RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1894:43)

RIKSDAGENS PROTOKOLL,

1894. Andra Kammaren. N:o 43.

Tisdagen den 1 maj.

Kl. 11 f. m.

§ I Sedan

Riksdagens båda kamrar förehaft och godkänt de i statsutskottets
memorial n:is 59, 61, 62 och 63 föreslagna voteringspropositioner
rörande åtskilliga frågor, deri kamrarne fattat stridiga beslut,
samt denna dag blifvit bestämd för omröstning öfver de olika besluten,
så anstäldes nu dessa omröstningar enligt nedanintagna voteringspropositioner
i följande ordning, nemligen:

lista omröstningen:

(enligt statsutskottets memorial n:o 59).

Den, som vill, att Riksdagen till arfvoden åt krigshofrättens ordförande
och militäre ledamöter på extra stat för år 1895 anvisar ett
belopp af 3,250 kronor, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Kongl. Maj:ts förevarande framställning, så vidt
densamma afser anvisande af extra anslag till arfvoden åt krigshofrättens
ordförande och militäre ledamöter, icke af Riksdagen bifallits.

Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt eu sedel aflagd och
förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått, att
voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga, jemväl
derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräkning, och
utföll omröstningen med 65 Ja och 146 Nej.

Andra Kammarens Prof. 1894. N:o 43.

Gemensamma

omröstningar.

N:o 43. 2

Tisdagen den 1 Maj.

Gemensamma

omröstningar.

Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första Kam -

maren samtidigt anstäld, hade utfallit med ... 103 Ja och 30 Nej,

hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens

röster eller....................................... 65 Ja och 146 Nej,

sammanräkningen visar ........................... 168 Ja och 176 Nej;

Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med Nej-propositionens innehåll.

2:dra omröstningen:

(enligt statsutskottets memorial n:o 61, punkt 2.)

Den, som vill, att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning på
det sätt bifalles, att såsom bidrag till uppförande af en ny byggnad
för allmänna läroverket i Umeå på extra stat för år 1895 beviljas ett
anslag af 60,000 kronor, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning blifvit
af Riksdagen afslagen.

Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel aflagd och
förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått, att
voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga, jemväl
derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräkning, och
utföll omröstningen med 55 Ja och 166 Nej.

Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första Kam -

maren samtidigt anstäld, hade utfallit med ... 95 Ja och 44 Nej,

hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens

röster eller........................................ 55 Ja och 166 Nej,

sammanräkningen visar ........................... 150 Ja och 210 Nej;

Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med Nej-propositionens innehåll.

Tisdagen den 1 Maj.

3 N:0 43.

Gemensamma

omröstningar.

3:dje omröstningen:

(enligt statsutskottets memorial n:o 61, punkt 3.)

Den, som vill, att Riksdagen till ersättande af medel, som öfverintendentsembetet
fatt förskjuta för inmurning af värme- och ventilationsapparat
i musikaliska akademiens byggnad, på extra stat för år
1895 anvisar ett deremot svarande, till fullt krontal jemnadt belopp
af 12,361 kronor, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning icke
vunnit Riksdagens bifall.

Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första Kam -

maren samtidigt anstäld, hade utfallit med ... 86 Ja och 50 Nej,

hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens

röster eller...................................... 40 Ja och 178 Nej,

sammanräkningen visar ........................... 126 Ja och 228 Nej;

Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med Nej-propositionens innehåll.

4:de omröstningen:

(enligt statsutskottets memorial n:o 61, punkt 4.)

Den, som vill, att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förslag,
till ersättande af en brist i anledning af Sveriges deltagande i en

N o 43. 4

Gemensamma

omröstningar.

Tisdagen den 1 Maj.

utställning i Madrid på extra stat för år 1895 anvisar ett belopp af
högst 4,198 kronor, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning icke af
Riksdagen bifallits.

Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första Kam -

maren samtidigt anstäld, hade utfallit med ... 83 Ja och 53 Nej,

hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens

röster eller ....................................... 57 Ja och 160 Nej,

sammanräkningen visar .............................. 140 Ja och 213 Nej;

Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt.
i öfverensstämmelse med Nej-propositionens innehåll.

5:te omröstningen:

(enligt statsutskottets memorial n:o 62, punkt 1.)

Den, som vill, att, i enlighet med utskottets hemställan, Kongl.
Ma|:t8 förevarande framställning på det sätt bifalles, att landtbruksingeniören
i Kopparbergs län Pehr Edvard Wallin må från och med
månaden näst efter den, i hvilken afsked från tjensten honom beviljas,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en
årlig pension af 1,600 kronor, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Kongl. Maj:ts förevarande framställning på det
sätt bifallits, att landtbruksingeniören i Kopparbergs län Pehr Edvard

5 Ko 43.

Tisdagen den 1 Maj.

Wallin må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked Gemensamma
från tjensten honom beviljas, under sin återstående lifstid a allmänna omr^mn9a
indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 800 kronor.

Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt ep sedel aflagd och
förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått, att
voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga, jemväl
derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräkning,
och utföll omröstningen med 40 Ja och 180 Nej.

Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första Kammaren
samtidigt anstäld, hade utfallit med ... 112 Ja och 28 Nej,

hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens

röster eller ....................................... JO Ja och 180 Nej,

sammanräkningen visar............................. 152 Ja och 208 Nej;

Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit åt Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med Nej propositionsns innehåll.

6:te omröstningen:

(enligt statsutskottets memorial n:o 62, punkt 2.)

Den, som vill, att Kongl. Maj:ts förevarande framställning på det
sätt bifalles, att Riksdagen medgifver, det generaldirektören och chefen
för jern vägsstyrelsen grefve Rudolf Cronstedt må, då han efter företeende
af behörigt intyg om försvagadt helsotillstånd från bemälda embete
undfår afsked, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 6,200 kronor, att utgå från och
med månaden näst efter den, hvarunder afsked blifver honom beviljadt;
dock att, derest grefve Cronstedt kommer att vid embetet qvarstå
så länge, att han varder berättigad till pension från statens jernvägstrafiks
pensionsinrättning, den honom å allmänna indragningsstaten
beviljade pensionen skall minskas med motsvarande belopp, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke af
Riksdagen bifallits.

Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel aflagd och
förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått, att

N:0 43. 6 Tisdagen den 1 Maj.

Gemensamma voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga, jemväl
omröstningar, derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräkning,
och utföll omröstningen med 40 Ja och 177 Nej.

Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första Kammaren
samtidigt anstäld, hade utfallit med ... 109 Ja och 31 Nej,

hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens

röster eller...................................... 40 Ja och 177 Nej,

sammanräkningen visar ........................... 149 Ja och 208 Nej;

Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med Nej-propositionens innehåll.

7:de omröstningen:

(enligt statsutskottets memorial n:o 62, punkt. 3.)

Den, som vill, att Kongl. Maj:ts förevarande framställning på det
sätt bifalles, att notarien hos domkapitlet i Upsala Erik Rudolf Henschen
förklaras berättigad att från och med månaden näst efter den,
i hvilken afsked från konsistorienotariebefattningen blifver honom beviljadt,
under sin återstående lifstid uppbära årlig pension å allmänna
indragningsstaten till belopp af 3,000 kronor, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke af
Riksdagen bifallits.

Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som,

7 N o 43.

Tisdagen den 1 Maj.

«»«* »7® ankommet och nu uppläst protokoll, blifva afborsta Kjm- O»»™
maren samtidigt anstald, hade utfallit med ... 9o Ja och 41 iNej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens

röster eller....................................... 38 Ja och K6 Nej,

sammanräkningen visar .......-..............----- °ch 21 \

Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med Nej-propositionens innehall.

8:de omröstningen:

(enligt statsutskottets memorial n:o 62, punkt. 4.)

Den som vill, att, i enlighet med utskottets hemställan, Kongl.
Maiits förevarande framställning på det sätt bifalles, att skogsingeniören
Axel Bernhard Ångman må från och med månaden näst efter den,
hvarunder han från sin befattning erhåller entledigande, under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension till
belopp af 1,500 kronor, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Kongl. Maj:ts förevarande framställning på det
sätt bifallits, att skogsingeniören Axel Bernhard Ångman må från och
med månaden näst efter den, hvarunder han från sin befattning erhåller
entledigande, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta årlig pension till belopp af 800 kronor.

Sedan voteriugssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel aflagd och
förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått, att
voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga, jemväl
derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräkning,
och utföll omröstningen med 35 Ja och 177 Nej.

Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af borsta Kammaren
samtidigt anstäld, hade utfallit med ... 110 Ja och 28 Nej,

hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens

röster eller.................................-..... 3° ^ef’

sammanräkningen visar ..................-......- _ 145 Ja och 205 Nej;

Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med Nej propositionens innehall.

N:0 43.

Tisdagen den 1 Maj.

Oemensamma

omröstningar.

