrymme saknas.

Hvad vidare angår kostnaderna, så har det talats om att
man skulle gå miste om en inkomst af 600 kronor genom värdshusets
fullständiga öfverlåtande till skolan, och detta är nog sant.
Men hvaraf kommer det, att inkomsten af värdshuset blifvit så
hög? Det beror på, att den nuvarande chefen för skolan i stället
för att använda lokalen för sitt ursprungliga ändamål hyrt ut
densamma till enskilda och derigenom fått den ökade inkomsten.
Men om man åter ställer det så, som förhållandena voro förut,

Fredagen den 4 Maj.

17 N:o 46.

såsom kammaren ser af den framställning, som är lemnad i de 4ng- W"
handlingar, hvilka blifvit till Riksdagen öfverlemnade, så förmin- j-atan£e till.
skas inkomsten till ej mer än något öfver 100 kr. Xarlberpaf

Det gjordes det förslag, att man skulle vinna det afsedda dervarande
målet genom att låta några af de tjensteman, som hafva boställs- värdshus-od:
våningar i slottet, lemna desamma och använda det sålunda er_ marketenterihållna
utrymmet till logement för eleverna vid skolan eller till (Forts.'')''
sjukhus. Men, mine herrar, visserligen är det icke omöjligt att
flytta bort en person, som haft bostad — det medgifves — men i
så fall måste man bereda sig på att gifva honom ersättning för
den mistade bostaden. Skall läkaren icke få begagna sin bostad,
utan denna användes för sjukhus, så måste också på skolans stat
upptagas motsvarande ersättning; men Riksdagen fastställer staten,
och ett sådant ersättningsbelopp står icke till Kongl. Haj:ts förfogande.
Jag tror derför, att icke heller den utvägen kan tillgripas.
Jag vidblifver att uttala den öfvertygelsen, att bifall till
hvad Kongl. Maj:t framstält och som af utskottet tillstyrkts skulle
vara det lämpligaste.

Herr Jonsson i Hof: Om nu också Kongl. Maj:ts auktoriteter
anses betyda mera, än en ledamot i utskottet på det medicinska
området, så tror jag, att vi mot dessa herrar kunna uppställa
den talare på stockholmsbänken, som nyss yttrat sig för afslag.

Jag antar, att hans kännedom i det fallet icke kan vara särdeles
mindre än den läkares, som yttrat sig i frågan. Jag vill emellertid
fästa uppmärksamheten på, att hvilken åsigt man än må hafva
om behofvet af en ny sjukhusbyggnad, så måste vi väl kunna
vara ense om, att detta sätt är det mest opraktiska ur både ekonomisk
och hygienisk synpunkt. Låt oss utgå från den förutsättningen,
att eftersom värdshuset kunnat hyras ut för 600 kr. med
underhållsskyldighet för den, som hyrt byggnaden, så skulle vi
med denna hyresinkomst kunna om 8 ä 10 år bygga ett sjukhus,
som är bättre för ändamålet, än att reparera om detta gamla ruckel
och likafullt hafva hyresinkomsten för framtiden qvar, sedan
kapitalet blifvit amorteradt med den. Jag tycker äfven, att herr
stadsrådet och chefen för landtförs.varsdepartementet sjelf skall
erkänna, att det finnes bättre sätt att lösa frågan, än nu är föreslaget,
och risken är icke större, än att man kan medgifva, att
de hittills varande bestämmelserna tillämpas.

Jag vidhåller mitt yrkande om afslag.

Härmed var öfverläggningen slutad. Med bifall till reservanternas
yrkande afslog kammaren utskottets hemställan och Kongl.

Maj:ts framställning i ämnet.

§ 6.

Herr talmannen tillkännagaf, under åberopande af i sådant
afseende med herr talmannen i Första Kammaren träffad öfverenskommelse,
att gemensamma omröstningar öfver de voteringspropoAndra
Kammarens Prot. 1894. iV:o 46. 2

Xso 46. 18

Ang. vilkoren
för försäljning
af
bränvin.

Fredagen den 4 Maj.

sitioner, som blifvit af båda kamrarna godkända, komme att ega
rum vid början af morgondagens sammanträde.

§ 7.

Härefter företogs till behandling bevillningsutskottets betänkande
n:o 15, angående vilkoren för försäljning af bränvin,

Punkten 1

Bifölls.

Under punkten 2 hemstälde utskottet, i anledning af en inom
Andra Kammaren af herr A. Jönsson i Mårarp i ämnet väckt motion,
n:o 54, att Riksdagen måste besluta, att § 34 i kongl. förordningen
angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra
brända eller destillerade spirituösa drycker den 31 december 1891
skulle erhålla följande förändrade lydelse:

§ 34.

1. Ej vare någon---utborgadt.

2. Lag samma vare, då bränvin blifvit vid minuthandel till
mindre belopp än femtio liter utborgadt.

Efter föredragning af punkten anförde:

Herr "West er: I § 34 af gällande bränvinsförordning stadgas,
att man icke är berättigad att utsöka betalning för bränvin,
som vid försäljning i minuthandel blifvit till mindre belopp än 20
liter utborgadt. I motionen yrkas, att denna bestämmelse skall
ändras derhän, att man eke skulle vara berättigad att söka ut
betalning för bränvin, som blifvit till mindre belopp än 50 liter
vid dylik handel utborgadt. Utskottet säger kort och godt, att
det finner den af motionären föreslagna ändringen i ofvannämnda
paragraf lämplig, och hemställer derför om bifall till motionen.
För dem, som vilja hindra rusdrycksförbrukningen genom en sträng
lagstiftning och med slutligt mål att komma till ett totalt förbud
af spritdrycksförsäljning, är denna förändring visserligen lämplig,
ty lagförändringen är ett mycket stort steg till detta mål. Men
för dem — och det är en stor mängd af våra medborgare — som
önska att hafva spirituösa i sitt hus, men derför ingalunda kunna
kallas drinkare, och för dem, som utöfva en loflig och fullt laglig
handel med spirituösa, för dem är, enligt min tanke, lagändringen
icke lämplig.

Utskottet har, som jag nämnde, kort och godt anfört det enda
skälet, att det anser lagförändringen vara lämplig, och jag föreställer
mig, att utskottet har kommit till uppfattningen deraf på
de skäl, som motionären anfört, hvadan jag skall tillåta mig att
något granska dessa skäl.

Fredagen den 4 Maj.

N:o 46.

Motionären anför först, att man finner “med vemod och grämelse,
att massor af kärl och lådor, innehållande rusdrycker, anlända
till våra jernvägsstationer" och sedan portioneras ut bland
befolkningen på landet; och ifrågavarande förslag skulle nu vara
ett medel att förekomma detta. Han har fullkomligt rätt deruti,
att detta sätt att skicka ut bränvin på landsbygden är förkastligt
och bör förekommas. Men jag tror icke, att det till någon väsentlig
del kan förekommas genom eu lagförändring, sådan som den
föreslagna. Jag tror fastmera, att det förekommes genom den lagförändring,
som kammaren nyss behandlat, nemligen att söka få
förbud för handelsagenter att resa kring, försälja och taga upp
ordres på bränvin i orterna. Få vi ett sådant förbud, är med detsamma
detta kringsändande af bränvin på små kärl till det mesta
förbi. Och ingalunda har åtminstone den nu ifrågasatta förändringen
sådan betydelse, att man för det ändamålet bör frånse de
olägenheter, som dermed äro förenade.

Vidare säger motionären, att förändringen skulle verka derhän,
att den skulle förekomma den s. k. salningen, emedan det
visat sig, att vid försäljning af 20 liter det är lättare att skaffa
i hop folk, som delar dessa, än vid en minimiförsäljning af 50
liter. —• Jag vill i det fallet säga detsamma som vid första skälet,
nemligen att äfven det missbruket torde komma att upphöra genom
upphörandet af agenternas kringresande, men ingalunda genom det
här föreslagna medlet. Ty vill man kringgå lagen och vill man
nödvändigt skaffa sig bränvin genom salning, så kunna herrarne
vara öfvertygade om, att man kan få i hop så många personer,
att de kunna taga 50 liter lika väl som 20. Om icke med samma
lätthet, så låter det sig dock göra och kommer att ske, om man
icke kan få det på annat sätt.

Motionären säger vidare — och deruti framskymtar hos honom
en känsla för att han varit litet tveksam — att denna förändring
icke verkar något hinder för dem, som sälja bränvin kontant, och
icke heller för dem, som utminutera bränvin, då det alltid står dem
fritt att sälja till sådana personer, som frivilligt betala, utan det
är endast möjligheten att sälja på kredit, som blifver inskränkt. —
Men, mine herrar, förändringen torde verka helt annat, än motionären
förestält sig. Ingen försigtig och omtänksam man företager
sig försäljning af hvad det vara må, om han kan riskera att, om
icke köparen af en eller annan anledning betalar, han går miste
om sin fordran. De, som vilja hafva bränvin eller spritvaror i
sitt hus, taga i allmänhet icke så mycket som 50 liter, men väl
20 liter och derunder. Genom denna förändring i lagen torde man
göra till allra största delen omöjligt eller åtminstone försvåra möjligheten
för dem, som önska att hafva spritvaror, att förskaffa sig
sådana på kredit.

Och så säger motionären till slut, att ändringen är bra, ty
derigenom skulle nykterhetssaken befrämjas så, “att ett bättre
skydd bereddes sådana individer, som af sin oiycksbringande passion
för rusdrycker tvingas att för erhållande af sådana draga
vexel på framtiden". — Det är möjligt att så är. Men då ställer

Ang. vilkoren
för försäljning
af
bränvin.
(Forts,)

Nso 46. 20

Fredagen den 4 Maj.

Ang. vilkorri
för försäljning
af
bränvin.

(Forts.)

sig frågan så: skall staten upphäfva sig till förmyndare för d
enskilde i den grad, att den hindrar dem att köpa varor, som de
anse sig behöfva? Om också man skulle utaf nit för rusdryckernas
hämmande vilja gå så långt, att man säger: ja, staten har rätt
att göra det mot drinkare, så hemställer jag, om man kan säga,
att staten har sådan rätt mot de samhällsmedlemmar, som icke
äro drinkare, ty denna lagändring drabbar icke allenast drinkarne,
utan äfven de andra inom samhället. För min del anser jag det
högst betänkligt att slå in på den vägen och att reglementera om
allt möjligt, eller, med andra ord, att staten skall upphäfva sig
till förmyndare för de enskilde medborgarne. Jag kan icke finna
denna förändring nödvändig eller ens gagnande för nykterhetsfrågan,
så vida man icke vill hafva till stånd ett totalförbud för
försäljning af spritvaror och jag anhåller derför om afslag å
utskottets hemställan såväl som å motionen.

Herr Ericson i Ransta: Då jag är af alldeles motsatt åsigt
mot den siste talaren, har jag begärt ordet för att anhålla om
bifall till hvad utskottet här föreslagit. Jag tror att denna förändring
skall vara gagnelig och nyttig, då det är fråga om att
motverka bränvinsförbrukningen. Det har sagts, att visserligen
ingenting hindrar, att den så kallade salningen kan fortsättas, då
det är fråga om försäljning af 50 liter lika väl som då det är
fråga om försäljning af 20 liter. Jag tror dock, att det skall möta
betydligt större svårigheter för de fleste att åstadkomma salning,
ifall minimibeloppet blir, såsom nu är föreslaget, 50 liter, än då
det endast gäller 20 liter. Hed den föreslagna förändringen har
utskottet icke velat hindra någon eller uttala någon sorts förbud
mot att använda spirituösa drycker eller att hafva sådana hemma
i sitt hus. Hvad man här vill är, för så vidt jag kunnat uppfatta
saken rätt, att hindra, att förtärande af spirituösa skall ske på
kredit. Då jag tror, att man bör göra, hvad man kan, för att
motarbeta krediten, åtminstone på det området, der den alldeles
icke är nödvändig, har jag icke alls någon tvekan att rösta för
den föreliggande af utskottet tillstyrkta motionen. — Jag har dermed
alls icke velat medgifva, att Riksdagen eller staten skall
upphäfva sig till förmyndare för den enskilde, beträffande hvad
han skall äta eller dricka; och det har man icke heller, så vidt
jag kunnat fatta, med detta förslag afsett. Då jag sålunda här
uttalar mig för detta förslag, har jag dermed alls icke sagt, att
jag vill vara med om spritdrycksförbudet, eller ett sådant förslag,
som förekommer till behandling senare på föredragningslistan. —
Dessutom tror jag, att om nu denna lagförändring icke kommer
att åstadkomma så stora fördelar, så kan den dock icke åstadkomma
någon skada, utan åtminstone i någon mån verka för det
åsyftade ändamålet.

Då jag anser, att Riksdagen bör vara med om alla sådana
lagförändringar, som afse en inskränkning i spritdryckernes användande
och ej inkräkta på den personliga friheten, så skall jag,

Fredagen den 4 Maj.

21 N:o 46.

herr talman, taga mig friheten att anhålla om bifall till motionen, ^n9- vilkoren
d. v. s. till det af utskottet här tillstyrkta förslaget. Jforni{l’™ffi''

bränvin.

Herr Jönsson i Mårarp: Mine herrar! Den förste talaren (Forts.)
behagade försöka söndersmula min motion bit för bit. Bevillningsutskottet
har dock ansett mina skäl vara fullt hållbara.

Jag har icke någonting att anmärka mot motiveringen af förslaget,
och då har jag all anledning att hoppas, att kammaren
biträder det beslut, till hvilket bevillningsutskottet kommit, och
yrkar bifall till hvad utskottet hemstält.

Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad samt herr
talmannen till proposition upptagit de olika yrkandena, biföll
kammaren utskottets hemställan.

Punkten 3.

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 123, hade herrar
friherre Carl Carlson Bonde, A. G. Ericsson i Yäsby, C. G. Andersson
i Skeenda, friherre I. von Knorring och C. A. Kumlin hemstält:
“att Riksdagen måtte besluta i underdånig skrifvelse hos
Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Haj:t täcktes så fort ske kan för
Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring uti kongl. förordningen
den 31 december 1891 angående vilkoren för försäljning af
bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa drycker, så
att det med inrättande af särskilda utskänkningsbolag afsedda
ändamålet bättre än hittills måtte kunna uppnås och nu förekommande
missbruk vid förvaltningen af sådana bolag så mycket som
möjligt måtte kunna undvikas, hvarvid särskildt torde böra framhållas
vissa i motionen närmare angifna förhållanden.

Utskottet hemstälde: att Riksdagen måtte på det sätt bifalla
friherre Bondes m. fl. ifrågavarande motion, att Riksdagen i skrifvelse
anhölle, det täcktes Kongl. Haj:t låta utreda, huruvida icke
öfverlåtelse af sådana bränvinsförsäljningsrättigheter, hvarom stadgas
i § 9 mom. 2 af gällande förordning angående vilkoren för försäljning
af bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa
drycker, lämpligen kunde böra meddelas endast åt aktiebolag, så
grundade, att det med sådan öfverlåtelse afsedda sedliga ändamålet
måtte kunna i högre grad än hittills ernås, samt, derefter för Riksdagen
framlägga förslag till de ändringar i lagstiftningen, hvartill
utredningen kunde föranleda.

Reservationer hade häremot anmälts:

af herrar J. H. G. Fredholm, Jansson i Krakerud och Olsson
i Sörnäs, i fråga om motiveringen, samt af herr L. Berg, som
ansett, att utskottet bort hemställa: att Riksdagen måtte på det
sätt bifalla ifrågavarande motion, att Riksdagen i skrifvelse anhölle,
det täcktes Kongl. Maj:t låta utreda, huruvida icke sådana

Nso 46. 22

Fredagen den 4 Maj.

Ang. vilkoren ändringar i gällande lagstiftning angående öfverlåtelse af bränvinsför
försälj- försäljningsrättigheter, hvarom stadgas i § 9 mom. 2 af bränvinsbTiinvin.
försäljningsförordningen, lämpligen måtte kunna vidtagas, att det
(Forts.) med dylik öfverlåtelse afseada sedliga ändamål måtte kunna i
högre grad än hittills ernås, samt derefter för Riksdagen framlägga
förslag till de ändringar i lagstiftningen, hvartill utredningen
kunde föranleda.

Sedan utskottets hemställan blifvit uppläst, anförde:

Herr Högstedt: Herr talman! Jag ber att få till proto kollet

antecknadt, att jag yrkar bifall till herr Fredholms reservation
i ifrågavarande punkt, samt att jag kommer att rösta för
dess antagande. Ingen, mine herrar, lär väl förneka, att nykterhetssträfvandena
i vårt land haft med sig mycken välsignelse. Och
när så är förhållandet, må vi väl erkänna och befrämja det berättigade
i detta sträfvande. Jag vet nog, att den verkliga nykterheten
icke åstadkommes genom några lagparagrafer, utan endast
genom den kraft, som är den verkliga sanningens innebörd. Hen
genom ett sådant lagstadgande, som herr Fredholm vill hafva erkändt,
kan man förhindra personer att oförsynt kringgå bestående
lagar samt att med lock och pock störta menniskor i elände, hvari
de annars måhända icke hade kommit. Den franska handelstraktaten
kan väl icke lägga hinder i vägen för antagandet af
denna reservation. Bolagen hafva ju att uppfylla sitt ändamål,
oafsedt traktater. Och vi hafva att tillse, att bolagen gorå detta
och verka i det syfte, hvartill de äro ämnade.

Jag anhåller, som sagdt, om bifall till herr Fredholms reservation.

Herr friherre Bonde: Herr talman, mine herrar! Menin garne

torde numera icke vara delade om betydelsen af det så
kallade göteborgssystemet och om de gagneliga verkningar, som
införandet af detta system haft för nykterhetens befrämjande. Meningarne
torde, säger jag, icke vara delade derom, att detta system

Éå flera håll, der det blifvit infördt, verkat särdeles förmånligt.

lock finnas undantag, och ej så få, från denna regel. Man har
nemligen på flera håll funnit, att denna institution icke medfört
fullt ut det gagn, som den afsedt att verka. Man har sett, att
åtskilliga missbruk hafva inträffat. Man har sett, att sträfvandet
efter vinst, hvilket detta system egentligen afser att motverka,
icke kunnat så förhindras, som önskligt hade varit. Det finnes
många sådana undantag från regeln. Uti den af mig m. fl. väckta
motionen äro åtskilliga sådana fall anförda. Utskottet har sjelft,
till och med något vidlyftigare, än hvad jag gjort i motionen,
citerat hvad chefen för kontroll- och justeringsbyrån i detta afseende
anfört i sin berättelse. Utskottet har i betänkandet citerat
allt hvad han der anfört om dessa missbruk, om huru bolagen uti
vissa städer sökt att bereda sig en oskälig vinst genom att upptaga
åtskilliga omkostnadsposter till högre belopp, än hvad lämpligt

23 N:o 46.

Fredagen den 4 Maj.

är. Hvad särskilt posten hyror beträffar, hafva flera bolag sökt -än?.»iZ£or«»
begagna sig deraf till vinst. Men det är, som chefen för kontrolloch
justeringsbyrån anfört, icke allenast bolag, som låtit detta bränvin.
komma sig till last, utan det finnes äfven en och annan stad, som (Forte.)
på detta sätt sökt skaffa sig vinst. Man har sett städer, som till
bolagen uthyrt sina egna lokaler, rådhuskällare och andra, för
ganska höga belopp, under det att bolagen, när de i sin ordning
uthyrt lokalerna, endast kunnat betinga sig en jemförelsevis obetydlig
summa i hyra. Jag känner sådana förhållanden från det
län, der jag är bosatt, och jag har i dessa dagar hört uppgifvas,
att det förhåller sig på samma sätt med utskänkningsbolaget i
Sköfde, hvilket får erlägga 9,000 kronor i hyra för lokaler, sorn
bolaget i sin ordning hyr ut för endast 4,500 kronor. — Med min
motion har jag afsett, att åtskilliga sådana missbruk skulle kunna
motverkas. Nu säger visserligen utskottet, att de flesta af dessa
missbruk äro af den beskaffenhet, att lagen med sina nuvarande
bestämmelser tydligt gifver tillkänna, huru man bör gå tillväga
för att vinna rättelse. Så kunna landstingen och hushållningssällskapen
vägra déeharge; Konungens befallningshafvande eger
derefter att vidtaga åtgärder till rättelse uti de öfverklagade förhållandena.
Dock har erfarenheten visat, att detta sätt att få
rättelse i många fall är af mycket illusoriskt värde. Det drager
ganska lång tid, innan sådana saker kunna blifva utredda. Den
tid, för hvilken bolaget erhållit sina rättigheter, uppgår, som bekant,
endast till 3 år. Yi hafva sett exempel på, att Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i ett län hänskjutit en dylik fråga till domstols
afgörande, men att den icke blifvit utredd, förr än bolaget
slutat med sin verksamhet, och efterträdts af ett nytt bolag, hvilket
ledde dertill, att hela frågan fick förfalla. Man har också sett,
att Kongl. Maj:ts befallningshafvande i flera fall icke ens ansett
sig kunna åstadkomma någon rättelse, enär hyrorna blifvit genom
kontrakt bestämda och således ingen rättelse kunde ske, förr än
nya kontrakt upprättades. Men tiden för de senare kontraktens
upprättande kunde inträffa först sedan bolaget slutat med sin
verksamhet och ett nytt bolag öfvertagit densamma. Dessa förhållanden
har jag i min motion påpekat och föreslagit åtskilliga
sätt, hvarpå de skulle kunna rättas.

Utskottet har, som jag nyss nämnde, beaktat motionen i ganska
många delar och framhållit åtskilliga punkter, som utskottet ansett
böra rättas. I andra punkter återigen har utskottet ansett
mitt förslag vara för mycket ingripande i bolagens rätt att sjelfva
bestämma öfver sin verksamhet. — Jag vill här icke alltför vidlyftigt
ingå i någon kritik öfver utskottets betänkande, då jag
funnit, att utskottet i det stora hela har på ett särdeles välvilligt
sätt behandlat motionen, och då utskottets betänkande tydligt
gifver till känna, att motionens syfte af utskottet beaktats. Utskottet
har kommit till det slut, att det föreslagit en skrifvelse
till Kongl. Maj:t med begäran om åtskilliga ändringar i lagstiftningen;
men utskottets framställning antyder, att det tillägger
största betydelsen åt den rättelsen, att alla dessa bolag borde

N:o 46. 24

Fredagen den 4 Maj.

