RIKSDAGENS PROTOKOLL

ProtokollRiksdagens protokoll 1893:17

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1893. Andra Kammaren. N:o 17.

Lördagen den 11 mars.

Kl. 7 e. m.

Justerades protokollet för den 4 innevarande månad.

§ I Till

kammarens afgörande förelåg till en början statsutskottets Ang. itatens
utlåtande n:o 28, i anledning af väckt förslag om skrifvelse till öfvertagande.
Kongl. Maj:t med begäran om utarbetande och framläggande af för- utaf f*adernas
slag i syfte åt statens öfvertagande utaf städernas utgifter för rätts- "attslipning
slopning, kronouppbörd och exekutionsväsen in. m. m. m.

Utskottet hemstälde i detta utlåtande, att en inom Ändra Kammaren
af berr Chr. Biilow i ämnet väckt motion, n:o 26, icke måtte
föranleda till någon Riksdagens åtgärd.

Sedan denna utskottets hemställan blifvit uppläst, anförde:

Herr Biilow: Då jag och flera andra stadsrepresentanter gerna
varit med om att befria jorden från de orättvisa bördor, som under
århundraden hvilat på densamma, för att utjemna de olika beskattningsförhållaudena
mellan stad och land, så har jag förestält mig,
att landets representanter icke heller skulle vara ovilliga mot ett
försök att äfven nu utjemna sådana förhållanden, som numera
hårdare trycka i städerna än på landet. Mot förväntan har
emellertid utskottet afstyrkt motionen utan att anföra några synnerliga
skäl för sin åtgärd. Utskottet anför att 1883 års skatteregleringskomité
föreslog delvis hvad i min motion föreslagits, men
att denna komité gjorde detta vilkorligt, d. v. s. att ifrån städerna
skulle då tagas tolagsmedlen. Men om herrarne sjelfva vilja se igenom
denna komités utlåtande, så föreslog komitén i hufvudsak just
hvad jag föreslagit och nämnde tolagsmedlen endast som en särskild
bisak, om jag så får säga. Frågan om tolagsmedlen kan icke blifva
en fråga af någon större betydelse för städerna, då det icke är alla
städerna, som åtnjuta tolag, utan — det vill jag till och med påstå —
det endast är några få städer, som erhålla tolag i någon större betydenhet.
Dessa städer kunna vara mycket godt belåtna med ställ Andra

Kammarens Prot. 18.93. N:o 17. 1

ff:o 17. 2

Lördagen den 11 Mars, e. in.

Ang. statens ningar och förhållanden, såsom de nu äro. Men de städer, som icke
öfvertagande hafva <}essa inkomster och icke få några inkomster af tolag, äro illa
“''“fifter''för*stälda med den förändring, som urtima Riksdagen i fjol beslöt.
rättskipning Utskottet säger, att städerna hafva fördelar genom kronoegeu m.

m. domar. Ja, skulle man gå in på eganderättsförhållaudena härvidlag,
(Forts.) så skulle man komma in i ett oändligt virrvarr af egendomsförhållanden.
Ty hafva städerna fått kronoegendomar — och det är icke
alla städer som fått, utan det är en hel mängd, som icke alls fått
sådana — så har landsbygden sina häradsallmänniugar och sockenallmänningar,
som bestämdt kunna svara emot städernas fördelar på
detta område. Som sagdt är, på egendomsförhållandena är jag
öfvertygad att man icke vill inlåta sig. Det är väl bekant, att
man under Gustaf Vasas tid dref den satsen, att all jorden tillhörde
kronan, och att det härom fördes en strid, som pågick ett århundrade,
till dess att det slutligen stannade vid, att den odlade jorden
förklarades vara bondens jord. Sedan blef det bestämdt, att med
den odlade jorden äfven skulle följa impedimenta, och så kom äfven
den ouppodlade jorden i bondens ego.

Man har vidare sagt, att bränvinsmedlen skulle vara tillräckliga
för städerna. Bränvinsmedlen äro lemnade för ordningens upprätthållande,
och den större delen af bränvinspenningarne torde gå åt
till polisväsendet. I flere af våra städer är åtminstone behållningen
ej synnerligen stor. Och hvad de särskilda utskylderna i stad och
land beträffar, så betala städerna till den allmänna bevillningen här
i landet nära */,, när landsbygden betalar ungefärligen Men i

afseende på fördelningen af dessa bevillniugsafgifter eller inkomster,
som staten har af bevillningen, har landsorten under 1 år erhållit
11,2 procent, då städerna endast erhållit 2,1 procent. Så t. ex.
får landsbygden statsanslag till landtbruksinstitut, landtmannaskolor,
geologiska undersökningar, vägförbättringar m. in. Senast har Riksdagen
för nästa år beviljat till vägförbättringar en summa om icke
mindre än 800,000 kronor. Landsorten har till brobyggnader ett
årligt anslag på 150,000 kronor, till undervisningsanstalter för jordbruket
190,000 samt till särskildt polisstyrka på landet 65,000 kronor
o. s. v. Skulle det nu verkligen, enligt utskottets uttalande, förhålla
sig så, att landets representanter endast vilja vara med om utjemningar,
så länge det gäller landsorten, men icke alls vilja vara med
derom, när det gäller städerna? Jag har dock icke begärt att städerna
skulle i något hänseende ställas mer gynsamt än landsbygden.
Jag har icke begärt något annat än en skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran att man måtte genom Kongl. Maj:t få utrönt, huru
skilnaden nu ställer sig mellan stad och land. Jag föreställer mig,
att en så ringa begäran icke skulle af denna kammare — efter de
nya förhållanden, hvari vi nu kommit — kunna tillbakavisas. Jag
vet icke något annat sätt att gå till väga än det jag nu föreslagit.
Vill man icke gå den vägen, skola vi då stanna nu, sedan landet
erhållit sin skattejemkning, och skola vi alldeles icke tänka på att

Lördagen (Jen 11 Mars, e. in.

3 N:o 17.

fortgå på den väg, som »urtimau» slog in på, nemligen att utjemna Ang. statens
orättvisor? Herr talman! Jag anhåller om bifall till motionen och »frågande
afslag å utskottets utlåtande. utgifter^fir

rättskipning

Herr Andersson i Högkil: Jag tycker verkligen att stats- m. m.
utskottet anfört fullt giltiga skäl för sin hemställan. Motionären (Forts.)
åter tyckes hysa en motsatt åsigt, och då det till äfventyrs är en
eller annan af kammarens öfriga ledamöter, som delar denna hans
åsigt, skall jag be att till hvad utskottet anfört få lägga ytterligare
några ord.

Motionären påstår i sin motion, att städerna sakna hvarje skymt
af rättvisa i den beskattning, som bör vara lika mellan stad och
land. Jag tror icke att detta påstående håller profvet inför någon
opartisk domare. Skatteregleringskomitén, som motionären så ofta,
ehuru under olika benämningar, citerat, ådagalade att stapelstädernas
tolagsersättning redan då, eller år 1882, räckt till att betäcka samtliga
dessa städers utgifter för statsändamål och deröfver lemnade ett
öfverskott af 120,000 kronor. Enligt eu uppgift för år 1890 skulle
tolagsersättningen för det året hafva uppgått till 2,358,000 kronor,
och städernas andelar i bränvinsförsäljningsafgifterna utgjorde samma
år 3,798,000 kronor. Motionären anför såsom exempel städerna
Malmö och Lund. Beträffande Malmö har skatteregleringskomitén
visat, att stadens tolagsersättning icke blott räcker till för betäckande
af stadens utgifter för statsändamål, utan till och med lemnar
ett öfverskott af 18,000 kronor. Samma stads andél i bränvinsförsäljningsmedlen
utgjorde år 1890 111,000 kronor. Hvad vidare
Lund angår, erhåller visserligen denna stad ingen tolagsersättning,
men deremot en andel i bränvinsförsäljningsmedlen, som år 1890
uppgick till mellan 40,000 och 50,000 kronor. Dessutom har denna
stad donationsjord, som i början af 1880-talet taxerades till 717,000
kronor. Kan man under sådana förhållanden påstå, att städerna
»sakna hvarje skymt af rättvisa i den beskattning, som skulle vara
lika för stad och land?» Jag för min del tror det icke. Om en
utredning af städernas skatteförhållauden och möjligtvis en derpå
grundad vidräkning skall ega rum, bör den vara icke — såsom motionären
föreslagit — ensidig, utan fullständig, och jag är öfvertygad
om att resultatet då skulle blifva ett helt annat än hvad motionären
tyckes föreställa sig. Jag hör emellertid icke till dem, som vilja
anställa en sådan vare sig utredning eller vidräkning, och derom
föreligger nu icke heller något förslag. Jag yrkar bifall till utskottets
hemställan.

Herr Lasse Jönsson: Jag är förekommen af den föregående
talaren och kan derför inskränka mig till att yttra några fä ord.

Jag var inom utskottet af den meuingen, att motionären hade full
befogenhet att föreslå en utredning i förevarande ämne, och det är
alldeles klart, att en sådan utredning bör komma till stånd, ju förr

N:o 17. 4

Lördagen den 11 Mars, e. m.

Ang. statens dess hellre. Ty det är icke nog med att en sådan utredning före"taTlläTernls
®nnes> utan f^en s^ta^ äfven bringas till tillämpning; och för att få
''utgifter"för* denna utredning grundad på så säkra uppgifter, att den verkligen
rättskipning kan tillämpas, dertill fordras många år. Det är således alldeles icke
m. m. för tidigt som denna fråga blifvit väckt. Jag skulle också på det
(Forts.) allra lifligaste tillstyrkt en åtgärd i motionens syfte, om blott motionären
icke både, såsom den föregående talaren påpekat, inskränkt
denna sin önskan till vissa delar. Och vi både i statsutskottet icke
den motionsrätt, att vi kunde gå längre än motionären föreslagit.
Det var just detta, som hindrade statsutskottet att tillstyrka en dylik
skrifvelse.

Det är mig mer än någon annan motbjudande att tala om
striden mellan stad och land. Det skulle vara önskligt, om den dag
vore nära, då detta framtvingade talesätt alldeles hade försvunnit
och inga sådana strider mellan stad och land behöfde förekomma.
Men detta kan icke ske, förrän en utredning öfver skatteförhållandena
kommit till stånd och förrän de ojemnheter, som härvidlag förekomma
inom statsförvaltningens olika grenar, blifvit fullständigt
undanröjda. Såsom den föregående talaren nämnde, äro förhållandena
högst olika hvad de särskilda städerna beträffar. Vissa städer
hafva stor tolagsersättning, andra deremot alldeles ingen. Det finnes
till och med sex stapelstäder, som icke hafva någon tolagsersättning,
nemligen Lidköping, Ronneby, Skellefteå, Dpsala, Vadstena och Vesterås.
Dessa städer få ju fullgöra sina skyldigheter, de lika väl
som andra städer, utan att från statens sida åtnjuta något direkt understöd.
Jag sade direkt, ty — motionären må förneka det eller icke
— så är tolagen ett direkt understöd, som utgår ur tullmedlen.
Före år 1723 hade städerna skyldighet att redovisa för den tolag,
som ingick till desamma, men då adeln och presteståndet år 1723
erhöllo sina privilegier faststälda, befriades städerna från skyldigheten
att vidare redovisa för dessa tolagsmedel. Efter denna tid bär en
hel del förändringar i fråga om tolagen vid åtskilliga tillfällen vidtagits
ända till år 1857, då tolagsmedlen indrogos och i stället en
tolagsersättning lenmades städerna. Denna bestämdes till 5 procent
medeltalet af under de närmast föregående åren till hvarje stad influtna
tolagsinkomster, med tillägg deraf, att i händelse tullinkomsterna
af stadens rörelse stege öfver den till grund för beräkningen
lagda siffran, skulle tolagsersättningen ökas med 5 procent af öfverskottet
och i händelse tullinkomsterna minskades, skulle åter afdrag
inträda. Detta har gjort, att tolagsersättningen till städerna årligen
förändras. Skatteregleringskomitén, som var samlad år 1883, uppgifver
de summor, som de särskilda städerna då hade i tolagsersättning.
Ser man emellertid nu efter i kommerskollegii senaste berättelse,
finner man icke minsta likhet med uppgifterna från år 1883.
Så t. ex. finnas städer, som då icke hade mer än 8,000 kronor i
tolagsersättning, under det att nu denna uppgår till 50—60,000
kronor. Här förefinnas så många olikheter, att en utredning äfven

Lördagen den 11 Mars, e. m.

5 N:o 17.

från denna synpunkt sedt vore synnerligen erforderlig. Om således Ang. statens
motionären en annan gång framlägger ett förslag i frågan, skall jag efafstadrtuu
med största nöje understödja hans sträfvanden, endast han byggeru “{gy“er
det så allmänt, att en fullständig utredning kan ske i fråga om för- rättskipning
hållandena mellan stad och land, icke så att städerna derigenom m. m.
skulle på något sätt förtryckas utan på det att man må kunna ut- (Forts.)

jemna de olikheter, som här förefinnas, och hvilka framtvungit den
ovilja, som nu råder mellan invånarne i stad och på land. För
närvarande har jag emellertid intet annat yrkande att göra än om
bifall till statsutskottets förslag.

Herr Biilow: I det yttrande, herr Andersson i Högkil nyss
hade, rörde han sig synnerligen ogenerad!. År det på det sättet
herrar landsrepresentanter i statsutskottet skola mottaga förslag från
stadsrepresentanterna, är det sannerligen icke mycket att hoppas.

Han talade ogenerad! om tolagsmedlen, trots det att han, som jag
hoppas, vet, att det är högst få städer, som hafva dessa. Om dem,
som icke hafva sådana, yttrade han ej ett ord. Hvad beträffar hans
värdering af jordart, så har en ny fördel tillfallit landsorten i
sockerbetsaffären, hvilken kan värderas till 3 millioner kronor.

Hvad beträffar herr Lasse Jönssons i Sandby yttrande, att jag
borde mera hafva detaljerat mitt förslag, mera sett saken från båda
parternas synpunkt, så inser jag ej bekofvet deraf, då jag blott begärt
en skrifvelse till Kong!. Maj:t för att få utredd den skilnad,
som nu förefinnes mellan stad och land i beskattningshänseende.

Herr Ola Bosson Olsson: Det är ganska ogerna jag uppträder
i denna fråga, helst jag alltid varit väll af sträfvande att få
till stånd enhet mellan stad och land. Men då nu ett förslag i
detta hänseende blifvit väckt, kan jag ej underlåta att uttala min
mening.

I hufvudsak ansluter jag mig till de två föregående talare, som
hade ordet näst efter motionären. Men jag vill derjemte för egen
del tillägga några ord. Om man skulle vilja förbise de fördelar,
som städerna hafva genom tolagsersättningsmedlen och bränvinsutskäukningsmedlen
med mera — jag vågar tillägga det — så skall
jag be att få påpeka eu annan omständighet. Skall det vara fråga
om en utjemning af skatterna öfver hela landet, så bör äfven tagas
med i räkningen den af skatteregleringskoinitén till — i rundt tal
— 8 millioner kronor beräknade väguuderhållningsskyldigheten.

Ehuru denna gäller ett allmännyttigt ändamål, hvilar den dock hufvudsakligen
på landsbygden. I likhet med herr Lasse Jönsson skulle
jag gerna vara med om en dylik utjemning, blott den kornme att
hvila på rättvisa grunder, så att å ena sidan tolagsersättnings- och
bränvinsutskänkningsmedlen indroges och städerna deremot måste deltaga
i den allmänna väguuderhållningsskyldigheten, men ock å andra
sidan — jag skyndar att tillägga det — landtbefolkningen blefve skyldig

N:o 17. 6

Lördagen den 11 Mars, e. m.

Ang• statens
öfvertagande
utaf städernas
utgifter för
rättskipning
m. m.

(Forts.)

att deltaga i utgifterna för rådhusrätt, polisväsen ro. m. Som sagdt,
jag skulle ej hafva något häremot. Men — jag upprepar det —
för mig står alldeles klart, att städerna äfven skulle få dela väghållningsskyldigheten.

För närvarande har jag intet vidare att tillägga i denna fråga.

Herr vice talmannen Danielson: Jag skall anhålla att till

de skäl, som anförts för bifall till utskottes förslag, få tillägga ännu
ett som för mig har varit af ganska stor betydelse. Jag syftar på
det förhållande, att någon önskan att få till stånd en utredning i
det syfte motionären angifvit icke i allmänhet försports från städernas
representanter. Som herrarne veta, var vid den tid, då
de stora skattefrågorna löstes, den uppfattningen allmän, att städerna
derigenom åtogo sig betydligt större bördor. Då synes grannlagenheten
fordra, att vi icke gå vidare på detta område, förrän en
allmän önskan från städerna gifvit sig tillkänna. Skulle de vilja
hafva denna fråga utredd, är det klart att vi från landsbygden skulle
vinna derpå, ty städerna skulle då förlora de förmåner, de för närvarande
hafva. Men jag har ej hört en enda af städernas öfriga
representanter instämma med motionären, och då synes mig, som
sagdt, graunlagenheten fordra, att vi icke på något vis sträfva att
pålägga städerna ökade skatter. Jag anser sålunda, att en utredning
kan med fog sättas i fråga först då, när städernas ombud
mera allmänt göra gällande en önskan i den rigtningen. När det
sker, skall jag gerna vara med om en sådan utredning, om jag då
ännu tillhör Riksdagen. Men klart är, att af en sådan utredning icke,
såsom motionären ansett, kommer att framgå, att vi på landet sitta
med stora förmåner och städerna ej hafva några.

För närvarande ber jag på grund af hvad jag anfört få yrka
bifall till utskottets hemställan.

Herr Rydberg instämde häruti.

Herr Persson i Mörarp: Jag har väsentligen blifvit före kommen

af herr vice talmannen och kan derför inskränka mig till
att helt enkelt instämma i hans yttrande samt har ingen anledning
att vidare upptaga kammarens tid. Blott en sak vill jag tilllägga.
I ett hänseende kan jag icke neka att motionären har
fullkomligt rätt, och det är i sin önskan att få en större likställighet
än för närvarande är fallet i fråga om städernas och landsbygdens
jurisdiktion. Det är efter min uppfattning en allt för stor
orimlighet, att i eu liten småstad på några hundra invånare rättskipningen
är betydligt bättre ordnad än på landet, med ofta mycket
högre befolkning inom ett samhälle, i det att i en dylik småstad
sammanträden få ofta ega rum, emot hvad förhållandet är
på landet. Detta är en fråga, som motionären har ytterst litet berört;
men ensamt den är af en ofantligt stor vigt. Jag kan nämna,

7 N:o 17.

Lördagen den 11 Mars, e. m.

att jag «j varit ohågad att påyrka ett skrifvelaeEjralag i_ »»tionens
syfte — derest icke motionaren baserat sitt förslag pa forutsatt- >t?dernat
ningar, hvilka — jag kan ej neka det — förefallit mig betydligt utgifter för
ensidiga. För närvarande har jag intet annat att yrka än bifall rättskipning
till utskottets hemställan.

Härmed förklarades öfverläggningen slutad; och efter det herr
talmanuen till proposition upptagit de olika yrkanden, biföll kammaren
utskottets hemställan.

§ 2.

Härefter föredrogs lagutskottets utlåtande, n:o 16, i anledning
af väckt motion om ändrad lydelse af 3 kap. 1 § handelsbalken.

Ordet begärdes af motionären

herr Ekman, som yttrade: Jag skulle utan vidare kunnat
yrka bifall till reservationen, hvilken tillstyrker eu skrifvelse till
Kongl. Maj:t i motionens syfte. Men som reservanterna icke bestämdt
formulerat detta skrifvelseförslag och Första Kammaren för
sin del redan beslutat återremittera frågan till lagutskottets behandling,
skall jag, herr talman, be att få yrka återremiss af detta betänkande.
*

Herr Lilienberg anförde: Anledningen, hvarför jag och de

öfriga af Andra Kammarens män, som reserverat sig mot detta utskottsbetänkande,
icke tillstyrkt bifall till motionen, utan föreslagit
en skrifvelse, har varit den, att det för oss varit uppenbart, att ett
bifall till motionen borde föranleda ändring i andra lagrum än 3
kap. 1 § handelsbalken, som var det enda motionären med sin
framställning afsett. Det må vara ett fel, att vi, da vi föreslagit
en skrifvelse, icke tillika sagt, huru vi ansett densamma böra vara
affattad, och jag skall derför ej motsätta mig motionärens yrkande,
att betänkandet återremitteras till lagutskottet.

Vidare yttrades ej. Kammaren beslöt återförvisa ärendet till
utskottet för förnyad behandling.

§ 3.

Ang. införande

Föredrogs vidare Andra Kammarens tredje tillfälliga utskotts af fattigvårdsbetänkande
n:o 6, angående herrar Chr. Biilows och A. Hahns inspektion.
motioner rörande fattigvårdsinspektion.

Punlcten 1.

I motionen n:o 100 inom Andra Kammaren hade herr A.

Halm föreslagit ändring uti 8 § af gällande läkareinstruktion den

?f:o 17. 8

Lördagen den 11 Mars, e. m.

af9fatt{Övårds ^ oktober 1890 derhän, att förste provinsialläkaren måtte åläggas
“ inspektion * a^’. jenl^e an^ra honom redan lemnade uppdrag, »egna tillsyn åt
(Forts) fattighus, fattiggårdar och arbetshus».

Uti föreliggande punkt hemstälde emellertid utskottet, att motionen
icke till måtte någon kammarens åtgärd föranleda.

Häremot hade reservation anförts af herrar Halm, Hedlund
och Nordin.

