RIKSDAGENS PROTOKOLL

ProtokollRiksdagens protokoll 1894:40

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1894. Andra Kammaren. N:o 40.

Söndagen den 29 april.

Kl. 1/2 3 e. m.

§ I För

motions afgifvande hade sig anmält herr N. Jönsson i
Gammalstorp, hvilken nu yttrade:

Med stöd af 55 § riksdagsordningen och med anledning af
den inträffade händelsen, att Riksdagens Andra Kammare i går af
herr statsrådet och chefen för finansdepartementet fått emottaga
underrättelse derom, att vi hafva att motse en minskning i den för
nästa år beräknade inkomsten af tullen å socker, uppgående till flera
millioner kronor, anhåller jag, att för betäckande af den brist i statsbudgeten,
som härigenom uppstår, få afgifva én motion, hvari jag tager
mig friheten föreslå, att Riksdagen ville besluta, att för detta och
nästkommande år lägga en särskild tilläggsafgift å tullen på spanmål.

Härefter aflemnade herr Jönsson en af honom jemte herr C. J.
Jakobson undertecknad motion om tilläggsafgifter till gällande tullsatser
å spanmål.

Denna motion, som erhöll ordningsnummern 171, begärdes på
bordet och bordlädes till nästa sammanträde.

§ 2.

Vid föredragning härefter af statsutskottets memorial n:o 62, i
anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut i vissa frågor rörande anslagen
under riksstatens nionde hufvudtitel, blefvo de af utskottet
i nämnda memorial föreslagna voteringspropositioner af kammaren
godkända.

§ 3.

Föredrogs vidare statsutskottets memorial n:o 63, med anledning An9- «*«-af kamrarnes skiljaktiga beslut i fråga om pensioner och gratifikationer
till tjensteman, underbefäl och arbetare vid statens jernvägs- gementam
byggnader. röstning.

Sedan kamrarne, vid behandlingen af punkten 1 i statsutskottets
utlåtande n:o 10 a, i hvilken punkt utskottet under särskilda mom.
a)—n) hemstält om beviljande af pensioner från allmänna indragAndra
Kammarens Prof. 1894. N:o 40. 1

K:o 40. 2 Söndagen den 29 April.

Ang. rote- ningsstaten till olika belopp åt tretton särskilda under nämnda punkt
ringspropo■ och°moment uppräknade, vid statens jernvägsbyggnader anstälde tjentition
för 8teniän) fattat skiljaktiga beslut, i det att Andra Kammaren bifallit
utskottets berörda hemställan, med den ändring, att mom. n) skulle
(Forts.) utgå, men deremot Första Kammaren bifallit en af herr Casparsson
med flera i ämnet ufgifven reservation, deri för en hvar af ifrågavarande
tjensteman föreslagits pensioner till visst högre belopp ån utskottet
hemstält, så hade utskottet, som ansett frågan om storleken af de
under mom. a)—m) angifna tjensteman pensioner äfvensom frågan
om den under mom. n) angifne tjenstemannens pension böra afgöras
medelst gemensamma omröstningar, under punkten 1 mom. A) i nu
föreliggande memorial liemstält:

att kamrarne måtte medgifva, att samtliga de uti förenätnnda mom.
a)—n) innefattade frågor finge afgöras genom en gemensam omröstning.

Häremot hade reservation anmälts af herr Jonsson i Hof, som
ansett, att särskild voteringsproposition bort föreslås för hvar och en
af berörda frågor, samt till sådana voteringepropositioner afgifvit förslag.

Efter upplåsande af utskottets hemställan anförde:

Herr Jonsson i Hof: Vid behandlingen af denna fråga inom

utskottet hemstälde första utgiftsafdelningen, som hide förberedt
dessa punkter, att alla under punkt 1 upptagna pensionsbelopp borde
afgöras genom en enda gemensam votering. Men afdelningen framlade
derjemte ett annat alternativ, hvari föreslogs, att det skulle voteras
särskilt om hvarje post under dsnna första punkt. Då, så vidt jag
kan finna, den åsigt, en och annan riksdagsman kan hafva om ett
särskilt pensionsbelopp under dtnna punkt, skulle kunna blifva helt
och hållet undertryckt, derest man slår ihop samtliga pensionsbeloppen
och voterar om dem i en klump, och då det måste anses vara af vigt
att den olika uppfattning, som rörande de särskilda pensionsbeloppen
kan ifrågakomma, får göra sig gällande, hade, enligt mitt förmenande,
voteringspropositionen bort vara uppstäld så, att en votering om hvarje
pensionsbelopp under denna första punkt finge ega rum. Det är just
i sådant syfte jag afgifvit min reservation, och jag har deri upptagit
det alternativ, som af afdelningen på förhand blifvit uppsatt. Jag tror
näppeligen det kan vara lyckligt eller lämpligt, om Riksdagen af
beqvämiighetsskäl eller för att, så att säga, slå fjorton flugor i en
smäll, skulle, på sätt utskottet nu föreslagit, så här i klump bestämma
en mängd pensioner, hvilka till sin innebörd äro temligen olika.
Särskilt synes mig en omständighet vara af icke oväsentlig betydelse
med afseende på sättet för frågans afgörande. Första Kammaren har
beträffande den för arkitekten Edelsvärd föreslagna pensionen stannat
vid 2,000 kronor, under det att Andra Kammaren helt och hållet
strukit denna pension. Genom antagande af utskottets förelag till
voteringsproposition kommer då det egendomliga att inträffa, att
kamrarnes ledamöter skulle tvingas in med sina åsigter mellan så
stora skiljaktigheter som en pension på 2,000 kronor och ett rent
afslag, ett tvång, som komrne att utöfva sin betydelse hela liuien
igenom på samtliga öfriga pensioner. Om deremot votering komrne

Söndagen dön 29 April. 3 N;0 49.

att företagas särskildt för hvarje belopp, så finge de olika uppfart- Ang. votemngarne
utrymme att göra sig gillande, allt efter som man kunde rin?>propoanse
det vara skäl att gifva de ifrågavarande tjenstemännen den sU,on ^ör
ena eller den andra pensionen. Och jag tror, att Riksdagen sjelf
icke bör draga eig för det besvär, som är förenadt med att votera (Forts)
tretton gånger mer i det ena fallet än i det andra. Det torde också
vara af vigt och betydelse för framtiden, att icke slå fast ett sådant
prejudikat, som att i klump afgöra den mängd pensioner, hvarom här
är fråga, olika till sina summor och med olika motiv för den ena
och andra.