Ang. vilkor eu blifva aktiebolag. Jag kan icke neka, att utskottet härför haft

f0nin°r*afj'' ^u^S0(la skäl, ty en af de förnämsta orsakerna till många af dessa
bränvin. missbruk är just det lättvindiga sätt, hvarpå dessa bolag till(Fort?.
) komma. Nu tillkomma dylika bolag ofta så, att en person i en
stad bildar bolaget, så att säga, ensam. Denne har en bokhållare
eller en annan person, hvilken som helst, till medbolagsman, och
ofta är detta en person, som endast och allenast mot ett visst
årligt arfvode har sitt namn stående bredvid namnet på den egentlige
bolagsmannen. Det förhåller sig således på många håll faktiskt
så, att intet bolag i sjelfva verket existerar, utan en enskild
person har rörelsen om hand. En rättelse härutinnan har nu utskottet
trott sig vinna genom att föreslå, att den ifrågavarande
rörelsen skall öfverlemnas endast till aktiebolag. Utskottet har
också härigenom velat komma derhän, att i vederbörande bolagsordning
skulle kunna införas skärpta bestämmelser i fråga om
bolagens verksamhet, så att derigenom missbruk kunde kraftigare
motarbetas. Jag är i hufvudsak ense med utskottet härutinnan.
Jag är dock icke fullt öfvertygad om lämpligheten af den bestämmelsen,
att endast aktiebolag här böra komma i fråga, ty äfven
andra handelsbolag skulle ju, om de vore rätt organiserade och
vederbörlig kontroll öfver dem utöfvades, utan olägenhet kunna
handhafva bränvinsförsäljningen. Det ligger nemligen en fara uti
att införa denna bestämmelse om aktiebolag. Det kan ju hända,
att man i flera mindre städer icke kan få ett aktiebolag till stånd,
och då skulle staden gå förlustig den stora fördel i sedligt hänseende,
som är hufvudsyftet med bolagsinstitutionen. Med tilllämpningen
af ett dylikt stadgande om aktie bolag är också eu
annan svårighet förenad, nemligen att den tid, för hvilken bolagens
rättigheter gälla, är så kort som 3 år, och att bolaget måste vara
bildadt och hafva erhållit koncession, innan det begär rättighet
att få idka bränvinsförsäljning och samtidigt flera bolag kunna
blifva bildade i samma syfte, hvarigenom hvarjehanda förvecklingar
kunna uppstå.

När man nu skall välja mellan utskottets förslag och det slut,
hvartill en af reservanterna, herr Berg, kommit, kan man verkligen
icke undgå att finna, att herr Bergs reservation, hvilken
redan är af Borsta Kammaren antagen, i sig sjelf är mycket litet
sägande. Men just derigenom, att denna reservation är så litet
sägande, kan den inom sig famna ganska mycket. Den fäster nemligen
Kong!. Maj:ts uppmärksamhet derpå, att missbruk finnas och
att lagen behöfver ändras. Om Kongl. Maj:t får en dylik fingervisning,
att Riksdagen önskar ändring uti denna lag, är jag öfvertygad
om, att Kongl. Maj:t kommer att taga i noggrant öfvervägande
alla de olägenheter, som de nuvarande bestämmelserna
medfört. Jag är öfvertygad om, att Kongl. Maj:t kommer att egna
denna sak en fullständig utredning och att, då Kongl. Maj:t dervid
icke lärer vara i okunnighet om hvad chefen för kontroll- och
justeringsbyrån anfört och hvad samme chef förmodligen har att
ytterligare tillägga med anledning af senare ingångna revisionsberättelser,
Kongl. Maj:t kommer att skänka de anmärkta för -

Fredagen den 4 Maj.

25 N:o 46.

hållandena tillbörligt beaktande. — Jag skulle derför för ögon - Ang. vilkor en,
blicket helst vilja ansluta mig till denna reservation, och detta -forn{“n^''
äfven af ett annat skäl. Om nemligen denna kammare nu fattar bränvin.
ett annat beslut än det Första Kammaren redan fattat, torde fara (Forts.)
uppstå för att hela frågan för denna gång förfaller och att icke
någon skrifvelse i detta ämne kommer att till Kongl. Haj:t aflåtas,
ty det är åtminstone tvifvel underkastadt, att en sammanjemkning
mellan utskottets förslag och herr Bergs reservation kan åstadkommas.

Om jag nu skulle ansluta mig till herr Bergs reservation, kan
jag dock icke godkänna den motivering, han lagt till grund för
sin framställning. Denna motivering är nemligen enligt min mening
alldeles för ofullständig och betydligt ofullständigare än utskottets.
Jag skulle derför vilja föreslå kammaren att antaga
herr Bergs reservation, men med den af utskottet anförda motiveringen.
Uti slutet af motiveringen till sin reservation har herr
Berg anfört något, som synes mig icke vara lämpligt och som
icke står i öfvensstämmelse med gällande lag. Han har nemligen
sagt, att han ansåge, att det skulle vara fördelaktigt, om i lagen
infördes den bestämmelse, att en viss andel af vinsten skulle få
afsättas för bildande af en fond, som finge användas till något för
vederbörande kommun allmännyttigt ändamål. Det strider fullkomligt
mot hela författningens anda, då ju författningen afser,
att vinsten i dess helhet skall öfverlemnas till fördelning mellan
städerna, landstingen, hushållningssällskapen och landsbygdskommunerna.
Jag får derför be att till slut framställa det yrkande,
att kammaren behagade antaga herr Bergs reservation
med den af utskottet framstälda motivering.

Häruti instämde herrar Hammarskjöld, Östberg, Ericson i Väsby
och Anderson i Skeenda.

Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet friherre von
Essen: Jag kunde inskränka mig till att instämma i hvad den
senaste ärade talaren yttrade, och detta så mycket hellre, som jag
tillät mig att i Första Kammaren framställa förslag i samma rigtning,
nemligen om antagande af den utaf herr Berg afgifna reservationen.
Jag grundade denna min önskan på samma skäl, som
af den senaste talaren framstäldes. Det är alldeles gifvet, att
om herr Bergs reservation antages, Kongl. Maj:t kommer att underkasta
frågan en allsidig pröfning, särskildt med afseende på
lämpligheten af att tillämpa aktiebolagsordning eller annan lagstiftning
för bränvinsförsäljningen. Om deremot utskottets förslag
antages, har kammaren så tydligt uttalat sin önskan om
aktiebolags bildning, att Kongl. Maj:t derigenom måhända skulle
blifva något mera bunden med afseende på den blifvande utredningen,
än nödigt synes, såsom ock den senaste talaren framhållit.

Man kan ju tänka sig, att det vore förmånligt att hafva en särskild
lagstiftning för detta, såsom fallet är med sparbankslagstiftningen,
enligt hvilken det är vissa af Kongl. Maj:t faststälda grunder,

N:o 4(5. 2 6

Fredagen den 4 Maj.

Ang. vilkoren inom hvilken ram sparbankerna hafva att röra sig, med rättighet
S0nin°r*afj'' *K°ng^ Maj:ts befallningshafvande att godkänna reglemenbränvln.
fen 1 de olika länen, hvarigenom sparbankerna underkasta sig de
(Forts.) allmänna föreskrifterna men derjemte hafva frihet att i vissa detaljer
få olika bestämmelser. Nu är det mer än ovisst, huruvida
sjelfva aktiebolaglagstiftningen kommer att i alla delar passa in med
det syftemål man vill vinna genom den nya anordningen af bränvinsförsäljningen.
.Tåg vill naturligtvis ej nu yttra mig om lämpligheten
af det ena eller det andra systemet; jag kan endast utlofva,
att, derest jag får med saken att göra, utredningen skall blifva
allsidig. Jag skulle dock i sådant fall föredraga, om herr Bergs
reservation antoges, så mycket mer som densamma, enligt hvad
nyss blifvit nämndt, redan antagits af Första Kammaren.

Herr Eriksson i Elgered: Jag skall be att få yttra några
ord med afseende på så väl utskottets betänkande som herr Fredholms
reservation. Då Riksdagen år 1873 med afseende på bolagsinstitutionen
i sin skrifvelse yttrade, att “meningen aldrig varit
hvarken att bolagen skulle få afse att förskaffa delegarne vinst
eller att städerna derigenom skulle tillskyndas förökade inkomster,
utan endast att sätta städerna i tillfälle att i sedlighetens intresse
ordna bränvinsförsäljningen“, så synes deraf uppenbart framgå,
att bolagsinstitutionen tillkommit för att befordra sedligheten och
för att reglera bränvinshandeln i sedlighetens intresse. Jag lemnar
nu derhän, huru detta uppfylles inom städernas områden; jag
syftar på landsorten. Det finnes bolag, ehuru det ej är alla bolag
— chefen för kontroll- och justeringsbyrån har särskildt påpekat
sådana — som genom sina handelsresande upptaga order
på landsbygden, hvarigenom man blir i tillfälle att der drifva
bränvinsrörelse i långt större skala än man annars kunnat föreställa
sig. Detta tillvägagående måste antingen härleda sig derutaf,
att begreppet om hvad “sedlighetens intresse" innebär är högst
olika och att den definition man ger på detta ord är högst olika,
eller också derutaf, att dessa bolag genom sina handelsresande helt
och hållet kringgått lagens ursprungliga syfte och ändamål. Det
förra kan dock ej gerna tänkas vara händelsen. Jag vet visserligen,
att herrarna kunna hafva mycket skilda uppfattningar i
denna sak, och att många hafva en helt annan mening än jag
från min ståndpunkt har, när det gäller sedlighet såsom sammanfallande
med nykterhet; men så olika kunna dock aldrig dessa begrepp
vara, att man skulle tänka, att det är för befordrandet af
sedlighet som dessa bolag genom sina handelsresande upptaga order
å beställningar på åtskilliga ställen. Då detta ej kan vara
händelsen, måste sålunda orsaken vara det senare alternativet,
nemligen, att dessa bolag helt och hållet förbisett det sedliga
syftet och gått i en motsatt rigtning mot hvad egentligen var
afsedt med denna lagstiftning och antagandet af denna bolagsinstitution.

Frågan är nu, huru detta skall förekommas. Ty är det så,
att det ej är rätt och öfverensstämmande med lagens anda och

Fredagen den 4 Maj.

27 N:o 46.

mening, så bör det väl förebyggas; och detta så mycket mer, som Ang.vilkoren
enligt mitt förmenande kommunal sjelfstyrelse tydligen på samma
gång borde medföra lokal sjelfstyrelse, så att, när det gäller rus- bränvin.
dryckslagstiftningen, kommunerna sjelfva finge beslutanderätt till (Ports.)
att efter godtfinnande ordna saken, och så att, när en landtkommuns
myndigheter beslutat, att ingen utskänkning eller utminutering
skall få förekomma, men detta deremot förekommer i städerna,
städernas bolag borde vara inskränkta inom sitt område,
det vill säga inom städerna, der de egentligen hafva att drifva
sin verksamhet. När nu förut motion varit väckt, att ingen skulle
få upptaga order vare sig sjelf eller genom ombud på landsbygden,
så har man invända att derigenom de inhemska bolagen skulle
komma i en sämre ställning än de franske handelsresandena på
grund af 17 art. i franska handelstraktaten. Nu hafva ju båda
kamrarne fattat beslut om en skrifvelse till regeriegen med anhållan,
att regeringen måtte företaga underhandlingar med Frankrike
i syfte att få denna artikel ändrad derhän, att denna försäljningsrätt
skulle inskränka sig, hvad landsbygden angår, endast till
dem, som förut hafva bränvinsförsäljningsrättigheter. Om nu det
som Riksdagen med denna skrifvelse afsett skulle kunna vinnas,
så skulle sålunda den hufvudsakligaste invändningen mot den
nyssnämnda, af herr Olsson i Sörnäs återigen väckta motionen
vara undanröjd. Jag tror derför, att man kan och bör gorå något
härvidlag. Jag instämmer i hvad utskottet i sin kläm hemstält
och tror, att det är godt. Men jag tror ej att det är tillräckligt.

Om Riksdagen skall skrifva, bör den klart uttala hvad den vill,
så att Kong!. Magt bestämdt vet, i hvilken rigtning en komité bör
gå vid utarbetande af förslag. Jag hörde visserligen nyss, att
herr statsrådet och chefen för kongl. finansdepartementet uttalade
en annan åsigt, att nemligen Andra Kammaren borde ansluta sig
till Första Kammarens beslut och antaga herr Bergs reservation.

Men för min del tycker jag, att den säger alldeles för litet. Det
är sant, att Kongl. Maj:t då kan hafva fria händer att gå längre, än
hvad i nämnda reservation är föreslaget. Men nog är det önskligt,
att Riksdagens uttalande sker tydligare; och detta sker i utskottets
kläm. Men jag anser äfven, att herr Fredholms reservation är så
behjertansvärd, att den ock bör antagas. Och denna kammare
kan godt göra det, då den ej alls står i strid med utskottets kläm,
utan dessa båda mycket väl låta förena sig.

Jag anhåller således, herr talman, att få yrka bifall till utskottets
hemställan jemte herr Fredholms reservation, såsom ett
tillägg i utskottets motivering.

Herr Nyström: På sidan 18 i betänkandet har utskottet medgifvit,
att om än för afhjelpande af flera af de anmärkta missförhållandena
nu gällande bestämmelser torde vara tillfyllest, dock
vissa missförhållanden ådagalägga behofvet af ändrad lagstiftning.

Jag kan i afseende härå i hufvudsak instämma med den ärade
talaren på södermanlandsbänken; men jag kan ej instämma med
honom, då han vill antaga utskottets motivering oförändrad. Jag

N:o 46. 23

Fredagen den 4 Maj.

Ang.vilhren faster mig särskild vid den punkt af motiveringen, som talar om
aktiebolag (sidan 19) och som upptager största delen af denna
S bränvin, motivering. Genom godkännande af denna motivering skulle Riks(Forts.
) dagen hafva uttalat den åsigt, att aktiebolag vore att föredraga
framför andra. Jag skall i det afseendet be att få uttala en annan
mening. Om aktiebolag bildas, måste deraf blifva en följd, att ett
aktiekapital samlas, och detta måste draga en viss ränta, om än
ingen vinst. Men denna ränta är ett direkt afdrag på det belopp,
som annars kan ställas till myndigheternas förfogande. Nu är det
uppenbart, att om aktiebolag blifva obligatoriska, så blifva de
anonyma. Aktierna kunna gå ur hand i hand, och de kunna
slutligen stanna på händer, der man ej väntat att finna dem och der
man i synnerhet önskat att de icke skulle stanna. Det är nemligen
gifvet, att genom sådan omflyttning dessa aktier kunna stanna hos
personer, som visserligen hafva intresse för bolaget men icke i sedlighetens
intresse, utan i egoistiskt syfte. Man kan tänka sig, att
åtskilliga för bränvinshandeln intresserade skulle blifva hufvudsakligen
delegare i aktiebolaget och bestämma besluten, hvarigenom
allt det, som med denna anordning afses, blefve omintetgjordt.

Nu säger man, att aktiebolag skulle vara nyttiga äfven derigenom,
att man kunde i bolagsordningarna få intaga bestämmelser
om styrelser, revisioner och bolagsstämmor. Ja, det är sant.
Men myndigheterna hafva ej det ringaste inflytande på valet af
dessa styrelser. De kunna ej bestämma, hvilka personer de för
sin del anse lämpligast, utan de personer väljas, som vid omröstningen
på bolagsstämma erhålla de högsta röstetalen. För närvarande
är det så — som utskottet på sidan 15 upplyser — att uti 18
städer och köpingar bränvinshandeln är öfverlemnad åt aktiebolag.

Det betyder i sjeifva verket, då 90 eller 100 bränvinsbolag
finnas i Sverige, att ett ganska litet antal är aktiebolag, och det
öfvervägande stora antalet är bolag af annan art. Jag vill säga,
att uti dessa andra bolag, som utses, såsom herrarna hafva sig
väl bekant, efter förslag från magistraten och af statsfullmägtige
samt konfirmeras af konungens befallningshafvande, är likväl möjlighet
för handen, att dessa myndigheter icke utse andra personer,
än som de sjeifva känna, och som de veta vara anhängare af
sjeifva bolagsordningens och utskänkningsordningens syfte, nemligen
sedlighet och nykterhet. Det är ett resultat, som omöjlgen
kan vinnas genom aktiebolagen eller, om det vinnes, så är det
blott en lycklig tillfällighet, ty det ligger icke i aktiebolagens idé,
att det alltid skall så ske. Dessutom torde det vara gifvet, att
dessa myndigheter hafva större valfrihet, då icke ett aktiebolag
uppträder, än om ett sådant uppträder, ty de kunna säga: vi taga
eder eller icke, allt eftersom det är lämpligt eller icke. Men om
ett bolag bildas, som har titeln utskänkningsaktiebolag, torde det
icke vara lätt för myndigheterna att vägra att upplåta rättigheter
åt detta, helst då de icke sjeifva känna, hvilka äro eller kunna
blifva bolagets styrelse. Det är ju klart, efter mitt förmenande
åtminstone, att det finnes större visshet och trygghet för att uppnå
detta högst behjertansvärda ändamål, som jag nyss antydde,

Fredagen den 4 Maj.

29 N:o 46.

om bolagsmännen äro af Konungens befallningshafvande personligen
kända för dessa goda åsigter i förevarande afseende och i
öfrigt äro välkände män.

Jag måste sålunda för min del motsätta mig denna del af utskottets
motivering, som handlar om aktiebolag, emedan jag icke
tror, att den är lycklig. I andra afseenden skulle jag icke haft
något emot utskottets motivering, men då i klämmen förekommer
dessa ord: “lämpligen må meddelas endast åt aktiebolag11, kan jag
icke gifva mitt förord deråt, utan ansluter mig hufvudsakligen till
Friherre Bondes åsigt. Jag kan dock icke dela hans mening derom,
att utskottets motivering skulle vara lämplig för herr Bergs
reservation. Jag anser för min del, att rigtiga sättet vore att antaga
herr Bergs reservation med första delen af hans motivering,
men med uteslutande af den andra delen, som gäller dels aktiebolagen
och dels åtskilliga mot förordningen stridande åtgärder.

Jag anhåller, herr talman, alltså om bifall till herr Bergs
reservation med instämmande i hans motivering af första punkten,
men med afslag å hans motivering i den andra.

Herrar Zotterman och Petri förenade sig med herr Nyström.

Herr Johansson i Noraskog: Jag bär för min del endast

tagit till orda för att betona önskvärdheten deraf, att, om kammaren
åstundan ett resultat af frågan i tredje punkten, den
också bör förena sig i det slut, hvartill Första Kammaren kommit,
nemligen antagandet af herr Bergs reservation. Ty, om
Andra Kammaren håller strängt på att taga utskottets förslag, sådant
det föreligger, fruktar jag, att den sammanjemkning, som utskottet
kommer att försöka få till stånd med afseende å innehållet i denna
skrifvelse, kommer att sönderfalla, och då blir resultatet lika med
noll. Jag vill således betona, att de, som önska, att något måtte
göras, och att frågan måtte komma under utredning, höra taga
herr Bergs reservation. Men derför vill jag alldeles icke vara
med om den motivering, vare sig hel eller stympad, som han använder
för saken. Jag håller derför på, att Andra Kammaren
för sin del måtte godkänna den motivering, som utskottet framlagt.
Hesultatet af ett sådant godkännande kommer icke att blifva
något annat, än att, då kamrarne motiverat sina förslag på olika
sätt, så blir det utskottets uppgift att sammanjemka motiveringarna.
Det kan kanske komma att gå med denna sammanjemkning
på samma sätt som vid åtskilliga andra tillfällen, då kamrarne
stannat i olika beslut, med afseende å motivering, nemligen
att man skrifver så litet som möjligt för att derigenom gifva
Kongl. Maj:t vidsträcktare utrymme, än hvad han eljest skulle hafva
haft. Hvem som helst som kommer att utarbeta de förslag till
ändringar, hvilka här äro ifrågasatta, antingen det blir kontrolloch
justeringsbyrån, en komité eller någon annan, kan icke underlåta
att taga kännedom om hvad som passerat i Riksdagen
vid frågans behandling derstädes, både den motivering, som utskottet
för sin del antagit, och den, som nu redan antagits af

Ang. vilkor en
för försäljning
af
bränvin.
(Forts.)

Nso 46. 30

Fredagen den 4 Maj.

Ang. vilkor eu Första Kammaren, samt att i öfrigt taga kännedom om hvad som
för fonäij- inom kamrarne blifvit sagdt både för och emot saken. Jag beb
ränt in. höfver endast erinra derom, att den skattekomité, som tillsattes
(Forte0 sistlidne vår och ännu fungerar, fick bland sina uppgifter att taga
noggrann hänsyn till hvad, som i frågan passerat både inom och
utom riksdagen, och som komitén kunde anse nyttigt och lämpligt.
På samma sätt lärer väl äfven här komma att försiggå med förslaget
angående denna paragraf i bränvinsförsäljningsförordningen.

Jag skall emellertid, innan jag slutar, och med anledning af
den nästföregående talarens yttrande, att aktiebolagen ovilkorligen
måste blifva anonyma, erinra derom, att det i sjelfva verket
icke är stort bättre med de s. k. patriotiska bolagen. Det finnes
nog der personer, som stå såsom bolagsmän upptagna, men
man vet likväl icke, hvem som i sjelfva verket står bakom dessa
bolag. De hafva åtminstone på vissa ställen skött sig på ett
märkvärdigt sätt, derom har utskottet fått vidlyftiga meddelanden,
särskildt från Södermanlands städer. Jag tror derför, att
fördelen skulle blifva större i det fall, att dessa bolag blefve
aktiebolag. Jag ber få erinra derom, att, då bevillningsutskottet
i motiveringen förordar dessa aktiebolag, börjar utskottet med
dessa ord: “Då Kongl. Haj:t väl i allmänhet uti ärenden af ifrågavarande
slag komme att infordra vederbörande ortsmyndigheters
utlåtande, torde äfven de å olika orter förekommande olika förhållanden
vid pröfning af bolagsordningarna komma att vinna behörigt
beaktande." — Jag medgifver, att det kanske var för mycket
sagdt, att Kongl. Maj:t skulle taga i öfvervägande och låta utreda,
huruvida ifrågavarande bränvinsförsäljningsrättigheter lämpligen
må meddelas endast åt aktiebolag. Det hade måhända varit
lämpligare att hafva sagt företrädesvis, i stället för endast. Jag
tror det derför, att derigenom skulle beredas möjlighet att i de
bolagsordningar, som komme att blifva faststälda, och hvilka, innan
de undergå den slutliga pröfningen, blifva föremål för pröfning
äfven på annat håll, få in en hel del bestämmelser, som
vore ännu mera betryggande derför, att dessa bolag komme att
verka i det syfte, som Riksdagen alltsedan år 1853 har upprepade
gånger autydt. Men, som sagdt, jag tillråder kammaren att taga
herr Bergs reservation i afseende å sjelfva klämmen, men med vidhållande
af utskottets motivering. Sedan får utskottet jemka i hop
motiveringarna på ett passande sätt.

Herr Friherre Bonde: Vice ordföranden i bevillningsut skottet

har redan bemött den anmärkning, som gjorts mot det af
mig framstälda yrkandet. Han har nemligen framhållit, att det
mycket väl skulle gå för sig att bifalla herr Bergs reservation
med utskottets motivering. Jag erkänner villigt, att åtskilliga
punkter i denna motivering kunna synas stå i strid med slutklämmen
i herr Bergs reservation. Jag skulle derför här helst hafva
önskat, att en helt och hållet ny motivering kunnat af kammaren
uppsättas och antagas, men detta är, såsom herrarne inse, absolut
omöjligt, alldenstund en motivering måste noga granskas af en

Fredagen den 4 Maj.