I fråga härom anförde nu:

Herr Hedlund: Utskottet och reservanterna hafva på samma
sätt förstått § 8 i gällande provinsialläkareinstruktion, om hvars
ändring här är fråga. — Det är icke tu tal om, att provinsialläkaren
skall vid särskildt påkommande anledning och på uppdrag
af Konungens befallningshafvande besöka fattighus etc. och de andra
kommunala fattigvardsanstalterna inom sitt distrikt samt der undersöka
förhållandena. Det är den tillfälliga undersökningen på förekommen
anledning, som alldeles otvetydigt är honom för närvarande
tillåten. Deremot har utskottet lemnat derhän, huruvida han har
rätt att göra dessa kommunala fattigvårdsanstalter till föremål för
regelbunden tillsyn äfvensom att år efter år, vare sig med eller utan
Konungens befallningshafvandes uppdrag, upptaga sina besök derstädes
i sin ordinarie resplan. Att upptaga eu tillfällig rundresa
är honom tillåtet, och det har heller ingen bestridt. Reservanterna
hafva för sin del ansett den omnämnda, ifrågasatta rättigheten
tvifvel underkastad. På grund af det sätt, hvarpå paragrafen till
sist har blifvit redigerad, förefaller det oss påtagligt, att provinsialläkaren
icke, vare sig med eller utan Konungens befallninghafvandes
uppdrag, har rättighet att underkasta de kommunala fattigvårdsanstalterna
regelbunden tillsyn och inspektion, utan att instruktionen
dessförinnan blifvit af Kongl. Maj:t ändrad. I fall det nu för att
bestrida eu sådan tillsyn behöfves särskilda medel, måste Kongl.
Maj:t hos Riksdagen anmäla, att Kongl. Maj:t vill ändra instruktionen
och begära nödiga medel dertill. Är det åter så, att inga
ytterligare medel behöfvas — och det kan väl hända, eftersom det
ordinarie reservationsanslaget, hvarifrån dessa resemedel utan tvifvel
skulle bestridas, för närvarande uppvisar åtskilligt öfverskott —i
synes det obestridligt, att Riksdagen med sitt beslut af år 1890 på
visst sätt bundit Kongl. Maj:ts händer i detta fall. Kongl. Maj:t
kan vara öfvertygad om, att sådan regelbunden tillsyn kan vara
nyttig, och kan äfven hafva fått så godt som alla vederbörande
myndigheters tillstyrkan i saken. Men Kongl. Maj:t kan dock
komma att tveka att handla i strid mot Riksdagens uttryckligen
uttalade vilja. Då förefaller det mig och mina medreservanter, att
Riksdagen borde taga första steget, under den förutsättning naturligtvis
att den anser ändringen tillbörlig och lämplig.

Vi för var del anse, att den undersökning vid förekommande
fall, som för närvarande eger rum, är bra ofullkomlig och bra litet

Lördagen den 11 Mars, e. m.

9 N:o 17.

gagnelig så ..val i afseende på föremålen för sjelfva fattigvården så Ang. införande
val som för de kommunala fattigvårdsmyndigheterna sjelfva. Det lig- af fatl,9vard‘-ger i sakens natur, att om man skall hafva tillbörlig trygghet för t0"‘

att bestämmelser af sådan art, som är beskrifveu i fattigvårdsför- ''
ordningen, efterlefvas, en inspektion bör finnas, som tillser att så
är förhållandet. Vi hafva på likartade områden regelbundna inspektioner,
och vi äro eniga om. att medgifva, att utan denna inspektion
skulle lagbestämmelser på dessa områden icke vara mycket
värda. Jag vill påminna om skolväsendet. Huru långt skulle vi
väl hafva kommit i afseende på våra skolors utveckling, i städerna
och på landet, om icke der varit regelbundna inspektioner och om
man endast nöjt sig med att undersöka och beifra missförhållanden,
der sådana blifvit anmälda? På samma sätt med fabrikslagstiftningen.
Der hafva vi ju också inspektion, och det är endast eu mening
derom, att dessa bestämmelser skulle utan denna till stor del
stanna på papperet. Hvad skolväsendet beträffar, ligger det ju dock
jemförelsevis nära till hands för föräldrar och målsmän att anmäla,
om skolorna gifva dålig undervisning åt barnen eller skötas illa i
öfrigt. Hvad fabrikslagstiftningen beträffar, är det också jemförelsevis
lätt för arbetare, om de finna att gällande bestämmelser icke
efterlefvas, att anmäla detta. Men bestämmelserna om nödtorftig
fattigvård — hvem gifver borgen för, att dessa iakttagas? Huru många
af fattighjonen förstå sig väl på eller våga göra en anmälan, i fall de
hafva något att klaga öfver? Dessa stå så skyddslösa som väl ingen
af de öfriga kategorierna, som nu äro föremål för inspektion.

Det är ju mycket olika stäldt i olika delar af vårt land i afseende
på fattigvården. Lyckligtvis finnes det talrika fall, — kanske
de rent af äro de flesta — der man med stor omsorg ömmar för
dessa understödstagares behof och tillser, att de blifva väl skötta
och vårdade. Men man lagstiftar icke för dessa platser och för
dem, som på detta eller andra områden vilja göra sill pligt, utan
man lagstiftar för dem, som glömma pligten.

Vidare ber jag få påpeka, att det är föga behagligt för
fattigvårdsstyrelserna sjelfva, detta system, enligt hvithet missförhållanden
få uppstå, för att sedan upptäckas och beifras under stor
sensation och allmän uppmärksamhet. Det är ju alldeles gifvet,
att, hvad dessa kommuner vinna derpå, icke är det heder, och det
händer lätt med ett sådant osundt system, att vår fattigvård råkar
i sämre rykte, än den förtjenar. För att påminna om ett mycket
kändt exempel, torde S:t Johannes’ församling utanför Norrköping,
der sådana upprörande missförhållanden upptäcktes för några år sedan
och föranledde en undersökning i hela den kringliggande trakten,
hafva varit mera belåten med, att eu regelbundeu tillsyn hjelpt
församlingen att hålla fattigvården i godt skick, än med att blifva
omtalad på det sätt som skedde. När dessa provinsialläkare komma
till de olika kommunernas fattighus och andra liknande anstalter,
torde de för öfrigt ingalunda, såsom man misstänkt, uppträda såsom

N:o 17. 10

Lördagen den 11 Mars, e. m.

Ang. införande förmyndare och pålägga kommunerna betungande bördor. Nej, på
c.f fattigvårds- (je^a områ<le syndas så mycket, mindre af hårdhjertenhet än af
"J likgiltighet, okunnighet eller oförstånd. Der kunna råd och vänliga
or 8'' anvisningar, som det ingenting kostar att efterfölja, mången gång
uträtta det väsentligaste.

På grund deraf tala enligt mitt förmenande många skäl för,
att man nu skulle gå tillbaka från det beslut, som fattades år 1890.
Herrarne må komma ihåg, att man nu lefver i så att säga ett annat
skede i fattigvårdshänseende än före 1890. Det är just efter sistnämnda
tid, som dessa talrika fall af vanvård inom fattigväsendet
blifvit upptäckta och blifvit föremål för uppmärksamhet och beifran.

I reservationen tillstyrkes i det hufvudsakliga motionärens yrkande.
Det torde knappast vara nödigt att göra detta afdrag »i det
hufvudsakliga», hvilket skedde med hänsyn till den kläm, hvarom
vi sökte inom utskottet förena de flesta meningarna. Det skedde
på den grund, att man möjligen kunde antaga, att den sålunda föreslagna
inspektionen kunde komma att omfatta för mycket och utöfva
för stor inskränkning på kommunernas sjelfbestämningsrätt i afseende
på fattigvården. Det är dock knappast att befara, enär denna
läkarnes instruktion måste läsas i sammanhang med bestämmelserna
i fattigvårdsförordningen, och denna uppdrager i detta fall en gräns,
som inspektionen icke kan öfverskrida. På grund deraf och enär de
af motionären föreslagna ordalagen äro desamma, som ursprungligen
varit insatta i utlåtandet från den komité, som utarbetade förslag
till nu gällande provinsialläkareinstruktion, skall jag, herr talman,
be att få yrka bifall till motionärens förslag.

Herr Aulin förenade sig med herr Hedlund.

Herr Kihlberg yttrade: Jag vill gerna gifva mitt erkännande
åt den goda tanke, som ligger i motionärens förslag. Men jag kan
ej erkänna lämpligheten af det förslag, han framlagt till förekommande
af de missförhållanden, han i motionen påpekat. Dessa missförhållanden
tror jag ej äro så väsentliga och så mångfaldiga, som
han i motionen velat påvisa, om man jemför dem med det stora
antal fattige i vårt land, som åtnjuta fattigunderstöd, och dessutom
tager bort ur räkningen alla missförhållanden, som det ej står i
fattigvårdsstyrelsernas makt att förekomma, sådana som ske utan
deras vetskap och vilja.

Jag tror derför, att den inspektion han föreslår icke har så
stort berättigande. Såsom skäl för detta vill jag påpeka, att just
det sätt, hvarpå fattigvårdsstyrelserna äro sammansatta och det sätt,
hvarpå de väljas, innebära stor trygghet för, att de skola sköta sig
på ett fullt tillfredsställande sätt. Inom landskommunerna skola,
såsom bekant, fattigvårdsstyrelserna bestå af minst 3, högst 11 personer,
utsedda af de på kommunalstämma röstberättigade. Dessa
fattigvårdsstyrelsers ledamöter äro förtroendemän, valda för 4 år i

11 N:o 17.

Lördagen den 11 Mars, e. m.

sänder; halfva antalet afgår hvart annat år. — Om man nu vill Ang. införande
sätta dessa fattigvårdsstyrelser och dessa kommuner under en fiskals
eller flere fiskalers uppsigt, såsom här satts i fråga, hyser man enligt
min tanke en oberättigad misstro till dem, som hafva dessa
angelägenheter om hand. Fattigvårdsstyrelsernas uppgift är af mycket
grannlaga natur, och deras göromål äro bland de mest obehagliga,
som man såsom kommunal förtroendeman kan få. Det veta
vi litet hvar, som haft dermed att göra. Fattigvårdsstyrelserna
stå såsom förmedlande mellan två skilda intressen. Fattighjonen
anse nästan alltid, att de få för litet understöd och att fattigvårdsstyrelserna
äro hårdhjertade emot dem. De skattskyldige åter igen
anmärka ganska ofta, att fattigunderstöd utdelas för frikostigt, hvarigenom
de kommunala utskylderna blifva för betungande. Jag tror
ock, att i de flesta landskommuner det finnes en del skattskyldige,
särskildt bland de jordbrukande, hvilkas lefnadsförhållanden mången
gång äro torftigare än fattighjonens. Medborgare deremot, som
lefva i lyckligare förhållanden och icke känna dessa enkla förhållanden
bland mindre bemedlade, anse likväl ofta, att fattighjonen lida
stor brist och nöd. Att nu fattigvårdsstyrelserna lätt blifva utsatta
för misstankar är ej underligt — huru väl de än söka fylla sin pligt,
skall alltid klander mot dem uppstå — och ensamt detta borde mana
till varsamhet, när det är fråga om att granska dessa styx-elsers och
kommuners åtgärder mot de fattiga.

Hvad sedan fattigvårdsinspektionen beträffar, vill jag hålla före,
att vi redan nu hafva en sådan och en sådan, som enligt mitt förmenande
verkar mycket bättre, mycket fullständigare än den inspektion
skulle göra, som motionärerna afsett. Först och främst ha vi
pastor i församlingen. Han har sig ålagdt såsom embetspligt att
vaka öfver, att de fattige och lidande blifva hjelpta. Denna embetspligt
ingår till och med i hans embetsed. För att han skall kunna
utföra detta sitt uppdrag, har han också rättighet att deltaga i
fattigvårdsstyrelsens öfverläggningar och beslut. Dessutom har Konungens
befallningshafvande inspektionsriitt öfver fattigvården, och
Konungens befallningshafvande har till sitt biträde kronofogdar och
länsmän. Jag hemställer, om icke de nu nämnda personerna böra
känna till förhållandena inom den ort, der de skola öfva kontroll,
mycket bättre än eu förste provinsialläkare kan göra. Har icke
pastor i församlingen långt bättre reda på ortens fattigförhållanden
än provinsialläkaren? Länsmannen i orten, har icke han, och kronofogden
i distriktet, har icke han också bättre än provinsialläkaren
reda på dessa förhållanden? Konungens befallningshafvande står i
beröring med hela sitt län, och genom sina underordnade verktyg
och organ får äfven Konungens befallningshafvande tillfälle att bättre
lära känna också ifrågavarande förhållanden. Dessutom ligger denna
inspektion till stor del utom provinsialliikarnes kunskapsområde.

Hvad en provinsialläkare skulle kunna inspektera, det vore hufvudsakligen
de hygieniska förhållandena, men hvad förstår han i all -

Nso 17. 12

Lördagen den 11 Mars, e. m.

An<P. införande mänhet om de öfriga? Jag undrar, om icke kommunens röstberät °

inspektion ‘ medlemmar, de framstående ledarne inom kommunen och

(Forts) fottigvårdsstyrelsen förstå att bättre ordna dessa angelägenheter efter
för handen varande omständigheter, och dessa förhållanden äro i
den ena och andra kommunen så olika, att det icke är möjligt att
införa ett enda system såsom lämpligt öfver allt. Skulle nu en provinsialläkare
göra upp för sig ett schema öfver, huru fattigvården skulle
ordnas, och söka införa detta i de olika kommunerna, hvad blefve
följden? Jo, följden blefve den, att derigenom eu strid uppstode
mellan inspektören å ena sidan samt fattigvårdsstyrelserna och kommunerna
å den andra. Och hvad verkade detta för de fattige? Ja,
icke vore det till deras fördel. Ty om fattigvårdsstyrelserna och de
röstberättigade inom kommunerna sjelfva få sköta dessa angelägenheter,
är jag viss om, att ibland dem finnes barmhertighetskänsla
för de nödlidande; men skola de tvingas till att göra denna barmhertighet
och dertill tvingas af personer, som de icke kunna erkänna
hafva förmåga att ordna förhallandena på bästa sätt, då uppkommer
afvoghet mot denna institution, och derigenom alstras icke mera
medlidande med fattighjonen, utan snarare tvärtom.

Här har framhållits, att vi ha inspektion på andra områden,
och att den derstädes verkat godt. Här har särskildt framhållits
folkskoleinspektionen och hvad denna verkat. Men den är väsentligen
en helt annan sak. Det fordras särskild fackkunskap, som
icke alltid kommunernas medlemmar kunna ega, för att ordna skolväsendet
på bästa sätt. Men jag vet också, att folkskoleinspektionen
pa många hall verkat skadligt. Det har funnits pastorer i församlingarna
och församlingsbor, som intresserat sig för folkskoleväsendet
och sökt ordna detsamma på lämpligaste sätt, men en despotisk
folkskoleinspektör har velat påtvinga dem andra anordningar,
som varit olämpliga. Detta har mångenstädes framkallat ovilja mot
folkskolan, sa att den ej utvecklat sig så bra som varit önskligt.
Dessutom har här för jemförelses skull talats om inspektion öfver
fabriker och industriella inrättningar. Det är emellertid ett annat
förhållande med eu inspektion öfver enskilda personer, som kanske
icke hafva annat intresse än det egna förvärfvets. Här är fråga
om inspektion öfver en hel styrelse — här finnes icke allenast en,
som styr —, och äfven om det skulle finnas en och annan i en
fångvårdsstyrelse, som icke har hjerta nog för de lidande, må man
väl ej tänka sig, att alla dess ledamöter skola vara så beskaffade.
För öfrigt: är det så, att fattigvårdsstyrelsen ej verkar så, att den
tillfredsställer församlingsborna, har församlingen efter fyra års förlopp
tillfälle att invälja lämpligare personer i styrelsen. Jag tror,
att nuvarande kontroll är fullt tillräcklig, och jag kan derför icke
annat än anhålla, att utskottets hemställan må vinna Riksdagens bifall.

Häruti instämde herrar JBexell, Eliasson i Oktorp, Eriksson i
Mörviken, Eliasson i Skuttungeby, Lyttkens och Petersson i Boestad.

Lördagen den 11 Mars e. m.

13 N:o 17.

Herr Petersson i Runtorp: Sedan jag begärde ordet, har Ang. införande
jag blifvit förekommen af den föregående talaren och har icke myc- af fattt9vird>~
ket att tillägga. Med rättvist erkännande af det menniskovänliga in*^e >on''
i motionärens och en föregående talares och reservanternas åsigter, or *''
äro vi dock, såsom den föregående talaren sade, icke så alldeles
utan inspektion i detta fall, ty säga hvad man vill om vårt presterskap,
utöfvar det dock i allmänhet en ganska kraftig och allvarlig
inspektion öfver fattigvården, och jag tror, att alla som känna till
förhållandena skola erkänna, att presterna äfven äro de lämpligaste
personerna för ett sådant ändamål. Om man skulle stadga en inspektion
öfver hela riket, skulle det blifva en ganska dyr apparat
och ej aflöpa så lätt och blifva på långt när så bra som den, hvilken
handhafves af vårt presterskap. Att det kan förekomma några
oegentligheter i ett så stort och vidsträckt land, är ej att undra på.

Snarare kan man undra öfver, att det ej sker oftare. Men då man
vill framhålla dessa oegentligheter, bör man ej heller glömma, att
det finnes många pockande fattighjon, som ganska bra förstå att
klaga både i tid och otid, och visst icke äro så ömkansvärda, som
man i allmänhet vill framhålla. Jag tror icke att för närvarande
förefinnes något skäl att skrifva till Kongl. Maj:t i denna fråga,
hvarför jag hemställer om bifall till utskottets hemställan.

Herr Hahn: Då jag beslöt mig för att lemna fram denna min

motion till Andra Kammaren, låg det nära till hands att först och
främst tänka på inspektörer. Sådana funnos ju förut både för skolor
och fabriker, men när jag tänkte mig närmare in i saken, fann jag att
det skulle blifva både dyrt och för litet effektivt, såvida man icke
bestämde sig för ett stort antal inspektörer. Jag ansåg derför att
fattigvårdsinspektionen blefve bäst och billigast ordnad, om man bestämde
sig för att utsträcka förste provinsialläkarens rätt och skyldighet
att inspektera till de tre kategorier, som jag föreslagit skulle
falla under hans inspektion, nemligen fattighus, fattiggårdar och
arbetshus.

Mot detta kan man visserligen säga, att derigenom icke nås
alla hvilka man vill nå, och utskottet har lemuat en redogörelse
för, huru långt deras inspektion skulle komma att sträcka sig i den
afsedda rigtningen. Jag ber att få något bemöta denna redogörelse.

Jag tror nemligen det icke vara rätt att bland understödstagarne
räkna med sådana, som för tillfället vistas på sjukhus, eller i sina
egna hem der inspektion ej gerna kan ifrågakomma. Utskottet säger
i sitt betänkande:

»Uppmärksammas bör äfven, att herr Hahns motion endast afser
eu del af understödstagare, i det att af sådana endast cirka 13
procent bo uti fattighus, fattiggårdar och arbetshus eller, om härvid
medräknas äfven de som bo i mindre fattigstugor, antalet då ökas
till inemot 18 procent. De fattiga, som underhållas i något slag af
kommunala fattigvårdsanstalter, äro emellertid ingalunda de som

Jf:o 17, 14

Lördagen den 11 Mars, e. m.

Ang. införande företrädesvis utsättas för dålig behandling. De största missförhålinspektion^
lau^ena inträffa säkerligen bland utackorderade och de ''genom om(Forts)
Sang’ försörjde, som tillsammans för närvarande utgöra cirka 16
procent af understödstagarne.»

Siffrorna ställa sig som sagdt naturligtvis helt annorlunda, då
man tager med de kategorier, som egentligen ej skulle räknas med,
och jag skall be att få med stöd af samma statistik, som anväudts
äfven af utskottet, göra eu annan beräkning. I fattighus, fattiggårdar,
arbetshus eller barnhem finnas intagna sammanlagdt 31,809,
i mindre fattigstugor 11,050, hvilket gör 42,859. Om man derifrån
afdrager den kategori, som enligt mitt förslag icke kan komma i fråga,
d. v. s. barnhemmen, som utgöra 16 stycken till antalet och der de
intagne äro 507, återstå 42,352. Enligt samma tabell äro utackorderade
38,156 och på sockengång försörjde 1,025, till hopa 39,181.
Nu föreligger, som vi litet hvar veta, förslag om ordnande af fosterbarnsväsendet
på annat sätt, och det torde icke dröja synnerligen
länge, innan något i den vägen göres, så att man har full rätt att
från dessa alla förutnämnda kategorier draga de minderårige. Då
ställer sig siffran ännu gynsammare för mitt förslag. Summan af
de utackorderade blir då 13,908 och de som fortfarande skulle vistas
på fattigvårdsaustalter 34,056, det blir således mer än dubbelt så
många af dem som skulle vistas på fattiganstalterna som af dem som
skulle blifva utackorderade. Utskottet har, synes det mig, framstält
saken på ett sådant sätt, att man lätt deraf kan blifva missledd.

Vidare säger utskottet, att förste provinsialläkaren har denna
rätt och skyldighet förut. För att få något mera bestämdt utrönt,
huru härmed förhåller sig, stälde jag så till, att, då motionen trycktes,
25 exemplar blefvo särskild! tryckta. Dessa skickade jag till alla
förste provinsialläkare i riket jemte en skrifvelse, hvari jag begärde
att få höra deras uppfattning af motionen. Jag har fått svar från
dem alla, och det är rätt egendomligt att höra svaren. Jag vill
naturligtvis icke läsa upp samtliga blefven och har knappast rätt
dertill, då de äro enskilda skrivelser, ehuru jag tror att de flesta
uppfattat saken sä, som om detta varit min afsigt. Några, med hvilka
jag satt mig i direkt förbindelse, hafva dock gifvit mig uttryckligt
löfte att få använda brefven efter eget godtfinnande. Emellertid
vill jag nämna, att af dessa 24 hafva 20 instämt i motionen i hufvudsak
och på samma gång sagt, att statsverket icke skulle komma att
drabbas åt några synnerligen ökade kostnader. 4 hafva afstyrkt
densamma, deraf 3 på den grund, att de anse att den af mig föreslagna
inspektionen icke är tillräcklig, utan att de skulle vilja hafva
den mera omfattande. Eu afstyrker den på den grund, att fattigdom
i egentlig mening icke förekommer inom hans län, men säger
längre fram i brefvet, att fattigauktioner nog torde förekomma, och
i slutet af brefvet att, om motionen skulle gå igenom, kostnaden
blefve en ren bagatell. Således hafva nästan alla den meningen,
att det icke ingår i deras skyldighet att inspektera fattiginrättnin -

Lördagen den 11 Mars, e. m.

15 N:o 17.

garna. Jag skall blott läsa upp ett bref för att visa, huru åtmin- Ang. införande
stone en del svara på min skrifvelse: af fattigvårds Till

svar å eder ärade skrifvelse får jag meddela att den i
eder motion föreslagna ändringen af § 8 i gällande läkareinstruktion
torde blifva af stor nytta samt antagligen ej medföra, några
större utgifter för statsverket.

Ungefär i den rigtningen svara de.