9:de omröstningen:

(enligt statsutskottets memorial n:o 63, punkt. 1.)

a i att Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning på

det satt bifalles, att en hvar af nedannämnde vid statens iernvägsbyggnader
anstälde tjensteman må från och med månaden näst efter
den, hvarunder han entledigas från anställning vid statens jern vägar,
åtnjuta från allmänna indragningsstaten under sin återstående lifstid
årlig pension till följande belopp, nemligen:

i a) öfveringeniören, f. d. öfversten vid flottans mekaniska corps
Axel Theodor Ropa............................................. 4>800 kron(f

b) otvermgemorsassistenten, kaptenen vid väg-och

vatten byggnadscorpsen Fredrik Hjalmar Bergman...... 2,400 »

c) afdelningsingeniören, kaptenen vid väg- och

vattenbyggnadscorpsen Anders Fredrik Thim Finkel 2,400 »

d) afdelningsingeniören Carl Gustaf Forselius...... 2,400 »

e) afdelningsingeniören Axel Henry Grundström... 1,’920 »

f) öfveringeniörsassistenten, kaptenen vid väg- och

vattenbyggnadscorpsen Gustaf Adolf Ingelman ......... 2,240 »

g) afdelningsingeniören, kaptenen vid väg- och

vattenbyggnadscorpsen Oscar Theobald Wilhelm Stanzén 1,920 »

h) afdelningsingeniören Lorentz Gustaf Filip Rund stedt

... . 1,600 ,

i; afdelningsingeniören Gustaf Ahlgren............... 1,440 »

k) materialförvaltaren Lars Axel Viktor Berg ... 1,280 »

l) bokhållaren Johan Andersson ............... 800 »

m) bokhållaren Axel Justinus Olsson ............... 800 »

n) arkitekten hos jernvägsstyrelsen, majoren Adolf

Wilhelm Edelswärd.................................. 2 000 »

dock att, derest någon af de under mom. a)—n) angifna personer
framdeles skulle erhålla anställning mot aflöning af statsmedel, hans
pensionsbelopp skall för den tid, hans anställning varar, minskas med
ett belopp, motsvarande den nya aflöningen, eller, om denna uppgår
till samma eller högre belopp, under tiden upphöra att utgå, röstar

Ja;

Hen, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Riksdagen på det sätt bifallit Kongl. Maj:ts i
amnet gjorda framställning, att en hvar af nedannämnde vid statens

Tisdagen den 1 Maj.

9 N:0 43.

jernvägsbyggnader anstälde tjensteman må från och med månaden Gemensamma
näst efter den, hvarunder han entledigas från anställning vid statens omröstningar.
jernvägar, åtnjuta från allmänna indragningsstaten under sin återstående
lifstid årlig pension till följande belopp, nemligen:

a) öfveringeniören, f. d. öfversten vid flottans mekaniska corps

Axel Theodor Roos.............................................. 3,000 kronor;

b) öfveringeniörsassistenten, kaptenen vid väg- och

vattenbyggnadseorpsen Fredrik Hjalmar Bergman ...... 1,500 *

c) afdelningsingeniören, kaptenen vid väg- och vat tenbyggnadscorpsen

Anders Fredrik Thim Frsenkel ... 1,500 »

d) afdelningsingeniören Carl Gustaf Forselius______ 1,500 »

e) afdelningsingeniören Axel Henry Grundström... 1,200 »

f) öfveringeniörsassistenten, kaptenen vid väg- och

vattenbyggnadseorpsen Gustaf Adolf Ingelman ......... 1,400 *

g) afdelningsingeniören, kaptenen vid väg- och vat tenbyggnadscorpsen

Oscar Theobald Wilhelm Stanzén 1,200 »

h) afdelningsingeniören Lorentz Gustaf Filip Rund stedt.

.......... 1,000 »

i) afdelningsingeniören Gustaf Ahlgren............... 900 »

k) materialförvaltaren Lars Axel Viktor Berg...... 800 »

l) bokhållaren Johan Andersson ....... 700 »

in) bokhållaren Axel Justinus Olsson .......... 700 »

dock att, derest någon af de under mom. a)—m) angifna personer
framdeles skulle erhålla anställning mot aflöning af statsmedel, hans
pensionsbelopp skall för den tid, hans anställning varar, minskas med
ett belopp, motsvarande den nya aflöningen, eller, om denna uppgår
till samma eller högre belopp, under tiden upphöra att utgå;

hvarjemte Riksdagen afslagit förslaget om beviljande af pension
å allmänna indragningsstaten åt majoren Edelswärd.

Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första Kam -

maren samtidigt anstäld, hade utfallit med...... 104 Ja och 32 Nej,

hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens

röster eller...................................... 36 Ja och 182 Nej,

sammanräkningen visar.............................. 140 Ja och 214 ^ej;

Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med Nej-propositionens innehåll.

N:o 43. 10

Tisdagen den 1 Maj.

Gemensamma

omröstningar.

10:de omröstningen:

(enligt statsutskottets memorial n:o 63, punkt. 2.)

Den, som vill, att Riksdagen, med afslag å herr G. Rydings omförmälda
motion, på det sätt bifaller Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda
framställning, att en hvar af nedannämnda underbefäl och arbetare
vid statens jern vägsbyggnader må från och med månaden näst efter
den, hvarunder han af jern vägsstyrelsen entledigas från anställning vid
statens jernvägsbyggnader, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta årlig pension till följande belopp, nemligen

a) till belopp af 480 kronor: schaktmästarne N. Persson, Ola
Larsson samt Johannes Jonsson;

b) till belopp 320 kronor: materialvakten A. Danielsson;

c) till belopp af 200 kronor: smederna Ola Håkansson och Lars
A. Johansson, timmermännen Nils Nilsson och Sven Andersson, stenarbetarne
A. Dahlström, Aug. Andersson, Aug. Allén, J. Johansson
och J. G. Larsson, samt jordarbetarne Joh. Magnus Lind, Johannes
Pettersson, Carl Johan Andersson Lind, And. Joh. Pettersson, Johannes
Andersson, Harald Wilhelm Karlsson, Anders Jonsson, Carl
Joh. Carlsson, Johannes Johansson Klorin, And. Petter Andreasson,
Johannes Pettersson, Sven Pehrsson, Lars Jönsson, Sven Johan Jonasson,
Johannes Arvidsson, J. Bengtsson, G. Johansson, A. P. Kjäll,
C. J. Lundvall, Carl Jonsson samt J. Andersson;

d) till belopp af 160 kronor: smederna Carl Otto Carlsson Holmgren
och Alfred Johansson, timmermännen N. G. Sjögren och Jonas
Månsson, stenarbetarne Johannes Gustafsson, Axel Andersson Boqvist,
Johan Anders Andersson, Gustaf Jansson Nyström, Johannes Eriksson,
Josef Pettersson, J. Carlsson och Carl Andersson, samt jordarbetarne
Joh. Aug. Andersson, Carl Carlsson, Joh. Er. Svensson, Johan
Rydberg, Anders Palmgren, G. Lindqvist, C. Finck, Anders Olsson,
Anders Larsson, N. P. Thorsson, A. P. Johansson, Carl Petter Söderqvist,
O. Alsterlén, Lars Erik Klang, Nils Aug. Olsson, P. Johansson
samt M. Pehrsson;

dock att, derest någon af de under mom. a)—d) angifna personer
framdeles skulle erhålla anställning mot aflöning af statsmedel, hans
pensionsbelopp skall för den tid, hans anställning varar, minskas
med ett belopp, motsvarande den nya aflöningen, eller, om denna

11 N:0 43.

Tisdagen den 1 Maj.

uppgår till samma eller högre belopp, under tiden upphöra att utgå,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Riksdagen, med afslag å herr G. Rydings omförmälda
motion, på det sätt bifallit Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning,
att en hvar af nedannämnda underbefäl och arbetare vid
statens jernvägsbyggnader må från och med månaden näst efter den,
hvarunder han af jernvägsstyrelsen entledigas från anställning vid statens
jernvägsbyggnader, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta årlig pension till följande belopp, nemligen:

a) till belopp af 300 kronor: schacktmästarne N. Persson, Ola
Larsson samt Johannes Jonsson;

b) till belopp af 200 kronor: materialvakten A. Danielsson;

c) till belopp af 125 kronor: smederna Ola Håkansson och Lars
A. Johansson, timmermännen Nils Nilsson och Sven Andersson, stenarbetarne
A. Dahlström, Aug. Andersson, Aug. Allén, J. Johansson
och J. G. Larsson, samt jordarbetarne Joll. Magnus Lind, Johannes
Pettersson, Carl Johan Andersson Lind, And. Joll. Pettersson, Johannes
Andersson, Harald Wilhelm Karlsson, Anders Jonsson, Carl Joll.
Carlsson, Johannes Johansson Klorin, And. Petter Andreasson, Johannes
Pettersson, Sven Pehrsson, Lars Jönsson, Sven Johan Jonasson,
Johannes Arvidsson, J. Bengtsson, G. Johansson, A. P. Kjäll,
C. J. Lundvall, Carl Jonsson samt J. Andersson;

d) till belopp af 100 kronor: smederna Carl Otto Carlsson Holmgren
och Alfred Johansson, timmermännen N. G. Sjögren och Jonas
Månsson, stenarbetarne Johannes Gustafsson, Axel Andersson Boqvist,
Johan Anders Andersson, Gustaf Jansson Nyström, Johannes Eriksson,
Josef Pettersson, J. Carlsson och Carl Andersson, samt jordarbetarne
Johan Aug. Andersson, Carl Carlsson, Joh. Fr. Svensson, Johan Rydberg,
Anders Palmgren, G. Lindqvist, C. Finck, Anders Olsson, Anders
Larsson, N. P. Thorsson, A. P. Johansson, Carl Petter Söderqvist,
O. Alsterlén, Lars Erik Klang, Nils Aug. Olsson, P. Johansson
samt M. Pehrsson;

dock att, derest någon af de under mom. a)—d) angifna personer
framdeles skulle erhålla anställning mot aflöning af statsmedel, hans
pensionsbelopp skall för den tid, hans anställning varar, minskas med
ett belopp, motsvarande den nya aflöningen, eller, om denna uppgår
till samma eller högre belopp, under tiden upphöra att utgå.

Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel aflagd och
förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått, att

Gemensamma

omröstningar.

N:o 43. 12

Tisdagen den 1 Maj.

veteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga, jemväl
derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräkning,
och utföll omröstningen med 79 Ja och 135 Nej.

Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första Kam -

maren samtidigt anstäld, hade utfallit med...... 109 Ja och 25 Nej,

hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens

röster eller....................................... 79 Ja och 135 Nej,

sammanräkningen visar.. ........................... 188 Ja och 160 Nej;

Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med Ja-propositionens innehåll.

§ 2.

Föredrogs bevillningsutskottets memorial n:o 25, i anledning af
kamrarnes skiljaktiga beslut i vissa delar af bevillningsutskottets betänkande
n:o 17 angående stämpelafgiften.

Punkten 1.

Den föreslagna voteringspropositionen godkändes.

Punkten 2.

Lades till handlingarna.

§ 3.

Justerades protokollsutdrag angående kammarens i nästförestående
§ omförmälda beslut.

§ 4.

Föredrogos och bordlädes för andra gången lagutskottets utlåtanden
n:is 60, 61, 62, 63 och 64.

§ 5.

Herr talmannen tillkännagaf, att gemensam omröstning öfver den
här ofvan i § 2 omförmälda voteringsproposition komme att anställas
vid början af morgondagens plenum.

§ 6.

Efter föredragning af statsutskottets utlåtande n:o 51, i anledning
af Kongl. Maj:ts proposition angående anskaffande af undervis -

Tisdagen den 1 Maj.

ningsmateriel till skolorna för sinnesslöa barn, biföll kammaren hvad
utskottet i nämnda utlåtande hemstält.

Ang. ändring

§ 7. i vilkoren för

erhållande af

Till kammarens afgörande förelåg vidare statsutskottets utlåtande allmänna min:o
52, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående förändring dd till underaf
vilkoren för erhållande af understöd utaf allmänna medel till under- visning i slöjd
visning i slöjd för gossar. f°r 9°ssar I

en till Riksdagen den 26 sistlidne januari afbiten proposition
(n:o 36) hade Kongl. Maj:t, med hänvisning till ett propositionen bilagdt
utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för samma
dag, föreslagit Riksdagen medgifva, att skoldistrikt, som genom intyg
af vederbörande folkskoleinspektör visade sig hafva på ändamålsenligt
sätt i folkskola eller särskild slöjdskola anordnat undervisning i slöjd
för gossar, utan att undervisningen i folkskolans läsämnen derigenom
eftersattes, måtte af statsmedel för hvarje skola, hvari antalet slöjdande
gossar uppginge till minst 10, erhålla ett ärligt understöd af
75 kronor, derest undervisningen uti ifrågavarande ämne påginge minst
fyra timmar i veckan under hela den för folkskolan bestämda arliga
lästiden, samt att skoldistrikt, om i eu dylik skola antalet af dem,
som deltoge i slöjdundervisningen, vore så stort, att de för denna
undervisning vore delade i två eller flere afdelningar, måtte på
här ofvan angifna vilkor för hvarje sådan afdelning, hvari antalet
uppginge till minst 15, erhålla likaledes ett årligt understöd af 75
kronor.

Med anledning häraf hemstälde utskottet:

att Riksdagen måtte medgifva, att skoldistrikt, som genom intyg
af vederbörande folkskoleinspektör visade sig hafva på ändamålsenligt
sätt i folkskola eller särskild slöjdskola anordnat undervisning i slöjd
för gossar, utan att undervisningen i folkskolans läsämnen derigenom
eftersattes, måtte af statsmedel för hvarje skola, hvari antalet slöjdande
gossar uppginge till minst 10, erhålla ett årligt understöd af 75 kronor,
derest undervisningen uti ifrågavarande ämne påginge minst fyra
timmar i veckan under hela den för folkskolan bestämda årliga lästiden,
samt att skoldistrikt, om i en dylik skola antalet af dem, som
deltoge i slöjdundervisningen, vore så stort, att de för denna undervisning
vore delade i två eller flera afdelningar, måtte på här ofvan
angifna vilkor för hvarje sådan afdelning, hvari antalet uppginge till
minst 15, erhålla likaledes ett årligt understöd af 75 kronor; skolande
förenämnda understöd utgå från förslagsanslaget till bidrag till aflönande
af lärare i slöjd vid folkskolorna.

N o 43. 14

Tisdagen den 1 Maj.

Ang. ändring Efter uppläsandet häraf anförde:
i vilkoren för

understöd oj Herr Persson i Stallerhult: Den kongl. proposition, som ligger
allmänna me- till grund för detta utskottsutlåtande, är framkallad deraf, att nuvadel
till under- rande bestämmelser rörande villkoren för erhållande af statsbidrag till
Vl/örn9olsar^ ^öjdundervisning vid folkskola på olika sätt tolkats.

(Forts 1 Några hafva tolkat dem så, att statsbidrag erhölles huru ringa

elevernas i slöjdskolau antal än var, under det att andra tillämpat
dem så, att de fördelat eleverna i olika grupper och på sådant sätt för
hvarje sådan grupp erhållit ett statsbidrag af 75 kronor. Slutligen hafva
några tolkat nuvarande bestämmelser så, att, om endast undervisningen
fortginge så och så många timmar eller fyra timmar i veckan
under hela läsåret, äfven om icke undervisningen meddelades inom
läsetiden, så kunde statsbidrag erhållas.

Såsom bestämmelserna i det föreliggande förslaget äro formulerade,
så kan icke någon olika tolkning ifrågakomma, och derom är
ju intet annat än godt att säga, ty hvarje bestämmelse bör ju vara
sådan, att den endast kan på ett sätt tolkas. Men huruvida de föreslagna
bestämmelserna komma att verka till slöjdundervisningens befrämjande
samt till förmån för statsutgifternas nedsättning, det torde
vara tvifvel underkastadt.

Här är nu bestämdt, att ingen skola erhåller understöd, derest
icke antalet slöjdande gossar uppgår till minst tio, och detta finner
jag för min del alldeles i sin ordning, tv, derest icke antalet uppgår
till tio, tror jag näppeligen, att det är skäl att tillerkänna något understöd.
Men här är dessutom bestämdt, att indelning i grupper
hädanefter får ega rum inom ett skoldistrikt, och att eu afdelning,
hvari antalet uppgår till minst femton, erhåller statsbidrag.

Jag har tänkt mig, att detta tal, femton, icke är det rätta, ty
genom detsamma kunna ganska stora statsutgifter förorsakas. Ty om
man tänker sig en stor stad, der antalet elever är ganska stort, så
är det naturligt, att en fördelning i grupper derstädes kommer att ega
rum; der kommer sedan att anställas en särskild slöjdlärare, som kommer
att undervisa erforderligt antal timmar i veckan i de olika afdelningarna
och derigenom erhålla ett rätt betydligt statsunderstöd, så att
deremot kommunerna sjelfva icke behöfva gifva ett enda öre för uudervisningen.

I samma proposition finnes äfven angifvet, att en lärare på tillfredsställande
sätt bör kunna undervisa 25 elever. Jag hade tänkt mig,
att man då kunde välja deuna siffra 25 och taga från och med 10
till och med 25 för den första afdelningen och från och med 25 till
och med 50 för den andra afdelningen o. s. v. Derigenom borde
en betydlig minskning i utgift uppkomma, och det borde också ställa
sig betydligt bättre för slöjdundervisningen. Ty i en mängd skolor
uppgår antalet till mellan 25 och 30; och innan det blir 30, får ingen
delning ega rum, hvarigenom inträffar, att i många skolor en lärare

15 N:o 43

Tisdagen den 1 Maj.

måste undervisa utöfver 25 elever eller öfver det antal, som kan på Ang ändring
ett tillfredsställande sätt undervisas af eu lärare. Jag hade nu trott, „/

att denna af mig antydda delningsgrund vore deu rätta. understöd af

Vidare innehåller förslaget den nya bestämmelsen, att slöjdunder- allmänna me
visningen ovilkorligen måste försiggå under hvar och en af årets 34 del till under
läsveckor. Men det är bestämdt en olägenhet, för landsorten i syn-n/”r"oossar3
nerhet. Ty der är det väl icke möjligt, att en slöjdundervisare, så rtg
vidt han icke är folkskolelärare, kan åtaga sig att undervisa 34 veckor
för en låg aflöning, utan man måste då betydligt höja aflöningen.

Det är väl icke på så synnerligt många ställen, som det finnes möjlighet
att få andra undervisare än folkskolelärare att stanna qvar i
34 veckor, den bästa tiden på året för att undervisa 4 timmar i veckan,
och då måste man lägga ned slöjdundervisningen, om icke folkskol
el ärar en sjelf kan undervisa i slöjd. Jag tror, att slöjdundervisningen
på landet blir väl så god, om man kan få en skicklig slöjdundervisare
att undervisa, som om den blir lemnad åt en lärare, som sjelf
mottagit en ganska kort undervisning i slöjd. Men med detta förslag
är det nästan omöjliggjordt.

Det finnes också en annan orsak till att man på landet har ganska
svårt att undervisa hvarje vecka, eller samma dagar som läsningen
pågår, och det är, att det finnes ingen annan lokal än den vanliga
läslokalen. Att då ur den utrymma all den vanliga läsematerielen,
bänkarne o. s. v. och inflytta undervisningsmateriel för slöjdundervisning,
har sig icke så lätt. Jag tror, att de gamla bestämmelserna
äro bättre än de nya, åtminstone för landsbygden, så att jag
tror, att det vore helsosammare att afslå än att antaga förslaget. Men
då jag antager, att jag står ensam om detta, vill jag icke framställa
något yrkande, men jag har i alla fall velat uttala dessa mina betänkligheter
emot förslaget.