31 N:o 46.

hvar. Helst skulle jag yrka bifall till motionen, emedan jag an- Ang. vilkoren
ser, att åtskilliga punkter finnas deri, som äro af stor betydelse, f°r fSrta*jfast
utskottet förklarat dem vara af mindre betydelse. Jag vill bränvin.
bär endast påpeka en punkt, nemligen punkten 4, hvilken torde (Forts.)
innehålla en ganska beaktansvärd sak. Jag har nemligen der
framhållit, att det vore en fördel, att icke dessa rättigheter skulle
såsom nu utbjudas på auktion, utan att det alltid skulle vara er*
bestämd afgift, så att icke denna afgift skulle kunna uppdrifvas och
gifva bolagen anledning att allt för mycket jägta efter vinst för
att betala sina åtagna höga afgifter. Då både vinsten och försäljningsafgifterna
fördelas på samma sätt, har det ju ingen betydelse,
om de kallas vinst eller försäljningsafgifter. Jag tror,
att man genom denna anordning skulle vinna rätt mycket. Jag
vill emellertid icke, på grund af hvad jag nyss anfört, yrka bifall
till min motion eller till någon annan del af motionen, än hvad utskottet
framhållit, för att icke frågan derigenom skall förfalla,
öfvertygad som jag är, att, när frågan kommer under regeringens
ompröfning, och den tilläfventyrs öfverlemnar saken åt en komité,
denna kommer att taga frågan i allsidig behandling och öfvervägande,
såsom, enligt hvad den siste talaren också påpekade, komitéer
höra göra och alltid göra, och icke blott fästa sig vid ordalagen
i skrivelser från Riksdagen utan vid allt, som i ärendet
förekommit, de diskussioner, som vid frågans behandling i kärn»
rama hållits, samt de skäl och motskäl, som derunder framhållits.

Jag yrkade bifall till herr Bergs reservation derför att Första
Kammaren antagit densamma, och derför att det i händelse af båda
kamrarnas bifall till densamma kan blifva en skrifvelse till Kongl.

Maj:t i ämnet.

Jag tog utskottets motivering derför att den i hufvudsak
mera öfverensstämmer med min åsigt än herr Bergs.

Jag skulle emellertid mycket väl kunna instämma med talaren
på geflebänken deruti, att man kan taga herr Bergs motivering
i första delen med uteslutande af den andra delen, men
denna första del innehåller efter min mening alltför litet om de
olägenheter, som egt rum med bolagen på åtskilliga håll. Utskottet
har mera uttömmande framhållit dessa olägenheter, och
derför synes mig utskottets motivering vara bättre. Låt vara,
att utskottet talat kanske för mycket om betydelsen om aktiebolagen,
men utskottets vice ordförande har nyss framhållit, att, om
utskottets motivering antages af Andra Kammaren, under det Första
Kammaren antagit en annan, den förra möjligtvis kan bortfalla
eller förhindras vid en sammanjemkning mellan de två olika motiveringarna,
då man dervid måste taga bort det, hvari den ena
skiljer sig för mycket från den andra.

Jag fortfar att yrka bifall till herr Bergs reservation med
utskottets motivering.

Herr Nilsson i (Profva instämde häruti.

Herr Jansson i Krakerud: Då jag skrifvit mitt namn un -

N:o 46. 32

Fredagen den 4 Maj.

Ang.vtihorenfex den reservation, som afgifvits af herr Fredholm m. fl., ber
för försälj- jag med anledning häraf få säga några ord.
bränvin. Denna reservation var från början intagen uti motiveringen

(Forts.) till utskottets kläm, men blef derifrån utjusterad, och det var
med anledning deraf, som vi reserverade oss i syfte att få in
denna punkt i motiveringen. Herrarne finna, att den afser något
mera, än de ifrågavarande bolagen, nemligen de enskilda innehafvarne
af rättigheter till försäljning af bränvin och tillfälle för
Kongl. Maj:t att mot dem vidtaga inskränkningar i samma syfte
som med afseende å bolagen.

Det är med anledning deraf, herr talman, som jag skall be
att få yrka bifall till reservationen. Men i så fall skulle på sid.
19 af utskottets betänkande 9 rader och 3 ord utgå och äfven 2
rader på sid. 20, nemligen följande stycke: “Slutligen och då
ofvan anmärkta, utaf åtskilliga af ifrågavarande bränvinsförsäljningsbolag
vidtagna åtgärder, att å andra orter, än der de utöfva
sina försäljningsrättigheter, upptaga beställningar på bränvin, ej
stå i öfverensstämmelse med det ändamål, hvarför dessa bolag
böra uteslutande verka — att nemligen i sedlighetens intresse
ordna och öfvervaka bränvinsförsäljningen inom viss ort — synes
det utskottet äfvenledes önskvärat, att bestämmelser meddelas
om förbud för ifrågavarande bolag att å annat ställe, än der bolaget
utöfvar sina bränvinsförsäljningsrättigheter, upptaga beställningar
å bränvin i mindre belopp än det vid partihandel tillåtna
minsta försäljningsbeloppet eller 250 liter."

Dessa ord skulle således utgå och reservationen sättas i stället.
Jag tager mig friheten påpeka, att vice ordföranden i bevillningsutskottet
nyss inom kammaren lemnat upplysningar, hvaraf
framgår, att förslaget icke skulle genom denna förändring rubbas,
utan att man mycket väl kunde på grund af denna motivering,
om den af kammaren antoges, ordna frågan så, att man icke behöfde
riskera att hela förslaget förföll. Vid sådant förhållande
ber jag få yrka bifall till reservationen på sätt jag nu föreslagit.

Häruti instämde Herr Högstedt.

Herr Bokström: Jag ber att få konstatera det lyckliga förhållandet,
att kammaren synes vara ense i hufvudsak, ty jag kan
icke finna, att det på det hela taget är någon väsentlig skilnad
mellan utskottets förslag till kläm och herr Bergs. Herr Bergs
är något vidsträcktare, men den egentliga meningsskiljaktighet, som
förefinnes, är beträtfande motiveringen. Jag hemställer vid sådant
förhållande till kammaren, huruvida det icke är lämpligare, att,
då det väl ändå erfordras någon tid, antagligen eu eller flera timmar
för att åstadkomma en sammanjemkning af denna motivering,
en sådan sammanjemkning får ske i utskottet i stället för här i
kammaren.

Beträffande särskildt yrkandet om bifall till herrar Fredholms
och Janssons reservation, anhåller jag få fästa kammarens uppmärksamhet
derpå, att i första punkten, hvarom kammaren redan

83 Jfso 4G.

Fredagen den i Maj.

har beslutat, finnes ett uttalande, som är biträdt äfven af desse -Ang. vilkor"*.
reservanter, så lydande: “Så länge ifrågavarande bestämmelse i f°r f°r*äljfranska
handelstraktaten är gällande, kunna således franske han- bränvin
delsresande ej betagas rätten att i Sverige genom reseombud upp- (Forts.)
taga beställningar på bränvin.

Att nu — såsom af motionärens förslag skulle blifva en följd
— betaga landets egna invånare utöfningen af en handelsrätt,
hvilken är utländska säljare tillförsäkrad, samt såmedelst bereda
bemälda utländska spritvaruhandlare en allt mera gynnad ställning
på den svenska marknaden, finner utskottet ingalunda tillrådligt.“

Nu har väl utskottet för sin del funnit tillrådligt, att de s. k.
patriotiska bolagen icke skulle få sådana rättigheter, emedan det
strede emot dessa bolags ändamål, men utskottet har icke velat,
innan uppgörelsen med Frankrike skett, förneka andra innehafvare
af bränvinsrättigheter att få upptaga sådana beställningar, och
den åsigten tyckes äfven vara af kammaren gillad.

Jag ber nu få ansluta mig till den mening, som först uttalades
af talaren på södermanlandsbänken, om bifall till herr
Bergs yrkande jemte den motivering som är föreslagen af bevillningsutskottet,
på det att en sammanjemkning beträffande motiveringen
sedermera må kunna inom utskottet ega rum.

Herr Jansson i Krakerud: Jag begärde ordet med anledning
af den siste ärade talarens yttrande. Jag skall be att få fästa uppmärksamheten
på att kammaren har i punkt 1 beslutit en skrifvelse
till Kongl. Maj:t med anhållan, “det täcktes Kongl. Maj:t med
Frankrike inleda underhandlingar i syfte, att den enligt art. 17 i
gällande handelstraktat mellan de förenade rikena och Frankrike
franska handelsresande medgifna rättighet att upptaga beställningar
måtte, hvad Sverige angår beträffande bränvin och andra
brända eller distillerade spirituösa drycker, inskränkas derhän, att
sådana beställningar icke få upptagas hos andra än innehafvare
af bränvinsförsäljningsrättigheter, såvida icke qvantiteten uppgår
till minst 250 liter". Och så kommer utskottet här i punkt 3 och
hemställer om en ytterligare skrifvelse till Kongl. Maj:t. Jag kan
således icke finna, att det förefinnes någon som helst risk, tyT utskottet
har icke velat inskränka dessa handelsrättigheter, vare
sig för bolag eller enskilde innehafvare af rättigheter, lika litet
som Riksdagen ännu beslutit att ändra det uttalande, utskottet tillstyrkt
Riksdagen att göra till Kongl. Maj:t. Båda dessa frågor
ligga således i Kongl. Maj:ts hand, och då kan jag icke finna, att
det är förenadt med några svårigheter; synnerligast kan det icke
komma att blifva förenadt med större svårigheter för enskilde
innehafvare af handelsrättigheter än för bolag, som innehafva handelsrättigheter.
Vår motivering afser ju att få dem likstälda, så
att om det påstående, den siste talaren hade, varit rigtigt, skulle
man också säga, att det vore olämpligt att bereda ett bolag dessa rättigheter.
Det kan man säga på sanna skäl. Men då ej här någon
som helst fara förekommer i något syfte, ty meningen är ju att
likställa såväl franska handelsresande som svenska, såväl bolag
Andra Kammarens Frat. 1S94. N:o 4(i. 3

Sso 46. 34

Fredagen den 4 Maj.

Ang. vilkoren
för förtäljning
af
bränvin.
(Forts.)

som enskilde innehafvare af bränvinsrättigheter i fråga om försäljning,
så skall jag följaktligen fortfarande be få yrka bifall till
min i ämnet afgifna reservation.

Herr Eriksson i Elgered: Då herr Jansson i Krakerud framstält
ett yrkande, som i hufvudsak öfverensstämmer med det yrkande
jag gjorde, skall jag be att få återtaga detsamma i hvad
det skiljer sig från herr Janssons och förena mig i hans yrkande.

Herr Andersson i Nöbbelöf: Jag hoppas, att bevillningsutskottet
har bättre tid och lättare skall kunna åstadkomma en sammanjemkning
än kammaren, som har en hel massa ärenden på föredragningslistan.
Derför hoppas jag ock, att kammaren bifaller
det af friherre Bonde gjorda yrkandet.

Herr Olsson i Sörnäs: Jag har ansett mig skyldig att begära
ordet i denna fråga, då jag varit med om att underskrifva den
reservation, som afgifvits af herr Fredholm med flere. Jag har
icke gått ifrån den öfvertygelsen, att vårt förslag är det lyckligaste;
men som det icke vunnit så synnerligen stark tillslutning
här i kammaren, utan jag anser, att det af friherre Bonde framstälda
förslaget, att man skall bifalla herr Bergs skrifvelseförslag
med den förändring, att man upptager utskottets motivering, har
de största sympatierna, ber jag att få frånträda den reservation
jag underskrifvit och instämma med friherre Bonde, på samma
gång jag anser det icke vara alldeles omöjligt, utan tvärt om tror,
att utskottet mycket gerna och väl kan sammanjemka de olikheter,
som förefinnas emellan herr Bergs och utskottets motiveringar.

Jag skall för resten icke längre upptaga kammarens tid. Jag
yrkar bifall till friherre Bondes förslag.

Häruti instämde herr Ericson i Ransta.

Herr Henricson: Jag skall be att få förena mig med dem,
som yrkat bifall till den af herr Berg i hans reservation gjorda
hemställan med den af utskottet föreslagna motivering.

Med herr Henricson förenade sig herr Halm.

Härmed förklarades öfverläggningen slutad; och efter det propositioner
af herr talmannen gifvits å hvart och ett af de olika yrkandena,
biföll kammaren det slut, som innefattades uti den af
herr Berg vid punkten afgifna reservation, men antog den af utskottet
använda motivering.

Punkten 4.

Bifölls.

Punkten 5.

35 Sto 4«.

Fredagen den 4 Maj.

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 43, hade Ang.vilUren
herrar P. Waldenström, A. F. Broström samt 69 andra af Andra f°r /VrtäljKammarens
ledamöter föreslagit, att mom. 4 af § 26 i bränvins- bränvin.
försäljningsförordningen måtte erhålla följande förändrade lydelse: (Forte.)

“Der särskilda omständigheter föranleda behof af försäljningstidens
inskränkning, eger Konungens befallningshafvande att, på
framställning af kommunalstyrelse samt efter magistrats eller
kommunalnämnds hörande, derom förordna.1''

Under förutsättning, att denna framställning bifölles, hemstälde
motionärerna derjemte, att de i mom. 2 och 3 af förutnämda
§ förekommande orden “i allmänhet11 måtte borttagas.

Utskottet hemstälde emellertid, att motionen icke måtte bifallas.

Häremot hade reservationer anmälts:

af herrar G. Jansson och S. M. Olsson, hvilka ansett, att utskottet
bort tillstyrka bifall till motionen, samt

af herr H. Eriksson i Elgered, som på anförda skäl jemväl
ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till densamma.

Efter föredragning af punkten anförde:

Herr Waldenström: Då denna fråga förut åtskilliga gånger
varit diskuterad inom Riksdagen, och då Andra Kammaren i fjor
antog motioner i strid mot utskottets betänkande, och då utskottet
icke har anfört något nytt stöd för sin åsigt, skall jag för tids
vinnande inskränka mig till att yrka, att kammaren må med afsteg
å utskottets hemställan bifalla motionen.

Häruti instämde herrar Hazén, Anderson i Hasselbol, Svensson
i Rydaholm, Johansson i Strömsberg, Anderson i Tenhult, Sjöberg,

Grunddi, Persson från Arboga, Zotterman, Ericsson i Norrby, Larsson
i Mörtlösa, Andersson i Upsala, Hansson i Berga, Ekman, Jakob
Erikson från Stockholm, Nordin i Hammerdal, Nydahl, Thor,

Bladh, Sjö, Anderson i Himmelsby, Hammarskjöld, Hansson i Solberga,
Göransson, Göthberg, Högstedt, Svensson från Karlskrona,

Petersson i Brystorp.PVis Nilson, Olsson i Kyrkebol, Andersson i
Ölsund, Alsterlund, Öberg, Holmgren och Ltmdell m. fl.

Herr Johansson i Noraskog: Jag skall endast be att få
yrka bifall till utskottets hemställan i denna punkt.

Herr Bokström: Den förste talaren, som yttrat sig i denna
punkt, sade, att utskottet icke anfört något nytt skäl. Något, och
ett tillräckligt skäl har väl utskottet dock anfört, då utskottet
sagt, att ett fastslående för hvarje fall af de uti ifrågavarande §
meddelade tidsbestämmelser utan alla hänsyn till de å olika orter
förefintliga olika förhållanden skulle komma att i många fall verka

Nso 46. 36

Fredagen den 4 Maj.

Ang. vilkoren såsom ett högst onaturligt tvång, och vidare: “Utskottet håller
för förtälj- ock före, att en bestämmelse om ifrågavarande försäljningstiders
bränvin ovilkorlig tillämpning skulle, oafsedt att den nog komme att på
(Forts.) mångfaldigt sätt kringgås, medföra, att superiet i hemmen eller i
för tillfället förhyrda lokaler komme att till ej mindre skada för
nykterheten i väsentlig mån tilltaga11.

Man kan nu fästa mer eller mindre afseende vid detta skäl,
men det är dock ett skäl, som för utskottet varit bestämmande.
Det är ju så, att förhållandena här i vårt land äro mycket olika,
och en lag, sådan som den nu föreslagna, skulle naturligtvis hufvudsakligast
komma att drabba hufvudstaden och de större samhällena.
Dagsarbete! börjas ju här för en stor del af hufvudstadens
invånare senare än på landsbygden, och det är derför också
naturligt, att det måste sluta senare. När man åberopar en opinion
om att stängningstiden med afseende å de rättigheter, hvarom
här är fråga, skall vara kl. 10, är det visserligen icke nog, att en
sådan opinion finnes på landsbygden, som icke beröres af detta
stadgande, utan frågan är väl också i någon mån, hvad herr Stockholm
sjelf säger i denna fråga, som så nära berör hans sjelfbestämningsrätt.
Då nykterhetsvännerna äro så angelägna om att
genom lagstiftning och polisförbud verka i nykterhetens tjenst,
förefaller det nästan, som om nykterhetsvännerna tröttnat på sin
vackra och välsignelsebringande uppgift att med moraliska medel,
på öfvertygelsens väg, man och man emellan, söka vinna terräng
för sina åsigter. Denna uppgifts fullföljande synes mig böra vara
för nykterhetsvännerna långt mera tillfredsställande, och jag är
öfvertygad, att nykterhetsvännerna hafva ett godt stycke arbete
qvar för att förändra sed och förmildra sederna, innan en lag, sådan
som den nykterhetsvännerna nu vilja genomdrifva, för hela riket
skall kunna göras effektiv. Det kan väl vara sant, att någon förminskning
i konsumtionen genom en slik bestämmelse skulle kunna
åvägabringas; men jag vågar för min del tvifla på, att denna vinst
kan uppvägas af det moraliska elände, som kommer af sådana
omogna och onyktra lagar, till hvilka jag skulle vilja räkna en
sådan som den nu föreslagna. Att bestämma i en ukas, att stängningstiden
för hufvudstaden skulle vara kl. 10 utan alla undantag,
det är ungefär lika välbetänkt, som om man ville bestämma,
att Norrström skulle minska sin fart.

Jag anhåller om bifall till utskottets hemställan.

Med herr Bokström instämde herrar J. H. G. Fredholm, Manke]!,
Johansson från Stockholm, Thestrup, Swartling, Zetterstrand,
Gethe, Larsson från Upsala och Nyström.

Öfverläggningen förklarades härmed slutad. Enligt de gjorda
yrkandena gaf herr talmannen propositioner dels på bifall till
utskottets hemställan och dels på afslag derå och bifall till den i
ämnet väckta motionen; och fann herr talmannen svaren hafva utfallit
med öfvervägande ja för den förra propositionen. Votering
blpf likväl begärd och företogs enligt följande nu uppsatta och åt
kammaren godkända voteringsproposition:

37 N:o 46.

Fredagen den 4 Maj.

Den, som bifaller bevillningsutskottets hemställan i 5:te punkten
af betänkandet n:o 15, röstar

J a j

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren, med afslag å nämnda hemställan,
bifallit den af herr Waldenström m. fl. i ämnet väckta motion.

Omröstningen visade 110 ja och 93 nej; varande alltså utskottets
hemställan af kammaren bifallen.

Punkten 6.

Lades till handlingarna.

§ 8.

I ordningen förekom dernäst bevillningsutskottets utlåtande
n:o 26, i anledning af återremiss af bevillningsutskottets betänkande
n:o 22, angående vilkoren för tillverkning af bränvin.

Jemlikt till bevillningsutskottet ankomna protokollsutdrag
hade utskottets betänkande n:o 22, angående vilkoren för tillverkning
af bränvin, blifvit af Riksdagens båda kamrar till utskottet
återförvisadt; och hade utskottet i följd häraf nu afgifvit förnyadt
utlåtande i ämnet.

I nämnda betänkande hade utskottet till behandling upptagit
två inom Första Kammaren väckta motioner, n:is 8 och 9, hvari
herrar Piss Olof Larsson och W. Wallin föreslagit, den förre, “att
Riksdagen ville för sin del besluta en förhöjning af bränvinstillverkningsskatten
från nuvarande 50 öre till 60 öre per liter samt
att tullen vid införsel af spritdrycker ökas i samma proportion",
och den senare, “att Riksdagen måtte höja tillverkningsskatten å
bränvin med 15 öre per liter“.

Med vidhållande af sitt förut i ämnet framstälda förslag hemstälde
utskottet i nu föreliggande utlåtande:

l:o) att herr Larssons ifrågavarande motion, i hvad den afsåge
tillverkningsafgiften för bränvin, icke måtte bifallas; samt

2:o) att icke heller herr Wallins förevarande motion måtte
vinna Riksdagens bifall.

Häremot hade i afgifven reservation herrar Cavalli, grefve
Klingspor, Nisser, Rudebeck, Weinberg, Söderberg, Almqvist, grefve
Wachtmeister och liöhss yrkat, att utskottet måtte hemställa:

Ang. vilkoren
för tillverkning
af
bränvin.

Nso 46.

Ang. vilkoren
för tillverkning
af
bränvin.
(Forts.)

38 Fredagen den 4 Maj.

“l:o) att Riksdagen ville besluta, att § 10 mom. 1 och 3 i
gällande förordning angående vilkoren för tillverkning af bränvin
skola erhålla följande förändrade lydelse:

§ 10.

1. För bränvin, tillverkadt inom landet, skall efter afdrag af
två procent, som äro skattefria, tillverkaren påföras skatt med 55
öre för hvarje liter af normalstyrka, hvarmed förstås bränvin, som
vid + 15° å Celsii termometer innehåller 50 volymprocent alkohol.

3. Vid utförsel af bränvin må, efter hvad särskildt finnes
stadgadt, åtnjutas restitution med 56,i öre för hvarje liter renadt
och med 55 öre för hvarje liter icke renadt bränvin af normalstyrka.

2:o) att § 12 mom. 1 i förenämnda förordning måtte erhålla
följande förändrade lydelse:

§ 12.

1. Af obeskattadt bränvin skola minst nittio^procent såsom
säkerhet för skatten vara liggande på nederlag. Återstoden eger
tillverkaren utbekomma utan skattens erläggande, dock med skyldighet
att före den 1 påföljande oktober erlägga derpå belöpande
skatt, vid påföljd att Kongl. Maj:ts befallninghafvande eljest låter
ofördröjligen utmäta densamma.