Vidare fortsätter utskottet: »Betecknande är äfven, att af alla
de exempel, herr Hahn anfört i sin motion å brister i fattigvårdshänseende,
så afser endast ett par något slag af fattigvårdsanstalter,
och i ett af dessa fall har dessutom en distriktsläkare verkligen ingripit,
något som det obestridligen tillkommit provinsialläkare och
förste provinsialläkare att dervid jemväl hafva gjort.»

Ja, det kan ju vara, att de exempel jag anfört i motionen icke
så fullkomligt tala för denna åtgärd, utan en stor del af dem afse
något helt annat, men jag har ansett mig böra anföra dem, då
frågan om fattigauktiouer varit före en gång förut i kammaren och
för öfrigt står i så nära samband med den nu förevarande frågan.

Jag har äfven i min motion sagt, att jag icke vill påstå, att alla
exempel äro fullt rigtiga, då jag tagit en del af dem från tidningsuppgifter,
men jag har äfven anfört några fall, der myndigheterna
ingripit. Bland de fallen vill jag särskilt påpeka förhållandet i S:t
Johannis församling. Jag trodde, att i och med detsamma jag liäntydde
på dessa missförhållanden, detta borde vara tillräckligt för att.
såväl utskottet som kammaren skulle inse, att något är af behofvet
påkalladt att göra. Här har jag protokollet öfver den rättsliga
undersökning, som egde rum rörande dessa fattigvårdsförhållanden,
men vill naturligtvis icke taga kammarens tid i anspråk att läsa
upp hela detta protokoll, ehuru det skulle vara ganska intressant
och herrarne då skulle få se, om icke det föreligger behof att göra
något för de fattiga, och om utskottet haft fullt rätt, då det säger
att jag berört blott ett par exempel. Vid denna undersökning har
man gått från fattighus till fattighus och undersökt fattighjon efter
fattighjon, och der skulle man således med fullt skäl kunna säga,
att det gält mera än ett par exempel. Jag skall blott taga mig
friheten att läsa upp ett enda af de många fallen. Det afser ett
fattighus utefter Söderköpingsvägen. Och undersökningen gäller ett
af de många hjonen derstädes, enkati Anna Björkman, om hvilken
det siiges i protokollet: natt hon vore 60 år gammal och sjuklig;
att hon haft 8 barn; att hon, som under sju år vistats i fattighuset,
till en början kunnat gå på dagsverken, men att — sedan hon för
omkring 5 år tillbaka vid ett sådant arbete slagit baklänges i ett
loggolf och dervid brutit ryggen och ett par refben, i följd af hvilken
skada hon blifvit sängliggande i tre månader — hennes arbetskrafter
blifvit allt mer nedsatta, så att hon numera, med värk i båda sina
armar, vore oförmögen till allt arbete med undantag af spinning
för kortare stunder, då armarne varit bättre; att hon under dessa

N:o 17. 16

Lördagen den 11 Mars, e. m.

Ang. införande sju år och intill den 18 dennes ej af fattigvårdsstyrelsen undfått
^faktion annan hjelp än 8’5 kilo rågmjöl och 2,6 liter korngryn vid jultiden
''"(FortsT nästlidna år samt 8,5 kilo rågmjöl vid påsktiden i år; att hon följaktligen
genom dagligt betlande måste hoptigga det mesta af hvad
hon till lifvets uppehållande behöfde både af mat, kläder och skodon,
hvilka senare också ibland, i brist på medel till lagning, saknat
bottnar, då hon under kall årstid nödgats begifva sig ut på tiggarefärder;
att hon under sådana förhållanden ofta fått både svälta och
frysa.» Detta har, som jag nysss nämnde, varit föremål för rättslig
undersökning och är således ingen historia. Emellertid slutar undersökningen
angående detta hjon sålunda: »Utaf härefter anstäld undersökning
framgick, att enkau Björkman, som vore kutryggig och
ålderdomsbräcklig, vore i behof af full fattigförsörjning». Ungefär
liknande är förhållandet med alla exempel, som stå i samband med
missförhållandena i S:t Johannis och undersökningen slutar vanligen
med att fattigvårdsstyrelsen ådömes att gifva de undersökta
hjonen full fattigförsörjning. Om man tänker något närmare på
den saken, hvad betyder den? Jo, att dessa hjon hafva varit på
fattigförsörjning i många år men nu först tilldömts, hvad som för
deras nödtorftiga uppehälle är behöflig!. Månne icke här föreligga
många år af svält och försakelse, innan myndigheterna ingripit?

För att ytterligare belysa frågan, om inspektion är af nöden
eller icke, ber jag få läsa upp ett bref, som jag fått från en första
provinsialläkare, och i afseende på hvilket jag har rätt att offentliggöra
både brefvets innehåll och namnet på brefskrifvaren. Det är
från förste provinsialläkaren i Kronobergs län d:r A. E. Goldkuhl.
Brefvet är af följande lydelse:

»Vexiö d. 10 Febr. 1893.

Herr riksdagsman!

Med anledning af eder ärade skrifvelse jemte åtföljande motion
om ändring i gällande läkareinstruktion, åsyftande en ordnad fattigvårdsinspektion,
får jag meddela, att jag i allo delar edra åsigter
i frågan och önskar, att eder motion måtte vinna Riksdagens bifall.

På mina reseturer har jag besökt flera fattighus inom länet»
— Jag glömde nämna, att det är ej mer än ett par eller tre, som på
sina resor inspekterat fattighusen, och af dessa endast en på grund
af förordnande men en, möjligen två utan särskild anledning —
»och funnit dem alla vara under all kritik. Hjonen få sköta sig
sjelfva efter eget behag. Vanligen finnes en qvinna, som skall hafva
tillsyn öfver hjonen, men med den finhet, som är rådande i fattighuset,
är klart, att en sådan kontroll är af föga värde.

Gemensam matlagning eller spisordning eger ej rum, utan hjonen
få omkring 2 tunnor omalen spanmål och 12 å 24 kr. årligen,
och dermed få de hushålla bäst de gitta.

Lördagen den 11 Mars, e. m.

17 Njo 17.

Vanligen säljes spanmålen mot kaffe och socker» — Der ser Ang. införande
man, hvilken kontroll fattigvårdsstyrelserna utöfva — »och hjonen gå nf fatt>gvårds omkring

och tigga i bygden. ''"(FortsT

Män och qvinnor bo om hvarandra i samma rum, och hvilken '' ''''

brist på ordning och renlighet der skall råda, kan man lätt föreställa
sig.

Inom länet finnas 2:ne fattiggårdar, i hvilka hjonen ha det
betydligt bättre i alla afseenden, ehuru renligheten ej heller der är
att skryta med. Hjonen få arbeta och hafva gemensam mathållning
samt måste hålla sig hemma. Med något bättre kontroll äro
således fattiggårdarne att föredraga framför all annan fattigvård på
landsbygden.

Önskande all framgång åt edra menniskovänliga sträfvanden,
tecknar

Högaktningsfullt
A. E. Goldkuhl.»

Jag har härmed visat, att inspektion verkligen behöfves, och
slutar med en erinran om hvad jag egentligen begär med min motion.
Begär jag, att fattighjonen skola i otid komma i åtnjutande
af fattighjelp och att den fattighjelp som skulle komma dem till
del genom inspektionen skulle blifva öfver höfvan stor? Nej, det begär
jag visst icke. Vi hafva för öfrigt eu fattigvårdsförordning, som
tydligen säger, hvad hjelp den fattige har att vänta, och den hjelpen
är ej för stor. Det är något underligt med denna Kongl. Maj:ts
nådiga förordning. Den består som vi veta af öfver 50 paragrafer,
men man finner icke mer än en enda paragraf, der det talas något
om de nödstäldes rättigheter, annars är det bara tal om administration.
Och hela deras rätt, inrymmes på mindre än en rad.

Fastän det alltid gjort mig ondt, då jag läst denna paragraf, vill
jag ändå återkalla den i minnet, den är lärorik nog. Den lyder
så här:

»Befinnes minderårig eller den, som i följd af ålderdom, kroppseller
sinnessjukdom, vanförhet eller lyte är oförmögen att genom
arbete förvärfva hvad till lifvets uppehållande oundgängligen erfordras,
sakna egna medel samt underhåll och vård af annan;» —
nu först inträder den fattiges rätt — »då skall nödtorftig fattigvård
honom lemnas»; och det är endast denna nödtorftiga fattigvård jag
vill att den fattige och utarmade skall få.

Jag ber, herr talman, att fä yrka bifall till min motion.

Med herr Hahn förenade sig herrar Fr. Berg och John Olsson
i Stockholm.

Herr Williamson: Herr talman, mine herrar! Då jag begärde
ordet, var det egentligen för att instämma med den värde
representanten på uplandsbänken i hans — jag må säga — synner Andra

Kammarens Prof. 18.93. N:o 17. 2

N:o 17. 18

Lördagen den 11 Mars, e. m.

Ang. införande ligen upplysande föredrag om fattigvårdsförhållandena på landsaf
fattigvårds- bygden. Dessa förhållanden måtte ändå — det säger jag rent ut —
inspektion. yara 0jjba i olika delar af vårt land. Här äro två stadsrepre (Forta.

) sentanter, som väckt motioner, hvilka i sin helhet gifva vid handen,

att de mena, att vi icke i någon mån sörja för fattigvård på landsbygden.
Jag tror, som den värde representanten från Upland sade,
att vi göra det på allra bästa vis. Men vi kunna väl icke göra
det bättre för fattighjonen, än många af våra småbönder och våra
småtorpare sjelfve hafva det. Det finnes fall, i hvilka man kan
säga med fog: fattighjonet kan väl icke gifvas mera, än den fattige
bonden eller den fattige torparen har!

Jag får för min del säga, att vi numera taga våra skyldigheter
i afseende å fattigvård så väl i beaktande, att icke med rätt
någon beskyllning kan framkastas mot oss, att vi auktionera bort
våra fattige eller underlåta att bereda dem den största trefnad och
den bästa utkomst vi kunna. Men att vi på landsbygden skulle
kunna ställa det lika bra för dem som i städerna, det få väl herrarne
medgifva är omöjligt. Vi ha mycket mera inskränkta förhållanden,
mycket mindre resurser. Men det är en sträfvan, som
går igenom hela Sverige, att få fattiggårdar till stånd. Vi söka
också på landsbygden så mycket som möjligt att inrätta sådana,
för att bereda fattighjonen trefnad och arbetsförmåga. Men fattiggårdssystemet
kan ej genomföras öfver allt på en gång, utan måste
utveckla sig så småningom.

Sålunda tror jag, att det är oberättigadt att påstå, att vi behöfva
fattigvårdsinspektion. Att inrätta en sådan vore att beskylla
oss för, att vi icke äro nog varmhjertade. Denna beskyllning vill
jag tillbakakasta på dem, som framställa den. Jag tror, att vi äro
så varmhjertade vi kunna vara. Och jag vill icke säga mera i
denna sak, än att jag tror att, får landsbygden sköta sig som den kan,
den försöker att gå fram på den väg, som den har förmåga och
krafter till att gå. Men — jag vill repetera detta — det finnes bygder
med småtorpare och småbönder, som icke ha det mycket bättre, än
fattighjonen ha det; och då får man vara försigtig. Att städerna
kunna gå fram i bättre förhållanden, måste väl alla medgifva. Men
jag kan icke fördraga detta tillbakavisande på landsbygden, att den
icke sköter sin fattigvård på tillbörligt sätt. Derför tager jag mig
friheten att yrka bifall till utskottets betänkande.

Herr Beckman: Herr talman, mine herrar! Jag tror, att åtskilliga
af de föregående talarne i viss mån missuppfattat motionären.
Det har nemligen förefallit mig, som om de anse, att han
genom sin framlagda motion angripit fattigvården i allmänhet, sådan
som den lär vara på de flesta ställen. Jag tror dock, att, om
man läser hans motion med uppmärksamhet, man skall finna, att
hans afsigt icke varit att uttala sig om fattigvårdens anordningar i
allmänhet. Han har blott velat framhålla, att det i undantagsfall

Lördagen den 11 Mars, e. m.

19 N:o 17.

finnes missförhållanden och svåra missförhållanden. Och han har Ang. införande
velat tillse, hvad som kan göras för att i någon mån afhjelpa dessa af fattigvård!-missförhållanden. Det är för mig alldeles tydligt, att representa- tn3Pekt,ontionen
har en alldeles särskild pligt att söka genom lagstiftning (For,s )
skydda de allra sämst lottade i samhället. Och jag har just begärt
ordet för att uttala som min fulla öfvertygelse, att — hur än Riksdagens
beslut utfaller — har han icke förgäfves framlagt den mörka
tafla, som han här upprullat för oss. Hans motion må få hvilket
öde som helst — den må antagas eller förkastas — så har den
dock i alla händelser uträttat något stort, ty den har framhållit för
vår fattigvård en samvetsspegel. Och i den har det visat sig, att
huru förträfflig fattigvården än, efter hvad vissa talare upplyst, må
vara på somliga ställen, det dock finnes andra samhällen i vårt
land, der sådant tilldragit sig, att man verkligen har svårt att —
med lugn tala derom! Denna motionärens framställning är i hufvudsak
grundad på uppgifter, som man knappt kan betvifla; och han
har genom sin motion endast velat anhålla, att svenska representationen
måtte tillse, om man icke kan finna en utväg, hvarigenom de påpekade
missförhållandena kunde i någon mån afhjelpas. Låt vara,
att den utväg han funnit icke är den allra lyckligaste — jag för
min del tror dock att den går i rätt rigtning — så är det alltid
till nytta, att han ännu en gång såväl inom som utom Riksdagen
rigtat uppmärksamheten på dessa mörka fläckar på vår fattigvård.

Det yttrades af lagutskottet vid 1891 års riksdag, i fråga om
lagstiftning mot bortauktionering af fattighjon, att man svårligen
genom lagstiftningsåtgärder kunde råda bot för de åsyftade missbruken,
utan att det »vore förbehållet ett fortskridande bildningsarbete
att genom känslan för meuniskorätt och menniskovärde verka
den önskade förbättringen». Såväl den motion, som motionären
här framlagt, som de anföranden, han och den andre reservanten
hållit, äro en insats i just detta »bildningsarbete». Jag har just
velat framhålla detta. Det är nyttigt att se i denna samvetsspegel,
äfven om man dess bättre icke får förglömma, att dessa dystra
fläckar, dem motionären här framstält såsom undantag, verkligen
äro undantag. Jag har velat på detta sätt frambära min tacksamhet
till motionären för det inlägg, han gjort i detta humanitära
bildningsarbete.

För öfrigt anser jag, att han funnit en ganska lycklig utväg
för att öfvervinna en af de stora svårigheter, med hvilka vårt fattigvårdsväsende
har att kämpa, nemligen den sanitära. Detta så
mycket mer som jag tror, att på många ställen fattighjonens sorgliga
belägenhet visst icke, såsom somliga anse, beror på vederbörandes
vårdslöshet, utan derpå, att man icke allestädes har klart för
sig, hvad som bör i sanitärt hänseende åtgöras. Mycket kan i detta
och andra afseenden förbättras utan att man derför, såsom åtskilliga
talare befarat, skulle komma att ställa det bättre för fattighjonen
än för småbönder och småtorpare.

N:o 17. 20

Lördagen den 11 Mars, e. m.

Ang■ införande
af fattigvårdninspeition.

(Forts.)

Då jag således anser motionärens uppfattning i detta afseende
vigtig, skall jag, med anslutning till uttalandet af den ärade talaren
på göteborgsbänken, be att få yrka bifall till motionärens förslag.

Herr Falk förklarade sig instämma med herr Beckman.

Herr Nordin anförde: Herr talman! Ehuru det förefaller mig
ganska ledsamt att nödgas uppträda i denna fråga, emedan jag
märkt, att uppfattningen inom kammaren icke är så alldeles gynsam
emot motionen och dess syfte, nödgas jag dock som reservant
säga några ord till stöd för min uppfattning.

Jag tror, i likhet med herr Beckman, att misstämningen beror
på eu missuppfattning, och det är för öfrigt ju helt naturligt, att
representanterna för de landsdelar, der denna angelägenhet skötes
med all omsorg, kunna, om de icke noggrannare gifvit akt på motionens
syfte, föranledas att känna sig stötta af den ifrågasatta inspektionen.
Jag tror, i likhet med utskottet och flere talare som
här förut yttrat sig, att vi hafva nog af lagbestämmelser rörande
denna angelägenhet, men hvad jag icke tror är, att vi hafva nog
lefvande kraft bakom dessa lagbestämmelser, så att de tillämpas såsom
önskligt vore. Om det nu vore så, att de beklagliga förhållanden,
som herr Hahn påpekat, gjort sig gällande inom fattiga
fjellkommuner, der, såsom vi veta, de fleste understödsgifvarne lefva
i ett tillstånd, som är föga bättre än deras, som skola mottaga
understödet, då skulle det icke vara så mycket att undra på, men
ty värr äro de sorgliga skildringar, som herr Hahn lemnat, från de
mest bördiga delarne af vårt land. Det är icke någon ny lagstiftning
för hela vårt lands fattigvårdsväsen reservanterna begära, utan
hvad vi vilja är endast att, såsom jag nyss sade, en lefvande kraft
skulle komma bakom de lagbestämmelser, som redan finnas, och att
de blefve ordentligt och genomgående tillämpade öfver hela landet,
så att de sorgliga historier, som vi här i kammaren och litet hvarstädes
hört, skulle upphöra. Min öfvertygelse är, att, om en sådan
inspektion som den af herr Hahn föreslagna blefve genomförd, så
skulle man slippa dylika historier. Jag ber att i detta sammanhang
få nämna, att jag sjelf icke har ett enda sådant sorgligt exempel
att påpeka från min valkrets.

Dessa de mest olyckligt lottade af alla hafva det, om vi tänka
på deras ställning, de vårdlösas, vida sämre än fångarne, som för
sina brott sitta inspärrade under lås och bom; och det måste vi
väl medgifva, att det är en sorglig tanke, att det skall vara så illa
stäldt, vore det ock endast inom en enda församling.

Utskottet har i den senare delen af sitt utlåtande ansett, att
herr Biilow i sin motion fordrat för mycket, och derför afstyrkt
bifall till densamma. Den egentliga orsaken, hvarför utskottet ansett
att herr Hahns motion ej bör föranleda till någon åtgärd,
tyckes, om man afkläder betänkandet en hel hop granna ord, vara,

Lördagen den 11 Mars, e. m.

21 Nso 17.

att han fordrat för litet. Det borde väl då finnas något lagom Ang. införande
mellan dessa ytterligheter; det skulle väl enligt utskottets mening <>f fattigvårdsdå
vara den ställning, som vi nu hafva. Men utskottet har dock ,0”''

erkänt, att den nuvarande ställningen icke i allo är bra, men dock '' or 8''
kommit till den slutsatsen, att man borde öfverlemna frågan till en
obestämd framtid, då upplysningen kunnat inverka så mycket på
folket, att hvarje sådan klagan som den nu framkomna skall blifva
obehöflig.

Jag ber att få yrka bifall till reservationen.

Herr Hahn: Jag skall be att få säga ett par ord, som jag
glömde i mitt förra anförande, nemligen att min utredning gäller
icke blott landet, utan äfven städerna, så att jag icke menat att de
oegentligheter, jag påvisat, endast skulle förekomma på landet, utan
äfven i städerna.

Herr Wästfelt: Utan allt tvifvel kräfva de pligter, som vi
hafva emot de fattiga, ett noggrant iakttagande, och då man känner,
huru olika dessa pligter uppfyllas i olika delar af vårt land,
kan man icke nog beakta den ifrågavarande motionen. Den är i
högsta grad behjertansvärd, ty man finner verkligen delar af vårt
fosterland, der fattigvården på det mest skoningslösa sätt handhafves.

I det län, der jag varit landshöfding, har jag sökt arbeta fram
pligtkänslan i fråga om fattigvården, och jag har, sedan jag rest
och tagit kännedom om fattigvården på de ställen, der densamma
varit väl skött, såsom t. ex. i Södertelje, hvarest fattigvårdsaustalten
är i högsta grad tillfredsställande, försökt att i mitt län
införa ett sådant system, men det har aldrig lyckats mig, ty kostnaden
skulle hafva kommit att uppgå till ett par öre mera per dag
för hvar och en än förut. Då, såsom man kan väl inse, de fattiga
icke sjelfva finge välja sin bostad, utan utackorderades eller försåldes
på auktion, ja, till och med ginge omkring efter skattetal, så
kunde det inträffa, att en dylik arm menniska fick framsläpa hela
sitt lif ända till hög ålder på det eländigaste sätt, och det hände,
att ett fattighjon, som kom till mitt hem, befann sig i ett så uselt
tillstånd, att den stackars menniskan, oaktadt de omsorger, som egnades
henne, afled samma dag hon kom. Jag har visserligen erfarit,
att det nu icke är samma system rådande, men då man af motionen
finner, att sådana förhållanden ännu existera i vissa delar af
vårt land, så är det eu ovilkorlig pligt att söka på allt möjligt sätt
skydda de arma menniskorna, som ej kunna skydda sig sjelfva. Här
har nu af herr Biilow föreslagits inrättandet af en eller två inspektörer
för att öfvervaka fattigvården. Jag tror icke, att detta skulle
vara tillräckligt, och fruktar dessutom att det skulle blifva väl dyrt.

Deremot är det min öfvertygelse, att denna inspektion skulle väl
kunna göras genom provinsialläkarne, som stå i den närmaste beröring
med folket och sannerligen icke äro okunnige om, huru förhål -

N:r 17. 22

Lördagen den 11 Mars, e. m.

Ang. införande landena bäst skola ordnas, utan äro lika duglige dertill som någon annan
af fattigvårds- jnom kommunen. Och icke heller kan jag inse, att det skulle ligga
(Forts) någonting för fattigvårdsstyrelserna förnärmande uti att få en sådan
inspektion öfver sig. Det finnes ju knappt någon offentlig institution,
som icke på det sättet öfvervakas af någon myndighet; men
icke finner sig någon förnärmad deraf, att det kommer en person,
som tillser, huru man sköter sina pligter. Långt derifrån! Dådet
i den ena byn tillgår på ett sätt och i den andra på ett annat,
anser jag, att det är nödvändigt att det finnes ett öfvervakande öga
öfver dem båda, som ser till, att man öfver allt gör sin skyldighet.
Med anledning af de åsigter jag nu uttalat ber jag att få yrka, att
motiouen måtte antagas.