Herr Hammarskjöld: Herr talman, mine herrar! Det betän kande,

som statsutskottet afgifvit, innehåller en bestämmelse, som, om
den blir antagen och faststäld, kommer att utöfva ett högst menligt
inflytande på slöjdundervisningen i vårt land.

Det är nemligen det, som står i midten af sjelfva klämmen, »derest
undervisningen uti ifrågavarande ämne pågår minst fyra timmar i
veckan under hela den för folkskolan bestämda årliga lästiden», som
jag finner högst betänkligt.

I de församlingar, som hafva fasta folksolor och slöjdundervisning
i förening med dessa, der tror jag icke, att detta vilkor behöfver
åstadkomma så särdeles mycket bryderi, ty der pågår undervisningen
på samma ställe under åtta månader af året. Men helt annorlunda
blir förhållandet i de många församlingar i vårt land, som icke
hafva fasta folkskolor, utan endast ambulatoriska, der hvarje lärare
har att undervisa på minst två kanske långt ifrån hvarandra aflägsna
ställen.

N:0 43. 16 Tisdagen den 1 Maj.

ändring Skall nu detta vilkor fastställas, att slöjdundervisningen skall
''erhållande af medd?las minst fyra timmar i veckan under åtta månader, då blir det
understöd af oböjligt för de ambulatoriska skolorna att meddela någon slöjdunderallmänna
me- visning med mindre än att på hvarje ställe, der skolan ambulerar,
del till under- det anordnas lokaler för slöjdundervisning, och med kännedom om,
"/»lossa?? att det 1 allmänhet är ganska svårt att fa tillräckliga skollokaler icke
(Forts) endast för slöjdundervisningen utan för all undervisning, så tror jag,
att detta vilkor skulle göra, att slöjdundervisningen blefve omöjliggjord
på ganska många ställen. Ty man kan ej förutsätta, att församlingen
är villig att på hvarje station för en ambulatorisk skola
bygga en slöjdskolelokal.

Jag kan icke heller inse, att det skall vara nödvändigt att fastställa
detta vilkor, och jag kan icke förstå, att det icke kan vara lika
bra såsom hittills på många ställen brukats, särskilt vid ambulatorisk3
skolor, eller att om blott undervisningen meddelades fyra gånger
så många timmar, som skolan pågick i veckor räknadt, ändamålet
dermed vore vunnet. På grund häraf skall jag be att få framställa
det yrkande, att denna punkt måtte ändras så, att i stället för orden
»fyra timmar i veckan under hela den för folkskolan bestämda årliga
lästiden» måtte sättas »fyra gånger så många timmar som den årliga
lästiden utgör veckor».

Om vi betänka, hvilka församlingar det är, som skulle komma
att drabbas af ofvannämnda hårda vilkor, så skola vi finna, att det
just är de fattigare församlingarna i landet, och det torde i allmänhet
vara just dessa, som mest äro i behof af slöjdundervisning för sin
skolungdom. Jag tycker, att äfven detta är ett skäl, som starkt talar
för bifall till mitt yrkande. Hvad jag för öfrigt velat säga, det är,
åtminstone delvis, redan sagdt af den föregående talaren, hvarför jag
icke längre skall upptaga kammarens tid.

Häruti instämde herrar Petri, Svensson i Rydaholm, Haxén och
Zetterstrand.

Herr Hammarlund: Herr talman! Jag skall be att äfvenledes

få framställa några anmärkningar mot föreliggande förslag.

Då i fjol fråga förelåg om höjdt statsbidrag till gossarnes slöjdundervisning,
tillät jag mig att framhålla olämpligheten af de nuvarande
bestämmelserna och behofvet af ett förtydligande. Det hade
nemligen inträffat, att på grund af de nuvarande otydliga bestämmelserna
en stad, der 6 slöj d - af delningar undervisats af 6 lärare, icke
erhållit mer än sammanlagdt ett statsbidrag, under det att i en annan
stad med 12 slöjd -grupper, undervisade af 7 lärare, 12 statsbidrag
hade erhållits.

Jag är således med regeringen ense om, att en förändring i de
nuvarande bestämmelserna bör åstadkommas. Men det är af vigt, att,
då man gör en sådan ändring, man icke kommer ur askan i elden,

17 N o 43

Tisdagen den 1 Maj.

icke vidtager sådana åtgärder, som, strax efter det de börjat tillämpas, Ang. ändring
visa sig komma att alstra missnöje såväl hos församlingarna som hos ihållande af
lärarepersonalen, och det fruktar jag blefve följden af föreliggande för- understöd af
slags antagande. allmänna me

Det är egentligen tre nyheter, som här ifrågasättas, och jag skall de! till underi
allra största korthet yttra mig om dessa nyheter. Den första är lUj^gossarJ
den, att, för att statsbidraget skall utgå, fordras ett minimiantal af 10 (Forls, ''
slöjdande gossar. Förut fans intet sådant minimital bestämdt. Huru
vida det är tillräckligt, att dessa 10 äro inskrifna och t. ex. deltaga
den första veckan eller om de mahända skola bevista hvarenda lektion,
finnes icke här angifvet, så att bestämmelsen enligt min uppfattning
är otydlig och kan vålla osäkerhet vid tillämpningen.

Till försvar för förslaget i fråga anför herr statsrådet och chefen
för ecklesiastikdepartementet, att »det torde kunna med skäl ifrågasättas,
huruvida, om i en skola ett så litet antal (som mindre än 10)
vill begagna sig af slöjdundervisningen, nyttan af denna motsvarar de
kostnader, som derpå nedläggas, och om staten bör understödja den,
då i ett skoldistrikt ett så ringa intresse finnes för densamma, att endast
så fä vilja göra sig den till godo.» Nej förlåt, det behöfver icke
alls visa något »ringa intresse», att de slöjdande gossarnes antal icke
uppgår till 10. I smärre skoldistrikt, der hela antalet gossar och
flickor icke uppgår till mer än t. ex. 40, der är det sällan som antalet
gossar i folkskolans två högre klasser — och det^ är ju dessa
som i allmänhet deltaga i slöjdundervisningen — upPgär till högre
antal än omkring 10. Det kan i dylika skoldistrikt lätt hända, att
ett år antalet nedgår till lägre siffra än 10. Då skall eu sådan församling,
som kanske med stora kostnader skaffat sig slöjdlokal, slöjdmateriel
o. s. v., genast gå i mistning af statsbidraget. Detta synes
ej vara rättvist. Jag har t. ex. här i min hand en uppgift från en
församling på Gotland — och denna församling är långt ifrån en af de
minsta på Gotland. Der har hela antalet barn i folkskoleafdelningen
under de senare 7 åren varierat mellan 25 och 41. Samt lilja gossarne
i folkskoleafdelningen hafva deltagit i slöjdundervisningen, och utgjorde
gossarnes antal under 5 af dessa år resp. 17, 13, 20, 17 och
15. Under dessa år skulle ifrågavarande församling haft rätt att uppbära
statsbidrag. Men under 1802 sjönk antalet gossar till 9; då
skulle denna församling alltså förlorat statsbidraget, utan att man derför
kan säga, att intresset för slöjdundervisningen det ringaste minskats.

Nu skulle man ju möjligen kunna genom ett tillägg till den kongl.
propositionen åstadkomma eu ändring i detta missförhållande, och jag
hade också tänkt att i en motion framlägga förslag om ett dylikt
tillägg af ungefär följande lydelse: »dock att, derest i ett skoldistrikt
hela antalet gossar i folkskolan deltager i slöjdundervisningen, men
detta antal icke uppgår till tio, fullt statsbidrag det oaktadt må utgå.»

Jag underlät emellertid att väcka eu sådan motion. Ty då jag för
sådant ändamål satte mig ned att närmare studera den kongl. propo Andra

Kammarens Prut. 1894. N:n 4,1. 2

N:o 43. 18

Tisdagen den 1 Maj.

för gossar.
(Forts.)

Ang. ändring sitionen, så fann jag, att äfven åtskilliga andra brister vidlådde dent
vMoren för samma ,Jag öfvergår nu till dessa.

understöd af flen andra nyheten i föreliggande förslag är den, att, såsom vilallmänna
me- kor för att statsbidrag skall erhållas, fordras att undervisningen skall
del till under- pågå minst fyra timmar i veckan under hela; den för follcskolan bevisnmg„^i
slöjd stämda årliga lästiden. Äfven denna bestämmelse är något tvetydig.

»Den för folkskolan bestämda årliga lästiden»? Jag antager att dermed
menas den i folkskolestadgan bestämda minimitiden af 8 läsemånader.
Måhända dock härmed afses den årliga lästid, som för
hvarje skoldistrikt är genom reglementet bestämd för den folkskola,
hvilkens lästid stundom uppgår till 9 å 10 månader. Eller menas
härmed kanske den för skoldistriktet bestämda undervisningstiden i
den egentliga folkskolan, så att, der småskolans barn undervisas pä
särskild tid, under denna tid slöjdundervisningen ej behöfver pågå.