Jag tager mig derföre friheten yrka, att kammaren ville, med
afslag på utskottets hemställan i första punkten mom. A), i stället bifalla
den af mig vid denna punkt afgifna reservation.

Häruti instämde herrar Gustaf Ericsson från Stockholm, Hedin,
Ekstromer, von Frusen, Nordin i Hammerdal, Anderson i Hasselbol,

Nilson från Lidköping och Aulin.

Herr vice talmannen Danielson anförde: Jag tror verkligen
att herrarne. afgifvit sitt omdöme något för hastigt i denna fråga.

Den siste ärade talaren yttrade, att han hoppades att kammaren
icke ville slå fast såsom ett prejudikat för framtiden, att man skulle
genom en gemensam votering bestämma en sådan mängd olika pensionsbelopp,
hvarom nu är fråga. Men detta har denna kammare
såväl som Första Kammaren redan gjort, då de fattat beslut i frågan
punktvis, och da skall enligt Riksdagsordningens föreskrift gemensam
omröstning ske mellan de olika besluten. Det står ju tydligt i 65 §
Riksdagsordningen, »att när, i fråga om statsutgifter eller bevillning,
eller angående riksbankens eller riksgäldskontorets styrelse och förvaltning,
inkomster och utgifter, kamrarne fatta stridiga beslut, som
ej uppå vederbörligt utskotts förslag vvarda sammanjemkade, skola
begge kamrarne hvar för sig rösta om de olika beslut, hvari hvardera
förut stannat.» Jag hemställer då till herrarne, om man verkligen
kan säga, att det är att fastslå ett vådligt prejudikat för framtiden
att nu godkänna den föreslagna voteringspropoeitionen. Kamrarne
hafva fattat sina beslut klumpvis; och hvad hade då utskottet att
göra, annat än att sätta den ena kammarens beslut emot den andras?

Hade Andra Kammaren vid ärendets första behandling tydligt uttalat
den _ meningen, att kammaren ville särekildt pröfva herr Edelsvärds
pension, så att den blifvit utbruten och gjord till föremål för ett beslut
för sig, ja, då vore den förste talarens uppfattning utan tvifvel rigtig.

Men så har denna kammare icke gått till väga, utan kammaren har
fattat beslut rörande hela punkten, inclusive herr Edelsvärds pension.

Det är således icke möjligt att dela sönder detta beslut, utan att på
samma gång rifva sönder hvarje del, ty eljest handlar man icke följdriktigt,
och icke heller följer man riksdagsordningens föreskrift i
detta hänseende. Jag tror att utskottets förfarande i denna sak varit
fullt lagenligt, hvilket också torde framgå deraf, att tjugutre af utskottets
ledamöter varit ense om den uppfattning, utskottet uttalat. Vill nu
kammaren gå till våga på annat sätt, då bör icke endast denna punkt

N:0 40. 4

Ang. voteringsproposition
för
gemensam om
röstning.
(Forts.)

Söndagen den 29 April.

sönderdelas, utan äfven alla de följande, ty den nu föredragna punkten
har afgjorts med ett klubbslag, liksom alla de öfriga. Men det
synes mig, som om ett dylikt förfaringssätt icke gerna kan komma
i fråga, så vida vi nemligen skola följa gällande föreskrifter, ty vi
måste då plocka sönder hvarenda punkt och votera om hvarje del
för sig.

Då jag hörde så många instämma med den förste talaren i hans
yrkande om bifall till den af honom afgifna reservationen, torde det
måhända förefalla något djerft af mig att framställa yrkande om bifall
till utskottets förslag, men jag kan dock icke underlåta att göra
det, då jag är fullt och fast öfvertygad derom, att utskottet i denna
fråga handlat fullkomligt följdrigtigt och lagenligt.

Jag yrkar således bifall till utskottets hemställan i den nu föredragna
punkten.

Herr Månsson instämde häruti.

Herr von Friesen: Det är nog rigtigt, att grundlagen säger,
att man i frågor sådana, som den föreliggande, skall votera gemensamt
om de olika beslut, i hvilka kamrarna stannat. Men jag hemställer,
om man icke äfven enligt reservationen får rösta mellan kamrarnas
olika beslut. Första Kammaren har t. ex. bestämt öfverste
Roos’ pension till 4,800 kronor och Andra Kammaren till 3,000 kronor.
Om man bifaller reservationen, får man ju rösta mellan kamrarnes
olika beslut beträffande öfverste Roos. Någon föreskrift derom,
att den omständigheten, att beslut rörande flera saker fattats i ett
klubbslag, skall vara bestämmande för voteringspropositionens uppsättande,
finnes icke, såvidt jag vet, utan dervid måste man väl låta
de för handen varande förhållandena vara afgörande. Om det af den
diskussion, som fördes i kamrarne angående de ifrågavarande pensionerna,
hade visat sig, att någon röstat för ett af dessa pensionsbelopp
endast och allenast på den grund, att det stode i nödvändigt
samband med något af de andra pensionsbeloppen, då skulle äfven
jag hafva kunnat vara med om vice talmannens uppfattning. Men
så°har icke varit förhållandet, så vidt kåndt är. Det var endast beqvämlighetsskäl
som gjorde, att kammaren beslutade öfver alla pensionsbeloppen
på en gång; det skedde så, för att herr talmannen skulle
slippa framställa propositionerna på de olika momenten, hvart för
sig. Något yrkande angående sättet för propositionernas framställande
blef icke gjordt; om herr talmannen velat, hade han kunnat
föredraga hvar och en af dessa pensioner för sig.