Herr Alexanderson: Det är tydligt att i denna kammare
åtskilliga personer finnas, som antaga att utskottet icke billigat
motionens erkännansvärda syfte. Tvärt om är emellertid förhållandet.
Inom utskottet hafva vi alla känt oss lifligt och obehagligt berörda
af de sorgliga fall, motionären framlagt. Meti detta är en sak, en
annan sak är, att han begärt att genom lagstiftning skulle yttermera
stadgas en särskild tillsyn af förste provinsialläkare, en tillsyn,
som utskottet anser redan vara i lag bestämd. — Utskottet har i
sitt utlåtande sagt, att det funnit det i högsta grad behjertansvärdt
att söka afhjelpa rådande missförhållanden inom fattigvårdsväsendet,
men många af denna kammares ledamöter torde, i likhet med utskottet
och i anledning af de fakta, hvarpå utskottet stöder sig,
blifvit öfvertygade derom, att en sådan inspektion kan ega rum redan
med nu gällande lagstiftning. Som en del af herrarne väl icke
tagit kännedom om läkareinstruktionen af år 1890, skall jag be att
få meddela det hufvudsakliga innehållet af dess 5, 14 och 26 §§. 5:te
paragrafen lyder nästan ord för ord sålunda: »att förste provinsialläkare
skall i rådgifvande egenskap biträda Konungens befallningshafvande
vid handläggning af länets lielsovårdsangelägenheter och i
sådant afseende dels på anmodan afgifva yttrande i mål och ärenden,
som angå sundhetsförhållandena inom läuet, dels ock bringa till
denna myndighets kännedom sannitära missförhållanden, hvarom han
erhållit vetskap, samt föreslå sättet för deras afhjelpande; åliggande
derjemte förste provinsialläkare att öfvervaka iakttagandet af hvad
i afseende å helsovården af Konungens befallningshafvande föreskrifves
samt att utan dröjsmål verkställa de förrättningar, hvartill förordnande
eller uppdrag honom lemnats af sistnämnda myndighet»;
och 26:te paragrafen stadgar i sammandrag: »att provinsialläkare
skall gifva noga akt på förhållandena inom det honom anförtrodda
distriktet, för så vidt de inverka på befolkningens helsa, beskaffenheten
af bostäder och födoämnen äfvensom barnens vård och fysiska
uppfostran m. m. Finner han i något af dessa hänseenden råda
sanitära missförhållanden, så eger han påkalla hjelp och medverkan
häremot hos Konungens befallningshafvande, förste provinsialläkaren

23 N:o 17.

Lördagen den 11 Mars, e. ni.

samt kommunalmyndighet och presterskapet inom distriktet.» Ang. införande

Således åter ett påpekande, hvaraf förste provinsialläkaren kan få *f£i*ktion

anledning till inspektion. (Forts.)

I § 14 mom. 1 heter det: »De genom denna instruktion förste
provinsialläkare ålagda inspektioner och apoteksvisitationer äfvensom
de tjensteresor, hvilka erfordras för verkställande af dels de förrättningar,
som af medicinalstyrelsen anbefalts eller af Konungens befallningshafvande
utan särskilt förordnande åt honom uppdragits,
och dels de undersökningar i öfrigt, hvilka förste provinsialläkaren,
på grund af meddelanden från läkare inom länet eller eljest vunna
upplysningar, anser behöfliga, böra sa ordnas, att, till undvikande
af tidsspillan och onödig kostnad, särskilda förrättningsställen kunna,
i den mån deras inbördes läge sådant medgifver, under en resetur
besökas»; och i andra momentet stadgas: »I enlighet^ härmed har
förste provinsialläkare att upprätta och inom april manads utgång
till medicinalstyrelsen för granskning och godkännande insända förslag
till reseplan för året; skolande i denna reseplan, sa vidt ske kan,
angifvas den tid, som å hvarje förrättningsställe äfvensom för resan
mellan de särskilda förrättningsställena beräknas komma att åtgå.»

När man i allt fall har dessa tre paragrafer, med så pass klara
bestämmelser, och derjemte länsstyrelsens öfverinspektion, så har det
synts utskottet icke vara behöfligt att mer påpeka konklusionen härutaf,
än utskottet gör, då det i sitt utlåtande säger, att utskottet
«håller före, det förste provinsialläkaren redan nu vid förekommen
anledning är berättigad att uti den reseplan, honom ^åligger att årligen
uppgöra och medicinalstyrelsen underställa, på eget initiativ
utsätta dag för tillsyn jemväl vid fattighus, fattiggårdar och arbetshus
samt att, vid hvilken tid af året som helst, föranstalta om extra
ordinarie dylik tillsyn vid sagda anstalter, om länsstyrelsen dertill
lemnar honom uppdrag eller förordnande.» Detta har utskottet således
sagt, och utskottet har till stöd för sin uppfattning derom
äfven att åberopa fullt så goda skäl som de af motionären upplästa
bofven. I utskottet hafva vi haft att tillgå uttalanden från flera
förste provinsialläkare, deri de förklara sig anse, att de redan hafva
den ifrågasatta rättigheten, och utskottet har dessutom i detta afseende
hört sig för hos en högre medicinalmyndighet i Stockholm,
och äfven denna myndighet anser, i likhet med utskottets flertal, att
redan nuvarande lagstiftning medgifver eu sådan rättighet åt förste
provinsialläkarne som motionären äskar. Det har också i öfverensstämmelse
härmed på det sättet tillämpats, att förste provinsialläkare
i de till nämnda myndighet ingifna reseplaner, bland andra förrättningar,
understundom upptagit inspektion af de af motionären omförmälda
institut. När man besinnar detta och att motionärens
ifrågavarande förslag endast går ut på att åstadkomma just sådan
inspektion, hafva vi då icke utredt frågan derutinnan, så att tydligt
framgår, att vidare framställning om lagstiftning i den af motionären
påyrkade rigtning icke är behöflig? Lagens fidla tillämpning är en

N:o 17. 24

Lördagen den 11 Mars, e. m.

Ang. införande annan sak. Vi hafva också i vår slutkläm framhållit, att det är
a^impektiondS na8°t helt annat, som skall inverka på lagtillämpningen — det blir
(Forts) en hjertats sa^ och äfven en upplysningens sak att mera energiskt
söka åstadkomma densamma.

Hvad Herr Nordin yttrade var till eu del af den beskaffenhet,
att det icke bör alldeles oanmärkt passera. Han uppdrog en parallel
mellan de fattige och brottslingarna. Det torde emellertid här vara
nog erinra derom, att det visserligen finnes många fattiga men likväl
hederliga medborgare i vårt land, som med afseende å mat, bostäder
och kläder hafva det sämre än brottslingarna i fängelset, men som
dock, Gudi lof, icke skulle vilja utbyta sitt eget mindre goda ekonomiska
förhållande emot fångarnes måhända bättre kost och bostad,
men också på samma gång ofrihet och dåliga samveten!

Herr Lyttkens: Det har här talats om olika sätt för tillsyn
af fattigvården, och en af motionärerna i ämnet har föreslagit, att
provinsialläkarne skulle hafva tillsyn öfver huru fattigvården inom
kommunerna handhafves, eu annan att för hela riket skulle tillsättas
en eller två fattigiuspektörer, som skulle taga tillsyn om fattigvården
om hand. Men jag undrar just, hvad en eller två sådana skulle
åstadkomma. För att taga reda på förhållandena i detta afseende
inom hela Sverige, räckte knappast hela deras lifstid. Man vet ju,
att fattigvård finnes inom hvarje socken, och de fattige bo icke
inom de flesta socknar på ett enda ställe, utan spridda omkring
öfver allt, och deraf kan man förstå, att en dylik inspektion är
omöjlig.

Vidare har man sagt, att provinsialläkarne skulle hafva en sådan
tillsyn. Men, mine herrar, det finnes i landet en myndighet, som
har sig denna skyldighet anbefald icke blott af kristlig kärlek, utan
äfven på grund af sin tjenst. Läser man kommunalförordningen,
finner man der, att kyrkoherden eller den hans ställe företräder är
berättigad att deltaga i fattigvårdsstyrelses förhandlingar och beslut.
Då kommunalnämnden oftast på landet utgör fattigvårdsstyrelsen,
är i 43 § af nämnda förordning särskildt stadgadt: »Kyrkoherden

eller den hans ställe företräder är berättigad att i kommunalnämndens
förhandlingar och beslut deltaga.» Då de nu ega deltaga i
förhandlingarna och besluten, är ej meningen att de skola sitta som
stumma åhörare, utan de skola der bevaka och iakttaga de fattigas
rätt. Lagen medgifver dem denna rättighet. Om herrar pastorer
öfver allt iakttoge den tillsyn de sålunda ega utöfva, behöfdes nog
intet vidare. Nu har jag hört, att inom en del kommuner missförhållanden
ega rum. Säkert är, att i dessa pastorerna icke fullgöra
sina skyldigheter i detta afseende, ty då skulle sådant icke kunna
inträffa. Det är nu en gång så här i Sverige, att man ständigt vill
hafva nya tjenster och embetsman, men man borde i stället tillse,
att de tjensteman, man har, uppfylde sina skyldigheter. Göra nu
icke pastorerna det, så låt Kongl. Maj:t eller biskoparne utfärda ett

25 Ji:o 17.

Lördagen den 11 Mars, e. m.

cirkulär till kyrkoherdarne, deri de påbjudas att göra det, och låt Ang. införande
de försumlige få en uppsträckning, så behöfvas nog icke nya tjensteman
i detta hänseende. I mina hemtrakter, antingen presterna iakttaga
dessa sina skyldigheter eller ej, har jag dock icke hört om
sådana missförhållanden eller att någon blifvit bortauktionerad eller
att sådana lidanden, som motionärerna skildra, egt rum.

Nu skall man hafva inspektörer och tillsyn öfver allt. Till
slut går det väl derhän, att vi skola hafva inspektörer i våra egna
hem för att tillse, huru vi lefva.

Jag upprepar, låt en hvar göra sina skyldigheter, så behöfvas icke
de nya tjensterna.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Hr Öl. Olsson från Stockholm: Hvad är det den ärade motionären
önskar, mine herrar? Jo, intet annat än att den inspektion,
som nu finnes för provinsialläkare, skall utsträckas till fattigvårdsväsendet.
Nu vill jag blott fråga de herrar, som tala så utomordentligt
varmt mot att en sådan inspektion kommer till stånd och
anse att allt är så väl bestäldt, huru kunna de göra det, då motionären
med sådana fakta i sin hand visar, hvilka missförhållanden
ega rum.

Jag kan icke annat än på det lifligaste instämma i hans motion
och ber att få yrka bifall dertill.

Herr Hedlund: Jag ber att få i korthet blott förklara, att icke
annat än hvad jag kan förstå, hörde de paragrafer, den ärade talaren
på södermanlandsbänken uppläste, alls icke hit. Der talas ju om,
att provinsialläkarne skola hafva tillsyn öfver förhållanden, så vidt
de inverka på befolkningens helsotillstånd, på beskaffenheten af bostäder
m. m., och detta vill han likställa med den inspektion öfver
fattigvårdsväsendet, som vi anse nödvändig! Dessa besök i bostäderna,
som naturligtvis i främsta rummet ske, när farsoter utbryta i en
bygd och det gäller att genom försigtighetsåtgärder förekomma deras
utbredning, äro ju något helt annat och kunna icke nämnas på
samma råd med den regelbundna tillsynen af fattigvårdsaustalter,
hvilken afser att förekomma vanvård.

Säkert är, att när komiterade, som uppgjorde förslag till provinsialläkareinstruktionen,
insatte i sitt afgifna förslag åliggande för
för förste provinsialläkaren att »egna tillsyn äfven åt fattighus,
fattiggårdar, arbetshus, stads- och häradshäkten, skolor, barnhem
barnkrubbor, räddningshem, bostäder för ett större antal arbetare»
m. m., så strökos dessa orden från och med fattighus vid den slutliga
redaktionen på begäran af 1890 års Riksdag. Jag tror, det skulle
bereda en stor öfverraskning för dem, som deltogo i beslutet härom,
att erfara att i sjelfva verket, trots nämnda utstrykning, qvarstår
för provinsialläkarne samma rätt, som komiterade i detta hänseende
velat tillerkänna dem. Hade det varit Riksdagens mening,

Nso 17. 26

Lördagen den 11 Mars, e. m.

Ang. införande skulle val Riksdagen i sin skrifvelse sagt, att det framginge af inhu
Aktion '''' strukti°nen för öfrigt att provinsialliikarne hade denna rätt, men
(F ta 1 sådan lydelse har icke skrifvelsen, utan den inskränker provinsialläkarnes
inspektionsrättighet till hvad som gäller sundhetsförhållanden.
Det öfriga är struket.

Herr Bill o w: Ehuru jag väckt en motion om anställande af
fattigvårdsinspektörer här i Sverige såsom förhållandet är i Finland,
kan jag dock äfven gerna vara med om att önska framgång åt förslaget
om utvidgande af provinsialläkares rätt och skyldighet att
egna tillsyn åt fattigvårdsväseudet. Enligt utskottets utlåtande
skulle nu här i Sverige råda de allra bästa förhållanden i afseende
på fattigvårdsangelägenheterna. Man skulle nära på kunna tro, att
både herr Kihlberg och utskottets ledamöter sins emellan kommit
öfverens om att — utskottets ledamöter skriftligen och herr Kihlberg
mundtligen — framställa förhållandena så förträffliga som möjligt.
Faktiskt är emellertid, att i vårt land många menniskor i
fattighusen omkomma af nöd och elände. Faktiskt är också — en
landshöfding har nyligen intygat det — att man bortauktionerar
fattighjon till den minstbjudande, och under sådana förhållanden är
det alldeles klart och tydligt, att något måste göras för att förekomma,
att dylikt kan ega rum. Man säger nu visserligen, att vi
hafva en fattigvårdslag, vi hafva fattigvårdsstyrelser, vi hafva Kongl.
Maj:ts befallningshafvande, vi hafva läkare och vi hafva prester, och
alla dessa skola hafva tillsyn öfver fattigvårdsväsendet. Men jag
frågar, om herrarne tro, att det går så till, att när eu fattig man
klagar hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande, hans klagan öfversändes
till läkaren eller presten i den församling, der den klagande bor,
för erhållande af ett utlåtande öfver klagomålen? Nej, så sker det
icke, utan Kongl. Maj:ts befallningshafvande skickar handlingarna
till vederbörande kommunalmyndighet, och från denna myndighet
är det säkert att Konungens befallningshafvande får det svaret, att
klagomålen äro sanningslösa, och att klaganden har det förträffligt
och icke behöfver få det annorlunda. Slutet blir naturligtvis, att
de kommunala myndigheterna få rätt och den fattige orätt, och
han har icke någon annan instans att vända sig till, utan får svälta
och finna sig i sitt öde.

Här har herr Kihlberg nyss talat om det sätt, hvarpå fattigvårdsstyrelserna
väljas och sagt, att det sker på ett mycket grannlaga
sätt, att man väljer personer, som hafva ett hjertligt och välvilligt
sinnelag för de fattiga. Men sedan framgick det också af
hans yttrande, att man fordrar af fattigvårdsstyrelserna, att de skola
söka ställa så till, att underhållet för de fattige blir så billigt som
möjligt. Ja, billigt blir det nog med all säkerhet på många ställen,
då man får höra att en fattig man med stor familj icke får mer
än en 3 å 4 kronor i månaden att försörja sig på.

Vidare har här talats om, att man icke skall hysa misstro till

Lördagen den 11 Mars, e. m.

27 N:o 17.

fattigvårdsstyrelserna, och det har frågats, hvarför man skall göra Än9- införande
det. Men med samma rätt kan man fråga: hvarför skall man hysa
misstroende, då det gäller bankväsendet och folkskoleväsendet m. m. ''"J* ”
samt anställa bankinspektörcr och folkskoleinspektörer för att utöfva °r *''
kontroll? Hvarför skall man hysa misstroende i afseende på bränvinstillverkningen
och tro, att det tillverkas mer bränvin än som
uppgifves, eller tillsätta inspektörer för att se till, att så ej sker?

Snart kommer man kanske att anskaffa bryggeriinspektörer för att
se efter, huru det tillgår vid bryggerierna. Med ett ord, på alla
områden söker man utöfva kontroll, men just der det bäst skulle
behöfvas eller för att tillse, huru fattiga, orkeslösa och värnlösa
personer behandlas, der vill man icke höra talas derom.

Så säger man: presterna hafva här en mission att fylla. Jag
frågar då: hafva presterna framdragit några sådana fall, som här
blifvit bevisade, om fattighjon, som omkommit af nöd och elände?

Är det presterna, som hafva anmält dem? Nej, det är länsmän
eller enskilda personer, som en eller annan gång dragit fram i ljuset
sådana missförhållanden.

Herr Kihlberg yttrade vidare, att om fattigvårdsstyrelserna få
sköta sig sjelfva, skola de alltid visa barmhertighet mot de fattiga.

Men jag tror, att herr Hahu framdragit talande exempel på, att så
icke är förhållandet, utan att sådana styrelser, när de varit utan
kontroll, tvärtom alls icke visat någon barmhertighet. Man har
också talat om den ofantliga trefnad, som skulle uppstå för fattighjonen,
om fattigvårdsstyrelserna finge råda sig sjelfva. Ja, den
trefnaden, den undrar jag hvar den är till finnandes! Säkert är,
att hvad fattigvårdsväsendet i vårt land beträffar, läder stort elände,
hvarför hjelp är behöflig, så att nödvändig kontroll och tillsyn
kunna vinnas.

Kommer derför nu utgången att blifva den, att Riksdagen afslår
såväl herr Hahns som min motion, då tror jag, att de fattiga
mer än hittills skola få det intrycket, att af den penningevalda
svenska Riksdagen hafva de ingenting att vänta.

Herr Lasse Jönsson: Det är med anledning af den siste
talarens yttrande som jag begärt ordet. Han sade, att om en fattig
person klagar öfver fattigvården, så vore det säkert, att slutet blefve,
att de kommunala myndigheterna finge rätt och den fattige orätt.

Jag tror dock, att det är för hårdt att säga så; ty skulle förhållandena
vara sådana, när det gäller att skipa rättvisa, då skulle vi
lefva i ett rättslöst tillstånd. Jag säger, att ett sådant tal är för
hårdt; det kan icke få blifva obesvarad t, och derför har jag velat
inlägga min protest mot detsamma.

Det har här talats så mycket om de bevis, som motionären
framdragit för dessa missförhållanden i afseende på de fattiges behandling
och’ särskild t i afseende på de s. k. fattigauktionerna,
men jag frågar: hvad är det för bevis? De äro hem tade alla ur

N:o 17. 28

Lördagen den 11 Mars, e. m.

Ang. införande tidningar från skilda landsdelar. Ja, tidningarna i all ära, mine herrar,
inspektion S''de hafva sina korrespondenter på landsbygden, af Indika de få
"(Torts)” S''Ua underrättelser, ock dessa korrespondenter kunna de icke kontrollera.
Från min ort har jag bevis på, att sådana korrespondenter
ofta i hög grad färglägga sina berättelser för att göra dem intressanta,
och det kunna tidningsredaktionerna icke hjelpa. De måste
taga underrättelserna som de få dem, och allmänheten kan icke
veta, hvad som är sant eller osant.

Eu talare från Jemtland har sagt, att hans ort icke är berörd
af dessa förhållanden, utan det är blott i de rikare delarne af vårt
land, som missförhållanden i afseende på fattigvårdsväsendet ega rum.
Nej, herr Nordin, det tror jag icke! Bland de i motionen uppräknade
tidningarna står äfven Jemtlandsposten, som talar om, huru
förhållandena äro i Jemtland, och särskildt påpekas en fattigauktion,
som den 28 december 1891 hölls i Brunflo socken. Det drabbar således
nog Jemtland också.

Huru vill man nu hafva denna inspektion, hvarom här är fråga,
ordnad? Den ena af motionärerna har föreslagit, att man skall
tillsätta särskilda inspektörer, och den andra har föreslagit ett tilllägg
i instruktionen för förste provinsialläkarne, att de finge till
åliggande att egna tillsyn åt fattighus, fattiggårdar och arbetshus.
Om nu läkarne skulle åläggas en sådan tillsyn, komme naturligtvis
allt att ske efter en normalplan. Det skulle uträknas, huru många
kubikfot luft hvarje fattighjon måste hafva; det skulle uträknas,
huru det i alla afseenden skulle vara; kostnadsförslag skulle uppgöras,
men det skulle icke blifva fråga, om församlingarna kunde bära de
utgifter, som blefve en följd. Vi se, huru det är i afseende på skolbyggnaderua,
der allt skall ske efter en normalplan; och samma
förhållande skulle det blifva i afseende på fattighusen. Man säger,
att man på landet skall taga exempel från städerna. Men tro då
herrarne, att de fattiga i städerna hafva det bättre än på landet?
Fråga de fattiga, om de hafva det bättre här i Stockholm i trots
af de stora fattigpalatsen, som se så bra ut både utan och innan.
Nej, låt oss taga saken litet lugnare, låt oss se efter, hvad landsbygden
har råd till, och derefter rätta oss. En talare har sagt, att
det finnes fattighjon, som hafva det mycket sämre än fångarne i
fängelserna. Ja, det är nog sant; men det finnes också hederliga
arbetare, som hafva det sämre än fångarne. Det är filantropien,
som i afseende på fångvårdsväsendet åstadkommit detta, men jag tror
att man der gått för långt. Ty många fångar anse, när de komma
ut från fängelset, att de der haft det så bra, att de begagna första
tillfälle att åter kasta sig i olyckan för att å nyo komma i åtnjutande
af de fördelar, som i deras ögon vistelsen i fängelserna erbjuder.
Det är icke rätt. Vi få icke slå öfver i den rigtningen, att vi
skaffa oss inrättningar, som vi icke mägta uppehålla. Jag yrkar
bifall till utskottets förslag.

29 Nto 17.

Lördagen den 11 Mars, e. m.

Herr Wijkander: Det yttrades nyss af den ene af motionä- Ang. införande
rerna, att utskottet skulle ansett, att allt uti fattigvårdshänseende af fattigvård^
inom vårt land vore förträffligt. Så är icke förhållandet. Den som
genomläst utskottets betänkande har nog märkt, att utskottet gifvit or 8''
sitt fulla erkännande åt, att i detta afseende på många ställen råda
missförhållanden och svåra missförhållanden. Det är lätt att öfverdrifva
dessa och lätt att anföra obestyrkta exempel på sådana, såsom
motionärerna hafva gjort. Men trots denna brist är mängden af
sådana fall, som framhållits, dock tillräcklig att visa, att på många
ställen missförhållanden verkligen råda. Men, mine herrar, det är
ett långt steg från att visa, att missförhållanden råda, och till att
råda bot för dem. Utskottet har sagt, att detta icke kan fullständigt
ske genom lagbestämmelser, utan att man först med stegrad
upplysning i landet kan hoppas se dem försvinna.