Olägenheterna af den nyss anförda bestämmelsen hafva af den
föregående talaren delvis framhållits särskildt hvad angår flyttande
skolor. Men det är icke blott der, som denna bestämmelse skall
komma att visa sig oläglig, utan äfven på åtskiliga andra ställen,
t. ex. der en lärare undervisar både folkskolans och småskolans barn,
men på skilda tider af året, så att han t. ex. i 6 månader undervisar
folkskolans barn och de öfriga 2 månaderna endast småskolans barn.
Under den tid, småskolebarnens undervisning eger rum, kan icke gerna
slöjdundervisningen pågå. De större barnen äro då måhända upptagna
af arbete. Här skulle man alltså icke få något statsbidrag för
slöjdundervisningen.

Ett annat förhållande beder jag att få påpeka.

Oftast är det så, att slöjdundervisningen eger rum efter det den
dagliga undervisningen i skolämnena slutat. I de fall, der den dagliga
undervisningen icke slutat förrän klockan 4 e. m., har man rätt att
under den mörkare årstiden inställa slöjdundervisningen, på det att
barnen icke skola behöfva gå hem i mörkret. Denna frihet för församlingarna
att ordna slöjdundervisningen med hänsyn till lokala förhållanden
skulle nu beröfvas dem. För den händelse de blott en enda
vecka försumma att låta undervisningen i slöjd fortgå under dessa 4
timmar, skulle de gå förlustiga statsbidraget. Äfven detta synes mig
icke vara fullt rättvist. Man borde, synes det mig, kunnat hitta på
en anordning, hvarigenom dessa olägenheter förebyggts, utan att derför
gå så långt som den föregående talaren. Det måste alltid tillses, att
slöjdundervisningen icke förlägges på en sammanhängande tid, utan
kommer att omvexla med läsningen.

Så kommer nu den tredje och kanske vigtigaste nyheten. Finnes
i en folkskola ett större antal gossar, som deltaga i slöjdundervisningen,
kunna de icke undervisas samtidigt af en lärare, utan måste indelas
i olika grupper eller afdelningar. Nu har här föreslagits, att
för hvarje sådan afdelning, hvari antalet uppgår till minst 15, skulle
erhållas ett årligt understöd af 75 kronor. Att icke två statsbidrag

Tisdagen den 1 Maj.

19 N:0 43.

skulle erhållas, förrän de slöjdande gossarnes antal uppgår till 30, motiveras
dermed, att »erfarenheten gifvit vid handen, att en lärare kan
tillfredsställande undervisa omkring 25 gossar tillsammans.» Utan att
närmare ingå på denna detaljfråga beder jag blott att få nämna, att
slöjdundervisningens främste målsman i vårt land har en annan åsigt.
Han anser nemligen, att det icke är möjligt för en slöjdlärare att på ett
tillfredsställande sätt undervisa så många gossar som 25 på en gång.

Det har, som sagdt, här blifvit föreslaget ett årligt understöd af
75 kronor för hvarje afdelning, bestående af minst 15 slöjdande gossar.
Men något maximibelopp, som skulle utgå för hvarje lärare,
liar icke blifvit bestämdt. Just derför, att man icke har bestämt nå
got dylikt maximum, så skall, fruktar jag, bestämmelsen leda derhän,
att de större skoldistrikten söka få så många slöjdafdelningar som
möjligt, oafsedt antalet lärare, som undervisa. Om det t. ex. i en
stad finnes 135 slöjdande gossar, så kan af dem bildas 9 slöjdafdelningar,
hvardera afdelningen om 15 elever. Dessa 9 afdelningar skola
undervisas hvardera fyra timmar i veckan, alltså sammanlagdt 36 timmar,
d. v. s. en tid, motsvarande maximitiden för en folkskolelärare.
Om nu här denna undervisning, som hittills varit skött af folkskolelärare,
skulle öfverlemnas åt en speciel slöjdlärare, en handtverkare,
så skulle man der för denne kunna komma att erhålla ett statsbidrag
af 675 kronor. Jag hemställer, om detta kan vara rimligt, då, som
vi veta, statsbidraget för folkskolelärare endast utgår med högst 466
kr. 67 öre.

Mine herrar! Det som har varit utmärkande för den svenska
slöjden och som gjort att densamma vunnit, om jag så får säga, verldsrykte,
det har just varit, att den handhafts af pedagogiskt bildade lärare.
Det har nemligen i allmänhet varit folkskolelärare, som vid sidan
af sin egentliga undervisning derjemte skött undervisningen i
slöjd. Det har helt naturligt så gestaltat sig, på grund af hittills
gällande bestämmelse, att statsbidraget icke utgår med mer än 75 kr.
för hvarje skola. Nu skulle man utdela 75 kr. såsom årligt understöd
för hvarje afdelning af slöjdande gossar, oafsedt huru många slöjdafdelningar,
som hopas på en lärare, och oafsedt huru lärarne äro meriterade.
Detta fruktar jag skall, enär det för åtskilliga kommuner
blir ekonomiskt fördelaktigt, hafva till följd, att slöjdundervisningen
på många ställen kommer att öfvergå från pedagogiskt bildade lärare
till handtverkare — något som jag tror icke skulle lända denna undervisning
till fromma.

Det är en fullkomligt ny princip, som man här föreslagit att tilllämpa,
nemligen att statsbidragen skola stå i förhållande till lärjungeantalet,
under det att på alla andra områden på folkskolans verksamhetsfält
det är ordnadt så, att det utgår ett visst statsbidrag i förhållande
till lärareantalet. Sålunda är det bestämdt, att för folkskolelärare
utgör statsbidraget "/s af lärarelönen, dock högst 466 kr. 67
öre. För fortsättningsskolorna är det bestämdt, att för hvarje lärare,

Ang. ändring
i vilkoren för
erhållande af
understöd af
allmänna medel
till undervisning
i slöjd
för gossar.

(Forts.)

N:o 43. 20

Tisdagen den 1 Maj.

Ang. ändring som undervisar 6 veckor eller 180 timmar, skall utgå ett statsbidrag
med 75 kronor, för lärare, som undervisar 4 veckor, 50 kronor, och
understöd af 7ör 2 veckors undervisning 25 kronor.

allmänna me- Det synes mig, som om det vore lämpligare att här införa likdel
till under- uande bestämmelser och således icke utgå från antalet slöjdgrupper,
maning i slöjd utan ]ata lärareantalet blifva den normerande utgåugspunkten för be /0(ForteT''

stäraraande af statens bidrag.

Man kunde sålunda bestämma, att för hvarje lärare, som undervisade
en slöjdafdelning under ett visst antal timmar, skulle utgå ett
visst statsbidrag, t. ex. 75 kronor; om han undervisade två dylika afdelningar
och således undervisat dubbla antalet timmar, så skulle statsbidraget
utgå med 150 kr. Men detta belopp borde också efter mitt
förmenande vara det maximum, som finge till eu och samme lärare
utgå. Då skulle man icke riskera, att slöjdundervisningen komme att
öfvergå ifrån pedagogiskt bildade lärare till handtverkare, och man
skulle då ock vinna, att statens bidrag för slöjdundervisningen hölles
inom rimliga gränser, så att något blefve öfver för flickornas slöjd.

I den kongl. propositionen framhålles vigten af att så ordna förhållandena,
»att statsbidraget till främjande af undervisning i slöjd må
medföra ett så omfattande gagn som möjligt och statsverket ej onödigtvis
betungas med utgifter derför». Detta är alldeles rigtigt. Men
jag hemställer, om icke detta mål enklast skulle vinuas på enahanda
sätt, som på alla öfriga folkskolans områden, nemligen genom att församlingarna
med något, huru ringa belopp som helst, bidraga i förhållande
till statsanslaget. Sålunda är det föreskrifvet, att för folkskolelärare
skall församlingen bidraga med minst Vs, för småskolelärare
också med minst V» och vid fortsättningsskolor med lika mycket
som staten. Nyligen faststälde ju Riksdagen samma princip i fråga om
sjukhjelp för folkskolelärare, så att, der statsbidraget utgår med 400
kr., skoldistriktet skall bidraga med 50 kronor. Men här, i fråga om
undervisning i slöjd, har man försummat att vidtaga sådana bestämmelser.
Här är icke någon fordran uppstäld, att skoldistrikten skola
lemna ett enda öre, såsom vilkor för att statsbidrag skall utbetalas.

Jag tror, att man genom införandet af bestämmelsen, att skoldistrikten
skola lemna litet bidrag, skulle kunna förebygga alla missbruk,
och då ej heller behöfva alla dessa detaljerade bestämmelser, som här
äro ifrågasatta.

Ett utmärkaude drag för vår svenska folkskolelagstiftuing är ju
det, att församlingarna hafva en så stor sjelfständighet som möjligt i
afseende å ordnandet af sitt folkskoleväsen. De kunna ganska fritt
taga hänsyn tiil de lokala förhållandena. Men nu skulle man på detta
område gripa till sådana detaljbestämmelser, som att det skall vara
minst 10 slöjdande gossar, för att statsbidrag skall utgå, att slöjden
skall pågå hvarenda vecka o. s. v.

Jag undrar, om det kan vara lämpligt, att man lagstiftar beträffande
dylika detaljer. Månne det icke vore rigtigare att här liksom

21 N:o 43.

Tisdagen den 1 Maj.

på andra områden låta skoldistrikten ordna saken med temligen stor Ang. ändring
frihet? Derest man införde den bestämmelsen, att skoldistrikten skulle \^Uanieaf
lemna något litet bidrag äfven till slöjdlärarelönen, så tror jag detta understöd af
skulle innebära tillräcklig garanti mot missbruk. Ty man kunde då allmänna bevara
förvissad om, att, i fall man satte församlingens bidrag t. ex. till dd till undej25
kr., då staten bidrager med 75 kronor, icke en enda församling
skulle anordna undervisning i slöjd för t. ex. endast 4 gossar, emedan (ports)
nämnda utgift skulle synas församlingen allt för stor.