3:o) att Riksdagen måtte besluta, dels att den vidtagna höjningen
i tillverkningsskatten för bränvin skall, såsom tilläggsafgift
till den nu gällande, jemväl innevarande år utgöras från och med
den 1 juli, dels ock att öfriga sålunda påyrkade ändringar i förevarande
förordning må, med de undantag, som omförmälas i nedanstående
punkter 5:o och 6:o, tillämpas samtidigt med förhöjningen
i tillverkningsskatten;

4:o) att hittills gällande skatt af 50 öre litern må erläggas ej
mindre för det bränvin, som före den 1 juli 1894 disponerats, än
äfven, såvida betalning erlägges före den 1 oktober 1894, för det
bränvin, som berörda den 1 juli obeskattadt qvarligger å brännerinederlag
eller allmänt bränvinsnederlag;

5:o) att bestämmelserna om den förhöjda restitutionen icke
skola tillämpas å bränvin, som utföres före den 1 januari 1895,
eller å bränvin, som denatureras före den 1 oktober innevarande år;

6:o) att, i händelse den i punkten 2:o) här ofvan gjorda hemställan
bifalles, Riksdagen måtte förklara, att den sålunda gjorda
ändringen i § 12 mom. 1 af förordningen angående vilkoren för
tillverkning af bränvin icke har afseende å sådant bränvin, som
vid den tid, då den förhöjda tillverkningsafgiften träder i kraft,
obeskattadt qvarligger å brännerinederlag eller allmänt bränvinsnederlag;
samt, under förutsättning af Riksdagens bifall till hemställandena
i punkterna 4:o, 5:o och 6:o här ofvan;

39 Jiso 46.

Fredagen den i Maj.

7:o) att Riksdagen måtte i den underdåniga skrifvelse, hvari Ang. vilkor en
Riksdagen anmäler sina beslut om ändringar i förordningen an- förjillverk fående

vilkoren för tillverkning af bränvin, anhålla, att Kongl. bränvin.

[aj:t täcktes särshildt kungöra hvad Riksdagen i nu omförmälda (Forts.)
hänseenden besluta. “

Efter föredragning till en början af utskottets under punkten
1 gjorda hemställan lemnades ordet till

Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet friherre von
Essen, som yttrade: Herr talman, mine herrar! Som det är
kammaren bekant, har Första Kammaren antagit herr Lass Olof
Larssons motion och sålunda med godkännande af densamma beslutat,
att en förhöjning af 10 öre utaf bränvinsafgiften skall ske.

Då nu denna fråga skall äfven i denna kammare företagas
till behandling, så är det, synes det mig, nödvändigt att först
taga hänsyn till behofvet af en förhöjning utaf denna bränvinsskatt.
I det afseendet ber jag att få uppehålla mig något vid de
två vigtigaste inkomsttitlar, som hafva inflytande på budgeten i
första rummet, nemligen tullen och hvitbetssockeraccisen. De hafva
naturligen det största inflytandet på inkomstberäkningen för det
närvarande, eftersom det just är i fråga om dessa titlar, som det
uppstått så mycken tvist och tvekan derom, huru stor brist vore
att förvänta. Inom andra inkomsttitlar föreställer jag mig, att
icke någon större förändring kan förekomma, ehuruväl jag kan
medgifva, att på vissa af dem beräkningarne äro verkstälda så,
att man kan vara nästan förvissad om att på några öfverskott
skola uppstå. Beträffande förslagsanslagen, kan man alltid veta,
att å desamma uppstå brist, ty trots den förhöjning, som Riksdagen
år efter år medgifvit, så har i allmänhet å dessa anslag
uppstått en brist på 1 å 2 millioner kronor, dock vanligen öfverstigande
2 mill., och dessa brister måste alltid täckas genom att
man beräknar andra inkomsttitlar rundligt.

Då jag nu anhåller att få uppehålla mig vid de nyssnämnda
inkomsttitlarne, tullen och hvitbetssockeraccisen, så ber jag att få
fästa herrarnes uppmärksamhet derpå, att det i allmänhet är ganska
svårt att beräkna tullinkomster två år förut, ty det är många
faktorer, som kunna verka, men som vid tiden för beräkningen
voro omöjliga att förutse. Dessa svårigheter ökas i den mån
nya tullsatser under en viss period blifva pålagda och som icke
komma att verka förr än ett eller annat år efter, med anledning
af den stora spekulation och import, som förekommer. Särskildt
har ett sådant förhållande inträffat 1892, innan de tullsatser pålades,
som Riksdagen hade beslutat efter franska handelstraktatens
upphäfvande. Hvarje affärsman kände nemligen då, att det måste
blifva en tullförhöjning på vissa mera betydande importartiklar,
företrädesvis vin, hvadan importen till följd deraf blef så stark
och nederlagen så stora, att de ännu icke äro upprymda.

Jag har låtit verkställa en beräkning, naturligen endast en
sannolikhetsberäkning, på när dessa nederlag kunna anses vara

Jf:o 4<>. 40

Fredagen den 4 Maj.

välboren upprymda och när man kan vänta en större tullinkomst på vinet,
oc^ ^enna beräkning har visat det resultat, att omkring 400,000
bränvin. kr. kunna påräknas på vintullen för år 1895. Det finnes vinsorter,
(Forts.) t. ex. champagne, som år 1892 infördes till sådan myckenhet efter
den lägre tullsatsen, att det efter vanlig konsumtionsförmåga torde
räcka i fem år.

När Kong]. Maj:t uppgjorde sin beräkning af tullinkomsten
för år 1895, fans såsom vanligt att tillgå statskontorets beräkning
rörande densamma. Statskontoret uppgaf således den 15
december, att tullinkomsten för år 1893 kunde antagas komma att
uppgå till 36,600,000 kronor. Man hade då reda på huru mycket,
som under året influtit, och med beräkning af hvad som influtit
under sista delen af december månad det föregående året, kom
man till en beräkning af 36,500,000 kronor tullinkomst för år 1895,
men såsom bevis på huru svårt det är att kalkylera en tullinkomst
kan jag anföra, att den 2 januari, då telegrammen från rikets alla
tullkammare ankommit, visade det sig, att tullinkomsten för det
förflutna året uppgått till 37,108,000 kronor. Således hade tullinkomsten
under dessa fjorton dagar förändrat sig från 36,600,000
kr. till 37,108,000 kronor. Så svårt är det att förutse, huru mycket
som lossats från nederlag och importeras på sista tiden.

Emellertid upptog Kong!. Maj:t i förslaget en summa af
36,500,000 kronor såsom fullt tryggande efter hvad man då kunde
anse, och jag skulle icke föreslagit Kongl. Haj:t att beräkna tullinkomsten
till så lågt belopp, derest man icke redan då varit oviss om
hvilken framgång hvitbetssockertillverkningen kunde komma att
vinna under det kommande året, emedan man icke hade någon
uppgift i det afseendet att stödja sig på och man icke kunde
förutse den förändring, som beträffande hvitbetssockertillverkningen
nu under de senaste månaderna inträffat. Emellertid utgick
man derifrån, att man beräknade hvitbetssockeraccisen ganska högt,
nemligen till 3,200,000 kronor, hvadan tullinkomsten och hvitbetssockeraccisen
tillsammans uppgingo till 39,700,000 kronor.

Då jag nu omnämnt, att man beräknade tullinkomsten till så
lågt belopp, derför att man skulle vara tryggad för en eventuel
förändring i hvitbetssockertillverkningen, så kan jag säga, att
man med fullt fog, derest man icke ansett, att hvitbetssockeraccisen
har något inflytande på tullförhållandena, kunnat upptaga
tullinkomsten till 37 mill. kronor. Detta är ett medeltal, som användts
redan under flera år, och under år 1895 antogs det, såsom
jag flera gånger för kammaren framhållit, att tullinkomsten, oberoende
af sockertullen, skulle komma att stiga öfver detta medeltal.

Skulle man då beräkna, hvilket jag för min del anser fullt
betryggande, tullinkomsten till 37 mill. kronor, så har man att
afräkna sockertullen c:a 8,800,000 kronor, och då återstå 28,200,000
kr. Sedan måste dertill läggas tullen på sirap, som, oberoende af
hvitbetssockerfabrikationen, uppgår till 1 million kronor.

Jag ber att få tillägga, att denna beräkning af tullinkomsten
kan vara. så mycket mera tryggande, som det enligt min uppfattning
alltid måste importeras en icke obetydlig mängd rörsocker

41 N:o 46.

Fredagen den 4 Maj.

att begagnas för vissa ändamål, hvarför hvitbetssockret icke Ang. vildren

__för tillverk pSSSäF.

ning af

Om man nu antager en minskning af 2''/2 millioner uti de af Kongl. bränvin.
Maj.t för år 1895 beräknade utgifterna och ihågkommer, att en (Forts.)
minskning af stämpelskatten utaf 700,000 kr. blifvit en följd af
Riksdagens beslut, och till resultat häraf lägger hvitbetssockeraccisen,
6,800,000 kr., så kommer man till en slutsumma af 87,800,000
kronor.

Slutsumman blir således 37,800,000 kronor. — Kongl. Maj:t
hade nu beräknat tullinkomsten till 36,500,000 kronor och accisen
till 3,200,000 kr., hvilket tillsammans utgör 39,700,000 kr.

Enligt den beräkning, som, såsom jag nyss nämnde, nu bör
vara den gällande, blir slutsumman 37,800,000, och drager jag denna
summa från de ursprungligen beräknade 39,700,000 kronor, så visar
sig en brist på 1,900,000 kronor, som för närvarande förefinnes.

Hade nu Riksdagen beviljat stämpelskatten i enlighet med
Kong!. Maj:ts förslag, så hade inkomsterna ökats med 700,000 kr.,
hvadan bristen skulle uppgått till endast 1,200,000.

Det skiljer sig således icke så mycket från hvad jag för några
dagar sedan tillät mig yttra här i kammaren, nemligen att, om
Riksdagen hade antagit Kongl. Haj:ts förslag rörande stämpelskatten
oförändradt, jag antog, att bristen icke skulle uppgå till mer
än 1 million kronor. Det kan väl icke begäras, att man på ett 100,000-tal skall kunna beräkna, huru det kommer att gestalta sig.

Jag tror emellertid, att denna siffra nu kan anses vara rigtig. —

Skulle nu Riksdagen antaga Första Kammarens beslut om 10
öres förhöjning af bränvinstillverkningsafgiften, så blefve följden,
att med en medelkonsumtion af 30 mill. liter inkomsten skulle
uppgå till 3 mill. kr., men härvidlag äro många omständigheter,
hvilka göra att man icke kan antaga, att hela denna beskattning
kommer att utgå för år 1895. Kammaren känner väl, att på nederlag
ligga för närvarande 15 ä 16 mill. liter, och dessa förråd måste
först uppryramas, innan någon skatt kan komma att utgå.

När man vet hvad som bränts under hösten, så är det väl
sant, att bränvinet kommer att lemna någon afkastning, men det
är att antaga, att bränningen kommer att minskas med hänsyn
till de högst betydande nederlag, som för närvarande finnas och
hvilka, om jag minnes rätt, med 3 å 4 mill. liter öfverstiga det
som fans i fjol vid denna tid.

Hvarför man lagt så stora qvantiteter på nederlag förklaras
deraf, att man väntat, att herr Diss Olof Larssons motion skulle
gå igenom och en förhöjd skatt antagas af Riksdagen.

Jag har ansett mig böra med detta uttala min åsigt om det
önskvärda uti att budgeten af Riksdagen sättes i den ställning,
att den kan sägas vara trygg och fast. Detta brukar Riksdagen
vilja, och det är ju önskvärdt såväl för Kongl. Haj:t som för
Riksdagen.

Jag skall icke upptaga tiden vidare.

Vidare anförde:

N:o 46. 42

Fredagen den 4 Maj.

Ang. välboren Herr vice talmannen Danielson: Herr talman! Jag tror,
S°rnflllv*fk'' att det för en hvar af oss var litet oväntadt att få underrättelse
bränvin. om denna statsbrist. När man läser det förslag, som alltid möter
(Forts.)'' en i riksdagens början, och deri Kongl. Maj:t beräknar statsverkets
inkomster och utgifter, så är det klart, att man fäster ett
väsentligt afseende vid hvad som deri är framlagdt för Riksdagen,
men nu befinnes det, att helt andra förhållanden hafva uppstått,
och jag ber herr statsrådet att icke allt för mycket misstycka, om
icke kammarens ledamöter kunna så fullt som önskvärdt vore lita
på de beräkningar, som nu under hand lemnats från statsrådsbänken.
I allt fall är man nu ganska oviss om huru ställningen kommer
att gestalta sig, och det enda, som man är viss om, är, att en
brist föreligger; och att denna brist också måste fyllas, det är ju
gifvet. Jag antager, att den utvägen att höja inkomstberäkningen
är vansklig, och att Riksdagen icke bör gå åt det hållet. Det
skulle vara synnerligen olämpligt icke blott för oss, det vill säga
landet, utan äfven från ett annat håll att, om en brist uppstår,
endast höja beräkningen af inkomsterna. Det vore icke reelt handladt,
utan Riksdagen bör söka få bristen på ett betryggande sätt
afhjelpt och derför anvisa tillgångar till dess betäckande.

Nu finnes icke mycket att välja på. Yi hade, såsom herrarne
veta, en sak, nemligen kaffetullen, men den ville Riksdagen icke
antaga. Nu föreligger ett förslag till höjning af bränvinsskatten.
Utskottet bar visserligen afstyrkt detta förslag, men Första Kammaren
har, såsom redan blifvit nämndt, antagit den vid betänkandet
fogade reservationen, och jag undrar, om vi kunna undgå att
följa reservanterna. Jag tror knappast, att det finnes någon annan
utväg. Jag vill derför hemställa, om det icke är skäl i att afslå
utskottets hemställan och bifalla den af herr Cavalli med flere afgifna
reservation, dock med den förändring, att i stället för de 55
öre, som reservanterna föreslagit, beloppet höjes till 60 öre samt
att i 3 mom. siffrorna 56,i och 55 höjas till 61,i och 60 öre.

Derjemte tror jag, att man äfven bör göra någon ändring i
§ 12 mom. 3, ty det förefaller mig, som om den tillverkning, som
hädanefter kommer att ske, icke borde få undgå den högre beskattningen
ända till den 1 juli. Likaså bör tullen på inländsk
spirituösa, som blir en gifven följd, i fall kammaren bifaller reservationen,
också träda i kraft inom en närmare tid. Jag har rådgjort
med en och annan om denna sak och de hafva tyckt på
samma sätt. Jag yrkar derför bifall till 12 § 3 och 4 mom., men
med den förändring, att de deri förekommande orden “1 juli" utbytas
mot “1 juni". Det är nog möjligt, att detta icke blir Riksdagens
beslut, men om en sammanjemnkning kommer till stånd,
så kanske tiden framflyttas åtminstone 15 dagar, och då har ju
det sin nytta med sig. Jag skall icke ingå i någon pröfning af
af de siffror som anförts, ty det tjenar nog icke något till, men
jag ber att få göra detta yrkande. Om kamrarne icke enas,
så hafva vi ju icke annat än att pröfva på en gemensam votering,
men jag tror verkligen, att det vore mycket lämpligt, om vi

43 N:o 46.

Fredagen den 4 Maj.

finge en framflyttning af tiden för tillverkningsafgiftens och tullens
trädande i kraft.

Jag ber, herr talman, om proposition på detta mitt yrkande.
Häruti instämde Herr Sjö.

Ang. vilkoren
för tillverkning
af
bränvin.
(Forts.)

Hem Jonsson i Hof: Då jag i stället går att yrka bifall

till utskottets förslag, är jag naturligtvis också skyldig att söka
gifva skäl för att denna mening är hållbar och rigtig.

• Jag skall då till en början se till, huruvida man har anledning
att för 1895 års statsreglering befara någon verklig brist,
som behöfver täckas med nya, förut ej föreslagna skatter. Då
hafva vi först i realiteten att räkna med några alldeles gifna faktorer,
hvilka herr statsrådet och chefen för finansdepartementet
redan har berört. Riksdagen har nemligen i Kong!. Maj:ts statsreglering
gjort en nedsättning af i rundt tal 2,400,000 kronor.
Om således denna siffra icke motverkades af några andra faktorer,
så skulle det blifva en förbättring i statsregleringen med just
detta belopp 2,400,000 kronor. Men nu är, såsom rigtigt omnämnts,
en nedsättning gjord på motsidan i fråga om de föreslagna
stämpelskatterna, hvilken nedsättning man torde kunna
beräkna i rundt tal till 700,000 kronor. Drager man dessa 700,000,
som äro en försämring i budgeten från förbättringen på 2,400,000
kronor, så blir det en faktisk förbättring på 1,700,000 kronor.

Om man sedan går att söka bedöma, i hvad mån bevillningsutskottets
beräkningar om minskade inkomster af sockertullen och
accisen på hvitbetor kunna vara rigtiga eller ej, så stål'' man naturligtvis
dervidlag icke på samma fasta mark som i fråga om
de föregående siffrorna. Utskottet har här gjort sina beräkningar
hufvudsakligen på grund af ett meddelande om att kontrakt,
omfattande så och så många tusen tunnland, afsedda för betodling,
skulle vara uppgjorda för innevarande år, och med ledning
häraf har sedan en beräkning verkstälts om att sockertullen skulle
minskas så och så mycket för innevarande år och med ett högre
belopp för 1895. Nu vill jag först inlägga en liten gensaga emot
att endast den omständigheten, att kontrakt lära vara uppgjorda
om betodling på så och så stor areal, är ett faktum, som man
ovilkorligen kan trygga sig till och som sålunda bör läggas till
grund för en beräkning om minskad införsel af socker. Det är
sant, att dessa kontrakt äro uppgjorda, men kunna icke månne
andra förhållanden stöta till, hvilka i större eller mindre grad
taga bort vigten och värdet af dessa uppgörelser? Det har hittills
varit en mycket ogynsam väderlek i Skåne, der betodlingen
mest bedrifves, och man påstår, att för närvarande icke mer än
häften af den afsedda betsådden blifvit verkstäld, och detta oaktadt
våren i år är ovanligt tidig och betsådden alltid brukar ega
rum i början af maj. Kan det således icke inträffa, att betododlingen
år 1K94 t. ex. blir betydligt mindre, än man på grund af
dessa uppgörelser haft anledning att vänta? Jag vågar tro, att
man med temligen stor visshet kan påstå, att den icke blir så

Nso 46. 44

Fredagen den 4 Maj.

Ang. vilkoren stor, som ursprungligen var afsedt. Men det är nu, säger man,
ninq''af e§ent^ge? för år 1895, som vi hafva att bedöma situationen, och
bränvin. det är rigtigt. Men jag undrar, om man icke kan hafva rätt att
(Forts.) antaga, att äfven för år 1895 den beräknade betodlingen icke
kommer att blifva så stor, som man afsett, och detta mitt antagande
stöder jag derpå, att den skrifvelse angående en förändring
i hvitbetssockerskatten, som Riksdagen redan beslutat att aflåta
till Kongl. Maj:t, måste komma att verka såsom eu ganska starkt
återhållande broms på utvecklingen af denna fabriksindustri. Jag
tror således, att den nedsättning i inkomsttiteln socker, som utskottet
för år 1895 har beräknat till 3,600,000 kronor, icke alls
bör blifva så stor. Den kanske kommer att stanna under, 2,000,000
kronor, och gör den det, då är det icke någon fara för att icke
statsregleringen skall gå i hop.

Ty vi hafva, såsom jag nyss visat, genom redan vidtagna åtgärder
förbättrat statsregleringen med 1,700,000 kronor. Låt vidare
bristen i den beräknade sockertullen gå ned till 2,000,000
kronor i stället för 3,600,000 kronor, så lärer väl ingen af herrarne
kunna hysa tvifvel derom, att icke tullinkomsterna på åtskilliga
andra artiklar måste komma att för år 1895 gå upp till
betydligt högre belopp än för år 1893 och för innevarande år.
Vi få nemligen komma i håg, att de förhöjningar i tullsatserna på
åtskilliga vigtiga artiklar, som genomfördes af Riksdagen 1892,
framkallade en oerhörd införsel derförinnan af samma artiklar.
Dessa varor hafva hittills varit tillräckliga för att förse landet
med dess behof deraf, men de kunna icke räcka till äfven under
år 1895, utan då måste man ovilkorligen ha att motse en förhöjning
i tullinkomsterna på sådana varor som vin, siden, bränvin
och sprit af skilda slag och, såsom jag antager, äfven något på
maskiner och redskap. Det lär väl icke råda tvifvel om den saken,
att vi icke då med skäl kunna beräkna, att denna förhöjning
i tullinkomster bör mer än väl motväga den bristen på 300,000
kronor. Jag tror, att vi kunna räkna på, att denna förhöjning
icke kommer att understiga 1,000,000 kronor. Är detta således
något, som icke med skäl kan bestridas eller vederläggas, tror
jag, att den beräkning utskottet verkstält, på grund af erhållen
pro memoria om den finansiella ställningen, väl kan hafva skäl
för sig, men att man kan reducera effekten af den, när man tager
med i beräkningen alla de faktorer, som kunna inverka på statsregleringen.
Nu är jag villig medgifva, att statsregleringen alltid
bör göras upp så, att den blir, såsom man säger, stark. Ty det
är icke trefiigt att göra upp en statsreglering, som man förutser
skall komma att sluta med brist; och att ur den synpunkten åtskilliga
inkomsttitlar med skäl böra sättas något lägre, än man
kan antaga, att de komma att gå upp till, emedan det i vanliga
fall blifver en brist på flera eller färre af våra förslagsanslag,
som således derigenom bör få en motvigt. Men, mine herrar, jag
undrar, om man icke äfven i det afseendet nu står under ett någorlunda
gynsamt förhållande. Yi få komma i håg, att en mängd
af dessa förslagsanslag äro beroende af prisförhållandena på lits -

Fredagen den 4 Maj.

45 >'':o 46.

medel och annat, och att, när dessa pris äro höga, dessa förslags-^1"?,välboren
anslag frestas i mycket högre grad, än när prisen på sådana fö- Svrn^llr‘fJt''
dande artiklar äro billiga. Några billigare pris på sådana ar- bränvin.
tiklar, som en del af dessa förslagsanslag äro beroende af, kunna (Forts.)
vi icke gerna tänka oss, än de, som gälla i närvarande tid; och
jag har intet skäl befara, att någon väsentlig förhöjning i det fallet
skall komma att ega rum under år 1895. När man tager denna
sak med i beräkningen, är det icke behöfligt att, i samma grad
som vanligt, hafva beräknat inkomsttitlarne lägre, än hvad de i
verkligheten komma att gifva. Jag vågar således påstå, att man,
utan att bifalla den ifrågasatta förhöjningen i bränvinstillverkningsafgiften,
skall kunna göra upp en statsreglering för år 1895, som
ingalunda kommer att blifva bland de svagaste, och att det många
gånger uppgjorts statsregieringar, som icke varit bättre, utan snarare
sämre. Men förutsatt, att jag i denna min uppfattning icke
helt och hållet skulle ha rätt, utan att i hvarje fall en mindre
betydande brist uppkommer, så frågar jag herrarne: kan det med
en sådan förutsättning vara skäl i att bifalla en höjning i bränvinstillverkningsafgiften,
som måste beräknas gifva statskassan
ungefär 3,000,000 kronor för år 1895? Det måste ju vara klart,
att, huru än en statsreglering för det året kommer att utfalla,
det icke kan komma att sluta så illa, att en statsbrist på 3,000,000
kronor kommer att uppstå. Jag tror icke, att det blifver någon
brist alls; men för de ledamöter, som hafva en motsatt mening,
anser jag det icke vara skäl att söka göra gällande, att denna
brist kan komma att belöpa sig till mer än hundratusentals kronor.
För en sådan eventualitet är det väl icke rätt, att Riksdagen
skall åtaga sig en skatt, som går upp till två-, tre- eller
kanske sexdubbla beloppet. Detta i fråga om behofvet af den
ifrågasatta höjningen af bränvinstillverkningsskatten.