Likvisst kan man tänka sig, att det förslag, som blifvit af
motionären framstäldt, är ett steg i den rätta rigtningen och derför
borde af kammaren antagas. Utskottet har dock ansett, att det
steg, som motionären föreslagit, är så litet och så obetydligt, att
det är tvifvel underkastadt, om det är något steg alls. Det är sant,
att 1890 års Riksdag uteslöt ur 8 § af läkareinstruktionen de ord,
som motionären nu vill hafva dit återinförda, eller »fattighus, fattiggårdar
och arbetshus». Men detta berodde derpå, att denna § handlar
om sådant, som rör medicinalväsendet. Likasom förste provinsialläkaren
lyder under medicinalstyrelsen, handlar § 8 om sådana inspektioner,
som skola ske för denna styrelses räkning, och under
medicinalstyrelsen lyder icke fattigvården. Skall man uppdraga åt
provinsialläkarne sådana bestyr, som motionären påyrkat, då måste
detta ske derigenom, att det intages i 5 och 26 §§ af nämnda instruktion.
Nu innehålla, såsom en medlem af utskottet redan upplyst,
dessa två paragrafer alla bestämmelser för att en lika verksam
inspektion skall kunna ega rum i afseende på fattigvården som den,
som är uppdragen åt förste provinsialläkaren i § 8 med afseende på
en del andra institutioner.

Jag tror, att reservanterna betydligt öfverdrifvit den regelbundna
inspektion, som förste provinsialläkaren kan åstadkomma. Denne
tjensteman skall en gång om året till medicinalstyrelsen insända
förslag till reseplan för året, i hvilken han skall angifva, att han
den och den dagen skall inträffa på det och det stället i länet och
verkställa inspektion. Om man nu antager, att han under sina resor
äfven skall besöka fattighus, fattiggårdar och arbetshus, så hinner
han dervid knappast mera än att se lokalerna, sådana som de visa
sig. Han kan möjligen hinna se, att fattighjonens kläder äro så
och så beskaffade den dagen, och få reda på hvilken normalplan som
är uppgjord för bespisningen, men han kan icke hinna utöfva någon
regelbunden och ihållande kontroll. På grund af det stora antalet
sådana ställen skulle förste provinsialläkaren ej hinna besöka dem
oftare än med flere års mellanrum.

N:o 17. 30

Lördagen den 11 Mars, e. m.

Ang. införande Deremot föreskrifter § 26 i läkareinstruktionen icke blott rätt,
af faftigvards-u^an äfven skyldighet för provinsialläkaren att beakta alla möjliga
msp rt. sanj(ära missförhållanden och således äfven att inom nämnda inrätt i

knrTM I

ningar se efter, om der finnes något att anmärka. Provinsialläkaren
har i allmänhet ett så litet distrikt, att alla missförhållanden,
som äro värda att beaktas och förtjena ett ingripande, måste komma
till hans kännedom. Aro missförhållandena ej så svåra, att någon
af distriktets invånare anser värdt att rigta provinsialläkarens uppmärksamhet
på dem, om han icke af sig sjelf märkt dem, då är det
ju ej så farligt. Får han inom sitt distrikt reda på sanitära missförhållanden,
så har han både rätt och skyldighet att beifra dem,
och så snart han anmäler dem för förste provinsialläkaren, kan en
extra inspektion göras när som helst, och vi hafva således der en
inspektion, lika fullständig som den, hvilken åligger förste provinsialläkaren
enligt berörda § 8 med afseende på sådana institutioner, som
lyda under medicinalstyrelsen.

Enligt min och utskottets åsigt har här icke varit fråga om
något steg framåt, utan endast att göra något, som såsom redan befintligt
vore utan betydelse. Då kan man ju invända, att om förslaget
är ett, om ock aldrig så litet, steg i rätt rigtning, så gör det ju
ingenting, om Riksdagen skulle hos Kongl. Maj:t anhålla om ett sådant
steg. Jo, herr talman! Riksdagen skall icke vidtaga en sådan åtgärd,
om det icke verkligen vore något vunnet dermed. Då Riksdagen för
tre år sedan märkte, att orden »fattighus, fattiggårdar och arbetshus»
stodo på origtig plats, och derför anhöll om deras uteslutande,
så skall icke Riksdagen tre år derefter komma och säga: nu ha vi
ångrat oss och vilja ändra § 8 i läkareinstruktionen tillbaka till
hvad som förut var, fast vi icke ha några egentliga skäl härför.

Herr talman! Jag anhåller om bifall till utskottets utlåtande.

Herr Olsson i Ättersta: Efter den omfattning diskussionen
tagit skall jag endast tillåta mig att yttra några få ord.

Med allt erkännande af motionärens menniskovänliga syfte tilllåter
jag mig dock säga, att vi hafva för liten kännedom om största
delen af landsbygdens fattigförhållanden för att kunna hitta på något
lämpligt förslag. Man får väl se till, om man vill skapa eu ny
institution, huru verkningarna af den skola utfalla i praktiskt afseseende,
och huru ställa sig då förhållandena i detta fall? Motionären
föreslår, att förste provinsialläkarne skulle förklaras skyldige och berättigade
att inspektera fattighus, fattiggårdar och arbetshus. Pin
hvar vet, att på landsbygden, der sådana anstalter finnas, är det i
regel mycket bra stäldt för de fattiga, så att der icke behöfves några
inspektörer. Det är värst för sådana fattiga, som äro inackorderade
hos andra fattiga, och sådana, som bo ensamma långt bort i bygderna.
Der kan det synas som om fattigvården bäst behöfde tillsyn.
Men huru kunna herrarne tro, att provinsialläkaren skall kunna
inspektera på sådana ställen, som ligga långt bort.

31 S:o 17.

Lördagen den 11 Mars, e. m.

Herr Halm bär anfört ett exempel från Östergötland. Men den Ang. införande
person, som der afsågs, var icke på fattighus, utan bodde ensam i aff“*
sin stuga. Det pekar på, att man med dessa instruktioner, som här '' te T
äro i fråga, icke kan vinna något; i praktiskt hänseende vinner man or
ingenting, det är säkert. Jag yrkar bifall till utskottets betänkande.

Herr Bulow: Sedan herr Wijkander nu så sakrikt yttrat sig, anser
jag, att de fattige kunna lugna sig; de skola nog en gång blifva
mättade, blott de vilja vänta tills den stigande upplysningen kommer!

Öfverläggningen var slutad. Derunder hade yrkats dels bifall
till utskottets hemställan och dels afslag derå och bifall i stället
till herr Hahns i ämnet väckta motion. Herr talmannen upptog
till proposition hvartdera af dessa yrkanden och fann propositionen
på bifall till utskottets hemställan vara med öfvervägande ja besvarad.
Som votering likväl begärdes, blef nu uppsatt, justerad och
anslagen en så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller Andra Kammarens tredje tillfälliga utskotts
hemställan i nu föredragna l:sta punkten af utlåtandet n:o 6, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren med afslag å nämnda hemställan,
bifallit herr Hahns i ämnet väckta motion.

Voteringen försiggick i vanlig ordning och visade 143 ja mot
48 nej; varande sålunda utskottets hemställan af kammaren bifallen.

Punkten 2.

Bifölls.

§ 4. Ang. förbått ring

i pen I

ordningen förekom härnäst Andra Kammarens första tillfälliga sionsvilkoren
utskotts utlåtande, n:o 7, i anledning af väckt motion om förbätt- i folk,knlering
i de nuvarande pensionsvilkoren i folkskolelärnrnes enke- och “''^"pupill-*’
pupillkassa. katsa.

N:o 17. 32

Ang. förbättring
i pensionsvilkoren

i Jolkskolelärarnes
enkeoch
pupillkassa.

(Forts.)

Lördagen den 11 Mars, e. m.

Med tillstyrkande af berörda inom Andra Kammaren af herr
E. Hammarlund m. fl. afgifna motion, n:o 113, hemstälde utskottet
i föreliggande utlåtande:

»att kammaren måtte för sin del besluta, att Riksdagen i skrifvelse
till Kongl. Maj:t anhåller, att Kougl. Maj:t täcktes låta utreda,
huruvida — utan höjning af vare sig statsbidraget eller delegarnes
afgifter — eu sådan förbättring i de nuvarande pensionsvilkoren
i folkskolelärarnes enke- och pupillkassa må kunna ega rum,
att dels de lägsta pensionerna beräknas efter belopp, motsvarande
700 kronors delaktighet, dels samtliga pensioner utgå med högre
procent af delaktighetsbeloppet än hvad nu är fallet, samt att Kongl.
Maj:t ville till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill utredningen
kan föranleda.»

Emot denna utskottets hemställan hade reservation anmälts af
herr Östberg.

Efter föredragning af ärendet lemnades ordet till

Chefen för ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet Gilljam,
som anförde: Då jag icke ansett mig kunna tillstyrka Kongl. Maj:t
att redan nu låta verkställa den utredning, som motionärerna här önskat
i afseende på folkskolelärarnes enke- och pupillkassa, så ber jag att
få anföra de skäl, som härutinnan varit för mig bestämmande.

Jag har sjelf under mer än sju års tid varit ledamot af den
direktion, som har förvaltningen af denna kassa sig anförtrodd,
hvarför jag har en icke så kort bekantskap med kassan och dess
förhållanden.

Jag visste derför, att genom åskilliga öfverslagsberäkningar
ådagalagts, att kassan var fullt säker och i stånd att fullgöra sina
åtagna förpligtelser. Någon utredning i detta afseende var sålunda
alldeles icke behöflig. Men jag visste äfven, att kassan aldrig ansetts
vara särdeles stark. Skäl för en dylik förmodan har också
förefunnits, ty kassan hade icke varit i verksamhet mer än fem år,
då två förändringar i dess ursprungliga reglemente vidtogos, bvilka
voro i rätt väsentlig mån egnade att rubba den uppgjorda grunden
för dess finansiella förhållanden.

Den ena föräudringen var den, att, under det att från början
uti § 7 var föreskrifven en retroaktiv afgift för alla enkor och barn
efter de delegare, bvilka ej erlagt pensionsafgift för 15 år, denna
bestämmelse år 1880 ströks helt och hållet bort.

Jag ber att i sammanhang härmed få påpeka en sak, som både uti
motionen och utskottets betänkande förekommer, nemligen frågan
om de små pensioner, som åtnjutas af de äldste pensionärerna, 80
eller 100 kronor; sedermera komma vi till den vanligaste siffran, 120
kronor. Ja, 80 eller 100 kronor äro mycket små pensioner i och

Lördagen den 11 Mars, e. m.

33 N:o 17.

för sig, det erkännes gerna, men man får icke jemföra dessa belopp
med hvad man skulle önska att beloppen vore, utan med de belopp,
som skulle hafva tillfallit dessa pensionärer, om de ej kommit i åtnjutande
af större pensioner, än som någorlunda motsvarat verkligen
erlagda afgifter; för dessa pensionärer med 80 eller 100 kronors
pension hafva nemligen afgifter naturligtvis erlagts ytterst få år.

Den andra förändringen, som 1880 vidtogs och som var af ännu
större betydelse, var den att, då det från början var bestämdt, att
äfven alla folkskolelärarinnor skulle vara obligatoriskt delaktiga i
kassan, så blef nu denna skyldighet upphäfd, och hafva dessa nu endast
en fakultativ delaktighet i kassan. Rätten till delaktighet begagnas
numera knappast af någon enda lärarinna. Herrarne kunna
lätt förstå betydelsen af denna förändring. En stor del af vår folkskolelärarepersonal
utgöres nemligen af qvinnor. Af hvar och en
bland dessa hade man sålunda, innan nämnda förändring vidtogs, att
påräkna en afgift, om än denna utgick med endast hälften af den
afgift, som de manliga medlemmarne skulle betala, men man hade
å andra sidan stor utsigt att i mycket ringa mån behöfva betala ut
några mot denna afgift svarande pensionsbelopp, då ju sådana blott
kunde komma att tillfalla barn till de få folkskolelärarinnor, som
voro gifta.

En tredje förändring har trädt i verket från och med år 1892,
då delaktighetsbeloppet blifvit satt till lägst 700 kronor i stället
för, såsom förut var fallet, 600 kronor. Denna förändring har den
påföljden, att, under det blott pensionsafgifterua af lärarne i någon
mån ökas, det från statsverket utgående bidraget, som förblifver
oförändradt, sålunda hädanefter skall upprätthålla större pensionsutbetalningar
än från början var påräknadt.

Motionärerna hafva egentligen fäst sig vid revisorernas framställning.
Jag vill icke på något sätt underkänna betydelsen af
denna framställning, men Kongl. Maj:t var naturligen skyldig att
fästa afseende äfven vid hvad i öfrigt var bekant samt vid direktionens
framställning.

Nu kan man visserligen säga, att direktionens hemställan ju afsåg,
att Kongl. Maj:t skulle låta verkställa en sådan utredning, hvarom
här är fråga. Ja, visserligen, men direktionens tillstyrkan i
detta fall var ganska svagt motiverad. Direktionen hänvisade först
och främst till den af professor Lindstedt verkstälda utredning; och
till hvilket resultat han i finansielt afseende kommit, det står både
i motionen och utskottsbetänkande! tillräckligt tydligt framhållet.
Han förhåller sig i sitt utlåtande temligen reserveradt gent emot
revisorernas något sangviniska framställning. Han säger, att han
visserligen icke vill förneka möjligheten att med oförändrade afgifter
af delegarne och oförändradt bidrag af statsverket pensionerna kunna
i någon mån höjas. Han anser, att kassan enligt eu af honom gjord
öfverslagsberäkning vid 1890 års slut haft ett kapitalöfverskott af

Andra Kammarens Prof. 1893. N:o 17. 3

Ang. förbättring
i pensionsvilkoren

i folkskolelärarnes
enkeoch
pupillkassa.

(Forts.)

N:o 17. 34

Lördagen den 11 Mars, e. m.

Ang. förbättring
i pensionsvilkoren

i folkskolelärarnes
enkeoch
pupillkassa.

(Forts.)

nära en million kronor, men lian tillägger genast, att det dervid
erhållna resultatet är »högeligen osäkert».

Hvad kapitalöfverskottet på en million beträffar, antager jag,
att professor Lindstedt dermed menar att, om man endast tänker på
kassans nuvarande förhållanden och omfattning, den verkligen har
eu million mer än den behöfver för att fullgöra sina skyldigheter.
Men, mine herrar, kassan har ännu icke kommit till sin höjdpunkt;
ty 17 år må vara en i och för sig lång tid, men i afseende å en
pensionskassas utveckling är den icke tillräckligt lång för att denna
skall kunna anses hafva kommit i sitt fullfärdiga skick. Det måste
derjemte tagas i betraktande, att man icke kan beräkna, att utvecklingen
skall blifva densamma för framtiden som den nu varit,
och professor Lindstedt framhåller bestämdt, att de faktorer, som
ingå i en beräkning af kassans ställning, äro allt för vexlande för
att man skulle kunna med någon säkerhet för en lång tid förutse,
huru kassan skall komma att fullgöra sina skyldigheter, hvarför
professor Lindstedt också säger, att man måste tänka sig periodvis
återkommande utredningar hvart 9 eller 10 år.

Direktionen har för det andra erinrat om den omständigheten,
att Riksdagen anvisat anslaget till kassan att utgå endast så länge
sådant vore för anstalten behöfligt. Om dermed endast menas, att
Riksdagen, som för hvarje år får bevilja 63,500 kronor till understöd
åt kassan, har ett intresse att få lära känna kassans verkliga
tillstånd, så är det, enligt min tanke, ett fullt befogadt intresse,
men det tillhör då också Riksdagen att taga initiativet till åvägabringandet
af en sådan utredning. Menar deremot direktionen tilllika,
att det möjligen genom en utredning skulle kunna visas, att
Riksdagens anslag icke behöfdes alls eller till sitt hela belopp, då
vill jag erinra, att jag har den uppfattningen, att en sådan utsigt
icke förefinnes, och derför hade jag icke något skäl att tillstyrka
Kongl. Maj:t en utredning af kassan med ett sådant bisyfte.

Detta är skälet, hvarför jag trott mig kunna tillstyrka att eu
utredning af kassans tillstånd borde tills vidare anstå. Jag anser
den fortfarande icke vara nödvändig, men deraf följer alldeles icke
att jag nekar, att en utredning kan vara ganska nyttig, en sak,
hvarom nästan alla, som yttrat sig, varit ense. Jag antager också
att, när Kongl. Maj:t anser sig hafva nödiga medel för att verkställa
ett sådant arbete och en sådan utredning, han icke skall underlåta
att göra det, särskilt om han märker, att det förefinnes någon
önskan från Riksdagen i det afseendet.

Beträffande sjelfva skrifvelsen har jag sålunda icke något att
erinra, men skulle jag göra någon erinran, skulle den afse det deri
omnämnda önskningsinålet, nemligen att öka de gamla pensionerna,
så att det lägsta pensionsbeloppet hädanefter skulle motsvara 700
kronors delaktighet. Af skäl, som direktionen redan anfört, och
hvilka jag till fullo uppskattar och professor Lindstedt äfven synes
biträda, tror jag, att Riksdagen genom en dylik anhållan på vissa

Lördagen den 11 Mars, e. ra.

35 N:o 17.

båll väcker förhoppningar, som icke med säkerhet kunna tillfreds- Ang. feriattställas.
rin<> ''Jen''

sionsvilkoren
i folkskola

Vidare yttrade: lärarnes enke och

pupill Herr

Östberg: Då jag reserverat mig mot utskottets betän- kassa.
kande, ber jag att i största korthet få redogöra för de skäl, som (Forts.)
föranledt mig att skilja mig från mina kamrater inom utskottet.

Motionärernas och utskottets yrkanden grundar sig till väsentlig
del på den uppfattning, att de pensionsbelopp, som nu utgå, äro
alldeles otillräckliga. Jag har för min del svårt att kunna erkänna
detta. Vid bedömandet af, huruvida en pension är hög eller låg,
kan man se saken från flera synpunkter, men den rigtigaste synes
mig vara att jemföra beloppet med belopp, som utgå i fall som äro
med hvarandra närmast jemförliga. Jag vill då erinra om, att sistlidet
års lagtima Riksdag beslutat att inrätta en ålderdomsunderstödsanstalt
för småskolelärare in. fl., och det kan då vara lämpligt
att anställa jemförelse emellan de pensioner, som utgå från folkskolelärarnes
enke- och pupillkassa, och dem, som i den nyinrättade
anstalten äro bestämda.

Pensionerna i folkskolelärarnes enke- och pupillkassa utgå, såsom
bekant, för ensam enka med 20 % af delaktighetsbeloppet i pensionsinrättningen
och för enka med barn med 30 % af detsamma.

Således, då numera det minsta delaktighetsbeloppet är 700 kr. och
det högsta 1,000 kr., blir i regeln den lägsta pensionen för ensam
enka 140 kr. och för enka med barn 210 kr., den högsta för ensam
enka blir 200 kr. och för enka med barn 300 kr. Deremot bestämdes
förra året, att för eu småskolelärare eller lärarinna ålderdomsunderstödet
kommer att utgå med högst 150 kr. och att derför
fordras 30 års tjenstetid och en lefnadsålder af 55 år. Pensionen
minskas sedan så, att vid 25 års tjenstetid och 50 års lefnadsålder
utgår pensionen med 100 kronor samt vid 25 års tjenstetid och 45
års lefnadsålder med 70 kronor.

Det synes således, att det sistnämnda beloppet är betydligt
lägre än den pension, som utgår från folkskolelärarnes enke- och
pupillkassa. Mig synes deremot, att man kunde hafva väntat att
ett motsatt förhållande egt rum. Ty småskolelärarinnorna hafva
ju i alla fall en lång följd af år egnat sig åt skolans tjenst, hvilket
icke är förhållandet med enkorna efter folkskolelärare. Jag kan
derför för min del icke finna, att det nu kan vara några talande
skäl att påskynda en höjning af dessa pensioner. Jag har svårt att
finna behofvet verkligen trängande.

Å andra sidan vill jag naturligtvis erkänna lämpligheten af
en utredning af kassans ställning i försäkringstekniskt. hänseende.

Men jag kan deremot icke inse att det kan vara något, som brådskar
så särdeles mycket dermed. Det är ju alldeles klart, att ju
längre en sådan inrättning får fortgå, desto säkrare blir resultatet

N*o 17. 36

Lördagen den 11 Mars, e. m.

Ang. förbättring
i pen8ionsvilkoren

i folkskolelårarnes
enkeoch
pupillkassa.

(Forts.)

af en utredning, när den kommer att företagas. Och jag tror derför,
att det icke vore till skada, utan snarare till gagn, om man
dröjde ett eller annat år med att företaga den utredning, som
• nu är föreslagen, och hvilken kassans direktion äfven anser önskvärd.

Slutligen vill jag tillägga, att ett uppskof med denna fråga
kan vara att förorda äfven ur den synpunkten, att man väntar ett
nytt uppslag i ordnandet af vårt pensionsväsen i alla dess delar;
och det kan derför vara fördelaktigt, att dessa pensionsförhållanden
i sammanhang med de öfriga upptagas till pröfning.

På dessa grunder anhåller jag, herr talman, att få yrka afslag
på betänkandet.

Herr Liljeholm: Det är allmänt kandi, att pensionsfrågor icke
höra till de angenämaste att behandla. Men jag tror, att folkskolelärarnes
enke- och pupillkassa skall härutinnan utgöra ett undantag.

Jag skall tillåta mig nämna, att år 1891 utgjorde inkomsterna
262,200 kr. och utgifterna 62,024 kr., alltså behållningen i rundt
tal 200,200 kr. Deraf skulle man väl kunna draga den slutsatsen,
att kassan måste befinna sig i en god ställning. Kapitalbehållningen
utgjorde samma år 2 ‘/a millioner kronor. Nu bidrager staten, jag
erkänner det villigt, med en stor summa till denna inrättning, nemligen
63,500 kr. pr år. Detta utgör dock icke mer än 24,2 procent af inkomsterna.
Delegarne sjelfva bidraga med icke mindre än 36,5
procent. De återstående 39,7 procenten tillkomma genom rån tevinst.

Herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet nämnde
om åtskilliga auktoriteter, som yttrat sig om kassans ställning, deribland
professorerna Lindhagen och Lindstedt. Båda dessa hafva
erkänt behofvet af och påyrkat en utredning, och det är ju ingenting
annat än eu utredning, som motionärerna tills vidare begära.

Herr statsrådet säger, att det borde bero på, huruvida Riksdagen
vore villig att påyrka en sådan utredning. Jag skulle då å folkskolelärarnes
vägnar kunna framhålla, att det är en allmän önskan
bland dem, att en sådan utredning måtte komma till stånd. Särskilt
gör det ett nedslående intryck, att det för närvarande finnes
266 enkor, af hvilka ingen uppbär pension till högre belopp än 120
kr., och bland dem 20 enkor, hvilka uppbära en pension af endast
80 kr. Tänker man sig då 50 kr. till hyra för en tarflig lägenhet,
kan man lätt räkna ut, huru mycket, som återstår. Vidare finnes
det 12 enkor med 100 kronors pension. Deras män voro alltså icke
pensionsdelaktiga för mer än 500 kronor. 234 enkor hafva 120
kr. i pension.

Om man nu tänker efter, så finner man, att för närvarande
uppgår medelkostnaden för hel fattigförsörjning på landsbygden till
något öfver 90 kr. och i städerna till 130 kronor. Alltså hafva

Lördagen den 11 Mars, e. m. 37

»

dessa folkskolelärareenkor sämre än fattighjon. Det är detta förhållande,
som gifvit anledning till att bland folkskolelärarne uppstått
en liflig önskan att få till stånd en utredning af denna kassas
ställning, som med all säkerhet är mycket god, och hvartill folkskolelärarne
sjelfva ju i ganska betydlig mån bidragit. Jag skall
tillåta mig att anföra, huru mycket staten bidrager till en annan
pensionsinrättning, nemligen civilstatens allmänna enke- och pupillfond.
Der bidrager staten med 96,2 %; och i folkskolelärarnes var,
såsom jag nyss sade, statens bidrag 24,2 %. Jag är derför lifligt
öfvertygad om, att en utredning är nödvändig. Den har också förordats
både af professorerna Lindhagen och Lindstedt.

Hvad herr Östbergs jemförelse mellan småskolelärarinnorna och
folkskolelärareenkorna angår, så är denna jemförelse icke hållbar.
Småskolelärarinnorna hafva på annat sätt fått pension. I Göteborg
kan eu småskolelärarinna få en pension af 455 kr. årligen, men en
folkskolelärareenka i Göteborg får högst 200 kr. På många andra
ställen, äfven på landsbygden, hafva kommunerna genom insättning
i lifränteanstalten dragit försorg om och bidragit till att deras småskolelärarinnor
kunna få en förhöjd pension. Det håller således icke
streck hvad herr Östberg sade.

Jag skall icke vara vidlyftig. Jag tror, att de herrar, som
genomläst utskottets betänkande och den motion, hvarpå det grundar
sig, skola finna, att en utredning är af behofvet påkallad. Folkskolelärarne
äro villiga att dela med sig åt de enkor, som icke
hafva mer än 80 å 100 kr. pension, af det som de betalat till
kassan; och då tror jag icke, att Riksdagen vill sätta sig emot eu
så billig begäran.

Det var eu talare på stockholmsbänken, som för några dagar
sedan gjorde den hemställan, att man borde se till, att delegarne
i en pensionskassa finge bidraga åtminstone med hälften mot staten.
Här se vi, att folkskolelärarne betala vida mer än hälften till denna
kassa; och derför tror jag, att det är en billig hemställan vi gjort.

Jag anhåller om bifall till utskottets förslag.

Häruti instämde herrar Rosengren och Svensson i Rydaholm.

Herr Hammarlund yttrade: Jemte det jag instämmer med
den föregående talaren, skall jag be att få tillägga några ord.

Utskottets ordförande framhöll här särskilt gent emot det
föreliggande förslaget, att småskolelärare och lärarinnor få ett understöd
af endast 150 kr. om året, under det att enkepeusionen för
närvarande vore 140 kr. och skulle blifva 175 kr., i fäll motionärernas
förslag blefve verklighet. Det iir härvid att märka en mycket
vigtig omständighet, nemligen att församlingarna och småskolelärarinnorna
tillsammans få betala för dessa 150 kr. endast 10 kr.,
deraf småskolelärarinnorna 4 kr. Men till folkskolelärarnes enke -

lt 17.

Ang. förbättring
i pensionsvilkoren

i folkskolelärarnes
enkeoch
pupill- .
kassa.

(Forts.)

N:o 17. 38

Lördagen den 11 Mars, e. m.

Ang. förbättring
i pensionsvilkoren

i folkskol elärarnes
enke•
och pupillkassa.

(Forts.)

och pupillkassa får hvarje folkskolelärare — äfven flen ogifte — bidraga
med minst 23 */a kr. årligen. I fall folkskolelärarnes enkor
skulle i förhållande till inbetalningarna få lika mycket som småskolelärarinnorna,
blefve enkepensionen icke 175 kr. såsom härföreslagits,
utan jemnt dubbla beloppet eller 350.

Såsom framgår af eu tabell, som åtföljer motionen, hafva under
åren 1876—1891 delegarne i folkskolelärarnes enke- och pupillkassa
inbetalt till kassan icke mindre än 1,162,821 kr. Men till delegarnes
enkor, och barn har under samma tid icke utgått mer än 445,406
kr. Det är således mera än 700,000 kr., som på detta sätt inbesparats.
I följd häraf har kapitalbehållningen år efter år ökats och
uppgick vid 1891 års slut till 2 V2 millioner kr. Af denna anledning
hafva ock gång på gång från folkskolelärarnes sida framstälts
yrkanden om förbättringar i delegarnes pensionsvilkor. Det bar
hvarje gång svarats, att man borde låta kassan verka en del år, så
att erfarenhet kunde vinnas. Det synes mig emellertid, som om tiden
nu vore inne att allvarligt taga i öfvervägande, huruvida en
förbättring kan ega rum. Ej blott kassans revisorer utan, ock
kassans direktion samt inspektören öfver rikets försäkringsanstalter
hafva stält sig på deras sida, som ansett eu utredning härom
önsklig.

Huru berättigad denna framställning om en utredning är, framgår
för öfrigt bäst deraf, att de beräkningar, som uppgjorts vid
kassans bildande, visat sig vara alldeles ohållbara. Man hade utgått
från det antagandet, att för hvarje 1,000-tal vid ett visst års
slut befintliga delegare under det närmast följande året skulle tillkomma
18,5 pensionerade enkor. Emellertid hade under de senaste
åren detta tal i verkligheten endast utgjort 9,2, d. v. s. jemnt hälften
af det beräknade. Enligt de ursprungliga beräkningarna skulle vid
1890 års slut funnits 939 pensionerade enkor, men antalet uppgick
i verkligheten blott till 383. Gifvet är, att under sådana förhållanden
ett betydligt öfverskott uppstått i kassan, äfven om, på sätt
framhölls från statsrådsbänken, under tiden åtskilliga förändringar
vidtagits, som varit egnade att minska detta öfverskott.

Det är äfven att märka, att alla lärare måste betala till kassan.
Då nu ett rätt stort antal icke gifta sig och sålunda ej få
några förmåner af kassan, synes det mig rättvist, att det öfverskott,
som af denna anledning uppstår, kommer de gifta lärarne till godo
i stället för att hopas i fonder.

Yi hörde nyss från statsrådsbänken en förklaring, hvarför herr
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet icke tillstyrkt en
utredning, när framställning derom gjordes af revisorerna. Jag
finner denna förklaring fullt tillfredsställande, men herr statsrådet
medgaf att eu sådan utredning kunde vara nyttig, och då hoppas
jag, att Riksdagen — som kan betraktas som kassans hufvudprincipal
— äfven skall lemna sitt medgifvande härtill, hvarigenom frågan

39 N:o 17.

Lördagen den 11 Mars, e. m.
kommer i ett helt annat läge, än" då revisorerna uttalade önskan Ang. förfäa .

, . ring t pen om

en utredning. o M . sionsvilkoren

Den enda anmärkning, som från statsrådsbänken gjorts mot . g0i^0ie.
den ifrågasatta skrifvelsen, är den, att det ej är lämpligt att höja lärarnes enhede
redan bestämda pensionerna. Härom kunna ju råda delade me- och puptllningar,
men i skrifvelseförslaget har blott ifrågasatts eu utredning “''*0‘
af äfven denna angelägenhet. Visar det sig efter en dylik utred- *• or S-''
ning, att reformen ej kan genomföras, kommer naturligtvis Kongl. Maj:t
icke heller att härom framställa förslag för Riksdagen.

Då här icke ifrågasatts den ringaste förhöjning i statsbidraget,
då flere sakkunnige medgifvit, att ett öfverskott verkligen finnes i
kassan, och då det synes rättvist, att detta öfverskott kommer delegarne
på ett eller annat sätt till godo, får jag vördsamt hemställa,
att kammaren måtte bifalla här ifrågasatta skrifvelseförslag.

I detta yttrande instämde herrar Svensson från Karlskrona,

Norman, Fr. Berg, Nydahl och Alsterluud.

Härmed var öfverläggningen slutad. I enlighet med de yrkanden,
som derunder förekommit, gaf herr talmannen propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan och dels på utslag derå, och
fann herr talmannen den förra propositionen vara med öfvervägande
ja besvarad. Herr Jönsson i Gammalstorp begärde likväl
votering, hvilken ock företogs enligt eu nu uppsatt, sa lydande och af
kammaren godkänd omröstningsproposition:

Den, som bifaller Andra kammarens första tillfälliga utskotts
hemställan uti föredragna utlåtandet n:o 7, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, är nämnda hemställan af kammaren afslagen.

Efter röstsedlarnes uppräknande befans, att 106 ledamöter röstat
ja och 68 nej; varande alltså utskottets hemställan af kammaren
bifallen.

Jemlikt föreskriften i 63 § 3 mom. riksdagsordningen skulle
detta beslut, genom utdrag af protokollet, delgifvas Första Kammaren.

N:o 17. 40

Lördagen den 11 Mars, e. m.

§ 5.

Härefter förekom till behandling bevillningsutskottets betänkande
n:o 5, angående bevillniugsafgifter för särskilda förmåner
och rättigheter.

Punkt en 1:

Ang. höjande I en inom Andra kammaren väckt motion, n:o 145, hade herrar
° de Enskilda'' ^’ ^romée och J. Nordin hemstält, »att Riksdagen, med ändring
bankernas se-af derom nu gällande stadgande^ beslutar, att från och med år
delutgifnings- 1894 afgiften för de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt skall
ratt. höjas från fem kronor till tio kronor för hvarje tusen kronor af
det högsta belopp af bankens sedlar, som på en gång under näst
föregående året varit utlemnade i rörelsen.»

Utskottet hemstälde emellertid i föreliggande punkt, att motionen
ej måtte af Riksdagen bifallas.

Efter föredragning af punkten anförde:

Herr Bromée: Herr talman! Såsom det synes af motionen i
denna fråga, var det ingalunda obekant för mig, att senaste lagtima
Riksdag höjde afgiften för de enskilda bankernas utelöpande sedlar
från tre till fem kronor per tusen, ett beslut som först nu med
detta års ingång trädt i kraft. Om icke, sedan detta beslut fattades,
landet kommit i förhållanden, som på de flesta områdena fordrat ny
och högre beskattning genom antagande af ny härordning, som ställer
ökade fordringar och uppoffringar på alla andra näringar, synnerligast
jordbruket och industrien, så skulle icke jag för min del hafva
vid denna riksdag väckt motion om högre afgifter. Men förhållandena
hafva, sedan afgifterna förlidet år höjdes, blifvit bra mycket annorlunda.
Det kräfves nu uppoffringar på alla områden. Vid sistlidna
urtima riksdag höjdes bevillningsafgifterna på jordbruksfastighet och
industri med ett hundra procent, och till denna riksdag föreligger förslag
om ytterligare höjning åt hundra procent till den höjning, som
beslutades vid urtima riksdagen. Under sådana förhållanden och då
äfven det sämsta, det minsta och mest skuldbelastade jordbruket
icke undgått denna tillökning i bevillningen, så har jag ansett, att
den, som haft en sådan förmån, som de enskilda bankerna fått sig
beviljad, mycket väl borde kunna tåla vid en höjning, och ur den
synpunkten har jag trott, att det icke skulle vara orättvist, att
äfven de af sina stora inkomster finge bidraga till fosterlandets försvar.
Inkomst, som ej öfverstiger 1,200 kronor, är helt och
hållet befriad från den ökade bevillningen, men de små jordbruken,
som knappt nog kunna föda sin man, få icke komma i åtnjutande
af denna lindring. De, som hafva fått den särskilda för -

Lördagen den 11 Mars, e. m.

41 »so 17.

månen att få utgifva sedlar eller förbindelser, »som för mynt i -Ang. höjande
riket gälla», hafva derpå en så betydlig vinst, att en förhöjd afgift a^d‘f3J^ilda’''
derför måste anses vara berättigad. bankernas se Det

sades eller, jag vågar säga, rent af lofvades vid urtima delutgifningsriksdagen
från ett håll, som man brukar sätta tillit till, att de rätt.
uppoffringar, som fordrades för försvaret, skulle kufvudsakligast tagas (Forts.)
från de mest burgna klasserna, från de inkomster, som hafva lättast
att bära uppoffringarna, och jag hade trott, att bevillningsutskottet
skulle taga vara på ett sådant käntydande. Men utskottet
har för sitt afslag endast anfört, att »då afgifterna så nyligen som
vid sistlidna riksdag höjts, utskottet derför icke funnit skäl bifalla
min motion». Det skälet anser jag för min del vara ganska klent
med tagen hänsyn till under handen varande förhållanden. Det
vore ju icke mycket att säga om det skälet, om man icke visste,
huru mycket penningar, som erfordras, och huru hårdt den ökade
bevillningen drabbar de små. Vore förhållandet ej sådant, så skulle
äfven jag vara belåten med att spara den ifrågasatta förändringen.

Men, som jag nämnde, då jag vet, hvilka uppoffringar som kräfvas
af jordbrukarne, synnerligast af de små jordbrukarne, hvilka icke få
åtnjuta den ringaste lindring i förutvarande och nu pålagda onera,
så anser jag, att de enskilda bankerna, som ju obestridligen tillhöra
de affärer i vårt land, som äro mest inkomstbringande och hvars
egare äro bland de mest lyckligt lottade, borde bidraga med eu
högre afgift. År icke deras särskilda privilegium så vinstgifvande,
att en högre afgift tåls och kan anses berättigad? Med kännedom
om de stora utdelningar till delegarne, de enskilda bankerna kunna
göra, hvilka fonder de det oaktadt kunna afsätta och hvilka afskrifningar
de kunna verkställa, så är jag för min del icke oviss om
svaret.

Det vore åtskilligt mer att säga om denna sak, men jag vågar
icke i denna sena timme upptaga kammarens tid än ytterligare, utan
skall, herr talman, inskränka mig till att, på de grunder jag nu
anfört och de i motionen anförda, yrka bifall till min motion och
afslag å utskottets hemställan.

Herr Johansson i Noraskog: Jag skall be att, med anledning
af hvad den föregående talaren yttrat, få erinra derom, att de enskilda
bankerna få betala precis samma förhöjning i allmänna bevillniugen,
som ålagts eller kommer att åläggas hvilken enskild person
eller bolag som helst. De enskilda bankerna komma sålunda
hvarken att undgå den förhöjning i bevillningen af den behållna inkomsten,
som vid urtima riksdagen beslöts, ej heller den förhöjning
eller tilläggsbevillning, som vid innevarande riksdag kan komma
att beslutas.

Den bevillning, hvarom här är fråga, är eu bevillning för den
särskilda förmån eller rättighet, som bankerna hafva att utgifva
sedlar, och är således en skatteart, som ej är jemförlig med den

N:o 17. 42

Lördagen den 11 Mars. e. in.

Ang. höjande direkta skattebevillningen, utan ligger alldeles utanför den af

af giften för samma.

bankernas se- Den dessutom efter min uppfattning tillräckligt hög efter
delutgifnings- det beslut, som fjorårets lagtima Riksdag fattade beträffande denrätt.
samma.

(Ports.) Jag vill äfven erinra derom, att då denna fråga senast var

före och Riksdagen beslöt en förböjning från tre till fem kronor af
den särskilda bevillningen, så förelåg precis samma härordnings förslag,
som sedan vid den urtima riksdagen antogs, och det var under intrycket
af den förväntan, att förslaget redan vid den lagtima riksdagen
skulle komma att antagas, som bevillningsutskottet föreslog
den nyss nämnda förhöjningen. Man kan alltså säga, att det beslut,
som då fattades i denna fråga, tillkommit under påverkan af
det beslut beträffande ny härordning, som sedermera blifvit fattadt.
Då derjemte beslutet så nyligen trädt i kraft, att man nätt och
jemt hunnit tillämpa detsamma, synes det mig vara för tidigt att
nu ifrågasätta en ytterligare höjning i denna bevillning.

På dessa skäl anhåller jag, att kammaren ville bifalla utskottets
hemställan.

Herr Sjö: Utskottet har här med endast tre eller fyra rader
motiverat sitt afslag å motionärernas förslag. Skälet för detta afslag
har hufvudsakligast varit det, att bevillning för de enskilda bankernas
sedelutgifningsrätt har så nyligen som vid sistlidna lagtima
riksdag blifvit dessa banker påförd och att sedan dess icke några
nya skäl tillkommit för ökande af denna bevillning. Det synes mig
deremot, som om motionärerna haft berättigade skäl för sin motion,
äfvensom att dessa skäl tillkommit just efter den sist beslutade förhöjningen.
Sedan den tiden har nemligen den urtima Riksdagen beslutat,
att å såväl fastigheter som äfven å inkomst skall tillkomma
en extra bevillning. Såsom vi veta, föreligger nu en kongl. proposition
till denna Riksdag om ytterligare höjning af bevillningen för
nästa år. Det har ju således icke saknats skäl för motionens framläggande.
Om den ena samhällsklassen skall få betala en ökad bevillning,
så kan man fråga hvarför icke äfven andra, som verkligen
hafva råd dertill, skola vidkännas samma förhöjning. Herrarne må
komma i håg, att det icke är längre tid tillbaka än år 1891, då
Kongl. Maj:t, gent emot de många röster, som höjdes såväl inom
som utom Riksdagen, beviljade förlängd oktroj för de enskilda bankerna,
och derigenom blef åt delegarne deri förbehållet att ännu i
många år skörda en stor vinst på de i den allmänna rörelsen utsläppta
pappersförbindelserna eller de s. k. banksedlarne, för hvilka
de icke gifva någon ränta, under det att de sjelfva dock uppbära
en ganska hög sådan.

Det är under sådana förhållanden, som jag icke kan annat än
med min röst bidraga till det förslag, som motionärerna framstält,
och jag hade äfven trott, att den ärade vice ordföranden inom be -

43 N:o 17.

Lördagen den 11 Mars, e. m.

villningsutskottet jemväl skulle hafva bidragit med ett ord till för- Ang. höjande
svar för samma förslag, i all synnerhet om man får taga fasta på,
hvad han yttrade vid sista riksdagen, dä enahanda fråga var före bankernas se.
och dryftades. Han sade nemligen, att han trodde-, att det icke delutgifningsskulle
dröja länge derefter, innan man skulle komma fram med för- rätt.
slag om ytterligare ökad bevillning för sedelutgifningsrätten. Och, (Ports.)
mine herrar, nu behöfva vi verkligen pengar, ty nu får man gå,
så att säga, med ljus och lykta för att söka efter alla inkomster
till bestridande af alla de stora statsutgifter, som vi hafva åtagit
oss. Skola vi då låta dessa stora och rika bolag gå alldeles fria,
när landets öfriga inbyggare få åtaga sig en ganska hög bevillning?
Sådant är icke med rättvisa och billighet förenligt, och jag
hemställer derför om bifall till motionen. Det är ju ett monopol,
som gifvits åt dessa enskilda banker och hvilket synes mig komma
att fortfara i många år, och under sådana förhållanden vet jag
sannerligen icke något bättre sätt än att öka bevillningen på deras
sedelutgifning. Kan man på detta sätt få bankerna till att något
så när betala den afgäld, som de med rätta böra erlägga, så komma
vi derigenom åtminstone nu att vinna någon rättvisa. I annat fall
torde det komma att dröja många år ännu, innan man kommer till
det resultat, som vi litet hvar böra önska, nemligen att få all sedelutgifningsrätten
Överflyttad på riksbanken, på det denna sedermera
må blifva i tillfälle att säkrare kunna uppehålla myntvärdet äfvensom
den allmänna penningrörelsen i landet.

Jag yrkar, som sagdt, bifall till utskottets förslag, synnerligast
som det går i samma rigtning som motionen.

Herr Jönsson i Mårarp förklarade sig instämma med herr Sjö.

Herr Dahn yttrade: För att kunna rätt bedöma effekten af

ett bifall till motionen måste man se till hvilken ro], som en ökad
beskattning i detta hänseende skulle spela. Vid de bolagsstämmobeslut,
som vi i dessa dagar sett återgifvas i tidningarna, framgår
att knappast någon enda af de enskilda bankerna haft mindre utdelning
än 10 procent, hvilken utdelning skulle hafva blifvit ännu
högre, om hela nettobehållningen blifvit utdelad. Vid en öfverblick
af de enskilda bankernas ställning vid slutet af år 1891 finner man,
att ungefär halfva antalet gifvit en utdelning af tio procent och de
öfriga nio och åtta samt några sju procent utom eu enda bank,
nemligen den i Kalmar, som af särskilda orsaker gifvit endast tre
procents utdelning. Men dessutom har för år 1891 enligt öfversigt
af de enskilda bankernas bokslut, afsätta till reservfonden och till
framtida disposition 1,417,000 kronor. Och har hela nettobehållningen
uppgått till nära 6,3 millioner kronor. Till huru stort belopp
har nu skatten för sedelutgifuingen uppgått? Jo den har i
följd af det vid den förra lagtima riksdagen fattade beslut beräknats
uppgå till omkring 330,000 kronor och den skulle således, om

N:o 17. 44

Lördagen den It Mars, e. in.

rätt.

(Forts.)