Då således, såsom jag tillåtit mig påpeka, de här ifrågasatta bestämmelserna
äro ganska otydliga, och då de helt visst äro egnade
att vid tillämpningen skada slöjdundervisningen äfvensom att väcka
missnöje såväl hos församlingarna som lärarne, så skulle jag för min
del anse det vara lämpligast, att man nu icke brådskade med detta
förslags antagande, utan toge sig en funderare under ytterligare ett
år. Under det året finge naturligtvis de nuvarande bestämmelserna
fortfarande gälla, och ehuru de tarfva ändring, kan jag icke se någon
fåra häri. Värre vore det, om man nu skulle antaga bestämmelser,
som skulle visa sig högst menliga för slöjdundervisningen.

Inför ett enhälligt statsutskotts utlåtande skall jag emellertid icke
göra något yrkande, men jag har ansett mig böra framhålla dessa af
mig befarade olägenheter, på det att, då om ett eller annat år härefter
från landsbygden komma motioner om ändringar i dessa bestämmelser,
det då icke skall sägas, att man alldeles förbisett dessa olägenheter
vid bestämmelsernas antagande.

I detta yttrande instämde Herrar Fridtjuv Berg, Svensson frän
Karlskrona, Alsterlund, Nordin i Hammerdal, Johansson i Berga,

Mallmin och Nordin i Sättna.

Herr O. Jonsson i Hof: Det kan ju vara möjligt, att den
siste talaren har haft fog för en del af sina anmärkningar rörande
tydligheten i nu föreslagna bestämmelse och äfven i fråga om utgångspunkten
för samma bestämmelse. Men det tror jag väl ändå står fast
som ett faktum, att dessa bestämmelser äro mycket tydligare än de
nu gällande, och att således ur den synpunkten det föreliggande förslaget
innebär en bestämd förbättring.

Man har icke tänkt, att icke skoldistrikten sjelfva skulle i någon
mån bidraga till aflöningen åt slöjdlärarne och deltaga i kostnaderna
för slöjdundervisningen i öfrigt. Åtminstone har det i allmänhet praktiserats
sä, att skoldistrikten äfven fått släppa till eu del af den erforderliga
aflöningen utom alla öfriga kostnader. Men det kan ju
hända, att, sedan de nu föreslagna bestämmelserna någon tid tillämpats,
det kan befinnas nödigt att vid bestämmelserna foga ett sådant
vilkor, att skoldistrikten äfven skola lemna bidrag, i fall statsbidrag
skall erhållas.

Men i fråga om utgångspunkten, om ett anslag skall erhållas

N:0 43. 22 Tisdagen den 1 Maj.

tviikw^r- el*er hvilket llär är fixeradt t''11 ett minimiantal åt gossar och åt''
erhållande af *a^aren Pa stockholmsbänken förordadt att i stället bestämmas efter
understöd of arjtalet lärare, så undrar jag ändå, om icke propositionen med sin
allmänna me- grundsats kan vara lika vigtig som den nämnde talarens förslag med
''vienina grundsats, att man icke skall se till, om den, till hvilken man

för gossar! Jar. statsanslag, undervisar endast 1 eller 2 pojkar, utan endast
(Forts) *a a s''g läraren. Sjelfva hufvudsaken är väl ändå, att det bidrag
staten lemnar, länder till så stor nytta som möjligt, och nyttan
af anslaget är väl icke beroende på om man har en eller flere lärare,
utan fastmer på att så och så många gossar få undervisning i slöjd.
Det är detta, som varit för Kongl. Maj:t bestämmande, och jag tycker,
att det är mera rigtigt än helt och hållet kasta öfver bord hänsynen
till lärjungarnes antal.

Att det kan finnas församlingar med så ringa antal gossar i den
ålder, att de höra deltaga i slöjdundervisningen, att de helt och hållet
skola blifva i saknad af statsbidrag, är ju möjligt. Men icke tror
jag, att man kan leda sig till den slutsatsen på grund af uppgifterna
i denna proposition. Vi finna der visserligen, att det är en grupp af
skolor, der antalet i slöjdundervisningen deltagande gossar vexlat mellan
1 och 9, men detta är ju fullt förklarligt, ty så länge det icke
haft någon betydelse för erhållande af statsanslag, om det varit blott
1 eller 2 gossar, som deltagit i undervisningen, så hafva heller icke
kommunerna och gossarnes föräldrar så starkt intresse af att gossarne
deltaga i slöjdundervisningen, som måste framträda, när det blir ett
minimum, som ^ skall vara grundläggande för statsbidraget. Då tror
jag, att det på ytterst få ställen, om ens på något enda, bör möta
svårigheter att bringa upp antalet till 10, och i värsta fall kan man
ju fylla ut klassen genom att taga gossar i något yngre ålder än ur
de två klasser, som eljest bruka deltaga i denna undervisning.

Hvad beträffar den af herr Hammarskjöld föreslagna ändringen,
så tror jag knappast, att man kan antaga detta förslag. Ty den kongl.
propositionen läser fast statsbidraget vid 4 timmars undervisning i
veckan under den för folkskolan bestämda årliga lästiden, men herr
Hammarskjölds förslag gör lästiden alldeles fri, i det att det endast
bestämmer, att det skall vara 4 gånger så många timmar, som det är
läseveckor i skolan. Men det är icke sagdt, att antalet veckor är
20 eller 32, utan det kan vara 10 eller något annat mindre antal.
och då blir det icke rättvisa i fördelningen af statsanslaget, om man
vid läsning så kort tid skall erhålla lika mycket som vid läsning 8
månader.

Jag tror för min del, att man utan några betänkligheter bör kunna
antaga förslaget, såsom en bestämd och gifven förbättring af nu gällande
bestämmelser, och att det sedan må vara framtiden förbehållet,
att, om man finner, att någon förändring i den ena eller andra rigtningen
bör vidtagas, man då gör de ändringar, som kunna finnas
behöfliga.

Tisdagen den 1 Maj.

23 N:0 43

För närvarande tror jag dock, att man bör kunna vara tillfredsstäld
med förslaget, och jag yrkar derför bifall till detsamma.

Herr Petersson i Runtorp instämde häruti.

Herr Elowson: Utaf den debatt, som bär egt rum, synes det

mig vara temligen tydligt, att den kongl. propositionen i denna fråga
gär eu gyllene medelväg. Då jag såg detta statsutskott ätande och
fann att det icke var någon enda reservant, både jag anledning att
antaga, att det icke skulle uppstå någon debatt om ifrågavarande utlåtande.
Emellertid har nu en sådan börjat, och jag anhaller att helt
oförberedd få försvara den kongl. propositionen e

Den förste talaren utgick derifrån, att det skulle, såsom hen
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet framhållit i det åt
honom till statsrådsprotokollet afgifna yttrande, vara i sin ordning,
att man icke beviljade statsunderstöd till slöjdundervisningen i eu
skola, om det vore ett allt för litet antal elever, som deltogo i den
samma. Jag instämmer med honom deruti. Men från annat hall har
det sagts, att det vore otillbörligt, om ej äfven de kommuner der
blott ett litet antal lärjungar deltogo i undervisningen, också skulle
få statsanslag. Det sades äfven — jag skall redan nu komma in
derpå — att kommunerna borde bidraga. Ja, detta ar också meningen
och då det talas om understöd åt kommunerna, sa ar naturligtvis
’ förutsättningen den, att kommuuerna sjelfva skola lemna något
Tydligt är äfven, att, då slöjdundervisning icke kan anordnas for blott
75 kr., utan det går till vida mera, kommunerna få betala åtskilligt.

Den förste talaren menade vidare, att den siffra, som den kongl.
propositionen angifver såsom minimum för en slöjdafdelmng pa de
ställen, der flere sådana äro inrättade, eller 15, skulle vara för lag;
eu annan talare antydde, att den skulle vara för bog. Den förste
talaren åberopade ett uttalande i den kongl. propositionen, att man
kunde tillfredsställande undervisa 25 gossar tillsammans, och ltragasatte
derför att höja det nämnda minimitalet. Jag vill fasta uppmärksamheten
på, hvad afsigten är med detta antal af 15 Meningen
är att om det är slöjdande gossar till ett antal af 10—29, sa raknas
de som eu slöjdgrupp. Man får icke fördela dem, förrän de uppnatt
antalet 2 x 15. Skulle man åter bestämma minimitalet till 25, da
skulle det kunna hända, att eu lärare finge undervisa anda till 49
gossar, och detta är för mycket. Således tror jag, att sillran lo ar

lyckligt och väl funnen. , ,

Den andre talaren i ordningen gjorde anmärkning mot den bestämmelsen,
att undervisningen i slöjd skulle vara anordnad 4 timmar
i veckan under läseterminernas lopp, och ville hafva det andradt
till 4 gånger så många timmar som läseveckorna. Ja, mine herrar,
skulle detta förslag vinna kammarens bifall, så synes det mig vara
så godt att med ens taga bort understödet till slöjdundervisningen.

Ang. ändring
i vilkoren för
erhållande af
understöd af
allmänna medel
till undervisning
i slöjd
för gossar.

(Ports.)