Går jag sedan öfver till den andra faktorn, man här har att
räkna med, eller om det ur nykterketsvänlig synpunkt och för
den del af kammarens ledamöter, som ha det målet för sina ögon,
att vi med fasta och väl afvägda steg böra gå åt det håll, som
befordrar nykterhet och förminskning i bränvinsförbrukningen, om,
säger jag, det ur den synpunkten kan vara lämpligt att vidtaga
den ifrågasatta förhöjningen i bränvinstillverkningsskatten, svarar
jag derpå ett obetingadt och bestämdt nej. Då Riksdagen förut
höjt bränvinstillverkningsskatten, har detta skett i syfte att dermed
skaffa staten högre inkomster, men ej i syfte att minska förbrukningen
af varan. Man har derför steg för steg höjt denna
tillverkningsafgift med små belopp. År 1855, när denna skatt
först pålades, bestämdes den till 19 öre per liter. Sedan höjdes
den år 1857 till 23 öre, år 1867 till 27 öre, år 1871 till 31 öre,
år 1879 till 38 öre, år 1882 till 40 öre och år 1888 till 50 öre per
liter. Hvad har nu detta sätt att höja skatten haft för resultat i
fråga om förbrukningen? Jo, så vidt jag kunnat finna, har förbrukningen
per hufvud räknadt under senare decennier något nedgått,
men såsom summa för landet räknadt, har den stått ungefär
på samma punkt. Det är naturligt, att, om man vill minska för -

N:o 46. 46

Fredagen den 4 Maj.

Ang. viikoren brukningen af denna vara, man då icke bör taga små steg, som
för tillverk- litet eller intet inverka på detalj försälj ningen af varan i t. ex.
bränvin suPar oc^ dylikt, utan man måste taga ett belopp, som äfven på
(Forts.) minutpriset verkar känbart. Gör man det, då är man, om man
vill minska förbrukningen och befordra nykterheten, stadd på rätt
väg. Men förfar man så, att man höjer med små belopp, då minskar
man icke förbrukningen, utan man skaffar staten en ökad inkomst,
och man gör det steg för steg omöjligt att komma till det
önskade slutresultatet, nemligen att minska eller taga bort denna
förbrukning.

Huru jag således än ser saken, vare sig det gäller att bedöma,
om det för statsregleringen är oundgängligen behöfligt att förhöja
bränvinstillverkningsskatten, eller jag ser den ur nykterhetsvänlig
synpunkt, kan jag icke komma till annat resultat, än att utskottet
gifvit goda skäl för afstyrkandet af denna förhöjning, och
jag slutar derför, såsom jag börjat, med att bestämdt yrka bifall
till utskottets hemställan.

Herrar Hedin och Hammarström instämde häruti.

Herr J. H. G. Fredholm: Här är fråga om en höjning i
tillverkningsafgiften på bränvin. Men såsom herr vice talmannen
redan framhållit, måste en sådan höjning vara förknippad
med motsvarande höjning i tullsatserna på bränvin och sprit.
Emellertid förhåller det sig med den senare frågan så, att denna
kammare beslutat, att ingen förhöjd tullsats skall åsättas bränvin
och sprit. Deremot lär Första Kammaren nu fattat det beslut,
att en sådan höjning i afseende på tullen å bränvin skall inträda
samtidigt med den höjning i tillverkningsafgiften, som samma
kammare beslutat, eller den 1 juli. Om denna kammare nu besluter
att höja tillverkningsafgiften på bränvin, så blir följden
den, att man nödgas föranstalta gemensam omröstning om förhöjning
af tullsatsen på bränvin, och denna omröstning kan icke göras
annat än mellan det beslut, Andra Kammaren fattat, eller att
ingen förhöjning skall ega rum, och det beslut, Första Kammaren
fattat, eller att förhöjning skall inträda den 1 juli. Således, om
kammaren nu beslutar sig för att höja bränvinstillverkningsafgiften,
förmodar jag, att deraf blifver följden, att man i en gemensam
omröstning bestämmer sig för äfven en förhöjd tullsats på
bränvin och sprit att börja den 1 juli såsom tilläggsafgift till
hvad redan förut är stadgadt. Men hvad tro herrarne, att ett sådant
beslut kommer att medföra för verkan på importen? Jo,
det får samma verkan, som det fick åren 1888 och 1891. Då man
båda dessa år gjorde en förhöjning i tullsatserna å bränvin och
sprit, framkallade denna förhöjning en oerhördt stor import af
denna vara, synnerligast konjak från Frankrike.

På två månader kan man hinna importera betydliga qvantiteter,
och detta jemte den omständigheten, att den förhöjda tilläggsafgiften
icke skall komma att tillämpas på det bränvin som
ligger på nederlag, skall otvifvelaktigt medföra den verkan, att

Fredagen den 4 Maj.

47 N:o 46.

nästa års statsinkomster, i hvad de röra tull och tillverknings- -Ang. vilkoren.
afgift på bränvin, komma att oaktadt förhöjningen blifva betydligt f°r *lUverli~
mindre, än de annars skulle blifvit. Alldeles uppenbart är, att bränvin
priset på den importerade varan och på det bränvin, som finnes (Forts.)
på nederlag, skall komma att stiga. Men de, som skola tillverka
bränvin efter den 1 oktober och betala den då gällande högre tillverkningsafgiften,
kunna naturligtvis icke tillverka bränvin på annat
vilkor, än att priset stiger lika mycket som den pålagda skatten.
Det torde likväl vara ovisst, om så kommer att ske den
närmaste tiden från bränvinsårets början den 1 oktober.

Följaktligen kommer bränvinsbränningen att minskas under
höstmånaderna, så länge oförbrukadt bränvin finnes qvar i något
större öfverskott. Det är först, då nu befintliga lager minskas,
som det kan löna sig att bränna. Men nu tror jag, att det finnes
så stora qvantiter bränvin på lager, att detta förhållande
kommer att inverka äfven på nästa års bränvinsbränning. Således
skulle med säkerhet ett mindre antal liter under nästa år
komma att skattläggas än annars, ehuru visserligen skatten korame
att utgå med ett högre belopp per liter än nu. Derför torde det
vara ovisst, om icke staten, i fall den föreslagna höjningen beslötes,
ändock skulle få för nästa år minskade inkomster såväl
utaf bränvinstillverkningsafgiften som af tullen på konjak. Jag
tror således, att man bör taga detta i närmare öfvervägande, innan
man besluter sig för att verkställa en sådan höjning, som här är
ifrågasatt; och derför tycker jag, att man bort taga sig tid att
reflektera något öfver, om det icke vore klokare att tillgripa en
sådan åtgärd som den att höja bränvinstillverkningsafgiften först
nästa år, och derjemte då i tid vidtaga sådana mått och steg, att
höjningen å såväl denna som motsvarande tullsats kommer staten
till godo och icke till största delen kommer att blifva en vinst
för enskilda personer. Det är detta jag velat säga för att för
min del fritaga mig från följderna af ett förhastadt beslut att höja
bränvinstillverkningsafgiften i likhet med hvad Första Kammaren
redan gjort.

Herr Jönsson i Gammalstorp: Då en förhöjning i bränvinsskatten,
för såvida budgeten skall gå i hop, svårligen lärer kunna
undvikas, och då man, genom antagande af en höjning af bränvinstillverkningsskatten
med 10 öre per liter, väl kan hysa den förhoppningen,
att denna fråga sedan får hvila en del år, så att bränvinstillverkningen
får, så att säga, sköta sig sjelf i fred och ro, skall
jag be att få instämma med herr vice talmannen i hans yrkande
på en höjning af 10 öre. Jag behöfver icke erinra herrarne om,
hvilka spekulationer och öfverproduktion, som alltid åstadkommas,
när en sådan fråga som denna kommer fram, och föranleda
till förluster för bränneriegare och potatisproducenter, för att icke
tala om bränvinshandlare. Detta blir i synnerhet fallet för den
mindre bemedlade potatisproducenten, som för penningars skull är
nödsakad att sälja sina potäter genast om hösten och taga hvad
han kan få, om en sådan skattefråga år efter år skall dyka upp.

N:o 40. 48

Fredagen den 4 Maj

Ang. vilkorenj)^ är af denna anledning, och derför att jag tror en skatteförhöjf°''''ninlVafi''
nin& i längden icke kan tillbakahållas samt för att bränvinshandTränvln.
teringen sedan skulle få vara oberörd af skatteförhöjningar, som
(Forts.) jag vill vara med om den föreslagna förhöjningen, ehuru jag eljest
icke skulle varit med derom. Jag vill, som sagdt, instämma med
herr vice talmannen i hans yrkande om den ändring af § 10 i första
punkten af den vid nu föredragna betänkande fogade reservation,
att skatten höjes till 60 öre. I afseende på § 12 skall jag deremot
be att få yrka, att orden nittio procent måtte utbytas mot åttiosju
procent, då i alla fäll derigenom den procentsiffra, som i den nuvarande
förordningen finnes, rörande huru stor del obeskattadt
bränvin skall såsom säkerhet för skatten vara liggande på nederlag,
blir höjd med 2 procent, hvilket motsvarar en skatteförhöjning
af 12 öre. Denna höjning är således fullt motsvarande höjningen
af skatten med 10 öre, så att en bestämmelse om att S7%
såsom säkerhet skola vara liggande på nederlag kan anses vara
fullt betryggande för staten. Om man höjer säkerheten till 90%,
skall det hafva till påföljd, att den mindre kapitalstarke bränvinstillverkaren
icke i nämnvärd mån kan begagna sig af nederlagsrätten,
utan måste komma att ligga i köpmännens händer, hvadan
en sådan bestämmelse skulle blifva till fördel för dessa. Då Riksdagen
med nederlagsrätten har åsyftat en fördel för tillverkarne,
bör man ställa så, att tillverkarne i allmänhet, således äfven de
mindre kapitalstarka, blifva i tillfälle att begagna sig af densamma,
och då staten förut icke lidit någon förlust, ehuru procentsiffran
varit lägre — före sista skatteförhöjningen voro icke mer än åttio
procent bestämda såsom säkerhet — torde väl herrarne kunna förstå,
att det så mycket mindre nu, efter en sådan höjning af
procentsiffran, kan blifva tal om, att staten skulle göra någon
förlust. Jag yrkar derför, att procentsiffran i § 12 mom. 1 af reservanternns
förslag sättes till 87.

Hvad sedan beträffar tillämpningen af förhöjningen af skatten,
skall jag be att få göra det yrkandet, att den måtte så skyndsamt
som möjligt tillämpas, så fort som den kongl. förordningen härom
kan utfärdas, emedan, om tiden, innan höjningen skulle träda i
kraft, skulle utsträckas till den lista juli, såsom i reservationen
föreslagits, detta skulle vara att gifva en otillbörlig vinst åt de
nuvarande pressjästtillverkarne, som hela året om afverka bränvin.
Derför skall jag, som sagdt, yrka, att förhöjningen måtte träda i
kraft så skyndsamt som möjligt.

I afseende på mom. 5 af § 12 i reservanternas förslag skall
jag yrka, att bestämmelserna om den förhöjda restitutionen måtte
tillämpas från den lista oktober i år i stället för den lista januari
1895. Om någon export af bränvin härigenom skulle komma till
stånd, så vore det enligt mitt förmenande icke någon förlust för
staten, emedan tillverkningen skulle inom kort komma ökas med
det parti bränvin, som exporterats, då staten åter erhöll det belopp,
som den genom restitutionen gått miste om. Hen deremot skulle
eu export lätta marknaden och vara till gagn för potatisproducenter
å de orter, der bränvinsbränning bedrifves; för öfrigt har jag

49 N:o 46.

Fredagen den 4 Maj.

intet vidare att tillägga, till hvad jag nu anfört, hvarför jag med Ang.rUkoren
de af mig nu föreslagna förändringar slutar med att yrka bifall f°r tlllverJitill
reservanternas förslag. bränvin.

(Forts.)

Herr Eklund från Stockholm: Att beskatta bränvin uteslutande
för att bereda staten inkomster anser jag för min del vara
staten ovärdigt, och jag tror äfven, att jag om denna uppfattning
icke är alldeles ensam. Ty hvarje gång det i Riksdagen framkommit
förslag om att höja bränvinsskatten, såväl då förslagen

kommit från enskilde motionärer som från regeringen, så har det
alltid, såsom ett skäl för det berättigade i ökningen påpekats, att
denna förhöjning skulle gagna nykterhetssaken. Men jag tror, att
man med detta påstående blott och bart afsett att slå blå dunster
i ögonen på oss,

Jag skulle nu visserligen i det afseendet till fullo kunna instämma
i hvad herr Olof Jonsson i Hof förut anfört. Men jag
skall dock be att få tillägga några ord. Man har framhållit såsom
skäl för den uppfattningen, att nykterhetssaken skulle befrämjas
genom förhöjd bränvinstillverkningsafgift, att konsumtionen
såsom en följd däraf skulle nedgå. Min tro är dock att denna

nedgång i konsumtionen icke har det minsta att göra med denna

obetydliga höjning af bränvinsskatten. Hvad är det då, som åstadkommit
minskning i bränvinskonsumtionen? Jo, det är den alltmera
tilltagande ölförbrukningen.

Det var en tid, då man bland nykterhetsvännerna hade den
uppfattningen, att, äfven om afgiften för bränvinstillverkningen
höjdes med huru ringa belopp som helst i taget, detta dock äfven
skulle främja nykterheten. Nu torde man dock hafva börjat frångå
den uppfattningen; och ser jag efter, huru förhållandet är i
Norge och Danmark, finner jag, att i dessa länders riksförsamlingar
nykterhetsvännerna motsatt sig en förhöjning af skatten på bränvin
just ur nykterhetssynpunkt. Jag tror således, att vi icke alls
få tala om nykterheten i sammanhang med en så ringa skatteförhöjning
som nu är ifrågasatt.

Om man skulle antaga det förslag, som af herr vice talmannen
blifvit framstäldt, skulle det naturligtvis medföra en höjning
af priset på bränvin äfven för dem, som köpa bränvinet supvis.

Man har dervid räknat ut, att 10 öre på hvarje liter gör en förhöjning
af ett hälft öre på hvarje sup; men förhållandet blir i
sjelfva verket det, att konsumenterna få betala 1 öre i stället.

Sålunda blir det äfven i detta hänseende de, som försälja varan,
som komma att förtjena; och då jag föröfrigt anser, att den föreslagna
förhöjningen af bränvinsskatten under närvarande förhållanden
kommer att bereda bränvinsspekulanterna en väsentlig vinst —
under det att statens vinst åtminstone under närmaste tiden torde
blifva högst obetydlig om ens någon — skall jag, herr talman, yrka
bifall till utskottets hemställan.

I detta yttrande instämde herrar John Olsson, Norman och Johansson
från Stockholm,

Andra Kammarens Prof. 1894. N:o 46.

N:o 46. 50

Fredagen den 4 Maj.

Ang. vilhoren
för tillverkning
af
bränvin.
(Forts.)

Herr Bergendalil: Jag för min del finner mig hafva mera
anledning att sätta tillit till de uppgifter, som herr statsrådet och
chefen för finansdepartementet lemnat på grund af de upplysningar,
han skaffat sig från olika delar af landet; jag tillåter mig,
säger jag, att sätta mera tillit till dem och de beräkningar, som
derpå grundats, än till de kalkyler, som af den ärade talaren
herr Olof Jonsson i Hof nyss framstälts. Han påstod, att det ej
skulle vara någon fara för att sockertullen nästa år skulle komma
att nedgå i den grad, som man påstått. Han yttrade till och med,
om jag fattade honom rätt, att man endast kunde vänta en obetydlig
reducering. Denna supposition grundade han på ett par
antaganden rörande hvitbetsodlingen. Det ena antagandet var det,
att betodlingen skulle komma att i hög grad minskas i år till följd
af svårigheter vid sådden, det andra, att den skrifvelse till Kong!,
Maj:t, som Riksdagen beslutat, angående förändring i hvitbetssockerskatten,
skulle förorsaka en nedsättning i produktionen för
nästa år.

Hvad beti’äffar det första antagandet, kan jag icke gilla detta.
Jag tror, att det ännu torde vara för tidigt, att säkert bedöma
den saken. Vårsådden är ännu ej afslutad, och om Skåne också
varit utsatt för en ovanlig nederbörd under de sista veckorna, som
försvårat sådden — och jag vill medgifva att det är möjligt, att
denna nederbörd i någon ringa grad omöjliggjort en sådd för
året — inverkar detta dock så ofantligt litet i betraktande af den
stora jordareal som besås.

Icke heller det andra antagandet finner jag hållbart, ty jag
föreställer mig, att den beslutade skrifvelsen, icke kan föranleda
några åtgärder förr än i framtiden. Det må vara, att denna framtid
icke är så aflägsen, men jag tror, att Riksdagen bör vara temligen
varsam i sitt tillvägagående i afseende på den förhöjning,
som genom den skrifvelsen är afsedd att åstadkommas. I hvilket
fall som helst, torde denna icke komma att inverka något på nästa
års produktion. Fabriker finnas ju och dessa måste hafva nödig
bettillgång.

Jag fick för ett par dagar sedan, just under diskussionen om
detta ämne, ett bref från en person i Skåne, som nämnde, att han
i år skall beså 81 tunnland med sockerbetsfrö, men att han nästa
år skall dermed beså 190 tunnland. Herrarne kunna häraf finna
i hvilken hög grad produktionen kommer att tilltaga. I förbigående
ber jag få nämna, att det förundrar mig icke, att finansdepartementet
vid uppgörande af statsregleringen för detta år ej hade kännedom
härom, hvilket först på senaste tiden blifvit bekant. Då jag nu antar
att statsbristen skall uppgå till de omnämnda 1,900,000 kronor,
så är det naturligt, att jag vill bidraga till att utjemna densamma.
Då jag finner höjningen i bränvinsbeskattningen med 10 öre per
liter mycket lämplig enär en sådan dels fyller bristen i fråga, dels
lemnar öfverskott till nedsättning af den tilläggsbevillning, som
föreslås för nästa år, så är det mig synnerligen angeläget att
kunna med min röst bidraga till ett antagande af denna beskattning.
Jag föreställer mig, att herr Olof Jonsson icke heller kan

Fredagen den 4 Maj.

51 Nso 46.

hafva något deremot att om statskassan får sina tillgångar härigenom
ökade, tilläggsbevillningen något nedsättes.

På grund af hvad jag nu haft äran anföra skall jag be att
få hemställa om bifall till det af herr vice talmannen nyss gjorda
yrkandet.

Herr Ericlcson i Bjersby förenade sig med herr Bergendahl.

Herr Palme: Herr talman, jag skall anhålla att få yrka bifall
till utskottets förslag och detta hufvudsakligen på grund af
tre skäl.

För det första är jag fullkomligt ense med herrar Olof Jonsson
och Eklund derutinnan, att den nu ifrågasatta förhöjningen
af bränvinstillverkningsskatten icke är egnad att bidraga till nykterhetens
höjande inom vårt land. För det andra föreställer jag
mig, att de yttranden, vi under de senaste dagarne hört från
statsrådsbänken beträffande de föreliggande budgetsfrågorna, icke
kunna vara egnade att bibringa kammaren den åsigt, att den bör
hysa alltför mycket förtroende för dessa yttranden. Och för det
tredje och sista är jag öfvertygad om, att det icke blir staten,
som i första hand kommer att få skörda frukterna af en dylik
förhöjning, utan att det under den närmaste tiden blir de stora
innehafvarne af sprit på nederlag, som derpå komma att göra
en vinst.

Jag vill, utan att på något sätt upptaga dessa siffror till
granskning och icke ens uttala något omdöme om dem, likväl hänvisa
till en artikel i en tidning, hvilken herr statsrådet och chefen
för finansdepartementet tycktes tillmäta en ganska stor auktoritet,
nämligen Börstidningen, hvari det påpekats, att den föreslagna
höjningen af bränvinsskatten icke torde komma att för staten
medföra mera än en inkomst af circa 900,000 kronor, under det
att enskilde torde komma att förtjena under loppet af nästa år
omkring 2,175,000 kronor.

Jag skall, medan jag nu har ordet, äfven anhålla att med
herr talmannens benägna tillåtelse få påpeka ett förhållande eller,
rättare sagdt, ett missförhållande, som i viss mån står i sammanhang
med föreliggande fråga, nemligen så till vida, att anledningen
till att enskilde komma att göra större förtjenst på den föreslagna
förhöjningen än staten är den, att det är åt desse enskilde,
hvilka hafva bränvin på nederlag, medgifven en ganska stor frist
med afseende på skattebetalningen, och jag vill med anledning
deraf fästa uppmärksamheten på nödvändigheten af att såvidt
möjligt är inskränka denna frist.

Jag har särskildt velat påpeka detta, emedan till min kännedom
kommit, att i måndags anmäldes i Stockholms tullkammare
till tullbehandling en mycket stor mängd på nederlag liggande
kaffe, och att, ehuru således officiella anmälningar gjordes angående
denna tullbehandling, dervidlag dock på samma gång gjordes
det tysta förbehållet att, i händelse kaffetullen icke skulle komma
att genom Riksdagens beslut höjas, dessa anmälningar fingo tagas

Ang. vilkor en
för tillverkning
af
bränvin.

(Forts.)

fi:o 4f>. 52

Fredagen den 4 Maj.

Ang. vildren tillbaka. Enligt de upplysningar, jag förskaffat mig från tullverket,
för tillverk- jiar på detta sätt verkligen skett. Anmälningar om tullbehandling
bränvin gans^a betydande qvautiteter kaffe hafva till tullverket inkommit,
(Förta.) hvilka dock sedermera, då någon tullförhöjning icke beslöts, togos tillbaka.
Tullverket gör sig således genom ett dylikt medgifvande till
en slags meddelaktig i den till statsverkets förfång försökta spekulationen
i följd af den föreslagna tullförhöjningen, en spekulation, som
just Riksdagen och Kongl. Haj:t genom iakttagande af den största
möjliga skyndsamhet vid behandlingen sökt förekomma. Jag har
velat påpeka detta för att framhålla vigten af att vid dylika förhöjningar
så stor snabbhet som möjligt iakttages och, att der frist enligt
lag är medgifven, denna frist måtte blifva så kort som möjligt Jag

yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr Bexell: Herr Olof Jonsson antog, att hvitbetsodlingeu
i Skåne icke skulle i år kunna utfalla så gynsamt som vanligt
på grund af väderleksförhållanden. Ja, det är också min öfvertygelse,
men dertill vill jag äfven lägga ett annat skäl. Jag
har nemligen hört, att sju nya fabriker äro under anläggning, men
jag vill påpeka, att det icke är möjligt att beräkna lika stor betleverans
till de nya fabrikerna, efter tunnland räknadt, som till
de förutvarande ty den för betoning tecknade jorden är icke genast
i den häfd att full skörd kan erhållas. Jag är derför öfvertygad
om att icke på långt när den stora produktion af hvitbetor,
som är beräknad, kommer detta år till stånd, hvadan vi
kunna vänta en vida större import af socker än som beräknats.