Ang. höjande den ytterligare fördubblats, utgöra 600,000 kronor. När bankerna
en utdelnillg> som i de flesta fall uppgå till 9 å 10 X, och
banhemas se- det oaktadt kunna afsätta ett så betydligt belopp, som
delutgifnings- 1,417,000 kronor, samt, äfven om den nuvarande beskattningen
på sedelutgifningen fördubblades eller ökades med ungefär 330,000
kronor, de i allt fall utöfver utdelningen skulle få ett öfverskott af
omkring 1 million kronor för afsättning till reservfonden och framtida
disposition, så kommer denna skatteökning icke att spela någon
betydande roll. Vill man vidare se saken ur en annan synpunkt,
nemligen bankernas vinst af sin sedelutgifning, så, då den senare
rört sig kring ett belopp af 60 millioner kronor, stundom något
högre och stundom något lägre, visar det sig, att, om man då till
utgångspunkt tager upp- och afskrifningsräntan, som är 2, stundom
3 procent — man har i allmänhet tagit 3 procent såsom normalinkomst
af sedelutgifningen, livilket jag icke anser vara för högt —
vinsten af sedelutgifningen utgör 1,800,000 kronor; och fördubblar
man det belopp, som de enskilda sedelutgifvande bankerna i följd
af 1892 års lagtima riksdags beslut få skatta för denna förmån, eller
330,000 kronor, får man 660,000 kronor, livilket utgör endast ungefär
en procent af sedelutgifningen. Skatteregleringskomiten, som äfven
tänkte på eu ökad beskattning i detta fall, utgick från den åsigt
att, då sedelutgifningen var ett monopol för särskildt förmöget folk,
som på detta sätt finge utgifva skuldebref, hvarpå de sjelfva togo
ränta, så borde staten hafva åtminstone hälften af den inkomst
bankerna på detta sätt beredde sig. Staten skulle då fått l''/2
procent i skatt af högsta beloppet af bankernas utelöpande sedlar.
Men 10 kronor per tusen af de utelöpande sedlarne, det utgör icke
mer än 1 procent. Man skulle sålunda, enligt nämnda uppfattning,
utan att gå dessa banker för nära, mycket väl kunna höja skatten
på sedelutgifningen med ytterligare 5 kronor eller till 15 kronor pr
tusen, ty då först skulle man ungefär komma till det belopp, som
skattekomitén föreslagit.

Det yttrades vid sistlidne lagtima riksdag att äfven åtskilligt
fattigt folk äro delegare i dessa banker; de hafva köpt sina lösbref
rätt dyrt, öfver pari, och de skulle blifva lidande på en sådan
förhöjning af skatten. Nej, mine herrar, enligt § 5 af 1874 års
kungörelse om enskilda banker är det bolagsstämman som beslutar,
huruvida lottbref få öfverlåtas af egaren eller hans sterbhus, och
stämman tillåter nog icke andra än solida personer att komma in
såsom delegare i banken, ty detta är i samtligas intresse, så länge
de äro solidariskt ansvariga. Jag är den förste att erkänna det
välgörande inflytande, som de enskilda bankerna haft på näringslifvets
utveckling, och den tid har funnits, då de voro oumbärliga,
derför att riksbanken omöjligen kunde fylla alla behof. Men nu synes
denna uppgift i viss mån vara fylld, ehuru riksbanken ingalunda
enligt min uppfattning kan öfvertaga i sin helhet dessa bankers
funktioner, utan med nödvändighet behöfver ett_förnuftigt samar -

45 N:o 17.

Lördagen den 11 Mars, e. m.

bete med dem. Dessa enskilda banker hafva emellertid under den
tid, de existerat, hunnit skaffa sig reservfonder af 12,240,000 kr.
och disponibla medel till belopp af 6,470,000 kr., sålunda tillsammans
närmare 19 millioner; de hafva dessutom sina byggnader och
inventarier, som äro värda omkring 5 millioner; alltså tillsammans
24 millioner kr., och ändå hafva de kunnat lemna stora utdelningar
åt sina delegare.

Jag kan derför icke, under sådana exceptionella förhållanden som
nu råda, finna något omotiveradt i motionärernas förslag. Hade
icke urtima Riksdagen kommit och tagit i anspråk dessa stora utgifter,
skulle antagligen denna motion icke hafva framkommit; men under
nuvarande förhållanden och då vi, till och med i motsats mot hvad
förut skett, ansett oss behöfva disponera hela riksbankens vinst för
statens utgifter, kan jag icke förstå, hvarför man icke äfven i detta
fall skulle, såsom vid urtima riksdagen yttrades, lägga den nya
skatten »der den största bärkraften finnes». Och derför anser jag att
man mycket väl kan öka de enskilda bankernas skatt till föreslagna
belopp, då de i alla fall på sin sedelutgifning hafva en behållning af
1 million kronor utöfver utdelningen.

Jag kan som sagdt icke finna annat, än att detta förslag är
väl motiveradt just af dessa exceptionella förhållanden, som nu inträda,
och för min del vill jag derför också understödja motionen
samt yrka bifall till densamma.

Herr Dieden: Motionären yttrade, att landtbrukare]! i följd af
försvarets stärkande fått sin fastighetsbevillning fördubblad, och han
ansåg derför, att de sedelutgifvande bankerna borde, utom den förhöjning
af inkomstbevillningen, som drabbar dem liksom alla andra,
betala större utgifter för sedelutgifningsrätten än förut. Men mig
veterligt hafva de enskilda bankerna icke för försvarets stärkande
fått några grundskatter afskrift^ eller några indelningsverkets bördor
lättade för sig. Detta är den stora skilnaden.

För öfrigt låter det här, som om man trodde, att de enskilda
bankernas vinst utgjordes endast af förtjensten på sedelutgifningen.
Jag vill då fästa uppmärksamheten på, att just här i Stockholm
finnes en enskild bank utan sedelutgifningsrätt, och ändå hafva denna
banks aktier, som nominelt lyda på 142 kronor, villigt betalts med
420 kronor. Så högt hafva icke någon sedelutgifvande banks aktier
stigit.

Jag anser sålunda, att de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt
är redan mer än nog beskattad; och jag tillåter mig derför
också yrka bifall till utskottets förslag.

Herr grefve Hamilton: Jag skall visst icke bestrida, att de
sedelutgifvande bankerna i allmänhet äro mycket goda affärer. Men
detta kan väl icke utgöra en anledning till att nu genast höja deras
beskattning med 100 procent.

Ang. höjande
af of giften för
de enskilda
bankernas sedelutgifnings--rätt.

(Forts.)

N:o 17. 46

Lördagen den 11 Mars, e. m.

Ang. höjande I synnerhet tycker jag verkligen, att den ärade talaren på
«/skånebänken icke borde vara med om ett sådant tillvägagående.
bankenafse några dagar sedan var fråga om hvitsbetssockerbeskattningen.

delutgifnings- Då hörde den ärade talaren till dem, som varnade för att gå bröst rätt.

gänges till väga, ehuru det visat sig, att dessa sockerfabriker haft

(Forts.) mycket stor vinst på sin rörelse. Hvarför vill han då nu gå så

våldsamt till väga, när det gäller de enskilda bankerna?

Den ärade talaren på smålandsbänken sade, att rättvisa och
billighet fordrade förslagets genomförande. Jag vågar tvärtom påstå,
att rättvisa och billighet fordra, att man icke går till väga på
det sättet, att man ena året höjer skatten från 3 till 5 kr. per
tusen och året derpå höjer den med ytterligare 100 procent. Man
borde väl kunna vänta några år. Det är väl dock icke någon undantagslös
regel att, derför att man fått eu tilläggsbevillning med
anledning af den nya härordningen, alla andra skatter nödvändigt
vid denna riksdag också skola höjas. De skatteförmål torde väl åtminstone
i år kunna undantagas, som i fjor blefvo utsatta för eu betydande
förhöjning. Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Dahn: Den siste talaren yttrade, att den af motionärerna

föreslagna beskattningen vore obillig. Jag vill då åter erinra derom,
att denna beskattning i alla fall icke kommer att uppgå till hälften
af det belopp, som de enskilda bankerna förtjena på sedelutgifningen,
ty mindre än 2 procent kunna de då väl icke anses hafva i
vinst derpå.

I skatteregleringskomitén, der det dock satt personer, som utan
tvifvel förstodo att bedöma äfven dessa saker, ansåg man att åtminstone
hälften af de sedelutgifvande bankernas inkomst af denna rörelse
borde tillfalla staten, enär sedelutgifningsrätten vore att anse
såsom ett monopol. Jag förstår sålunda icke, huru man kan säga,
att motionärens förslag innebär en obillig beskattning. Man måste
ju för öfrigt taga skatter från snart sagdt alla möjliga håll för att
stoppa till de hål, som urtima Riksdagen åstadkommit, och derför
har man väl också höjt skatten för hvitbetssockertillverkningen.
Flera andra förslag föreligga ju, alla gående ut på att skaffa nya
inkomster för staten. Man bör väl taga skatter, der de lämpligen
kunna tagas och bäras, för att kunna bestrida de oundvikliga statsutgifterna,
och mig synes de sedelutgifvande bankerna vara ett mycket
lämpligt skatteobjekt. Och härvidlag finnas väl inga ömmande
omständigheter. För öfrigt synes det oss, hvilka önska att en gång
få riksbanken till en centralbank och den enda sedelutgifvande banken
i riket, numera vara snart sagdt det enda möjliga sättet att
nå målet nemligen genom att höja dennask att. Ty, såsom vi veta,
har Kongl. Maj:t nu åter oktrojerat en ny privatbank — i Norrbotten
på 10 år — och det ser sålunda ut, som om man icke skulle
vilja fästa afseende vid denna kammares ofta uttalade önskningar
vid ordnandet af vårt bankväsende. Det torde derför blifva nöd -

47 N:o 17.

Lördagen den 11 Mars, e. m.

vändigt att söka på detta sätt framtvinga livad som väl annars Ang. höj and»
borde vara en naturlig önskan hos alla. af af giften för

de enskilda

Häruti instämde herr Holmgren.

bankernas sem
delutgifningsrätt.

Herr Nordin: Det har mycket förvånat mig, att ingen af °r S''

bevillningsutskottets ledamöter från denna kammare reserverat sig
mot utskottets hemställan i denna punkt. Här har blifvit sagdt,
att flera af dessa sedelutgifvande banker lemnat ända till 10 procents
utdelning åt sina aktieegare. Jag känner till sådana banker, som
lemnat vida öfver 10 procents utdelning samt dessutom bildat reservfonder
på millioner. Om man ville se till, huru mycket den svenska
bonden har i ren behållning vid årets slut, skulle man säkerligen
komma till ett mycket sorgligt resultat. Man skulle då hos många
komma till minussiffror! Skulle man nu icke taga de medel, som
fordras för att fylla de af urtima Riksdagen framkallade behofven,
från de mest lyckligt lottade, som dessa bankdelegare utan tvifvel
äro, så förstår jag icke, huru man skulle bära sig åt.

Man säger, att bonden sluppit ifrån grundskatter och indelningsverk.
Ja, detta är delvis sant; men skola vi nu betala för att vi
sluppit ifrån dem, så blef den lyckan särdeles kortvarig.

Jag yrkar bifall till vår motion.

Herr grefve Hamilton: Den siste ärade talaren yttrade, att åtskilliga
banker gifvit ända till 15 procents utdelning, och detta är
nog rigtigt. Men det finnes äfven banker, som stundom icke lemnat
någon utdelning alls. Sådant har förekommit just i dessa dagar.

Till talaren på skånebänken ber jag få säga, att jag ingalunda
bestridt att en förhöjning af denna skatt kan ega rum. Jag har
blott protesterat emot att vi skulle gå så brådstörtadt till väga, att
åtgärden nära nog finge karakteren af en konfiskation. Att ej
hafva något annat skäl för påläggande af en skatt än att den skattdragande
synes kunna bära den — det är icke någon vacker beskattningsprincip.

Herr Petersson i Boestad: Jag ber endast att få till proto kollet

antecknadt, att jag kommer att rösta för bifall till motionärernas
förslag.

Öfverläggningen förklarades härmed slutad. I enlighet med de
yrkanden, som derunder förekommit, gaf herr talmannen propositioner
på bifall dels till utskottets hemställan och dels på den i
ämnet väckta motionen; och förklarade herr talmannen sig anse den
förra propositionen vara med öfvervägande ja besvarad. Som votering
likväl begärdes, blef nu uppsatt, justerad och anslagen en så
lydande omröstningsproposition:

Njo 17.

48

Lördagen den 11 Mars, e. m.

Ang. höjande
af bevillningsaf
giften för
utländske handelsresande

m. fl.

Den, som bifaller bevillningsutskottets hemställan i l:sta punkten
af betänkandet n:o 5, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Yinner Nej, bar kammaren bifallit herrar Bromées och Nordins
i ämnet väckta motion.

Omröstningen försiggick i vanlig ordning och visade 78 ja, men
100 nej; varande alltså kammarens beslut fattadt i enlighet med
nej-propositionens innehåll.

Under punkten 2 hemstälde utskottet, att Riksdagen i anledning
■ af särskilda inom båda kamrarne väckta motioner, nemligen i Första
Kammaren af herr J. A. Sjölin, n:o 7, och i Andra Kammaren af
herr J. A. Sjö, n:o 98, måtte besluta,

att första stycket af § 4 i kongl. förordningen angående bevillningsafgifter
för särskilda förmåner och rättigheter den 2 december
1892 skall erhålla följande förändrade lydelse:

»Utländing eller i utlandet bosatt svensk undersåte, som icke
för det år, hvarför uppbörd af bevillning till svenska staten senast
egt ruin, allmän bevillning erlagt, skall, då han reser omkring i
landet och för egen eller, såsom utskickad, för annans räkning till
inledande af handel, med eller utan varuprof, bjuder ut eller slutar
handel om utländska varor att framdeles från utlandet levereras, vid
ankomsten till riket till närmaste kronouppbördsman i stad aflemna
skriftlig uppgift, huru länge han ämnar här qvarstanna, samt dervid
för rättigheten att idka dylik handel förskottsvis för hvarje tidsperiod
af trettio på hvarandra följande, från och med den dag anmälan
skett räknade dagar, ehvad han vill under hela denna tid eller blott
en del deraf begagna sig af rättigheten, erlägga etthundrafemtio
kronor, hvilken afgift skall, antingen för längre tid på en gång eller
för minst 30 dagar i sandel-, inbetalas till kronans uppbördsman i
stad inom det län, der han vid betalningstiden sig uppehåller; skolande
qvittenset å den erlagda afgiften vara meddeladt å tryckta
blanketter, som, efter vederbörliga reqvisitioner, böra af statskontoret
Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillsändas, för att kronans uppbördsman
i städerna tillhandahållas, och hvilka blanketter, som skola
lyda å etthundrafemtio kronor hvardera, böra innehålla erinran om
behörigt iakttagande af hvad gällande författningar i afseende å
dylik handel stadga.»

Vid utskottets betänkande hade reservation anmälts af herrar
Bokström, Collander, grefve Hamilton, friherre von Schwerin och
Beckman.

Lördagen den 11 Mars, e. m.

49 N:o 17.

Sedan utskottets hemställan blifvit uppläst, anförde: Ang. höjande

af bevillnings Herr

grefve Hamilton. Jag har inom utskottet icke ansett mig ^{indika Afkunna
biträda denna hemställan, hvilken likasom de motioner, på delsresande
hvilka den stöder sig, synes mig hvila på åtskilliga ganska oklara m. fl.
och enligt mitt förmenande helt och hållet origtiga föreställningar (Forts.)
och åsigter.

Jag vill nu icke så mycket tala om den missuppfattning, som
jag vid samtal man och man emellan funnit råda hos mången, i det
man tror, att här är fråga om beskattning af sådana utländingar,
som hitkomma medförande varor, hvilka de här afyttra. Om dem
är det emellertid naturligtvis icke alls fråga. Om deras beskattning
innehåller allmänna bevillningsförordningen bestämmelser. Här gäller
det endast sådana utländska handelsresande, som, medförande varuprof
eller utan sådana, här af sluta aftal om varors levererande i framtiden.

Men äfven många af dem, som icke hysa denna villfarelse, synas
tro, att de handelsresande, om hvilka det nu är fråga, skulle i stor
omfattning förmedla afsättningen af utländska produkter direkt till
konsumenterna, och att det följaktligen skulle finnas en art af ganska
vinstgifvande handelsrörelse, som här i landet vore fri från bevillning.
Det förekommer visserligen i enstaka fall, att utländska
handelsresande förmedla en dylik afsättning direkt till konsumenten,
t. ex. utländska vinagenter, men alldeles visst är, att denna affärsverksamhet
i hufvudsak afser att förmedla varuutbytet mellan de
utländska producenterna och våra egna handlande, hvilka åter i sin
tur afsätta varorna till den inhemska konsumenten och då få för
dessa affärer betala bevillning precis som för sin rörelse i öfrigt. Denna
skatt på de utländska handelsresandena är derför i sjelfva verket i de
flesta fall intet annat än en särskild skatt, lagd på våra handlandes
utländska affärstransaktioner. För min del kan jag emellertid icke
finna någon rimlig anledning, hvarför man skulle lägga en särskild
skatt på de affärstransaktioner, som förmedlas genom en utländing,
som inkommit i landet, då väl ingen menniska lärer ifrågasätta, att
dessa transaktioner skola särskilt beskattas, då de förmedlas genom
korrespondens eller genom våra egna affärsmäns resor i utlandet.

Hos mången torde det vidare finnas eu föreställning om att
dessa utländska handelsresande äro till skada för vårt land. Då jag
säger »hos mången» menar jag naturligtvis icke dermed de ärade
motionärerna och bevillningsutskottet, ty de betrakta ju dessa handelsresande
som förträffliga skattekällor och kunna ju derför icke annat
än önska, att de måtte komma hit så talrikt som möjligt. Men,
som sagd!, af föregående debatter i denna kammare har jag inhemta!-,
att mången hyser så stor ovilja mot dessa handelsresande och
så afgjordt föreställer sig, att de äro till skada för landet, att jag
icke öfverdrifver, då jag säger, att den egentliga anledningen, hvarför
frågan om förhöjning af denna skatt alltid mottagits med sympatier,
varit en önskan alt så mycket som möjligt inskränka dessa
Andra Kammarens Prot. N:o 17. 4

N:o 17. 50

Lördagen den 11 Mars, e. m.

Ang. höjande handelsresandes besök, ja att om möjligt rent af utesfänga dem från
af landet, hvilket naturligtvis skulle resultera icke i en ökning af stats utländskahan-^-&&s&ns

inkomster utan tvärtom i en minskning af desamma. En
delsresande sådan föreställning är dock alldeles felaktig. Dessa handelsresandes
m. Jl. besök äro för våra handlande till stor fördel, och denna fördel kom (Forts.

) mer äfven allmänheten till godo genor% varornas förbilligande. En
klass af handlande finnes emellertid, som icke har något som helst
intresse af att dessa handelsresande komma hit, utan som tvärtom
med största nöje skulle se, att de, om möjligt, alldeles uteblefve, och
detta är de stora importfirmorna, som stå i direkt förbindelse med
producenterna i utlandet och följaktligen icke hafva behof af handelsresandes
besök. De mindre mellanhänder deremot, som nu försälja
utländska varor, hvilka de köpa af utländska reseombud, och som
i följd häraf kunna upptaga konkurrensen med de stora importfirmorna,
hafva naturligtvis i allmänhet svårt för att skaffa sig utländska
adresser eller föra utländsk korrespondens och ännu mera för att
sjelfva göra utländska handelsresor. Skulle man nu utestänga de
utländska handelsresandena från landet, skulle dessa små mellanhänder,
blifva, i stället för konkurrenter, de stora handelsfirmornas underdåniga
tjenare och agenter. Med andra ord: eu förhöjning af denna
skatt blefve uteslutande till fördel för de stora affärerna på bekostnad
af de små.

På grund häraf är jag principielt motståndare mot hela denna
beskattning, hvilken jag anser olämplig och otidsenlig, och jag kan
så mycket mindre vara med om den nu ifrågasatta förhöjningen,
som endast några få år förflutit, sedan denna skatt ganska betydligt
förhöjdes. Och detta af ytterligare två skäl. Jag kan icke alls
godkänna den kategoriska förklaring, som både motionärerna och utskottet
afgifvit, att denna bevillning i jemförelse med de skatter,
som erläggas af våra inhemska handlande, är synnerligen låg. Jag
begriper icke ens, huru man kunnat komma fram med ett sådant
påstående. För att motivera sin framställning hafva motionärerna
och utskottet icke heller något annat att omtala, än rykten om huru
den ena eller andra handelsresanden på kort tid lyckats försälja varor
för 2 å 3 millioner kronor. Men hvad bevisar väl detta? Vill man
bedöma, huru hög en skatt är, måste man taga hänsyn till den
persons behållna inkomst, som skall utgöra densamma. En bevillning
af 100 kronor per kalendermånad eller 1,200 kronor per år motsvarar
en årlig inkomst af 120,000 kronor. Må man gerna för mig
reducera denna summa genom att taga i betraktande tilläggsbevillningeu
och genom att inräkna de afgifter, som utgå till kommunen:
man kommer ändå till så högt belopp, att det är orimligt att antaga,
att dessa handlande skulle hafva en så stor inkomst af sin
rörelse, särskildt då man tager i betraktande, att denna skatt utgår
alldeles oafsedt om ombuden göra några affärer eller icke. Att den
skatt, som för närvarande utgår, ingalunda är låg, torde häraf vara
alldeles tydligt.

51 Nso 17.

Lördagen den 11 Mars, e. m.

Slutligen finnes ett ytterligare skäl, som kanske är det vigti- Ang. höjande
gaste. Denna slags beskattning har numera blifvit afskaffad i nästan
hela det öfriga Europa. Det finnes visserligen^ ett eller annat land^ utländska hansom
infört beskattning för särskilda fall och såsom repressalier mot dehresande
andra länder; men om man frånser dessa fall, finnas för närvarande m. fi.
i Europa endast fyra länder, som ännu bibehålla denna art af be- (Forts.)
skattning. Dessa länder äro Finland, Sverige, Danmark och Belgien.

De båda sistnämnda länderna kunna dock knappast tagas med i jemförelsen,
enär skatten utgår i Belgien med endast 20 francs och i
Danmark med endast 160 kronor om året. I Finland betalas en
skatt af 120 kronor per kalendermånad, och således är denna skatt
der något högre än den, som för närvarande hos oss utgår. Om det
föreliggande förslaget antages, skulle vi få den något tvifvelaktiga
äran att stå främst bland alla länder i Europa i fråga om att försvåra
främmande handelsresandes besök i landet.