Jag anser sålunda, att kammaren har fullkomligt lika fria händer
nu, beträffande uppdelandet af punkten, som då ärendet första
gången företogs till behandling. På denna grund kan jag icke inse
annat, än att det är fullkomligt formelt rigtigt att nu bifalla herr O.
Jonssons reservation. Och om så är, bör man ock taga denna reservation,
ty det sunda förståndet talar afgjordt för reservantens åsigt.
Det är nemligen möjligt, att en och samma person önskar att öfverste
Roos skulle hafva 3,000 kronor och major Edelsvärd 2,000

5 iV:0 40.

Böndagen den 29 April.

kronor i pension, men genom anlagande af utskottets förslag får denne -Ang. vote person

icke tillfälle att votera efter sin öfvertygelse angående dessa

tva punkter. _ gemensam om Ehuru

jag redan, genom instämmandet med herr Jonsson, till- röstning.
kännagifvit min ståndpunkt, vill jag jemväl på de af mig nu anförda (Forts.)
skäl yrka bifall till reservationen.

Herr Hedin: Herr vice talmannen framhöll den enhällighet,

hvarmed statsutskottet afgifvit föreliggande förslag. Ja, det må väl så
vara, i betraktande deraf att det endast finnes en enda reservant. Men
att denna enhällighet icke varit så absolut i afseende å uppfattningen
af frågans karakter, det kan man sluta sig till af det ovanliga förhållande,
att statsutskottet börjat sin hemställan med att föreslå, »att
kamrarne må medgifva, att samtliga de uti förevarande mom. a)—n)
innefattade frågor må afgöras genom en gemensam omröstning». Det
är då alldeles påtagligt, att dessa tjugutre ledamöter, som varit så
enhälliga, haft en ganska liflig sentiment deraf, att här förelåge något,
som vore åtminstone mycket ovanligt och egnadt att gifva anledning
till allvarsamma betraktelser. Jag har för icke länge sedan, vid behandlingen
af en af statsutskottet föreslagen voteringsproposition, fäst
uppmärksamheten på att sådana fall hafva förekommit, då kamrarne
ogillat en voteringsproposition af det skål, att, derest den godkändes,

* Riksdagens ledamöter skulle tvingas att i och för en eller annan detaljs
eller biomständighets skull, som ena eller andra kammaren fogat
till ett beslut, hvilket eljest vore lika i begge kamrarne, rösta emot
sin verkliga mening. Här förelägger man oss nu en voteringsproposition,
jemförlig med den, som skulle uppställas, om man, sedan samtliga
hufvudtitlarne blifvit behandlade af begge kamrarne och eu
mängd punkter blifvit föremål för olika beslut, skulle i en voteringsproposition
om nej och ja kunna anslå alla de olika beslut, som fattats
i statsregleringsfrågor under behandlingen af samtliga hufvudtitlarne.
Detta är i min tanke så ytterligt orimligt, att icke någon
hänsyn till en ringa tidsbesparing bör föranleda kammaren att fixera
något, som med rätta kan stämplas såsom ett vådligt prejudikat.

Jag instämmer för öfrigt med den näst föregående talaren och
yrkar bifall till herr O. Jonssons reservation.

Herr vice talmannen Danielson: Jag ber om ursäkt, men jag
kan verkligen icke finna att, om herr Olof Jonssons yrkande, som
bitrådts af herr Hedin m. fl., bifölles, saken derigenom skulle ställa
sig i ringaste mån bättre än genom antagande af utskottets förslag.

Det må nu vara sant, att det kan finnas mången här i kammaren,
som vill gifva major Edelsvärd 2,000 kronor, men öfverste Roos endast
3,000 kronor i pension; men det är då samma förhållande med alla
de öfriga personer, som i denna punkt äro i fråga till att få pension.

Det kan ju likaså finnas många, som vilja gifva öfverste Roos det
högre pensionsbeloppet och då måste de rösta endast med hänsyn till
alla de pensionsbelopp, som i ja- eller nejpropositionen äro upptagna.

Det kan finnas andra ledamöter af kammaren, som känna herr Bergman
eller herr Fraenckel eller herr Ingelman o. e. v., och då skulle

N:o 40. G

Ang. voteringsproposition
för
gemensam om
röstning

(Forts.)

Söndagen den 29 April.

de, om herr Jonssons reservation bifölles, hafva frihet att rösta efter
sin personliga kännedom om hvarje man. Härmed må nu vara huru
.som helst, men jag ber att få fästa uppmärksamheten derpå, att det
yrkande icke är korrekt, som herr Jonsson i reservationen framstält,
beträffande såväl major Edelsvärd, som alla de öfriga i denna punkt
l:o upptagna personer. Ty skall man hafva frihet att rösta särskildt
för hvar och en af dem och sålunda få rösta efter den personliga kännedom,
man har om personen i fråga, så synes mig konseqvensen bjuda,
att man förfar på samma sätt i afseende å alla de i punkt 2:o upptagna
arbetare. Ty det kan ju hända, att många af kammarens ledamöter
känna en eller annan af dessa arbetare och veta, att han är i
den ställning, att han icke behöfver pension till det högre beloppet,
utan kunde godt vara belåten med det mindre. Man borde sålunda
äfven rösta om hvar och en af dessa arbetare särskildt, såvidt det
skulle blifva någon rättvisa i hela detta tillvägagående, som af reservanten
föreslagits.

Vill man sålunda frångå det beslut, som kamrarne fattade, när
frågan senast var före, samt plocka sönder frågan, så skall det ske
både beträffande befäl och arbetare; i annat fall vinner m.*n ju icke
den fullkomliga frihet, som mina herrar motståndare så ifrigt förfäkta
i afseende på herr E delsvärds pension.