På grund häraf tror jag, att statskassan kan reda sig utan
denna förhöjning af bränvinsskatten, och anhåller jag derför att
få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr vice talmannen Danielson: I)å jag förra gången hade
ordet och då framstälde ett yrkande, hade jag mig ej fullständigt
bekant, huru Första Kammaren beslutat uti föreliggande fråga. Då
jag nu fått kännedom derom, skall jag be att i någon mån få
ändra mitt förut gjorda yrkande, nemligen derhän att kammaren
i anledning af den föredragna motionen ville besluta den ändring
i nu gällande förordning angående vilkoren för tillverkning af
bränvin att den i 10 § 1 mom. förekommande siffran 50 öre ändras
till 60 öre samt att i samma §:s 3 mom. förekommande siffra 51
ändras till 61,2 och 50 öre utbytes mot 60 öre. Sedan afstår jag
från mitt förra yrkande angående tidens förändring från den 1
juli till den 1 juni på grund deraf att Första Kammaren beslutat
tullförhöjningen med det tillägg, att den skulle tillämpas från och
med den första juli.

Såsom herrarne finna, hafva reservanterne föreslagit, att bränvinstillverkningsafgiften
jemväl skall tillämpas från och med den
1 juli, men detta anser jag vara en fråga, som bör afgöras först
sedan beslut fattats om förhöjd tillverkningsafgift och tull. Sedermera
må utskottet inkomma med förslag rörande tiden för tillämpningen,
hvarigenom enhet kan vinnas.

Fredagen den 4 Maj.

53 N:o 46.

Det är derför jag tror, att, då vi nu komma att votera,Ang.viikoren
denna votering gäller: skall tallen höjas eller bibehållas vid sitt f°r *lllve^-nuvarande belopp. _ bränvin.

Jag ber således att få återtaga mitt förra yrkande. (Forts.)

Häruti instämde herr BergendaM.

Herr Jönsson i Gammalstorp: Jag ber endast att få åter taga

mitt förra yrkande och förena mig med herr vice talmannen
uti det af honom nu senast framstälda.

I detta sistnämnda yrkande instämde jemväl herrar Erikson
i Bjersby, Anderson i Tenhult och Petersson i Boestad.

Herr Aulin: Herr talman! Då jag icke kom att instämma
med den ärade talaren på stockholmsbänken, med hvilken jag har
fullkomligt lika åsigter i denna fråga, så vill jag härmed angifva
de skäl, på hvilka jag grundar min uppfattning beträffande nu
föreliggande betänkande, hvarvid jag kommer att rösta för utskottets
förslag. Det är nemligen först derför, att staten ovilkorligen
icke under en lång tid skulle erhålla någon direkt inkomst genom
ifrågavarande skatt och för det andra derför, att nykterhetssaken
icke det ringaste gagnas af denna beskattning.

Jag kommer följaktligen att rösta för utskottets förslag.

Herr Sjö: Då jag instämde uti herr vice talmannens yrkande,

då han första gången hade ordet, så skall jag äfven be att få
förena mig uti hans senast framstälda yrkande; men medan jag
har ordet, anser jag mig dock skyldig att yttra några ord dessutom.
Här har nemligen yttrats såväl af den siste talaren som
af tre föregående, att den föreslagna förhöjningen af bränvinsskatten
icke skulle verka i nykterhetens intresse. Jag får med
anledning häraf säga, att min öfvertygelse är, att den kommer att
verka i sådant hänseende, och jag grundar denna min öfvertygelse
på hvad förr skett, nemligen år 1855, då lagstiftaren utgick från
den grundsatsen, att varan borde fördyras, och hvad det betydde,
det veta alla, som minnas den tiden. Derförinnan tillverkades i
vårt land, efter då skedd beräkning, omkring 55 millioner kannor
bränvin, men, sedan denna förordning trädt i kraft, nedgick denna
tillverkning till ungefär fjerdedelen af hvad den förut varit.

Detta tror jag är tillräckliga skäl och siffror, som tala. Då
detta medel förut är bepröfvadt, så undrar jag, om man icke ännu
en gång kan pröfva detsamma. Det är visserligen sant, att den
bränvinsskatt, som nu är föreslagen, icke kan jemföras med hvad
som då föreslogs och bestämdes. Men låt vara, att den också icke
kan verka i samma mån, som den då gjorde, så är det dock något;
och suparen måste alltid resonnera så: lag måste hafva medel till
att försörja mig och de mina och således supa något mindre och
icke mer, än jag har tillgång till. Ja, mine herrar, hvar och en

N:o 46. 54

Fredagen den 4 Maj.

Ang. vilkoren måste tänka på att rätta munnen efter matsäcken; jag tror, att detta
^nin^af^'' är tillämpligt äfven i detta fall.

TJäniHn. Då min uppfattning är denna, så kan jag icke annat än på

(Forts.) det lifligaste förorda det yrkande, som är gjordt åt vice talmannen.

Låt vara, att det icke gagnar så mycket, som jag skulle önska,
men nog skall det dock gagna i någon mån, äfven för statens inkomster.
Skada kan det ju icke, vara sig i det ena eller andra
afseendet. Jag yrkar bifall till berr vice talmannens förslag.

Med herr Sjö förenade sig herrar Andersson i Orstorp, Sjöberg,
Mallmin och Bladh.

Herr Jonsson i Hof: Herr talman, mine herrar! Jag blef
verkligen något förvånad öfver det argument, som den senaste
talaren här använde, när han gick ut från, att suparen måste
räkna som så, att han måste hafva pengar öfver för sina öfriga
behof, för att kunna lefva. Det är sant, att han kan räkna så,
om han hör till den sort, som är herre öfver sig sjelf och vet att
begagna bränvinet med måtta; men det är väl för den andra sorten,
vi här lagstifta, och jag tror, att ett sådant resonnement från
deras sida icke kan komma i fråga.

Jag skall också be att få svara herr Bergendahl på hans
yttrande här. Han ville tro, att effekten af den beslutade skrifvelsen
rörande hvitbetssockertillverkningen icke skulle hafva något
att betyda, emedan dessa fabriker ju redan funnes. Men det är
icke så. Kalkylen, på grund af hvilken dessa beräkningar anstälts,
är grundad på aftal, upprättade med hvitbetsodlare, trots det att
kostnadsförslag på anläggandet af sjelfva fabrikerna ännu icke är
upprättadt; och skall då en sådan skrifvelse icke kunna verka
återhållande på en affär, så vore det märkvärdigt.

Jag vet icke, huru vida herr Bergendahl kan finna det angenämare
att pålägga en skatt på dem, som förbruka bränvin, eller
att minska tilläggsbevillningen för folk, som på det hela taget
måste kunna bära den skatten. Jag tror, att om man gör en jemförelse
mellan dessa kategorier, så måste det medgifvas, att nog
kan den, som får tilläggsbevillning, lättare utgöra skatten, än den
massa af fattigt folk, som icke kan afhålla sig från bränvin. Och
jag tror också, att herr Bergendahl och alla de, som 1892 vid
urtima riksdagen voro med om att genomdrifva de förslag, som
då antogos, och afläto en skrifvelse, att, för att fylla de luckor i
budgeten, som af samma urtima riksdag blefvo en följd, man då ville
åtaga sig direkte skatter, nu icke borde vilja utbyta dessa direkta
skatter mot tiliverkningsafgifter på bränvin eller hvad det kan
vara, utan anse det som en hederssak att infria samma löfte.

Herr Fjällbäck: Att resonnera så som herr Sjö, det visar,
att han icke synnerligen mycket känner till dessa, som gifva oss
den största inkomsten i statskassan genom bränvinstillverkningsskatten.
De resonnera icke; om de resonnerade, så skulle de icke
supa. Om vi nu öka priset på deras bränvin från t. ex. 8 öre pr

65 N:0 46.

Fredagen den 4 Haj.

sup till 9 öre, så kan den ärade talaren vara säker om, att de A]}H-y.xlkore*
supa upp sina pengar i alla fall. Skulle man gorå en ökning,_ så *orni*gv"f
skulle man taga den så stor, att det kändes något väsentligt, bränvin.
Detta sätt att öka litet då och litet då, det visar, att Riksdagen (Forts.)
vill hafva dessa bränvinskonsumenter qvar, för att småningom
plocka af dem det ena öret efter det andra och den ena° kronan
efter den andra. Detta system med en långsam ökning går ut på
att vinna detta resultat.

Det är alltså icke ur nykterhetssynpunkt, som vi skola se
denna fråga, utan från beskattningssynpunkt. Här är fråga om
att fylla en statsbrist på 1,900,000 kr. Då blir frågan: skola vi
taga detta belopp från dessa redan förut så utfattiga bränvinskonsumenter
eller från dem, som erlägga bevillning enligt andra
artikeln? Det är derom, vi hafva att votera, mine herrar, och
icke ur nykterhetssynpunkt. Herr Bergendahl framhöll, att denna
skatt skulle vara särskildt lämplig, och han sade, att han för sin
del ömmade för dessa menniskor, som nu hafva debetsedlar att
betala. Han ville minska tilläggsbevillningen och om möjligt få
bort den alldeles och i stället lägga bevillning på bränvinet. Han
ville till och med öfvertala herr Olof Jonsson i Hot, att han skulle
vara med om att ömma för det lilla antal af Sveriges befolkning,
som har sådana inkomster, att den är beskattningsbar. Jag deremot
tror, att dessa 1,900,000 kr. lämpligen böra kunna tagas ut
med 40 öre på bevillningskronan. Visserligen förklarade den ärade
talaren, att han för sin del ville vara med om att fylla bristen,
men på det sätt, att han ville taga det såsom bränvinstillverkningsskatt,
icke såsom bevillning. Det är ju väl, att vi hafva hans
löfte, att han i sin mån vill vara med om att fylla bristen. Huru
han skulle göra det, det specificerade han icke närmare; men jag
antager, att han med den förmåga han har vill bidraga till beloppet.
Jag för min del tror, att det blir dessa förut utfattiga
stackars supare, som komma att bära tyngden af bördan att betala
detta ifrågavarande belopp. Och då jag står i valet mellan att
lägga bördan på mina och herr Bergendahls och öfriges skuldror
eller på dessa stackars trashankars skuldror, så tror jag nog,
ehuru jag gerna vill, att de skola få betala dugtigt, att det är
lämpligt, att vi för vår del för denna gång betala dessa 1,900,000
kr. och spara bränvinskonsumenterna till nästa år. Jag tror, att
då kommer nog äfven bristen att fortfara och då kunna vi taga
ut denna bränvinsskatt; men i år böra vi spara den. Jag skall
derför be att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr J. H. G. Fredholm: Jag begärde ordet med anledning

deraf, att vice talmannen förändrade det yrkande, som han förut
framstält. Han yrkar nu, att kammaren skulle besluta, att höjningen
i tillverkningsafgifterna skulle göras med 10 öre, men att
med afseende på den tid, då denna förhöjning skulle inträda,
kammaren skulle öfverlemna åt utskottet att framkomma med
förslag. Jag vill då först säga, att en höjning af tillverkningsafgiften
måste naturligtvis medföra en höjning af tullafgiften på

Ä;o 46

Fredagen den 4 Maj.

Ang.vilko-en bränvin; och hvad tiden beträffar, så ber jag herrarne uppmärkning
åf sa““a> att Forsta Kammaren beslutat, att den förhöjda tullbriinvin.
stgitten skall inträda den 1 juli. Om kammaren nu uppdrager
(Forts.) åt utskottet att föreslå tid, så vet jag icke, i hvilken form detta
skall ske, för att göras till föremål för sammanjemkning, då intet
bestämdt yrkande föreligger från Andra Kammarens sida. Men
deremot vill jag säga, att med afseende på tiden, då tullförhöjningen
skall inträda, så kan intet val gifvas. Derför att Andra
Kammaren beslutat, att det icke skall blifva någon tullförhöjning,
men Första Kammaren beslutat, att tullförhöjning skall inträda
(len 1 juli, så synes det mig med afseende på tullförhöjningen
icke gitves någon annan utväg, än att kamrarne genom gemensam
omröstning afgöra denna fråga. Men då hafva vi icke att
rösta om något annat än om en förhöjning af tullafgiften af 15
öre skall inträda från och med den 1 juli eller ingen tullförhöjning
skall ega rum. Men är tiden, då tullförhöjningen skall träda
i kraft, på sätt jag antagit, fixerad, så blir naturligtvis detta den
utgångspunkt, från hvilken man skall utgå, då man skall bestämma
till verkningsafgif ten för bränvin. Och då efter all hittillsvarande
praktik tidpunkterna böra vara samtidiga, så måste man naturligtvis
fastställa tidpunkten, då höjningen i tillverkningsafgiften
skall ske, till den 1 juli. Men då vill jag göra herrarne uppmärksamma
på, att oaktadt bränvinstillverkning i allmänhet är
lörbjuden under tiden mellan den 1 maj och den 1 oktober, så är
den dock medgifven för jästfabriker; och om man således bestämmer,
att en höjning af bränvinstillverkningsafgiften skall inträda
den _ 1 juli, så _ har man derigenom gifvit till känna, att alla befintliga
jästfabriker, om de vilja anstränga sin förmåga med att
från nu till den 1 juli bränna bränvin, hafva tillfälle att göra sig
en . opåräknad vinst. För det bränvin, som tillverkas före den 1
juli, skall ju endast betalas 50 öre; men efter den 1 juli kommer
bränvinspriset att stiga med 10 öre; och det blir då den vinst,
som de kunna tillgodogöra sig. Storleken af denna är naturligtvis
beroende på den utsträckning, som de kunna gifva sin tillverkning
intill den 1 juli. Jag har velat nämna detta, för att äfven den
saken måtte tagas i betraktande.

Herr Waldenström: Om här vore en nykterhetsfråga å

färde, så skulle jag icke tveka att gifva min röst åt den föreslagna
bränvinsbeskattningen. Men att detta icke är fallet, framgår deraf,
att det här begäres penningar för att betäcka en statsbrist eller
att öka statsinkomsterna. Det är klart, att om man tänkte, att
den höjda skatten skulle minska bränvinskonsumtionen, så skulle
man icke kunna beräkna någon ekonomisk vinst derpå. Nu hoppas
man i stället, att supningen skall fortgå som hittills, och om då
skatten höjes, så får man en inkomst, som man kan beräkna nästan
på kronan. ^ Mig förefaller det emellertid vidrigt att anlita denna
utväg att gång efter annan taga ur suparnes fickor det, som staten
behöfver för att täcka sina utgifter.

När förra gången en skatteförhöjning på bränvin genomdrefs,

Fredagen den i Maj.

57 N:o 46.

yrkade jag, och många med mig, en vida högre beskattning än Ang. vakare»
den, som blef antagen, och detta derför, att vi då ansågo, att den fSrn*^llv"fk''
föreslagna beskattningen ingenting skulle uträtta till nykterhetens bränvin.
fromma. _ (Forts.)

Jag är nu af samma åsigt som då, och kan derför icke gifva
min röst till den här föreslagna skatteförhöjningen.

Herrar Falk, Eriksson i Elgered och Anderson i Lysvik förklarade
sig instämma med herr Waldenström.

Herr Bergendahl: Herr Olof Jonsson behagade nyss insinuera,
att jag icke tagit konseqvensen af den riksdagsskrivelse,
som afläts vid urtima riksdagen 1892. Då måtte den ärade talaren
alldeles hafva glömt af de beslut, som här nyligen fattats i afseende
å arfsskatten och stämpelskatten, och hvad mig beträffar,
så vill jag nämna, för den händelse han icke har kännedom derom,
att jag både uttalat mig för och röstat för antagandet af hela
stämpelskatten i den utsträckning, Kongl. Maj:t föreslagit.

Jag tror derför, att han icke hade behöft hänsyfta någonting
i den vägen, ty de båda nämnda besluten hafva med urtima riksdagen
att göra, men förevarande frågan har ingenting dermed att
skaffa. Den nu föreslagna skatten afser att fylla en uppkommen
statsbrist och ingenting annat. Detta torde den ärade talaren
möjligen kunna inse.

Herr Sjö: Jag ber om ursäkt, att jag nu för andra gången
begär ordet, men ett par yttranden hafva fälts af den art, att jag
ansett mig skyldig att säga några ord.

Hvad då först beträffar herr Fjällbäcks yttrande, så tror jag,
att jag gör klokast oeh äfven visar kammaren den största tjensten
genom att icke replikera honom, ty i denna fråga liksom de flesta
andra kommer han fram med så orimliga argument, att jag verkligen
icke anser det löna mödan att upptaga dem till besvarande.

Hvad deremot angår herr Olof Jonssons yttrande, så får jag
verkligen säga, att jag icke hörde det rigtigt. Jag tror emellertid,
att innehållet var, att det skulle vara en hederssak att lägga
skatten på bevillningen och ej på den fattige suparen. Så ungefär
lydde yttrandet. För min del ber jag få säga, att jag anser
det vara för mig en hederssak att ställa skatten så, att suparne
supa så litet som möjligt. Och jag får säga honom tillika, att
jag ingalunda vill ställa det så, att vare sig den rike eller den
fattige, man må kalla honom, som talaren här midt emot för trashank
— jag vill ogerna använda det ordet, men det har blifvit
utslungadt här — eller hvad som helst för öfrigt — blir lidande,
och jag yrkar derför bifall till den ifrågasatta skatteförhöjningen.

Herr Jonsson i Hof: Jag ber få fästa den siste talarens uppmärksamhet
derpå, att mitt yttrande om att det var en hederssak
att infria 1892 års riksdagsskrivelse gäl de icke honom, utan herr
Bergendahl. Och jag tror icke, att han kan tolka den skrifvelsen

Nso 46. 58

Ang. vilkor en
för tillverkning
af
bränvin.
(Forts.)

Om medgifvande
af s. k.
lokal-sjelfstyrelse
för
kommunerna
i fråga om
försäljning
af bränvin.

Fredagen den 4 Maj.

så, att i och med det man antagit ny stämpelskatt och ny arfsskatt,
man icke vidare skall åtaga sig några nya direkta skatter, utan
skrifvelsens innehörd är väl egentligen den, att denna direkta
skatt skall utgå i större utsträckning än förut, och jag vågar fortfarande
påstå, att det är ett löfte, som man dervidlag afgifvit.

Öfverläggningen var slutad. Enligt de yrkanden, som återstodo,
gaf herr talmannen propositioner dels på bifall till utskottets
hemställan och dels på bifall till det af herr vice talmannen
under öfverläggningen senast framstälda förslag. Herr talmannen
fann den förra propositionen hafva de flesta rösterna för sig, men
som votering begärdes, skedde nu uppsättning, justering och anslag
af en så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller bevillningsutskottets hemställan i lista punkten
af utlåtandet n:o 26, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner nej, har kammaren bifallit det af herr v. talmannen
under öfverläggningen framstälda yrkande.

Omröstningen försiggick i vanlig ordning och visade 107 ja
mot 103 nej; i följd hvaraf utskottets hemställan af kammaren
bifallits.

Punkten 2.

Bifölls.

§ 9.

Efter föredragning af statsutskottets memorial, n:o 73, angående
beviljande af särskild godtgörelse åt de i bevillningsutskottet
anstälde tjensteman, biföll kammaren hvad utskottet i nämnda
memorial hemstält.

§ 10.

Till handläggning företogs härefter sammansatta bevillningsoch
lagutskottets betänkande, n:o 6, i anledning af väckta motioner
om medgifvande af s. k. lokal sjelfstyrelse för kommunerna i
fråga om försäljning af bränvin.

Herr J. Anderson i Tenhult hade i en inom Andra Kammaren
väckt motion, n:o 105, i hvilken motions syfte herr J. Sjöberg förklarat
sig instämma, alternativt hemstält att Riksdagen måtte besluta, att

Fredagen den 4 Maj.

59 Nso 46.

inga nu befintliga eller hädanefter ifrågasatta nya spirituosaför- °m medgifsäljningsställen
inom kommun måtte efter viss tid, t. ex. efter den *• ■

1 januari 1895, få utöfva sin verksamhet, förrän sådana omröst- styrelse för
ningar försiggått, som i motionen funnes antydda, eller i skrifvelse kommunerna
anhålla, att Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och för nästkommande i fråga om
Riksdag framlägga förslag till ändringar i nu gällande förordning
om försäljning af bränvin m. m. i det syfte, som i motionen af- (Forts.)”
såges.

Derjemte hade i en likaledes inom Andra Kammaren väckt
motion, n:o 118, herrar O. Eklund, A. Hedin samt 68 andra af
kammarens ledamöter hemstält

“att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, det
Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och för nästkommande Riksdag
framlägga förslag till ändring i nu gällande förordning om försäljning
af bränvin m. m. enligt följande grunder:

l:o. När i stads- eller landtkommun fråga uppstår, att rättighet
till annan minuthandel med eller utskänkning af bränvin, än
sådan som i stad eger rum på grund af burskap eller särskildt
privilegium och på landet kan tillkomma innehafvare af gästgifveri,
skall inom kommunen meddelas, åligger det Konungens befallningshafvande,
derest inom viss tid skriftlig ansökan derom
inkommer, undertecknad af välfrejdade, till myndig ålder komna
medlemmar af kommunen, som äro svenska medborgare, till ett
antal motsvarande minst en tjugondedel afkommunensmantalsskrifna
folkmängd, att förordna om anställande i kommunen af omröstning
rörande den sålunda väckta frågan.

2:o. I denna omröstning ega alla de kommunalmedlemmar att
deltaga, som uppnått myndig ålder, ega god fräjd och äro svenska
medborgare.

3:o. Omröstningen, som sker med slutna sedlar, gäller endast
förbud eller icke förbud mot ifrågasatt upplåtande af försäljningsrättigheter.

4:o. Om förbudsförslaget af mer än hälften af de i omröstningen
deltagande antages, träder det i kraft från den tidpunkt,
då förut beviljade rättigheter upphöra, och må ny fråga om upplåtande
af rättigheter ej väckas förr än efter tre år. Om förslaget
af flertalet röstande ogillas, har det förfallit, och kan ny fråga
om förbudsomröstning likaledes ej väckas förr än efter tre år.