N:o 43. 24

Tisdagen den 1 Maj.

ftfcftv T/ geD°“ «“ ,8&d5n a.nordniDg skulle helt visst det ändamål, som man
erhållande af a, er m®d slöjdundervisningen, förfelas. Andamålet med slöjden är, att
understöd af skall omvexla med läsningen. Den skall vara af pedagogisk art
allmänna me- Det är icke meningen att utbilda lärjungarne till handtverkare i den
SLS<Äd-ler den. branCLhel’ och inrätta det så, att man först läser med dem
för gossar. f„ag^a vef , och sedan låter dem slöjda några veckor, utan slöjd och
(Forts) Jasmng skola omvexla med hvarandra. Får det icke ske på det sättet
sa ar den pedagogiska slöjden af ingen betydelse, och då kan anslaget
gerna undvaras.

„ da8 her äfven att få fästa kammarens uppmärksamhet på att.
såsom det nu är stridt, hafva kommunerna i sin hand att ordna skolundervisningen
på ett sätt, som kan vara gynsamt för dem i ekonomiskt
afseende, men som kanske icke är det i pedagogiskt hänseende.
Den . tredje talaren fäste uppmärksamheten vid, att om det i
ett skoldistrikt är 135 slöjdande gossar, så skulle de enligt den föreslagna
bestämmelsen indelas i 9 grupper med 15 gossar i hvarje.
Ja, det är rigtigt, och jag tror, att det är fullkomligt i sin ordning,
att så skall ske, men huru kunna de indelas efter nuvarande bestämmelser?
Jo, mine herrar, skolrådet har befogenhet att indela dem
i 27 grupper med 5 i hvarje grupp och kan begära att få 27 x 75
kronor i statsunderstöd och får det också, om det är så anordnadt,
att alla formaliteter äro uppfylda. — Antag, att det är en skola, som
består af 4 årsklasser och 4 lärare. Om vederbörande då hafva det
ordnadt på det sätt, att hvar och en lärare undervisar olika årsklasser
och att man sålunda får 4 parallelafdelningar, så blir det fyra skolor,
och då får man 4 x 75 kr. i anslag, och Konungens befallningshafvande
utanordnar detta belopp. Om det deremot är ordnadt på det
sättet, att nämnda skola är indelad efter årsklasserna och att slöjdundervisning
meddelas i högsta klassen af en lärare, som företrädesvis
är skicklig att meddela undervisning i slöjd, så får församlingen
ett bidrag af blott 1 x 75 kr. Således hafva skolråden möjlighet att
fa bidrag till nästan huru många grupper de behaga. Det synes mig
derför vara en ganska god medelväg, som Kongl. Maj:t i sitt föreliggande
förslag framlagt:

Jag ber äfven att få fästa uppmärksamheten vid den bestämmelse,
som ingår i utskottets förslag, att undervisningen i slöjd skall vara
pa ett ändamålsenligt sätt ordnad. Om således inspektören finner,
att det ej förhåller sig på detta sätt, om skolrådet har vidtagit några
anordningar för att komma åt penningarne, men icke på nöjaktigt sätt
tillgodoser undervisningen, så kan jag icke föreställa mig annat, än
att han lemnar uppgift derom i sitt intyg, så att församlingen icke
far det ifrågavarande understödet.

Jag kan för min del icke finna annat, än att statsutskottet har
haft mycket goda skäl för att reservationslöst tillstyrka den kongl.
propositionen, och jag anhåller, herr talman, att kammaren måtte bifalla
densamma.

Tisdagen den 1 Maj.

25 N:0 43.

Herr Johansson i Strömsberg: Jag skall taga mig friheten Ang. ändring

att yrka afslag på utskottets hemställan. Jag gör detta, emedan
jag tror, att man genom antagande af utskottets förslag skulle strypa ^lr^erStöd af
eller förqväfva en hel del slöjdskolor på landet. Det är nemligen allmänna menästan
alldeles omöjligt för oss att så anordna slöjdskolorna, som den del till undernäst
föregående talaren antydde. Jag tror också, att, om endast slöjd- visning i slöjd
undervisning meddelas så många timmar, som i betänkandet säges, d0’'' ffossardet
kan vara likgiltigt, huruvida denna undervisning sker i en följd ^ r ''
eller gemensamt med skolundervisningen. Lämpligast hade det derför
enligt mitt förmenande varit, om utskottet föreslagit, att äfven
de församlingar, som anordna slöjdundervisning i en följd, skulle komma
i åtnjutande åt ifrågavarande anslag. Nu kan detta icke ske, om
utskottets förslag bifalles, och derför yrkar jag, som sagdt, afslag på
utskottets hemställan.

Herr Hammarlund: Den talare, som nyss stod här framför

mig, ansåg, att den föreliggande kongl. propositionen vore eu gyllene
medelväg. Jag kan icke derutinnan instämma med honom. De nuvarande
bestämmelserna gå för långt åt ett håll, så att de lemna församlingarna
måhända allt för stor frihet, men deremot äro de nu föreslagna bestämmelserna
allt för detaljerade och ingripa allt för starkt i församlingarnas
sjelfbestämmelserätt i afseende å undervisningens ordnande med
hänsyn till lokala förhållanden. Jag tror, att man mellan dessa tvenne
ytterligheter, den nuvarande och den föreslagna, bort kunna finna en »gyllene
medelväg», och jag har tillåtit mig anvisa ett sätt, hvarpå detta
skulle kunna vinnas.

Talaren, som försvarade statsutskottets förslag, fann det vara
rigtigt att utgå från lärjungeantalet vid bestämmande af statsbidraget.
Jag ber då att få ytterligare fasta uppmärksamheten derpå, att
detta är eu fullkomligt ny princip, som alls icke tillämpats på något
annat af folkskolans områden, och jag tror äfven, att denna princip
skall i tillämpningen blifva mycket svår att upprätthålla.

Samme ärade talare menade, att det skulle vara ytterst få ställen,
der man icke skulle kunna uppbringa lärjungeantalet till 10, man
kunde, tilläde han, om så behöfdes, taga lärjungar från andra åldersgrupper
än de som eljest deltaga i slöjdundervisningen. Men om i
ett skoldistrikt hela antalet gossar i skolåldern icke uppgår till 10,
så är det ju omöjligt att uppnå detta antal, ty man kan väl icke taga
4- eller ö års gossar och insätta dem i slöjdskolan.

Om man vidtager den förändringen, att skoldistriktet skall på
något sätt bidraga till slöjdlärarelönen, tror jag, att man får den tillräckliga
hållhake, som behöfves, och då kan man lemna församlingarna
ganska stor frihet, ty det är icke att befara, att de skulle missbruka
den.

Det framhölls nyss, att om vi icke antaga detta förslag, blir det
ganska vanskligt, ty då skulle man t. ex. af de 135 gossar, för hvilka,

N:o 43. 26

Tisdagen den ] Maj.

Ang. ändring
i villcoren för
erhållande af
understöd af
allmänna medel
till undervisning
i slöjd
för gossar.

(Forts.-)

såsom jag i mitt förra anförande nämnde, man kunde få 9 statsbidrag
å 75 kr. enligt nu föreslagna bestämmelser, kunna anordna 27 slöjdgrupper
med fem gossar i hvarje och på detta sätt få 27 statsbidrag å
75 kronor, och talaren tilläde, att detta skulle äfven skoldistriktet få, om
man blott iakttoge alla formaliteter. Jag ber då att få fasta uppmärksamheten
derpå, att det visserligen i fjol gick för sig för Kalmar
stad att på detta sätt få 12 statsbidrag för 12 slöjdgrupper, som undervisades
af 7 lärare, men sedermera hafva andra städer försökt att göra
på samma sätt, men fått afslag. Jag har här i min hand två Kongl.
Maj:ts utslag, af livilka framgår, att det icke hjelpt att man, såsom
t. ex. i Karlskrona, anordnat tre slöjdgrupper och begärt tre statsbidrag
eller såsom i Lund anordnat 5 slöjdgrupper ocli begärt fem
statsbidrag. Kongl. Maj:t svarade, att det är endast en skola, och
hvardera staden fick derför blott ett statsbidrag.

Jag anser sålunda, att det icke är så farligt, om vi afslå denna
proposition och till nästa år afvakta ett nytt förslag, som bättre än
det föreliggande tillgodoser både statens och den pedagogiska slöjdundervisningens
intressen.

Då jag, sedan jag sist hade ordet, erfarit, att de farhågor, som
jag förut uttalat, beaktats och att mina åsigter i detta afseende vunnit
understöd från skilda håll, skall jag nu, herr talman, tillåta mig
att yrka rent afslag på såväl statsutskotets hemställan som Kongi.
Maj:ts proposition.

Herr Lasse Jönsson: Om Riksdagen afslår Kongl. Maj:ts proposition
eller utskottets förslag, komma ju de oegentligheter att qvarstå,
som den siste talaren påpekade. Kong], Maj:t har visserligen
redan sökt att genom meddelade utslag afhjelpa oegentligheterna,
men om vi nu vägra att godkänna det förslag Kongl. Maj:t i detta
afseende framlagt, såsom Kongl Maj:t här begärt, så komma vi åter
in i det gamla oefterrättlighetstillståndet.