Emellertid tror jag icke, att här föreligger någon fara för att vi
icke kunna vid den gemensamma voteringen bestämma vår uppfattning,
likaväl som vi gjort det vid den speciella voteringen. Jag yrkar
derför fortfarande, att kammaren måtte bifalla utskottets förslag.

Beträffande den omständigheten, att statsutskottet på förhand
hemstält, att kamrarne må medgifva, att samtliga de uti förevarande
mom. a)—n) innefattade frågor må afgöras genom en gemensam votering,
så vill jag säga, att det icke sällan händer, att man inom afdelniDgen
gör ett utkast till ett alternativt förslag. Men, då saken
förekommer i plenum inom utskottet, höjer sig icke någon röst för
det framlagda alternativet.

Jag tror derför, att kammaren gör klokast i att bifalla utskottets
hemställan. I annat fall få vi väl 60 eller 70 voteringar, efter
hvad jag kan tro; ty då skulle vi ju votera om arbetarne också, annars
eger ingen rättvisa rum.

Med herr vice talmannen förenade sig herr Nilsson i Skärhus.

Herr Andersson i Nöbbelöf: Herr talman, mine herrar! Man
har starkt framhållit, att man icke genom gemensam votering i klump
om ifrågavarande personer borde tvinga någon att i något fall rösta
mot sin mening, utan att man skulle hafva fullkomlig frihet att rösta
om hvarje pensionsbelopp särskildt. Jag kan icke se, att utskottet i
det fallet gjort något annat, än hvad Kongl. Maj:t gjort i sin proposition,
hvad utskottet gjorde i sin framställning till kamrarne, och
hvad kamrarne hvar för sig gjorde, då frågan behandlades förra
gången. Då blef den behandlad i ett sammanhang, och jag kan derför
icke se, att utskottet skulle kunnat göra något annat nu heller i
fråga om denna voteringsproposition. Det är tydligen påvisadt af

7 N:o 40.

Söndagen den 29 April.

vice talmannen, hvad grundlagen bjuder i detta fall, nemligen att, när Ang. rotekamrarne
stannat i olika beslut, den gemensamma omröstningen skall r‘"
eke emellan de stridiga besluten. Här har Andra Kammaren fattatjemensam om.
ett beslut och Första Kammaren ett annat. Derför bäfva kamrarne röstning.
att rösta emellan de-*sa två beslut, och jag kan icke se, att de hafva (Forts.)
någonting annat att göra. Kamrarne kunna visserligen besluta att
rösta om hvarje person särskildt; men jag kan icke förstå, hvad fördel
det vore, hvarken för personen eller för oss. Min mening är den,
att när dessa personer allesammans varit i samma belägenhet — de
hafva nemligen haft tjenst vid statens jernvägsarbete — så böra de
också i fråga om pensionering blifva stälda i konseqvens med hvarandra;
och det bli iva de, om man voterar gemensamt om dem alla
på en gång. Det kan hända, att, om man skulle votera om hvar
och en särskildt, en person, som bäst behöfver en pension, blefve utan,
och jag tror derför att det enda rigtiga är, att man voterar om dem
i klump. Skulle man deremot votera om hvar och eu särskildt, sa
skulle väl konseqvensen fordra, att man också voterade särskildt om
hvarje af de ifrågavarande arbetarne. Men då måste man ställa upp
en ny voteringsproposition. Ty den konseqvens, som skulle följa af
beslutet att votera om hvar och en särskildt af de i denna punkt
omnämnda personerna, vo e väl, att man skulle votera om hvar och en
af de andra också. Men det blefve allt lit» t långrandigt att votera
särskildt om hvar och en af dessa 50 å 60 personer.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herrar Svensson i Rydaholm och Norrby instämde häruti.

Herr Hedin: Jag skall icke behålla ordet långe, herr talman.

Jag ber endast att få uppmana kammaren att taga den först af vice
talmannen och sedan af min ärade vån på skånebänken omtalade inkonseqvensen
i något närmare skärskådande, än hvad hittills har skett.

Det kan vid första påseendet, hvilket ofta är ett ytligt betraktande,
se ut, som om det vore eu inkons qvens, såsom här påståtts, att ställa
man mot man i voteringen om jernvägsbefälet, men votera i klump
om jernvägsarbetarne. Om det v» rkligen skulle vara en inkonseqvens,
så vore det blott en inkonsekvens till — till de förutvarande 7,000,
som hafva begåtts, eller en begynnelse till de ytterligare 7.000, som
komma att begås rörande gemensamma voteringar. Så. länge det
icke är möjligt att närmare precise''a grundlagens vilja i. det fallet
eller att bringa till stånd en större öfverensstämmelse i de båda
kamrarnes uppfattning om denna sak, är det en fråga utan synnerlig
betydelse, om man lägger en inkonseqvens till de många förutvarande.

Men frågan är denna: är det en verklig inkon-eqvens vi göra oss
skyldiga till, om vi skilja mellan en formalistisk uppfattning af saken
och sakens reela innehåll? Faktum är, det kan ingen bestrida, att
beträffande de under första punkten uppförda personerna, kan finnas
en på personlig kännedom grundad åsigt om det belopp, som i de
särskilda fallen bör beviljas Derför hafva också olika meningar rörande
särskilda personer, för hvilka Kong!. Maj:t föreslagit pension,
yppats vid den företa behandlingen i kammaren af detta ärende.

Nio 40. 8

Söndagen den 29 April.