5:o. Besvär öfver det genom omröstningen fattade beslutet
må ej anföras på annan grund, än att det förmenas icke hafva
tillkommit i laglig ordning; och skall Konungens befallningshafvande,
derest beslutet af sådan anledning undanrödjes, förordna
om anställande af ny omröstning.“

Utskottet hemstälde emellertid:

Ro att herr J. Andersons ifrågavarande motion ej måtte till
någon Riksdagens åtgärd föranleda, och

2:o att herr O. Eklunds m. fl. motion ej heller måtte till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.

Häremot hade reservation anmälts af herr Kardel].

N:o 46. CO

Om medgifvande
af s. k,
lokal-sjelfstyrelse
för
"kommunerna
i fråga om
försäljning
af bränvin.

(Forts.)

Fredagen den 4 Maj.

Efter föredragning till en början bipunkten 1, begärdes ordet af

Herr Andersson i Tenhult som yttrade: Då utskottets motivering
är gemensam för punkterna 1 och 2, ber jag få hemställa,
att dessa båda punkter nu föredragas och att diskussionen må få
röra sig kring dem båda men att proposition göres på hvardera
punkten särskildt.

Denna hemställan bifölls.

I följd häraf föredrogs nu jemväl punkten 2, hvarefter ordet
ånyo lemnades till

Herr Andersson i Tenhult som nu anförde: Då Första Kammaren
redan har antagit det sammansätta utskottets afstyrkande
utlåtande och denna fråga är af beskaffenhet att den icke kan
blifva föremål för gemensam votering, så kan en diskussion eller
ett beslut i denna kammare icke tjena till annat än att utgöra
en opinionsyttring. j

Jag både aldrig trott att mitt förslag, om det antages, skulle
i de större städerna medföra annat gagn, än att krogarnes antal
skulle minskas. I de mindre städerna, om folket der tår afgörandet
i sin hand, skulle helt visst på de flesta ställen krogarne utrotas.
Hvad landsbygden beträffar, så tror jag, att om de af mig
föreslagna anordningar vidtoges, så skulle der hvarje krog försvinna.

Utskottet berör i sitt betänkande bränvin slagstiftningen i en
del andra länder för att dermed visa att resultatet icke alltid
blifvit godt. Men orsaken dertill lärer hafva berott på slapphet i
lagarnes tillämpning. Utskottet säger å sidan 23: “Såväl licenssystemet
som än mer en på den lokala optionen grundad ren förbudslagstiftning
innebär enligt utskottets uppfattning ett sådant
ingripande i den enskilde individens handlingsfrihet och lefnadsförhållanden,
att hvarje fortskridande på dessa vägar bör ske endast
i mån som det allmänna rättsmedvetandet uppbär och gillar
de föreslagna åtgärderna".

Jag tror att denna tidpunkt redan är inne, enär från nästan
alla län nykterhetsföreningar och enskilde uttalat sig till förmån
för min framställning. I det län som jag tillhör, hafva nykterhetsmöten
hållits, omröstningar skett och vid dessa hafva icke
mindre antal än 12,804 personer förordat det förslag, som jag i
min motion har framstält. — Jag har i min hand handlingar, som
bestyrka dessa mina uppgifter — och sedermera har jag från
samma län erhållit ytterligare skriftliga adresser, så att antalet
anhängare af mitt förslag sålunda är betydligt större och detta
ensamt från ett län. Från ett stadssamhälle med nära 20,000 invånare,
kvinnor och barn inberäknade har jag erhållit meddelande
och förteckning, att 1,769 personer, uttalat den önskan att Riksdagen
måtte bifalla min motion, enär de stodo alldeles magtlösa
gent emot stadsmyndigheterna, så länge den nu varande bränvins -

Fredagen den 4 Maj,.

61 ?i:o 46.

lagstiftningen vore gällande. Att dessa 1,769 personer ingenting Om medgifförmå
i önskadt syfte uträtta, bevisas derigenom att stadens myn- k''

digheter påtvingat staden 17 utminuterings- och utskänkningsstäl- styrelse*fallen.
Af tidningar^ har jag sett att en i Norge nyligen tillsatt ko- kommunerna.
mité för afgifvande af förslag till ordnande af spritförsäljningen i fråga om
derstädes, flertalet i denna komité föreslagit att folkomröstning
skulle ega rum, dervid alla i skatteqvittona upptagna män och (Förtal"''
qvinnor med en ålder af mera än 25 år skulle deltaga. Der synes
det således gå för sig att låta folket sjelft afgöra, huruvida krogar
skola få finnas eller icke.

Jag tror icke att jag misstager mig då jag påstår att det är
vinsten på bränvinsförsäljningen, som föranleder att så många
kroginrättningar finnas och bibehållas. Och jag vill derför för
min del hoppas och önska, att redan nästa Riksdag skall ombesörja,
att all vinst af bränvinsförsäljningen skall indragas till statsverket.

Ehuru Första Kammaren redan antagit utskottets afstyrkande
utlåtande, skall jag dock, herr grefve och talman, hemställa om
afslag å utskottets framställning och bifall till det senare alternativet
i min motion nemligen om aflåtande af skrifvelse i ämnet
till Kongl. Haj:t.

Herr Eklund från Stockholm yttrade: På samma gång som
jag ber att till utskottet få uttala mitt erkännande för den allvarliga
uppmärksamhet, som af utskottet egnats åt min motion, skall
jag dock tillåta mig att med anledning af utskottets redogörelse
för förhållandena i utlandet göra några erinringar.

Utskottet säger att till grund för denna redogörelse ligger i
väsentlig mån en del litteratur, som till utskottet inlemnats af
motionärerna. Jag vill betona detta uttryck “i väsentlig mån“ på
det att man må få klart för sig, att dock icke allt det, som utskottet
anfört i sin vidlyftiga redogörelse, är hemtadt ur denna
litteratur.

Utskottet har således genom att säga detta “i väsentlig män1-visat, att det haft äfven andra källor att ösa ur; och att till utskottets
förfogande stått personer med ganska egendomlig sakkunskap
finner man på sid. 15 i utskottets betänkande, der det
heter på tal om “ficknandlarne“ i Portland, att dessa helt nyligen
af sakkunnig“ uppskattats till så högt antal som 300.

Om jag också är villig erkänna, att utskottets redogörelse för
de utländska förhållandena öfver hufvud tagit stält sig välvilligare
än hvad man i allmänhet är van vid, då det gäller redogörelser
för resultat af förbuds]agstiftning, så kan jag dock ej undgå att
finna, att den grundtanke, som genomgår detta betänkande, afser
att framställa de amerikanska förhållandena såsom icke värda
efterföljd i Sverige. Jag vill då deremot påpeka, att motionärerna
icke hänvisat till utländska, särskildt amerikanska lagar i afsigt
att de skola vara ett mönster, som vi utan vidare skola acceptera.

Yi hafva endast genom att hänvisa till dem velat påpeka, att den
princip, den idé, som vi i motionen framhållit, icke är alldeles ny,
att den icke är en uppfinning för vårt land, utan sedan länge

N:o 46. 62

Fredagen den 4 Maj.

Om medgifvande
af 8. It,
lokal-sjelfstyrelse
för
kommunerna
i fråga om
försäljning
af bränvin.

(Forts.)

pröfvad i andra länder. Jag skulle således kunna lemna utan
allt afseende det som utskottet invänder mot de utländska bränvinslagarne,
men jag tager mig dock friheten att, då jag anser,
att redogörelsen för resultaten af dessa lagar i flera punkter icke
är rigtig, som sagdt, göra några erinringar.

Jag vill då först bemöta, hvad utskottet säger på ett ställe
å sid. 9. Der säger utskottet: “Äfven bland varmt om nykterheten
nitälskande män lär i Amerika vara allmänt gängse den åsigten,
att med förbudslagstiftningen följer väsentligt ökadt drickande
i hemmen. Den totala mängden af förbrukade spritdrycker
skulle visserligen aftaga, och antalet personer, som fullständigt
afhålla sig från förtärandet af dylika drycker, ökas, men samtidigt
skulle spritdryckernas användande i hemmen ökas, och i vissa
hänseenden dryckenskapen uppträda i betydligt svårare former.“

Jag kan icke fatta och förstå detta resonnement, ty om det
är som utskottet erkänner, att den totala mängden af konsumerade
spritdrycker aftagit, borde väl också deraf följa, att äfven dryckenskapen
i viss mån aftagit. Utskottet säger också, att dryckenskapen
uppträder i betydligt svårare former. Men kan det vara
möjligt, att dryckenskapen uppträder i betydligt svårare former,
der konsumtionen är mindre? Om det påståendet vore rigtigt,
huru skulle det då för närvarande gestalta sig i vår svenska landsbygd?
Såsom utskottet på ett annat ställe anfört, har vår svenska
landsbygd under de senare tiotalen af år varit i stånd att
från sig förvisa den ena utskänkningsrättigheten efter den andra,
sä att man kan säga, att det öfverhufvud taget råder bränvinsförsäljningsförbud
på landsbygden. Har nu detta förbud medfört
att dryckenskapen å landsbygden uppträder i betydligt svårare
former, eller att dryckenskapen i allmänhet tilltagit? Jag vädjar
till dem af kammarens ledamöter, som känna dessa förhållanden,
om icke den förbudslagstiftning, som är rådande på landsbygden,
bidragit till att minska superiet i allmänhet och främja nykterheten,
så att dryckenskapen visst icke uppträder i svårare former
än förr.

Vidare framhåller utskottet, att uppfinningsförmågan i akt och
mening att kunna kringgå lagbuden gjort sig i hög grad gällande
i de s. k. förbudsstaterna. Jag vill visst icke bestrida att menniskor
för snöd vinning söka att öfverträda gällande lagar, men jag
hemställer, om icke denna uppfinningsförmåga gör sig gällande
äfven mot andra lagar, och icke blott mot sådana, som hafva till
uppgift att stäfja superiet. Till och med vår nuvarande bränvinslagstiftning,
som enligt utskottets omdöme är så utmärkt, är icke
i stånd att hindra denna uppfinningsförmåga att göra sig gällande.
Här i Stockholm frodas ett lönkrögeri, som vunnit en särdeles
storartad utveckling. Om en strängare förbudslagstiftning skulle
medföra ökadt lönkrögeri, så skulle naturligtvis deraf också följa,
att en lagstiftning, som medger försäljning, d. v. s. en sådan som
den vi nu hafva, skulle hindra detta lönkrögeri, men det gör den
icke. Det florerar här, som sagdt, i hög grad. Derom mala alltför
ofta våra domstolsprotokoll och rättegångsförhandlingar för öfrigt.

Fredagen den i Maj.

63 H;o 46.

Såsom ett motstycke till de omtalade “fickhandlarne" i Portland, Om medgift
påminner jag mig något som timat i vårt eget land, hvilket icke
eger förbudslagstiftning: En ärad ledamot af denna kammare har styrelse"för
meddelat mig, att han varit åsyna vittne till, huru det gick till kommunerna
vid en jern vägsstation, då eu resande ville skaffa sig spirituösa, * Jri?a om
Han påstod nemligen, att det kom en herre in och gick fram till
disken och säde: “Jag glömde en flaska, när jag var här sist!" — (Forts)"

“Då var det kanske den här flaskan11, svarade uppasserskan och
framtog en tomflaska. “Nej, det var det icke", förklarade han,

“ty den jag glömde var icke tom". “Nå, då är det kanske den
här flaskan?11 menade hon och visade en flaska innehållande någon
slags vätska? “Ja, den flaskan var det“, svarade han. Han
finner således, att uppfinningsförmågan icke är mindre i länder,
der förhud icke råder.

Vidare säger utskottet, att förbudslagstiftningen i Amerika
icke förhindrat spritkonsumtionens ökande under den senare tiden.

Jag skall för min del bestrida denna utskottets uppgift; alldenstund
Eörenta Staternas officiella statistik säger någonting annat.

Enligt denna statistik förbrukades det 1840 per individ 2,52 gallons
spritdrycker och år 1890 förbrukades det per individ endast
1,40 gallons, eller i rundt tal 1840, 2,5 gallons och 1890 1,4 gallons.

Vidare säger utskottet på ett annat ställe, att apoteken.i förbudsstaterna
försälja spritdrycker i stora qvantiteter. Äfven
denna uppgift håller icke streck. Af de statistiska uppgifterna
framgå nemligen att under 1890 — uppgiften är lemnad 1891 —
utlemnades det från apoteken i 6 s. k. prohibitionsstater i Amerika,
per hufvud 0,o2« gallons spritdrycker. I de andra staterna,
der licenssystemet tillämpats, var motsvarande siffra 0,027 gallons
spritdrycker. Vi finna sålunda, att utskottets uppgift i denna del
icke äro rigtiga.

Vidare säger utskottet på tal om den engelska regeringens
förslag om ’local option’ eller Jocal eontrol’, att den engelska
regeringen icke drifvit denna fråga längre än till första läsningen
inom parlamentet, och att det, åtminstone enligt hvad motståndarne
till lagen påstå, skulle vara regeringens afsigt att icke låta den
komma längre, och detta på den grund, att lagförslaget skulle
hafva rönt allmänt motstånd öfver hela landet. Ja, hvad den engelska
regeringens afsigt är, kan ju ingen säga, och allra minst
jag. Hen hvad som deremot är ett faktum, det är, att denna bill
har majoritet inom underhuset. Huru skall det kunna vara möjligt,
att underhuset icke är ett uttryck för den allmänna meningen
i landet?

Jag tror, mine herrar, att åsigterna i sådana saker som nykterhetsfrågan
icke falla ned från skyarne på herrar lagstiftare utan
de få småningom tränga sig upp från de djupa lagren. Vidare
är det ett faktum att regeringsledamoten sir William Harcourt förklarat,
att regeringen vidhåller sin åstundan att drifva billen igenom.
Jag vill icke förbigå, att en mängd petitioner emot regeringsbillen
och undertecknade af öfver en million personer inkommit
till regeringen, men jag vill å andra sidan framhålla, att billens

N:o 46. 64

Fredagen den 4 Maj.

Om medgifvande
af s. k.
lokal sjelf
styrelse för
kommunerna
i fråga om
försäljning
af bränvin.

(Forts.)

anhängare också framlemnat petitioner till förmån för förslaget,
undertecknade af ett stort antal personer, som uppgå till minst
lika många som de, kvilka undertecknat den andra.

På sid. 13 säger utskottet: Lokal option och licens systemet i
förening — det vill säga förhud, der det kan genomföras, och licenssystemet,
der så ej kan ske — torde vara den lagstiftning, som sättes
högst af den allmänna meningen i Amerika.

Då utskottet har anfört detta påstående och låtit utmärka detsamma
med särskild i ögonen fallande stil, och då, så vidt jag
kan se, intet annat yttrande i hela utskottets betänkande fått denna
beder, så kan jag icke föreställa mig annat än detta sammansatta
system slagit an på vårt sammansatta utskott, och att detta system
skulle kunna vara något, som vore lämpligt att rekommendera
äfven för vårt land. Men det är ju, mine herrar, ingenting annat
som motionärerna önska än ett sådant sammansatt system af local
option och licenssystem, så att det blir förbud, der det kan genomföras
och licens, der det icke kan ske. Motionen afser att få det
så ordnadt, att den allmänna opinionen måtte blifva i tillfälle att få
taga sig uttryck genom allmänna omröstningar bland kommunens
invånare. Ett visst antal kommunmedlemmar skulle ega rätt att
begära denna omröstning. Utfölle den med majoritet för förbud
blefve beslutet gällande i tre år. Blefve vid omröstningen deremot
icke majoritet för förbudet, skulle ärendet afgöras på hittills vanligt
sätt i enlighet med nu gällande lagbestämmelser för en tidrymd
af tre år. Detta är, mine herrar, de båda systemen i förening:
förbudssystemet. när opinionen är afgjordt derför, licenssystemet,
när det visar sig, att folkmedvetandet icke är moget för
förbud.

Under den nyss afslutade behandlingen af herr Waldenströms
m. flis motion yttrade en talare, att man icke bör lagstifta gent
emot opinionen eller framkomma med ukaser, hvilka skulle vara
ungefär lika omöjliga att tillämpa, som det vore att hejda Norrström
i sitt lopp. Ja, jag är ense med denne talare derom, att
man icke bör göra sig skyldig till något sådant; men jag undrar,
huru man skulle kunna utröna den allmänna opinionen på bättre
sätt än genom en allmän omröstning? Jag skall taga mig friheten
att påminna om ett yttrande, som under debatten om denna sak
i fjol fäldes här i kammaren. En talare yttrade nemligen följande:
“För att utröna opinionens styrka är det icke här, såsom
i många andra fall, nog att söka denna opinions uttryck i riksförsamlingen.
Emedan de följder, hvilka man söker undanrödja
genom den restriktiva lagstiftning, hvarom här är fråga, så djupt
ingripa på det enskilda lifvets område, bör man välja formen af
en allmän folkomröstning. Folket sjelft bör direkt bestämma, om
den farliga drycken skall få fritt utskänkas eller icke."

Man hade kunnat vänta att, då utskottet hyst en sådan förkärlek
för det sammansatta systemet, såsom jag nyss nämnde, och
då utskottet i slutet af sitt utlåtande framhållit önskvärdheten
deraf att ett större inflytande än nu är fallet tillerkändes fler -

65 N:o 4(5.

Fredagen den 4 Maj.

talets åsigt, utskottet skulle kommit till ett annat resultat än nu
skett.

Utskottet anför såsom skäl för sin hemställan om afslag på
motionerna, att den lokala optionen redan tillämpats i vårt land.
Detta vågar jag dock bestrida. Om detta kan sägas i afseende å
landtkommunerna, så kan det dock icke sägas i fråga om städerna.
En kommunalstämma på landet kan visserligen fullständigt afvärja
inrättande af försäljnings- eller utskänkningsställen, men det kan
icke en stadskommun genom allmän rådstuga eller stadsfullmägtige
göra. I gällande bränvinsförsäljningsförordning beter det, att det
är Konungens befallningshafvande som hvad städerna angår fattar
beslut angående inrättande af dessa ställen, samt att magistraten
och stadsfullmägtige endast hafva att yttra sig i frågan, d. v. s. att
till- eller afstyrka inrättandet af utskänkningsställen. Då magistraten,
som icke är någon kommunalrepresentation, bar lika mycket
att säga i denna sak som stadsfullmägtige, kan man väl icke
påstå, att städerna i någon mån hafva lokal option. Ty äfven
om allmän rådstuga eller stadsfullmägtige besluta, att försäljning
af bränvin icke får ske inom kommunen, kan Konungens befallningshafvande
bifalla en gjord ansökning om öppnande af en dylik handel,
blott magistraten förordat ansökningen.

Jag är tacksam för utskottets på sid. 22 gjorda erkännande
om önskvärdheten deraf att flertalets åsigt finge större inflytande
än nu är fallet. Det är dock skada, att utskottet icke kunnat
framlägga något förslag till realiserandet af denna vackra tanke!
Det bar talats om att uppfinningsförmågan vore så stor, då det
gäller att kringgå lagar, som afse att främja nykterhetssaken. Jag
bär trott mig finna, att uppfinningsförmågan deremot är mycket
trög, då det gäller att uppfinna lagar rigtade mot rusdryckerna.
Annars borde väl utskottet hafva framlagt något förslag i denna
retning. Knappt har emellertid utskottet låtit den vackra frasen
om önskvärdheten af flertalets större inflytande förklinga, förrän
det framkommer med ett påstående, som talar rakt emot hvad det
nyss förut sagt. Utskottet säger nemligen, att icke något talande
skäl framlagts, hvarför hithörande frågor borde afgöras på annat
sätt än kommunens öfriga angelägenheter. Dessa båda uttalanden
af utskottet stå i uppenbar strid med hvarandra.

Det finnes enligt mitt förmenande många skäl, som tala för
vår motion. Under fjolårets debatt yttrade en talare: “För min
del bar jag funnit denna motion beaktansvärd, särskild! af den
anledning, att den utgör en utgångspunkt till anordnande af olika
kommunalrösträtt för olika ändamål. Detta är något, som icke är
främmande i den utländska kommunallagstiftningen, exempelvis i
England, der man bar lika kommunal rösträtt, undantagandes i
smärre kommuner vid val till fattigvårdsstyrelse och val till vägstyrelse,
der en röstskala från 1 till G tillämpas. Ett sådant förhållande
är icke heller utan motstycke i vår svenska lagstiftning,
nemligen inom den kommunala kyrkoförvaltningen.“

Man bar i England och äfven i viss mån bos oss kunnat frångå
den uppfattningen, att alla kommunala frågor skola afgöras på ett

A ml in Koniintimis Prut. lKfij N:<> Ui. 5

Om medgif
vande af s. k.
lokal sjelfstyrelse
för
kommunerna
i fråga om
försäljning
af bränvin.

(Forts.)

Nso 46. 68

Om medgifvande
af s. k
lokal sjelfstyrelse
för
kommunerna
i fråga om
försäljning
af bränvin.

(Forts.)

Fredagen den 4 Maj.

och samma sätt. Vissa frågor hafva ett mera direkt intresse för
■individen än andra frågor; och det vore derför önskvärdt, om individen
just i sådana frågor hade något mer att säga än i andra.
Just den nu föreliggande frågan är en sådan, som rör individen
mer än hvad den rör fyrktalet, om jag så får uttrycka mig, och
detta synes utskottet hafva erkänt genom att tala om önskvärdheten
af flertalets större inflytande i denna fråga.

Utskottet säger vidare, att stora ekonomiska intressen äro förbundna
med bränvinsförsäljningen. Detta är alldeles rigtigt; men
då menar utskottet naturligtvis de ekonomiska intressen, staten
och kommunerna hafva deraf. Men det finnes också ekonomiska
intressen för den enskilde; och jag undrar, om det kan vara rättvist,
att den person, som köper bränvin och dervid får betala icke
mindre än 3/4 af varans värde i skatt till staten, icke eger inflytande,
motsvarande hvad han på detta sätt skattar, i den frågan,
huruvida varan skall få säljas eller icke? Denna bränvinsfråga
är, såvida jag förstår, icke annat än en skattefråga, och vi hafva
äfven nyss behandlat den såsom en sådan. Det är härvid de förmögne,
som beskatta de fattige för att slippa betala så stora direkta
skatter som de eljest skulle få vidkännas. Och ändå tillåter
man icke dessa som betala att hafva något inflytande i denna sak.

För någon tid sedan afgjordes en fråga om rusdrycksförsäljning
i en landtkommun i Sverige och utföll resultatet så, att 83
personer med 20,647 röster bestämde, att sådan försäljning skulle
få öppnas, emot 148 personer med tillhopa 4,627 röster. Det hade
sålunda fordrats icke mindre än 660 personer till, med samma
medeltal röster som dessa 148, för att få frågan afgjord på annat
sätt än dessa 83 ville. Då det var fråga om en utsträckning af
den kommunala rösträtten, sades det, att man borde hafva inflytande
i förhållande till hvad man skattar. Men om herrarne skulle
vilja ingå derpå, finge herrarne allt afstå en stor del af kommunalt
inflytande åt dem, som genom att betala bränvinsskatt, skaffa stat
och kommun stora inkomster. Nu är deremot förhållandet, att ju
mera patriotisk en person är i att betala skatt på denna väg,
desto mindre inflytande har han.