Vi hafva vid ett föregående tillfälle sett, huruledes ett vänskapligt
sinnadt land, med hvilket vi stå i liflig handelsförbindelse, endast
derför, att vi vägrat nedsätta denna beskattning, tagit repressalier
mot oss på det sätt, att detta land infört en särskild skatt endast
på svenska handelsresande. Denna skatt ut gar ännu i dag i Frankrike.
Utskottet säger visserligen, att detta år 1882 mot oss från
Frankrike rigtade slag icke träffat oss, derför att vara exportnäringar
endast undantagsvis begagna sig af handelsresande. Må så vara
—- jag törs icke yttra mig om, huruvida denna uppgift är vigtig
eller icke, enär jag derom fått ganska stridiga uppgifter — men
äfven om detta är sant, hafva vi dock af denna händelse år 1882
att lära, att det icke alls är likgiltigt, huru vi behandla dessa personer,
och att det mycket lätt kan hända, att länder, med hvilka vi stå
i varuutbyte, mot oss rigta repressalier, som kanske kunua blifva
kraftigare än den åtgärd, som Frankrike vidtog år 1882. Äflas vi
att fortfarande framstå såsom ett folk, som undandrager sig do förpligtelser,
hvilka en stigande civilisation i allmänhet ansetts hafva
faststält för det internationella varuutbytet,, få vi också finna oss i
att blifva behandlade såsom ett sådant folk.

Obestridligt är väl emellertid, att vi icke, och i synnerhet icke
under de senaste åren, egnat en sådan omsorg åt vår utrikeshandel,
att vi, endast för att tillfredsställa en eller annans ovdja öfver någon
här i landet kommande handelsresandes enträgenhet och påflugenhet,
kunna våga vidtaga åtgärder, som i något afseende äfventyra
våra exportnäringars ställning i utlandet.

Som kammaren säkert af betänkandet inhemtat, hafva samtliga
ledamöter af bevillningsutskottet från Första Kammaren biträdt, denna
utskottets hemställan. I trots häraf och ehuru denna hemställan står
i närmaste öfverensstämmelse med de ekonomiska principer, som omfattas
åt Första Kammarens flertal, inträffade det vid frågans behandling
i dag på förmiddagen, att Första Kammaren — just med hänsyn
till nödvändigheten af att här iakttaga den största försigtighet och

X:o 17. 52

Ang. höjande
af bevillningsaf
gift en för
utländska handelsresande

m. fl.
(Forts.)

Lördagen den 11 Mars, e. m.

icke på något sätt äfventyra, att våra exportnäringar komme att
''lida någon skada, — ansåg sig höra afslå denna utskottets hemställan.
.Jag hoppas, att Andra Kammaren icke måtte för sin del vilja påtaga
sig det ansvar, som ett bifall till detta förslag medför. Herr talman,
jag ber att få yrka afslag å såväl utskottets hemställan som
de framstälda motionerna.

Häruti instämde herrar Loven, friherre Nordenskiöld, Jakob
Erikson i Stockholm, Bokström, Westerberg, Wijkander, Liljeholm,
Lilljeqvist, Gethe, Bestadius och Schöning.

Vidare anförde:

Herr Jansson i Krakerud: Herr talman! Jag begärde ordet
egentligen för att tillkännagifva, att jag icke varit med om det beslut,
hvartill utskottet kommit. Jag har tvärtom inom utskottet
röstat för afslag å såväl utskottets nu föreliggande förslag som de
i ämnet väckta motionerna. Jag har nemligen icke betraktat frågan
på samma sätt som utskottets majoritet. Å sidan 9 af betänkandet
angifver utskottet de inkomster, som statsverket under åren 1887 —
1892 haft med anledning af de skatter, som desse utländske handelsresande
för närvarande fä betala. Dessa.inkomster utgjorde år 1887
119.400 kronor och år 1892 228,300 kronor. Det synes mig emellertid,
som om utskottet bort resonera på det sätt, att då vi, genom
den af Riksdagen förlidet år beslutade förhöjning i tullen å alla
möjliga artiklar, som från utlandet hit importeras, redan fått en
höjd skatt å dessa artiklar, så läge häri ett skäl att afslå de föreliggande
motionerna. Jag ber att få fästa uppmärksamheten på att
det icke är handelsresandena, som i sista hand få betala denna skatt;
utan det lärer väl vara dermed som med tullarne, att det är konsumenterna,
som slutligen få betala de kostnader, som de utländske
producenterna hafva att vidkännas, innan de fä sina varor sålda.
Således kan jag icke finna annat än att den ifrågasatta förhöjningen
af den bevillning, som handelsresandena hafva att erlägga, är liktydig
med en ökning i tullarne, hvilken drabbar konsumenterna
inom nationen. Om statsverket förtjenar någonting, blir det följaktligen
konsumenten, som får betala. Det är ett af skälen, hvarför
jag icke kunnat vara med om utskottets betänkande.

Så kommer det starkaste skälet, som den föregående talaren
redan påpekat, ett skäl som jag anser vara ganska sorgligt, nemligen
att man på alla dessa år, som man så mycket äflats att skydda
våra inhemska näringar och vår inhemska industri, så vidt jag vet,
inom Riksdagen icke gjort ett jota för att hjelpa våra exportnäringar.
Vi läsa i tidningarna, att det ena jernbruket gör konkurs efter det
andra. — Det är icke långt emellan att man får se i tidningarna,
att ett stort jernbruk inställer sina betalningar dels för att skötas
af administration och dels för att göra konkurs. Under sådana för -

53 N:o 17.

Lördagen den 11 Mars, e. m.

hållanden, då denna industri, som ändå är den bästa och näst jord- Ang. höjande
bruket den naturligaste näringen för vår nation, borde man väl, “//****"
om man icke kan hjelpa densamma, åtminstone icke ställa så till, utiäJ^,ie Aan_
att exportnäringarna komma i ändå svårare förhållanden till utlandet, delsresande
än de, hvilka för närvarande förefinnas.- På grund häraf anhåller m. fl.
jag om afslag å såväl utskottets hemställan som å de i ämnet väckta (Forts.)
motionerna.

Herr Sjö: Den förste talaren nämnde, att i fall man bifölle
utskottets förslag, skulle man äfventyra vår export på Frankrike.
Fransmännen skulle kunna taga repressalier på oss, och vi skulle
följaktligen icke få exportera landets alster dit, såsom vi nu göra.

Med anledning häraf skall jag be att få nämna, hvad utskottet anfört
i motiveringen såsom stöd för bifall till motionerna, nemligen att
Sverige försäljer sina mesta alster på utlandet förmedelst korrespondens
eller också genom ombud i det främmande landet.

Vidare yttrade han, att det vore oklara och origtiga föreställningar
så väl utskottet som motionärerna haft, då de framlade sina
förslag. Men huru origtiga och huru svåra utskottets betänkande och
motionerna voro för honom att fatta, så kunde jag icke förnimma, att
han kunde på något sätt säga, i hvad fall de voro ofullständiga, oklara
och origtiga. Nog af, redan år 1882 hade skatteregleringskomitén,
som då utaf Kongl. Maj:t var förordnad, föreslagit en bevillning å utländska
handlande för första månaden till ett belopp af 200 kronor,
det vill säga det samma som motionärerna här föreslagit, och sedan
för de andra månaderna något mindre.

Jag skall villigt ge den ädle grefven rätt, då han säger, att
denna skatt i några länder är afskaffad. Men i och med detsamma,
som skatten är afskaffad, ha dessa länder helt säkert skaffat sig
andra fördelar af det land, hvarifrån profresandena varit, så att i
det fallet har det ena fått qvitta med det andra.

Hvarför jag väckte min motion var hufvudsakligen af den orsak,
som jag nämnt i motiveringen, att landets egna inbyggare
hafva fått åtaga sig ökad bevillning och ökad beskattning; och då
syntes det mig vara rättvist och billigt, att utländingarne, hvilka,
som man ser i betänkandet, göra ofantligt stora affärer här i landet,
derigenom att de sälja sina lands alster mot hög betalning, också
skulle något mera än hittills få bidraga med afgifter till statskassan.

Ty om herrarne genomläst betänkandet, hvarom jag är fullt förvissad,
så hafva herrarne sett, att det finnes t. ex. eu firma i Hamburg,
som genom två resande årligen till vårt land säljer varor för
omkring 3 millioner riksmark. I Köpenhamn finnes det en annan
firma, som också genom två resande säljer varor till Sverige för
omkring 2 millioner kronor. Och dessa stora affärer afslutas under
endast några få månader. Man må för den skull icke förtänka oss,
att vi sökt ställa så till, att dessa affärer skulle i någon mån bidraga
vid erläggandet af de ökade skatter, som i landet uppkommit.

N:o 17. 54 Lördagen den 11 Mars, e. m.

Ang. höjande Dessa resehandlande ifrån utlandet äro, som man säger, legio. De
°f beviUmngs- gj„ ue(j j städerna och vända sig icke allenast till grossörer och
lUländske han- detaljhandlande, utan de gå till och med från hus till hus och afdelsresande
yttra sina alster. Åtminstone förhåller det sig så med dem, som
m. fl. resa för franska och spanska exportfirmor. Särskildt de, som resa i
(Forts.) konjak och vin, de nöja sig icke med att sälja i städerna, utan de gifva
sig äfven ut på landsbygden för att afyttra sitt fluidum; de ega till
och med rätt att sälja huru små partier konjak och vin som helst,
då deremot våra handlande ej ega rätt att sälja mindre partier än 250
liter. I Danmark, vårt grannland, får en utländsk handelsresande
för rätten att drifva resehandel betala 160 kronor för år; men derjemte
får han betala 80 kronor för hvarje hus han representerar,
så att om han reser för 10 hus, så får han betala i skatt 880 kronor.
I Sverige deremot kan eu utländsk handelsresande resa för 20
hus, och skatten blir icke större för det.

Det var en ärad ledamot af denna kammare, på Göteborgsbänken,
som jag hörde instämma med den ädle grefven i hans anförande.
Jag vill för den skull be att få uppläsa några rader ur
ett bref, som jag erhöll från Göteborg förliden gårdag, enär det
rörer denna fråga, underskrifvet af flere köpmän och agenter i Göteborg.
Der heter det till exempel angående förhöjningen af afgifterna
för utländska reseombud: »en afgift af 200 kronor per månad
torde ej nu vara för hög vid jemförelse med de skatter etc. en här i
landet bosatt agent har; reseombuden uppgöra ofta hela årsaflärer
under en månads tid, och samma reseombud representerar flera hus.»
Jag skall icke tillåta mig att uppläsa mera af brefvet. Men jemför
man de utländska resandena med handlandena här i vårt land, så
utfaller jemförelsen så, att våra egna handlande få betala icke allenast
dryga skatter till staten och kommunen, utan derjemte få de
betala för våning, magasin och kontor, då deremot utländingarne
icke hafva andra utgifter än den bevillning, som de betala, samt
resekostnaderna.

Jag skulle kunna angifva flera skäl för bifall till det förslag,
som är framlagdt; men jag skall icke trötta kammaren längre utan
anhåller om bifall till förslaget.

Herr Ola Bosson Olsson: Vid denna sena timma skall jag
icke förlänga diskussionen. Jag vill endast tillkännagifva att, då
denna fråga behandlades på utskottsafdelningen, jag motsatte mig
förslaget. Vid behandlingen i utskottets plenum har jag icke deltagit,
till följd af mig af kammaren beviljad permission. Jag har
endast velat tillkännagifva detta, likasom att jag kommer att rösta
för reservationen och för afslag å utskottets hemställan.

Herr Petersson i Boestad: Om ett bifall till utskottets hemställan
kan i någon mån verka derhän, att de utländska handelsresandenas
antal och besök i landet inskränkes, torde mycket

Lördagen den 11 Mara, e. m.

55 N:o 17

vara vunnet dermed. Jag skall derför yrka bifall till utskottets Ang. höjande

w /rf ho/nillna.

Herr Collander: Talaren på smålandsbänken auförde ett utta- dehresande
lande från Göteborg, som gick derpå ut, att det skulle vara önsk- ”*• flvärdt,
om högre afgifter lades på dessa handelsresande. Men jag ber (Forts.)
att få göra ett par jemförelser. Det är icke någon liten skatt, som
här är ifrågasatt. Den utgjorde enligt det generalsammandrag öfver
1892 års bevillningsafgifter, hvilket vi hafva fått utdeladt till oss, för
sagda år 228,000 kronor i rundt tal, och detta motsvarar en inkomst
af bortåt 25,000,000 kronor. Det är således ganska betydligt.
Nu frågas: hvad betalar man i Göteborg i bevillning för inkomst
af rörelse om året? Jo, det betalas icke så mycket i den
staden, som dessa handelsresande få erlägga. Det är för eu årlig
inkomst af 20 millioner kronor, som de få skatta i Göteborg, och
det gör en bevillning af noga räknadt något öfver 204,000 kronor
i stället för de utländska handelsresandenas 228,000 kronor. Nu
kan man fråga; är det rim och reson att höja denna siffra till
dubbla beloppet, såsom motionärerna föreslagit? Jag vill gerna erkänna
att i utskottets förslag ligger en lindring på det viset, att
utskottet har gjort en skälig rättvisa vid beräkningen af tiden, så
att den icke skulle beräknas per kalendermånad, utan för en tid af
30 dagar. Det ligger någon lindring deri. Men det vore alldeles
orimligt att höja den mycket höga afgift, som för närvarande utgår.
Jag har förfrågat mig, om det funnes någon statistik rörande
antalet af dessa handelsresande. Jag har vändt mig dervid särskilt till
Malmö, der största antalet handelsresande komma in och erlägga
denna afgift. Det var icke möjligt att få några tillförlitliga uppgifter;
men det antogs att omkring 400 kronor — d. v. s. efter
den nuvarande afgiften för en tid af fyra månader i medeltal — erlades
af hvar och en af de omkring 600 personer, som utöfva denna rörelse.
Men en bevillning af 400 kronor motsvarar en årlig inkomst
för hvar och en af 40,000 kronor. Jag hemställer till hvar och en
af er, mine herrar, om man träffar på en sådan taxering i allmänhet
inom städerna. Jag anhåller om afslag å motionärernas såväl
som utskottets förslag.

Herr grefve Hamilton: Jag skall be att blott få svara ett par
ord till den högt ärade representanten på smålandsbänken. Han
fram höll förhållandena i Danmark såsom skäl för att höja denna
skatt, och han upplyste fullkomligt rigtigt att der får eu utländsk
handelsresande betala för en gång 160 kronor, hvilket ökas med 80
kronor för hvarje handelshus han ytterligare representerar. Nu antog
den högt ärade representanten, om jag fattade honom rätt, att
en handelsresande representerade tio olika handelshus. Antagandet är
just ej mycket sannolikt, och jag lemnar derhän, om skatten i Danmark
ökas öfver ett visst belopp. Men, huru som helst, den högt ärade

förslag.

af bevillningsafgiften
för
utländska han -

N:o 17. 56

Lördagen den 11 Mars, e. m.

Ang. höjande talaren korn i alla händelser icke upp till mer än 960 kronor, såaf
bemllmngs- lunda icke till det belopp, som för närvarande får betalas af en uthan-ländsk.
handelsresande för ett år bär i landet.
delsresande För öfrigt får jag verkligen tacka den högt ärade representanten

m. fl. derför, att han i denna sak åberopade sig just på ett bref från Göte(Forts.
) borg. Derifrån kan man nog lätt få sådana bref. Jag tror äfven
att, om han vändt sig till andra af våra större importorter, han
skulle kunnat få likadana bref. Det är ju klart, att i dessa städer
finnas stora importörer, hvilka icke alls äro angelägna om dessa
handelsresandes hitkomst, utan önska, att importen i stället måtte
få gå genom deras händer.

Herr Sjö: Blott ett par ord! Jag vill endast säga den ädle
grefven, att jag icke är något ombud för någon firma, hvarken här
i staden, Göteborg eller någon annan stad. Men med anledning
deraf, att ifrågavarande bref, som jag fått mottaga, instämde i motionens
syfte, var det som jag tog mig friheten att läsa upp en del
deraf.

Ofverläggningen var slutad. I enlighet med de yrkanden,
som derunder förekommit, gaf herr talmannen propositioner dels på
bifall till utskottets hemställan och dels på afslag å så väl nämnda
hemställan som de i ämnet väckta motioner, och fann herr talmannen
den senare propositionen vara besvarad med öfvervägande
ja. Votering blef likväl begärd, i följd hvaraf nu uppsattes, justerades
och anslogs en så lydande omröstningsproposition:

Den, som vill, att kammaren afslår så väl bevillningsutskottets
hemställan i 2:dra punkten af betänkandet n:o 5, som de i ämnet
väckta motioner, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit utskottets nämnda hemställan.

Omröstningen utföll med 91 ja, mot 77 nej, hvadan kammaren
beslutat enligt ja-propositionen.

§ 6.

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande n:o 6, i anledning
af väckt motion om införande af skatt på velocipeder.

Lördagen den 11 Mars, e. m.

57 Njo 17.

Utskottet hemstälde i detta utlåtande, att ifrågavarande, inom
Andra Kammaren af herr C. E. Thermcenius afgifna motion, n:o 189,
måtte af Riksdagen lemnas utan afseende.

Ordet begärdes af motionären

Herr Tbermsenius, som yttrade: Utskottets motivering för
afslag består i den förklaringen, att giltiga skäl icke förefinnes
för beskattning af velocipeder. Dermed har utskottet naturligtvis
äfven underkänt det af mig för denna skatt anförda bufvudskälet,
som är, att eu qvitterad debetsedel på till staten erlagd velocipedskatt
må kunua utgöra ett slags vägpass, som kunde vara godt att
hafva för sådana personers skull, som anse sig kunna antasta och
trakassera velocipedryttare mer än andra vägfarande. Då Riksdagen,
derest utskottets förslag bifalles, såsom jag förmodar att det gör,
indirekt bekräftar velocipedryttares rätt att färdas på öppen väg,
har jag intet yrkande att göra.

Herr Andersson från Malmö: Då herr Thsermenius icke gjorde
något yrkande, skall jag afstå från ordet.

Vidare yttrades icke. Kammaren biföll utskottets hemställan.

§ 7.

Slutligen föredrogs och bifölls Andra Kammarens fjerde tillfälliga
utskotts utlåtande n:o 8, med anledning af väckt motion om
utsträckt rätt för sterbhusdelegare att erhålla gemensam expedition
i lagfartsärende.

Detta beslut skulle, jemlikt föreskriften i 63 § 3 mom. riksdagsordningen,
genom utdrag af protokollet delgifvas Första Kammaren.

§ 8.

Till bordläggning anmäldes

statsutskottets utlåtanden:

u:o 5, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
fjerde hufvudtitel, omfattande anslagen till landtförsvaret; och

n:o 30, i anledning af Riksdagens år 1892 församlade revisorers
berättelse angående verkstäld granskning af statsverkets jemte dertill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år
1891; samt

Andra Kammarens Prof. 1893. N:o 17.

ö

N:o 17. 58

Lördagen den 11 Mars, e. m.

Andra Kammarens fjerde tillfälliga utskotts utlåtande n:o 12,
med anledning af väckt motion om närmare föreskrifter angående
sättet för utbetalning af nämndemän tillkommande ersättning för
inställelse vid brottmålsransakning i vissa fall.

Kammaren beslöt, att dessa ärenden skulle å föredragningslistan
för nästa sammanträde uppföras framför de ärenden, som blifvit två
gånger bordlagda.

§ 9.

Afgåfvos nya motioner af:

Herr C. E. Thermcenius, n:o 217, om skrifvelse till Kongl.
Maj:t i syfte af nedsättning i afgifterna för persontrafiken å statens
jernvägar; samt

herr J. Andersson i Ölsund, n:o 218, om skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran om ändring i gällande bestämmelser rörande
fångars användning till förrättande af handräckningsgöromål inom
fångvårdsanstalterna.

Dessa båda motioner begärdes på bordet och bordlädes.

§ io.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:

herr J. F. Schöning under 8 dagar fr. o. m. den 18 dennes,
och » C. Alexander son »2» » »13 »

§ n.

Justerades protokollsutdrag; hvarefter kammarens ledamöter åtskildes
kl. 11,46 e. m.

In fidem
Hj. Nehrman.

Måndagen den 13 Mars.

59 N:0 17.

Måndagen den 13 mars.

Kl. V, 3 e. m.

§ 1.

Till kammaren hade inkommit följande sjukbetyg, som upplästes
:

Ledamoten af Riksdagens Andra Kammare, Anders Hansson i
Solberga, som lider af (Ischias) höftnervsinflammation, är fortfarande
oförmögen att deltaga i kammarens arbeten, intygar

Stockholm den 12 mars 1893.

J. Budberg.

Legit. läkare.

§ 2.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet Kongl. Maj:ts på
kammarens bord hvilande proposition till Riksdagen angående statsbidrag
för utrotande af ollonborrar.

§ 3.

Efter föredragning vidare af de i senaste sammanträdet aflemnade
motioner hänvisades:

Herr E. Thermenius’ motion, n:o 217, till kammarens tillfälliga
utskott n:o 3; och

Herr J. Anderssons i Ölsund motion, n:o 218, till tillfälliga
utskottet n:o 4.

§ 4.

Föredrogos och bordlädes för andra gången:

statsutskottets utlåtanden n:is 5 och BO; samt

Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 12.

N:o 17. 60

Måndagen den 13 Mars.

§ 5.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:

Herr L. Persson i Heljebol under 14 dagar fr. o. ni. den 18 d:s.
och » P. G. Petersson i Brystorp »11» » »20»

§ 6.

Till bordläggning anmäldes:

bevillningsutskottets betänkande n:o 7, angående vissa delar af
tullbevillningen;

bankoutskottets memorial n:o 14, angående verkstäld granskning
af riksbankens styrelse och förvaltning; och

lagutskottets utlåtande n:o 21, i anledning af ej mindre Kongl.
Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse af
12 § utsökningslagen, än äfven väckt motion om ändring i samma §.

Dessa ärenden skulle uppföras främst å föredragningslistan för
nästa sammanträde.

§ 7.

Justerades protokollsutdrag; hvarefter kammarens ledamöter åtskildes
kl. 2,4 2 e. m.

In fidem
Hj. Nehrman.

STOCKHOLM, TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET, 189 3.