Ang. rote- Deremot hafva beträffande arbetarne visserligen olika åsigter yppat
^tUimjSr men röran<ie den och den personen i jemförelse med den
gemensam om-oc^ den, utan åsigternas skiljaktighet har galt de särskilda gruproitning.
persa i klump. Skall man bifalla i klump, hvad Kongl. Maj:t före(Forts.
) slagit eller hvad reservanten eller någon i kammuren yrkat? Ingen
har ifrågasatt, att någon hår skulle ega en sådan personlig kännedom
om dessa arbetare, att han kunde sätta i fråga höjandet af beloppet
för en och nedsätta det för en annan, utan här gälde det höjande
eller sänkande af klumpsummorna, och om dem hafva kamrarna
fattat olika beslut. Men detta är något helt annat, än hvad som
förelöpte, när vi diskuterade frågan om pensioner för jernvågsbefålet.

Således tillåter jag mig anmärka, att den åberopade inkonseqvensen
icke är en inkonseqvens i den meningen, som vice talmannen
och herr Hans Andersson i Nöbbelöf förestälde sig.

Herr Elowson: Herr talman, mine herrar! Det skål, som

anfördes af vice talmannen och statsutskottsledamoten på skånebänken,
synes mig vara icke så litet öfverdrifvet. Det häntydde nemligen
till den konseqvens, som förmenades skulle framkomma genom
bifall till Olof Jonssons reservation. Men, herr talman, det finnes
skilnad emellan konseqvens och konseqvens. För närvarande har det
icke framlagts något förslag om skilda voteringar i något annat hänseende,
än beträffande det befäl, som i första punkten är omnämndt.
Skulle någon vilja framställa förslag om skilda voteringar, angående
de pensioner, som äro i fråga i andra punkten och angående de
gratifikationer, som alhandlats i tredje punkten af utskottets utlåtande,
så får väl kammaren taga det yrkandet i öfvervägande. För
närvarande har icke något yrkande gjorts om detta, och derför
kunna den omtalade konseqvensens följder icke blifva någon verklig
konseqvens. Enligt mitt förmenande föreligga verkliga skäl för att
skilja emellan de personer, som omhandlas i första punkten. Deremot
finnas icke sådana skäl i fråga om de personer, som upptagas i
andra punkten af föreliggande memorial.

Jag anhåller om bifall till reservationen.

Herr friherre Åkerhielm: Herr talman, mine herrar! Det ät en

synpunkt, ur hvilken, så vidt jag kunnat följa med öfverläggningen,
ingen ännu sett denna fråga, men hvilken synpunkt är den för
mig bestämmande; och jag ber derför vördsamt att få framhålla den
för kammaren. Om jag haft den äran att tillhöra statsutskottet, tror
jag, att jag också skulle funnit mig mest tilltalad af den uppställning
af voteringspropositionen, som af reservanten och den förste talaren
under nu pågående öfverläggning framhållits. Men jag sitter nu icke
i statsutskottet utan i kammaren, och kammaren har efter min mening
icke att pröfva annat förslag ån det förslag till voteringsproposition,
som af ständigt utskott blifvit upprättadt. Jag känner icke
till, att en reservants mening vid sidan af utskottets kan göra sig gällande
derhän, att kammaren skulle kunna antaga reservantens voteringsproposition.
Det skulle icke vara utskottets handläggning, som
föregått uppställandet af denna voteringsproposition, och den skulle

9 H:o 40.

Söndagen den 29 April.

derför icke innebära alla de garantier, som, efter min mening, riks- Ang. riksdagsordningen
kräfver och fordrar. Hvarthän skulle det dessutom riyspropoleda,
om man inom kammaren, låt vara af berättigad förkänsla för gemensam omreservantens
klarare och rigtigare uppfattning, upptoge en reserva- röstning.
tion vid frågan om godkännandet af en voteringsproposition? Jo, det (Forts.)
skulle leda derhän, att hvem som helst skulle ega rätt att på stående
fot formulera en voteringsproposition, och hvart tager då det stän- ''
diga utskottets arbete vägen? Och hvart tager den utredning, som
det ständiga utskottet skall åvägabringa, vågen? Och hvar stanna då
kamrarne, om den ena kammaren på stående fot formulerar en voteringsproposition,
låt vara att den möjligen vore uppstäld af en vid
sådan uppställning van reservant, och den Andra Kammaren återigen
godkänner utskottets voteringsproposition. Hvad skall då inträffa?

Då stå vi återigen inför det fall, som jag en gång förut tillät mig
framhålla, att vi hafva en lucka i riksdagsordningen. Här finnes
ingen domstol, som bestämmer hvilkendera rotel ing^propositionen
skall gälla. Det kan ju vara en möjlighet, att statsutskottet skulle
kunna göra en sammanjemkning emellan de båda voteringspropositionerna.
Jag tror dock, att en sammanjemkning är mycket svår att få
till stånd emellan herr Olof Jonssons uppfattning och statsutskottets
flertals. Men det får man väl finna sig vid. Skulle man återigen
komma derhän, att man, genom att godkänna reservantens förslag
eller på stående fot godkänna ett inom en kammare uppgjordt förslag,
finge en voteringsproposition i den ena och en annan i den
andra kammaren, då kun lätteligen hela apparaten med den gemensamma
voteringen blifva alldeles omöjlig att handtera och dermed
våra gemensamma voteringar helt och hållet försvinna. Men detta
går efter min mening icke an. Derför kan jag icke vara med om
att nu, med ogillande af statsutskottets voteringsproposition, godkänna
den af reservanten frametälda voteringspropositionen. Jag kan för
min del icke förstå, att man kan och bör gå längre ån att yrka, att
den uppstäda voteringspropositionen, om man icke år tillfredsstäld
med den, må till förnyad behandling till statsutskottet återförvisas;
och detta är fullkomligt grundlagsenlig och fullkomligt tillåtligt, så
att, om ett sådant yrkande göres, äfven jag kan vara med derom.

Om ett sådant yrkande bifalles, är ingen skada skedd, ty jag kan
upplysa, att Första Kammaren å nyo bordlagt förslaget om voteringspropositionen
för att sålunda afvakta tiden och se hvad Andra Kammaren
vill fatta för ett beslut. Men jag har blott velat varna kammaren
till den kraft och verkan det hafva kan, för att ställa så till,
att gemensamma voteringar i en eller annan form omöjliggöras.