Hvad beträffar det här framstälda yrkandet, att församlingarna
skulle ega rätt att få statsbidrag, äfven om anlalet slöjdande gossar
vore så litet som helst, så synes det mig vara alldeles för mycket
begärdt. Någon gräns bör väl finnas, ty anslaget är väl icke afsedt
endast för läraren, utan staten har gifvit anslaget för den nytta slöjdundervisningen
medför. Jag kan för öfrigt icke tro, att något skoldistrikt
finnes, der antalet lärjungar, som kunua deltaga i slöjdundervisningen,
icke uppgår till minst 10, hvilket fordras för att komma i
åtnjutande af anslaget. Skälet, hvarför förslaget borde afslås, var den
fara, som, enligt talaren på stockholmsbänken, skulle ligga uti att
frångå den pedagogiska undervisningen, och att icke låta ensamt den
vara allrådande. Han fruktade också, att undervisningen skulle komma
att meddelas af handtverkare, och att slöjdundervisningen derigenom
skulle utsättas för en allvarsam fara, och dess anseende, eller rent af
verldsrykte som den vunnit, komma att neddragas. För min del kan

Tisdagen den 1 Maj.

27 N:0 43.

jag dock icke se någon fara deri, ty är det så, att någon församling Ang. ändring
skulle uppdraga åt en person, som icke är skollärare, att meddela
undervisning i slöjd, så är det väl klart, att man väljer en sådan, ^n({erst>gfi aj
som kan undervisa. Och jag tror, att en skicklig och duglig handt- allmänna meverkare,
som skall förtjena sitt bröd med yrket, har lärt sig att sköta del till underundervisningen
vida bättre än dessa pedagogiska undervisare, som vu™n9 i slöjd
kanske aldrig gjort något ordentligt handtverksarbete, utan endast del- 1
tagit i den finare undervisningen under några få månader. Man kan ''■
rent af förvåna sig, huru små framsteg gossarne göra under deras
ledning. Visserligen prunka de i examen med prydliga utställningar
och vackra utskärningar, men ser man på hvilken tid, de hafva gjort
dem, så skall man förvåna sig deröfver. De komma hem den ena
dagen efter den andra med ett profstycke och säga, att de skola fortsätta
på det en annan dag. Frågar man dem då, om de icke hafva
det färdigt, så svara de: nej, vi måste skrapa på det litet till. Och
på det sättet fortgår det den ena slöjddagen efter den andra.

År det någonting att tala om eller frukta för, att det komme
att bli bättre ordning i undervisningen. Jag har tvärtom den tron,
att det skulle bli en betydlig uppryckning, om man lade undervisgen
i händerna på folk, som veta, att det skall gå undan, och hade
större handtverksskicklighet än pedagogerna.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Herr Petterson i Hasselstad: Jag begärde ordet med anledning
af herr Hammarlunds yttrande, att församlingarna borde bidraga något
till slöjdskolorna. Härpå vill jag svara, att jag tror, att församlingarna
fä bidraga ganska mycket till slöjdundervisningen vid sina
folkskolor. Åtminstone är det så förhållandet i den kommun jag tillhör.
Vi hafva der flere slöjdskolor, och för att underhålla dessa,
skaffa lokal och materialier af alla slag, åtgå icke obetydliga belopp.

Detta få vi äfven taga i betraktande och icke fasta oss uteslutande
vid aflöniugen åt lärarne.

Vidare har herr Elowson sagt, att det understöd, staten lemna!’,
skall vara ett bidrag åt församlingarna för aflönandet af lärarne, men
skulle församlingarna nödgas bidraga vidare till slöjdskolorna än hvad
de göra genom de bidrag, som de måste utgöra för dessa lokaler och
slöjdmaterialier, sä fruktar jag, att dermed vore gifvet ett sådant hugg
åt slöjdskolorna, att församlingarna komme att draga sig för att inrätta
några sådana, och det tror jag icke vore lyckligt.

Det var blott detta jag ville anmärka. Jag skall för öfrigt be
att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Alsterlund: Herr talman! Jag har egentligen begärt ordet för
att bemöta ett yttrande af herr Lasse Jönsson. Han sade, att det var rent
ynkligt att finna, huru barnen i skolan pråla med en del utskärningar
o. d., och han förmenade, att det vore mycket bättre, om undervis -

N:0 43. 28

Tisdagen den 1 Maj.

Ang. ändring ningen leddes af skickliga snickare, eller handtverkare. Deruti har
i vtlkoren för }lan dock orätt. Detta yttrande visar, att han icke fattat betydelsen
understöd af den sföjcb som man imort i vara tolkskolor och som vackt sa
allmänna me- mycken och berättigad uppmärksamhet både inom och utom landet.
del till under Slöjden i skolan är ett uppfostringsmedel. Det är icke meningen,
visning i slöjda ijarnen c]er skola blifva snickare eller utbildas till yrkesidkare, utan
;or gossn/. menjDgen med gjöjden är att gifva det unga barnet den första ledningen
i användandet af de mera enkla verktygen och att uppöfva
barnets öga, hand och smaksinne, och så har äfven slöjdundervisningen
i våra skolor bedrifvits. Efter den erfarenhet jag har från den ort
jag tillhör, vågar jag påstå, att de pedagogiskt utbildade skollärarne
äro mycket bättre och mycket skickligare undervisare i skolslöjden
än snickare och andra yrkesmän. Det var endast detta jag ville säga.

Herr Olsson i Mårdäng: På samma gång som jag erkänner,
att de nuvarande bestämmelserna rörande detta ämne icke äro tillfyllestgörande,
kan jag icke undgå att tillkännagifva, att jag icke heller
är tillfredsstäld af det framlagda förslaget, utan kommer att med min
röst bidraga till dess fall, och jag gör detta på de skäl, som redan
äro anförda af dem, som yrkat afslag.

Jag skall äfven tillåta mig fästa uppmärksamheten vid eu sak,
som blifvit framhållen af flere talare, och det är, att man må se till,
då staten lemnar bidrag till slöjdundervisningen, att så många som
möjligt komma i åtnjutande af densamma, och att den blifver till
största möjliga nytta. Detta vill jag icke bestrida, men jag är rädd
för att man skall råka ut för farliga konseqvenser, om man skulle
draga ut dem. Ty detsamma kan enligt mitt förmenande sägas äfven
om den egentliga folkskolan, och konseqvensen skulle sålunda
blifva den, att om det finnes en folkskola, der icke antalet barn är
10, der sålunda samma förhållande inträffar, att man icke får den största
möjliga nytta deraf, anslaget till denna folkskola bör indragas. Något
sådant kan jag för min del icke godkänna.

För att afhjelpa det omnämnda missförhållandet hade det ju gått
an att bestämma ett mindre statsbidrag för skolor med mindre lärjungeantal
än 10, men då så ej är fallet, kommer jag att rösta för
afslag å utskottets hemställan och yrkar således äfven detta.

Ofverläggningen var slutad. Enligt de yrkanden, som derunder
förekommit, gaf herr talmannen propositioner: l:o) på bifall till utskottets
hemställan; 2:o) på bifall till det af herr Hammarskjöld framstälda
förslag; 3:o) på afslag å utskottets hemställan. Herr talmannen
fann den förstnämnda propositionen vara med öfvervägande ja besvarad.
Som votering emellertid begärdes, upptog herr talmannen, för
bestämmande af kontrapropositionen, å nyo de båda återstående yrkandena,
af hvilka det, som afsåg bifall till herr Hammarskjölds förslag,
nu förklarades hafva flertalets mening för sig. Men jemväl i

29 N:o 43.

Tisdagen den 1 Maj.

fråga om kontrapropositionen äskades votering. I anledning häraf
blef nu först uppsatt, justerad och anslagen en så lydande omröstningsproposition: Den,

som till kontraproposition i hufvud voteringen antager bifall
till herr Hammarskjölds under öfverläggningen framstälda yrkande,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition i nämnda votering
antagit afslag å statsutskottets i utlåtandet n:o 52 gjorda hemställan.

I denna forsta votering röstade 62 ledamöter ja men 122 nej,
och erhöll i följd häraf propositionen för hufvudvoteringen följande
lydelse:

Den, som bifaller statsutskottets hemställan i utlåtandet n:o 52,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren afslagit nämnda hemställan.

Hufvudvoteringen utföll med 94 ja mot 89 nej; varande alltså
utskottets hemställan af kammaren bifallen.

§ 8.

Slutligen föi-edrogs och bifölls statsutskottets memorial n:o 55,
i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande Kong], Maj:ts proposition
angående förskjutande af den väguppskattningsnämnderna tillkommande
ersättning m. m.

§ 9-

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:

Herr M. Andersson i Löfhult från och med denna dag till riksdagens
slut; samt

Herr John Olsson under morgondagen.

N:o 43. 30

Tisdagen den 1 Maj.

§ 10.

Till bordläggning anmäldes bevillningsutskottets memorial:

n:o 23, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut i fråga om
bevillningsutskottets hemställan i dess memorial n:o 14 rörande Kong!
Maj:ts proposition n:o 2 med förslag till ny förordning angående mantalsskrifning;
och

n:o 24, i fråga om ändrad lydelse af § 28 i gällande förordning
angående bevillning af fast egendom samt af inkomst; samt

sammansatta bevillnings- och lagutskottets memorial:

n:o 8, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut i fråga om
sammansatta bevillnings- och lagutskottets hemställan i dess memorial
n:o 5 rörande vissa delar af Kongl. Maj:ts proposition n:o 2 med
förslag till ny förordning angående mantalsskrifning; och,

n:o 9, angående arfvode åt sekreteraren hos sammansatta bevillnings-
och lagutskottet.

Dessa ärenden skulle uppföras främst å föredragningslistan för
morgondagens sammanträde.

§ 11.

Justerades det i kammarens sammanträde den 24 nästlidne april
förda protokoll.

§ 12.

Justerades protokollsutdrag; hvarefter kammarens ledamöter åtskildes
kl. 3,18 e. m.

In fidem

Ilj. Nehrman.