Jag anser sålunda rättvist, att man söker gifva flertalet något
mera inflytande i förevarande hänseende, än det nu har. Man har
för mig sagt, att det inom utskottet varit tal om att gå så långt
som att gifva dem, hvilka äro berättigade att deltaga i val af
nämndemän, rätt att i denna fråga besluta, och att dervid samma
röstskala skulle tillämpas. Enligt min åsigt hade utskottet utan
fara kunnat gå så långt.

Jag vill slutligen citera ett yttrande af en fransk vetenskapsman
ur ett arbete med titeln: Om hundra år. Författaren till
denna bok, professorn vid medicinska fakulteten i Faris Charles
Finhet, är visserligen ingen s. k. nykterhetsfantast, det höres väl
af hans resonnement, men han säger dock följande på tal om det
ökade antalet sinnessjukdomar: “Detta ökade antal sinnessjuke
kan bero på hvarjehanda orsaker, hvilka antagligen hvar för sig

Fredagen den 4 Maj.

67 Nso 46.

hafva stor betydelse, ehuru alkoholismen aldeles säkert har vida Om mtdgifstörre
inflytande än de öfriga. *

Då man står inför ett så stort elände, inser man, att man styreisTför
måste söka ett botemedel, och det enda möjliga sättet att mot- kommunerna
verka det onda är att bekämpa alkoholismen. Vi hafva redan i fråga om
flere gånger sagt: krögare» är arbetarens värste fiende! Det är vis- försäljning
serligen sant, att t. ex. vinet icke i sig sjelft är ett gift, för så ”{jroftsT''''
vidt det ej är förfalskadt; men sämre slag af konjak, absint och
alla de -olika sorters spritdrycker, som utskänkas på krogarne,
utgöra deremot fruktansvärda gifter, som till sist skola undergräfva
den bästa helsa och den klaraste hjerna.

Man måste förvånas öfver det myckna öfverseende, som visas
tillverkare och försäljare af dessa drycker. Hvarför inskränkes
ej försäljningen af dessa varor lika väl som man inskränker försäljningen
af dynamit och stryknin? Det skulle kanske medföra
mindre olägenheter att låta dynamit och stryknin säljas i hvarje
gathörn än att der låta sälja absint och bränvin."

Jag anser, att bränvinsfrågan mer än någon annan fråga griper
in i de lägre klassernas moraliska och ekonomiska lif, och jag
tror det derför vore en gärd af rättvisa mot dessa breda samhällslagar,
att de, som nu ega höga fyrk- och röstetal, ville afstå
något af det inflytande, som de i denna fråga ega, åt de lägre
klasserna.

Utskottet har sagt att man bör gå betänksamt till väga. Jag
är den förste att medgifva detta, men jag tror också att det
icke kan invändas gent emot ett förslag som vill lägga afgörandet
i flertalets händer. Jag skall, herr talman, be att få yrka bifall
till min motion, då utskottet icke funnit sig föranlåtet att framkomma
med något förslag, som är mer acceptabelt.

•

Häruti instämde herrar Hammarström, Alsterlund, Göthberg,

Andersson i Upsala, Svensson från Karlskrona, Jalcob Erilcson från
Stockholm, Ericsson i Väsby och Nordin i Sättna.

Herr Kardel 1: Herr talman! Jag är icke van att tala i
nykterhelsfrågor och kan således icke komma att orda mycket i
denna sak, och ännu mindre än annars skulle varit förhållandet
har jag naturligtvis nu att säga efter herr Eklunds långa och sakrika
anförande. Men då jag är en af dem, som undertecknat den
af herr Eklund framburna motionen, så har jag också inom utskottet
reserverat mig mot dess hemställan derom, att herr Eklunds
motion icke måtte leda till någon Riksdagens åtgärd. Jag
erkänner för öfrigt gerna, att utskottet på motiveringen af denna
sin hemställan nedlagt mycket arbete och mycken möda. Men
det förefaller mig tillika, som om utskottet, då det detta gjort,
skjutit icke så litet på sidan om målet. Utskottet har nemligen,
så förefaller det mig, företagit sig att bekämpa saker, om hvilka
ingen af oss har motionerat. Det har således sökt ådagalägga,
att den så kallade förbudslagstiftningen icke i allmänhet leder till
det åsyftade resultatet. Motionärerna hafva icke begärt någon

?i:o 46. 68

Om medgifvande
af s. k
lokal sjelfstyrdse
för
kommunerna
i fråga om
försäljning
af bränvin.

(Forts.)

Fredagen den 4 Maj.

förbudslagstiftning här i Sverige. De, som vilja hafva lorbuds•
lagstiftning, åsyfta ju egentligen att med lagens tillhjelp införa
ett tillstånd af permanant rusdrycksförbud i ett land. Men om
något sådant är det ju icke alls här fråga. En sådan förbudslagstiftning
hvarken afser provisoriska åtgärder ej heller fäster den
tillbörligt afseende vid de lokala förhållandena. Här är fråga om
lokal option, det vill säga när våldsamheter och oordningar under
en längre tid stört samhällsfriden och ordningen inom en kommun,
och det är klart, att dessa våldsamheter och oordningar äro en
följd af omättligt förtärande på denna ort af starka drycker, så
vänder sig den allmänna opinionen med allt större styrka mot
upphofvet till det onda, mot spritdryckerna, och fordrar deras
bannlysande ur kommunen.

Nu säger utskottet, att vi hafva en sådan lokal option, och
det må så vara. Men det är att märka, att det är det herskande
mindretalet i kommunerna, som nu bestämmer den saken, och
icke den stora mängden af folket. Men detta är icke rätt. Ty
om öfver hufvud taget folkets stora flertal förstår att bedöma allmänna
frågor af något slag, är det väl sådana här saker. Vi
må erinra oss, att den storartade nykterhetsrörelsen i nyare tider
just utgått från de djupa och breda lagren inom folket och genom
denna deras medverkan kommit mycket godt åstad här i
landet.

Jag är naturligtvis allt för mycket vän af den individuella friheten
för att i allmänhet vara med om någon inskränkning af densamma,
åtminstone icke såvida icke en sådan inskränkning nödvändigt
behöfves för att skydda samhällsfriden och lugnet inom
en kommun. Men der omsorgen om samhällsfriden och lugnet
kräfver det, der må väl ändå den individuella friheten få maka
åt sig en smula.

Utskottet säger, att man icke har någon synnerligen uppmuntrande
erfarenhet från andra länder, der systemet med den lokala
optionen blifvit genomfördt. Det må så vara. Men det kan man
ju förstå, att erfarenheten måste vara högst olika från olika kommuner,
allt efter som behofvet inom dem förefunnits af ett dylikt
förbud eller icke. På samma sätt skulle det blifva bär. De åtgärder,
hvarom här är fråga, skulle endast blifva provisoriska
och lokala. Om det till exempel visade sig efter tre års förlopp,
att införandet af dessa åtgärder icke vore gagnande inom ett samhälle,
så står det ju fritt att väcka förslag, att de måtte upphäfvas,
och att de gamla förhållandena må få återinträda. Äfven för
öfrigt fäster man ju härvidlag behörigt afseende vid de lokala förhållandena.

Hvad beträffar detaljerna i motionen, så tycker åtminstone jag
att man icke bör hålla så strängt på allt hvad som der förekommer,
till exempel att ''/so af invånareantalet skall behöfvas, för att
dylik omröstning skall komma till stånd. Om åsigterna kunna der
vara delade om hvad som i detta hänseende kan vara lagom, så
kan man låta det bero på en blifvande utredning på högre ort.
Det är ju här fråga om ett skrifvelseförslag och icke om någon

Fredagen den 4 Maj.

69 N:o id.

lag. Jag anhåller, herr talman, om afslag å utskottets hemställan Om medgifoch
bifall till herr Eklunds motion. vande af s. k.

lokal sjelf styrelse

för

Herr Au lin: Herr talman! Herr Eklund från Stockholm kommunerna

har till försvar för motionen talat så utförligt och grundligt, att i fråga om
jag har icke mycket att tillägga. Jag har dock ett par anmärkningar
att göra i afseende på utskottets betänkande. På sid. 10 (Portso"
säger utskottet i fråga om förhållandena i Amerika att “den lokala
optionen, det vill säga rätten för de enskilda kommunerna att
hvar för sig bestämma, om de önska förbud eller ej, har vunnit
allt allmännare erkännande, då det genom den ställes i utsigt, att
förbud skulle kunna genomföras just der förhållandena äro gynsamma
och den allmänna meningen stämd för detsamma samt att
erfarenheten visar, “att förbudslagstiftningen medfört jemförelsevis
goda resultat endast der den uppburits hos den stora allmänheten
af en kraftig och bestämd öfvertygelse om dess rigtighet och befogenhet".
Jag undrar, mine herrar, om det icke är just det, som
åsyftas i motionen, att den stora allmänheten skall få tillfälle att
uppbära den fråga, hvarom det nu gäller. Det är ju icke fråga
om att mot allmänhetens öfvertygelse påtvinga den en lag, som
skulle förbjuda rusdryckshandteringen, utan den stora allmänheten
skulle ju nu få tillfälle att visa, om den önskar eller icke önskar
rusdrycksförbud. Och samma åsigt har också tagit sig form i motiveringen
af en motion, som frambars inför Riksdagen år 1892,
då de nykterhetsvänliga riksdagsmännen säga, att de önska förändringar
i rusdryckslagstiftningen i den mån som den allmänna
opinionen hinner blifva beredd derför. I slutet af betänkandet
kommer naturligtvis sjeifva det vigtigaste skälet, hvarför utskottet
afslagit motionen. Det säges der, att utskottet erkänner “visserligen,
att önskvärdt vore, det ett större inflytande än nu är fallet
tillerkändes flertalets åsigt, men anser, att den af motionärerna
föreslagna anordningen skulle allt för mycket afvika från de nu
i kommunala angelägenheter rådande rösträttsförhållandena". I
motionen säges det tydligen, att det är icke någon afvikelse från
hittills varande rösträttsförhållanden, utan endast en utveckling af
dessa förhållanden, hvarom det nu är fråga. “Med bränvinsförsäljningen",
säger utskottet, “äro förbundna så stora intressen,
och sättet för dess tillämpning är af så ingripande betydelse för kommunernas
lugna och lifskraftiga utveckling." Detta är naturligtvis
sjeifva kärnpunkten af utskottets afstyrkande, der det talas om de
ekonomiska intressena. Ty här är ju fråga om att utskottet anser,
att det skulle vara farligt, om folket i allmänhet finge säga
ifrån, huruvida det ville hafva rusdrycksförsäljning eller icke.

Men jag får säga det, att denna fråga inverkar ganska mycket på
de orepresenterades förhållanden; och det vore i sanning af största
vigt, om äfven dessa finge vid ett sådant tillfälle hafva ett ord
med i laget.

Som ett belysande exempel till det, som den förste talaren
nämnde, att från orterna många uttalanden skett till förmån för
nu ifrågavarande motion, skall jag blott be att få nämna, att cen -

N:o 46. 70

Fredagen den 4 Maj.

Om medgifvande
af s. k
Mal sjelfstyrelse
för
kommunerna
i fråga om
försäljning
af bränvin.

(Forts.)

tralnykterhetskomitén i Södermanland, ett förbund som omfattar ett
■ ganska stort antal ledamöter, bär med särdeles värme uttalat sig
för denna motion i en skrifvelse, som till mig bar anländt. Vidare
hafva nykterhetsvännerna i Eskilstuna, som enligt den resolution
jag från dem mottagit uppgå till ett antal af 2,402 personer, i
nämnda resolution på det varmaste uttalat sin anslutning till den
motion, som berr Eklund med flere framburit och till hvilken
motion jag härmed tager mig friheten att yrka bifall.

Herr Elowson: Den förutsättning, som ligger till grund för
deu af herr Eklund med flera afgifna motionen, synes mig utgå från
en grundsats, hvars vigtighet icke lärer gerna kunna bestridas. Åtminstone
har sammansatta utskottet icke bestridt rigtigheten af
denna grundsats. Det torde också allmänt erkännas, att en lagstiftning
bör, om den skall ega något mer än juridisk giltighet
och om den skall uppbäras af folkets sinne, ega sin grund uti
folkets rättsmedvetande. Detta är något, som gäller om hvarje
lagstiftning, men det gäller särskilt om lagstiftningen beträffande
handel med spritdrycker. Den stora allmänheten skall der på ett
mera närgående sätt deltaga uti tillämpningen af denna lagstiftning,
och då bör också enligt mitt förmenande denna allmänhet
kunna på ett mera verksamt sätt ingripa uti densamma.

Det uttalades af bevillningsutskottet vid förra årets riksdag,
att det vore lämpligt, att ett större inflytande på lagstiftningen
angående försäljning af bränvin inrymdes åt det stora flertalet.
Denna grundsats uppställes visserligen också af det nuvarande
sammansatta bevillnings- och lagutskottet, men utskottet gör icke
något bruk af densamma. Utskottet drager icke ut de konseqvenser,
som följdrigtigt kunna härledas ur denna grundsats. Det är
nu så, mine herrar, att betydelsen af de frågor, som sammanhänga
med såväl tillverkningen som ock försäljningen af bränvin, under
de senaste 40 åren fått en väsentligt annan karakter. I medlet
af 1850-talet spelade nemligen tillverkningen och försäljningen af
bränvin in på näringsfrihetens område. I våra dagar åter är det
egentligen meningen med bränvinslagstiftningen att befrämja sedlighet
och nykterhet. Detta har blifvit hufvudsynpunkten. Den
synpunkten åter, att bränvinsbränning och bränvinsförsäljning hör
inom näringsfrihetens område, har mer och mer trädt i bakgrunden.

Nu skulle man i fråga om handteringen med spritdrycker kunna
uppställa två vidt skilda gränser, hvilka också kunna sägas hafva
historiskt varit gifna. Den ena gränsen vore den, att full frihet
vore rådande i fråga om denna handtering, att hvar och en finge
tillverka bränvin och hvar och en finge försälja bränvin efter som
den allmänna näringsfrihetens principer kunde medgifva. Detta
kunde ju låta säga sig, om hvarje individs insigt angående de fysiologiska
verkningar, som spritdryckerna utöfva, vore tillräckligt
genomgående och om han tillika hade tillräckligt stark vilja att
motsätta sig den frestelse, som begäret efter spritdrycker möjligen
knnde framkalla. Men då så icke är förhållandet, har man uti
de civiliserade staterna ansett det vara nödvändigt att införa

Fredagen den 4 Maj.

TI N:o 46.

några restriktioner och begränsningar i afseende å handteringen
med spritdrycker, och man kan ju säga, att hos oss är hela bränvinslagstiftningen,
i hvad den afser både tillverkning och försäljning,
ett enda stort undantag.

Den andra gränsen, som ligger långt borta, är ju att få ett
fullständigt förbud icke allenast mot tillverkning och försäljning
af bränvin, utan äfven mot import och transport af detsamma.
Lagstiftningen hos oss står mellan dessa båda gränser och närmar
sig tvifvels utan den sistnämnda gränsen, ty de fordringar, man
söker tillgodose i fråga om nykterhet och sedlighet, mana att gå
i denna retning. Nu drager man sig emellertid för att följdrigtigt,
enligt min mening, utveckla det som redan är bestående i
vårt land. Här har nu bildats en mening om att hvad man kallar
lokalt veto skulle vara något, som af nykterhetsvännerna vore påkalladt.
Men detta lokala veto är ju något, som vi redan hafva.
På landsbygden användes det ganska mycket. Det är uti rätt
många kommuner icke tillåtet att försälja bränvin, och det har
visat sig, att tillämpningen af dylika förbud icke mött några hinder
eller förorsakat några olägenheter.

Utskottet håller före, att detta kommunala veto skulle innebära
en begränsning, en inskränkning af den personliga friheten.
Mig synes emellertid, att utskottet genom detta resonnement skjuter
betydligt öfver målet och kanske gör sig saker till en öfverdrift,
Jag tror icke att man kan säga, att en person uti en kommun
på landsbygden, der kommunalstämma och vederbörade myndigheter
beslutit, att utskänkning af spritdrycker icke får uti kommunen
förekomma, är i saknad af den personliga friheten. Jag tror
icke, att denna personliga frihet kan hafva rätt att fordra, att en
person skall uti den stad, der han bor, få alla sina önskningar
tillgodosedda. — En person kan t. ex. önska att på sitt bord hafva
ett glas bränvin. Det kan han få, om försäljning af spritdrycker
förekommer i staden; men om detta icke är fallet, är han i sin
goda rätt att skaffa sig bränvin från annan ort, så länge icke
transporten deraf till den kommun, der har bor, är förbjuden. —■
Om utskottets åsigt vore rigtig, skulle man på samma sätt kunna
säga, att en person laoderas i sin personliga frihet, om han icke i
den kommun, der han är bosatt, har tillfälle att förskaffa sig
utsökta och fina viner. Om en person skulle önska att på sitt
bord hafva en flaska Lacrymae Ckristi, men icke kunde få köpa
detta vin i den stad, der han bor, skulle man ju också kunna säga,
att detta innebure en inskränkning i hans personliga frihet. Nej,
inine herrar, detta kan man icke säga, ty han har ju frihet att
köpa detta vin, der det står att finna, och så bör det också vara
med öfriga spritdrycker. Det är icke fråga om att förbjuda tillverkning,
försäljning, transport eller import af spritdrycker, utan
det är fråga om att bereda den och den stadskommunen, der rättsmedvetandet
kommit till en sådan ståndpunkt, att man inser önskvärdheten
af att ingen försäljning af spritdrycker eger ruin, möjlighet
att införa förbud för dylik försäljning. Det finnes landtkommuner,
som i betydenhet äro likstälda med mindre städer.

Om med
vande af a. k.
lokal sjelfstyrelse
för
kommunerna
i fråga om
försäljning
af bränvin.

(Forts.)

N:o 46. 72

Fredagen den 4 Maj.

Om medgifvande
af s. k.
lokal sjelfstyrelse
för
kommunerna
i fråga om
försäljning
af bränvin.

(Forts.)

Uti landtkommunerna, säger man, går det för sig att förbjuda utskänkning
och utminutering af spritdrycker; uti städerna skulle
det möjligen också gå för sig, men det skulle der möta betydligt
större svårigheter. Nu är det så, att det är den större delen af
befolkningen, som deltager uti konsumtionen af spritdrycker, och
då synes det mig vara ett tillgodoseende af dess intressen, om
kommunens medlemmar i allmänhet få uttala sina önskningar i
fråga derom, huruvida tillfälle bör vara dem beredt att inom sin
egen kommun förskaffa sig dessa spritdrycker eller icke.

Uti användningen af spritdrjmker ligger en viss frestelse, och
dessa drycker hafva, såsom läkarevetenskapen utrönt, icke något
i alla afseenden godt inflytande på den menskliga organismen.
Om man kunde sätta en dam för bruket af desamma, skulle detta
således vara till nytta för befolkningen uti fysiologiskt hänseende.

Nu skulle, säger man, konflikter mellan olika intressen kunna
uppstå vid en omröstning i enlighet med det föreliggande förslaget,
om det möjligen skulle kunna drifvas igenom Ja, det skulle
verkligen kunna leda till konflikter mellan önskningarna hos de
personer, som anse sig vara absolutister, och de som icke äro det.
En absolutist, som går att deltaga uti en dylik omröstning, kan
vara medveten om att utskänkningen af bränvin är till förmån
för honom uti ekonomiskt hänseende och i andra afseenden icke
är honom till skada, enär han sjelf afhåller sig från förtärande af
rusdrycker. Tvifvels utan är förbrukningen af spritdrycker af föga
eller intet gagn, kanske öfvervägande till skada. Det finnes sålunda
intressen, som komma i strid med hvarandra, och det vore
derför i hög grad önskligt att man såge till, om icke ett försök i
den rigtning, motionären föreslagit, kunde genomföras. Jag hyser
visserligen icke några stora förhoppningar om att inom den närmaste
framtiden skall kunna vinna det afsedda målet, men jag är
lifligt intresserad af att nykterheten i vårt land befrämjas. Den
skulle också kunna höjas betydligt. Jemföra vi förbrukningen af
spritdrycker i Sverige med förhållandet i vårt grannland Norge,
finna vi, att förbrukningen der är betydligt lägre än i vårt eget
land. Jag ser intet skäl, hvarför man icke skulle kunna minska
denna förbrukning äfven i Sverige.

Jag skall be att för kammaren och till protokollet få uppläsa
en resolution, som jag erhållit från min valkrets. “Karlstads för
nykterhetsfrågans lyckliga lösning intresserade befolkning, som på
inbjudan af nykterhetsvännernas lokalkomité — representerande
något öfver 1,500 absolutister — talrikt samlats för opinionsyttring
å missionshuset “Betlehem“ den 11 februari 1894, uttalar sina
varma sympatier för vid årets riksdag väckta verkliga nykterhetsmotioner,
särskild! de tvenne s. k. massmotionerna — den ena åsyftande
att befria konungens befallningshafvande från rätten att utsträcka
utskänkningstiden och den andra angående lokal sjelfstyrelse
— genom hvilkas antagande rika välsignelser otvifvelaktigt
.skulle tillskyndas familj och samhälle". — Filipstads nykterhetsvänner
hafva jemväl uttalat sin “tillfredsställelse med de mått
och steg, som blifvit tagna att på lagstiftningens väg söka uppnå

Fredagen den 4 Maj. 73 N:o 46.

det mål, som enligt deras förmenande ytterst leder till vårt fosterlands
båtnad".

Den störa frågan om nykterhetens befrämjande är tvifvels utan
beroende på den enskilde individens kamp och strid mot rusdryckerna,
men lagstiftningen kan och bör göra något mer än hvad
den hittills har gjort. Jag tror, att det vore önskvärdt, om ett
försök gjordes i den rigtning, som angifves af den motion, som af
det sammansatta utskottet blifvit i andra punkten af dess hemställan
afstyrkt, och jag anhåller derför, herr talman, att få göra
det yrkande, att kammaren behagade, med afslag å utskottets hemställan,
bifalla ifrågavarande motion.

Med herr Elowson förenade sig herrar Eriksson i Elgered,
Göransson, Olsson i Kyrkebol, Jansson i Djursätra, Broström och
Anderson i Hasselbol.

Som ännu åtskilliga talare anmält sig för afgifvande af yttrande
i förevarande ämne, men tiden nu var långt framskriden,
uppsköts den vidare öfverläggningen till nästa sammanträde.

§ 11.

Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till Riksdagens
skrifvelser till Konungen:

n:o 28, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
andra hufvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet;
och

n:o 32, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
sjette hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet.

§ 12.

Justerades protokollsutdrag; hvarefter kammarens ledamöter
åtskildes kl. 4,05 e. m.

In fidem

Hj. Nehrman.

Andra Kammarens Prot. 1894. N:o 46.