Herr Swartling instämde häruti.

Herr Jonsson i Höft Herr talman, mine herrar! Det kan ju
vara, som den siste talaren har sagt, en djerfhet af en reservant att
komma och yrka bifall till ett annat förslag, ån utskottet framlagt.

Men jag ber honom dock bemärka, att i det moment, som är föredraget,
en hemställan är gjord till kammaren, huruvida den vill,
att samtliga i denna punkt innefattade frågor må afgöras genom

N:0 40.

Ang. voteringsproposition
för
gemensam om
röstning.

(Forts.)

10 Söndagen den 29 April.

en gemensam omröstning; och då måtte det val vara berättigadt att
de, som icke hafva den meningen, framlägga ett förslag, som år
motsatt. Ty innebörden af de olika förslagen, huruvida man skall
votera fjorton gånger eller en gång, är icke af sådan art, att icke en
formulering kan antagas af kammaren direkte på rak arm. Sjelfva
summan är ju i båda fallen lika. Skilnaden år endast den, om man
skall votera om alla på en gång eller om en i hvarje särskild votering.
Jag tror icke, att ett bifall till reservationen skulle leda till
sådana konseqvenser, att voteringsmaskineriet derigenom blefve fastläst,
och detta så mycket mindre, som min tanke är den, att Första
Kammaren i dag bordlagt frågan i afsigt att afvakta det beslut, som
denna kammare komme att fatta.

Jag får såga, att, såvidt jag minnes, har aldrig förr något sådant
förekommit, som att votera om en mängd pensioner på ett bräde, såsom
här är föreslaget. Jag ber också att få erinra, att vi år 1888
hade att afgöra frågor af liknande art som denna. Det gälde äfven
då flera pensionsbelopp åt jernvägsbefäl, som skulle afgå. Kamrarne
stannade äfven der i olika beslut. Andra Kammaren fattade ett beslut
rörande alla dessa pensioner, under det att Första Kammaren
fattade afvikande beslut i fråga om två af de föreslagna pensionerna.
Här är fallet det, att Andra Kammaren fattat afvikande beslut beträffande
samtliga de föreslagna pensionerna omed undantag af en,
hvilken kammaren helt och hållet vägrat. År 1888 föll det ingen
menniska in, att man skulle votera om alla dessa pensioner på ett
bräde, utan de delades, precis som i den nu föreliggande reservationen
är föreslaget. Då voterades det särskilt om hvarje pensionsbelopp.
Jag undrar — huru än herrarne söka här bevisa motsatsen
— om det icke är det rigtiga, att den fria uppfattningen får hafva
utrymme att göra sig gällande vid voteringar, sådana som dessa.
Jag undrar, säger jag, om det kan vara rätt att tvinga den, som t. ex.
vill gifva Roos 3,000 kronor och Edelsvärd 2,000 kronor, att i ett af
dessa fall frångå sin enskilda mening, endast på grund af voteringspropositionens
uppställning. Jag tror icke det är rigtigt, att slå in på
en sådan prncip, utan att man bör låta hvar och en efter de skäl,
som för honom äro afgörande och bestämmande, afgifva sitt votum i
hvarje särskildt fall. Jag ber herrarne bemärka, att denna pensionsfråga
kan egentligen icke med någon särskild styrka betraktas ur
rättslig synpunkt, utan det är mera ur barmhertighetssynpunkt man
har att bedöma densamma. Då det nu är fallet, att af dessa olika
personer, hvilkas pensioner det hår gäller, den ena tilläfventyrs befinner
sig i dåliga ekonomiska omständigheter och den andra i mycket
goda sådana, så kan det väl icke vara annat än rätt att vid voteringen
taga hänsyn till dessa förhållanden för att afgöra, hvilket
pensionsbelopp bör tillkomma hvar och en. Det vore, synes det mig,
rent af riskabelt att slå in på en sådan princip, att man tvingade
ihop 13 ä 14 olika pensionsbelopp i en klump, för att afgöras genom
en enda votering. Jag vidhåller derför min reservation.

Innan jag slutar, vill jag nämna, hvad beträffar enigheten inom
statsutskottet, att jag tror ingen kan säga, huru det hängde ihop med
den saken. Såvidt jag minnes rätt, yttrade sig inom utskottet endast

11 X:0 40.

Söndagen den 29 April.

två å tre personer i denna fråga, och då ingen votering begärdes, är Ang votedet
väl alldeles omöjligt att afgöra, huruvida utskottets öfriga tjugutre ri?9sPr°p°-medlemmar voro ense om den motsatta uppfattningen eller ei. sH,on ^ör

o ''v'' gemensam om

röstning.

I detta yttrande instämde herrar Eriksson i Elgered, Ola Bosson (Forts.)
Olsson, Jansson i Saxhyttan och Göransson.

Herr vice talmannen Danielson: Jag nödgas ännu en gång
taga till ordet för att besvara herr Olof Jonssons anförande. Han
framhöll här med mycken styrka, att man icke borde tvinga den,
som t. ex. ville gifva Edelsvärd 2,000 kronor och Roos icke mer ån
3,000 kronor, att gifva denne senare 4,800 kronor o. s. v. Men, mine
herrar, är det icke så, att den frihet i denna fråga, förn här påyrkats,
den friheten egde hvarje riksdagsman i denna kammare, när ärendet
här förelåg till behandling. Då stod det hvar och en fritt att påyrka
ändring i utskottets förslag. Herr Fjällbäck framstälde också
yrkande derom, att anslaget till Edelsvärd skulle strykas, hvilket
också af kammaren bifölls. På samma sätt hade alla öfriga ledamöter
af kammaren full frihet att för hvarje person påyrka ett annat
pensionsbelopp, än det utskottet föreslagit. Således har här ingen
blifvit vingad, utan hvar och en har haft sin fulla frihet. Men sedan
kammaren fattat beslut i frågan, anser jag, att man är tvungen att
stå fast vid det beslut som kammaren fattat, tv det säger grundlagen.

Vår frihet i frågan ha vi haft, men nu sträcker sig denna frihet icke
längre än hvad kammarens beslut angifver. För ett kammarens beslut
måste vi väl böja oss.

Skall denna frihet, som man här talat om, konseqvent tillämpas,
blir följden (ten, att vi måste votera särskilt om pensionen till hvarje
enskild arbetare. Då skall tran också hafva frihet att afgöra, om
t. ex. hvarje enskild arbetare i den ena gruppen skall hafva 200 eller
125 kronor i pension. Besluta derför herrarne att återremittera frågan
till statsutskottet, kan jag icke finna annat än att utskottet måste
uppstilla en särskild pi oposition angående pensionen till hvar och en
af de ifrågavarande personerna, icke blott d‘ esa tretton, utan jemväl alla
arbetarne. Ty eljest får man icke den frihet, som här påyrkats. Då
nu Kongl. Maj:t framlagt pensionsförslagen gruppvis och kammaren
fattat beslut på samma sätt, anser jag, att kammaren bör vidhålla
sitt beslut, och jag yrkar derför bifall till utskottets hemställan.

Häruti instämde herrar Petersson i Runtorp och Zetterstrand.

Herr von Friesen: Herr talman! Jag vill fästa kammarens uppmärksamhet
derpå, att ärendet förelåg uti ett annat skick, då beslutet
i frågan fattades i kammaren. Då kunde det ju hända, att man
var nöjd med al''a de pensioner, som Andra Kammaren för sin del
beslutade. Någor, yrkande i annan rigtning gjordes icke. Då var
man nöjd nå d att taga dessa pensionsbelopp i klump, men nu, då
man skall åtru Andra Kammarens beslut mot Första Kammarens,
är det ingalunda sagdt, utt man kan vara nöjd med att gå till väga
på samma sätt som förr. Då ärendet förra gången förelåg, visste åt -

K:o 40. 12

Ang. voteringsproposition
för
gemensam om
röstning.

(Forts.)

Söndagen den 29 April.

minstone icke jag, hvilket beslut Första Kammaren hade fattat, och
jag ser icke, hvarför jag icke nu skalle hafva samma frihet, som väl
då ingen skulle hafva bestrida att uppdela punkten i dess olika moment.
Jag ber att få fästa uppmärksamheten derpå, att det är den
första punkten, som nu är föredragen. Hvilket beslut kammaren
skall fatta angående den andra punkten, får man se till, när denna
andra punkt förekommer till behandling.

Herr Ljung man: Mig synes det vara alldeles klart, att man,
såsom af vice talmannen är framhållet, måste följa grundlagens uttryckliga
bud uti 65 § riksdagsordningen, d. v. s. att man måste
rösta om de »beslut», kamrarne fattat. År det så, att detta faller
kammaren obeqvämt och icke rättvist, hade man bort, då ärendet
förra gången förelåg till afgörande, se till, att man fått det sönderdeladt
och proposition framstäld på hvart och ett särskildt belopp.
Men då så icke skett, är man naturligtvis nödsakad att rösta i klump.
Om man på detta sätt, efter att första gången hafva röstat om pensionerna
i klump, sedan skalle sönderdela frågan, hvart skulle detta
icke kunna leda? På detta sätt skulle man, om man, enligt hvad
för någon tid sedan hår i kammaren fordrades, såsom förutsättning
för gemensam votering kråfde, att man vid ursprungliga afgörandet
skulle hafva behandlat ärendet punktvis och ej i klump, kunna helt
godtyckligt göra alla gemensamma voteringar omöjliga. Det förhåller
sig ju mångfaldiga gånger så, att man får rösta i klump i stället för
att sönderdela den föreliggande frågan i flera punkter. Så var t. ex.
fallet, när staten för telegrafverket förevar till behandling. Då röstade
man i klump om hela donna stat, i stället för att rösta om hvarje
särskild post. Det är klart, att när man gått till väga på detta sått,
man också får finna sig i att, när förslaget till voteringsproposition
vid den gemensamma voteringen föreligger, då också behandla frågan
på samma sätt, som kammaren förut behandlat den. Jag ser icke,
att statsutskottet har grundlagsenlig rätt att framställa proposition
på annat än de »beslut», som fattats, och jag skall derför hemställa
om bifall till utskottets hemställan.

Hr Pehrsson i Norrsund förenade sig med hr Ljungman.

Herr Elowson: Herr talman! Jag tillåter mig fästa kammarens
uppmärksamhet på innehållet af den hemställan, som statsututskottet
i nu föredragna memorial har gjort. Uti första punkten af
det utskottsutlåtande angående detta ärende, som kammaren behandlat,
var det fråga om pension till åtskilliga personer, sammanfattade
under momenten a)—n). Nu hemställer utskottet, »att kamrarne må
medgifva, att samtliga de uti förevarande mom. a)—n) innefattade
frågor må afgöras genom en gemensam omröstning». Detta är således
en hemställan till kamrarne, som kan besvaras med antingen
ja eller nej. De herrar, som hålla på den meningen, att grundlagen
fordrar, att man skall besluta i en enda omröstning om pensionerna
till alla de personer, som åro omnämnda i första punkten, torde
således i sjelfva verket vara af den meningen, att statsutskottet icke

13 N:o 40.

Söndagen den 29 April.

bort göra den hemställan, som utskottet gjort under afdelningen A, Ang. votety
enligt deras uppfattning skulle kamrarne icke hafva frihet att säga rin?,Pr°p°-nei till utskottets hemställan. Statsutskottet sjelft åter förmenar, att „
kamrarne kunna fatta ett sådant beslut, och yttrar derför i det föl- rättning,
jande: »Under förutsättning af bifall härtill, får utskottet föreslå föl- (Forts.)
jande voteringsproposition». Jag vill således med anledning af hvad
den högt ärade talaren på stockholmsbänken och konstitutionsutskottets
vice ordförande yttrat, framhålla, att kammaren har full frihet att säga
nej eller ja till den hemställan, som herr talmannen nu låtit föredraga
under första punkten, afdelningen A. Om, såsom jag yrkat, kammaren
beslutar att afslå denna hemställan, får man sedan taga i öfvervägande,
huru voteringspropositionen skall uppställas.

Jag vidhåller, herr talman, det yrkandet, att kammaren måtte
afslå den hemställan, statsutskottet gjort derom, att en enda gemensam
votering må företagas angående pensionerna till alla de i punkten
1 omnämnda personerna.

Herr Fjällbäck: Herr talman, mine herrar! Det år med anledning
af hvad herr vice talmannen anfört derom, att vi hade haft
vår fulla frihet vid ärendets föredragning i kammaren, att fatta skilda
beslut om de särskilda personerna i de olika momenten, som jag ber
att få säga några ord. Om jag vill — och det vill jag — rösta nej
beträffande pensionen till Edelsvärd, så kan jag icke få säga detta
nej, utan att också säga nej till den högre pensionen åt t. ex. Bergman
eller någon annan. Då har jag blifvit beröfvad den frihet, som
jag gerna önskar hafva, att få rösta ja i det ena fallet och nej i det
andra. Det är särskild! ur denna synpunkt, att jag vill hafva frihet
att rösta olika beträffande de olika personerna, som jag yrkar bifall
till reservationen.

Öfverläggningen var slutad. I enlighet med de yrkanden, som
derunder förekommit, gaf herr talmannen propositioner dels på bifall
till utskottets hemställan och dels på afsteg derå i öfverensstämmelse
med herr Jonssons i Hof reservation i förevarande del. Herr talmannen
fann den förra propositionen vara med öfvervägande ja besvarad,
men som votering begärdes, blef nu uppsatt, justerad och anslagen
en så lydande voteringsproposition:

Den, som bifaller statsutskottets hemställan under mom. A af
första punkten i memorialet n:o 63, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren, i öfverensstämmelse med herr Olof
Jonssons vid memorialet fogade reservation i denna del, afslagit utskottets
nämnda hemställan.

X:o 40. 14

Ang voteringsproposition
för
gemensam ort
röstning.

(Forts.)

Söndagen den 29 April.

Omröstningen visade 117 ja mot 69 nej; och hade alltså utskottets
hemställan af kammaren bifallits.

Den af utskottet under mom. JB föreslagna voteringspropositionen
blef härefter af kammaren godkänd.

Punkten 2.

Utskottets under mom. A gjorda hemställan bifölls.

Mom. B.

Herr Persson i Mörarp erhöll på begäran ordet och yttrader
Innan utskottets förslag till voteringsproposition uppläses för kammaren,
anhåller jag att få fästa kammarens uppmärksamhet på ett
tryckfel med afseende å två siffror, hvilket insmugit sig i föreliggande
förslag. Det är på sidan 9, der i nej-propositionen föreslås ett belopp
af 200 kronor till schaktmästarne N. Persson, Ola Larsson samt
Johannes Jonsson och 300 kronor till materialvakten A. Danielsson.
Dessa siffror hafva genom tryckfel kommit på origtig plats. De skulle
byta plats med hvarandra, och jag ber att, när propositionen uppläses,
denna rättelse iakttages.

Tillika får jag meddela att tryckfelet upptäcktes så sent i går
qväll, att det icke var möjligt att i tryck göra denna rättelse.

Härefter föredrogs den af utskottet föreslagna voteringspropositionen
med rättelse af de af herr Persson anmärkta tryckfel; och blef
samma proposition i sålunda rättadt skick af kammaren godkänd.

Punkten 3.

Bifölls.

§ 4.

Föredrogos och bordlädes för andra gången:

Statsutskottets memorial och utlåtanden n:is 64, 65, 66, 67, 68, 69
och 70;

Bevillningsutskottets betänkanden n:is 19, 20, 21 och 22;

Bankoutskottets memorial n:is 8 och 9; samt

Lagutskottets utlåtanden n:is 58 och 59.

§ 5.

Herr Johansson i Noraskog begärde ordet och yttrade: Jag
skall tillåta mig anhålla, att kammaren ville besluta, att — med anledning
af dessa ärendens brådskande beskaffenhet — bevillningsutskottets
betänkande n:o 20, angående vissa ännu oafgjorda frågor
rörande tullbevillningen, samma utskotts betänkande n:o 21, angående

15 N:o 40.

Söndagen den 29 April.

livitbetssockertillverkniDgsafgiften, samt dess betänkande n:o 22, angående
vilkoren för tillverkning af bränvin, måtte i nu nämnd ordning
uppföraa främst på föredragningslistan till morgondagens sammanträde.

Vidare anförde herr Persson i Mörarp: Jag skall be att få
understödja det af herr Johansson i Noraskog väckta förslaget, men
anhåller tillika, att kammaren derjemte måtte besluta, att näst efter
de af honom omnämnda bevillningsutskottets betänkanden, måtte på
föredragningslistan till morgondagens plenum, bland två gånger bordlagda
ärenden, uppföras statsutskottets utlåtande n:o 60, i anledning
af framställningar om förvärfvande för statens räkning af vissa enskilda
jemvägar.

Med bifall till hvad sålunda föreslagits, beslöt kammaren att
bevillningsutskottets betänkanden n:is 20, 21 och 22 samt statsutskottets
utlåtande n:o 60 skulle å föredragningslistan för morgondagens
sammanträde i nu nämnd ordning uppföras främst bland de ärenden,
som blifvit två gånger bordlagda.

§ 6.

Justerades ett protokollsutdrag; hvarefter kammarens ledamöter
åtskildes kl. 3,51 e. m.

/

In fidern

Ej. Nehrman.